1

Arta frlag 2011

info@arteaforlag.se
Text: Marianna Agetorp
Foto: Anders & Marianna Agetorp
Framsidesbild: Nils Tarras-Wahlberg
Grafisk form: Anders Agetorp
ISBN 978-91-85527-34-2 E-bok
ISBN 978-91-85527-33-5 Tryckt version
Med tack till min kra mor
som gav mig live
och lrde mig lska
naturens lkande kraf
Innehllsfrteckning
Frord 6
Att fdas som trdgrdsmnniska 8
Mina olika trdgrdsperspektiv 10
Sagotrdgrd 13
Medveten nrvaro - Mindfulness 16
Frizoner och andrum 23
Helande trdgrd 30
Instant garden 39
Vadan, varfr och varthn 41
Syskonen Svenssons trdgrd 49
Mnniskor som inspirerat mig 56
Min egen trdgrd p Stensjng 63
Gottfrids rosenlund 67
Rosor p Stensjng 71
Trdgrdens vsen 75
Trstande trdgrd - trar mot jorden 81
Stenarna 84
Kllans rum 86
Att finna platsen och dess ande 90
Dofter 93
Trdgrdens andedrkt 95
Trdgrden - en rkelse 98
Nocturnetrdgrd 102
Mnskenstrdgrd 106
Vrens frvnda 108
Ogrs - O -grs 111
Att vxa stilla som ett trd 120
Gende meditation 123
Tysta hlsovandringar 125
Lt mig vxa 127
Hgsommarvila 128
Sommarens verdd 132
Det r logiskt att odla ekologiskt 134
Tuvdag och KBT fr trdgrden 136
Brittsommartid 139
Sakral trdgrd - ut mot det eviga 142
Skogskatedralen 144
Afton 148
Den grna kraften 150
Den frltande trdgrden 152
Trdgrden - en trdgrdsrelation 156
Passion 160
Naturerotik 164
Att hela sin inre trdgrd 166
Livssmrta och svrfrndrade livsmnster 170
Livet likt ett sprucket krus 177
Trdgrd frn vaggan till graven 181
Att frbereda sig fr sin sista vinter 187
Avslutande rader 188
Litteratur jag rekommenderar 191
Bildfrteckning 192
6
Frord
Vr vilda natur och en trdgrd r s mycket mer n vad gat ser. Den
r vra drmmar, vra frestllningar, det vi vill se, alla de frn och
lkar vi nnu bara gmt i jorden. En trdgrds liv r ocks flyktigt, en
strng fr alla sinnen att spela p. All tid vi lgger i trdgrden lmnar
inte synliga avtryck. Omvrdnad och omsorg tar sig otaliga uttryck.
Den blir ptaglig fr den som gtt ut i frsta frostnatten och tckt de
knsliga dahliorna, som tlmodigt vat beskrningens konst p trd,
spaljer och sinnliga hckar, eller den som envist frhindrat liljebag-
garnas framfart och gglggning, och hos den som skolat om alla
plantorna innan de blivit till trd.
Trdgrd tar tid. Trdgrd ger gldje tillbaka, oavsett om det r din
egen eller ngon annans. Eller om du lser om den i en bok, p skr-
men eller den sinnebild du skapat av den. Det enda rtta frhllnings-
sttet r att hlla sig avspnd lngtande och stilla. Begreppet helande
trdgrd r ett tnkt uttryck fr att uppmrksamma att trdgrden r
mer n det yttre. Den finns inom oss, i vra sinnen och pverkar hela
vrt liv.
Motsatsen till att vara hel r att vara splittrad. En trdgrd samlar
oss, gr oss nrvarande, gr oss till ett om vi lter dess rstider, dess
livskraft och livgivande sinnlighet bli en del av oss.
Jag har alltid lskat att f benmna livet vid att det r ett stort mys-
terium. Mysterium i den bemrkelsen att livet i mycket r en gta, en
hemlig frga som var och en fr som uppgift att besvara fr sitt eget
liv. I naturen finns s mycket mer som vi nnu inte vet helheten av.
Den helande trdgrden finns i vra sinnen nr vi lngtar, under
vintern nr den andra trdgrden sover. En trdgrd i fantasin lever sitt
eget liv, vxer fram dr vi minst anar och fr oss att m vl, glmma
smrtan och ger oss ork att kmpa vidare. Frizonerna vi skapar i trd-
grden vill vara en sinnenas fest, dit alla r bjudna. I sinnenas vrld r
vi alla jordgare.
7
En trdgrd r sin doft. Sin osynliga sida. Sin andedrkt. Trdgrdens
ande har olika drkter, iklder sig olika skepnader och bjuder p mnga
sinnliga frnimmelser. En trdgrd blir aldrig frdig. Vi blir aldrig
frdiga. Men andedrkten stiger frn vra trdgrdar. Vi lever och
andas med den och gr sen ter tillbaka till jorden. Likt vinden som gr
drver och blser ut det levande ljuset.
En trdgrd r ett frnderligt ting och den frndrar oss som arbe-
tar i den, vistas i den, i sinnevrlden eller p riktigt. En trdgrd kan
ses som myten om det frlorade paradiset eller den plats dr vi lter
fantasin ta hjlp av materien fr att bli till. Boken r en djupt personlig
betraktelse ver trdgrdens innersta vsen, dess helande kraft och dess
aldrig sinande kllflden av lust, sknhet och njutning. En bok som
hmtat sin nring frn trdgrden och naturen p Stensjng.
Stensjng 30 mars 2011
8
Att fdas som trdgrdsmnniska
Den strsta kontrasten till en trdgrd r nog en ken utan vxtlighet.
Men ven i knarna finns oaser med vattenkllor dr vxtligheten
breder ut sig. Inte vet jag var i dag de strsta knarna breder ut sig.
Kanske r det dr vi minst anar det. Inga biologer, ekologer, ekonomer
eller kemister hinner varna oss. Fr vi stnger s ltt av. Inte heller
lyssnar vi som frr till prster, profeter eller politiker. Kanske r det s
att de strsta knarna och de farligaste fr oss mnniskor r vra inre
utbrnda utmattade landskap.
Att arbeta bde med sin yttre trdgrd och med sin inre trdgrd kan
bli ett stt fr att f vxt och livskraft att ter brja spira. Fr mossor,
lavar, insekter, fglar finns i dag som vl r biotopskydd, det vill sga
livsplatser fr att frhindra utrotning och enfald. nnu finns inga bio-
topskydd fr mnniskor, men jag leker grna med tanken att naturen
och vra trdgrdar kan bli sdana platser dr vi sker skydd och kan
bevara mngfalden och livets skna spektra inom oss.
Om jag skall sga ngot om trdgrd s mste jag frst stlla mig
frgan vad en trdgrd r fr ngot. Fr liksom konst, musik, arkitektur
och olika sorters naturtyper kan beskrivas olika, s kan beskrivningen
av trdgrd bli mycket annorlunda beroende p vem vi r.
Vad en trdgrd r ligger vill jag mena i betraktarens gon, och det
som i en betraktares gon r en ogrsfylld rabatt med f frger, r fr
ngon annan som ser med andra gon, en trdgrdssng fylld av blom-
mor i pastellfrgade toner, med vilda inslag av grs och sommardofter.
En trdgrd behver alltid bli sedd med krlekens gon. Det r den
frsta likheten mellan trdgrden och oss mnniskor. Trdgrden blir
till, vxer upp i betraktarens gon. Det som fr kritiska gon r frn-
sttande, r vackert fr ngon annan. Precis som hur vi sjlva betraktar
varandra eller nnu mer oss sjlva. Lsaren fr hr sjlv finna vad som
r en trdgrd, fr i min trdgrd r allt ett frnderligt ting jag satts
9
att vrda. Min verkliga trdgrd r ingen traditionell visningstrdgrd,
men jag tar grna emot gster som vill beska den. En del ser den.
Andra ser nog mest det jag inte gjort. Vad vi ser ligger i betraktarens
gon, vad vi vljer att se, vad vi frvntar oss att se. Att ha barn och
ldre p besk r en stor gldje. De ser sdant jag sjlv inte lngre
uppmrksammar.
Sjlv var jag mig hela tiden p att vrda min trdgrd fr min egen
skull, inte fr andras godknnande, och det jag upplever som vackrast
r det kanske bara ett ftal som ser. Men alla beskare lmnar spr
efter sig och jag njuter av att fler och fler funnit stillheten och ron som
vilar i grset och stigarna under trden p Stensjng. Denna bok har
tillkommit under en lng rcka av r, och min trdgrd har bytt skep-
nad mnga gnger och den r stadd i stndig frndring. Den viktigaste
plantan i min trdgrd r friden. Den vxer till medan jag inget gr.
10
Mina olika trdgrdsperspektiv
Nr jag fr ngra r sedan fick frgan vilken min frsta trdgrd var,
svarade jag till min frvning: Min frsta trdgrd var en sten!
Och det vill jag fortfarande mena. Som utgngspunkt fr denna
sten fanns i bakgrunden den tysta trygga skogen, sjn, bckarna, och
ngarna. Men bilden som frst dk upp efter frgan var just en stor
gammal grsten. Jag sg mig sitta p den, ensam. Den var mitt frsta
privata rum. Visserligen helt ppet, men det var min utvalda plats dr
jag fick vara i fred fr omvrlden.
P denna sten fanns en grop dr det genom ren samlats lv, lavar
och jord och frn hade spirat i denna magra jord. Ett fr som kom-
mit med vinden, eller med fglar. Ett fr med liknande vxtkraft som
11
hos var och en av oss. Jag inspirerades att fortstta och hjlpa det lilla
frets liv, vattna nr det var fr torrt, lgga till mer jord, stdja med en
pinne. Och nog kan den enkla bilden fr en trdgrd ocks ge en bild
fr vrt inre. Fr att gra rttvisa t min frsta stentrdgrd vill jag
sjunga stenens lov, stenen var utgngspunkten, och hade lika stor bety-
delse som hela det minimala vxtsortimentet som grodde p den.
Vrt sprk, vra sagor och myter r fyllda av bilder och metaforer
ur naturen och trdgrden. Trdgrd r fr vrigt det vackraste ord jag
vet, ur en textmassa r det ordet som starkast och frst lyser fram fr
mina gon.
12
13
Sagotrdgrd
I fantasin r min trdgrd Stensjng en rest efter en gammal lskad
Gudaplats, dr gudar och gudinnor kom ner till jorden via en vldig
stentrappa frn himlen, dr tv fr mig nnu oknda, glmda gudar
planterade krlekens vida trd. En mycket vacker och hemlig plats.
Men de fick verge platsen efter en stor jordbvning d stenar slngdes
huller om buller och allt blev till kaos, ja en fasansfull delggelse, ef-
ter en intrig, dr de bda anklagades fr brott mot krlekens oskrivna
lag. En av dem frvandlades som straff till en sten, och henne kan jag
nnu hra sucka ljusa mnentter. Frtrollningen kan bara brytas om
trdgrden ter fr sitt fordom skna utseende. Om de kringkastade
stenarna ter fr sina rtta platser, om stigarna ter fr sin rtta vg
genom snren och om rosorna ter mttar de tidiga sommarmorgnar-
nas daggprlor med sina dofter. Min uppgift blev att terstlla platsen.
Nr gudarna stiger ned p jorden r det inte stora kliv de tar. De
aktar sig noga fr de breda vgarna. De sker de smala stigarna. Och
nr de mter ensamma mnniskor ger de dem ibland omjliga uppgif-
ter p deras vg fr att de aldrig skall upphra att frundras.
14
Ett ltt arbete r det inte och vem har sagt att jag sjlv frmr gra
allt. Men jag har ftt lyckan att brja och jag skall grva ned hela min
sjl.
Det r f som lngre tror p jttar och frmnskligade gudar. Jag
knner mig ganska ensam om att ska deras spr. Grna hade jag stmt
mte med dem i skymningen fr ett samtal. Som tur r, r de ordentligt
omnmnda och omtalade i Bibelns frsta bok. Underligt nog har jag
trots talrika bibelutlggningar som jag bevistat i min barndom, nnu
aldrig hrt ngon tala om eller belysa fljande ord. Det hade varit
spnnande att hra. Drfr har det varit desto lttare att tolka efter eget
lyriskt sinne. Min trdgrd har p s stt blivit en plats dr dessa sagor
ftt liv.
Hr sjlv vad det str i bibeln:
Nr mnniskorna nu brjade bli talrika p jorden och dttrar fddes
t dem, sg gudavsendena att mnniskornas dttrar var vackra, och
dem de tyckte bst om tog de till hustrur. D sade Herren: Min livs-
ande skall inte bli kvar i mnniskan fr alltid hon r dock av ktt.
15
Hennes livstid skall vara 120 r. Frsta moseboken 6:1-3
De flesta jttarna frgicks i urtiden kan jag tro, men i sagans vrld
sker jag nnu dess spr. Men vilka var gudasnerna? Och vilka r
ttlingar till dem och deras heta krleksmten idag. Att Gudasnerna
fr en gngs skull framstlls s mnskliga, s erotiskt sinnade knns
sknt. Man kan nstan tro att det r ldre gudasagor som frirrat sig in
i de bibliska. I sagan och under fullmnen knner jag dock tydligt mitt
slktskap till dessa frmdrar och gudavsen. Om natten och i drm-
marnas vrld r allt mjligt. Jag nskar bara att jag ftt mer av deras
enorma jttekrafter. Stenarna i trdgrden r tunga.
16
Medveten nrvaro Mindfulness
Jag fredrar det svenska begreppet och nskar det skulle anvndas mer
i mindfulness-sammanhang. Medveten nrvaro sger just det vi vill
uppn nr vi i vra liv var oss att vara dr vi r, och i mitt personliga
synstt handlar det ocks lika mycket att vara nrvarande i den jag r.
Hela vr moderna konsumtionsvardag skriker ut allt vi kan bli. Hela
tiden nya livsstilar. Fr mnniskan r detta vr smrtsamma klentro,
att vi inte r njda med den vi r utan tror att om vi vore ngon an-
nanstans, ngon annan, med andra frutsttningar, s skulle allt vara
frndrat, enkelt och framgngsrikt. Hr kommer naturen och trdgr-
den in med helt andra budskap. Ett trd vet vad det r fr ett trd, vxer
i sitt eget varande nu. En pion blommar utan frgor. Mnniskan stller
17
frgor och invntar svar, eller vgar inte ens tro att det finns ett svar.
Jag tror att det bland annat r drfr som naturen upplevs som lkande,
stdjande och trstande i livskriser, sjukdom, utmattning. Naturen
bara r och var oss att vara detsamma. Regn, storm och naturens
alla vndor gr ver vr vrld och ver vra liv. Det fr oss ibland att
bli tvungna att stilla oss. Fr oss smrtsamt nrvarande. Vi kan inget
annat. Men i vardagens allehanda bestyr behver vi va oss i denna
nrvaro, denna enkelhet och acceptans. va oss att finna denna lod-
linje, vr silvertrd som frenar oss med universum. Eller nyttja bilden
av trdets rottrdar och frankra oss i djupet. Fsta livlinan mellan
himmel och jord.
Ordet mindfulness kan tyckas vara motsatsen till begreppet mind-
fulness, det ena fullt, det andra tomt. Att tmma sinnet, vr hg, r
inte enkelt, det r nst intill omjligt fr den moderna hgpresterande
moderna mnniskan.
Naturen har vissa enkla medel fr att f oss stanna upp solen i
mars som fr oss att stlla oss mot en husvgg en stund och knna dess
vrme mot huden, alla dofter som fr oss att stanna till, vildppelrosen
som doftar, syrenen, den nyutslagna bjrken, kdan, granskogen och
18
fglarnas sng. Eller sknheten i fjrilen som landar bredvid oss, ljudet
av regn. Naturen nr vra sinnen p frunderliga stt, nr vi minst anar
det. Vi kan va oss att motta, vara mer mottagliga och vara lngre i
dessa naturgonblick.
Och vi behver komma tillbaka till att vi r en del av naturen. Om vi
lter naturen vara vr stndiga spegel har vi ett ovrderligt redskap fr
vra liv. Naturen har sina rstider, sin vintervila, sin dd, sitt spirande
liv, sina frostntter och sitt levande samspel dr allt r beroende av
och i samverkan med vartannat. Ja mnniskan r ocks srbar, liksom
naturen, vi har inga garantier, inga frskringar mot sorgen, sren
och dden, vi har inte den rttvisa som vi sjlva krampaktigt byggt
upp runt oss. Naturen har ingen rttvisa annat n det eviga nuet, parat
med alla synliga och osynliga lagar som pverkar oss vare sig vi vill
19
det eller ej. Frgan varfr hjlper oss inte, fr oss bara att stlla oss i
motoffensiv med oss sjlva och sjlva stlla ngon annan n oss sjlva
till svars. Ja livet r allt detta. Ocks lidande, kamp fr verlevnad
och vi fr i varje gonblick va oss i mottagande, accepterande och
tacksamhet. Till alla varfr vr tnkande hjrna bombarderar oss med,
menar jag att vi i stllet fr tnka Who knows its not a blessing? Vem
vet om det inte r en vlsignelse. Eller med mindre andligt sprkbruk.
Vem vet om inte just detta gagnar mitt liv, om det ger mig en ny insikt,
en ny utsikt, fr mig upp p ett nytt trappsteg, ser klarare. Kanske det
upplevda r en livsgva, en ndvndighet fr fortsatt vxt. Kastanje-
ntens hrda skal mste krossas och falla frn hg hjd fr att grodden
s smningom skall kunna ge ny vxt. Jag sger inte att det r enkelt,
men den frberedande, mottagande vningen r enkel. Andas och va
p att vara i nuet och den dag hljet spricker, vi faller, eller vi sitter
med den tyngsta livssorgen och famnen r full av smrta och frlust, r
ordet oss nrmre och kommer tillhands, Who knows its not a blessing?
20
Vrt enda ansvar i livets svraste stunder r att andas. Andas och vara
nrvarande. Det r mindfulness i sin allra enklaste form. Andas och
vara ett med min andning, min egen ande. Det r inte fr mycket att
krva av mig sjlv. Det r allt och nd ndvndigt fr att knslan av
frid tillit och lugn vattenyta skall kunna infinna sig p vrt inre upp-
rrda hav.
Det r s enkelt, nd mste vi va oss hela tiden.
Och vandet vill jag mena r inte endast och frmst genom att ka
p kurs, g p mindfulnessutbildningar. Det kan vara viktigt, men jag
behver finna tillfllen d jag mediterar och stillar mig i min vardag. I
mitt hem p min arbetsplats.
21
Den svraste och fr mitt eget personliga synstt viktigaste vningen
av nrvaron r den jag var i och under allt arbete, under bilkrningen,
i den smnlsa natten och den fyllda dagen. Under dagarna efter stor-
men Gudrun som gav oss en mnads strmavbrott fanns mnga stunder
fr att lra acceptans och nrvaro. I stllet fr att klaga ver disken,
fick jag va mig att gra allt i annat tempo, se till att disken minimera-
des och att anvnda allt igen. Nr disken diskades med stearinljus som
enda ljusklla hjlpte det mig att se varje glas, varje tallrik varje gaffel
och att lngsamt och med krlek gra dem rena och noga torka dem.
Och dagarna gick till just sdana enkla vardagliga groml och till
skrivande, eldande i spisen. Och att hmta in ved och vatten. Det var
liksom nog.
22
Det r ocks livsberikande och ger en stor upptckt att vga se att
mina tankar som upptar och ofta str min dag inte r jag jag r s
mycket mer n deras oupphrliga pladder.
Finns det d ngon srskild medveten trdgrdsnrvaro? Ja kanske.
Fr mig har i alla fall mitt arbete med trdgrd, det tlmodiga och det
lustfyllda, varit min frmsta lromstare vid sidan om alla bcker jag
lst och mnniskor jag ftt mta p min livsvg. Men jag kan ocks se
att alla dessa mten har ett samband. Mindfulness innersta krna fr
mig, r att ge plats t allt som r.
23
Frizoner och andrum
Inget tillhll fr sjlen r bttre n ngot annat och kanske r det bara
olika verksamt, om vi behver vila terhmtning och balans. Naturen
r fr mnga den goda milj som strker oss, fr oss att knna oss nr-
varande, hemma, accepterande och nog, tillrckliga. Ett andrum eller
en frizon verkar just fr att rda bot p vr stndiga otillrcklighet,
vra stndiga klagoml p oss sjlva om att vi inte gr nog, presterar
nog, mediterar nog, motionerar nog, tjnar nog.
Vi behver finna vra egna frizoner dr de malande tankarna tyst-
nar. De kan ha olika beskaffenhet och skifta under olika livsperioder.
Men jag tycker mig kunna mrka att gamla goda tillhll fr sjlen, dr
jag kommer i kontakt med mig sjlv bestr. Och det mste inte vara
ngot vilande och stiltje fr att vara frizon. Det kan vara vandring eller
grovt och tungt arbete, eller motionspass, dr jag glmmer tid och rum,
arbetar och kommer i kapp med egna behov, egen rytm, eget tempo.
Mnga av mina andrum har med vila och ro att gra, medan frizoner
r aktivitet och skapande av alla mjliga slag. Men det r min egen
uppdelning. Och bda tillstnden r lika vrdefulla. Fr ngon r det
att hugga ved, g ut med motorsgen i skogen. Ngon gr till ett gym.
Jag planterar om pelargoniorna, klipper min myrten, rosorna eller
rfsar i skogskatedralen, syr ngra smmar, mlar en tavla med dagens
behov av frg, rjer ur ett gammalt frrd, lgger stengngar i trdgr-
den, eldar eller betraktar mnen.
Ibland r det hngmattan och solen som lockar ut mig. Somliga
dagar, om jag skall vara rlig, r det dagboken och det stilla skrivandet
som ger mig mest ro. Dagboken r en mina viktigaste frizoner, ett
kllsprng fr att hitta fram till det som r jag. Fr att hitta in i det som
r mitt liv. Skriva skriva, kort eller lngt. Dikt eller trams. Lta pennan
lpa vga skriva om drmmar, lngtan och visioner. Fr dagen, fr att
mitt livs kartbild skall framtrda, fr att vagga ensamheten till ro, fr
att samtala med mig sjlv, den nrvarande, medvetna hgre delen av
24
mig sjlv. Den delen som inte oroar sig utan vgar vara nrvarande
med alla sinnen.
25
Kroppen behver ocks sina frizoner och dr r erotiken och sexua-
liteten en underbar klla. Hudens alla knslozoner lngtar berring och
i omfamningens djupa famntag glmmer jag allt och alla och bara r i
berusningens gonblick. Det ger ocks en otrolig energi och livslust.
Som en hyllning till den erotiska krleken har jag ocks en rd trd-
grd, en avskild del, inte alltid s rd, men eggande och en pminnelse
om lusten som finns inom oss.
26
Den som sttt ga mot ga med ddens kalla ansikte vet att ocks
dr uppstr en frizon. Allt som frut var s brtt, s ndvndigt, s
frutbestmt fr bara vika undan. Allt blir ett blixtrande nu, och vi
mste stilla oss. Ingen hade skrivit in det i vr almanacka, sllan blir vi
frvarnade, eller frst tillfrgade. Dden fr oss att stanna till och bli
mer levande i vetskapen om att livet kan ta slut. Alla intryck frstrks
och minnen gr sig pminda som vi lnge motat bort. Ocks de svraste
stunder har med sig en gva till den som vill ta emot.
Att vga tnka tvrt om kan knnas som en frizon. Att inse, att jag
hllit livskartan upp och ned, vilket inte var s bra, eller att jag redan r
framme vid mitt livs ml, jag mste bara ppna gonen och se vad jag
redan har. Det r s ltt att bli blind bde p ena hllet och det andra.
Det r ltt att tro att en gr vardag r allt, eller att aldrig bli njd. Min
frizon r strre n livet sjlvt.
27
Jag hrde en underbar bild fr det ofattbara, det en del kallar gud,
andra varat.
En munk kommer gende p stranden vid ett bljande hav, grubblande
ver stora teologiska frgor. S ser han ett barn sittandes i vattenbrynet
och med en tesked frsker barnet samla vattnet. Och han frgar barnet
Vad gr du? och barnet svarar Jag frsker samla in hela havet i min
spann.
Med ens frstr munken att det r det han frsker gra med gud
och ser dess omjlighet.
En stark bild fr mig. Ja, s vill vi samla in ocks livet i vr lilla
spann istllet fr att dmjukt ta emot och njuta av havets ondlighet
och havets hela vrld. En del njer sig med att bada i det, mnga ex-
ploaterar det, frsker utvinna saltet, slja strandtomter, grva laguner,
bygga hamnpirar. Vi kan ocks lta havet bli en frizon inom oss, runt
oss och en upplevelse fr alla sinnen. Havet rcker t oss alla. Livets
mngfald r till fr oss alla och vi fr leta oss fram till de andrum och
frizoner vi behver fr vrt liv fr att orka och hlla tilltron levande.
28
Hur livslyxen ser ut fr oss mnniskor ser s olika ut. Rikedom och
ordnat liv r inte garantin fr att vi skall knna att vi har ett verfl-
dande liv. Fr mig r livslyxen att f r om min dag, bestmma ver
min tid och leva nra jorden och det vxande livet. I det livet kommer
rdhakarna och hlsar p. Ger en underbar livsknsla och gldjeberus-
ning i vardagen. Fr mig ingr de i bilden fr ett gott liv.
Den djupare meningen i att finna sin frizon r att finna sig hemma
i tillvaron, i kosmos, i det innevarande nuets gonblick. En frizon r
inte ndvndigtvis en fysisk plats, men den fysiska platsen kan stdja,
hjlpa och inspirera oss att p allvar finna vr inre frizon, inom oss dr
vi alltid r hemma.
29
I boken Fri frn rdsla - Fri frn sorg skriver Thich Nhat Hanh om
detta och att vi i varje stund av vrt liv, p varje plats kan sga Jag
har anlnt, jag r hemma, hemma r hr, hemma nu. Det r ett stt
att ta tillbaka det korta skenande livet. Att vara hemma i kosmos. Han
skriver ocks om att uppskatta jorden och att f bebo den. Han citerar
ocks Zenmstaren Lin Chi undret r inte att g p vattnet utan att g
p jorden och att g p jorden r den stora och den enkla och svraste
gvan vi ftt. Och g, hr i bemrkelsen att f finnas till, f vara med
mnniskans korta stund p jorden. Jorden eller naturen r inte beroende
av oss, men vi r i allt beroende av detta vrt hem i tillvaron.
30
Helande trdgrd
Vrt liv kan ibland ses som en vindlande labyrint, utan de rakstrck-
or vi tnkt oss. Vgkorsningar, dalar och hjder. tervndsgrnder,
mrka gngar och ppna ytor som nd inte var vr vg vidare. Min
trdgrd r en spegelbild fr denna livslabyrint. Det helande arbete
som trdgrden r fr mig, r helande fr mitt liv. Tydligast syns det,
nr det skrivs isr, hel-ande. Jag finner min helhet, mitt sammanhang,
finner en samklang mellan kropp och ande, eller kalla det sjl eller
medvetande, existens.
