V}

-0
., I
c
Q>
Biologi 2 I ,
V}
~
u
c
~
..c
I
0w

..c
~
-0
c
-
:o
.ca '
-~
c
c
::s
~
ISBN 978-91-47-08589-7

© 2012 Gunnar Björndahl, Johan Castenfors och Liber AB

Redaktör: Cecilia Söderpalm-Berndes

Formgivare: Birgitta Scåhlberg
Bildredaktör: Mikael Myrnerts
Illustratör: Cecilia Lorentzson
Omslagsfotografier:
Röda blodkroppar, Susumu Nishinaga I Science Phoco Library I IBL
1: Fredrik Funck I Scanpix
2: Sceve Gschmeissen I Science Phoco Library I IBL
3: John Walsh I Science Photo Library I IBL
4: Jonas Forsberg I Naturfotograferna I IBL
5: Åse Bengtsson Helin I Bildhusec /Scanpix

Andra upplagan
3
Repro: Repro 8 AB, Stockholin
Tryck: Kina 2014

.& Kopieringsförbud!
Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och
elevers rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbju-
den. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman
för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner och universitet.

Intrång i upphovsmannens rättighecer enligt upphovsrättslagen kan medföra

straff (böter eller fangelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt fram-
ställt 1narerial. Såväl analog som digital kopiering regleras i BONUS-avtalet.
Läs mer på www.bonuspresskopia.se

Liber AB, 113 98 Stockholm

tfn 08-690 90 00
www.liber.se
kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08-690 93 01,
e-post: kundservice.liber@liber.se

Il
Till läsaren
Spira 2 handlar om hur levande organismer fungerar. Särskilt avsnittet om män-
niskans fysiologi, block V, brukar många tycka är väldigt intressant. Dels vill vi
ju veta hur saker och ting hänger ihop när allt fungerar som det ska, alltså när vi
är friska, dels vill vi veta vad som kan ha gått fel när vi blir sjuka.
För att förstå hur vår kropp fungerar måste man dessutom känna till fakta om
cellerna och de olika kemiska ämnen som ingår. En del har du säkert redan läst
om i kemin och i andra biologikurser. Här tar vi upp hur cellen fungerar lite mer
i detalj - för fullständighetens skull (block Il).
Ett tredje avsnitt i den här boken, block III, handlar om mikroorganismer, alltså
bakterier och virus samt en del andra märkliga bildningar. Mikroorganismerna
berör oss inte bara genom att vi kan bli sjuka, utan även genom att jordbruket
och matproduktionen inte skulle fungera utan dem, och inte den levande natu-
ren i övrigt heller. Vi människor behöver t.ex. bakterier både för mag-tarmkana-
lens funktion och för bildning av K-vitamin.
Vi skulle inte heller kunna klara oss utan de gröna växterna. Det är deras foto-
syntes som är ursprunget till allt som övriga organismer, inklusive vi själva, äter.
Vi har därför lagt lite mer tonvikt på växternas fysiologi (block IV) än vad som är
vanligt. Ett annat skäl är att det är lätt att göra experiment med växter för att visa
på grundläggande livsprocesser. De är helt enkelt utmärkta försöksorganismer.
Enligt kursplanen för Biologi 2 i Gy2011 ingår även ett avsnitt om svampars
fysiologi. Olika typer av svampar är också viktiga inom biotekniken - ett område
som växer, se kapitel 6.
Biologi är en naturvetenskap, och de kunskaper vi har om levande organismer är
ett resultat av vetenskapligt arbete. En del principer för hur vetenskapligt arbete
går till beskrivs i block I.
Innehållet i Spira 2 är rikt, men det är inte tänkt att du ska läsa allt i boken. Istäl-
let finns goda möjligheter till urval. Om du har lust att fördjupa dina kunskaper
finns ett stort antal s.k. nyckelhål. De ingår dock inte i den egentliga texten och
kan alltså hoppas över utan att helheten blir lidande.
Spira 2 är skriven med ett ledigt språk och en berättande stil, och det är vår
förhoppning att det här ska bidra till att väcka intresse för ämnet. Vi kan även
rekommendera att du läser texten på nästa uppslag där det finns tips om hur du
på bästa sätt tillgodogör dig innehållet i böckerna.
Vi som har skrivit boken tycker förstås att biologi är väldigt intressant, och vi
hoppas att du som läsare också ska tycka det!

Karlstad och Stockholm i april 2012

Gunnar Björndahl Johan Castenfors

111
Var lat - studera smart!
Är du en av alla som läser läxorna från första till sista ordet i ett sträck, och tror
att ju fler gånger du gör det, desto bättre kan du läxan? Kanhända lär du dig
läxan, men det är inte speciellt effektivt utan tar lång tid och är ganska tröttande.
Antalet timmar du läser är inte det väsentliga. Det viktiga är i stället att du lär
dig. Inlärning beror bl.a. på hur du mår för tillfället, hur det ser ut omkring dig,
hur motiverad du är och vilken inlärningsteknik du använder dig av.
Här vill vi ge dig råd om hur du kan studera mer effektivt. Om du följer råden
kommer du att märka att du sparar tid, och att det blir roligare att läsa. Ta chan-
sen att sluta med dina dåliga läsvanor, om du har det, och utveckla andra, som är
bra för dig och ditt liv vid sidan av skolan!
Vi människor är olika och lär oss bäst på olika sätt. En del lär sig bäst genom
att lyssna, andra genom att se, och ytterligare andra lär sig bäst genom att pröva
sina kunskaper praktiskt.
Det som står i den här läroboken måste du förstås lära dig genom att läsa den,
så studieråden handlar om just det.
För att resultatet ska bli så bra som möjligt, rekommenderar vi dels olika
mentala förberedelser, dels något om hur man organiserar studierna praktiskt.

Mentala förberedelser
Var positiv i inställningen till dina studier. Om du har en positiv inställning tar
hjärnan lättare in det som står i läroboken. Det brukar kallas "mental träning"
när man vänjer sig vid positiva tankebanor, som "jag tycker det är intressant och
spännande med fotosyntesen". Hjärnan förstår inte att det här är ett trick utan
blir mer öppen och mottaglig alldeles av sig själv.
Utnyttja hjärnans möjligheter. Stora hjärnan tar emot information, som den
sorterar, analyserar och lagrar i minnet. Hjärnans två halvor arbetar något olika.
Den vänstra halvan är mer saklig, dvs. den ser ord och siffror. Högerhalvan är
mer påhittig och konstnärlig, dvs. den ser bilder och mönster. För att lära sig
saker bra bör man få hjärnhalvorna att samarbeta. Läs därför alltid med penna
och papper till hands, så att du kan komplettera orden i boken med din fantasi
och skapa bilder eller figurer till texten. Använd gärna färgpennor. Att träna sig
i "mindmapping" och att rita begreppskartor är bra metoder. Var inte rädd att
göra "fel". Det viktiga är att just du förstår. I boken kommer du också att stöta
på många bilder, som på ett korfattat sätt beskriver innehållet i en text.

Praktiska förberedelser
Samla krafter: Ta en ordentlig paus efter skoldagen, gärna med lite frisk luft.
Se ut en lugn plats där du vet att du får den läsro du behöver.
Planera: Du måste förstås ta hänsyn till både andra skolämnen och ditt liv i
övrigt innan du planerar läxläsningen. Gör först en veckoplanering och bestäm
dig för hur länge du ska läsa varje dag, förslagsvis 30-40 minuter åt gången, följt

IV
av en kvarts paus, osv. Det är viktigt att du följer planeringen, så att du känner
belöningen i pausen.

Klart för läxläsning

När du ska lära dig innehållet i en text, lång eller kort, kan du arbeta enligt för-
slagen i "läspyramiden". Börja från botten och arbeta dig uppåt!
Avslutningsvis vill vi som har skrivit den här läroboken få dig att förstå att
det är väldigt kul och intressant med biologi, men att man inte kan lära sig saker
utan en del arbete! Lycka till!

Stycket är nu klart och du kan börja repetera.

• läs anteckningarna
• sätt upp dina anteckningar på väggen
• repetera ihop med en klasskamrat
• berätta för någon
•• •
• gor m,nnesramsor

Red ut svårigheter genom att gå tillbaka till dina anmärk-

ningar. Kanske behöver dina minnesanteckningar kompletteras.

Sträckläs ett lagom stort avsnitt, utan att hänga upp dig på svåra ord o.s.v.
• Ha papper och penna tillhands och gör minnesanteckningar samtidigt.

• Svåra ord eller sådant du inte förstår markerar du med penna i kanten.
• Ta nu avsnitt för avsnitt och gör samma sak.
Detta steg är mest tidsödande och kan med fördel göras på olika dagar.

Skapa dig en överblick genom att bläddra igenom hela stycket, samtidig som du läser
rubriker, ingresser, bildtexter, sammanfattningar mm.

V
 Innehåll
Några viktiga polysackarider 27
Lipider 27
Fettsyror och fetter 27
Fosfolipider 28
Steroider 29
Klorofyll och karotenoider 29
Nukleotider och nukleinsyror 30
SAMMANFATTNING 30
BLOCK I BIOLOGINS KARAKTÄR OCH
Kapitel 4 Levande organismer består av celler 31
ARBETSSÄTT 3 Eukaryota celler av två typer 32
Kapitel 1 Vetenskapen biologi 4 Olika organellers funktion 33
Forskningsverksamhet 5 Membraner i cellen 33
Formulering och prövning av hypoteser 5 Endomembransystemet 34
Modeller och teorier som idealisering av verkligheten 6 Peroxisomer 35
"Fakta" är föränderliga 7 Cellskelettet 35
Olika paradigm 8 Cilier och flageller 36
Det praktiska forskningsarbetet 8 Stora vakuoler - främst hos växter 37
Utvärdering av resultat 9 SAMMANFATTNING 37
NYCKELHÅL: Statistiska metoder 9
Bedömning av felkällor 12 Kapitel 5 Cellernas ämnes- och energiomsättning 38
Rapportering om resultat 13 Energin i biosfären 38
Våra värderingar i förhållande till biologin 14 Energiomsättningen vid kemiska reaktioner, katalys 39
Forskningsetik 14 Aktiveringsenergi sätter igång reaktioner 39
NYCKELHÅL:Termodynamik och ordnade strukturer 40
SAMMANFATTNING 17
Katalys - enzymer 40
Cellens ämnesomsättning 42
Cellandning och jäsning 42
Mitokondrier 43
Cellandning 43
NYCKELHÅL: Cellens energiutvinning i detalj 45
Anaerob energiomsättning 50
SAMMANFATTNING 51

Kapitel 6 Cellbiologins praktiska tillämpningar -

BLOCK Il CELLEN 18 bioteknik 52
NYCKELHÅL: Pilotstudier, uppskalning, patent 53
Kapitel 2 Levande organismer är ett resultat av Några användningsområden 54
evolutionen 20 Livsmedelsindustri 54
Evolutionen gör biologin begriplig 20 Hantering av föroreningar och avfall 55
Evolutionen - en återblick 22 Nya bränslen 55
Djurrikets utveckling 22 Läkemedel 56
Enzymteknik 56
Kapitel 3 Samma typer av biomolekyler i alla celler 23 NYCKELHÅL: Bilbränslen med hjälp av bioteknik 57
Proteiner och deras byggstenar, aminosyrorna 23 Etiska aspekter - möjligheter och risker 58
Aminosyror 24 SAMMANFATTNING 59
Proteiner 24
Kolhydrater 25 Kapitel 7 Transport vid cellmembranet och inne i
Några viktiga enkla sockerarter (monosackarider) 25 cellen 60
NYCKELHÅL: Många olika monosackarider 26 Molekylers rörelse i vätskor och gaser 60
Några viktiga sammansatta sockerarter 26 Energiförhållanden vid diffusion 60

VI
Transport över membranet - mellan cellen och yttervärlden 61
Passiv transport 61
Virus förökning 90
Virustyper 93
>
-
Osmos 62
Aktiv transport 63
SAMMANFATINING 93 -
~
I

Membranpotential 63 BLOCK IV VÄXTERNAS OCH SVAMPARNAS V

Enda- och exocytos 64 FYSIOLOGI 94 ....
0
Transport inne i cellen 65
SAMMANFATINING 65 Kapitel 10 Växternas byggnad och levnadssätt 96
=
........
Växternas celler och vävnader 96 o-=(
Kapitel 8 Cellers kommunikation och utveckling 66 Tillväxtvävnad, meristem 97 :c
Cellen anpassar sina aktiviteter 66 Cellvägg av cellulosa och andra biopolymerer 97 L.1.1
Vad får cellen att reagera? 67 Växters förökningssätt och individens livslängd 98 z
z
NYCKELHÅL: Palolomasken - ett märkligt havsdjur 67
Signalöverföring 68
Livscykler hos växter 99
SAMMANFATINING 100
-
Celler differentieras 69
NYCKELHÅL: Celldifferentiering 70 Kapitel 11 Växternas autotrofa liv 101
Från en enda cell till en hel individ 71 Fotosyntesen 101
Könlös förökning 71 Kloroplastens struktur 101
Sexuell förökning 71 Fotosyntesens totala reaktion 102
Befruktningen 72 Två serier av reaktioner 103
Differentieringen - cellerna får olika specialisering 72 NYCKELHÅL: De fotokemiska reaktionerna i detalj 104
Från tidig utveckling fram till födseln 74 NYCKELHÅL: Hur Calvin med medarbetare redde ut koldioxid-
Apoptos - programmerad celldöd 75 fixeringen 106
Meristem och stamceller 76 Fotosyntes i förhållande till miljön 107
SAMMANFATINING 77 Fotosyntes och ljusstyrka 108
Fotosyntes och temperatur 108
Fotosyntes och koldioxidhalten i luften 109
Fotosyntes och vattentillgång 109
NYCKELHÅL: Andra aspekter på fotosyntes och klimat 111
Växternas mineralämnesbehov 112
SAMMANFATINING 114

Kapitel 12 Växternas transportsystem 115

Vattentransporten i växten 115
BLOCK 111 MIKROORGANISMER OCH VIRUS Xylemet, veddelen 115
78 Vattentransportens mekanism 116
Transport av organiska ämnen 118
Kapitel 9 Bakterier, arkeer och virus 80 Floemet, sildelen 118
Arkeer 81 SAMMANFATINING 119
Bakterier 82
Bakteriecellers utseende och uppbyggnad 82 Kapitel 13 Samordning av växtens liv 120
NYCKELHÅL: Odling och identifiering av bakterier 83 Livet för en ettårig växt 121
Bakteriers yttre hölje 84 En växtcell tar emot intryck 122
Endosporbildning 85 Reaktion på ljussignaler 122
NYCKELHÅL: Mörkrött ljus stoppar fytokromet 122
Bakteriers genetiska material 85
Reaktion på tyngdkraften - gravitropism 123
NYCKELHÅL: Biologisk krigföring 85
Reaktion på växthormoner 123
Bakteriers ämnesomsättning 87 NYCKELHÅL: Olika växthormoner och deras funktion 124
Autotrofa bakterier 87 SAMMANFATINING 125
Heterotrofa bakterier 89
Speciella typer av ämnesomsättning 89 Kapitel 14 Svamparnas fysiologi 126
SAMMANFATINING 89 Svamparnas uppbyggnad 126
Virus och virusliknande partiklar 90 Svamparnas indelning 126
Virus evolution 90 Svamparnas ämnesomsättning 127
VII
 0

Svamparnas levnadssätt i naturen 127 Akommor i matspjälkningssystemet 166

Nedbrytare 127
Parasiter 128 Kapitel 17 Gasutbyte - andning 169
NYCKELHÅL: Specialiserade parasiter i naturen 129 Olika andningssystem 170
Mutualism 129 Djur i vatten eller fuktiga miljöer 170
NYCKELHÅL: Specialisering när det gäller mykorrhiza 131 Djur på land 171
Svampars reaktion på omgivningen 132 Människans andningsorgan 173
Svamparnas förökningssätt 132 NYCKELHÅL: Regleringen av andningen 174
Könlös fortplantning 133 Några sjukdomar i andningssystemet 175
Könlig fortplantning 133 SAMMANFATTNING 175
Svamparnas betydelse för människan 134 NYCKELHÅL: Mer om andning 176
NYCKELHÅL: Svampgifter 135
SAMMANFATTNING 137 Kapitel 18 Cirkulation och transport 177
Olika transportsystem 177
••
Oppet blodkärlssystem 178
Slutet blodkärlssystem 178
Människans cirkulationssystem 180
Vad sker när hjärtat drar ihop sig? 182
Blodkärlen 183
Blodtrycket 184
Blodets sammansättning 184
NYCKELHÅL: Kolmonoxidfaran 187
Blodets koagulering - levring 189
BLOCK V DJURENS FYSIOLOGI med fokus Lymfkärlssystemet 190
på människan 138 Några sjukdomar i cirkulationssystemet 190
SAMMANFATTNING 192
Kapitel 15 Inledande fysiologi 140
Flercellighet kräver samordning och kommunikation 141 Kapitel 19 Exkretion - utsöndring 193
Energibehovet 142 Olika utsöndringsprodukter 194
Jämnvarm - växelvarm 142 Saltexkretion - saltbalans 194
Vävnader - cellernas organisation i större flercelliga djur 143 Kväveutsöndring 195
SAMMANFATTNING 145 Olika utsöndringssystem 195
Människans utsöndringssystem - njurarna 197
Kapitel 16 Näring, näringsupptag och matspjälkning Njurarnas arbete mer i detalj 197
146 Reglering av njurarnas arbete 198
Kost och näringsämnen 146 Några sjukdomar i njurar och urinvägar 199
Kostråd 147 SAMMANFATTNING 200
Kolhydrater 147
Fetter 148 Kapitel 20 Kroppens försvar - immunitet 201
Proteiner 149 Alla organismer har ett försvar 201
Vitaminer 149 Ryggradsdjurens försvar - en översikt 202
Mineralämnen 151 Människans försvar 203
Djurens matspjälkningsorgan 152 Den första försvarsnivån - mekaniska och kemiska
Principen för födans nedbrytning 154 barriärer 203
Människans matspjälkning - steg för steg 155 Den andra försvarsnivån - icke specifika vita blodkroppar
NYCKELHÅL: Människan och de snälla tarmbakterierna 161 204
Reglering av matspjälkningen 162 Den tredje försvarsnivån - specifika vita blodkroppar 205
Vanliga sjukdomar som har med föda och matspjälkning att Sammanfattning av immunförsvarets funktionella indelning
göra 162 Immunitet 209
Sjukdomar kopplade till näringsbrist - situationen i Sverige Ibland aktiveras försvaret felaktigt 210
162 Några olika infektionssjukdomar 212
NYCKELHÅL: Ätstörningar 163 Bakterieinfektioner 212
Sjukdomar kopplade till för lite näring - globalt 164 Virusinfektioner 213
Sjukdomar kopplade till för mycket näring 165 Andra slags infektioner 213

VIII
NYCKELHÅL: Hiv
och aids 214 Lukt och smak 272
SAMMANFATINING 215 NYCKELHÅL: Kroppsdofter och parfymer 274 >
~
SAMMANFATINING 275 u
Kapitel 21 Rörelseapparaten 216 Q
Skelettets funktioner 217 Kapitel 24 Hormoner och kemisk reglering 276 ...I
Människans rörelseapparat 218 NYCKELHÅL: Feromoner 277
ca
Hormoner 278 I
Skelettet 218
Svar på miljöförändringar 278 ...I
Leder och fogar 220 ...I
Muskler 220 Ett exempel på hormonell styrning - blodets halt av oc(
NYCKELHÅL: Muskelns kontraktion 223 glukos 279 :c
LI.I
Träningens konsekvenser 225 Olika typer av hormoner 279 z
z
Skador i skelett och muskler 226
SAMMANFATINING 227
NYCKELHÅL: Anabola steroider 280
Endokrina körtlar 281
Stress 282
-
Kapitel 22 Nervsystemet 228 NYCKELHÅL: Några andra hormonproducerande körtlar 283
Nervsystem hos några djurgrupper 229 Menstruationscykeln 284
Människans nervsystem 230 Hormoner och transmittorsubstanser styr kärlekens biologi
Sensoriska och motoriska nerver, och intemeuroner 230 285
Sammanfattning, nervsystemets funktionella indel- Några sjukdomar kopplade till hormonsystemet 286
ning 232 SAMMANFATINING 288
NYCKELHÅL: Reflexer 233
Nervcellen 234 Kapitel 25 Fysiologiska/medicinska
Nervsignalen 235 undersökningsmetoder 289
Synapsen - nervceller kommunicerar 237 Medicinsk metodik 289
NYCKELHÅL: Nervsystemets transmittorsubstanser 238
Undersökningsmetoder 290
Centrala nervsystemet, CNS 239 Läkarens arbete och diagnos 292
Hjärnans anatomi 239 Analyser och analysmetoder 293
NYCKELHÅL: Glimtar ur hjärnforskningens historia 243
Medicinsk etik 295
Minnet 244 SAMMANFATINING 295
NYCKELHÅL: Långtidsminnets olika rum 245
Sömn 246 Kapitel 26 Kärlek, sex och sånt 296
NYCKELHÅL: Spegelneuroner 247
Könstillhörighet 297
Några sjukdomar i nervsystemet 248 Vilken betydelse har sex för oss, människan? 299
Droger - en flykt från verkligheten 250 Omskärelse 300
Restriktioner mot droger 250 Oskyddad eller otursdrabbad 300
Alkohol 251 Sex, javisst - men utan graviditet som följd 301
Nikotin 252 Preventivmetoder/medel och skydd mot könssjukdomar
Narkotika 253 302
NYCKELHÅL: Den speciella tonårshjärnan 255
Abort 304
NYCKELHÅL: Nätdroger 257
SAMMANFATINING 305
SAMMANFATINING 258

Kapitel 23 Sinnen 259

Olika slags sinnesreceptorer 260
Udda sinnen i djurriket 260
Människans sinnen 261
Hudsinnen 262
Synsinnen - en jämförelse 263
Människans synsinne 264
NYCKELHÅL: Mer om synreceptorer 267 Frågor på kapitlen 306
Hörsel
.. och balans 268 Register 313
Orat och hörseln 268 Bildförteckning 316
Balans och läge 270
NYCKELHÅL:Vanliga hörsel- och balansproblem 271

IX
Biologi kan ses som en naturvetenskap bland andra, men även som en
del av den samlade naturvetenskapen. Som all annan naturvetenskaplig
forskning bygger biologisk forskning på att man, utifrån något man har
lagt märke till, formulerar en hypotes som kan testas. Utifrån resulta-
tet av testningen kan man så småningom, via många testade hypoteser,
bygga upp en allmän beskrivning av hur fenomenet fungerar, och t.o.m .
•
en teori.
Verksamheten inom biologin, liksom inom all annan vetenskap,
fungerar i samspel med det övriga samhället. Dels påverkas forskningens
inriktning av de värderingar som finns i ett samhälle, dels kan resultaten
leda till omprövning av samhällets värderingar.
Ett exempel på detta är utvecklingen av transplantationskirurgi. När
man fick metoder att bemästra problemet med avstötning av transplan-
terade organ utvecklades den här grenen av sjukvården snabbt. Ur sam-
hällets perspektiv är det förstås önskvärt och viktigt att så många patien-
ter som möjligt räddas till ett bättre liv med transplanterade organ.
Efter hand dök det upp ett problem: Det fanns inte tillräckligt med
organ för transplantation. Organen bör ju tas från en frisk person som
omkommit i en olycka. Särskilt problematiskt var det med transplanta-
tion av hjärtan. Enligt den traditionella synen är en människa död när
hjärtat har slutat att slå. Men ett sådant hjärta blir ganska snart värdelöst
för transplantation. Därför ändrades lagstiftningen i många länder till
att en person anses vara avliden vid hjärndöd, även om hjärtat fortfa-
rande slår.
Sammanfattningsvis: Samhället eftersträvar framsteg inom bland an-
nat sjukvården, och de här framstegen tvingar ibland fram ändrad lag-
stiftning.

2
 I
•
• ••

Ett hjärta som ska transplanteras.

3
 Vetenskapen biologi
KAPITEL 1
Länge har människorna vetat att blodet har med livet att göra. Om man råkar ut
för en så allvarlig skada att man förlorar mycket blod är det stor risk att man dör.
Ibland är d et därför nödvändigt att tillföra blod från en annan person genom
transfusion. Men fram till ca år 1900 misslyckades de flesta blodtransfusioner.
Då konstaterade den österrikiske läkaren och sedermera nobelpristagaren Karl
Landsteiner att människor hör till en av fyra olika blodgrupper -A, AB, B eller
0 - och om man håller sig inom en och samma blodgrupp fungerar blodtrans-
fusioner!
Omkring 30 år senare insåg samme forskare att det här med blodgrupper är
mer komplicerat än så, i och med upptäckten av Rhesusfaktorn, Rh, som kan
vara positiv eller negativ. Det här kan du läsa m er om på s. 187-188.

För blodtransfusioner måste

man veta vilken blodgrupp
patienten tillhör, både med
avseende på ABO- och Rh-
systemet.

Upptäckten att människor hör till olika blodgrupper, och att man upptäcker
fler detaljer när arbetet fortskrider, är typiska exempel på biologisk forskning.
Biologi är alltså den del av naturvetenskapen som undersöker och beskriver
de levande organismerna. Biologisk forskning strävar därför efter att förbättra
vår kunskap om det levande. Det som ofta kallas "det vetenskapliga arbetssättet"
underlättar för oss, så att vi kan vara mer säkra på resultaten av våra undersök-
.
n1ngar.
Två mer filosofiska förutsättningar är viktiga att känna till när man bedömer
resultat av biologiska undersökningar. Den ena är att det faktiskt finns en verklig
värld utanför vårt medvetande, och att vi kan skaffa oss kunskap om denna värld.
Den andra är att vi aldrig kan nå fullständig kunskap om de fenomen vi studerar.
Vi måste acceptera att vi kan arbeta oss fram till mer och mer detaljerad kunskap
om ett fenomen, m en att vi aldrig kommer att förstå precis allting!
I stället är det så, att när man tillämpar kunskap är det ofta nödvändigt att
fatta beslut och göra någonting konkret trots att kunskapen är begränsad. En
läkare måste försöka göra någonting åt patientens problem även om det är fråga
om en sjukdom där alla detaljer inte är kända.

4
Forskningsverksainhet
Även om vi tycker att vi känner till ganska mycket inom biologin, så träffar
personer verksamma inom exempelvis mikrobiologi, medicin och jordbruk då
och då på fenomen som de inte direkt kan förklara. För att få en förklaring till
fenomenet gäller det då att gå systematiskt till väga - att tillämpa ett vetenskap-
ligt arbetssätt. Hur det fungerar ska vi nu titta lite närmare på. Vi börjar med
hypoteser, teorier och modeller, som för biologins del kan beskriva, och ibland
förklara, olika fenomen i levande organismer.

Formulering och prövning av hypoteser

Ett forskningsprojekt börjar med att man formulerar en hypotes som kan tänkas
förklara det man har lagt märke till.
Det finns många anledningar till att man vill undersöka ett fenomen, och
därför formulera hypoteser. Det kan röra sig om
• likheter och jämförelser med andra system,
• att man ser ett mönster,
• att man ser avvikelser från ett mönster,
• att det har utvecklats nya analysmetoder, så att det går att göra undersökningar Här utförs ett experiment för
som tidigare inte har varit möjliga, att testa hypotesen att "religiö-
sa upplevelser" kan framkallas
• att man utvecklar en matematisk modell,
med magnetfält. Det kunde
• intuition, eller man inte finna, och därfor
• fantasi. förkastades hypotesen!

Hypotesen ska formule-

ras på ett sådant sätt att den
kan testas, helst med expe-
riment, annars m ed hjälp
av kontrollerade observa-
tioner. En tredje möjlighet
är att man letar i resul-
tat från äldre undersök-
ningar, ofta i det ursprung-
liga datamaterialet. Också
i det fallet måste man utgå
från en hypotes. Den kan
ju vara ungefär som "om sa-
ker och ting är som jag tror
så kan jag hitta ett sådant
mönster i det här datama-
terialet". Hypotesen kan
sedan godtas eller för-
kastas. Om hypotesen m ås-
te förkastas helt och hållet
får man komma med någon annan ide, men om hypotesen i princip kan godtas
bör man bygga ut den med fler detaljer och testa vidare. Så sm åningom kan
bekräftade hypoteser sammanfattas till en modell, och därefter till en teori.

5
 Modeller och teorier som idealisering av verkligheten
Förhoppningen när man startar ett forskningsprojekt och prövar hypoteser är
att verksamheten ska bidra till förfining och förbättring av den modell eller teori
som finns för ett fenomen.
Det är inte alltid så lätt att dra en gräns mellan en modell, en ofullständig
bild av ett fenomen som ändå är den bästa vi har, och en teori, som är mer
"heltäckande". I båda fallen rör det sig om den mest detaljerade beskrivningen
eller förklaringen vi just nu kan ha.
För att bättre förstå vad man menar med en teori, och vilken nytta vi kan ha
av att formulera teorier, tar vi ideer om blodomloppet som exempel. Numera
anser vi det självklart hur det fungerar, men det vi alla har lärt oss är från början
en teori som utvecklades av den engelske läkaren William Harvey i början av
1600-talet. Det var han som först gjorde klart att hjärtat pumpar runt blodet, så
att det rör sig med viss hastighet genom kroppen.
Vi anser alltså att det här är sant,
även om forskare inte har testat hur
blodomloppet fungerar på varenda
levande människa, eller för den delen
på alla tama och vilda däggdjur på jor-
den, för att se om det finns undantag
från den allmänna principen. Även
om det inte har testats på alla indi-
vider, så är det viktiga att man ännu
inte har hittat ett enda däggdjur där
teorin för blodcirkulationen inte stäm-
mer. Då lever den nämligen upp till
det allmänna kravet på en teori. Det
William Harvey var den går aldrig bevisa en teori till 100 o/o
person som forst beskrev blod- genom att leta efter fler exempel där
omloppet korrekt. den stämmer. Däremot kan teorin
motbevisas om man hittar något fall där den inte stämmer! Om man har en (i och
för sig osann) teori om att "alla svanar är vita", och man har hittat tusentals vita
svanar, så behöver teorin ändå inte stämma helt. För att styrka teorin ska man
i stället leta efter svarta svanar. Så länge man inte hittar svarta svanar så anses
teorin stämma. (Nu är problemet i just det här fallet att det faktiskt finns svarta
svanar .. .)
Som nämndes ovan brukar det kallas en modell av ett fenomen när man är
medveten om att kunskapen är ofullständig. En naturvetenskaplig modell ut-
trycks ofta som ett matematiskt samband, fast kanske oftare inom fysiken än
inom biologin.
Om det går att formulera en matematisk modell så innebär det flera fördelar,
eftersom en matematisk modell
• ofta kan testas med experiment,
• sammanfattar många observationer,
• ger möjlighet till förutsägelser.

6
Modeller
Om den person man kommunicerar med inte är expert på biologi kan det vara
bra att använda "modelltänket" istället för att beskriva fenomen som de ledande
forskarna inom området gör. Annars kanske mottagarna, t.ex. elever i skolan,
inte förstår någonting alls. Ibland kan lärare gå längre och använda liknelser
för att eleverna ska förstå, men då måste eleverna veta att det rör sig om just
liknelser, eller analogier.
Ett exempel på skillnaden mellan en mycket detaljerad modell och en förenk-
lad beskrivning är de här två skisserna av hur en hormonsignal, via receptorer i
cellmembranet och sekundära budbärare inne i cellen, kan leda till förändringar
i cellens aktivitet.
receptor-
signal--0 · • _ molekyl
molekyl
i~
,l~~~·······
\l \\ \\
•••••••••
l \\ \l
• • • • • ~1\\l\l\l\l !{l! i:
,.i!.J:
!\!I!\ i fl
'1
cellmembran
V· STAT

sekundär

cellplasma
0-- budbärar-
molekyl
cellkärna

ändrad
enzymaktivitet
eller ändrad
I genaktivering
cellkärna

Vilken av modellerna över hormoners signalverkan tycker du är lättast att forstå? I den till höger har en hel del infor-
mation utelämnats, men trots detta kan den vara lättare att förstå därför att man får en helhetsbild av förloppet.

''Fakta'' är föränderliga
För att återgå till teorin om blodomlop- fU::G.MAT SANGVlN
pet, så var den förhärskande uppfattning- X y
en innan William Harvey presenterade re-
sultaten av sina undersökningar att blodet
rör sig mer långsamt genom kroppen, och
ständigt nybildas och förbrukas. Detta var
en del av den gamla uppfattningen om
hur människokroppen fungerar i hälsa
respektive sjukdom. I korthet gick ideerna
ut på att man blir sjuk på grund av en stör-
ning i balansen mellan ,, de fyra kroppsvät-
skorna'', som kallades blod, slem , svart
galla och gul galla. Hela den "läran" bru- Här illustreras
kar sammanfattas som humoralpatologi. de fyra olika
temperamenten
Sjukvårdens och läkarnas uppgift var då som en person kan
att försöka få patienten att återfå balansen ha enligt humoral-
mellan kroppsvätskorna. teorin.

7

1
Paradigm kommer från grekiskans
paradeigma som betyder föredöme.
Men även människors personlighet kunde vara olika, beroende på vilken
vätska som dominerar.
• Om blodet dominerar, så är ma.n sangviniker, dvs. har ett livligt temperament.
• Personer där slemmet dominerar är flegmatiker, alltså slöa.
• Om den svarta gallan tar överhanden blir man melankoliker, alltså dyster.
• Med mycket gul galla blir man koleriker, dvs. kan lätt brusa upp och bli arg.
En slutsats av detta är att läkare borde ha tappat alltför livliga patienter på
blod. "Fakta" har dock förändrats, tack och lov i det här fallet, och nu för tiden
kan hyperaktiva personer få medicinering i stället.
Olika paradigm
Forskningen, och tillämpning av forskningsresultaten, sker aldrig i ett tomrum.
Både forskare och de som utnyttjar resultaten praktiskt har under lång tid tränats
in i de nt1 rådande vetenskapliga tänkesätten. De har efter hand, med mer och
mer specialiserade studier, arbetat sig in i ett paradigm 1 - ett övergripande sätt
att tänka och arbeta. Utan det här kan inte någon vetenskap bedrivas, men man
måste vara medveten om att paradigmet förmodligen inte innehåller "hela san-
.
n1ngen '' .
Ibland stöter man på fenomen som inte kan förklaras inom det paradigm
man arbetar med. Då uppstår en kris, som kan leda till ett mer eller mindre
genomgripande paradigmskifte. Man ser och tolkar då ofta fenomenen i naturen
på ett helt annat sätt än tidigare. Men det är inte säkert att det nya paradigmet
klarar alla fenomen det heller.
Ett exempel är att den ovan beskrivna humoralpatologin så småningom ersat-
tes av den syn på sjukdomars orsaker vi har idag. Det hindrar inte att man även
inom ramen för det gamla paradigmet kunde göra intressanta observationer. Att
vi människor är av olika "typer" är viktigt i många olika sammanhang, även
om man inte direkt har humoralpatologernas indelning. Några nyare exempel
är blodgrupper, vävnadstyper att hålla reda på vid transplantationer, och att de
olika råd om bantning och diet som vi hör talas om förmodligen fungerar olika
bra på olika personer.
Det praktiska forskningsarbetet
Alla observationer och experiment som syftar till att testa en hypotes brukar
innebära jämförelse mellan minst två grupper av t.ex. individer, populationer
eller ekosystem. Den ena gruppen utsätts för den påverkan som man enligt hy-
potesen anser borde ge ett visst resultat, medan den andra inte utsätts för denna
inverkan, men i övrigt är absolut likvärdig - en s.k. kontroll. Om hypotesen
är riktig ska resultaten visa på en skillnad mellan den grupp som utsattes för
påverkan och kontrollgruppen.
När man ska utföra experiment är det viktigt att vara medveten om, att det
finns mycket som det inte går att ha fullständig kontroll över, särskilt vid biolo-
giska undersökningar. För att minska risken för slumpmässiga skillnader bör man
exempelvis ha samma inavlade stam av försöksdjur eller odlade växter för både
8
experimentet och kontrollen. När det gäller växter är det viktigt att man fördelar
experiment och kontroll på olika odlingslotter på ett sådant sätt att variationen i
ljus, skugga, grundvatten, utsatthet för vind, osv., blir så liten som möjligt.
Även kontrollerade observationer bör utföras när betingelserna är så likartade
som möjligt, annars går det inte att göra ordentliga jämförelser.

•1
I • I
. •

I det här kontrollerade expe-

rimentet utsätts plantorna för
olika våglängder av synligt
ijus. I övrigt är betingelserna
desamma for de olika
plantorna.

Utvärdering av resultat
Ibland ger undersökningar som har till syfte att testa en hypotes lättolkade resul-
tat, så att man utan vidare bearbetning av materialet kan svara på om hypotesen
kan godtas eller måste förkastas. Men inom vetenskapen biologi är det sällan fullt
så enkelt. I stället är det vanligt att man får mycket varierande mätvärden. Då
krävs det statistiska metoder för att utvärdera och se om hypotesen kan stämma
eller inte. Men det går aldrig att nå absolut säkerhet. Om den använda statistiska
metoden visar att det är mindre än 5 o/o sannolikhet att en skillnad vi ser bara
beror på slumpen, så kan det ju faktiskt vara så en gång på 20!

NYCKELHÅL: nollhypotes, som ofta kan verka vara tvärt-

Statistiska metoder
Ofta inom forskning, bl.a. i biologiska under-
sökningar, varierar mätvärdena även om man
har försökt att vara mycket noggrann och, så
gott det går, har undvikit slarvfel.
Om man kan bortse från problem med appa-
raturen, så beror en del av variationen på att
organismer är olika, och att alla inte påverkas
likadant av en viss behandling. På nästa upp-
slag beskrivs tre allmänt använda metoder
kortfattat.
Vid statistiska test brukar man utgå från en
emot vad man egentligen vill visa - och så är
fallet i de två första metoderna som redovisas
på nästa sida. Man vill då visa att sannolik-
heten är låg för att noll hypotesen är sann.
Ofta säger man, att om denna sannolikhet är
mindre än 5 O/o, så är i stället resultatet av
undersökningen statistiskt signifikant, dvs. det
är troligt att skillnaden som uppmätts beror
på en verklig skillnad - och alltså inte på
slumpen.
Nu ska vi beskriva tre olika statistiska
metoder som ofta används i biologisk
forskning.

9
t-test
Det man vill veta med det här testet är:
Skiljer sig medelvärdena på t.ex. tillväxt
eller storlek mellan två typer av behand-
lingar, eller verkar de bara göra det?
t-testet bygger på en uppskattning av
dels skillnaden mellan medelvärdena,
dels spridningen kring varje medelvärde,
standardavvikelsen, SD.
För en given skillnad i medelvärden
blir värdet på t, och sannolikheten att
skillnaden är "verklig", större ju mindre
spridningen är mellan värdena som ger
det ena resp. det andra medelvärdet.
För en viss spridning kring medelvärdena
blir i stället t större ju större skillnaden är
mellan medelvärdena.
-+-----1,1-
1-
! likheten att längdskillnaden mellan be-
I de här diagrammen ser du standardavvikelsen, SD, som "pinnar"från medelvärdet
som visas av de fyllda ringarna. Ju större SD (dvs. längd på "pinnarna") desto mindre
sannolikt är det att medelvärdena skiijer sig åt.
Korrelation - samband mellan
olika mätvärden
Som exempel kan vi ta mätning av lung-
ornas vitalkapacitet (hur mycket luft som
man maximalt kan blåsa ut efter en djup
inandning) - och sambandet mellan den
och försökspersonens längd.
I bruksanvisningen till mätapparaturen
finns en tabell, vars mätvärden i ett
diagram för-
vitalkapacitet, m3 • kvinnor + män
delar sig enligt
5000 + - - - - - - - - -
diagrammet till
vänster för män
resp. kvinnor.
Här syns ett
tydligt sam-
band - sedan
är frågan vad
O +-----.---.----,--~~
som är orsak 140 1so 160 170 180 190
längd i cm
10
Med tvåvägs t-test ser man om det alls
finns en skillnad, medan man med en-
vägs t-test ser om det är någon skillnad
åt det håll man förväntar sig.
Nollhypotesen fört-test är alltså att
det inte är någon skillnad, och i bl.a.
programmet Excel går det att räkna ut
sannolikheten för att nollhypotesen är
korrekt. Den bör vara mindre än 5 O/o,
om skillnaden mellan medelvärdena ska
anses signifikant.
Vi tar också ett exempel: Om man be-
handlar växter med något hormon inom
gruppen gibberelliner (se kap. 13) brukar
de växa sig längre än annars. Men resul-
tatet blir aldrig att alla olika växtindi-
vider i t.ex. ett växthus blir exakt lika
1 beror på slumpen är 1,1 O/o. Därmed tror
och verkan, och om det alls finns något
orsakssamband.
Men vid mätningar på gymnasieelever
fick man i ett försök i stället det resultat
för kvinnliga resp. manliga elever som
visas i det mittersta resp. högra dia-
grammet.
För kvinnliga gymnasister verkar det fin-
nas ett negativt samband, en s.k. negativ
vitalkapacitet, m3
5000 + - - - - - - - - -
•
---.·=~---
4000 +---
• •
3000 _ _ _ _ _ _.....
. ___
2000 + - - - - - - - - -
1000 + - - - - - - - - -
0 +-------.,- - ~,- - -,
150 160 170 180
längd i cm
långa, även med likvärdig behandling.
Vi kan tänka oss att ärtplantor har be-
handlats med en väldigt låg dos gibbe-
wrellin, så att plantorna i den behand-
lade gruppen får den här längden, i cm:
55, 45, 52, 53, 48, 47, 49, 56
Medelvärde: 50,625, SD: 3,96
Och i kontrollgruppen, som bara utsat-
tes för lösningsmedlet med vilket man
annars tillförde gibberellinet, får de här
längderna:
43, 34, 50, 56, 43, 35,40, 41
Medelvärde: 42,75, SD: 7,32
Med ensidig t-test och olika spridning i
materialet blir då sannolikheten för att
nollhypotesen är sann 0,011, dvs.
1,1 O/o. Detta är mindre än 5 O /o, och då
kan man säga att det mellan behandlade
och obehandlade plantor finns en statis-
tiskt signifikant skillnad. Alltså: Sanno-
handlade och obehandlade växtindivider
vi oss veta att behandlingen har effekt.
korrelation, medan det för de manliga
verkar finnas en positiv korrelation, dvs.
ju större kroppslängd desto högre vital-
kapacitet. Men är det verkligen så?
Ett enkelt sätt att se om det finns ett
signifikant samband är att låta datorn
räkna ut en korrelationskoefficient, och
sedan se om den är tillräckligt stor.
vitalkapacitet, m3
5000 + - - - - - - - - -
~ ....
3000 +---~ - ~ .._....._
• • T
_
•
2000 +---.- - - - - - -
1000 + - - - - - - - - -
0 +----,-,- - ~,- - ~,
175 180 185 190
längd i cm
I en tabell går det att utläsa vad kor-
relationskoetficienten minst måste vara
för att man ska kunna säga att sanno-
likheten är för låg för att det bara ska
vara slumpen som avgör var punkterna
hamnar i diagrammen på f.g. sida.
För kvinnliga gymnasister blir korrela-
tionskoefficienten -0,45262, vilket inte
är tillräckligt för statistisk signifikans. Vi
kan alltså inte säga att "längre flickor
har lägre vital kapacitet", även om det
ser ut så.
För de manliga gymnasisterna får vi
i stället en korrelationskoetficient på
0,8457, vilket tyder på att sannolikheten
att den här fördelningen beror på slum-
pen bara är ca 2 °/o. "Längre grabbar
har högre vital kapacitet" skulle alltså
vara en rimlig slutsats.

Chi2-test (x2 -test)

Detta test används vid den här typen av Vi kan pröva Vi testar om nollhypotesen stämmer, dvs.
frågeställningar: Fördelar sig olika utfall att vi borde få ett talförhållande som
179 mörka släta
av ett experiment enligt ett mönster eller liknar 180:60:60:20.
61 ljusa släta
inte? Här är nollhypotesen att resultaten Med chi2-test får vi då följande sanno-
59 mörka skrynkliga
inte ska skilja sig från det teoretiska ut- 21 ljusa skrynkliga
likheter:
fallet. I det första fallet 0,99, dvs. 99 O/o, i det
En klassisk tillämpning är inom gene- Liksom andra fallet 0,0076, dvs. 0,76 O/o.
tiken, när man bedömer utfall av kors- I det första fallet är det då rimligt att det
168 mörka släta
ningsförsök. Vi tar ett exempel: handlar om dihybrid klyvning enligt
67 ljusa släta
I skolor används ofta olika typer av 76 mörka skrynkliga teorin, men inte i det andra.
majsfrön som exempel på dihybrid kors- 9 ljusa skrynkliga.
ning, alltså när två olika egenskaper
kombineras. Majsfröna kan dels vara
mörka eller ljusa, dels släta eller skrynk- honliga
könsceller
liga. Ljusa respektive skrynkliga frön
kräver två recessiva alleler, medan alle-
lerna för mörk färg respektive slätt skal hanliga
kö nsceller MR Mr mR mr
är dominanta (se Spira 1 s. 55).
I den andra dottergenerationen (F2) ,
efter korsning mellan två helt homo-
zygota majsplantor, bör fördelningen av
olika typer av frön enligt den rådande MR MMRR MMR r MmRR MmRr
teorin bli:
Mörka släta 9, ljusa släta 3, mörka
skrynkliga 3, och ljusa skrynkliga 1.
Om vi totalt har 320 frön, så borde vi Mm Rr
Mr MMRr MMrr Mmrr
alltså få

180 mörka släta

60 ljusa släta
60 mörka skrynkliga
mR MmRR Mm Rr mmRR mm Rr
20 ljusa skrynkliga.

Så exakt resultat får vi förstås sällan.

Men hur "avvikande" får utfallet bli för
,,
att vi ändå ska kunna konstatera att det mr MmRr Mmrr mmR r mmrr
rör sig om recessiva respektive domi-
nanta alleler på två olika kromosomer? Ett korsningsschema, som visar den teoretiska bakgrunden till fördelningen av frön med
olika egenskaper 9:3:3:1.

11
Bedömning av felkällor
När en hypotes ska testas är det naturligtvis allra bäst om olika grupper av ex-
empelvis försöksdjur ("behandlade" och "kontroll"), bara skiljer sig åt i just den
egenskap som ska undersökas. Om man inte har tillgång till genetiskt identiska
individer, exempelvis klonade växter, och det inte går att hålla alla miljöförhål-
landen helt likvärdiga, så är risken stor att förhållandena skiljer sig även på an-
dra sätt. I undersökningar där man testar praktiska tillämpningar av biologisk
kunskap, som inom jord- och skogsbruk eller klinisk medicin (alltså praktisk
sjukvård), så kan man aldrig ha helt identiska "försöksorganismer". Om man
försöker hitta skillnader mellan två grupper av patienter är det alltid risk för att
det finns skillnader, men att dessa beror på någonting annat än det som formu-
lerades i hypotesen. Samma problem gäller exempelvis vid uppfödning av kor,
eller odling av vete.
De här problemen är svårare att göra något åt än fel som uppstår på grund av
mätapparatur som ger felaktiga mätvärden, eller okunskap eller omedvetet slarv
hos de personer som har utför arbetet. För att minska risken för den här typen
av fel är det bäst att låta flera personer göra analyser oberoende av varandra, med
samma apparat respektive flera apparater av samma typ.
Om man känner till osäkerheten i mätningar och analyser, även om appa-
raturen i princip är felfri och medarbetarna inte gör några slarvfel, så går det
att beräkna hur stor osäkerheten är i det ursprungliga mätresultaten. I många
biologiska undersökningar gör variationen mellan individerna som man studerar
att variationen i resultat blir betydligt större än den rent "tekniska" osäkerheten.
Som nämns ovan kan man därför ofta behöva utnyttja statistiska metoder för att
kunna dra slutsatser om det verkligen är någon skillnad mellan behandling och
kontroll.
Ett annat sätt att ta reda på om en observerad skillnad verkligen beror på det
som formulerats i hypotesen, är att se om ideerna till hypotesen kan ge möjlighet
till andra testbara hypoteser. Om man godtar flera hypoteser kring samma större
frågeställning är det troligare att den övergripande iden är riktig.

Två odlingsmiljöer for gräs. Det är större spridning i tillväxten i den mer steniga jorden, bilden till
vänster. Om man sedan dessutom behandlar de här två gräsbestånden olika så vet man inte om det är
behandlingen eller odlingsbetingelserna som leder till att det blir en skillnad i tillväxt.

12
Rapportering om resultat
I en rapport om resultaten från en undersök-
ning, är det viktigt att de använda metoderna
VETENSKAPLIG RAPPORT
beskrivs så noggrant att en annan person kan
upprepa försöket. Förhoppningsvis blir då
också resultaten desamma. I inledningen till INLEDNING
. fi f- .... pare obscfllque audemus c..ri iam is hm: imorcis mil graes.te .
H uda eon 1t a.. u < • • •., • ver hcuhu!>
. rop1's d1'tere<l ienaLiem tamr, nto atl <..:atum. 111,.;urnm apero.
rapporten ska det finnas en bakgrund och murwnm 1 • • • ,
oon vit rem bore ina. quorli pricatiu. con\'e;.t'! fora L.

motivering till varför undersökningen genom-

fördes, och vilken hypotes som skulle testas. UTFÖRANDE
P..1ium andu1.:iao1 hnhem Jos d i. opublium sa Jil dcse, C:atq~irl C'Atlis ~ctur a~·ltus.
. . . ostati wus'? <1c::rios. eg:ilibus hui eon d1enalunm m s1.1p1orum,
Resultaten presenteras på ett sådant sätt att Quoneno uos, ma. u
. . .· ae 11um n011e11ua1n
VthO. \:LC , ,
.
de mlr:.~mnc nonsuhs.
..
.. · . , · · 11nt Fack>
omni,us
.
surus. .
cul,.•it. vi\.·erunis, idiem mu,; ctabcn1\1m uorat1 Jc::c OnlflOUti.
läsaren, från data i diagram och/eller tabeller,
kan se om undersökningen gav förväntat resul- RESULTAT
. • J' tus maotion1m comm LUS vidium omniada !lo.
tat utifrån hypotesen. Dam COJlSCJ pra muD tu e·~ LS cum ~ .
Sd blinam scris. Fonted paliquil am rcJ.)ler alil)usperus com~s Jn r . ~· . .
. em a··icuius
h~m fäc teoa. ~is c-0ns hilicne collS\.llOCcic:rn inguloctam et _actes _nc.:<.:1oc tl~t1 ...
Utifrån resultaten drar sedan rapportförfat- . OODSll I VI·n··u,•o
ven.:i. I
" "0 ia oostc.bulis e.ssa pl . SaCql.Je tentelLcam ,n 11nnu l<.~.rc
! "1... .• '

nc denn1s iliis.
taren/författarna slutsatser, som är mer eller
mindre invändningsfria. I rapportens sista av- SLUTSATSER
Hcnt PI ·
Buljhus· •fem, se11n dic rL<S ilii pof nctari ius opules nortem p,:••·
snitt, "Diskussion", får rapportförfattaren då ta · :"' . · . .· c
Ctttqunm obserct taus. uos. con,J ta me a1nmu.:,. ·
· • Opiem l:'ntus fi.rj pub1s hos num

visqne intirun.
upp det som kan vara problematiskt, och även
hur den egna undersökningen stämmer med, DISKUSSION
. . . . . · · · fur Ediussi li~1equam
P..1oHurn inuul dius cor ubJ1c lriVJrtC mh1c1t. potam, ~pm L1 : . . I S
eller strider mot, andra undersökningar som . I .d . c·es cs vericne conccndum me re1s facrnm ,nttam ~oamp. p.
nc consu v1 i:eo a J · , rl · ~ 1hor qui jam
Nc>ssigjl hocuppl. Udes!!id coofir huiu~ ~Ul in ven1VJ , pu1cOt15U
har publicerats inom samma ämnesområde. dis onm, cJ~s?

När man skriver en vetenskaplig rapport

KÄLLOR • VuccposU\ nosseosulln viwn oc •~ es coenc..la01 no.
måste man alltid, när det är motiverat, hänvisa • 1'1ulibus elabj coneriL c..Jiur horte? coot.eris
• l\"1ovenatoi'Uln ·inat. nh1m consupio horisL.
till andra undersökningar inom ämnesområ- • Anum t1.1.rnin tus bondic m.u.tn tiam.

det. Det gäller både motivet för undersökning-

en, metoderna man har använt och - allra vik-
tigast - när man diskuterar det rimliga i resul-
tatet, och slutsatserna från detta.

Så här ser ofta en vetenskaplig

/;A
' ' '
JA J51l rapport ut. Den är indelad
efter ett system, som gör det
Lättare for läsaren att foija
tankegången hos forskaren som
skrivit den.
I

4 I
...

----- Forskarna skriver ner primär-

data i ett forskningsprojekt
- for att så småningom kunna
skriva en rapport.

13
Våra värderingar i förhållande till biologin
Ingen, inte heller forskare inom biologin, lever helt isolerat från andra männis-
kor, det omgivande samhället och de rådande värderingarna inom landet, eller
den sociala eller religiösa grupp man tillhör. Det här gör att biologisk vetenskap
och det omgivande samhället påverkar vara11dra på flera olika sätt:
• Biologin används för att lösa praktiska problem i samhället.
• Samhällets praktiska behov avgör vilken typ av forskning som prioriteras.
• Kunskaper om biologiska fenomen påverkar vår syn på tillvaron och livet i
stort.
• Livsåskådning och religion påverkar vilken typ av biologisk forskning som
anses legitim, och vilken typ av kunskap man accepterar respektive förkastar.
För många som är vetenskapligt skolade är det också en källa till frustration att
en del grupper i samhället helt förkastar eller struntar i vetenskapliga landvin-
ningar. Dessa påverkar trots allt både vår syn på tillvaron och våra förutsätt-
ningar att lösa miljöproblemen och uppnå en hållbar utveckling. Särskilt i den
politiska debatten i USA visar det sig att många ledande personer avvisar både
evolutionsteorin och riskerna med global uppvärmning genom förstärkt växt-
huseffekt.

,..

Här diskuterar motståndare och anhängare till evolutionsteorin. I USA tror hela 55 % av befolk-
ningen på skapelseberättelsen istället for på den vetenskapligt välgrundade evolutionsteorin.

Forskningsetik
Värderingarna i ett mänskligt samhälle beror oftast dels på den religion som
dominerar i landet, dels på människornas etiska synsätt. Här tar vi främst upp
hur etiska värderingar kommer in när det gäller forskning - både vilka områden
som bör prioriteras, hur resultaten ska användas, och hur själva forskningsarbetet
bör bedrivas.

14
Prioritering av forskningsområden
Ibland hörs i debatten röster om att medicinsk forskning främst ägnas sjukdo-
mar som orsakas av "vällevnad" i den rikare delen av världen, i stället för att
fokusera på att hitta nya metoder att bekämpa epidemiska sjukdomar i fattiga
länder. Liknande frågeställningar gäller forskning för ökad livsmedelsproduk-
tion, både växtodling och djuruppfödning. D et finns dessutom alltid en motsätt-
ning i synen på grundfarskning respektive tillämpad forskning. Grundforskning
går ut på att undersöka och förklara olika fenomen, medan tillämpad forskning
syftar till att lösa praktiska problem. Det sistnämnda låter förstås vettigare ur vårt
perspektiv, men för att det ska vara möjligt att lösa de praktiska problemen krävs
grundläggande kunskaper om naturvetenskapliga fenomen. Tillämpad forskning
kan alltså inte bedrivas utan grundforskning.

Hur resultaten används

D en diskussion som har förekommit rör bl.a. landvinningar inom jordbruks-
forskning:
Gynnar jordbruksforskningen "vanliga bönder" i fattigare länder, eller blir
resultatet i stället att några få storföretag tar över verksamheten?
O ch inom medicin:
Hur hanterar vi det faktum att metodutveckling inom plastikkirurgi som syf-
tar till att hjälpa människor som har skadats i krig och bränder, också används
för att "förbättra" utseendet på välbärgade personer?

Våra rådande skönhetsideal

gör plastikkirurgin lönsam
för somliga. Men man kan
diskutera om resurser verkligen
ska läggas på den här typen
av verksamhet. Kanske ska vi
istället ifrågasätta skönhetsi-
dealen?

Hur forskningsarbetet bedrivs

Historiskt sett har många obehagliga övergrepp gjorts i forskningens namn. N u-
mera finns mycket sträng lagstiftning om hur man ska bete sig när människor
behövs i olika undersökningar, kanske främst inom medicinsk forskning men
även i andra sammanhang. D et finns även lagstiftning som reglerar hanteringen
av försöksdjur, och hur djurförsök ska genomföras.

15

Här är ritningen på en ny
konstruktion av växthus, for
hållbar livsmedelsproduktion i
storstadsmiijö.
16
Forskningsetik för hållbar utveckling
Frågor om vår livsmiljö och om hållbar utveckling behandlas i kursen biologi I .
Här bör främst påpekas, att hanteringen av miljöfrågor och hur vi uppnår en
hållbar utveckling också har etiska aspekter. Vi kan ta bara ett exempel av många:
Om jordklotets folkmängd kan stabiliseras kring 9 miljarder, så måste ändå jor-
den kunna föda alla de här människorna. Livsmedelsproduktionen måste alltså
bli hållbar för att mätta alla människor, och med så liten miljöstörning som möj-
ligt. Bland annat diskussionen om genmodifierade livsmedelsgrödor innehåller
då två ganska motstridiga etiska resonemang. Dels anses det oetiskt att flytta
arvsanlag mellan olika växtarter, dels är det knappast etiskt försvarbart att avstå
från möjligheterna till hållbar produktion av mat till alla människor - vilket
kanske kräver genmodifierade grödor.
Om vi anser att andra organismer än människor, samt olika ekosystem, måste
bli föremål för våra etiska ställningstaganden, så omfattar etik för hållbar utveck-
ling även exempelvis fiske och skogsbruk.
- -
--
 SAMMANFATTNING:
VETENSKAPEN BIOLOGI
Biologin beskriver och tillämpar den kunskap om levande organismer som vi har skaffat
oss och fortsätter att hämta in med hjälp av vetenskapliga metoder.
Principerna för hur vi skaffar oss mer biologisk kunskap skiljer sig inte på något avgö-
rande sätt från vetenskapligt arbete inom andra ämnen.
Landvinningar inom biologisk vetenskap kan dels påverka vår syn på livet och tillvaron,
dels tillämpas praktiskt i många sammanhang.
Likaväl som resultat av biologisk forskning kan påverka människors syn på livet, så
påverkar samhällets rådande värderingar vilken forskning som man anser lämplig att
bedriva och hur resultaten används.
Biologer som forskar lever och verkar i samspel samhället i stort och med övriga
forskare inom samma och närliggande ämnesområden. Det allmänna tänkesättet inom
en grupp forskare brukar sammanfattas som det rådande paradigmet. Först när det här
allmänna tänkesättet visar sig otillräckligt kan det så småningom bli ett paradigmskifte.

17
Alla levande organismer består av celler. Mycket av det vi
anser typiskt för levande organismer har sin grund i cel-
lernas uppbyggnad och funktioner. Genom att studera cel-
ler kan man därför också förstå mycket av hur organismer
fungerar som en helhet. Att organismerna är uppbyggda av
celler fick man klart för sig kring 1840. Men det var först
med tillgång till elektronmikroskop och mer avancerade
kemiska undersökningsmetoder från mitten på 1900-talet,
som man fick vår nuvarande förståelse av hur cellerna fung-
erar och var i cellen olika processer sker.
Mikroskopbilderna i den här boken är i färg. Det gäl-
ler bilder från både ljusmikroskop och elektronmikroskop.
Många preparat till ljusmikroskop behandlas med olika
färgämnen redan innan preparatet studeras i mikroskopet.
Då ser man diverse detaljer mycket bättre än utan färgning,
men man ska tänka på att det inte är de naturliga färgerna
i levande vävnad man ser. Bilderna tagna i elektronmikro-
skop är uteslutande svartvita, så de färgbilder vi ser är alltid
färglagda i efterhand.

Ljudet har inne i hörselsnäckan omvandlats till en vibrerande vätskevåg. Bilden visar de fjra
lager celler i hörselsnäckan som registrerar vätskevågens amplitud och frekvens. Det rödfärgade är
de hårlika utskott på hårcellerna, som när de bojs ger en nervsignal. Vad som inte syns i bilden
är det täckmembram de slår i och som ligger ovanpå hårcellerna. SEM bild, 3 000 gångers
förstoring.

18
19

KAPITEL 2
Det är bra att stretcha, bl. a.
för att undvika knäproblem.
Knäleden är en av männsikans
svaga punkter. Den visar på
evolutionens ofullkomlighet.'
Levande organismer är ett
resultat av evolutionen
Rymdforskare diskuterar ibland om det finns liv på andra planeter än jorden.
Om man ska ha någon chans att hitta tecken på liv måste man först definiera
vad som är typiskt för sådant som lever, jämfört med döda ting. I Spira 1 står det
att levande organismer
• är uppbyggda av celler,
• har ämnes- och energiomsättning,
0 • •
• reagerar pa omg1vn1ngen,
• tillväxer och förökar sig,
• visar ärftlighet, dvs. att avkomman liknar föräldrarna,
• finns i m ånga former.
Cellerna beskrivs i kapitel 4, ämnes- och energiomsättningen i kapitel 5 och
reaktioner på omgivningen i kapitel 8. Grundläggande fakta om biomolekyler,
dvs. kolhydrater, lipider, proteiner och nukleinsyror (DNA och RNA) har du
redan läst om i Spira 1, m en vi tar upp det här också, i kapitel 3. Ärftlighetens
mekanismer måste du dock repetera med hjälp av Spira 1.
Evolutionen gör biologin begriplig
Under 1800-talet fick forskarna klart för sig att liv inte kan bildas ur livlös ma-
teria. Uralstring förekommer alltså inte. I stället bildas alla nya celler från redan
existerande celler. Processen med att bilda nya celler ur gamla har pågått ända
sedan livet uppstod på jorden för kanske 3,5 miljarder år sedan. Ser vi långt
tillbaka är också allt levande släkt - det är därför som alla celler har så m ånga
gemensamma drag. Evolutionen, alltså resultatet av variation och naturligt urval,
har sedan lett till den mångfald som existerar idag.
Biologin blir egentligen bara begriplig om man tar hänsyn till evolutionen .
Det gäller inte bara en organism i dess helhet, utan
också cellernas utseende och funktion, med de olika
molekyler som utnyttjas. Argumenten för att det har
skett, och fortfarande sker, en evolution blir faktiskt
ä.n nu starkare med de "ofullkomligheter" som man
ibland ser bland levande organismer, jämfört m ed hur
en m änniska skulle konstruera en liknande apparat. Ett
exempel är, att människans knäled ur teknisk synvinkel
snarare borde vara ledad åt andra hållet. Vi råkar ju
ofta också ut för problem m ed knäna. D essutom ser
man det i olika molekylära förlopp, som att koldioxid-
upptagningen i fotosyntesen kan störas av syrgas, s.k.
fotorespiration. Det kan du läsa om i kapitel 11.
20
 Organismernas gemensamma ursprung visar sig både i deras utseende och i de
biokemiska likheterna. D et går att göra stamträd över organismers släktskap med
ledning av hur bestämda proteiner är uppbyggda. Det gäller exempelvis protei-
ner i cellandningen. Ju närmare besläktade två arter är, desto mer lika är deras
proteiner. De biokemiska likheterna låter sig också förklaras av att det sker ett
stabiliserande urval. Det betyder att förändringar i ett visst protein ofta gör att
bärarens möjligheter att överleva minskar. Med tiden sållas på så vis dessa genva-
rianter (och därmed proteiner) bort - urvalet stabiliseras till en eller några få
varianter. Bland människor beror många ärftliga sjukdomar på avvikande struk-
tur på proteinmolekyler. Förr, innan man kunde behandla de här åkommorna,
dog förstås många drabbade personer i tidig ålder, och fick aldrig några barn som
kunde föra sjukdomen vidare.

DÄGGDJUR människa, apa

schimpans I
mus 2
FÅGLAR och REPTILIER
känguru emu struts
t1 1' kyckling, kalkon
kan in J3 duva 1 pingvin
1
anka ~ 6 sköldpadda
i ...__ 11
•• • 18•• skallerorm
6

BEN FISKAR karp " pigghaj

tonfisk (j_ 9
6 ~
AMFIBIER 3 BROSKFISKAR
8 . ..
oxgroda ..... neionoga
I
7
•
-~ f2
TAGGHUDINGAR
RINGMASKAR
daggmask sjöstjärna
• honungsbi
8 mal, svärmare •
•• • I LEDDJUR
:' , fluga
15 Ett stamträd över ett urval
• 8'
• levande organismer utifrån
hummer likheter i proteinet cytokrom c.
16 Siffrorna anger procentuell
skillnad i proteinets samman-
Saccharomyces sättning av aminosyror jämfört
SVAMPAR (vanlig jäst) med hur det är vid förgrenings-
18 punkterna.
15
Om viktiga proteiner uppvisar
• solros stora likheter mellan organis-
•
1 i'. ns merna, så måste förmodligen
• 7
Neurospora ,s • tl.2 • ! VÄXTER detsamma gälla DNA.
Numera utreder man också i
5 -- 1 stor utsträckning organismer-
spenat nas släktskap med hjälp av
Humicola DNA -studier.
mjukrötesvamp ginkgo

21

En flagellat, med sin flagell
till vänster, troligen alla djurs
förfader. En del flagellater
orsakar sjukdomar hos större
djur, t. ex. sömnsjuka hos män-
niskan. (SEM-bild.)
I
Fosfor ingår i både DNA och RNA.
Evolutionen - en återblick
Vi människor försöker hitta samband och regler för att lättare förstå vår kompli-
cerade omvärld. Nya kunskaper medför att vi ibland måste förändra de system
och regler vi har satt upp. Detta gäller inte minst hur vi har grupperat olika
organismer, där möjligheten att jämföra DNA medfört stora förändringar i or-
ganismernas "släktträd".
Det är viktigt att ha klart för sig att det inte finns någon plan för hur alla or-
ganismer ska se ut, eller har sett ut - evolutionen har inget mål eller syfte. Istället
styrs evolutionen av principen "det som fungerar för överlevnaden förs vidare till
nästa generation". När miljön är oförändrad händer inte så mycket med arterna,
men vid snabba och stora miljöförändringar kan utvecklingen gå desto snab-
bare. Det blir mest påtagligt vid katastrofer som slår ut många organismer. Efter
katastrofer sker därför en snabb utveckling av de arter som har överlevt.
Det plötsliga slutet på dinosaurieperioden för ca 65 miljoner år sedan är ett ex-
empel. Däggdjuren, som fram till dess hade existerat lite i skymundan, fick möj-
lighet till snabbare utveckling, när nischer som blev "lediga" kunde tas i anspråk.
I och med att däggdjur med samma ursprung hamnade i något olika miljöer
skedde också en snabb evolution. Ett annat exempel är den nutida förändringen
av klimatet, den globala uppvärmningen, som vi människor åstadkommer. Vi
kan bara spekulera i vad detta kommer att leda till. Många forskare anser att det
aldrig tidigare har försvunnit arter med så hög hastighet som det gör idag.
Djurrikets utveckling
Jorden bildades för ungefär 4 600 miljoner år sedan. Om man definierar djur
som flercelliga heterotrofa organismer, utvecklades de enligt forskningens nuva-
rande ståndpunkt från kolonibildande flagellater (encelliga eukaryota med fla-
gell), som dök upp för ungefär 650 miljoner år sedan. Celldifferentieringen
ökade efter hand, men storleken begränsades länge av att djuren saknade skelett.
Under den Kambriska explosionen, för
543- 525 miljoner år sedan, skedde en mycket
snabb utveckling. Djuren utvecklade skal (ett
yttre skelett) och ökade snabbt i både storlek
och mångformighet och under denna "korta"
period på cirka 20 miljoner år utvecklades de
flesta av djurrikets huvudgrupper.
Enligt senare forskning är en trolig för-
klaring till utvecklingsexplosionen under
Kambrium att grundämnet fosfor 1 blev mer
lättillgängligt, samtidigt som klimatet blev
varmare. Dubbla kromosomuppsättningar
och långa sekvenser av icke-kodande DNA
blev möjliga. Djuren blev mer komplexa och näringskedjorna längre. Resultatet
blev en explosionsartad utveckling av dels antalet djurarter, dels storleken på de
enskilda djt1ren.
22
 amma typer av
biomolekyler i alla celler KAPITEL 3

Du kanske har hört uttrycket "du är vad du äter". Det ligger en hel del i detta,
eftersom vi människor innehåller samma slags kemiska ämnen som den mat vi
äter. Det beror förstås på att vi och de organismer vi äter är släkt, på nära eller
långt håll. D et verkar alltså vara något speciellt med de kemiska ämnena i le-
vande organismer, och det fick kemisterna klart för sig för flera hundra år sedan.
En tidig slutsats (1700-tal) var den, att kemiska ämnen som bygger upp le-
vande organismer för det mesta innehåller grundämnet kol - det är därför som
kolföreningar från början fick benämningen "organiska ämnen". Men bara en
liten del av alla tänkbara kolföreningar har en funktion i levande organismer.
Typiskt för ämnena i organismer är att ett fåtal typer av små molekyler kan
bygga upp större makromolekyler, eller biomolekyler, på mycket varierande sätt.
D e allra flesta biomolekyler kan delas in i fyra kategorier, nämligen
• proteiner och byggstenarna aminosyror,
• kolhydrater,
• lipider,
• nukleotider och nukleinsyror.
De här ämnesgrupperna finns i alla celler, även om exempelvis proteinmole-
kylernas exakta uppbyggnad varierar stort.

Bröd innehåller mest

kolhydrater och proteiner.
Kolhydraterna används
främst som energikälla, och
proteinerna for att bygga
upp organismen.

Proteiner och deras byggstenar

•
aminosyrorna
För oss människor är proteiner en nödvändig beståndsdel i maten. Vi kan få i
oss proteiner genom att äta mat från djur, som kött och ägg, eller proteinrika
växtdelar, som ärter och bönor. Anledningen till att vi behöver proteiner är att
vår kropp också byggs upp av dem. I tarmkanalen bryts proteinerna ner till sina
beståndsdelar, aminosyrorna, som därefter förs ut till kroppens celler med blo-
det. I cellerna sätts aminosyrorna ihop till våra egna proteiner. Även alla andra
organismer har många olika slags proteiner i sina celler.

23
 Aminosyror
En aminosyra är en organisk molekyl som kan fungera både som syra och som
.
asparag1nsyra
bas. Orsaken är att den har både en karboxylgrupp och en aminogrupp. Av alla
teoretiskt tänkbara aminosyror förekommer 20 stycken olika i proteiner. En del
andra förekommer som mellanled i ämnesomsättningen. Aminosyror kan kopp-
peptid- las ihop till kedjor med en peptidbindning. Kedjor med ganska många amino-
bindning
syraenheter brukar kallas polypeptider, och riktigt långa polypeptidkedjor, en
J eller ibland flera kombinerade, blir proteiner.
glycin

Proteiner
väte kol syre kväve Proteiner är stora molekyler uppbyggda av långa kedjor av aminosyror. Varje
protein har aminosyrorna ihopfogade i en bestämd ordning. Tack vare aminosy-
rornas placering och deras olika kemiska egenskaper kan proteinmolekylen få en
Två aminosyror samman- bestämd form, som gör att den kan fungera i ett visst sammanhang. Placeringen
fogade med en peptidbindning av aminosyrorna i en viss ordning kräver information, som finns lagrad i DNA
till en dipeptid.
- se Spira 1 s. 27.
En del proteiner används för att bygga upp organismen. Andra sköter organis-
mens olika funktioner. Några viktiga sådana proteiner är receptorer, antikroppar
och enzymer. För deras funktion är den exakta formen på molekylen väldigt
viktig. Enzymer beskrivs mer utförligt i kapitel 5 om cellens ämnes- och energi-
.. .
omsattn1ng.
I många fall har en proteinmolekyl n ågon del som inte byggs upp av amino-
syror titan är mer speciell. Ett exempel är hem-gruppen i hemoglobin, där det
finns en järnatom som är nödvändig vid syretransporten. En sådan här extra
molekyldel brukar kallas prostetisk grupp. En annan ganska fast bunden molekyl
eller jon som behövs för att enzymer ska fungera, brukar kallas coenzym, en mer
löst bunden istället cofaktor.

aminogrupp karboxylgrupp
, l
... ...
... .... ....

' ....
. ....
.

aminosyran glycin ---

syre kväve kol väte

En proteinmolekyl utgörs av åtminstone en kedja av aminosyror. Olika aminosyror har olika egen-
skaper. Eftersom aminosyror av olika typ sitter i en bestämd ordning får proteinmolekylen en bestämd
form i sin rätta kemiska miljö.

24
Kolhydrater
V i m änniskor använder kolhyd raterna m est som energikälla, och d et är också
d ärför som maratonlöpare och andra utövare av tt1ffare sporter ägnar sig åt "kol-
hyd ratladdning" dagarna före en tävling. D e fyller alltså på sina energilager. Vi
får i oss energigivande kolhydrater m ed exempelvis bröd, potatis och pasta. M en
som vi ska se ned an använder cellerna också kolhyd rater till mycket annat än
. . .
energ1utv1nn1ng.
Kolhydrater har ofta en empirisk formel av typen CH20. Av kemister på
1800-talet tolkad es det som att d e utgör en kemisk förening av kol och vatten.
N u vet m an att d en här fo rmeln inte alltid stämmer exakt, men d en innehåller
ändå en del sanning.
D e enklaste kolhyd raterna är d e enkla sockerarterna, monosackariderna, som
är molekyler m ed 3-7 kolatomer. O ftast har varj e kolatom en syreatom bunden,
an tingen som en hydroxylgrupp (en syreatom m ed ett väte bundet till sig) eller
som en karbonylgrupp, alltså en dubbelbindning mellan kol och syre. D essa kan
du läsa m er om i n yckelhålet på s. 26.
D e enkla sockerarterna bygger också upp större molekyler. T vå enkla socker- En monosackarid består av en
molekyler ihop bildar en disackarid, molekyler m ed något fler enheter brukar ''sockerenhet': en disackarid av
två stycken sammanbundna
kallas oligosackarider, och riktigt långa kedj or kallas polysackarider. Sockermole-
med en syrebrygga. En poly-
kyler kan också ingå som delar i andra typer av molekyler. Några exempel är i sackarid är en kedja av socker-
nukleotider och nukleinsyro r och som "flaggor" på en d el proteiner och lipider. enheter.

0 c c
o/ 0/ 0/
0

sockret glukos, maltos, en disackarid en disackarid, mer schematiskt

en monosackarid

0 0 0 0 0
• - 0
syre kol väte en polysackarid, schematiskt

Några viktiga enkla sockerarter (monosackarider)

Bland sockerarterna med fem kolato mer (pen toser) kan nämnas ribos, som ingår
i RNA, och deoxiribos, som har en -OH-grupp mindre än övriga sockerarter, och
som ingår i DNA.
Bland sockerarterna m ed sex kolatomer (hexoser) finns glukos, druvsocker,
och galaktos, som är aldoser, sam t fruktos, fruktsocker, som är en ketos - se
n yckelhålet på nästa sida.

25
NYCKELHÅL: galaktos, som båda har summaformeln vår tunga och heller inte kan brytas ner
C6H12 06 • I strukturen skiljer de sig bara av vanlig jäst.
Många olika monosackarider åt när det gäller hur en enda hydroxyl-
En sockermolekyl med en rak kedja av
Monosackaridernas struktur brukar anges grupp är placerad. Den lilla skillnaden kolatomer kan "reagera med sig själv" och
antingen som en rak kolkedja eller som gör att galaktos inte smakar så sött på få ringform.
en ringformad molekyl. Om sockermole-
aldehyd grupp
kylen har formen av en rak kolkedja har
en av kolatomerna en dubbelbindning
,.
till syre, så att det blir en aldehyd eller I 1
~o ~
I I
en keton. Man kallar dem därför aldoser I
respektive ketoser.
På alla övriga kolatomer finns hydrox-
'
I
4
o/ s
1
l

ylgrupper (OH-). Kolet i aldehyd- eller \ 0

\
ketogruppen kan reagera med en OH- \

grupp, så att det bildas en sluten ring. ''

Beroende på hur grupperna med syre-
' .... ringsluten
glukosmolekyl
atomer sitter placerade på kolkedjan kan
det finnas många varianter, isomerer,
av sockermolekyler med samma antal icke ringsluten • - 0
kolatomer. Ett exempel är glukos och glukosmolekyl syre kol väte

Några viktiga sammansatta sockerarter

Bland de sammansatta sockerarterna finns exempelvis rörsocker, sackaros, som
är "strösocker", alltså det vi använder till matlagning. D et består av en enhet
glukos och en enhet fruktos. Att man kan få det här sockret från både sockerrör,
som är ett gräs, och från sockerbeta, som är släkt med bl.a. rödbetor och spenat,
visar att sackaros finns på många h åll i växtriket. Det är den form av kolhydrat
som transporteras mellan olika delar i en växt. Ibland fungerar det även som
energilager, som just i sockerrör och sockerbetor.
I mjölk finns i stället mjölksocker, laktos, som är en kombination av glukos
och galaktos. Laktosen i mjölken används för att ge energi åt däggdjurens ungar.

Som alla däggdjurs-

ungar får griskultingar
och tigerungar råvaror
till både energi och
kroppens uppbyggnad
med modersmjölken.
Mjölksocker, laktos, är
främst en energikälla.

26
Några viktiga polysackarider
Flera olika enkla sockerarter kan binda till varandra i kedjor. Långa kedjor av
glukosmolekyler bildar stärkelse, som används som energilager i växter, och gly-
kogen med samma roll i djur. Cellulosa är också långa kedjor av glukos, men
med annan typ av bindning mellan glukosmolekylerna. Tillsammans med kedjor
av andra sockerarter, ofta kallade hemicellulosa, bygger cellulosa upp växternas
cellväggar och är huvudbeståndsdelen i det vi kallar "trä''.
När stärkelse bryts ner bildas maltos, som är två sammankopplade glukosen-
h eter. Vid nedbrytning av cellulosa (som ju vår tarmkanal inte klarar) bildas i
stället cellobios, där två glukosmolekyler sitter ihop på ett annat sätt .

..,
., io oOOH O 0 0
OJ,i
OH OH 01-l 0.

tc>,o :, OJ,i-• H OH O'H 01-1•

OJ,1 •• 0H O ,

OH OK
OH

Tre långsträckta, schematiskt tecknade cellulosamolekyler,

som binder till varandra med vätebindningar.

Lipider
Den enklaste definitionen på ämnesgruppen lipider utgår från att de inte är lös-
liga i vatten - däremot löser de sig i bensin och andra organiska lösningsmedel.
Utifrån formuleringen "lika löser lika" kan man då dra slutsatser om några ty-
piska egenskaper hos lipider. De har ofta ganska långa kolvätekedjor och endast
ett fåtal syreatomer i molekylen. I övrigt är skillnaderna stora. Vi tar bara några
exempel.

Fettsyror och fetter

Vi behöver äta fett för att få energi och för att cellerna ska få lämpliga molekyler
som byggmaterial. Frågan är bara hur mycket och vilka typer av fett som kan
rekommenderas. För stort fettintag leder till både övervikt och ökad risk för
hjärt-kärlsjukdomar. Olika typer av fettsyror, med olika slags bindningar mellan
kolatomerna, verkar vara avgörande för om ett fett är nyttigt eller ej.
Fettsyror är organiska syror med en lång kolvätekedja. Ibland förekommer
dubbelbindningar på några ställen i kolvätekedjan - då säger man att fettsyran är
omättad. Fettsyror med flera dubbelbindningar är fleromättade. En fettsyra helt
utan dubbelbindningar är i stället mättad.
Också dubbelbindningarnas placering verkar ha betydelse för fettsyrornas
funktion och näringsvärde. I omega-3-syror är kol-kol-bindningen nummer tre
från den bortre änden (från karboxylgruppen) en dubbelbindning, i omega-6-
syror är det bindning nummer sex.

27
 I fetter sitter tre fettsyraenheter bundna med esterbindning till alkoholen gly-
cerol. Fetter med omega-3-syror anses mycket nyttiga som livsmedel, och de
finns framförallt i en del fet fisk, skaldjur, i produkter från djur som betat på
magra gräsmarker samt i många frön och nötter. Mättade fetter, som kokosfett,
anses däremot inte så bra för hälsan, men fortfarande debatteras nyttan respek-
tive skadan med olika typer av fett i kosten.

9 0 0 0 0 D 0
, o _,, , o . . .
" of' o 0
Q ,..
0
0
0
0
0
0
0
-
syre
9 0 0 0 0 D 0

" of' o 0
Q ,..
0
0
, o _,, , o . . .
0
0 0
0
e
kol
0
9 0 0 0 0 D 0
0
Q ,.. , o _,, , o ,.. 0
" of' o 0 0 0 0 väte
l Jl 0 0 0 J
glycerol fettsyrasvansar

En fettmolekyl är uppbyggd av en glycerolmolekyl och tre "fettsyrasvansar''.

Fosfolipider
Fosfolipider skiljer sig från fetter genom att ena änden på glycerolmolekylen inte
är bunden till en fettsyra utan till fosforsyra, som dessutom har ytterligare en al-
kohol bunden åt andra hållet. Genom sin uppbyggnad får fosfolipidmolekylerna
olika egenskaper i de olika ändarna av molekylen - mer "vattenlik" vid fosforsy-
ran och mer "fettlik" vid fettsyrorna. Den här egenskapen är viktig i biologiska
membraner, som i stor utsträckning byggs upp av fosfolipider. I membraner fö-
rekommer ibland lipider med en annorlunda vattenlik ände, bl.a. med en sock-
ermolekyl i stället för fosforsyran. Dessa kallas glykolipider. På s. 33 kan du se hur
ett biologiskt membran är uppbyggt.

t 0 0
0 o, o
0 o , o- 0 fosfor
-
I -
9 0 0 0
0
0 1 0
0 1 6
0
0
-
syre

" o'fo 0

0
-{)

0 0 0 0
-kol

kol in fosfat
9 0
. . 0. 0
0
0
0 .,..
0
0
, o .,
0
0
..._ 0 _.. . >,. O .,..
0
0
0 0
0
a
kväve
0
fettsyror väte

Fosfatidylkolin, även kallat lecitin, är en typisk Josfolipid, alltså en glycerolmolekyl ihopbyggd med två
"fettsyrasvansar" och en fosfatgrupp, med ytterligare en polär molekyldel.

28
Steroider steroid skelett

Man kan föreställa sig skelettet till en steroid som att en lång kedja av kolatomer
har veckat ihop sig och bildat en struktur med tre sammansatta sex-kolringar och
en femring. Det är det här som ger steroiderna de typiska lipidegenskaperna när
det gäller löslighet.
kolesterol
En steroid som du nog har hört talas om är kolesterol. Kolesterol är en nöd-
vändig beståndsdel i cellmembraner, men när den transporteras runt i kroppen
kan den göra så att fett fastnar i blodkärlen. Tillståndet kallas ateroskleros, eller
"åderförfettning". Höga halter av "dåliga'' kolesterolpartiklar i blodet ökar risken
OH
för ateroskleros och därmed bl.a. hjärtinfarkt, se s. 190-191. I
testosteron
Många olika slags hormoner är också steroider, bl.a. sådana som bildas i ägg-
stockarna, testiklarna och binjurarna. De skiljer sig åt i olika molekylgrupper
som har fogats till någon av kolatomerna i steroidskelettet. Hormoner kan du
läsa mer om i kapitel 24.
OH
Steroidskelettet utgörs av fyra ring- I
östrogen
strukturer. Exempel på steroider är
kolesterol testosteron och östrogen.

Klorofyll och karotenoider

Klorofyll och karotenoider finns bl.a. i växternas kloroplaster och är nödvändiga
för fotosyntesen. Karotenoider förekommer också på andra håll i både växter och
djur. Några exempel bland växterna är blommornas kronblad och röda och gula
fruktskal, bland djuren färgen på äggulan och retinal i ögats ljuskänsliga celler.
Klorofyll fungerar som en lipid bara tack vare molekylens långa "kolvätesvans".
Karotenoider har långa kolvätekedjor med växelvis enkel- och dubbelbind-
ningar. Dessa gör att de absorberar ljus så att de för oss ser ut att ha starka färger
i området gult-orange-rött. Man brukar skilja mellan karotener, som är rena
kolväten, och xantofyller, som även har en del syreatomer bundna till sig.

F
7 :,;,· J2 PIR( . . . . 5 ..

-
0 0
I
O D
I
0

När klorofyllet bryts ner blir karotenoiderna synliga - bladen gulnar.

Klorofyll a är den vikti-

gaste typen av klorofyll. •
kol syre •
kväve
0
väte magnesium

29
 Nukleotider och nukleinsyror
I Spira A läste du om RNA och DNA, så du kommer förhoppningsvis ihåg att
dessa livets molekyler är uppbyggda av nukleotider. En nukleotid är en mellan-
stor molekyl som byggs upp av en kvävebas, en sockermolekyl med fem kolato-
mer, och en eller flera fosfatjoner.
Enskilda nukleotider av olika slag är också mycket viktiga bärarmolekyler i
cellernas energiomsättning. Allra viktigast är ATP, adenosintrifosfat (se bilden),
och olika vätebärare (N AD+, N ADP+, FAD). I vätebärarn a finns speciella kväve-
baser som våra celler inte kan tillverka, utan vi måste få i oss dem via maten som
vitaminer. Du kan läsa mer om vätebärarnas roll på s. 43, och om vårt behov av
vitaminer på s. 150.

SAMMANFATTNIN G:
SAMMA TYPER AV BIOMOLEKYLER
fosfor I ALLA CELLER
e kol

8 syre Typiskt för biomolekyler är att ett fåtal små molekyldelar kan kombineras på många
kväve olika sätt till makromolekyler, polymerer.

o väte
De fyra viktigaste typerna av biomolekyler är
• aminosyror och proteiner
Uppbyggnaden av ATP,
adenosintrifosfat. • kolhydrater
• lipider
• nukleotider och nukleinsyror.
De här olika ämnesgrupperna har något olika uppgifter, och man har även varierande
definition på vad som räknas till en viss ämnesgrupp.
Proteiner används till uppbyggnad, särskilt av djurs kroppar, och till enzymer, receptorer,
kanaler i cellmembran m.m., alltså cellernas "maskineri".
Kolhydrater används i stor utsträckning som energireserv, men även till uppbyggnad av
växters cellväggar (cellulosa) och till identifiering av celler/individer.
Lipider definieras av att de löser sig bättre i organiska lösningsmedel som kolväten än
i vatten. Hit hör bl.a. fetter (energireserv), fosfolipider (ingår i cellmembran), steroider
(kolesterol, hormoner) och färgämnen som klorofyll och karotenoider.
Nukleotider är små molekylenheter, som dels bygger upp nukleinsyrorna DNA och RNA,
dels används för energiöverföring i cellen (särskilt ATP, adenosintrifosfat).

30
 Levande organismer
består av celler KAPITEL 4

10 m - - - - -- --
Ordet "cell" kommer från latinets "cellula" och betyder "litet rum". Du kan dra
parallellen till en fängelsecell, som ju är ett avgränsat rum. Det dröjde till 1840- - en männi-
talet innan biologerna förstod att allt levande är uppbyggt av celler, och att livs- lm .....,_ skas längd
_
processerna sker inne i cellen. Livet är möjligt genom att en cell utgör ett slutet = längden på
en del
utrymme med en annan kemisk miljö än i omvärlden. Därför kan det ske andra nerv- och
muskelceller
kemiska reaktioner inne i cellen än utanför. Det är cellmembranet som skiljer
0,1 m - ----- ~ --
cellens inre från omgivningen. Genom att det är selektivt permeabelt skapas den
=-
M
:o
hönsägg ro
.....
speciella miljön inne i cellen. Membranet kan alltså släppa igenom vissa kemiska .....
-0
.0
ämnen och stoppa andra. 1cm _ _ _ __
Alla celler är inte likadant uppbyggda och heller inte av samma storlek. Den ---
-
mest grundläggande skillnaden är mellan prokaryota och eukaryota celler. På näs-
ta sida ser du schematiska bilder av en typisk djurcell och en typisk växtcell. De - grodägg

prokaryota organismerna, bakterier och arkeer, beskriver vi närmare i kapitel 9. 1mm -- -

---
- -
Också bland eukaryota celler finns stora variationer. Celler av ungefär samma
typ sitter ofta ihop i vävnader, och flera vävnader kan tillsammans bygga upp
organ och organsystem. Oavsett hur stora växter eller djur är så tycks cellerna i de 100 µm _
,......- - - - - - c. -
--- 0
.>It.
flesta fall ha ungefär samma storlek. Stora däggdjur som valar och elefanter har - växt- och
Vl
e
.>It.
alltså fler celler än små däggdjur som möss och näbbmöss, medan cellernas ge- - djurceller ·-E
Vl

nomsnittliga storlek är jämförbar. Tydligen blir cellernas funktioner mindre ef- lOµm = ·-
-
::I
•
- cellkärna
fektiva om de blir alltför stora.
- de flesta
- - bakterier
-_ ,,_mitokondrie
1 µm ,,,,,
--
-
_ _ __
-

I flercelliga organismer sitter - minsta bakterie

celler av likartat utseende ihop glatta muskelceller i matstrupen
100nm =-- -
~ ) virus
i vävnader. Vävnader av olika c.
0
.>It.
typ bildar organ och organsys- Vl
0
- ribosomer
tem. Bilden visar människans ·-
10 nm
--- E-
matspjälkningssystem, som
bl.a. består av organen
körtelceller i magsäcken
= proteiner
0
....
'-
.>It.
-
-
(lJ
(lJ

magsäck, lever, bukspottkörtel - fetter

tunntarm och tjocktarm.
'")----- bukspottkörtelceller
lnm - . -
~J små molekyler

Inom en flercellig in-
divid är cellerna specia-
liserade på olika sätt i
vävnaderna och organen.
Det kan du läsa mer om
i kapitel 10 och 15.
- atomer
01
, nm -
epitelceller med Här ser man hur olika bild-
villi i tunntarmen ningar forhåller sig storleks-
mässigt till varandra, och
vilken typ av mikroskop som
krävs for att se dem. Observera
att skalan är logaritmisk.