Jag inser allt mer genom ren som gtt hur ofantligt kort, litet och
enkelt mitt liv r. Tillsynes sprlst i det lngre perspektivet. Ja mn-
niskan r ett sandkorn, en vattendroppe i havet. nd r mitt medve-
tande vertygat om att jag ingr i ett strre sammanhang, en strre hel-
het, ett kosmiskt varande. Jag r en cell i ett svngande membran i ett
31
kosmos som vi inte knner ngot slut p. Hisnande och dmjukande.
Hur kan jag d hvda att trdgrden hjlper mig i den varsebliv-
ningen av min litenhet? Vetenskapen har under senare tid kommit fram
till varfr trdgrden och vistelsen i naturen verkar avstressande, och
helande. En forskning som om den omstts i praktiken verkligen kan
hjlpa mnniskan tillbaka till ett mnniskovnligare liv.
Den mnskliga samhrigheten med olika naturtyper, som forskningen
i bl.a. Alnarp visar fram, tror jag mnga knner igen sig i, liksom att
naturen bde r hlsofrmjande, strkande och rehabiliterande efter
t.ex. en sjukdom, en utmattningsdepression eller en livskris. Och att
umgs mycket med naturen r ocks frebyggande fr att behlla en
god hlsa ven om det inte r en garanti.
Men forskningens framsteg p detta omrdet tar jag inte upp hr
utan hnvisar bara vidare till alla de bckerna som skrivs i detta mne
bde i Sverige och internationellt.*
*Se ocks litteraturlista lngst bak i boken.
32
I en splittrad tillvaro, som vr moderna tid p mnga stt r, gller
det att vlja var vi vill lgga vrt fokus. Utt eller int. Naturen och
trdgrden hjlper mig att g int, g i nrkamp med mina livsval, fr
mig att vga ifrgastta mitt alltfr hga tempo och stanna till. Det r
p mnga stt nog. Men i begreppet helande trdgrd ingr fr mig
ocks ordet helig, som hr r motsatsen till splittrad.
33
Helighet betecknar ocks en slags livsfring som str i samklang
med allas vriga liv och vr natur i smtt och stort. I trdgrdssamman-
hang och i naturen r betraktelsesttet att helheten r strre n summan
av delarna och att inget endast kan beskrivas enskilt.
Helig r ett ord frn fornsvenskan och betyder okrnkbar, fridlyst,
det som inte fr skadas. P modernt sprk kan det uttolkas som anses
st i nra frbindelse med det gudomliga och drfr behandlas med
religis vrdnad.
Inte underligt d att vr relation till naturen ibland kan sgas vara
religis, utan att drfr vara ansluten till en srskild religion. Snarare
till en Panpsykism som hvdar att allt i universum besitter en psykisk
natur p liknande stt som mnniskan.
I min helande trdgrd lr jag mig att bli hel, och jag var mig ge-
nom att andas, och va mindfulness, p jorden och i det stt jag frhl-
ler mig till jorden.
Om jag sker gudsbilden, heligheten i allt kommer jag att hitta annat
n det jag ser med gonen. Bnen blir d ett stt att g in i det inre
stilla rummet. Detta skande handlar om att plocka bort, inte lgga till,
inte utka, uppfinna, konsumera.
De bilder och det sprk vi umgs med sipprar in i oss, som ljuset
om vren. En trdgrd kan fr oss bli en plats som frvaltar ngonting
evigt heligt.
Ett likaklingande begrepp fr helig frekommer i de flesta, ja kanske
alla, religioner. Vad som betecknas eller uppfattas som heligt kan variera
stort. Ofta r denna helighet frknippat med srskilda freml och
platser som vi hller fr heliga och som vi nrmar eller lter oss be-
rras av p ett srskilt stt. Vi mnniskor har i relation till detta ngot
strre n delarna, skapat oss riter och frestllningar.
Vi har skapat oss heliga platser. Ofta har dessa platser invigts p
srskilda stt, rituellt renats och helgats. Vrt stt att i dag nrma oss
natur och trdgrd kan vara ett uttryck fr detta frhllningsstt och
speglar vr syn p helighet.
34
Det r viktigt att vi sjlva finner platser och riter fr vr vrdnad,
oavsett hur enkla och vardagliga de r. Fr mig tar det sig sjlvklara
uttryck genom att jag talar ljudligt med fglarna nr de flyger ver min
trdgrd, nr jag gr ut och matar dem, nr jag planterar om en vxt
eller nr jag sker trst hos ett trd. Ja, lika ofta trstar jag de vxter
jag i min framfart skadar, och jag ber ofta om frltelse. Och allra mest
uttalar jag mitt tack till allt det synliga och osynliga i min trdgrd.
Precis som vrldens religioner anser att det heliga kan vanhelgas och
orenas, kan ocks naturen och universum vanvrdas i allra hgsta grad.
Och mnskligheten har mycket skuld i den frstrelse vi ser av natur-
vrdena i dag, och vgen tillbaka kan synas omjlig. Men den r inte
p ngot stt omjlig. Den r ndvndig fr vr verlevnad. Och det
kommer att kosta p mycket av den bekvmlighet vi tar fr givet i dag.
Vi mste lra oss att ta ansvar, inte minst i det lilla. Och det r s vi
35
kan terf helheten, g in i det lilla, i vr eget stycke mark, vr egen
vgstrcka som vi gr genom vrt liv. Att umgs med trdgrden och
det vxande, var oss i den strre vrdnaden fr livets mtlighet, det
okrnkbara livet.
36
37
I boken Refugium av Ingela Bendt sger Hans Drost att han vill helig-
frklara trd. I detta frhllningsstt knner jag s innerligt vl igen
mig, fast jag r skogsgare som rjer, tillter framkomlighet och strre
ljusinslpp. I bland mste vi vlja bort trden. Men det gr barnsligt
ont i mig, och det finns grenar som jag sgat bort som jag lnge ngrar,
fr jag vet att de tar bort en viktig helhetskaraktr fr trdets hela
sknhet och funktion. Det r ett lkande tnkande att den dag jag sjlv
gr bort kommer de trd jag planterat att vxa vidare. tminstone
ngra. Kanske kommer balsampoppeln att dofta om vren och svnga
sina lnga ljusa hngen i vrvinden, ginallalnnen kommer att str sina
vackra rda sm nsor ned ver dammen och kanelprontrdets frukter
kommer att bli till gldje fr bde barnamunnar och fr getingar om
hsten.
S lper livets labyrint genom mig och bildar mnster i min trdgrd.
Ingen annan kan kanske se det, men ovanifrn, ur ett hgre perspektiv
ser jag dess vindlande gngar, irrgngar och den lugna platsen mitt i,
dit jag i korta gonblick sjlv hittade fram, i korta heliga gonblick.
Bilden fr vra liv att vi under jordelivet bara befinner oss i puppstadiet
stmmer verens med min livshllning. Fjrilen inom oss har nnu inte
vecklat ut sina vingar. Vi vet s lite om liv och dd. En dag vill jag tro
att fjrilen inom oss svvar fritt. Om detta berttar Elisabeth Kbler
- Ross i boken Livshjulet. En bok om dden, som ger stor livsgldje.
38
39
Instant garden
Jag kallar trdgrden min. S felaktigt. Inget ger vi. Inget skapar vi
sjlva. Allt r ett samspel, ett ln. nd sger jag min. Min, fr att jag
lskar den, fr att jag kallar p den, jag har i viss mn ftt den och s
lnge jag bebor denna plats kommer den nr jag kallar p den. Oavsett
vart jag flyttar, hur mitt liv frndras fortstter denna trdgrd att leva
sitt liv i mig.
Inom mig har jag en Instant garden, alltid lika doftande ret om, i
livets alla livsrstider.
Nr jag frst brjade tala om begreppet Instant garden var det nog
en del som trodde att jag frndrats i min syn och mitt frhllningsstt
till trdgrd. Instant kan lta totalt annorlunda n den lngsamma,
enkla, vilda naturtrdgrden som jag vrdar. Men instant som tepsen,
kaffekoppen med bara tillsatt varmvatten slog nd an i min tanke.
Idn fick jag p en flygplats p den grekiska n Kreta. Jag satt och
vntade med familjen. En strig tv stod p och jag bara lngtade hem,
hem till min egen lugna hsttrdgrd. Den som alltid fanns inom mig,
min portabla trdgrd. Min trdgrd hade jag innan p natten drmt
om, en s fantastisk drm om hur ngon annan satt tusentals med
lkar i den medan jag varit borta och att jag bara behvde vnta vxt
och vr. En underbar drm som inte behvde nrmare frklaring. Den
fyllde mig med tillfrsikt, gldje och frvntan. Och p tv:n hrde jag
begreppet Instant garden med bilder om hur man kunde planera sin
trdgrd genom flyttbara buskar, blommor, gngar, trdgrdssngar
mm, som p skolans filttavlor. Fr att ka tankens variation ver hur
trdgrden kunde formas, planeras och gestaltas frst p bild och sen i
verkligheten. I dag finns sdana datorprogram fr att trdgrdsodlaren
sjlv kan planera fram, och formge sin trdgrd. Detta stt ligger inte
fr mig. Jag planerar och jobbar p samma gng. Men en id slog rot
dr framfr den flimrande tv:n med sina reklaminslag som trkade ut
40
mig. Jag tnkte. Tnk om flygplatsen i stllet visat en film eller ett rull-
lande bildspel ver alla vackra vyer av Kretas strnder, havsvikar, berg
och naturtyper. D hade jag som resenr ftt se mer av det jag inte hun-
nit uppleva och framfrallt hade jag ter lngtat dit. Ett stt att redan
p plats locka turisterna att komma tillbaka. Och s slog fret rot till att
alla, ven de som inte har en trdgrd, har en trdgrd inom sig, och att
detta kan frstrkas med bilder och sinnliga miljer inomhus, som ett
stt att m vl och frmja hlsa och inspirera till att vistas mer i natur-
miljerna vi har runt oss. Och sedan har jag p olika stt frskt fr-
medla mina bilder som rullande bildspel och jag fortstter det arbetet
och tror att fngelser, vntrum, vrdsalar och offentliga miljer kom-
mer att p detta enkla stt frmja hlsa och naturgldje ocks inomhus.
Och bilderna jag vljer ut r inte de tekniskt mest avancerade, eller den
perfekta bilden, utan bilder som har knsla, nrvaro, poesi och sinnlig-
het i sig. Det r de motiven jag sker. Sinnebilder fr sjlen.
41
Vadan, varfr och varthn
Vad r det d fr nytta med en trdgrd? Vad tjnar det arbetet till?
Hr mste jag frsts vara mycket personlig, och jag tror att vi alla har
olika svar att ge. Men jag tror att trdgrden frndrar oss, pverkar
oss p de mest skiftande stt. Den ppnar drrar som vi inte trodde
fanns inom oss. Den ger oss spnning, attraktion, och vi mste lgga
ned mycket av vr omsorg i den. Och den vi mmar fr och ger om-
sorg, frndrar oss ocks inifrn. Som mor vill jag ocks tro, och ser
p mnga stt att jag med trdgrden och mitt naturintresse, medvetet
men ocks p ett lekande sjlvklart stt frt in livsviktiga sanningar i
barnens sjlar, och ltit dem komma i kontakt med naturens stora skn-
het. Kanske kan man jmfra nyttan med en trdgrd med nyttan av
ett bibliotek. Fr vad r vl ett hem utan bcker, utan samlade verk om
livets mngfald, dr vi kan ta in andra mnniskors liv och den, lust
och lngtan, nd och oro.
Genom att tidigt lra ett barn lsa, umgs med bcker som en sjlv-
klar ingrediens, kan man frmedla att vi som mnniskor inte r ensam-
ma, och att livet r strre n vr egen klagan. Ett sknt exempel sg jag
fr flera r sedan, nr en av mina yngre sner en hngig skolmorgon
i vntan p skolbilen gr in och stter sig i bibliotekets gungstol och
drar ut frsta bsta bok ur hyllan och brjar lsa. Det var Verner von
Heidenstams bok om den Heliga Birgitta. Mer n tre sidor hann han
nog inte och det r inte s troligt att han fortsatte att lsa den nr han
ter kom hem, men vad vet jag vad fr ett fr som sddes i honom just
denna morgon? S r det ocks med trdgrden.
Ibland kanske naturen bara r en grn massa fr ett barn, men s r
det ngot srskilt som stiger ur vardagsbilden, vcker frgor, lngtan
efter att frst mer, lra sig, namnge och att anvnda trdgrdens sprk
i sitt eget liv.
Sinnena griper p mnga stt tag i barnen, och de lockas med, av
bckens rinnande vatten, av dammens simmande groddjur, av dofterna,
42
43
av fgelltena. Natur och trdgrd kan inte ge visdom, bara genom att
lsa om den, vi mste lra oss att lsa den, se hur naturen sjlv beter
sig.
Att odla r ocks att g stilla genom livet, och att skapa en yttre bild
av sjlen. Sedan barndomen har naturen varit en trst fr mig, ett till-
stnd att vara i, ett element som har tid, som inte jktar.
Min trdgrd ligger i ett grnsland, Smland, Skne och Blekinge.
Vldiga stenblock har inlandsisen lmnat kvar i min trdgrd. Fr sm-
lndska bnder var det sttestenar, men fr mig som inte mste odla
fr att kroppsligen verleva, eller fr att mina barn inte skall hungra, s
har stenarna blivit vrmehllande, kraftsamlande vnner i min trdgrd.
Stenarna skiftar utseende under de olika rstiderna. De r lugna trygga
44
och rr sig mycket sllan. De r ocks rumsbildare, skapar skuggor och
avgrnsningar.
Vgen till mitt hus, min trdgrd gr genom mrk granskog. Nr jag
kommer fram ppnar sig en stor ljus glnta, och en sj lngre ned ger
himlen en spegel att falla ned mot.
Trdgrden r bde mttnad, hunger och trst och den lr mig p
mnga olika stt att komma nrmare naturen, in i frdolda rum och att
hitta en livsgldje att d och d motta som en nd. Stillheten r stor
i min trdgrd, s lnge inte vi mnniskor vsnas, eller flygplanen
var lgflygning. Men faran kan nd finnas i trdgrden, nmligen
att jag vill hinna med s mycket, frverkliga s mnga drmmar och
utka min trdgrd hela tiden. Men detta fr aldrig bli ett sjlvnda-
ml, drfr r det viktigt att tillta sig att ocks lta inspirationen vila
och hitta trdgrdens eget lugna tempo. Stillheten r inte motsats till
stress, men den som ltt faller in i stressande tankar kan i trdgrdens
lugna rstidsmnster hitta en vila. Det som inte vxer upp i r, kanske
45
kommer nsta r. Varje vxt har sin rstid, varje rstid sin njutning.
Att vrja sitt eget liv och att vga sga nej till det som inte r min vg,
det sprket kan f rst i sllskapet med trdgrden. Att leta efter livets
mening kan ltt bli ett skande utanfr mig sjlv. Kanske kan trd-
grden ge sdd t en inre lngtan efter att ska vr egen vg med vrt
liv. Vga g den egna vgen och inte snegla p andras vgar, framfart
eller stillastende. Rastplatserna som vi sker oss till ger kanske inga
frdiga anvisningar om fortsttningen, men om vi upplever att vi r p
vg mot fel hll behver vi inte flja felvgen fr lngt innan vi ter
r i vr rtta riktning.
I trdgrden hittar jag nya sidor av mig sjlv. Jag ser hur jag frnd-
ras, jag ser att vissa tankar lett mig vilse. Ibland mste jag helt brja
om.
46
Att vistas i sin trdgrd p natten r en srskild vila. Inget stressar,
lugnet r strre och min ivriga trdgrdssjl kan lmna alla mina pro-
jekt, och bara vara, lyssna, och lta sinnena ta emot.
Trdgrden kan sgas vara en bild av sjlen, eller fr trdgrden
inom oss. Inte vet jag om mitt inre landskap r stenigare n ngon
annans. Men de stenar jag lyfter med spett och spade, lyfter jag ocks
inom mig. Blir till vilstenar, trampstenar. Rosor vxer upp ur svart
jord, ur komposterad oro, ur komposterad smrta, ur frmultnad sorg.
Trden beskrs, det smrtar, men det ger ny vxt. Arbetet r svett och
vnda, men ocks gldje och tillfredsstllelse. Hela tiden upptcker
jag nya platser, vilolgen och nya stigar. Frn jag inte ngonsin trodde
skulle gro, gror och blir till. Somt vxer mycket lngsamt, blommar
mycket sllan. Somt ger grnska, ger svalkande skugga, men blommar
inte under min tid, inte allt arbete br frukt. En del ger bara sknhet
47
och hgtid fr sinnena. Vissa dagar r bara ogrsrensning, och tiden
faller in i evighetens grmassa. Trdgrdens ekologi r ett stndigt
givande och tagande, liv, frmultning, dd och tervxt.
I min trdgrd har jag ett stort stenaltare. En symbol, ett verkligt
faktum, en levande bild fr att jag ber. Att be r fortfarande ett tabu fr
mnga. Kalla det vad du vill. Kalla det lngtan, hopp, affirmationer.
Bnen tar sig mnga olika uttryck i mnniskors liv, och brs fram av
mnga rster. Bnen skiftar beroende p hur vra liv ter sig. Men p
samma stt som jag stillar mig till ett strre mte, med ngon som r
utanfr mig, men ocks inom mig, p samma stt r mitt yttre altare
en plats dr det mtet alltid blir till, dit mina tankar gr, ven om jag
inte sjlv r p plats. Altaret r en gemenskap i ensamhet, men ppnar
48
fr en strre gemenskap. Ett stlle att komma till ro p. Min styrka och
min svaghet r motpoler, som blir till ett i bnen. Bnen blir den mantel
jag innesluter mitt liv i.
Trdgrden har ocks blivit ett stt att kommunicera, att mta andra
p. Aldrig har jag ftt s nra samtal som i min trdgrd och i dess
olika rum. Betydligt mer livsnra n vad jag hade vgat tro. Om det
finns ett trdgrdens sakrament s vill jag mena att det just r frets
lag, vetekornets lag. Ngot mste falla i jorden och d, fr att f nytt
liv. Ngot mste, eller snarare erbjuds oss att d, fr att ge plats,
bereda rum fr nytt liv. Den som knner till frets vrld vet att olika
frn har olika stt fr att gro. En del behver en strng vinter fr att bli
grobart, andra mste direkt falla i god jord fr att gro. Andra behver
stndig tillgng till vatten. Vissa frer mste utsttas fr mycket stark
vrme, en eld, en skogsbrand fr att till synes d, fr att sen kunna gro.
I boken Den trofaste trdgrdsmstaren av Clarissa Pinkola Ests be-
rttas om ett sdant trdgrdsarbete. Det brnda, svedda fltet, som sen
brjar vxa. Trdgrden r en kommunikation mellan livet och dden,
mellan ljuset och mrkret. Mellan det frdolda livet och det verkliga.
49
Syskonen Svenssons trdgrd
Min trdgrd brjar dr mina jordiga tofflor str, p min veranda
bland krukor, plantor och drmmar. S brjar en av mina dikter. Av
alla ord jag vet r ordet trdgrd det vackraste, och dess olika kombi-
nationer. Som liten var jag barn i en stor syskonskara av sju barn.
Vi var i stor utstrckning hnvisade till naturen, som vi levde i och
av, fann trst hos, lekte i och med, skrmdes av, lngtade till. Under
uppvxtren blev det mnga olika tomter som jag utsg skulle bli min
plats, mitt paradis. Att det sedan verkligen blev en kilometer drifrn,
p en sandig stenig backe visste jag inte d, men tidigt i mitt liv visste
jag var jag ville bo. Stensjng blev min utsiktsplats, dr jag stllde
mina bnkar, grvde mina land och planterade mina rosor. Det blev
ocks dr min man och jag sdde vr livssd, vra fyra barn. Allt i livet
behver mycket omvrdnad och sktsel. Fr att livskraften i en trd-
grd inte skall upphra behvs ett stndigt samspel, fr att naturen inte
helt skall ta ver. Detta samspel upphr aldrig att frvna mig.
50
51
Av alla vxter jag minns bst frn min barndom vill jag nmna
Vintergrna, Vinca minor. Den fanns i stora mngder runt mitt barn-
domshem, och den blev nstan en mystisk vxt fr mig. Grn och
levande ret om. Klarade skugga och uthrdade torka, och kunde brja
blomma s fort snn smlte i februari och ocks lngt in i november.
n i dag r det en av mina favoritvxter som fljer mig ret om. I
november finner jag de enstaka bl blommorna, och kanske r det bla-
den i sig som ger sknhet t min dag. Lika grna under snn, som de r
nr marken ligger naken. Ofta kan jag plocka in dem som dekoration t
enstaka kpta blommor.
Och den dagen jag fann mitt verkliga luftslott, mer om det lngre
fram i kapitlet om Att finna platsen och dess ande, s fr att visa fr
mig sjlv, fr universum att jag nu verkligen flyttat in, fyllde jag tv
krukor, en med Murgrna, en med Vintergrna. Det blev mina frsta
krukvxter. Pelargoniorna fanns d inte p plats. De kom in senare p
den gamla skraltiga glasverandan.
52
Hur stenarna i mitt barndomsland kommit till funderade jag aldrig
ver. De fanns alltid dr. Lugna trygga och vldiga. De var inramning
fr vra sm trdgrdsland, de hade sprickor och hligheter som vi
fyllde med jord och vxter och vi gjorde otaliga skrvaland, som vi
kallade dessa land mellan skrven, stenarna. n i dag kan jag finna
dessa rester av vra frsta odlingsfrsk. Ofta kantade vi med slagg-
stenar som vi fann vid den gamla tjrbrnnan.
Men syskonen Svensson hade ocks en egen gemensam trdgrd,
som vi inspirerats till av vr mor. I den la vi ned stor mda och odlar-
gldjen var stor. Drmmen om det egna vlvrdade paradiset, det vack-
ra och skna kan jag i dag se som en stor drivkraft bakom vra sm
vlordnade land mellan stenarna under fars gamla krsbrstrd. Vxter
hmtade vi frn naturen, frn frldrarnas trdgrd, frn givmilda gran-
nar och vi drev upp dem frn fr.
53
Som vrarbete hade vi att cykla runt i bygden och slja frer frn
en frfirma vi bestllde frn och det gav s mycket inkomst s vi sen
kunde kpa egna frer fr vrt odlarverk. Och frerna vxte glatt.
Blommorna var som jag minns det krasse, ringblomma, blklint, prins
Gustavs ga och grnsaker som dill, mortter, spenat, rdbetor och
bondbnor. Jordgubbar och smultron var sjlvklara inslag. Dit flyttades
ocks primula av olika slag, prstkragar, pskliljor och frgtmigej.
54
Daglilja, brandgul lilja och ljtnantshjrta minns jag ocks som viktiga
blommor frn min barndom.
55
Lnge har jag nskat att jag vore som silverarven, denna tliga sten-
partivxt. Den lyser som mest nr det r grtt och regntungt i luften.
Varje synligt ting i denna vrld har anfrtrotts en ngel lr Augus-
tinus ha sagt. S naiv har jag ocks alltid varit. S har vxterna varit
likt skyddsnglar fr mig. Frn de strsta trd, till de minsta mossornas
vxtkraft.
56
Mnniskor som inspirerat mig
Mnniskor och bcker har alltid varit en stor inspirationsklla fr mig
och gett mig mod och lust att g min egen vg. Hr vill jag nmna
ngra.
Etty Hillesums liv kom ut som dagboksanteckningar, kallade Det
frstrda livet. Jag fick en lngtan efter att veta mer om henne i en
bok av Ylva Eggehorn: Europas barnbarn. Ylva citerar henne dr och
jag knde p ngot stt igen mig, hur naturen, det levande, kan sknka
trst p ett oerhrt stt.
Etty skriver, nr hon skriver om bnen att hon frsker skapa en
ppen sltt inom sig, eller en glnta kan man ocks uttrycka det, om
man kommer frn skogstrakten. Etty hade ett annorlunda frhllnings-
stt till blommorna. De mer n kanske ngot annat gav henne trst och
livskraft.
57
Etty dog i ett koncentrationslger 1943, men hennes dagbcker lever
ocks i vr nutid och ger stor styrka att orka leva och se livets sknhet
och storhet ocks i det tyngsta mrker.
En annan bok som berrt mig mycket starkt och det r heller inte
ngon traditionell trdgrdsbok under konceptet gr s hr heter Gr
r hoppets frg av Irina Ratusjinskaja.
Hon var en av Sovjets frmsta unga poeter, och satt lnge i Sovje-
tiskt fnglger men slpptes till slut och flydde till England. Hon var
fdd 1954.
Den mycket enkla, otroligt spartanska kkstrdgrd de lyckades
odla upp i fnglgret handlade om ren verlevnad, kryddor till den
undermliga och usla maten, nring, men ocks en inre tro och sjlslig
verlevnad. De tillts bara odla blommor, men de odlade kryddor, lk
och nsslor fr sin verlevnad, psykisk och fysisk.
58
En nutida trdgrd r min vn Gunborgs trdgrd, en botanisk
trdgrd i miniatyr. En stor samling av rosor, perenner av alla slag,
fjllvxter, dammar, surjordsvxter, vattenvxter. Sjlv tycker jag att
jag har rtt bra koll p mnga vxter, men dr finns mnga jag tidigare
aldrig sett eller hrt talas om. Gunborg r en 85-rig smlndsk kvinna
men hon arbetar som om hon var en vltrnad man i medelldern. Stter
staket, bygger grindar, spaljer, lgger upp nya torvpartiet, kr jord
som hon lgger p alla blomlanden infr vintern, beskr trd, lukar
ogrs, grver nya land. Drtill fotograferar hon allt med diabilder,
bakar underbara kakor med ingredienser frn trdgrden, lser massor
av trdgrdsbcker och tidningar, tar emot beskare, och besker
andras trdgrdar.
Men allt hon gr sker i ett lugnt och vant tempo. Allt fr sitt eget
hga njes skull. Hon vill inte finnas med i ngra tidningar, eller
bcker, vill inte ta emot stora grupper. Njer sig med alla som nd
hittar till hennes trdgrd, och vlkomnar alla fglar och fjrilar som
grna besker hennes hrliga mngfald. I hennes trdgrd kan man
verkligen tala om mngfald. Floran blir s rik, och s mnga exotiska
ovanliga vxter kan trivas ocks i en stilla smlndsk glnta. Men hen-
nes trdgrd behver mycket omsorg.
59
Trdgrd, hus och plats hr ofta ihop fr mig. Tidigt fann jag ett litet
litet hus, som en sinnebild, som jag bara kte frbi men som fastnade
p min nthinna. Till slut tog jag reda p vem som var garinnan och
vi mttes. Ett underbart mte som djupnade till vnskap. Anna-Birgit
som matade fglarna vid det lilla huset med bl drr. Hon som lt trd-
grden vara s vild att allt vackert fick ta sin egen plats.