31
Eukaryota celler av två typer
cytoplasma
cellmembran mikrotubuli gap junction

ribosomer j - flagell

milrofilament
...
•
•
•
• e•
• • •• •
. ~·
~

• • •
• • •
•• •
•

• •• •
• •

•
•
•
• • •
•
•• •

•
•
•

•
••
•••
••
. ,J
•
• •• • •••
•
•
•

•• •
/'
• •
.• •
. •

.
•
••
•
• • • peroxisom
. • .• . , • • •

•
• •• • • •
•
•
• • • • •• • slätt
endoplasmatiskt
• nätverk
•
kärnmembran

cellkärna strävt
lysosom centrioler
endoplasmatiskt
Golgiapparat mitokondrie nätverk

En schematisk bild av en djurcell med dess olika, typiska delar. I en djurcell finns sällan några
vakuoler. Dessutom saknas cellvägg. Centriolerna bildar den s. k. kärnspolen som används for att
transportera kromosomerna under celldelningen. Gap junctions sköter forbindelsen med andra celler.
Flageller finns bara i en del celltyper, som spermier och cellerna på luftstrupens insida. Att tänka på är,
att det finns fler varianter av eukaryota celler än "typiska" djur- resp. växtcelle,: Röda blodkropppar,
t.ex., saknar både cellkärna och mitokondrier.

cytoplasma slätt
cellkärna endoplasmatiskt
cellmembran ribosomer
kärnmembran nätverk
cellvägg mikrotubuli
•
•

• • •• kloroplast
•
••• •
. .. .
• • •• •

--
&

U tt" milrofilament
•••
. •
• • . •.
• •
•
- plasmodesm

tonoplast

vakuol

Golgiapparat

mitokondrie

En schematisk bild av en växtcell med dess typiska delar. Mest slående är att växtcellen har en cellvägg
och i många fall en stor vakuol. Dessutom finns kloroplaster eller liknande organeller, främst för
fotosyntesen. För kommunikationen med andra celler i växten finns kanaler genom cellväggen, plasmo-
desmer. Endast ett fåtal växtceller har flageller, t.ex. mossors och ormbunkars hanliga könsceller (alltså
spermier).

32
Olika organellers funktion
Organell betyder ''litet organ" och den liknelsen är bra. Precis som vi har organ
som sköter olika funktioner i kroppen så har varje enskild cell organeller med
olika uppgifter. I Spira I läste du om flera olika organeller, t.ex. cellkärnan med
kromosomerna, cellens informationscentral, och ribosomerna, cellernas protein-
fabrik. Om du behöver repetera deras funktioner får du gå tillbaka till Spira I.
Mitokondrier, cellens energiverk, beskriver vi närmare i kapitel 5, och kloro-
plasterna, växternas kolhydratfabriker, i kapitel 11, om fotosyntesen. Cellväggen
hos växter får du också läsa mer om längre fram, i kapitel I 0.
Här beskriver vi membraner i allmänhet, endomembransystemet med lysoso-
mer, peroxisomer, cellskelett med cilier och flageller, samt stora vakuoler.

Membraner i cellen
Cellen blir alltså ett slutet rum tack vare ett membran - cellmembranet. Dess
främsta uppgift är att skapa och upprätthålla en annorlunda kemisk miljö inne i
cellen än utanför. Membraner kring och inuti cellerna innehåller lipider, främst
fosfolipider, och dessutom proteiner. Bilden visar olika molekylers fördelning i
ett membran.

membranets
utsida

membranets Strukturen på ett cellmembran

undersida medfosfolipider och olika slags
proteiner, sett snett underifrån.
membran·
proteiner inuti cellen

Både det yttre cellmembranet och olika typer av membraner inne i cellen är i
princip uppbyggda på det här sättet. Varken lipiderna eller proteinerna är slump-
mässigt fördelade. Olika membraner har olika fördelning av lipidtyper, och det
är även skillnad mellan utsidan och insidan på ett visst membran.
Proteinerna i membranen har många olika uppgifter, som
• transport genom cellmembranet,
• receptorer för hormoner och andra signalämnen,
• att ge cellen identitet, s.k. antigena egenskaper. Sådana proteiner har ofta socker-
molekyler bundna till sig- de bidrar också till cellens antigena egenskaper.
• katalytisk aktivitet, varav en del bara är löst bundna till membranet,
• förankring av membranet, både till det inre cellskelettet, till närliggande celler
och till material utanför cellen, som "extracellulär matrix" och cellvägg.

33

1
"smooth" på engelska, där ut-
trycket kommer från
2
"rough" på engelska
Här visas en del av en cell med
olika organeller. Cellkärnan
(gulgrön) i mitten, med kärn-
membran runt om, mitokon-
drier {gröna), lysosomer (gula)
samt det endoplasmatiska
nätverket som är de turkosfär-
gade "slingorna".
Endomembransystemet
Elektronmikroskopbilder avslöjar att det finns membransystem också int1ti
cellen. Det endoplasmatiska nätverket och Golgiapparaten är delar av ett och
samma membransystem, dit även kärnmembranet och lysosomerna hör.
Det endoplasmatiska nätverket (ER)
Det endoplasmatiska nätverket finns i hela cellen. Det avgränsar ett eget slutet
område skilt från den egentliga cytoplasman. Man brukar skilja mellan ett
"slätt" 1 nätverk och ett "strävt" 2 , med ribosomer anslutna till membranet.
I nätverket sker tillverkning och transport av många olika ämnen, och även
sammankoppling av molekyler till nya membraner.
Det släta nätverket är bl.a. platsen för bildning av lipider, som fosfolipider och
steroider. I leverceller sker också avgiftning av olika ämnen där. Ytterligare en
uppgift är att lagra kalciumjoner, som hålls i beredskap som inre signalämne (se
s. 223-224).
I det sträva nätverket bearbetas i stället proteiner. De proteiner som tillverkas
vid de anslutna ribosomerna förs in i det sträva nätverkets inre utrymmet. Där
kan de förändras på olika sätt. Proteinerna kan bl.a. få sockermolekyler påkopp-
lade, så att det bildas glykoproteiner. Proteiner som ska transporteras ut ur cellen
paketeras sedan i speciella transportblåsor, som förs till och kopplas ihop med
Golgiapparaten.
Golgiapparaten
Golgiapparaten har flera uppgifter. Många ämnen mellanlagras här, medan andra
tillverkas. Ytterligare en viktig uppgift är att förbereda ämnen för transport ut ur
cellen, som när enzymer förs från bukspottkörtelns celler till tt1nntarmen där de
bryter ner maten till mindre molekyler. Golgiapparaten visar vart olika ämnen
ska transporteras. De olika blåsorna i Golgiapparaten är i ständig omsättning och
rörelse, vilket knappast framgår av elektronmikroskopbilder.
34
Lysosomer
Lysosomer ser mest ut som små blåsor, men de bildas ur endomembransyste-
met. Lysosomer kan bryta ner skadade organeller med hjälp av de nedbrytande
proteiner (enzymer) de innehåller, och ibland "får de också i uppdrag" att bryta
ner hela den egna cellen, genom programmerad celldöd (ses. 75) . De är också
viktiga i de vita blodkroppar som slukar bakterier, bl.a. granulocyter.

Peroxisomer
Också peroxisomerna ser mest ut som små blåsor på elektronmikroskopbilder.
D eras viktigaste uppgift är att ta hand om skadliga varianter av syre, t.ex. väte-
peroxid H 20 2, superoxid-radikalen ·02- och hydroxiradikalen ·oH. De bildas
exempelvis när syre reagerar med omättade föreningar. Utöver de här syrefören-
ingarna kan då också andra fria radikaler bildas - alltså molekyler med" oparade"
elektroner, vilket gör dem mycket reaktiva. I peroxisomerna överförs skadliga
syreföreningar först till väteperoxid och därefter till syrgas och vatten med hjälp
av speciella enzymer - och det bör ske åtskilt från det övriga cellinneh ållet!
Ibland tar peroxisomerna också hand om andra skadliga ämnen, t.ex. etanol.

Cellskelettet
Länge var det ett mysterium hur celler kunde ha en bestämd form, och hur en-
skilda celler kunde röra sig. Men när man utvecklade speciella färgningsmetoder
kunde man med ljusmikroskop se, att det finns åtminstone tre slags proteintrå-
dar som har betydelse för rörelse, form och transport. Tillsammans utgör de
cellskelettet. Alla tre typerna av proteintrådar genomkorsar hela cellen, men de
har något olika uppgifter. Precis som cellen i övrigt så är cellskelettet flexibelt -
där sker en ständig materialomsättning.

Två olika komponenter av

cellskelettet har specialfärgats
i de här båda cellerna och
fotograferats i ett fluorescens-
mikroskop. De gula "trådarna"
är mikrotubuli, de ijusblå är
mikrofilament. I mitten syns
den rosafärgade cellkärnan.
Förstoring ca 1 200 gånger.

35
 Mikrotubuli
Q4t tubulinenhet
Mikrotubuli kan beskrivas som rör uppbyggda av kulformade molekyler av pro-
teinet tubulin. Rörens yttre diameter är ca 25 nm, den inre ca 15 nm. Mikrotu-
buli ger cellen stadga och form samt fungerar som "räls" när ämnen och organel-
25 nm
ler transporteras inom cellen. Mikrotubuli bygger också upp kärnspolen som får
systerkromatiderna att dras åt olika håll vid celldelningen. Mikrotubulis roll i
mikrotubuli
uppbyggnaden av cilier och flageller beskrivs nedan.

Mikrofilament
aktinenhet
Mikrofilamenten byggs upp av trådar av det kulformade proteinet aktin. Trådar-
nas diameter är ca 7 nm. En viktig uppgift är att ge cellen dess form - även vid
de tillfällen när den behöver förändras. Då förstår man också att aktin kan med-
verka i cellers rörelser. Några exempel är vid celldelning, i samband med cyto-
mikrofilament plasmaströmning i cellen och vid muskelsammandragning (ses. 223). Aktinet är
mest koncentrerat nära cellmembranet.

Intermediära filament
De intermediära filamenten byggs upp av fiberformade proteinmolekyler av varie-
fiberenhet
rande slag. Resultatet blir trådar tvinnade likt rep, med en diameter på 8-12 nm.
I
10 nm Det finns olika slags intermediära filament. En viktig uppgift för laminerna är att
hålla cellkärnan och andra organeller på bestämda platser i cellen. Keratin bygger
intermediärt filament bl.a. upp hår och naglar. Keratinmolekylerna finns kvar även i döda celler, t.ex. i
det yttersta lagret av huden.

Cilier och flageller

Spermiernas svansar är flageller. (SEM-bild,
förstoring ca 2 800 gånger.)
Många celler har rörliga utskott. Ensam-
ma celler kan därför ofta förflytta sig i en
vätskemiljö. I vävnaden i vår luftstrupe
används utskotten istället till att transpor-
tera ut skräp. Om en cell har många korta
utskott, omkring 2-20 µm, kallas utskot-
ten cilier. Om den i stället har ett fåtal
längre utskott (10-200 µm) är det flagel-
ler. Någon skarp gräns kan inte dras, och
diametern är i båda fallen ca 0,25 µm, och
den inre uppbyggnaden likadan. I tvär-
snitt i elektronmikroskop ser man en ring
av nio stycken dubbla mikrotubuli kring
två ensamma mikrotubuli i mitten. Mel-
lan de här "rören" finns motorprotein
som åstadkommer rörelsen. Cilierna och
flagellerna omges av cellmembranet och
är alltså en integrerad del av cellen.

36
Stora vakuoler - främst hos växter
Växtceller är ofta betydligt större än djurceller, men den aktiva delen av cellen är
inte så mycket större - istället utgörs huvuddelen av volymen i stora växtceller av
en vakuol, alltså ett vätskefyllt hålrum. Vakuolen fungerar dels som lager för olika
ämnen, dels tar den hand om avfall från cellen. Växter har ju inte blodomlopp
och njurar för den uppgiften. I mjuka, örtartade växter är det också vakuolen
som till stor del ger växten stadga och spänst. Om växten förlorar för mycket
vatten krymper vakuolerna, och växten slokar. Vakuolen avgränsas av ett särskilt
membran, tonoplasten, och även här behövs förstås speciella proteiner som styr
passage av olika ämnen.

I den här växtcellen syns olika

organeller. Cellkärnan är den
orange "bollen': kloroplasterna
de mossgröna strukturerna,
undanträngda av den stora
vakuolen som upptar nästan
hela cellens volym, Runt cellens
syns cellväggen. SEM-bild,
förstoring ca 5 000 gånger.

SAMMANFATTNING: 0

LEVANDE ORGANISMER BESTAR

AV CELLER
Cellerna har olika organeller med olika uppgifter. Några exempel är
• endomembransystemet - kärnmembranet, endoplasmatiska nätverket och Golgi-
apparaten.
• Lysosomer - för att bryta ner skadade cellkomponenter,
• peroxisomer - för att oskadliggöra peroxider och andra reaktiva former av syre,
• cellskelettet - för transport inne i cellen och för att ge cellen form. Det domineras av
tre olika slags proteintrådar: mikrotubuli, mikrofilament och intermediära filament.
Alla används för rörelse och stadga, och mikrotubuli stöttar dessutom cilier och
flageller.
I växtceller finns ofta stora vakuoler, som dels ger växten stadga, dels kan användas för
att utsöndra cellens avfallsämnen i.

37
 ellernas ämnes- och
KAPITEL 5 energiomsättning

fotosyntes

i
Cl>
E
....
-·'"'-
Q.
::,.

V)
kolhydrater
Också en person som mest ligger i hängmattan måste äta för att klara livhanken,
i eftersom maten ger oss både energi och byggmaterial. Energin behövs för att
hålla oss vid liv, byggmaterialet för att vi ska växa som barn och för att ersätta
utslitna delar. Det här gäller i princip alla organismer. De behöver både energi
cellandning
1 och material för att kunna driva sina livsprocesser samt tillväxa och föröka sig.
~ Autotrofa organismer utnyttjar enkla oorganiska ämnen och någon separat
ADP + Pi ATP
energikälla, ofta solen via fotosyntesen. Heterotrofa organismer, som vi män-
\
energibehov
I niskor, utnyttjar materialet i "maten" både för att få energi och för att bygga upp
i cellen
sig själva.

1
Energi av hög kvalitet kallas ibland
även "exergi" eller "fri energi" .
2 förkortningav engelska Adenosine
Triphosphate, på svenska adenosin-
trifosfat
3
adenosindifosfat
Energin i biosfären
Liv kan inte existera utan ständig tillförsel av energi - energi med hög kvalitet 1•
Man brukar säga att energin är oförstörbar, men det gäller inte energi av hög
kvalitet 1•
Det mesta av den högkvalitativa energin kommer från början från solen och
fångas upp i fotosyntesen. De energirika ämnena, som ursprungligen kommer
från fotosyntesen, används sedan i cellandningen. Där frigörs energi av hög kva-
litet när kolhydrater, fett och proteiner omvandlas till koldioxid och vatten med
hjälp av syre. Den frigjorda energin används till att bilda den energibärande
molekylen ATP2 (från ADP3 och fosfatjoner). ATP används vid många olika
tillfällen där cellen behöver energi av hög kvalitet.

38
Energiomsättningen vid kemiska
reaktioner, katalys
En kemisk reaktion sker spontant, av sig självt, om innehållet av fri energi är
högre i utgångsämnena än i reaktionsprodukterna. En spontan reaktion åtföljs
ofta av värmeutveckling. Dessutom hamnar reaktionsprodukterna i större oord-
• •• 0 ••

n1ng an utgangsamnena.
För att få en kemisk reaktion att gå i motsatt riktning måste alltså energi till- Här har vi ett exempel på hur
föras. Också i levande celler sker en del reaktioner spontant, medan de flesta ATP utnyttjas i en kemisk
kräver tillförsel av energi. I många fall sker energitillförseln på så vis att reaktio- reaktion. Med hjälp av
enzymet glutaminsyntetas och
nen kopplas till uppdelning av ATP i ADP och fosfatjoner. Energin omsätts
energitillforseln från nedbryt-
alltså när bindningar bildas respektive bryts, och det är genom att det är möjligt ning av ATP, kan glutamat
att omsätta stora energimängder vid bildning och nedbrytning som ATP blir en reagera med ammoniak och
så intressant molekyl. bilda glutamin - en annan
aminosyra.

A A

, ...
enzym

glutamat glutamat-y-fosfat glutaminsyntetas glutamin

e fosfat • syre Cl kväve • kol O väte A ATP

Energibärarmolekylen ATP
ATP-molekylerna kan utnyttjas som energibärare till nästan alla processer i cellen.
I några fall används molekyler med en annan kvävebas än adenin, antingen GTP,
UTP eller CTP. Stora energimängder omsätts när ämnen bildas i cellen och vid
aktiv transport över cellmembranet (se kapitel 7). Också rörelse inuti cellen och
muskelarbete kräver ATP.
Det behövs aktiveringsenergi
fo"r att få fyr på ved.
Aktiveringsenergi sätter igång reaktioner
Många biologiska molekyler, t.ex. cellulosa i ved, reagerar med syrgas under vär-
meutveckling - då säger vi att veden brinner. Ändå sker det knappast någon
självantändning av ved, om den lagras vid låg temperatur. D et är först när vi
tillför värmeenergi, t.ex. från en tändsticka, som någontinng börjar hända. I
många fall krävs nämligen aktiveringsenergi för att starta en kemisk reaktion,
även om slutresultatet blir att värmeenergi frigörs. Att det behövs hög aktive-
ringsenergi innan nedbrytning av biologiska molekyler kan starta är en grund-
förutsättning för att levande organismer ska kunna existera!

39
 NYCKELHÅL:
Termodynamik och ordnade
strukturer
Också levande organismer måste följa fysikens
grundläggande principer. Den del av fysiken
som handlar om energiomsättningar brukar
kallas termodynamik. Det viktigaste kan sam-
manfattas i två huvudsatser:
1) Energi kan inte förstöras, bara omvandlas.
2) Vid alla spontana processer blir oordningen
större (räknat i universum totalt). En kon-
sekvens är att mängden tillgänglig energi
av hög kvalitet i ett system, t.ex. en levande
organism, hela tiden avtar. Den omvandlas till
oanvändbar värmeenergi. Hur kan då levande
organismer över huvud taget existera? De
kännetecknas ju av ordnade strukturer.
Lösningen på problemet är att det ständigt
tillförs ny energi av hög kvalitet - från början
från solen, via fotosyntesen. Den här energin
av hög kvalitet skapar tillsammans med
informationen som finns i DNA, den ordnade
strukturen i celler och organismer. Men en
absolut förutsättning är att det ständigt flödar
•
energi• genom organismen.
Inom termodynamiken har man också infört
ett speciellt begrepp för "mängden oordning",
nämligen entropi. Vid olika fysikaliska proces-
ser är det alltså inte någon obestämd, "allmän
oordning" som ökar, utan det går att ange ett
värde på hur entropin förändras.

Oordning uppstår av sig själv

- inte bara på molekylnivå!

Katalys - enzymer
En kemisk reaktion underlättas ofta av en katalysator, som definieras som "ett
ämne som påskyndar en kemisk reaktion utan att självt förbrt1kas". Ofta fungerar
katalysatorer så att de får molekylerna att hamna i så lämpliga lägen i förhållande
till varandra att reaktionen lätt kan starta. På så vis blir behovet av aktiverings-
energi mindre än vid samma reaktion utan katalysator.
Inom exempelvis kemisk industri och i bilars avgassystem används olika oor-
ganiska ämnen som katalysatorer. Ett visst ämne brukar då kunna katalysera flera
typer av reaktioner. I många fall utnyttjar man att molekyler kan bindas tillfälligt
till metallytor och då komma i lämpligt läge för att reagera. Det här är så viktigt
att en forskare inom detta område, Gerhard Ertl, fick 2007 års nobelpris i kemi.
I levande celler används i stället speciella proteiner, enzymer. De är ofta väldigt
specifika, dvs. varje enzym katalyserar bara en viss sorts reaktion. Ofta fungerar
det så att endast en typ av substratmolekyl(er) bildar en eller flera produkter. För
att kunna fungera på det här sättet har enzymmolekylen en aktiv yta, där sub-
stratmolekylerna kan fastna. Oftast förändras även enzymmolekylens form en

40
aning när substratmolekylerna binder, allt för att den avsedda reaktionen ska
underlättas.
Enzymer kan inte ändra på riktningen för en spontan reaktion, men de kan
göra att just en viss reaktion sker. Orsaken är, att substratmolekylerna i enzymets
aktiva yta kommer nära varandra. Då sänks behovet av aktiveringsenergi och
reaktionen kommer lätt igång.
Många enzymer kopplar en energimässigt ogynnsam reaktion med uppdel-
ning av ATP till ADP och en fosfatjon, så att den totala reaktionen leder till att
energi frigörs.
substrat A substrat B
substrat '-..;'. binder binder
A
aktiv yta

enzym-A-komplex

enzym enzym·A·B-komplex

Två olika substratmolekyler,

A och B, binder till ett enzyms
aktiva yta så att en reaktion
kan ske. Då bildas produk-
terna C och D.
enzym-D-komplex övergångstillstånd

enzym-C-D-komplex

För att ett enzym ska fungera krävs ofta att enzymmolekylen har någon annan
molekyldel utöver själva aminosyrakedjan. Om den här extra delen är någon
annan organisk molekyl, ganska fast bunden, kallas den coenzym. I många fall
krävs även någon metalljon. Mer löst bundna joner eller molekyler brukar kallas
cofaktorer.
Enzymer arbetar för det mesta inte ensamma. Ofta krävs att många enzymer
fungerar samtidigt i en reaktionsserie. Ett exempel är glykolysen, som är en reak-
tionsserie för energiutvinning, där glukos stegvis bryts ner (s. 45-46). I många
fall underlättas det av att enzymerna sitter bundna till något membran i cellen.

Namngivning, klassificering
Idag känner biokemisterna till ett enormt antal olika slags enzymer. Traditionellt
har de fått namn som slutar på "-as". Namnets början syftar på vilken reaktion
som katalyseras. Exempelvis så kallas ett enzym som delar upp mjölksocker, lak-
tos, i mindre delar just "!aktas". Men med det stora antal av olika enzymer man
nu känner till blir en sådan namngivning ohanterlig. I stället har man infört en
klassificering där man grupperar alla kända enzymer utifrån vilken typ av reak-
tion de katalyserar. Enzymer som åstadkommer att molekyler oxideras och redu-
ceras kallas alltså gemensamt oxido-reduktaser, och dessa delas in i undergrupper
beroende på vilken typ av redoxreaktion det gäller. Utifrån den här indelningen
har enzymerna fått ett internationellt "Enzyme Classification Number".

41
Cellens ämnesomsättning
Celler måste alltså ständigt omsätta energi för att hålla sig vid liv. För oss män-
niskor gäller, att maten används både för att utvinna energi och för att få bygg-
material till kroppen. Mycket av det vi äter består av stora molekyler, exempel-
vis stärkelse och proteiner. I tarmkanalen bryts de ner till sina grundläggande
byggstenar, som enkla sockerarter och aminosyror. I kroppens olika celler kan
byggstenarna sedan antingen brytas ner till koldioxid och vatten för att ge energi,
eller användas för att bygga upp nya, stora (kroppsegna) molekyler.
Nedbrytande reaktioner i levande organismer brukar kallas katabola, och upp-
byggande anabola. En del katabola processer går spontant, och i cellandningen
används de ju dessutom för att frigöra energi, för lagring i ATP-molekyler. För
anabola processer krävs i stort sett alltid tillförsel av energi, oftast via ATP eller
andra energibärarmolekyler. Schemat nedan är en översikt över anabola och ka-
tabola reaktioner i cellen.

i mag-tarm-
via blodet
kanalen .
syrgas 1n
Stora Enklare CELLERNA J, Rest-
molekyler molekyler: två använd- ~ cellandning ~ produkter:
i maten: aminosyror ningar för koldioxid
I
proteiner fettsyror molekylerna ., , ,. vatten
fetter enkla
samman- sockerarter ~ ATP
byggstenar bildas ADP + fosfat
satta återbildas
kolhydrater till stora vid cell-
molekyler andningen till ATP i cell-
andningen
~ ,t
ATP
Stora molekyler som gör att byggstenar
bygger upp våra celler: kan fogas ihop
När ATP
proteiner ~ ~ utnyttjas
fetter bildas ADP
sammansatta kolhydrater och fosfat.

I katabola processer (övre delen av figuren) bryts större molekyler ner till mindre, samtidigt som
energi utvinns. I anabola processer (nedre delen av figuren) sker det omvända - mindre molekyler
fogas ihop till större, vilket "kostar" energi.

Cellandning och jäsning

Vi brukar förutsätta att syrgas är nödvändigt för levande organismer. Och det
stämmer för de allra flesta heterotrofer, inklusive oss själva. Vi utnyttjar syrgas
och bryter ner energirika ämnen fullständigt till koldioxid och vatten. Vi sägs
därför vara aeroba. Men ibland är det inte möjligt att utnyttja syrgas, och då
måste cellerna lita till syrefri, anaerob energiomsättning, dvs. jäsning. Nackdelen
med jäsning är att energiutbytet i form av ATP-molekyler blir mycket mindre än
vid cellandning. Fördelen är istället att cellerna kan hålla sig vid liv även i syrefri
miljö.

42
Mitokondrier
Det mesta av de eukaryota cellernas cellandning sker i mitokondrierna. De är
organeller med två m embraner, en viss mängd eget DNA och egna ribosomer.
En del av mitokondriernas proteiner tillverkas inne i själva organellen. Andra
proteiner tillverkas i cytoplasman, utifrån instruktioner i cellkärnans DNA, och
transporteras därefter in i mitokondrien. I djurceller är oftast mitokondrierna
avlånga bildningar, medan mitokondrier i växtceller kan vara mer klotformiga.
I genomskärning (i elektronmikroskopbilder) ser man att innermembranet har
kraftiga veck, cristae. yttermembran
Det yttre membranet styr vilka ämnen som kan komma in i respektive ut från
innermembran
mitokondrien. Cellandningen sker vid det inre membranet och med hjälp av
enzymer i hålrummet inuti, i matrix.
I matrix finns enzymer för citronsyracykeln (se nedan) och för nedbrytning av
fettsyror - vilkas nedbrytningsprodukter också förs till citronsyracykeln. I det
inre membranet finns proteinkomplexen som sköter den slutliga elektrontran-
sporten från vätet på vätebärare till syre, och samtidigt pumpar ut protoner (vä-
tejoner) till utrymmet mellan membranen, vilket gör att ATP sedan kan bildas.

Molekyler som är vätebärare

På flera ställen i cellens ämnesomsättning finns vätebärare - molekyler som kan
plocka bort väteatomer från en viss molekyl och placera dem någon annanstans. cristae

I cellandningen förekommer främst NAD (nikotinamid-adenin-dinukleotid)

och FAD (flavin-adenin-dinukleotid). Helt korrekt bör NAD utan väte skrivas
som NAD+, med väte NADH + H +, medan FAD med väte skrivs FADH 2 • Bygg-
matrix
stenar till de här båda molekylerna måste vi hela tiden få i oss med maten, som
de olika B-vitaminerna niacin och riboflavin. Precis som när ATP förlorar en
fosfatgrupp och blir till AD P, så frigörs stora energimängder när väte "plockas
En mitokondrie sedd i elektron-
loss" från vätebärare.
mikroskop. Runt omkring
syns endoplasmatiskt nätverk
med otaliga ribosomer (bruna
Cellandning "prickar"). (TEM-bild, förstoring
ca 45 000 gånger.)
Cellandningen är den process i cellen där energirika föreningar bryts ner för att
cellen ska få energi till anabola (uppbyggande) reaktioner. Redan under slutet av
1700-talet förstod forskare 1 att cellandningen sker enligt en totalformel som kan 1 Ett exempel: Engelsmannen
beskrivas som Joseph Priestly noterade att växter
under en glaskupa kan "förbättra"
luften i ljus och "fördärva" den
kolhydrater (fett, protein) + syre~ koldioxid + vatten + frigjord energi i mörker, medan en mus under
glaskupa alltid "fördärvar" luften.

Likheten mellan vad som sker i levande organismer och när t.ex. ved brinner
verkade också uppenbar, och därför har det som sker i levande celler också kallats
"förbränning". Men det kan vara missvisande, eftersom energin av hög kvalitet
inte bara försvinner som värme och ljus som i en brasa, utan (huvuddelen) lagras
i ATP-molekyler.
Just för att nedbrytningen av t.ex. en glukosmolekyl kopplas till bildning av
många ATP-molekyler är det rimligt att den totala reaktionen sker i många steg.
Här beskriver vi i första hand vad som sker med en glukosmolekyl. Glukosen

43
 bryts ner gradvis - man kan beskriva det som att vätet plockas bort från kolato-
merna och placeras på bärarmolekyler, medan kolatomerna får mer och mer syre
bundet till sig, så att de efter hand lämnar cellen som koldioxid.
De viktiga stegen när en glukosmolekyl bryts ner och delarna förenar sig med
syrgas till koldioxid och vatten kan sammanfattas så här:
1. Glykolysen: en glukosmolekyl (med sex kolatomer) omvandlas till två
pyruvatjoner, med tre kolatomer var. Dessutom bildas för varje glukos 2 ATP
(netto) och 2 reducerade vätebärare, NADH + H +.
2. Pyruvatjonerna förs in i mitokondrien. I samband med detta släpper
varje pyruvatjon ifrån sig en kolatom, som "försvinner" som en koldioxidmole-
kyl. De två andra kolatomerna binds till en speciell bärarmolekyl (koenzym A)
och förs till nästa reaktionsserie, nämligen
3. Citronsyracykeln, där kvarvarande kolatomer omvandlas till koldioxid,
medan vätet tas upp av de speciella bärarmolekylerna NAD+ och FAD.
4. Elektrontransporten i mitokondriernas innermembran: Vätet från bärar-
molekylerna förenar sig så småningom med syre så att vatten bildas. Den fri-
gjorda energin används till att pumpa ut vätejoner (protoner) genom mitokon-
driernas inre membran. Då blir det ett överskott av vätejoner i mitokondriernas
membranmellanrum jämfört med i matrix. Det här är en form av potentiell en-
ergi, att jämföra med vattnet i en kraftverksdamm. Vätejonerna får en tendens
att strömma in i mitokondrien igen, men det kan de bara göra genom speciella
proteiner. De här proteinerna är enzymer där det bildas ATP, och det sker när
vätejoner strömmar igenom. Jämför med att det genereras elektricitet när vatten
strömmar förbi turbiner i ett kraftverk!

e = kolatom
NADH = vätebärare
--- -- .. ----- -- ... ---- ........_ ATP= energibärare
, --
..... ......... -- ... _
-- . .. __ _......... _........... ______
,, ,
I ....... _.. '"'---. ..
,, mitokondrie --- ....... ---- --- ----
I
r---------------------------------------------------------------
'
-----
I
I
I
I
I
glukos 1
I
I 2ATP -..... _,,
I
I
I
I
I koldioxid
I
I ~ . 4ATP
I
I
2 NADH .....tr" • ,-,,.c ,...__
I
I
I
I

...
I
I
I
2 pyruvat 2
I
I
I
I
I
I
I
I
I
De viktiga stegen när en I
I
I
I
glukosmolekyl bryts ner for att I
I
I

frigöra energi, dvs. bilda ATP, i0 glykolysen

"1""'tJ.• koI·
dioxid
är glykolysen, citronsyracykeln
och elektrontransporten.
Glykolysen sker i cytoplasman,
i0
I

I
I
pyruvattransporten •
i G) citronsyracykeln
citronsyracykeln och elektron- I

transporten i mitokondrierna. i0 elektrontranporten

I
I
I

----------
I
I
I
~------------------------------------------------------------------------------ ----

44
NYCKELHÅL:
Cellens energi-
utvinning i detalj
På den här och följande sidor
kan du läsa om hur celler
utvinner energi. Det fantas-
tiska är att mekanismerna
ser i princip likadana ut i
alla slags celler hos aeroba
(syreutnyttjande) organsimer.
Det betyder att mekanis-
merna för energiutvinning
uppstod mycket tidigt under
evolutionen.
Det är inte tänkt att du ska
lära dig detaljerna, utan
Glykolysen i detalj
Innan vi går in på glykolysen i detalj så är det
viktigt att tänka på följande när det gäller
molekylernas namn: En del molekyler är
ibland syror, ibland istället den negativa jon
som bildas när syran ger ifrån sig en vätejon
(proton). Ättiksyra, t.ex., kan avge en proton
och bli en negativt laddad acetatjon. Om en
molekyl som finns i låg koncentration finns i
formen "syra" eller "negativ jon" beror på om-
givningens surhetsgrad, pH. Vid lågt pH domi-
nerar syran, men vid det pH som är vanligt i
cellen dominerar i stället den negativa jonen.
högre pH
c
lägre pH
1. Glykolysens förberedande del -
energi investering
Glykolysen börjar oftast med att en molekyl
glukos reagerar med ATP, så att det bildas
ADP och glukos-6-fosfat. Den molekylen är
en ester mellan fosforsyra och en OH-grupp
på glukosmolekylen. Molekylen glukos-6-
fosfat omlagras, isomeriseras, till fruktos-
6-fosfat. Den molekylen reagerar med en
Glykolysen
1. förberedande del - energiinvestering
glukos

istället få en uppfattning acetatjon

om förloppen - att nedbryt- ättiksyra negativt laddad

ningen sker stegvis så att så O väte • kol ~ syre

mycket energi som möjligt
kan utnyttjas, och inte blir
till oanvändbar värme. De
levande cellerna är betydligt
mer effektiva än exempelvis
en bilmotor!
Vi börjar med glykolysen som
sammanlagt omfattar ca 10
reaktioner i sekvens, var och
en med sitt enzym. Glykoly-
sen har två tydliga faser, dels
den förberedande, där energi
i form av ATP tillförs, och dels
fasen där energi utvinns.
Vid högt p H kan ättiksyra-molekylen lätt lämna
ifrån sig en vätejon (proton) och då bildas en
acetatjon. Vid lågt pH kan i stället en acetatjon
ta upp en vätejon och övergå i ättiksyra.
enzym
2
Glykolysen är den första reaktionsserien när
celler bryter ner glukos för att få energi i form
av ATP-molekyler. Den sker i cytoplasman, fruktos-6-
fosfat
och är oberoende av syrgas.
Resultatet av glykolysen är att en glukosmo-
lekyl, med sex kolatomer, omvandlas till två
pyruvatjoner med tre kolatomer var. För att
starta reaktionen krävs 2 ATP-molekyler, men
i reaktionsseriens senare del bildas i stället 4
ATP. Nettoutbytet blir därför 2 ATP-molekyler.
För varje glukosmolekyl bildas dessutom två fruktos -1,6-
"fyllda" vätebärarmolekyler, NADH + H+. Det bisfosfat

här utbytet av nettoenergi betyder att energi

omfördelas mellan olika molekyler när de
ändrar form, även om inte syrgas utnyttjas. enzym
4
Starten av glykolysen innebär ju att ATP ut-
nyttjas, men trots det hämmas en av reaktio-
nerna i början av överskott på ATP - det är ett
enzym
exempel på negativ återkoppling i ämnesom- 5
sättningen. Negativ återkoppling innebär att dihydroxyaceton- glyceraldehyd-
fu sfut fusfut
cellen stänger av en reaktion när reaktionens
produkt finns i överskott, detta för att spara
resurser.
kol Q syre O väte e fosfat

45
ytterligare ATP-molekyl, och resultatet
blir fruktos-1,6-bisfosfat. Nu har vi en
sockermolekyl med sex kolatomer, och i
bägge ändar en fosfatjon. Den här stora
molekylen delas upp i två små socker-
molekyler med vardera tre kolatomer och
en bunden fosfatjon: dihydroxiacetonfos-
fat och glyceraldehydfosfat. Molekylerna
kan lätt överföras i varandra, alltså iso-
meriseras. Det är glyceraldehydfosfaten
som reagerar vidare.
2. Glykolysens energiutvinning
Glyceraldehydfosfaten tar upp en ensam
fosfatjon (från cytoplasman) och överför
två väteatomer till bärare, så att det
bildas NADH + H+och en mer oxiderad,
större molekyl; en organisk syra i stället
för en aldehyd. Den bildade molekylen är
1,3-bisfosfoglycerinsyra, men vid cellens
pH finns den som den negativa jonen,
1,3-bisfosfoglycerat. NADH + H+ kan
föras in i mitokondrierna och utnyttjas
för ATP-bildning där - se fortsättningen,
om citronsyracykeln respektive elektron-
transporten. Det gäller dock bara om
syrgas finns närvarande!
Den fosfatjon som är bunden till syra-
änden på 1,3-bisfosfoglycerat överförs
till ADP, så det bildas ATP och 3-fosfo-
glycerat. Eftersom det först "satsades"
2 ATP per glukos, och det nu "vinns" en
ATP per halv glukosmolekyl, har glyko-
lysen hittills gått "jämnt upp"
energimässigt.
Reaktionssteget därefter är en omlag-
ring, så att fosfatjonen flyttas från kol-
atom nr 3 till nr 2, och molekylen kallas
då 2-fosfoglycerat.
I den följande reaktionen tas det bort en
vattenmolekyl, samtidigt som det bildas
en dubbelbindning. Den nya molekylen
kallas fosfoenolpyruvat. Den molekylen
är inte särskilt stabil utan reagerar med
ADP, så att det bildas ATP och pyruvat.
Äntligen har det blivit ett nettoutbyte av
ATP, om än litet. Om syre finns tillgäng-
ligt så transporteras pyruvatet in i mito-
kondrien - se nästa stycke, om citron-
syracykeln.
46
Citronsyracykeln i detalj
Citronsyracykeln har en helt central roll
i cellernas ämnesomsättning. Den sker
inne i mitokondriens hålrum, matrix.
Glykolysen
2. energiutvinning
Lägg märke till att vi här ofta nämner
de ingående ämnena som "syror", men
glyceraldehyd- att de oftast förekommer som syrornas
3-fosfat negativa joner vid det pH som vanligtvis
råder i cellen. Att man ofta skriver syrans
namn istället är av historiska, inte prak-
tiska, skäl.
Förberedelse
mito-
kon - Pyruvatjonen från glykolysens nedbryt-
drierna 1,3-bisfosfo- ning av glukos måste först omvandlas
glycerat
en del, innan resterna går in i citron-
syracykeln. När pyruvatet, med hjälp av
speciella transportproteiner, har förts in i
mitokondrien, reagerar det med en bä-
rarmolekyl, coenzym A. Då "försvinner"
en kolatom som koldioxid. De kvarva-
3-fosfo- rande två kolatomerna sätter sig som en
glycerat acetylgrupp på coenzym A - acetylCoA
har bildats. Samtidigt bildas en "fylld"
enzym vätebärare, NADH + H+. I samband med
8
den här reaktionen krävs minst fem olika
2-fosfo- typer av enzymer, och flera av dem har
glycerat coenzymer (vitaminer) som vi måste få
i oss med födan. Då är det lätt att förstå
hur viktiga dessa vitaminer är - utan
citronsyracykeln, nästan ingen energi!
Principen för citronsyracykeln
fosfoenol- Molekylfragmentet med två kolatomer,
pyruvat
dvs. acetylgruppen i acetylCoA, reagerar
vidare. Det förenar sig med en syra med
fyra kolatomer, så att det bildas en för-
ening med sex kolatomer. Syran med
fyra kolatomer återbildas i ett cykliskt
förlopp. Under ett varv i citronsyracykeln
pyruvat plockas två kolatomer bort som koldi-
oxid, samtidigt som många väteatomer
hamnar på bärarmolekyler, så att det
bildas 3 NADH + H+och 1 FADH2 • På ett
ställe i citronsyracykeln bildas dessutom
mito-
kondrien en molekyl ATP (eller den likvärdiga GTP,
guanosintrifosfat).Varje delreaktion kata-
lyseras av sitt speciella enzym.
 väte-
bärare
••

citronsyra-
cykeln
förenklad

väte-
bärare

pyruvat transport-
protein
väte-
bärare väte·
GTP bärare
c: c:
ro ...ro ... ro
·-.... (IJ enzym ATP
E
.0
E
'°
E "O 1
V)
ro (IJ (IJ c:
-
c.. E
.... E
.... ~
0
0 ....,
(IJ (IJ
....,
0
En förenkling av citronsyra-
>-
<..)
....,
>,
c:
c:
·-
·-E
cykeln, med enbart de antal
oxalättiksyra kolatomer som deltar, och
citronsyra
äppelsyra energi-utvinningen i form av
ATP, GTP och vätebärare.
isocitronsyra

citronsyracykeln

a·ketoglutarsyra
NADH+H+
fumarsyra
succinyl·
CoenzymA
bärnstenssyra
CoA

o väte
• kol
O syre
8 CoA
Delreaktioner i citronsyracykeln
Acetylgruppen i acetylCoA reagerar
med oxalättiksyra, en förening med fyra
kolatomer. Då bildas citronsyra, med
sex kolatomer. Molekylen omlagras till
isocitronsyra.
Från denna kopplas det bort en molekyl
koldioxid. Då blir produkten fem-
kolföreningen alfa-ketoglutarsyra samt
NADH + H+. Syran binds till coenzym A,
samtidigt som ytterligare en koldioxid
kopplas bort och NADH + H+ bildas. Den
större molekylen, med fyra kolatomer,
kallas succinyl-CoA. Den kopplas bort
•
\ eniym
~ Citronsyracykeln. Se texten
GTP GDP
CoA
>-<
från CoA och kallas nu bärnstenssyra. Då
bildas även en molekyl GTP eller ATP.
Från bärnstenssyran plockas två väte-
atomer bort och förs till FADH2. Då bildas
fumarsyra, med en trans-dubbelbindning
mitt i molekylen. Sedan tillförs vatten,
och det bildas äppelsyra.
Ytterligare en gång flyttas väte bort, den
här gången till NADH + H+. Då återbil-
das oxalättiksyra, och citronsyracykeln
har gått ett helt varv. Denna återbildade
molekyl oxalättiksyra kan nu reagera
med en ny AcetylCoA.
for förklaring.
Som nämns i avsnittet om nedbryt-
ning av fettsyror och aminosyror så har
citronsyracykeln en central roll i många
av cellens kemiska processer. Ibland
kan någon molekyltyp i ett mellanled
"ta slut". Cellen kan då "fylla på" med
ny oxalättiksyra genom att pyruvatet
tar upp en koldioxidmolekyl i stället för
att lämna ifrån sig en. Den här påfyll-
nadsreaktionen kan ske med olika typer
av enzymer i olika organismer. Ibland
krävs även en ATP-molekyl för den här
reaktionen.

47
 ~ ~ : : ,= = ~
proteinkomplex / * H+
H+
H+
ATP-syntetas H+

I JZ:

FAD
-._NADH+H+
ADP
+Pi
ATP
H+

Schema över elektrontransporten i mitokondriernas inre membran; förenklad bild.

Från NADH överförs elektroner till proteinkomplex 1. Elektronerna förs vidare till Q ubikinon, samtidigt som det frigörs tillräckligt med
energi for att pumpa ut två protoner (vätejoner) till utrymmet mellan mitokondriens inre och yttre membran.
Från FADH2 kan också elektroner överföras till ubikinon, men då frigörs inte tillräckligt med energi for protonpumpning. De aktiva
molekylerna kallas proteinkomplex I l
När elektronerna fors genom proteinkomplex 111 frigörs återigen energi for att pumpa ut två protoner, samtidigt som elektronerna Lämnas
över till det Lilla och rörliga proteinet cytokrom c. Cytokrom c överfiir elektronerna till proteinkomp/ex I V, även kallat cytokromoxidas.
•
Aterigen frigörs energi for att pumpa ut två protoner. Till sist överfors elektronerna till syre, som med tillgängliga protoner (vätejoner)
bildar vatten.
Överskottet på protoner (vätejoner) mellan mitokondriens membraner är en form av potentiell energi. När protonerna strömmar tillbaka
in i mitokondriens inre rum, matrix, passerar de genom proteinkomplex V, ATP-syntetas, varvid A TP bildas av ADP och fosfat.

Elektrontransporten i detalj som kan växla i oxidationstal genom inner- och yttermembranen, flödar
att ta upp och sedan lämna ifrån sig en tillbaka in i mitokondrien igen måste
I mitokondriens inre membran finns
elektron. de passera genom ett enzymkomplex
en serie av flera komplex av proteiner
Fe3+ + e- ~ Fe2+· Fe2+ ~ Fe3+ + e- -ATP-syntetas - där ATP bildas från
som kan förflytta elektroner. Energi i '
Järnatomerna sitter bundna till speciella ADP och fria fosfatjoner. Det är flödet
små mängder frigörs vid varje elek-
hemgrupper i proteinerna, på samma av vätejoner, från en hög koncentration
tronöverföring. Den frigjorda energin
sätt som i blodfärgämnet hemoglobin. mellan ytter- och innermembranet, till
används för att pumpa ut vätejoner
Också de här proteinerna är färgade, och en lägre koncentration innanför in-
(protoner) från mitokondriens inre till
de har fått namnet cytokromer1 . nermembranet, som är energikällan för
utrymmet mellan de två membranerna.
Elektronerna förs till sist från ett speciellt ATP-bildningen. Eftersom det bara är
Vätebärarna lämnar ifrån sig vätet till de
protein, cytokromoxidas, till syre. I sam- en indirekt koppling mellan oxiderandet
första proteinerna i serien på så sätt att
band med att syret tar upp elektroner av väte på bärarmolekylerna och ATP-
vätet delas upp i protoner och elektroner.
tar det även upp vätejoner, så att vatten bildning är det svårt att säga exakt hur
Protonerna får "flyta fritt", men en del av
bildas. Det är alltså här vi förbrukar syret många ATP man får av varje vätebärare.
dem pumpas ut ur matrix.
som vi andas in! Det förklarar den osäkra totalsumman av
En nyckel till att proteinerna kan förflytta
När vätejonerna, som tidigare har bildade ATP-molekyler - se nästa sida.
elektroner är att många innehåller järn,
pumpats ut i mellanrummet mellan 1
cytokrom =cellfärg (grekiska)

48
Mängd bildade energibärarmolekyler
per glukosmolekyl 2 NADH + H+

I glykolysen bildas 2 ATP och 2 NADH + H+

-==========~:;;>, elektron-
4 NADH + H+ transporten
2X
per glukosmolekyl. Sedan får vi fördubbla [ FADH
2
-.....,,.

mängden bärarmolekyler utifrån vad som

bildas av en pyruvat (eftersom det bildas två
pyruvat per glukosmolekyl). I citronsyracykeln glyko- citron·
lysen syra-
och reaktionerna strax dessförinnan bildas cykeln
4 NADH + H+, 1 FADH2 och 1 ATP, dvs. för
varje glukosmolekyl 8 NADH + H+, 2 FADH2
och 2 ATP. Totalt har vi nu 10 NADH + H+,
2 FADH 2 och 4 ATP. Energin i vätebärarmole-
kylerna överförs sedan till ATP med elektron-
transporten. Det har varit en hel del diskus- 2ATP 2ATP ca 26 ATP
sioner om det exakta antalet ATP som bildas
per glukosmolekyl, men de flesta idag anser Energiutbytet per glukosmolekyl.
att det är drygt 30 stycken.

Fettsyror och aminosyror kan också utnyttjas för energiutvinning

Fettsyror bryts ner i mitokondrierna till fragment med två kolatomer, acetyl-
CoA (se nyckelhålet om citronsyracykeln), samtidigt som ett stort antal väteato-
mer överförs till bärarmolekyler. AcetylCoA går in i citronsyracykeln.
De olika organiska syrorna i citronsyracykeln har kolkedjor som liknar dem
i många aminosyror. I första hand använder cellerna socker och fett för ener-
giutvinning, men om dessa tar slut, som vid svält, börjar kroppen även tära på
proteinförrådet. Om proteiner, dvs. egentligen aminosyror, måste användas för
att täcka kroppens energibehov plockas aminogruppen bort. Resten av syran kan
föras direkt in i citronsyracykeln eller brytas ner i samma reaktionsserier som för
att bryta ner fettsyror.

Uppbyggande reaktioner (anabola)

Om energi tillförs kan många av reaktionerna i citronsyracykeln och glykolysen
också gå i motsatt riktning. På så vis kan cellerna tillverka många olika ämnen.
Vi människor kan tillverka glukos från aminosyror. Mjölksyran från anaerob
nedbrytning (se nästa sida) kan återbildas till glukos. Hos växter (men inte hos
djur) kan även fetter ombildas till kolhydrater.

Här ser man likheten mellan en

aminosyra och en komponent i citron-
syracykeln

o väte ca syre
aminosyran
glutaminsyra
cx-ketoglutarsyra
i citronsyracykeln • kol a kväve

49
 Anaerob energiomsättning
Om syrgas saknas (anaeroba förhållanden) fungerar inte reaktionerna i mitokon-
drierna. Eftersom pyruvat tycks vara giftigt i högre koncentrationer, och alltså
inte bör ansamlas i cellerna, sker en omvandling till andra ämnen. Två välbe-
kanta typer av energiutvinning är alkoholjäsning och mjölksyrajäsning, men hos
bl.a. bakterier förekommer även andra varianter. För att omvandla pyruvat till
mjölksyra behövs det väte som nyss placerades på vätebärare i glykolysen - utan
syrgas kan alltså inte detta väte utnyttjas för ATP-bildning i elektrontransporten
i mitokondrierna.
Genom anaerob energiomsättning kan celler överleva under syrefria förhål-
landen. I människokroppen måste muskler ibland arbeta så snabbt att blodet
inte hinner få fram tillräckligt med syre - då kan muskelcellerna bilda ATP via
mjölksyrajäsning. Men det är inte särskilt effektivt eftersom ATP-utbytet blir
så litet. Du kan läsa mer om mjölksyrabildning i kapitel 21 om ämnesomsätt-
ningen i muskler.
Många mikroorganismer och mindre djur lever av och till under syrefria för-
hållanden, t.ex. i sjöars bottenslam, och har då bara anaerob energiomsättning
1
att ta till - för utan energiutvinning kan de ju inte överleva. Man säger att de är
Fakultativt (latin) betyder valfri.
2
Obligat (latin) betyder tvungen, fakultativt1 anaeroba. Ytterligare en del andra mikroorganismer är obligat2 anae-
ej valfri. roba, dvs. för dem är syre ett gift.
Anaerob ämnesomsättning har två stora nackdelar jämfört med normal
cellandning. Dels kan produkten, t.ex. mjölksyra eller etanol, vara skadlig i för
hög koncentration, dels blir det totala energiutbytet (räknat som ATP) mycket
mindre. Vid total nedbrytning av en molekyl glukos kan det bildas drygt 30
molekyler ATP, medan det vid jäsning bara bildas 2 ATP. En praktisk konsekvens
för oss är ju att etanol kan användas som bränsle, eftersom det fortfarande kan
frigöras mycket energi vid förbränning av det ämnet .

Under anaeroba förhål-

landen (frånvaro av syre) kan
•
jästsvampar omvandla socker
av olika slag till etanol, och
utvinna en del energi for att
bilda ett fåtal ATP-molekyler.
Om etanolen sedan kommer
i kontakt med syre kan den
förbrännas till koldioxid och
vatten. Då frigörs stora mäng-
der energi, och det är dä,for
som etanol kan användas som
bränsle, som här, i en bil.

50
 SAMMANFATTNING:
••
CELLERNAS AMNES- OCH
••
ENERGIOMSATTNING
Levande organismer kan inte existera utan ständig tillförsel av energi av hög kvalitet.
Heterotrofa organismer utnyttjar oftast cellandning för detta. Energin i kolhydrater, fett
eller protein överförs steg för steg till ATP-molekyler. ATP-molekylen kan sedan använ-
das på många ställen i cellen där det behövs tillförsel av energi av hög kvalitet .
••
Aven kemiska reaktioner som skulle kunna inträffa spontant startar ofta trögt, eftersom
det behövs aktiveringsenergi. Enzymer sänker aktiveringsenergin för en viss bestämd
reaktion, och gör så att just den inträffar.
Vi använder molekylerna i maten både för att få energi och för att bygga upp kroppen.
Först bryts alla stora molekyler i födan ner till enklare beståndsdelar, och en del bryts
sedan ner ytterligare för att frigöra energi. Nedbrytande kemiska reaktioner i levande
organismer kallas katabola. Uppbyggande reaktioner kallas anabola, och för att de ska
kunna äga rum krävs oftast energitillförsel i form av ATP. Den totala cellandningen, dvs.
nedbrytning med hjälp av syre till koldioxid och vatten, kan för kolhydrater delas upp i
fyra steg, nämligen
• glykolysen i cytoplasman,
• intransport av pyruvat till mitokondrien samt bortkoppling av en molekyl koldioxid,
• citronsyracykeln i mitokondriens matrix,
• elektrontransporten och ATP-bildningen i mitokondriens innermembran.
Om syre saknas måste cellerna använda sig av anaerob energiomsättning för att över-
leva. Den brukar börja som glykolys, men pyruvatet omvandlas till exempelvis mjölksyra
eller etanol, och sedan stannar reaktionen upp. Bara en liten mängd ATP utvinns.

51

KAPITEL 6
1på engelska "biotechnology",
"biotech"
2En polymer är en molekyl i form
av en lång kedja.
3
En biosensor är en analysapparat
där man i något led i analysen
utnyttjar enzymer eller andra
molekyler för att få en specifik
reaktion att inträffa.
Quorn (varumärke!) används
som köttersättning och fram-
ställs ur svampar. Här har vi
ett exempel på en bioteknisk
produkt.
ellbiologins praktiska
tillämpningar bioteknik
Celler, främst av bakterier och jäst, men även renframställda enzymer har nu-
mera fått stor praktisk industriell användning. D et brukar kallas bioteknik1 och
forskning inom området benämns ofta "life sciences". Det kan betraktas som ett
gränsområde mellan de klassiska forskningsområdena biokemi, mikrobiologi
och cellbiologi, med delområdet molekylärbiologi/ molekylärgenetik (kunskapen
om hur arvet fungerar på molekylnivå).
Inom det stora området bioteknik finns flera olika sektorer.
• Livsmedelsindustri: både traditionell användning av mikroorganismer för
framställning av exempelvis öl, vin, ost och bröd, liksom nyare teknik, för att
förbättra kvaliteten på matvaror.
• Hantering av avfall: Rening av kommunalt avloppsvatten, hantering av avfall
från jordbruk samt oskadliggörande av oljeutsläpp, spillvatten från gruvor och
giftigt avfall.
• Nya bränslen: Etanol och biogas, som är metan från jäsning av avfall.
• Jordbruk och trädgårdsnäring: Transgena plantor och mikroorganismer, en-
silage, kvävefixerande bakterier samt kloning av växter från vävnadsodling.
• Tillverkning av kemikalier: Exempelvis etanol, aceton, butanol och olika po-
lymerer2.
• Läkemedel: Tillverkning av hormoner som insulin och tillväxthormon, till-
verkning av penicillin och andra antibiotika samt monoklonala antikroppar,
vacciner och nya diagnosmetoder.
• Gruvnäring: Extraktion av metaller med hjälp av mikroorganismer.
• Enzymteknik i övrigt: Tvättmedel och biosensorer3 .
52
 Cellerna som används inom industrin, inklusive läkemedelsindustrin, kan Arbetsgången vidframställ-
vara både prokaryota och eukaryota. D e kan vara transgena (se Spira 1 s. 74-78), ning av biotekniska produkter.
men behöver inte vara det. Nummer I -3 visar arbetet
innan man kan börja produk-
Man kan antingen låta cellerna tillverka den substans eller utföra det arbete tion i stor skala. Först måste
man önskar, eller odla cellerna i en speciell reaktor, för att sedan skörda cellerna man hitta en lämplig mikroor-
och renframställa olika ämnen. Principen för arbetsgången när man odlar celler ganism, och därefter utveckla
för att renframställa produkter visas i figuren. en odlingsmetod. Nummer
4-7 illustrerar rutinarbetet
när en process väl är utprovad.
4 JÄSNING Lägg märke till att man hela
tiden måste kunna kontrollera
medium: processen noggrant.
näring och +
•

1
-2 3
energi
r
luft
5 7

SCREENING
"' SEPARATION
.,,,;,, vätska
\
~

att hitta labora- pilot- t.ex.

~ torie- ... anlägg- 0 ~ ISOLERING FÖRPACKNING
rätt mikro- . • filtrering
& RENING FÖRVARING
organism att skala n1ng • .. eller
FÖRSÄLJNING
av produkt
_,
0
göra jobbet • centri-
0 fuge ring

Processkontroll:
mätning och registrering,
""* celler

t.ex. pH, temperatur, näring.

Vare sig man först odlar organismerna och sedan renframställer produkterna,
eller låter intakta celler arbeta under längre tid (som t.ex. i avloppsreningsverk),
så krävs strikt kontroll av odlingsförhållandena. Ofta är det nödvändigt att till-
lämpa sterilteknik, så att inga oönskade mikroorganismer stör processen. (Det
gäller förstås inte i exempelvis reningsverk.) Sterilteknik kan du läsa mer om i
nyckelhålet på s. 83.

NYCKELHÅL:
Pilotstudier, uppskalning,
patent
När man vill börja tillverka någon ke-
misk/biokemisk produkt i stor skala finns
det flera problem som måste lösas.
Om man först tror att en speciell mo-
lekyl, framställd med bioteknik eller
med traditionella metoder, kan fungera
t.ex. som läkemedel, så är det i förhål-
lande till alla andra kostnader inte så
betungande att tillverka den med dyra
kemikalier som råvaror, i en komplicerad
procedur i många steg, och kanske med
litet utbyte (dvs. man får också en hel
del avfall, som måste renas bort).
När man ska tillverka samma ämne
industriellt måste man däremot försöka
hitta metoder som utnyttjar prisvärda
råvaror, inte innehåller alltför många
komplicerade steg, och inte leder till
bildning av problematiska biprodukter.
Ofta kan man uppnå de här fördelarna
med någon bioteknisk metod. Men oav-
sett metod så måste man tänka på att
uppskalningen kan innebära ytterligare
utmaningar. Processer som fungerar bra
i kolvar på 100 cm3 kanske inte går lika
smidigt i en reaktor på flera kubikmeter!
Vid tillverkning av läkemedel måste
receptet vara offentligt, och för att ingen
ska stjäla receptet skyddas det genom
patent, dvs. ensamrätt att tillverka prod-
ukten med angiven metod ett visst antal
år. Men eftersom patenterade metoder
är offentliga, kommer konkurrenterna att
sätta igång sin egen tillverkning direkt
när ett patent har gått ut. Därför måste
nya biotekniska produkter vara så effek-
tiva och lönsamma att företaget tjänar in
alla utvecklingskostnader och gör vinst,
medan patentet fortfarande gäller!

53
Några användningsområden
I det här kapitlet tar vi bara upp några av alla de här sektorerna. Om du behöver
repetera fakta om genteknik eller transgena organismer får du läsa s. 67-83 i
Spira I.

Livsmedelsindustri
Din frukost innehåller en nätt liten samling mikroorganismer och produkter till-
verkade av mikroorganismer. De är oftast absolut nödvändiga för att frukosten
ska smaka och se ut som den gör. Filmjölken och yoghurten innehåller bland
annat laktobakterier, som ger en syrlig smak beroende på att bakterierna om-
vandlar laktos (mjölksocker) till mjölksyra. Även ost innehåller laktobakterier
och ibland mögelsvampar. Aromen i många korvar beror på bakteriekulturer.
Brödet är mjukt och fluffigt tack vare att jästsvampar har bildat gasen koldioxid.
Vid gräddningen av brödet dör sedan jästcellerna.
Det här är gammal beprövad kunskap. Sedan flera tusen år tillbaka använder
man jästsvampar vid brödtillverkning, men även för att producera öl och vin,
och antingen mögelsvampar eller bakterier vid tillverkning av ost.
Svampar som bildar fiberliknande trådar används numera för att tillverka er-
sättning till kött, där quorn har blivit en väldig succe. Vid tillverkning av quorn
odlas svampen Fusarium graminearum i stora reaktorer. Innan det går att använ-
da svampcellerna måste
deras halt av RNA min-
ska, för annars kan per-
soner som äter produk-
ten drabbas av gikt eller
njursten. Det sker ge-
nom uppvärmning till
64 °C - då inaktiveras
proteaser, alltså enzy-
mer som bryter ner pro-
tein, medan RNAas-
enzymerna, som bryter
ner RNA, kan arbeta.
Renframställda en-
zymer används ofta till
att lösa upp cellväggar
i fruktextrakt för att få
klarare juice, och för att
bryta ner mjölksocker,
så att mjölken blir lak-
tosfri.

En frukost innehåller ofta

flera olika produkter som
mikroorganismer har hjälpt
oss att tillverka. Vilka sådana
produkter använder du?

54
Hantering av föroreningar och avfall
Vi är alla medvetna om att föroreningar och ökande avfallsmängder är ett problem
som måste lösas. Här kan vi återigen, i vissa fall, ta hjälp av mikroorganismer.

Avloppsvatten och oljespill

Vid rening av avloppsvatten, både från kommunala avloppsled-
ningar och från industrier som får avloppsvatten med hög halt or-
ganiska ämnen (skogsindustri, livsmedelsindustri), används mik-
roorganismer. Det här kallas biologisk rening. Mikroorganismerna
får arbeta under kontrollerade förhållanden med god syretillförsel
för att bryta ner det som annars skulle ha brutits ner ute i sjön
eller havsviken och kanske orsakat övergödning och syrebrist (se
Spira 1 s. 226). Den här biologiska processen kallades traditionellt
det "andra steget" vid rening av kommunalt avloppsvatten, där
det "tredje steget", sedan, är utfällning av fosfater med hjälp av
kalcium-, järn- eller aluminiumjoner. Även kväveföreningar ger
övergödning och måste renas bort. Därför har ett "fjärde steg" in-
förts, nitratreduktion, där denitrifikationsbakterier i syrefri miljö
omvandlar kvävet i nitrat till kvävgas (se Spira 1 s. 207-208).
Mikroorganismer kan även ta hand om annat slags avfall.
Bakterier specialiserade på att bryta ner olja och andra kolväten
används både för att sanera jord och ute till havs efter olyckor. Det
som blir kvar sedan bakterierna gjort sitt jobb är koldioxid och
vatten - som vid all fullständig förbränning! Den här oljenedbrytande
bakterien kan jobba åt oss.
Den hittade man i oljespill
i Mexikanska Golfen 20 I I,
Nya bränslen efter världens värsta oljeka-
tastrof
Genom inverkan av olika metanbildande arkeer kan organiskt material jäsas
till metan, alltså det som kallas biogas. Som råvara går det att utnyttja en rad
olika typer av biologiskt material, som växtrester, matavfall och kreatursgödsel.
I många länder finns småskaliga anläggningar för produktion av metan till bl.a.
matlagning. Det kan också ofta vara motiverat att jäsa annat slags organiskt ma-
terial till biogas, exempelvis pappersavfall, även om den ekonomiska vinsten är
obetydlig jämfört med att använda oljebaserade bränslen. Det här är nämligen
ett förnuftigt sätt att bli av med avfall på. I många svenska kommuner har man
infört källsortering av avfall, där det organiska materialet just ska kunna jäsas till
biogas. Då används den här biogasen i första hand som bränsle i bilar, bussar och
rälsbussar.
Etanol kan framställas ur många olika typer av sockerhaltigt material genom
jäsning med vanliga jästsvampar. Ett land med stor användning av etanol som
bilbränsle är Brasilien. I Sverige har för- och nackdelarna med etanol som bil-
bränsle debatterats livligt. Utöver kraven på viss ombyggnad av motorer, bl.a.
så att slangar och andra plast- eller gummidetaljer inte löses upp av etanolen,
så diskuteras i första hand om användningen av etanol verkligen leder till en
nettominskning av utsläppen av koldioxid till luften, jämfört med att köra bilar
på bensin. D essutom är det tveksamt om odlingsmark ska användas till bränsle-
produktion istället för livsmedelsproduktion.

55

Det här är en anläggning for
framställning av proteiner med
hjälp av transgena bakterier.
Proteinerna används till läke-
medel eller for att framställa
nya material.
1
Substrat är just en molekyl som
reagerar och bildar en eller flera
produkter under inverkan av ett
visst enzym.
Läkemedel
Om du har haft halsfluss eller lunginflammation och då fått penicillin vet du hur
effektivt det är - hur snabbt du känt sig betydligt bättre. Med penicillinet botas
idag infektionssjukdomar som förr kunde vara dödliga. För att få fram de stora
mängder som behövs, odlas mögelsvampar av släktet Penicillium i stora reakto-
rer. Dessa kan ha en volym på 50-200 m 3 . Odlingen pågår i ca 15 dygn. För att
bli av med svampmycelet ("svamptrådarna"; ses. 126) filtreras sedan odlingsvät-
skan. Därefter går det att renframställa penicillin ur vätskan.
Transgena bakterier används numera rutinmässigt för framställning av många
ämnen som vissa personer saknar eller har brist på. De första produkterna var
mänskligt insulin och tillväxthormon (Spira 1 s. 74-75 och s. 79).
Renframställda enzymer kan också användas i medicinskt syfte. Personer med
låg halt av enzymet laktas i tarmen har svårt att bryta ner mjölksocker. Symp-
tomen är bl.a. magont, diarre och uppsvälld mage. Om man vet att man måste
äta mat som innehåller mjölksocker kan man ta tabletter med enzymet laktas
som har renframställts exempelvis från mögelsvampar av släktet Aspergillus. Det
finns också mjölkprodukter med laktas. Då har laktosen spjälkats till glukos och
galaktos. Den här mjölken får en lite sötare smak p.g.a. glukosen.
Enzymteknik
Renframställda enzymer används alltså ibland som läkemedel, men en annan
intressant användning är i olika industriella processer. Det gäller både i traditio-
nell kemisk industri och i livsmedelsindustri. Fördelen jämfört med andra typer
av katalysatorer är att enzymer är mycket specifika för ett visst substrat 1, och att
bara en viss reaktion sker. Det blir alltså mindre mängder biprodukter och större
utbyte i reaktionen, vilket är bra ur energisynpunkt.
Det är främst enzymer från bakterier och olika svampar - både jästsvampar
och andra - som utnyttjas. De här organismerna har fördelen att de naturligt
56
skickar ut enzymer utanför cellerna för att bryta ner näringsämnen. Genom styr-
ning av odlingsbetingelserna kan man få organismen att i huvudsak producera
endast ett fåtal enzymer, som sedan renframställs. Det pågår också arbete med
att utreda vilken struktur en viss enzymmolekyl helst bör ha, och hur man då via
DNA-teknik kan få organismen att framställa just ett sådant enzym.
När enzymerna ska användas kan man antingen ha dem i reaktionsbland-
ningen eller immobiliserade1 på fasta partiklar. En fördel är att man med den 1 lmmobiliserad betyder orörlig.

sistnämnda metoden kan låta en reaktionsblandning rinna genom en kolonn

med immobiliserat enzym, så att den önskade reaktionen sker just då.

NYCKELHÅL: digt biologiskt material, som vi män- Enzymerna som Novozymes producerar
niskor inte kan äta, och knappast våra kommer främst från bakterien Bacillus
Bilbränslen med hjälp av husdjur heller. Hit hör avfall från skogs- subtilis och mögelsvampen Aspergillus
bioteknik bruket och skogsindustrin samt halm och oryzae. Genom genmodifiering har man
Den nuvarande massbilismen, där annat växtavfall från jordbruket. fått fram flera olika stammar som är
bilarna förbrukar den ändliga energire- Etanol framställs enligt beprövad teknik specialiserade på att producera stora
sursen olja, är inte långsiktigt hållbar (se genom jäsning av socker, exempelvis mängder av olika enzymer.
Spira 1 s. 282-283). Därför har man på glukos (ses. 50). Cellulosan i trä och Här ser man alltså ett exempel på ambi-
senare tid sökt många andra lösningar halm m.m. är ju en polymer av glukos, tionen att utnyttja de senaste ideerna
på transportproblemet, liksom olika men jästen kan inte utnyttja cellulosan inom bioteknik, inklusive genteknik, för
drivmedel för bilar. direkt. Först måste den på något sätt att arbeta för ett mer hållbart samhälle.
Några exempel är elektricitet och olika sönderdelas till glukos! Det är här mo- Alla håller kanske inte med om det här
typer av alternativa bränslen, som biogas dem enzymteknik kommer in. är den rätta vägen, men på något vis
(som mest består av metan), metanol Det danska företaget Novozymes ligger måste vi komma ur beroendet av olja
och etanol. i framkant när det gäller utveckling av och andra icke-förnybara resurser, samt
Flytande bränslen är att föredra av enzymteknik för cellulosanedbrytning, att vi måste klara av klimatproblemen.
praktiska skäl. och nu byggs anläggningar för etanol till
Mot metanol talar att denna alkohol är bilbränsle även i präriestaterna i USA.
En bioreaktor for framställning av enzymer
väldigt giftig. Det är nog allmänt känt att Iden är att man blandar växtavfall med som används for att bilda etanol-biobräns-
man kan bli blind om man dricker meta- flera olika enzymer, så att det bildas le. Särskilt viktiga blir enzymer som kan
nol (även kallad träsprit), men dessvärre socker, som sedan får jäsa till etanol. bryta ner cellulosa, som ju finns i överflöd
kan man även få skador genom upptag
av metanol genom huden.
Etanol är trots allt inte så akut skadlig
som metanol, och det går ju att fram-
ställa "denaturerad sprit", som inte går
att dricka (man kräks!). Därför har också
etanol på senare tid fått ganska stor an-
vändning som bilbränsle. Men snart satte
debatten igång om etanolproduktionen
som ett eventuellt hot mot världens
livsmedelsförsörjning. Om man använder
jordbruksmark till etanolproduktion i
stället för till livsmedel är inte så mycket
vunnet!
Lösningen skulle kunna vara tillverkning
av etanol ur olika typer av mer lågvär-

57
 Etiska aspekter - möjligheter och risker
Acceptansen för cell- och molekylärbiologins användningsområden varierar
stort, beroende på område. Knappast någon blir upprörd över penicillinodling
eller ostframställning, men kritiken är ofta hård mot gentekniskt framställda
livsmedel. Kritiken kan i vissa fall vara befogad, exempelvis när gener för anti-
biotikaresistens följer med den gen som man vill klona (se Spira 1 s. 7 4). Vi vill
ju inte att antibiotikaresistens sprider sig i naturen! Men i andra fall är det svårt
att förstå kritiken. Att med hjälp av genteknik öka näringsinnehållet i grödor
som utgör basföda för många människor borde inte vara mer kontroversiellt än
att "förbättra" grödor genom traditionell växtförädling. D et riktigt stora etiska
problemet i livsmedelssektorn är hur man ska kunna mätta alla människor på
jorden och därmed undvika hungersnöd. D et bör dessutom ske med en livsmed-
elsproduktion som är hållbar - socialt, ekonomiskt och ekologiskt.

Det Gyllene riset är en

transgen växt som har fått
formågan att bilda A-vitamin.
Det kan innebära en viktigt
forändring i områden där
ris är huvudfodan. Eftersom
vanligt ris knappt innehåller
något A -vitamin är bristsymp-
tom vanliga. Trots fordelarna
är riset ifrågasatt av många
- bara därför att det kommer
från en transgen växt.'

En växande global befolkning kommer också att efterfråga m er och mer av

indt1striprodukter av olika slag - och även här uppkommer frågan hur olika
sådana produkter kan framställas på ett hållbart sätt.

Länder i världen med A-vitamin-

brist i befolkningen.
- ...., ..
--
(Klinisk = så allvarlig
vitaminbrist att man
får sjukdomssymptom,
subklinisk = skador, men ej
så tydliga sjukdomssymptom.)
A-vitaminbrist ger bl.a. natt-
blindhet.
Med bristsjukdomar
pga A·vitaminbrist.

klinisk
allvarlig subklinisk
måttlig subklinisk
mild subklinisk
A-vitaminbrist under kontroll
inga tillgängliga data

58
 Vi vill också ha så god förmåga som möjligt att bota och behandla olika sjuk-
domar. När antibiotika infördes trodde många att mänskligheten slutgiltigt hade
vunnit kampen mot infektionssjukdomarna, men så har det inte blivit. Ett stort
problem är okritisk användning av antibiotika till annat än direkt behandling av
sjukdomar - och all användning av antibiotika kan leda till att de sprids i miljön.
Så snart antibiotika sprids ökar risken för att olika bakteriestammar ska utveckla
resistens. Idag orsakas till exempel ca 1 o/o av alla stafylokockinfektioner 1 i Sve- 1
Stafylokocker är vanliga bakterier
rige av stammar som är resistenta mot alla tillgängliga antibiotika. I Sydeuropa som många av oss har på huden,
men som kan ge svåra sårinfektio-
är motsvarande siffra mellan 25 och 50 °/o, beroende på land. Antibiotikaresis- ner om de "hamnar fel".
tens kan du läsa mer om på i Spira 1 på s. 154. Helt nya typer av antibiotika
behöver därför utvecklas. Här står bioteknikforskningen inför en stor utmaning.

SAMMANFATTNING:
••
CELLBIOLOGINS PRAKTISKA TILLAMP-
NINGAR - BIOTEKNIK
Utöver genteknik, som beskrivs utförligt i Spira 1, används kunskaper inom cell- och
molekylärbiologi för att producera en mängd nyttiga produkter och tjänster.
Inom livsmedelsindustrin används bl.a. jästsvampar till öl, vin och bakning, mjölksyra-
bakterier till filmjölk/youghurt och ost, och mögelsvampar till andra typer av ostar.
En nyare användning inom livsmedelsindustrin är biotekniskt framställda enzymer som
förbättrar matens kvalitet, och mögelsvampar för odling av svamp som ersättning för
köttprodukter.
Inom läkemedelssektom används transgena bakterier för framställning av hormoner,
och tillverkning av antibiotika bl.a. genom odling i stora reaktorer.
Genom jäsning av olika typer av biologiskt material kan man få fram förnybara bräns-
len, som metan (biogas) och etanol.
För att påskynda olika kemiska reaktioner går det i många fall att utnyttja enzymer,
oftast från bakterier eller svampar. Då blir reaktionerna mer specifika än med andra
typer av katalysatorer. Enzymerna kan antingen spridas i hela reaktionsblandningen
eller vara immobiliserade på ett fast ämne.
Mikroorganismer används också i stor omfattning för att ta hand om avfall. Dit hör
rening av olika typer av avloppsvatten samt nedbrytning av oljespill.
Som all annan teknik innebär tekniska användningar av cell- och molekylärbiologisk
kunskap både möjligheter och risker, och vid en bedömning av för- och nackdelar måste
etiska aspekter vägas in.Till riskerna hör oavsiktlig spridning av antibiotikaresistens,
och till möjligheterna nya sätt att producera livsmedel och mer miljövänliga industriella
metoder.

59

KAPITEL 7
Joggaren som springer i den
kalla luften håller ändå en
temperatur nära 37°C inne i
kroppen. Cellerna måste styra
intaget av näringsämnen och
syre, liksom uttransporten av
koldioxid och annat avfall, så
den inre miljon även i cellerna
hålls nära konstant.
l korn av något kraftigt färgat ämne, t.ex. saltet kaliumpermanganat, i vatten i en
+
Ett kraftigt färgat och vatten-
läsligt ämne, t.ex. saltet kalium-
permanganat, sprider sig genom
diffusion så att vätskan så
småningom har samma kon-
centration av ämnet Overallt.
Transport vid cellmembranet
och inne i cellen
För att människokroppen ska kunna fungera måste vi äta. Men
vi äter inte allt, utan väljer det vi behöver - eller tycker är gott.
Man kan säga att det är ungefär detsamma på cellnivå. Cellerna
tar in det de behöver, och undviker annat. På så vis blir deras
inre miljö en annan än den i yttervärlden. Men hur går det till?
Jo, cellmembranet är ganska tätt, men det har "portar" som
släpper in vissa ämnen och inte andra, och därför blir koncen-
trationen av ämnen olika på in- och utsidan av cellmembranet.
Utan skillnader i koncentration av joner mellan våra cellers
inre och yttervärlden kan vi inte tänka eller röra oss. När cel-
lerna inte längre kan upprätthålla den skillnaden så dör vi.
Det är alltså en absolut förutsättning för cellens liv att olika
ämnen kan finnas på skilda ställen, så att det blir speciella mil-
jöer för olika kemiska reaktioner. Både det yttre cellmembranet
och de olika organellernas membran måste därför kunna styra
vilka ämnen som ska kunna passera in och ut.
Molekylers rörelse i vätskor och gaser
I vätskor och gaser är molekylerna hela tiden i rörelse. Om en liten mängd av ett
ämne blandas ut i en större volym, så kommer det därför snabbt att sprida sig.
I gaser, t.ex. luft, går processen ofta väldigt fort. Därför kan man snabbt känna
lukten av en flyktig vätska med stark lukt, bara man öppnar en flaska eller häller
ut en liten mängd på ett fat.
I vätskor blandas ämnen inte fullt så snabbt, men om man lägger ett enda
bägare så blir så småningom vattnet i hela bägaren färgat.
Ett löst ämne sprider sig i en gas eller en vätska genom diffusion. Diffusionen
leder till att molekyler främst rör sig från ett område med hög koncentration mot
ett område med lägre koncentration. Nettorörelsen pågår ända till dess att kon-
centrationen blir densamma överallt.
Energiförhållanden vid diffusion
Drivkraften för diffusionen är den allmänna molekylrörelsen, som pågår så snart
vi befinner oss vid en temperatur högre än den absoluta nollpunkten, vilket vi
givetvis alltid gör - den är ju -273, 16 °C. Diffusionen stämmer också med ter-
modynamikens andra huvudsats (ses. 40), nämligen att alla spontana processer
leder till större oordning. Motsatsen, dvs. att samla ämnen till högre koncentra-
tion än de hade förut, kräver energi av hög kvalitet, högre än värmeenergi.
60
 Diffusion är en ganska långsam process och är därför mest effektiv över korta
avstånd. H är har vi ett skäl till att celler inte kan vara hur stora som helst. Små
celler har också större möjligheter till effektiv transport eftersom de har större yta
runt cellen i fö rhållande till volymen, än stora celler.

Transport över membranet - mellan cellen

och yttervärlden
Proteinerna i cellmembranet (ses. 33) har bl.a. till uppgift att förmedla transport
av ämnen både in i och ut ur cellen. D et finns både olika proteinkanaler för
1
passiv transport och olika pumpande proteiner för aktiv transport. Små oladdade En dipol är en molekyl som har en
ojämn laddningsfördelning, så att
molekyler (som inte är dipoler 1), t.ex. koldioxid och syrgas, kan passera rätt ige- en del är "lite positiv" och en annan
nom lipidlagret, men i övrigt krävs i stort sett alltid speciella kanaler. "lite negativ".

Ett cellmembrans yta kan se ut

så här i mycket stark förstoring
i ett speciellt elektronmikro-
skop. "Slätten" är lipiderna,
främst Josfolipider, medan
"bergen" är proteinmolekyler,
i stor utsträckning transport-
proteiner.

Passiv transport
Flertalet ämnen kan bara ta sig igenom ett cellmembran om speciella proteinka-
naler öppnas. Vid passiv transp ort rör sig molekylerna eller jonerna i riktningen
från högre mot lägre koncentration, på samma sätt som vid annan diffusion. D å
krävs ingen tillförsel av extra energi, utom för att öppna kanalen.
Proteinkanalerna kan öppnas och stängas t.ex. geno m att speciella signalmo-
lekyler binder till dem, eller genom att de reagerar på den elektriska spänningen
över membranet, membranpoten tialen. När exempelvis en nervimpuls fortplan-
tas, är båda sätten att öppna kanalproteiner viktiga.

0 0 0 0
0 0
O O O O O O
0
0 o : 0 ° 0
kanalprotein för
0

cellens utsida ~ passiv transport

,,,,,,,,,,.
dubbelt skikt av fosfolipider ~~

cellens insida
I" ; ,i '> • •, ••
Två exempel på mekanismen
for passiv transport. Transport-
proteinet till höger i bilden
0 0 öppnas bara om en speciell
0
0 0 signalmolekyl binder till det.

61

1 I många kemiska sammanhang
visar det sig att även annat än
koncentrationen spelar in för ett
ämnes förmåga att reagera, och
därför talar man ofta hellre om
"aktivitet" för ett ämne. Också
vatten kan ha olika aktivitet vid
olika tillfällen. Till aktiviteten bidrar,
utöver koncentrationen, även
bl.a. det tryck som vattnet utsätts
för. Det som man förenklat kan
kalla vattnets "koncentration" bör
i mer exakta sammanhang kallas
vattenpotential, som är ett sätt att
uttrycka vattnets aktivitet.
2 Det kan förklaras med att även
trycket ingår i den samlade vat-
tenpotentialen.
Osmos
Vattenmolekyler passerar cellmembranet genom speciella kanalproteiner, akva-
poriner. Därför kan vatten passera genom cellmembranet mycket lättare än olika
ämnen som är lösta i vatten. Det här leder till fenomenet osmos, som kan definie-
ras som vattens diffusion genom membranet. Vid diffusion i allmänhet är ju
drivkraften skillnaden i ett ämnes koncentration mellan olika ställen. Det gäller
även vatten. Destillerat vatten är definitionsmässigt 100 o/o vatten, men om vatt-
net innehåller lösta ämnen består inte lösningen av 100 o/o vatten 1•
Vi tänker oss en cell som placeras i en koncentrerad saltlösning eller sockerlös-
ning, och en annan cell av samma typ som placeras i destillerat vatten. I cellerna
finns det vatten och så pass mycket lösta ämnen att vattnets koncentration blir
ett mellanting mellan rent (destillerat) vatten och den koncentrerade salt- eller
sockerlösningen.
I det första fallet har vattnet högre koncentration inne i cellen än utanför. Då
gör diffusionen att vatten strömmar ut ur cellen, som krymper.
I det andra fallet, där cellens koncentration av vatten är lägre än omgivning-
ens, strömmar istället vatten in i cellen. Celler utan cellvägg, som djurceller, kan
då ta in så mycket vatten att de sprängs. Celler med cellvägg klarar situationen
genom att trycket inne i cellen ökar till dess att vattnet inte kan strömma in
längre2 •
Växter utnyttjar osmos både för att ta upp vatten och för att hålla sina celler
och vävnader styva. Men osmotiska fenomen är också viktiga för mikroorganis-
mer och i människokroppen.

Resultatet av osmos i en växt-

respektive djurcell. låg koncentration normal koncentration hög koncentration
Till vänster: Koncentrationen
lösta ämnen i den omgivande
vätskan är lägre än inne i -Q)
V
cellerna. Då strömmar vatten .......
><
:ro
in, och cellerna utvidgas. >
Växtcellens expansion stoppas
av cellväggen, medan djurcel-
len kan ta in så mycket vatten
att den sprängs.
Mitten: Koncentrationen lösta -
ämnen i den omgivande väts-
kan är densamma som inne i
cellerna. jämvikt råder, lika
mycket vatten strömmar in
som ut, och cellerna behåller
sin form.
Till höger: Koncentrationen
lösta ämnen i den omgivande
vätskan är högre än inne i Akvaporinerna upptäcktes ganska nyligen, och Nobelpriset i kemi 2003
cellerna. vatten strömmar då
tilldelades till hälften amerikanen Peter Agre för hans upptäckt av dem. Två
ut ur cellerna, som krymper.
Växtcellen krymper så mycket argument för akvaporinernas existens är att vattentransport kan blockeras med
att den inte kan fylla ut hela kvicksilverjoner, som kan förstöra proteiners struktur, och att vattentransporten
utrymmet innanför cellväggen. påskyndas om cellers genaktivering styrs så att mer av kanalproteinerna bildas.

62
Aktiv transport
Ofta måste cellerna få ämnen att röra sig i motsatt riktning mot koncentrations-
skillnaden, t.ex. när växter tar upp mineralnäringsämnen som finns i låga kon-
centrationer i markvätskan. Ett annat är att många celler strävar efter att ha högre
koncentration av kaliumjoner inne i cellen än utanför, men omvänt när det gäl-
ler natriumjoner. I de här fallen måste alltså cellen transportera ämnen i motsatt
riktning mot hur de skulle röra sig genom diffusion. Då handlar det inte om en
spontan process, utan energi måste tillföras, ofta i form av ATP. Processen kallas
aktiv transport. För det här finns speciella proteinpumpsystem i membranerna.

0 0
proteinpum par för
0 0 akti v transport
cellens utsida
För aktiv transport genom
ett cellmembran krävs
speciella pumpproteiner,
som drivs av energi från
cellens insida ATP

ATP

Den aktiva transporten av t.ex. kalium- och natriumjoner pågår hela tiden.
Trots membranets struktur sker tydligen alltid en viss diffusion åt "fel" håll. En
konsekvens är att en cell dör om den inte får energi för att upprätthålla den
aktiva transporten. Då är ju inte längre cellen ett område med annan kemisk
miljö än omgivningen, och livsprocesserna upphör att fungera.

Membran potential Här visas principen for ett

koncentrationselement med
I många celler har elektrokemiska fenomen stor betydelse. För att det ska bli lätt-
kopparelektroder och kopparjo-
are att förstå tar vi först några exempel från allmän kemi. I vätskor brukar man ner - det är forstås annor-
mäta pH med en elektrod, som mäter koncentrationen av oxoniumjoner jämfört lunda än vid ett cellmembran,
med en referens. Koncentrationen av oxoniumjoner kan ju räknas om till pH - men det är samma fysikaliska
surhetsgraden. Skillnaden i koncentration ger en mätbar elektrisk spänning. En princip!

pH-meter är egentligen en noggrann voltmeter. Ett annat exempel är att ett kon-
centrationselement kan konstrueras, t.ex. av två kopparstavar, ett kopparsalt i två V
lösningar av olika koncentration och en lagom genomtränglig, porös glasskiva
mellan vätskorna. Då visar det sig att spänningen blir högre ju större skillnaden
•
• •
n
• • ••
är mellan kopparjonkoncentrationen i de två lösningarna. Precis samma slags •
• • •
•
• • • • ro •
• .. > • ..
fenomen återfinner vi i cellernas värld! •
>T • ·-
(U • ~ .
>
"'
+ .-1 •+ Vl .......
V'l • V') V') •
Aktiv transport över ett cellmembran leder ofta till skillnader i joners koncen- •
.
~
(0
O,! .
• • -ro .
• • bl)
~
ro
0..
c.! • • .. V) • C,!
tration på ömse sidor om membranet, vilket alltså ger en elektrisk spänning, en
•
~ . . :oC) • • o ·
·• ··ot ~
• • 0.
'-,

• • • • •
membranpotential. Ofta får cellens inre en lägre potential än omgivningen, så att • • •• •

spänningen blir omkring - 70 m V relativt cellens utsida. En del jonkanaler styrs

• • •
• •
:
.: ... ,/. . ...\
• •

av membranpotentialen, så att de är stängda vid en viss membranpotential och hög låg

koncentration
öppna vid en annan. Så här styrs bl.a. impulsen genom en nervcell - ses. 235. av kopparsalt

63
 Endo- och exocytos
I många fall förs ämnen över cellmembranet inte som en molekyl i taget utan
med hjälp av membranblåsor. Exocytos innebär att cellen kan utsöndra mem-
branblåsor som små "paket" av olika ämnen till omgivningen. Endocytos innebär
i stället att en del av cellmembranet bildar en inbuktning som omsluter någon-
ting utanför cellen så att detta kan tas in.

EXOCYTOS
cellmembran
Principen för exocytos. En cytoplasma "" I
membranblåsa transporteras
till cellmembranet, som den • •
sammansmälter med. På så vis
kan blåsans innehåll tömmas
. ...
••
• ~ • •••
• • • ••
•
•••
I •
ut ur cellen. membran blåsa ••
med hormoner

hormonproducerande
cell

Viktiga exempel på exocytos är när körtelceller utsöndrar de ämnen de pro-

ducerar, när nervceller ger ifrån sig en "dusch" av transmittorsubstanser, och när
växtceller skickar ut råvaror till cellväggen.
Endocytos kan vara av olika typer:
• Fagocytos innebär att cellen tar in fasta partiklar, t.ex. när vita blodkroppar
oskadliggör bakterier.
• Pinocytos innebär i stället att en vätskedroppe tas in i cellen.
• Receptorfiirmedlad fagocytos innebär att cellen har små "gropar" med recepto-
rer för t.ex. lipoproteiner ("kolesterolpartiklar") där molekyler först fastnar
och sedan tas in i cellen.
ENDOCYTOS
cellmembran
cytoplasma >'( I

bakterie ....
Principen för endocytos.
Cellmembranet sträcker ut
podier - "fötter" - som om-
o -.-.. 0
sluter en partikel utanför
cellen, t. ex. en bakterie.

makrofag

En amöba "slukar" tojfeldjur genom endocytos.

Dessa bryts sedan ner inne i amöban. På samma
sätt går det till när vita blodkroppar tar hand
om bakterier och andra smittämnen. (TEM-bild,
förstoring ca 65 gånger.)

64
Transport inne i cellen
Eftersom många cellorganeller har membransystem av samma typ som det yttre
cellmembranet, kan transporten ske på ungefär samma sätt där. Dessutom rör sig
membranblåsor med olika innehåll genom cellen, både för endo- och exocytos
och vid omsättning mellan det endoplasmatiska nätverket och Golgi-apparaten.
När ämnen ska förflyttas längre sträckor inne i cellen utnyttjas även cellskelet-
tet, särskilt mikrotubuli. De här trådarna tycks fungera som en "räls", som blåsor
med viktiga ämnen kan röra sig utefter. Det gäller t.ex. i nervcellernas långa ut-
skott, axonerna. Vid blåsan, som har bildats från det endoplasmatiska nätverket,
sitter ett motorprotein som med hjälp av ATP rör sig utefter cellskelettet.
I stora växtceller kan man se att organeller rör sig. Fenomenet brukar kallas
cytop!asmastrijmning. Mekanismen är en samverkan mellan aktintrådar i cell-
wskelettet och ett annat protein, myosin, på ungefär samma sätt som i muskler.
För att få till stånd en rörelse krävs även energi från ATP. Cytoplasmaström-
ningen är en metod för långväga transport i stora växtceller.

--+ organellblåsa som ska transporteras Ämnen kan transporteras utefter

cellskelettet med hjälp av motor-
receptor för motorprotein proteiner - de kan liknas vid
motorprotein vagn.ar på räls.

mikrotubul

SAMMANFATTNING: TRANSPORT VID

CELLMEMBRANET OCH INNE I CELLEN
Cellmembranet ger förutsättningar för att skapa en annan miljö inne i cellen än utanför,
eftersom det är selektivt permeabelt. De flesta ämnen kan inte utan vidare passera
direkt genom membranet. I stället styr oftast olika kanalproteiner vad som får passera.
Passiv transport bygger på att underlätta diffusion - om en kanal öppnas för ett visst
ämne så rör det sig spontant från högre mot lägre koncentration. Osmos kan definieras
som diffusion av vatten - vatten rör sig från ett område med högre "vattenkoncentra-
tion" till ett med lägre, över ett cellmembran. Förutsättningen är att de i vattnet lösta
ämnena inte kan passera membranet.
Aktiv transport krävs när cellen behöver transportera ämnen över membranet från en
lägre till en högre koncentration. Det här kräver energitillförsel, ofta från ATP.
Större mängder av ett ämne kan passera membranet ut ur cellen med hjälp av exocy-
tos, och in i cellen med endocytos.
Inom cellen kan ämnen transporteras i små blåsor utefter mikrotubuli eller med hjälp
av cytoplasmaströmning. Också i de här fallen krävs energi, förmedlad av ATP.
 Cellers kommunikation
KAPITEL 8 och utveckling
Alla har vi börjat vår tillvaro som en enda cell - den befruktade äggcellen. Men
vad har sedan hänt? Bland det mest fascinerande inom biologin är hur denna
enda befruktade äggcell kan utvecklas och bli en komplett individ med mängder
av olika celltyper, trots att alla celler har samma genuppsättning. Det krävs up-
penbarligen någon typ av information för att detta ska ske.
Både ensamma celler och enskilda celler i en flercellig organism måste också
kunna reagera på och anpassa sig till händelser i omgivningen.
Det här kapitlet tar upp dessa två aspekter på cellernas informationshantering,
nämligen att:
• Celler differentieras, dvs. från en enskild modercell utvecklas celler av olika
typ för olika uppgifter.
• Celler anpassar sina aktiviteter efter intryck som de får utifrån.
Du kan även läsa om cellers kommunikation i kapitel 13, om samordning
av livet i växten, i kapitel 15 som är en introduktion till djurens fysiologi och i
kapitel 22 och 24 om människans nervsystem och hormonsystem.