Om det finns en sinnebild fr det ultimata paradiset, med en vlkom-
nande Gud Moder, r det detta hus, trdgrd och vrdinna.
60
Mycket mer finns
att bertta om dessa
trdgrdsmten. Ib-
land blir de till hela
bcker, som mtet
med Birgitta Sjun-
nesson. Det blev
till slut boken Till
sknhetens lov. Ls
ocks vidare om
mina rosenvnner
lngre fram.
Den dag dessa
trdgrdsvnner
inte finns kvar, och
om ingen annan
tar ver, kommer
den vanliga vilda
naturen frska ta
tillbaka ocks dessa
marker. En tanke
som fder sorg,
men som jag mste
vga bra vid mitt
hjrta.
61
De dagar d min ork varit som svagast och jag inte orkar arbeta
i min trdgrd har jag haft en annan bok i knt. Det r boken Tasha
Tudors trdgrd. Trdgrden ligger lngt borta. Fr lngt fr att kunna
beska den. Det knns tryggt. D kan jag fortstta att tro p den.
Denna drmtrdgrd, dr allt r en helhet. Inget r fult eller sticker ut.
Inga onaturliga material, som plast, och allt har samstmmiga frger.
Enkelhet, gammal charm, frn klderna hon br till redskapen hon
arbetar med. Och i den boken har tiden stannat. Det i sig r vilsamt.
Men ocks fr att hon inte tullar p sina ideal fr vad som r vackert.
Och att lngsamt och med passion arbeta mot att frverkliga sin drm,
ven om jag vet att jag s skall d i morgon. Det fyller mig med gldje
och tillit fr mitt eget trdgrdsskapande. Tasha mlar av sin trdgrd.
Den gvan har inte jag. Men jag mlar inre bilder, skriver om den och
frsker p mnga olika stt frmedla den vidare.
Maria Hopfker-Reuter och boken om henne, Min frtrollande trd-
grd, blev ocks en tidig inspiration nr jag vergick frn nyttoodling
till lustodling. Att odla fr sknhetens skull. Fr frgerna, fr dofterna.
Henne hade jag grna velat mta och inom mig br jag en frhoppning
om att hennes kolonilott r bevarad och fortfarande kan beskas den
dagen jag tar tget till hennes hemland.
Genom en vn fick jag boken Min rtagrd av Anna-Marta Borgen.
Den fngade mig totalt. Inget kunde lngre hindra mig frn att bli en
trdgrdsmnniska dygnet om, ret om. Den beskrev en hngivenhet
som jag tidigare aldrig mtt. Hon blev en del av min egen trdgrds-
drm. Ngon berttade efter flera r att det inte var en sann skild-
ring, utan en drmd trdgrd. En omjlighet tnkte jag d. Fick en
djup sorg. Knde mig sviken. Men vad r sanning nr det gller en
trdgrd? Mnga kan nog tycka detsamma nr jag fabulerar om min
trdgrd, s jag brjar inse att en trdgrd r mer n det andra ser. Den
r allt det trdgrdsmstaren drmmer den till att bli och vara. Kanske
den framtrder s, bara infr de gon som ser, som tar in juninattens
62
ljus, hstens dimsljor och rstidernas alla mellanrum i tid och rum.
Fr mig r trdgrden sagan om mitt liv. Min sannsaga, som ingen kan
se helheten av. Allra minst jag sjlv.
Vargasltten r en annan av mig lskad och mycket trolsk trdgrd i
Simlngsdalen i Halland. En trdgrd som legat i skymundan, och som
bara ett ftal ftt tilltrde till. En prla och den vackraste trdgrd jag
vet i Sverige.
Boken Vargasltten av Christina Hgardh-Ihr beskriver den och den
trdgrden har bde en mycket lng och spnnande historia. En arki-
tekt som mest blivit knd fr stora byggnader, kyrkor med mera, hade
denna trdgrd och hus som sitt sommarstlle, sin avskilda plats och
dr han la en stor del av sin skaparlust.
Stora dammar speglar himlen, mossan breder ut sig som om den
alltid vuxit dr. Vldiga trd lutar sig ver vattenspegeln, och fast man
r i Halland blir jag ltt frflyttad bde till Kina och Japans trdgrdar
och till en trolsk fr lnge sedan bortglmd vrld, dr jag grna skulle
g vilse.
Hela trdgrden r en skn blandning av odlade vxter, mycket
ovanliga trd, vxter frn exotiska platser, drtill stenar, murade valv,
t-verandor, kllor och ett helt naturligt vattenfall i flera avsatser.
Trdgrdsmstaren som arbetade dr nr jag beskte trdgrden
hade varit dr i ver 40 r och r mer n heltidsanstlld. ret om, dyg-
net om. Den dvarande garen bodde inte i Sverige, men trdgrden
har hela tiden haft en anstlld trdgrdsmstare ret om fast det bara r
en privattrdgrd.
Frsta gngen jag var dr ville jag bara vandra in i mossan och bli en
del av denna trdgrd, be gruppen jag samkte med att vnda tillbaka
till civilisationen utan mig. Jag knde mig som sagans Tuvstarr som
befunnit sig i verkligheten lnge nog.
63
Min egen trdgrd p Stensjng
Nr jag arbetar i min trdgrd r mlet att vara ppen mot naturen.
Arbeta med den. Hmta kraft och synvinklar ur den. Bjuda in alla
vsen, synliga liksom osynliga. Alla elementen eld, jord, vatten, luft
och klingande metall. Utsikten och rymden. Mellanrummen och tom-
rummen.
I trdgrden vill jag vara ppen fr regn och sn, vindar, dimma och
frost, och hlsa dem vlkomna. Vara ppen fr mnniskor som sker,
lngtar, lider och lever, s ppen att ocks gudavsen och nglar stiger
ned och gr omkring, vilar p bnkarna, doftar p blommorna.
64
En trdgrd r vacker alla tider p ret. Sommaren med sin rikedom
av frger och dofter. Hstens frgrika mognande vetskap om att allt r
frgngligt, med frger som brinner och flammar och vxternas frost-
nupna genomskinlighet, och vintern d bckarna tystnar, d dammen
ligger frusen och snn skapar nya former mellan grenarna i trden. Allt
sover d och vi kan andas in trdgrdens tysta andetag.
Finns det en trdgrd stor nog att vi dr kan grva ned vr sjl? Det
tror jag inte, men jag har planterat en trdgrd som i dag lever, och
som i morgon ter famntas av naturens vilda armar. Nsslor och kvick-
rtter kommer ter att dansa ver stigarna.
65
66
Men medan trdgrden nnu lever nyper jag en blomma av kaprifo-
len, svljer krolliljans fr, skljer ned med flderns saft och lter det
gro.
Vi blir aldrig frdiga. Och det r som det skall. (Tomas Transtrmer).
Inte heller en trdgrd blir ngonsin frdig. Det r trsterikt.
67
Gottfrids rosenlund
Det brjade med en ros, barndomsros. Vit var den. Doftade gjorde
den. Doftade som inget annat. Kort blommade den. verddigt. Varje
r frs min mor in ngra rosor och de togs upp p julaftonsbordet och
doftade en kort stund, innan de ter fll in i frgngelsen.
68
Men det rckte fr att jag i vuxen lder ter brjade lngta efter
rosor och f begr efter att f odla dem sjlv i min trdgrd. Min trd-
grd som frn frsta brjan var en nyttotrdgrd, mest tligt, fr livets
ndtorft. Ett sjlvhushll.
Men som vl kvinnor och mn gjort i alla tider gavs ocks lite plats
fr lusten, kryddorna och blommorna. En lavendel kpte jag tidigt kan
jag minnas. Bara fr doftens skull. Och fr att kunna torka och lgga
in en bukett i linneskpet. Och den verlevde och trivdes bra. En hel
kryddtrdgrd blev det till slut mellan mina stenar och morotsland.
Men jag ville mer. Letar jag och blddrar i mina gamla trdgrds-
dagbcker ser jag att det snart dyker upp listor med olika rosor jag
drmmer om. Det var bara medel som behvdes. Lite extra pengar som
kunde slsas p sdan lyx. Ingen sjlvklarhet.
Men i samma veva dog min gamle gudfar Gottfrid. Ingen aning
hade jag om att han lmnat efter sig annat n de postillor och gammal-
kyrkliga litteratur som han kom med varje fdelsedag. Oavsett om jag
fyllde tre r eller 13 r.
S nr jag fick en check p 5000:- var det en ndegva och med
mina rosglasgon stod det ROSOR och rosenbcker som undertext.
69
S, s blev det. Cedergrens katalog om rosor och rosodling kunde jag
nstan utantill (lste den nr jag ammade mina barn. Lagom tung att
hlla i ena handen), s det var sjlvklart att bestlla frn den.
Visst var det svrt att prioritera. Men rosor blev det och f frsndel-
ser i mitt liv har varit s efterlngtade. Och bcker om trdgrd och
rosor blev det ocks, bde antikvariska och nya. Bcker som jag sedan
inte klarat mig utan. Se litteraturfrteckning lngst bak.
Alla rosor har verkligen inte verlevt. Andra har tynat och drfr
getts bort. Men flera vxer fortfarande i trdgrden, ven om somliga
tycker att de hamnat i fel zon och nstan aldrig hinner till blomning.
Andra blommar desto rikare, sprider nya rotskott och glder mig ret
om.
70
71
Rosor p Stensjng
Rosorna brjar blomma tidigt om man valt sorter med omsorg och ur
mnga grupper. Frst kommer Pimpinellerna, sen Rugosorna. Sist ut
brukar Rose de Rescht vara, liksom Nevada. De kan jag ibland finna
p min fdelsedag i mitten av november.
Genom ren har jag ftt flera rosenvnner som kommit p besk,
och som ltit mig komma p besk. Frsent men i stor tacksamhet fick
jag beska Gte Haglunds privata trdgrd som nu vrdas av hans
hustru Ulla-Karin Trnstrm-Haglund. Gte var en av initiativtagarna
till Trdgrdsfreningens Historiska Rosarium i Gteborg och sknkte
grunden till rosariet frn sin egen unika samling. Per Vendelbo, som d
var chef fr Botaniska trdgrden i Gteborg beskte Gtes trdgrd
1979 och d fddes idn till detta fantastiska rosarium som stndigt
utvecklas. I sin egen trdgrd lngs n i smlndska Ingelstad hade han
ver 1000 olika rosor.
72
Fr mig som r en lustodlare som lika grna arbetar med kaffe-
koppen eller pennan i min hand, r det ett overkligt antal. Men passio-
nen, viljan och lusten att ha s mnga rosor omfattar jag helt.
Gtes egen rostrdgrd var inte ltt att ta ver efter hans dd men
fr mig r det fortfarande lika underbart att f beska denna av naturen
famntagna rosenoas och f dricka bryggkaffe med Ulla-Karin p bryg-
gan vid n, med rosenmadamer i grset. I dammarna blommar rda
nckrosor, som en trst fr alla de andra rosorna som somnat in i grset
under trden.
73
I min egen trdgrd finns en rosengng som Anders byggt och mlat
i falurtt. Den r ett resultat av ett smrtsamt minne. Dr den str i dag
vxte en hck med gamla syrener.
Men fr att kommunen skulle komma ned med sin lastbil fr att
slamtmma trekammarbrunnen var vi tvungna att bredda vgen. En
enormt hg sten mste sprngas bort. Jag gick med p det motvilligt.
De som utfrde arbetet lade i alldeles fr mycket dynamit, s den
kvllen grt jag ver min frstrda trdgrd.
74
Men redan samma kvll torkade jag trarna, och sg en ny mjlighet.
Hr, just hr skulle mina efterlngtande rosor kunna planteras. Och
samma dag hade jag med posten frn en god vninna i Falkenberg ftt
en vacker rosenmapp, mlad av Laila Wikstrm. P den rosenmappen
stod en dikt med frsta rad som ld Vandra i rosengngar, gldje-
gngar, havsstrnder och blomsterngar, och i ett nu fddes idn.
Hr skulle min nya rosengng st. Ibland torkar trarna ltt, och kan
ersttas med nya inspirerande uppgifter. Min rosengng berttar n i
dag fr mig om syrnsorgen som vndes till rosengldje. I dag vxer
en livskraftig Rosa Helenae Hybrida, Honungsrosen, p rosengngens
trverk.
75
Trdgrdens vsen
De flesta mnniskor r ovetandes om de vrldar som inte syns, de
dimstrk som andas i skymningskvllarna. De rster som lnar toner ur
tunna strngar. Lika ovetandes som mnniskan r om dess vsen, lika
ptagliga r vi i deras vrld. Men sedan lnge r broarna mellan vra
vrldar brustna, sprket frvirrat och mtesplatserna f. En osynlig
nedgng finns genom gamla trd och i de grnande mnniskor som
slutat jaga tingens frstenande sjl. Det finns nnu de som vgar se
till det levande hjrtats rrelsevidd och som inte skiljer ut mnniskan
76
som skapelsens konung. Ack om jag kunde beskriva detta trdgrds-
landskap fr dig. D hela det yttre ppna rummet r verskljt av sol.
Marken ligger frusen men man vet att frlossningen r nra. Isgolvet
ver vattengraven och dammen mattas lngsamt och i den strlande
solen liksom gnyr, ylar, ropar isen, och lter genom sprickor ena
strandlinjen tala med den andra. Isens rmande snder lnga ekon upp
mot min trappa dr jag fr en kort stund med kaffekoppen som vrmer
mig i knt hr allt i marsskymningens tystnad. Det tycks mig som om
gud moder och alla vsen smleende satt sig ned och mottar detta livets
lugna andetag i gemenskap med mig.
77
Trdgrdsgngarna ligger lngtande efter vrens alla fotsteg, och
lkarnas grnfyllda blad dricker marssolens vxtkraft. Inte ett hassel-
hnge rrs av vinden, men de fyllda pollengmmena r redo fr
honblommornas trstiga tungor. Naturen hller mig kvar utomhus
fast kylan kryper nra huden och spillkrkorna lockar varandra och
uppvaktar varandra med lten som inte kan tydas med mina sinnen.
Men ocks jag r redo fr vrens lockrop. Varenda knopp i mig vill bli
frlst, bli till lv. Varje por vill ut, renas och berras av solen. Min
frusna klla vill inget hellre n att vckas och drickas. Stoft kan bli till
tankar och tankar kan f fr och gro.
Det finns s mycket i natur och trdgrd som jag inte kan frklara,
s mnga upplevelser som jag inte kan skriva om. Samtidigt vet jag att
forskningen har sitt sprk, poesin sitt och den mystika andligheten har
sitt. Sjlv vill jag helst omfatta dem alla.
78
Jag nskar jag kunde tala och frst kvantfysikens sprk och lagar.
Jag kan bara lsa, ta in och frundras. Poesin och mystikens sprk r
jag mer hemma i. De inriktningar som inte krver en sanning, svar eller
belgg. Det som bara r upplevelser, frnimmelser och mottaglighet
frn osynliga parallella vrldar som inte kan upplevas med frnuft och
logik. Dr r naturen och trdgrden en resurs fr att komma in i andra
stmningar, andra knslor och helt andra iakttagelser fr fler sinnen n
fem.
Fr mnga r de budskap som naturen ger formulerbara. Fr mnga
andra r de kanaliserade budskap som mottagliga mnniskor menar sig
f frn naturens vsen bara dravel. Lt var och en f tolka naturen p
sitt stt och istllet ppna oss fr nya upplevelser.
Fr mig var det ett stort igenknnande nr jag fick boken Findhorns
trdgrdar i min hand. Oavsett om den vetenskapstroende lser den
79
som en ren sagobok eller som upplevt liv, s vad gr det. Den lrde
mig mycket om knslighet, ppenhet och vrdnad fr naturen. Efter
den frsta boken har jag lst mnga liknande bcker och knner en stor
tacksamhet ver dessa nya synstt och vrldar.
Fr mig r naturen, ja allt i vr vrld besjlat av ngot som r strre.
En kraft, en frnvarande nrvaro, som religioner och folkslag p otaliga
stt frskt beskriva, ta patent p, frklara, skapa myter kring och stta
i pant. Som trdgrdsfilosof r jag fri. Totalt fri. Varje mnniska ger
denna frihet att inom sig tnka, knna och bjuda in nya vrldar, nya
tankestt och nya sinnen att uppleva med. Ingenting i mitt liv har gett
mig s mnga nya vnner, s mnga oanade upplevelser, s mycket
passion som min trdgrd. Och min trdgrd blir aldrig frdig. Jag har
just brjat.
80
81
Trstande trdgrd - trar mot jorden
Jag hr genom himlavalvets golv hur de grter. Tung smrta. Moder
Jord och all vrldens oro som stigit och stigit. ver sina brddar.
Havet frmdde inte hlla den. Vinden inte bra bort den. Elden inte
frbrnna den. Jorden inte frmultna den. Slagghgar av ofrbrukad
nd lmnas kvar. Livskraft torkar in. Det finns lkedomslv som aldrig
tagits emot. Drmmar som ingen nnu vgat drmma. Ntter som
nnu inte blivit helande smn. Vattendroppar som aldrig stillnat i
trst. Mossa som aldrig ftt dricka vilsna trar.
Snyftande samlar naturen upp sina trar i tunga kar som d och d
stiger som dimmor och regnar ned ver Moder jords hjrta.
Hon sklver i fdslovndor. ter och ter fder hon oss. Bereder
oss livsrum, lter livet gro, lter vetekorn d och spira. ter och ter
trampar vi. Lagrar vra skuggor och sker tomhet.
82
Somliga dagar arbetar jag lngsamt. Plockar och torkar frna frn
vallmokapselns inre. Stter in dem p vrldsbankens framtidskonto fr
frdrjda frhoppningar. De dagarna r ocks dagar som kommer att
tillrknas mig. Vrregnet ser p och vallmon brjar nedrkningen mot
dden.
Trdgrden r ocks en sjlvklar del av min livshistoria. Den talar
ngot av mitt sprk, mitt faders- och modersml, och det jag med mitt
liv vill uttrycka. Ja jag kan se att trdgrden r som Sydney Eddison sa
det Trdgrden r en form av sjlvbiografi.
83
Den trstande trdgrden berttar fr mig att jag r mull: mull och
ter mull. Jag kommer frn jorden och vill terg till jorden. Drfr vill
jag p den pltt jag har vara god mot jorden och odla den och vara en
del av den. Kanske vill jag allra helst odla stillheten och bli en del av
den. Trdgrden r min livsbiotop, mitt skyddsrum fr att orka leva.
Hr finns nnu ren luft, rent vatten och nring fr bde kropp och sjl.
Tystnaden finns inte bara i det yttre. Den lagras i mitt inre.
Att finna trst i livet r inte en sjlvklarhet, men fr mig sknker
ocks de vldiga stenarna en stilla trst. Stenarna som varit hr sen
urminnes tider, som delar av berg och ett strre mineralrike, och hr
p Stensjng r de vldiga som flyttblock. Stenarna har fljt mig sen
barndomen, varit lugna trygga iakttagare. Det r svrt att frestlla sig
hur tidigare markbrukare haft fr relation till dem. Jag tror inte att de
bara varit arbete och sttestenar till frtret. Stenarna har anvnts i alle-
handa murar och byggnader och kanske kunde de knna liksom jag, en
vrdnad infr de vldiga stenarna som de ftt som arvedel.
84
Stenarna
Stelnat ljus bor i mina stenar, s lngsamt flyter det att jag inte hr
dem, knner bara eftervrmen av den kropp som bor i allt. Jag spetsar
mina ron nr man frn vetenskapligt hll talar om strngteorin, om
mrk energi eller mrkt flde, som ett fenomen i astrofysik och som
pverkar galaxhopars rrelse i universum. Om materia som inte syns,
om att vi alla bestr av vibrationer. En dag kommer vetenskap och
naturtro att knppa hnderna. Inte anvnda samma ord men uttrycka
samma frundran ver hur lite vi vet och hur mnga fler naturlagar
som finns och som vi nnu inte kan frklara. Att det finns s mycket
som syns och som inte kan frnimmas av alla.
85
Nrvarande i min trdgrds alla dimensioner, vill jag vara som ett
ljus som florerar i naturens terfdelse. Livet och dden hr ihop. Och
en dag vill jag med min kropp terg i naturens stndiga kretslopp,
och det i mig som r Varat, vsendet, mitt hgre jag kommer att uppg
i detta ondliga stora som mnniskan genom alla tidsldrar haft s
mnga namn p.
Drfr kan jag lugnt tala vidare med stenarna. Se att vi r byggda
av samma materia, ingr i kretsloppet och den ondliga rrelsen som
vi mnniskor kallar tid. Jag srjer inte ver sandkornets storlek. Inte
ver min egen litenhet i tillvarons universum, eller som vetenskapen
kallar det i dag, multiversum. Varje vattendroppe som glittrar till i
min trdgrd r en del av mig. Stenen som jag hller i handen, fgeln
som flyger mot mitt enkla fgelbord, stjrnorna som vandrar ver min
grdsplan vi hr alla ihop. Fr mig r detta parallella vrldar och jag
befinner mig hr och nu. I mitt tydliga och osynliga lilla snva synflt
p Moder Jord.
86
Kllans rum
Jag r inte ensam om att anvnda den inre kllan som metafor fr vrt
inre liv, och hur den behver rensas, hur vi behver finna stigen till
den och hur vattnet i den kan vara frorenat. Det r en tydlig och stark
bild som kan berika vrt stt att se p livet.
Som en fantastisk pminnelse om dess verklighet har jag ftt vara
med om detta i mitt eget liv.
Under min gamla lada fanns ett rum dr betesdjuren haft fri ingng i
mnga r. Ibland ret om. Min far lt kvigor och tjurar g in i rummet
undan kyla och blst. Och vi lt vra fr ska skydd, dag- och natthr-
brge dr. Fren verkade trivas bra. Om sommaren nr vrmen var stor
var rummets bastanta stenvggar svala och skyddande. S var frens
87
tid frbi och det blev det bsta rummet fr skrpsamling. Allt bra att
ha och alla gamla brdor som var fr bra fr att kastas. Men jag nrde
en drm om att till slut rja rummet, ta ut alla rs torkade, packade
gdsel och skapa en vacker plats fr stillhet. Jag rjde, slet, eldade och
drog. Men nytt skrp behvde plats. ren gick men arbetet stod alltid
p min att gra-lista som jag alltid roat mig med att skriva. Och en
dag var det tomt, tomt, tomt. Och mnga goda hjlpande hnder hade
bisttt mig. Golvet var skrapat ned till grusniv. Endast en upphjning
med stenar i den inre delen av rummet stack upp lite. Jag var trtt, slut
och uppgiven.
Men sonen som hjlpte mig hade inte gett upp s vi tog ett tag till
med krattan och undrade varfr de stenarna lg dr, och det sg nstan
ut som om det var i en cirkel. I dess mitt fanns mer gdsel, lv, fler
sm brdstumpar, ngra takpannor, krossade takpannor och smsten.
Och nstan samtidigt sa vi tnk om det r en brunn, fr cirkeln blev
tydligare, hlet djupare. S vi fick nytt mod och kraft att ta ytterligare
88
ngra tag, och se det verkande vara stensatt ocks p sidorna, lngre
ned. Vi lade oss p kn, grvde med hnder och liten spade. Knde
hur spnningen vxte och ny energi strmmade till, fast jag nyss hade
tnkt ge upp. Till min lycka hade jag mnga ungdomar i huset som till-
kallades, arbetet med vrveden fick avstanna och alla kom godhjrtat
och hjlpte till. Hlet frdjupades. Vi turades om att bra ut allt skrp
som samlats. Ju lngre ned vi ndde, desto fuktigare blev det, och de-
sto mer vatten fick vi i vra spannar.
Dagen gick mot sitt slut. Till slut var det bara vatten, brunt grusigt
gdselvatten som vi hinkade ur. Nytt rann till. Klarare och klarare blev
det. Processen fortsatte och kllans friska klara flde blev tydligt. Nytt
rent vatten strmmade fram ur dess inre. Min lycka var stor, ja den r
fortfarande stor.
Detta rum och denna klla har sedan dess bjudit mig p mnga
och rika upplevelser, och det knns som om det bara har brjat. I dag
dricker jag vattnet. Och jag vet att jag funnit en klla i mitt eget liv,
frkroppsligat en metafor, och funnit en klla till liv. Mnniskor som
besker detta rum och denna klla fr sina egna upplevelser. Frsta
konstutstllningen vi ordnade i detta rum med grova stenvggar var
Hans Hedlunds utstllning Bland madonnor och vilda blomster.
89
Mycket mer sakralt och kapelllikt kunde det inte bli.
2010 hade jag den frsta vigseln i det rummet, efter att jag blivit
borgerlig vigselfrrttare. Fler mten, ritualer och stilla meditationer
har fljt och fljer. Detta rums klla vittnar genom beskares ord om
en helande kraft och kreativitet och om upplevelser bortom tid och
rum. Jag lyssnar, tar in och tar tacksamt emot. Vid dess ingng hnger
en trdticka i keramik formad av Hans Hedlund. Den fyller jag med
kllans vatten fr den som vill fukta sin hand eller panna med detta
vatten. Det vatten som r en del av livets eviga vattenflde som r s
ndvndigt fr vrt liv.
Min inre klla speglas i denna klla. Den r tyst. Den lt sig finnas.
Den rinner till. Den r. Tillvarons mitt landar i den, och platsen knns
som en gammal helig plats dr mnniskor nnu kan mtas och hitta
tillbaka till sin inre klla. Kllan till liv, helande och kreativitet.
90
Att finna platsen och dess ande
En trdgrd har ocks ett hus, vanligtvis. Denna platsen, Stensjng,
kallade tidigt p hus och boende.
Jag har ftt berttat fr mig om nr detta hus frst byggdes i slutet
av 1800-talet, att timret och allt arbetsmaterial var buret till en helt
annan plats dr det idag ligger en backstuga nedgrvd i marken, men
att garna d ndrade sina planer och fann denna ljungbacken i stllet.
Den strsta anledningen var den nrbelgna kllan som man anvnde i
omrdet och att platsen lg hgt, nra Stensjn.
S timret lades ter upp p axlarna och bars hit till denna hga
backe. Platsen ville ha ett hus. 1883 var detta. Tv rum och kk. Liten
oinredd vind. Murstock och kksspis. S levde Drnga-Johan med sin
familj hr och efter dem deras barn med familj. Albin och Hulda och
dottern Lilly bodde hr i min barndom. En hund hade de ocks, en gr-
hund, och en trdgrd som jag dock aldrig sg som jag kan minnas.
Jag minns bara att jag gick hit i rende, med medicin, eller mjlk i
kanna och med fokus p att knacka p drren - tacka fr mig och sen
g. Det r allt jag minns, och s grhunden frsts som rrde sig i sin
lnga lina, fst mellan kllarhuset och den vldiga spruckna stenen.