Cellen anpassar sina aktiviteter

Den övre gränsen för vilka aktiviteter som är möjliga i en cell styrs av genomet,
alltså en individs hela uppsättning av DNA. En gen i en DNA-molekyl skrivs av
till mRNA, arbetskopian, och när intronerna har klippts bort används detta
Sambandet mellan DNA, mRNA som mall för tillverkning av protein. Det här läste du om i Spira l, men
mRNA och färdigt protein. det kan behöva repeteras - se figuren nedan. Proteinerna som tillverkas kan t.ex.
vara enzymer, som katalyserar reaktioner i cellernas ämnesomsättning.
DNA-mole kyl A
\ A
aminosyror
u
G
/
/ u u
/

/
/
/

I u Val
/
/

I
/
/
/

/
/
I
/
/ Val
~
/

/
/
TRANSKR IPT ION SPLICING TRANSLATION
gen- 2 c
/

~ ~ ~
h '
Ser

',, u
~

'
'
'
u
T u
gen 1 kodon
'
'
''

moget mRNA protein

DNA-sträng
(mall) mRNA

66
 Mycket av DNA i en eukaryot cell används aldrig - så vitt man vet - och
dessutom är det så att gener är aktiva vid olika tillfällen, och i skilda celltyper.
Olika signaler kan då leda till att olika gener blir aktiva och skrivs av till
mRNA, så att bestämda proteiner tillverkas.
Mer kortsiktigt kan cellerna också styra sina aktiviteter genom att aktivera
eller deaktivera befintliga enzymmolekyler. Metoderna bygger ofta på, att med
hjälp av små molekyler eller metalljoner styra enzymets form så att det antingen
får en fungerande aktiv yta, eller inte.

Vad får cellen att reagera?

Celler kan reagera på olika yttre intryck. D et kan vara fysikaliska stimuli, som
ljus, temperatur och dagslängd. D et kan också röra sig om olika kemiska sub-
stanser, t.ex. hormoner och andra signalämnen, men även ämnen utifrån. Ofta
reagerar cellerna på signaler från andra celler, både från granncellerna och från
sådana som ligger längre bort. En cell reagerar inte alltid exakt likadant på en
signal utifrån - ett viktigt exempel är att reaktionen ibland styrs av inre rytmer.

NYCKELHÅL:
Palolomasken - ett märkligt
havsdjur
Vi människor är egentligen ganska
speciella eftersom vi kan få barn när som
helst på året. Många andra djur anpassar
sig istället till årstidernas växlingar. Ett
exempel är att fåglar brukar bli sexuellt
aktiva när dagarna blir längre på vår-
kanten. Längre dagar ökar produktionen
av könshormoner, och det påverkar bl.a.
djurens beteenden så att honor och
hanar söker upp varandra.
Alla vattenlevande djur som har könlig
(sexuell) förökning måste på något sätt
mötas, antingen för parning eller för
yttre befruktning, dvs. att äggceller och
spermier kommer ut i sjö- eller havs-
vatten samtidigt.
Vid en del öar i södra Stilla Havet, främst
Samoa, lever palolomasken (Eunice
viridis). Större delen av året lever den
som andra havsborstmaskar och kryper
och borrar sig fram i bottenslammet.
När det är dags för förökning sker för-
ändringar. En stor del av maskens bakre
del lossnar från resten av djuret och
flyter upp till vattenytan. Där spricker
huden upp, så att äggceller och spermier
kommer ut i vattnet. I många fall kan
framdelen överleva och fortsätta det mer
undanskymda livet.
Eftersom djuren är skildkönade och
korsbefruktning därmed är nödvändig,
måste i stort sett alla palolomaskar i ett
område skicka upp sina bakkroppar fulla
med ägg respektive spermier vid samma
tillfälle. Oftast sker det bara en gång om
året, i september-oktober, närmare be-
stämt ca en vecka efter fullmånenatten,
efter det som hos oss är höstdagjäm-
ningen kring 23 september. Maskarnas
bakkroppar, med ägg eller spermier,
betraktas av samoanerna som en deli-
katess. Därför blir det folkfest i samband
med palolomaskens fortplantning!
Men hur kan masken känna av månens
olika faser? Det är fortfarande en gåta!

Insamling av palolomaskens bakkroppar

- fest en gång om året!

67
 Inre rytmer
Många organismer har en tydlig dygnsrytm - det gäller även oss människor.
Dels finns en s.k. frigående rytm på ungefär 24 timmar, dels justerar växlingen
mellan ljus och mörker rytmen till exakt 24 timmar. Hos växter har man sett att
rytmen kan uppstå genom en växelverkan mellan proteiner som styr bildningen
av varandra.
Andra inre rytmer har växlingar som är längre än ett dygn. Menstruations-
cykeln hos kvinnor, på i genomsnitt 28 dygn (med stora variationer), bygger
på ett "fördröjt samspel" mellan hormoner från hypofysen, som stimulerar ägg-
stockarna, och de hormoner som äggstockarna bildar, och som sedan hämmar
hypofysens produktion (ses. 284).
Svårare att förstå sig på är de rytmer som styrs av månens faser och tidvattnet.
Sådana förekommer i samband med många havsdjurs fortplantning - se nyckel-
hålet om palolomasken på föregående sida.

Signalöverföring
Celler kan ta emot intryck från omgivningen på flera olika sätt. Både djurens
sinnesceller och särskilda ämnen i växtceller kan reagera på fysikaliska fenomen,
t.ex. ljus. Till det krävs en speciell molekyl, en receptor, som kan förmedla infor-
mationen vidare.
Andra slags receptorer kan ta emot kemiska signaler. Ibland kommer signaler-
na från närbelägna celler, som vid överföring av nervimpulser och vid aktivering
av celler i immunförsvaret. Många hormoner, som också är kemiska signaler,
kommer i stället från helt andra delar av kroppen.
För kommunikation mellan närbelägna celler i samma vävnad finns ofta
direkt förbindelse mellan cellernas cytoplasma. Hur det fungerar kan du se i
bilderna nedan.
På något vis måste signalen utifrån kunna förmedlas inuti cellen så att det blir
en effekt, ofta genom aktivering av gener eller av redan existerande enzymer. Det
finns flera olika modeller.

I! I
~
"":::::-'l i-!-l-=::::
*

"gap j unctions" plasmodesmer

i dj urceller i växtceller

Djurceller har kontakt med varandra via "gap junctions''. Hos växt-
celler kallas motsvarande struktur for plasmodesmer. Dessa syns tydligt
som små hål i cellväggarna i bambuplantan här till höger.
(SEM-bild, förstoring ca 1 000 gånger.)

68
Membranreceptorer och sekundära budbärare
Celler har en mängd olika slags receptorer på membranets utsida. D essa är spe-
ciella proteinmolekyler. När en signalmolekyl binder till receptorn, förmedlas
1
information vidare in i cellen genom sekundära budbärare 1, så att resultatet an- från eng. second rnessenger

tingen blir ändrad enzymaktivering eller ändrad genaktivering. H ormoner som

utgörs av aminosyror eller peptider fungerar ofta så här. De kan därför ha snabb
verkan.
O fta finns det budbärare i flera led, så att en signal i form av att en enda mo-
lekyl binder till en receptor kan förstärkas och få stor och snabb effekt i cellen.

signal·
molekyl
-0 · • . . . . .
·

cellkärna
I
receptor

ändrad
enzymaktivitet
eller ändrad
genaktivering
cellkärna ~ t;;.___g
~e:!!!
naktivering

En sign.almolekyl binder till en membranbunden receptor. På grund av att steroidhormoner Liknar fosfolipider
Det Leder till att en signal utlöses på cellens insida, som i kan de ta sig igenom cellmembranet. Väl inne i cellen
sin tur sätter igång en reaktion inne i cellen. binder ett steroidhormon till en specifi,k receptor.
Följden blir ändrad genaktivering.

Steroidhormoner tränger in i cellen

Steroider är kemiskt sett lipider och kan därfö r lättare tränga igenom membranet
än andra typer av molekyler. D e speciella receptorerna som steroider binder till
fi nns inuti i cellen. Steroiden samverkar med sin receptor och påverkar genakti-
veringen i cellkärnan. Det här leder till en långsam och mer långvarig effekt än
med andra typer av hormoner.

Celler differentieras
I flercelliga organismer får olika celler så småningom olika karaktär. Alla celler
har samma genuppsättning, så de olika typerna av celler uppkommer genom att
olika gener aktiveras eller stängs av. Mönstret för aktiva gener går dessutom i arv
till nya generationer celler av samma typ.
På nästa sida är ett nyckelhål där du kan läsa om de gener som vanligtvis är
inblandade i celldifferentiering. D ärefter beskriver vi hur en befruktad äggcell
utvecklas genom celldifferentiering och upprepade celldelningar.

69
NYCKELHÅL:
Celldifferentiering
Det finns flera stora frågor som cell-
forskare har funderat länge över. En är
hur specialiseringen av celler styrs i det
tidiga embryot1. Efter befruktningen är
cellerna på alla sätt exakta kopior, men
efter bara några delningar börjar olika
celler att aktivera olika gener i sitt DNA.
Men hur går det här till? Någonstans
måste ju differentieringen starta. Ofta får
en ensam cell eller en viss typ av celler
en signal om polaritet. Polaritet innebär
att vissa ämnen fördelas ojämnt i cellen.
Det kan vara så, att signalämnen har
olika koncentration i olika delar av em-
bryot. Ofta finns en polaritet redan i den
befruktade äggcellen. Det intressanta är
också att principen tycks vara likartad i
många olika djurgrupper. Forskning på
bananflugor har därför även ökat förstå-
elsen för hur vi människor utvecklas ur
en enda cell, den befruktade äggcellen.
I bananflugor verkar det som om ägget
får olika "ändar" genom inflytande av ett
ämne från flughonan. När väl en polari-
tet har uppstått och äggcellen delar sig i
flera mindre celler, aktiveras olika gener
i olika delar av den blivande flug larven.
Den här genaktiveringen sker dessutom
i flera steg, så att överordnade gener
styr de underordnade genernas aktivitet.
..
Amnen från flughonan leder till att den
blivande larven delas in i segment, där
olika styrgener är aktiva. Varje sådan gen
styr i sin tur andra gener, som utformar
flugans olika organ.
Denna selektiva aktivering och deakti-
vering sköts av de speciella hox-generna
(även kallade homeobox-gener). Dessa
verkar genom att koda för olika speciella
proteiner, transkriptionsfaktorer, som i
sin tur sätter igång eller stänger av hela
genfamiljer. Hox-generna kan liknas vid
dirigenter som styr olika gengrupper -
orkestrar - och ser till att de aktiveras
eller stängs av vid rätt tillfälle.
1Embryo kallas det begynnande livet från första
delningarna till ca vecka 8 i graviditeten hos
människan .
70
Hox-gener finns hos alla djur och många
av dem är dessutom likadana. Hos män-
niskan har man hittills identifierat ett
40-tal olika hox-gener bland våra totalt
ca 22 000 gener.Tänk dig dessa som
22 000 musiker som dirigeras av 40
dirigenter och där alla dirigenter måste
veta exakt vad de andra gör för att det
ska bli en helhet!
..
Aven om principerna för individens ut-
veckling är likartade inom djurriket så
finns det också skillnader. I ett tidigt
flugembryo går det inte att veta exakt
vilken vävnad som en bestämd cell ger
upphov till. Så verkar däremot fallet
vara hos rundmasken (nematoden)
Caenorhabditis elegans. Här går det att
spåra utvecklingen av varenda cell i hela
det lilla djuret.
Bananflugorna kan ses som ett mellan-
ting mellan den här masken och dägg-
djuren när det gäller cellernas "öde". Hos
däggdjuren verkar det dröja innan en
cell måste specialisera sig - snarast till
efter det att embryot har fastnat i liv-
moderväggen. Dessutom vandrar en hel
del celler mellan olika delar av embryot
under utvecklingens gång. (Se s.72-73
om människans fosterutveckling.)
När inte cellerna är så ödesbestämda
i sin specialisering från början, måste
de lita till olika typer av signaler. Det är
tydligt att cellerna påverkar varandra, så
att närvaron av celler av en viss typ styr
vad cellerna intill ska specialiseras till.
Signaler utifrån, via bl.a. cellens läge,
leder till att en viss styrgen aktiveras.
Styrgenen kodar för ett regleringsprotein
som aktiverar andra gener, så att det
t.ex. tillverkas muskelproteiner i en
muskelcell.
Cellernas specialisering kan vara olika
slutgiltig. Hos många växter verkar alla
celler fortsätta att vara totipotenta2 . Ur
en enda cell, t.ex. i märgen i en stjälk,
kan det alltså bildas en ny, komplett
planta. Så är oftast inte fallet hos djur.
Genom bl.a. epigenetiska förändringar
2 totipotent == ha möjlighet till allt, dvs. i det här
fallet att bilda vilken typ av specialiserad cell
som helst.
(se Spira 1 s. 33) blir en del gener mer
eller mindre slutligt avstängda.
Du kan också läsa om kloning i Spira 1
på s. 77-78 - det är betydligt svårare
att klona däggdjur än växter.
Vi återgår till embryots utveckling. DNA
är lika i alla celler och de gener som
kodar för proteiner som "sköter" cel-
lens överlevnad är aktiva i alla dessa,
men när det gäller andra gener börjar
skillnaderna bli tydliga mellan olika typer
av celler. De gener som inte har med
cellens grundläggande ämnesomsättning
att göra ligger i grupper, där varje grupp
kodar för något specifikt.Vilka av dessa
grupper som ska aktiveras och när det
ska ske följer alltid samma plan och allt
styrs av hox-gener. Ibland går något fel
i genregleringen. Ett tragiskt exempel
på det är neurosedynkatastrofen på
1960-talet. En del barn till kvinnor som
under den tidiga graviditeten hade ätit
en lugnande medicin, neurosedyn eller
thalidomid (olika beteckningar på sam-
ma ämne), föddes med missbildade ar-
mar eller ben. Orsaken var att medicinen
störde de hox-gener som skulle aktivera
generna för bildningen av armar och ben
hos fostret. Den kemiska förklaringen är,
att det verksamma ämnet i medicinen
visade sig bestå av två spegelisomerer.
Den ena formen gav den lugnande effek-
ten medan den andra störde hox-generna .
Neurosedyn under graviditeten kan ge
missbildade armar och ben hos barnet.
Från en enda cell till en hel individ

Könlös förökning
Låt oss först påminna om att alla organismer inte fortplantar sig sexuellt (se
Spira 1 s. 37). Det vanligaste exemplet på könlös förökning är encelliga organis-
mer som förökar sig genom delning, t.ex. bakterier. Men även bakterier utbyter
genetiskt material genom att kopiera och utbyta plasmider, vilket får betraktas
som en typ av könlig förökning. Antibiotikaresistens, som är ett stort hälsopro-
blem sprids på detta sätt. En del växter kan sprida sig genom att bilda revor eller
utskott, t.ex. jordgubbar, potatis och den mossa som tar över gräsmattan. En del
Hinnkräftor är vanliga djur-
flercelliga djur kan växla mellan könlös och könlig förökning. Dessa förökar sig plankton i sötvatten. Under
vanligtvis könlöst när miljön är stabil och gynnsam. Det går då fortare att bli fler, större delen av året har de
och de slipper besväret att leta efter det andra könet. När miljön är mer varie- könlös förökning och kan då
bli många på kort tid Men
rande övergår de här djuren till att istället föröka sig sexuellt. Fördelen är att den
om miijön ändras förökar de
genetiska variationen inom populationen blir större, och då ökar chansen att sig sexuellt. Honan nedan bär
åtminstone några individer klarar förändringarna. obefruktade ägg på ryggsidan.

Könlig förökning
De flesta flercelliga organismer har könlig förökning, och fossil visar att den här
mekanismen uppstod för drygt en miljard år sedan. Sexuell förökning kostar
energi, men ger variationens fördelar. Organismer bildar könsceller genom meios
(redt1ktionsdelning), där den dubbla kromosomuppsättningen hos den vuxna
individen halveras, åtminstone hos djur och blommande växter. Hos människan
innehåller könscellerna 23 kromosomer istället för de 23 par kromosomer som
finns i alla kroppens övriga celler (se Spira 1 s. 38). Variationen hos avkomman
till två individer beror på att slumpen avgör vilken av de två kromosomerna i ett
par som hamnar i en speciell könscell. Hos människan med 23 kromosompar
finns det därför 2 23 möjliga kombinationer vid bildningen av en könscell. San-
nolikheten för att det ska bildas två helt identiska spermier eller äggceller är med
andra ord mycket liten. Ännu mindre blir förstås möjligheten för två helsyskon
att bli kopior av varandra, eftersom mannens och kvinnans könsceller med alla
sina respektive möjligheter smälter samman till ännu fler möjligheter. Eftersom
det också sker omkombinationer av gener under meiosen, ökar antalet möjlig-
heter ytterligare. Liksom hos organismer som förökar sig könlöst tillkommer
dessutom mutationer som också ökar variationen. Men mutationer ärvs bara om
de sker i könscellerna eller deras föregångare.

71

1 Cellen
har enkel kromosomupp-
sättning - se Spira 1 s. 39.
2
Cellen har dubbel kromosomupp-
sättning - se Spira 1 s. 39.
3 Zygot - från grekiskans zygotos
som betyder förenad.
Befruktningsögonblicket - en
spermie tränger sig in i ägg-
cellen.
Befruktningen
Hos de organismer som precis som människan har tydliga kön, är oftast den
hanliga könscellen liten och rörlig, medan den honliga är stor och orörlig. Den
hanliga bidrar bara med genetiskt material, medan honcellen - förutom gene-
tiskt material - står för hela det cellmaskineri som behövs för att den befruktade
cellen ska utvecklas.
Hos människan sker själva befruktningen oftast i äggledaren, och inleds när
en spermie når ägget. Förutom bidraget till en ny individ finns i spermiens hu-
vud också enzymer som hjälper den att tränga igenom äggets geleartade hölje.
När spermiens haploida I cellkärna har trängt igenom höljet och äggcellens mem-
bran, sker en serie snabba rektioner i äggcellens yta för att förhindra att fler
spermier tränger sig in. Den hanliga cellkärnan smälter därefter samman med
den honliga till en diploid2 zygot3. Det här är början till en ny individ.
Differentieringen - cellerna
får olika specialisering
Varje flercellig organism börjar alltså
som en enda cell, som genom upprepade
delningar leder till den färdigbildade
individen. Alla celler har samma upp-
sättning DNA men visar ändå olika spe-
cialiseringar. Vi tar här människan som
exempel.
På väg ner mot livmodern börjar det
befruktade ägget att dela sig genom van-
lig celldelning, mitos. Under dessa första
dagar är det olika gener från äggcellens
DNA som styr processen. De gener som
spermien har bidragit med aktiveras först
efter några dagar, när zygoten har delat
sig ett par gånger. Det går inte så fort och sker utan tillväxt av cellerna innanför
det geleartade höljet, men efter tre dygn har det befruktade ägget delat sig tre
gånger och består nu av åtta små och odifferentierade, mer eller mindre identiska
och löst sammanfogade celler. Eftersom dessa åtta celler är odifferentierade kan
var och en av dem utvecklas till en ny individ, om de separeras. Då bildar de
identiska kloner.
Efter den fjärde delningen binds cellerna hårdare till varandra, och redan i
16-cells-stadiet finns en tydlig polaritet, vilket innebär att cellerna i den fortsatta
delningen blir olika. Efter ytterligare några delningar bildas en ihålig cellboll,
en blastocyst, där det nu finns två olika celltyper. Detta är en början på celldif
Jerentieringen. Det yttre lagret kommer att bilda fosterhinnor och moderkaka,
medan de inre cellerna, som är samlade i ena änden av blastocysten, kommer
att bilda embryot, som det växande livet kallas de åtta första veckorna. Cellernas
ämnesomsättning har nu kommit igång ordentligt och de ökar även i storlek.
Efter 5-7 dygn har cellbollen vuxit till ett 100-tal celler och nått livmodern, där
72
den sätter sig fast i livmoderväggen. Det är också nu som moderkakan, placentan,
bildas. Går något fel i denna fas blir fortsatt tillväxt omöjlig, eftersom placentan
försörjer embryot med näring och syre sa.m t transporterar bort avfallsprodukter.

2. Befruktning sker och en zygot bildas

när spermie- och äggcellskärnorna
sammansmälter.
3. Celldelningen börjar 4. Celldelningen fortsätter
i äggledaren på vägen och embryot är en cellboll
mot livmodern. när det når livmodern.

inre cellmassa
äggledare . hålig-
/ het
•
•

• •

blastocyst
5. En blastocyst bildas.

• • •
livmoder-
-
slemh inna Resan från ägglossning
till implantation i liv-
1. Ägglossning. Äggstocken muskulatur moderslemhinnan.
frisätter en äggcell som
fångas upp av äggledaren.
Under resans gång befruktas
' ägget och delar sig ett antal
gånger till en ihålig boll, en
6. Blastocysten sätter sig
fast i livmoderslemhinn an. blastocyst.

Delningen fortsätter, och efter cirka två veckor kan tre cellager urskiljas i den
del som bildar själva embryot - en gastrula har bildats. D ess tre cellager: endo-
derm, mesoderm och ektoderm är spännande eftersom de kommer att utvecklas
vidare med olika slutresultat. Under denna period bildas dessutom förstadierna
till kvinnans äggbildande respektive mannens spermiebildande celler.
• Mesoderm bildar bl.a. muskulatur, skelett- och broskvävnad samt blodceller.
• Endoderm bildar bl.a. mag- och tarmkanal med tillhörande körtlar.
• Ektoderm bildar bl.a. nerv- och hudvävnad samt ögats lins.

DAG 7 DAG9 DAG 12 • •

~ :.. .. •
• • •
•
• •
• ••
• • l \ .' gastrula
•

• •

•
'
mage
DAG 16 DAG 28
fostersäck ><" ),ud och ryggrad
\
// """\ ektoderm endoderm
navelsträng muskler
mesoderm
········· embryo

. Blastocystens fortsatta utveck-

gulesäck hjärna I
•
ling till ett tydligt embryo med
I
inre fosterh inna yttre foste rhin na lungknopp fosterhinnor.

73

Här visas hur formen foränd-
ras hos embryot och fostret,
där siffrorna anger veckor.
Observera att bilderna inte
är i samma skala. Barnet
som snart ska fodas är forstås
0 0 .• •.
manga ganger storre an em-
bryot i vecka 3/
Varför börjar då cellerna differentieras?
Vad som styr differentieringen är ännu inte helt klarlagt. Dock vet man att både
cellernas eget DNA, och den miljö som den gravida kvinnan inklusive äggcellen
står för, inverkar. Några få regulatoriska gener startar processen. De hox-gener
som vi berättar om i nyckehålet på s. 70 dirigerar den fortsatta specialiseringen
av ekto-, meso- och endoderm. Cellsignaler från omgivande celler hjälper också
till genom att dessa påverkar sina grannar så att de får samma specialisering. En
levercell, till exempel, påverkar cellerna runt omkring så att också de blir levercel-
ler. Detta kallas transduktion.
Från tidig utveckling fram till födseln
Hos människan går det ungefär 38 veckor från befruktningen till dess att barnet
föds. Ofta anges 40 veckor istället, men då räknar man från senaste menstrua-
tionens sista dag.
I femte veckan, när moderkakan har börjat fungera, börjar embryots hjärta
att slå, för att pumpa runt de näringsämnen och den syrgas som hämtas upp i
moderkakan. Moderkakan tar också upp de avfallsprodukter som bildas. Utbytet
i moderkakan sker genom diffusion och aktiv transport mellan moderns och
embryots blodkärl, utan att de två blodomloppen möts. Modern och embryot
har alltså helt skilda blodomlopp.
Runt vecka åtta, när allt i det blivande barnet är anlagt men långt ifrån fung-
erande, börjar det blivande barnet att kallas foster. Fostret är nu inte mer än
2-3 cm långt från huvud till rumpa, och väger ungefär 4 gram. Mellan vecka 10
och 20 mognar de olika organen och deras funktioner alltmer, och vecka 20 är
fostret cirka 20 cm mellan huvud och rumpa, och väger drygt 400 gram - halva
graviditeten har nu gått.
\
E E
E
u
<"'
u
E .,.,
0
3 4 5 6 7 8 9 16 20 - 36 38
vecka nummer
Från vecka 20 och fram till födelsen i vecka 38 sker en kraftig tillväxt. Skelettet
förbenas och benmärgen blir mer effektiv som blodkroppsbildare, och dessutom
bildas naglar och tandemalj. Redan runt vecka 20 börjar också livmodermuskeln
att träna sig, dvs. små sammandragningar sker. Under de sista veckorna finslipas
allt som barnet behöver för att möta världen utanför livmodern. Lungorna mog-
nar, underhudsfettet ökar för att klara av kyla, och lanugohåret, som nästan varit
som en päls för fostret, försvinner. Lanugohår bildas även hos vuxna som lider av
kraftig undernäring eller sjukdomen anorexia nervosa (ses. 163).
Vad de flesta inte vet är att fostret både andas och sväljer fostervatten under
den senare tredjedelen av graviditeten, samma vatten som det "kissar" i, när nju-
rarna har utfört sitt arbete. Utan detta fostervatten skulle lungorna inte utvecklas
0 •• • •
pa ratt satt.
74
 Om något händer med mamman under graviditeten finns det med dagens Under den nyfoddes forsta
sjukvård goda möjligheter att rädda fostret från ca 25:e veckan, även om risken minut kollar barnmorskan
av reflexer, puls och andning
för bestående skador ökar ju mindre fullgånget fostret är. Många veckor för tidigt
m. m. för att säkerställa att allt
födda får bl.a. problem med andningen eftersom lungvävnaden inte är färdigut- är normalt.
vecklad.
Tyvärr slutar en del graviditeter i spontan abort- det vi kallar missfall. De van-
ligaste orsakerna är att någonting har gått fel under embryots/fostrets t1tveckling,
eller att någonting inte fungerar som det ska i kvinnans kropp. Händer detta
under de två första veckorna av graviditeten upplever kvinnan det oftast bara
som en försenad menstruation. Det finns statistik som visar att ca 30 o/o av alla
graviditeter slutar med missfall, merparten under tidig graviditet då differentie-
ringen är som känsligast.

Apoptos - programmerad celldöd

Under tidig embryo- och fosterutveckling bildas olika vävnader med cellerna tätt
tillsammans. Senare under utvecklingen anvisar det genetiska programmet att
hålrum behövs, och cellerna som då ska försvinna genomgår apoptos, programme-
rad celldöd, dvs. att celler dör på ett organiserat sätt. Ett exempel är "simhuden"
mellan fingrar och tår, som försvinner under fosterutvecklingen. Andra exempel
är mellanörats hålrum respektive ryggmärgskanalens hålrum som skapar utrym-
me för nerverna som löper där. Även den svans vi har under tidig fosterutveckling
försvinner genom apoptos. Apoptosgenerna är viktiga under hela livet eftersom
de bryter ner uttjänta celler, faktiskt flera miljarder varje dygn. Celler muterar
också ständigt, och utvecklas ibland till tumörceller. I unga år har kroppen en
fantastisk förmåga att reparera skador eller, om detta inte går, avlägsna celler som
avviker från det normala. Även här är apoptosgenerna viktiga eftersom de ser till
att de celler som muterar och blir cancerceller tar död på sig själva.

75
 Om du letar upp en lagom stor vattensamling på försommaren kan du själv
observera apoptos. Man brukar kunna se grodyngels olika stadier - de första
ynglen med svans och utan framben, lite äldre yngel med framben och sådana
där svansen nästa helt har försvunnit genom just apoptos. Den vuxna grodan
saknar ju svans.

Grodyngel i något olika utvecklingsstadier,

och en ung groda. När frambenen har
vuxit ut börjar svansen tillbakabildas.
Tillbakabildningen är ett exempel på
programmerad celldöd.

Meristem och stamceller

Växter har under en stor del av livet områden med celler som lätt kan dela sig och
bilda ny vävnad. De här områdena med speciell tillväxtvävnad kallas meristem.
Meristem finns t.ex. i skiktet mellan veden och barken hos träd. Så länge trädet
lever och växer så producerar detta meristem vedvävnad inåt och sockerledande
vävnad (sildelen eller floemet - se s. 118) utåt. Samtidigt bibehålls de ospecia-
liserade meristemcellerna. Eftersom de har aktiv ämnesomsättning är det inte
konstigt att de innehåller ämnen som vi människor kan tillgodogöra oss. Det var
också just det här skiktet man använde i barkbröd! Andra delar är för träiga - de
innehåller mest cellulosa som vi inte kan spjälka i vår mag-tarmkanal.
Motsvarigheten hos däggdjuren till växternas tillväxtzoner är stamceller. De
är av olika typer. Embryonala stamceller kan ge upphov till vilken vävnad som
helst, om de får rätt signaler. Även hos vuxna individer finns stamceller, men då
är de något mer specialiserade, så att varje stamcellstyp bara ger upphov till vissa
vävnader och organ. Det här kan du läsa om i Spira 1 på s. 80-81 .
Både växters meristemceller och däggdjurens stamceller måste kunna dela sig

76
på ett icke-likvärdigt sätt. Det måste dels bli en dottercell som så småningom
specialiseras, dels en dottercell som bibehåller stamcellskaraktären.
Användningen av mänskliga stamceller inom tillämpad sjukvård är just nu
mycket omdebatterad. Förhoppningarna är stora att man med genmodifierade
stamceller ska kunna ersätta defekta vävnader och organ hos en patient. Invänd-
ningarna mot stamcellsforskning är att
man tar de embryonala stamceller från
provrörsbefruktning eller från aborterade
foster. I båda fallen anser kritikerna att
man berövar en mänsklig individ möjlig-
heten att utvecklas.
Blodkroppsstamceller från navelsträng. Dessa stamcel-
ler som bildas i en del av våra skelettben kan utvecklas
till någon av våra olika blodkroppar (röda, olika vita
eller de som bildar blodplättar) och som med varia-
tioner förekommer hos alla däggdjur. Stamceller av
denna typ kallas multipotenta. SEM-bild, förstoring
ca 1 000 gånger..

SAMMANFATTNING:
CELLERS KOMMUNIKATION OCH
UTVECKLING
Celler behöver hantera information både för att utvecklas på rätt sätt i kroppen och för
att anpassa sig till händelser i den omgivande miljön. De totala möjligheterna för varia-
tion av en cells liv avgörs av dess genom, alltså DNA.
Cellernas aktivitet kan förändras dels genom att olika gener aktiveras, dels genom att
redan befintliga enzymers aktivitet förändras.
Mycket av aktiveringen styrs av kemiska signalmolekyler. I många fall stannar signal-
molekylen på utsidan, där den binder till en receptor. Signalen förmedlas sedan inuti
cellen av en eller flera sekundära budbärare. Steroidmolekyler tränger istället in i cellen,
och binder där till en speciell receptor, som då påverkar genaktiveringen. Signalering
styr även hur celler differentieras och bildar en flercellig individ med mängder av olika
celltyper. Dels kan det finnas en kemisk variation - en polaritet - redan inom den
befruktade äggcellen, dels påverkar cellerna i ett embryo varandra.
En mänsklig befruktad äggcell vandrar från äggledaren till livmodern där det sätter
sig fast, och utvecklas under 38 veckor. När den befruktade cellen har delat sig ca 20
gånger bildas en ihålig blastocyst - det första stadiet i differentieringen. Efter ca 3
veckor finns tre olika cellager - en gastrula har bildats. Redan i vecka 8 är alla organ
anlagda, och dessa mognar sedan fram till v. 20. Därefter sker en kraftig tillväxt.
I både växter och djur finns det kvar icke-specialiserade celler även hos vuxna individer.
Det rör sig om meristemceller hos växter och stamceller hos djur. Man tror att mänskliga
stamceller kan komma att få stor betydelse inom sjukvården.

77
Levande organismer som är så små att de inte går att upp-
täcka med blotta ögat brukar kallas mikroorganismer. De
krävs mikroskop för att se dem! Därför var vi människor också
länge okunniga om deras existens och om deras ekologiska be-
tydelse och att en del av dem orsakar sjukdomar. Deras antal
på jorden är ofantligt - i en handfull jord finns flera miljarder
bakterier, i din egen tarmkanal åtminstone 2 kg. Det motsva-
rar fler bakterieceller än vår kropp har människoceller.
Till mikroorganismerna brukar man också räkna virus, även
om de inte är levande i vanlig bemärkelse. De har visserligen
en nukleinsyra innestängd i ett hölje av protein, och är alltså
''biologiska bildningar'', men de har inte förmåga att försöka
sig på egen hand.
I det här blocket tar vi upp det allmänna om mikroorganis-
merna, dvs. deras plats i systematiken, vilken roll de spelar och
hur man särskiljer och studerar dem. I block V, kapitel 20, går
vi sedan in närmare på dem som sjukdomsalstrare.

Många bakterier har vi god nytta av. De rödfärgade bakterierna i bilden, Dehalococcoides, utnytt-
jar kloratomer som elektronmottagre i sin andning. Man undersöker nu om dessa kan användas för
sanering av klorhaltiga lösningar, som är vanliga miljögifter i jordar och vattendrag. SEM-bild;
förstoring ca 30 000 gånger.

78
79

KAPITEL 9
1 Alltså inte jäsning, utan att utnyttja
exempelvis nitrat- eller sulfatjoner i
stället för syrgas!
Bakterier, arkeer och virus
Bakterier och arkeer är två av de tre domänerna av levande organismer - den
tredje utgörs av alla organismer med eukaryota celler (se Spira 1 s. 91). Gemen-
samt för bakterier och arkeer är att de har prokaryota celler, och att de oftast inte
bildar komplicerade flercelliga strukturer.
De prokaryota organismerna har en mycket varierande ämnesomsättning.
Det är bara bakterier som kan få energi och material för sina livsprocesser ge-
nom att vara kemoautotrofa eller utnyttja anaerob (syrefri) andning 1• Inga andra
organismer kan heller genomföra fotosyntes utan syrgasutveckling, dvs. utnyttja
någon annan molekyl än vatten för att få väteatomer för att omvandla koldioxid
till socker. Biologisk kvävefixering är en annan viktig process som bara utförs av
prokaryoter.

Tabell över bakterier, arkeer och eukaryoter

EGENSKAP BAKTERIER ARKEER EUKARYOTER

prokaryota celler Ja neJ

.
cirkulärt DNA Ja Ja neJ
. .
histoner (se Spira 1) neJ Ja Ja
. . .
cellkärna inom membran neJ neJ Ja
1 . .
cellvägg med muraminsyra neJ neJ
bindning i membranlipiderna ester eter ester

ribosomer sma• små stora

introner i flertalet gener neJ neJ Ja

plasmider Ja Ja sällan
. . .
metanbildare inom gruppen neJ Ja neJ

nitrifikation (se Spira 1) Ja neJ neJ

kvävefixering Ja Ja neJ
.
fotosyntes med klorofyll neJ ja (i kloroplaster)
. .
kemoautotrofa former förekommer Ja neJ
tillväxt vid temp. över 100 °( neJ ja (termofila) neJ
1
en typ av sockermolekyl med en aminogrupp

2 Kontaminerad betyder besmittad.
Prokaryoternas mest slående skillnad mot eukaryota celler är den mindre stor-
leken: 1-10 µm. Dessutom har prokaryota celler vanligtvis bara ett fåtal organel-
ler. Nyare forskning har dock gett fynd både av ganska stora bakterier (uppåt
1 mm) och av vakuoler och organeller i cellerna.
Den ringa storleken gör att olika arter är svåra att skilja åt - det räcker oftast
inte att titta på dem i mikroskop. Det är också viktigt att arbeta sterilt, så att inte
andra mikroorganismer än dem man vill studera tar sig in i odlingen så att den
blir kontaminerad 2 . Metoder för artbestämning och sterilteknik kan du läsa om
i nyckelhålet på s. 83.

80
Arkeer
Utseendemässigt är det inte så enkelt att avgöra om en prokaryot cell är en bak-
terie eller en arke. En tumregel är att arkeer lever i väldigt speciella miljöer, där
andra organismer har svårt att klara sig. Dit hör mycket varma miljöer, alltså
varma källor, och extremt salta platser, t.ex. sodasjöar.

•
"t ...

---

En tredje grupp arkeer är metanbildarna. De har på senare tid börjat utnyttjas Här tas prover på vattnet i en
sodasjii i Senegal. Det är salt-
som producenter av "biogas". Metan är annars en av de växthusgaser som bidrar
toleranta arkeer, s.k. extremo-
till jordens allt varmare klimat - räknat per molekyl är den ca 20 gånger mer filer, som ger den rosa färgen.
effektiv än koldioxid. Om man kan låta arkeerna bilda metan av exempelvis
matavfall och tar till vara gasen t1ndviker man att det istället bildas metan på
soptippar, och att den bara sipprar ut i atmosfären.
Många forskare anser att arkeerna påminner om de första levande cellerna
på jorden. D et är inte samma sak som att de är primitiva - evolutionen pågår
ju ständigt. Men det är heller inte så att organismer med tiden får en allt mer
komplicerad uppbyggnad om de klarar sig som de är i kampen för tillvaron.
Bland egenskaper som är speciella hos arkeerna kan nämnas att lipiderna
i cellmembranet ibland har greniga fettsyror, och att en del arter har mycket
egenartad fotosyntes, där de inte använder klorofyll utan i stället ämnen som
påminner om de ljuskänsliga molekyler i våra ögon - de som finns i stavarna och
tapparna (se s. 266).

81
 Bakterier
De flesta prokaryota organismer vi kommer i kontakt med räknas till bakte-
rierna. De finns i alla miljöer på jorden, t.o.m. där permafrosten dominerar, som
på tundran.

Bakteriecellers utseende och uppbyggnad

Bakteriernas är i allmänhet ensamlevande - i de fall flera celler förekommer till-
sammans är det i enkla strukturer som kedjor eller klumpar. Bakteriernas yttre
form är oftast ganska enkel. Beroende på formen och hur cellerna kan sitta till-
sammans delas de in i
• kulformiga, kocker. Om de förekommer ensamma är de monokocker, två och
två diplokocker, i kedjor streptokocker och i klumpar, stafylokocker.
• stavformiga, varav en del brukar kallas "baciller" samt
• spiralformiga (spirochaeter och spiriller).

Bakterier med olika form: uppe till vänster - kocke,~ Lactococcus,

som används vid osttillverkning, uppe till höger - stavformade
kolibakterier på sallad, här bredvid - spira/formade syfilis-
bakterier.

Det finns även andra formtyper. Ett exempel är att kolerabakterierna har
kommaform. Det är viktigt att ha klart för sig, att likheter i bakteriers utseende
inte behöver vara detsamma som närmare släktskap. Hur en bakterie generellt är
uppbyggd kan du se i bilden nedan.
DNA, bakteriekromosom

flagell
•••• ·:-~
' - ribosom
\
•

\ -~ -DNA, plasmid

En bakteries principiella
.
uppbyggnad. cytoplasma veckbildningar cellmembran
i membranet

82
 0
NYCKELHAL:
Odling och identifiering av
bakterier
För att kunna arbeta med mikroorga-
nismer krävs sterifteknik, dvs. att man
försöker bli av med alla andra mikro-
organismer än dem som ska studeras.
Allt material som tål uppvärmning kan
steriliseras ganska enkelt i värmeskåp
eller genom att föras in i en låga. Biolo-
giskt material som är näring för bakterier
går dock inte att behandla på det sättet.
En beprövad metod att sterilisera mik-
roorganismernas mat är autoklavering.
En autoklav är i princip en avancerad
tryckkokare. Med hjälp av övertryck fås
vatten att koka först vid över 120 °(,
och den här fuktiga värmen tar död både
på aktiva bakterier och på sådana som
finns som endosporer (ett vilostadium
- ses. 85). Genom autoklavering går
det alltså att bl.a. sterilisera näringslös-
ningar. För bakterier i allmänhet används
ofta ett slags köttbuljong, men det finns
mängder av recept på bakterienäring.
Om bakterierna odlas i en vätska behövs
inte så mycket av extra tillsatser. Ofta är
det dock enklare att odla bakterier på en
blandning av näringsmediet och agar,
ett gele-bildande ämne. Agar framställs
ur brunalger, och en blandning av lagom
mängd agar och vatten smälter vid
100 ° ( men stelnar först vid ca 40 °(.
Även när ny-autoklaverad näringsagar
inte är alltför varm kan man därför hälla
den i petriskålar1, och få agarplattor för
att odla bakterier på.
I
Helst sterila engångs-petriskålar i plast - finns att köpa.
Här visas två sätt att "raka ut" en droppe med bakterier på en agarplatta ofta m.h.a. en steriliserad platinatråd. Fotot visar nästa steg, när
bakterierna har vuxit till kolonier och de ska flyttas över for att testas. Å·ven då använder man en steriliserad platinatråd.
För att odla bakterierna sprider man ut
en klump av bakterier, eller en droppe
bakteriesuspension, på en agarplatta,
med hjälp av en platinatråd som har en
liten ögla i ena änden. Platinatråden
glödgas i en låga före och efter proce-
duren. Öglan med bakterier sprids över
agarytan enligt en av de två metoderna
i teckningen nedan. På så vis sprids
bakterierna olika mycket. I sista "svepet"
hamnar bakterier en och en, och dessa
ger sedan upphov till distinkta kolo-
nier - se fotot. Agarplattan placeras i
värmeskåp med lagom temperatur (ofta
37 °(). Bakterierna kan då utnyttja den
näring som erbjuds, så att de börjar dela
sig och så småningom ger upphov till
kolonier, som kan ses med blotta ögat.
För att flytta bakterier från en petriskål
till en annan används återigen platina-
tråden. Man tar då bakterier från en
enskild koloni för att vara säker på att
alla bakterier i den nya odlingen är iden-
tiska. Genom att flytta över bakterier från
en agarplatta till nästa kan man alltså
hålla en bakterie i odling i princip hur
länge som helst.
För att sedan ta reda på vilken bakterie
det är fråga om, måste man ofta kombi-
nera olika metoder.
En erfaren mikrobiolog kommer långt
bara genom att undersöka koloniernas
form och lukt. Dessutom kan bakterierna
odlas på olika typer av näringsagar, för
att se var de verkar trivas bäst.
När bakteriekolonierna har växt till kan
man också ta en liten klump med plati-
natråden och utföra flera olika tester, för
att efter hand "ringa in" bakterien.
Givetvis utnyttjas även mikroskopet för
att identifiera bakterier. I många fall
måste man först värmedöda bakterierna,
fixera dem, på ett objektglas, och sedan
färga, för att se något. En klassisk metod
är Gramfärgning, där s.k. grampositiva
bakterier blir mörkblå, gramnegativa
ljusröda. Dessutom kräver bakterierna
att ljusmikroskopets yttersta möjligheter
tas tillvara. Det innebär att det behövs
objektiv med förstoringen 100 gånger,
vilket kräver immersionsolja mellan de
fixerade och färgade bakterierna och
objektivet. Med tio gångers förstoring i
okularet blir då den totala förstoringen
1000 gånger, och mer än så är inte
meningsfullt i ett ljusmikroskop, eftersom
det vid ytterligare förstoring ändå inte
går att urskilja fler detaljer. Då krävs
elektronmikroskop.
Ofta kan alltså identifieringen av en bak-
terie vara ett ganska komplicerat detek-
tivarbete. I praktisk sjukvård tar iden-
tifieringen ibland alltför lång tid, om en
patient visar tecken på en allvarlig in-
fektion. Allra viktigast är då att göra
odlingar för att kunna testa vilken typ
av antibiotikum som fungerar. Om man
letar efter en speciell bakterie kan dess-
utom gentekniska metoder tillämpas,
som realtids-PCR 2 .
2 En vidareutveckling av vanlig PCR, som beskrivs
i Spira 1 s. 70. Realtids-PCR innebär att man
kopplar färgämnen till nybildat DNA, och direkt
på färgförändringen i sin reaktionsblandning kan
avgöra om det bildas nytt DNA, dvs. om man kan
kopiera just det bakterie-DNA man letar efter.

1 Mindre DNA-ringar, plasmider.
Bakteries yttre hölje
Utanför cellmembranet finns oftast en cellvägg, som är uppbyggd av speciella po-
lysackarider. De kallas peptidoglukaner och är långa kedjor av sockermolekyler
med aminogrupper. Cellväggen kan vara olika kraftig. Grampositiva bakterier
har en tjock cellvägg och inte så många strukturer utanför. Gramnegativa bakte-
rier har i stället en tunn cellvägg och där utanför ytterligare ett "cellmembran".
Många bakterier har cilier eller flageller. Bakterieflagellerna är mycket olika
eukaryota cellers flageller. De är smalare och innehåller inte mikrotubuli, och
själva den hårlika delen befinner sig utanför cellmembranet. Endast "motorn"
för rörelse, vid flagellens bas, befinner sig innanför cellmembranet. Det har visat
sig, att för att få stadga åt flagellerna har även bakterier någon typ av cellskelett,
även om det inte är exakt likadant som det i eukaryota celler.
Bakteriecellerna kan också ha andra typer av utskott. För att sätta sig fast på
olika underlag har många bakterier speciella trådar, pili. Det gäller t.ex. den typ
av streptokocker som hos oss orsakar karies, "hål i tänderna". Andra utskott,
sexpili, kan användas för att utväxla DNA 1 mellan olika bakterieceller.
Det är också vanligt att bakterier omger sig med ett slemhölje, vilket påverkar
förmågan att infektera oss och orsaka sjukdomar.

•
d

•
•

•
•
• •
•
• •
•
• .
• ..•
•
• • •

' ;......
/.• .
• •
~ ... .
~
I/•
• ••
I

..•• •
•
• •
•• •

Bakterier med pili. Arten är den kariesbildande bakterien Mitsuokella dentalis. (TEM-bild,
forstoring ca 12 000 gånger.)

Cellmembranet är en kemisk barriär men har också andra uppgifter, som elek-
trontransporten och ATP-bildningen i cellandningen. Likaså har bakterier med
fotosyntes inga speciella kloroplaster, utan utnyttjar cellmembranet för detta.
Cellmembranet veckas för att få större yta för de här processerna.

84
Endosporbildning
För att överleva extrema förhålla11den kan många bakterier bilda endosporer. En
endospor har en extra tjock cellvägg och så mycket cellinnehåll att bakterien kan
ligga i beredskap och senare leva upp igen: cellmembran, DNA och några få or-
ganeller. Endosporbildande bakterier kan orsaka problem genom att de kan fin-
nas vilande i många år. De kräver dessutom extra tuffa metoder för att dödas vid
sterilisering. En mycket beryktad endosporbildande bakterie är den som orsakar
mjältbrand, en sjukdom som i första hand drabbar växtätande djur som kor och
får, men även kan döda människor. Dess Mjältbrandsbakterier som
långlivade endosporer kan orsaka sjuk- håller på att utvecklas ur en
domsfall många år efter det ursprungliga vilande endospor.
sjukdomsutbrottet - uppåt 70 år senare!
Det här är förstås ett problem genom att
delar av djur, och även bl.a. infekterat hö,
kan föra smitta till människor lång tid ef-
ter det att djuren har dött. Dessutom har
det tyvärr varit frestande att använda bl.a.
mjältbrandsporer som biologiska vapen -
se nyckelhålet på nästa sida.

Bakteriers genetiska material

Det mesta av bakteriernas genetiska material utgör en enda stor ringformad
DNA-molekyl, och den finns inte i någon egentlig cellkärna. Det här är en av
de stora skillnaderna mot eukaryota celler. Ibland ser man att området kring
bakteriekromosomen har en något annorlunda struktur än resten av cellen, och
därför kallas området "kärnliknande", nuk!eoid 1• Mängden DNA i en bakterie 1 En del bakterier har alltså ett mer
avgränsat område för DNA, och det
är mycket mindre än i eukaryota celler, men det DNA som finns utnyttjas ef-
spekuleras om de har utvecklats
fektivt - introner saknas och det finns inte heller något nonsens-DNA mellan från en organism med kärna, istället
de olika generna (se Spira 1 s. 29). Dessutom kan DNA kopieras - replikeras - för den gängse teorin att ingen
föregångare har haft någon kärna.
oberoende av takten i celldelningen. Det är alltså inte ovanligt att en bakteriecell
Nukleotiden kallas även nukleosom.
innehåller flera kopior av sin enda kromosom.
I en bakterie kan det finnas en del mindre DNA-ringar, plasmider. De inne-
håller ofta gener som ökar bakteriens överlev-
nadsmöjligheter, som resistens - motstånds-
kraft - mot antibiotika.
Bakteriers genetiska material kan förändras
snabbt genom mutationer och överföring av
plasmider. Dessutom kan DNA föras över till
en bakterie med hjälp av virus. Om en bakte- Färglagd TEM-bild av E-coli-
rie infekteras med virus-DNA, kan det förstås bakterier, som är vanliga i vår
tarmkanal. Det rödaktiga är
också leda till att hela bakteriecellen förstörs
nukleosomen, dvs. det område
(se s. 91). För att kunna oskadliggöra främ- där bakteriens kromosom
mande DNA är bakterierna utrustade med finns. Den långsträckta i mit-
restriktionsenzymer, de enzymer som används ten är en bakterie som precis
ska dela sig. Förstoring ca
inom gentekniken (se Spira 1 s. 68).
16 000 gånger.

85
NYCKELHÅL:
Biologisk krigföring
Tyvärr har mänskligheten sedan länge
ägnat sig åt att fundera ut allsköns
otrevliga metoder för att förgöra eller
åtminstone oskadliggöra motståndare i
krig. En metod som kan verka effektiv
är att utsätta fienden för en smittsam
sjukdom.
Länge visste man inte hur smitta fung-
erar, men det har ändå i flera fall före-
kommit att man i samband med beläg-
ring av en stad eller fästning med hjälp
av en katapult kastade in lik av personer
som dött i en epidemisk sjukdom. Likaså
har man utnyttjat infekterade pilar för att
ta död på fienden.
Forskning och försök med
biologiska vapen
När man på 1900-talet förstod hur
smitta kan spridas utvecklades ideerna
om biologisk krigföring mer vetenskap-
ligt. Under första världskriget användes
kemiska vapen, alltså stridsgas, i ganska
stor utsträckning, men man planerade
även att använda bakterie-vapen.
Under andra världskriget användes
märkligt nog varken kemiska eller biolo-
giska vapen i någon större utsträckning i
Europa. Däremot prövade den japanska
armen olika typer av smittspridning
....,.,:
86
under det militära angreppet på Kina på
1930-talet. Den japanska armen utförde
också fruktansvärt sadistiska experiment
på människor för att utröna effekten av
bakteriologiska stridsmedel.
Mjältbrand (anthrax, som orsakas av
bakterien Bacillus anthracis) är en
sjukdom som främst drabbar boskap,
som kor och får, men den kan även ge
människor dödliga infektioner. Den kan
överleva länge som endosporer (minst
70 år), och om man i krigföring sprider
dem över fiendens område anser man
att bakterierna snabbt kan "väckas" ur
endosporstadiet och infektera ny offer.
Under krig och i samband med kapprust-
ning ökar anslagen till forskning om
vapenutveckling i ett land, både för att
man tror att fienden redan har "vapnet
med stort V", och för att själv ha ett
oövervinnerligt vapen som en yttersta
utväg i ett desperat läge. Under andra
världskriget utförde därför britterna
försök med bakterievapen,
och de planerade också angrepp på
boskap iTyskland med mjältbrandsporer.
För att testa effektiviteten i spridning av
mjältbranden gjorde man ett storskaligt
försök på en ö utanför Skottlands kust,
Gruinard Island. Ett antal får släpptes
ut på bete på denna obebodda ö och
sedan lät man bombladdningar med
mjältbrandsporer explodera. Fåren dog i
mjältbrand inom några dagar. Däremot
dröjde det till år 1990 innan man vå-
gade sanera ön från mjältbrandsporer,
så att det därefter förefaller riskfritt för
människor att besöka ön.
Under det kalla kriget, från ca 1945 till
1990, byggde både USA och Sovjetunio-
nen, med sina respektive allierade, upp
stora arsenaler av kärnvapen. Dessutom
forskade man om biologiska vapen. I
USA testade man att sprida ofarliga
bakterier i tättbefolkade områden för
att se hur effektivt det gick att orsaka
utbrott av epidemiska sjukdomar.
Olyckor och attentat med
biologiska vapen
..
Aven sedan man träffat internatio-
nella överenskommelser om att skrota
bakterie-vapen tycks forskningen ha
fortsatt. Så sent som 1979, i staden
Jekaterinburg (som då hette Sverdlovsk)
i Sovjetunionen, inträffade en olycka
vid ett laboratorium där man hanterade
mjältbrandbakterier. Cirka 70 personer
dog i mjältbrand. Eftersom hela historien
var pinsam så förklarade man dödsfal-
len med att personerna som insjuknade
hade ätit infekterat kött.
••
Aven attacker från enskilda kriminella
tycks förekomma. Strax efter attentaten
i USA 11 september 2001 spreds en
del brev med mjältbrandsporer till olika
myndigheter i USA, och 5 personer
avled.
Biologiska vapen har ibland kallats
"fattigmans atombomb", och många
säkerhetsexperter anser det inte orimligt
att man i någon del av världen kan råka
ut för fler terroraktioner där man försöker
sprida farliga bakterier eller virus för att
orsaka epidemier.
Katastrofövning i Sverdlovsk
for att kunna värja sig mot
biologiska vapen.
Bakteriers ämnesomsättning
Som alla andra organismer behöver bakterierna både energi av hög kvalitet och
material (kemiska föreningar) för att leva, tillväxa och föröka sig. I sin ämnesom-
sättning uppvisar de större variation än eukaryota organismer. Många typer av
ämnesomsättning är det bara bakterier som kan utföra.

Autotrofa bakterier
Autotrofa organismer behöver inte lita till organiska ämnen som andra orga-
nismer har producerat. De tillverkar själva alla ämnen som ingår i cellerna från
koldioxid och andra oorganiska ämnen - bara energi tillförs.

Fotoautotrofa
Precis som de gröna växterna och en del enkelt uppbyggda eukaryoter använder
fotoautotrofa bakterier ljusenergi för att bilda energirika ämnen, som ATP. Ener-
gin i ATP används sedan för att göra om koldioxid till kolhydrater.
Blågröna bakterier (cyanobakterier) 1 genomför fotosyntes nästan exakt på sam- 1 kallades tidigare "blågröna alger"
ma sätt som växterna. De har samma slags fotosyntespigment - klorofyll - och
utnyttjar vatten, som delas upp i vätejoner, elektroner och syrgas - se kapitel 11.
Andra fotoautotrofa bakterier utnyttjar vätesulfid, H 2S, i fotosyntesen i stället
för vatten. Då. bildas fritt svavel. De här bakterierna har också en speciell typ av
klorofyll, bakterieklorofyll, som utnyttjar ljus med längre våglängd än vad vanligt
klorofyll gör.

Här syns blågröna bakterier, som bildar kedjor, och dessutom har specialiserade celler for kvävefixering
(ses. 89) s.k. heterocyter (gulgröna i bilden). Dessa behöver samarbeta med de andra cellerna for attfå
det som de behöver for att överleva. Alltså kan man säga att de här blågröna bakterierna är ''aningen
flercelliga''!

87
 En del bakterier utnyttjar i stället något organiskt ämne för att starta fotosyn-
tesen. De brukar kallas fotoheterotrofa.
De blågröna bakterierna är vanliga (ofta alltför vanliga) som plankton i kust-
hav och sjöar. De kan även leva på fuktiga bergssidor och i mutualism med
växter, som mossor och vattenlevande ormbunkar, liksom med svampar i lavar.
Eftersom de blågröna bakterierna kan fixera kväve ur luften (se nedan) kan de
betraktas som "de mest autotrofa" av alla organismer!

Kemoautotrofa
En kemoautotrofämnesomsättning är prokaryoter helt ensamma om. Principen är
att de utnyttjar någon oorganisk kemisk reaktion för att bilda energirika ämnen,
som sedan används för att tillverka kolhydrater från koldioxid. I miljöer med
tillgång till syrgas (aeroba miljöer) förekommer bl.a. följande organismer med
sina speciella metoder för att frigöra energi:
• Nitrifikationsbakterier överför ammoniumjoner till nitritjoner och sedan till
• •
n1tratJoner.
• Svavelbakterier överför vätesulfid till sulfat.
• Järnbakterier överför Fe2+ till Fe3+ •

---- ...-.., <Q • 1

Svavelbakterier och alger

gulforgar den här varma
källan i nationalparken
Yellostone i USA.
Heterotrofa bakterier
Många bakterier utnyttjar aerob cellandning av ungefär samma typ som den
hos eukaryota celler. Men det finns även bakteriearter som kan använda andra
oxiderande molekyler eller joner än syrgas. Denitrifikationsbakterier utnyttjar
nitratjoner i syrefri (anaerob) miljö och bildar kvävgas. Andra bakterier utnyttjar
sulfat på liknande sätt, och det finns även fall då Fe3+ -joner utnyttjas och alltså
reduceras till Fe2+. Dessa bakterier, med anaerob cellandning, har speciella enzy-
mer som katalyserar de här reaktionerna.
Många bakterier kan överleva under syrefria (anaeroba) förhållanden och dessa
tillämpar jäsning för att bilda ATP (ses. 50).

Speciella typer av ämnesomsättning

Bakterier kan bryta ner många typer av organiskt material för att utvinna energi.
Det finns exempelvis bakterier som kan leva på råolja och oljeprodukter. Dessa
utnyttjar vi vid sanering av oljeutsläpp (se s 55). Bakterier kan också utföra en
mängd andra reaktioner, som andra celler inte klarar av. Bland det viktigaste för
ekosystemen är biologisk kvävefixering.

Kvävefixering
Många kvävefixerare lever fritt i naturen, andra i mutualism med växter eller
svampar. De tar kväve från luften och omvandlar det till ammoniumjoner och
proteiner. Några exempel är
• blågröna bakterier, som oftast lever fritt, men ibland i mutualism med växter
eller svampar.
• bakterier av släktet Rhizobium, som bildar knölar på rötterna hos växter av
ärtfamiljen (ärter, bönor, klöver, lupiner m.B..).
• andra bakterier som lever ihop med träd och buskar, som al, pors och havtorn.
Inom jordbruket utnyttjar man ärtväxternas förmåga till samliv med kväve-
fixerare på flera sätt. Det här kan du läsa mer om i Spira 1.

SAMMANFATTNING:,
BAKTERIER OCH ARKEER
Bakterier och arkeer är två av de levande organismernas tre domäner. De har bara det
gemensamt att de har prokaryota celler och knappast bildar några flercelliga strukturer.
Arkeer lever ofta i mycket varma eller salta miljöer. Metanbildare lever i stället i syrefria
miljöer där de kan bryta ner organiska ämnen till metan.
För att identifiera bakterier kan man dels gå efter formen, dels efter om de är grampo-
sitiva eller gramnegativa. Likheter i formen behöver dock inte innebära någon djupare
släktskap.
Bakteriernas cellvägg är uppbyggd av kedjor av kvävehaltiga sockermolekyler, kallade
peptidoglukaner. Cellmembranet är inte enbart en kemisk barriär utan också platsen för
cellandningen och ibland för fotosyntesen.
Bakterier kan ha mycket varierande ämnesomsättning.

89

En viruskapsel vars form man
utrett med hjälp av rötgendijf-
raktion. Det här viruset har
•
en diameter p å 700 Angström,
vilket innebär att det är for-
storat 670 000 gånger här på
bilden!
Virus
Virus, och ännu mer viroider och prioner (ses. 213), är små till dimensionerna
och har inte förmåga till självständigt liv. Vi tar ändå upp dem bl.a. eftersom de
i så stor utsträckning påverkar levande organismer genom att skada olika typer
av celler, ofta mycket allvarligt.
Virus kan bara leva och föröka sig genom att invadera celler. Alla virus består
av minst två olika komponenter, nämligen
• det ärftliga materialet, som är en nukleinsyra. Den kan vara antingen DNA
eller RNA, och molekylen kan vara antingen enkel- eller dubbelsträngad.
• ett proteinskal, kapsid.
Många virus har dessutom ett yttre hölje, som har sitt ursprung i värdcellens
membran.
Viruspartiklarna är ofta så små och regelbundet uppbyggda att de kan bilda
kristaller. Det gör annars bara molekyler, joner och atomer - inte celler. Utöver
elektronmikroskopi kan man därför använda röntgendiffraktion för att få reda på
viruspartiklarnas struktur, på samma sätt som man studerar proteinmolekyler.
Virus evolution
Fortfarande vet man inte så mycket om hur virus har uppstått. De är knappast
kvarlevor av livsformer som existerade innan det fanns egentliga celler, eftersom
virusen själva behöver kompletta celler för sin förökning. Snarare kan man tänka
sig att bitar av nukleinsyror har kopplats loss och börjat existera på egen hand.
Undersökningar av virusens hela genom (genuppsättning) har gett motstridiga
resultat. Ibland är virusgenomet mer likt den egna värdcellens genom än det hos
andra virus. Från studier av DNA eller RNA går det alltså knappast att rekon-
struera något "stam träd" för virus.
Virus förökning
Virus behöver levande celler för att föröka sig. De tycks kunna angripa nästan
vilka celltyper och organismer som helst, men en viss typ av virus angriper ofta
bara en viss art, liksom celltyp i den organismen. Hos människan är det tydligt
att olika virussjukdomar skadar olika organ.
Gemensamt för alla virus är att dess nukleinsyra ger signaler till värdcellen, så
att den tvingas tillverka nya virus. Materialet tas från själva värdcellen.
Virus som angriper bakterieceller kallas bakteriofager. Bakteriofager sprutar
bara in nukleinsyran (i det här fallet DNA) i värdcellen. Viruset tar över cellens
aktivitet så fullständigt att bakteriecellen dör och spricker upp, och hundratals
nya viruspartiklar frigörs.
Många virus som angriper människan tar sig i stället in i värdcellen som kom-
pletta partiklar. För att ta sig in utnyttjar de cellmembranets receptorer, som
vanligtvis används till cellens kommunikation med omgivningen.
Precis som bakteriofagerna så tar virus som infekterar mänskliga celler alla
resurser de behöver från värdcellen. Värdcellen dör inte omedelbart, utan kan
producera nya virus under lång tid. De nya viruspartiklarna släpps ut genom
avknoppning från cellmembranet.
90
 Bakterieofoger, speciella virus,
invaderar en bakteriecell
genom att spruta in sitt DNA.
(TEM-bild, förstoring ca
100 000 gånger.)

Virus livscykler
Det som anses som en normal livscykel för virus innebär att viruset för in sitt
DNA eller RNA i värdcellen, och därefter snabbt förökar sig och förstör värd-
cellen. D e nya viruspartiklarna kan själva snabbt infektera nya värdceller. Det
här normalfallet brukar kallas en lytisk cykel 1 • I
efter grekiskans lysis, upplösning
Ibland byggs i stället virusets arvsmassa in i värdcellens eget DNA, och kan
ligga vilande i många cellgenerationer som lagrad genetisk information. En plöts-
lig händelse i miljön kan leda till att virusets inbyggda D NA aktiveras. Då startar
produktionen av nya viruspartiklar. När det gäller virus i bakterier brukar det här
beskrivas som en lysogen livscykel. I bakterier, som har infekteras av bakteriofager
(förkortat fager), kallas DNA-avsnittet med virusets arvsanlagprofag.

1. Bakteriofag, ett virus, 2. Virusets DNA byggs in

sprutar in sitt DNA i bakteriekromosomen. profag
i en bakterie.

bakteriekromosom

S. Nya virus produceras, 3. Bakterien delar sig.

bakterien lyseras
(går sönder).

En lysogen livscykel för ett

4. Någon händelse i miljön
gör att virus-DNA:t frigörs
virus, i det här fallet en
och aktiveras. bakteriofag.

91
1
För det krävs enzymet omvänt Många RNA-virus är retrovirus. När de hamnar i en värdcell översätts först
transkriptas.
arvsinformationen från virusets RNA till DNA1• D etta DNA kan också byggas
in i värdcellens DNA- då kallar man dem p rovirus. En del allvarliga sjukdomar
hos människan orsakas av retrovirus, som hiv/aids. Hiv-viruset kan finnas vi-
lande som provirus i en del av kroppens celler, för att senare aktiveras. Det är
skälet till att det inte går att bli av med alla hiv-viruspartiklar hos en infekterad
person.
cellkärna
värd cell

virus-RNA

QR

LÖ
,;r
~ D
-6\
RNA-virus
kromosomalt - -
DNA O
0 00
i~ 0

Oo
0
[}

.
0 0 0

:~ooio l
RNA-genom~ ~
~.......
för nästa virus· .... ._ ~ o
generation

Livscykeln hos ett retrovirus. Viruset sammansmälter med värdcellens cellmembran och tömmer sitt
innehåll av RNA och proteiner. Omvänt transkriptas gör om RNA till DNA, som fogas in i värdcelles
DNA. Detta provirus ger upphov till både nytt virusprotein och virus-RNA, som sedan "byggs ihop"
till nya viruspartiklar. Dessa knoppas av från värdcellen genom exocytos.

Ibland kan en viruspartikel ha fått med sig värdcell-DNA i stället för sitt eget.
Om det då beter sig som ett provirus/retrovirus kommer den nya värdcellen att
få DNA från någon annan cell, kanske t.o.m. från någon annan art, utan att
skadas och förstöras som annars vid en virusinfektion. Sådana "defekta" virus
kan vara ett sätt för genöverföring mellan arter, och det kan förmodligen bidra
till ökad genetisk variation och snabbare evolution.

Hiv-virus knoppas av från en

värdcell. (TEM-bild, förstoring ca
100 000 gånger.)

92
Virustyper
Virus brukar grupperas efter typen av nukleinsyra samt om de har eller inte har
ett yttre hölje utanför proteinskalet (kapsiden). Se tabellen.

HUVUDGRUPP GRUPP HÖLJE EXEMPEL PÅ SJU KDOMAR

dubbelsträngat DNA adenovirus nej i andningsvägarna, tumörer hos djur

.
papovav1rus neJ vårtor, tumörer
.
herpesvirus Ja vattkoppor, bältros, herpes, körtelfeber, Burkitts lymfom
.
poxv1rus smittkoppor, kokoppor
. erythema infectiosum, ger svag rodnad, ibland kallad
enkelsträngat DNA parvovirus neJ
"femte sjukan", en barnsjukdom
dubbelsträngat RNA rota virus neJ bl.a. diarre
. .
enkelsträngat RNA; fungerar som mRNA p1comavirus neJ förkylning, polio, hepatit A
. .
coronav,rus Ja SARS
flavivirus Ja gula febern
tog avi rus Ja röda hund
.
enkelsträngat RNA, kopieras till mRNA filovirus Ja ebola och liknande virus som ger blödningar
orthomyxovirus Ja influensa
. .
paramyxov,rus Ja mässling, påssjuka
rhabdovirus Ja rabies
enkelsträngat RNA, kopieras till DNA retrovirus Ja hiv, virus som orsakar leukemi

Mässlingsvirus tillhör gruppen

paramyxovirus. Typiskt for dem är
att deras arvsmassa är RNA och att
de omger sig med ett höije av lipo-
proteiner. (TEM-bild, förstoring
ca 130 000 gånger.)

SAMMANFATTNING: VIRUS
Virus består i sin enklaste form av ett proteinhölje, och inuti detta DNA eller RNA.
Ibland kan det även förekomma ett yttre hölje, som ofta är rester av värdcellens
cellmembran. Eftersom virus inte består av egentliga celler och inte har egen ämnes-
omsättning kan de endast föröka sig med hjälp av levande celler, där det biokemiska
maskineriet används för att bilda nya viruspartiklar, med material från värdcellen.
Ibland kan virus befinna sig vilande i värdcellen som enbart ett DNA-avsnitt - som
profager eller provirus. Någon händelse i miljön kan sedan aktivera viruset igen.

93
Växter och svampar utgör två helt olika riken av flercelliga eukaryota or-
ganismer. Den likhet mellan grupperna, som tidigare fick många att föra
svamparna till växtriket, är att svampar precis som växter har cellvägg,
och att de växer med "modulsystem" snarare än att de har en avgränsad
kropp, som djuren. Men i övrigt har det visat sig att de här två rikena är
ganska olika - i själva verket är svamparna närmare släkt med djuren än
med växterna.
Växterna är absolut nödvändiga för livet i alla ekosystem och i biosfä-
ren som helhet. Alla landområden på jorden med någorlunda varmt och
fuktigt klimat är dessutom täckta av växter. Hur har då växterna fått
den här förmågan? En förklaring ligger i att växterna är autotrofer, vilket
betyder att de i princip kan leva av enbart solljus, koldioxid, vatten och
mineralämnen. Men i stället måste de klara av att andra organismer äter
av dem, och det lyckas de i allmänhet bra med.
Levnadssättet, med rötter i marken för att ta upp vatten och närings-
ämnen, och blad uppe i ljuset för fotosyntesen, gör att växterna är bundna
till en och samma plats. Därför måste en växt också klara olika påfrest-
ningar på plats - de måste kunna reagera på vad som sker i omgivningen
och anpassa sina livsaktiviteter efter detta.
Vi människor använder växter bland annat som livsmedel, mediciner
och byggmaterial. Inom jordbruk och skogsbruk strävar man efter att
styra växternas miljö så att de växer så bra som möjligt och producerar de
ämnen vi behöver. Då måste man ha kunskap om olika växtarters miljö-
krav, t.ex. vad de behöver av vatten och mineralnäringsämnen.

Flugsvampar bland björnmossa - två vitt

skilda organismer.
 Växternas byggnad och
KAPITEL 10 levnadssätt
Växter är flercelliga organismer som har vissa likheter med djuren men som
också skiljer sig stort från dem. Likheterna är kanske inte så tydliga när man be-
traktar en växt utifrån. På cellnivå finns däremot likheter, som olika organeller,
-- --- ... -... -- t.ex. cellkärna, cellskelettets proteiner, ribosomer och mitokondrier. Speciellt för
växterna är att cellerna har cellvägg av cellulosa samt kloroplaster för fotosyntes.
I många fall har också cellerna stora vakuoler.

~~'· ·- _____ ... ________

-------
ledningsvävnad

' ' hud (epidermis)

' I

........ , , ---
.. ------

De olika vävnaderna i
en växt.

Både växter och djur består av celler, som är samlade i vävnader. Men sedan upphör likheterna.

Växternas celler och vävnader

Växtceller sitter ihop i olika typer av vävnader. Flera olika vävnader tillsammans
bildar organ. Växterna har i huvudsak tre typer av organ: rot, stam och blad.
Blommorna med sina olika delar kan betraktas som omvandlade blad.
Det finns även tre huvudtyper av vävnad: hud (epidermis), grundvävnad och
ledningsvävnad. Grundvävnaden kan antingen vara mjuk, med tunna cellväggar,
eller hårdare och fungera som stödjevävnad. Ledningsvävnaden utgörs dels av
en veddel, xylem, för vatten och oorganiska ämnen, dels av en sildel, floem, för
socker och andra organiska ämnen. Tack vare cellväggarna är det ofta ganska
enkelt att studera växters vävnad i mikroskop.
Till skillnad från djuren kan olika individer av samma växtart ha mycket olika
storlek och t.ex. olika form på stammen. Däremot är de enskilda modulerna i

96
växten, som blad och blommor, oftast ungefär lika stora. Ett stort och ett litet
träd av samma art skiljer sig alltså mer i antalet grenar och blad än i de enskilda
bladens storlek.
Cellerna i en växt har större möjligheter än djurceller att börja dela sig och ge
upphov till nya kompletta individer. Hos växter verkar alltså inte DNA-avsnitt i
specialiserade celler bli lika slutgiltigt "avstängda" som i djurceller. Man säger att
växtceller är totipotenta.

Tillväxtvävnad, meristem
Många växter kan både växa på längden och öka i tjocklek. Då bildas ny vävnad
i speciella delningsvävnader, meristem. Sådana finns exempelvis i skottspetsen
och i kanten av stammen. Speciellt viktig är zonen mellan bark och ved i träd,
kam biet.

De olika vävnadslagren i en ung stam av lind. Celldelning i ett meristem. I de celler som delar
Innerst finns märgen, som är blåfärgad Där ut- sig kan du urskiija olika stadier av mitosen - se
anför finns ett tjockt lilafärgat lager av xylem, led- Spira I s. 36.
ningsvävnadfor vatten. Den tunna mörka ringen
är kambiet, tillväxtskiktet. Där utanför finns floem,
ledningsvävnaden for socker och andra Jotosyntes-
produkter. Det yttersta lagret är barken.
Observera att mikroskop-preparatet är färgat.

Cellvägg av cellulosa och andra biopolymerer

G emensamt för växtceller är cellväggen, som består av cellulosa och en del andra
kolhydratmolekyler, t.ex. hemicellulosa. I cellväggar i stödjevävnad finns även
vedämne, lignin, med komplicerad sammansättning. Cellväggens delar tillverkas
i det endoplasmatiska nätverket och skickas ut ur cellen med hjälp av exocytos.
Cellväggen ligger ju utanför cellmembranet och hör alltså inte till cellens
slutna rum med dess egna kemiska miljö. För att det ska bli förbindelse mellan
cellerna i en växt finns det små porer i cellväggen, plasmodesmer (se s. 68). På så
vis kan man säga att alla celler i en växt hänger ihop. Det är bland annat viktigt
för samordningen av information i en växt, genom transport av olika hormoner.

97
 Växters förökningssätt och individens
livslängd
Växter kan vara olika långlivade och dessutom föröka sig på olika sätt. Förök-
ningen kan vara könlig, dvs. det sker en befruktning i blomman så att det ut-
vecklas frön. De nya växtindividerna som växer upp ur fröna kan därför ha andra
kombinationer av alleler (genvarianter) än föräldraplantorna.
Till skillnad från djuren är det mycket vanligt att växter förökar sig könlöst.
Det kan ske bl.a. med hjälp av groddknoppar som lossnar, eller revor som breder
ut sig kring moderplantan och sedan lösgörs. Alla dotterplantor efter en könlös
förökning utgör då en klon, alltså en samling individer med identiska genupp-
•• •
sattn1ngar.
Man brukar dela in växter utifrån vilken ålder de kan uppnå. En första indel-
ning (av blommande växter) är mellan sådana som blommar en gång och sedan
dör, och sådana som kan blomma många gånger.
De som blommar en gång är ofta ettåriga (annuella), dvs. inom ett års tid gror
de ur ett frö, växer till, blommar, bildar frön och dör. Många gror på våren och
dör på hösten, medan andra gror under hösten, övervintrar som en bladrosett
och blommar och sätter frö på vårkanten.

En ettårig ökenväxt, vars frön

har grott efter ett plötsligt
regnväder. Ökenväxten växer
upp, blommar, bildar frön och
dör. Fröna vilar tills det nästa
gång kommer ett kraftigt regn
- kanske först efter flera år.

Andra växter, som morötter, är tvååriga. Första året samlar de kolhydrater i en

kraftig rot, så att de andra året snabbt kan bilda en stor blomställning.
I varmt klimat finns även växter som kan leva många år innan de blommar en
enda gång och sedan dör, t.ex. agave och bambu.
Andra fleråriga växter (perenna) övervintrar och skjuter sedan nya skott varje
vår. Träd har begränsad livslängd, eftersom stammen så småningom inte orkar
bära upp kronan, även om ekar och tallar i Sverige kan bli över 500 år gamla.
Örtartade perenna växter, där bara en lök eller jordstam övervintrar och skotten
ovan jord dör på hösten, kan däremot i princip bli hur gamla som helst. För-
klaringen är bland annat att växter är uppbyggda av moduler, samt att de olika
delningsvävnaderna i skottet, meristemen, fortsätter att leva. Växter som förökar
sig könlöst och bildar kloner har knappast heller någon förutbestämd, begränsad
livslängd.

98
 Livscykler hos växter
För att förstå växters livscykler kan vi först påminna om att växtriket delas in i
bl.a. mossor, sporkärlväxter och fröväxter. Här ska vi försöka jämföra livscykeln
hos mossor, ormbunkar och gömfröiga växter (se Spira 1 s. 114-120). I alla
tre fallen sker en växling mellan stadier med haploida respektive diploida celler
(alltså med enkel respektive dubbel kromosomuppsättning).
Hos mossorna är den gröna mossplantan, som vi ser täcker marken, haploid.
Här utvecklas han- och honorgan, alltså utan direkt föregående reduktionsdel-
ning, meios. På flera olika sätt kan spermier föras över från han- till honorganen,
så att en äggcell befruktas. Ur den befruktade äggcellen, alltså den diploida zygo-
ten, växer det upp en sporkapsel, oftast på ett högt skaft. I sporkapseln sker sedan
meiosen, och ut kommer sporer med haploid kromosomuppsättning. Dessa kan
gro exempelvis på fuktig jord. Först ser den nya mossindividen bara ut som en
grön tråd (protonerna). Ur denna växer sedan den "vanliga'' mossplantan fram.

Mossors livscykel Lägg märke

till att den gröna mossplantan
I
i
I
har haploid kromosomupp-
i • I
sättning, till skillnad från
I ' I
I

I
kärlväxterna.
I äggcell (n)
---------------
honorgan zygot (2n)

BEFRUKTNING

hanplanta
av mossa (n) ung sporofyt (2n)
honplanta av
mossa (n)
I
/
I /
I /

,< mogen
sporofyt (2n) / ,
/
,
I
I
I
I

/
/
/
/

/ I
/ I
/
/ I
/ I
I
I

haploid (n) MEIOS ~

diploid (2n)
honplanta av
mossa (n)

Hos ormbunkar, de viktigaste av sporkärlväxterna, är den stora gröna plan-

tan i stället diploid. Ofta bildas sporer i särskilda sporgömmen i olika typer
av samlingar på bladens undersida. Sporerna bildas genom meios och är därför
haploida. De gror först till en förgrodd, ett protallium. Detta är i princip en
liten grön skiva med han- och honorgan. Vid fuktiga förhållanden kan spermier
simma över från han- till honorgan. Ur den befruktade äggcellen växer det sedan
upp en ny, stor ormbunksplanta. De mörka punkterna på de
De gömfröiga växterna kännetecknas av att fröna alltid bildas inom någon typ här flikarna av ormbunksblad
är samlingar av sporgömmen.
av frukt. En frukt kan dock vara torr och oaptitlig för oss, exempelvis en kapsel
varye samling innehåller några
som släpper ut fröna när de är mogna. Men för växtens fortplantning är det tiotal sporgo·mmen, vart och
viktigt att utvecklingen först sker inuti pistillens fruktämne. ett med kanske 50 sporer.

99
 Liksom hos ormbunkarna har den normala gröna plantan bland gömfröiga
växter diploid kromosomuppsättning. I blommans ståndare sker dock meios,
så att det bildas pollenkorn, som inte direkt är spermier utan i stället sporer till
förkrympta hanplantor. Likaså sker det meios i fruktämnets inre, i pistillen, så att
det bildas förstadier till en äggcell.
Vid pollinering förs pollenkornen, oftast med djur eller med vinden, över
till pistillens m ärke. Här gror pollenkornen till en pollenslang, som tar sig ner
genom pistillens stift till fruktämnets äggcell med omgivande celler. Genom
pollenslangen passerar sedan två cellkärnor (bildade genom att pollenkornets
cellkärna har delat sig) som kan kallas "spermier". D et märkliga med gömfröiga
växter är nämligen att det sker "dubbel befruktning". En spermie befruktar ägg-
cellen på vanligt sätt, medan en annan spermie befruktar en diploid cell intill, så
att det bildas en cell med tre exemplar av samma kromosomtyp, alltså triploid
kromosomuppsättning. D en befruktade äggcellen utvecklas till ett embryo, som
kan sägas vara en ny planta i miniatyr ("grodden") . Den triploida cellen utvecklas
till frövitan, som kan sägas vara groddens "matsäck".
För att göra historien ännu mer komplicerad så förbrukar embryot i många
fall frövitan och lagrar i stället näring inför frögroningen i de två blad som nyss
har utvecklats, hjärtbladen. Så är fallet bl.a. hos ärtväxterna .

Övre bilden: En liija med sex
ståndare, som bildar pollen,
och en pistill som innehåller
äggceller och därmed fröanlag.
Undre bilden visar ett tvär-
snitt av fruktämnet i pistillen
på en liija. De brunaktiga
bildningarna är fröanlag med
äggceller, som väntar på att bli
befruktade.
••
SAMMANFATTNING: VAXTENS
••
BYGGNAD OCH LEVNADSSATT
Några påtagliga skillnader mot djur är att växterna har cellvägg, är autotrofer och oftast
lever ett fastsittande liv.Två andra aspekter är också viktiga: De flesta celler i en växt
kan ge upphov till en ny individ, dvs. cellerna är totipotenta. Växter av en viss art har
inte heller en så bestämd storlek som de flesta djur. I stället är enskilda moduler, som
blad och blommor, alltid ungefär lika stora, men kan variera mycket i antal.
Växternas livscykel innefattar en generationsväxling, som märks mer eller mindre tyd-
ligt. Den ena generationen har haploid kromosomuppsättning, den andra diploid.
Hos mossor är de gröna plantorna haploida, och bildar han- och honorgan. Efter be-
fruktning växer det upp en sporkapsel, där meiosen sker, så det bildas haploida sporer.
Hos ormbunkar är den stora gröna plantan diploid. På bladen bildas sporer genom
meios. En spor gror först till en förgrodd, som har han- och honorgan. Efter befruktning
växer det upp en ny ormbunksplanta.
Hos gömfröiga växter är pollenkornen och den pollenslang som växer ut, respektive
äggcellen och några ytterligare celler, haploida. De gröna plantorna är diploida.
Vid pollinering hamnar pollenkornen på pistillens märke och växer ut till en pollenslang,
genom vilken två spermier når fruktämnet. Den ena spermien befruktar äggcellen, den
andra det som ska bli frövitan, groddens "matsäck".

100
 Växternas autotrofa liv
KAPITEL 11
Om man betraktar jorden utifrån är det mesta blått eftersom haven är så do-
minerande. Men det andra som är slående är faktiskt de gröna kontinenterna,
som sträcker sig nästan från pol till pol - i princip är bara områden med tundra
och öken undantagna. Grönskan kommer sig av pigmentet klorofyll som fångar
in solljus - från en aldrig sinande energikälla 1• Växterna lever och växer genom 1 Solen kommer förstås att slockna
att utnyttja den här energin samt koldioxid, vatten och mineralnäringsämnen, så småningom, men under över-
skådlig tid är den "icke sinande".
och bildar då kolhydrater och syrgas i fotosyntesen. Växterna är alltså självför-
sörjande, autotrofa, eftersom de inte behöver utnyttja andra organismer för att
få energi och byggmaterial. När växtceller inte genomför fotosyntes kräver de
förstås också syrgas "utifrån" för cellandningen. Det gäller hela växten nattetid
och för rötter och andra icke-gröna delar även på dagen.

Fotosyntesen
Fotosyntesen kan med fog anses som jordens viktigaste kemiska reaktion, kloro-
fyll som det viktigaste färgämnet, och enzymet rubisko (se nedan) som det vik-
• •
t1gaste proteinet.
Med hjälp av fotosyntesen kan växterna leva på enbart solljus och oorganiska
ämnen, och på så sätt bygga upp hela sin organism. I den ingår förstås alla pro-
teiner, kolhydrater, lipider och andra ämnen som behövs i levande organismer.
Det är möjligt att odla växter i växthus med god belysning om man bara tillför
vatten och en lagom mängd mineralnäringsämnen. Koldioxid finns ju alltid i
luften - men ibland ökar man medvetet halten koldioxid i växthus för att få
bättre tillväxt.

Kloroplastens struktur
Hela fotosyntesprocessen sker i kloroplasten, från det att ljus fångas upp av speci-
ella klorofyllmolekyler till dess att det bildas olika sockerarter. Från kloroplasten
förs sockermolekyler ut i bladcellernas cytoplasma och till övriga delar av växten.
De tre viktigaste delarna av en kloroplast är det dubbla yttre membranet, "travar"
av membranblåsor, tylakoider, och utrymmet mellan dem, stroma. Av fotosynte-
sens reaktioner (se nedan) sker de fotokemiska reaktionerna i tylakoiderna och
koldioxidfixeringen i stroma.

yttre membran inre membran

\ I Till vänster en TEM-bild
tylakoid-
stroma / membran
på snittade kloroplaster, en
förstoring på 13 000 gånger.
Här syns tylakoiderna som
~'
.,,,.,--
ränder och plattor. Till häger
kloroplastens principiella
tylakoid kloroplast uppbyggnad

101

1
Detsamma gäller ju mitokon-
drierna.
I det här experimentet har
man använt blad som saknar
klorofyll längs kanterna, där
det är vitt. När bladet står
ijust bildas kolhydrater i
fotosyntesen, i det här fallet
stärkelse, som med jodfår
blå färg. Då syns tydligt att
stärkelse bara bildas där det
finns klorofyll.
Plastider
Kloroplasterna tillhör en grupp organeller som gemensamt kallas plastider. Vita
(färglösa) plastider lagrar stärkelse i underjordiska organ - de brukar kallas leu-
koplaster eller amyloplaster. I blommors kronblad finns i stället ofta kromoplaster,
med röda och gula färgämnen , som inte deltar i fotosyntesen.
Det mesta tyder på att plastiderna ursprungligen var någo n form av autotrofa
bakterier, släkt med dagens blågröna bakterier. De "vandrade in" i andra cel-
ler för ca 1,5 miljarder år sedan, alltså vid ungefär samma tidpunkt som mito-
kondrierna (se Spira I s. 142). Plastiderna har fortfarande eget DNA och egna
ribosomer - de senare av samma typ som i bakterier 1• En del av enzymerna för
fotosyntesen tillverkas med hjälp av informationen från kloroplasternas DNA,
och inte från DNA i cellkärnan.
I groende frön finns plastiderna i form av små proplastider. Full utveckling
till kloroplaster i blad med bildning av klorofyll kräver ljus, åtminstone hos de
blommande (gömfröiga) växterna.

Fotosyntesens totala reaktion

Länge trodde man att växterna lever av humusämnena i marken. Det kan man
läsa i Carl von Linnes berömda reseskildringar från mitten av 1700- talet.
Den första iden om hur det verkligen förhåller sig kom förmodligen från bel-
garen Jan van Helmont, som fann att en videbuske i en stor kruka under ett par
år hade ökat mycket mer i vikt än vad krukjordens vikt hade minskat. Helmont
trodde att allt nytt växtmaterial kom från vattnet, men under 1700-talets senare
del förstod man även koldioxidens roll. Redan under början av 1800-talet hade
man listat ut fotosyntesens summaformel:
koldioxid + vatten~ kolhydrater + syrgas
Att ljus var nödvändigt förstod man också. Enkla experiment visar dessutom
att det bara bildas kolhydrater i gröna blad, dvs. färgämnet klorofyll är nödvän-
digt. Man kunde även visa att rött och blått ljus ger mest effektiv fotosyntes -
sådant ljus som absorberas av klorofyll.

aeroba bakterier

c-0
!Il

trådalg
/ ....
I \
-
<Il
c: I
I I
I
!Il I I
..0
~
/ I
0
<Il ,,"' I
..0
!Il _,:' I
/ I
I I I

... _.. . I
'
I

\
I
I
I
I
I I I
400 500 600 700 400 500 600 700
våglängd på ljus (nm) våglängd på ljus (nm)

Vilket ijus är mest effektivt for fotosyntesen? I det här klassiska experimentet belystes en trådalg med ijus av olika våglängd
(färg) med hjälp av ett prisma. I vattnet runt trådafgen fanns aeroba bakterier, som söker sig till de områden där det bildas
mest syrgas. Experimentet visar att blått och rött ijus är mest effektivt for syrgasbildning, dvs. för fotosyntesen. I högra dia-
grammet visas hur väl klorofyll a absorberar olika våglängder, och även Jotosynteshastigheten vid olika våglängder.
102
 Det skulle dock visa sig vara betydligt svårare att förstå olika detaljer i foto-
syntesens reaktioner.
Några ledtrådar är följande: Det är en redoxreaktion 1• Syre har (nästan) 1 En redoxreaktion är detsamma
alltid oxidationstalet - Il, och väte +I, alltså måste kolet i koldioxid, C02 , ha som reduktion + oxidation, dvs.
att elektroner flyttas från en atom/
oxidationstalet +IV Kolhydrater har ofta en formel som kan sammanfattas som molekyl till en annan.
(CH2 0)n, där ni enkla sockerarter är ett tal från 3 till 7. Här ser man att kolet
har oxidationstalet 0. Alltså innebär fotosyntesen att kol reduceras. Hur går det
då till, och vilket ämne oxideras i stället?
Som framgår nedan är det syret i vatten som oxideras till syrgas, och då ändras
oxidationstalet från - Il till 0. D en "reducerande förmågan" överförs från vattnet
till kolet med hjälp av vätebäraren NADP+.

Två serier av reaktioner

D et var under 1930-talet som forskarna kom fram till att syret som bildas i
fotosyntesen kommer från vattnet, inte från koldioxiden. Kvar från vattnet blir
vätet, som reagerar med koldioxid och på så vis bildar kolhydrater.
Fotosyntesen består av två händelseförlopp, dels en fotokemisk reaktionsserie,
där det bildas syrgas och energirika ämnen, bl.a. laddade vätebärare (NAD PH),
dels en koldioxidfixerande reaktionsserie, där koldioxid omvandlas till olika
sockerarter. Bilden ger en schematisk beskrivning av de två reaktionerna.

(.
FOTOKEMISKA REAKT ION ER

-~
(ALVINCYKELN

fotosystem 11
RuBP fosfoglycerat
tylakoid elektrontransportkedjan

fotosystem I
G3P

stärkelseförråd
;
kloroplast aminosyror
fettsyror

sackaros

Bilden ger en sammanfattning av fotosyntesens två reaktionsserier och hur de hänger samman. I den
fotokemiska reaktionsserien splittras vatten med hjälp av solenergi, och syrgas, samtidigt som ATP och
NADPH bildas. ATP och NADPH utnyttjas i en reaktionsserie som kallas Ca/vincykeln, för att bygga
upp kolhydrater från koldioxid.

103
 Den fotokemiska reaktionsserien
Den fotokemiska reaktionen innebär att ljusstrålningens små "paket", fotonerna,
fångas upp av speciella klorofyllmolekyler. Elektroner förs där upp till en högre
energinivå, så att olika kemiska reaktioner blir möjliga. Energitillförseln från
ljusstrålningen används till att
• dela upp vatten till syrgas, elektroner och vätejoner.
• kombinera elektroner och vätejoner med en bärarmolekyl (NADP+), så att
energirika molekyler bildas. D e används för att ombilda koldioxid till socker.
• bilda ATP, eftersom det dessutom krävs ytterligare energitillförsel för reaktio-
nen när sockerarter bildas ur koldioxid.