91
Dessa mina forna barndomsgrannar flyttade senare nrmare civilisa-
tionen. Sedan minns jag inte mycket mer n att min far, som hade
angrnsande marker, en dag erbjds att kpa detta hus och mark fr att
utka sin betesmark och kunna f mer h fr vinterfoder. S gjorde han
ocks. Jag minns bara en viss oro i huset hur vi skulle klara av detta
ekonomiskt.
En minnesbild har jag ocks kvar. Vid Albins som vi kallade grden
alla r, dr vxte det tv buskar med blsippor. De enda jag sg i min
barndom. Tibast vxte hr ocks, vita dubbla syrener, parkolvon eller
snbollar som vi brukade kalla dem, och flera sorters primula.
Sedan kom huset till slut att gas av mig. Tidigt visste jag att det var
denna platsen jag lnge skt, och att mitt luftslott inte behvde byggas.
Bara renoveras grundligt och frstoras till tre gnger s stort. Luft-
slottet blev mitt hem. Ingen skulle kunna locka mig frn platsen. Och
mannen jag drmde om kom inte gende nere frn sjn utan jag fick
hmta upp honom frn Malm.
92
Platsen Stensjng r mer n en geografisk plats p Google Earths
karta den r min inre plats i rymden, i kosmos. Allt i mitt liv, ocks
det som inte syns.
Tidigt i livet fann jag ett ord av Levertin som jag satte upp p min
anslagstavla. Det ordet har fljt mig genom livet. Det gller sanner-
ligen inte fr alla, men fr mig var det en bekrftelse om min egen
livsvg som jag knde s starkt. Ordet ld
Den lycka som man kan frvrva i denna vrld finner man icke
genom att flytta och leta lngt borta. Men genom att modigt g in i
stillheten, lra sig lska det som r nra till hands, genom att vxa
frtrstansfullt dr man har kommit till. Oscar Levertin ur Magistrarna i sters
Fr mig r det inte en uppgivenhet, ett snlt konstaterande, som det
sades frr: skomakare bliv vid din lst, utan ordet blev fr mig ett led
i ett accepterande av den livsvg jag valde, och en bekrftelse p den
knslan jag hade att vgen, platsen valde mig. Jag hade kunnat leva
och verka p mngder av platser och finna stor livsmening. Men om
det finns en bestmmelse som mnniskor ibland upplever, s var Sten-
sjng den plats jag tillhrde och som tillhrde mig. P detta fr jag
mnga bekrftelser.
Jag gjorde ett frsk att flytta ifrn platsen, men jag och min familj
kom tillbaka efter 9 mnader, ett fr mig viktigt steg p livsvgen, som
gav mig en nnu strre krlek och tillhrighet till Stensjng
93
Dofter
Tungt regn faller ver stenarna. Befruktar jorden med mod att vxa
vidare. Lgger en stor spegel i grset. Himlen gr, endast lite ljus nedt
trdgrnsen. Gula dagliljor smyger in sin doft i de doftlsa Clematis
alpina-klockorna. Nr clematisen r i knopp bl sm tysta huvuden,
rrs mitt modershjrta och jag vill ta i famn och beskydda. Pingstliljor-
na doftar starkt, fr mig att stanna upp. Fr mig att minnas dess givare.
Vxterna r ocks vnner som vxer hr, som vnskap som mste
vrdas. Dorit, Lotte, Mona, Helmut, Kerstin, Karin, Veronica, Ruth,
Gudrun, Gunilla, Hillevi, Anna-Birgit, Gunborg, Ulla-Karin, Boel och
alla andra som lmnat outplnliga vxtspr i min trdgrd. Knns som
om flera av trdgrdsvnnerna burit hit en del av sin sjls trdgrd. De
har kommit med vxter jag lngtat efter, lnge skt och hett trtt.
Andra vxter har brnt tillflliga hl i plnboken, men inte har jag
ngrat det. Vissa rosbuskar har ftt flytta runt till olika platser i trd-
grden i takt med att den frndrats, men dessa rosor, gamla, historiska,
har samlat mnga knoppar under livets bark, och berett mina sinnen
och min ande en stor njutning och nrvaro i tillvaron.
Nr regnet s lngsamt upphr, och dropparna kommer nstan en
och en hr jag hur fglarna brjar sjunga med ny gldje. Trdgrden r
inte sin egen. Den r naturens, fglarnas, krypens, fjrilarnas, molnens,
vattnets och kraften som varje r vcker den.
94
Sjlv gr jag ut efter det livgivande regnet. Vxterna har bjt sig
efter den gngna vta natten och i denna tidiga morgon ligger droppar
i bladveck, blomknoppar och p grenar redo att falla eller sugas upp
av morgonsolen. S faller jag ocks till ro inom mig. Ser allt arbete
som behver gras, finner stndigt nya platser som jag tidigare inte
sett. Men allt har sin tid. Vilotiden sin. Tid fr njutning. Jag gr med
min gamla silverkrycka och ruskar av regnvta grenar som bjt sig in
ver mina stigar. Skakar och rtar upp buskarna. Ser att flera behver
klippas, kortas in. Det skall jag gra sen. En annan dag.
95
Trdgrdens andedrkt
Jag andas med min trdgrd. En vgrrelse mellan tidsldrarna, ur-
tiden, rstiderna, den frflutna tiden och den kommande. Det eviga
nuet, gonblicket. Allt frnimmer jag utan strre anstrngning.
Vintergatan vandrar ovanfr. Istidernas mullrande framfart ekar
stundom som en omtbar tystnad mellan de vldiga stenblocken, som
ligger kringstrdda i min trdgrd.
Sinnena ppnar sig mot tillvaron och fjrilar, rdhakar, trollslndor
och daggdroppar frmedlar gonblicket som inte flyr utan fder ny tid.
Jag andas med min trdgrd. Ligger med ryggen mot jorden och hr
dess lugna andetag.
Solen och regnet fr somliga dagar en ojmn kamp. Jorden tar emot
och avger dofter, safter och grnskande lyskraft. Frukter, stma och
ett evigt frltande tlamod. Jorden har ett tydligt sprk av lkedom.
Tar emot och ger. Samlar in och frmedlar vidare, frnyar och om-
huldar. Jorden fder egna ord som frmultnar, stter punkt och bildar
nya stavelser. Jorden har en egen tidsrymd. Vilande, varande, nd
aldrig sovande. Alltid befolkad av osynliga brukare. Sjlv r Moder
96
jord stmd i en egen ton inifrn. Jag andas med min trdgrd och trd-
grden andas med mig.
Det finns en doft i min trdgrd som r ngot frmer n de enskilda
dofterna och som kan upptrda under alla rstider. Nr jag minst anar
och r ofrberedd, men nr jag som bst behver den. Skulle jag be-
skriva den kan jag likna den vid lupinen som blommar en andra gng
en varm sensommardag, men betydligt mer st och kryddig, starkt och
mttad. Doften kan jag aldrig lokalisera till ngot synligt och inte till
ngra vxter. Doften kan finnas dr en vanlig sommardag, gr dimmig
morgon i november men ocks en sntyngd dag i februari, och den
uppenbarar sig bara som ett strk som mina doftcensorer ns av. Och
aldrig kan jag finna doftens klla.
Men jag tackar och tar emot. Jag tnker mig att denna doft r trd-
grdens egen unika andedrkt som jag i bendade stunder fr njuta
och uppleva. Jag kan aldrig begra den, inte rda ver den, bara ta
emot. Precis som det r med krleksrelationen i arbetet med mig sjlv
och den lskade. Det innersta r det obeskrivbara och man snuddar vi
krlekens klla.
Och p mitt stenaltare i trdgrden sjunker jag ned en stund. Lgger
mig p det solvrmda altaret. Ett altare rest t en oknd gud, den som
vi tror oss veta ngot om men som mnskligheten fortstter att ska.
Jag offrar mig sjlv och blir villigt bara en del i pusselbilden av det
sanna ansiktet som vi nnu inte sett in i. Jag vet bara att vi alla hr
ihop i livets bljande vv.
Stensjng blev efter mitt noggranna val platsen fr detta mitt liv.
Med trdgrden har jag velat tydliggra och synliggra det som redan
finns hr och som funnits tidsldrarna fre mig. Nr jag frst fann plat-
sen kan jag inte minnas att jag upplevde ngon doft. Men jag fick en
aning, en inre frnimmelse om att det var hr jag kunde gestalta mitt
hemma i universum.
Jag knner med ren en allt strre frtrogenhet med min trdgrd
och med naturen runt omkring. P ett stlle i bibeln som jag som
97
barn fastnade fr stod det och sedan andades han (Jesus) p dem (Joh
20:20). Fr mig blev det ett tecken p innerlighet och frtrolighet. Den
innerliga gemenskapen och samhrigheten kan jag knna med trd-
grden. Den andas p mig och dess andedrkt r ljuv som solvarm
honungskryddad st lupindoft, ven mitt i vintern.
98
Trdgrden en rkelse
I de flesta religioner tiderna igenom finns det ceremonier med rkel-
se, med eld som viktig del i bner och ritualer vrlden ver. Dofter
som stiger uppt. Dofter som renar. Dofter fr att blidka, sona, tacka,
anropa. Dofter som stter mnniskans sinnen frmst och frmedlar
knslor, minnen och tidigare upplevelser. Mnga av oss har dofter som
mycket tidiga minnen, dofter berr oss och fr oss att komma ihg s-
dant som lg lngst ned i minnets djupa brunn. Jag har ocks lst flera
skildringar dr det sgs att doftminnet r det sista av vra sinnen som
lmnar oss.
En trdgrdsdoft som r en sorts rkelse fr mig, r bjrkbarkens
doft. Den ringlar sig genom husens hgresta skorstenar under hst- och
vinterkvllarna och nr utomhusvandrarens doftsensorer och signale-
rar p lngt hll att hr har ngon slagit lger, hr bor ngon. Ngon
99
som samlat sommarens ljusa bjrkar och sparat till en sprakande eld,
kanske rent av fr kksspisen som sen vrmer kaffepannan till kok-
ning, grtgrytan och kvllssoppan. Inte alla har den referensramen till
doft, men jag liksom mnga br den med sig frn vr barndom, eller
frn fjllsemestern, hajken eller sommarstugan. Bjrkdoften r fr mig
ett enkelt recept fr att vlbefinnandet skall leta sig fram till maggrops-
trakten. Den ger mig en tillhrighet till dem som nnu vaktar sina
kksspisar, matar kksguden med stndigt nytt brnsle och som lagar
maten lngsamt ver eld och vrme.
Men i all doft av gemenskap finns ocks en rdsla fr utanfrskap.
Skall jag hinna fram innan elden slocknat, innan drren stngs och
lses, innan kylan och ensamheten utanfr tar mig i sitt mrka grepp?
Barnets rdsla att inte hinna, inte hitta in genom nattmrkret, mellan
ladugrden och huset. Hur ljus stjrnhimlen n var lurade mrker-
rdslans envisa klor ver min barndoms grdsplan.
100
Den spnnvidden ryms inte i sommarens dofttrdgrd. Rosen som
blommar verddigt under sommarkvllarna lyckades bevara sin
doftmagi fast den fick en lng vinter i frysen dr vi bevarat den, fr att
ta upp en bit sommar fr julaftonskvllens bord. S lrde livet mig om
doftens bevarade hemligheter.
Kaprifol r en av de mest frfrande dofter jag vet. Som tur r, r
den inte en ingrediens i mansparfymer, bara i kvllsvindar och nnu r
det som tur r helt okej att frfras av vindar. Inga splittrade familjer
uppstr. Inga brustna hjrtan, inga vidbrnda sjlar. Det r kanske dr-
fr jag sysslar med trdgrdar, fr de r nnu fullt tilltna, helt ofarliga.
Kanske r min, som nd denna sommar intrtt i sammanbrottets
suddiga fas, nd i farligaste laget fr den som vet hur det skall vara,
hur grsmattor br klippas och vad fr ogrs som bara mste tas bort.
Men det r befriande att bara lmna tillbaka all ervrad mark som
jag lekt med, till det vilda igen. Visst borde jag srja vid den tanken,
men varfr d? Jag har haft roligt s lnge det varade. Rosorna har
101
blommat s mycket de orkat. Bin och fjrilar har frjdats och ljuset
har vilat mjukt mellan mina stenar. Det knns bara som att ge tillbaka
ett lngt ln. Jag klarade mig, hll amorteringarna och rntedagarna
ngot s nr, och nu r tiden utlupen och frbi.
Vad det blir av min vilda trdgrd vet jag inte. Rosorna ger inte upp
nnu, kaprifolen kastar nnu lnga armar runt stenarna. Murgrnans
lianer kommer att suga sig fast p mina stenar och ska sig hgre upp
fr att blomma. Det r bara att lyfta p strhatten, niga i frkldet och
tacka fr att jag har ftt leka.
Det ansvar nog somliga tycker jag borde ta fr trdgrden fr de
formulera bortom min hrselgng. Ansvar, det r fr mig att svara an
p ett inre tillrop fr frid. Att ta p allvar den inre rst som ropar, hur
obekvmt det n kan te sig. Svara an p det som r lngtan, lust och
inre blomning.
Vill inom mig inte bara odla smrtblommor, tistlar och trnrossnr.
Vill ocks odla gladaklejor och lyckosporrar, ondor och mjuk-
meloner. Snt som inte gr att slja, inte kan vxa utan lnge lagrad
kompostjord frn smrtblommor, tistlar och trnrossnr.
Tnk att asp kan vara ett s fraktat trd bara fr att det skjuter s
mycket aspetelningar, breder ut sig s, tar herravlde. S vad? Vad
kan hnda annat n att du efter en tid blir inbddad i en aspdunge, att
du stndigt i lvtid har ljust bladverk runt dig och att lvfstet spelar i
vinden vid minsta berring.
Jo visst jag lskar ekar, ville helst bo uppe i en ek, i en vldig koja.
Bara f bli omfamnad, gungad och beskyddad av dess grenar. Men min
glnta hr i skogen vore mycket tyst utan aspar. De erstter de vatten-
ljud jag s grna ville hra.
Inser en kvll som denna att jag nog r en rtt trkig typ som kvll
efter kvll fredrar tystnaden och kvllssolen, framfr tv, umgnge och
socialt liv. nd har jag ingen strre lust att ha dligt samvete fr just
den egenskapen.
102
Nocturnetrdgrd
Det r fullmnenatt och jag har burit ut en gammal sng och stllt
den p avsatsen dr skymningstrdgrden slutar och nattrdgrden tar
vid. Vinden rr sig nnu i trdtopparna, och den vita snrvindan som
nu klr in rcket r s otroligt vacker i kvllsljuset. Mnen frmedlar
kraft, ger ett starkt ljus och besitter en stor sjl tycks det mig.
ver trdgrden bortom sjn vxer den bl timmen till. Bltt nrmast
trden, och alltmer dova lilarda toner upp mot himlavalvet. Den bl
tonen kunde nog bst beskrivas med musik. Den lila med tystnad.
Ngra avlgsna bilar uppehller sina ljud i lufthavet som annars r fyllt
av sensommarsyrsornas kvllslten och vinden i de gamla bjrkarna.
Trollslndorna r ivriga i skymningskvllen. Jag ber dem stilla att
landa p mitt pslakans vackra blommor fr att kunna se dem p nra
hll. Mnen visar sig inte nnu. Jag gr en stilla runda i nattrdgrden.
ter ngra mogna bjrnbr, ett omoget Opalplommon och ngra
nstan mogna sockerpron. Svanhalspron och kanelpron behver
nnu ngra veckor p sig fr att mogna. En nattfjril har letat sig ur sitt
frdolda daghrbrge och sker nattens nektar.
103
Myggorna letar ingngar i mitt bljande myggnt. Frgves sker de
ingng och p det avstndet r ocks myggsngen vacker.
104
Ett r kpte jag exklusiva dyra Mnvinde-frer (Blomman fr da-
gens nattliga syster) frn England, men lyckades inte f fram en enda
blomma. Bara blad. Den skulle ppna sig p kvllen och blomma hela
natten. Men bara en natt. Frfrisk tanke fr en mntrdgrdsmnniska
som jag. Men blomningen uteblev, doften fick jag aldrig knna fast jag
s omsorgsfullt drivit fram den under min ostkupa av kristall som jag
frrat tre plantor som vxthus.
Men pltsligt r dr en annan nrvaro i trdgrden. Mnen gr upp,
och blir tydligt synlig. I sydst stiger en brnstensfrgad mnskiva upp
som br solens varma ljus innanfr sin himlakropp. Jag r dr, kvllens
stillhet r dr. Solen besker mig och den vita snrvindan har ppnat
sina vackra kronblad. Allt finns dr just d. Och allt r gratis, allt fr
intet.
Mnen, skymningsljuset, syrsornas lte och snrvindans nattblom-
ning. Klockan r 21.30 denna augustinatt. Jag r ensam och samtidigt
ett med allt. Ett med min frundran ver livets storhet och sknhet.
Ett med mnens tystnad, sjustjrnan och natthimlen. Silverarven som
slingrar sig vid sngens ftter gr verkligen skl fr sitt namn. Lystern
105
har den rvt frn mnens silver. Silver som mnen kastat ver mina
marker. Vinden har nu avtagit helt, frutom ett och annat lv i pron-
trdet som darrar till. Mnen hnger p himlavalvet helt av sig sjlv
utan ngon trdrand att vila sig mot. Det stora lugnet runt om mig har
infunnit sig och jag knner sedan stor tacksamhet och samtidigt en
barnslig iver ver att f vara med.
Men frgan som fljt mig de senaste ren har fljt mnskligheten ge-
nom historien, vadan, varfr och varthn och kanske n mer var det
hr allt? Lttexten Is that all there is sjunger inom mig i moll. Det r
bara att inse att ingenting yttre hjlper mot den frgan. Inte ens en stor
underbar trdgrd och ett stort bibliotek med trdgrdslitteratur sam-
lade under mnga r. Hjlper gr det, s tillsvida att trst finns att f.
Den trst jag alltid ftt i naturen sedan jag var barn, och i det skapande
arbetet. Men sen d?
Sjlens obotliga ensamhet, summan av det som r jag, det som syns,
det som vcker beundran eller frgor. Den frgan krver inte lngre ett
svar.
Jag lgger mig ned och bara r. Snrvindan vecklar ut sina vita
kronblad utan min frtjnst, mnen hnger kvar p fstet och syrsorna
sjunger duett med myggen. Mnens ga betraktar mig, liksom mitt ga
som sker efter ett annat ett bekrftande ga och jag somnar in som
jag gjort s mnga ntter frut under mnen och memorerar vad Eck-
hart sagt: Det ga som jag betraktar Gud genom, betraktar han ocks
mig genom.
Anar och knner mig frvissad om att allt r ett. Vi r ett. Ett, ocks
med min trdgrd denna natt som nu blivit s mrk att jag inte lngre
ser att skriva. Kanske mnen, vindan och trdgrden ocks kan liknas
vid ett ga som jag ser med och som gudomen ser mig med, och igenom.
Nocturnetrdgrd, med mnsnger nr mnen hnger smnls och d
mnens sjl blandar sig med min. Den gonkontakten var jag mig i,
dag som natt.
106
Mnskenstrdgrd
En mnskenstrdgrd r en trdgrd fr vila och nattliga ventyr. En
plats, vl utvald, dr mnen kan snka sig ned och frsilvra vxternas
skimrande blad, blommornas vithet och locka mnniskor och nattliga
flygare att ska vldoft i det vita mrkret.
En hrna, en bnk, ett lusthus, en altan eller kanske en balkong.
Mnen fr rum ocks i ett vattenglas eller i en spegel runt din hals.
Ytans storlek r inte det viktigaste, men fyll den med vitblommande
buskar, perenner, silvertecknade blad, vitbrokiga rter av alla slag och
frsilvra marken med kiselstenar, lyktor, blommornas daggmmor,
107
vattenspeglar och allt det som lyser upp natten.
En slingrande kaprifols doft lockar ut dig i natten och fr dig att
glmma att g in. Glm inte sittplatsen, ett vrmande frskinn, en kopp
te och tystnadens magi som bor i fullmnens magiska ljus.
Natten vandrar in ver trdgrden utan att vi bett honom komma.
Smyger ver vra vita vxter, just nr skymningen drar upp dimman
frn sjn. De vita trdgrdsvxterna samlar under dagen in det ljus
nattens mrker inte frmr suga upp, och vsen, insekter och nattfj-
rilar sugs in i nattens dofter. Vissa vxter doftar endast om natten och
lockar ocks oss mnniskor ut ur husen, fr att dr en stund sitta ned
och dricka nattens vita ljus.
108
Vrens frvnda
Det r ltt att tro sig om mer n man hinner och frmr. Att tro att man
sjlv och tillvaron skall frndras. Mnniskor samlar p drmmar. En
av mina drmmar p vren r att jag skall hinna s alla mina frer, alla
mina gamla frer sparade sedan mnga r tillbaka. Alla gvofrer, alla
gngna rs samlade frer, alla inkpta som jag ju mste s i r.
Allt vill jag hinna s, frkultivera, stratifiera, bltlgga. nd borde
jag nu genom ren ha lrt mig att jag inte r en frmnniska. Att jag r
en sten-, busk- och trdmnniska.
Varje vr tar jag fram alla olika burkar, ldor, askar, kuvert, frpsar
och hopvikta kaffefilter och tnker nu, nu r det dags. Frna bde
lockar, glder och stressar mig. Det r frn frn olika delar av vrlden,
frer frn vnner, rariteter som jag grna skulle vilja se i blom. Varje
109
vr knns det som om jag skulle behva ett helt liv till fr att hinna s
alla dessa frer enligt alla konstens regler, pyssla om, vattna, plantera
om, skola, och omskola, och sen vnta tlmodigt p vxt och blomning.
Inte r det bara rara vxter. Det finns kaktusfrn, hemska tistelfrn och
ogrsfrn i mina frgmmor.
Allt har sitt eget vrde och ingen vxt r vrd frakt. Allt vill jag se
g i blom. Se hur det vxer, beter sig, sprider sig och leker med vinden.
Jag brukar lsa min frvnda med att konstatera lugnande fr mig sjlv
att jag stter vl ngra, och s tar jag och stter ngra ett annat r och
hoppas p att grobarheten hller i sig.
Men ibland vill jag bara s ut alla frn fr jord, vindar och regn.
ppna alla psarna, pse efter pse och lta majvinden fra dem till
stllen dr de fr gro, klara sig sjlva i naturens hrdhnta famn. Och
sedan en bn om regn och vntan utan annat n en frhoppning om att
ett och annat fr frr eller senare gror, blommar och br frukt.
110
Hrom sommaren nr jag plockade fram alla frn dk samma vnda
upp. Satt dr med alla frer och min d uppndda 40-rs lder. Det gav
mig dessa tankar. Mitt i livet. Mitt i samma lngtan efter egen vxt,
egen frtillhrighet och lngtan efter bestmmelse och tydliga svar.
S jag beredde nya slnter som varit fulla av ogrs, nsslor, hallon
och kvickrot och la nya blandade komposter och gick ut och sdde
mina frn en tidig morgon i maj.
Somt fll i nattrdgrden, somt i den gyllene morgontrdgrden,
somt fll i lngtans bl hav, somt fll i skymningstrdgrden, i frukt-
trdgrden och somt fll vid vgkanten, p stenarna och en del blste
skert bort.
Ivrig som ett barn vntar jag nu p verraskningar, tillflligheter,
vrregn, sol och kanske en och annan grodd som blir till vxt och som
blir till blomma. Och lt mig citera ur en bok jag tyckte mycket om:
S en tanke och skrda en handling. S en handling och skrda en
vana. S en vana och skrda en personlighet. S en personlighet och
skrda ett livsde.
Citat frn en oknd i boken Upptck dina tidigare liv av Glenn
Williston och Judith Johnstone
111
Ogrs O grs
Trdgrden r mer n fjrilsfladder och humlesurr.
Varje trdgrd har sin norrsida. Sin mindre fruktsamma sida, sin
skuggsida. Precis som vi mnniskor. Ngot vi inte lika grna visar
fram. Trdgrden har ocks s olika sprk den talar till oss med, olika
bottnar, olika sidor. Stundtals ser jag bara det ena. Stundtals bara det
vackra. Andra dagar ser jag bara det jag inte gjort men borde gra.
Att rensa bort ogrset frn min trdgrd kan ibland vara helt ndvn-
digt fr att jag skall hitta in i den, och aktivt mste jag vlja vad jag vill
skall vxa i den, s inget ensamt tar verhanden. Precis som i min egen
livsvardag. Det r ltt att lura sig sjlv, tycka ngot r vackert till en
brjan, som sedan kommer att ta verhanden helt ver trdgrden eller
livet. Ogrsrensningen kan vara lika viktig som trdgrdsplaneringen
men det r varje trdgrdsgares sak att se till hur vi frhller oss till
grsen och ogrsen.
112
Jag vill grna sjunga ogrsens lov. Ogrs r ocks gott. Finns i fri
tillgng till oss alla i verfld och rcker till alla som tar sig tid att
plocka. Jag kokar soppa p det, friterar maskrosblad och lktrav. Mixar
blad av allehanda slag till en underbar grn och livgivande dryck.
Tidigt i min barndom lrde jag hur lkande markens rter r. Den
kunskapen jag fick av min mor r en stor gva. Ogrsen r vackra, men
verallt fr de inte breda ut sig.
113
S kommer d dagen D d jag bestmt mig fr att ta ett stort tag med
ogrsen. Jag har varit lat, gjort annat. Prioriterat bort de delarna som
inte syns frn huset. Men jag letar mig ned till Nattrdgrden som nu
blivit otillgnglig och endast ovanifrn kan jag nd se att den har alla
frutsttningar fr att komma till sig sjlv igen. Men jag mste hjlpa
den. Trdgrden klarar inte denna kamp mot den starka naturen sjlv,
som den lever i nra relation med. Och det r ju jag som planerat och
lskat fram denna del, mer n ngon annan del av trdgrden.
Men sannerligen. Jag har gjort mnga misstag och flera felbedm-
ningar. Taggiga Pimpinellrosor vxer alldeles fr nra stigen. Nu kan
jag inte komma frbi. De som var s sm frn brjan. Och de sm
sjlvsdda flderplantorna som jag inte nndes ta bort r nu redan
kraftiga efter ngra r och p vg att bli trd. Och vrst av allt. Den
vita snrvindan, som jag blev varnad fr, nd planterade jag den hr
fr dess vita sprda sknhet. Nu har den tckt marken och klttrar upp
i alla buskar.
Och nnu ett helvilt ogrs har jag planterat. Vitplister. Visst, det var
fint frn brjan. Men nu finns det verallt och de vita blommorna syns
nstan inte, s mycket vitt tillfr den inte heller. Och beskare tror att
det r nsslor. Och visst liknar de varandra. Inte heller dr lt jag mig
varnas av min kloka trdgrdssyster.
Men nu r det s. Jag lskar bde mitt vilda egensinniga liv och min
vervxta trdgrd. P med trdgrdsbyxorna med insydda knskydd,
dem skulle jag inte klara mig utan, och massor av fickor bde fr
snren, sekatr, handsg och frpsar, mobil, och anteckningsblock,
och liten kamera, och stundtals har jag ven en minikikare med mig
ut. Sittandes gmd i trdgrden vet man aldrig vad man fr se som jag
ocks vill komma nrmre.
Allt har sin tid. Ogrsrensningen har sin, och det r underbart nr
jag vl kommit dit. Ett skapande jobb r det, och jag arbetar lugnt och
metodiskt. Otroliga mngder fr jag bra bort, och lgga p andra sidan
staketet. Dr kan snrvindan hlla till. Nr jag vl lagt mig ned p kn
och brjat fylla den rda plastkorgen (som tillts flja med en dag som
114
115
denna trots att den r av plast, fr den rymmer mer). Och zinkbaljorna,
de sm str bredvid fr plantor som behver ny vxtplats. Rensningen
fortgr. Tv av de strre trampstenarna brjar ter bli en framkomlig
stig.
En underbar doft nr mig. Knner s vl igen den, minns bara inte
vad. Rensar vidare. S ser jag det, myskmadran blommar vitt och ver-
ddigt bakom hga stnd av skelrt. vilken doft. Glmmer gngen
och rycker upp alla skelrter som inte hr hit och som blommar i gult.
Inget fr nattrdgrden. Jag drar in doften med alla mina sinnen och
med min kropps alla organ. Myskmadra, bara namnet, vad vackert det
r, den verkar dessutom verkligen trivas hr under plommontrdet.
Frlt viskar jag till skelrten i korgen nr jag br bort den fr att tm-
mas. Suckande har den fallit ihop, nyss s frodig och hgvxt. Ngon
gng fr du komma tillbaka som jord.
Ja jag r en bldig trdgrdsmstare. Ville grna att alla vxter finge
vxa, vill bara hjlpa dem att hitta en plats dr de hr hemma.
Tnker ocks att jag skall ta med mig ett rejlt fng myskmadra med
in och lgga i vitt vin, i min stora blskl, s som tyskarna lr gra,
och njuta sedan, denna dags kvll. Vinet som skall hllas i kom frn
mina danska grannar, som ocks kom med det strsta fng syrener jag
ngonsin ftt. Och som det doftade i mitt hus. S rikt och slsande r
livet och vnnerna.
116
Lngsamt lngsamt gr ogrsrensningen framt. Det gr inte att
stressa. Bland ogrset vxer sm vita rariteter, vita violer, en dagg-
ranunkel frn min vn som frst, frutom jag sjlv, sg min trdgrd.
Vita storklockor vxer vid gngen och behver flyttas. Vita violer, och
sm sjlvsdda storrams. Sparar s mnga smplantor som mjligt.
Sekatren arbetar hrt med de taggiga rosorna, och Rosa Helenae
Aksel Olsen har verkligen haft chans att breda ut sina lnga taggiga
grenar. Den vill jag inte vara utan varken nr den blommar eller nr
den har mngder av nypon om hsten. Men taggarna r otroliga.
Fastnar ideligen. Snart har den tckt hela det gamla ppeltrdet, med
Rnetter, eller Urshults kungspplen som de ocks kallas. Undrar om
de trivs med varandra. Och lngs dess taggiga grenar klttar en vit
clematis alba sibirica. Som sm nglar dansande nr solen om efter-
middagen nr dess blommor. S skirt och sknt. Allt behver sam-
verka. Solen och skuggan, kltterstden och klttervxterna.
117
En vit Jakobs stege blgull blommar och doftar fr bara den vita
nattrdgrdens skull, tycks det mig. Den bl av plantorna fr flytta, fast
doften r lika underbar.
Min trdgrd r bde mitt arbete, min vila, mitt skapande och min
lromstare.
Medan jag tar stortag med ogrset leker fjrilarna runt mig. En vit
sort som jag inte knner igen landar p de vita liljetulpanerna, och jag
stannar upp som i andakt. Ser p allt det skna. Iakttar strutbrken-
stnden, hur de nu p ngra dagar ntt hg hjd, hur de spridit sig, och
hur jag kan knna igen mig sjlv i deras livscykel fast vi till synes r s
olika.
Och nr jag nu i kvllningen satt mig ned med skrivboken och pen-
nan, som en skrddare mitt p mitt stenaltare i nattrdgrdens hjrta,
ser jag hur ogrset r en tydlig bild ocks fr mitt inre liv. Hur vacker
kvllen n r kan jag knna stressen komma krypande. Se allt jag inte
hunnit med denna dag heller. Hur liten strcka p min stengng genom
trdgrden jag hunnit frilgga, och hur mnga buskar till jag mste ta
en brottningmatch med.
118
Och ven i mitt liv mste jag mycket handgripligt rensa bort ogrs
i min almanacka. Jag lt ordet ja vxa sig vilt. Ja till allt jag ville,
vgade, kunde och frmdde d. Och somt vgade jag inte sga nej till
fast jag borde. Det jag borde sagt ja till, var till min egen frihet, mitt
eget utrymme, min tid, ja till min egen arbetstid, min skrivtid, vnner-
na, familjen. Allt det som vi s sllan ens skriver in i almanackan. Som
om det skall gras samtidigt, osynligt.
Min oro r ocks ett ogrs i min trdgrd som jag mste medvetet
hlla undan. Det ddar annars allt jag vill och kan.
Brttom r lika farligt som snrvindan. Gr mig fartblind, ger s
mycket god kritik frn andra, gr s mnga andra glada. Du hinner ju
s mycket! Men i efterhand ser jag att alla brttomprojekt knckt min
livslust frr eller senare, nr jag sett tillbaka.
Och min passion, min frlskelse, som jag tycker r en del av mig,
som ger mig s mycket ork, energi, som leder mig in i s mnga spn-
nande mten och projekt. Men i efterhand, nr jag nyktrat till, ser jag
sren, trasigheten och hur blind jag mste varit och att andra nog sett
det hela tiden. S mste jag rensa ogrs i mitt eget liv, vga se det, inte
skylla p ngon annan fr att mitt dygn inte rcker till och min ork
ibland tar tvrstopp.
Jag mste i allt skapande liv ocks skapa ordning. Lta mitt nej vara
nej och mitt ja vara ja. Inte lta ngon, eller ngot ta verhand, fro-
das vilt och breda ut sig, s att mitt spdaste frsk, fr frndringar
och nytnkande dr redan i groddstadiet. Det jag vill skall bli rotfast
trdlikt och fruktbrande mste ocks f mycket omsorg. Mycket i mitt
liv mste jag slla bort, hur smrtsamt det n r. Kanske srar det andra
och mts av kritik nd mste jag kasta det p mitt livs komposthg,
min sjls kompost. Lta det g. Lta det frmultna. Lta det ta helt nya
vgar tillbaka fr att ge jordnring och vxtmn i mitt liv. Kanske p
helt nytt omrde.
Humlorna letar nektar inne i storramsens vitgrna klockor och den
spanska krvelns lakritsdoft lockar till sig massor av insekter. Allt har
sin tid. I varje trdgrd finns det ogrs, det ser olika ut fr oss alla.
119
Pedanteri kan ocks vara ett svrutrotat ogrs, som det r svrt att hlla
jmn takt med. Allt kan vi behva namnge, somt gra upp med, och
klart vlja vad och varfr. Det som r ogrs fr en mnniska, r en ls-
kad raritet fr en annan. Det som i en trdgrd krver en massa arbete
och omsorg fr att kunna trivas, samma vxt sprider sig som ogrs
eller maskrosor i en annans trdgrd. Och maskrosor, de frsker jag
inte ens utrota, bara hlla ifrn landen och singelplanen. I grsmattan
lter jag dem stundtals blomma vilt. ven om jag smyglskar dem s
tycker jag ocks att den grna lugna grsmattan kan vara vacker. S,
s fort maskrosorna blommat om fr de begravas i komposten. Utan-
fr trdgrden blommar de desto mer. Det var ocks lnge sedan jag
gjorde maskrosvin. Men en sdan vacker blomma mste man lska.
I min inre trdgrd r det tankarna som r mitt stndiga ogrs som
vill ta ver. I det arbetet hjlper inget annat r tystnad och meditation.
Att medvetet va uppmrksamhet, och inte lta mina tankar om allt
rida mitt liv dit jag inte vill.
120
Att vxa stilla som ett trd
Ett trd vxer i sin egen takt inifrn och ut. Beroende av ljus, nring
och vatten. Utifrn krnan vxer rsringarna fram. Berttar historien
om trdet, goda och dliga r, brnder och hur tgngen p vatten
varit. Blder vid skador och beskrningar. r strst och vackrast i sitt
varande och fljer rstidernas vxlingar och den vxtplats som blivit
given. Fret vet sin bestmmelse. En lnn frsker inte vara en ek.
Br sin krona med styrka och vxer till nedifrn sin rot. Roten fr ett
frdolt liv men den vldiga kronan r ofta en spegelbild av livet under
121
jordytan.
Trd har i alla tider gett mnniskan frukter, gldje och en ndvndig
skugga mot brnnande hetta. Ocks arbetsmaterial till redskap, hus och
papper.
Trdet har skrivit sin historia jmsides med mnniskan, och mnga
r de som funnit trst och livskraft ut trdens nrvaro.
Trd och mnniskor kan vara frenade i ett tyst sprk och deras liv
kan vara en bild fr vrt eget mnniskoliv. Symbolerna r mnga och
finns ibland oss i mytologi, religion, konst, lkekonst och i poesi.
Trden r ocks trdgrdens ryggrad, skogens innevnare och de
renar jorden med sitt lvverk. Trden kan vi ocks lra av. De kan
hjlpa oss att inte driva oss inte till hgre hjd n vad vr rot r beredd
att bra. Vi behver frankra oss infr kommande stormar. Men ocks
ska oss mot ljuset fr att strcka ut oss i hela vr lngd. Trden lr oss
att leva i ljusets kraftflt, att lta saven stiga och att vlkomna den kraft
122
som bor i oss.
Som de flesta barn lskade jag ocks att klttra i trd, fr att f ett
gmstlle, fr att f fri utsikt och ofta fr att komma nra de godsaker
som vxte i dem. Den vldiga och sttliga Smedjegranen tog mig
hgt hgt upp med vldiga grenar, likt en jttestege. Gott doftade det
ocks av kda.
Men trd r ocks lv, grenar, skadade brustna delar med sknhet
i dess vackra knotor, vrilar, hxkvastar och hligheter, som alltid ftt
igng min fantasi. Mnga av trden dr jag bor har sett mig som barn.
De r tysta som minnen, som br p hemligheter jag sjlv glmt.
Frst nr trd fallit kan vi se vad de burit i sitt inre. Kanske r det s
med oss mnniskor ocks.
Det finns mnga trdar mellan mnniskor och trd. Ser man p
moderkakan som barnet haft som nring i livmodern, liknar dess blod-
dror formen av ett trd. En fin bild fr hur vi alla hr samman som
grenarna i ett vldigt livstrd.
Tre av mina barn r fdda hemma hr p Stensjng. Men ven
frn den frsta frlossningen som skedde p Vxj lasarett sparade
jag moderkakan och tog med den hem. Alla moderkakorna har vi sen
grvt ned under varje barns frukttrd. Moderkakorna har ftt bli mylla
t Stensjngs jord och omvandlas till trd och grnska. Inte underligt
att Stensjng och dess trd r en helig plats och en viktig lnk mellan
mig och naturen.
Den frsamling jag bor i heter Hrlunda. Kanske r det s att den
plats som kyrkan byggdes p r en urldrig helig lund. Nr landet krist-
nades var det ofta p de heliga gamla lundarna och vid offerkllorna
som de nya kyrkobyggnaderna fick sin plats.
S kan vi alla oavsett tro och religion g till de heliga platser och
lundar dr mnniskor i alla tider tillbett det obeskrivbara vldiga livet,
det heliga som ger oss sammanhang och helhet.
123
Gende meditation
I trdgrden var jag ocks tystnad, ja i livets alla sammanhang, var
jag mig i tystnad, i meditation. Ett nytt och fr mig viktigt stt r att
va gende meditation. Det finns minst tv sorter. Den mellan medita-
tionssittningarna, och den fr meditationens egen skull. Fr gendets
egen skull.
Det r enkelt, det handlar inte om sttet, utan vr inriktning, inte vrt
ml utan just att g, att vara nrvarande. I tystnad. Inte begra resultat
av vgen eller av oss sjlva. Man gr sakta, avspnt. var sig att le en
smula. Lter sorger bekymmer och oro falla bort. Jag var mig att vara
uppmrksam. Det finns ingen vg till fred.
Fred, stillhet och frsoning r vgen vi R, livet vi lever och vi
behver alltid lra oss att g, att vara den vgen. Vi var oss ocks
124
i gende meditation, att uppmrksamma andningen. Som ett stt att
komma till ro, f en lngsam rytm i gngen, i hela livshllningen. Vi
var oss att vara nrvarande, hrvarande. Vara hemma i oss sjlva i
varje gonblick.
Meditation och uppmrksamhet i vrt liv kan hjlpa oss att f isen
att smlta. Och nr vi hela tiden tervnder till att uppmrksamma
andningen, r det som om vi andas vrme in i vr sjl. Detta mjliggr
att det frusna kan smlta och att lka det trasiga.
Och under den gende stilla tysta vandringen var vi oss att se,
betrakta, trdgrden och naturen och att se med sklblicken, blicken
som i tacksamhet tar in allt utan att vrdera, inte med begr-blicken.
Begrblicken eller pil-blicken vill fokusera, fnga in, ge akt p, titta.
Sklblicken betraktar utan att dma, utan att vilja ga.
Vi kan va oss att se tingen, vxterna, stenarna, trden fr sin egen
skull. Stanna upp ibland. SE.
Man kan ocks tnka sig att vi med varje steg vi tar under den gende
meditationen smeker Moder Jord, vr jord, vrt hem i universum med
vra ftter. Med varje steg vi tar, i lugnt tempo, med lugn andning. Vi
kysser Moder Jord med vra ftter.
Att g s r ett stt att skapa fred i sitt eget liv, att skapa fred till en
sargad plats och att skapa fred i vr vrld.
Inspiration till gende meditation har jag ftt genom broder Bernard
Durel och Thich Nhat Hanh.
125
Tysta hlsovandringar
P senare tid har jag brjat leda hlsovandringar som utgr frn Stensj-
ng och som s lngt som mjligt fljer vi de gamla stigarna och kr-
vgarna genom skogen. Varje hlsovandring r unik och vgen vi gr
skiftar mellan gngerna. rstiderna skiftar, vdret skiftar. Ibland r vi
flera som vandrar, ibland frre.
Det jag som stigfinnare vill lyfta fram, r att vandringen r fr
vandrarens eget bsta, fr eget vlbefinnande, tystnaden vi gr i r en
gva till oss sjlva, men i gemenskap med andra. Vi vandrar vr egen
personliga vg mot hlsa och vlbefinnande. I vr egen tystnad.
I naturen finns lugn och ro. Naturen har tid nr vi tror att vi inte
har s det rcker till. Allting har sin tid r ett vlgrande ord att lgga
under tungan nr man vandrar. Vandringen kan ses som en sorts medi-
126
tation eller mindfulnessvning, dr vi genom kroppens stilla gng, fr
hjlp med att slppa malande tankar, oro, bekymmer, gammal tyngande
sorg, skuld, rdslor. Detta vi burit p kan vi i vandringen lmna lngs
vgen, den gamla stigen, eller i bcken vi gr frbi. Lta det falla av
oss. Lta det gamla frvandlas och tas om hand av den tidlsa mossan,
bli till prlor i grset, vattendroppar i spindelntet, i busken vi gr
frbi.
I de gamla vldiga stenarna vi gr frbi kan vi p ett befriande stt
se rmiljonerna som vandrat genom vrt landskap, i kontrast till vr
egen korta stund p jorden, och i den tystnaden finna vila och trygghet.
Stenarna kan ocks locka fram starka knslor, frstelnad sorg, ilska
och rdslor. Allt lter vi komma fram. Stenen har ocks fasthet, trygg-
het, tlamod och r en ondlig reservoar av tid.
Som frvandrare r jag mn om att vandringen skall ta sin tid och
strcka sig ver en halv eller hel dag. Om mjligt skall vandrare inte
ha ngon fast tid att passa eftert, utan ge den dagen t sig sjlv, sin
vandring och sin vila. Ge sig tid som en dyrbar gva. Jag vill se det
som en insttning p sitt hlsokonto.
Under vandringen kan vi lta naturen och tystnaden spegla vr livs-
situation, och vara ppna fr ett svar p den frga vi br p.
ven om man vljer att g med en vn, en partner, har alla var sin
vg att g, var sitt livsflt att vistas i.
Och hr vill jag pminna vandraren om att tystnaden r din egen.
Tystnaden kan fr den ovane knnas frmmande, skrmmande och
ovan. Men efter en stund blir det som en varm schal att svepa runt sig,
ett rum att vistas i, inte ett utestngande, utan en berttigad omsorg om
sig sjlv, ett inneslutande. En dag med sig sjlv, i gemenskap med an-
dra. Tystnaden under vandringen gr oss uppmrksamma, nrvarande
och lyhrda. Det som lnge trngts undan i vra liv fr kanske just d
lov att komma upp.
Du hr tystnaden, fr kanske en ny tanke, du hr din kropps ljud, hr
dina egna tankar, din lngtan, fglarna, vinden och skogens alla lten.
Infr en vandring kan man om man vill ta med sig ett eget tema, en
127
lngtan, ett problem och ha som ml att f ny syn p det, f klarhet i
det eller mod att lmna det eller att ta sig sjlv p nytt allvar. Kanske
man under vandringen vill ppna sig fr en ny lsning, en ny syn p
sitt liv. Jag tror att vi inom oss anar vad vi bst behver och kan va
oss att lta vr livsdrm bli mer och mer synlig. Som att medvetet
vandra i sina egna hjrttrakter. Det liv som r vr tanke fr vad som r
det goda livet.
Ibland tycks alla vgar som tervndsgrnder. Ibland ppnar sig nya
portar som vi inte trodde var mnade fr oss. Ibland kan vi ta till oss
att mlen inte r det enda, utan vgen och det stt jag gr den, r det
som ger mening t vra liv.
Lt mig vxa
Rita en ring omkring mig
en ny och nnu en
Varje ring ett nytt r
Mrka ljusa
dra mina dagar
Vila din yxa
Lt mig vxa inifrn
Ur min bok Bnbok fr utmattade 2004
128
Hgsommarvila
Ibland kommer hgsommaren en bra bit innan sommarsolstndet.
Vrmen str stilla i min glnta, alla rosor, perenner och doftpioner slr
ut samtidigt och jag frundras ver iris och av den berusande doften av
schersmin.
Tidiga morgnar str ibland tiden stilla nr jag gr ut tidigt i gryningen.
Fglarna har varit vakna en god stund redan och har alla sina vackraste
stmmor uppvade och jag njuter. Tekoppen med varmt te har fljt
med mig ut. En strimma sol frhjer alla blommornas ljus och gr min
morgonstund helig.
Jag r, jag mottar, tar emot livet varmt och rusigt och knner mig
som en liten del av det strre och att allt hnger ihop. Det livet har lrt
mig r att allt r frgngligt ja ffngligt men jag dricker livet i stora
livgivande klunkar och just fr att det r s frgngligt och att jag vet
att redan ikvll kommer rosenbladen att falla mjukt ver min grds-
plan, fast att blommorna just slagit ut, just drfr r allt s vackert.
Den gudom jag tillber bor i sknheten, i all sknhet ven den mest
svrfngade, den vi kanske vid en frsta aning gr frbi.
Med min trdgrd har jag velat forma en frnderlig outgrundlig bild
fr det hgsta vsen jag sker och som sker mig. Som bor i hela livet
bde i den vlformade nyutslagna doftpionen, i grsstjrnan, i ppel-
trdet men ocks i den uttorkade dammen. Ocks i komposten och i
trdet som fll och som aldrig fick bli hgrest med yvig krona.
Det hgsta livet bor ocks i stenen, den stilla kraft som tiger i varje
pulserande signal i varje ljuststrle i varje doftmolekyl och varje fjrils
vingslag. Den bor i vinden som drar genom hngbjrkens slpade
genar. Likt ett ymnigt hr leker dess grenverk i vinden. Bcken som
rinner stilla genom skogen och i gddglarna som sker skugga under
bryggan i min sj.
Livskraften bor i allt och jag bor i den som r ett fr till vxt och helt
vem jag r vet jag nnu inte. Som en lk satt i jorden.
129
Blomman bildas i djupet, mste trnga igenom det svarta, det mrka
det jag inte frstr det jag nd lngtar till och i alla vxtstadier mste
jag va mig i att vara fr att nsta steg ska vara mjligt.
S bor livskraften i jorden i regnet i universum och vandrar genom
vintergatans alla rstider och jag tackar hgsommarens alla dofter som
berttar just allt detta fr mig. Snart tar jag fram saxen, klipper bort
det som vissnat, det som torkat och dtt under solens hetta. Br det till
komposten och viskar till det dda: dags att vila, snart r ni ny jord
och sedan snart blommor igen. Nsta gng kanske pioner fr nring av
en sttlig tistel och snrjmran som frmultnat fr bli en blndande vit
daggranunkel.
130
Allt har sin tid. Hgsommaren har sin tid och jag unnar mig att vila.
Tar in alla dofter och lter redskapen st. Vntar ivrigt p sommarregnet
som s vl behvs och samlar under tiden in den sknhet som bor i
trdgrden fr att minnas de dagar d blomningen r lngt borta och
trdgrden sover i jorden, under barken och i min livliga fantasi. Allt
har sin tid viskar en trollslnda som str stilla i solen innan den far
vidare ned mot dammen.
Och jag smyger runt i trdgrden i den tysta vindstilla morgondagern.
Vilket ljus! Smyger, som fr att inte vcka den. Minneskortet i kameran
fylls p, bild efter bild. Ligger ibland p kn, ser nya vinklar, nya vyer,
fr aldrig nog. Trdgrden r alltid vackrast nr jag r ensam och nr
jag inte pratar snder den.
Pltsligt hejdas jag av det ljuvaste av allt, dess doft. n r det syrenen
som hejdar mig, denna doft som r sin egen som ingen parfym lyckats
hrma, en annan dag r det den vita kinesiska trdpionen som jag inte
sett slr ut frn storsvllande knopp till skir papperslik fjrilsblomma.
Jag stannar upp, vill bevara och lta ngon annan ocks f bli rusig,
berrd, andktigt och stilla. Men det finns ingen behllare stor nog fr
doft, fr det obeskrivbara.
S tnker jag ocks med det vi kallar ande. Obeskrivbar. Gr inte att
frklara. Det inre liv jag br, det jag vill uttyda, det heliga tomrum, det
dolda inre sinne som varje stillnad varelse br p och knner av, finns
det inte ord fr. Bara frnimmelser. Vi hejdas i livet, vill komma nr-
mare, vill finna kllan, upphovet. Vill f mer av, ta p, komma nrmare
och berra. Dit kommer vi sllan. Blir bara sjlva berrda.
Vi stannar upp. Vrt seende blir likt utsikten frn ett gammalt hand-
blst fnsterglas. Inte tydlig, snarare som en vattenyta men vackrare.
Fr oss inte att begra, bara att frundras och lockas att stanna, st
stilla i livets gonblick hur det n ter sig, var vi n befinner oss.
Vinden gr genom grset det lnga oklippta vajande grset och fast
det i flera veckor sttt p min lnga att gra-lista, s lter jag min
svvande klippare st nnu en dag. Vinden stannar i grset. Lyfter
131
sedan fram en ton som f hr. Vi vandrande mnniskovarelser r som
grsstrn i ett bljande hav, ingen den andra lik men vi lever. Vi vxer.
Vi reser oss upp igen. Vi uthrdar, vi fylls p nytt, vi dricker dagg
och regn, vi r, och tycker det r nog att vinden den obeskrivbara gr
genom vrt hr, vr kropp vr sjl.
Stilla dagar nr jag tillter mig att se utan att verka tnker jag att det
r just s som i Bhagavad Gita: Varje grsstr har en ngel som bjer
sig ner och viskar vx upp vx upp.
Nr jag sen ter arbetar, tar fram de tunga maskinerna och redskapen
tar jag till mig andra ord som en gammal Augustinus lr har sagt: Varje
levande vsen har en sjl. Frsker att inte fara fram vrdslst utan
frgande, lekande, varsamt.
132
Sommarens verdd
I trdgrdens verfldande tid tycks allt blomma. Den tiden har jag
sjlv lite svrt fr, hur ska jag hinna ta in allt sknhet, fast det gller att
bara njuta. Det brjar ibland redan runt pingst i slutet av maj och sen i
brjan av juni. Den tid nr de rda bondpionerna ppnar sig en efter en
i djup rd frgton. Som tur r, r det bara grnska runt omkring, inga
andra frger som frtar pionens egen frg.
Senare kommer doftpionen i samma land men inte nu. Nu lyser
krlekens pion stor sjlvtillrcklig och stolt men kommer strtskurarna
behver den uppbindning. Ocks stora regn kan f den stolta p fall.
Sjlv ser jag p frn verandan. Bde i regn och solsken tackar jag fr
att jag fr uppleva detta nnu ett r. I verdd blommar snbollsbus-
karna som jag mste beskra i s mnga r p grund av ohyra. Det
lnar sig tillslut. Aldrig har busken blommat vackrare och nr jag tar
133
lunchrast i min trdgrd r det fjrilsfrestllning. Den stora makaon-
fjrlien flyger mellan alla blommor och buskar. Vet inte var den ska
landa. Kort sekund p den lila skymningsirisen, en stund p de dubbla
vita syrenerna, lupiner, snbollar, vit aklejruta och nyutslagen rugosa-
ros. Den verkar tillslut bestmma sig och stannar sen lnge och vl p
den lila ungerska syrenen. Att den vita kinesiska trdpionen blommar
verkar den inte upptcka, den r kanske inte p Makaonfjrilens favorit-
meny. Men en humla ligger dr svd, badande i pollen och nektar,
vaknar nog inte mer.
Fjrilarna str fr mig just fr verdd. Aurora har jag sett, tistel-
fjril, bde liten och stor. Guldvingen, stor hagtornsfjril och mnga
mnga fler mindre p timjan och blommande grslk som jag nnu inte
lyckats ge mig tid att identifiera. Att namnge fjrilarna enligt fjrils-
boken r svrt nog. Men att se skillnad, bli personlig med fjrilarna r
n svrare. Men en sommar hade jag en blvinge p besk som hade en
srskild skada p sin ena vinge. Den fjrilen kunde jag flja och knna
igen dag till dag. Vra sr gr oss ocks unika.
134
Det r logiskt att odla ekologiskt
Om det r ngot ord jag gillar i min personliga trdgrdsordlista s r
det mngfald. Visserligen lite uttjatat i natur- och debattsammanhang,
men dock ivrar jag fr mngfalden, i vgkanten, i blomrabatten, i
grnsakslandet och i trdgrdslitteraturshyllan. Mngfald behver inte
ndvndigtvis betyda rra och sammanblandning fr mngfalden kan
ordnas, och arrangeras.