NYCKELHÅL:
De fotokemiska reaktionerna
i detalj
Några intressanta, tidiga forsknings-
resultat nämner vi först:
1) Om en suspension 1 av kloroplaster
belyses kan många olika ämnen reduce-
ras2. Det är tydligt att fotosyntesen har
med reduktion och oxidation att göra!
2) De våglängder av ljus som är effekti-
va för fotosyntesen är de som tas upp av
klorofyll, med kompletteringar. Ljus med
våglängd över 680 nm, dvs. "ordentligt
rött", räcker inte för att fotosyntesen ska
fungera. Men om man belyser växtceller
med ljus av både våglängderna 670 och
700 nm blir fotosyntesen effektivare än
med enbart 670 nm! Det här betyder att
de finns två ljusinfångande system med
olika krav på ljusets våglängd - man
talar om två fotosystem.
Elektrontransporten och ATJJ-bildningen i _•..
tylakoiden - se texten. ----------------
__ ... , ~--- ----------------
3) Kloroplaster kan bilda ATP i ljus.
Den fotokemiska reaktionen sker, vad
vi förstår nu, enbart vid tylakoidmem-
branen i kloroplasterna och inuti tyla-
koidblåsoma.
Fotosystemen, där reaktionen sker, be-
står av ett komplex av klorofyll (klorofyll
a) och proteiner, ett reaktionscentrum,
och runt detta pigmentmolekyler i en
ljusinfångande "antenn" (klorofyll a och
b samt karotenoider).
Reaktionen börjar ologiskt nog i foto-
system Il. Ljusenergi flyttar bort elek-
troner från dess reaktionscentrum, och
då tar reaktionscentret i stället upp nya
elektroner från vatten. På det viset delas
vatten upp i syrgas, elektroner (till reak-
tionscentrum i fotosystemet) och vätejo-
ner. I det här vattenspjälkande systemet
har metallen mangan en viktig roll.
kloroplast ~
tylakoid ~ : ------} --·-;:===~,- ----- _stroma
--------------------------·e_L
tylakoidmembran
De frigjorda elektronerna kan utföra
arbetet att föra in vätejoner (protoner) i
tylakoidblåsan. För att få tillräckligt med
energi för att bilda vätebärare (NADPH-
molekyler), som reducerar koldioxid till
socker, krävs ytterligare ljusenergi, som
fås i fotosystem I.
Det bildas alltså ett överskott på väte-
joner inuti tylakoidblåsan jämfört med
övriga delen av kloroplasten. Koncen-
trationsskillnaden är en form av läges-
energi, och den används till att bilda ATP,
på ungefär samma sätt som i andnings-
kedjan i mitokondrierna.
Slutresultatet av den fotokemiska reak-
tionen är alltså att ljusenergi används
för att dela upp vatten, så att det bildas
syrgas samt väte på speciella bärarmole-
kyler, NADPH, och ATP.
- - - lumen
~ ~ / ··----------------
~ '> _., ---------.
-- ·-----•• ._._

;~,----- -------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- -----

1 stroma
Suspension
betyder upp- FS Il
NADPH + H+
ADP ATP
slamning. primär elektron· + Pi
r ljusinfångande 1 acceptor
reaktions-
' ljusinfångande
2
När ett ämne '' "antenn"
'' reaktions· "antenn" '''
reduceras får '' centrum ''
'' '
det tillskott av
elektroner. ~,,1 ···~
1f1!r
~
l \\ \~ ~\ .!\ •• J

••• ~
i'
!
''
H+ ATP-syntetas :'
FS I = fotosystem I i
FS I
FS 11 = fotosystem Il ''
PQ = plastokinon i
PC = plastocyanin ''
tylakoidens insida (lumen)
''
Fd = ferredoxin i
~ =elektroner i'
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------~
Koldioxidfixeringen
Nästa reaktionsserie i fotosyntesen, alltså omvandlingen av koldioxid till socker,
sker i Ca/vincykeln, uppkallad efter Melvin Calvin, nobelpristagare i kemi 1961.
Han redde ut händelseförloppet genom att låta en grönalg ta upp radioaktiv
koldioxid, och sedan - efter ett fåtal sekunder - undersöka i vilka föreningar
d e radioaktiva kolatomerna hade hamnat. Calvincykeln har egentligen många
förgreningar, men det allra viktigaste kan sammanfattas så här:
Koldioxiden tas upp från luften genom att ett enzym, som kallas rubisko 1, 1
Förkortning av "ribulos-1,5-
kombinerar koldioxid med en sockermolekyl med fem kolatomer. D å bildas det bisfosfat-karboxylas-oxygenas".
Ribulos-1,5-bisfosfat är molekylen
två molekyler med tre kolatomer vardera. M ed hjälp av väte på bärarmolekyler med fem kolatomer som tar upp en
och energi från ATP ombildas molekylerna till socker med tre kolatomer. En del koldioxidmolekyl och i stället bildar
två molekyler med tre kolatomer
av sockret förs ut ur kloroplasten eller lagras där som stärkelse, m edan en stor
vardera.
del ombildas till den ursprungliga sockermolekylen med fem kolatomer, så att
m er koldioxid kan tas in. Bilden ger en schematisk beskrivning av vad som sker.
Enzymet rubisko har d essvärre nackdelen att det kan binda syrgas till fem-
kolföreningen, och d å går fotosyntesen m ed förlust genom s.k. fotorespiration.
Den här reaktionen får betydelse först vid hög temperatur och starkt ljus, och vi
ska se längre fram i kapitlet att växter har utvecklat m etod er för att hantera foto-
• •
resp1rat1onen.

ADP

Calvincykeln
rub;sko' c förenklad

0
instabilt
komplex

'-
sönderfall

NADP+
ribulos-1, 5-bisfosfat

Calvincykeln 2 molekyler
3-fosfoglycerat Här ser man kolatomernas "öde" i Calvincykeln.
Vi utgår från tre koldioxidmolekyler. Ungefor en
sjättedel av kolatomerna lämnar cykeln för att
2 molekyler 2 molekyler
glyceraldehydfosfat 1,3 -bisfo sfoglycerat bilda olika slags kolhydrater.

, - ATP
A~
,:::.'li
<2- " ., ADP

Calvincykeln med alla reaktionsstegfrån det att

koldioxid reagerar med ribulos-1,5-bisfosfat till
/Jenzym dess att denna molekyl återbildas. Under cykeln
pi I
NADP+
H =-
NADPL.. ee fosfor
kol
bildas glyceraldehydfosfot. En del av glyceralde-
hydfosfoten går ur Calvincykeln och används i
En del glyceraldehydfosfat 9 syre kloroplasten där den omvandlas till stärkelse, eller
tas ut ur Calvincykeln. o väte i cytoplasman där den omvandlas till sackaros.

105
 0

NYCKELHAL: ., -----
andning hos bakterier
växter och djur ------ .....
...
' \

Hur Calvin med medarbetare solenergi; )

redde ut koldioxidfixeringen kloroplast

På 1940-talet förstod man att många

kemiska grundämnen även har radioak- /

tiva isotoper. Kol har den välkända kol- DRIVMEDE L BYGGMATERIAL

14, med en halveringstid på ca 5 700 år, ~

näringsupptagning ' stärkelse

ämnesomsättning -+ ceUulosa
och den kortlivade kol-11. Eftersom de ~ syre rörelse aminosyror
osv. fett
här kolisotoperna i stort sett har samma (leQ koldi oxid j nukleinsyror
m.m.
kemiska egenskaper som de stabila (~- ~
--
-~ kolhydrat
kol-12 och kol-13, insåg en del forskare (,
·-.

möjligheten att med hjälp av i synner-

het kol-14 reda ut hur kolet i koldioxid
byggs in i sockermolekyler. Melvin Calvin
blev den ledande forskaren. Iden var att
låta en organism med fotosyntes ta upp
radioaktiv koldioxid under kort tid, för att
sedan spåra de kemiska föreningar som
radioaktiviteten hamnar i.
Grönalgen 1 Chlorella utsattes för radio-
aktiv koldioxid under kort tid, varefter
algerna fixerades (dödades) i kokande
alkohol. De dödade algcellernas innehåll
löstes upp i en vätska, som sedan ana-
lyserades med papperskromatografi2, så
att olika ämnen separerades och bildade
"fläckar" på papperet. Man genomförde
tvådimensionell papperskromatografi, så
att de olika ämnena fick vandra först i en
riktning och sedan i rät vinkel mot den
första, i en lösning med andra kemikalier
(elueringsmedel). Sedan placerades
papperet på röntgenfilm, som svärtades
av det radioaktiva sönderfallet i moleky-
ler där kol-14-atomerna hade hamnat.
Givetvis behövdes sedan en hel del
jämförande kemiska studier för att förstå
Översikt över vad växten använder Jotosyntesprodukterna till.
vad de olika radioaktiva kromatografi-
fläckarna egentligen var för molekyler.
Det gick ganska lätt att se, att den första
molekylen där kolatomen från koldioxid
hamnar är 3-fosfoglycerinsyra, 3-PGA
(se strukturformeln i Calvincykeln på s.
105 - 3-fosfoglycerat).
Då borde ju koldioxiden tas upp av
någon förening med två kolatomer, men
så är inte fallet! I stället tas kolatomen i
koldioxid upp av en fosfatbunden socker-
molekyl med fem kolatomer, ribulos-1,5-
bisfosfat.
Kortfattat kan man alltså säga att den
första reaktionen är
(5 + (02~ 2 ( 3
Den första (3-föreningen är en syra,
och med hjälp av väte från vätebäraren
NADPH och energi från ATP reduceras
den till en aldehyd, och då blir resultatet
en sockermolekyl med tre kolatomer.
Bara en sjättedel av alla bildade socker-
molekyler med tre kolatomer kan direkt
plockas ut ur Calvincykeln för att an-
..
vändas på andra ställen i växten. Ovriga
används för att återbilda sockret med
fem kolatomer, ribulos-1,5-bisfosfat. För
detta krävs ytterligare en ATP-molekyl. I
den här omlagringen deltar sockermole-
kyler med 3-7 kolatomer.
Till och med efter mycket kort tid i
närvaro av radioaktiv koldioxid hittade
Calvin och medarbetarna radioaktivt kol
även i andra typer av molekyler, som
aminosyror. Det visar att produkterna
från fotosyntesen snabbt förs ut från
kloroplasten till andra delar av växtcellen
och används till att bygga upp allt som
växten behöver.
1
Grönalgema räknas inte till växtriket, men de är
ganska lika växterna i uppbyggnad och ämnesom-
sättning. Från resultaten med grönalgen Chlorella
kan man därför dra en hel del allmänna slutsatser
om vad som sker i växters fotosyntes.
2 En vanligare metod numera är tunnskiktskroma-
tografi.

Principen for tvådimen-

sionell papperskromato-
grafi. Elueringskemika-
lien är en vätska som får c;
- , kromato grafipappret
kromatografi papper / ', vrids 90 grader...
c c
0
"
;J

sugas upp av papperet. I

När vätskan stiger i ~

,_
•
papperet, drar den med + •
•
+ •
" ••
sig ämnena i vätskan
olika snabbt, eftersom
de har olika förmåga att
,~ ~
' ' '. ~. • 'J •••• ~
~
•••• ':,(;
I .
eluenngs·
cellinnehåll
...och ställs i eluerings-
hålla sig fast på pap- kemikalie 1 kemikalie 2
peret. Å.mnena separeras
t =O t = 2 timmar t=O t= 2 t immar
pa• sa• vis.
•
Fotosyntes i förhållande till miljön
För att förstå hur fotosyntesen fungerar för växten kan vi först titta på hur blad är
uppbyggda. De består i princip av samma typ av vävnad som växtens övriga or-
gan, alltså hud (epidermis), grundvävnad och ledningsvävnad. Speciellt svamp-
vävnaden (en variant av grundvävnaden, se bilden) är lucker, och här kommer
cellerna med kloroplaster i god kontakt med luft, som innehåller koldioxid.
Tvärsnitt av ett blad (SEM-
bild). Huden på bladets över-
respektive undersida har små
och rundade celler. Alldeles
innanfor huden, på översidan,
finns tätt sammanfogade celler
i palissadvävnad. Därunder
kommer ett mer luckert lager
med svampvävnad. Mitt
i bilden syns dessutom en
ledningssträng (felaktigt kallad
bladnerv). Förstoring ca 2 400
•
ganger.

Om man undersöker huden (epidermis) från ett blad i mikroskop, i synnerhet

från undersidan, ser man dels hudceller, dels små gröna "munnar" - slutceller.
Slutcellerna innehåller alltså kloroplaster, medan hudcellerna ofta saknar dessa
organeller. Två slutceller omger en springa - klyvöppningen - som kan öppnas
och stängas. Ofta är klyvöppningar öppna i ljus m en stängda i mörker.

....
~

Klyvöppningar från blad av

hyacint. Varje klyvöppning
omges av två slutceller som är
rika på kloroplaster. Cellerna
däremellan är hudceller i
.... •
~
•
epidermis, utan kloroplaster.

Klyvöppningarnas funktion är att reglera gasutbytet mellan bladets inre och

omvärlden. Ett så gott som oundvikligt problem är, att när klyvöppningarna är
öppna och koldioxid diffunderar in så försvinner i stället vattenånga ut. Som vi
tar upp i kapitel 12 så behöver klyvöppningarna släppa ut vattenånga för att vat-
ten med lösta mineralnäringsämnen ska kunna transporteras upp i växten, men

107
 då finns också risk för att växten torkar ut och dör. Ofta måste det alltså bli en
kompromiss mellan effektiv fotosyntes och vattenhushållning.
Fotosyntesens hastighet i växtens naturliga miljö påverkas bland annat av
• ljusstyrkan,
• temperaturen,
• halten koldioxid i omgivande luft,
• vattentillgången.
I mer extrema miljöer har dessutom många växter utvecklat olika typer av
"påbyggnader" av Calvincykeln.

Fotosyntes och ljusstyrka

I mörker måste även bladets celler lita till cellandning för att få energi till att
hålla sig vid liv. Vid svagt ljus kommer cellandning och fotosyntes att väga upp
varandra, så att nettoutbytet av koldioxid blir noll. Det kallar man kompensa-
tionspunkten. Med högre ljusstyrka ökar fotosyntesens aktivitet till dess att en
platå nås. Platån ligger olika högt hos olika typer av växter, eller blad inom ett
och samma träd. Vid riktigt hög ljusstyrka kan kloroplasten skadas, så att foto-
syntesens aktivitet minskar.
Olika växter är alltså anpassade till olika ljusstyrka. Ofta skiljer man mellan
sol- och skuggväxter, ibland sol- och skuggblad inom samma träd. Skuggväxter
har effektiva pigment för fotosyntesen, så att ljuskompensationspunkten ligger
vid låg ljusstyrka, och aningen starkare ljus utnyttjas mycket effektivt. Däremot
saknar skuggväxter oftast förmåga att utnyttja starkt ljus effektivt. Två skuggtå-
Ekorrbär är en liten växt som
liga växter i svenska skogar är ekorrbär och harsyra.
kan leva och genomföra foto- Solväxter har oftast ljuskompensationspunkten på en högre nivå, men kan i
syntes i skuggan under granar i stället utnyttja starkt ljus bättre, och skadas heller inte lika lätt av hög ljusstyrka.
svenska skogar.
1,25
,...,.
.:.:. <i> 1,00 bermudagräs C4-växt
Sambandet mellan .,:;

-
u

ijusstyrka och foto- -"'

Q)
>
: :,
• +5
bl)

~ 0,75
.c
Sambandet mellan

--
V)
syntes. Punkten där 8 Q) vete C3-växt temperatur och foto-
Q)
+3
i 0,50
grafen skär X-axeln
visar (ijus-)kompen-
V)

-
c
Q)

c
+2
+1 skuggväxt er
-
V)
0
.!? 0,25
syntes för en C3-växt
och en C4-växt
sationspunkten. -
V)
Q)

c
>-
0
so
(se nästa sida).

--
V)
ljusstyrka 0 10 20 30 40
0 -1
0 temperatur

Fotosyntes och temperatur

Många växter som är anpassade till kallt klimat kan ha viss fotosyntesaktivitet
redan när temperaturen är omkring noll grader. Precis som andra biokemiska
1
reaktioner ökar hastigheten med temperaturen, ända upp till ca 45 °C, då många
När proteiner denatureras,
innebär det att de förlorar formen enzymer denatureras 1• Men nettofotosyntesen är oftast bäst vid ganska låga tem-
och därmed funktionen. peraturer, då cellandningen också ökar i intensitet med ökad temperatur. Efter-
som växter kan kyla bladen genom att låta vatten avdunsta ser man också direkt
fotosyntesens beroende av vattentillgången.

108
Fotosyntes och koldioxidhalten i luften ,...,
-
..>!.
u
Q)
i: C4-växt
Enzymet rubisko är, som vi nämnde tidigare, problematiskt i en del avseenden. :;j
N

Det binder inte koldioxid så väldigt effektivt, och vid brist på koldioxid binder --
0
~

Q)
+5

det i stället syrgas. Alltså finns det även en koldioxidkompensationspunkt. Om "'

koldioxidhalten är låg blir det alltså ingen nettofotosyntes. I övrigt påminner
-
c
Q)

·-c
+3

kurvan för fotosyntesens hastighet i förhållande till koldioxidkoncentration om

-
"'
Q)
c
>,
+1

-
"'0
.2 -1
f.l I
,01 0,03
I
0,05 vo lymprocent
kurvan för ljusstyrka. Lägg dock märke till i diagrammet här till höger, att vid ko ldioxid

normala koldioxidhalter i luften har inte (C3-)växten uppnått sin maximala

fotosynteshastighet. Om den ökande halten koldioxid i atmosfären som vi nu
Sambandet mellan luftens
upplever kan medföra generellt ökad fotosyntes är dock tveksamt - det "räcker"
halt av koldioxid och fotosyn-
inte. I växthus, däremot, går det att "koldioxidgödsla'' grödan med en rejält höjd tesens hastighet för en C3-
koncentration, och då blir tillväxten bättre. växt respektive en C4-växt
(se nedan). För närvarande
är luftens koldioxidhalt ca
0, 038 volymprocent.
Fotosyntes och vattentillgång
Växterna står alltid inför dilemmat att bladen måste ha öppna klyvöppningar
för att ta in koldioxid till fotosyntesen, samtidigt som de förlorar mycket vatten
via avdunstning genom klyvöppningarna. Vid vattenbrist är det viktigast av allt
för omedelbar överlevnad att växten kan stänga klyvöppningarna och minska
avdunstningen. Det innebär dessvärre att fotosyntesen blir mindre effektiv. I
praktisk växtodling vattnar man därför ofta, inte bara för att hålla växterna vid
liv utan även för att de ska växa så snabbt som möjligt.

Utbyggnad av Calvincykeln - C4
Ur ett evolutionärt och ekologiskt perspektiv så är det logiskt att växter som
kan växa effektivt även med knapp vattentillgång får stora konkurrensfördelar
i varmt och torrt klimat. I ett sådant klimat trivs C4-växter, som har byggt på
Calvincykeln, vilket gör fotosyntesen mer effektiv.

Majs klarar sig bra i torrt och

soligt klimat tack vare sin spe-
ciella typ av fotosyntes - C4.

109
 Principen är att det i bladet finns två olika typer av celler för koldioxidupptag-
ning. I de yttre cellerna tas koldioxid upp av en förening med tre kolatomer, så
att det bildas en molekyl med fyra kolatomer. Den molekylen transporteras till
de inre cellerna, där koldioxid kopplas loss och förs in i Calvincykeln. På detta
sätt koncentreras koldioxiden innan den tas om hand av enzymet rubisko, och
då minskar risken att enzymet i stället binder syre så att växten råkar ut för den
förlustbringande fotorespirationen.
Eftersom de här växterna har en effektiv metod för att få in koldioxid behöver
inte klyvöppningarna vara så vidöppna som på växter med enbart Calvincykeln,
dvs. C3-växter. Alltså är C4-fotosyntes en god anpassning till "halvtorra" klimat.
C4-fotosyntesen är dessutom mer effektiv än C3 vid höga temperaturer och ljus-
styrkor. Men ett pris måste betalas: Det krävs extra energi, i form av ATP, för att
först binda koldioxiden till C3-molekylen och få en C4-förening. Extra ATP-
bildning är dock inte något stort problem för kloroplaster i starkt ljus.

Utbyggnad av Calvincykeln - CAM

Det finns ytterligare en variant av fotosyntes som är relativt vanlig - CAM.
CAM är en förkortning av "Crassulacean Acid Metabolism", dvs. "syra-ämnes-
omsättning på fetbladsväxternas sätt". Växter i extremt torra miljöer har inte en
uppdelning av fotosyntesaktiviteter i olika celler, utan växlar istället mellan natt
och dag. På natten, när det är svalare, tar växterna in koldioxid och binder till
syror med fyra kolatomer. På dagen kan klyvöppningarna vara stängda, med små
vattenförluster som följd. Då frigörs koldioxid från syramolekylerna och byggs
in i Calvincykeln.
Räknat i koldioxid per gram bladvävnad och timme är CAM den minst ef-
fektiva fotosyntesen, medan C4 är den mest effektiva. CAM-fotosyntesen har
utvecklats i extrema miljöer där CAM-växter har en konkurrensfördel. De skulle
däremot inte kunna hävda sig i konkurrens med vare sig C3- eller C4-växter i
dessas naturliga biotoper. Några svenska CAM-växter är olika arter av släktet
Sedum, fetknoppar. De lever ofta på berghällar, som blir helt torra under varma
perioder på sommaren.

Gul fetknopp är en svensk

växt med CAMjotosyntes.
Fetknoppen kan växa i mycket
karga och torra miijöer som
det här faktiskt är, trots havet
i bakgrunden.

110
NYCKELHÅL:
Andra aspekter på fotosyntes
och klimat
I områden med tydliga skillnader mellan
årstiderna, som i Sverige, kan fotosyn-
tesen inte rimligen ske med samma
effektivitet hela året. Här blir den istället
årstidsbunden. För att fotosyntesen ska
bli effektiv krävs som alltid en kombina-
tion av hygglig temperatur, god ljustill-
gång och god tillgång på vatten.
Tidiga vårblommor
I lövskogar brukar olika örter på marken
blomma tidigt, innan trädens löv spricker
ut. Vitsippor, exempelvis, klarar av det
mesta av årets aktiviteter, med blomning
och fotosyntes för energireserver till
nästa år, på några månader under våren
och försommaren. De blommande örter-
na har ofta ett ganska grunt rotsystem,
och kan ta upp vatten även om marken
på större djup fortfarande är frusen. När
trädens blad slår ut blir det mörkt nere
på marken, så under högsommaren ser
Mossplantor ~an genomföra fotosY.ntes äv~n i svagt ijus och vid låg temperatur. I varmt och torrt väder blir de i stället passiva
och ser helt fortorkade ut, men nar det blir fuktigare väder blir de snabbt aktiva igen.
man inte så många blommande växter
på marken i en lövskog.
Lövfällande träd
Träden kan inte slå ut sina blad med en
gång när vårsolen börjar värma, efter-
som det kan vara kvar tjäle i marken,
och det då kan vara svårt att ta upp
tillräckligt med vatten. Fram på höstkan-
ten är det lämpligt att göra sig av med
bladen igen, innan tjälen går i marken.
Barrträd
Många barrträd, bl.a. tall och gran, är
gröna hela året. Så länge marken är
frusen är det ändå svårt med fotosyn-
tesen. Eftersom vintern är en torrperiod
innebär öppna klyvöppningar ytterligare
vattenförlust. Av det skälet härdas barr-
träd under hösten, dvs. när dagarna blir
kortare så stängs klyvöppningarna "för
säsongen". Den här härdningen finns
kvar till ganska långt fram på våren, dvs.
dagarna måste bli rejält långa innan
träden återigen öppnar klyvöppningarna
och drar igång en effektiv fotosyntes.
Mossor, lavar
Lavar är inte växter utan en svamp och
en alg i mutualism (ses. 129). I många
fall fungerar dock mossor och lavar gan-
ska lika, både när det gäller fotosyntesen
och härdigheten mot olika påfrestningar.
Tiii skillnad från andra växter kan mos-
sor (liksom lavar) överleva nästan helt
uttorkade, för att snabbt leva upp och
sätta igång fotosyntes om de får tillgång
till vatten. Viss fotosyntes kan också pågå
vid svagt ljus och låg temperatur.
De här skilda anpassningarna gör att
olika växter (samt lavar) blir mest kon-
kurrenskraftiga i olika miljöer och vid
olika årstider. Att klara kampen för tillva-
ron innebär inte bara att vara stor och
stark och knäcka alla konkurrenter. Det
kan också handla om att ha förmågan
att överleva besvärligare miljöförhållan-
den än konkurrenterna.
111
 Växternas mineralämnesbehov
Växterna kan alltså leva på solljus och olika oorganiska ämnen. Om man analy-
serar noga kan man hitta många kemiska grundämnen i växtvävnad- hittills har
minst 60 hittats av de omkring 90 som finns i naturen. Väte får växterna från
vatten, och kol liksom syre från koldioxid. De flesta grundämnen måste (land-)
växterna dock ta upp från marken via rötterna. Grundämnena, minera/närings-
ämnena, måste alltså finnas i vattenlösning i markvätskan.
Växterna behöver olika mängder av mineralnäringsämnena. En grov uppdel-
ning är i makro- och mikronäringsämnen, se nästa sida. Det är också viktigt att
växterna får mineralnäringsämnena i rätt proportion. Det blir problem för en
växt om ett grundämne finns i för liten mängd jämfört med behovet och mäng-
den av andra mineralnäringsämnen. Om ett enda ämne finns i mycket liten
mängd hämmas tillväxten. Det kvittar alltså om det finns tillräckligt av allt an-
nat. Det ämne som finns i relativt sett för liten mängd sägs vara den begränsande
faktorn för växtens tillväxt. Då kan det också räcka med att tillföra det här ämnet
för att tillväxten ska bli betydligt snabbare än innan. Men det är ingen mening
med att tillföra mer än den rätta proportionen av ämnet relativt övriga ämnen.
Det är viktigt att känna till grundläggande fakta om växters mineralnärings-
behov både inom växtodling och för att hantera miljöfrågor, speciellt övergöd-
.
n1ng av vatten.
Det är ingen ny kunskap att avkastningen blir bättre på gödslad mark. Så
länge som gödseln bara bestod av avföring från människor och djur blev åkera-
realerna väldigt små - gödseln räckte helt enkelt inte.
Under slutet av 1800-talet började man gödsla åkrarna även med oorganiska
ämnen, som nitrat från Sydamerika, och med fågelspillning från samma region,
guano. I början av 1900-talet utvecklades metoder för att tillverka kvävegödsel-
medel direkt från kvävet i luften. Därmed fick jordbruket tillgång till hande!sgiid-
se! (konstgödsel). Först då blev det möjligt att öka åkerarealerna påtagligt .

. -.
·~

r
' -·
'>... . •
'

- •
"', " I"
'
••

Här samlas guano (ansamlad

fågelspillning) in på en ö
utanför Sydamerikas västkust.
Guano är mycket rikt på
fosfor och användes i stora
mängder som gödsel på många
håll i världen under slutet av
I 800-talet.

112
 Vilka ämnen som växter beh över, och vilka problem näringsbrist leder till,
har man studerat genom att odla växter dels i fullständig näringslösning, dels i en
lösning där något ämne saknas. När det gäller mikronäringsämnen (spårämnen),
kan växtens behov vara så litet att det täcks av föroreningar i de kemikalier som
ingår i näringslösningarna. D ärför är det svårt att uttala sig tvärsäkert om alla
grundämnen som kan tänkas fungera som mikronäringsämnen.
Till makronäringsämnena fö r växter räknas väte, syre och kol, men även kväve,
fosfor, kalium, kalcium, magnesium och svavel. Till viktiga mikronäringsämnen
räknas järn, mangan, koppar, zink, bor och molybden. N yare forskning visar
också på behov av klor och nickel, samt, i många fall, natrium och kisel.

Näringsämnen, funktion och bristsymptom

MAKRONÄRINGSÄMNE FUNKTION / INGÅR I BRISTSYMPTOM

ingår i klorofyll, aminosyror, proteiner samt nukleinsyror/ Aldre blad gulnar och faller av; ibland rödfärgas yngre
kväve
nukleotider blad.

Hämmad tillväxt, mörkgrön färg, äldre blad mörkbruna

fosfor nukleinsyror/nukleotider, energibäraren ATP, fosfolipider
om de dör.

jonbalans, osmotisk reglering, enzymaktivering, Aldre blad får döda delar, svag stjälk, rötterna infekteras
kalium
klyvöppningars rörelser lätt av parasiter.

membranfunktion, enzymreglering, signalering; ingår i

kalcium Skadade skottspetsar; blad kroknar och dör i kanterna.
cellväggen

.
magnesium jonbalans, t.ex. för ATP; enzymaktivering, klorofyll Aldre blad gulnar (mest mellan nerverna); klen stam.

proteiner (aminosyrorna cystein och metionin), olika

svavel Gulnande yngre blad, speciellt nerverna.
coenzymer

MIKRONÄRINGSÄMNE FUNKTION / INGÅR I BRISTSYMPTOM

...
1arn cellandning, fotosyntes, klorofyllbildning Gulnande yngre blad, först mellan nerverna.

syrgasutvecklingen i fotosyntesen, kloroplastmembranens Gulnande och fläckvis skadade blad, skadade

mangan
stabilitet, enzymaktivering kloroplaster.

koppar fotosyntes, cellandning, enzymaktivering Unga blad missbildade men gröna.

enzymaktivering, klorofyllbildning, produktion av hormonet Förkortad stam, konstig bladkant, gulnande blad; mest
zink
auxin drabbas äldre blad.

troligen stabilisering av cellväggen, syntes av nukleinsyror, Skadade rötter, dålig celldelning i skottspetsarna, unga
bor
styrning av celldelning i skottspetsar, kalciumomsättning blad ljusgröna vid basen.

biologisk kvävefixering, nitratreduktion, nedbrytning av

molybden Gulnande och "hopsnurrade" blad.
kvävebaser

nickel kväveomsättning Döda fläckar i bladspetsar.

osmos, jonbalans, deltar troligen i syrgasutvecklingen i Vissnande blad med döda fläckar, ofta bronsfärgade
klor
fotosyntesen blad, dålig rottillväxt.

113
 ••
SAMMANFATTNING:
VAXTERNAS AUTOTROFA LIV
Med hjälp av fotosyntes tar växterna in koldioxid och vatten och omvandlar dem till de
organiska ämnen de behöver.
Fotosyntesen sker i kloroplasterna. Den kan delas upp i den fotokemiska reaktions-
serien, och koldioxidfixeringen. I den fotokemiska reaktionsserien bildas vätebäraren
NADPH samt energibäraren ATP, och i koldioxidfixeringen används de här ämnena för
att göra om koldioxid till kolhydrater.
Den normala koldioxidfixeringen, Calvincykeln, är delvis ofullkomlig. I olika extrema
miljöer har en del växter därför utvecklat "utbyggnader", särskilt (4 respektive CAM.
Också i övrigt måste växterna anpassa sin fotosyntes till miljöns förutsättningar, exem-
pelvis till förhållandena under olika årstider.
Det finns många olika kemiska grundämnen i växter. Organiska föreningar med kol,
väte och syre bildas med hjälp av fotosyntesen. Andra grundämnen tar växterna oftast
upp från markvätskan med hjälp av rötterna .
••
Amnen som växter behöver jämförelsevis mycket av är makronäringsämnen: kväve,
fosfor, kalium, kalcium, magnesium och svavel. Behoven av och rollerna för olika mak-
ronäringsämnen kan man ofta visa genom att odla växter under förhållanden med brist
på något ämne - då uppträder tydliga skador.
Växterna behöver inte särskilt stora mängder av mikronäringsämnen (spårämnen), men
också brist på något av dem kan ge allvarliga skador. Till de viktigaste mikronäringsäm-
nena räknas järn, mangan, koppar, zink, bor och molybden.

114
 Växternas transportsystem
KAPITEL 12
Å'ven i de här höga sekvoja-
träden (Redwood) måste
vatten kunna transporteras
från rötterna till kronan,
liksom socker från bladen till
rötterna.

Växters transportsystem är som en tvåfilig motorväg, varje "fil" med sin speciella Tvärsnitt av det inre av en rot
ledningsvävnad. Xylemet, eller veddelen , transporterar vatten och lösta mineralnä- på en enhjärtbladig växt. Den
yttre röda ringen är endodermis,
ringsämnen från rötterna mot skottspetsen, medan floemet, eller sildelen, främst en barriär av celler som allt
transporterar organiska ämnen, som socker och aminosyror. D et här gör att det vatten och däri lösta mineral-
finns genomgående rörledningar från de finaste rötterna ända upp i varje blad och ämnen måste passera för att
komma in i ledningsvävnaden.
skottspets. N är växten ökar i storlek växer ledningsvävnaden i samma takt.
De stora ''hålen" är xylem,
En del ämnen transporteras helt oberoende av både xylemet och floemet, då rörledningssystemet för vatten.
från cell till cell i grundvävnaden. Viktiga sådana ämnen är växthormoner, som du Det blå strax utanför är jlo-
kan läsa om i kapitel 13. D en här transporten är möjlig genom att alla celler i en emet, sildelen. Färgat preparat
växt står i kontakt med varandra genom porer i cellväggarna, plasmodesmer. för ijusmikroskop.

Vattentransporten i växten
Vattnet diffunderar in i rötterna med hjälp av osmos och avdunstar så småning-
om till vattenånga i bladen. För att bättre förstå hur vattentransporten fungerar
ska vi titta närmare dels på uppbyggnaden av växtens celler och vävnader, dels på
vattenmolekylernas speciella egenskaper.

Xylemet, veddelen
Xylemet, eller veddelen är ett rörsystem av döda celler, från rötterna, upp genom
stammen, och ända ut i bladen. D e döda cellerna befinner sig dock innanfö r
levande celler, vilket gör att vatten från marken passerar levande celler innan det
kommer in i xylemet.

115
 Vattnets och de lösta ämnenas rörelse drivs direkt av solenergin. ATP krävs
alltså inte för den här transporten. Enda undantaget är att mineralämnenas joner
e
först tas upp av rötterna med hjälp av aktiv transport.
Xylemets vattentransporterande, döda celler är av två typer: Långsmala trakei-
der och rymligare kärl. Barrträden har bara trakeider, m edan lövträden har båda
e I sorterna. Alltså avslöjar cellstrukturen om det är barr- eller lövved!
I ett träd bildas nytt xylem på insidan av stammens tillväxtskikt, kambiet 1•

gårdporer
I På våren blir de nya cellerna stora och med tunna väggar, på hösten små och
med tjocka väggar. Därför bildas årsringar. Det äldre xylemet brukar efter hand
förlora sin vattenledande förmåga. Ofta fylls det i stället med olika hartsämnen
och bildar kärnved. Veden i den yttre delen av stammen kallas i stället splintved.
1
"Kambiet" är bestämd form av "kambium".

Vattentransportens mekanism
<-. :?;;:,
G Jl Vatten kan alltså transporteras upp i 100 meter höga träd, men hur? Med lågt
lufttryck, nästan vakuum, inne i växten skulle lufttrycket utanför inte kunna få
E)
upp en vattenpelare mer än ca 10 meter2 .
En annan tänkbar m ekanism är rottrycket. Rötterna tar in lösta ämnen med
E)
aktiv transport, och vatten förs in med osmos. Trycket inne i rötterna blir därför
högre än utanför, och om man skär av en stjälk pressas vatten till en början upp
ringkärl med
perforerade väggar trakeider med hjälp av rottrycket. Men det är otillräckligt för 100 meter höga träd.

Två typer av vattentransporte-

rande celler i xylemet, veddelen,
i stammen. I barrträd finns
bara trakeider.

2
Jämför med att all luft motsvarar
.
en kvicksilverpelare på ca 760 mm,
och eftersom vattnets densitet är a:: '
~ ·~ .
:.. 4?.·· ~ rr~,.~(;~ -""i
~
<( vatten avdunstar ,'' .
13,6 gånger lägre än kvicksilvers I
'
:::.:: genom klyv- ~,
( ,
blir motsvarande vattenpelare Vl
öppningarna '\
ungefär 10,3 m. z i bladen ' I

•· - · · klyvöppning :
' I • .._ I

z
'\{______________________ ~ -- ~--------------- :
UJ
~ - - - - - -; - - - - - I
<(

1-
z
Vattnets väg genom en växt. UJ
l-
Olika löstajoner tas in i o
a..
roten genom aktiv transport, z
och då följer vattnet med UJ
I-
genom osmos. Vattnet rör sig l-
<(
vattenpelaren hålls ihop
via de levande cellerna på > av vätebindningar mellan
utsidan av roten till de döda vattenmolekylerna och
cellerna i xylemet. Där finns mot xylemets väggar
en sammanhängande kedja
av vattenmolekyler ända upp
i bladen. Vattenmolekylerna vatten-
molekyl
hålls ihop av vätebindningar.
När vattenmolekyler avdun-
star från bladen dras nya
rothår
vattenmolekyler upp genom
xylemet.

116
Sammanhängande vattenpelare
Förklaringen till vattentransporten är bl.a. att vattenmolekylen är en dipol 1, 1
En molekyl som är en dipol har
ojämn laddningsfördelning.
och att vattenmolekyler attraherar varandra med vätebindningar. Det gör att
det bildas en vattenpelare i xylemet - en lång kedja av sammanhängande vat-
tenmolekyler. Det uppstår även vätebindningar mellan vattnet och cellväggarna
i xylemet, vilket förhindrar att vattenpelaren bryts av.
Energikällan till upptransporten av vatten är solljuset, som får vatten att av-
dunsta från bladcellernas cellvägg. Det gör att vatten "vandrar" ut från cellerna,
och då fylls dessa på med nytt vatten från xylemet.

Aktiv transport i rötterna

Alla ämnen som transporteras från markvattnet till xylemet måste passera genom
minst ett lager levande celler, med hjälp av aktiv transport. För att få ATP till
intransporten av joner, måste rotcellerna andas. Det är också skälet till att många
rötter ökar sin andningsaktivitet i koncentrerad närsaltlösning (s.k. saltandning).
För att få in positiva joner i rotcellerna sker följande: Rötterna pumpar ut
protoner (vätejoner) med hjälp av ATP, samtidigt som kanaler för positivt lad-
dade metalljoner öppnas2 • Det blir alltså ett underskott av positiva joner inne i 2
När en skog växer och tar upp
cellerna - då kan metalljonerna vandra in. mineralnäringsämnen sker alltså en
naturlig markförsurning.
Den aktiva transporten medför att halten lösta ämnen blir högre inne i rotcel-
lerna och xylemet än i markvätskan utanför. Då tar rötterna också in vatten,
genom osmos (ses. 62). Också vattnet måste passera minst ett lager med levande
celler mellan yttervärlden och de döda cellerna i xylemet.

Avdunstning i bladen
På s. I 07 finns en bild på ett blad i genomskärning. I bladet finns stora områden
med glest fördelade celler, svampvävnad, som står i förbindelse med ytterluften
via klyvöppningarna. Dessa behövs för att bladet ska kunna ta in koldioxid för
fotosyntesen, men samtidigt försvinner vatten ut. Även om växten förlorar vat-
ten, så är den här avdunstningen i stor utsträckning nödvändig, både för att
bladet ska kunna kylas vid behov och för att vatten ska röra sig uppåt i växten
och ta med sig mineralnäringsämnen för de nya skottens tillväxt. Men när klyv-
öppningarna är öppna finns också risken att växten torkar ut när det är varmt
och torrt.

Daggkåpa (Alchemilla sp.).

Vattendropparna som samlas
i daggkåpans blad kommer
oftast inte från dagg eller regn
utan pressas i stället fram ur
växtens ledningsvävnad med
hjälp av rottrycket.

117

bladcell följecell
\~r-ct- 1
O O
0 ~
silrörs-
element
o O
uttrans9ort
av socker
0
rotcell
Mekanismen for transport
av organiska ämnen, främst
socker, i floemet. Den mest
accepterade teorin for hur det
hela går till tryckströmsteorin,
förklarar händelserna så här:
l bladet transporteras socker
in i si/cellerna med hjälp av
följecellerna. Det är fråga om
aktiv transport, som kräver
ATP När silcellen innehåller
mycket socker tas vatten in
genom osmos, vilket gör att
trycket ökar och vätska med
socker pressas framåt i floemet.
l de växtorgan där socker
behövs transporteras sockret ut
ur si/cellerna, också detta med
aktiv transport. Då strömmar
vatten ut ur si/cellerna genom
osmos, trycket minskar, och
mer sockerlösning från bladen
kan röra sig dit.
Transport av organiska ämnen
Transporten av de produkter som bildas i fotosyntesen, främst rörsocker (sacka-
ros), går från växtens gröna delar till alla delar av växten i det rörledningssystem
som kallas floemet eller si/delen. Transporten kan gå åt olika håll för olika ämnen
och vid olika tillfällen under växtens liv. Transporten av organiska ämnen från
bladen till rötterna är nödvändig för växtens liv. I träd finns floemet strax innan-
för barken, utanför veden. Om man ringbarkar ett träd får rötterna ingen energi
utan dör så småningom, och då dör också hela trädet.
floem
sil kärl
vatten in
genom osmos
silplatta
,,.,,. följecell
cellkärna
'----Lptasmo-
desm
vatten över
ti ll xylemet
genom osmos •
•
.
(,
Si/celler och foljeceller. En si/platta syns tydligt, liksom plas- De två viktiga celltyperna
modesmer som förbinder cellerna med varandra. (SEM-bild, i floemet - silceller, även
förstoring ca 100 gånger) kallade silrörselement,
och foljeceller.
Floemet, sildelen
Utöver rörsocker transporteras även många andra organiska ämnen, som ami-
nosyror, i floemet. Till skillnad från xylemet, så består floemet helt och hållet av
levande celler, även om de viktigaste, silcellerna, har förlorat cellkärnan. Trans-
porten in i och ut ur floemet är aktiv, och sköts med energi från ATP i anslutande
celler, följecellerna. Hur det sedan verkligen kan bli ett nettoflöde exempelvis av
socker från blad till underjordiska organ har diskuterats. De flesta forskare tror
på tryckströmsteorin. Den finns beskriven i bilden ovan till vänster.
Transporten i floemet kan alltså gå åt olika håll, beroende på var ämnen finns
respektive används. Bilden på nästa sida visar vad som sker under olika årstider.
Hur olika ämnen transporteras i floemet kan man studera genom att använda
molekyler med den radioaktiva isotopen kol-14. Ett blad får ta upp radioaktivt
inmärkt koldioxid. Efter en tid, kanske några timmar, pressar man växten och
118
lägger den på röntgenfilm. På röntgenfilmen syns sedan var olika radioaktiva
kolföreningar har hamnat. När en växt börjar utvecklas, levererar bladen först
kolhydrater både till rötterna och till det växande skottet. När en ettårig växt bil-
dar frön går i stället fotosyntesprodukterna frå n de översta bladen nästan enbart
till fröna.
I en flerårig växt är transportmönstret olika vid olika årstider. Vi tänker oss en
växt med stärkelsereserver i jordstammen. På våren förs kolhydrater uppåt, från
jordstammen till det växande skottet. Under högsommaren transporteras socker
från fotosyntesen i bladen främst till nya skott, blommor och frukter, men även
till nya rötter. På eftersommaren och hösten, slutligen, förs kolhydrater nedåt, så
att det återigen byggs upp ett fö rråd av stärkelse i jordstammen.

VÅR SOMMAR EFTERSOMMAR/HÖS T

jordstam -+- växande skott blad -+- växande skott och rötter blad _..,. jordstam

stärl<else
-ro I
jord stam

Floemtransportens riktning under olika årstider i en flerårig växt.

••
SAMMANFATTNING:
VAXTERNASTRANSPORTSYSTEM
Växterna har två transportsystem spridda i hela växten, xylemet för vatten och oorga-
niska ämnen och floemet för organiska ämnen, där rörsocker, sackaros, ofta är viktigast.
Xylemtransporten drivs av solenergi, genom att vatten avdunstar från bladen. Avdunst-
ningen driver (drar) vattenpelaren uppåt i växten. För xylemtransporten krävs alltså inte
cellandning och utnyttjande av kolhydrater från fotosyntesen. För transporten i floemet
krävs däremot energi från cellandningen, i form av ATP.

119
 amordning av växtens liv
KAPITEL 13
Efter en skogsbrand gror ofta små tallplantor väldigt fort. Tallfrön flyger med
vinden till den brända marken, där det är gott om både ljus och mineralnä-
ringsämnen, och de nya plantorna kan därför snabbt växa till sig. Men de här
gynnsamma förhållandena varar inte så länge. Snart blir det höst och kallt, och
tallplantorna täcks av snö. På våren skiner solen starkt m edan marken fortfarande
är frusen, och tallplantorna kan alltså ännu inte ta upp vatten - här finns ett
problem som måste lösas, och som växten också klarar av.
När tallarna har blivit "medelålders", så där 60 år, kanske det brinner
igen. Tallarna överlever men får ärr, s.k. brandljud. Så kan det hålla på i
flera hundra år i en naturskog, med bränder då och då.

.
", t )
,·
; .,I . .
.. l )
i .,
.
'.
., ' .

Skogsbrand är en allvarlig
störning i växternas miljö,
men den är naturlig och åter-
kommer då och då. Efter en
brand kommer nya växter
snabbt in i området, vilket
syns på den gröna marken
bland skadade och döda träd.

Tallar som överlever en

brand får ofta ett ärr, ett s.k.
brandljud.

Det här visar att växter ofta drabbas av svåra händelser. För att överleva måste
en växt dels kunna klara alla " rutinärenden", som fotosyntes och vattentransport,
dels svara upp mot miljöförändringar.
Vid gynnsamma förhållanden, som i Sverige under sommaren, tar växten
upp vatten och mineralnäringsämnen från marken, och koldioxid från luften.
Produkterna från fotosyntesen används både till cellandningen och till att bygga
upp växtens vävnader. Men hur samordnas allt det här, och hur reagerar växten
för att klara av dramatiska händelser i omgivningen? I många fall är det enklare
att forska på små, ettåriga växter än på stora träd, men en del allmänna slutsatser
kan man alltid dra.

120
 Livet för en ettårig växt
Alla blomväxter startar sitt liv som ett frö. I fröet finns ett embryo, alltså en ny
växtindivid, fast i miniatyr. När fröet tar upp vatten, och förutsättningarna också
i övrigt är lämpliga, aktiveras frögroningen. Embryot ökar i volym och blir mer
aktivt genom att utnyttja energi- och materialreserverna i fröet. Snart kommer
det fram både en rot och ett skott.
En typisk groddplanta består av hjärtblad (de första bladen), stam och rot.
När hjärtbladen utsätts för ljus mognar kloroplasterna, och klorofyllet färdigbil-
das. Då kan fotosyntesen komma igång, och plantan blir snart självförsörjande,
autotrof. Produkterna från fotosyntesen används både till att bygga upp ny väv-
nad och för att ge energi. Eftersom fotosyn tesprodukterna bl.a. används till att
bilda nya blad så kan fotosyntesen bli mer och mer effektiv, dvs. plantan växer
allt snabbare.

En växts utveckling
börjar med att ett frö
·.• gror. Först tränger roten
·••
ut ur fröskalet och där-
efter de fiirsta bladen -
hjärtbladen. Roten söker
sig nedåt och stjälken
med bladen uppåt

Det här förutsätter att det, utöver solljus och koldioxid, finns gott om vatten
och mineralnäringsämnen. Då krävs också ett väl fungerande rotsystem. Det
byggs upp av produkter från fotosyntesen.
Levnadsförhållandena för en liten planta är inte alltid idealiska, och därför har
olika försvarsmekanismer utvecklats. Vid näringsbrist stannar bladutvecklingen
upp. Blir det i stället vattenbrist stängs klyvöppningarna för att hindra avdunst-
ning, men då upphör också fotosyntesen - i brist på koldioxid. Om plantan
utsätts för insektsangrepp bildar den mer av olika illasmakande ämnen.
Om fröet gror på ett ställe där det är skuggigt åt ena hållet, t.ex. vid en mur,
kommer växten att böja skottet. En sådan reaktion på ljus brukar kallas fototro-
pism. Den är oftast positiv, alltså att växten böjer sig i riktning mot ljuset. Om
plantan i stället råkar ut för att jorden glider iväg en aning, så att den hamnar
mer platt mot marken, så kommer skottet att böja sig uppåt och rötterna nedåt.
Den här reaktionen på tyngdkraft kallas gravitropism.
När plantan har vuxit till sig är det dags att utveckla blommor för att kunna
föröka sig. Blomning kan stimuleras av olika händelser i miljön. För en del växter
är dagslängden viktig. Blomningen innebär att det bildas blommor i stället för
bladiga skott, vilket kräver att speciella gener aktiveras. Om pollineringen av
blommorna fungerar som den ska kommer växten att utveckla frön. Fröna gror
oftast inte omedelbart, utan är "programmerade" att ha en viloperiod.
När fröna håller på att mogna kommer moderplantan, om den är ettårig, att
dö - också detta är en "programmerad process".

121
 En växtcell tar emot intryck
Vi börjar med att se på hur en enskild växtcell kan ta emot information från om-
givningen och från andra delar av växtorganismen. Växtceller tar emot signaler
utifrån via receptorer i cellmembranet, som celler i allmänhet (ses. 68-69).

Reaktion på ljussignaler
Det är inte bara i fotosyntesen som ljuset inverkar på en växt, det styr också
växtens utveckling. En del aktiviteter styrs i första hand av blått ljus, andra av
rött respektive mörkrött. Växter kan reagera både på ljusets riktning, på om det
är rött eller mörkrött ljus, och på hur lång tid under dygnet det är ljust respektive
mörkt.

Reaktion på blått ljus - särskilt fototropism

Ett växande skott brukar vrida sig mot ljuset. Det kallas fototropism. Speciellt
genom att undersöka groende gräs har man konstaterat att blått ljus är mest
effektivt. Det som händer är att ensidig belysning med ljus av viss våglängd gör
att växthormonet auxin (se s. 124) omfördelas från skottspetsen till cellerna på
skottets skuggsida. Då växer de cellerna på längden, så att skottet böjs.

Reaktion på rött ljus - genom fytokrom

Här har vi ett exempel på
fototropism - unga plantor
som vänder sig mot ljuset.
En del frön kräver belysning med rött ljus för att gro. Andra växters frön kan gro
i mörker, men om de får växa några veckor i mörker kommer de att se mycket
märkliga ut. Groddplantorna blir gula, eftersom klorofyllet inte färdigbildas.
Dessutom blir stjälkarna långa och skrangliga, och bladen utvecklas dåligt.
Skottspetsen brukar skyddas genom att skottet är böjt strax bakom spetsen. Om
de här plantorna utsätts för ljus kommer klorofyllbildningen igång, och även
växtens form utvecklas mer normalt. Också här är rött ljus verksamt. Forskare
har lyckats reda ut hur det ljuskänsliga ämnet, receptorn, är t1ppbyggt. Det kallas
fytokrom. Rött ljus leder till att fytokrommolekylen överförs i en aktiv form och
kan förmedla information vidare i växtcellen.

NYCKELHÅL:
Mörkrött ljus stoppar
fytokromet
Effekten av rött ljus på fytokromsystemet
är omvändbar (reversibel). Rött ljus av
en våglängd på ca 670 nm stimulerar
växten till olika aktiviteter, men om den
sedan belyses med mörkrött ljus (ca
730 nm) så upphör effekten. Den här
växlingen kan prövas många gånger,
och det är alltid den sista belysningen
som avgör effekten. Förklaringen är att
fytokrom kan ändra form mellan ett mer
aktivt och ett mer inaktivt tillstånd. Fyto-
krom i det inaktiva tillståndet absorberar
rött ljus, och omvandlas då till det aktiva
tillståndet. Då absorberar i stället mole-
kylen mörkrött ljus. Om den utsätts för
det ljuset så återgår den till den inaktiva
formen.
Ofta finns inte fytokromet i en växt till
100 O/o i den ena eller andra formen.
Dagsljus från solen och himlen innehåller
mer av rött än mörkrött ljus, medan ljus
som tränger genom gröna blad innehål-
ler mycket mer mörkrött än "normalrött".
I skuggan av gröna blad kommer då
växter att bli långa och smala, ungefär
som i totalt mörker, för att snabbt sträcka
på sig och nå ljuset. Alternativt kommer
många frön inte att gro alls utan att
fortsätta vila till dess att förutsättning-
arna blir bättre.
Fytokromet förmedlar information vidare
i cellen på flera olika sätt. Ibland pumpas
protoner och kaliumjoner över cellmem-
branet, så att cellernas osmotiska egen-
skaper förändras och därmed trycket i
cellerna. I andra fall styr fytokromet vilka
gener som ska aktiveras.

122
Reaktion på ljus- respektive mörkerperiodens längd
Många växter blommar endast när dagen är över en viss minimilängd, s.k. lång-
dagsväxter. Andra behöver en lång mörkerperiod, s.k. kortdagsväxter. Men egent-
ligen bör långdagsväxter kallas "kortnattsväxter" och
kortdagsväxterna "långnattsväxter". Långdagsväxter
kan nämligen blomma bara man belyser dem ett kort
ögonblick under en lång natt, och med samma metod
kan man stoppa kortdagsväxter från att blomma. Också
i det här fallet verkar fytokrom vara inblandat, dvs. ef-
fekten av rött ljus hämmas av mö rkrött (se nyckelhålet
på föregående sida). Utöver fytokromet måste växtcel-
lerna också ha någon metod för tidmätning, alltså en
inbyggd "biologisk klocka''. Dagens längd påverkar
även andra årstidsbundna aktiviteter. Lövträd gör så
att bladen gulnar och faller av när dagarna blir kortare
frampå höstkanten, alltså innan vädret blir ordentligt
kallt. Barrträd genomgår vid den tiden i stället härd-
På hösten kan man ofta se att delar av träd intill gatlyktor
ning. Då går de in ett tillstånd där klyvöppningarna behåller sina Löv Längre. Gatlyktorna "Lurar" trädet att dagarna
hindras från att öppna sig och släppa ut vattenånga även fortfarande är Långa, som på sommaren, och då sätts inte proces-
under i övrigt varma och soliga dagar. sen med gulnande och bladfällning igång på normalt sätt.

Reaktion på tyngdkraften - gravitropism

Om en växt råkar hamna "platt" på marken kommer skottet att växa uppåt och
roten nedåt. Det såg forskare tidigt, men det dröjde länge innan de kunde förkla-
ra mekanismen. Reaktion på tyngdkraften brukar förmedlas av någon "tyngd" i
celler eller organ, som jämviktsorganen hos olika slags djur, ses. 270. I växter är
det istället troligen stärkelsekorn som omfördelas i cellerna. Via cellskelettet eller
det endoplasmatiska nätverket kan det sedan skickas signaler som gör att rötters
celler förlängs på rotens ovansida, medan skottets celler förlängs på undersidan.
Mycket tyder på att effekten förmedlas från stärkelsekornen till de olika cellerna
genom omfördelning av auxinmolekyler (se nästa sida) till cellerna "nedtill".
I många fall stimulerar auxin skottcellernas tillväxt och hämmar rotcellernas. stärkelsekorn
Följden blir att skottet böjs uppåt, eftersom cellerna förlängs mer på undersidan,
medan roten böjs nedåt, eftersom cellerna förlängs mindre på undersidan.

Reaktion på växthormoner
En växt måste fungera som en helhet. I stor utsträckning styrs samordningen av
växthormoner, även kallade tillväxtregulatorer. Det verkar som om mängdförhål-
landet mellan olika hormoner är det absolut viktigaste - ett ensamt hormon ger Om en rot Läggs ner, horison-
inte alltid effekt . En del hormoner produceras främst i skottet, andra i rötterna tellt, så omfördelas stärkelse-
eller i frön som håller på att utvecklas. I allmänhet verkar det fungera så här: korn i rotcellerna, vilket ger
En växtcell reagerar på exempelvis ljus, dagslängd eller tyngdkraft. Receptorn signal om att roten ska växa så
att den böjs nedåt. I den övre
som reagerar förmedlar en signal för aktivering av en gen eller ett enzym, som i
bilden har roten precis Lagts
sin tur leder till att det bildas ett hormon. Den molekylen transporteras till andra ner, i den undre har det gått
delar av växten och får en mängd celler att förändra sin aktivitet. en stund.

123

NYCKELHÅL:
Olika växthormoner och
deras funktion
Av historiska skäl har flera grupper av
växthormoner fått märkliga namn, som
auxiner, gibberelliner, cytokininer och
abskisinsyra. Utöver dessa är den lilla
gasformiga molekylen eten ett effektivt
växthormon. På senare tid har man upp-
täckt ytterligare ämnen som kan styra
tillväxten.
Auxiner - ofta sträckningshormon
Auxin har en mängd olika effekter. Det
• stimulerar sträckningstillväxt, särskilt
i stammen,
• stimulerar rötters tillväxt i låg
koncentration, hämmar i högre
koncentration,
• hämmar sidoknoppars utveckling i
skottet,
• hämmar bladfällning, dvs. låter
bladen sitta kvar,
• stimulerar rotbildning - vilket
används praktiskt när man tar stick-
lingar från krukväxter.
Enstaka växtceller har odlats, så att det bildas en större
cellklump, en kallus. För att det ur kallusen ska komma
både rötter och skott krävs en balans mellan halterna
auxiner och cytokininer, alltså två typer av hormoner.
124
Flera olika molekyler kan fungera som
auxiner, men vanligast är indolättiksyra,
IM. En del auxiner används som ogräs-
medel, eftersom de förändrar hormon-
balansen i växter så att somliga arter,
men inte andra, hämmas i sin utveckling.
Auxiner bildas i första hand i skottspet-
sar, unga blad och frukter som håller på
att utvecklas. De tycks transporteras till
andra delar av växten från cell till cell,
inte genom ledningsvävnad.
Gibberelliner - ofta
väckningshormon
På flera olika sätt "aktiverar" gibberel-
liner växten, så att den lämnar ett mer
inaktivt vilstadium eller inte börjar åld-
ras. En viktig funktion är när en växt går
över från att bara ha en platt bladrosett
till att bilda höga blommande skott, som
exempelvis kungsljus och tistlar. När frön
gror bidrar gibberelliner till att det bildas
enzymer som bryter ner reservnäringen
skott
hög cyto·
kininhalt
låg cyto-
kininhalt ' - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
låg auxinhalt
Kungsijus är en tvåårig
växt. Första året bildar den
bara en bladrosett, som
•
övervintrar. Ar två växer det
upp en stor blomställning.
Övergången från att en
planta lever som bladrosett
till att den bildar en hög
blomställning stimuleras ofta
av väckningshormonerna
gibberelliner.
i fröet så att den groende plantan får
resurser för sin tillväxt.
Det här växthormonet finns i många
olika former.
Cytokininer - främst
delningshormon
Cytokininer stimulerar celldelning och
knoppars utveckling, och bromsar åld-
rande. Främst bildas de i rötterna, vari-
från de transporteras i xylemet till andra
delar av växten. Om man odlar enstaka
celler från en växt i näringslösning bildas
först en cellklump, en kallus. Med lagom
proportioner av cytokininer och auxiner
kan det ur kallusen utvecklas små plantor
med både skott och rötter. Små mängder
auxiner och stora mängder cytokininer
gör att enbart skott bildas, större mäng-
der auxiner och mindre av cytokininer
att enbart rötter bildas. Här ser man ett
exempel på att just proportionen mellan
olika växthormoner är viktig!
Jf
hög auxin halt
Abskisinsyra - dämpande hormon närheten. De flesta av etenets effekter Andra tillväxtregulatorer
De växthormoner som nämndes ovan rör stimulering av mognad och åldrande. På senare tid har man upptäckt att även
••

stimulerar aktiviteter i växten, men det
finns förstås också fall när växten bör
"lugna ner" sina aktiviteter, exempelvis
när vintern närmar sig eller om växtplat-
sen drabbas av torka. Abskisinsyra är ett
viktigt sådant dämpningshormon. Den
får frön att gå in i ett vilstadium, så att
de inte gror omedelbart när de har fallit
av från moderplantan. På hösten ansam-
las abskisinsyra i de vilande knopparna
på lövfällande träd och buskar. Vid torka
får abskisinsyra klyvöppningarna att
stängas, och rötterna får ökad förmåga
att leda vatten. Dessutom stimuleras rot-
tillväxten, medan skottillväxten hämmas.
Abskisinsyran bildas både i rötter och
skott, och i mycket större mängd än
normalt i vävnader som utsätts för stress.
En del andra fenomen i växten tillskrevs
först abskisinsyra, men tycks i stället
bero på eten.
Amnet kan bildas i flera olika organ i
växten.
Eten bildas bl.a. i mognande frukter,
och stimulerar sedan mognad i andra
frukter i närheten. Därför är det sant, att
ett dåligt äpple gör att alla i korgen blir
skämda! Eten är också det som gör att
lövträd aktivt stöter bort sina blad på
hösten - allt är förberett med ett cell-
lager där bladskaftet kan lossna, men
eten utlöser avstötningen.
Växter som annars inte skulle åldras så
snabbt gör det om de utsätts för eten.
Det kan man visa genom att ställa en
krukväxt under samma glaskupa som
en övermogen frukt.Typiskt för etenets
effekter är också att bladskaften sträcks
på ovansidan, så att bladen böjs nedåt.
andra ämnen än de "klassiska" växthor-
monerna har effekter också i små mäng-
der. Polyaminer förekommer i organ med
snabb celldelning och verkar vara
inblandade i både stresshantering och
fröns och frukters utveckling. Speciella
steroider (se kapitel 3) kallade bras-
sinosteroider stimulerar både celldelning
och cellsträckning. En del oligosackari-
der (ses. 25) verkar fungera som signa-
ler vid parasitangrepp, så att växten kan
sätta igång försvarsreaktioner.
Med en ökad etenhalt blir skottet kortare
och tjockare, och växer så småningom
mer horisontellt än vertikalt. Bladskaften
på mer utvuxna plantor böjs också nedåt
under inverkan av eten.

Eten - vilhormon, ibland "evig vila"

Eten är ett märkligt tillväxtreglerande
ämne både genom att det är en så liten
och enkel molekyl och genom att den
är gasformig vid temperaturer ner till
-104 °(. Det gör att signaler kan spri- •
das inte bara till andra organ i samma
planta utan också till andra växtdelar i

etenkoncentration (ppm; parts per million)

SAMMANFATTNING:
••
SAMORDN ING AVVAXTENS LIV
För att kunna anpassa sina aktiviteter till det som är lämpligt under rådande förhållan-
den tar växter intryck av omgivningen. De kan t.ex. reagera på ljus av olika våglängd
(färg), dagens längd och på tyngdkraften. Från de delar som tar emot intrycken för-
medlas effekterna till andra delar av växten med olika typer av hormoner, också kallade
tillväxtregulatorer. De viktigaste hormonerna är auxiner, gibberelliner, cytokininer,
abskisinsyra och eten.

125

KAPITEL 14
.,.r~~~
LJ!~,,...:.t.,!i"'~~ ,'l ';'-~
'f· ~ 1
fj ~ ~
' "individ", kan täcka stora områden exempelvis i skogsmark.
En svamp är uppbyggd av
trådar, hyfer, som tillsammans
bildar ett nätverk - mycel.
För förökning bildar svampen
ibland fruktkroppar, som är
"ihoptovade" hyfer. På frukt-
kroppen utvecklas sporer.
Jäst är encelliga svampar. Här
håller den större jästcellen på
att knoppa av en ny cell. Den
stora har också ärr från tidiga-
re avknoppningar. SEM-bild,
förstoring ca 8 000 gånger.
vamparnas siologi
Carl von Linne kallade svamparna "Floras strövande pack", dvs. blomgudinnans
kringvandrande skumma varelser, och han förstod alltså på något sätt att svam-
parna inte direkt kan föras till växtriket. Numera anser man att de är ett eget
rike av flercelliga, heterotrofa organismer. Många drag i svamparnas byggnad
och ämnesomsättning visar att de är närmare släkt med djuren än med växterna.
Svamparnas uppbyggnad
I de flesta fall består svamporganismen främst av en samling trådar av celler i
långa rader. Trådarna kallas hyfer, och hela komplexet kallas mycel. Mycel
med samma ursprung, dvs. genetiskt likadana och i princip en och samma
Svamparnas celler omges av en cellvägg, men till skillnad från växter-
nas cellvägg består den av kitin, snarlikt det kitin som bl.a. bygger
upp insekternas yttre skelett. Det finns oftast även cellväggar mellan
varje cell i en enskild hyf. För att cellerna ska kunna kommunicera,
och svampens mycel fungera som en helhet, finns det förbindelser
mellan cytoplasman i de närliggande cellerna, genom porer i den
tvärställda cellväggen. De här porerna är uppbyggda på olika sätt i
olika grupper av svampar.
Ibland fungerar inte svampen som ett mycel med hyfer, utan som
ensamma celler. Det gäller särskilt jästsvampar. Det visar sig dock att man
genom att manipulera jästsvampars miljö ofta kan få även dem att utveckla
mycel. Det har också gått att visa, att påverkan från miljön leder till att andra
gener än tidigare aktiveras i svampars celler, och då är det jt1 logiskt att levnads-
sätt och utseende kan förändras.
I många fall sluter sig hyferna samman till större struktt1rer, ofta under längre
tid. Ett viktigt exempel är de svampar som ingår i lavar - ses. 129. I andra fall
bildas mer komplicerade organ i första hand när det är dags för svamparna att
föröka sig könligt. Då bildar de fruktkroppar.
Svamparnas indelning
Svamparna utgör ett eget rike av eukaryota organismer. Inom detta finns en del
enklare former, kallade "algsvampar", samt de två huvudgrupperna sporsäcks-
svampar och basidiesvampar. Gemensamt för de senare är att de växer som hyfer,
och inför den könliga fortplantningen förenas två hyfer av olika typ, "kön".
Sporerna från den könliga fortplantningen utvecklas sedan antingen i sporsäckar
(små "påsar" med sporer) eller på basidier ("tappar"). Till sporsäckssvamparna
hör bl.a. murklor och flertalet av de svampar som ingår i lavar. Basidiesvamparna
omfattar bl.a. de "hattsvampar" man brukar plocka i skogen på hösten.
126
Svamparnas ämnesomsättning
Svamparna är alltid heterotrofa, och oftast är de aeroba. Till de svampar som
kan leva anaerobt hör förstås olika jästsvampar, liksom de svampar som lever i
bl.a. kons första mage, vommen, och som gör att idisslande djur kan utnyttja
växtfödan mer effektivt än vad andra djur kan.
Jästsvamparna kan leva både med och utan syre, dvs. de är fakultativt anaero-
ba, medan de i komagen är obligat anaeroba. Det betyder att de aldrig utnyttjar
syrgas.
Eftersom svamparnas celler har cellvägg kan de inte ta in större näringspar-
tiklar genom endocytos (ses. 64), utan de måste ha andra metoder för sitt hete-
rotrofa levnadssätt. För att få näring skickar cellerna ut enzymer i omgivningen.
De här enzymerna bryter ner komplexa organiska molekyler till mindre enheter
utanfiir cellen. De mindre molekylerna kan sedan tas in i cellen med hjälp av
aktiv transport.
Både de nedbrytande (katabola) och de uppbyggande (anabola) biokemiska
reaktionerna i svamparnas celler påminner i ganska stor utsträckning om vad
som pågår i andra typer av organismer. En likhet med djuren är att det kolhydrat
som används som energireserv i första hand är glykogen, som i levern och musk-
lerna hos människan. En annan likhet med djuren är att många svampar tycks
behöva få viktiga molekyler utifrån, från andra organismer, på samma sätt som
många djur behöver vitaminer.

Svamparnas levnadssätt i naturen

Alla svampar måste alltså livnära sig genom att skicka ut enzymer för att bryta
ner det substrat (ämne) de lever av till mindre molekyler. Men det substrat de
utnyttjar kan vara av väldigt olika karaktär. Därför brukar man först gruppera
svamparna som nedbrytare, parasiter eller sådana som lever i mutualism. Gräns-
dragningen är inte helt entydig. Många svampar som lever av ved kan börja
som parasiter, döda trädet, och sedan fortsätta som nedbrytare. När det gäller
mutualism finns det också gråzoner, där svampens partner kanske är mer ,,slav"
än jämställd.

Nedbrytare
För nedbrytarna är döda
organismer fortfarande en
god resurs dels till energi
för att hålla sig vid liv, dels
till organiska ämnen som Fruktkroppar av en ticka
bygger upp cellerna och som växer på ett döende
därmed hela organismen. träd. Inne i veden finns
tickans hyfer. Många
T illsammans med bakte-
tickor kan börja som
rier står svamparna för det parasiter, ta död på trädet
mesta av nedbrytningen och sedan fortsätta sitt liv
av dött material i naturen. som nedbrytare.

127

Brunröta orsakas av en
nedbrytande svamp som livnär
sig på cellulosan i veden men
lämnar kvar ligninet. Det
typiska är att bruna "tär-
ningar" bildas.
Den här gossen har drabbast av
en svampinfektion, mykos, runt
munnen.
Utan den nedbrytningen skulle inte återcirkuleringen av växternas mineralnä-
ringsämnen fungera. För oss människor är nedbrytarna mest ett problem genom
att de kan förstöra både våra matvaror och vad vi har tillverkat av biologiskt
material, som kläder av ull eller bomull och hus och andra konstruktioner av
trä. Konserveringsmedel av olika slag (ofta ämnen med E-nummer), torkning,
saltning och kyl- och frysanläggningar är sätt att försöka stoppa nedbrytarnas
härjningar bland våra matvaror. Att impregnera trävirke med olika giftiga ämnen
för att stoppa nedbrytningen kan dessvärre också ge miljöproblem, både vid
själva impregneringsverksamheten och om man sedan eldar upp det
impregnerade virket.
I naturen fungerar både bakterier och svampar som nedbrytare.
En viktig skillnad är att svampar tål lägre pH-värde i marken än
bakterier. Därför dominerar svampar som nedbrytare i sura jordar,
som exempelvis i svenska barrskogar med jordmånen podsol (se
Spira 1 s. 242) . Däremot kräver svamparna god syretillförsel - de
kan som tidigare nämnts bara leva anaerobt i liten omfattning.
Specialiserade nedbrytare
En tydlig skillnad hittar man ofta ute i våra skogar bland de svam-
par som bryter ner död ved. Många utnyttjar i första hand cellulo-
san i veden, och då blir ligninet kvar som bruna tärningar. De här
svamparna kallas brunrötesvampar. Andra arter, ofta nära släkt med
brunrötesvamparna, bryter i stället ner ligninet och lämnar cellulo-
san kvar som vita trådar. De kallas därför vitrötesvampar.
När döda växtrester faller till marken och tas om hand av olika
typer av nedbrytare kan man också se en ekologisk succession (se
Spira 1 s. 210). Först dyker det upp svampar som snabbt kan ta
hand om lättlösliga ämnen. Dit hör bl.a. jästsvampar, som lever ut-
anpå frukters skal. Efter hand blir bara mer svårbehandlade ämnen
kvar, och de kan ofta tas om hand av specialister. Likaså finns det
svampar som främst utnyttjar rester av döda djur eller djurspillning.
Parasiter
Djur, inklusive människan, och även många växter kan drabbas av
mängder av olika svampparasiter. Sjukdomar hos människan orsa-
kade av svampar brukar kallas mykoser. Många drabbar främst hud
och naglar, som den vanligt förekommande fotsvamp-sjukdomen.
Allvarligare är sådana svampinfektioner som uppträder i de inre or-
ganen, bl.a. i lungorna. Eftersom svampar är eukaryota organismer
påminner deras ämnesomsättning mer om den i våra egna celler.
Antibiotika som slår på det speciella i bakteriers ämnesomsättning
har alltså ingen effekt på svampinfektioner, utan det krävs andra
typer av läkemedel.
128
NYCKELHÅL:
Specialiserade parasiter i
naturen
Bland parasiterna lägger man kanske
främst märke till hur specialiserade
dessa är på olika växter. Nästan alla
arter blommande växter verkar ha sina
svampsjukdomar, men oftast drabbas
bara just en enda art.
Bland de allvarligaste parasiterna på
odlade växter är olika rost- och sotsvam-
par. Rostsvampar känner man igen som
röd-brun-svarta överdrag på bladen, och
eftersom bladen skadas, så skadas foto-
syntesen och därmed tillväxten. Många
rostsvampar måste växla mellan två
olika värdväxter för att fullborda sin livs-
cykel. Ett känt exempel är svartrost, som
är ett problem för att den skadar odlade
gräs, särskilt vete. Den svampen har ett
stadium på busken berberis, och därför
var det länge stadgat i lag att man skulle
utrota berberis. Den lagparagrafen är
numera upphävd, för berberisutrotningen
var inte särskilt effektiv. Viktigare har
varit att man genom förädlingsarbete djurets beteendemönster. Det gäller
utvecklar vetesorter som inte svartrosten exempelvis myror - en svampinfekterad
rår på. myra kan drivas till att klättra upp i ett
Sotsvampar kan spontant verka ännu högt träd innan den helt tas över av
obehagligare. Ofta fastnar en spor av svampen, för att sedan sporerna ska
sotsvampen direkt på frön av andra väx- kunna spridas så effektivt som möjligt.
..
ter, och svampens hyfer följer sedan med Ovriga myror i kolonin försöker också
den groende plantan ända tills den ska göra sig av med döda svampinfekterade
blomma och sätta frön. I stället för frön individer så effektivt som möjligt - an-
bildas då enbart nya sotsvampsporer. nars kan en hel myrstack slås ut av en
Ett känt sätt att motverka sotsvampar svampparasit.
är betning av utsäde, dvs. att man ger
frön man ska så ut ett överdrag med gift.
I början av 1960-talet insåg man dock
att det inte var lämpligt att beta utsäde
med kvicksilver - den metoden ledde
till att många fröätande fåglar, och även
rovfåglar, höll på att dö ut! Det här pro-
blemet blev även i Sverige först riktigt
uppmärksammat genom den ameri-
kanska författaren och biologen Rachel
Carsons bok "Silent Spring", på svenska
"Tyst vår". (Se Spira 1 s. 265.)
Precis som en del andra djurparasiter
kan även svampar som parasiterar på Det här vetet är angripet av svartrost. Det
djur vara så otrevliga att de förändrar är forcidande, for hela skörden kan bli
förstörd!

Mutualism
De två mest kända exemplen på mutualistiskt levnadssätt hos svampar är lavar
och mykorrhiza.

Lavar
En lav består av en svamp, en mykobiont, som i första hand formar lavens ut-
seende, och en organism som kan genomföra fotosyntes, en Jotobiont. Det kan
vara antingen en grönalg eller en blågrön bakterie (tidigare kallad "blågrön alg"),
men ibland förekommer båda typerna av fotobionter. Svampen hör oftast till
sporsäckssvamparna, mer sällan till basidiesvamparna. Det är ofta ganska lätt att
konstatera att det är en lav och inte en "ren" svamp ge11om att snitta eller krossa
en bit av laven och undersöka i mikroskop. Om man hittar gröna celler bland
svamparnas hyfer är det en lav. Många forskare anser, att algen/den blågröna
bakterien i princip kan leva oberoende av svampen, men att den sistnämnda
aldrig klarar sig på egen hand. Därför skulle den gröna organismen vara under-
ordnad och i någon mån svampens "slav". Hur ojämlikt förhållandet svamp/
grön organism än är, så är det tydligt att lavar kan leva i betydligt tuffare miljöer
än andra organismer, exempelvis på klippor som sticker upp ur isen på Antarktis.
Det tycks krävas kommunikation mellan en lavs olika delar och "finjustering"

129
 av ämnesomsättningen för att mutualismen ska fungera. Att lavar är känsliga för
diverse föroreningar i luften, kanske främst svaveldioxid och marknära ozon, kan
bero på att balansen mellan de samlevande organismerna störs.
Lavsvampen kan föröka sig könligt, med vanliga sporer, som beskrivs nedan.
Problemet blir förstås hur den groende svampsporen ska hitta den gröna orga-
nismen. Därför är det också vanligt att lavar förökar sig könlöst, med små paket
med både svamp och grönalg/blågrön bakterie. De mest kända typerna är isider,
små "tappar", som kan lossna från resten av laven, och soredier, nystan av hyfer
med algceller, som bildas på speciella mjöliga delar av laven, soral.

I den här genomskärningen av

en bladformad lav ser man flera
lager: Övre bark (svampvävnad,
grönt ovanpå), algskiktet (små
gröna "bollar"), märg (också
svampen) och undertill bark
{svampen). Färglagd SEM-bild,
förstoring ca 350 gånger.

Mykorrhiza
Ordet mykorrhiza är bildat från grekiskan och betyder "svamprot". Mykorr-
hiza är ett mutualistiskt förhållande mellan en högre växt, ofta ett träd, och en
svamp. Växten ger svampen kolhydrater, och svampen förser växten med vatten
och mineralnäringsämnen på ett smidigare sätt än annars. Svampens hyfer växer
kring och ofta in i växtens rötter. Hyferna ger större yta för upptag av vatten och
mineralnäringsämnen än vad växtens rötter, även med rothår, klarar av på egen
hand. Därför anses mykorrhiza i många fall vara en förutsättning för att växter
ska klara försörjningen av vatten och mineralnäringsämnen på magra marker.
En del fossilfynd pekar på att redan de allra första landväxterna, under Devon-
tiden, hade mykorrhiza.

Rotceller med hyfer av my-

korrhizasvampen, som är de
tunnare trådarna. SEM-bild,
fiirstoring ca 1 250 gånger.

Tvärsnitt av rot med hyfer av

mykorrhizasvampar inne i
cellerna (blå/ärgade). Färgat
preparat för ijusmikroskop.

130
 Det är fortfarande något oklart hur mykorrhiza-samarbetet reagerar p å olika
typer av störningar i skogsmiljön. Bränder och stormfällning inträffar ju alltid då
och då, men frågan är om kalhuggning är en störning som mykorrhizan klarar.
Värre kan det nog vara med det ökade nedfallet av kväveföreningar i miljön,
liksom med den allmänna försurningen - kan växterna klara försörjningen med
mineralnäringsämnen utan svampen i våra dagar?
Troligen är det ofta så, att mykorrhizasvamparnas mycel kan överleva en tid
efter exempelvis kalhuggning, men att det inte på länge bildas några nya frukt-
kroppar.

De färgade banden visar storleken på ett mycel av en svampindivid. Efter kalhuggning (bilden till höger) blir alltså de enskilda mycelen
betydligt mindre.

NYCKELHÅL: Bland ljungväxter kan man nämna tallör-

ten, bland orkideerna korallrot, nästrot och
Specialisering när det gäller den legendariska skogsfrun. De här blom-
mykorrhiza mande växterna saknar klorofyll men para-
De mykorrhizabildande svamparna lever of- siterar inte direkt på andra, gröna växter. I
tast enbart med en enda eller ett fåtal arter stället är de kopplade till exempelvis ett
av blommande växter. Mest undersökta träd via en svamppartner, som förmedlar
är större hattsvampar som lever ihop med organiska ämnen.
skogsträd. En del är inte så nogräknade,
som t.ex. flugsvampar, medan namn som
lärksopp, björksopp, aspsopp, granblodriska
och tallblodriska avslöjar vem som är
svampens partner bland växterna.
Olika växter verkar vara olika beroende av
mykorrhiza. Till de mest krävande hör ljung-
växter och orkideer. De här arterna kän-
netecknas även av att de bildar många
väldigt små frön, utan mycket upplagsnä-
ring för grodden (embryot). Man har sär-
skilt studerat och konstaterat att orkideer-
nas frön knappast gror alls utan kontakt
med en lämplig svamppartner.
Som alltid i naturen tycks det då också ges Två viktiga mykorrhizabildande svampar är
möjligheter att "luras" och leva parasitiskt. tegelröd björksopp (ovan) och kantarell.

131

glasruta
öppning
där solljus "- 1
tränger in
svampsporer
slungmögel-
svamp
Här visas till vänster hur
slungmögel kastar ut sina
sporer mot en ijuskälla.
Till höger är ett foto på en
fruktkropp av en slungmögel-
svamp, med de brunfärgade
sporgömmena i toppen.
Förstoring 100 gånger.
Svamparnas reaktion på omgivningen
De flesta av oss har säkert märkt att man oftast ser svamparnas fruktkroppar på
eftersommaren och hösten. Det har förklarats med att fruktkroppsbildningen
kräver relativt hög fuktighet i jorden och relativt hög temperatur. En del svampar
bildar i stället fruktkroppar på våren - mest välkända är nog olika arter av mur-
klor. Likaså kan en del svampar reagera på ljusets riktning och slunga iväg sina
sporer åt det hållet. Tydligen kan alltså svamparna reagera på ljus, trots att de inte
behöver ljuset för fotosyntes. (Jämför att växter utnyttjar ljussignaler även i andra
sammanhang än fotosyntes).
"- c,
Ett a.n nat exempel på hur miljöfaktorer styr svampars utveckling är, att många
svampar kan växla mellan att mer leva som jästsvampar, dvs. som ensamma celler
eller ett fåtal celler tillsammans, och att bilda hyfer. Övergången mellan de här
sätten att leva kan bl.a. sättas igång av ändringar av tillgången på näringsämnen,
halten koldioxid i luften, miljöns redoxförhållanden samt temperaturen.
En del parasiter på djur lever ofta i jäst-form inne i djuret men som hyfer i den
yttre miljön, medan det omvända kan gälla för svampparasiter på växter.
Som nämndes ovan är många svampar specialister. De måste alltså på något
sätt kunna känna av när det finns tillgång på lämplig näring för en nedbrytare,
på lämpliga värdorganismer för parasiterna, och på lämpliga partners för mt1tua-
listerna.
Svamparnas förökningssätt
Generellt bildar svampar små, lättspridda förökningskroppar, sporer. En spor är
en enda cell, och den kan ofta ha en storlek av bara omkring 30 µm i diameter.
Svampars förökning, och därmed sporbildningen, kan ske både könlöst och
könligt.
Ibland har forskarna fått arbeta länge innan de har hittat något könligt sta-
dium på en viss svamp. Det har ofta varit svårt att koppla ihop de olika stadierna,
och de har då ibland fått olika vetenskapliga namn till en början. Svampar där
man inte hittar några fruktkroppar är svåra att ordna in i någon av de stora grup-
perna sporsäckssvampar respektive basidiesvampar, och de har i stället setts som
"oft1llbordade svampar", Fungi imperfecti. Många viktiga mögelsvampar, som
Penicillium, som både ger oss ostar och penicillin och förstör matvaror, är mest
kända i det könlösa stadiet.
132
 I samband med könlig fortplantning måste också påpekas, att till skillnad från
djuren och de blommande växterna är stadiet med diploida celler (alltså med
dubbel kromosomuppsättning, med par av till synes likadana kromosomer) väl-
digt kort - ofta sker meios omedelbart efter befruktningen, alltså sammansmält-
ningen av två olika haploida celler.

Här visas principen for svam-

annat sammansmältning av mycel pars livscykel med könlös res-
en kärnigt pektive könligforökning. Lägg
mycel •• ••
sporbildande märke till att befruktningen,
bildning av spor-
struktur bildas bärande strukturer alltså sammansmältningen av

.•••••'..... • • • • SEXUELL
FÖRÖKNING sporsäck
två cellkärnor till en zygot,
omedelbart foijs av meios.
•
• .' ••• • olika slag
•
• •• basidier ; beroende på
• enkä~nigt mycel bildas
• ... svampfamilj
• • •• •• •
KÖNLÖS
• sporerna sprids och gror
• FÖRÖKNING
•• • • •
• •• •
• befruktning
• •
•
••
•
•
• •
..____,ro •
• sporerna
• mognar
me1os
.
... ••
Könlöst bildade sporer på en
mögelsvamp.

Könlös förökning
Sporer, som bildas på könlös väg (asexuella sporer) bildas oftast i specialiserade
delar av mycelet, bl.a. konidier som ser ut som "penslar" och pyknidier, som är
som hålrum. Här bildas sporer genom "vanlig" celldelning, mitos.
Det är inte alltid som den könlösa fortplantningen sker med hjälp av små lätt-
spridda sporer. Särskilt hos mykorrhizasvampar och nedbrytare i skogsmark är
det så att ett mycel kan växa och förgrena sig över stora områden, och då ibland
slitas sönder i olika delar, som bildar en "ny" svamp.

Könlig förökning
Svampar kan märkligt nog ha mer än två "kön". Det viktiga för fortsättningen
är att två mycel som möts är av olika typ - och det finns alltså ibland fler än två
olika.
Den könliga förökningen bygger sedan på att en könligt bildad spor först gror
till ett mycel med celler med haploid kromosomuppsättning. Hos sporsäcks-
svamparna möts två typer av haploida mycel först när det är dags att genomföra
könlig förökning, medan mycel hos basidiesvampar länge kan förekomma med
två olika haploida kärnor i varje cell, efter att två haploida mycel har träffat på
varandra.
När det är dags att bilda sporer sker först sammansmältning av de två haploida
Basidier med sporer på
cellkärnorna, och därefter omedelbart meios och sporbildning. Se även bilderna.
undersidan av hatten på en
fruktkropp, alltså den del av
svampen som vi ser och plockar.

133
 Svamparnas betydelse för människan
I många fall är alltså svampar till problem, både för att de bryter ner saker som
är viktiga för oss, och för att de kan parasitera både på oss människor, på våra
husdjur och på odlade växter.
Till stor nytta är i stället svamparna som nedbrytare av organiskt material i na-
turen, med återcirkuleringen av mineralnäringsämnen, och mykorrhiza, särskilt
med ekonomiskt viktiga växter som skogsträd.
Några andra viktiga användningar av svampar är
• som matsvampar,
• för produktion av antibiotika,
• inom livsmedelsproduktion, t.ex. för bakning samt tillverkning av ost, öl och
.
vin,
• för produktion av andra viktiga kemikalier, exempelvis med hjälp av gen-
modifierade jästsvampar,
• inom grundforskning om cellers genetik och ämnesomsättning.

Traditionellt har svampar utnyttjats inom livsmed-

elshantering bL.a. som jäst eller surdeg till bakning
och till osttillverkning - bilden till höger visar
grönmögelostar. Bilden nedan är från ett bageri i
staden Yazd i Iran. Hela vitsen med att använda
jästen till brödbak är att den bildar koldioxid som
"blåser upp" degen så att brödet blir mjukt istället
for kompakt.

134
 0
NYCKELHAL:
Svampgifter
Många svampar bildar ämnen som har
giftverkan på andra organismer. Att
ämnena bildas kan ses som extra-vägar
i svampens ämnesomsättning, så att
det bildas sekundära metaboliter, alltså
ämnen som inte är absolut nödvändiga
för cellens ständiga ämnesomsättning,
men som kan ge svampen vissa fördelar.
Både svampar som liknar matsvampar,
och helt andra svampar, kan bilda giftiga
ämnen.
Bland gifter som finns i svampar som vi
inte direkt riskerar att äta är olika typer
av antibiotika. Att mögelsvampar bildar
ämnen som hämmar bakteriers tillväxt
måste tolkas som kemisk krigföring
mellan olika nedbrytande organismer
i naturen. Förmodligen har den här
förmågan hos mögelsvampar att bilda
antibiotika funnits lång tid under livets
historia - man har också hittat "gamla"
bakterier som verkar ha haft förmåga att
tåla antibiotika, som alltså var resistenta.
Problemet med bakteriers resistens mot
antibiotika tycks alltså hänga samman
med att de här ämnena har funnits länge
i naturen, och inte med något som vi
människor nyss har börjat tillverka.
Mögelsvampar kan också tillväxa i bl.a.
mat och i djurfoder, och då bilda giftiga
ämnen som vi absolut inte vill ha, näm-
ligen aflatoxiner. Dessa är särskilt farliga
för levern, och kan orsaka både akuta
skador och levercancer.
En annan grupp av gifter från svampar,
som inte liknar de matsvampar vi plock-
ar i skogen, är de märkliga ämnena som
kommer från mjöldryga. Mjöldryga är en
svamp som parasiterar på olika sorters
gräs. I stället för frön, bildas på sina håll
i gräsets ax en nästan dubbelt så stor
klump av svamphyfer, med fruktkroppar.
Förr trodde man att det här var bra efter-
som ju sädens frön blev större, men det
som framstod som en fördel gav istället
människorna förgiftningssymptom. Det
värsta symptomet är att blodkärl kan
dras ihop, så att bl.a. fingrar drabbas av
kallbrand och faller bort från kroppen.
Med så här starka gifter är det heller inte
förvånande att apotekare och kemister
har intresserat sig för mjöldrygan. Ibland
kan man behöva läkemedel som gör att
blodkärl dras samman. Ett annat gift
som kan framställas ur mjöldryga är det
hallucinogena ämnet LSD.
Mjöldryga, Claviceps purpurea, på råg.
Giftsvampar som liknar
matsvampar
Givetvis är det den här typen av giftiga
svampar som ägnas störst uppmärksam-
het. I Sverige räknar man med att ca 60
matsvampliknande arter är att betrakta
som giftsvampar. Sedan finns ett stort
antal som betraktas som "oätliga",
ofta för att de har obehaglig smak eller
konsistens.
Gifterna är av olika typ och olika allvar-
liga. De kan antingen verka på flera olika
organ i kroppen, särskilt på nervsystemet
eller enbart i mag-tarmkanalen. Det går
att urskilja flera olika typer av förgift-
ningssymptom från svampar. Vi tar upp
några av de vanligaste här nedan.
Vit och lömsk flugsvamp
De här två svamparterna, samt några
andra, är dödligt giftiga. Gifterna är bl.a.
amatoxiner. Dessa tränger in i cellerna
och stoppar proteinsyntesen, vilket gör
att cellerna dör. Allvarligast är att levern
och njurarna skadas. Femtio gram av en
av de här flugsvamparna anses tillräck-
ligt för att döda en fullvuxen frisk person.
Gifterna tål värme och är olösliga i vat-
ten, och de oskadliggörs därför inte
genom kokning eller stekning. Sjuk-
domsförloppet vid förgiftning innefattar
tre stadier. Först drabbas man av
buksmärtor, illamående och diarreer.
Därefter förefaller den drabbade perso-
nen vara på bättringsvägen. Snart inträ-
der dock sjukdomssymptom igen: öm-
mande lever, gulsot och minskad urinut-
söndring. Döden kan inträffa 4- 7 dagar
efter svampmåltiden. Det går att rädda
många till livet med tidig behandling,
innan giftet har spritt sig till levern och
•
nJurarna.
Vit flugsvamp, Amanita virosa, är en död-
ligt giftig och ganska vanlig svamp. Undvik
att plocka vita svampar!
135
Giftiga spindelskivlingar
Det stora släktet spindelskivlingar (Corti-
narius) kännetecknas av att huden under
skivorna inte blir en ring som hos flug-
svamparna utan spricker upp i trådar. En
del av de här arterna är synnerligen
otrevliga - speciellt den dödligt giftiga
arten spetstoppig giftspindelskivling
(giftspindling). Det verksamma giftet
kallas orellanin. Förgiftningssymptomen
visar sig 3- 14 dagar efter svampmålti-
den. De innefattar bl.a. trötthet, stark
törst och värk i njurtrakten - och orsaken
är att njurarna skadas allvarligt. I många
fall behövs dialys - särskilt som njurska-
dorna kan bli bestående även om den
förgiftade överlever.
Röd flugsvamp och släktingar
Den röda flugsvampen är ju själva
symbolen för en giftig svamp. Giftet
muskarin har fått sitt namn av den
röda flugsvampens vetenskapliga namn
Amanita muscaria, men många andra
svampar innehåller högre halter än flug-
svampen. Muskarin ger bl.a. illamående,
kräkningar, diarre, stark värmekänsla,
svettning och blodtrycksfall. Symptomen
visar sig snabbt, mellan 20 minuter och
ett par timmar efter förtäringen, och kan
också klinga av redan efter ett dygn.
Både röd flugsvamp och släktingen
panterflugsvamp innehåller också andra
gifter. Utöver kroppsliga symptom som
illamående, kräkningar och sedan symp-
tom från det motoriska nervsystemet
(ses. 230), förekommer också konstiga
effekter på psyket. Den förgiftade kan
bete sig som när man har druckit alkohol
eller håller på att insjukna i en psykos.
Till slut faller man i djup sömn i 10-15
timmar, och när man vaknar har det
akuta stadiet gått över.
Inga tumregler!
Det kan inte nog ofta påpekas, att man
bara ska plocka svampar som man
verkligen känner igen - och undvika alla
andra! Däremot kan man förstås gradvis
lära sig nya intressanta svampar - och
fortfarande använda sitt omdöme. Det
finns nämligen inga tumregler för vilka
svampar som är giftiga eller ej, exempel-
vis att sådana som inte smakar illa inte
heller är giftiga. När det finns risk för
att man kan råka plocka riktigt otäcka
svampar måste man vara allra mest på
sin vakt. Bland annat i Finland har man
en stor organisation med uppköp och
försäljning av svamp - men inte några
vita svampar, så att man absolut inte
riskerar att få med vit flugsvamp!