Som min stora sandlda som jag nu fyllt av alla tnkbara bl lng-
tansvxter, som en oas att vila blicken p nr jag diskar. Frutom de
redan hgresta Riddarsporrarna, de olika blklockorna, isopen, laven-
deln, och tremastarblomman, vxer dr nu ocks en bl nunnert. Inget
mrkvrdigt med det, ven om det fr mig var en typ av ervring inom
vxternas frtrollande vrld. Bltt r vl fr mnga just en lngtans-
frg, men det r ocks en frg av helande, vlmende och ett alldeles
eget ljus. Bltt som br i sig den matta gr skalans alla frger, den
isande kylans heta rysning, och sommarhimlens svala avkoppling.
Mngfald som bor i en enda frg.
Frnya dig inte. Lt dig bli ringar p vattnet, skriver jag i dagboken.
Var den du r. Mycket kan skrivas om hur man odlar ekologiskt men
jag gr det inte hr, annat n att jag som odlare av ett helande liv och
livsstil skall ha det ekologiska tnkandet som sjlvklar hllning, och
inte utstta Moder Jord fr gifter och konstgjorda nringsmnen. Fr
mig r det sjlvklart att flja jordens eget ekologiska system, och inte
utarma jorden utan istllet tillfra naturgdsel, kompost och guld-
vatten, mnniskans egen urin.
Ekologi r ett frhllningsstt, ett tnkande, inte bara ett grande.
Naturen kan inte skyndas fram, stressas fram. Moder Jord har sina
cykler och dem fr vi lra oss och frska flja med i. Ordet brttom
borde inte anvndas i odlingssammanhang. Visst ibland r det brda
dagar, men ser jag p mitt eget liv r det nr jag haft brttom som
jag misslyckats, kommit p avvgar och ftt onskade resultat. Ordet
135
brttom r ett vackert ord i sin skrivna form men ett ord som blir till
gift i mitt trdgrdsparadis, som den orm som lurade mnniskan i det
frsta paradiset. Tiden som i stllet kan ses som en gva, att lngsamt
ta emot och som vi fr va oss att ta emot stycke fr stycke, gonblick
fr gonblick. Men vi vill s grna anvnda all tid p en gng. Roffa
t oss som om livet var en tvling. Jag kan se att jag alltfr ofta lever
i morgondagen, d det eller det skall hnda, och nr alla visioner har
blivit verklighet och p plats, nr drmslotten r frdigbyggda, och jag
har pengar p kontot.
Men jag vet s vl att allt r ett fruktlst tanketrd om jag tnker och
handlar s. Jag brjar ocks med ren allt mer att se att allt i mitt liv
som blivit fel, ftt fel proportioner och blivit missvxt kommit sig ur att
jag haft fr brttom.
Ja, jag skulle vilja srskriva ordet som br-tom. Livet har tmts p
kraft och verkligt innehll. Att odla ekologiskt det r ocks att odla sin
tid. Lta den vxa och vara det den r, ett ln. Vi vet aldrig om vi fr
en dag till. Att odla ekologiskt r att odla varsamt.
136
Tuvdag och KBT fr trdgrden
Somliga r r det grstuvans r. Jag grver upp tuvorna, rjer mer
mark, vnder dem med rtterna mot solen, och travar dem lager p
lager omlott, lgger nya planer fr ett nytt trdgrdsland underst. Efter-
som jag har stora frvntningar redan fr det innevarande ret lgger
jag gdsel frn ladugrden underst, sr ett lager med solrosfrer, som
fglarna inte hann ta upp, och strr ver lite jord s frna tcks.
Nu vntar jag med spnning p att de skall gro, och ytterligare
frgylla min trdgrd med solsken. Dr jag grver upp tuvorna blir
det nya stigar mellan stenarna. Det sttet kom jag p en smnls natt i
november. De uppgrvda stigarna fyller jag sen med tckbark, fr tysta
mjuka vandringar. S hindrar jag grsets framfart, och frbereder mig
fr lngre stunder d jag inte behver plocka fram klippare och maski-
ner som vsnas och frpestar.
Grstuvorna r ocks utmrkta att fylla ut varjehanda ojmnheter,
eller blanda in i en av alla dessa komposter som jag lagt p jsning lite
137
varstans dr de inte r s i gonfallande.
Liten tuva kan ocks som bekant vlta hela lass, och visst minns jag
barndomens hlass som ltt halverades p bde h och medkande
barn, fr att far missbedmt en tuvas vltkraft.
Omkullvlta behver vi bli ibland, fr att stanna upp, tnka till, hitta
nya vgar. Helst lngt innan vi gr in i vggen, blir utmattade eller
sjuka p annat stt.
Drfr vltrar jag mig i fgelsng, och njuter av fjrilar som dricker
livet till. Murgrnan griper ta i mina vldiga stenar, och vad r det jag
ser dr, som sticker upp mellan ngra gamla tuvor? r det inte den
gamla, blodrda, dubbla tulpanen jag fick frn Vadstena gamla kloster.
Den doftade och beredde mig ett habegr utver det vanliga. Oj, hade
jag gmt den dr under den tuvhgen?! Jag faller p kn och snder
nunnorna ett stilla tack, och hmtar en spann med trestjrnig vlbrun-
nen kompostjord fr att ge den extra livskraft. Jag sjunger grstuvans
lov, och minns de otaliga tuvor jag plockat lingon och blbr ifrn, och
som jag suttit och vilat p, ocks de som varit en stor hjlp p vatten-
sjuka myrar, och hjlpt mig att torrskodd kunna ta mig hem.
Livet knns i dag vldigt tuvsamt, och medan solen gr ned och lg-
ger min glnta i skymning, ser jag att mnen brjar fyllas alltmer, och
jag plockar fram den gamla skalendern, fr att veta om det r bladdag
eller fruktdag i morgon. Kanske r det tuvdag?
I psykologin efterfrgas det numera inte s mycket av den lngsamt-
verkande dynamiska terapin som gr tillbaka till gamla minnen och
verkar djupgende, liksom djupgrvningsmetoden i trdgrden, utan
det moderna tnkandet har slagit igenom ven hr. Det skall g snabbt
och allt skall ge mtbara resultat. S man talar om KBT, Kognitiv
beteendeterapi. Terapin behver inte g till roten utan behandlar det
som ligger verst, fobier, rdslor och det som dagligen hindrar mig
att leva ett gott liv. Gott nog ibland. Ibland mste det gamla f d bort
och den nya vxten ha full uppmrksamhet. S att odla enligt tuv-
modellen r som KBT fr trdgrden. Och jag har ocks brjat tnka
138
att den odlingsform som kallas tckodling kan vara en sorts KBT fr
trdgrden, fr att kvva ogrset. Lta rtterna tyna bort i jorden, aldrig
fr solljus utan fastmer ge nring till de satta plantorna. P omrden i
trdgrden dr nsslor, sly, hallon och vilda bjrnbr hrskar har jag
ibland ocks tckt med tjock matta eller presenning, som nr den efter
ett par r gjort sitt tagits bort, och d medverkat till en betydligt mer
ogrsfri jord n tidigare.
Men de ogrsfrer som r tliga de kommer ter fram nr ljuset
fldar, men ogrsrtterna de har hunnit d undan. KBT hjlper inte fr
allt, men r en bra metod med visst resultat ocks i trdgrden. Tckod-
ling med h, halm eller grsklipp r frtrffligt. Motar ogrset och ger
jorden nring under frmultningsprocessen. Stten att odla r mnga
och vi fr leta oss fram till en metod som passar oss och kan samverka
till ett helare liv.
139
Brittsommartid
S sknt att ngot stmmer fast tiden ofta knns ur led. Brittsommar-
vrmen, som regnet ftt mig att lngta efter, r ntligen hr. Jag fr ny
inspiration fr nytt arbete i trdgrden. Frlskelsen r total.
Hsten lyser stilla i kapp med krleksrten som blommar i rabatten
invid trappan. Den vita perenna krysantemen har nnu inte slagit ut,
men vrmen kommer att gra att den hinner blomma ocks i r. De r
mycket frosttliga ven efter att de slagit ut, ven efter att det frsta
snfallet lagt sig ver deras blommor.
Nu r det spindelntens tid. verallt ligger de glittrande i blommor,
buskar och grs. Det ena vackrare n det andra. De mest ofrklarliga
och lockande r de som jag aldrig lrt mig frst med hjrnan. De som
liksom hnger fritt ned frn sjustjrnan och vajar ver min grdsplan,
s silverglnsande, skra, s magiska. Spunna av tid och silver frn
mnen och stjrnorna.
Nr jag sitter p min nnu solvrmda trappa och pausar frn den
absolut sista grsklippningen fr i r, det har jag lovat mig, njuter jag
av eftermiddagskaffet, solen och silvertrdarna i skyn. Ngra enstaka
140
humlor och bin letar nektar. En nattfjril, ser det ut som, har kanske
tappat perspektivet och mnga surrande blomflugor som liknar getingar
samlar in fr vinterfrrdet. Vinden r stilla. Friden total. Tiden stan-
nar verkligen upp.
Jag var mig. Frbereder mig fr min sista vinter. Om och om igen.
var mig att ta avsked. Kunna lmna allt. Inget kan jag ta med mig.
Bara mina minnen och krleken som fst sig vid min sjl, likt pollen
som jag samlar in frn blommorna. Den sista vintern kan komma mitt
i sommaren. Drfr lr mig trdgrden att leva nu. Om nsta rstid,
nsta gonblick vet vi inget. Men nnu vrmer solen min hud.
Det hjlper inte att bygga vinterbonade holkar t flyttfglarna, de
flyttar nd. De ger sig av med sommaren och ber oss inte ens att vi
skall vinka.
141
Det gr inte heller att fnga kvllsljuset, hejda syrenernas blomning,
eller be dagliljorna blomma nnu en dag. Om natten sover nglarna
i bjrkdungens alla hngmattor. De samlar in den oro som jag under
dagen gt ut. var mig i att helt kunna vara dr jag r.
Den klara hstdagens avsked rymmer ocks den tervndande gldje
jag inte hittat mellan aspens gula mattbrder ned mot sjn. Jungfru-
slndorna bjuder oss in i den svala vinterkammaren och med blsippans
skerhet vaknar vi igen. Men kanske inte hr.
Med ren blir min skerhet allt strre om att detta livet bara r en
liten del av livet, det strre LIVET. Som den frdolda lken. Vrt rtta
jag r s mycket mer. Blommar frst efter dden. Men detta vet jag
inget om. Behver inte veta. Frsker inte ens att f veta.
Min gravsten som jag fann nere i trdgrden frskte jag med stora
spett och spade grva upp fr att ha den klar den dagen jag, eller mina
efterkommande behvde den. Insg efter idogt arbete att det var en
omjlighet med handkraft. Fastkilad mellan vldiga stenblock ver och
under. S d lt jag den st. Jag vrdar den och livet, medan jag lever.
Planterade vita krolliljor, dubblar vitsippor och kltterhortensia dr.
Den r en pminnelse, nej inte en sorglig utan en ljuv pminnelse
om ett annat liv. En annan verklighet. Allt har sin tid. Och det r stort
nog att jag ftt vara med och leka en stund p jorden. i jorden, med
jorden.
Men jag skall ocks lmna trdgrden ren efter mig. Drfr r det
fr mig helt uteslutet att anvnda ngra som helst gifter fr att ta dd
p dess innevnare. Fastmer litar jag p att allt har ett samband. Att
naturen sjlvt tar dd p skadeinsekter, nematoder och oknytt p mina
rosbuskar. Jag mste bara skapa goda frutsttningar och ha tid att
vnta. I en krans runt halsen br jag lnnens fruktsamma fr. I ronen
ringer sommarens sista ton. Det r nu jungfruslndorna leker tafatt,
bara nu malvorna strcker ut sina ltta vingar. Svart klnningstyg suger
t sig solens sensommarvrme. Jag r till.
142
Sakral trdgrd ut mot det eviga
Naturen r sedan mnga r mitt heliga livsrum. Vill jag till kyrkan r
det bara fr doften av slckta och tnda ljus, fr byggnaden som samlat
stillhet och mnniskovrldar genom mnga r. Mellan valven anas
sprda toner som fr lnge sedan klingat ut, men de dallrar nnu lngst
uppe vid de vlvda fnstren. Vilar dr p solens kvardrjande strlar.
Det finns mnniskor som i sin musik kan samla upp dessa toner. Jan
Garbarek r en sdan person. Nr jag hrde hans saxofons toner mellan
valven i Lunds domkyrka var det som om evigheten landade och fr
alltid fick ett rum inom mig. S kan musiken tala till oss. Ibland r det
de enkla tingen som p sitt stt samtalar med oss.
143
Som poet, som sysslar med ordet och trdgrdsskapandet, tnker jag
ofta nr jag ser mnniskor g runt i trdgrdar och p utstllningar att
de i stllet borde stta sig ned, bli stilla och lta alla sinnen f uppleva
det de ser. Uppleva med alla sinnen, men kanske ocks koppla p det
sjtte sinnet, det flyktiga, outforskade, obestmbara. Och med ren
har jag allt mer brjat tnka p att det kanske r s att vi har ett sjunde
sinne, ett sinne fr det heliga, det outsgbara, det vsen eller den kraft
som vi har s mnga namn fr.
Och d kunde man nska att det stod ett antal meditationskuddar i
alla kyrkorum, s vi fick stta oss ned i tystnad. Stilla, tysta som vxande
trd. Kyrkorummen har egentligen allt vad man kan nska just av det
tysta sprk som kan berra oss.
I en trdgrd r det inte bara tystnaden som mter oss. Dr mts ock-
s de stora samtalen, de svra samtalen, samtalen om liv och dd. De
ligger lika nra varandra som den ljuvaste liljan och komposten gr.
144
Skogskatedralen
Skogen och naturen r fr mig en katedral, ett sorts tempel utan vggar.
Fritt och ppet ret om fr allt och alla.
Det sgs ibland att svenskarna har naturen som kyrka eller religion.
Ofta vid sidan om andra trosfrestllningar. Som en tro fr sig. En tro
som ger lugn, ro, nrvaro, helhet och vrdnad. P s stt har naturen i
hela sin mngfald av sjar, fjllvidder, bergsbranter, dalar, lngstrckta
havsstrnder, djupa skogar och ppna flt. Den har allt, ngot fr oss
alla. Och oavsett om vi bara njuter p ytan, dyrkar solen fr att f mer
frg p vintertrtt hud eller om vi verkligen kan kalla oss panteister * se
1, eller panenteister *se 2.
145
*1.Panteism r en gudsuppfattning dr hela naturen, universum r besjlat av ett
opersonligt andligt vsen, att allting r ett och att inget personligt vsen existerar
utanfr denna andliga verklighet.
*2. Panenteism, en religionsfilosofisk gudsuppfattning av vrlden som besjlad av
ett gudomligt vsen, som r mer n detta. Uppfattningen innebr med andra ord att
vrlden r en del av Gud, som r inneboende i vrlden utan att frlora sin transcen-
dens, vilket r fallet i den panteistiska lran. Klla: Wikipedia.
Oavsett om vi beknner oss till ngon tro eller religion kallar na-
turens sinnliga sprk p oss genom alla vra ldrar frn vaggan till
graven. Skogen och naturen ger oss ved, virke, papper och allahanda
naturmaterial. De finns i vr vardag i mnga former och vr anvnd-
ningsstt r ondligt.
Innan jag och min man kpte tillbaka skogen som frut tillhrt
Stensjng togs det ut ett mindre kalhygge p en del av skogsmarken
nere vid sjn. Mossmarken fram till skogen var alldeles fr mjuk och
den tunga skogsmaskinen krde upp djupa och sriga spr i skogen.
Det var tungt att se, men vad kunde jag gra, inte ltt att terstlla med
handkraft.
I mnga r gick jag och srjde med skogen fr detta tilltag och vid
det stllet dr gngstigen gick ver de djupa spren, brjade jag fyllda
igen med grenar, ris och barr frn skogen fr att lka dessa spr.
Invid detta lilla kalhygge lg ett annat dligt samvete, fast av ett annat
slag. Ett msastycke som det kallades med smlndsk dialekt, som
hade lngsamt blivit bevuxet med mest granar, och detta stycke grn-
sade ned mot Stensjn. Och eftersom Stensjn r en gammal snkt
sj, var allt frut sj eller vtmark, ven denna mosse. Mnga lass h
har skrdats p det stycket, ndvndigt foder fr den idoge smlands-
bondens djur.
Men nu var marken igenvuxen och det var som en fljd av brukarens
frsummelse. Skogen som vuxit upp var mrk, skuggig och mycket
risig. Granarna stod ttt och inget ljus ndde marken som var dd och
ofruktsam p vxtlighet. Inte heller mossa. Liknade mest en mrk
plantering.
Men s en kvll nr jag rjde vid stigvergngen och fyllde igen
sren efter skogsmaskinens framfart sg jag denna skog med nya gon.
Jag sg hur ljuset fll och silade sina lnga strlar mellan granstam-
marna och kastade skuggor p den bruna kala marken, och Skuggornas
skog som jag kallade den frvandlades i ett nu till en skogskatedral.
Ljuset, andktigheten och heligheten landade fr en stund, jag blev
varse den och mottaglig fr den. S blev skuggornas skog en skogska-
tedral som vi anvnder p mnga stt: som meditativt rum, som utom-
husgalleri, som dansgolv och fr musik och kulturella mten.
Afton
Jag gr ned
och slcker ljuset
i Skogskatedralen
skruvar ned suset
i granarna
stillar lven
i bjrkarna
somnar barren
i granarna
smeker mossan
och godnattar myrorna
ngsdimmorna
som r p vg in
bddar jag sngen fr
med rutiga
blommiga tcken
och koltrasten somnar
med sina ungar
i klykan mellan
katedralens pelare
149
150
Den grna kraften
Den dag jag skulle bestmma namn p mitt fretag ville jag ha ngot
som liknade det grna livsalstrande begrepp som Hildegard av Bingen
benmnde Viriditas.
Mitt fretag fick namnet Viridita. Viridita som str fr den grna
livskraften. Om Hildegard vet jag alldeles fr lite men hon talade om
den grna livskraften viriditas i ett av sina verk Shivas (Vet vgarna).
Viriditas, den grna livskraften som finns i allt levande och som fr
mig r en bild fr hur det gudomliga finns i allt och alla.
I den religisa frestllningsvrld jag vxte upp i fanns inte mycket
utrymme fr gudinnor och bilder av gud som moder. Fr mig har drfr
begreppet Moder Jord blivit desto viktigare. Moder Jord r fr mig den
gudomliga modern, som fder, nr och ger plats t allt liv. Men helhe-
ten, alltet r s ofantligt mycket strre.
Grnt r fr mig vxandets frg, en livgivande kraft som har ett eget
sprk som talar till oss p ett srskilt stt. Det grna som fonden till
vra liv, det vi ter och hmtar nring ur. Grnt r vxandets och fr
mig sjlva livets frg.
151
Hildegard skriver:
Du stter allt i rrelse
heliga ande, du som ger liv t livet,
du som stter allt i rrelse
och r roten till allt skapat,
som avtvr skulderna
och renar sren,
du r det strlande livet
och vrd allt lov,
du som uppvcker och teruppvcker
allt som r.
Att arbeta med det vxande r att st i livets tjnst. S vill jag verka
och locka ut den moderna mnniskan i skog och natur. Dr har vi vrt
urhem. Dr knner vi igen oss. Dr kan vi finna ett inre lugn som vi s
vl behver.
152
Den frltande trdgrden
Ibland smyger sig hsten in i min trdgrd utan att jag noterar det
nrmre. Tycker mest det r sknt, att tempot avtagit och att luften
blivit klar och kylig. Men s en dag r hsten ohjlpligt fast. Trden
sprakar i alla frger, regnen r ihllande och tunga, dag som natt. Helst
vill jag endast kort g ut med komposthinken och in igen och lgga en
ny vedklamp i kksspisen.
Men fr mig r hsttrdgrden en mild och frltande trdgrd.
Sommarens verdd av blom- och frgrikedom r borta. Kvar r endast
ngra terblommande rosor och hstblommande vxter som nu frgsatt
blad och blomstllningar i eldens olika frger. Blomprakten r frbi,
men kvar r en efterdrjande nd. Somliga bladverk och grenar r
trtta, skadade och sjuka.
153
Det vi kallar ogrs har tminstone i min trdgrd, p en del stllen
ftt breda ut sig utan att ngon varit dr och hejdat deras framfart. Jag
mste g ver de nedvissnade nsslorna hallonen och hundkexen med
trimmern. Det torra, vissnade och frbrukade lggs p den allom fr-
ltande komposten. P senare r har jag ocks brjat elda ett bl med
sdant som jag menar vara sjukt och angripet av vervintrande ohyra.
En eld som frvandlar och gr till aska. Det som lggs p komposten
frvandlas till jord, ny mylla fr ny vxt, sdd och skrd.
Trdgrden r trsterik. Trdgrden har en fortsttning. Frnyas hela
tiden. Stiger ter upp om vren. Fr ny sknhet med sig. r det ngot
som mnskligheten behver odla i dag s r det frid, fred och frsoning.
Det r likt trdgrdsarbetet ett lngsamt mdosamt odlande. Fret ms-
te frst ss och f nring i mitt eget personliga liv, om jag skall kunna
gra ngot bestende fr freden i vrlden. Och utan att leva i krlek
och respekt med mig sjlv och mitt eget liv tror jag inte frltelsen r
mjlig. Jag mste frlta mig sjlv fr att kunna frlta andra.
Rdslan r en farlig kontroll som hindrar ljuset att n in till frltel-
sens fr. Men nr ljuset, medvetenheten och viljan nr fredens fr kan
frsoning ske. Ingen kan skynda p den processen. Den bara sker, nr
vi r redo. Kornet mste ned i jorden och d, fr att livet skall gro. Du
sjlv mste vara redo fr frsoning precis som jorden mste vara redo
fr sdd. Frsoning r likt en gva du ger till dig sjlv. I det arbetet r
trdgrden en viktig klla till helande. Trdgrden lr mig att se p mitt
eget liv med frsoningens gon och talar ett kretsloppsevangelium. Det
du sr fr du skrda.
I min barndom hrde jag ofta mina frldrar citera bibelordet Mn-
niskan gr upp planer, men det bliver som Herren vill. Det r ett ord
som jag ocks i dag kan se ett vrde i, p mitt stt, att vi alltid kan
rkna med att resultatet och frukten av det vi gr, vill och verkar fr,
kan bli ngot helt annat n vi frst tnkt. Mina planer och verksamhe-
ter kan frndras och frvandlas bde p lng sikt och i ett nu. Lidan-
den, smrtor och sttestenar vnder strvan till ndvndig vila. Kraft
154
vergr till svaghet. Skna blomster regnar bort, sls till marken av
hagel, fryser bort en kall vr. En smrta ja visst, men kanske ocks
en vila fr vxten eller trdet. Och ett annat r fr kanske frukttrden
blomma sknt och bra frukt.
Ocks jorden r ibland trtt. Inom trdgrdsvrlden talas ofta om
jordtrtthet. Samma vxt kan inte odlas p samma jord r frn r. Det
behvs en vxelverkan. Jorden behver f terhmtning. Tillfras ny
nring. Jorden kan inte bara ge ut, bra frukt. Jorden behver ett fr-
dolt liv, ett inre liv under jordytan, det vi inte kan se.
Jag tnker mig ocks att jorden behver helas frn sjukdomar och
skador vi samkar den. Jorden skadas av mnniskans starka pverkan,
utsugning. Vi frgiftar och frsurar. Vi sprnger och djupgrver. Str
den naturliga balansen. Leder vatten och dmmer upp. Vi kalhugger,
skvlar, vldfr oss p grussar, utarmar naturliga kllor och bckar
dess vatten och flde. Tiden sgs lka sr bde i oss sjlva och i natu-
ren och trdgrden. Men mer n tid behver tillfogas.
Jag kan se stor sknhet i en vlklippt grsmatta. Men det r fr mig
allt annat n en naturlig trdgrd. Jag vill inte g s lngt som Derek
Jarman som skriver: Grsmattor r ngot naturvidrigt, sterila och ofta
trdslitna, fiender till varje riktig trdgrd. Fr samma mda som det
krvs att klippa grsmattor kan man f ett helt rs grnsaker: rosen-
bna, blomkl och vitkl tillsammans med nejlikor och pioner, vallmo
och riddarsporrar.
Jag vill inte beskriva hur andra skall ha det i sina trdgrdar, men
jag har en inre vertygelse om att vi en dag ter fr brja odla upp vra
ondiga grsmattor fr att odla mat. Bryta upp asfalten, stenlggning-
arna och lusttrdgrdarna fr att odla fr vr verlevnad.
Vi ger inte jorden. Vi rver jorden frn tidsldrarna fre oss. Vi
mnniskor har bara funnits hr en kort stund. I tacksamhet vill jag
vrda och ha omsorg ver den jord jag bebor. Grset jag trampar r en
annans frukostbord. Under stjrnhimlen fr mnniskan sin rtta propor-
tion. Vi r s ondligt sm. Vr tid r s ondligt kort.
155
Medan tiden verkar, verkar ocks en lkande vntan, inom och utom
oss. Stillhet, tystnad, lyssnande samtal, befriande ord, och nya vxter,
nya vanor, nya tankemnster som slr rot i bde vr inre och vr yttre
natur. Det sgs ibland att penningen och den ekonomiska tillvxten r
roten till allt ont, men jag tror att det r rdslan som r det farligaste
rotogrset som stoppar upp, frstr, och utarmar. Gr oss brckliga.
Vi r rdda fr att vara annorlunda, rdda fr frndring, rdda fr
stiltje, rdda fr tystnad och vi r rdda fr att drabbas av lidande,
smrta och fr att bli stllda t sidan.
Vi vill s grna blomma ret runt. Vi vill s grna synas, uppdatera
oss och vara arbetsdugliga och producerande. Vi kmpar och kmpar.
Ibland r det bara bortdende frn styrkan som lockar fram den befri-
ande svagheten. Som i den allom frltande hsttrdgrden.
156
Trdgrden en krleksrelation
Det r inte jag som har en trdgrd. Trdgrden har mig, som sin ju-
blande lskarinna. Rsten som droppar mot min hud samlade in mol-
nens tunga gldje men den fll ljudlst ned i min bl tekanna.
Inte visste jag att jag s ltt berusades av vindarna frn sder och
ster nr de talade stilla med varandra och enades om avtagande.
Hrde hur de tervnde hemt. Det mumlar inom mig. Red ett bo t
mig i dina tankars lvverk, hmta vrme dr tystnaden r en slocknan-
de eld. Tyd inte min muns rrelse men lt vgarnas tidigare strckning
leda dit de en gng bar.
Fr mig r trdgrden att likna vid en krleksrelation. Inte ndvn-
digtvis den som slutar med, s levde de lyckliga i alla sina dar. Trd-
grdens vsen r s mycket mer n det gat ser, det sinnena frnimmer.
Trdgrden r mer det drmda, det jag trr.
Trdgrden har liksom olika sidor, olika ingngar.
En av trdgrdarna r den jag arbetar med, det fretag som vxer,
vxer till och skall bra frukt. Den skall ses, beundras och ha en sida
vnd mot omvrlden. Den trdgrden ger jag ocks mycket krlek,
vrdar mt, frsker tillgodose dess skiftande behov, talar med den,
kompromissar och arbetar idogt, fr att hela trdgrdsktenskapet skall
falla i god jord och bra frukt.
S har min egen trdgrd med ren blivit alltmer hemlighetsfull, en
trdgrd som jag inte fann, som bara fanns under mina hnder.
En trdgrd som lockade ut mig med kaprifoldoft under sena juni-
ntter med murgrnegrnska och mossa i novemberljuset. En trdgrd
som lade stora stenar vid mina ftter, som bjd mig att sitta ned, som
gav mig trst. En trdgrd som aldrig krvde ngot, men som storslaget
utan ord, och med sinnenas hela registerskala skickade mig sitt tack.
157
Den trdgrden gav mig ord t gamla koraler som jag hade glmt, den
gav ord t smrtan hos stenen som mst klyvas fr att bli en trappa till
ngot hgre.
Jag planterade rosor vid stenarnas solvarma sidor, lkar i deras h-
ligheter och nogsamt kldde jag av de stenar som lnge legat gmda i
jorden utan synflt mot stjrnhimlen.
Trdgrden lockade ut mig om natten d alla andra sov, och d trd-
grden andades med friskare lungor. Den tid d trdgrdens andhmt-
ning r som lugnast, nr trdgrden inte mste prestera, prunka, och
visa upp sina frger och verdd. Den tiden p dygnet d den dagg-
burna doften r dess stilla sprk.
nd r min trdgrd likt en eldig lskare, som fr mig att flmta vid
berring, som fr mig att arbeta tidigt och sent, som fr mig att grva
djupt och vanvettigt. Som fr mig att med ett gyllene spett bnda, lyfta,
rulla och ska efter nya trappstensmnen och murkrn.
I ensamma stunder nr snn sedan ligger tung, nr trden str naket
avkldda, nr tystnaden susar i ronen och min ork r mattad, nr sm-
nen bedvar mig och mnen vandrar ver mina gngstigar d frgar
jag mig nd var han r, min lskade, om han vergivit mig. Ocks
sjlen ligger vit, vit av tonls tr. Jag skte och jag fann honom icke.
Pan spelar inte lngre p sin silverfljt. D, d anar jag att den jag
hgst trr inte finns hr, inte r en trdgrd av grs och rter. Inte
ens en fjrran lustgrd, dr rstiderna varken kommer eller gr. Min
lskade r inte verklig, inte pverkbar av mitt arbete, min strvan, min
svett, eller mina trar. Min lskade r inte ens den klara kllan som
jag hmtar vatten ur. Han r inte bcken jag hr i natten, han r inte
trdet som grnskar om vren. Han r inte grdsmygen som bygger bo
mellan mina grenar, inte famntagets retning, inte dess bljande extas,
inte i graverarens plt, inte i konstnrens arbete med frstllningens
nerver, utan djupt i bilden, i ljuset, ja endast i betraktarens blick. Han
r bortom, nd r han mycket nra.
Jag brjar ana att han r kraften som fr kllan att rinna upp, strm-
men som fr bcken att vilja flda, han r lusten som fr saven att stiga
158
i de hga trden, han r vinden som snder ut maskrosbollarnas frpa-
rasoller. Han r inte masken som luckrar jorden, inte biet som polline-
rar blomman som doftar. Han r blodet i jordens hjrta som pulserar,
han r vrmen i solen som jag bara kan uthrda p mycket lngt hll,
aldrig se in i. Han r fstet fr polstjrnans ogripbara nerv, han r upp-
levelsen mellan mina skrivna rader. Han r den rygg, den bergvgg jag
vilar mot nr jag i smrta lutar mig tillbaka fr att allt hopp r ute. Han
r den mening, som jag inte vet mlet fr. Han bara r och det sprk
han nr mig med stter rosenbuskarna i brand, kaprifolen i stdrucken
blomning, och gullregnet i gyllene fall.
Han talar med korpens svartsjuka klagan ver kalhyggenas snder-
flkta marker, med ekorrarnas dda skelett, i den omkullsgade eken,
han talar med ekens frgulnade torka och i de oklckta fiskgjusarnas
drade ggskal.
Han talar och vill att jag skall lyssna. Och han sger fd mina lamm.
Och utan att jag hrt dem ropa, stter jag frer, rjer sly, hamlar trd
och sr rter som doftar. Samlar in det allra spdaste ngshet, nyper
av de spdaste lnnskotten. Samlar in i lador och visar dem till skogens
renaste klla.
159
Sdan r min lskade. Drfr gav han mig en trdgrd att vrda,
stenar att brottas med och dofter till trst.
Jag arbetar och glmmer ibland att detta inte r allt, men tidigt p
morgonen d jag nnu inte hunnit g till sngs efter nattens vaka,
nynnar han sakta en gryningshymn och jag fljer honom in i solupp-
gngen.
Och denna han r inte en han. Det r alltets innerligaste Jag r.
Fr mig r arbetet med trdgrden som att bygga ett vackert brunns-
kar t min sjl. Det finns ngonting dr p djupet som jag vill hmta
upp. Drfr formar jag en vacker byggnad av grs av blommor av stenar,
av snriga rosor och silverarv, av knotiga trd och mjuka lummiga
mattor. En grnmttad byggnad med morgonrum, middagssal och flera
sm krypin. Ett badrum dr jag duschar under mitt gullregn och en
nattlig kammare dr de vita vxterna doftar och lyser upp om natten.
Alla rummen med ppna fnster in mot stjrnhimlen. En plats dr
jag fr vara mer n nog.
160
Passion
Barnvakt har jag suttit mnga gnger. Tillfllig blomvakt har jag ocks
ftt uppdrag som. Vattnat och pysslat lite. P pass har jag suttit fr
rdjursjakt. Om andra har jag hrt att de suttit p pass fr att fotogra-
fera en vallmos blomutveckling, och nu har jag sjlv ftt vara med vid
blomfrlossning fr en Passionsblomma, en Passiflora. Vntan var
lng.
Jag uppmrksammar att vxten frberett sig. Vill se hela frloppet.
Tar fram stativ, riggar upp kameran, flyttar blomman frn fnstret fr
mildare ljus och brjar den lnga vntan. Men kanske strde jag den
med flytten, fr kronbladens utvecklande dans stannar upp en smula.
Springer upp till postldan och postar brev som mste i vg och strtar
sen in till blomman igen. Fler blad utvecklade. Lila/rosa bladtoner och
gredelina stndare. De tio kronbladen, varav hlften egentligen r om-
161
bildade foderblad. Bikronan utgrs av de intensivt bl fransarna. Pela-
ren i mitten br upp fem gula stndare och en pistill som r delad i tre
grenar. Jag fr inte mycket annat gjort, vntar och vntar. Inget fr jag
gra, fast jag s grna skulle vilja hjlpa till. Kanske vattna med finaste
duschflaskan, kanske blsa en mild andedrktsvind, men jag hller
andan och vidtar inga tgrder. tta kronblad visar sin insida. Nummer
nio och tio vill inte skiljas frn varandra. Hinner lsa i en bok om hennes
art och dess hybrider. Sorten Passiflora organensis r odlingsvrd inte
bara fr blommorna fr jag lra mig, utan fr att de grna bladen r s
vackra och egendomligt formade.
Nstan en kvart tar det innan den slpper sista omhllandet om
varandras bladspetsar. Talar med blomman. Knner hennes levande
egensinniga sjl. Hon kan sjlv, vill sjlv, och br sin egen tid, och jag
kan inte sga att jag ser in i hennes tankar, men anar att vi som varelse
r nra varandra, just nr jag r var-ande och inte gr-ande.
Vi vill s grna gra, prestera, visa upp oss och vad vi kan. Fr egen
del har jag hittat en livsnyckel i just varandet, varandet som ett till-
stnd, som en stndpunkt, som en utgngspunkt, som en medelpunkt.
Skillnaden syns sllan utt, precis som blomman, som helst slr ut
i smyg, vecklar fram sin sknhet nr vi vnder ryggen till. S ocks
denna passionsblomma som redan Linn omnmner och har med i sitt
blomsterur fr att den r s vl instlld, s punktlig. Runt middagstid
slr den ut. Men nu r det vintertid. Hela frmiddagen har det tagit, i
december mnad, nr dagarna r korta och ljuset sparsamt.
Den frsta knoppen som visade sig var s minimal att jag aldrig
trodde den skulle orka hela vgen fram. Inget extra pyssel har den
heller ftt, men den kommer frn en god vns veranda, som stickling
till min syster och nu blommar frsta klena, nstan bladlsa rankan i
mitt arbetsrum. Infr kamera dessutom. Inte underligt att hon blygs.
Hon sger jag. Skulle ha svrt att kalla henne han. Hennes blomnings-
tid r kort, blommar bara ett dygn, men sknheten r utmrkande.
Hon sger ocks till mig att jag mste ta vara p varje timme och se
noga p hennes sknhet. Och skulle hon nu vxa p sin ursprungsplats
162
och klnga sig mot ljuset i en tropisk skog r frgen och sknheten
viktig fr att kunna locka till sig de fglar som vill dricka hennes
nektar, fr att befrukta hennes sexualorgan. Blomman ndrar sig ocks
under dagen. Stndaren lyfter sig och de tre mrkena intar sin plats.
Detta fr att stndarmjlet frn ditflygande fglar skall avsttas p
pistillmrkena.
I denna decemberdag nr jag fljer blomknoppens vg mot blomma
sker ingen befruktning eller nektarutbyte som fr s mnga blommor
gller det ocks fr denna att bara vara till, blomma och sprida skn-
het. Lngsamt avtar blomman, mrkret faller ver dagen och min
andlsa vntan har ftt sin fullbordan. Dock har min lngtan efter en
stor vintertrdgrd strkts p nytt, en trdgrdsrum inomhus dr jag
kan odla i stora krukor och med fritt vxtrum erbjuda passiflororna,
mandeltrdet, orkiderna, och alla de andra vxterna en sval vintervila,
och mig sjlv ett varanderum dr jag med ro kan invnta att midvinter-
solstndet uppgr i vndning och nytt ljus.
Framt kvllen nr barnen kommer farande och jag berttar om
blommans dagsrytm, gr sonen fram, bjer sig ned och sger och gott
doftar den. Ja minsann doftar gr den ocks, det har jag sjlv inte upp-
levt frut, men det r ocks frsta gngen jag mtt den lila varianten
s ingende, och jag inser att, att umgs med blommor och uppmrk-
samma barn r mycket spnnande, berikande och ocks hrligt ver-
raskande.
Nr jag sist p dagen letar i Ekbohrns 60 000 frmmande ord hoppas
jag p en mer uttmmande svar p blommans namn. Passion betyder
lidelse, passionsblomma, bot. Passiflora, ven kallad korsblomma.
fam. passiflore. I blomkronan har vidskepelsen trott sig finna afbilder
af passionsverktygen.
Namnet passionsblommor har inte bara med passion i allmnhet att
gra utan kommer frn en religis tolkning. Pistillens trekluvna mrke
representerar de tre spikarna som Jesus fstes med p korset, stndarna
representerar de fem sren, och bikronan trnekronans alla taggar.
Foderbladen och kronbladen, tio av varje, representerar de tio apost-
163
larna som var nrvarande vid korsfstningen av Jesus.
I Japan dremot kallas dessa blommor fr Klockblommor, eller Ur-
tavleblommor fr jag lra mig i Karin Martinssons Linns blomsterur.
Och visst kan jag med frdel se denna blomma just som urtavla, som
p intet stt stressar eller kommer att frkrympa min tid.
Sorter jag sjlv skulle nska mig r den vita Passiflora Constance
Elliot och den klart rda Passiflora Coral Seas. Men ju mer jag ut-
forskar hela slktet desto mer lidelse, passion fr jag och begrelse efter
andra sorter, srskilt de som doftar. Mste jag vlja endast en enda
vljer jag nog nd Passiflora Cincinnata. En lila sknhet med en
bikronans tunna flikar som liknar ett vackert hrsvall. Den har jag nnu
varken sett eller kunnat fnga i min kamera. Men fr den som ret om
vill se de vackra blommorna kan bege sig till Ny Carlsbergs Glyptotek
i Kpenhamn. Dr finns de vackraste takfnster med mlade passions-
blommor. Sen r det bara att lta passionen och lidelsen flda fritt.
164
Naturerotik
Bjrkarnas vita oskuld fr in vrens frsta ljus in i mig, redan i fe-
bruaris bleka skymningskvll. Vrmda solkatter smyger lngs fnster-
kanterna och flugorna latar sig vckta av solen. Smlt snn runt
mina brstvrtor. Kyss jordens kyla varm. Kom gr mig havande med
grnska. Gjut din sav ver mina tunga stenar skriver jag i dagboken i
februari.
Ja, trdgrden gr mig berusad. Och precis som leken r nyttig fr
barn och mnniskor r berusningen viktig att fr en stund slppa
kontrollen.
165
Ingen kan uttrycka det bttre n Baudelaire i dikten Berusa Er:
Man mste alltid vara berusad. Det r allt: det r det enda det r
frga om. Fr att inte knna tidens frfrliga brda som kncker era
skuldror och bjer er mot marken, mste ni berusa er utan uppehll.
Men med vad? Med vin, poesi eller dygd, allt efter behag. Men berusa
er! Och om ngon gng, p trappan till ett palats, p det grna grset i
ett dike, i ert rums dystra ensamhet, ni vaknar, och berusningen redan
r frminskad eller frsvunnen, frga vinden, vgen, stjrnan, fgeln,
klockan allt det som flyr, allt det som kvider, allt det som rullar, allt
det som sjunger, allt det som talar, frga vilken tid det r; och vinden,
vgen, stjrnan, fgeln, klockan skall svara er: Det r tid att berusa
sig! Fr att inte vara tidens plgade slavar, berusa er utan uppehll!
Med vin, med poesi, eller med dygd, allt efter behag. Figaro. 1864.
Och sjlv fr jag vl tillgga att trdgrdsberusningen r den mest
helande. Ger visserligen abstinens och r otroligt beroendeframkal-
lande. Men botemedlet r biverkningslst. Vila mer i din trdgrd
166
Att hela sin inre trdgrd
Hur mycket n sknheten leker runt omkring mig kan jag gonblick-
ligen f nytt perspektiv. Och skrpedjupet stller in sig mot ett svart
hl. Ja kanske just d, nr sknheten r s ptaglig, allt r s sknt,
livet s vackert. Vrmen s vn mot huden. Ett mrkt hl br jag med
mig. Eller kanske nnu mer som en spricka i mitt livs kril. En spricka
som lcker. Drabbad kan jag bli varhelst jag vilar, vntar eller vid-
makthller stunden.
Tv ftter, mina egna, fljer inte bara mina egna vgar. De fljer i
barnens spr, i familjens upptrampade spr, in i andras knar, i vnner-
nas sjlsspr. Gr med sandgngaren i hans svarta klder. Med jord-
lparen in i hans mrka gngar.
Fr mig r det ibland svrt att vara nrvarande i det vackra. Helt ta
det till mig. Lta dagen leva mig helt, och inte vcka det frflutna, inte
stra framtiden. Vackra bilder lper lngs gats kldstrck. Lyckliga
stunder som r mnade t mig, att g in i. Men trdarna brister, rivs
snder av mrka moln. Lappar och lagar med trdgrdens ljuvlighe-
ter. Frlnger, fltar nytt, vxlar mellan olika skrpedjup, osynliga fr
andra.
Vi finns ocks till fr det otnkbara, om nu sdant finns, s jag
vnder rat till och lyssnar mot jorden. Hr hur vinden gnider jtte-
grsens blad mot varandra. Silverstrngar bildas av solens sista strlar.
Vgorna i havet lngt borta, lngt frn min egen skog, r orkneliga.
Ocks de ger mina mrka frgor vila. Jag behver inte rkna dem, inte
styra. Inte pverka. Drfr gr jag med ren allt mindre i min trdgrd.
Lter naturen ta ver.
Som Dag Hammarskjld skriver Den som vill hlla sin trdgrd
ren reserverar inte mark fr ogrs. Nej, jag reserverar inte. Jag om-
bildar min uppfattning fr vad grs och ogrs r. Trdgrden har alltid
tid fr mig. ven om jag hastar i livet. Trdgrden r ocks ett stt att
rena mig sjlv, rensa ut sdant som inte skall vara dr.
167
I den japanska blomsterkonsten Ikebana (se mer i boken Japansk
blomsterkonst av Ida Trotzig) r de viktigaste inslagen att vrda och att
skda. Inte att fylla vasen med en mngfald av blommor utan konsten
att ta bort, konsten att lmna ngot kvar. Inte ta bort fr mycket, eller
fr lite. Fr detta mste man f distans till sin konst, avbryta, ta pauser,
fr att se vad som skall gras. Ikebana vcker ocks sorg, och stora
knslor.
Precis som livet. Vi behver stndigt arbeta med oss sjlva, se vra
liv frn olika hll. Ibland rycks vi bara med. Lever och andas, ibland i
allt fr hgt tempo. Men livet stoppar upp oss, vi blir pminda om vr
brcklighet, vr egen barndom, uppvxt. Gamla smrtor och sorger
dyker upp nr vi minst r frberedda. Vi kan mota bort dem, men de
kommer tillbaka. Vill bli sedda. Tagna i famn, erknda. Och det finns
168
mnga stt att hela sin inre trdgrd. Otaliga terapiformer, samtals-
stt, och stt fr att dyka ned i det vi trodde var glmt. Men vi kan alla
befrmja vxtprocessen, vara ppna, mottagliga och nrvarande nr
livet sker oss.
Fr mig har trdgrden alltid varit en plats som vckt slumrande
minnen. Som hjlpt mig att vga se och mta min smrta. Mnga
gnger har jag grtit i min trdgrd. Kanske r det sknheten som frst
berrt mig, och tacksamheten ver det vackra. Men alla mina sinnen
har ocks blivit pminda om livets olika mrka sidor och vgkorsningar.
Srskilt dofterna kan snda mig ned i gamla minnen. I trdgrden r
vxtprocessen given, och allt har sin tid. Jag kan inte skynda p. Plan-
tan behver sin tid fr att bli trd. Sren i barken behver tid att lka.
Jag kan skynda till och gra det jag kan, rensa, rena och lgga plster
p.
Som med det vackra plommontrdet som s tyngdes ned av sn att
en av de brande grenarna i kronan brts illa. Frst bara sorg hos mig.
Men sen var det bara att trsta trdet. Tala lugnt med det. Hjlpa det
till lkning.
I barndomen smorde min mor ofta den antiseptiska vldoftande
trtjran p kornas sr, srskilt nr de ftt sr p sina juver. Och s-
ren lkte bra, och flugorna skydde doften. S ocks detta trd fick ett
lkande omslag med tjra, efter att jag frst renskurit till slta kanter,
s att trdet med sin egen kraft skulle kunna lta barken vxa ver sret
och hela stammen igen.
Gud, lt min sjl komma till mognad innan den skall skrdas skriver
Selma Lagerlf.
Oavsett om vi tror p ett liv i en annan tillvaro eller terfdelse igen
och igen eller bara p ett slut, r trdgrden fr mig en plats fr mot-
tagande och tervxt fr mitt liv. ven om jag den dag jag begravs
kanske inte handgripligen fr begravas i min trdgrd, jordfstas, s
finns jag nd dr. Varje gng jag kliat ett myggbett, stuckit mig p
169
rostaggar, slagit mig, nr jag fallit, tappat mitt hr, har jag lmnat tusen
och ter tusen celler i min vilda trdgrd och skog. Jag har lmnat mina
tankar, knslor och mentala drmmar och tankebyggnader efter mig
lngs stigarna. Det jag lmnar kvar blir till nytt vxtmaterial till fglar
grs, rosor och brfisar. Allt i naturen r ett stndigt kretslopp. Mnnis-
kan r bara en del i ett vldigt myllrande sammanhang.
170
Livssmrta och svrfrndrade livsmnster
Sjlva livet kan fr oss mnniskor i tider av smrta och sorg knnas
som en enda tung brda omjlig att lyfta ifrn oss. nd finns det
ingen annan som kan gra det t oss, bara hjlpa oss att se mjliga
frhllningsstt, och hur vi kan va oss att finna vr egen vg igenom
smrtan och tillsynes obevekliga sinnestillstnd, vanor och gldjed-
dande livsmnster.
I stllet fr att se att vr egen roll r den enda verkliga hjlparen,
som ngot som tynger oss ytterligare, vill jag visa p att det finns
en gldje och en enorm kraft i detta att SE sig sjlv, ta sitt liv i sina
hnder, erknna, upprtta en sann, total, rlig kontakt med sig sjlv,
och grna genom att va mot sin egen spegelbild. va sig att se p sig
171
sjlv med egna gon, goda gon, terupprttande gon. JA jag skulle
nstan vilja kalla det att upprtta en pakt med sig sjlv, ett inre och
yttre avtal med sig sjlv.
Smrtan kan vara som en brda vi br p, ibland utan att vga se den
i gonen.
Tnk dig att livet mutat in dig i en tervndsgrnd. Du sitter i en
rvsax. Det kan vara jobbet som du mste avbryta, ktenskapet som
blivit en besvikelse, skilsmssa, barnen som brjat anvnda droger,
huset som brunnit ned, eller att du under mnga arbetsr mutat in dig
i total maktlshet, utmattning eller depression. Alla har vi vrt eget
smrtpaket som vi kanske inte kan springa ifrn. Ett paket utan vackra
omslagssnren, ett paket som istllet ger oss en s stark rdsla att den
skrmmer oss till ytterligare maktlshet.
Tnk dig att det fanns en metod att ta emot detta paket. Som fr
dig att vga granska hela det skrmmande innehllet och nd finna
en gldje och en inre balans i livet, och att metoden fr att hitta det
frhllningssttet r bde enkel och gratis. Ja, och det handlar om din
livssyn, din tanke och din instllning till ditt liv din smrta, och vad du
gr med den.
Metoden finns, skiftar i olika frger, former och uttrycksstt men
allt handlar om din egen tanke och var du placerar dig sjlv och vilket
synstt du vljer att ha p dig sjlv, gentemot dig sjlv. Ja det handlar
om att vga g in i livssmrtan. Kommunicera med den. Tala till den
som det vore ett livsviktigt mte, ditt barn, din vn. Att ta din egen
vilja och lta den f leda ditt liv.
Shakespeare skriver:
Det str i vr egen makt att vara som man r. Kroppen r vr trdgrd
och viljan r trdgrdsmstaren. S vill vi plantera nsslor eller s sallad;
stta isop och dra upp timjan; frse den med en slags grnsaker eller
frvirra den med mnga; lta den ligga i trda av lttja eller gdsla den med
idogt arbete frmgan och frebilden fr detta ligger i vr vilja.
William Shakespeare (Othello) Efter C A Hagbergs och P Hallstrms versttningar
172
Fr mig handlar det ocks om en besinning att finna min egen
grns. Ett svrt arbete. Jag VILL s mycket. Viljan r dr fr att hjlpa
mig, men det handlar om att bli medveten om min vilja och om vad
mina knslor berttar fr mig. Knslor r som en termometer, kan ka
upp eller ned, stiga, falla utan att vi genast frstr varfr. Det medve-
tandegrandet om oss sjlva, r vrt eget arbete, vr egen viljeakt. Men
som jag hrt att det sgs i islam tar mnniskan bara det frsta steget
fr vi hjlp med alla de vriga ocks.
I boken Lt knslorna visa vgen av Esther och Jerry Hicks, har jag
ntligen frsttt och ftt hjlp med hur jag faktiskt kan frndra min
knsla. Och strs du av det andliga sprket, ls den som en lkande
lrorik saga.
Viljans och knslans trdgrd, javisst, men vad har det att gra med
naturen och trdgrden runt omkring mig? Ja, frmst fr att mnniskan
r en del av naturen, en liten liten del, fast vi som moderna mnnis-
kor beter oss som kungar och hrskare av naturen. Vi ingr i naturens
eviga kretslopp, dess rrelse, dess lagar som vi nnu bara r i brjan av
att utforska.
Drfr att naturens element r vrt urhem r naturen ocks vrt hem.
Den plats, den relation som ger oss kontakt med vrt innersta sjlv.
173
Fret i vrt liv, fret r ocks vrt livs bestmmelse. Drfr blir jag
allt mer vertygad om att hur moderna, hur tekniska och vetenskaps-
troende vi n r, s kommer vi alltid att behva g tillbaka till naturen.
Drfr att vi mr bra av naturen, den hjlper oss att terupptcka vr
allra viktigaste inneboende livsvilja. Den fr oss att knna igen och
knna vra egna kta knslor. Den fr oss att bli mer MNNISKA.
Trdgrdsarbetet och vrt enkla stt att umgs med naturen, skogen,
ngen, hagen, stigarna fr oss att bli mer mnniska, hjlper mig till en
strre medvetenhet till att vara det vi r, det trd som r jag, i naturens
vilda skog. Med alla spr av liv, av sorger, av skador, av brnder, av
gldje och alla r av tillvxt och mognad.
Naturen hjlper oss med vr sjlvbild, fr oss att vilja vxa, flja
vra rstider, hushlla med vr kraft och att utan sorg en dag ter g
tillbaka och bli ett med naturen.
Detta kan hjlpa oss ocks i mtet med den andra, med medmn-
niskan. Hon r ocks s mycket mer n hon synes vara. S mycket mer
n jag vet och frstr. Vi kan ocks infr vr strsta plgoande och
meningsmotstndare buga i stor vrdnad. Han/hon r s mycket mer,
s mycket strre n vad han/hon frmr visa, ge sig ut fr att vara eller
kan ge. I varje mnniska finns ett hgre sjlv och jag kallar den grna
en gudomlig del, en skimrande diamant. Ibland behvs ett helt liv fr
att f en skymt av den diamanten.
Och i relation till oss sjlva och i mtet med vr egen spegelbild
kan vi hela tiden bekrfta den sanna bilden av oss, och att vr inre
mnniska r ett med oss och vr hgsta vilja fr livet.
I antropologin (vetenskapen om mnniskan eller mnniskoslktet)
beskrivs ibland mnniskan som den som vnder ansiktet uppt.
En mnniska r inte en art utan ett stt att vara, ett stt att relatera till
andra och knna medknsla, frundran och tillit till ngot utanfr mig
sjlv.
Och frmst mste vi bli medvetna om hur vi har det, inte glida undan
174
utan se smrtan och oss sjlva i gonen. Min rddning r mitt eget
sjlv, min vilja. Min medvetenhet om att jag vill och att jag sjlv mste
styra.