Spetstoppig giftspindelskivling (giftspind-
ling) är dödligt giftig.
Stenmurkla
Stenmurkla, vars fruktkroppar ovanligt
nog dyker upp på våren/försommaren,
har länge ansetts som en läckerhet, trots
att man alltid har måst försöka bli av
med giftet gyromitrin, antingen genom
att koka bort giftet eller torka svampen
i minst tre månader. Numera avråds
helt från förtäring av denna svamp. Det
beror på att man knappast lyckas bli av
med allt gift, och att det som man då
får i sig när man äter murklorna stannar
kvar i kroppen. Giftet tycks påverka både
levern och nervsystemet.
Hallucinogena svampar
Hit hör bl.a. den i Sverige förekom -
mande toppslätskivlingen och andra
arter med giftet psilocybin. I Centralame-
rika, och även på en del andra platser,
har den här typen av svampar tidigare
använts vid religiösa ceremonier.
Grå bläcksvamp
Bläcksvamparna kännetecknas av att
hatten med sporerna så småningom
faller sönder till en bläcklikande vätska.
Innan dess kan man äta bl.a. grå
bläcksvamp - men absolut inte i sam-
band med alkoholhaltiga drycker! Då
Man ska bara plocka svampar som man
uppträder symptom som värmekänsla, verkligen känner igen!
ansiktsrodnad, metallsmak i munnen,
pulserande huvudvärk, hjärtklappning
och andnöd. En lättöl dagen efter en
bläcksvampmåltid kan räcka för att
drabbas av de här symptomen!

136
 SAMMANFATTNING:
SVAMPARNAS FYSIOLOGI
Svamparna utgör ett eget rike av flercelliga organismer med eukaryota celler.
Cellerna har cellvägg av kitin.
Under en stor del av livscykeln uppträder svampar mest som trådar av celler, hyfer, som
tillsammans bildar ett mycel.
Eftersom svamparna saknar klorofyll och kloroplaster är de alltid heterotrofer. De
kan leva som parasiter, nedbrytare eller i mutualistiska förhållanden, främst lavar och
mykorrhiza.
I lavar samverkar svampen med en grönalg och/eller en blågrön bakterie. Lavar kan
leva på ställen där knappast några andra organismer skulle klara sig.
Mykorrhiza har stor betydelse för skogsträdens möjligheter att få vatten och mineral-
•• • ••
nanngsamnen.
Svamparna som är parasiter på våra odlade växter, och ibland även på husdjur och på
oss människor, utgör påtagliga problem. I många fall har också åtgärderna för bekämp-
ning lett till miljöproblem.
Svampar förökar sig både könlöst och könligt - och i båda fallen bildas det sporer.
Vid den könliga bildningen av sporer slår sig två mycel med haploida celler samman,
och direkt efter befruktningen (sammansmältningen av två haploida cellkärnor) sker
sedan meiosen, och bildningen av sporer på basidier eller i sporsäckar.
Vi utnyttjar svampar både som mediciner ochi livsmedel.
Många svampar är giftiga för oss människor - på olika sätt. För att skilja giftiga svam-
par från goda matsvampar finns inga som helst enkla tumregler!

137
I det här blocket beskriver vi djurens fysiologi med betoning på människan.
Fysiologi är den gren inom biologin som beskriver hur de levande organis-
merna fungerar under normala förhållanden - som exempelvis hur muskler
och nervsystem samverkar för att vi ska kunna hålla oss upprätta.
Alla de organismer som idag lever på jorden har samma ursprung och är
resultatet av en lång evolution. Av det skälet är många fysiologiska principer
gemensamma. De kunskaper vi får genom att studera mindre komplicerade
organismer än människan kan därför ge kunskaper också om oss själva.
Studier av organismernas fysiologiska likheter och olikheter har även starkt
bidragit till en ökad förståelse av evolutionen.
Nyfikenheten på hur levande organismer fungerar har säkert följt oss
människor under hela vår historia. De första dokumenterade studierna av
människans fysiologi utfördes av grekiska, kinesiska och indiska läkare flera
hundra år före vår tideräknings början. Under de nästföljande drygt tusen
åren utökades kunskaperna framför allt i den muslimska delen av världen.
Först på 1600-talet började forskning i Europa åter tillföra ny kunskap.
Resultatet av den snabba utvecklingen av nya undersökningsmetoder, är
att den fysiologiska forskningen idag befinner sig på en detaljnivå där ato-
mer och molekyler i enskilda celler kan studeras. Kunskaperna har blivit så
detaljrika, att problemet snarare börjar bli svårigheten att se helheten för
alla delarna.

Vi delar det mesta av vår fysiologi med övriga däggdjur och

mest delar vi med våra nära släktingar aporna. Unikt för
oss människor, så vitt man vet, är kultur.
- ~
 Inledande siologi
KAPITEL 15
I boken har du tidigare kunnat läsa om hur den enskilda cellen är uppbyggd, hur
den lever och fungerar. I cellens lilla volym - den är ofta mindre än 0,5 mm i
diameter - ska i princip samma saker ske som i stora, flercelliga djur. Näring ska
tas in, bearbetas och användas på olika sätt. Avfall ska avskiljas från övriga mole-
kyler och föras ut ur cellen. Alla olika problem cellen ställs inför ska lösas. Ingen-
ting görs på måfå, ingenting får slösas m ed och ingen energi får spillas i onödan.
En organism kan sägas vara ett dynamiskt system. Dess gener kan beskrivas som
en enorm verktygslåda där olika verktyg passar i olika situationer och där samti-
digt många av dem ligger lite oslipade i reserv. Alla organismer, inte bara män-
niskan, förändrar också aktivt sin omgivning. Evolutionen som ständigt pågår
beror till stor del på denna aktiva samverkan med omgivningen, tillsammans
med processer som naturligt urval och mutationer.

/
;'

Bäverns avancerade damm-

och bobyggande är ett exempel
på genetsikt nedärvda
beteenden och ska inte tolkas
som intelligent ingenjörsarbete.
Med sitt byggande ändrar
bävern drastiskt omgivningen.

Vad är då djur och hur har de uppkommit? De utvecklades för ungefär 650
miljoner år sedan, vilket innebar flercellighet och större komplexitet.
• Gemensamt för de flesta djur är att:
• De är flercelliga heterotrofer, dvs. de äter andra levande, eller döda organismer.
• De flesta har ett hålrum (tarmkanalen) för bearbetning av föda.
• Deras celler saknar cellvägg, men har istället strukturproteiner som ger stadga.
• De har nervvävnad för kommunikation och muskelvävnad för rörelse.
• De flesta förökar sig sexuellt.
• De har speciella regulatoriska gener (hox-gener) som under tidigt fostersta-
dium bestämmer var olika kroppsdelar ska anläggas.

140
Flercellighet kräver samordning och
kommunikation
Om den enskilda cellens arbete är fantastiskt vad ska man då inte tycka om arbe-
tet i flercelliga organismer? Helheten måste fungera samtidigt som alla enskilda
celler ska få vad de behöver. Eftersom cellerna är specialiserade har de dessutom
olika krav. Också här gäller förstås att ingenting görs på måfå. När de yttre eller
inre förutsättningarna för organismen ändras måste den snabbt kunna anpassa
sig. Detta kräver en avancerad kommunikation mellan organismens olika delar.
SITUATION 1 SI TUATION 2
Några tankeexempel är de förändringar som sker i din kropp vid hård fysisk
D behöver D behöver inte
ansträngning, när den utsätts för extrema temperaturer, när du blir sjuk eller när produceras produceras
du bestämmer dig för att vifta på lilltån.
Den enklaste formen av flercellighet kan t.ex. innebära att könscellerna skiljs negativ
åter-
enzyml
från kroppscellerna. I större djur ökar cellernas specialisering, vilket ställer krav koppling

på ökad samordning och organisation. Det är mycket tydligt hos människan som
består av över 100 000 miljarder celler fördelade på över 200 celltyper. Våra celler B
förnyas ständigt och varje dygn byts 1 °/o eller cirka 1 000 miljarder celler ut. enzym2

Speciella gener styr delningshastigheten så att ingen celltyp delar sig för fort eller
något organ växer sig större än det ska. Andra gener styr programmerad celldöd, c -
apoptos (se s. 75). Balansen mellan celldelning och celldöd är normalt perfekt, enzym3
överskott av D
men är störd vid en del sjukdomar, som cancer och aids. ger negativ
återkoppling
D D
Samverkan mellan celler D D
I flercelliga organismer måste cellerna kunna samverka. De gör de bland an- D D
nat genom att celler med samma funktion bygger upp vävnader och organ. För D
att cellerna i en vävnad eller ett organ ska kunna känna igen varandra har de
specifika strukturer på cellmembranets yta. Dessa strukturer kan antingen vara
"känna igen-molekyler" eller "hålla i-molekyler".
I små flercelliga organismer är en organisation på organnivå tillräcklig. I större
och mer komplext byggda flercelliga organismer, som människan, är dessutom
flera organ sammankopplade till organsystem.

Kommunikation mellan celler

Celler i en flercellig organism måste också kunna kommunicera effektivt med
sina närmaste cellgrannar och med övriga celler. Det sker ett ständigt utbyte av
information så att varje cell både är "sändare" och "mottagare". Vissa celler, som
de i hormonproducerande körtlar, är specialiserade på att skicka ut signalmole-
kyler. Cellerna har speciella receptorer på membranet för olika signaler (se s. 68).
Dessa kan ofta förstärka signalen innan den når sitt speciella mål inne i cellen.
Väl där, leder signalen till en viss aktivitet i cellen.
I en större organism är det dessutom viktigt att den inre miljön hålls konstant
- ett tillstånd som kallas homeostas. Ett viktigt exempel är hur det fungerar hos
jämnvarma djur, t.ex. människan. Här finns system för att reglera bl.a kropps-
temperatur, salt- och vattenbalans (osmos), pH och utsöndring av restproduk-
1
ter. Jämviktsnivån regleras i huvudsak genom negativ återkoppling 1. Kortfattat eng. negative feedback

innebär det att en produkt motverkar produktionen av sig själv - se figuren i

marginalen.

141

1 Jämnvarm kallas även homeoterm.
2 Växelvarm kallas även poikiloterm.
För ett litet jämnvarmt djur
som blåmesen innebär vintern
en ständig jakt på mat för att
inte frysa ihjäl
Energibehovet
Alla djur behöver ständig energitillförsel, men behovet varierar naturligtvis.
Den ämnesomsättning som krävs för att täcka energibehovet i vila brukar kallas
basalmetabolismen. Det handlar om den energimängd som behövs för att hålla
alla livsuppehållande funktioner igång, men inte mer än så.
En person som väger 60 kg behöver cirka 6 000 kilojoule (kJ) per dygn vid
vila. Under en vanlig dag i skolan ökar energibehovet till ungefär det dubbla,
12 000 kJ per dygn. Vid hård och långvarig fysisk aktivitet ökar energibehovet
stort. Under en triathlontävling kan en vältränad person förbruka så mycket som
50 000-60 000 kJ per dygn.
Jämnvarm - växelvarm
Djur är antingen jämnvarma 1 eller växelvarma2 • Till de jämnvarma djuren hör
däggdjur och fåglar medan övriga djurgrupper är växelvarma. Att hålla en jämn
kroppstemperatur kostar mycket energi - ett jämnvarmt djur behöver cirka 50
gånger mer energi än ett växelvarmt djur av motsvarande storlek. Det är viktigt
att förstå att den ena energistrategin inte är bättre än den andra. Det är bara olika
vägar som utvecklingen har tagit, och båda strategierna är framgångsrika.
Fördelar och nackdelar med jämn kroppstemperatur
Jämnvarma djur kan arbeta länge och intensivt, medan växelvarma oftast bara
klarar intensivt arbete under kort tid. Jämnvarma djur kan dessutom leva överallt
på jorden, medan de växelvarma är beroende av att temperaturen i omgivningen
är hygglig, oftast väsentligt över O°C. Ett jämnvarmt djur kan också utan problem
förflytta sig mellan olika temperaturzoner och därmed röra sig över stora ytor.
För jämnvarma djur är energibehovet också storleksberoende - energi omsätts
till bl.a. värme i proportion till kroppens volym, m edan värmeförlusterna beror
av kroppsytan. Små djur har större yta i förhållande till sin volym än större djur,
och måste därför ha mer intensiv energiomsättning för att bibehålla kroppstem-
peraturen. En bra isolering kan bara delvis lösa det problemet. En liten fågel som
blåmesen behöver därför under en kall vinterdag äta mer än sin egen kroppsvikt
för att inte frysa ihjäl.
142
Fördelar med att följa omgivningens temperatur
Växelvarma djur, som amfibier och reptiler, kan inte mer än hjälpligt reglera sin
kroppstemperatur med den egna ämnesomsättningen. De är istället beroende
av omgivningens temperatur. Ofta söker de upp en passande temperatur genom
att förflytta sig mellan kalla och varma platser. Ett exempel är ormar som ofta
ligger och "solar" för att på så sätt höja den metaboliska aktiviteten, ett sätt
att påskynda matspjälkningen. Den högre ämnesomsättningen som solvärmen
ger, är också nödvändig för att ormen ska kunna jaga snabbt och effektivt när
matspjälkningen är klar.
Växelvarma djur behöver å andra sidan inte äta lika ofta som jämnvarma. När
tillgången på mat är dålig kan de sänka energibehovet till en mycket låg nivå
genom att hålla sig stilla. D et hävdas t.ex. att en krokodil klarar sig på två riktiga
skrovmål per år.
D et finns undantag från grundregeln att de växelvarma är helt beroende av Solens värme hiJ'jer de växel-
..
omgivningens temperatur. Många flygande insekter får en drastiskt höjd kropps- varma ormarnas amnesom-
sättning.
temperatur när vingmusklerna arbetar, eftersom muskelarbetet ger spillvärme.
Snabba rovfiskar, som makrill och tonfisk, har ett cirkulationssystem som håller
kvar varmare blod i kroppens centrala delar där de snabba simmusklerna finns.
Ytterligare ett exempel är att en del stora ormar kan höja temperaturen på de ägg
de ruvar genom att darra med musklerna.

Vävnader - cellernas organisation i större

flercelliga djur
De specialiserade cellerna hos större djur är uppdelade i olika vävnader. Cellerna
inom en vävnad har samma ursprung men kan ha olika specialisering och funk-
tion. Flertalet djur har fyra huvudtyper av vävnader:
epitelvävnad, stödjevävnad, muskelvävnad
och nervvävnad. Kombinationer av väv-
nader bildar organ, och flera organ ,,.,--../' ,14
" ' ~ ,,r leverceller
tillsammans bildar organsystem. '#
Il< il!, "' _}--,-"
Ett exempel är matspjälknings- glatta muskelceller i matstrupen

systemet, som bl.a. består av

följande organ: munhåla,
svalg, matstrupe, mag- körtelceller i magsäcken
säck, tunntarm, tjock-
tarm, ändtarm, lever och
bukspottkörtel.

epitelceller med
villi i tunntarm en
Översikt iJ'ver matspjälknings-
systemet, ett organsystem med
anslutna vävnader och organ.

143
 Epitelvävnad
En djurkropp är väl åtskild från omgivningen. Kroppens inre miljö måste vara
konstant och skyddas från yttre fysisk och kemisk påverkan, som variationer
i temperatur och fuktighet. D en måste även kunna stå emot angrepp
från sjukdomsframkallande organismer som virus och bakterier. D en här
avgränsningen från omgivningen sköts av epitelvävnaden.
Epitelvävnaden täcker alla yttre och inre ytor i kroppen och skyddar från både
yttre och inre påverkan, m ekanisk skada, vätskeförlus t och mikroorganismer.
Ibland utsöndrar epitelvävnad också sekret. Dessutom passerar allt som ska tas
upp av eller avges från kroppen genom epitelvävnaden. Då är det lätt att förstå
att både hud, slemhinnor och en del körtlar är uppbyggda av epitelvävnad. I
epitelvävnaden är cellerna tätt packade och fasthakade i varandra. Man skiljer
mellan tre grundtyper av epitelvävnad-plattepitel, kubiskt epitel och cylinderepitel.

cylinderepitel

."~~ ·~,4~}.'. .·' U lW:Wt!~u kubiskt epitel

I epitelvävnaden är cellerna plattepitel
. l~, i~\l~~I .l!t'.\_!if .1 1
tätt packade och f asthakade i
varandra. Man skiijer mellan •
tre grundtyper av epitelvävnad
•
- plattepitel, kubiskt epitel och
cylinderepitel. ·-·----- basalmembran

Stödjevävnad
Stödjevävnader håller ihop, förankrar, isolerar, skyddar och stödjer andra vävnader
och organ i kroppen. Som stödjevävnader räknas fibrös bindväv, broskvävnad,
skelettvävnad och fettvävnad. Ibland räknas även blod som en stödjevävnad.
Brosk-, skelett- och blodvävnad kan du läsa om längre fram.
Fettvävnaden står för ungefår 15 o/o av kroppsvikten. Fettet fungerar dels som
isolering, dels som lager för energirika fettmolekyler. I underhuden och runt inre
organ finns mycket fett. Fettet används också för stötdämpning, som i handfla-
tor och fotsulor. D essutom tillverkar fettcellerna hormoner som är viktiga för
. .. .
energ1omsattn1ngen.
Spädbarn, som inte kan producera värme genom att musklerna skakar och
darrar när det är kallt, har utöver det vanliga vita fettet ett brunt fett som skydd
mot förfrysning. Det har även många olika djurarter som lever i kallt klimat.
Den bruna fettvävnaden bildar stora m ängder värm eenergi i cellandningen.

Igelkottens bruna fettvävnad

ger den värmeenergi som
den behöver for att överleva
vinterns dvala.

144
Muskelvävnad
Det finns tre typer av muskelvävnad: tvärstrimmig muskulatur, hjärtmuskulatur
och glatt muskulatur. Det som är typiskt för all muskelvävnad är att den kan
kontraheras, dvs. dra sig samman, och på så vis ge upphov till rörelse. Hur det
går till kan du läsa om i kapitel 21 .

Nervvävnad
Nervvävnaden är uppbyggd av neuroner och gliaceller. Tillsammans med
hormoner sköter nervvävnaden kommunikationen mellan kroppens alla
delar, men även med omgivningen eftersom våra sinnen består av nervceller.
Nervcellerna förmedlar, bearbetar och lagrar information (minnet) genom
elektriska och kemiska processer. Det här får du läsa mer om i kapitel 22.

SAMMANFATTING
- INLEDANDE FYSIOLOGI
I en flercellig organism där cellerna har olika uppgifter blir cellerna sammantaget
effektivare än vad de enskilda cellerna är var för sig.
Celler med likartad specialisering bildar vävnader, organ och organsystem. Varje enskild
del i organismen kommunicerar med övriga delar med hjälp av signalsubstanser eller
nervsignaler. Signalsubstanserna är ofta hormoner som skickas med något av kroppens
transportsystem.
Djuren har olika strategier för att upprätthålla en inre balans, homestas. Hos männis-
kan, t.ex., finns system som reglerar temperatur, vattenbalans och pH.
Alla djur är heterotrofa. Jämnvarma djur har en väsentligt högre energiomsättning än
växelvarma.
Vävnaderna delas in i fyra huvudgrupper, nämligen epitelvävnad (plattepitel, cylindere-
pitel, kubiskt epitel och körtelepitel), stödjevävnad (bindväv, broskvävnad, skelettvävnad
och fettvävnad), muskelvävnad (tvärstrimmig muskulatur, glatt muskulatur och hjärt-
muskulatur) samt nervvävnad (neuroner och gliaceller).

145
 Näring, näringsupptag och
KAPITEL 16 matspjälkning
Alla levande organismer behöver energi och byggnadsmateriel. Växter är auto-
trofa och använder i fotosyntesen energi från solen, och oorganiskt byggnads-
material från luft och vatten. De energirika organiska molekyler som bildas i
fotosyntesen, främst kolhydrater, är direkt eller indirekt den energiråvara som
alla djur är beroende av. Djuren är därför heterotrofa. De näringsrika molekyler
som djt1ren äter bryts ner - spjälkas - till mindre bestå11dsdelar i någon form av
matspjälkningskanal.

Lördagsgodisfor flodhästar?
Men knappast en del av deras
naturliga diet som mest är
gräs, små buskar och vat-
tenväxter. Att flodhästar är
växtätare råder det dock inget
tvivel om.

Kost och näringsämnen

Djurens matintag styrs i huvudsak av tillgången på föda, medan de flesta män-
niskor kan välja både vad och hur mycket de äter. Problemet för oss människor är
snarare att vi äter för mycket, och antalet personer med övervikt är idag betydligt
större än antalet som ligger under svältgränsen.
Energi får vi främst från kolhydrater, men också från fetter och - ibland -
proteiner. Byggnadsmaterial kommer istället främst från proteiner och fetter.
De flesta ämnen som kroppen behöver kan den tillverka av nedbrytningspro-
dukterna från kolhydrater, fett och proteiner, men vitaminer, mineraler, några
aminosyror och fettsyror är essentiella. Det betyder att de är livsnödvändiga och
vi måste få i oss dem med födan i färdig form. Jämför avsnittet om katabola och
anabola processer i kapitel 5.

146
Kostråd
Kostråden för oss människor varierar. En del hävdar att vi bör äta nästan bara
fett (LCHF 1), andra att vi ska undvika fett, eller snabba kolhydrater2 • Vid andra 1 LHFC står för Low Carbohydrates
High fat.
tillfällen är proteiner aktuella i debatten. Viktigt, oavsett vad som för tillfället 2
Snabba kolhydrater innebär att de
är populärt, är att se till att dieten är varierad. Då innehåller den det som är bryts ner snabbt i kroppen.
väsentligt för hälsa och välbefinnande.
Det finns en hel del etablerad kunskap om vad som är lämplig mat, och därför
rekommenderar Livsmedelsverket att vi
• äter 500 gram frukt och grönt per dag, vilket motsvarar tre frukter och två
rejäla nävar grönsaker,
• väljer nyckelhålsmärkta (fettsnåla) livsmedel,
• äter mycket fisk, gärna tre gånger i veckan,
• använder flytande margarin eller olja i matlagningen, Nyckelhålsmärkning visar att
• äter dubbelt så mycket bröd som medelkonsumtionen, gärna fullkornsbröd, livsmedlet är fettsnålt.
sätter i oss "bara" hälften så mycket läsk, godis, glass, snacks och bakverk som
vi i genomsnitt gör idag,
• röra på oss 30 minuter varje dag.

Maten på ett dukat buffebord

innehåller allt vi behöver
ur näringssynpunkt och mer
därtill.

Kolhydrater
Kolhydrater är den viktigaste energikällan för de flesta djur, utom köttätare som
främst använder proteiner och fetter. Nervceller och röda blodkroppar använ-
der nästan bara glukos som energikälla, medan övriga celltyper även använder
fetter och proteiner. Kolhydrater, som direkt eller indirekt har sitt ursprung i
fotosyntesen, finns i många former. De viktigaste ur energi-synpunkt för oss
är monosackariderna glukos och fruktos, disackarider som maltos och sackaros
och polysackarider som stärkelse. Av olika monosackarider använder våra celler i
huvudsak glukos och till viss del fruktos och galaktos, som råvara vid tillverkning
av ATP. Övriga monosackarider omvandlas till glukos i levern.
Vi behöver även polysackariden cellulosa som vi inte kan spjälka (bryta ner till
mindre molekyler). Cellulosa ingår i den grupp födoämnen som kallas kost.fibrer.
De fyller en viktig funktion, dels som "motion för magen", dels som vätskebin-
dare så att maten passerar långsammare genom tarmen. Fibrerna är också energi-
källa för de viktiga mutualistiska bakterier som lever i tjocktarmen (ses. 160).

147
 I kostråd anges det ibland att andelen kolhydrater bör vara 50-60 °/o av vårt
energiintag. Hur viktig den andelen är kan diskuteras. Inuiter på Grönland,
blodsocker, mmol/1
12-
med en kolhydratfattig diet, har lika bra hälsa som människor i Sydostasien,
. GI för måltid med
snabba kolhydrater
där andelen kolhydrater i kosten är hög. I kostråd skiljer man också mellan
"snabba" och "långsamma'' kolhydrater. Enkla sockerarter betraktas som snabba,
GI för måltid med
8- eftersom de inte behöver brytas ner i tarmkanalen och alltså snabbt tas upp av
långsamma kolhydrater
blodet. Långsamma kolhydrater, främst stärkelse, måste spjälkas och blir därför
.i inte tillgängliga för cellerna lika snabbt.
fastenivå
4 ··-··- · ·-··- -··-··-··-··-··-··-··
Glykemiskt index (GI) är en metod för att dela in kolhydrater efter hur snabbt
de får glukoshalten i blodet att stiga. Grönsaker och grovt bröd har lågt GI,
måltid 1
•
1----------r--l:----r--2~ - 3 timmar medan t.ex. godis och vitt bröd har högt GI. Idrottare är noggranna med att äta
lågt blodsocker = okoncentrerad, mat med lågt GI, vilket ger en jämnare blodsockernivå än mat med högt GI.
sugen, trött, hungrig m.m.
Efter träning och tävling brukar de dock höja blodsockernivån genom att äta
Hungrig? Godis höjer snabbt något med högt GI, t.ex. en banan eller druvsocker (glukos).
blodsockernivån men magen
ropar snart efter mer. Med ett
äpple (långsamma kolhydra- Fetter
ter!) håller sig magen lugn en
längre stund Energimängden i de fetter som djuren använder som energikälla är dubbelt så
hög som den i kolhydrater och proteiner. Det är troligen därför som djuren har
utvecklat förmågan att lagra energi som fett. Under goda tider (sommar) lagras
lipider i fettceller. Tack vare dessa energidepåer kan djuren sedan överleva bistra
tider (i vårt klimat: vintern). Den förmåga som tidigare var en livsnödvändighet
även för människan har utvecklats till ett samhällsproblem, framför allt i den
rikare delen av världen. Förmågan att lagra energi för bistrare tider delar vi med
övriga djur, men vi rör oss för lite och äter för mycket - året om.
Den typ av lipider vi i huvudsak får i oss är neutralfetter (triglycerider). Många
lipider från växtriket och från fisk är omättade medan de från däggdjur ofta är
mättade. Allmänt anses de omättade fettsyrorna vara nyttigare, men även här
svänger det i debatten.
Två viktiga fettsyror, linolsyra och alfa-linolensyra, kan vi människor inte
tillverka själva. De är essentiella och viktiga som råvara för cellerna när längre
fettsyror med flera dubbelbindningar ska tillverkas. Alfa-linolensyra är bl.a. ut-
gångsämne för cellens tillverkning av omega-3-syror, fettsyror som anses minska
risken för hjärt- och kärlsjukdomar.

Kostråden säger
"ät mer fisk': då
framförallt Jet
fisk eftersom dessa
innehåller stora
mängder av de
viktiga omega-3-
Jettsyrorna.

148
Proteiner
Av de 20 olika slags aminosyror som bygger upp proteinerna kan människokrop-
pen framställa 12 stycken själv, medan åtta är essentiella. Vi måste alltså få i oss
dem i färdig form med maten.
För att ett visst protein ska kunna tillverkas i kroppen måste samtliga amino-
syror som ingår finnas tillgängliga. Tillverkningen kan inte heller ligga i cellen
och vänta på någon aminosyra som fattas. Därför måste essentiella aminosyror
som inte kan lagras alltid finnas till hands. För ovana vegetarianer kan detta med-
föra problem eftersom de essentiella aminosyrorna inte finns i alla vegetabilier i
samma proportioner som i kött. För vegetarianer är det därför viktigt att både
olika sädesslag och olika ärtväxter (baljväxter) ingår i måltiderna.
Precis som alla andra molekyler i kroppen har proteinerna begränsad hållbar-
het. När de bryts ner i cellerna återanvänds det mesta, men en del utnyttjas som
energikälla eller omvandlas till fett för lagring.

majs och tryptofan

andra metionin
sädesslag
va lin
treonin
fenylalan in
leucin
bönor
För attfå i sig alla nödvändiga
isoleucin och andra aminosyror bör en vegetarian äta både
lys in grönsaker baijväxter och sädesslag varje dag.

Vitaminer
Vitaminer är nödvändiga för en mängd processer i kroppen och fungerar främst
som coenzymer (se s. 24). Det finns totalt ca 13 olika slags vitaminer. Alla måste
tillföras med maten utom två: D-vitamin, som produceras i huden när solen
skiner, och K-vitamin som produceras av bakterier i tjocktarmen.
Vitaminerna delas in i två grupper: vattenlösliga och fettlösliga.

Bär och frukter är ofta rika

på vitaminer, mineraler och
antioxidanter.

149
 Till de vattenlösliga hör C-vitamin och de olika B-vitaminerna, bl.a. folsyra,
niacin, riboflavin och biotin. Dessa, som inte kan lagras i kroppen, fungerar
främst som coenzymer. Riboflavin ingår i FAD och niacin ingår i NAD+, båda
viktiga som väte- och elektronbärare i cellandningen. Eftersom de är vattenlös-
liga är de också svåra att överdosera - överskottet passerar ut med urinen.
Vattenlösliga vitaminer
VITAMIN KÄLLOR OCH ALLMÄNT FUNKTION I KROPPEN BRISTS VM PTOM ÖVERSKOTTS- SYMPTOM

Finns i de flesta frukter och Antioxidant. Okar upptaget Skörbjugg, ledvärk, ökad
Dålig mage, njursten - men
(-vitamin (askorbinsyra) grönsaker. Bara små mängder av järn.Viktig för bildning av känslighet för infektioner,
bara vid kraftig överdosering.
kan lagras. bindväv. dåliga tänder.
Fisk, lever, gröna grönsaker, Viktigt som coenzym i Dålig koordination -
Bl (tiamin) ägg, nötter. Bara små mängder cellandningen och för att bryta nervskador, synrubbningar,
kan lagras. ner alkohol. minnesförsämringar.
Finns i nästan all mat i små Viktig i coenzymet FAD
Spruckna läppar, hudsprickor,
82 (riboflavin) mängder. (citronsyracykeln), och vid
ökad känslighet för starkt ljus.
Brist är ganska vanlig. nedbrytning av fettsyror.
Finns i nästan all mat. Ganska .. Diffus värk, depression,
Ar samma sak som coenzym A
85 (pantotensyra) stora mängder kan lagras i nedbrytning av muskler och
(CoA) i cellandningen.
flera organ. nerver vid grav alkoholism.
Viktig för uppbyggnad och
Kött, fisk, grovt mjöl. Bara små Nervskador t. ex.
86 (pyridoxin) nedbrytning av aminosyror och Kramper, hjärtproblem.
mängder kan lagras. känselförlust.
för tillverkning av antikroppar.
Animaliska källor. Stora lager Anemi, anorexi,
812 (kobalamin) Syntes av RNA-nukleoprotein
i levern. andningsvårigheter.

Viktig för bildning av bl.a. DNA Anemi; nervskador hos nyfödda

89 (folsyra) Finns i många matprodukter.
83 (niacin) Finns i nästan all mat.
Finns i många matprodukter.
88 (biotin)
Bara små mängder kan lagras.
och röda blodkroppar.
Viktig som coenzym i de
vanligaste vätebärarna, NAD+
och NADP+.
Viktig som coenzym i
cellandningen.
om modern har brist.
Hudrodnad, gikt och
Magproblem, hudsår,
leverskador men bara vid
huvudvärk
kraftig överdosering.
Muskelvärk, tunn hud, dålig
aptit.

De fettlösliga, vitamin A, D, E och K, har mer varierande funktioner. A- och

Broccoli innehåller nästan
alla de olika vattenlösliga
vitaminerna.
E-vitaminerna, och även C-vitamin, fungerar bl.a. som antioxidanter.
Antioxidanter är viktiga för att oskadliggöra de mycket aggressiva och reaktiva
fria radikalerna som annars kan förstöra molekyler i cellen. Eftersom de fettlösliga
vitaminerna kan lagras i fettvävnaden kan ett för stort intag av framförallt A- och
D-vitamin ge förgiftningssymptom.
D- och K-vitamin kan alltså kroppen själv producera. Behovet av D-vitamin
anses vara en av flera evolutionära förklaringar till att människor på solfattigare
breddgrader har blek hud. Med blek hy ökar produktionen av D-vitamin som
bl.a. är viktigt för uppbyggnaden av skelettet. En negativ konsekvens är, att ljus-
hylta personer har sämre skydd mot kortvågig uv-strålning, vilket gör att de
oftare än andra utvecklar hudcancer. Vårt ibland extrema solande har medfört
att den aggressiva cancerformen malignt melanon är en av få cancerformer som
ökar kraftigt. Att helt undvika solen är inte heller bra eftersom D-vitamin också
skyddar mot cancer. Den gamla sanningen att lagom är bäst, verkar gälla även
för solandet. D-vitamin är det enda vitamin som läkare rekommenderar ett extra
tillskott av, men då bara under de två första levnadsåren.
I Sverige köper vi varje år vitaminpiller för över en miljard kronor, men med
en balanserad kost är risken för vitaminbrist försumbar. Många matprodukter är
dessutom vitaminberikade. Ändå händer det även här att personer med en alltför
ensidig kost får bristsymptom (ses. 162.)

150
Fettlösliga vitaminer
VITAM I N KÄLLOR OCH ALL MÄNT FUNKTION I KRO PPEN BRI STSYMPTOM ÖVERSKOTTSSYMPTOM

Som "provitamin",färgämnet karoten,

Nattblindhet, torr hud,
i morötter m.m. samt som vitamin A Som antioxidant, viktig för Illamående, håravfall, värk i
A-vitamin (retinol) torrt hår, ökad infektions-
i kött, fisk och mjölkprodukter. Stora synreceptorerna och för huden. leder och skelett.
känslighet.
lager finns i levern.
Bildas i huden när solen skiner. Finns Höjer kalciumnivån i blodet. Skelettet blir svagare, ben- Magproblem, vid kraftigt
D-vitamin
också i mjölkprodukter. Viktig för skelettillväxten. tillväxten försämras hos barn. överskott även hjärtproblem.

Viktig antioxidant, framför allt i

E-vitamin Grovt mjöl, groddar, nötter Muskelsvaghet, ofruktsamhet
cellmembran.

Mest från bakterier i tjocktarmen, Nödvändig för blodets levring Blodet levrar sig
K-vitamin
men också i grönsaker och kött. och i cellandningens sista steg. långsammare.

Mineralämnen
Utöver de tidigare grupperna, kolhydrater, fetter, proteiner och vitaminer har
dj ur inklusive m änniskan behov av cirka 20 olika mineralämnen (grundämnen).
Ungefär 4 °/o av en människas kroppsvikt utgörs av m ineralämnen, varav den ,
....
I
största delen finns i skelettet. Sju av grundämnena - kalcium, fosfor, kalium,
klor, natrium, svavel och magnesium - kallas makronäringsämnen och dessa be-
höver vi större m ängder av. D e övriga kallas mikronäringsämnen, eller spårämnen,
och av dessa behöver vi bara mycket små mängder. Exempel på mikronäringsäm- Skaldjur är en bra kalcium-
nen är fluor, järn, koppar, zink och selen . källa och innehåller även
Försäljningen av olika mineraltillskott omsätter också stora belop p varje år, mikronäringsämnena koppar,
selen, och krom (se nästa sida).
m en precis som för vitaminer gäller att en norm al och balanserad diet gott och
väl försörjer oss med mineralämnen i tillräcklig mängd. Ö verdosering är inte
ovanligt bland dem som äter fö r mycket av olika mineraltillskott. Symptom en är
magproblem, men de går fort över om intaget upphör. En kraftig överdosering
kan dock få allvarligare följder. Några grupper som istället kan råka ut fö r m i-
neralämnesbrist är äldre personer som kan få brist på kalcium, kvinnor som kan
få järnbrist vid kraftiga m enstruationsblödningar samt alkoholister, bland vilka
järnbrist också är vanlig.

Makronäringsämnen
MIN ERA LÄMN E KÄ LL OR OCH ALLMÄNT FUNKTION BRI STS YMPTOM ÖVERSKOTTSS YMPTOM

Mjölkprodukter, grönsaker, skaldjur. Gör benvävnaden hård. Behövs för att

Kalcium Muskelkramper, benskörhet Njursten, förvirring
Lagras i benvävnad. muskler ska kontrahera (dra ihop sig).

Svavel Grönsaker, mjölkprodukter. Behövs i en del aminosyror. Inga uppenbara Inga uppenbara

Viktigt för för cellernas osmotiska Ovanliga (muskelsvaghet vid

Kalium Finns i all mat. Ovanliga
egenskaper och nervimpulser. grav alkoholism).

Viktigt för cellernas osmotiska

Natrium Vanligt salt i mat. Ovanliga (muskelkramper) Ödem (svullnad)
egenskaper och för nervimpulser.

Viktig för ben, tänder, ATP, DNA, RNA,

Fosfor Finns i all proteinrik mat. Benskörhet Ovanliga
cellmembran.

Viktig som coenzym och för nerv- och

Magnesium Mjölkprodukter, grönsaker. Nerv- och muskelproblem Magproblem
muskelfunktionen.

151
Mikronäringsämnen
MINERALÄMNE KÄLLOR OCH ALLMÄNT FUNKTION BRITSYMPTOM ÖVERSKOTTSSYMPTOM

Viktig för tillverkning av hemo-

Koppar Grönsaker, skaldjur grovt mjöl Ovanliga Ovanliga
globin och myelin.

Järn Kött, ägg, en del grönsaker Ingår i hemoglobin och myoglobin. Anemi, sämre immunförsvar Leverskador

Försämrat lukt- och smaksinne,

Viktig del i många enzymer,
Zink Kött, fisk, frön sämre immunförsvar, Rörelseproblem, sluddrigt tal
speciellt matspjälkningsenzymer.
inlärningsproblem
Ovanliga, men vita fläckar på
Fluor Vatten, tandkräm Viktig för tandemaljen. Karies
tänderna och benskörhet.

Viktig antioxidant. Skydd mot

Selen Kött, fisk, skaldjur, bröd Skador på cell- och molekylnivå. Dålig mage, håravfall
giftiga tungmetaller.

Försämrad insulinkänslighet.
Krom Fisk, skaldjur, nötter Viktig för cellandningen. Ovanliga
Overrisk för vuxendiabetes.

Jodberikat salt, mjölkprodukter Viktig för ämnesomsättningen som

Jod Viktökning Viktminskning
(djurfoder är jodberikat). komponent i sköldkörtelhormon .

Djurens matspjälkningsorgan
De flesta djur har tarmkanalen som ett rör genom kroppen. Fördelen är att själva
håligheten i tarmen egentligen befinner sig "utanför" kroppen, vilket minskar
risken för att enzymerna som bryter ner (spjälkar) maten även skadar kroppens
egna celler.
I munnen och "kanalens" början finns ofta olika organ för att gripa och sön-
derdela matpartiklar, och sedan kommer maten till olika regioner som bryter
ner större molekyler till mindre, som kan tas upp av blodet. Till sist återstår av
maten sådant som inte djuret har någon nytta av, och det förs ut genom anal-
öppningen som avföring. Djur kan få i sig födoämnena på många olika sätt, och
det går att se hur tarmkanalen och tänderna, näbben eller mundelar på insekter
är anpassade till olika typer av föda. Tydligast är skillnaden hos däggdjuren som
man brukar dela in i växtätare, köttätare och allätare.

Växtätare
Växtätare (herbivorer) får sin föda i huvudsak från växtriket. Tillgången på mat
är oftast god, men näringen är svår att komma åt eftersom växtfibrer är svåra att
sönderdela och spjälka. Växtätarna, liksom övriga däggdjur, saknar dessutom
växtätare egna enzymer som kan bryta ner cellulosa. Specialiseringen på växtföda har lett
till olika anpassningar av matspjälkningssystemet.
oxeltänder hörntänder Tänderna längst fram i munnen är bra på att gnaga eller riva, medan kindtän-
kindtänder framtänder
derna baktill i munnen är bra på att mala. I tarmkanalen har växtätare mutualis-
tiska bakterier och ciliater, organismer som kan bryta ner cellulosa. Tarmkanalen
hos växtätare är lång jämfört med andra däggdjurs. De har också generellt en
lång blindtarm som fungerar som jäsningstank. Uppehållstiden i matspjälk-
ningssystemet är lång för att växtmaterialet ska få tillräcklig tid att brytas ner.

152
Trots anpassningarna har växtätarna problem att tillgodogöra sig näringen i fö-
dan och d e äter därför nästan jämt.
Idisslare, som kor, får och hjortdjur, med sina "fyra magar'' är ett exempel på
anpassning till växtföda: Maten - alltså de växtdelar som idisslarna river av -
sväljs först ner till vommen och nätmagen där d en får jäsa m ed hjälp av bakterier
och ciliater. D en förs sedan upp till munnen igen och idisslas (tuggas noggrannare),
sväljs på nytt men nu till bladmagen där det mesta av vätskan avskiljs. Därefter
går maten till löpmagen, den egentliga magsäcken, där idisslarnas egna enzym er
börjar sin spjälkning. Slutligen når maten de långa tarmarna. Hos ett får kan
tarmarna vara mer än 20 gånger längre än fåret självt.

tarmar

\
J~
-
,,,,
'•,, I.
" ' nätmagen
2
bladmagen
vommen .l
1 löpmagen
4

Kons matspjälkningssystem. Idisslare är högt specialiserade på cellulosarik växtföda. För attfå

ut nödvändiga näringsämnen i tarmarna passerar maten munnen två gånger på sin färd genom
de "fyra magarna'~ I de två första magarna bryts den svårsmälta cellulosan ner av mutualistiska
mikroorganismer.

I sin matspjälkningskanal producerar idisslare stora mängder gaser, speciellt me-

tan, så mycket att de totalt sett står för cirka 15 o/o av den ökade växthuseffekten.
Tänkvärt, speciellt som köttkonsumtionen har ökat kraftigt i världen de senaste åren!
Ett annat exempel på hur växtätare har löst problemet med att komma åt
näringen finner vi hos harar och kaniner. Genom att äta upp sin förstaspillning
låter d e maten passera genom tarmarna två gånger.

Allätare
Allätare (omnivorer), som människor, grisar och björnar, äter både växter och
djur. Varken tänderna eller tarmkanalen är lika specialiserade som hos djur i de
andra grupperna. Tänderna är lite vassare längst fram och mer malande längre
bak. Tarmkanalen är mycket kortare än växtätarnas, m en längre än köttätarnas. allätare

oxeltänder hörntänder
kindtänder framtänder

153
 Köttätare
Köttätare (karnivorer) får främst sin energi genom att äta andra djur. Näringen i
köttet är lätt att utnyttja eftersom tarmkanalen innehåller de enzymer som be-
hövs för att spjälka de proteiner och fetter som ingår. Den töjbara magsäcken gör
att köttätare kan äta stora mängder när tillfälle ges. Stora rovdjur, som lejon och
köttätare isbjörnar, kan sätta i sig över 35 kg vid en enda måltid - det gäller att passa på
när jakten har varit lyckad. Tänderna är anpassade till köttdieten. Hörntänderna
oxeltänder hörntänder har utvecklats till långa och vassa huggtänder. Kindtänderna längre bak är min-
kindtänder framtänder dre men också vassa för att kunna slita och klippa sönder köttet.

Principen för födans nedbrytning

Eftersom molekylerna i födan oftast är för stora eller förekommer i en annan
form än den djurets celler kan utnyttja direkt, spjälkas födoämnena till mindre
molekyler i mag-tarmkanalen. Efter spjälkningen tas molekylerna upp av celler i
tarmväggen och transporteras ut i kroppen med hjälp av cirkulationssystemet. Väl
inne i cellerna används spjälkningsprodukterna antingen direkt som energikälla,
eller så byggs de om till andra molekyler som de har behov av. Till hjälp både
för spjälkningen av maten och anabolismen (uppbyggnaden) av de ämnen som
djurets celler behöver, använder de en stor uppsättning av olika slags enzymer.
Ett problem är att enzymerna som används för att spjälka födoämnena
även kan skada organismens egna celler. Djurens lösning på problemet är att
låta spjälkningen ske i tarmkanalen, som ju är ett "rör" avskilt från resten av
organismen. För att inte de spjälkande enzymerna, som produceras i bl.a.
bukspottkörteln (ses. 159) och i magsäckens vägg, ska bryta ner körtlarna där de
bildas, utsöndras de i inaktiv form. De aktiveras först inne i magsäcken respektive
i tunntarmen. Både magsäcken och tunntarmen avger dessutom skyddande
slemämnen som täcker väggarna.

154
Spjälkning av kolhydrater
Under matspjälkningen bryts polysackarider ner till monosackarider. Amylas i
saliv och bukspott bryter ner polysackariderna, främst stärkelse, till disackariden
maltos. Därefter delar enzymer från tunntarmens vägg upp disackarider till
monosackarider. Dessa tas sedan upp av blodkärl i tunntarmens vägg genom
aktiv transport. Hur blodsockernivån regleras kan du läsa om i kapitel 24.

Spjälkning av lipider
Lipider är olösliga i vatten och bildar därför stora "fettdroppar", vilket gör dem
svårspjälkade. Nedbrytningsprodukterna kan inte heller tas upp av blodet direkt
utan tar en omväg via lymfkärlen (ses. 190) innan de når blodet.
Spjälkningen av lipider börjar i tunntarmens övre del, tolvfingertarmen. De
emulgeras 1 först till mindre fettdroppar av gal/syror från leverns gallblåsa, så att 1
Emulgera betyder finfördela.
enzymet lipas från bukspottkörteln får en större angreppsyta. I tunntarmen delar
sedan lipas upp triglyceriderna i fria fettsyror och glycerol som tas upp av epitel-
celler i tunntarmsväggen. Där byggs delarna ihop till triglycerider igen. Tillsam- __ .,,.
.,
mans med fosfolipider och kolesterol bildar de kylomikroner. Kylomikroner är .,
---
som små bollar med triglycerider inuti, omgivna av polära fosfolipider. Det är .
"bollstrukturen" som möjliggör transport av fett i lymfa och blod, som mest J
består av vatten. Kylomikronerna avges alltså till lymfkärl som så småningom
tömmer sig i blodkärlssystemet. I de tunnaste blodkärlen delas kylomikronerna
sedan upp av ett enzym till fria fettsyror och glycerol igen och kan då tas upp av
kroppens celler. Även fettlösliga vitaminer transporteras i kylomikroner.
I kroppen förekommer lipider i många former. Triglyceriderna är vanligast Fettceller lagrar fett som stora
och de lagras i fettceller som isolering och energireserv. Triglyceriderna är också droppar.
den främsta energikällan för leverceller och skelettmuskler när kroppen är i vila.

Spjälkning av proteiner
Spjälkningen av proteiner börjar i magsäcken, där miljön är mycket sur, med
ett pH så lågt som 2. Den sura miljön har flera effekter på det som kommer
ner i magsäcken. Det återkommer vi till lite senare, men en effekt är att protei-
nerna denatureras 2 • Enzymet pepsin, som arbetar bäst vid pH 2, kan då spjälka 2 Denaturering betyder att den
tredimensionella, stabila strukturen
proteinet i kortare polypeptider. I tunntarmen tar sedan flera olika peptidaser hos proteinet löses upp.
(peptidenzymer) från bukspottkörteln över spjälkningen. Vart och ett av enzy-
merna verkar på sin specifika peptidbindning. Slutprodukten blir aminosyror
som, genom aktiv transport, tas upp av fina blodkärl i tarmväggen.

Människans matspjälkning - steg för steg

Hur går det då till när ingredienserna i en måltid ska brytas ner till de ämnen
kroppen behöver? Totalt tar det mellan 20 och 36 timmar för maten att passera
igenom hela systemet. När vi har svalt maten bearbetas den först i magsäcken
under cirka fyra timmar. Efter magsäcken passerar maten tunntarmen under 3- 6
timmar. Slutligen passerar den sakta, under 12- 24 timmar, den sista delen, som
är tjocktarmen och ändtarmen. När måltiden har bearbetats färdigt återstår
onedbrytbara rester som cellulosa, en del salter och en hel massa bakterier.

155
 Kemiskt handlar nedbrytning mest om hydrolys, dvs. att enzymer genom att
tillsätta vattenmolekyler delar upp stora molekyler (polymerer) i mindre delar
som monosackarider, aminosyror, glycerol och fettsyror. Det berättade vi om på
föregående sida.

- - - - - munhåla
tunga
~-~ salivkörtlar salivkörtlar

munhåla

- - - matstrupe

matstrupe

lever - - - magsäck
gallblåsa - ~ bukspottkörtel
gallblåsa
magsäck

\' _,;- J "'_,_J_,r--+---+-- tunn tarm

Människans matspjälknings- '- I .-/· ;.::; -:(_ j bukspottkörtel tunntarm
{'-,-·<{ :,.,,_!' .:.. ·-J,'--:-- tjocktarm
kanal med de viktigaste tillhö- , W '< . I ··>(/'"
\ , I
. , /' ,\ '· -'·~~r4"
rande organen och körtlarna. blindtarm /""'' \ , \ __ tjocktarm
Matspjälkningen kan delas in maskformigt / _,
bihang + - - - ändtarm ändtarm
i fyra steg: att äta, spjälka, ta
~ - - analöppning
upp näringsämnen och göra sig analöppning
av med rester.

Munhålan
I munhålan sönderdelas och mals maten av tänderna, och blandas samtidigt med
saliv. Varje dygn producerar vi 1-1,5 liter saliv. Saliv består till största delen av
vatten men innehåller också
• mucin, ett slemämne som gör maten halare och enklare att svälja,
• amylas, ett enzym som hydrolyserar stärkelse till kortare polysackarider,
• lysozymer som är bakteriedödande,
• antikroppar, alltså proteiner som binder specifikt till smittämnen,
• vätekarbonatjoner (HC0 3-) som stabiliserar pH-värdet vid cirka 7,0 vilket är
viktigt för att inte tandemaljen ska frätas sönder.

Svalg och matstrupe

När du sväljer stängs automatiskt öppningen till luftstrupen. Stängningsreflexen
är mycket stark, men trots detta händer det att maten kommer i "fel strupe".
Om det då vill sig riktigt illa så att maten inte går att hosta upp är det risk att
man kvävs. I "första hjälpen" finns en bra och enkel instruktion för vad man ska
göra då- ställa sig bakom personen och lägga armarna runt så att de möts strax
ovanför naveln, därefter knyta den ena handen och lägga den andra ovanpå och
sedan ge en kraftig stöt riktad snett uppåt.
Den översta delen av matstrupen är omgiven av skelettmuskler som
kontrolleras av viljan. Ö vriga delar omges av glatt muskulatur och kan därför
inte kontrolleras av viljan. Tuggan som svalts kramas av de glatta musklerna

156
nedåt mot magsäcken med rytmiska (peristaltiska) rörelser. Tuggar man inte
maten ordentligt kan tuggan bli för stor. Då kan man tydligt känna hur de glatta
musklerna arbetar hårt (krampar) för att pressa maten vidare.

Magsäcken
Magsäcken kan tänjas så att den rymmer två liter. Det är denna tänjbarhet i
kombination med de ca fyra timmar maten stannar i magsäcken som gör att
vi inte behöver äta oftare. I magsäckens vägg finns körtlar som utsöndrar en
magvätska som blandas med maten i knådande rörelser. Magvätskan, med
ett pH-värde på 2, innehåller också enzymet pepsin och buffrande slem. Den
mycket sura miljön behövs av flera skäl:
• Bakterier i maten dödas.
• Cellväggar i maten bryts ner så att näringsämnena blir tillgänglig för fortsatt Magsäcken fotograferad med
spjälkning. gastroskop (se nästa sida).
• Proteiner denatureras, dvs. deras tredimensionella struktur bryts upp.
• Pepsin, som spjälkar proteiner till kortare polypeptider, verkar bäst vid pH 2.
Miljön i magsäcken är farlig för resten av kroppen, eftersom den är mycket sur
och dessutom innehåller enzymer som bryter ner proteiner. På fel ställe skulle de
orsaka stor skada. För att så lite magvätska som möjligt ska komma ut i matstrupe
respektive tunntarm hålls övre och nedre magmunnen stängda, utom när vi
sväljer eller när en portion bearbetad mat slussas vidare till tolvfingertarmen (se
nedan).
Magvätskan måste därför hållas inom magsäcken som också måste skydda sig
själv. Men hur klarar magsäckens celler den ogästvänliga miljön? Förklaringen är
att pepsinogen utsöndras i inaktiv form längst ner i körtlarna i magsäckens vägg.
På vägen mot körtelöppningen möter det inaktiva pepsinogenet saltsyran och
blir aktivt pepsin. Det aktiva pepsinet är lättfl.ytande och duschas in i magsäckens
inre. Nära körtelns mynning utsöndrar halsceller samtidigt ett trögrörligt och
buffrande slem som skyddar magsäckens väggar.

_...- - körtelöppning
peps1n
matstrupe epitel (aktivt enzym)

pepsinogen t
(inaktivt enzym) HCI

- -
,,
,•
•
,,
,,
,;//,,..

,,..,."'
/

-
,r'
,.,,_..-,..--.:,, parietal- e
cell (HCI) \._.......--., huvudcell
(pepsinogen)

tunntarm

I den kraftigt veckade magsäcksväggen mynnar de körtlar som producerar saltsyra, pepsinogen och buffrande slem. Pepsinogen
avges längst ner i huvudcellerna, saltsyra lite högre upp från parietalcellerna och det buffrande slemmet utsöndras från halscel-
lerna, närmast mynningen. När magen är full är körtlarnas aktivitet hög, medan de mellan måltiderna normalt är inaktiva.

157

Med hjälp av en liten kamera
(gastroskop) som sväijs ner
kan man bl.a. upptäcka
gastrit, alltså skador på
magsäcksväggen.
Den gula säcken till höger
är gallblåsan som lagrar den
galla som levern producerar.
De tunna, gula gångarna
för gal/salterna från levern
(den mörka bakgrunden)
till gallblåsan, medan den
tjockare gula gången vid
behov transporterar gal/vätska
till tunntarmen. Till vänster
syns delar av ryggraden, och
det gröna rörliknande mitt i
bilden är en del av endoskopet
(kameran). (Röntgenbild)
Magsäckens funktion störs av faktorer som stress, rökning, koffein, dålig
kost, vanliga värktabletter och alkohol som kan leda till magkatarr eller gastrit,
alltså inflammation i magslemhinnan. Om det vill sig illa kan inflammationen
övergå till att bli ett magsår. Magsår orsakas oftast av att Helicobacter pylori ökar
i antal, en bakterie som de flesta har naturligt i magsäcken. Bakterien förstör
d e slemproducerande halscellerna i magsäckens vägg så att skyddet mot pepsin
försvinner. Behandling med läkemedlet Losec (Nexium) i kombination med
antibiotika botar d e flesta magsårspatienter. Losec har utvecklats i Sverige.
Tolvfingertarmen
Tolvfingertarmen utgår från nedre magmunnen och är egentligen de övre två
d ecimetrarna av tunntarmen. D en har fått ett speciellt namn, eftersom d et
är här både bukspottkörteln och leverns gallblåsa tömmer sitt innehåll. Även
celler i tolvfingertarmens vägg är aktiva och utsöndrar sekret med enzymer och
buffrande ämnen.
Levern
Levern är kroppens största körtel (ca 1,5 kilo), och den har en central betyd else
för ämnesomsättningen. Ibland kallas levern för "den stora reningscentralen".
Två av kroppens största blodkärl anländer till respektive utgår från levern. Äm-
nena från spjälkningen (nedbrytningen) i tarmen tas upp av blodet och transpor-
teras i portvenen till levern för fortsatt bearbetning. Det syrerika blod som behövs
för leverns processer transporteras istället till levern i leverartären. På leverns un-
dersida finns också
gallblåsan som lag-
rar gal/vätska. Gall-
vätskan utsöndras vid
behov till tolvfinger-
0
tarmen, pa samma
ställe som bukspott-
körtelns spjälkande
enzymer. Gallväts-
kan innehåller bl.a.
gallsyror som finför-
delar fetter så att
enzymet lipas får
större yta att verka
på. De stora fett-
droppar som kom-
mer från magsäcken
delas upp i massor
av små droppar.
158
 Några av leverns många funktioner är att
• reglera blodets glukoskoncentration genom att omvandla glukos till glykogen
och sedan sönderdela det till glukos igen vid behov,
• omvandla glukos till fett, om glukos finns i överskott, och lagra fettet 1, 1
Delikatessen gåslever är exempel
på hur fet en lever kan bli, i detta
• oxidera fetter till acetylCoA som går in i citronsyracykeln,
fall efter tvångsmatning.
• bilda lipoproteiner, som transporterar fettsyror och kolesterol i blodet,
• plocka bort den giftiga aminogruppen från aminosyror som inte ska användas
och bilda urinämne (NH2 CONH 2) av dem. (Denna molekyl filtreras sedan
ut som urin i njurarna - ses. 197- 199.)
• bilda de flesta av de proteiner som finns i blodplasman, t.ex. fibrin för
blodets levring,
• lagra flera olika vitaminer samt järn. Leverns höga järninnehåll gör att lever
brukar rekommenderas till personer med lindrig blodbrist.
• bryta ner alkohol och andra gifter.

Bukspottkörteln
Bukspottkörteln sitter under levern och här produceras både hormoner och en-
zymer. De viktigaste hormonerna är insulin och glukagon, som reglerar blod-
sockerkoncentrationen (se s. 279) samt somatostatin som har en tillväxthäm-
mande verkan. Här beskriver vi bara bukspottkörtelns betydelse för matspjälk-
ningen. I de runt 1,5 liter bukspott som produceras varje dygn ingår buffrande
vätekarbonatjoner för neutralisering av magsaften och enzymer för spjälkning
av alla ämnesgrupper. Exempel på enzymer som produceras i bukspottkörteln är
• kolhydratspjälkande (karbohydraser): amylas,
• lipidspjälkande (lipaser): bukspottslipas,
• proteinspjälkande (proteaser): trypsin, dipeptidaser,
• nukleinsyrespjälkande (nukleaser): DNAas, RNAas.