Kanske kan du se p dig sjlv med bilden av ett upprrt hav. Allt r
kaos, hga vgor och stark vind. Du hr inte dig sjlv lngre. Du har
tappat riktningen. Kompassen, den yttre, finns inte. nd mste du
stilla dig, ta ut din inre kompassriktning. Vill du att vgorna, vinden
smrtan, sorgen skall f kasta ditt livs bt utan plan, eller vill du sjlv
finna riktningen vidare?
I den medvetna andningen, i den medvetna tanken kan du gripa
viljans ror och brja ro. Inte fr att du genast vet vgen, men du vet
att du vill in till stranden, till ett lugnt och gott liv igen. Viljan fr dig
att ro, ger dig kraft, oanad kraft. Viljan samvet, och samverkar med ditt
hgre sjlv. Precis som Roberto Assagioli skriver i boken Om viljan
mste vi trna viljan och i boken finns goda exempel fr hur vi kan
gymnastisera viljan. Och det skall ske i tre stadier. Erknna att viljan
finns, insikten om att man har en vilja och att vara en vilja.
Och varfr allt detta i denna bok? Min innersta vilja har alltid varit
stark. Jag lr ha haft ett ordstv som barn, ett hgt och upprepat ut-
tryck som stndigt ljd ur min mun: Lanne vill, Lanne kan, Lanne gr!
(Lanne var mitt smeknamn som barn). Och min ldsta syster Marta,
som jag alltid kallade Mamma, kallades som barn Villmarta. Vi ville vi
kunde vi frverkligade.
Naturen var fr mig frutsttningen fr att orka leva mitt liv, vga
drmma och vga ska mig en egen vg. Naturen var alltid dr. Fanns
som trstare, lekkamrat och lustupplevelse. Naturen hade alltid tid,
lrde mig leka skapa och njuta. Det r jag oerhrt tacksam fr. Och
vem har inte sett barnets enorma vilja, som dock s ofta blir kuvad och
bortjagad. Det tar ofta mnga r innan vi hittar tillbaka till vr egen
vilja. Ibland r det bara livskrisen som kan f oss dit igen. Historien r
full av mnniskor som genom kriser och ofattbara smrtor ftt hjlp av
sin inre vilja, sin drivkraft, att n det de satt sig fr, fr att uppn. Men
175
ofta kanske vi frst mste avidentifiera oss frn vad andra sagt att vi r
eller vill, fr att finna vem vi sjlva menar oss vara och vilja. Som barn
hade vi nrmre till den vertygelsen. Drefter behver vi identifiera
oss med oss sjlva igen, vem vi r och vad vi vill.
176
I detta viljearbete kommer knslan in. Rdslorna, mindervrdig-
hetsknslor, olusten och sorgen. Sorg ver allt som inte blev, frlusten
av gldjen, av drivkraftens klla. Naturen terfr mig i ett tillstnd av
flow eller som vi ibland kallar det, att vara i sitt esse. Jag kallar det
ofta att jag leker. I de lustfyllda tillfllena glmmer jag tiden och bara
r. Men ter och ter behver vi pminna oss om vr vilja, vr livsvg
och vistas i de sammanhang som stder, upprttar och strker vr vg.
Fr mnga gr den vgen genom den vilda naturen och via trdgrdens
helande kraft.
Jag har under hela mitt liv ftt hra att knslorna r roten till allt ont,
att knslosamheten r farligt fr karaktren. Knslorna var av ondo.
Skulle stvjas, ddas. Senare i livet fick jag hra att jag skulle lgga
dem p en hylla och g vidare. I dag tnker jag om knslorna, att de
tillsammans med min vilja, r mina frmsta redskap fr arbetet i min
inre trdgrd, mitt liv, mitt vlmende.
Under alla lror i livsuniversitetet har jag frsttt att jag har kns-
lorna som min strsta tillgng i samarbetet med viljan, fr att viljan
och dess enorma drivkraft skall f verka, men jag mste lra mig lsa
mina knslor. Lra mig knna dem, knna efter, tillta mig att vara i
dem utan rdsla, ocks de mrkaste. Men som samma Assagioli sger
s mste vi lra oss hantera dem och umgs med dem. Jag behver
stlla mig vid sidan om mig sjlv och se att jag r mer n mina svallan-
de knslor. I den stora livskrisen tycks allt stanna upp, men hjrtat och
andningen fortstter att arbeta ocks i krisen. Det r jag som r drott-
ningen, inte ver livet men ver mitt eget liv. Jag r satt att ta ansvar,
och jag mste va mig att sga och pminna mig :
Jag knner mina knslor, men knslorna r inte hela jag.
Jag har min smrta, men smrtan r inte hela jag.
Viktiga formuleringar att va p, igen och igen.
177
Livet likt ett sprucket krus
Jag hrde en gng en berttelse frn Indien om en vattenbrare. Den
vill jag frska terge hr.
I Indien fanns en vattenbrare, som hade tv stora krukor, som
hngde p var sin sida av oket som han bar p skuldrorna. Den ena av
dem var sprucken, s den var bara halvfull d den var framme efter den
lnga turen mellan lven och mannens hus. Den andra som var hel var
lika full hela tiden.
Detta fortsatte i tv hela r s att braren varje dag bara levere-
rade en och en halv kruka vatten till sin herre. Den felfria krukan var
sjlvklart stolt ver att utfra precis det den skulle gra, men den
stackars spruckna krukan skmdes ver sin ofullkomlighet och var
178
olycklig ver att bara utfra hlften av sin uppgift.
Efter de hr tv ren som den knde som ett bittert nederlag sa den
en dag till vattenbraren nere vid lven: Jag skms ver mig sjlv och
jag vill be om frltelse. Fr vad d, undrade braren. Vad skms du
fr? Jag knner mig skyldig, sa krukan, fr att jag de senaste tv ren
bara levererat hlften av det vatten jag rymmer. Det r p grund av
sprickan i sidan, dr vattnet rinner ut under hela vgen tillbaka till
herrns hus. P grund av det felet i mig har du utfrt allt detta arbete
utan att f rtt ln fr din strvan.
Vattenbraren tyckte synd om den gamla krukan och svarade: Nr
du gr tillbaka till huset skall du lgga mrke till de vackra blom-
morna lngs stigen. Och sannerligen, d de gick ver sen, la den
spruckna gamla krukan mrke till att solen vrmde ngra vackra blom-
mor vid sidan av stigen och detta trstade den litet. Men d de hade
kommit fram, var den ter illa till mods fr att den frlorat hlften av
sitt innehll och den bad omigen braren om frltelse fr att den hade
en spricka.
179
Braren sa d till krukan: La du mrke till att det var blommor bara
p den ena sidan av vgen och inte p den andra? Det r fr att jag
har vetat dina brister hela tiden och jag har dragit frdel av dem. Jag
sdde blomfrn p din sida av vgen och du vattnar dem varje dag p
vgen tillbaka frn lven. I tv r har jag kunnat plocka dessa blom-
mor fr att pynta min herres bord. Om du inte hade varit den du r
hade han inte haft denna sknhet som har gjort hans hem s vackert.
En trsterik berttelse. S kan jag ibland tnka om mig sjlv och
mina sargade medmnniskor. Som ett sprucket krus. Fast allt i mitt liv
ser s bra ut, inte minst p ytan, lcker det kraft. Jag drneras stund-
tals inifrn. Sorgen vller fram. Och inom mig ser jag ett vackert krus,
men som ftt en spricka tidigt i livet. Allt i livet mste vi vrda och
omfamna. Ta hand om och inte springa ifrn.
180
Eller som Edit Sdergran sger: Vi bra lska livets lnga timmar av
sjukdom och trnga r av lngtan ssom de korta gonblick d knen
blommar.
Den lngsta resan r resan int, sger Dag Hammarskjld. Vi blir
aldrig frdiga, och det knns gott och bra. Precis som min trdgrd
aldrig blir frdig, blir inte heller jag det. En trdgrd r en plats fr
lyckan, men lika mycket fr alla vra misslyckanden, felbedmningar,
missberkningar och projekt som slutar vid en frlorad drm eller
frndrade ml. Men kanske kan man vnda p allt och sga att p
grund av misslyckanden kan man skymta lyckan, kanske till och med
f komma den nra.
Det r roligt att leka med ord, srskriva, avstava, be-tona annorlunda
och ocks dr i sprkets odlande misslyckas jag ofta. Mnga gnger
har mina skrivfel som jag gjort i datorn ftt mig att tnka om, komma
in p nya tankespr och ftt mig att frndra texten till det bttre.
lskar omformuleringen av att misslyckas och gra om den till Miss
Lyckan i stllet.
Likadant r det med bakning och kokkonst. Det blir ibland tillsynes
fel, misslyckat, men det gr alltid att tnk om, vnda p kakan, ge den
ett nytt namn, garnera med blommor, eller helt enkelt skapa nytt. Som
mitt frsta skllande julbrd jag gjorde i min ungdom. Det blev s
ddbakt, s kletigt och omjligt att ha till mnniskofda. Ja, fglarna
skulle nog inte heller ta upp det.
S systern kom p, eller rttare sagt brjade leka med sin brdskiva
och forma en figur. Det blev tillslut en hel julkrubba fr familjens julfi-
rande. Lite speciell, men jag glmmer den inte. En ny sorts trolldeg.
181
Trdgrd frn vaggan till graven
Fr mig r trdet en symbol fr livet och det r vxandet som r det
centrala, vxandet som sker p s mnga stt och som sker ocks nr
vi sover. Och p s stt r trdet en god symbol. Trdet vxer, trdet
r. Trdet behver inte stlla frgan som vi mnniskor, s ofta frgar
oss vem r jag? Trdet bara r. Vr frga kan vi visst behva stlla oss
genom alla vra rstider i livet, men vi kan likt trdet ocks va oss att
bara vara.
Stller vi frgan mycket sakta hr vi hur den egentligen r fel stlld.
Vi r ju redan den vi r. Mlet r kanske att vga sga jag r mnniska.
Och lta det vara nog.
Det r stort att f leva och vara mnniska. Livet i sig r en gva.
ven om vissa livsgvor krver mycket av mottagaren.
Att vara mnniska r ocks att vara fdd till en lngtan. En hgkomst,
182
vem sdde mig, var r mina rtter?
Trdet frgar inte. I och med att ekollonet, eller bokollonet, krsbrs-
krnan eller lnnfret brjat gro, vet trdet vad det skall bli.
Om det stilla vxandet, om lvsprickning och om allas vra rstider
berttar trdgrden. Och vi samtalar med trdgrden, genom ord,
arbete, lngtan, i snger och i samtal. Vi berr och lter oss bli berrda.
Mnniska bliv den du r. Din enda uppgift r att bli mer mnniska,
inte vika undan, inte vja undan, utan ocks st upp fr din litenhet,
din storhet, din smrta, din sorg och din gldje.
Fr att bli mnniska krvs inte en stor maskinpark, fryngringsverk-
tyg, datorer, kameror och nanoteknik och alla prylar vi tror att vi be-
hver fr att utvecklas. Allt detta kan vara viktiga verktyg, men vi kan
ocks avst frn mycket och besinna oss med en tillvaro som vandrar
mot enkelhet. Men detta r det svra, att vlja bort, att inte likstlla
behov med nskningar. Ngot jag sjlv ideligen kommer tillbaka till,
och mste va mig i.
En varm sommardag gr mot afton och en vind brjar blsa. Moln
p himlen fr mig att vga tro att det efterlngtade regnet skall ge trd-
grden den vlbehvda fukten. Rosenbladen dras med i vinden, de blad
som blommat sedan i gr. Likt cerisa fjrilar flyger nu Rosa Gallica
Splendens ver grusplanen. Doften nr mig en doft som jag vill
hlla kvar.
Hmtar en tillbringare av glas och fyller den med rosa sidenlena
rosenblad. Kannan blir full av sknhet. Kommer regnet kommer nd
alla dessa blad att falla. Alla kvarvxande knoppar kommer nd att
frse nsta dag med verddig blomning, dofter och insekter. Ett par
regnstnk fr kinden att vtas som av trar, och jag skyndar mig att
hmta husets hgsta vas. Klipper av ett fng av de lnga, stadiga hg-
rda doftpionerna. Knner hur rik jag r och vilken lyx jag kan njuta
av. De lnga vackra axen av kvickrot, som oroat mig med sin framfart
denna vecka och som det finns gott om i min irisrabatt fr bli buket-
tens kontrast. Trdgrdens svraste, stoltaste ogrs tillsammans med de
183
sknaste pionerna. Precis som livets alla dagar, allt vxer sida vid sida,
frenar och talar sitt eget sprk. Trdgrden r i sanning en trst, en
annan sorts verklighet n knslornas, konflikternas, orons, och miss-
modets snrjande verklighet. I trdgrden omvandlas, bleknar, och
tunnas det ut, all den tunga grmassan som livet ocks innehller. Mina
rabatter r stundtals vervxta med ogrs, men efter ngra timmars
rens och arbete p kn, frvandlas den till glesa, ljusa mnskens-
rabatter, som de frst sg ut nr jag tnkte dem i min sinnevrld. Jag
kan rta p ryggen, vattna mt, frsiktigt, binda upp, stdja och ta hand
om det svaga, det vankelmodiga, det undertryckta, det ljuslngtande.
S r jag och trdgrden ett. Jag r den stadiga blodrda doftpionen,
jag r den blyga Linnan som nu blommar fr tredje ret i backens
stenskreva. Jag r tisteln som vxer vilt och som mste beskras fr att
vxterna bredvid skall f livsrum. Jag r ogrset som breder ut sig, jag
r frerna som aldrig grodde, jag r murgrnan som i tysthet klamrar sig
fast mot betongvggen och rosen som ppnar sig i morgonsolen efter
nattens regn. Jag r och r till. Inte strre, inte mindre. Byggd av samma
grundstomme, samma behov som naturen sjlv, del och nd hel.
Nr regnet sedan smattrar mot ppletrdets blad flyr jag in p min
gamla skraltiga veranda. Umgs med pionbukettens sttlighet och
fyller ett torkbrtte med rosenbladens ljuva doftande blad. Den rosa
drottningkaktusen blommar tyst iakttagande bredvid, en sng bara
drottningkaktusen vet tonarten fr. En ymnig hundrovas klngande
blad slr mot verandarutan och pminner mig om vnnen Nils som gett
mig den och ocks att den behver mer vxtstd. Den vill hgre vidare,
innan den faller. Precis som jag sjlv eller?
Nr vl regnet sedan avtagit mste stegen fram, snret, spikarna. Allt
har sin inneboende lngtan och ml. Hundrovan drmmer hela vintern
i sin rovliknande rot. Jag drmmer och lter tankarna vxa i kapp med
min trdgrds grnskande livskraft.
Varje vr nr jag r hos andra trdgrdsvnner och ser att bina
brjar leta sig ut ur sin kupa kan jag knna igen mig sjlv. Det gr att
184
verleva ocks livets bittraste vinter. Det r hopp om livet. Fjrilar-
nas dolda tillvaro under vintern fr oss att nstan glmma dem. Dess
vinterlgenhet r undanskymd, och de vilda djurens ide r en vila som
inte kan n vra gon. S en dag brjar allt p nytt. Vrmen lockar
fram allting som gmt sig, och ljuset kallar p alla levande ting. Flugor-
na vaknar p verandan, myrorna i sina stackar och snart finner jag
mig sjlv ute i trdgrden, med jord under naglarna och rosentaggar i
fingrarna.
Under arbetet nynnar jag p David Bowies Life on Mars, jag lever
rr mig och r till. Allt vaknar. Inget r omjligt. S r det i trdgrden
nr livet vaknat. Hade jag bara den minsta av trdgrdar, en balkong-
lda eller bara en kruka s vore det nog. Ocks dr vill livet verleva,
terskapa sig sjlv. Men varje vr r ocks en vnda. Vad har dtt un-
der vintern? Vad har frusit snder, vilka lkar har tits upp av hungriga
gnagare? Ja detta letar jag ocks efter. Men det r inte lika viktigt.
Och ofta, ofta gr jag felbedmningar. Tror att ngot dtt, men blir
sen glatt verraskad ver att det kommer tillbaka. Att det som sett helt
visset ut, efter en lng tid grnskar p nytt frn roten. Vinrankan som
jag flyttade sent i hstas, tagen frn stickling, som jag helt gav upp
hoppet om grnskar framt maj. Glasprlevinet Ampelopsis brevi-
pedunculata, som jag inte alls vgade plantera ut frsta ret, och som
efter sin frsta vinter utomhus ser mer n dd ut, visar sig verlevt och
kommer frst med sm rdskiftande bladskott. Trden r trsterika,
verraskande och uppmuntrande. Ger mig hopp om mitt eget liv, egna
drmmar och pbrjade projekt som nnu inte burit frukt.
Men somt har fr gott somnat in. Kommer inte tillbaka. ppeltrdet
som sttt dtt i flera r, vackert i sin skrplighet, har fallit rakt ver
stigen under vintern, nr snn var fr tung och roten fr murken. Det r
dags att bra bort det. Men det r tungt. Jag kommer inte s lngt med
det. Och knotiga och vackra r de gamla apelstammarna. S jag lg-
ger det intill en sten, som en gravplats och lngsamt fr det frmultna
dr. Annat lggs p en av alla komposter, mina sm kyrkogrdar fr
misslyckade frfrsk, dda vxter som inte verlevt vinterns fukt
185
och mina egna missberkningar i livet hamnar ocks dr. Ja somt r
sorgligt. Annat endast helt naturligt. Vi skall alla den vgen g, sa
di gamle i min barndom. Jag ocks. En dag skall jag ing i den stora
komposten. Min gravsten har jag redan funnit i min trdgrd, och i
trdgrden r dden stndigt nrvarande. De djupa samtalen finns dr
hela tiden mellan stenarna. Bde barn och ldre ser sambanden och
blir sjlva en del av livets sammanhang. I en trdgrd kan till och med
dden vara trsterik, och vacker.
Jag minns en drm, en natt tio r efter att min far hade dtt. Han var
ter i Spjutaretorp, p sin gamla grd. Inte levande, men han lg i sin
kista. Och det var strlande vacker hst. Alla nitton barnbarn fanns
lekande runt omkring p grden, och jag ropade p dem alla och bad
dem om hjlp att fylla hela hans kista med vackra hstlv, fr att han
skulle frmultna bttre och p ett mer naturligt stt. I drmmen var det
naturligt och sjlvklart, och alla barnbarnen hjlptes t med stor gldje
och inlevelse. Det var en vacker drm. Full av krlek och sknhet. S
fljer oss trdgrden frn vaggan till graven. I blommor, frger, dofter,
stenar vxter och ljus. Ingen rstid vill jag vara utan. Allt hr ihop.
186
187
Att frbereda sig fr sin sista vinter
Sommaren dsar mellan mina uppvrmda stenar, rosenbuskar, och ett
fint regn faller frn himlarna. Fjrilarna vntar tlmodigt p solen som
dricker upp vattnet i blommornas kronblad. Det r p sommaren som
det r tid att ta emot allt det som man lngtar efter hela ret.
Men jag lr mig mer och mer att uppskatta rets olika hjdpunkter,
dess dvalor, dess lockelser. Fr mig r de bsta stunderna de dagar d
jag inte mste ngot srskilt. Inget r planerat. D jag fr vara hemma
i min trdgrd, och glmma tiden. Skriva, lsa, binda upp rosor, rycka
lite ogrs, och trstande be de sttliga ogrsen att snart efter en frmult-
nad i komposten, ter komma tillbaka till min trdgrd i frndrad
form. Som gdning t rosa sancta, eller t de vita mjlkklockorna, med
sprda toner i natten.
Sommaren r ljuvlig, men att skapa en trdgrd frebereder mig
ocks p att allt har ett slut. Jag lnar vxter, stenar och allt annat
lekmaterial frn naturen. Allt mste jag en dag ge tillbaka. Inget annat
lfte gives.
De vackraste kvllarna hr p Stensjng br ocks en ton av vemod.
Vemod fr att ingen kan dela det med mig till fullo. Hela livet r en
lngsam frd mot krnan. Mitt arbete med trdgrden ger mig en frso-
ning med livet och med dden. Varje dag r ocks en frberedelse fr
min sista vinter.
188
Avslutande rader
Fr mig r trdgrdsarbetet en helande kraft. Allt det sammantagna
arbetet, vilan och visionen. Men allra mest r trdgrden en form av
trst. Inte ndvndigtvis fr att jag r ledsen, men vi behver alla finna
en mening i vra liv. Det r mnniskans de att vi funderar ver varfr
just jag r just hr. Det r detta som skiljer oss frn djuren.
I det tnkandet behver jag min trdgrd, naturen och allt det den
frmedlar int. I det tnkandet behver jag livsrum, vilopauser och
trst. Inte i frsta hand fr att sedan med skerhet f ett svar och kunna
leva det, utan fr att komma till ro i mig sjlv och acceptera bde mig,
mitt liv och det som inte blev som jag tnkt mig. Inte ett accepterande,
dr jag ger upp drmmarna, mlen och lngtan. Men ett accepterande
189
dr jag tar mig sjlv i famn, dr jag tar livet i famn och accepterar det
som r, det som blev, det jag inte kan gra om.
S r trdgrden en bild av mig sjlv. Jag r inte fullndad. Lngt
ifrn. Massor av tankeogrs har vilt ftt frka sig och har hindrat min
vxt och min mognad. Men i stllet fr att klaga p mig sjlv, fr jag
tlmodigt fortstta arbetet, ogrsrensningen och fortstta att tro p att
jag inte skall bli ngot annat n den jag r. Utan istllet vara den jag r.
Nya frer som ss krver tlamod, omvrdnad och tid. Jag r den jag
r och var mig i att vara lycklig ver att f vara jag. Detta kan trd-
grden lra mig. Min trdgrd r en stenig lustgrd belget i vrldens
medelpunkt nra Moder Jords hjrta. Stenarna i min trdgrd r rygg-
raden fr mina gamla perenner, rosor och doftande vxter. Bnkarna
under buskar och trd vntar tlmodigt p att jag skall stta mig ned
och falla in i grnskan.
Ja allt r ett frnderligt stilleben. Min trdgrd r inte rosorna, inte
stenarna, inte ogrset, sngarna. Min trdgrd r allt sammantaget.
Himlen ovanfr, jorden jag trampar, utsikten, det undanskymda, fret
som vilar i jorden, stenarna jag nnu inte grvt upp, tystnaden om nat-
ten, mellanrummet, stigarna, frgerna. Trdgrden r det jag ser, men
ocks allt det jag p andra plan frnimmer och tar in. Som ett frnder-
ligt stilleben jag mlar med min inre syn.
Trdgrden och naturen har fr mig alltid varit en lust och en lek, men
fel vore det om jag inte framhll att den ocks r ett rejlt grovarbete.
Arbetet och vilan mts i trdgrden. Inget vill jag vara utan. Den r en
plats dr tankarna fr vila under gamla trd och ocks en vldig rymd
dr drmmarna kan rusa vilt i ett doftregn en tidig vrmorgon.
Fr mig r trdgrden erotikens och alla sinnens mtesplats, en livs-
cirkus, men ocks ett heligt mte med livet och en stor frundran ver
allt i naturen.
I detta arbete vill jag vara en del. Vl medveten om att naturen inte
behver mig, men under den tid som jag fr lna mark hr p Stensj-
ng, vill jag frska gra ett fingeravtryck likt en livets labyrint, till
190
gldje fr mig sjlv och andra, en sinnenas mtesplats. Tiden och rs-
tiderna gr, mnen speglar sin bleka skiva i min grunda damm, vinter-
gatans jublande sknhet vandrar ovanfr, och kanske vilar nglarna ut
frn alla uppdrag, hr p mina ntta bnkar.
Trtt r jorden, men i tunga kraftflt likt bljande draperier faller
tiden ned ver vr jord. Menad som en gva, inte alltid mottagen. Mitt
liv r lnad tid frn en strre helig rymd.
S faller ocks rosenbladen, nr dess doft tunnats ut och nr de inte
lngre orkar hlla dem samman. S faller ocks vi mnniskor ifrn det
som vi mest lskat och hllit oss till. Faller in i den krlek som skapar
vrlden.
191
Litteratur jag rekommenderar
Annas rtagrd - Anna Bergenstrm
Antiques from the Garden- Alistar Morris
Boken om San Michele - Axel Munte
Classic Garden Style - Ins Heugel
Den trofaste trdgrdsmstaren - Clarissa Pinkola Ests
Den gyllene trdgrden - Katarina och Sten Dunr
En andra natur - Michael Pollan
Findhorns Trdgrdar - The Findhorn Foundation
Fred med jorden - Elin Wgner /Elisabeth Tamm
Gammeldags rosor i dagens trdgrd - Valdemar Petersen
Leva med trdgrd - Ulla Molin
Lust och fgring - Karin Berglund
Lkande trdgrdar - Donald Norfolk
Min frtrollande trdgrd - Maria Hofker -Reuter
Min rosengrd - Annamarta Borgen
Min rtagrd - Annamarta Borgen
Refugium - Ingela Bendt
Rosor fr nordiska trdgrdar - Lars-ke Gustavsson
Rosen blommornas drottning- Gte Haglund
Stunder i trdgrden - Herman Hesse
Stora boken om rter och kryddor - Sarah Garland
Svensk trdgrd - Emma Lundberg och Erik Lundberg
Tascha Tudors trdgrd - Tovah Martin
Trden och mnniskan - Allan Gunnarsson
Trdets tid - Christel Kvant
Trdgrden - Emma Lundberg
Trdgrdens Natur - Lotte Mller
Trdgrdsterapi - Patrik Grahn och sa Ottosson
Vargasltten - Christina Hgardh-Ihr
192
Bildfrteckning
Foton av Anders och Marianna Agetorp samt inscannade (oknda)
Sida:
7, 9, 34, 56, 59, 64, 75 Fotomanipulationer av Anders Agetorp
16 Sittbnk designad av Anders S Olsson
35 Svetsad paviljong av Anders Agetorp
50 Dockservis av gul nckros mm, Marianna & Anders Agetorp,
Karin Holm, Jens Holm
53 Teckning av Gunilla Svensson
77 Vnster: Trskulptur samt metallskulptur av Hans Hedlund
77 Hger: Trdsmycke av Britt-Marie Sjberg
78 Varningsskylt av Anders Agetorp
79 Keramikskulptur Pernilla Norrman
85 Fotomanipulation av Marianna Agetorp
86 Skulpturer av Hans Hedlund
88 Trdskulptur av Hans Hedlund
89 Trskulptur av Hans Hedlund (p vggen)
123 Bild frn Bjrn och Karin Ljungbergs trdgrd
136 & 183 Rda trden av Britt-Marie Sjberg
140 Ekholk av Anders Agetorp
146 Keramik av Pernilla Norrman
147 Musik- och dansfrestllning av och med Hans Parment, Anna
Eklund och Anna-Karin Rapp
146 Trskulptur av Hans Hedlund
148-149 Ntinstallation av Anders Agetorp
163 Takfnster p Ny Carlsberg Glyptotek, Kpenhamn
175 Trskulptur av Hans Hedlund
177 Keramikskulptur av Pernilla Norrman, detalj