Tunntarmen
Tunntarmen är den längsta delen av matspjälkningskanalen med sina ca sex
meter. Efter passagen genom tolvfingertarmen har pH i tarmvätskan höjts till
ca 8. Även i tunntarmen utsöndras mindre mängder spjälkande enzymer, men
huvuduppgiften är att den redan påbörjade spjälkningen ska slutföras och att
näringsämnena ska absorberas av blod och lymfa. Tunntarmens väggar är kraftigt
veckade och ytan är täckt med villi (tarmludd), som i sin tur är klädda med
mikrovilli (små utskott på varje cell). Denna raffinerade veckning i flera nivåer
gör att absorptionsytan blir hela 200 m 2 .
villi mikrovilli
·····
epitelceller Y.,,.'
muskelskikt / ' ' ·~ ·
'
,,'
'

~~~~
'

epitelceller
Tunntarmen har en mycket
stor yta tack vare veckningar
i villi och mikrovilli. I villi
löper både blodkärl och
lymjkärlfor att maximera
näringsupptaget.
vill i

159

1
f. coli är en förkortning av
Escherichia coli.
Tjocktarmen börjar till
vänster i bild (där man
också tydligt ser blindtarmens
maskformiga bihang), tar en
sväng upp mot magtrakten,
och vänder sedan nedåt och
mynnar i ändtarmen, längst
ner. Personen på bild har fått
i sig kontrastvätska som gör
att tarmen syns så bra.
Röntgenbild.
Ungefär tio liter vätska passerar varje dygn genom tunntarmen, men bara en
liter når tjocktarmen. Alla näringsämnen samt det mesta av salterna och vattnet
absorberas alltså. Absorptionen sker aktivt eller genom diffusion in i de celler
som täcker villiytan. Monosackarider, aminosyror, nukleotider, vitaminer och
mineralsalternas joner tas i huvudsak upp av de tunnaste blodkärlen genom aktiv
transport. Fettsyror och glycerol tas upp av lymfkärlen genom diffusion, och tar
alltså en omväg innan de når blodkärlen. Alla näringsämnen som tagits upp av
blodkärlen samlas så småningom upp i portvenen och transporteras till levern.
Också de ämnen som först transporteras i lymfkärlen hamnar med tiden i levern.
Levern skickar sedan ut det som behövs för att den homeostatiska halten av
näringsämnen i kroppens olika delar ska bibehållas.
Tunntarmen i genomskärning. (Ljusmikroskopbild.) Ytterst en
ring av längsgående och cirkulära muskler som "kramar'' maten
framåt. Det gula skiktet är glatt muskulatur som "blandar om"
maten. Det rodlila skiktet längst in är villi där ttpptaget av
näring sker.
Tjocktarmen
Tjocktarmen är cirka 1,5 meter lång, och där absorberas återstoden av vattnet
från de rester som inte har kunnat brytas ner. D etta är viktigt för kroppens
vattenhushållning. I tjocktarmen finns också mutualistiska bakterier, som vi
nämnde tidigare. Bakterier utnyttjar de delar av födan som vi inte själva kan
spjälka eller använda. Förutom gaser, bl.a. metan och svavelväte, bildar de också
viktiga vitaminer. Bakterien E. coli 1 använder den cellulosa vi själva inte kan
bryta ner som energikälla, och i gengäld får vi flera B-vitaminer, folsyra och
K-vitamin.
Där tunntarmen ansluter
till tjocktarmen bildar blind-
tarmen, med sitt appendix,
en säcklik utbuktning. Det är
blindtarmens appendix (det
maskformiga bihanget) som
kan bli inflammerat (blind-
tarmsinflammation) och då
ofta opereras bort. Ibland kan
man läsa att blindtarmens ap-
pendix inte har någon funk-
tion för människan, men det
ingår faktiskt som en del i
kroppens immunförsvar. Ap-
pendix är rikt på lymfvävnad
(se s. 190) och hjälper till att
hålla bakterierna som finns i
tarmen i schack.
160

NYCKELHÅL:
Människan och de snälla
tarmbakterierna
Som foster är vi "sterila" men redan vid
förlossningen börjar vi koloniseras av
bakterier, som på bara några dygn är
etablerade. Hud, hornhinna, munhåla,
övre luftvägar, mag- och tarmkanal samt
urinvägar och könsorgan får snabbt
kolonier av bakterier som vi faktiskt har
stor nytta av.Vid ungefär två års ålder är
bakteriefloran fullständig och vi behåller
den livet ut, med vissa åldersrelaterade
förändringar. Kunskapen om dessa snälla
bakterier är fortfarande liten, men forsk-
ning på området har gett oss insikt om
att de har stor betydelse för vår hälsa
och vårt välbefinnande. Som beskrivits
tidigare överstiger antalet bakterier i
våra kroppar vida antalet celler vi består
av. De är alltså väldigt många. Vi ska
här titta lite mer på de bakterier vi har
i mag-tarmkanalen som kan sägas ingå
i ett invärtes mikrobiellt ekosystem.
I analogi med biom kallas det ibland
mikromet, medan bakterierna kallas
tarmfloran.
Den livsviktiga tarmfloran
De flesta av de bakterier vi får i oss
när vi sväljer dör i magsäckens sura
miljö, men redan i tunntarmen börjar
de snälla mutualistiska bakterierna
dyka upp. När mjölksyrabakterier tar
sin näring från olika kolhydrater skapar
de en sur miljö som gör det svårare för
sjukdomsalstrande bakterier att etablera
sig. Dessa mjölksyrabakterier producerar
vissa 8-vitaminer som tas upp i tunn-
tarmen och de har också visat sig ha en
stimulerande effekt på immunförsvaret.
I slutet på tunntarmen, men framför allt
i tjocktarmen, ökar antalet snälla bak-
teriearter stort. De livnär sig i huvudsak
på de delar av vår föda som vi inte kan
ta tillvara själva. Deras betydelse för oss
är att:
• De bildar aminosyror och vitaminer,
som K-vitamin och olika 8-vitaminer,
som vi kan tillgodogöra oss.
• De förbättrar tarmmotoriken.
• De konkurrerar ut sjukdomsalstrande
bakterier genom sitt stora antal.
• De dödar direkt sjukdomsalstrande
bakterier.
• De stimulerar immunförsvaret
genom att låga nivåer av antikroppar
produceras mot de snälla bakterierna.
Dessa antikroppar reagerar också
med "elaka" bakterier, ibland till och
med kraftigare.
• De ser till att ämnen från levern, som
gallsyror, kan återvinnas.
Tarminflammationer och antibiotika rub-
bar tarmflorans mikrobiella ekosystem,
med irritationer som diarre som följd.
Efter en antibiotikakur kan det ta upp till
ett år innan bakteriefloran är återställd!
I svåra fall har man därför börjat ge
11 11
lavemang med frisk tarmflora, vilket
har visat sig vara mycket effektivt. Den
metoden har också visat sig ge lovande
resultat vid behandling av kroniska
tarminflammationer och diabetes typ 2.
Det finns även studier gjorda på möss
Den här nyfodda
bebisen börjar
nu koloniseras av
"goda" bakterier.
som visar att djur som saknar eller har
en mycket störd tarmflora beter sig
våghalsigt och impulsivt, medan de med
normal tarmflora är naturligt försiktiga
och lugna. När mössen med störd eller
ingen tarmflora fick lavemang med frisk
tarmflora började de direkt uppföra sig
som vanliga möss. Forskarna drar paral-
leller till mänskliga tillstånd som ADHD
och autism.Vem vet om vi inte inom en
snar framtid kommer att ha helt nya be-
handlingsmetoder för en del sjukdomar
som vi idag anser svårbehandlade. I så
fall måste vi kanske också omvärdera
den syn vi har på vår egen avföring.
Pre- och probiotika
Marknaden översvämmas idag av
probiotika-produkter dvs. levande mikro-
organismer som ska ha en positiv effekt
på hälsan. Deras effekt är omdiskuterad
och många av dem som finns i produkter
i mataffärer och hälsokostbutiker förstörs
redan i magsäcken så att de aldrig hin-
ner göra någon nytta. Några av dem
som kan passera magsäcken har dock en
lugnande effekt på irriterade tarmar och
kan motverka diarre. En nackdel med
probiotika är att den positiva effekten
försvinner så fort man slutar äta dem.
Med ökad kunskap om de bakterier vi
lever intimt tillsammans med så är det
troligt att synen på både behandlings-
metoder vid sjukdomar och hur sjukdo-
mar kan förebyggas med probiotika och
prebiotika1 kan komma att förändras.
I
Prebiotika: Ämnen som antas påverka tarmfloran
positivt t ex. kostfibrer.
••
Andtarmen
Slutligen hamnar resterna i ändtarmen. Ändtarmen har två utvikningar - en
där avföringen samlas och en där gaserna samlas. I och med att de är skilda åt
behöver vi inte gå på toaletten varje gång gaser behöver släppas ut. Tömningen
regleras av både viljestyrda och icke viljestyrda muskler. När ändtarmen börjar
bli full reagerar först tryckkänsliga nerver och meddelar att det är tid att tömma
tarmen. När vi sedan bestämmer att det är dags att gå på toaletten, är det istället
viljestyrda muskler som arbetar.

Reglering av matspjälkningen
De olika enzymer som behövs för spjälkning bildas bara vid behov. Det är när
vi ser, känner doften av och smakar på maten som nervsignaler från hjärnan
sätter igång att producera magsyra. Alla har vi känt att maskineriet kommer
igång när vi är hungriga och känner doften från köket, eller bara ser en bild på
god mat. När maten har kommit ner i magsäcken utsöndrar celler i magsäckens
vägg hormonet gastrin till blodet. Efter att ha passerat hjärtat återvänder blodet
med gastrin till magsäcken som då stimuleras att producera mer magsyra - här
har vi ett exempel på positiv återkoppling. När pH har blivit för lågt utsöndras
istället sekretin, som bromsar magsyraproduktionen och stimulerar produktion
av buffrande slem och matspjälkningsenzymer i bukspottkörteln.

Vanliga sjukdomar som har med föda och

matspjälkning att göra

Sjukdomar kopplade till näringsbrist - situationen i Sverige

I Sverige är det idag ovanligt med sjukdomar som en konsekvens av allmän nä-
ringsbrist eller av alltför ensidig kost. Hos dem som drabbas beror det oftast
på anorexia och bulimia (se nyckelhålet på nästa sida) eller andra sjukdomar. I
sällsynta fall förekommer även vitaminbrist på grund av undernäring eller alltför
ensidig diet. Alkoholister, men även äldre som tappat matlusten, kan få brist på
B12 vilket resulterar i anemi (blodbrist). Två andra exempel är brist på folsyra
(B9-vitamin) och D-vitamin.
Folsyra är bl.a. viktig för nervsystemet, tillväxt, celldelning och bildning av
röda blodkroppar. Personer som aldrig äter grönsaker eller fisk riskerar att råka
ut för bristsymptom.
D-vitamin produceras i huden när vi exponeras för solens uv-ljus. De som
sällan exponeras för solljus och aldrig äter fisk eller mjölkprodukter kan råka ut
för brist på D-vitamin. Brist leder bl.a. till benskörhet, ökad risk för bröst- och
prostatacancer och vissa neuropsykiatriska sjukdomar som depression.

På bilden syns en del av ryggraden hos ert person som är benskör, vilket resulterat i kotkompression
- tredje och fjärde kotan uppifrån i bild har klämts ihop och de nuddar varandra. Benskörhet kan
orsakas av D-vitaminbrist.

162
NYCKELHÅL:
••
Atstörningar
Anorexia nervosa, självsvält och bulimia
nervosa, hetsätning för att sedan göra
sig av med maten, är två exempel på
allvarliga ätstörningar. De drabbar
3-4 °/o av alla kvinnor men även, men
mer sällan, män. Mångdubbelt fler har
lindrigare ätstörningar. Anorexi drabbar
ofta flickor i tonåren medan bulimi
'
som är vanligare, sällan debuterar före
18-års ålder. Risken att drabbas är
störst om personen har haft tendens till
övervikt, men orsakerna är många, som
trådsmala kroppsideal. Även några per-
sonlighetsdrag ökar risken, som att alltid En förvrängd självbild kan ge ätstörningar. En känd italiensk fotomodell deltog i denna
vilja vara duktig, att ha svårigheter att kampanj för att uppmärksamma vad
Utmärkande för bulimia ätstörningar kan Leda till.
tala om och identifiera känslor samt en
depressiv läggning. Det är också vanligt Bulimiker är svårare att upptäcka för
omvärlden eftersom de ofta behåller sin ätandet med svält, som bulimiker.
med en förvrängd självbild. Anorektikern
normalvikt. Ofta är inledningen även här ldrottsanorexi är inte ovanlig bland
ser sig själv som tjock trots att omgiv-
en bantningsperiod som går över styr. eliten i grenar där prestationen gynnas
ningen är av en helt annan uppfattning.
Bulimiker växlar vanligtvis mellan inten- av låg vikt, som gymnastik, orientering,
Kvinnor som har blivit sexuellt utnyttjade
siva perioder av bantning och hetsätning. längdskidåkning och andra mycket kon-
är överrepresenterade bland anorektiker.
Som hos anorektikerna finns tvångs- ditionskrävande idrotter.
Både anorexi och bulimi börjar ofta med
tankar om vad man får äta och vad Tvångsmässig fixering vid att alltid äta
bantning.
man ska undvika. Allt fett och onyttigt nyttigt och rätt är också att betrakta
Utmärkande för anorexia förkastas under bantningsperioderna och som en ätstörning, även om de här per-
För anorektikern blir omvärldens bekräf- nerv- och hormonsystemen ställer då in sonerna får i sig vad de behöver och i
telse på att man har lyckats med sin sig på sparlåga. Under hetsätnings- lagom mängd. Problemet här är istället
första bantning ofta vägen in i nästa perioderna äter bulimikerna istället ångesten över att något onyttigt ska
bantningsperiod och senare självsvält. massor, ofta av de produkter de tidigare kunna slinka med om man inte har full
Någonstans tidigt på vägen tappar man undvek.Tvångstankar får dem sedan kontroll över vad som finns på tallriken.
självinsikten, och tar inte längre in var- att direkt göra sig av med vad de ätit De dagliga rapporterna i media om vad
ningarna från dem som står en nära. genom att kräkas. Nerv- och hormonsys- som är bra, eller snarare vad som inte är
Anorektikern upplever en total kontroll, temen ställer under dessa perioder in sig bra, försvårar då situationen ytterligare.
omedveten om de fysiska och psykiska på att bygga upp förråd. Växlingen mel- Sök hjälp!
effekterna av självsvälten. Så småning- lan svält och hetsätning sliter hårt både
Om en person i familjen eller i den när-
om försvinner underhudsfettet, mensen på kroppen och på psyket. Depressionen
maste bekantskapskretsen visar tecken
upphör, blodtrycket sjunker och hjärtat är ofta djupare än hos anorektikerna.
på ätstörning är det viktigt att söka
ansträngs hårt för att upprätthålla cirku- Vanliga kroppsliga symptom är stora
professionell hjälp så snart problemet
lationen. Svälten beskrivs ibland som ett magproblem, utebliven menstruation,
upptäcks. Det är också viktigt att finnas
rus då man är tillfreds och lycklig, och tandskador och benskörhet. kvar i närheten som stöd, utan att man
anorektikern har ingen förståelse för att
Andra typer av ätstörningar samtidigt själv dras in i ångesten. Läget
andra har en helt annorlunda bild av
Andra varianter av ätstörningar är hets- kan verka hopplöst eftersom problemet
situationen. Anorexi är den psykiska
ätning, idrottsanorexi och tvångsmässig är tydligt för de närstående, men inte för
sjukdom som leder till flest dödsfall
fixering vid att äta hälsosamt. Personer den drabbade. Men med professionell
bland unga personer, men samtidigt är
som lider av hetsätning ökar snabbt i hjälp och stöd från anhöriga är sannolik-
vården framgångsrik om den sätts in
vikt eftersom de inte kompenserar hets- heten stor att beteendet kan brytas.
tidigt.
163
 Sjukdomar kopplade till för lite näring - globalt
Det produceras idag tillräckligt med mat för att mätta hela jordens befolkning,
men problemet är att fördelningen är ojämn. Det kan tyckas motsägelsefullt,
men både andelen överviktiga och andelen undernärda i världen ökar.
Kronisk undernäring, dvs. att aldrig få i sig tillräckligt med näringsrik kost, är
inte detsamma som de akuta svältkatastrofer som media ibland visar bilder på.
Kronisk undernäring orsakas av långvarig brist på föda eller viktiga näringsäm-
nen. Det är vanligast i några länder i Afrika samt i bl.a. Afganistan och Nordko-
rea. Men det förekommer, om än i mindre omfattning, i många länder i världen
- se kartan nedan.
De sjukdomar som drabbar undernärda slår hårdast mot barnen, eftersom just
växandet kräver ett varierat och tillräckligt näringsintag. Ensidig bukfylla av ex-
empelvis kolhydrater räcker inte om det råder brist på viktiga vitaminer och
mineralämnen. Konsekvenser av undernäring och/eller en alltför ensidig kost är
allmän apati (uppgivenhet), hämmad fysisk utveckling och försämrat immunför-
svar. En sjukdom som beror på långvarig proteinbrist i födan är kwashiorkor. Ett
av symptomen på denna sjukdom är kraftigt uppsvälld mage. Brist på enskilda
vitaminer kan ge sjukdomar som beri-beri, pellagra och rakitis. Brist på minera-
ler kan ge anemi (blodbrist), urkalkning av skelettet och extremt högt blodtryck.

- __._. ......._

0
/o av befolkn ingen
som är undernärd
• >34°/o
20 - 34°/o
5 - 19°/o
2,5 - 4°/o
< 2,5°/o
ingen uppgift

Diagrammet visar andelen undernärda personer i olika länder. Att vi är gynnande i vår del av
världen står alldeles klart.

164
Sjukdomar kopplade till för mycket näring
Tidigare, när vintern var en svältperiod, var det viktigt för överlevnaden att
kunna lägga upp förråd i kroppen som fett - aptiten på fett och socker har gett
en överlevnadsfördel. Våra gener styr till stor del fortfarande vårt beteende och
med det överflöd av mat vi i den rikare delen av världen har året runt är det inte
alltid lätt att avstå. Vår livsföring är också generellt sett fysiskt passiv, vilket
innebär att vi inte förbränner lika mycket av det vi äter som tidigare generationer
gjorde. Om maten dessutom mest består av produkter som allmänt kallas
onyttiga är risken stor att utveckla sjukdomen fetma. När BMI, Body Mass Index,
överstiger 30 ökar hälsoriskerna påtagligt.

undervikt normalvikt övervikt

1,9
BM I <18,5 BM I 18,5- 25 BMI 2S-30
•
1,8
Att beräkna en persons Body ~

.....
QJ
QJ
Mass Index, BMI är en enkel E
~ 1,7
metodfor att visa om vikten bl)
c:
ligger inom eller utanför vad :ro
-
som anses vara normalvikt. Men
1,6
många olika faktorer spelar in,
som kön, ålder och hur mycket
muskelmassa en person har. 1,5
Muskler väger mer än fett.'
40 50 60 70 80 90 100 110 120 130 140 150 160
vikt i kilo

- -.C • • ....... _

Andelen vuxna
kvinnor som lider
av fetma (BMI >30). •
• 35-40°/o •
30 - 35°/o
25 - 30°/o
• 20 - 25°/o
15 - 20°/o
10-15°/o
5 - 10°/o ,,,
0- 5°/o
data saknas

Här visas andelen kvinnor med fetma i olika länder. Mönstret är ungefär detsamma for män. Är det
något land som förvånar?

165
 I de rikare länderna har andelen som utvecklat fetma ökat snabbt. Speciellt
alarmerande är ökningen av fetma hos barn. För mycket näring i kombina-
tion med för lite motion kan bland annat leda till sjukdomarna diabetes typ 2,
högt blodtryck, höga halter av blodfetter, hjärt- och kärlsjukdomar, karies och
ateroskleros (åderförfettning). Alla dessa sjukdomar hänger sinsemellan ihop,
liksom riskfaktorerna för dem.
,. •

,.,,,. ,, .. .. '
.. -- - "
..."'
,. .. -" ..,.
F-
...
...
• - .. -... ... 1'.
...

Fetma ökar risken for bl.a.

diabetes och hjärt- och
kärlsjukdomar. Bilden är från
Storbritannien, där mellan
25 och 30 % av befolkningen
har ett BMI över 30.

Högt blodtryck, hjärt- och kärlsjukdomar och åderförkalkning är vanliga spe-

ciellt bland äldre och kan ha andra orsaker än fetma. Risken ökar också om man
röker, har diabetes, lider av sömnbrist och stressar mycket. Typiska tidiga symp-
tom är yrsel och huvudvärk, medan senare symptom kan bli förfettade blodkärl,
hjärtsvikt och stroke.
Nästan 50 o/o av dödsfallen i Sverige kan kopplas till denna grupp av sjukdomar.
Samtidigt minskar risken kraftigt med goda matvanor och motion.

Akommor i matspjälkningssystemet
Mag-tarmkanalens över nio meter långa system bearbetar kroppsfrämmande
ämnen och gör så att vi kan använda dem som kroppsegna. Det är en komplice-
rad process där inblandade syror, enzymer och hormoner alltid ska finnas i rätt
halter. Tillfälliga störningar, ofta orsakade av bakterier, råkar vi alla ut för. De
motverkas genom att vi kräks eller får kortvarig diarre.
1 f.
coli är en förkortning av
I tjocktarmen är bakterien E. coli en del av den livsviktiga tarmfloran, men om
Escherichia coli.
den kommer in via munnen, t.ex. som en kallsup i smutsigt vatten, kan resultatet
bli en kraftig magsjuka. E. coli är också den vanligaste orsaken till urinvägsin-
fektioner.
Allvarligare störningar är relativt ovanliga, men de som uppträder kan vara livs-
långa. Exempel på sådana sjukdomar är olika födoämnesallergier och gluteninto-
lerans, eller långvariga (kroniska) inflammationer som kan vara svårbehandlade.
Exempel på kroniska inflammationer är ulcerös ko/it, inflammation i tjocktar-
men, och Crohns sjukdom, en inflammation som oftast drabbar tunntarmen.
För personer med födoämnesallergier eller intolerans räcker det oftast med en
strikt diet för att bli bättre, där det eller de ämnen som ger symptom utesluts. De
långvariga inflammationerna som räknas till de autoimmuna sjukdomarna (se
s. 211), behandlas med olika immunhämmande medel och med glukokorti-
koider.

166
 Mindre allvarliga och övergående störningar som magkatarr, förstoppning
och irriterad tarm drabbar cirka 20 o/o av befolkningen, en eller flera gånger
under livet. Den allmänna livsföringen, stress, rökning och dålig diet är faktorer
som bidrar till att irritationer i mag-tarmkanalen uppkommer. Dessa sjukdomar
är relativt lättbehandlade, speciellt om livsföringen samtidigt ändras.
HepatitA, B, C, D och E är olika leverinflammationer som även kallas gulsot,
eftersom gula gallfärgämnen sprids i kroppen. De flesta leverinflammationer or-
sakas av virus men även bakterier, viroider (ses. 213), alkohol och förgiftning av
paracetamol, den aktiva substansen i många värktabletter, kan ligga bakom. Mot
virushepatiterna, liksom de flesta virussjukdomar, finns ingen effektiv behand-
ling utan kroppen får läka ut dem själv. Hepatit A och E smittar mest genom
förorenad mat. En beryktad smittkälla är skaldjur, speciellt ostron, särskilt i Gallsten beror på att salter i
gal/vätskan kristalliseras. De
varma länder. Smitta av hepatit B och C överförs i Sverige mest mellan narkoma-
syns till vänster i bilden som
ner som delar kanyl, men viruset kan även smitta vid sexuell kontakt. Hepatit D blå, kantiga strukturer. Levern
är ovanlig i Sverige och för att få denna sjukdom måste man först vara smittad av syns ovanfor.
hepatit B.
Gallsten beror på att salter i gallvätskan kris-
talliserar och bildar "stenar" i gallblåsan. Om
stenarna täpper till gallgången uppstår svåra
smärtor. Behandlingen är i lindriga fall medici-
nering. I allvarligare fall skjuts stenarna sönder
med ultraljudskanon, eller opereras bort.
Fettlever och skrumplever är vanliga åkom-
mor efter långvarigt alkoholmissbruk. Alkoholen
i sig och den stora mängden socker som finns i
dryckerna blir för alkoholisten den huvudsakliga
energikällan. Nyligen har det rapporteras att
även söta drycker i stor mängd kan vara skadligt
för levern. Levercellerna reagerar på det ensidiga
energiintaget genom att omvandla överskottet
till fett - fettlever. Precis som godis och läsk
ger alkoholsockret en snabb men "falsk" mätt-
nadskänsla och alkoholisten förlorar med tiden
intresset för vanlig mat. Brist på vitaminer och
annat viktigt i maten ger därför ofta ytterligare
symptom. Till skillnad från många andra körtlar och organ i kroppen har levern
dock en väldigt god förmåga att "förnyas". Bara några veckor utan alkohol kan
räcka som återhämtningsperiod om inte mängden alkohol har varit för stor eller
drickandet varat för länge.
Om missbruket pågått länge förstörs levercellerna permanent och bindväv
lagras in och bildar ärr i levern. Den förfettade levern har då övergått till att bli
en skrumplever, en förändring som kroppen inte kan reparera.
Sjukdomar med koppling till bukspottkörtelns enzymproduktion är inte så
vanliga. Om några enzymer inte produceras i rätt mängd kan man få diffusa
matspjälkningssymptom. Cancer i bukspottkörteln förekommer också, men är
relativt ovanlig, men allvarlig, eftersom den ofta upptäcks först när det är för sent
för effektiv behandling.

167
 SAMMANFATTNING:
•• ••
NARING, NARINGSUPPTAG OCH
••
MATSPJALKNING
Djurens föda delas in i fem ämnesgrupper: Kolhydrater, proteiner, fetter, vitaminer och
mineralämnen.
Kolhydraterna är den viktigaste energikällan för de flesta djur.
Q

Proteiner är det viktigaste byggnadsmaterialet. Atta av de aminosyror som ingår i

proteiner är essentiella för människan, dvs. vi kan inte tillverka dem själva. Fetter är
viktiga för långtidslagring av energi, och för isolering. Några fettsyror är essentiella för
människan.
Alla vitaminer är essentiella för människan, utom vitamin D, som kroppen kan bilda.
Vitaminerna är ofta koenzymer, som är viktiga delar i enzymer. Några är också viktiga
antioxidanter.
Cirka 20 olika mineralämnen behöver tillföras med födan. De är bl.a. viktiga för ben-
vävnaden, i nervsystemet, som antioxidander, som centralatomer i hemoglobin och för
blodets levring.
Hos alla större djur bearbetas maten till mindre molekyler i en matspjälkningskanal.
Växtföda är relativt energifattig och svår att bryta ner. Växtätare bearbetar därför maten
länge och ibland flera gånger.
Tänderna är specialiserade för den föda som dominerar dieten. Efter mekanisk bearbet-
ning i munnen spjälkas proteiner, kolhydrater och fetter i födan med hjälp av olika
enzymer under färden genom mag-tarmkanalen.
Slutprodukterna är monosackarider, aminosyror, fettsyror och glycerol. I huvudsak tas de
upp av blodet i tunntarmen.
Utöver nervsystemet har två hormoner, gastrin och sekretin, stor betydelse för regle-
ringen av matspjälkningen.
Näringsbrist är sällsynt i Sverige men förekommer vid vissa sjukdomar eller vid vissa
riskbeteenden.
Globalt är sjukdomar kopplade till näringsbrist faktiskt inte lika vanliga som de sjuk-
domar som för stort näringsintag ger, ofta i kombination med mindre bra och alltför
ensidig kost.

168
 Gasutbyte andning
KAPITEL 17
I kapitel 5 läste du om cellandning, hur koldioxid blir en restprodukt vid ned-
brytning av glukos i cellerna och hur cellerna använder syre i det avslutande
steget i andningskedjan för att bli av med sockermolekylens vätejoner som vat-
ten. Det här kapitlet ska handla om hur djuren får i sig syrgas och gör sig av med
koldioxid samt hur de transporterar gaserna till och från kroppens celler. De här
processerna brukar kallas andning eller respiration.
Den nödvändiga syrgasen finns i både luft och vatten. I luft är andelen syrgas
stabil och 21 o/o. Mängden syrgas som kan lösa sig i vatten är mycket lägre och
lösligheten är starkt temperaturberoende. I kallt vatten nära fryspunkten kan
nästan dubbelt så mycket syrgas lösas som i vatten vid 25 °C.
Respirationssystemen hos djur på land respektive i vatten skiljer sig åt, även
om de har en del grundläggande likheter. En likhet är att gasutbytet alltid är pas-
sivt och sker genom diffusion över en fuktig yta. För att maximera diffusionen
är membranen hos de celler där utbytet sker alltid mycket tunna, och den totala
ytan av dem mycket stor.
Små djur som maskar "har det lätt", eftersom deras gasutbyte kan ske över hela
kroppsytan.Närdjurensvolymökarräckerintekroppsytantillförgasutbytet,eftersom
kvoten mellan ytaochvolym blirför liten. Då blirspeciellaandningsorgannödvändiga.

Både fiskar och däggdjur har

effektiva system for att ta upp
syre och avge koldioxid. Vem
som befinner sig i fel medium
är det ingen tvekan om.
 Olika andningssystem
Djur i vatten eller fuktiga miljöer
Vattenlevande djur andas med gälar, som är fransiga utskott på eller i kroppen.
Eftersom andelen syre i vatten är låg jämfört med på land, betyder det att vat-
tenlevande djur måste använda mycket energi för att tillgodose syrebehovet. Det
är inte ovanligt att fiskar i varmt klimat använder så mycket som 20-25 o/o av sin
energi för detta arbete. Som vi nämnde tidigare innehåller ju också varmt vatten
i allmänhet mindre syre än kallt, eftersom lösligheten för syrgas i vatten minskar
med ökad temperatur. I grunda, näringsrika sjöar kan fiskar därför dö genom
kvävning varma sommardagar.

Vattenlevande djurgrupper
har utvecklat olika typer av
gälar. Teckningen visar från gälar gälar
vänster till höger hur gälarna
är placerade hos tagghudingar,
mollusker, kräftdjur och fiskar.
Notera att gälarna minskar i
relativ storlek, från vänster till
höger, ju rörligare djuret är.
.. ..
H os sjöborrar och sjöstjärnor utgörs gälarna av många och enkla veckningar
runt hela kroppshålan. Havsborstmaskar har istället ett gälpar på varje kropps-
segment. Är djuren större och mer komplicerade i sin uppbyggnad är gälarnas
konstruktion också mer komplex. D essutom sitter gälarn a på bara ett ställe på
kroppen. Ofta använder sig djuren också av speciella metoder för att föra fram
fräscht, syrerikt vatten till gälarna. Kräftdjurens gälar finns i mellankroppen, och
de viftar fram vattnet med speciella utskott. Fiskarnas gälar finns i huvudregio-
Hos fiskar innebär motströms-
principen ett effektivt ut- nen, och benfiskarna transporterar vatten genom att öppna och stänga gällocken.
nyttjande av det lösta syre För att få ett ännu bättre gasutbyte simmar många fiskar även med öppen mun.
som finns i vatten. Kapillärer Vatten kommer då in i munnen och syre tas upp när det passerar gälarna på vägen
(tunna blodkärl) i gälfran-
ut. Fiskar använder också motströmsprincipen för att förbättra syreupptagningen.
sarna for blodet i motsatt
riktning mot det vatten som
Det innebär att fiskens blod rinner i motsatt riktning mot vattenströmmen. Dif-
passerar dem. Upptaget av fusionen och upptaget av syre kan då ske längs hela gälbladets lamell (skiva). På
syrgas blir därför optimalt. detta sätt kan mer än 80 o/o av vattnets lösta syre tas upp.

MOTSTRÖMSPRIN CIPEN

gälblad med gäl blad

gälbåge ili / gälfransar
_......- -- --- --
---
L------~----~ ...... ~----'

vatten

c~
vatten·
--. ' ,,,
',, ,,
,,
~
',,,,
-
syre
flöd e
'•,,, ·-----,,,'
',

syrerikt syrefattigt
170 blod blod
Djur på land
I luften finns det gott om syre, och det går därför inte åt lika mycket energi för
gasutbytet på land som det gör i vatten. I genomsnitt använder ett djur på land
bara en tiondel så mycket energi för gasutbytet som ett djur i vatten. En
förutsättning är att landdjuren skyddar sina fuktiga gasutbytesceller från kraftig
avdunstning. Andningsorganen ligger därför alltid inuti kroppen.

Insekternas trakeer
Insekter, den mest artrika djurgrup-
pen på land, använder trakter för sitt
gasutbyte, dvs. ett system med många
öppningar i kroppsytan. Dessa öpp-
ningar är sedan förbundna med ett
inre rörledningssystem som förgrenas
så fint att de når kroppens celler.
Större insekter hjälper till att pumpa ·
Kärrgräshoppa. Tittar du noga
genom att använda bakkroppen som
så syns små! hål trakeer, på
en blåsbälg. Insekter som flyger behö- bakkroppen.
ver mycket energi och därmed en hög
andningshastighet. De är konstruerade så att flygmuskelcellerna är direkt för-
bundna med trakeerna, så att de samtidigt som de driver vingarna också pumpar
luft in i och ut genom trakeerna.

cell
\

Olika typer av lungor Större insekter har ofta en

Till skillnad från trakeer har lungor bara en öppning för gasutbytet. Lungorna kombination av trakesystem
försörjer inte heller kroppens celler direkt, titan har kombinerats med ett cirku- och luftsäckar för attfå i sig
tillräckligt med syre.
lationssystem (blodkärlssystem). Landlevande ryggradsdjur samt vuxna amfibier
har lungor, men även hos spindeldjur och landlevande sniglar har enkla lungor
utvecklats.

Reptiler och amfibier

Reptiler och amfibier har lungor som är veckade, och det är när luften passerar dessa
veck som gasutbytet sker. Den relativt måttliga veckningen i reptilernas lungor
räcker till för att förse dem med syre, medan amfibiers lungor varken har tillräckligt
stor yta eller är tillräckligt effektiva. Gasutbytet hos dem kompletteras därför med
hudandning, vilket innebär att syrgas diffunderar in direkt genom huden.

171
 Däggdjur och fåglar
Däggdjur och fåglar är jämnvarma. Att vara jämnvarm ger många fördelar men
kräver en snabb ämnesomsättning. Då måste också syrgas tillföras i stor mängd,
och mycket koldioxid behöver vädras ut. Hos de jämnvarma djuren har därför
särskilt effektiva andningssystem utvecklats. Gasutbytet, som för alla djurgrup-
per sker genom diffusion över fuktiga membraner, behöver hos de jämnvarma
djuren ske över en ännu större yta än hos växelvarma. Samtidigt får denna yta
(lungorna) inte ta för stor plats. Lösningen på problemet hos däggdjur och fåglar
är att lungorna är uppbyggda av miljontals alveoler (lungblåsor), hos männis-
kan över 600 miljoner, med en sammanlagd yta på över I 00 m 2 . En enskild
lungblåsas vägg består av bara ett enda lager med epitelceller som är platta och
har mycket tunna cellmembraner. Runt varje alveol finns två andra typer av lite
större celler. En celltyp utsöndrar ett smörjande sekret som sänker ytspänningen
för att förhindra att alveolerna klibbar ihop. Den andra celltypen är makrofager
som tar hand om de mikroorganismer som har följt med ner. På utsidan av
alveolen ligger ett nätverk med kroppens tunnaste blodkärl. Diffusionsavståndet
mellan den luftfyllda alveolen och blodkärlen utanför blir mycket kort.
Grundprincipen för andningen är att luften följer med passivt genom det
undertryck som inandningen skapar.

Gasernas rörelseriktning mellan kapillärer (kroppens

tunnaste blodkärl) och alveoler sker genom diffusion.
alveol Gaserna rör sig genom tunna membraner, från den högre
kapillärvägg
koncentrationen mot den lägre.
~
epitelcell i alveolväggen

Andningssystemen ser lite olika ut hos fåglar och däggdjur. Hos däggdjuren
slutar luftrören blint i alveolerna, lungblåsorna. Luftströmmen är därför dub-
belriktad. Fåglarnas andningssystem är mer effektivt genom att de har flera luft-
säckar under och ovanför lungorna. Vid inandning passerar luften enkelriktat
genom lungorna till luftsäckarna och sedan enkelriktat igen vid utandning.
Fåglarna kan därför genom diffusion ta upp syrgas och ventilera ut koldioxid ur
luften både på vägen in och vägen ut.
Fåglar har utvecklat ett system
med både lungor och luftsäckar
för att kunna försörja sig med
tillräckligt med syre for den
energikrävande flygningen. i;;;['.> Iu ft
Om en volym luft fiiijs sker
föijande: J. Luften når först
de nedre luftsäckarna. 2. Vid
utandning pressas luftvolymen
in i lungorna. 3. Vid nästa
inandning pressas luften upp
inandning: utandning:
i de övre luftsäckarna. 4. luftsäckar töms,
luftsäckar fylls
Vid nästa utandning pressas lungor fylls
den från de övre luftsäckarna
genom lungorna en andra gång
och lämnar sedan fågeln.

172
Människans andningsorgan
Luften kommer in i näshåla och munhåla. I näshålan finns ett skiktat lamellsystem
som luften passerar, dels för att värmas eller kylas, dels för att de doftmolekyler
som finns i luften ska registreras. Att det vi kallar smak egentligen till 80 o/o är
lukt märker du när du är förkyld. Bihålorna som omger näshålan hjälper till
med temperaturutjämningen och fuktar också luften på vägen ner till lungorna.
Luften förs vidare genom luftstrupen. Det är ett rör utspänt av broskringar och
med cilieförsedda celler (flimmerhår) på insidan, som rytmiskt "viftar" upp
skräp som har följt med luften. I övre delen av luftstrupen finns ett struplock
som automatiskt stängs när du sväljer. Längre ner i svalget finns röstorganet,
stämbanden. Längden och spänningen på stämbanden avgör tonen som bildas
när de vibrerar. Luftstrupen delar sedan upp sig i två bronker, en till varje lunga,
och dessa delar i sin tur upp sig i finare och finare bronkioler, som står i direkt
kontakt med alveolerna. Människans andningssystem kan liknas vi en stor ek
som är uppochnedvänd. Luftstrupen är då stammen, bronker och bronkioler
grenarna och alveolerna bladen.
Inandningsluften innehåller 21 o/o syrgas och 0,04 o/o koldioxid, medan
utandningsluften innehåller 14 o/o syrgas och 5 o/o koldioxid. Jämför man siffrorna
ser man att lungorna är mycket bättre på att avge koldioxid än på att ta upp
syrgas. Det beror på gasernas olika löslighet i vatten, som vätskan i alveolväggar
och blodkärl mest består av.

lungartär med lungven med

syrefattigt blod syresatt blod

bronkial -

alveol Översikten till vänster, visar

andningsorganens viktigaste
alveol -
delar. Bilden till höger visar
att varje enskild alveolär
omspunnen av ett nät av
. tunna blodkärl- kapillärer.
diafragma Blodkärlen i Lungvävnaden
tillhör kroppens tunnaste.

Själva inandningen sköts av muskler mellan revbenen. De utvidgar

bröstkorgen samtidigt som diafragmamuskeln under bröstkorgen drar lungan
nedåt. Tillsammans skapar dessa muskler ett undertryck så att luften strömmar
in. Vid utandningen sker den motsatta processen.
I vila tar en vuxen person varje minut ungefär 12 andetag om 0,5 liter, vilket
blir 6 liter per minut. Vid hårt fysiskt arbete ökar både andningsfrekvensen och
volymen, och den totala luftvolymen kan då bli 200 liter per minut. En viss
mängd luft finns alltid i lungorna hur m ycket man än försöker tömma dem.
Denna kallas residualvolym och den behöver finnas kvar för att lungorna inte ska
kollapsa.

173
 Vita/kapaciteten testas genom att man först gör en maximal inand-
ning och sedan andas ut allt man förmår i en spirometer, som mäter
luftvolymen. Hos vältränade idrottsmän kan vitalkapaciteten bli över
8 liter, men hos en normalperson ligger den mellan 3,5 och 5,5 liter.
Begreppet "döda rummet" kan vara bra att känna till, speciellt för dem

• • som snorklar. Med snorkeln förlängs luftröret och därmed luftvoly-

• • men, så att volymen "gammal" luft ökar. Med "gammal" luft menas
utandningsluften, som är fattig på syrgas och rik på koldioxid. En ovan
• • snorklare ska därför använda en kortare snorkel med liten diameter.

Vitalkapaciteten mäts med en spirometer.

NYCKELHÅL: Vi börjar vid cellerna ... röd blodkropp

Regleringen av andningen (02 + H20 B H2C03 B HC03- + H+

Även om du till viss del kan påverka H++ Hb02 B HHb + 02

andningen genom att hålla andan ett
tag, så tvingar andningscentrum dig
snart att andas. pH i blodet registreras
hela tiden av receptorer (kemorecep-
torer) i halsartären och i stora kropps-
pulsådern (ses. 181). Om pH är lågt
skickas signaler till hjärnstammen (se
s. 240) där andningscentrum ligger. Att
pH sjunker beror på att den koldioxid
som bildas i cellandningen reagerar med
vatten och bildar kolsyra.
Utbyte och transport av syrgas och
koldioxid
Vid cellandningen, där ATP bildas,
används den syrgas som du har andats
in för att bli av med de protoner och
elektroner som, tillsammans med koldi-
oxid, är restprodukter vid nedbrytningen
av främst glukos. Det här kan du läsa
om mer i detalj på s. 47-50, men sam-
manfattningsvis så kopplas protoner,
elektroner och syrgas ihop till vattenmo-
lekyler vilket är lätt för cellen att göra
sig av med. Den koldioxid som bildas vid
cellandningen löser sig istället i vatten i
en jämviktsreaktion.
Det är genom diffusion och kemiska
jämviktsreaktioner, i celler respektive
lungor, som utbytet av syrgas och koldi-
oxid sker.
Koldioxid lämnar cellerna genom diffu-
sion och merparten reagerar med vatten
och bildar kolsyra. Kolsyran dissocierar
direkt till vätekarbonatjoner och proto-
ner. Koldioxiden transporteras alltså mest
som vätekarbonatjoner i blodplasman.
Protonerna som bildas i den första jäm-
vikten driver en andra jämvikt genom att
de reagerar med det hemoglobin som
bär på syre (Hb02) så att syrgas frigörs
och kan diffundera in i cellen.
... och fortsätter i lungorna
02 + HHb B H+ + Hb02
HC03- + H+ B H2(03 B H20 + (02
I lungorna sker i princip motsatsen,
dvs. de två jämviktreaktionerna drivs
i motsatt riktning. Syre från lungorna
diffunderar in i de röda blodkropparna
och binds till hemoglobin. Den proton
som frigörs driver sedan kolsyrajämvik-
ten så att koldioxid frigörs som då kan
diffundera till lungalveolen och sedan
andas ut.
Den kolsyrajämvikt som beskrivits
ovan är också kroppens viktigaste
buffertsystem1.
1
Ett buffertsystem består oftast av en svag syra
och dess korresponderande bas. Höjs pH i blodet
drivs jämvikten så att H+ avges och sänker pH
i lungor: reaktion till höger ( ~ )
i celler: reaktion till vänster ( f--)
Sammanfattning av det som beskrivs i
texten.
Bohr-skiftet
Bohr-skiftet kallas den effekt som ett
lägre pH-värde i blodet har på hemoglo-
binmolekylens förmåga att släppa ifrån
sig det syre den transporterar. Det är
tre faktorer som påverkar hemglobinets
förmåga att binda syre: pH, kropps-
temperatur och mängden av BPG2, ett
ämne som bildas vid anaerob (syrefri)
nedbrytning av glukos. Tänk dig att du
anstränger dig hårt och länge, t.ex.
springer några kilometer. Mängden (02
i blodet ökar då så att pH sjunker. Din
kroppstemperatur ökar, och mängden
BPG ökar när syrehalten sjunker. Ef-
fekten på hemoglobinmolekylen av alla
dessa tre förändringar är att den inte
kan hålla kvar syrgas lika bra, dvs. krop-
pens celler "kramar ur lite mer" och kan
arbeta längre. Av de tre förändringarna
har pH-sänkningen (Bohr-skiftet) störst
effekt.
2 BPG är en förkortning för bisfosfoglycerat.

igen. Sänks pH sker motsatsen - basen tar upp H+

vilket höjer pH.
174
Några sjukdomar i andningssystemet
Det är kanske inte så konstigt att många av våra vanliga infektioner drabbar
eller börjar i andningsorganen eftersom bakterier och virus här har en motorväg
in i våra kroppar. Trots ett effektivt skydd tar sig smittämnen ändå förbi
ibland. Utöver de vanliga hals- och luftrörsinfektionerna kan vi också drabbas
av allvarligare, ibland livslånga sjukdomar. Man skiljer på obstruktiva och
restriktiva lungsjukdomar. De obstruktiva minskar flödet i andningsvägarna
medan de restriktiva minskar själva lungvolymen.
Till de vanligaste obstruktiva hör KOL 1, en sjukdom som är vanlig hos rökare 1
Kronisk Obstruktiv
Lungsjukdom
när de passerat medelåldern. Symptomen är grava andningssvårigheter och hosta,
som beror på att andningsvägarnas elasticitet minskar och att lungblåsorna
gradvis kollapsar.
Till gruppen restriktiva hör t.ex. den sjukdom som ofta kallas damm/unga.
Orsaken kan vara lång tids exponering för stendamm, asbest eller koldamm. Här
är det vanligen själva fibrerna som har inandats och som orsakar "sår" i lungorna,
vilka med tiden kan utvecklas till lungcancer. Lungcancer är en svårbehandlad
cancerform som drabbar ca 3 300 personer per år och är betydligt vanligare hos
rökare än hos icke-rökare.

SAMMANFATTNING:
GASUTBYTE - ANDNING
Alla djur måste kunna ta in syre, som behövs vid cellandningens sista steg för att binda
vätejoner och elektroner från cellandningen, så att vatten bildas. Koldioxid, som är
en restprodukt från cellandningen, måste de istället kunna göra sig av med. Små djur
utväxlar gaser direkt genom huden, medan större djur har olika inre andningssystem.
Insekter har ett speciellt system, trakeer.
Större vattenlevande djur andas med gälar, landlevande med lungor.
Lungorna innehåller en stor mängd alveoler, små blåsor omspunna av fina blodkärl.
I gränsytan mellan blodkärlen och alveolema sker gasutbytet genom diffusion.
Receptorer i halsregionen och stora kroppspulsådem känner av blodets pH-värde
och skickar signaler till hjärnstammen så att andningsfrekvensen ökar när pH-värdet
sjunker.

175
 0

NYCKELHAL:
Mer om andning

Fridykning
Fridykning är en udda sport där utövarna
utan andra hjälpmedel än möjligtvis
vikter, mask eller näsklämma och sim-
fenor tar sig ner till mer än 100 meters
djup. Det är ingen sport för vattenrädda,
men det intressanta är hur våra organ
klarar av utmaningen. Att spädbarn
har en dykreflex kanske du känner till.
Det är dykreflexen som gör det möjligt
för spädbarn att vistas under vatten
(babysim). Spädbarnens luftvägar stängs
automatiskt när de hamnar under vat-
ten, samtidigt som pulsen sänks och
blodtrycket höjs, genom att blodkärlen
i armar och ben dras ihop. Den här
reflexen försvinner strax före ett års
ålder, då barn istället ofta börjar tycka
att vatten är obehagligt. Vid fridykning är
effekterna snarlika. Träning kan dessutom
öka kroppens förmåga att tåla den
pH-sänkning som blir effekten av långa
dyk. En del tränade fridykare klarar mer
än sju minuter under vatten. Fridykning
innebär förstås stora risker. Syrebristen
kan snabbt leda till att musklerna rycker
i kramper och inte går att styra.
Dessutom kan syrebristen i värsta fall Fridykning är en port som ställer höga krav på utövarens teknik och formåga till
leda till medvetslöshet, framför allt under avslappning. Stress eller panik kan annars resultera i en allvarlig olycka.
uppstigningen.Trumhinnorna kan också
spricka av det höga trycket, om dykaren Höghöjdsträning möjligen något, eftersom hjärtmusku-
inte tryckutjämnar. Däremot drabbas Höghöjdsträning är populärt inom idrot- laturen blir lite större. Det är den lägre
fridykare sällan av dykarsjuka eftersom ten. När idrottsmän och idrottskvinnor syrgaskoncentrationen som gör att de
de, till skillnad från dykare med tub, inte åker upp och tränar på höjder mellan befintliga röda blodkropparna inte kan
andas under dykningen. 1 500 och 3 000 meter är målet att öka transportera tillräckligt med syrgas till
Dykarsjuka beror på att gaser som har antalet röda blodkroppar och mängden kroppens celler. Njurarna bildar då hor-
varit lösta i blodet bildar gasbubblor. myoglobin (ett muskelprotein - se monet EPO fjämför EPO-dopning) som
Om uppstigningen går för snabbt hinner s. 224) i musklerna. Men ju högre stimulerar benmärgen att producera mer
gaserna inte ventileras ut. Vanligast är upp träningen utövas desto större blir röda blodkroppar. Mängden myoglobin,
att bubblorna består av kvävgas och det ansträngningen för kroppen. Högre upp det ämne som både transporterar och
är bl.a. därför som dykning på större tar det också längre tid för kroppen att korttidslagrar syre i muskeln, ökar. Ef-
djup kräver en annan gasblandning än anpassa sig. Det lönar sig därför inte att fekten av höghöjdsträningen märker
luftens. Om den drabbade personen träna på höjder över 3 000 m. Där ökar idrottaren efter 2-3 dagar på normal-
inte behandlas i en tryckkammare kan nämligen andningsfrekvensen, eftersom höjd. Effekten klingar sakta av och efter
han eller hon få bestående skador, och i det finns mindre syre i luften. Hjärtfrek- några veckor har kroppen anpassat sig
värsta fall dö. vensen påverkas mindre eller sänks till normalhöjd igen.

176
 irkulation och transport
KAPITEL 18
I en större flercellig organism måste även cellerna "längst bort" och "längst in"
kunna utväxla material med omgivningen. Näring och syre behöver tas in och
avfall skickas bort, och cellen behöver också hela tiden kommunicera med sin
omgivning. Eftersom utbytet inte kan klaras bara med hjälp av diffusion från cell
till cell har olika transportsystem utvecklats. Transport med ett system som dägg-
djurens blodkärlssystem möjliggör att material snabbt kan nå även de mest av-
lägsna cellerna, så att den långsamma diffusionen mellan blodkärl och cell bara
behöver ske över korta avstånd. De kärl som transporterar blodet kallas artärer
om de går från hjärtat, och vener om de går mot hjärtat. Mellan dem finns fina
kapillärer som bildar nätverk runt och i vävnaderna. Det är mellan kapillärer och
vävnadernas celler som det sker ett utbyte av näring, avfall, gaser och signalämnen.

Delar av människans slutna

blodkärlsystem. På bilden syns
hjärtat i centrum omgivet av
lungornas artärer och vener.
I bildens övre del syns tydligt
halsartärer och halsvener. På
sidorna syns armarnas artärer
och under hjärtat aorta,
den stora kroppspulsådern.
(Magnetresonanskamera.)

Olika transportsystem
Evolutionen har utvecklat flera olika lösningar på transportproblemet. Generellt
gäller att ett stort, jämnvarmt djur behöver ett snabbare transportsystem än
ett litet, växelvarmt. Alla system använder sig också av någon form av pump,
för större djur ett hjärta i kombination med skelettmuskulatur, och för en del
mindre djur, pumpning enbart med hjälp av musklerna runt kärlen. Mindre
ryggradslösa djur har oftast ett öppet system medan större djur, inklusive alla
ryggradsdjur, har ett slutet system.

177

~---~--:=·------,
' --.,,,---
'. _
·~<t;;,:-J
··- -,
Insekter har ett öppet
blodkärlssystem, och deras
vävnader och celler har di-
rektkontakt med luften genom
trakeer. Små "extrahjärtan':
ett per kroppssegment, pumpar
runt blodet. Daggmaskar har
ett slutet blodkärlssystem. Dif
fusion av gaser sker direkt från
och till blodkärlen närmast
huden. Större kärl fungerar
som hjärtan.
••
Oppet blodkärlssystem
Ett öppet system, som bl.a. finns hos insekter och kräftdjur, innebär att blodet
rinner i både kärl och öppna hålrum, där det kommer i direkt kontakt med
cellerna. Blodet transporteras runt med hjälp av kroppsmuskulaturen, men för
en del även med hjälp av "extrahjärtan". Blodtrycket i det öppna systemet är
ojämnt och varierar med musklernas arbete och extrahjärtats slag. Om du har
ätit kräftor har du kanske undrat varför deras blod är blått. Det beror på att syre
transporteras med hemocyanin som är en molekyl som blåfärgas av koppar. Hos
däggdjur och fåglar är blodet istället rödfärgat av det järn som ingår i den syre-
transporterande hemoglobinmolekylen.
"extrahjärtan"
~-··· -.......~
.....,
hjärta
*'
~ ...__
~ In J
t J
kapillärer
Slutet blodkärlssystem
I ett slutet system rinner blodet hela tiden i kärl. Ett slutet system är nödvändigt
för större djur, eftersom transporten behöver vara snabbare och trycket också
måste vara högre och jämnare. Med en snabb transport behövs inte heller så stor
blodvolym, vilket är viktigt inte minst för fåglar som måste hålla nere vikten.
Även om blodkärlssystemet är effektivt är det inte helt perfekt - på grund
av trycket i blodkärlen sipprar en del vätska ut i vävnaderna. Den del som inte
kan sippra tillbaka samlas upp i lymfkärl, som så småningom mynnar i de stora
venerna nära hjärtat. Lymkärlssystemet (s. 190) har två funktioner: Den ena är
alltså dränering av vätska som har läckt ut i vävnaderna. Den andra är att hjälpa
till med kroppens försvar - se kapitel 20.
Under evolutionen har olika slutna system utvecklats hos ryggradsdjuren. En
första indelning är i enkelt respektive dubbelt blodomlopp.
Enkelt blodomlopp
I ett enkelt och slutet blodomlopp, som förekommer bl.a. hos benfiskar, tar blodet
upp och avger syre under samma varv. Det enkla blodomloppet är långsammare
än det dubbla. Det är inget problem - kravet på snabb transport är mindre
hos växelvarma djur än hos jämnvarma djur, eftersom deras energiomsättning
är lägre. Även fiskarnas blodtryck är väsentligt lägre än hos djur med dubbelt
kretslopp.
178
 Piskhjärtat är tvårummigt med ett förmak och en kammare, och mellan dem
finns klaffar som hindrar blodet att rinna baklänges. Från hjärtats kammare
pumpas blodet genom gälarna, där gasutbytet sker. Efter gälarna förs syresatt
blod ut till kroppen, för att så småningom återvända till hjärtats förmak.

Dubbelt, slutet blodomlopp

För att liv på land skulle bli möjligt krävdes en utveckling mot ett effektivare
cirkulationssystem. Alla landlevande ryggradsdjur har därför någo n form av dub-
belt blodomlopp. "Dubbelt" innebär att blodet går en vända till lungorna för
syresättning (lungkretsloppet) och en vända ut i kroppen för transport till alla
celler (kroppskretsloppet). Med ett dubbelt kretslopp minskas också det tryckfall
som sker i kapillärerna - kroppens minsta kärl.
Amfibier samt ormar, ödlor och sköldpaddor har ett hjärta med tre rum - två
förmak och en kammare. De här djuren är växelvarma och tillbringar ofta lång
tid i vatten. En nackdel med det trerummiga hjärtat är att syrerikt och syrefattigt
blod till viss del blandas, men med den här konstruktionen kan djuren spara
energi genom att stänga av blodomloppet via lungorna när de dyker. Ett hjärta
med tre rum ska inte ses som något sämre än ett fyrrummigt. Det fungerar bra i
den miljö där amfibier och flertalet reptiler lever.
Däggdjur och fåglar, och fåglarnas nära släktingar krokodilerna, har ett hjärta
med fyra rum. Den högra halvan med sitt förmak och kammare pumpar blodet
till lungorna för syresättning, medan den vänstra halvan pumpar ut det syresatta Krokodilen kan, till skillnad
blodet i kroppen. Eftersom de två kretsloppen är helt skilda åt kan de också från däggdjuren, stänga av
ha olika tryck på blodet . I våra egna hjärtan kan man tydligt se att den vänstra blodflödet till lungorna (lilla
kammaren har en mer muskulös vägg för att kunna pumpa ut blodet i kroppen kretsloppet) när den dyker.
Den gör alltså då om sitt
med högt tryck. Krokodilerna är ett specialfall. De har ett hjärta med fyra rum, hjärta från ett fj,rarummigt
men precis som övriga reptiler kan de stänga av blodflödet till lungorna under till ett trerummigt. Ett
dykning. När en krokodil dyker kan den därför sägas göra om sitt hjärta till ett effektivare system än däggdjurs
med tre rum. och fåglars?
 Utvecklingen mot ett fullständigt, dubbelt blodomlopp verkar ha gått hand i
hand med utvecklingen mot att bli jämnvarm. Jämfört med växelvarma djur är
de jämnvarma djurens behov av syrgas och näring minst tio gånger högre, och
därför är det helt enkelt nödvändig med ett mer effektivt blodomlopp. Fåglarna
och däggdjuren, som båda är jämnvarma, härstammar från olika reptillinjer, men
har oberoende av varandra utvecklat ett slutet, dubbelt blodomlopp. Här ser vi
ett exempel på konvergent evolution (se Spira 1 s. 158).

Blodkärlssystem hos olika

grupper av ryggradsdjur,
som alla har slutna system.
Fiskars blod pumpas runt av
ett tvårummigt hjärta, från FISKAR AMFIBIER REPTILER DÄGGDJUR
kammaren via gälarna ut i OCH FÅGLAR
lung- och hud-
kroppen och sedan tillbaka gälkretsloppet kretsloppet lungkretsloppet lungkretsloppet
genom förmaket. Amfibier
har vanligtvis ett trerummigt
hjärta; två förmak men
bara en kammare. Reptiler
(krokodiler undantagna) har kammare (K)
också ett trerummigt hjärta, hjärta
men här är mellanväggen förmak (F)
som skiljer kamrarna nästan
komplett, en anpassning till
mer tid på land. Däggdjur
och fåglar samt krokodiler,
slutligen, har ett fyrrummigt kroppskretsloppet kropps kretsloppet kroppskretsloppet kroppskretsloppet
hjärta.

Förhållandet mellan kroppens yta och volym är viktig för hur snabb ämnes-
omsättningen är, och därmed också viktig för cirkulationsapparaten. Ett litet
djur har en stor yta i förhållade till sin volym och "läcker,, därför mycket energi,
medan ett stort djur ''läcker" mindre energi - relativt sett. Det märks tydligt
när man jämför hjärtfrekvensen hos djur av olika storlek. Ett näbbmushjärta
måste slå 500 slag per minut för att försörja djuret med energi, medan det räcker
med 30 slag per minut för en elefant. Själva storleken på hjärtat i förhållande
till kroppsvolymen är istället mer beroende av hur djuret lever. En fågel, t.ex.,
har oftast ett hjärta som är dubbelt så stort i förhållande till kroppsvolymen
som människan. Flygning kostar mycket energi, och syrgas måste därför snabbt
kunna transporteras ut till kroppens vävnader.

Människans cirkulationssystem
Precis som hos alla andra däggdjur så är vårt blodomlopp slutet, och blodet
transporteras i två separerade kretslopp som båda startar och slutar i hjärtat.
Hjärtat kan betraktas som en stor muskel med fyra håligheter, två förmak och
två kammare. Hjärtmuskeln arbetar kontinuerligt hela vårt liv med 40-50 mil-
joner sammandragningar (kontraktioner) per år. Det här arbetet kräver god för-
sörjning av näringsämnen och syre, och detta sköts av kranskärlen. Hjärtmuskeln
utmärks av många och stora mitokondrier, som upptar cirka 25 o/o av hjärtmus-
kelcellens volym. Som en jämförelse kan nämnas att mitokondrierna i skelett-

180
muskler bara upptar 2-3 volymprocent. Hjärtmuskeln innehåller också stora
mängder myoglobin, ett protein som kan lagra syre. D en goda blodförsörjningen,
det stora antalet mitokondrier och den stora mängden myoglobin gör det omöj-
ligt att "trötta ut" hjärtmuskeln.
Flödet i lungkretsloppet (det lilla kretsloppet) sköts kapillärer kroppens övre delar

av hjärtats högra halva, medan flödet i kroppskretsloppet

(det stora kretsloppet) sköts av den vänstra halvan.
Varje halva består av ett förmak och en kammare.
Ett hjärtslag börjar med att de båda förmaken drar
sig samman (kontraherar) samtidigt. Efter en kort höger lungartär vänster lungartär

fördröjning kontraherar sedan de två kamrarna.

kapillärnät ~ \- kapillärnät
Blodets väg genom hjärtat börjar med att förmaken i höger lunga i vänster lunga
fylls. Det högra förmaket tar emot blod från övre och
nedre hålvenen och det vänstra förmaket tar emot blod
från de två lungvenerna. När förmaken kontraherar, höger lungven vänster lungven

pumpas blodet ner i kamrarna. Därefter kontraherar höger förmak vänster förmak

kamrarna. Höger kammare pumpar blod till lungorna höger kammare vänster kammare
via lungartären och vänster kammare pumpar blod ut i undre hålvenen - aorta - stora kropps-
pulsådern
kroppen genom aorta, den stora kroppspulsådern.
För att hindra blodet från att rinna baklänges i
hjärtat finns olika klaffar som bara kan öppnas åt ett
håll. Mellan förmak och kammare finns sege/klaffar kapillärer kroppens nedre delar
som bara öppnas när blodet är på väg mot kamrarna.
Där lungartären respektive aorta lämnar kamrarna finns fickklaffar som automa- Översikt över människans
tiskt stängs om blodet skulle rinna åt fel håll. cirkulationssystem. Som alla
däggdjur är människans
När man lyssnar på hjärtat med ett stetoskop hörs två ljud, "lubb-dubb" . Det
kretslopp slutet och dubbelt.
första ljudet, "lubb", uppstår när segelklaffarna stängs. Det andra, kortare och Lungkretsloppet, som sköts av
hårdare, "dubb", uppstår när fickklaffarna stängs. En läkare lyssnar på flera hjärtats högra halva, for blodet
ställen för att höra dels de olika klaffarna i arbete, dels eventuella avvikande ljud. till lungorna for syresättning
och avgivande av koldioxid.
Om hjärtklaffarna t.ex. är stela av förkalkningar måste hjärtat arbeta hårdare,
Kroppskretsloppet for det
vilket hörs tydligt för ett tränat öra. syresatta blodet ut i kroppen.

ovre övre
hålvenen hålvenen
aorta
vänster höger
lungartär lungartär höger lungartär
lungvener
vänster höger
lungven lungven vänster
höger förmak
vänster undre förmak
förmak hålvenen

fickklaff
höger
vänster kranskärl kammare -----,, vänster
kammare kammare

undre
höger kammare hålvenen
"' t spe t sen
hJar \;~

Hjärtat, till vänster sett utifrån, och till höger i genomskärning. Observera att den vänstra bilden
visar hjärtat från ryggsidan medan den högra visar det framifrån.

181

Hjärtats kontraktion startar
i högra formaksväggens sinus-
knuta, impulscentrumknutan,
och sprids snabbt genom
hjärtmuskelcellerna i båda
förmaken. Signalen fångas
därefter upp av kammarknu-
tans nerver som for den ner
till hjärtspetsen där kamrarnas
kontraktion startar. Det är
alltså en kort fördröjning mel-
lan förmakskontraktion och
kammarkontraktion. Underst:
Kontraktionsförloppet, steg för
steg, som det ser ut i ett EKG-
diagram. (EKG: se s. 291.)
Vad sker när hjärtat drar ihop sig?
Förloppet när hjärtat fylls med blod och sedan pumpar ut det till lungorna
respektive kroppen kallas en hjärtcykel. Den kan delas in i olika faser: två kon-
traktionsfaser och två vilofaser. När kamrarna kontraherar och blod pressas ut
i de två blodomloppen vilar förmaken samtidigt som de fylls med blod. När
förmaken sedan kontraherar vilar kamrarna medan blodet flödar in. Hjärtat styr
själv både hjärtmuskelns kontraktion inom själva hjärtcykeln och grundrytmen
(vilopulsen) för kontraktionerna. När blodflödet måste öka, som vid fysisk akti-
vitet, är det nerver som höjer hjärtats kontraktionsfrekvens.
Kontraktionsförloppet (systofe) startas av en speciell impulsgivare (pacemaker),
SA-noden (sinoatrialnoden), i höger förmaks vägg. Den har en inbyggd rytm på
cirka 70 slag per minut, vilket är den s.k. vilopulsen. SA-noden skickar ut en
elektrisk signal, som snabbt sprids genom muskelcellerna och får förmaken att
kontrahera. I väggen mellan höger förmak och kammare tar AV-noden (atrio-
ventrikularnoden) emot signalen och för den vidare ner till hjärtspetsen, där kon-
traktionen av kamrarna börjar. Mellan kontraktionen av förmaken respektive
kamrarna är det en fördröjning på cirka 0, 1 sekunder. Fördröjningen beror på att
nervfibrerna som leder signalen ner till kammarspetsen är tunna, så att signalen
till spetsen går jämförelsevis långsamt. Totalt tar hela hjärtcykeln i vila 0,8 sek-
under, men själva kontraktionsfaserna tar inte mer än 0,2 sekunder.
SA- AV-
noden
+
EKG hjärtspets
J'1~ "\
Vid fysiskt arbete ökar cellernas metabolism och mer koldioxid bildas. Mer
koldioxid sänker pH-värdet i blodet, vilket receptorer i halsregionen känner av.
Receptorerna skickar meddelande om detta till hjärnan som i sin tur skickar
signaler till hjärtat med order om att öka slagfrekvensen. I vila pumpar hjärtat
runt cirka 5 liter blod per minut i kroppen, men vid hårt fysiskt arbete kan
hjärtats slagfrekvens öka till över 200 slag per minut, och cirka 30 liter blod per
minut cirkulerar då.
Vår kropp är inte anpassad för det fysiskt passiva liv vi lever idag och hjärt-
mt1skeln, liksom andra muskler i kroppen, mår bättre av träning. Ett vältränat
hjärta får en ökad slagvolym och behöver därför inte arbeta lika hårt som hjärtat
hos en otränad person. Hos en elitidrottare kan frekvensen i vila vara så låg som
30 slag per minut.
182
Blodkärlen
Grovt delas blodkärlen in i artärer (som leder blodet från hjärtat) , vener (som
leder blodet till hjärtat) och mellan dem ett nätverk av tunna kapillärer.

Artärerna
Artärer har tjocka och elastiska väggar, så att de kan stå emot det höga trycket
från hjärtats pumpande. När hjärtat kontraherar går en tryckvåg av blod ut i ar-
tärerna som först vidgas och sedan drar ihop sig igen när blodströmmen minskar.
Den blodportion hjärtat skickar ut ser ut som en bubbla när den färdas i de
elastiska artärerna närmast hjärtat. När blodet når de mindre artärerna, som är
förgreningar från de stora kärlen, blir trycket lägre. För att kompensera tryckfal-
let har de här artärerna tjocka väggar med glatt muskulatur (ses. 221) som hjäl-
per blodet vidare när de kontraherar.

Artärer som for blodet från

---.__ bindväv -
hjärtat har tjocka och elastiska
väggar för att stå emot ett högt
tryck. Mellan artärer och vener
finns tunna blodkärl, kapillärer,
ven kapillärer artär som förser cellerna med närings-
ämnen och tar upp avfallspro-
dukter. På den venösa sidan
sammanförs kapillärerna i vener
som leder tillbaka till hjärtat.
Venernas väggar och muskelskikt
är tunnare eftersom trycket på
• den venösa sidan är lägre.
~ r
riktning på blod flödet
i ven (mot hjärtat)

Kapillärerna öppen klaff

Vid de tunna kapillärerna har trycket sjunkit ytterligare, till 20 °/o av trycket nära
hjärtat. D etta möjliggör ett effektivt utbyte mellan blod och celler i de vävnader
som omger kapillärerna. Kapillärväggarna är bara ett cellager tjocka och en del
har dessutom porer för att ytterligare underlätta ämnesutbytet.
Blodflödet genom kapillärerna kan också styras, allt efter behov. När du har
ätit förs mer blod än annars till blodkärlen runt mag-tarmkanalen för att plocka
stängd klaff
upp näringsämnen. Om du istället joggar, stängs tarmkapillärerna så att mer
blod förs till musklerna.

Venerna
När blodet har passerat kapillärerna och kommer till venerna är trycket mycket I venerna är det de omgivande
skelettmusklerna som trycker
lågt - blodet påverkas då inte längre av hjärtats slag och hjälp behövs för att få
blodet framåt. Venklajfar, som
tillbaka blodet till hjärtat. Hjälpen består av tre delar: Venklajfar som hindrar bara kan öppnas i en riktning,
blodet från att rinna baklänges, skelettmuskler som pressar på från utsidan och hindrar blodet att rinna
slutligen det tryck som bröstkorgen ger upphov till varje gång man andas. bakåt.

183

Blodtrycket mäts med blod-
trycksmanschett och en ma-
nometer ("klockan" i bild). I
armvecket placeras stetoskopets
membran så att det går att
höra blod.flödet.
Se även s. 293.
Vilken typ av blodkärl är skadat?
Om du har skurit dig i t.ex. ett finger och blodet rinner stilla och jämt så är det
en ven som är skadad. Om blodet istället pulserar har du skadat en artär. Som
tur är ligger artärerna djupare i organen, så det är sällan där som blödningen
uppkommer. Lindrigare skador på blodkärl klarar kroppen själv av att läka, men
artärskador kan kräva tryckförband.
Blodtrycket
Att hålla ett ständigt tryck på blodströmmen så att alla delar får tillräckligt med
syre och näring kräver god kontroll. Hela kroppen måste ständigt läsas av så att
inte trycket blir för lågt eller högt någonstans. Kortvarigt hänger regleringen inte
alltid med. Har du suttit på huk ett tag och hastigt reser dig så snurrar det till,
men korrigeringen går vanligtvis snabbt.
Blodtrycket påverkas av tre faktorer: hjärtats slagkraft, den totala blodvolymen
och motståndet mot blodströmmen ute i blodomloppet. Din fysiska aktivitet,
hur mycket vätska du har druckit, m.m., påverkar någon eller flera av faktorerna
- och trycket måste då regleras.
Reglering av blodtrycket
Den snabba regleringen, som när du hastigt reser dig, styrs mest av det autonoma
nervsystemet (det vi inte kan kontrollera med viljan - se s. 231). Om trycket
snabbt måste höjas, t.ex. när du blir riktigt rädd eller plötsligt reser dig, skickas
nervsignaler till hjärtat så att det börjar arbeta hårdare. Samtidigt får den glatta
muskulaturen i blodkärlens väggar signaler om att dra ihop sig. Deras minskade
diameter ger då en höjning av blodtrycket.
Vid för högt tryck skickar hjärnan motsatta signaler, dvs. hjärtat lugnar ner sig
och blodkärlen vidgas.
För att återställa blodtrycket till ett normalvärde efter en plötslig störning
finns tryckreceptorer i halsregionen. De reagerar när trycket blir för högt eller för
lågt, och via hjärnan skickas då signaler som motverkar störningen.
Den långsiktiga regleringen av trycket styrs mest av hormoner som talar om
för njurarna om de ska avge mer eller mindre urin.
Blodets sammansättning
Kemiskt-fysikaliskt sett är blodet en vätska med lösta äm11en och många
omkringflytande celler. Blodets uppgifter är att
• transportera bl.a. näringsämnen och syre till alla celler, hormoner till deras
målorgan samt avfallsprodukter till lungor och njurar,
• reglera bl.a. kroppstemperaturen, pH och själva vätskemängden i cirkula-
•
t1onssystemet,
• skydda, bl.a. genom att motverka infektioner med cirkulerande antikroppar
och stoppa blödningar genom sin förmåga att levra sig (koagulera) .
Blodet innehåller ca 55 °/o plasma, som i huvudsak är vatten, men också lösta
ämnen. Dit hör näringsämnen, slaggämnen, lösta salter samt en stor dela.v den
koldioxid som transporteras från vävnaderna till lungorna. Dessutom innehåller
184
plasman olika grupper av blodproteiner som albuminer, globuliner och fibrino-
gen. Albuminer är viktiga fö r blodets osmotiska egenskaper genom att de hjälper
till att hålla kvar vätskan i blodkärlen. Vid svält minskar halten albuminer, och
vatten strömmar då i större utsträckning över till kroppens vävnader, så att o·dem
- svullnader - uppstår. Till gruppen globuliner räknas t.ex. antikroppar och fett-
transportö rer. D essutom finns proteiner som är inblandade i blodets levring -
viktigast är fibrinogen (ses. 189).

ÄMNE FUNKTION CELLTYP ANTAL per µl (mm3) blod FUNKTION

lösn ing för transport röda blod- 5- 6 miljoner transport av

vatten
av andra ämnen syre och
kroppar
Joner koldioxid
natrium
kalium
osmotisk balans,
pH-buffert, reglering plasma
~
kalcium av membrangenom- 55 °/o
magnesium släpplighet
vita blodkroppar 5 000- 10 000 immunförsvar
klorid
väte karbonat
··.·~
plasmaproteiner
albumin
fibrinogen
osmotisk balans,
pH-buffert, koagulering,
n. ..
•
.
••
" •
••

~
..
lymfocyt
immunoglobuliner försvar basofil eosinofil
neutrofil monocyt
(antikroppar)
ämnen som transporteras av blodet blodplättar 150 000- 400 000 koagulering
näringsämnen (som glukos, fettsyror, vitaminer)
avfallsprodukter
gaser i andningssystemet (02 och C02)
hormoner

Blodvolymen hos en vuxen man är ca 5 liter och hos en vuxen kvinna ca Blodets viktigaste de/-
4 liter. En blodgivare tappas på 0,3-0,4 liter, vilket man kan bli av med utan komponenter och deras
huvudsakliga uppgifter.
större problem . Om blodförlusten är dubbelt så stor, dvs. 15-20 o/o av blodvoly-
men , blir personen matt och blek. Om den är över 30 °/o leder den till medicinsk
chock, dvs. blodvolymen blir så pass liten i förhållande till blodkärlens volym att
cirkulationen fungerar dåligt.
Så länge blodvolymen inte har minskat alltför mycket försöker kroppen kom-
pensera det uppkomna tryckfallet på flera sätt. Hjärtat pumpar snabbare för
att upprätthålla trycket, samtidigt som ytliga blodkärl stryps. D essutom kom-
penseras vätskeförlusten av att njurarna tar tillbaka mer vatten än normalt, och
lungo rna jobbar aktivare för att bli av med koldioxid. Om blödningen fortsätter
påverkas hjärnan och man faller i koma.
D en övriga delen av blodet, alltså ca 45 o/o, utgö rs av blodkroppar, som egent-
ligen borde kallas blodceller. Flest är de röda blodkropparna (erytrocyterna) men
det finns också olika vita blodkroppar (leukocyter) och blodplättar (trombo-
cyter).
Alla blodkroppar - röda, olika vita och blodplättar - bildas i den röda ben-
märgen, som framför allt finns i bröstben och höftben samt i lårens och armarnas
rörben. Primärt bildas stamceller, dvs. omogna celler. D et är sedan efterfrågan
som bestämmer vad de ska mogna till. Om du har en infektion, till exempel,
är efterfrågan på olika vita blodkroppar större och då mognar också fler som
sådana. Om du vistas på hög höjd, där syrehalten är lägre, bildas istället fler röda
blodkroppar.

185

I benmärgen bildas
pluripotenta stamceller.
Efterfrågan avgör vilken typ av
blodcell som blir slutprodukt.
De olika vita blodkropparna
till höger är alla ''äkta" celler
med cellkärna medan de
röda blodkropparna tappar
sin kärna under mognaden.
De som kallas blodplättar är
egentligen cell.fragment som
produceras av en speciell celltyp
kallad megakaryocyt.
polypeptid kedja
järnatom hemgrupp
Hemoglobinmolekyl.
Röda blodkroppar (SEM-
bild, förstoring ca 2 000
gånger).
1
Mjälten är ett organ som
sitter under vänster njure.
Huvuduppgifterna är att bryta ner
gamla blodkroppar och att lagra
blodplättar, men den har även en
funktion i immunförsvaret.
I det här kapitlet beskriver vi röda blodkroppar och blodplättar, medan vi
väntar med att beskriva de vita blodkropparna närmare till i kapitel 20, eftersom
de är kopplade till immunförvaret.
lym foid lymfocyter
stam cell
B·cell
myeloid T-cell
stamcell
myelocyter
11!-1-- benmärg eosinofil
granulocyt
.I!-!-----+ @- '
röda
blod-
krop par
basofil
\
pluripotent
granulocyt
stamcell
blodplättar neutro fil
granulocyt
'.A .
••
monocyt
Röda blodkroppar - erytrocyter
De röda blodkropparna med en livslängd på 120 dagar har som uppgift att trans-
portera syre till kroppens alla celler, men de transporterar även cirka 20 o/o av
koldioxiden. I varje kubikmillimeter blod finns det ungefär fem miljoner röda
blodkroppar, något fler hos män än hos kvinnor. Under bildningen i benmärgen
tappar de röda blodkropparna sin cellkärna och de flesta av sina andra organel-
ler. De förlorar t.ex. alla mitokondrier och får därför den energi de behöver ge-
nom anareob förbränning. Utan organeller som tar plats blir det istället mer
utrymme för de syrgasbindande hemoglobinmolekylerna. Hemoglobinmolekylen
består av fyra polypeptidkedjor och ser ut ungefär som en tredimensionell fyr-
klöver. Varje "blad", alltså polypeptidkedja, har en järnjon i mitten. Det är järn-
jonen som binder syrgas, och varje hemoglobinmolekyl kan därför binda fyra
molekyler syrgas. I varje röd blodkropp finns det 250 miljoner hemoglobinmo-
lekyler. Multiplicera den siffran med antalet röda blodkroppar i en kubikmilli-
meter och med den totala blodvolymen på fem liter. Siffran blir obegripligt stor
men är talande för en jämförelse mellan storlek och antal av atom 7 molekyl 7
cell 7 flercellig organism.
Hemoglobinmolekylen har olika färg beroende på om syre är bundet eller
inte. När de röda blodkropparna har tagit upp syre i lungorna är blodets färg
ljust rubinröd. När syret har levererats till cellerna blir färgen mörkare röd. Att
de ytliga venerna ser blå ut på t.ex. underarmarna, beror på hur ljuset bryts i
huden och på att venväggarna är så tunna.
I slutet av sin livslängd blir de röda blodkropparna stelare och går lätt sönder
när de passerar genom mjältens1 trånga kapillärer. I mjälten, men även i levern,
bryts de sedan ner. Vissa delar, som järn, återanvänds och skickas till benmärgen.
De delar av hemoglobinmolekylen som inte kan återanvändas skickas till levern
och omvandlas där till färgämnet bilirubin. Det utsöndras sedan med gallan till
tunntarmen och ger avföringen dess bruna färg.
186
NYCKELHÅL:
Kolmonoxidfaran
Kolmonoxid (CO) är en förrädisk gas som är
både lukt- och färglös och därför inte märks.
Gasen bildas vid ofullständig förbränning (ont
om syre) av alla kolhaltiga bränslen. Kolmo-
noxid har 250 gånger högre benägenhet att
binda till hemoglobin än syre, vilket gör att
hemoglobinmolekylen snabbt blockeras om
kolmonoxid finns i luften. Bränder eller dålig
ventilation där gasolvärmare eller kakelugnar
används kan leda till kolmonoxidförgiftning.
Det är oftast kolmonoxidförgiftning som är
dödsorsaken vid bränder. Det är också denna
gas som dödar i actionfilmerna när avgaser
leds in i bilen. Med en bil som har katalysator,
alltså de flesta bilar i Sverige idag, kan man
dock inte ta livet av någon på det sättet,
eftersom kolmonoxiden av katalysatorn om-
vandlas till koldioxid.

Blodplättar - trombocyter
I benmärgen finns en celltyp som kallas megakaryocyt. Det är megakaryocyterna
som producerar stora mängder av de cellfragment som kallas blodplättar. Deras
funktion är att snabbt men kortvarigt täppa till skador på blodkärlen. Samtidigt
aktiverar de en mer varaktig reparation - blodets koagulering (ses. 189).

Blodgrupper
Vi människor kan som bekant ha olika blodgrupper. Vet du din?
De mest välkända blodgruppssystemen är de röda blodkropparnas ABO- Den här pojken, som har en
system och Rh-system, men totalt finns det ett 30-tal olika. Precis som alla ovanlig blodsjukdom, behöver
andra celler i kroppen bär de röda blodkropparna olika antigen på sin yta som blodtransfusion var tredje
vecka. Transfusion av röda
är unika för individen. ABO-systemet tillsammans med Rh-systemet är de som
blodkroppar tar några timmar,
har störst betydelse vid blodtransfusioner. Om fel blod ges vid en tranfusion vilket kan vara jobbigt när
sätts en försvarsreaktion igång. De främmande blodkropparna klumpas då först man är Liten.
ihop, agglutineras, av mottagarens plasmaproteiner för att
senare brytas ner. Resultatet blir inledningsvis igentäppta
kapillärer och senare - i värsta fall - njurkollaps när ned-
brytningsprodukterna från de främmande blodkropparna
förstör njurarnas nefroner (se s. 197).
Läkare begrep redan för flera hundra år sedan att det
vid stora blödningar var det minskade blodtrycket som
fick hela cirkulationssystemet att kollapsa. Under lång tid
experimenterade man i djurförsök med olika ersättnings-
vätskor, också med blod från andra djurarter, utan att för-
stå varför man oftast misslyckades. Vid de få experiment
som utfördes på människor blev förstås resultatet kata-
strofalt. När läkare i större skala började experimentera
med blodtransfusioner, människa till människa, så förstod
de till e11 början inte varför patienter ibland överlevde
transfusionen och ibland blev mycket sjukare eller dog.
Först 1901 upptäcktes ABO-systemet, vilket fick stor be-
tydelse för vem som kan ge blod till vem. När Rh-faktorn
upptäcktes på 1940-talet förstod man också varför en del
kvinnor födde svårt sjuka barn (se nästa sida).

187
 Hur fungerar då blodgruppssystemen?
På sin yta kan de röda blodkropparna bära på antigen A och/eller antigen B, eller
helt sakna antigen. I blodplasman kan det finnas antikroppar mot A eller mot
B, eller mot både A och B. Det är när antikropparna stöter på "fel" antigen som
farliga reaktioner sker (se bilden).
Blodgrupp A. På sitt
cellmembran bär de röda grupp A grupp B grupp AB grupp O
blodkropparna antigen A
och har antikroppar mot B i .. ., • • .. • ~ . ..
blodplasman. Typ av röda
,31
•c:
Blodgrupp B. På sitt blodkroppar
- . . . . ';lo
~
• •
• • •
.
it
cellmembran bär de röda ~
• • "" y
blodkropparna antigen B
och har antikroppar mot A i ).. ~ ).. y ..{. . \. y;~
--< .
blodplasman. ,-( r" 1 )"" -r" .ant1-A
Blodgrupp AB. På sitt
cellmembran bär de röda
blodkropparna antigen A
Antikroppar i
blodplasman - anti-B anti-A ingen och anti-8

och antigen B, men har inga Antigen i de

blodgruppsantikroppar i
blodplasman.
Blodgrupp 0. De röda
blodkropparna saknar antigen
på cellmembranets yta och har
antikroppar både mot A och B
i blodplasman.
• A- och
••
.
röda blod- 11111-t-• A-antigen B-antigen 8-antigener ingen
kropparna
Rh-faktorn är den andra mer betydelsefulla av blodgruppsystemen. Har man
den viktigaste Rh-faktorn så bär de röda blodkropparna på Rh-antigen och man
klassas som Rh-positiv. Saknas denna faktor är man Rh-negativ.
Om en person som är Rh-negativ vid en transfusion får blod som är Rh-po-
sitivt reagerar immunförsvaret genom att producera antikroppar mot Rh. Första
gången det händer så leder det inte till någon märkbar reaktion, men skulle det
hända igen finns ett färdigutvecklat immunförsvar, och reaktionen blir våldsam.
Om en gravid Rh-negativ kvinna väntar ett Rh-positivt barn (pappan är Rh-
positiv) och ingenting görs så riskerar nästa graviditet att sluta med en katastrof
eftersom moderns immunförsvar då har utvecklat ett immunologiskt försvar mot
Rh+-antigen. Detta undviks genom att modern får en injektion med Rh-anti-
kroppar när barnet föds. Dessa förstör de Rh+-antigen från fostret som modern
fått i samband med förlossningen.

VID FÖRLOSSNINGEN
FÖRSTA GRAVIDITETEN ANDRA GRAVIDITETEN
VID FÖRSTA GRAVIDITETEN

+ +
- I 1 +- ' -f'
..ur--.,\+ t
-=-
-'t +
y
+ + .
~ J. + 1-- ~
++ +Y
Blodgrupp Rh•. De röda y
blodkropparna bär på Rh• Il J
antigen. + = Rh+ -antigen i barnets
röda blodkroppar
+ = Rh+ -antigen går över
från barnet till mamman
Y = Antikroppar från
mamman gar over
.
..
Blodgrupp Rh-. De röda - = Rh - mamma till barnet och förstör
Y = Antikroppar som mamman
blodkropparna saknar Rh tillverkar som svar på dess röda blodkroppar
antigen. Rh+ -antigen från barnet

188
Blodets koagulering - levring
Vid en blödning måste blodet kunna stelna, vilket på fackspråk heter koagulering
eller levring. Det är en komplicerad process. D et är mycket viktigt att den inte
sätter igång i onödan eller på fel ställe, eftersom det då skulle ge upphov till
blodproppar. Totalt krävs över 30 olika ämnen och olika enzymkatalyserade re-
aktioner i många steg för att koaguleringsprocessen ska ske. Sammanfattningsvis
sker den på följande sätt:
En skada uppkommer i kärlväggen. Skadade celler skickar ut alarmsignaler
som lockar dit blodplättar. Medan blodplättarna kortvarigt täpper till h ålet sän-
der dessa och de skadade kärlväggarna samtidigt ut ämnen som aktiverar ett
protein som heter protrombin. Det överförs då till den aktiva formen, trombin,
som i sin tur aktiverar proteinet fibrinogen till dess olösliga form fibrin. Fibrin är
ett trådlikt protein som bildar ett nät över den skadade ytan där blodplättar,
blodceller och bakterier fastnar - en blodlever (koagel) har bildats. Normalt är
skadan tilltäppt på några minuter. Även kalciumjoner är viktiga på flera ställen i
reaktionskedjan, bl.a. för att stabilisera nätverket av fibrintrådar. Som du nog har
märkt försvinner blodlevern och sårskorpan efter ett tag. D et beror på att det i
levringsprocessen även avges plasminogen, ett enzym som bryter ner blodlevern
när de friska cellerna runt skadan har hunnit bilda en ny kärlvägg.

Bilden visar delar av ett koagel, eller

blodlever. Fibrintrådar som fångar in
röda blodkroppar. I mitten syns också
en makro/ag (orange) -på jakt efter
bakterier:>
(SEM-bild, forstoring ca 500 gånger.)

V kapillär

kollagenfiber blodplättsplugg trådar

För att blodet bara ska

koagulationsfaktorer från:
koagulera på rätt plats och vid
blodplättar
skadade celler rätt tillfälle, styrs var och en
plasma (inklusive kalcium, vitamin K) av de många delreaktionerna
av en rad specifika faktorer.
Varje senare delreaktion kan
protrombin trombin
dessutom bara ske om den
foregående reaktionen har
fibrinogen fibrin skett korrekt.

189

Lymjkärlssystemet samlar
upp den vävnadsvätska som
finns mellan cellerna. Lymf
vätskan återfärs sedan till
blodet i ävre hålvenen. Ett
effektivt dräneringssystem!
Färenklat kan flädet mellan
kapillär och omgivande väv-
nad beskrivas som att blod-
trycket på den arteriella
sidan skäter utflädet, medan
venäsa sidans osmotiska tryck
skäter om inflädet. I båda
riktningarna verkar också
aktiv transport och diffusion
for att ämnen ska passera
kapillärväggen.
1
Low Density Lipoproteins
Lymfkärlssystemet
Parallellt med det slutna blodkärlssystemet finns ett lymjkärlssystem. D en vätska
som av blodtrycket pressas ut från den arteriella sidan av kapillärern a till utrym-
met mellan cellerna kallas vävnadsvätska. Från denna näringsrika "soppa" tar
cellerna upp och lämnar ifrån sig vad de behöver genom diffusion och aktiv
transport. D en största delen av återstoden, mest plasma och avfall från cellerna,
tas sedan tillbaka av kapillären på den venösa sidan genom osmos. D en del av
vävnadsvätskan som blir kvar, samlas upp i lymfkärl och återförs till blodet i övre
hålvenen vid hjärtats högra förmak. Totalt töms cirka tre liter lymfa i blodet varje
dygn. Sportar man mycket så ökar cirkulationen och blodtrycket höjs. Volymen
lymfa blir då större. I viss mån kan lymfsystemet därför fungera som en buffert.
Förutom att dränera vävnaderna och återföra vätskan som lymfa till blodet
har lymfkärlssystemet också en viktig funktion för immunförsvaret . D et kan du
läsa mer om i nästa kapitel.
väv1edscell
'
J O.'----'.~DC =r J~C
nettoflöde ut
kapillär nettoflöde in
blodflödets
rikt ning VÄV NADSVÄTSKA
blodtryck
osmotisk tryck
inflöde
utflöde
artärsidan av venösa sidan av
kapillärnätet kapillärnätet
Några sjukdomar i cirkulationssystemet
De flesta av de sjukdomar som drabbar cirkulationssystemet dyker i allmänhet
upp först efter medelåldern. Risken ökar som tidigare nämnts med rökning,
"dålig" kost och fö r lite motion - typiska problem i den rikare delen av världen.
En bidragande faktor till att dessa sjukdomar är vanliga här är förstås också vår
höga medellivslängd - sjukdomarna hinner utvecklas.
Ett samlingsnamn för förändringarna i blodkärlen är åderforfettning (ateros-
kleros). I de stela kärl väggarna bildas så sm åningom plack, dvs. klumpar av lipo-
protein (LDL 1) med kolesterol som kärna. Klumparna växer sakta och kan täppa
till kärlen helt, men de kan också lossna och blockera kärl långt från sin ur-
sprungsplats. Ö ver 50 o/o av dödsfallen i Europa och USA beror direkt eller indi-
rekt på kärlfö rändringar.
190
 Redan ungdomar i 14-15-års-
åldern kan ha förstadier till förfett-
ning av blodkärl, trots att de saknar
ärftlig belastning och inte har nå-
gon bakomliggande sjukdom. Or- Bilden visar ett blodkärl
i tvärsnitt. Kärlet har en
sakerna är framför allt för lite fysisk
kraftig förträngning orsakad
aktivitet och en ensidig diet med av ateroskleros (författning).
för mycket socker och mättade fet- Den muskulatur som omger
ter, men även rökning. Biologiskt är artären är röd på bilden. Det
grå området är inlagrat fett
våra kroppar anpassade för att vara
och det svarta är det kraftigt
i rörelse. En allmän rekommenda- förminskade kärlet.
tion är 30 minuters motion per dag
för vuxna. Barn och ungdomar bör
helst röra sig mer än så. För barn och tonåringar är det nämligen extra viktigt att
belasta blodkärlssystem, skelett och muskulatur för att kroppen ska utvecklas på
rätt sätt. D et finns ett klart samband mellan inaktiv barndom/ungdom och cir-
kulationssjukdomar i vuxen ålder, även om den vuxne senare kommit på bättre
tankar och ibland rör på sig.
I takt med ökad ålder när kärlen blir stelare och aterosklerosen ökar, ökar
också risken för blodpropp (trombos). Propparna bildas när blodceller koagu-
lerar och bildar små klumpar (tromber) i blodkärlen. Många äldre i den rikare
delen av världen behandlas med antikoagulerande (blodförtunnande) medel
som acetylsalicylsyra (t.ex. i aspirin och magnecyl) eller waran (warfarin) för att
minska risken för proppar.
När blodsugande insekter, som myggor, sticker sprutar de först in ett antikoa-
gulerande ämne för att undvika stopp i sitt sugrör. Blodiglar använder också ett
blodförtunnande ämne, hirudin, som man har utgått från vid utvecklingen av
många av de blodförtunnande medel som finns idag. Iglarna används även för att
påskynda läkning.

En läkare visar upp en av

de blodiglar som använts för
att påskynda läkningen av
de sår en hundbiten person
fått i ansiktet. Blodiglar
utsöndrar hirudin, som har
två effekter. Dels dränerar
det aktivt området på blod,
dels förhindrar det att blodet
koagulerar.

191
 Kärlkramp (angina pectoris) är också en vanlig hjärtsjukdom i den rikare
delen av världen. Den orsakas av att kranskärlen som försörjer hjärtmuskeln
med blod är förfettade, så att syre och näringstillförsel inte flödar till hjärtat i
tillräcklig mängd. Hjärtmuskeln tvingas att arbeta hårdare vilket ger smärtor
i bröstet. Vill det sig illa kan en obehandlad kärlkramp leda till hjärtinfarkt,
dvs. en blodpropp i en av hjärtats artärer. Båda tillstånden behandlas med kärl-
vidgande och antikoagulerade mediciner. Om skadan på hjärtat har blivit stor
kan en operation bli nödvändig. Ett av de kärlvidgande medel som används är
nitroglycerin. Att det lindrar krampen upptäcktes vid Nobels dynamitfabrik, där
arbetare med kärlkramp mådde bättre på arbetet än när de var lediga.
Vid vissa blodsjukdomar som leukemi (blodcancer - okontrollerad tillväxt av
vita blodkroppar) måste patienten ibland genomgå en benmärgstransplantation,
antingen med stamceller från en donator eller med patientens egna. Om det är
en donators måste stamcellerna likna patientens väl för att inte stötas bort. Om
det är egna stamceller som ska användas så tas de först ut, sedan cellgiftbehandlas
och strålas patienten så att benmärgen dödas och slutligen återförs stamcellerna
till kroppen. Behandlingen är mycket komplicerad eftersom patientens eget im-
munförsvar först måste slås ut.
Anemi, blodbrist, kallas tillståndet när antalet röda blodkroppar eller mängden
hemoglobin är låg. Lindriga symptom är trötthet, huvudvärk och ibland yrsel.
Den vanligaste orsaken är järnbrist, vitaminbrist, oftast folsyra eller B12, eller en
allvarlig infektion. Järnbrist är något vanligare hos kvinnor än män, speciellt hos
kvinnor med kraftiga menstruationsblödningar, men också under graviditeten
när mer järn än vanligt behövs. I de flesta fall räcker det med en mer järnrik och
vitaminrik kost. Ibland kan även tillskott av järn- och vitamintabletter behövas.

SAMMANFATTNING:
CIRKULATION OCH TRANSPORT
Flercelliga organismer behöver ett transportsystem.
Transportsystemen har vanligen någon form av pump (hjärta).
Mindre djur har oftast ett öppet transportsystem, medan större djur har ett slutet
transportsystem med olika typer av klaffar som hindrar blodet att rinna baklänges. Alla
jämnvarma djur har ett effektivt hjärta med fyra rum.
Blodet i vener rinner mot hjärtat.
Blodet i artärer rinner från hjärtat.
Blodet består i huvudsak av plasma och blodkroppar.
Blodkroppar bildas av stamceller i benmärgen.
Röda blodkroppar saknar cellkärna. De innehåller hemoglobin som binder syre.
Blodplättar är viktiga för blodets koagulering. För att blodets koagulering ska starta,
krävs att ett 30-tal olika reaktioner sker korrekt.
Vi har flera olika blodgruppssystem. Viktigast inom sjukvården är är ABO- och Rh-
systemen.
Parallellt med blodkärlssystemet finns hos större djur ett lymfkärlsystem som samlar
upp vävnadsvätskan och tömmer den i blodkärlssystemet igen.
192
 Exkretion utsöndring
KAPITEL 19
Vid cellernas ämnesomsättning bildas koldioxid och andra restprodukter som
måste transporteras ut ur cellerna och organismen. Cellerna byts också hela tiden
ut, och det material som inte kan återanvändas måste föras bort, liksom gifter
som organismen får i sig. Även den del av maten som inte kan spjälkas måste or-
ganismen göra sig av med. Ett gemensamt uttryck för detta borttransporterande
är exkretion eller utsöndring.
Vad som ska utsöndras är beroende av djurets osmoreglering (en del av det som
behövs för homeostas). Det innebär att djuret strävar efter en kemiskt konstant
inre miljö och - om djuret är jämnvarmt - även efter en konstant temperatur.
Osmos innebär att vattenmolekyler strömmar genom ett cellmembran mot den
sida som har högst koncentration av lösta ämnen (se s. 62). Om koncentra-
tionen av lösta ämnen är högre på utsidan än inuti cellen kan cellen förlora så
mycket vatten att den skadas. Högre koncentration på insidan får istället vatten
att strömma in, och cellen kan då sprängas. Med "lagom" koncentration på båda
sidor om membranet, kan cellen behålla sin form. Den här balansen upprätthål-
ler djuren på lite olika sätt beroende på systematisk grupp, storlek och livsmiljö.
Om ett djur lever i en relativt stabil miljö är kraven på reglering små, men för
de flesta djur varierar både den inre och yttre miljön. Det har utvecklats flera
strategier i djurriket för att hantera variationer i miljön. Många djur ser alltid till
att undvika en ofördelaktig miljö och söka sig till en bättre. Ett exempel är dagg-
masken som undviker torra jordar. Andra djur kan anpassa sig till miljöföränd-
ringar. Det har då celler som tål förändringar - ändras den yttre miljön så ändras
också den inre. Så här gör många havsdjur som lever i miljöer där salthalten va-
rierar. Slutligen kan en del djur istället reglera den inre miljön och därmed bli
Under ett maratonlopp i
relativt oberoende av den yttre. Regleringen sker då med olika utsöndringssys-
varmt väder räcker det inte
tem. Exempel på sådana djur är fiskar, fåglar och däggdjur. med att dricka mycket för att
De flesta djur kombinerar strategierna. Vi människor är exempelvis i huvudsak ersätta vätskeförlusten på flera
reglerare, men vi kan också undvika kylan genom att gå in i värmen, eller anpassa liter. Kroppen behöver också
kylas ner.
oss genom att klä på oss.
Olika utsöndringsprodukter

Saltexkretion - saltbalans
Att upprätthålla den homeostatiska saltbalansen är lättare på land än i havet.
Köttätare har i allmänhet inte något problem att få i sig tillräckligt med salter.
För växtätare kan det däremot ibland vara svårt att få i sig tillräckligt med salt
med födan. Till boskap brukar bönderna därför ställa ut stora saltstenar som de
kan slicka på. Vilda växtätare slickar och gnager istället på mineralrika skelett,
eller slickar i sig salter från mineralrika klippor.
Att leva i vatten kräver speciella anpassningar även för saltbalansen. Djur som
lever i havsvatten har i sina kroppar en lägre salthalt än omgivningen. Det gäller
även djur som tar sin näring och vätska från havet som många sjöfåglar. Sjöfåglar
och havslevande reptiler som dricker saltvatten är därför utrustade med kört-
lar som mynnar i näsan, där salt utsöndras från blodet genom aktiv transport.
Havslevande däggdjur som valar utsöndrar istället saltöverskottet med hjälp av
effektiva njurar.
Hos saltvattenfiskar "läcker" vatten ut från gälar och hud genom osmos, sam-
tidigt som saltjoner "läcker in". För att bli av med överflödigt salt har saltvat-
tenfiskarna körtlar vid gälarna. De dricker dessutom väldigt lite och den urin de
avger är mycket koncentrerad.
I sötvatten har djurens inre en högre salthalt än omgivande vatten. Därför
"läcker" vatten in och saltjoner ut. Sötvattenfiskarna löser problemet genom att
aktivt ta upp salter genom gälarna samt avge stora mängder utspädd urin.
Människan, som vi återkommer till lite längre fram, får stå som modell för
hur de flesta av landlevande däggdjur reglerar sin inre miljö.

förlust av vatten upptag av vatten genom

Fisken får i sig vatten
och salt från födan och
genom att dricka
saltvatten.
genom osmos via osmos, via gälar och övrig
gälar och kroppsytan upptag av vatten kropps yta
och en del joner
i födan

~ --....C-

utsöndring av salt· utsöndring

joner och små mängder av stora mängder
utsöndring av upptag av
vatten via urinen av utspädd urin
saltjoner saltjorner
genom gälarna via gälarna

OSMOSREGLERING SALTVATTENFISK OSMOSREGLERING SÖTVATTEN FISK

Salt- respektive sötvatten.fiskar har utvecklat olika system for att kunna upprätthålla rätt vätske- och
salthalt relativt omgivningen. En saltvattenfisk utsöndrar överskottssalt främst genom gälar och med
urinen. En sötvattenfisk tar främst upp salter direkt genom huden och gälarna, men får också i sig en
del medfödan.

194
 Kväveutsöndring
I tarmkanalen bryts proteinerna i födan ner till aminosyror, som transporteras ut
i kropppen med blodet. Huvuddelen av aminosyrorna används till att bygga upp
nya proteiner, medan en mindre del används som energiråvara i cellandningen.
Proteinerna i kroppens celler förnyas också ständigt, och alla aminosyror som
frigörs vid nedbrytningen av "gamla" proteiner kan inte återanvändas. Det kväve
som blir en restprodukt från proteinnedbrytningen är skadligt och måste därför
utsöndras. Det här går till på olika sätt, beroende på djurgrupp och livsmiljö.
De flesta vattenlevande djur omvandlar kväveresterna från proteinerna till
ammoniak som de sedan avger. Varje ammoniakmolekyl innehåller en kväve-
atom (från aminogruppen i en aminosyra). Nackdelen är att ammoniak är mycket
giftigt och därför svårt att lagra. Fördelarna är att omvandlingen av aminokväve
till ammoniumkväve inte kräver någon energi. Dessutom är molekylen lättlöslig
i vatten, och vatten finns det gott om i omgivningen.
Speciellt på land, där vatten ofta är en bristvara, fungerar det inte med ammo-
niak som utsöndringsprodukt eftersom det är för giftigt. Däggdjur och groddjur,
men även hajar, omvandlar därför kväveresterna till urinämne (urea) som också
är ganska vattenlösligt. Fördelen är att urinämne går att lagra en tid i krop-
pen, eftersom det är 100 000 gånger mindre toxiskt 1 än ammoniak. En molekyl 1 Toxisk betyder giftig.
urinämne innehåller två kväveatomer (från aminogrupper). Nackdelen är att det
kostar energi att framställa urinämne.
Fåglar, insekter och en del reptiler utsöndrar kväveresterna som urinsyra. Urin-
syra är ungefär lika lite toxiskt som urinämne, men kostar ännu mer energi att
framställa. Varje urinsyramolekyl innehåller fyra kväveatomer (från aminogrup-
per) och kvävet är därmed mer koncentrerat. Urinsyran är dessutom svårlöslig i
vatten och utsöndras i nästan fast form, en fördel framför allt för fåglar som
måste hålla vikten nere. Ett annat skäl till att urinsyra används av fåglar och
reptiler är att dessa lägger ägg. Eftersom kväverester inte kan komma ut ur skalet,
är en svårlöslig kväveform ett sätt för fostret att undgå förgiftning.

ammoniak

de flesta vattenlevande
djur, inklusive benfiskar
nukleinsyra . . . kvävebaser

/ NH2
NH2 aminogrupp i=:::~
0= C urinämne
'- NH2 (urea)
däggdjur, de flesta amfibier,
proteiner . . . aminosyror hajar

unnsyra

många reptiler, samt fåglar

insekter och landsnäckor

Resterna från nedbrytningen av proteiner är skadliga, och den kemiska form de skadliga kväveresterna
utsöndras som beror på djurets livsmiijö.

195
 Olika utsöndringssystem
Inom djurriket finns flera olika slags utsöndringssystem, och de flesta arbetar
enligt ungefär samma grundprincip: filtrering, utsöndring, reabsorption (åter-
upptag) och slutligen exkretion (utsöndring).
En av de enklaste lösningarna för att upprätthålla den osmotiska balansen är
att ha många små filterenheter längs med hela kroppen, som plattmaskar. Filter-
enheterna börjar blint och mynnar antingen direkt i huden, där filtratet avges,
eller så samlas "urinen" upp inne i kroppen och avges genom munnen.
En annan vanlig lösning finns hos insekterna. De har rör (Malpighiska kärl)
som börjar blint ute i kroppshålan och mynnar i tarmen. Från tarmen transporte-
ras sedan avfallet från kroppsvätskan ut med matavfallet genom analöppningen.
Hos daggmaskar liknar systemet delvis däggdjurens njurar. I varje segment
finns enheter som filtrerar och reabsorberar ämnen från omgivande blodkärl.

, ,
Plattmasken har rörsystem i ,,
,, +-bakkropp
kroppsväggen som utsöndrar
exkretionsprodukter i små
,, ___
/
, ,,
, , I
'
1

''•
••
porer längs med hela kroppen.
Malpighiska kärl är vanligt 'I
'
hos insekter - tunna kärl som !'

börjar blint i kroppshålan och mellantarm

som samlar upp bl.a. urinsyra. I
f ändtarm
Malpighiska kärl

Alla ryggradsdjur har någon form av njurar som exkretionsorgan. Vi koncen-

trerar oss här på de jämnvarma djuren: fåglar och däggdjur. Till skillnad från
övriga djurs exkretionsprodukter så är fåglars och däggdjurs urin hyperosmotisk,
dvs. den har en högre halt lösta ämnen än kroppsvätskan. Vattenbristen i land-
miljöer har alltså medfört att det har utvecklats system för att koncentrera av-
fallsprodukterna innan de avges.

Fåglar avger en koncentrerad

urin i form av urinsyra,
tillsammans med avforingen.
Det här är en tofsvipa.
 Människans utsöndringssystem - njurarna
Njurarnas huvuduppgifter är att reglera salt- och vattenbalansen, att utsöndra
kväverester, att avgifta organismen samt att producera en del hormoner.
Människan har två njurar som är placerade på ryggsidan, skyddade av den
understa revbensbågen. Njurarna är bönformade, cirka 10 cm långa och i jäm-
förelse med andra inre organ relativt hårda. Varje gång hjärtat slår, går ungefär
20 o/o av pumpvolymen till njurarna. Under ett dygn passerar över 1 500 liter
blod njurarna, och allt blod passerar dem därför flera hundra gånger varje dygn.
I varje njure finns över en miljon nefroner, de funktionella enheter som renar
blodet och reglerar dess salthalt. Blodet kommer till respektive njure via njurar-
tären, som delas upp i finare och finare blodkärl, som når alla nefroner i njuren.
I nefronen filtreras först blodet i njurkapseln så att det bildas primärurin, ca
150 liter per dygn. Primärurinen passerar sedan genom njurkanalen, runt vilken
blodkärl slingrar sig. Här tar blodet på ett sinnrikt sätt tillbaka det som kroppen
behöver. På den venösa sidan löper sedan de fina kärlen samman, och blodet Det gröna i bilden visar upp-
lämnar njuren i njurvenen. Efter återupptaget så återstår (under ett dygn) ca ifrån njurbäckenet, urinledare
1,5 liter sekundärurin, som samlas upp i urinledaren och förs till urinblåsan. och urinblåsa, vars tryckkäns-
liga väggceller signalerar
Urin består till 95 o/o av vatten. Av de resterande fem procenten är största de- tömning när det är dags.
len olika kväverester, som urinämne. Dessutom innehåller urinen en del salter. (Röntgenbild.)

kapillärnystan
uppsamlingsrör inkommande kapsel
-. . ... __ _............ ._ ... artär I
J /
I

•I
••
~-~i ~
njurbark
'
',,<
njurbäcken ········-...... '
nefron

utgående ven
',
',
njurmärg ',,,,, Henles slinga
' ',,
'

~ urinledare \ till njur- upp- /

bäckenet samlingsrör

En njure, människans exkretionsorgan, i genomskärning. Till höger ett uppförstorat nefron, den
funktionella enheten. Njurarnas uppgift är dels exkretion, dels osmoreglering av blodet.

Njurarnas arbete mer i detalj

När artären når njurkapseln blir diametern mindre och blodtrycket i den ökar.
I väggarna i den tunna artären inne i kapseln finns porer, som vatten och små
molekyler och joner kan tränga igenom, men som är för trånga för blodkroppar
och stora molekyler. Den här processen kallas filtrering och produkten kallas
primärurin. Liknelsen med ett kaffefilter är inte helt fel.
Primärurinen rinner vidare i den första slingriga delen av njurkanalen, (den
proximala delen). Här tas glukos, vitaminer, aminosyror och natriumjoner
upp av blodkärlet genom aktiv transport. Passivt, genom osmos, följer framför

197
 allt vatten med, men också olika joner. I den första slingriga delen tas också
ammoniumjoner och en del gifter aktivt upp från blodet.
I den nedåtgående delen av Henles slinga (se bilden), som är svårgenomtränglig
för joner, går vatten över till blodet genom osmos.
I den uppåtgående delen av Henles slinga, som är ogenomtränglig för vatten,
tas natrium- och kloridjoner aktivt upp av blodet.
I den sista slingriga delen (den distala delen) sker återigen ett aktivt upptag
samt avgivande av olika joner. Dessutom överförs främmande substanser som
gifter och läkemedelsrester från blodet till urinen. Efter de olika processerna i
njurkanalen där blodet passivt och aktivt tagit tillbaka och avgivit olika ämnen
kallas vätskan sekundärurin.
I uppsamlingsröret sker slutligen en finjustering av sekundärurinens jon- och
vatteninnehåll innan urinen rinner ner i urinblåsan via urinledaren.
När urinblåsan börjar bli full reagerar tryckkänsliga celler i blåsans vägg och
skickar signaler till hjärnan, och man känner sig kissnödig. Med hjälp av vilje-
styrda muskler vid blåsans mynning kan man bestämma om det passar att kissa
just då eller inte. När man väl har bestämt sig slappnar musklerna som stänger
öppningen av, och blåsan töms.

PROXIMALA DELEN DISTALA DELEN

K+ H+ gifter

-uppåtgående
njurbark
Henles slinga
nedåtgående
Henles slinga uppsamlingsrör-
~ Na+ c1-
yttermärg

innermärg

aktiv t ransport _. passiv t ransport Il)

Nefronets funktion mer i detalj. Den primärurin som har bildats Kapillärnystan i nefronet. Själva kapseln runt nystanen
efter filtrering i kapillärnystanet uppe till vänster genomgår stora är kemiskt avlägsnad på bilden. De orangefärgade rören
förändringar på vägen mot uppsamlingsröret. Olika ämnen avges är blodkärl som for blod till filtreringen. (SEM-bild.)
eller upptas med hjälp av antingen passiv eller aktiv transport.

Reglering av njurarnas arbete

I hypothalamus, en del av hjärnan, sitter receptorer som känner av salthalten i
blodet. Är salthalten för hög så skickas hormonet ADH (antidiuretiskt hormon)
ut via hypofysens baklob (se s. 282) . ADH har två effekter. Dels påverkar det
uppsamlingskärlen i njurarna så att mer vatten tas upp av blodkärlen och urinen
därmed blir mer koncentrerad, dels påverkar det törstcentrum i hjärnan så att

198
man känner sig törstig. Alkohol hämmar produktionen av AD H så att törsten
uteblir samtidigt som de ytliga blodkärlen vidgas (man känner sig varm). Dess-
utom kissar man mer nä.r man ha.r druckit alkohol. Dessa faktorer leder alla till
att blodtrycket sjunker. Det är till största delen denna vätskebrist som orsakar
"bakfylla".
Om blodvolymen eller salthalten är för låg, utsöndrar celler i njurkanalens vägg
hormonet renin till omgivande blodkärl. Detta hormon har två effekter. De tun-
nare artärerna drar ihop sig, och binjurarna 1 utsöndrar hormonet aldosteron, som 1
Binjure är ett hormonproducerande
ökar salt- och vattenupptaget i njurarna. Följden blir en ökad koncentration av organ beläget intill och ovanför varje
njure. Se bilden på s. 281.
salter i blodet, som då i sin tur kan hålla kvar mer vatten så att blodvolymen ökar.

Några sjukdomar i njurar och urinvägar

Urinvägsinfektion (blåskatarr) är vanligt, speciellt hos kvinnor. Anledningen är
att kvinnans urinrör är kortare än mannens. Oftast stannar infektionen i urinrö-
ret, men den når ibland även upp till urinblåsan. Vill det sig riktigt illa sprider
sig infektionen ända till njurarna. Vanliga symptom är att det gör ont när man
kissar och att urinen luktar illa. Eftersom infektionen oftast orsakas av bakterier
går den i allmänhet över av sig själv, men den kan behandlas med antibiotika om
den blir besvärlig. Somliga påstår att man kan få urinvägsinfektion av att bli kall,
men det stämmer inte. Den enda sanningen i det är möjligtvis att immunförsva-
ret arbetar lite sämre när man fryser. Att kyla skulle gynna bakterietillväxten har
dock inte påvisats - snarare är det tvärt om.
Njursten är utfällningar av kalciumkristaller, och de kan blockera njurkanaler
eller urinledare. Sjukdomen är vanligare hos män än hos kvinnor. Symptomen är
blod i urinen och smärta när man kissar. I enklare fall kan det hjälpa med medi-
cinering, viss koständring, och att dricka mycket vatten. Om tillståndet är allvar-
ligt behandlas den drabbade personen på sjukhus, vanligtvis med en typ av
stötvågskanon (ultraljud) som splittrar stenarna. I riktigt svåra fall opereras njur-
stenarna bor.

En stor njursten (rödbrun)

blockerar njurbäckenet på
vänster sida i bilden. I mitten
syns ryggraden (gulfärgad).

199
 Prostatacancer är den vanligaste formen av cancer bland män i den rikare
delen av världen. Den är vanligare än bröstcancer hos kvinnor. Prostatakörteln
ligger under urinblåsan och avger en vätska till sädesledaren. Denna vätska tillför
sädesvätskan näring och gör den mer lättflytande.
Prostatakörteln ökar naturligt i storlek hos de flesta äldre män. Körteln trycker
då på urinblåsan och urinledaren så att man dels får svårare att kissa, dels behöver
göra det oftare. Symptomen vid en tumör i prostatakörteln är likartade. Till en
början, ofta under flera år, är prostatacancern benign (godartad) vilket betyder
att den är vävnadsbunden och håller sig inom prostatakörteln. Efter ett antal år
blir tumörcellerna mer aggressiva och kan börja sprida sig med lymfkärlen till
andra delar av kroppen. Tumörcellerna bildar då metastaser- dottertumiirer- och
tumören har blivit malign (elakartad).
Behandlingen av prostatacancer i tidiga stadier, när tumören är benign, är
antingen strålning eller operation. Om tumören har blivit malign och spridit sig
är den svårbehandlad, men olika hormon- och cellgiftsbehandlingar används för
att hålla cancern i schack.

SAMMANFATTNING:
••
EXKRETION - UTSONDRING
Exkretion kallas den process där rester från bl.a. ämnesomsättningen rensas ut och
utsöndras.
Djur kan förhålla sig till den miljö där de lever på tre sätt - anpassa sig, reglera den
inre miljön eller undvika ofördelaktiga miljöer.
Problemet med att upprätthålla jonbalansen har djur löst på olika sätt, beroende på var
de lever och vad de äter.
Vid nedbrytningen av proteiner bildas giftiga kväverester. Dessa utsöndras som
ammoniak, urinämne eller urinsyra, beroende på djurets livsmiljö och evolutionära
historia.
Grundprincipen för avskiljning av ämnen som ska utsöndras är:
filtrering ~ utsöndring ~ reabsorption ~ exkretion.
Av de ca 1 500 liter blod som passerar människans njurar varje dygn bildas ca 1,5 liter
.
unn.
Vid filtreringen sipprar en del vatten och mindre molekyler igenom och bildar
primärurin, medan blodkroppar och stora molekyler stannar i blodet.
De ämnen som finns i primärurinen men som kroppen behöver, tas tillbaka av blodkärl,
aktivt eller passivt, i njurkanalen. En del ämnen, som gifter, utsöndras också aktivt i
njurkanalen.
Hormoner som ADH, renin och aldosteron, finjusterar den mängd salter och vatten som
utsöndras, så att den homeostatiska nivån i blodet upprätthålls.

200
 Kroppens försvar
immunitet KAPITEL 20

Smittämnen som virus, bakterier, svampar och småkryp utsätter ständigt djur
och växter för attacker. Vi brukar kalla dem patogener, vilket betyder sjukdoms-
alstrare. Smittämnen finns överallt - i luften, i vattnet, i marken och i födan.
För att överleva alla attacker har därför organismerna utvecklat försvar, men de
ser lite olika ut hos olika organismer. De kan vara väldigt avancerade som hos
däggdjur, eller relativt enkla som hos en del andra djur respektive växter.
Fienderna är många och finns alltså i oräkneliga skepnader. De måste kunna
upptäckas och bekämpas utan att skada de egna, friska cellerna. Försvarets vikti-
gaste uppgift är därför att kunna skilja de egna cellerna - "själv" - från allt annat
- "inte själv" - så att fienden kan oskadliggöras utan att de egna cellerna skadas.
Försvaret måste också anpassas efter fienden så att rätt och lagom kraftiga vapen
används. Det får inte heller aktiveras felaktigt eller i onödan. Immunförsvaret är
ett imponerande maskineri av massförstörelsevapen som sällan klickar.

En neutrofil granulocyt
slukar svampsporer. Dessa
sporer kommer från en av de
svampinfektioner vi kan få i
munhålan. Könssjukdomen
Candida orsakas av en när-
besläktad svamp.

Alla organismer har ett försvar

Växternas vanligaste försvarsmetod vid angrepp är att producera giftiga ämnen.
Om de är utsatta för insektsangrepp producerar de vanligtvis illasmakande
ämnen så att insekterna lämnar dem. Mot virusangrepp försvarar sig växterna
istället genom att snabbt stänga av och isolera de angripna cellerna samt genom
att blockera virusets arvsmassa. Växterna kan också utveckla skyddande ytskikt,
som mer vax på bladytan, eller bilda mer hår på bladen så att bladbaggar och
andra insekter får svårt att röra sig. Växternas försvar är dock enkelt jämfört med
ryggradsdjurens - samma metod används mot många olika slags fiender.

201
Nässlor försvarar sig med tag-
gar som i spetsen har kapslar
med en brännande vätska.
Musslor skyddar sig mot
inträngande sandkorn genom
att kapsla in dem i pärlemor -
som bildar pärlor.
1MHC står för Major Histo-
compatibility Complex.
Histokompatilbilitet betyder ungefär
att "vävnader passar ihop".
För att värja sig mot angrepp använder många djurgrupper flera olika meto-
der, ofta i kombination: de kan förstöra inkräktaren genom att försvarscellerna
äter upp den på samma sätt som en amöba äter (fagocytos), eller kapsla in dem,
som det sandkorn som blir en pärla i en pärlmussla. Speciella försvarsceller kan
också skicka ut antimikrobiella molekyler, som dödar eller neutraliserar fienden .
De flesta djur saknar dock ryggradsdjurens specifika försvar, som både kan
identifiera enskilda fiender och sedan minnas hur de såg ut. "Nya'' sjukdomar
kan därför drabba många djurgrupper hårt.
Ryggradsdjurens försvar - en översikt
Ryggradsdjurens försvar kan delas in i tre nivåer. Dessa kan arbeta oberoende av
varandra, men oftast behöver de samarbeta för att bekämpa en inkräktare.
Den forsta forsvarsnivån består av passiva fysiska barriärer, som huden, och
passiva kemiska barriärer, som tårvätska och magsyra. De här barriärerna är
icke-specifika, dvs. de skyddar på samma sätt som en mur hindrar passage. De
inkräktare som kan ta sig förbi muren möter sedan ett mer aktivt försvar.
Den andra forsvarsnivån är också icke-specifik, men alltså aktiv. Den består av
olika vita blodkroppar som fagocyter, granulocyter, NK-celler, dendritiska celler
och mastceller. Dessa kan antingen vara ätarceller - fagocyter - eller celler som
producerar ämnen som stimulerar den tredje nivån, immunförsvaret. Generellt
är dessa försvarsceller duktiga på att förstöra inkräktarna, men inte alltid så bra
på att hitta dem.
Den tredje flirsvarsnivån, det specifika försvaret, består av andra slags vita blod-
kroppar, nämligen lymfocyter av två huvudtyper: B- och T-celler. B-cellerna,
som producerar antikroppar, är mästare på att identifiera en specifik fiende,
medan T-cellerna är mästare på att förgöra samma fiende. Speciella T-celler, T-
hjälparceller, är också viktiga som dirigenter för den här specifika försvarsnivån.
Att det här försvaret är specifikt betyder att det kan masstillverka "vapen" mot en
identifierad fiende - och bara när det behövs.
Ryggradsdjuren har även löst det svåra problemet med att försvaret måste
kunna känna igen de egna cellerna: alla individens egna celler har en identifie-
ringsmolekyl på cellmembranet, en MHC-molekyl 1• Molekylen fungerar som en
id-kod - samma kod på alla individens celler. Hos människan kallas koden ib-
land HLA-antigen (Human Leukocyte Antigen) och vi har alla vår egen personliga
kod på ytan av samtliga celler. Allt vi möter som saknar rätt id-kod betraktas då
som en fiende som ska förgöras.
202
Människans försvar
Orsaken till att vi människor behöver ett immunförsvar är givetvis att vår kropp
är bra föda för många andra organismer. Utan att vara särskilt medvetna om det
kämpar vi faktiskt hela tiden för att överleva och undvika att bli mat.
Precis som hos övriga ryggradsdjur kan vårt försvar mot inkräktare delas in i
tre nivåer. Indelningen gör förståelsen enklare, men i realiteten samverkar ofta
de tre nivåerna. D en viktigaste skillnaden är att den första och andra nivån inte
är specifika men reagerar snabbt, medan den tredje nivån är specifik men lite
trögare i starten. Med tanke på allt sjukdomsframkallande vi hela tiden har i vår
omgivning kan man konstatera att försvaret fö r det mesta både fungerar och är
effektivt.

Till den forsta forsvarsnivån

hör den motståndskraftiga
huden.

Den första försvarsnivån - mekaniska och kemiska

barriärer
Det första hindret för organismer som angriper oss är hud, slemhinnor, olika
enzymsekret och lågt pH, särskilt i magsäcken.
Huden fungerar som ett mekaniskt skydd. I överhudens celler finns mycket
keratin, ett protein som är svårnedbrytbart. Huden har också körtlar som däm-
par bakterietillväxten, dels genom att hålla pH lågt, dels genom att producera en
del bakteriedödande ämnen , lysozymer. Men huden skyddar oss inte överallt. På
ställen som mun, ögon och vagina, där det inte finns någon skyddande hud, har
speciella system utvecklats.
Ögats hornhinna skyddas av den tårvätska som sköljer över och rensar bort
främmande partiklar varje gång du blinkar. Tårvätskan innehåller också lysozy-
mer som förstör en del bakteriers cellväggar. Vaginans slemhinnor utsöndrar ett
sekret med lågt pH som hämmar bakterie-tillväxt.
Andningsvägarna avgränsas av slemhinnor som utsöndrar ett sekret där bak-
terier, virus och skräp fastnar. Slemmet transporteras sedan upp till munhålan av
cilierna på cellerna i luftrören. När slemmet har transporterats upp till munnen
sväljer du oftast ner det automatiskt utan att märka det, men ibland, när det är
mycket, hostar du istället upp det.
Magsäcken brukar också räknas till den första försvarsnivån och här är det
den mycket sura miljön och det proteinspjälkande enzymet pepsin som skyddar.

203

1
Kemotaxis är rörelse mot ett visst
kemiskt ämne.
Makrofager "äter upp" vad
de uppfattar som felaktigt
eller främmande. (SEM-bild,
förstoring ca 2 000 gånger.)
Den andra försvarsnivån - icke specifika vita blodkroppar
Denna andra försvarsnivå består av flera typer av vita blodkroppar som ständigt
patrullerar i blodet och angriper det som har fel id-kod. Deras uppgift är alltså
att på olika sätt bekämpa allt som är främmande för kroppen. När de har aktive-
rats ökar de snabbt i antal genom delning. De vita blodkropparna finns inte bara
i blodkärlssystemet, utan överallt i kroppen. De flesta av dem finns i lymfan och
i vävnadsvätskan mellan cellerna. Ute i vävnaderna förflyttar de sig på samma
sätt som amöbor och kan genom positiv kemotaxis1, leta sig fram till främmande
inkräktare eller skadade celler som ska förstöras.
Till skillnad från de röda, så är de vita blodkropparna äkta celler med cellkärna.
De brukar delas in i fem grupper:
1. Monocyter och makrofager är fagocyter, vilket betyder att de "äter upp" vad
de uppfattar som felaktigt eller främmande. Monocyterna cirkulerar i blodet
och tar hand om skadade eller åldrade celler som måste bytas ut. Vid en infek-
tion i en vävnad omvandlas de monocyter som har läckt ut från blodkärlen till
makrofager - storätare. De kan sägas fungera som städare. De har dessutom
en viktig funktion som väckarklocka för lymfocyterna, det specifika försvaret.
Makrofagerna presenterar "fiender" för T-hjälparceller (ses. 207).
2. Granulocyter kännetecknas av att de ser korniga ut i mikroskop (granula
betyder korn). De är av tre olika typer, med olika specialisering. Neutrofila
granulocyter förstör bakterier och en del svampar genom fagocytos. De "sväljer"
först bakterien eller svampen och bryter sedan ner den med hjälp av lysozymer.
Eosinofila granulocyter bekämpar parasitmaskar. Eftersom dessa är för stora för att
"ätas" sprutar de eosinofila granulocyterna istället ut lysozymer på inkräktarnas
yta så att de bryts ner. De bryter också ner de komplex av antigen-antikroppar
som de hittar. Basofila granulocyter utsöndrar histamin som vidgar blodkärlen.
Målet är att öka blodflödet så att andra vita blodkroppar snabbare tar sig fram.
Men de basofila granulocyterna får också muskler i exempelvis andningsvägarna
att dra ihop sig. Dessutom utsöndrar de heparin, ett antikoagulerande ämne som
minskar risken för att blodkroppar ska klumpa ihop sig och blockera blodkärlen.
3. NK-cellerna (Natura! Killers) är icke-specifika lymfocyter som cirkulerar i
blodet. Dessa bekämpar cancerceller och virusinfekterade kroppsceller genom att
spruta in ämnen som förstör cellkärnan.
4. Mastceller finns framför allt i lung- och tarmslemhinnor. De utsöndrar stora
mängder histamin och heparin när de aktiveras. Det är framför allt mastcellernas
histaminproduktion som vållar problem för dem som har astma, som då behöver
ta antihistamin.
5. Dendritiska celler finns i hudvävnad och slemhinnor. Dessa är ofta de första
som kommer i kontakt med "fienden". Förutom att omintetgöra fienden är deras
uppgift att presentera fienden för den tredje nivåns T-hjälparceller (se s. 207).
Detta sker främst i lymfknutorna.
Virus är lurigare än bakterier. De är svåra att upptäcka, speciellt när de redan
har trängt in i en cell. Den angripna cellen kan då varna andra celler genom att
skicka ut interferoner. Som svar tillverkas proteiner i de friska cellerna i omgiv-
ningen som gör att viruset får svårare att föröka sig. Interferonerna är också en
alarmsignal till makrofager och NK-celler samt till det specifika försvaret - den
tredje nivån.
204
lnflammationsreaktionen
En inflammation är en icke-specifik försvarsreaktion i kroppen, och den räknas
till den andra försvarsnivån. Den kan orsakas av flera olika faktorer, som en
infektion eller en mekanisk skada.
Inflammationen sätts igång av signalämnen som skickas ut från fagocyter eller När det går hål i huden, som
när du sticker dig på en nål,
mastceller. De första symptomen är rodnad och värmeutveckling, eftersom blod-
startar en lokal inflammation.
kärlen vidgas och blodflödet i området ökar. Efter ett tag svullnar området upp Kemiska signaler från skadade
och börjar ömma. Det beror bl.a. på att blodkärlen läcker plasma som trycker celler aktiverar monocyter
mot smärtreceptorer, och att signalämnen skickas ut från inflammerade celler. i närliggande blodkärl.
Monocyterna tar sig då ut från
Signalämnena lockar fler fagocyter till platsen och området är snart fullt av vita
blodkärlet och förvandlas till
blodkroppar som bekämpar de inträngande bakterierna - om sådana är orsaken bakterieätande makrofager i
till inflammationen. Resultatet av striden märker du som varet i ett sår, om det den skadade vävnaden.
är en lokal och ytlig inflammation.
svullnad
nål hudyta

. ka signa
kem1s . Ier<~
.. I
,,.
.. ...
. ... • • •• •• •
.
bakterier

• •

Monocyter omvandlas till makrofager ute i

blodkärl monocyter Monocyter och vätska tar sig till området. vävnaden.

Feber
Vid kraftig inflammation kan en bakterie- eller en virusinfektion ge feber. Att få
feber är inte trevligt, men en förhöjd kroppstemperatur är också en del av krop-
pens försvar. Febern beror på att vita blodkroppar, liksom vissa bakterier, avger
pyrogener, dvs. ämnen som "skruvar upp" kroppens termostat.
Febern har flera effekter. Bakterier trivs inte när det blir för varmt och de delar
sig då långsammare. Vid feber plockar också levern upp järn- och zinkjoner från
blodet, så att bakterierna får brist på dessa metalljoner och därmed får ännu svå-
rare att föröka sig. När man har feber arbetar dessutom immunförvaret snabbare,
och reparationen av skadade delar går då fortare. Alltför hög feber är däremot
direkt farlig och då bör man ta febernedsättande medel (fast med måtta). Även
vid de värsta infektioner en person råkar ut för, överstiger febern som tur är
sällan 41 °C. Vid temperaturer över 43 °C börjar celler dö och inre blödningar
uppstår. Överstiger temperaturen 45 °C koagulerar en del blodproteiner, vilket
leder till döden.

Den tredje försvarsnivån - specifika vita blodkroppar

D en tredje försvarsnivån är specifik, och sköts främst av de vita blodkroppar som
kallas B- och T-lymfocyter- försvarets elittrupper. Dessa finns mest i lymfvävnaden
och bara en liten del cirkulerar i blodkärlen. T-lymfocyter bekämpar bl.a. virus
och tumörceller, och B-lymfocyterna producerar antikroppar. Antikroppar är

205
speciella proteiner som riktas mot och binder till antigen, dvs. någon molekyl på
inkräktarens cellyta.
B- och T-cellerna (lymfocyterna) skräddarsys och massproduceras för att
oskadliggöra en identifierad fiende. De kan aktiveras på flera sätt, nämligen av
• B-lymfocyter vilkas antikroppar känner igen antigenet, alltså någon molekyl
på fienden, eller
• dendritiska celler och ma.krofager som lägger ut småbitar av fienden som an-
tigen på sin cellyta.
Medan B-cellerna alltså mest finns i lymfvävnaden, håller de dendritiska cel-
lerna till i huden och slemhinnorna, och makrofager allmänt ute i vävnaderna.
När de dendritiska cellerna har hittat en fiende, tar de sig till lymfknutor och
"presenterar" fienden (antigenet) för T-hjälparceller och B-celler.

En dendritisk cell (blå) som presenterar

ett antigen for en T-lymfocyt (gul).
(SEM-bild, förstoring ca 1 500 gånger.)

8-cellerna bildar antikroppar

Som nämndes ovan tillverkar B-cellerna antikroppar, som även kallas immunoglo-
buliner (Ig). De här proteinerna har peptidkedjor med en del som är gemensam
för alla antikroppar - den konstanta delen - och en annan del som kan varieras
i det oändliga för att passa ett specifikt antigen - den variabla delen. Antikrop-
parna delas in i fem klasser (IgA, IgD, IgE, IgG och IgM), alla med något olika
funktion. Som ett exempel kan nämnas att IgE är de antikroppar som felreagerar
vid allergier, men som också är de som bekämpar parasitmaskar. Antikropparnas
uppgift är att märka ut inkräktares antigen, så att fagocyter sedan kan förstöra
eller neutralisera dem. Det är alltså den variabla delen som binder till ett antigen,
och en enskild antikropp kan bara binda till ett specifikt antigen.
I blodet cirkulerar ständigt ett stort antal olika antikroppar beredda att sätta
igång en immunreaktion om de hittar ett antigen. Om du är förkyld, så är det
när antalet antikroppar till slut överstiger antalet antigen som du börjar bli frisk.
När en B-cell med en speciell antikropp har hittat ett antigen att binda till
omvandlas den till en plasmacell. Plasmacellen börjar snabbt dela sig (klonas) så
att den specifika antikroppen massproduceras. Några av de nybildade cellerna
omvandlas dessutom till långlivade B-minnesceller som kommer ihåg fienden. En
del minnesceller, som de mot vattkoppsviruset, finns kvar livet ut. Andra, som de
som känner igen olika förkylningsvirus, försvinner efter några år. Vattkoppor får
du därför bara en gång i livet medan du kan bli sjuk igen av samma förkylnings-
virus som du haft ett bra skydd mot några år.
Produktionen av B-celler med den specifika antikroppen går snabbt när de
ursprungliga cellerna väl har blivit aktiverade. På bara några dagar har antalet

206
celler ökat hundrafalt, och en enda B-cell kan producera över 2 000 antikroppar En antikropp består av dels
per sekund. konstanta delar, dels variabla.
Det är de variabla delarna
I vår omgivning finns fler olika antigen än det antal olika antikroppar som vid
som är antigenspecifika. De
ett bestämt tillfälle cirkulerar i kroppen. Trots att vi kan sakna den rätta anti- gensekvenser som kodar for
kroppen mot t.ex. ett ovanligt virus blir vi sällan ordentligt sjuka. Förklaringen dessa omkombineras ständigt,
är B-cellernas egen lilla genfabrik. Den variabla delen av antikroppen kodas av vilket medfor att det hela tiden
gener med hypervariabla delar. Det betyder att de slumpvis ständigt omkombi- bildas "nya" varianter.
neras. Om det för stunden inte finns någon färdig antikropp som kan koppla till
den fiende som har trängt in, så tar det bara lite längre tid innan kroppens egen
genfabrik har hittat rätt variant och immunförsvaret kan komma igång. B-cell

• • • • • -___, antigen-
•• • • molekyler bindningsyta bindningsyta
för antigen för antigen
---------::, bindningsyta
B-celler som skiljer
sig åt i antigen-
, / för antigen
~ ~
specificitet disulfid-
antikropp- brygga
lätt
molekyler kedja variabla
delar

konstanta
delar

tunga kedjor

cellkärna cytoplasma

klon av minnesceller klon av plasmaceller

I I W Variabel del på olika slags antikroppar

I blod och lymfa cirkulerar en mycket stor mängd olika B-celler, var och en med sin specifika anti-
kropp på cellytan. När B-cellen stöter på ett antigen som passar i dess antigenbindande område, börjar
den direkt dela sig. Majoriteten av de klonade cellerna utvecklas till plasmaceller vars uppgift är att
massproducera den specifika antikroppen. Några utvecklas istället till minnesceller som kommer ihåg
antigenet.

T-cellerna har flera olika uppgifter

Precis som B-cellerna så är T-cellerna specifika, dvs. en speciell T-cell binder
ett speciellt antigen. De aktiveras snabbt, och på samma sätt som B-cellerna -
antingen av att en makrofag visar upp antigenet på sin cellyta, eller av infekterade
kroppsceller som visar att de är angripna genom att exponera antigen från
inkräktaren på cellytan. En del T-celler, mördar T-cellerna, är mycket aggressiva,
och för att skydda kroppens egna celler blir de bara aktiva om de kan koppla till
en kombination av cellens id-kort (HLA-antigen) och det främmande antigenet.
När de upptäcker en sjuk cell dödas den direkt.
Om det istället är en makrofag som visar upp ett främmande antigen som den
har hittat så aktiveras en annan typ av T-cell, en T-hjälparcell. T-hjälparcellen
skickar i sin tur ut ämnen som aktiverar både B-celler och T-mördarceller. Även
T-cellerna bildar minnesceller -T-minnesceller.

207
 För att försvaret så småningom ska stängas av, aktiveras också vid inflamma-
tionens början en trögstartad cell, suppressor- eller regulatorisk T-cell. D enna typ
av T-cell hämmar delningen hos både B- och T-celler, så att försvarsnivån går ner
på sparlåga när infektionen är besegrad.

Immunförsvaret, en samman-
benmärg
fattning. De tonade delarna
räknas till det specijikaforsva-
ret. Den mörkare till vänster B ILD NING 0
visar antikroppsforsvaret, ~
.~"' -
bräss
- MOGNA D ..,
medan den ijusare till höger antigen- infe kterad,
presen- ........... antigenpre-
visar T-cellsforsvaret. Aktive- terande senterande

\ "'"""
makrofag
ringen av det specifika försva-
rets B- och T-celler sker oftast ~ AKT I VERING

genom att makrofager visar upp

•
ett antigen de hittat. B-celler
minnes-
kan även aktiveras direkt av celler
antigen, och T-celler direkt av
infekterade kroppsceller.
~ (04 blodplasma

" ( 08 T-hjälparceller mörd ar- supressor-

T- celler T-celler

Sammanfattning immunförsvarets funktionella indelning

..
Antigen invaderar

, ~-
_..__,,'
Aktivering av icke-specifika
försvaret, oftast makrofager

_i_
Aktivering av
"""""""•• specifika försva ret ••..._....._
A ~ ».
Fritt antigen
aktiverar B-celler
• ~ Antigen slukas
• .._ av makrofager...

T-cellerna visar en större ...som blir ... som aktiverar omogna

variation än B-cellerna, men ...som ger
antigen- mördar·T-celler
presenterande
kan delas in i två grupper. ~ upphov till celler ...
3 minnesceller. ..
Den ena gruppen, till vänster i -0
~
(t)

teckningen, aktiveras av anti- "'

genpresenterande makrofager ... som ger upphov \ - ...för omogna
T-h jälparceller...
... som
aktiveras
t ill plasmaceller
och bildar då T-hjälparceller t ill minnes-
och minnesceller. Den andra
gruppen aktiveras av molekyler
., T-celler...
aktiverade
mördar-
som skadade kroppsceller har T-celler

lagt ut på sin yta. Sistnämnda

är viktiga for att bromsa
\
---' ... som utsöndra r
... eller blir aktiva
...som akivera r
makrofager, mördarceller
och NK-celler
och så småningom stänga - 1 antikroppar T' ... som akiverar
makrofager,
av försvaret när fienden är -f A-< T-hjälparcell. ..
tr mördarceller
och NK-celler
nedkämpad.

208
Immunitet
Immunitet innebär att man har motståndskraft mot en viss infektionssjukdom,
dvs. att det finns gott om minnesceller i det specifika försvaret. Då bildas det
antikroppar så snabbt att vi inte blir ordentligt sjuka. Man kan säga att det finns
fyra olika typer av immunitet, efter hur vi har förvärvat den.
1. Naturlig aktiv immunitet innebär att B- och T-minnesceller har bildats efter
en genomgången infektion. Minnescellerna gör så att försvaret nästa gång du
exponeras för samma virus eller bakterie kommer igång mycket snabbt och be-
kämpar fienderna innan de har blivit för många. Istället för att bli ordentligt sjuk
känner du dig oftast bara lite hängig några timmar.
2. Artificiell aktiv immunitet - vaccination - innebär att man tillför ett dött
eller försvagat smittämne. Kroppen svarar med en "minireaktion" som leder till
att minnesceller skapas. Effekten blir densamma som efter en genomgången,
naturlig infektion. En del typer av vaccin behöver man bara ta en gång i livet
medan andra vaccinationer, t.ex. mot fästingburen TBE 1, behöver upprepas med 1 Förkortning förTick-Bome
Encephalitis, fästingburen hjärn-
några års mellanrum.
inflammation
3. Naturlig passiv immunitet innebär att färdiga antikroppar överförs från
mamman till fostret. Dessa antikroppar skyddar barnet i 3-4 månader efter föd-
seln. Med bröstmjölken får det diande barnet också ytterligare antikroppar från
modern som ett extraskydd, medan det sakta bygger upp sitt eget immunförsvar.
4. Artificiell passiv immunitet kan du också få genom injektioner med färdiga
antikroppar. Om du har rest till länder där epidemisk gulsot (Hepatit A) är van-
lig kan det hända att du har fått en spruta med ett serum av gammaglobulin.
Oftast ges idag istället Havrix-vaccin, som både är effektivare och ger ett längre
skydd. Rabies och bett från olika giftormar brukar också behandlas med färdiga
antikroppar.

sekundär imm unreaktion

andra kontakten mot antigen X
med antigen X

c
0
.,._ 103 första kontakten
rn
.... med antigen X
.,._
c
<11
u
c
0
.::.t. 2
c. 10
V)

c.
....
0
.::.t.
.,._ primär immunreaktion
c mot antigen X
rn
101
/
- antikroppar
mot X
100
0 7 14 21 28 35 42 49 56

tid (dagar)

Vid en infektion bildas minnesceller. Vid det andra tillfället man råkar ut for samma antigen
mobiliseras därför försvaret mycket snabbt, så snabbt att sjukdomen aldrig hinner bryta ut. Det
immunologiska minnet varar olika Länge beroende på vilket antigen det gäller.

209
 Ibland aktiveras försvaret felaktigt
I de flesta fall aktiveras immunförsvaret bara när det är motiverat, men det hän-
der att det aktiveras vid fel tillfällen. Några av de vanligaste fallen beskriver vi
nedan. Ett ytterligare problem med immunförsvaret är bortstötning av trans-
planterade organ.
Allergi innebär att immunförsvaret felaktigt uppfattar något ofarligt som en
"fiende" och startar en inflammationsreaktion - försvaret överreagerar. För att
skilja denna egentligen ofarliga "fiende" från andra antigen kallas den för en
allergen.
Allergierna ökar i snabb takt i de rikare länderna och är idag en av de vanli-
gaste folksjukdomarna. Orsaken till ökningen vet man inte säkert, men en del
talar för hygienhypotesen. Den innebär att immunförsvaret får för lite träning de
första åren eftersom miljön vi lever i är så ren. Det har t.ex. konstaterats att barn
som har vuxit upp i lite "smutsigare" miljöer, som på bondgårdar, i mindre grad
drabbas av allergier. En annan förklaring som ofta nämns är de stora mängder
nya ämnen som vi exponeras för. Många tusen nya ämnen framställs varje år, och
de kommer ut i miljön om de får kommersiell användning. Vårt immunförsvar,
som har utvecklats under miljontals år, hinner inte riktigt med i svängarna.

SENSI BILISERINGSSTADI UM mastcell med SEKUNDÄR RESPONS

vätska
specifika lämnar
....., antigen antikroppar lgE-antikroppar antigen histamin kapillärer
I '\
sekret
utsöndras
från slem-
hinnor
Allergen Plasmaceller bildar lgE-antikropparna Mer av samma allergen
invaderar stora mängder binder till mastceller ute invaderar kroppen.
i vävnaderna (och till bronkioler
kroppen. lgE-antikroppar mot Allergenet binder till lgE-antikropparna
cirkulerande basofiler) . drar ihop
allergenet. på mastcellerna (och basofilerna),
sig
vilket gör att histamin utsöndras.

En atoptisk allergi kan leda till anafylaktisk chock. Den första kontakten med allergenet (antigenet) kallas sensibilisering och ger inga
symptom, men B-celler bildar antikroppar som kopplas till mastceller. Vid senare möten med samma allergen binder det till dessa antikrop-
par och mastcellerna utsöndrar mängder av histamin. Reaktionen är oftast lokal men kan, om den sker i hela kroppen, innebära livsfara.

Man skiljer mellan atopisk allergi, allergiskt

kontakteksem och allergisk inflammation i
lungvävnad.
1
Atopisk allergi ger en snabb reaktion och
2
orsakas av t.ex. pollen och djurmjäll. Typiska
3
symptom är hösnuva, nässelutslag, klåda,
4
astma och böjveckseksem. Anledningen är att
6
en speciell typ av antikropp, som egentligen
6
ska bekämpa parasitmaskar, felreagerar och får
mastceller att släppa ut stora mängder
histamin. Det är överproduktionen av histamin
som ger symptomen. Vill det sig illa kan t.ex.
Allergitest. Droppar med olika allergen läggs på huden och "prickas" in
med nål. I detta fall verkar prick nummer två och tre ha gett en reaktion, ett getingstick inom några få minuter leda till
kanske björkpollen och katt? anafylaktisk chock, ett kraftigt och livshotande

210
blodtrycksfall orsakat av att blodkärlen snabbt vidgas. När allergenen, som vid
ett getingstick, kommer in i blodet direkt sprids de snabbt och då kan en mängd
mastceller samtidigt släppa ut stora mängder histamin i hela kroppen.
Allergiskt kontakteksem or-
sakas av bl.a. av metaller, sär-
skilt nickel (vanligt i billiga
smycken), plastkemikalier och
parfymer. Själva allergin upp-
•
står ofta lång tid efter den för-
sta exponeringen, ibland först
efter flera år. Anledningen är
här att T-hjälparceller felreage- Kontakteksem, troligen
rar och startar en, oftast lokal, nickelallergi.
inflammation.
Allergisk inflammation i lungvävnad är relativt ovanlig och orsakas av
exempelvis mögelsvampar. Störst risk löper de som ofta är i kontakt med mögligt
trä eller mögligt hö, men även amöbor som sprids med luftfuktare kan ge denna
typ av allergi.
Autoimmuna sjukdomar beror på att kroppen inte helt korrekt kan skilja på
"själv" och "inte själv". Om allergier kan sägas vara en överreaktion av det speci-
fika försvaret så är den autoimmuna sjukdomen en felreaktion, eftersom försva-
ret ger sig på kroppens egna friska celler. Problemet med dessa sjukdomar är att
det inte finns någon yttre fiende som en bakterie eller ett virus att bekämpa. Det
är inte heller fråga om förändrade egna celler, t.ex. tumörceller som tydligt skiljer
sig från friska celler och därför går att attackera. Fortfarande vet man inte riktigt
hur eller varför dessa sjukdomar uppstår. Till viss del är de ärftliga, vad man vet,
men mycket är fortfarande höljt i dunkel. Exempel på autoimmuna sjukdomar
är multipel skleros (MS), diabetes typ 1, reumatism och glutenintolerans.

Ledgångsreumatism räknas till

de autoimmuna sjukdomarna,
där kroppens leder, framfiir
allt i händer och fötter, blir
kroniskt inflammerade.
Orsaken till att immunför-
svaret börjar uppfatta leden
som kropps.främmande är inte
känd. (Röntgenbild.)

211

Många näsdukar förbrukas
vid en kraftigforkylning,
näshuden blir irriterad och
röd. Det slem (snor) som
bildas är ett försvar mot
inflammationen och dess gula
färg beror på hög andel vita
blodkroppar.
Några olika infektionssjukdomar
Bakterieinfektioner
Många bakterier trivs med art växa i och på vår kropp, och ibland blir vi sjuka av
det. Det sker när bakterierna bildar olika ämnen som skadar celler och vävnader,
ofta speciella gifter, toxiner. I andra fall bildar bakterierna enzymer som löser
upp celler. Ibland är bakterier farliga genom att de är infekterade med virusgener.
En organism som orsakar sjukdomar hos någon annan, en värdorganism,
måste klara av att
• kolonisera värdorganismen,
• hitta en lämplig livsmiljö inuti värdorganismen,
• överleva immunförsvarets attacker,
• tillväxa med hjälp av värdorganismens resurser,
• ta sig ut ur värdorganismen och sprida sig till en ny värd.
Det är på det hela taget ganska komplicerat. Strategierna har utvecklats under
lång tid och under hårt selektionstryck.
Det görs fortfarande nya upptäckter av patogena bakre-
•
rier, alltså sådana som orsakar sjukdom. Ar 1976 upp-
täcktes bakterien Legionella, som kan leva i måttligt
varmt vatten och i luftkonditioneringssystem.
Den kan orsaka en allvarlig lunginflammation,
legionärssjukan. Under slutet av 1900-taler
förstod forskare också att magsår orsakas av
bakterien Helicobacter pylori.
Länge fanns inget annat botemedel mot
bakteriesjukdomar än vila och närande
kost, i syfte att patientens naturliga im-
munförsvar skulle få större möjligheter att
arbeta. Det fungerade förstås inte alltid.
Nu kan vi i bästa fall ta till antibiotika,
som ursprungligen är naturligt förekom-
mande ämnen. De bildas av olika organismer,
oftast svampar eller bakterier, för att hämma
konkurrenter i natt1ren - alltså en form av kemisk
krigföring. Ur vår synpunkt är fördelen att antibio-
tika ofta angriper något i bakteriers ämnesomsättning
som inte har en exakt motsvarighet i våra celler. Penicil-
lin, till exempel, hämmar tillverkning av cellväggen, och andra
medel stör bakteriernas proteinsyntes. Antibiotika har dock åtminstone två
stora nackdelar. De kan trots allt påverka oss dels genom att ta död på den
egna tarmbakteriefloran som är absolut nödvändig för oss, eller genom att ge
biverkningar. Dessutom kan bakterier utveckla resistens - motståndskraft - mot
antibiotika, vilket har blivit ett allt större problem. Hur det kan gå till kan du
läsa om i Spira 1 på s. 154.
212
Virusinfektioner
Virus kan orsaka många olika sjukdomar hos oss människor. Det finns flera olika
orsaker till sjukdomssymptomen. De symptom som vi oftast lägger märke till,
som feber och värk, beror alltså på att vår egen kropp försöker försvara sig.
Ibland leder virusets aktivitet till att det bildas giftiga ämnen. Även proteinerna
i virusets hölje kan vara giftiga. I andra fall skadas omgivande celler genom att
enzymer läcker från värdcellens lysosomer (se kapitel 4).
Många sjukdomssymptom beror också på att viruset direkt tar död på de
infekterade cellerna. Hur allvarligt det är beror då på vilka celler som angrips.
Förkylningsvirus dödar cellerna i luftvägarna, men de kan lätt ersättas. Poliovirus
angriper och dödar i stället nervceller, och de är betydligt svårare att ersätta.
Länge saknades helt läkemedel mot virus - förhoppningen har varit att de
skulle kunna fungera på liknande sätt som antibiotika mot bakterier. Nu finns
det en del ämnen som stör virusens replikation av nukleinsyror, bl.a. acyclovir
mot herpesinfektioner och AZT mot hiv/aids, liksom läkemedel mot en virustyp
(hpv) som kan orsaka livmoderhalscancer.
I många virus muterar det genetiska materialet mycket ofta, vilket kan leda
till att ytegenskaperna förändras - just det som vårt immunförsvar reagerar på,
och det är deras snabba förändring som gör det svårt att utveckla vacciner som
långsiktigt kan användas för att förebygga virussjukdomar.

Mässling ger högfeber, hosta

och kraftiga utslag på kroppen
och är mycket smittsam. I
Sverige vaccineras alla barn
mot mässling. Det ingår i det
s. k. trippelvaccinet.

Andra slags infektioner

Det har också visat sig att ännu mindre partiklar än virus kan orsaka allvarliga
sjukdomar.
Viroider utgörs av nakna nukleinsyror. Hos människan orsakar viroider lever-
infektionen hepatit D.
Prioner är formförändrade proteiner, som kan katalysera en formförändring
hos fler proteinmolekyler, bl.a. i nervsystemet. På något vis smittar de, men de
kan inte oskadliggöras av antibiotika eller de medel som finns mot virus. Up-
penbarligen klarar inte heller vårt immunförsvar av att bekämpa prioner. Bland
allvarliga prionsjukdomar är scrapie hos får, galna kosjukan (Bovin Spongiform
Encefalit, BSE) och olika typer av Creutzfeld-Jacobs sjukdom hos människan.

213
NYCKELHÅL:
Hiv och aids
Hiv-viruset (human immunodeficiency
virus) vållar enorma sociala, ekonomiska
och hälsorelaterade problem, framförallt
i två områden på jorden: Afrika söder om
Sahara och de östra delarna av Asien.
Många drabbade finns också i Latiname-
..
rika och några länder i Osteuropa. Totalt
är cirka 35 miljoner människor smittade
och i Sverige drygt 5 300 (år 2010).
Varje år dör cirka 2 miljoner personer i
aids1 varav 1,2 miljoner i Afrika. I några
länder i södra Afrika är nästan 30 o/o av
befolkningen smittad.
Medellivslängden har i några länder i
samma område sjunkit från 60 år till 35
år, nästan en halvering. Det är inte svårt
att förstå hur detta drabbar redan fattiga
länder när praktiskt taget varje familj
har någon medlem som är smittad. I
Sverige har siffrorna länge varit ganska
stabila med cirka 450 nya fall per år,
men nu har antalet börjat öka igen. De
flesta drabbade är visserligen smittade
utomlands men ökningen gäller också
inhemsk smitta. Eftersom även vanliga
könssjukdomar som klamydia har börjat
öka tror man att det mest beror på att
användningen av kondom har minskat.
Kondom är det bästa skyddet mot sexu-
ellt överförbara sjukdomar! De som har
blivit smittade får idag bromsmediciner,
som kraftigt fördröjer sjukdomsförloppet.
Men behandlingen är så dyr att den bara
är tillgänglig för 5-10 O/o av de smit-
tade i fattigare länder. Något effektivt
botemedel eller vaccin finns ännu inte
trots att mycket forskning pågår. Orsaken
är bl.a. att hiv redan i ett tidigt skede
infekterar de minnesceller som immun-
försvaret skapat mot viruset.
Hur smittar hiv?
Hiv kan överföras vid oskyddat sexuellt
umgänge, blodtransfusion, sprutor
(narkomaner) och från mor till barn vid
förlossning eller amning. Eftersom hiv
finns i blod, sädesvätska, slidsekret och
1
Aids står för acquired immune deficiency syndrome, som personer med hiv slutligen utvecklar.
Utbredning av hiv. Kartan visar hur stor andel av befolkningen som är smittad i olika länder.
bröstmjölk kan smittan bara överföras
när dessa kommer i kontakt med slem-
hinnor. Smittorisken vid blodtransfusion
är nästan 100 O/o, medan den vid hete-
rosexulla samlag ligger på några pro-
cent. I förhållande till gruppens storlek är
antalet sprutnarkomaner som har smittas
stort. Andelen smittade bland homosexu-
ella män är också högre, även om de
heterosexuellt smittade totalt sett är den
största gruppen. Bland heterosexuellt
smittade är det få som har smittats i
Sverige. Man ska ta denna sjukdom på
största allvar även om risken att bli smit-
tad i Sverige för de flesta är mycket liten.
Om kondom används är risken så gott
som obefintlig - om kondomen sitter på
under hela samlaget, och inte går sönder.
Hur fungerar hiv-viruset?
Idag vet man att hiv-viruset har
överförts till människan från apor i de
områden i Afrika där apkött är populärt.
Viruset, som är ofarligt för aporna, har
sedan muterat i människan. Det är just
denna väg, när virus som i huvudsak
är artspecifika lyckas ta sig förbi
artbarriärer, som svåra sjukdomar kan
uppstå. Hiv tillhör gruppen retrovirus
och förekommer i två virusstammar, hivl
och hiv2, som ger likartade symptom.
De infekterar oftast T-hjälparceller.
Viruset är av RNA-typ vilket innebär att
• J •
An delen vuxn a
smittade av hiv
• 15 - 28°/o
• 5,0-< 15°/o
• 1,0 - < 5,0°/o
• 0,5 - <1,0o/o
0,1 - <0,5% ,,
• < 0,1
data saknas
dubbelsträngade virus-DNA byggs in i
värdcellens genom (eget DNA) - se s.
92. Det stora problemet med retrovirus
är att de muterar ofta, vilket gör att
immunförsvaret aldrig hinner bekämpa
dem helt, eftersom virusen ständigt
dyker upp i nya former. Hiv-viruset har
dessutom immunförsvaretsT-hjälparceller
som huvudmål även om andra celler,
som makrofager, angrips. Eftersom det
ärT-hjälparcellerna som orkestrerar
immunförsvaret så kollapsar det helt när
antalet T-hjäl parceller understiger antalet
viruspartiklar.
Sjukdomsförloppet
Några veckor efter smittotillfället får man
en influensalik första infektion som im-
munförsvaret slår ner. Men viruset finns
ändå kvar. Många virusgener klarar sig
genom att gömma sig som inaktiva
provirus under flera år, och under den
tiden sprids de passivt vid varje celldel-
ning. De hiv-virus som finns fritt i krop-
pen fångas dessutom upp av dendritiska
celler, som i lymfknutorna presenterar
dem för nya T-celler och på så sätt infek-
terar dem. För att proviruset ska bli
aktivt behövs några faktorer som T-cellen
själv bildar när den aktiveras av någon
annan infektion. Sakta men säkert för-
störs alltså T-cellerna när de försöker
"göra sitt vanliga jobb". Denna andra
fas, mellan infektionstillfället och till dess
att T-cellerna har minskat så kraftigt i
1200
primär-
infektion
I akut hi,syodrnm
- 107
1100 \ opportunistiska
antal att viruspartiklarna är många fler, 1000 sjukdomar
"'E
inträder - 106
latensperi od V)

tar allt mellan några månader och 20 år. 900

-"'
Ovillkorligen leder en obehandlad infek- -E
800
700
\ - 105
0.
-0
-.00
-E
tion till den tredje fasen, aids. Eftersom ~

Q) ~
0.
600 Q)
0.
immunförsvaret är utslaget kan nu även ~

--
Q)

- 104 0
~

Q)
u
500 ·-
0.
banala infektioner leda till döden. r•
-..., 400 ~
0
•
"'c:
nl 300 - 103
<l:
z
c:><:
•
>
200 ..c:
Diagrammet visar de olika stadierna i 100
- 102
hiv-infektionerna - hur antalet T-celler o_
minskar och virus-RNA ökar samt när 0 3 6 9 12 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11
veckor •
ar
opportunistiska sjukdomar inträder. - hiv-RNA
- T-celler

SAMMANFATTNING:
••
KROPPENS FORSVAR - IMMUNITET
Försvarets viktigaste uppgift är att skilja på "själv" och "inte själv". Hos ryggradsdjuren
underlättas det av speciella id-molekyler på de egna cellernas yta. Flertalet djur
har ett icke-specifikt försvar som reagerar likadant på alla fiender som infekterar
dem. Ryggradsdjur har dessutom ett specifikt försvar som massmobiliseras mot den
upptäckta fienden.
Människans och andra ryggradsdjurs försvar kan delas in i tre nivåer: Det yttre
försvaret, det icke-specifika försvaret och det specifika försvaret.
Det yttre försvaret är exempelvis huden samt sekret som slemhinnorna utsöndrar.
I det icke-specifika försvaret ingår fagocyter, granulocyter, NK-celler, mastceller och
dendritiska celler, som förstör fienden om de träffar på den.
I det specifika försvaret ingår olika typer av B-celler och T-celler.
B-cellema tillverkar antikroppar som märker ut antigen (fienden). Nya modeller av
antikroppar uppstår ständigt slumpvis genom att de gener som kodar för den variabla
delen omkombineras.
T-celler förstör de kroppsceller som har infekterats.
Immunitet kan vara passiv eller aktiv och naturlig eller artificiell.
Autoimmuna sjukdomar och allergier är exempel på sjukdomar där immunförsvaret har
reagerat fel respektive överreagerat.
För att bakterier ska kunna orsaka sjukdomar, vara patogena, krävs att de kan ta sig
in i vår kropp och undkomma immunförsvarets attacker. När man inom sjukvården tar
hjälp av antibiotika utnyttjar man ämnen som från början är mikroorganismernas egna
"kemiska stridsmedel".
Många allvarliga infektionssjukdomar hos människan orsakas av virus. Sjukdomssymp-
tomen beror antingen på att kroppsceller förstörs, att cellernas påtvungna arbete med
virustillverkning ger giftiga biprodukter, eller att kroppen försvarar sig med feber.

2 15

KAPITEL 21
För att kunna springa fort
och länge krävs förstås träning
men också en god koordination
mellan nerver, muskler och
de skelettben musklerna är
fastade vid.
Rörelseapparaten
Rörelse är något gemensamt för alla djur och oftast är syftet med rörelsen att
söka efter föda. Även fastsittande djur på havsbottnen rör sig när de fångar
plankton med sina cilier eller tentakler. Djur som förflyttar sig från en plats till
en annan, eller som bara rör sina cilier, gör det med hjälp av mikrotubuli eller
med mikrofilament (aktin), kombinerat med motorproteinet myosin. Hos större
djur finns dessa proteiner i muskler som rör sig relativt varandra - men enbart
muskler räcker inte för rörelse. Det behövs även ett skelett som musklerna kan
fästa vid och leder som håller ihop de ben som musklerna arbetar mot. Det är de
mjuka musklernas samarbete med det hårda skelettet som åstadkommer rörelsen.
Landlevande djur förflyttar sig relativt ett fast underlag. I vatten och luft
handlar rörelsen istället om att djuret måste förflytta vattnet respektive luften
relativt sig själv. På land och i luften måste två motverkande krafter, friktionen
och gravitationen, övervinnas vid rörelse, vilket kostar mycket energi. I vatten är
det bara friktionen som är en motverkande kraft. Tvärt emot vad vi människor
upplever när vi simmar så är energikostnaden för vattenlevande djur därför lägre
än vad den är för andra djur. Eftersom vattnets densitet är väsentligt högre än
luftens, behöver skelettet inte heller vara lika kraftigt. Inte bara miljön där djuret
lever utan också djurets storlek har betydelse för energikostnaden. Ett stort djur
behöver mindre energi per kilo kroppsvikt för sin förflyttning än ett litet djur.
Att övervinna gravitationen för att flyga som fåglar och insekter, h ar krävt
speciella anpassningar. Utöver en effektiv muskulatur och en god syreupptagning,
måste vikten h ållas låg. För att hålla vikten nere har fåglar bl.a. ett skelett som är
ihåligt och luftfyllt, men samtidigt mer välarmerat än t.ex. däggdjurens.
Skelettets funktioner
Skelettet har många funktioner. Det är stödjande, skyddande och utgör funda-
ment för rörelse. Hos ryggradsdjuren är det dessutom lager för en del mineraler
och även det blodbildande organet.
Skelettet kan antingen vara hydrostatiskt eller stelt. I ett hydrostatiskt skelett
kan den inneslutna kroppsvätskan ändra form med hjälp av muskler runt om
kroppshålan. Ett exempel är daggmasken som har ett hydrostatiskt skelett med
längsgående och cirkulära muskler som omsluter kroppshålan. Drar maskens
cirkulära muskler ihop sig så blir den längre. Drar de längsgående ihop sig blir
den i stället tjockare. Det är genom att alternera sammandragningen av de två
muskeltyperna som masken rör sig. Även hos däggdjuren förekommer hydrosta-
tiska skelett, t.ex. i elefantens snabel och i vår egen tunga.
Stela skelett kan antingen vara exoskelett (yttre skelett) som hos leddjur, eller
endoskelett (inre skelett) som hos ryggradsdjur och tagghudingar. Hos djur med
exoskelett är musklerna fästade på insidan av skelettet (skalet) medan de hos djur
med endoskelett är fästade på utsidan av skelettet. Hos båda typerna fungerar
skelettet som hävstång för musklerna.
Exoskelett finner man främst hos mollusker och leddjur. Molluskernas skal
består mest av kalciumsalter och det växer hela livet, medan leddjurens skal mest
består av kitin (en polysackarid) och proteiner. Leddjurens skal måste bytas (öm-
sas) till större när djuren växer. Insekter genomgår flera stadier med byten av
exoskelettet, men byter inte det skal de får som fullvuxna. Hos både insekter och
kräftdjur är skalet uppdelat i leder (sektioner) med tunnare hud emellan.
Djur med exoskelett blir inte speciellt stora. Orsakerna är flera, men skalöms-
ningen är problematisk. Då är djuret oskyddat och strax före ömsningen måste
det dessutom samla på sig material till ett nytt skal.

Å.ven muskler kan fungera som skelett eftersom musklernas
volym är konstant medan formen kan ändras. Det kallas for ett
hydrostatiskt skelett och utnyttjas bl.a. i elefantens snabel där
cirkulära och längsgående muskler i kombination med en hög
nervtäthet, kan utföra mycket fina rörelser. För att ge stadga åt
kroppen har elefanten ett endoskelett, som alla ryggradsdjur.
Krabban har ett hårt exoskelett och eftersom skalet är begränsande for
tillväxten måste det bytas när blir for trångt. Före
skalömsningen återvinns viktiga ämnen från det gamla skalet innan
det krängs av. I början är det nya skalet alldeles mjukt och för att få
en "ny kostym" med växtmån så pumpar krabban upp sig med vatten
innan skalet stelnar.

217
 Endoskelett finner man bl.a. hos svampdjur, tagghudingar och ryggradsdjur.
Svampdjurens skelett består av spik/er (nålar) som är uppbyggda av kisel och
spongin (ett protein). I äkta tvättsvampar används just svampdjurens sponginske-
lett. Tagghudingarnas endoskelett är uppbyggt av ett stort antal små plattor, som
sitter tätt samman. Ryggradsdjurens endoskelett är antingen förbenat som hos
däggdjur, benfiskar och fåglar eller uppbyggt av brosk som hos hajar och rockor.
Det är en vanlig missuppfattning att broskskelett är en enklare och tidigare form
av skelett men broskfiskarnas förfäder hade faktiskt förbenade skelett. Hos rygg-
radsdjur med förbenade skelett bildas först brosk som sedan förbenas mer och
mer under uppväxten.

Människans rörelseapparat
Skelettet
Människans skelett består av drygt 200 olika ben. Enbart skallen innehåller ett
30-tal olika. Handen och foten, där rörelse och finmotorik är viktiga egenskaper,
innehåller drygt 25 ben vardera. Ryggraden, som ansvarar för ryggens rörlighet
och skyddet av ryggmärgen, består av drygt 30 kotor. Benen varierar i form och
funktion, allt från de stora, som höftben och lårben, till de minsta, hörselbenen,
som bara är några millimeter. Efter formen delas benen in i rörben (t.ex. lårbe-
net), platta ben (t.ex. skallbenet) och oregelbundna ben (t.ex. ryggkotor).
Där benens huvuduppgift är skydd, som skallbenen runt hjärnan, är de sam-
manfogade med suturer - "fogar". I fontanellerna hos små barn, där skallbenen
fortfarande växer, har suturerna inte "sytts" ihop ännu och pulsen kan kännas i
mellanrummen. Där benen rör sig i förhållande till varandra sitter leder mellan
de olika benen.
Några ben är extremt specialiserade, som hörselbenen. Andra har flera olika
viktiga funktioner, t.ex. lårbenen med både blodkroppsbildning och rörelse som
uppgift. Skelettbenen är också lager för mineralämnen, som kalcium och fosfor.

218
Kalciumbehovet
I marknadsföringen av mjölkprodukter framför man ivrigt att vi behöver några
glas mjölk om dagen hela livet, vilket inte är alldeles sa.n t. Fram till 20-års ålder
behöver kroppen stora mängder kalcium, som vi bl.a. kan få från mjölk, men när
vi har växt färdigt saknar det extra tillskottet betydelse. Det kalcium som normalt
ingår i maten räcker gott och väl för att täcka förlusterna. I många länder som
ligger på samma hälsonivå som Sverige dricker man inte mjölk efter barnaåren.
Där får en vuxen som inte har druckit mjölk på ett tag till och med ont i magen
efter ett glas. Anledningen är att de enzymer som är viktiga för nedbrytningen
av mjölk helt eller delvis har upphört att bildas. Studier visar också att höft-
ledsfrakturer är vanligare bland äldre i mjölkdrickande länder. Om det är själva
mjölkdrickandet som är orsaken vet man dock inte.

Benvävnad
Ben är en levande vävnad som hela tiden förnyas, men förnyelsetakten minskar
snabbt efter medelåldern. Hos små barn består skelettet till stora delar fortfa-
rande av brosk, men när tonåringen är färdigväxt förbenas även de tillväxtzoner
som finns i benens ändar. Hos äldre personer förbenas skelettet ytterligare, vilket
innebär att mängden bindvävsprotein (se nedan) minskar, så att skelettet blir
stelare och skörare. Förbeningen är också orsaken till att kroppslängden minskar
hos äldre när bl.a. det brosk som ligger mellan ryggkotorna minskar i omfång.
Precis som för resten av kroppen är en allsidig fysisk aktivitet bra för skelettet.
Rörligheten ökar och benen blir starkare och lite grövre som ett svar på belast-
ningen. Om belastningen på skelettet istället minskar radikalt, som vid benbrott
eller en längre vistelse i rymden, minskar benmassan snabbt.
Skelettet svarar för ungefär 20 o/o av vår kroppsvikt. För att skelettet ska vara
starkt men ändå inte för tungt, innehåller benen både en kompakt och en mer
lucker och svampaktig benvävnad. Benen omges av en benhinna med nerver,
lymfkärl och blodkärl. Dessa tränger även in i benen och försörjer bencellerna
med allt de behöver. Det yttre tunnare lagret består av den kompakta benvävnaden,
som är uppbyggd av hårda benceller omspunna av bindvävsproteinet kollagen.
Innanför detta lager finns den svampartade benvävnaden som i benändarna inne-
håller blodbildande röd benmärg, medan den i de rörformade delarna innehåller
en gul benmärg som är rik på fett. Den svampartade benvävnaden kan liknas
vid en byggnadsställning
- en stark konstruktion av
tunna, hårda benrör, med
benmärg i hålrummen.

Kompakt benvävnad. I centrum

fin ns en kanal med blodkärl,
nerver och lymjkärl. Runt om syns
benceller (osteocyter), som bildar
fina nätverk med varandra, fiir
att hålla ihop strukturen och göra
benet hårt. (Ljusmikroskop-bild,
ca 125 gångers förstoring.)

219
 Leder och fogar
L-----r- lårben
Mötet mellan ben kan antingen vara i fiberfogar, som st1turerna mellan skallbenen,
~ muskel
- sena
i broskfogar, som de stötdämpande diskarna av brosk mellan ryggkotorna, eller
i leder, som de mellan överarm och axel eller i fingerlederna. Lederna har två
,.,.,,,.-knäskål
uppgifter: att hålla ihop benen samt att göra det möjligt för benen att röra sig
led vätska
relativt varandra med hjälp av muskler.
Det ena av de två ben som möts är ofta lite rundat (ledhuvud) och det andra
minisk
mini sk ~ knäskåls-
mer eller mindre skålat (ledpanna). På ytan är ändarna av de två mötande benen
korsband ligament täckta med ett glatt och slittåligt brosk. Leden är sedan innesluten i en ledkapsel
-i::-skenben
som innehåller en smörjande ledvätska, men som också håller ihop leden. Led-
Knäleden, som är krop- band samt de muskler som är fästade vid benen ger ytterligare förstärkning av
pens största led, visar hur leden. Där påfrestningen är mycket stor, som i knäleden, finns som extra stöt-
skelettbenen hålls samman.
dämpning en yttre och en inre menisk. Knäleden stagas dessutom av korsband.
Ledernas uppbyggnad gör att
de, förutom att fungera som Lederna brukar delas in i kulleder, gångjärnleder, vridleder och tvåaxlade leder.
gångjärn, också tål en hög
belastning i alla riktningar.
,,.--··,/
.... -.::.:_J .. -· .',
···.. ~<. ./ · -- ·.
~·
-'

Skelettbenen hålls samman av

leder av olika slag i de punkter
där de behöver röra sig relativt
varandra, eller med suturer
(bensömmar) där de ligger
stilla.

Muskler
Muskulaturen är uppbyggd på ungefär samma sätt hos alla djur, med ett undan-
tag. Ryggradsdjurens speciella hjärtmuskulatur är unik för dem.
Musklerna är den enda vävnaden i kroppen som kan kontrahera och relaxera
(dra ihop sig och slappna av). Musklernas huvuduppgift är förstås rörelse men de
har också andra uppgifter som värmeproduktion, att ge stadga, att skydda inre
organ och att reglera öppningar till tarm och urinblåsa. En del muskler är också
specialiserade på kommunikation, t.ex. de som reglerar stämbandens spänning
respektive ansiktets mimik.
Hos människan finns det tre typer av muskt1latur: tvärstrimmig muskulatur
(skelettmuskulatur), hjärtmuskulatur och glatt muskulatur. Bara en typ, den
tvärstrimmiga, går att påverka med viljan.
Tillsammans står musklerna för ungefär 50 o/o av kroppsvikten. Gemensamt
för alla muskler är att de kan omvandla den kemiska energin i ATP till mekanisk
energi och värme, vilket sker när muskelproteinerna m yosin och aktin rör sig
relativt varandra.

220
Glatt muskulatur
Glatt muskulatur kan inte kontrolleras med viljan. Den förekommer runt allt
"ihåligt", som blodkärlen, matspjälkningskanalen, luftvägarna och urinblåsan,
men också som hårresande muskler i huden. Dessutom finns glatt muskulatur
i livmodermuskeln, en av de största och starkaste musklerna som människan
har. Livmodermuskeln är normalt sett ganska oansenlig, m en under graviditeten,
fram till själva utdrivningskedet under förlossningen, har den vuxit i volym med
flera hundra procent.
Några skillnader mellan de glatta musklerna och de övriga är att:
• Cellerna är åtskilda och spolformade, var och en med en enda cellkärna.
• De saknar den tvärstrimmighet som andra muskler har.
• Kontraktionerna är långsammare än hos de andra musklerna, men å andra
sidan varaktigare.
• De kan också regleras bättre. Ett exempel är matstrupens arbete. MjL1kt, och
med bara precis den kraft som krävs, kramas maten ner i magsäcken.
• Proteinerna myosin och aktin ligger mer oregelbundet ordnade i cellen. An-
delen myosin ä.r också mycket lägre än i tvärstrimmig muskulatur och hjärt-
muskulatur.
• En del glatta muskler aktiveras av hormoner till skillnad från de tvärstrimmiga,
som bara aktiveras av nervimpulser.

Den vänstra bilden visar

rader av glatta muskelceller
i livmoderväggen. De orange
strukturerna är cellkärnor och
• • det rosa är muskelproteiner.
(TEM-bild, forstoring ca
1 400 gånger.)
.- Den hiigra bilden visar hjärt-
muskelceller. De runda till ovala
strukturerna är cellkärnor. De
mörkare rödfärgade är mitokon-
drier som farser muskelfibrerna
med energi. Attfibrerna (rosa)
Hjärtmuskulatur är tvärstrimmiga syns tydligt.
(TEM-bild, forstoring ca 300
Hjärtmuskelcellerna kan inte kontrolleras med viljan utan styrs av ett eget im- gånger.)
pulscentrum (SA-noden), men också av hormoner och av det autonoma nervsys-
temet (se kap. 22). Med medvetandet (viljan) kan man dock i viss mån förändra
hjärtrytmen. Meditation sänker slagfrekvensen, medan tankar på något skräm-
mande höjer den.
Hjärtmuskulaturen har en eller två cellkärnor i varje cell och är strimmig, pre-
cis som skelettmuskulaturen. Vad som ger strimmigheten beskrivs i nästa avsnitt.
Skillnaden ä.r att cellerna är kortare, tjockare och förgrenade. De är också sam-
manlänkade vilket gör att signalen om sammandragning snabbt når alla celler.
Mellan cellerna finns ett tätt kapillärnät för blodförsörjningen. Hjärtmuskelcel-
lerna arbetar praktiskt taget hela tiden, och eftersom de omsätter mycket energi
har de tio gånger fler mitokondrier per cellvolym än skelettmuskelcellerna. Det
är därför omöjligt att trötta ut hjärtmuskulatL1ren - den har ju alltid god tillgång
på ATP.

221

Tvärstrimmig muskel.
Fibrillerna ligger horisontellt
i bilden. I sarkomeren, den
kontraktila enheten som av-
gränsas av de tjocka vertikala
ränderna, syns proteinerna ak-
tin (gula) och myosin {röda).
Mitokondrierna är brunröda.
(TEM-bild, förstoring ca
5 000 gånger.)
1 Antagonistisk betyder
motverkande.
Tvärstrimmig muskulatur (skelettmuskulatur)
Det är egentligen missvisande att använda ordet "muskelcell" när det gäller den
tvärstrimmiga muskulaturen, eftersom flera enkärniga celler är sammansmälta till
en flerkärning muskel.fiber. Fibern innehåller även många mitokondrier.
De tvärstrimmiga skelettmusklerna kontrolleras av viljan. Med "viljan" me-
nas att det från hjärnan skickas ur nervsignaler till musklerna och att antalet
nervsignaler och intensiteten i dem anpassas efter uppgiften. För den enskilda
muskelfibern gäller "allt eller inger". Det är sedan mängden impulser och styrkan
i signalen som bestämmer hur många av muskelns fibrer som ska kontrahera.
Att muskelrörelserna blir "mjuka" beror på att nervsignaler om muskelns sam-
mandragningsrillstånd hela tiden sänds tillbaka till hjärnan så att kontraktionen
kan finjusteras. Även sinnen som synen hjälper till att styra rörelsen. Det är lätt
att förstå att det är en stor mängd signaler som går till och från en muskel när
resultatet blir en så väl avstämd rörelse. Det är också lätt att inse att signalerna
färdas mycket snabbt. Vanligtvis arbetar skelettmusklerna antagonistiskt 1 i par,
där den ena är en böjarmuskel och antagonisten en sträckarmuskel. Ett exempel
är överarmens biceps- och tricepsmuskler.
Om det är en lärt fjäder du ska lyfta så sänder hjärnan ut få signaler och med
en låg frekvens, så att bara ett fåtal muskelfibrer kontraheras. När muskeln ska
arbeta hårdare engageras även grova nerver som har kontakt med många fibrer
och på många ställen på varje fiber. Eftersom en nerv kan ge muskelfibern upp
till 25 signaler per sekund hinner den ofta inte relaxera helt mellan nervim-
pulserna. Impulserna adderas istället och fibern kontraherar mer och mer. När
fibern till slut inte kan kontrahera mer krampar den och kraften med vilken
den påverkar benen går ner till noll. Generellt gäller, att när belastningen på en
muskel ökar så minskar hastigheten i kontraktionen. Det här är bl.a. ett problem
för tyngdlyftare som nog helst vill klara av det tunga lyftet snabbare än vad som
är möjligt.
Redan i fosterlivet är antalet muskelceller bestämt. Träning kan därför bara
öka storleken på cellerna - inte antalet.
Den tvärstrimmiga muskelns struktur och organisation
En muskel som är omgiven av ett bindvävslager innehåller flera fiberbuntar
(fasciklar). Fiberbuntarna har ett tunnare bindvävslager runt sig för att minska
friktionen när de rör sig relativt varandra. Varje fiberbunt innehåller flera mus-
kelfibrer som ligger parallellt i längdriktningen. I varje muskelfiber finns sedan
många fibriller, och i dessa fibriller de kontraktila enheterna, sarkomererna. Sar-
komeren innehåller i sin tur två olika trådformade proteiner, ett tjockare - myo-
sin - och ett tunnare - aktin. Dessa ligger omlott i flera lager inne i sarkomeren
(se figuren i nyckelhålet på nästa sida).
Den tvärstrimmighet som syns när man tittar på ett muskelpreparat i mikro-
skop beror på att sarkomererna ser mörkare ut i mitten än vad de gör närmare
kanterna.
Muskelfiber med sitt bindvävsskikt {det blåaktiga runt om), vilket dels håller ihop den, dels minskar
friktionen mot närliggande fibrer. Fibriller indelade i sarkomerer syns inne i fibern. (SEM-bild.)
222
NYCKELHÅL: Längs med aktinmolekylen finns också exponeras. Myosinhuvudet hakar då
två andra, regulatoriska proteiner: tro- tag i och förflyttar aktintråden relativt
Muskelns kontraktion pomyosin och troponin. När muskeln myosintråden. För att "ladda" myosinhu-
Aktintrådarna som sitter fästade i sarko- är i vila täcker dessa fästpunkterna för vudet igen ("spänna fjädern") behövs en
merens vägg är placerade i rader - en myosinhuvudet på aktinmolekylen, så att ATP-molekyl.
rad på varje sida av sarkomeren. Mellan det inte kan haka tag i aktinet. På varje myosinmolekyl finns många
aktintrådarna ligger tjockare myosin- När en nervimpuls kommer, blir resulta- fjädrande myosinhuvuden, och på varje
trådar, friare i mitten av sarkomeren tet inne i sarkomeren att kalciumjoner aktinmolekyl många kontaktställen. Det
där de hålls på plats av elastiska trådar. frisätts. Dessa joner fäster på troponinet är nervsignalens intensitet som avgör hur
Det är när dessa två proteiner, aktin och så att tropomyosinet som täcker aktinets mycket ea2+ som frisläpps och därmed
myosin, rör sig relativt varandra som fästpunkter flyttar på sig - fästpunkterna hur många kontaktställen som exponeras.
kontraktionen sker. Kontraktionen kan tropomyosin
beskrivas som att myosinet samtidigt myosinbindande troponin,
drar de båda sidornas aktinmolekyler ställe blockerat Ca 2 +-bindande ställe

mot mitten.
Teorin för hur kontraktionen går till ...:--

kallas "filamentglidningsteorin" (sliding

filament1 theory). På myosinmolekylen 0 • ••• aktin De kalciumjoner som nerv-
sitter små utskott, myosinhuvuden, som myosinbindande
ställe tillgängligt
• signalen frisätter fungerar
tillsammans med troponin som
kan fjädra upp mot aktinmolekylen och
• o- - ca 2+
en nyckel - de låser upp och
förflytta den mot sarkomerens mitt.

1 Filament betyder tråd.

- •
förflyttar tropomyosin, så att
kontaktpunkterna for myosin-
huvudet exponeras.

muskelfiber
muskelcell Muskelns kontraktion stegför
,,---------------------;,;~-----------------· __ _ · ~ mitokondrier steg. Utforligforklaringfinns
1 i texten.
i i 1:J .~ ~.)f> sarkoplasmatiskt
i i · - , - :. ~:~
·tf nätv_erk - frisätter
',\ ',\ - 71._;,__
- f~~h.·;~:.• •.: kalcium
t \ ... "!:c---
_ ,,. Jf •
\', . . ____________________\~'\--------------~=- r-=--=- :-::--- - -
· -·);\ "~t.Q••;. fi berbuntar
,
, I
\

I '
sarkomer I
/ sarkomer \ mikrofi lament (aktin)
, (sammandragen) ,,,, (avslappnad) \, \ myo\ in

~ - ::::.::.~~:::,.::.~ . ~~·"'-~~~·'·"- "-·".... ,.(/,, ,:~~-,.,.,.~~~,~-.,.-..:.::,:.

--
....,..........
,,,,,,,,,,,.,,
.. ..
..,..........
,,,, ...,,. _

- ~ ~. . .eljb,,.,,i--~
:t-..
,.,,.........<l. .., .., ...~<c.
.. .............. ,. I ,,,,.,.,
--~-...-'1!1i...--~
,.,,...,. ...............
,,,,,,.,., .. -- - -,'-<l.<1.-',·,-,~<c.:c
,,..,. ...... ..,
·· ··,·p~·:..··~· .,;.c.,. u
Il .. ,,,, ...
.......... , ....
,,..,. ,,,,,,,..,.., _
.............. .....
, ...~.. "..1. ,I•
,. .•....

•i9J..~--~--
$ 11 ,•,,
=··.......,

~-
•• 1<,,.,':-,,"-"---''--.'"''---'---'' -· ~ ··· · ~ · · · ~ lf '---'-."-"---''--.'"'--.'-~·~···~ I
,r,I';'·••••,r.r,,. ,,-,,;,::'W-• • ,.-:, ·• •••• ,.-:, ·• •• I .,-,,;,..>r.::"',. ,,-,•••, ...:,:...-- .:.:- ::_··~ _:. '!..
.,-;,-;.--~- ' '\ ..~''-.'-"--"--'--' ---.'-"---· ...-:, .. · I ! i I I •1
...,....••,,;,,7"'>',..,··•~•

~ ~ ."!l!
..~ . ~ - ~ --~.·.,·.~-,.·.~
c·~.· c·u
·· .-.·~,.~..--. ·=
. - - C·.·,··>·C
·.::c~~
ii',.,···-···'··~
>';...
-!.'..:..~• (6 t V,

' .-
··:: :: :: ~·::·.;: :: :;:-~~ ·~~.;::-;:.,:~~.;:.~.;·"' lL •. ~ ';.;.~ ·: ;: :: ~·.:·:: :: :; ~ ~ ~.;:::;,:;~·~ f 1,
~
- ,• ,, •,
,,.. '
''
~, '.
' '\
5 Genom att binda en 1 Myosinhuvudet är bundet till
ny ATP-molekyl ATP och är i sitt lågenergitillstånd.
lossnar myosin-
huvudet från aktin-
tråden och en ny 2 Myosinhuvudet hydrolyser
cykel påbörjas. ATP ti ll ADP + Pi och är nu i
sitt högenergitillstånd.
myosin
aktin - ~ ..~~~-~~Q;..~~~-~
AOP myosinhuvud

~tl1!1S,Y11'1Jkfl1!11fl1fl.,
r.l!!t"!!t"!!t"!!t'l!\'l!\''!!\"'!!\~l!\,-.,
4 Myosin "släpper "
ADP + Pi och återgår .. ..
till sitt lågenergi- ADP
tillstånd - då
skjuts aktin-
tråden mot
sarkomerens mitt.

223
 Snabba och långsamma muskelfibrer - betydelse inom idrotten
Det finns olika typer av muskelfibrer, och om de delas in i snabba och långsamma
respektive anaeroba och aeroba kan man skilja på tre typer:
• Typ 1, långsamma aeroba (röda) muskel.fibrer. De röda fibrerna kan arbeta länge
och är uthålliga, men de är samtidigt långsamma. De är små och smala och
har bara ett litet glykogenförråd, men de har å andra sidan rikt med kapillärer
och många mitokondrier. Den röda färgen beror på att de innehåller mycket
myoglobin, ett protein som kan lagra syre. Det är denna typ av fiber som ser
till att du håller kroppen upprätt, dvs. att du motverkar gravitationen. Det är
också den bästa fibertypen för uthållighetsaktiviteter, som maratonlöpning.
• Typ 2, snabba anaeroba (vita) muskel.fibrer. De vita musklerna är explosiva,
men blir snabbt trötta. De är långa och tjocka, och den vita färgen beror
på att de bara innehåller små mängder myoglobin. De lagrar mycket glyko-
gen, men ATP-produktionen är låg eftersom metabolismen är anaerob (bara
glykolysen!) . Eftersom cellerna inte använder syre bildas snabbt mjölksyra.
Fibertypen passar bäst för de snabba slagen i racketsporter, eller för att lyfta
upp tunga saker på en hylla. De vita fibrerna är också de viktigaste för de
första 6-7 sekundernas arbete i ett sprinterlopp.
• Typ 3, snabba aeroba (ijust) röda muskel.fibrer. De ljust röda fibrerna är snabba
och storleken på fibern är mitt emellan de andra två. D e har relativt gott om
kapillärer, mitokondrier och glykogen. Fibertypen passar bäst för sprinter och
medeldistanser. Vid start och spurt används i huvudsak de vita fibrerna, men
under själva loppet i huvudsak de ljusröda.

I ett sprinter/opp sker arbetet

aerobt, i huvudsak med hjälp
av typ 3-fibrer. Den mjölksyra
som bildas tas om handförst
när mållinjen har passerats.

Alla fibertyper finns i musklerna, men fördelningen varierar mellan individer.

En maratonlöpare kan ha upp till 80 o/o röda fibrer medan en sprinter kan ha
60 o/o ljust röda. Skillnader i fördelningen är delvis genetisk, men en ännu viktigare
faktor är träning. Med träning kan fibrer nämligen i viss mån omprogrammeras.
Speciellt typ 1 och typ 3 kan övergå från den ena formen till den andra.

224
Träningens konsekvenser
Vid konditionsträning ökar mängden kapillärer och mitokondrier i de röda
fibrerna, men storleken på dem förändras inte nämnvärt. Vid styrketräning för-
ändras inte antalet fibrer. Däremot ökar mängden myosin och aktin i dem så att
de blir tjockare. Vid sprinterträning tränas mest typ 2 och typ 3. Antalet kapil-
lärer och mitokondrier ökar i typ 3 medan det i typ 2 framför allt är mängden
enzymer för glykolysen, och mängden myosin och aktin, som ökar.
Oavsett typ av träning är det viktigt att den blir allsidig eftersom muskler ofta
arbetar antagonistiskt, dvs. två muskler verkar i motsatt riktning vid en led. En
kroppsbyggare som bara tränar biceps 1 får därför problem med armen, eftersom 1
Biceps sitter på ovansidan av
triceps2 då blir underutvecklad. Likaså får en sprinter som bara tränar snabbhet armen.
2
Triceps sitter på undersidan av
inte tillräcklig styrka. armen.
Nya rön visar att träningsvärk inte beror på sönderslitna muskelfibrer vilket
man trodde tidigare. Det är istället muskelns arbete med att tillverka fler sarko- 3Sarkomerer är de kontraktila
merer3 som är orsaken. Värken beror troligen på att nerver tillfälligt kommer i enheterna i muskelfibern.
kläm när diametern och längden på fibrillerna ökar. Efter några dagar har ner-
verna samt fibrernas tjocklek och längd anpassat sig efter varandra och värken
0 ••

gar over.
För att undvika skador är det viktigt att värma upp väl, så att kroppen är för-
beredd på den ökade belastningen, och att göra träningen så allsidig som möjligt.
Det är också bra att varva ner, t.ex. genom lugn joggning efter ett löparpass. Att
stretcha musklerna kan också hjälpa.
Mjälthugg, eller håll, råkar de flesta ut för ibland, specielle vid löpning om
konditionen inte är så bra. Håll brukar oftast kännas alldeles under revbenen, på
höger eller vänster sida. Det finns ingen allmänt accepterad förklaring till vad det
är som händer i kroppen.
Om du får ont är det, enligt de senaste rönen, ligamenten mellan diafragman
och de inre organen som töjs ut så mycket att diafragmamuskeln krampar. Att
det är vanligare med obehag på höger sida beror på att levern, som är stor och
tung, sitter mer åt höger. När du springer dunsar levern upp och ner i otakt med
diafragman, och om du är otränad har ligamenten ännu inte blivit tillräckligt
starka för att hålla den på plats. Ibland hjälper det att bara andas lugnare ett tag.
Att stretcha musklerna efter
Det kan också hjälpa att stanna upp och med vänster hand på magen trycka träning hjälper dig att behålla
levern mjukt uppåt samtidigt som du andas lugnt. smidigheten.
Skador i skelett och muskler
Benbrott (frakturer) behandlas i lindriga fall med spjälning. Är det en allvarligare
fraktur behövs operation med påföljande gipsning. Nästan alla benbrott läker
samman så bra att man efter högst några månader är helt återställd.
Stukning eller vrickning betyder att man har skadat vävnaderna runt leden.
Oftast är det ledbanden (ligamenten) som har töjts ut eller delvis trasats sönder.
Om den stukade leden svullnar har antagligen en blödning uppstått i ett muskel-
fäste. Snabb kylning och stödjande lindning får oftast den stukade leden att läka
på några dagar.
För att undvika ledskador eller i värsta fall benbrott, är det viktigt m ed
uppvärmning innan man idrottar, speciellt vid aktiviteter med korta men
explosiva insatser som fotboll och squash, men även vid t.ex. jazzbalett och
streetdance.
Ryggskott (lumbago) drabbar relativt många en eller fler gånger under livet.
Ibland är det en felaktig rörelse eller ett felaktigt lyft som är orsaken, men lika
ofta är det svårt att hitta någon egentlig anledning. Vid ryggskott hugger det
plötsligt till i ländryggen (svanken) och en kraftig smärta strålar ut. Orsaken till
smärtan är att muskler i ryggen krampar så att en låsning mellan två eller flera
ryggkotor uppkommer. Vid svårare ryggskott kan de krampande musklerna dra
ryggen helt snett. Ryggskott läker vanligtvis av sig själva på några dagar till veck-
or. Läkningen går fortare om man försöker hålla igång så mycket som möjligt.
Svårare ryggskott kan bero på diskbråck, som också ofta drabbar ländryggen
och uppkommer när en stötdämpande disk (broskskiva) mellan någon av
ryggradens kotor brister och tappar sin form. När den trasiga disken buktar ut
kan den trycka mot ryggkanalens nervrötter så att en inflammation uppstår.
Förutom en molande värk i ryggen brukar smärtan stråla ner i det ena benet
(ischias). Domningar, stickningar och sämre känsel i benen är också vanliga
symptom. Till skillnad från de flesta andra skador som kan drabba skelett och
leder så påskyndas läkningen om
man försöker leva som vanligt och
röra sig så mycket som möjligt.
Endast svårare fall kan behöva
opereras.
För att undvika ryggskott och
diskbråck är det bra att använda
och träna rygg och magmuskler.
För mycket stillasittande gör att
dessa muskelgrupper blir så svaga
att de inte klarar av att skydda rygg-
raden vid mer oväntade rörelser.

Ett diskbråck syns mellan andra och tredje

kotan nedifrån. Broskskivan (disken) mel-
lan kotorna har pressats ihop så att den
trycker mot nervrötter i ryggmärgskanalen.
Det kan göra riktigt ont men läker oftast
ut av sig själv. (Datortomografibild, en
röntgenteknik.)

226
 En muskelbristning beror på att fibrer slits sönder och att en mindre blödning
uppstår. Läkningen tar upp till några veckor. Med ordentlig uppvärmning och
genom att inte överbelasta musklerna kan bristningar undvikas.
Efter ett hårt slag som ger en större blödning i en muskel (t.ex. "lårkaka") går
läkningen snabbare. Att reparera blodkärl tar inte så lång tid som att reparera
fibrer.
Vid både bristningar och blödningar förkortas läkningen om ett tryckförband
som dämpar blödningen snabbt läggs över skadan.

Tryckforband och kylning är

bra när man har råkat ut for
en muskelbristning.

SAMMANFATTNING:
••
RORELSEAPPARATEN
För stadga och rörelse har djuren skelett och muskler.
Skelett kan vara mjuka hydrostatiska, hårda exoskelett eller hårda endoskelett.
Skelettets funktion hos människan är skydd, minerallager, blodkroppsbildning och fäste
för muskler (rörelse).
Människans skelett består av cirka 200 olika ben: rörben, platta ben och oregelbundna
ben.
Benen är förenade med fogar eller leder.
Hos däggdjuren finns tre typer av muskler: tvärstrimmiga och glatta muskler samt
hjärtmuskler. Bara den tvärstrimmiga går att kontrollera med viljan.
Den kontraktila enheten i en tvärstrimmig muskel består av två typer av proteiner som
rör sig relativt varandra enligt filamentglidningsteorin.
Det finns långsamma röda aeroba, och snabbare vita anaeroba muskelfibrer.
 Nervsystemet
KAPITEL 22
Ett djurs inre och den yttre miljön förändras ständigt, oberoende av var djuret
lever och hur det ser ut. För att överleva måste djuren kunna svara på dessa
inre och yttre förändringar och antingen anpassa sig, förändra sig själva, eller
byta miljö. För att klara allt detta har större djur två kommunikationssystem
som kompletterar varandra: hormonsystemet och nervsystemet. Förenklat kan
man säga att hormonsystemet svarar för de långsamma förändringarna, medan
nervsystemet svarar för de snabba, ibland blixtsnabba.
Under evolutionen har nervsystemets grundenhet, själva neuronen eller nerv-
cellen, inte förändrats speciellt mycket. Däremot har utvecklingen lett till att
variationen är stor i hur nervcellerna är organiserade och hur systemen av nerv-
celler fungerar.

Med en magnetresonanskamera och datorbehandling kan man få så här detaljerade bilder av skallens
insida, här i tvärsnitt. Flera av delarna kan du identifiera med hjälp av teckningar längre fram i
kapitlet.

228
Nervsystem hos några djurgrupper
Hydror och andra nässeldjur
Den enklaste typen av nervsystem finner man hos hydrorna och andra nässel-
dj ur, bl.a. koralldjur och maneter. Deras nerver är organiserade i ett nätverk,
nervnät -Jn?I'<.
men de är inte specialiserade. Retas en nerv i systemet svarar alla likadant.

Plattmaskar
Hos plattmaskar finns ett enkelt centralt nervsystem. Längs kroppen finns nerv-
hydra
banor med samma form som en stege - två längsgående lite tjockare nervstam-
mar med mindre nerver som stegpinnar emellan. De tjockare, längsgående nerv-
stammarna löper samman i huvudändan i en samling nervceller, ett ganglion.
Systemet är exempel på ett enkelt centralt nervsystem med en " minihjärna''.
Plattmaskarnas nervsystem kan svara mer specifikt än nässeldjurens på yttre och
inre stimuli. Plattmaskarna kan till exempel söka sig mot en mörkare miljö om tvärgående ~ -'J
det blir för ljust, eller rulla ihop sig om de vidrörs. nerv

Leddjur och mollusker

Bland leddjur och mollusker har alla arter ett centralt nervsystem, men varia-
virvelmask
tionen inom grupperna är stor. Leddjuren har ett centralt nervrör på buksidan, {plattmask)

en samling av nervceller (ganglion) i huvudet och mer eller mindre utvecklade

sinnen. Inom gruppen mollusker är musslorna ett exempel på djur m ed ett rela- primitiv
tivt enkelt nervsystem, medan bläckfiskarnas nervsystem kan räknas som ett av hr a
djurrikets m er avancerade. Den åttaarmade bläckfiskens öga och hjärna är lika
avancerade strukturer som hos många inom däggdjursgruppen. En stor bläckfisk
kan i försök till och med klara av att lära sig fler kombinationer av former och
färger än hundar. Bläckfiskens öga är också ett exempel på hur två så olika djur
som människa och bläckfisk oberoende av varandra har utvecklat synsinnen som
är mycket lika i både anatomi och funktion.
insekt
(leddjur)
Ryggradsdjur
Hos ryggradsdjuren ligger nervriiret (ryggmärgen) på ryggsidan, skyddad inuti rygg-
raden. Både hjärna och ryggmärg omges av cerebrospinalvätska. Vätskans viktigaste
funktion för hjärnan är att vara stötdämpande, men den fungerar också som en mel-
lanstation för ämnesutbyte mellan blodkärl och nervceller i hjärnan och ryggmärgen.
Hos alla ryggradsdjur kan hjärnan delas in i tre delar: framhjärna, mitthjärna
och bakhjärna. Något förenklat kan mitt- och bakhjärna sägas styra automatiska
processer, medan framhjärnan är den processande (tänkande) d elen. Hos fiskar "
,/ , \ . (
1' I .
\

är framhjärnan mycket liten medan den dominerar hos däggdjur. Fiskhjärnan är

bläckfisk
också betydligt mindre, bara knappt en tiondel så stor som hos ett däggdjur av (mollusk)
jämförbar storlek. Även hos däggdjuren skiljer sig den relativa storleken mellan
olika arter. Det som har ökat mest i storlek under däggdjurens evolution är den
del av framhjärnan som kallas storhjärnan. Nervsystem hos några
djur-grupper. ''Hjärnorna"
Ett mer avancerat nervsystems funktioner kan sammanfattas i tre punkter:
eller nervknutarna hos de
• mottagning av signaler genom sinnen av olika slag, s.k. sensoriska signaler, tre översta är i jämförelse
• bearbetning av inkommande signaler i ett centralt nervsystem, med bläckfiskens enkla i sin
• utsändande av det centrala nervsystemets svar, s.k. motoriska signaler. uppbyggnad

229

Människan som modell for
ryggradsdjurens nervsystem.
Hjärna och ryggmärg utgör
CNS medan alla de nerver
som utgår från hjärnan och
ryggmärgen tillhör PNS.
Från ryggmärgen utgår 31
par ryggmärgsnerver och från
hjärnan 12 par kranialnerver.
( 1
Knäreflexen är ett exempel på
en medfödd enkel reflexbåge.
När läkaren slår lätt på ett
ledband under knäskålen
tror nerverna att benet böjer
sig. Reflexsvaret blir att benet
sträcker ut sig. Om reflexsvaret
uteblir eller om det är ryckigt,
är det ett tecken på sjukdom
eller skada i PNS eller CNS.
Människans nervsystem
Nervsystemet är uppbyggt av en enorm mängd nervceller (neuroner) av olika
storlek och av ännu fler gliaceller, dvs. stödjande celler som omger nervcellerna.
Hjärnan ensam innehåller ungefär hundra miljarder små nervceller. Andra n erv-
celler kan bli mycket långa, exempelvis de som löper från ryggradens slut, genom
hela benet och ner till foten. Hos långbenta personer kan de bli över en m eter.
Nervcellernas struktur varierar, men så gott som alla överför signaler elektriskt
inom nervcellen m en kemiskt mellan olika nervceller. D e kan vara specialiserade
mottagare, som syn-, hud- och luktsinnesceller, eller så kan de överföra signaler
till eller från det centrala nervsystem et. Funktionellt indelas nervsystemet i
• Centrala nervsystemet (CNS) som består av hjärna och ryggmärg. CNS
uppgift är att vara samordnings-, tolknings- och kontrollcentral.
• Perifera nervsystemet (PNS) som är alla övriga nerver och som direkt eller
indirekt är kopplade till CNS.
Sensoriska och motoriska nerver, och interneuroner
PNS är indelat i inåtledande, sensoriska nerver och utåtledande, motoriska
nerver. De sensoriska nerverna tar emot intryck bl.a. våra från sinnen och
skickar dem till CNS för bearbetning. I CNS är det interneuroner, en min-
dre och starkt förgrenad typ av nervceller, som står för tolkning och analys. De
motoriska nerverna är sedan de som överför hjärnans och ryggmärgens svar till
kroppens olika delar. De motoriska nervcellernas cellkroppar befinner sig oftast
i C NS, främst i ryggmärgen och i hjärnans grå substans (ses. 241), medan de
sensoriska nervcellerna vanligtvis har sin cellkropp utanför CNS. En annan skill-
nad är, att cellkroppen hos de motoriska nerverna ligger i ena änden av axonen
medan de sensoriska har den någonstans utefter axonen.
Hur sensoriska nerver samverkar med motoriska nerver kan exemplifieras
med reflexer (se också nyckelhålet på s. 233) . Generellt kan reflexer beskrivas som
snabba och stereotypa (alltid likadana) svar på stimuli utan att hjärnan behöver
bli inkopplad. I bilden nedan ser du hur knäreflexen, som får underbenet att
rycka uppåt när ett lätt slag ges, beror på kopplingen m ellan olika typer av nerver.
,,
Reflexen börjar med ett slag på en 2 Slaget registreras, och sesoriska 3 De sensori ska nerverna kommunicerar
sena fästad vid en muskel . nerver ski ckar en signal till med motornerver, som överför signaler
ryggmargen. till muskeln, och gör att den drar ihop
sig. Då åker underbenet fram.
Cellkropp på sensorisk nerv
-
_...,.., -.... - Sensoriska neuroner
-- kommunicerar också med
!'
grå sul§stans ..........._
interneuroner i ryggmärgen.
cellk\ opp på
~ motor,isk nerv lnterneuronerna hindrar
motornerver kopplade till den
antagonistiska muskeln på
lårets baksida att dra ihop sig.
e sensorisk neuron
e motorne uron
tvärsnitt genom ryggmärgen
• interneuron
230
Det somatiska och autonoma nervsystemet
De motoriska nerverna kan indelas ytterligare: De nerver som vi kan kontrollera
med viljan, t.ex. nerverna till skelettmuskulaturen, tillhör det somatiska 1 systemet. 1
kroppsliga
2 självgående
De nerver som vi inte kan kontrollera med viljan tillhör istället det autonoma2
systemet.
De somatiska viljestyrda nerverna, de som styr våra medvetna muskelrörelser,
utgår från CNS och når målet direkt. Signalsubstansen är alltid acetylkolin (se s.
238). D e autonoma nerverna som styr icke viljestyrda muskler utgår också från
CNS, men kopplas om på vägen till målet. Här behövs alltså två seriekopplade
nerver, se bilden nedan. Signalsubstansen är acetylkolin i den första kopplingen
(synapsen) mellan de två nerverna, men i slutsteget förekommer olika signalsub-
stanser. Beroende på vilka receptorer som mottagarorganets celler har på sin yta
kan de antingen verka stimulerande eller hämmande.
Har du reflekterat över hur mycket som ständigt sker i din kropp utan att du
behöver tänka på det? Hjärtmuskulaturen, den glatta muskulaturen runt blod-
kärl och inre organ och matspjälkningssystemet arbetar, alla körtlar producerar
vad de ska, och allt fungerar utan att du behöver ägna det en tanke. Det är det
autonoma, icke viljestyrda nervsystemet som arbetar i tysthet.
Hur kroppens olika organ klarar av att göra "just lagom" för att du som indi-
vid ska fungera väl, beror på att olika receptorer hela tiden läser av tryck, tempe-
ratur och kemisk status i kroppen. Dessa receptorer skickar sedan information
om kroppens status till CNS (och hormonsystemet) . Ändras t.ex. blodtrycket,
pH eller syrgasnivån så att den faller utanför den homeostatiskt tillåtna gränsen,
skickas nervsignaler ut från CNS som motverkar förändringen.
Det autonoma nervsystemet delas in i det parasympatiska nervsystemet och det
sympatiska nervsystemet, som båda är i kontakt med CNS, samt det enteriska
nervsystemet som agerar mer självständigt.

SYMPATISKA NERVSYSTEMET

Effekt på målorgan: Effekt på målorgan:

drar ihop pupillen ~,'>-.,,,. ..,-, vidgar pupillerna

stimulerar saliv· ~>-.,, hämmar saliv·

utsöndring ,,,--< utsöndring

drar ihop luftrören ~,')-,-t ·- - K l ~ vidgar luftrören

~

hämmar hjärt· ~·>--1 ....--t<l....--+--< ökar hjärt·

verksamheten verksamheten

stimulerar ~·>--1 ....--+--<•~ hindrar aktiviteter

magsäck och tarm ~,>-1 '--< i magsäck och tarm
• __,,. hämmar aktivitet
stimu lerar aktivitet >,-.>--1
i bukspottkörteln i bukspottkörteln
Bilden visar organisationen
stimulerar gallblåsan >,-.,>---' stimulerar glukos - av det autonoma nervsystemet
frisättning från levern i de sympatiska och de para-
drar ihop urinblåsan >,-.,>----.
---:~ stimulerar frisättning sympatiska systemen. Förenklat
erigerar könsorganen ~:>------... av adrenalin och noradrenalin uttryckt så dominerar para-
sympatiska nervsignaler vid
~-<":~ utvidgar urinblåsan
vila och sympatiska signaler
->- = synaps .........,,K stimulerar till utlösning vid aktivitet.
= ansamling av nervcellskroppar samt s.ammandragningar
av vagina

231
 Det parasympatiska systemet är aktivt när kroppen är i vila och går på lågvarv,
förråd fylls på och underhåll sker. De parasympatiska motoriska nerverna utgår
från hjärnstammen (ses. 240) och ländkotorna.
Det sympatiska nervsystemet aktiveras istället när kroppen behöver anstränga
sig, och i alarmsituationer, "kämpa eller fly", dvs. vid stress eller fysisk ansträng-
ning. De sympatiska motoriska nerverna utgår från bröstkotorna eller från
korskotorna (de strax ovanför svanskotorna).
Det enteriska nervsystemet kallas ibland för bukhjärnan, och det arbetar
relativt oberoende av CNS. Dess funktion är att sköta tarmarnas arbete från
magsäcksmunnen till ändtarmen. De enteriska nerverna sitter i två lager av täta
nätverk runt tarmarna.
Det är förstås så att de olika systemen är väl integrerade och samverkar, även
om texten beskriver dem som åtskilda. Som exempel kan nämnas att du med
viljan kan påverka ditt hjärtas autonoma rytm - sänka den med meditation eller
öka den genom att tänka på något riktigt skrämmande. När du sitter i klassrum-
met dominerar signaler från de parasympatiska nerverna, men även för så enkla
rörelser som att resa sig upp från klassrummets stol behövs signaler från det
sympatiska systemet.

Sammanfattning, nervsystemets funktionella indelning

CENTRALA NERVSYSTE MET

hjärna + ryggmärg
(samordnings- och kontrollcenter)

PER I FERA NERVSYSTEMET

alla övriga nerver
(kommunikation mellan resten av kroppen och CNS)

7
MOTORISKA NERVER SENSORISKA NERVER
(leder impulser från CNS (leder impulser från receptorer som registrerar
till muskler och körtlar) den yttre och inre miljön till CNS)

I
SOMATISKA AUTONOMA
NERVSYSTEMET N ERVSYSTEMET

I
SYMPATISKA PARASYMPATISKA ENTERISKA
NERVSYSTEMET NERVSYSTEMET NERVSYSTEMET

'

Nervsystemets organisation
hos människan.

232
NYCKELHÅL:
Reflexer
Den klassiska definitionen av reflexer är
ryggmärgens eller hjärnstammens (se s.
240) snabba automatiska svar på stimuli
som smärta eller starkt ljus. Här använ-
der vi dock en något vidare definition.
Reflexer kan grovt delas in i medfödda
och inlärda. Med medfödda menas de
reflexer som är genetiskt program-
merade och som inte kan kontrolleras
med viljan. Med inlärda menas de mer
komplexa och automatiska reflexer som
vi har tränat in, se även procedurminnen
s. 245. De senare kan liknas vid snabba
motorvägar för komplicerade vardagliga
rörelser så att vi ska slippa tänka varje
gång vi går, simmar, cyklar eller kör bil.
För de flesta tar det lång tid att lära sig
de här aktiviteterna, men när vi har au-
tomatiserat de nödvändiga rörelsemönst-
ren så finns de kvar livet ut. Någon tydlig
gränslinje finns inte mellan de medfödda
och de inlärda reflexerna, eftersom även
de medfödda delvis kan kontrolleras
med viljan. Du kan t.ex. hålla andan ett
tag eller låta bli att blinka, men förr eller
senare tar automatiken över.
---
De medfödda reflexerna delas in i
autonoma och somatiska. De autonoma
reflexerna styr bl.a. hjärtmuskulaturen
och den glatta muskulaturen runt inre
organ, tarmar och blodkärl, medan de
somatiska reflexerna påverkar den tvär-
strimmiga skelettmuskulaturen.
Alla reflexer följer samma system, som
delas in i fem steg.
1. En receptor stimuleras, t.ex. en smärt-
känslig nervcell i huden.
2. Sensoriska neuroner överför signalen
till CNS (centrala nervsystemet).
3. Signalen tolkas i CNS. Reflexen kan
vara monosynaptisk, som knäreflexen
och kopplas då om direkt i ryggmärgen
från en sensorisk nerv till en motorisk
nerv. De flesta reflexer som smärtreflexen
är dock polysynaptiska. I ryggmärgen är
de kopplade till flera interneuroner, som
också skickar signalen upp till hjär-
nan. De polysynaptiska reflexerna går
också att påverka med viljan. Du kan
t.ex. bestämma dig för att behålla han-
den på den varma spisplattan trots att
reflexen vill rycka bort den.
4. Motoriska neuroner överför signalen
från CNS till skelettmuskler.
5. Muskelceller svarar på den motoriska
signalen. Det kan till exempel vara de
muskler som arbetar när handen rycks
undan från den heta spisplattan.
Några exempel på medfödda ryggmärgs-
reflexer är knäreflexen som du läste om
på s. 230, böjreflexen som drar bort
den kroppsdel som registrerar smärta,
och sträckreflexen som får muskler att
automatiskt dra ihop sig när de sträckts
ut. När en läkare försöker ringa in en
neurologisk skada undersöker han eller
hon bl.a. flera av de reflexer som nämns
ovan.
Andra exempel på medfödda reflexer är
när du på en skogspromenad registrerar
en gren och automatiskt väjer för den.
Det beror på att ögat tar emot ett synin-
tryck som bearbetas i hjärnan, och svaret
blir att du väjer. Alla som har gått mot
en gren eller sprungit på en stenig strand
där fötterna hamnar rätt, förstår att allt
det här sker snabbt. Men reflexer kan
ske ännu snabbare. Om vi återvänder till
skogpromenaden har det säkert hänt dig
att grenen eller kvisten kommit mot ögat
utan att du medvetet hunnit se den. Då,
när du inte hinner väja, skyddas du av
blinkreflexen, som aktiveras när hornhin-
nan berörs. Signalen går då till hjärn-
stammen, och därifrån till ögonlockets
muskler. Nervcellernas reflexhastighet
kan nå upp till 200 m/s och det tar inte
mer än cirka 0,030 sekunder för ögon-
locket att stängas och skydda ögat.
Det sista exemplet tar vi också från ögat,
den mer välbekanta pupillreflexen. När
du tänder lampan i ett mörkt rum eller
när du tittar mot något extra ljusstarkt
som en strålkastare, så minskar pupillens
diameter blixtsnabbt för att skydda ögats
inre känsliga delar.
Att lära sig cykla på två hjul betyder for de
flesta en del skrubbsår innan reflexerna är
inlärda. Innan reflexerna for att klara av
enhjulingen sitter som de ska räcker det nog
inte med några skrubbsår.
233

Nedan syns två nervceller
med sina utskott dendriter
respektive axoner. Till höger
syns ett tvärsnitt av rygg-
märgsnerver som består av
många hopbuntade neuroner
(mörka prickar), omgivna av
isolerande myelin.
Merparterna av axonerna i
PNS är klädda medfettrika
gliaceller kallade Schwanncel-
ler som tillsammans bildar en
så kallad myelinskida runt
axonen. Dessa celler är elek-
triskt isolerande så att impul-
sen snabbt kan hoppa mellan
noderna, mellanrummen. Vid
den autoimmuna sjukdomen
MS sker en långsam nedbryt-
ning av myelinskidan runt
axonen.
Nervcellen
Nervceller, även kallade neuroner, är långlivade celler som följer oss hela livet.
De flesta av dem har tappat sin delningsförmåga, så det gäller att vårda dem
väl. De har en mycket intensiv ämnesomsättning och är beroende av en ständig
närings- och syretillförsel. Utan syre överlever en nervcell bara några minuter,
vilket innebär att syrebrist i hjärnan så kort tid ger skador som inte kan repareras.
Oavsett hur nervcellerna ser ut så har de några saker gemensamt. Alla har en
cellkropp med cellkärna, mottagande utskott, dendriter, och en eller flera långa,
förgrenade utgående utskott, axoner. I axonens ändar finns ändknoppar med
terminalblåsor som kemiskt för signalen vidare till en annan nerv via en synaps,
eller till nervens målstation som kan vara en muskel. Strukturen skiljer sig också
mellan nervceller av olika specialiseringar. Bipolära nervceller har bara en dendrit
och en axon, som ljusreceptorerna i ögats näthinna. Hjärnans nervceller är istäl-
let multipolära och kraftigt förgrenade för att ha kontakt med så många andra
nervceller som möjligt. Andra nervceller är unipolära och saknar förgreningar,
som de sensoriska neuroner som löper från skelettmuskler till ryggraden.
Alla nervceller har ett stort antal
gliaceller av olika typer runt sig. Glia-
cellerna stödjer och skyddar, sköter
ämnesutbytet mellan nervceller och
kapillärer samt "städar upp" joner och
signalsubstanser. En typ av gliaceller i
PNS, Schwanncellerna, bildar ofta
även ett elektriskt isolerande skikt, en
myelinskida, runt nervcellens axon.
Denna gör att den elektriska signalen
kan "hoppa" i mellanrummen, noder-
na, mellan myelinskidans celler och
därmed färdas mycket snabbare.
lager av myelin
cellkärna i \
Schwanncell ~./"'<:(' axon
'i..--5--::::-;:7" myelinskida ~
i v
~ '-
\
'
axon , \
- - ~ / Schwanncell
~~
noder __.., nod- ställe där nervcellens axon inte är myeliniserad
Senare forskning har visat att en del gliaceller i hjärnan, så kallade astrocyter
även kan kommunicera - både med varandra och med de neuroner de omger.
De har bl.a. visat sig stimulera nervcellerna att bilda fler synapser. En synaps är
signalöverföringen mellan två nervceller, se s. 237. Forskningen om sjukdomar
som bryter ner nervceller, t.ex. Alzheimers sjukdom och MS, multipel skleros (se
s. 248 och 249), har därför börjat fokusera alltmer på gliacellerna.
234
Nervsignalen
En nerv kan inte jämföras med en elektrisk sladd där elektroner vandrar, vilket
man ibland ser i böcker. Själva nervsignalen beror istället på att joner rör sig mel-
lan nervcellens in- och utsida. I nervcellen finns alltid en elektrisk potentialskill-
nad (spänningsskillnad) mellan cellens in- och utsida, vilken beror på att mäng-
den positiva och negativa joner skiljer sig åt mellan dem. Vid vila, vilopotential,
är det mer negativa joner på insidan och vid retning, aktionspotential, kortvarigt
mer positiva joner på insidan av nervcellen. Från vilotillståndet förändras alltså
denna potentialskillnad när en nervimpuls passerar.

Vilopotentialen
Vilopotentialen uppstår framför allt genom att nervcellen aktivt pumpar ut po-
sitiva natriumjoner, så att insidan av nervcellen får negativ elektrisk potential
relativt utsidan. För att vilopotentialen ska uppkomma räcker det inte med aktiv
transport av natriumjoner. Fler joner, bl.a. kaliumjoner, är inblandade.
Precis som övriga membraner så är nervcellens halvgenomträngligt och med
olika proteiner inbäddade. De i detta sammanhang viktiga proteinerna är passiva
jonkanaler och aktiva jontransportörer. Genom jonkanalerna rör sig natrium-
och kaliumjoner med koncentrationsgradienten, alltså från hög till låg koncen-
tration. Eftersom det är en högre koncentration av kaliumjoner inne i nervcellen
än utanför, läcker en relativt stor del ut genom diffusion, medan den motsatta
riktningen gäller för en mindre del av natriumjonerna. För att få en skill11ad i
potentialen mellan in- och utsidan av nervcellens membran behövs aktiva jon-
transportproteiner, natriumkaliumpumpar. När tre natriumjoner förs ut ur cellen
förs två kaliumjoner in. Nettotransporten blir då att fler positiva joner förs ut än
in, och resultatet en vilopotential på -70 m V
Negativa joner och negativt laddade proteinmolekylers flöde balanserar de
positiva jonernas rörelser.

voltmeter -70 mV mikroelektrod

mikroelektrod inuti cellen utanför cellen
'-------------- - ---------
:+ + + + + + + + Potentialskillnaden mellan
-------- neuronmembranets insida och
-------- utsida. Här visas vilopotentia-
len eftersom voltmetern ger ett
++++++++ utslag på - 70m V
r-------------------------------------------_,_
I
---- ... --~ ... ---- --·---·--

------------ cellmembran

neuron

Aktionspotentialen - nervimpulsen
När nervcellen retas uppkommer en aktionspotential. Retningen kan vara meka-
nisk som när du berör huden, kemisk som när olika transmittorsubstanser når
neuronen eller elektrisk som vid direktkontakt mellan neuroner i hjärnan.
För att det ska bli en signal gäller "allt-eller-intetlagen". Det betyder att ret-
ningen måste nå över en bestämd styrka, eller ett triiskelvärde, för att aktionspo-
tentialen ska utlösas. Når retningen över tröskelvärdet blir svaret alltid detsamma,

235
 och membranet depolariseras. Depolarisering kan jämföras med en strömstöt och
innebär att jonkanaler för natrium öppnas så att natriumjoner forsar in. Följden
blir att insidan kortvarigt går från vilopotentialens -70 m V till +35 m V. En
aktionspotential har uppkommit.
I realiteten är fler joner inblandade. I neuronens membran finns två olika
passiva kanalproteiner, en för natriumjoner och en för kaliumjoner. Dessa ka-
nalproteiner har portar som antingen kan vara stängda eller öppna. Stegvis sker
följande under aktionspotentialen:
Steg 1. Både Na+- och K+-portarna är stängda. Vilopotentialen, - 70 mV,
upprätthålls framför allt av transportproteinet som aktivt pumpar ut Na+ och in
K+ (men i mindre mängd).
Steg 2. D epolarisation. Portarna för natriumjoner öppnas och Na+ strömmar in.
K+-portarna är stängda.
Steg 3. Repolarisation. Na+-portarna stängs. K+-portarna öppnas, så att dessa
joner strömmar ut - neuronen återgår till vilopotential.
Steg 4. Hyperpolarisation. K+-portarna är lite långsamma och därför når
membranpotentialen kortvarigt ett mer negativt värde än vilopotentialens -70 m V.
De fyra stegen, aktionspotentialen, tar bara några millisekunder och under
denna tid kan neuronen inte ta emot någon ny retning.

utanför - @.., ,,·• kaliumport

cellen
•••
l\\!\fl ••• ' !f !f i
!I il J

inuti -
cellen natriumport
''' ·~-e•••
..._.,.

1 stängda natrium och kaliumportar 2 depolarisering

aktio spotential
30
-
--"'
.~
c
0
0
2' 3

Cl.
c
~
J:l
E · 55
"'
E ·70
1 j
4-
~
,1,

Aktionspotentialen i fyra steg. •••

' lT !f i
Il !I J
•••
' lf !f
JI Jl j
<

En utförligforklaring till de
•• 1 2 3 4
tid
5
•••
olika stegen finns att läsa i
texten. ..........._____,,,,,,,.,,
4 hyperpolarisering 3 repolarisering

Impulsens färd genom neuronen

Den aktionspotential som oftast har startat i nervens dendriter fortplantas genom
att upprepas längs med hela neuronen. De natriumjoner som har strömmat in
vid dendriten ändrar vilopotentialen längre fram i nerven så att tröskelvärdet på
cirka -55 mV överskrids. Kanalerna för natriumjoner i denna del av membranet
öppnas då, och ännu mer natriumjoner strömmar in, vilket resulterar i en
aktionspotential. Denna process fortsätter längs med hela axonen.
I PNS är de flesta axoner omgivna av myelinceller som hindrar jon.flöden,
utom i noderna, där det saknas myelin (s. 234). Istället för att aktionspotentialens
jonflöden sker längs med hela axonen hoppar signalen från nod till nod. I de
myelinklädda nervcellerna färdas därför signalen snabbare än i "nakna'' axoner.

236
 Signalen kan normalt bara färdas i en riktning. Att den inte kan gå baklänges
beror på att det tar lite tid för cellen att återgå till vilopotentialen igen (bakom
aktionspotentialen ska vilopotentialen återställas, medan membrandelen framför
signalen är beredd på aktion). Om en nerv däremot retas mitt på axonen, så
sprids signalen i båda riktningarna.

aktions- ._ ___ I

Synapsen - nervceller kommunicerar potential

- - + + + + +
Nerver kommunicerar med andra celler i kemiska eller elektriska synapser. Synap-
sen sker i synapsspa!ten, som är utrymmet på bara några tiotal nanometer mellan
-- ""r - - - - -
Na+

utsöndrande och mottagande nervcell. ~

- - + + + + +
Elektriska synapser är mycket snabba, men kan inte varieras eller modifieras. En aktionspotential uppstår när natrium joner
Avståndet mellan cellerna är så kort att de nästan står i direktkontakt. Den första strömmar in genom cellmembranet.

cellens elektriska signal (aktionspotential) fortsätter oförändrad i nästa cell. Hos K+ aktions- ~
potential
människan är denna typ av synaps ovanlig, men den förekommer i delar av hjär-
4)3?' - - + + +
nan och orsakar t.ex. ögats ryckiga rörelser.
Kemiska synapser dominerar stort hos människan, både mellan nervceller och
- - - - -
mellan nervceller och t.ex. muskelceller. I synapsen omvandlas den elektriska - - - -
signalen till en kemisk signal i nervcellens ändknopp. Fördelen med kemiska sy- ~ - - + + +
Depolarisering framför aktionspotentialen och
napser är att de går att både variera och modifiera. repolarisering efter.
I synapsen mellan två nervceller leder den kemiska signalen till att en ny ak- + aktions-
tionspoten tial uppstår i mottagarcellen. Om den mottagande cellen är en mus-
+ + ffl ~""~ +
kelcell kan signalen istället leda till kontraktion av muskeln.
- - - - ,dJ:i; -
Effekten av synapsen är antingen hämmande (inhibitorisk) eller stimulerande ..,,.. Na+

(excitatorisk). Om synapsen ska verka hämmande eller stimulerande avgörs dels - - - ....... ·:,-.......

av det mottagande membranets struktur, dels av typen och mängden + + - - +

transmittorsubstans (se nyckelhålet på nästa sida). Vad som händer i synapsen är Nervimpulsens (aktionspotentialens)
lättare att förstå om du studerar figuren nedan. fortplantning i nervcellen. Jämför
denna bild med den på förgående
sida. I de flesta neuroner kan im-
nervcellens pulsen bara färdas i en riktning,
presynaptiskt membran
ändknopp
synapsspalt
då nervcellen måste repolariseras,
postsynaptiskt
dvs. hinna återgå till vilopotential,
-,_ membran innan den är redo för en ny impuls.
--- --- _______ ..., ',,
',,
- ---
........... -- -- -- ,,
.......... ---, --
--- --
,.,. --------------------- ---------------------------------------------------'~ I
I I synapsen överfors signalen från en nervcell till nästa,
I

/ I 1
I
I
I
I
eller till en effiktorcell, som muskelcellen.
1. Nervimpulsen når nervens (axonens) ändknopp.
membranblåsa spännings-
med transmittor- styrd 2. I ändknoppen oppnas då kanalproteiner fär kalcium-
substans Ca 2 + -kanal ;oner.
0 3. Kalciumjonerna får blåsorna med transmittorsubstans
0 3 0
oo
presynaptiskt o G- ca2 + att släppa ut sitt innehåll i synapsspalten.
membran
ioo 4. Transmittorsubstamerna binder till receptorer på
Oo
I kanalproteiner (ofta för natriumjoner) i mottagarcellens
~ (dendritens) membran.
4 5. Natriumjoner forsar in och en aktionspotential uppnås.
synapsspalt
O o-- Na+ 6 Signalen fortsätter sedan genom mottagande nervcell på
5 Oo o O
1 I receptor- samma sätt som beskrivits tidigare.
: postsynaptiskt styrd
00 Oo 7. Transmittorsubstansen bryts snabbt ner av enzymer och
: membran jonkanal
oo
Oo delarna fors tillbaka till ändknoppen på den nervcell som
I

~--------------------------------------------------------------------~-------~J transmittorsubstansen kom från.

237
NYCKELHÅL: exempel på varje typ, deras effekt och lernas ändknoppar. Neuropeptider med
var i kroppen de förekommer. endorfiner som exempel bildas i nervens
Nervsystemets Klassiska små transmittorsubstanser, alla cellkropp.
transmittorsubstanser utom endorfiner nedan, bildas i nervcel- mitokondrier synapsspalt
Transmittorsubstanser, även kallade
signalsubstanser, är de kemiska signaler
som nerver kommunicerar med. Idag
är drygt ett SO-tal olika transmit-
torsubstanser kända. Många av dem kan
verka både hämmande och stimulerande
beroende på hur receptorproteinerna i
den mottagande cellens membran ser
ut. Det innebär att samma transmit-
torsubstans kan ge olika effekt på olika
mottagarceller. De flesta nervceller har
två eller flera olika transmittorsubstanser
i sina ändknoppar. Vilka och hur mycket
som släpps ut i synapsspalten bestäms
bl.a. av frekvensen nervimpulser.
Transmittorsubstanserna kan delas in i
två större grupper:
De klassiska transmittorerna, som är
små molekyler, och de senare upptäckta,
större neuropeptiderna. I tabellen ges
axon (ändknopp) på nerven 1 synapsblåsor dendrit på mottagande cell

Transmittorsubstanser
NAMN FÖREKOMST EXEMPEL PÅ EFFEKT I bildens centrum visas en
synaps mellan två nervceller
Acetylkol in både i CNS och PNS Stimulerande effekt på skelettmuskulatur. Hämmande effekt på glatt
i hjärnan. Den sigrzalläm-
muskulatur.
nande nervcellen har synaps-
Noradrenalin både i CNS och PNS, men "Må bra" -transmittor. Amfetamin ökar halten. Kokain och antidepressiva blåsor (röda prickar) fyllda
också som hormon medel bromsar nedbrytningen. med transmittorsubstans. I
..
Dopamin både i CNS och PNS "Må bra"-transmittor. Aven viktigt för muskelkoordination. Amfetamin både den lämnande och den
ökar mängden. Kokain bromsar nedbrytningen.Vid Parkinsons sjukdom mottagande cellen finns också
(se s. 248) fungerar inte dopaminbildningen. mitokondrier (blå) som förser
Serotonin bara i CNS Hämmande effekt på aggressivitet, sexuell aktivitet, aptit m.m. För låg nervcellerna med energi.
serotonin halt kan ge depression. Vanliga antidepressiva medel höjer Mellan cellerna finns synaps-
serotoninhalten. spalten (röd). (TEM-bild,
ATP både i CNS och PNS Produceras i överskott av skadade celler och leder till att vi upplever förstoring ca 50 000 gånger.)
smärta.
GABA bara i CNS Hämmande effekt - "hjärnans bromspedal". Alkohol förstärker effekten
av GABA och ger en avslappnande effekt vid små mängder, men motsatt
effekt vid större p.g.a. signalkaos i hjärnan. En del ångestdämpande
mediciner (ibland kallade lyckopiller) verkar på liknande sätt.
Glutamat bara i CNS Stimulerande effekt - "hjärnans gaspedal". Viktig för minnet och
inlärningen. För höga halter kan leda till psykos och schizofreni. Det finns
ännu inga bra glutamathämmande mediciner eftersom biverkningarna är
svåra, men forskning pågår.
Endorfiner bara i CNS Hämmande effekt bl.a. på smärta. Kallas ibland kroppens egna opiater Några vanliga transmittor-
eller kroppen eget morfin. Heroin, morfin och andra opiater verkar på substanser, var i kroppen de
samma sätt. Rökning höjer endorfinhalten, en av anledningarna till att förekommer samt exempel på
rökare har svårt att sluta. Endorfinproduktionen höjs också vid hård fysisk deras effekt.
träning och kan leda till "träningsnarkomani".

238
 Centrala nervsystemet, CNS
Det centrala nervsystemet består av hjärnan och ryggmärgen och är centrum
för samordning och kontroll, men också för våra mentala funktioner. Nerv- och
gliacellerna i hjärnan och ryggmärgen väger tillsammans bara drygt 1,5 kg, men
förbrukar nästan 20 °/o av kroppens energi och syrgas. Hjärnan är beroende av
en jämn tillförsel av energi och syrgas, och även korta stunder med syrebrist kan
ge svåra skador.
Totalt finns mer än 100 miljarder förgrenade nervceller i CNS, och ännu fler
gliaceller. Varje nervcell är i direktkontakt med tusentals, ibland över 10 000
andra nervceller, och står indirekt i kontakt med samtliga andra nervceller.

Hjärnhinnor och cerebrospinalvätska

Ytterst, som skydd för de känsliga nervcellerna i hjärnan, finns hjärnskålens
skallben. Innanför skallbenet omges CNS av tre hinnor: Den yttre hårda hjärn-
hinnan, den mellanliggande spindelvävshinnan och den inre mjuka hjärnhinnan.
Mellan de två yttre hinnorna finns hjärnvätska (cerebrospinalvätska) och här
löper stora artärer och vener som sköter transporten till och från CNS. I blod-
kärlen varierar innehållet av ämnen, medan hjärnvävnaden är beroende av en
jämn koncentration. All transport av ämnen in i och ut ur CNS sker därför via
hjärnvätskan, som har fu nktionen av en blod-hjärnbarriär. Även inne i hjärnan
finns stora hålrum (ventriklar) med hjärnvätska. Vid misstänkt infektion i CNS,
som t.ex. de fästingburna sjukdomarna borrelia och TBE, tas ett prov på hjärn-
vätskan mellan ryggkotorna i ländryggen.

Hjärnans anatomi
Hjärnan kan grovt delas in i hjärnstammen, mellanhjärnan, !il/hjärnan och stor-
hjärnan. Även om de olika delarna i hjärnan beskrivs var för sig, så arbetar ingen
av hjärnans delar oberoende av andra delar, utan de samverkar på olika sätt.
Detta är bra att ha i minnet när olika funktioner beskrivs i nästa avsnitt, eftersom
liknande funktioner kan anges för flera delar i hjärnan.
I figuren nedan till vänster syns höger hjärnhalva från insidan. Där är alla de-
lar som förekommer i nästa avsnitt markerade. I figuren till höger är hjärnstam-
mens och mellanhjärnans m arkerade delar sedda framifrån.
Hjärnan är oerhört komplex och därför svår att studera. Det finns fortfarande

centralfåran
• hjärnbalken
thalamus •
storhjärnan , , ~ \ .,..-...-~l~"""...._
I
\
'•
•
epifysen

hypothalamus ~ :::::::~ ~ Till vänster ett längd-

hypofysen
.'
I
snitt av hjärnan, högra
,
/ ... ··"'
mitthjärnan / , · , lillhjärnan _,.,., hjärnstammen halvan. Till höger ett
// ' tvärsnitt av hjärnan
bryggan / •
~
hjärnstammen
förlängda märgen ~ förlängda märgen sett framifrån.
I
•

239

I det här längdsnittet av hjär-
nan är hjärnstammens delar
markerade: Förlängda märgen
(blå), bryggan (ijusblå) och
överst mitthjärnan (lila).
Hjärnstammen styr över-
levnadsfo.nktioner som
andning, blodtryck, vakenhet
och sömn.
I det här längdsnittet av
hjärnan är mellanhjärnans
delar markerade. Till mellan-
hjärnan räknas bl.a. thalamus
och hypothalamus.
stora luckor i vår kunskap om hur hjärnan fungerar. Vi börjar så smått förstå
funktionerna hos enskilda delar, men steget till att även förstå helheten är långt.
En jämförelse kan vara vår kunskap om DNA. Vi har detaljkunskaper ner på
gen- och nukleotidnivå, men vi är långt ifrån att förstå hur och när generna
samverkar.
Hjärnstammen
I ett evolutionärt perspektiv är hjärnstammen den äldsta delen av människans
hjärna, med centra för grundläggande överlevnadsfunktioner. Ibland kallas den
för reptilhjärnan. Hjärnstammen delas in i
• förlängda märgen, som är övergången mellan ryggmärgen och själva hjärnan.
Den förlängda märgen är ett homeostatiskt centrum för andning, blodtryck,
hjärtrytm och matspjälkning. Ibland kallas förlängda märgen den livsuppe-
hållande delen av hjärnan.
• bryggan, som fungerar som en omkopplingsstation (telefonväxel) för signaler
mellan storhjärnan och lillhjärnan. Bryggan är därför viktig bl.a. för vår för-
måga att hålla balansen.
• mitthjärnan, som är kopplingsstation för syn- och hörselimpulser, men också
centrum för smärta, vakenhet (uppmärksamhet - hålla fokus) och sömn.
Genom hjärnstammens tre delar löper den retikulära formationen. D et är
denna del som filtrerar alla de miljontals sinnesintryck som du ständigt tar emot
- här skiljs väsentligt från oväsentligt. När du t.ex. sitter och lyssnar på din lärare
filtreras alla signaler om din kropps position bort, ända till dess att du börjar
tappa koncentrationen. D å märker du återigen hur obekväm stolen är.
Mellanhjärnan
Mellanhjärnan kan också betraktas som en evolutionärt äldre del av vår hjärna.
D en delas in i thalamus, hypothalamus, hippocampus, de basala ganglierna,
luktbulben och det som kallas det limbiska systemet. Dessa inre delar av hjärnan
har först på senare tid börjat studeras mer ingående med hjälp av ny teknik.
Thalamus kallas "nyckeln till och från storhjärnan". I thalamus sorteras alla
inkommande och utgående signaler för att sedan skickas vidare till rätt del av
storhjärnan respektive kroppen. Thalamus är även viktig för känslor och för
240
medvetandets aktivitetsnivå.
Hypothalamus reglerar drifter som sexualitet, aggression, rädsla, hunger, törst
och stress, men även kroppstemperatur.
Hippocampus är viktig för inlagring av minnen och för lokalsinnet. Nervcellerna
i hippocampus är bland de första som börjar brytas ner vid Alzheimers sjukdom.
De basala ganglierna sköter koordinationen av skelettmusklerna, men är
även inblandad i hur vi upplever omvärlden. Vid Parkinsons sjukdom blir
muskelrörelserna ryckiga och då är det detta område av hjärnan som påverkas.
I området finns även amygdala som har stor betydelse för minnet av starka
känsloupplevelser.
Limbiska systemet är ett äldre samlingsnamn, där flera av mellanhjärnans delar
ingår. Det limbiska systemet kopplas till det vi i dagligt tal kallar känslor och
drifter och allmän överlevnadsförmåga (dvs. att upprätthålla homeostas).
Luktbulben sänder doftsignaler direkt upp till storhjärnan.
Vid lobotomi, en operationsmetod som numera är i det närmaste förbjuden i
Sverige, gick man in med fina instrument i mellanhjärnan och skar av vissa
nervförbindelser. Målet var att dämpa patientens aggressivitet genom att skära av
förbindelsen mellan känsla och förnuft. Resultatet blev lugna patienter utan
känslor, som förstås också blev lättare att ta hand om på en vårdavdelning. Som
egentlig behandlingsmetod hade lobotomin däremot ingen verkan. (. \

Lillhjärnan
Lillhjärnan består av två halvor och är ansluten till hjärnstammen med tjocka
nervfiberbuntar. Liksom storhjärnan består det yttersta lagret av grå substans,
som är nervcellkroppar och gliaceller. Det inre vita lagret består mest av kraftigt
förgrenade axoner. Lillhjärnans funktioner är koordination av muskelrörelser, att
hålla reda på och korrigera kroppens läge (autopilot) samt att lagra muskelmin-
nen, som att cykla och spela instrument. Ny forskning visar att lillhjärnan också I det här längdsnittet av
har betydelse för språket och för den problemlösning som behövs för just rörel- hjärnan är lillhjärnan
ser. Alkohol påverkar lillhjärnans funktioner vilket märks på både balans och markerad. Trots att volymen
bara är cirka en tiondel av
talförmåga.
storhjärnans så finns hälften
av hjärnans nervceller här.
Storhjärnan
Denna del av vår hjärna är evolutionärt sett yngst och består ytterst av hjärnbarkens
grå substans och innanför barken en vit substans. Trots att hjärnbarken bara är
några millimeter tjock är det där, framför allt i den främre delen - pannloberna
- som det vi menar med mänsklig intelligens sitter. Storhjärnan består av två
halvor, vänster och höger hemisfär, förenade bl.a. av hjärnbalken. Hemisfärerna
delas i sin tur in i fyra lober: pannlob, tinninglob, hjässlob och nacklob.
Pannloberna kan sägas vara den del som innehåller förståndet, personligheten
och förmågan till problemlösning. Längst bak i pannloben finns hjärnans
motoriska centra.
Tinningloberna mottar, analyserar och tolkar ljud, färger och former. Här I det här längdsnittet av
finns också centra för orienteringsförmåga och inlärning. hjärnan syns storhjärnan
Hjässloberna samordnar intryck från våra sinnen med vår rörelseapparat och i gult. Den består av två
hjärnhalvor och delas
skapar en bild av var vi befinner oss i omvärlden.
anatomiskt in i pannlober,
Nackloberna tar emot synintryck, sorterar dem efter form och färg och skickar hjässlober, tinninglober och
dem sedan vidare till tinningloben och pannloben för tolkning. nacklober.

241
 Alla lober har sensoriska, motoriska och associativa områden. Funktionellt är
hjärnans arbete mycket komplext och olika delar av hjärnan står ständigt i direkt
eller indirekt kontakt med varandra. Även till synes enkla intryck bearbetas på
flera ställen sam tidigt.

Omvärldssinnen och tolkning av omvärlden

Vi upplever omvärlden med våra sinnen: syn, hörsel, lukt, smak och olika kän-
selsinnen. Som ett kortfattat exempel på hur hjärnan arbetar kan du tänka dig
någon som kommer emot dig och säger "hej". Efter registrering av örats sin-
nesceller når ljudintrycket först det primära hörselcentrat i tinningloben. Här
registreras volym, rytm och tonhöjd. Därefter går signaler till associationscentra
i närheten där ljudet jämförs med lagrade ljudminnen. Det är först nu som du
hör ljudet, men det saknar fortfarande mening. I nästa steg deltar både hjässlo-
ben och framför allt pannloben i tolkningen. Ordet "hej" tolkas och värderas
och först nu blir du medveten om det. Kanske kopplas det även in andra sinnen
som t.ex. synintrycket av personen som sagt "hej". Om du beslutar dig för att
svara, är vägen till att ordet "hej" kommer över dina läppar lika lång. Samtidigt
med allt detta lagras minnen av händelsen på flera ställen i hjärnbarken. Ändå
upplever vi denna tid som nästan obefintlig. En översiktlig indelning av primära
sensoriska områden i hjärnbarken finns i bilden nedan.

Sensoriska och motoriska centra

I gränsen mellan pannloberna och hjässloberna finns centralfåran. På hjässlober-
nas sida av fåran ligger känselcentra (sensoriska centra) dit sensoriska signaler
anländer. På pannlobernas sida av fåran ligger motoriska centra från vilka moto-
riska signaler skickas ut. Det är alltså området runt centralfåran som kontrollerar
och koordinerar våra viljestyrda muskelrörelser.

pannlob
hjässlob
\
~
~
(J
./ talcentra
associations· ~'
centra ,f smakcentra

läs förmåga
tal centra
hörselcentra nacklob

luktcentra association
association av synintryc
av hörsel

syncentrum
Hjärnbarken med
några funktionella centras
huvudsakliga placering
markerade. tinninglob
Hjärnhalvor, hemisfärer
Höger hjärnhalva styr kroppens vänstra sida medan vänster hjärnhalva styr den
högra sidan. Hjärnhalvorna har olika arbetsprofiler, och det är just för att de
kompletterar varandra så väl som vi människor har nått så långt i vår utveckling.
Hjärnbalken som består av en enorm mängd vit substans (100-tals miljoner my-
eliniserade axoner), sköter kommunikationen mella11 de två hemisfärerna.
Den vänstra hemisfären - "skolhalvan" - dominerar hos de flesta. Den arbetar

242
främst med språk och tal, och med att lagra information. Här finns även den
matematiska förmågan och det logiska tänkandet.
Den högra hemisfären arbetar istället med tredimensionella former, intuitivt
tänkande och fantasi och därifrån sköts därför rumsliga funktioner, men den kan
inte hantera språkliga eller matematiska problem. Tillspetsat kan det beskrivas
som att den vänstra hjärnhalvan uppfattar tonerna i en sång, medan det är i den
högra halvan som tonerna får ett sammanhang, en melodi.
Vid extremt svåra fall av tvångssyndrom där medicinering inte hjälper, men
också vid Parkinsons sj ukdom (ses. 248) används ibland olika neurokirurgiska
behandlingsmetoder. Vid kapsulotomi skärs selektivt vissa nervförbindelser mel-
1
lan pannloben och de djupare delarna av hjärnan av. En mer reversibel 1 metod är Reversibel betyder att tillståndet
kan gå tillbaka till det ursprungliga.
att operera in fina elektroder som elektriskt blockerar vissa nervsignaler. Tidigare
var metoden grövre så att förbindelsen mellan hjärnhalvorna kapades helt. Pa-
tienterna fungerade till synes normalt, eftersom båda hjärnhalvo rna var intakta.
D e verkade kunna kompensera för vad som förlorats med den brutna förbindel-
sen. Vid noggrannare undersökningar visade det sig dock att förändringar ändå
hade uppkommit.
Att vänster halva av kroppen kontrolleras av höger hjärnhalva beror på att
nervbanorna korsas. Samma sak gäller synnervern a. Skillnaden är att synnerver-
na inte skadas när hjärnbalken kapas vid operationen, eftersom synnervskorset
ligger lite djupare. En patient med avskuren hjärnbalk kan därför inte med ord
berätta vad vänster halva av synfältet ser, eftersom bilden hamnar i den högra
hemisfären, medan talcentrum ligger i den vänstra. Däremot kan patienten med Synnerverna korsar varandra,
vänster hand plocka upp föremålet, eftersom den vänstra handen kontrolleras av precis som nervbanorna från
höger hjärnhalva. vänster och höger hjärnhalvor.

NYCKELHÅL:
Glimtar ur hjärnforskningens
historia
Av etiska skäl var det tidigare omöjligt
att studera hjärnans inre. Den moderna
hjärnforskningen började därför med
studier av olyckliga händelser. Hjärnans
funktioner kunde bara studeras indirekt
genom att man undersökte hur den
påverkades av olyckor. Ett av de mest
välkända tidiga fallen är Phineas Gage
som i en sprängolycka år 1858 fick ett
järnspett rakt igenom pannloben. Gage,
som före olyckan var en fridfull och tyst-
låten man, blev efter olyckan gapig
och elak. Han tappade också förmågan
att koncentrera sig och att planera för
framtiden.
Nästa steg i förståelsen av hjärnan fick
man under perioden 1940- 1970. En
form av behandling som då tillämpades
- lobotomering - anses numera mycket
oetisk, men var på den tiden accepterad,
även i Sverige. Lobotomering innebar att
man borrade hål i skallbenet på men-
talpatienter och gick in med instrument
i hjärnan för att skära av förbindelser
mellan olika delar av den. Syftet var att
"mildra" sympomen för patienter med
svåra sjukdomar som schizofreni, men
metoden användes även vid svårare
depressioner. Patienterna blev personlig-
hetsförändrade, som zombies, men också
lugna och mindre vårdkrävande. I början
var metoderna grova och stora delar av
förbindelserna mellan pannloben och det
limbiska systemet skars av. Antalet som
avled efter lobotomering var högt (cirka
15 O/o) vilket ledde till att metoden blev
alltmer kritiserad. Totalt behandlades
cirka 4 500 personer i Sverige mellan
1940 och 1970, oftast personer som vid
tiden för operationen inte var i stånd att
protestera. De som överlevde blev för
alltid personlighetsförändrade. Lobo-
tomins "uppfinnare", den portugisiske
neurologen Egas Moniz, fick Nobelpriset
för metoden 1949.
När man idag studerar hjärnan används
metoder som inte påverkar patienten
mer än det obehag det för stunden inne-
bär att ligga inuti en stor apparat, som
en magnetröntgenapparat. Den informa-
tion man får är så detaljerad att man
nästan kan följa enskilda nervcellers
elektriska aktivitet. Tiiisammans med
neurokemins framsteg, dvs. kunskapen
om vilka transmittorsubstanser som
är aktiva när och varför, så växer vår
kännedom om hjärnan snabbt. Om vi
någonsin in i minsta detalj kommer att
förstå hur den fantastiska och enormt
komplicerade hjärnan fungerar är en
annan fråga.

243

• I
••
-·
Minnet av ett blåbär är
uppdelat - färgen bland
forgfragmenten, smaken bland
smak.fragmenten, osv.
Minnet
Det man vill komma ihåg glömmer man ibland bort, medan saker man vill
glömma istället ofta etsas fast i det vi kallar minnet. Minnen kopplade till starka
känslor, positiva som negativa, fastnar lättare än saker som inte berör oss.
En tidigare vanlig uppfattning var att allt vi har upplevt finns lagrat som min-
nen, men att vi saknar förmåga att plocka fram de flesta av dem. Det ansågs att
varje minne är lagrat på ett specifikt ställe i hjärnbarken och att starka minnen
upptar ett större område och därför är lättare att plocka fram. Idag är synen på
vad minnet är något annorlunda.
Dagens hjärnforskare anser snarare att ett specifikt minne istället är utspritt
som många små fragment i hippocampus och framför allt i hjärnbarken. Tänk
dig t.ex. ett blåbär. Färgen på bäret finns bland färgminnesfragmenten, formen
bland formfragmenten, smaken bland smakfragmenten och doften bland doft-
fragmenten, osv. Det är när fragmenten från olika ställen i hjärnbarken kopplas
samman som det blir just ett blåbär.
Minnets organisation
Det träd som synen registrerar när du promenerar förbi har du glömt direkt när
du har passerat det. Du slår upp ett telefonnummer och går mot telefonen för att
ringa, samtidigt som någon ropar. Numret försvann och surt måste du slå upp
det igen. Om det är bankomatkoden eller inloggningskoden till datorn som du
har glömt är det istället minnesfragmenten som kopplas fel. Samtidigt finns det,
som vi nämnde tidigare, inetsade händelser man aldrig glömmer. Minnet kan
tydligen delas in i olika minnesnivåer, det vi kallar
• kortvarigt sensoriskt minne (trädet ovan),
• korttidsminne (telefonnumret),
• långtidsminne (bankomatkoden och inetsat minne) .
Skillnaden mellan bankomatkodsminnet och det för livet inetsade minnet
är att bankomatkoden i huvudsak finns i hippocampus medan det inetsade i
huvudsak finns i hjärnbarken.
Minnen skapas
Neurofysiologiskt skapas minnen genom att antalet aktiva synapser ökar, dels
genom att antalet förgreningar på nervcellen ökar och dels genom att de enskilda
synapserna blir effektivare. Effektivare betyder här att synapserna blir känsligare,
så att en mindre mängd transmittorsubstans krävs för att överföra signalen.
Vid demenssjukdomar som Alzheimer minskar nybildningen av synapser och
nervcellerna börjar så småningom brytas ner. Forskare har också sett att synapser
i hjärnbarken kan minska i effektivitet även hos friska personer. En teori är att
hjärnan prövar olika mönster av synapser och "raderar" dem som är mindre bra.
Minnet stannar kvar
Vid uppkomsten av minnen verkar nervcellerna i hjärnan behöva både kemisk
och elektrisk stimulans. När nervcellen "dubbelstimuleras" låser den sig i en be-
stämd struktur, eller ett minnesfragment. De förändringar av kanalproteiner
som då sker i cellmembranen anses vara den kanske viktigaste förklaringen till att
•
minnen permanentas.
244
Om man ska bli bra på ett instrument så krävs övning, övning och övning. Ska man bli en lysande stjärna krävs ännu mera övning
och talang. Att spela ett instrument är annars för alla, oavsett nivå, bra hjärngymnastik. Myeliniseringen (motorvägarna) av de nerver
som styr finmotoriken ökar, men även korttidsminnet förbättras. På bild violinisten David Garrett.

NYCKELHÅL:
Långtidsminnets olika rum
Dagens hjärnforskning skiljer mellan
flera typer av långtidsminnen.
Deklarativa minnen
De deklarativa minnena är lagrade i
hjärnbarken och hippocampus och är
sådana vi kan berätta om. De delas in i
två undergrupper:
Semantiska minnen är medvetna minnen
som man inte har en personlig relation
till. Typiska semantiska minnen är fak-
taminnen - som ett ords betydelse eller
årtalet då GustavVasa blev kung.
Episodiska minnen kräver ett aktivt
självmedvetande och är minnen av mer
personlig karaktär, kopplade till egna
erfarenheter och värderingar.
Ofta kombineras de deklarativa minnena.
Om mobiltelefonen krånglar eller om du
har svårt att komma vidare i dataspelet
letar du aktivt efter deklarativa minnen
som kan hjälpa dig att lösa problemet.
Både rena fakta om hur telefonen eller
spelet fungerar (semantiskt minne) och
självmedvetna minnen om vilka funktio-
ner som du gillar bäst (episodisk minne)
bidrar då till att lösa problemet.
lcke-deklarativa minnen
lcke-deklarativa minnen är de minnen
vi inte är medvetna om, de som bara
finns där. De brukar också delas in i två
undergrupper.
Procedurminnen är de minnen vi får
genom att träna. De inlärda reflexer som
nämns på s. 233 beskriver hur nervba-
nor "övas upp", medan vi här fokuserar
på minnet i hjärnan. Att simma, cykla
och köra bil är typiska exempel. Dessa
färdigheter tar ofta lång tid att lära sig,
men när de väl har lärts in klarar man
av dem utan att behöva tänka. Proce-
durminnen är lagrade i lillhjärnan och
hjärnstammen.
Perceptuella minnen är exempelvis så-
dant som att man utan att tänka vet vad
en gaffel är och hur den ska användas.
Denna färdighet har mer lärts in genom
härmning än genom den långsamma
process det är att exempelvis lära sig
simma. Det räcker också med bara en
del av föremålet för att vi ska hitta rätt
association i minnet. Det perceptuella
minnet använder vi när vi med hjälp av
olika sinnen identifierar vår omgivning.
Även om minnena är lagrade på olika
ställen i hjärnbarken och hippocampus,
ligger de tydligen som kluster där likar-
tade minnesfragment är koncentrerade.

245
 Sömn
Sömn behövs för kroppens återhämtning. Under sömnens vila utförs reparatio-
ner och förråd fylls på, vilket är svårare under vakenhet när belastningen och
aktiviteten är ojämn. Den låga och jämnare aktiviteten under sömnen hade
säkert också tidigare ett överlevnadsvärde, eftersom det på natten kunde vara
farligare - och också svårare - att söka föda. Bättre, då, att vara stilla och spara
.
energi genom att sova.
Sömnbehovet varierar under livet. Små barn behöver mycket sömn medan
äldre personer behöver mindre. Normalbehovet i vuxen ålder är mellan sex och
nio timmar per natt - den individuella variationen är alltså stor.
För hjärnan har sömnen delvis också ytterligare funktioner än reparation och
påfyllning av förråd. När vi är vakna arbetar hjärnbarkens celler oregelbundet
och snabbt. Under perioderna av djupsömn växlar de mellan samtidig vila och
samtidig aktivitet. Varför hjärnan arbetar annorlunda när vi sover är ännu inte
helt klarlagt, men att det har med minnet att göra har man förstått. Under
sömnen bearbetas alla de intryck som har lagrats som fragment under
- drömmar
....
vaken
dagen. Minnesfragment som är viktiga permanentas och de som bedöms
1 I REM som oväsentliga raderas. Att minnen permanentas under natten kanske
du själv har märkt. Den läxa du kämpade med att lära dig på kvällen men
""
.\...
inte riktigt fick grepp om har ibland kommit på plats på morgonen när
stadium 1
du vaknar.

Sömncykler
..... .... - ....
En normalnatt går vi igenom cirka fem sömncykler, där varje cykel består
stadium 2

av fyra stadier.
.. ... .. Stadium 1 - insomnandet. I gränslandet mellan vakenhet och sömn är
stadium 3- 4 vi fortfarande medvetna om omgivningen, men bilderna i huvudet tappar

mer och mer kontakt med verkligheten. Andningen blir långsammare.

- - Stadium 2- sömnen är relativt ytlig och vi väcks lätt. Puls och blodtryck
1 2 3 4 5 6 7 8 timmar
sjunker och hjärnans energiförbrukning minskar. Muskelspänningen
REM: drömsömn. minskar.
Stadium 1: insomningsstadium. Stadium 3 och 4 - djupsömn. Vi är svårväckta. Tillväxthormon produceras i
Stadium 2: ytlig sömn. stora mängder. Den första djupsömnsperioden varar ca 30 minuter innan söm-
Stadium 3-4: djupsömn;
nen blir mer ytlig igen.
reparation och återuppbyggnad.

Ett sömnförsök. Den sovande

forsökspersonen har elektroder
som mäter hjärnaktiviteten
fastklistrade på skallen, och
resultatet blir ett elektro-
encephalogram, EEG
(ses. 291). När EEG-kurvor-
na förenklas blir resultatet den
sömnkurva som visas nedan.
Varje natt består av 4-6
sömncykler.

246
REM-sömn - drömsömn
Efter ungefär en och en halv timme kommer den första drömperioden.
Puls, blodtryck och andning ökar m edan kroppstermostaten stängs av.
Vi blir faktiskt växelvarma under drömperioderna. D e främre delarna av
hjärnan, pannloberna, "sover" fortfarande m edan övriga delar är aktiva.
Man kan tänka sig att alla sinnesintryck som har sparats bearbetas och
läggs till rätta i rätt kluster, samt att kopplingar upprättas mellan de olika
klustren 1• De sinnesintryck som vi har fått under dagen går liksom bak-
vägen till mer permanenta platser. Att "signalerna går baklänges" är det
som kan upplevas som absurt om vi väcks under drömmen. Efter REM-
perioden bär det ner mot djupsömn igen, upp till ny REM, och så vidare.
Generellt gäller att djupsömnens längd minskar med sömntiden, medan
REM-tiden ökar.

I
Ett kluster är en samling likartade föremål - här menas likartade minnen.

NYCKELHÅL:
Spegelneuroner
I pannloben finns en speciell typ av nerv-
celler som kallas spegelneuroner. De har
de senaste tio åren fått stor betydelse
för neurovetenskapen, som studerar
nervsystemets uppbyggnad och funktion.
Vi är omedvetna om spegelneuronens
aktivitet i hjärnan, trots att de bygger på
erfarenheter och kunskaper som vi har
skaffat oss sedan födseln.
Det spännande med spegelneuroner
är att de avger impulser både när man
själv utför en handling och när man ser
någon annan utföra en handling utan
att man gör någonting själv. Vi kan alltså
förutsäga syftet med en annan persons
handling utan att utföra den själv. Tänk
dig en hand som kommer farande mot
dig. Att medvetet avgöra om handen
kommer farande i ont syfte, eller om
någon bara är snäll och snabbt ska vifta
bort en spindel som kryper i håret, tar för
lång tid. Spegelneuronerna känner igen
rörelsen utan att medvetandet kopplas
in och tolkar på en tiondel av tiden
den som ofarlig. Även vår förmåga att
imitera är kopplad till spegelneuroner.
Fysiska rörelser ärt.ex. inblandade i
barns språkinlärning. De ser och imiterar
hur ansiktsmusklerna rör sig hos en per-
son som talar med dem, och de gör sam-
ma rörelser även innan de själva kan tala.
Det kanske mest spännande är att spe-
gelneuronema är viktiga för vår förstå-
else av vad andra människor gör och för
vår förmåga att läsa av andra människor.
Det har stor betydelse för det som kallas
empati, dvs. förmågan att leva sig in i
hur andra känner och tänker och att visa
medkänsla.
Spegelneuroner hjälper oss också att
tolka andra människors avsikter. Senare
forskning har visat att det är spegel-
neuronerna som inte fungerar korrekt
hos personer som lider av autism.
Autistiska personer kan därför inte
begripa eller tolka andra människors
tankar och avsikter och har av det skälet
svårt att visa medkänsla. Inom det här
forskningsområdet kommer antagligen
mycket att hända under de närmaste
åren.
Å·ven vår formåga att
imitera är kopplad till
spegelneuroner. Om
barnet är under två
månader är det inte
medvetet om att det
imiterar mamman och
räcker ut tungan. Det är
barnets spegelneuroner
som aktiveras.

247

1
Sjukdom där minnet och den
intellektuella förmågan gradvis
försämras.
Hjärnan underst är i ett sent
stadium av Alzheimers sjuk-
dom. Stora hå/rum, plack, har
bildats där hjärnvävnaden har
brutits ner. Överst en normal
hjärna. (PET-scan, positron-
emissionstomografibild.)
Några sjukdomar i nervsystemet
Skador kan drabba både det centrala och det perifera nervsystemet. Skadorna
kan vara genetiskt betingade eller en konsekvens av andra sjukdomar, som t.ex.
virusinfektioner. De kan även ha direkta fysiska orsaker, som olyckor eller våld.
Många av dem är också kopplade till hög ålder och vårt sätt att leva. Endast några
få exempel på vanliga sjukdomar som kan drabba nervsystemet tas upp här.
Stroke eller hjärninfarkt orsakas av en propp eller en blödning i något av
hjärnans blodkärl. Cellerna i det område som blir utan blodförsörjning dör. Var
blödningen har inträffat och hur omfattande den blev är avgörande för vilka
konsekvenserna blir. Stroke är en av de vanligaste dödsorsakerna i Sverige och
drabbar framförallt äldre personer. Den blockerande blodproppen kan bildas i
hjärnans egna blodkärl eller transporteras dit från någon annan bildningsplats,
vanligtvis halsartären eller hjärtat. Att proppar i hjärnan är vanligare än proppar
på andra ställen i kroppen beror på att hjärnan kräver stor blodgenomströmning
för sin snabba ämnesomsättning. De kärl som leder mot hjärnan är grova, medan
de kärl i och runt hjärnan där propparna fastnar är trånga. Riskfaktorerna är
desamma som vid andra kärlsjukdomar, alltså bl.a. ärftlighet, hög ålder, kost
med hög andel mättade fetter, rökning och för lite motion. Dessa faktorer till-
sammans resulterar i högre halt blodfetter, mer förfettning av kärlväggarna och
högre blodtryck. Allt detta ökar risken för proppar.
Alzheimers sjukdom är en degenerativ demenssjukdom 1 med ett mycket snab-
bare förlopp än andra demenssjukdomar. Nervceller bryts ner i ett eller flera av
storhjärnans områden. Både nervcellernas förgreningar och synapserna mellan
cellerna förstörs. De första symptomen är problem med närminnet - att hålla
reda på nuet. Så småningom blir det svårt att läsa eftersom den drabbade inte
får något sammanhang när korttidsminnet fungerar allt sämre. Senare stadier
leder ofta till personlighetsförändringar. Orsakerna är inte helt klarlagda, men
hos drabbade personer bildas så kallade plack där hjärnvävnaden har brutits ner,
med tomrum mellan. I dessa plack finns en kärna av proteinet beta-amyloid,
vilket man tror fungerar som ett nervgift i hög koncentration. Varför proteinet
ökar i koncentration har ännu inte klarlagts. Ett annat protein, tau, som normalt
håller ihop de mikrotubulitrådar som sköter transporten av näringsmolekyler i
nervcellen, slutar också att fungera vid Alzheimers sjukdom. Det resulterar i att
inga näringsämnen når fram, och gör att att nervcellen dör. Varför tau-proteinet
slutar fungera har inte heller klarlagts. Även halterna av olika transmittorsub-
stanser ändras utan att man riktigt vet varför. Riskfaktorer är bl.a. hög ålder, höga
kolesterolhalter och högt blodtryck i medelåldern, liksom våld mot huvudet
(t.ex. boxning). Sjukdomen är till viss del även ärftlig.
Parkinsons sjukdom lider ungefär 20 000 personer av i Sverige, främst män i
övre medelåldern. Symptomen är framför allt försämrad muskelkontroll. Typiskt
för sjukdomen är skakiga och ryckiga rörelser, istället för de normala, mjuka och
väl awägda. Orsaken är att celler i mellanhjärnans basala ganglier, viktiga för
rörelsekontroll och koordination, bryts ner. Dessa celler använder dopamin som
transmittorsubstans. När produktionen av dopamin minskar mycket, eller helt
upphör, blir musklerna stela eftersom inga motoriska signaler kan lämna CNS.
Sjukdomsförloppet kan bromsas med mediciner som antingen är dopaminhär-
mare eller som är förstadium till dopamin, t.ex. L-dopa.
248
 Vid en del psykiska sjukdomar, som schizofreni, är det istället överproduk-
tion av bl.a. dopamin som orsakar symptomen.
Migrän är en svår form av huvudvärk, ofta i kombination med illamående och
yrsel. D et finns flera olika typer av migrän, men typiskt är att migränsymptomen
pågår minst ett halvt dygn, oftast längre. Nästan en miljon p ersoner i Sverige har
migrän då och då. Flera hundra tusen, främst kvinnor, får migrän oftare, ibland
flera anfall per vecka. Under anfallet är man ofta känslig för starkt ljus och höga
ljud. Man har sett att blodflödet och nervaktiviteten i hjärnan förändras kraftigt
under en attack. Riktigt vad som orsakar förändringarna vet man däremot inte.
Av okänd anledning verkar det som om blodkärlen som försörjer hjärnan först
drar ihop sig. Detta symptom brukar den drabbade känna igen och vet då vad
som väntar om inte medicin tas. När blodflödet i hjärnan minskar skickas alarm-
signaler ut. Konsekvensen blir att hjärnan försöker återställa blodflödet, men att
det då blir överdrivet stort, samtidigt som signaler går till smärtcentrum. Signaler
går också till andra delar av hjärnan och de gör att man blir känslig för högt ljud
och starkt ljus samt blir illamående och får yrsel. Orsakerna till migränattacker
varierar, men stress, hård fysisk ansträngning, viss mat som choklad och syror i
rödvin kan verka utlösande. Oftast lär sig den som lider av migrän vad han eller
1
Beta-blockerare sänker nivån av
hon bör undvika för att slippa anfallen. Mediciner som i de flesta fall lindrar är olika stresshormoner genom att
olika beta-blockerare 1 eller kalcium- och serotoninantagonister, som alla bl.a. blockera deras membranreceptorer.
sänker blodtrycket. I svårare fall används epilepsimediciner.
Migränanfall visat med ett
s. k. termogram, på en skala
svart ~ grönt ~ blått ~ rött ~
gult ~ vitt, där svart är kall
grönt normalt och vitt varmast.
Anfallets förlopp i hjärnan,
visas i de tre bilderna genom
de temperatur.förändringar som
den höga aktiviteten ger upp-
hov till.
Bild 1: Innan anfallet bryter ut.
Bild 2: Migränanfallet börjar,
temperaturen höjs.
Bild 3: Anfallet har nått sitt
maximum, hjärnaktiviteten är
mycket hög.
MS, multipel skleros, drabbar främst unga och medelålders personer och
dubbelt så många kvinnor som män. Sjukdomen är mycket vanligare i västvärl-
den än i övriga delar av världen. MS räknas till de autoimmuna sjukdomarna och
beror på att det myelin som omger nervcellerna bryts ner, så att nervsignalerna
går långsammare. Även vid MS bildas en form av plack eller ärr. Typiskt för
sjukdomen är att den går i skov (trappstegsvis), med pauser emellan. Sjukdomen
kan också gå tillbaka på så sätt att de myelinskidor som har brutits ner under ett
skov ersätts med nytt material eller nya signalvägar. För de flesta som drabbas av
MS är symptomen milda hela livet. Ett fåtal drabbas av en aggressivare MS, utan
avbrott mellan skoven. Tidiga symptom är synförändringar, sämre känsel och
mindre allvarliga motoriska störningar. Dessa förvärras senare under sjukdomen
då även minnesförsämringar kan uppträda. Orsaken till sjukdomen är inte känd
men en viss ärftlighet har konstaterats. Det finns även en misstanke om att vissa
virussjukdomar under barndomen kan leda till MS senare i livet.

249
 Droger - en flykt från verkligheten
Man kan kanske säga att droger och berusningsmedel är medel för att lura hjär-
nan att tro att tillvaron är roligare och drägligare än den egentligen är. Droger
och berusningsmedel är ingen ny företeelse, utan har använts av oss människor
under en stor del av vår historia. I minst 10 000 år har alkohol framställts och
använts, först genom jäsning av sockerhaltiga bär. Vin började tillverkas för
6 000 år sedan. Mer allmän användning av alkohol förekom hos de gamla egyp-
tierna, grekerna och romarna, medan man i Sydamerikas äldre kulturer istället
använde kokablad. Många kt1lturer har också använt berusningsmedel vid reli-
. .. .
g1osa ceremonier.

En opiumrökande dam målad

av konstnären Carlo Serra
omkring 1890. Målning ger
en både romantiserad och
erotiserad bild av ett missbruk
som for de allra flesta får
mycket negativa konsekvenser.

Restriktioner mot droger

För ungefär 150 år sedan insåg beslutsfattare i flera länder att droger gav stora
negativa effekter, inte bara för användaren och personer i dennes närhet, utan
för samhället som helhet. Alkoholenvart.ex. nära att totalförbjudas i Sverige på
1920-talet, men med knapp majoritet infördes ett ransoneringssystem, motbo-
ken, istället.
Narkotiska preparat har använts länge, främst bland läkare och i vissa musiker-
och författarkretsar. På 1960- och 1970-talet började narkotikan få större sprid-
ning, och ökningen har fortsatt. Antalet olika narkotiska preparat är idag stort
och många av dem framställs syntetiskt. Sverige fick en narkotikastraffiag 1968,
sedan användningen av olika former av narkotika hade ökat på 1960-talet. Den
svenska lagstiftningen påstås ibland i debatten vid internationella jämförelser
vara mycket hård, men skiljer sig i själva verket endast i detaljer från jämförbara
länders lagstiftning. Lagen säger kortfattat att:

All icke-medicinsk befattning med narkotika är förbjuden, såväl användning

som försäljning, överlåtelse, innehav och konsumtion.

Myndigheterna i Sverige har sett det som viktigt att lagen följs och det kan

250
vara en av anledningarna till att narkotikastraffiagen av en del grupper uppfattas
som väl restriktiv.
Vad man än har för åsikt i frågan så ger bruket av droger, även de "lättare" dro-
gerna, skadeverkningar på människokroppen. Mest drabbas CNS, alltså hjärna
och ryggmärg. Bruket av droger för också med sig mycket stora kostnader för
samhället.

Alkohol
Många tusen personer avlider varje år i Sverige som en direkt följd av alko-
holkonsumtion. Statistik visar att alkoholkonsumtionen ökar, speciellt bland
unga kvinnor, och de har idag ungefär samma alkoholvanor som unga män.
Små mängder alkohol ökar hjärnans utsöndring av dopamin och serotonin (se s.
238). Effekten blir att överjaget inte är lika starkt, alltså minskar hämningarna.
Troligen är detta anledningen till att bruket av alkohol är så vanligt. Vid större
intag utsöndras istället GABA och glutamat. GABA verkar dämpande på hjär-
nan och glutamat anses vara av betydelse för utvecklingen av alkoholberoendet.
Vid större intag sjunker även serotoninnivån under normalnivå - från att man
varit lite gladare blir effekten nu den motsatta: mer ångest. De flesta som dricker
passerar lätt gränsen för vad de upplever som en positiv effekt, och de negativa
ko11sekvenserna tar överhanden.
Nervcellerna i hjärnan verkar inte skadas nämnvärt av alkohol, däremot skadas
den vita substansen (myelinet) runt deras utskott och runt gliacellerna. Utskot-
ten är viktiga för minnet och gliacellerna för signalhastigheten. Ibland beskriver
man det som att minnesgrenarna försvinner och att signaltransporten i det som
finns kvar går långsammare. Som tur är så är dessa förändringar reversibla om
inte intaget av alkohol har pågått under lång tid (vid alkoholism).

En av effekterna av alkohol är att man tappar kontrollen och gör saker som man aldrig skulle göra
annars. Det är vanligt att skylla på alkoholen när något tråkigt hänt, men i lagens mening är man
alltid ansvarig for sina handlingar, även när man är berusad.

251

1
Att tungmetallerna ackumuleras
innebär att de stannar kvar i
kroppen, och med tiden ökar därför
koncentrationen av dem.
Nikotin
Att det är farligt med rökning och att den framkallar ett smygande men starkt
fysiologisk behov är säkert välbekant. Att de sjukdomar som följer av rökning ger
en väsentligt sämre livskvalitet och för de flesta kraftigt förkortar livet vet säkert
också många, liksom att intäkterna i form av tobaksskatt inte på långa vägar
täcker sjukvårdskostnaderna för rökrelaterade sj ukdomar.
Trots all denna kunskap om rökningens negativa effekter, börjar ungefär 70
ungdomar i Sverige ändå röka varje dag, dvs. drygt 25 000 per år. Varför det är
så, är en komplex fråga som vi inte tänker försöka besvara. Här kommer vi endast
att ge lite mer fördjupade fakta om vad som händer i kroppen hos rökare.
Det psykoaktiva, starkt beroendeframkallande giftet nikotin påverkar krop-
pen på flera sätt. Det höjer dopaminnivån, en "må bra" - och belöningssubstans
i CNS, vilket är anledningen till det snabba beroendet. Nikotin höjer också
produktionen av adrenalin och noradrenalin, hormoner som försätter kroppen
i alarmberedskap. Det ger ett högre blodtryck eftersom de flesta blodkärl drar
ihop sig, högre hjärtfrekvens och ökad mängd blodfetter. Nikotin är också ett
starkt gift - cirka 60 mg är en dödlig dos (en cigarett motsvarar ungefär 1 mg).
Förutom nikotin (som även finns i snus) innehåller cigarettrök också kolmon-
oxid, tungmetaller, arsenik, vätecyanid och cirka 4 000 andra mer eller mindre
giftiga ämnen. Kolmonoxiden i röken binder mycket hårdare till hemoglobin är
syre, vilket gör att hemoglobinmolekylerna blockeras. Hos storrökare kan en
fjärdedel av hemoglobinmolekylerna vara blockerade (se nyckelhålet på s. 187).
Att arsenik och vätecyanid är gifter vet nog alla som har läst eller sett en deckare.
Tungmetallerna som ingår i röken är också mycket giftiga och utsöndras dess-
utom inte så lätt, vilket betyder att de ackumuleras 1 i kroppen. Som toppen på
de negativa effekterna finns de tjärliknande ämnen som förstör andningsvägarnas
cilier, och de carcinogena ämnen som gör att rökare har upp till tio gånger högre
risk än icke-rökare att utveckla olika cancerformer, främst lungcancer. Om toba-
ken hade dykt upp på marknaden idag och inte för flera hundra år sedan, hade
den narkotikaklassats och totalförbjudits.
Termogram av en icke-rökares hand (till vänster) och en rökares hand (till höger). Nikotin försämrar
bl.a. blodcirkulationen. Temperaturen i fingertopparna kan för en ovan rökare sjunka flera grader,
efter en enda cigarett. (Ett termogram är resultatet av en mätning av värmestrålningen med IR-teknik.
Blått är "kallt': medan rött är "varmt': gul där emellan.)
252
Narkotika
"Narkotika'' är dels ett medicinskt begrepp som betyder "sömngivande gifter",
dels - och viktigast - ett begrepp inom lagstiftningen. Drygt 250 olika ämnen
fördelade på fem grupper är narkotikaklassade vilket innebär att de faller under
en speciell lagstiftning - ses. 250.
En vanlig indelning av de narkotiska ämnena är i cannabis, opiater, halluci-
nogener och centralstimulantia. Dessutom finns en del narkotikaklassade läke-
medel.
Gemensamt för alla narkotiska ämnen är att de på olika sätt påverkar hjärnans
lust- och belöningssystem. Kroppsegna signalsubstanserna för lust och belöni11g
bryts ner mycket snabbt, medan de narkotiska, som på olika sätt efterliknar
dem, bryts ner långsamt. Den här skillnaden är en av förklaringarna till att ett
starkt beroende utvecklas så snabbt. Dessutom drabbas missbrukaren av en
snabb tillvänjning, dvs. för att nå samma effekt måste dosen ständigt höjas. En
tung missbrukares dos kan därför vara flera gånger högre än en dödlig dos för
en nybörjare.
Det kanske starkaste argumentet att låta bli att pröva
narkotika är, att av dem som prövar så kan statistiken
tydligt visa att 5-7 °/o fortsätter in i en missbrukarkarriär.
Tidigare kunde man med ganska god säkerhet på förhand
peka ut vilka dessa skulle bli, men så är det inte längre.
Användandet av droger är nu, till skillnad från tidigare,
mer jämnt fördelat mellan olika samhällsgrupper. Det be-
tyder att om hundra personer i din skola prövar narkotika,
så kommer ungefär sex stycken att bli missbrukare. En
missbrt1karkarriär är den största delen av tiden ett svårt
lidande, både för missbrukaren själv och för de anhöriga.
Beroendet är så starkt av den kick som upplevs en kort
stund sedan drogen tagits, att det blir näst intill omöjligt
att sluta. Är det värt risken att pröva och kanske trilla dit?

Cannabis
Cannabisgruppen (hasch och marijuana) innehåller can-
nabinoider från växten hampa, Cannabis sativa. Till en
början ger cannabis en ökad känsla av avslappning och
upprymdhet, men efter en tids bruk blir man mer inåt-
vänd och trött. Överdoser av cannabis kan ge kraftiga
Cannabis sativa, eller hampa.
hallucinationer. Det finns många sorter, allt
Den aktiva substansen THC 1 har flera effekter på CNS. Det ökar produk- från den som kallas industri-
tion av dopamin, en signalsubstans som stimulerar hjärnans belöningscentrum. hampa som inte innehåller
Signalerna till hippocampus, en del av det limbiska systemet, dämpas och störs någon THC alls, till de som
innehåller runt 20 % THC.
vilket påverkar korttidsminnet och koordinationen. Långvarigt bruk leder till
Marijuana är en blandning
försämringar av flera hjärnfunktioner, vilket bl.a. resulterar i minnesproblem, av blad och blommor medan
koncentrationssvårigheter, andningsproblem och talsvårigheter (svårare att hitta hasch i huvudsak består av
rätt ord). Cannabinoiderna är fettlösliga och kan lagras i fettvävnaden under växtens kåda.
flera veckor. De har då en fortsatt effekt på nervsystemet, även sedan ruset har 1
THC är en förkortning av
0 ••

gatt over. delta-9-tetrahyd rocannabi nol.

253

Bilden visar en man som
lobbade for ett ja till en
uppmjukning av Kaliforniens
narkotikalagstiftning 2009.
Majoriteten vid folkomröst-
ningen sade dock nej till ett
mer liberalt regelverk.
1
Statens Folkhälsoinstitut har tre
huvuduppgifter: 1) att vara ett
nationellt kunskapscentrum för
effektiva metoder och strategier när
det gäller folkhälsan, 2) att följa
upp och utvärdera folkhälsopolitiken
och 3) att utöva tillsyn inom
alkohol- och tobaksområdet samt
hälsofarliga varor.
Påverkan och störningen av hjärnfunktionerna är trots allt mindre markant
än hos övriga narkotikagrupper, vilket är skälet till att man i en del grupper i
samhället felaktigt anser att cannabis-preparaten är mindre farliga. Hösten 2010
försökte lobbying-grupper i det drogliberala Kalifornien få igenom en lag som
skulle tillåta användning och innehav av '' mindre mängder cannabis". Turligt
nog gick lagen inte igenom.
Så här skriver en expert och forskare på narkotikafrågor från Rådgivningsby-
rån i Lund, Thomas Lundqvist. Han samarbetar även med Folkhälsoinstitutet 1
om frågor som handlar om just cannabis:
"De senaste tio åren har ny teknik gjort det möjligt att läsa och kart-
lägga olika processer i hjärnan och förstå de funktioner som är nöd-
vändiga för att vi ska fungera normalt i vardagen. I dag vet man hur
tonårshjärnan utvecklas till en mogen vuxenhjärna.
Cannabis påverkar hjärnans utveckling och en tonåring som röker
cannabis en gång i veckan riskerar att stanna i utvecklingen.
Det kan innebära att en person i 30-årsåldern som har missbrukat
cannabis sedan tonåren både tänker och reagerar som en tonåring. I
kombination med alkohol förvärras skadorna.
- Det innebär att du kanske under större delen av ditt liv, resten av
ditt liv, får leva med en tonårshjärna. Du själv kanske inte tycker att det
är speciellt allvarligt eller farligt, men din omgivning tycker att det är
ganska tråkigt, säger Thomas Lundqvist.
Cannabis har alltså både en akut och en kronisk påverkan, och den
outvecklade tonårshjärnan är särskilt känslig.
- Som till exempel att du inte kommer ihåg saker från det ena ögon-
blicket till det andra, att du inte passar tider, att du inte följer med
i skolan, att dina betyg sakta men säkert håller på att försvinna ner i
regioner där de inte ska vara, säger Thomas Lundqvist.
Saxat från en intervju i Dagens Eko i oktober 20I O
254
NYCKELHÅL:
Den speciella tonårshjärnan
Hur kommer det sig att vissa personer
kan vara ömsom trötta och aggressiva,
ömsom charmerande och kreativa?Vi
pratar om tonåringar, som varken är som
yngre barn eller som vuxna. Men vad är
det som gör dem speciella?
Följande citat från hjärnforskarenTorkel
Klingbergs bok Den lärande hjärnan är
en bra beskrivning:
"Tonårsperioden är inte bara en sträcka
av livets väg, halvvägs mellan barndom
och vuxenliv, utan mer av ett sidospår
där hjärnans utveckling tar en liten extra
krok in i ett eget territorium."
Det har man kommit fram till med hjälp
av hjärnscanningstekniken magnetisk
resonanstomografi, MRT (se s. 291).
Avbildning av hjärnan irl med MRT!
Först för ca 20 år sedan kunde man visa
hur en hjärna mognar. På NIMH 1 följde
man på 1990-talet ett 100-tal ungas
uppväxt med hjälp av MRT.
Sedan länge har man vetat att en 6-
åring har 90 O/o av en vuxens hjärn-
volym. Alltså kan inte så mycket hända -
trodde man. MRT visar dock att hjärnan
inte bara växer ytterligare 10 O /o till vu-
xen ålder, utan att den också byggs om.
Det som sker är att fördelningen av grå
och vit substans förändras radikalt över
tid. Den grå substansen, det vi också
kallar hjärnbarken, är själva nervcells-
kropparna, medan den vita substansen
är nervcellernas utskott, isolerade med
fett, myelin. Just den här fettisoleringen
ökar dramatiskt under tonåren, vilket gör
att nervsignalernas hastighet ökar.
Den andra markanta förändringen syns
i diagrammet i mittenspalten. Den grå
substansens tjocklek ökar i barndomen,
för att sedan tunnas ut i en våg som går
från nackloben till pannloben. Uttun-
ningen av hjärnbarken är kanske klar i
25-årsåldern. Det som sker är att hjär-
nan finslipas: Neuronerna blir färre men
mer effektiva, och de kopplingar som
1
National lnstitute of Mental Health, USA
inte används sorteras bort. Hos en
11-åring, t.ex., kan varje neuron han
kontakt med 15 000 andra neuroner,
medan den hos en vuxen kanske bara
har 3 000 förbindelser. Det kan tyckas
skrämmande, men innebär i realiteten
att kontakten mellan olika delar blir
effektivare. Onödiga kopplingar sorteras
bort, och de som används blir vassare.
mm Hjärnbarkens tjocklek i olika åldrar.
4,5
4,0
5 10 15 20 25
Hjärnans utvecklingen går i otakt
Vad betyder då den förändring hjärnan
genomgår för individen? Det kanske
mest avgörande är att hjärnans olika
delar mognar i otakt. Förnuftet sitter i
frontalloben, som mognar sent, medan
belöningscentrum mognar betydligt
tidigare. I försök där man på olika sätt
kan få en belöning visar MRT att hjärn-
aktiviteten i ventrala striatum är högre
hos tonåringar än hos personer i andra
åldergrupper. Ventrala striatum styrs av
dopamin (se s. 258) och är inblandat i
den belöningskick man får av exempelvis
droger. Forskarnas slutsatser är att
tonåringar mer än både barn och vuxna
eftersträvar "belöningskickar", därför att
deras belöningscentrum är överaktivt. De
omogna pannloberna förmår inte alltid
räkna ut de negativa konsekvenser som
kan bli resultatet. Rent evolutionärt kan
otakten vara betydelsefull genom att
tonårstiden förr var den period då man
var tvungen att ge sig iväg från flocken
och söka sig ett eget liv. Då kan det ha
varit en fördel att våga utan att överväga
följderna.
Otakten får konsekvenser
Ett överaktivt belöningscentrum i kombi-
nation med omogna pannlober, som ska
styra planering och impulshantering, gör
att tonåringar är mer benägna än andra
att ta risker för att söka njutning eller få
en kick. De gör att de oftare än vuxna
råkar ut för olyckor och lättare fastnar i
missbruk. Det är därför en klok strategi
att skjuta upp alkoholdebuten så länge
som möjligt. När det gäller cannabis-
missbruk, beskrev vi följderna på s. 254.
Risktagandet kan förstås få alla möjliga
följder. Av alla som får klamydia, t.ex.,
är 1/3 under 20 år. Det kan knappast
förklaras enbart med att dessa ung-
domar inte vet hur de ska skydda sig.
När det gäller brott är också tonåringar
överrepresenterade. 25 O /o av dem som
förekommer i brottsregistret är 15- 20 år.
Och de är bara ca 6 O/o av befolkningen ...
Dopamin spelar roll
Att belöningscentrum stimuleras så kraf-
tigt hos tonåringar har förmodligen att
göra med att de är känsligare än andra
för dopamin. Dopamin har många olika
funktioner, men är starkt kopplad till just
belöning, dessutom till humör, uppmärk-
samhet och " arbetsminne''. Känsligheten
för dopamin kan förklara bergochdalba-
nan i humöret som hos många tonår-
ingar är svaret på framgång respektive
misslyckande. Arbetsminnet bidrar till
att vi lär oss mönster så att vi kan fatta
beslut. Det kan förklara varför tonåringar
lär sig snabbt och kan visa stor briljans.
Skärpan som kan bestå
Eftersom hjärnan vässar sig under mog-
naden genom att behålla det som
används och sortera bort överflödet, kan
man tänka sig att det är viktigare för
tonåringen än för någon annan ålders-
grupp att träna mentala färdigheter som
problemlösning och logik. Då kan man
troligen behålla skärpan resten av livet!
Det har också visat sig att regelbunden,
pulshöjande motion gör att stamceller
i hjärnan börjar dela sig, och dessa
mognar till nervceller om man också
tränar intellektet - då blir synapserna
fler. Det här tycks gälla alla, alltså inte
bara tonåringar. Något att tänka på när
tv-soffan lockar!
255

Opievallmo, Papaver somni-
ferum. Opium framställs av
frökapselns mjölksaft.
1
LSD är en förkortning av
lysergsyradietylamid.
2
Flashback är snabba
ögonblicksbilder av tidigare
upplevelser.
Opiater
Till opiaterna hör morfin, kodein och hel- eller halvsyntetiska morfinliknande
substanser som heroin och metadon. Opiaterna kommer ursprungligen från
opievallmon (Papaver somniferum). Särskilt morfin används inom sjukvården
som narkosmedel och för smärtlindring. I kroppen omvandlas alla opiater så
småningom till morfin. Opiaterna har flera effekter på hjärnan. De påverkar dels
samma receptorer som hjärnans egna smärtlindrare, endorfiner och enkefaliner,
dels stimulerar de till överproduktion av dopamin i belöningscentrum. Konse-
kvensen blir att den naturliga produktionen av smärtlindrings- och belönings-
substansen upphör, så att livet utan droger blir tomt och innehållslöst.
H eroin är ett morfinderivat och användes i början som ett hostdämpande
medel, men snart upptäcktes hur beroendeframkallande det var och medlet
totalförbjöds. Beroende på hur drogen har tagits ger heroinruset efter några
sekunder till minuter korttidseffekter av extremt välbefinnande. Välbefinnandet
övergår snabbt i dåsighet och en känsla av att vara bortom omvärlden. Ruset
pågår under några timmar. Under den tiden försvinner intresset för mat och sex,
hungercentrum bedövas och hypofysens produktion av "sexhormoner" minskar.
Andra effekter är att blodtrycket sjunker, att man blir illamående, att man ofta
får extrem klåda eftersom histamin frisätts, och att andningscentrum bedövas.
Djupa depressioner gör att självmordsfrekvensen är hög. Att just andningscen-
trum bedövas är ofta den direkta orsaken till dödsfall bland h eroinister, som
är den grupp narkotikamissbrukare med högst antal drogrelaterade dödsfall per
år - ca 150. Medelåldern bland dessa är 37 år.
Hallucinogener
Hallucinogener är preparat som LSD 1, meskalin (från en kaktus), psilocybin (från
en svamp) och ecstacy. Effekterna är att sinnesintrycken förstärks, men de blir
förvrängda. Under en tripp kan den påtända personen t1ppfatta ljud från färger,
färger från dofter, osv. Hallucinogenerna leder lätt till stark psykisk förvirring
även sedan ruset klingat av. Det är inte ovanligt att hallucinogena droger
utlöser långvariga psykoser eller djupa depressioner. LSD och flera av de andra
hallucinogenerna ger ofta flash-backs 2 , lång tid efter det egentliga ruset. Dessa
kan yttra sig som "nojor", panikkänslor och skräckbilder som roterar i huvudet.
Hallucinogenerna är generellt mer oberäkneliga än andra former av narkotika.
I hjärnan verkar hallucinogenerna på samma receptorer som de naturliga sig-
nalsubstanserna dopamin och serotonin. Effekten av drogen blir att sensoriska
signaler från våra olika sinnen förstärks, men utan att balanseras.
Centralstimulantia
Till centralstimulantia hör bl.a. kokain, amfetamin och khat. De påverkar hela
CNS och ger en känsla av ökad energi, ökad medvetenhet och ökad vakenhet.
Kokainruset varar en knapp timme, medan amfetaminruset håller i sig några
timmar. Vid själva ruset ökar hjärtfrekvens och blodtryck medan hungerkänslor
försvinner. Efter bara en kort tids missbruk övergår effekten efter en kort kick till
sömnlöshet, retlighet, utmattning och ibland hallucinationer (kokainpsykos).
De centralstimulerande medlen både hindrar nedbrytningen av dopamin och
256
serotonin, och förstärker nybildningen av dem. Detta medför att lust och belö-
ningssignalerna fortsätter att stimulera belöningscentrum, istället för att natur-
ligt snabbt brytas ner. Det är denna massiva stimulans av belöningscentrum som
gör att kokain och amfetamin så snabbt blir beroendeframkallande. Dopamin-
receptorerna blir dessutom efter en tids missbruk okänsliga för normalnivåer av
dopamin, vilket gör det ännu svårare att sluta använda drogerna.

ju mer gult och rött, desto mer

aktivitet i hjärnan.
Den i;'vre raden visar bilder
på en normal hjärna. Rad
nummer två visar en kokain-
missbrukares hjärna 10 dagar
efter ett sista kokainrus.
Den tredje raden visar samma
hjärna 100 dagar efter det
sista kokainruset. Mer gult och
rött är det efter 100 dagar,
men tyvärr, helt återställd blir
aldrig missbrukarens hjärna.

NYCKELHÅL: förgiftningsfall, även dödsfall, som före-

Nätdroger
Nätdroger inklusive designer drugs
(syntetiska droger) är samlingsnamn för
droger som kan beställas över nätet. De
säljs under namn som tramadol, DXM,
fenexepam, spice, kratom, mefedron,
dragonfly och många fler.
Dessa droger är antingen "naturliga"
eller bygger på redan kända substanser
som har ändrats kemiskt. Det är förstås
oseriösa försäljare som ägnar sig åt den
här verksamheten, och för att ytterligare
dupera omvärlden märks paketen som
kommer med posten som hobbyartiklar
eller liknande. Vid analys av drogerna har
det visat sig att sammansättningen kan
skilja sig stort mellan olika leveranser
och att preparaten ofta håller låg renhet.
..
Aven styrkan/verkan av drogen varierar.
Orenheter och variationer i styrka antas
förklara en del av de många och svåra
kommer.
Det är först när en drog har tagits upp i
lagstiftningen som den blir narkotika-
klassad dvs. förbjuden. Eftersom juridi-
kens kvarnar maler långsamt har lagstif-
tarna haft svårt att hinna med, och följ-
den är att många av drogerna har fun-
nits länge på marknaden innan de blivit
narkotikaklassade. Polisen har därför
haft en svår uppgift med nätdroger som
ännu inte har narkotikaklassats. Men en
ny lagstiftning, sedan 2011, har förenk-
lat deras arbete. Bland annat så kan
polis och tull nu beslagta preparat som
man misstänker är farliga. Folkhälsoin-
stitutet och Läkemedelsverket1 kan också
snabbt beställa preparat från Internet för
att skynda på narkotikaklassningen. Nätdrogerna är lätta att beställa, det
räcker med bara några knapptryckningar
på tangentbordet. Det är däremot omöjligt
att veta vad de innehåller och vilken styrka
1
Läkemedelsverkets ansvarar bl.a. för de har. Varje år inträffar flera dödsfall i
godkännande och kontroll av läkemedel. Sverige som orsakats av olika nätdroger.

257
 SAMMANFATTNING:
NERVSYSTEMET
Nervsystemet är tillsammans med hormonsystemet viktigt för kontroll av både den inre
och den yttre miljön.
Ju större ett djur är desto mer komplext nervsystem behövs.
Ett avancerat nervsystem består av en sensorisk del, en central, bearbetande del (CNS)
och en motorisk del.
Hos människan kan en del av nervsystemet kontrolleras av viljan medan en annan del
är autonom.
En nervcell i vila har en grundspänning eller vilopotential på ca -70 mV.
Vid aktionspotentialen forsar positiva joner in i cellen. Membranet depolariseras så att
nervcellens inre kortvarigt får positiv potential.
I synapser överförs nervsignalen kemiskt med transmittorsubstanser.
CNS består av hjärnan och ryggmärgen.
Hjärnstammen och mellanhjärnan styr olika livsuppehållande funktioner och basala
drifter.
Lillhjärnan sköter mycket av koordinationen medan storhjärnan analyserar, tolkar och
lagrar minnen. Fysiologiskt är ett minne en ökning av både antalet förgreningar på
nervcellerna och antalet synapser. En persons minne kan förenklat delas in i korttids-
minnen och långtidsminnen.
Sömnen är viktig för cellreparation och för påfyllning av förråd. Den består av flera
stadier som återkommer cykliskt under natten.
Drogernas effekter uppkommer genom att de påverkar hjärnans signalsubstanser på
olika sätt. De kan förstärka effekten, blockera dem eller förhindra deras nedbrytning.

258
 Sinnen
KAPITEL 23
Det vi kallar sinnen är egentligen resultatet av att specialiserade nervceller i PNS
har aktiverats. Dessa nervceller skickar signalen vidare till CNS, och det är först
där, när signalerna har bearbetats i hjärnan, som medvetenhet uppkommer och
tolkning sker. Fysisk smärta i en skadad kroppsdel existerar alltså bara i hjärnan
och inte i den kroppsdel som har skadats.
Djur har många olika sinnen, både sådana som registrerar omvärlden och
sådana som registrerar den inre miljön. I det här kapitlet beskriver vi huvudsakli-
gen sinnen för uppfattning av omvärlden och i synnerhet de som är av betydelse
för oss människor.
Att uppfatta omvärlden är centralt för överlevnaden. Djur söker en optimal
levnadsmiljö med rätt ljus-, fuktighets- och temperaturförhållanden. De ska
också söka föda, undvika fiender och konkurrenter och söka partner för
fortplantning. För att klara alla livsnödvändiga funktioner har djuren under
evolutionen utvecklat olika sinnen. De kan vara mycket specialiserade som
örnarnas synsinne, hundarnas luktsinne, fiskarnas sidolinjesystem och en del
ormars IR-sinne (värmesinne). Andra arter kan vara mer av sinnesgeneralister,
som vi människor - halvbra på mycket, men inte riktigt bra på någonting.

Synsinnet behövs, förstås, och en normal koordinationsformåga, for att klara av finmotoriken när pjäserna ska flyttas. Men vill du vinna
så behövs nog lite mer än så.

259
Olika slags sinnesreceptorer
Sinnen kan delas in i kategorier efter var receptorn finns i kroppen, typen av
receptor eller efter vilken typ av energi som receptorn registrerar. H är följer en
grov indelning av de receptortyper som förekommer hos de flesta däggdjur:
• termoreceptorer som registrerar ändringar av temperaturen (IR-strålning),
t.ex. hudens värmekänsliga receptorer,
• kemoreceptorer som registrerar molekyler i lösning, t.ex. luktsinnet eller tung-
ans smaksinne,
• mekanoreceptorer som registrerar mekanisk deformering, t.ex. örats ljudre-
gistrering eller hudens registrering av tryck,
• fotoreceptorer som registrerar elektromagnetisk strålning, t.ex. ögats ljus-
receptorer.

Udda sinnen i djurriket

Det finns också sinnen som är lite mer udda och som bara används av en eller ett
fåtal djurgrupper. Exempel är elektriskt sinne, ekosinne och magnetsinne.

Det elektriska sinnet

Alla djur alstrar elektriska fält, men alla utnyttjar det inte för omvärldsoriente-
ring. I vatten, där ledningsförmågan är mycket bättre än i luften, har dock många
fiskar utvecklat elektriska sinnen. De kan vara passiva, som hajarnas som känner
av bytesfiskarnas elektriska fält. De kan också vara aktiva och då först sända ut
en svag stöt, för att sedan läsa av omgivningens resistans - motstånd - med fina
elektroreceptorer. Även det udda australiska näbbdjuret, som tillhör däggdjuren,
använder aktivt ett elektriskt sinne i "näbben" när det jagar småkryp i vattnet.

Bland däggdjuren är näbbdjuret det enda som använder ett elektriskt sinne vid sökande efter foda.
På näbben finns dels receptorer som känner av de elektriska fält som de små bytesdjuren alstrar, dels
receptorer som känner av de tryckforändringar bytesdjuren orsakar när de rör sig.

260
Ekosinnet - ekolokalisering
Både fladdermöss och valar utnyttjar ultraljud för lokalisering. Ljud med hög
frekvens sänds ut - ju högre frekvens som sänds ut, desto detaljrikare svar kan
sedan registreras. Blinda personer utvecklar också någon form av ekosinne. De
blir mycket skickliga på att höra skillnader hos de ekon som bildas när ljudet från
deras skor eller blindkäpp stöter i föremål.

Magnetsinnet
Fina kristaller av magnetiskt material, oftast järn, finns kopplade till speciella
nervceller i eller i närheten av hjärnan hos flera olika djurarter. Kristallerna ställer
in sig efter jordens magnetfält, och dess riktning registreras. Ofta används det här
sinnet i kombination med andra elektromagnetiska sinnen som registrerar ljus,
polarisationsmönster och liknande.
Djt1r inom de flesta djurgrupper utnyttjar jordens magnetfält som hjälpmedel
vid orientering. Flyttfåglar använder det i kombination med flera andra sinnen
för att hitta rätt, medan bin använder det i kombination med ljusreceptorer
för att orientera sig i landskapet. Däggdjur som lever i ständigt mörker under
markytan, t.ex. den afrikanska nakenråttan, har också visat sig utnyttja jordens Den afrikanska nakenråttan
magnetfält för att hitta rätt - sköldpaddor och en del fiskar likaså. är ett av få däggdjur som
använder ett magnetsinne,
Människor som använder slagruta hävdar att de kan känna av ändringar i tillsammans med luktsinnet,
magnetfältet där det finns vatten eller annat. Vetenskapliga försök som har gjorts for att orientera sig nere i sina
•
med slagrutemän har dock inte kunnat bevisa att de lyckas bättre än slumpen. gangar.

Människans sinnen
För att förstå helheten när det gäller våra sinnesorgan är det bra att komma ihåg
att olika receptorer kontinuerligt också registrerar vår inre miljö - allt från olika
ämnens koncentration i blodet till vilka muskler och senor som är sträckta. Även
när du blundar vet du t.ex. hur din arm rör sig i rummet.
En enorm mängd information tas emot från olika sinnesceller varje sekund,
men bara en liten del når vårt medvetande. Varje ögonblick tar du emot en
mängd syn- och hörselintryck, samtidigt med signaler om alla dina kroppsdelars
position. Det mesta sorterar du omedvetet bort. Bara en liten del, den del som
ditt medvetande anser vara av intresse, blir vad du upplever.
De olika receptorerna är alla högt specialiserade nervceller. Den energi som
signalen bär med sig, ljusets fotoner eller ljudvågornas förtätningar och förtun-
ningar av luftens molekyler etc., omvandlas till aktionspotentialer i nervcellerna.
Ofta förstärks nervsignalerna. De kan förstärkas dels genom att receptorn i
membranet förändras och blir mer mottaglig, dels på sin väg mot CNS, eller i
CNS. Det egentliga energiinnehållet i några fotoner i ögat kan t.ex. förstärkas
flera tiotusentals gånger på vägen i hjärnan. Om hjärnan "bestämmer sig för"
att de ska bli medvetna intryck, jämförs de med intryck av samma karaktär i
associationscentra och minnescentra.
Ibland luras vi också av hjärnan. De olika intryck hjärnan tar emot tolkar den
genom att jämföra dem med vad vi tidigare har upplevt eller känt. Vi känner,
ser och hör vad vi vill känna, se och höra - inte vad vi egentligen känner, ser och

261
 hör. Detta är ett stort problem, t.ex. när vittnen ska beskriva en händelse. Alla
vittnens historier skiljer sig åt, eftersom de har olika referensminnen lagrade i
sina hjärnor.
För sinnesceller gäller generellt att de signaler (stimuli) som de reagerar på ger
en aktionspotential i nervcellen. Är retningen stark blir frekvensen signaler mot
hjärnan hög, men om den starka retningen är långvarig, anpassar sig receptorerna
så småningom, så att retningströskeln höjs. Kommer du in i ett rum som luktar
starkt, anpassar sig luktreceptorerna efter ett tag så att du inte känner doften
längre. Ett annat exempel är den obekväma känslan när du sätter på dig skorna
på morgonen. Efter ett tag känner du dem inte längre. Om inte receptorerna
anpassade sig så skulle alla signaler som skickades till hjärnan orsaka kaos. Vi
sorterar alltså på två nivåer - dels på receptornivå, dels i hjärnan.

Hudsinnen
Det är huden som har kroppens närmaste och mest direkta kontakt med om-
givningen. På skilda djt1p i huden finns ofta olika inkapslade nervceller som
registrerar beröring, tryck och vibration. Dessa nervceller är myeliniserade, vilket
betyder att den registrerade signalen snabbt når CNS.
I huden finns också fria dendriter (nervändar) som registrerar omgivningens
temperatur, från 5 °C till 45 °C. De registrerar t.ex. om du förflyttar dig från ett
kallt rum till ett varmt. Dessa nervceller är inte lika myeliniserade och signalerna
är därför något långsammare.
En tredje grupp av receptorer är smärtreceptorerna. De är olika receptorty-
per med fria nervändar som registrerar extrema temperaturer eller reagerar på
vävnadsskador - som när man skär sig eller slår hammaren på tummen. De
skadade cellerna skickar då ut bradykininer (smärtsubstanser) som dels aktiverar
smärtsignaler som sänds mot CNS, dels sätter fart på produktionen av inflam-
mationsämnen som påbörjar läkningen.
hår Du kanske har tänkt på att den smärta som du först
Receptorer för:
lätt upplever dämpas efter ett kort tag. Det borde göra lika
kyla smärta värme beröring beröring ont som när skadan först uppkom, men det gör det
inte. Det beror på att smärtan i sig har en skydds- och
alarmfunktion, men att för mycket smärta under längre
~

Cl>
tid istället verkar handikappande. Vad CNS gör är att
>
:o
skicka ut hämmande signaler som blockerar - alltså däm-
par - smärtsignalerna. Endorfiner, men även serotonin
och noradrenalin (se tabellen på s. 238), är exempel på
.. blockerande/dämpande ämnen .
.. Vl
·-E
.• Stress höjer smärttröskeln. Barnet som har slagit sig
.• ~

.. . -0
Cl>
~,. .~ känner ofta inte smärtan förrän mamma eller pappa
kommer. Ett annat exempel är den svårt skadade soldaten
som känner smärtan först inne i sjukhusets lugna miljö.
hårsäck
-0
:J
..c
~

Cl>
-0
c:
:J
Huden i genomskärning. De olika typerna av sinnesceller som fz'nns i
huden både skyddar och hjälper oss att uppfatta omvärlden.

262
Synsinnen - en jämförelse
"Ögat registrerar men det är hjärnan som ser". Nästan alla djur har någon form
av fotoreceptorer. Vanligast är att de registrerar ljus i det synliga spektret, mellan
400 och 750 nm, men en del djur kan uppfatta ljus av andra våglängder. En
del insekter uppfattar UV-ljus, andra djur, som t.ex. nattaktiva ormar, uppfattar
IR-ljus bra - det ljus vi bara upplever som värme. Det ljuskänsliga pigmentet
rhodopsin, förekommer hos alla djur och är ett tecken på ett gemensamt,
homologt ursprung.
Synsinnet hos djuren kan delas in i tre grupper, nämligen
• enkla ögon, som plattmaskarnas s.k. bägarögon. De kan bara registrera när-
varo eller frånvaro av ljus, samt vilken vinkel det faller in från.
• ögon som hos t.ex. insekterna, där de är uppbyggda av upp till flera tusen
delögon som tillsammans bildar fasettögon. Varje delöga har en receptor som
"ser" sin del av bilden, men det är svårt för dem att få ihop helheten.
• ögon av kameramodell som ögonen hos spindlar, bläckfiskar och ryggrads-
djur. De har ett ljusinsläpp som med hjälp av en lins fokuseras på många
foto receptorer.
Kameraögat har lättare än andra "ögonmodeller" att uppfatta både helhet och
detaljer. Det kräver däremot mer ljus och därför är de flesta djur med kameraö-
gon dagaktiva. Utvecklingen av kameraögat har följt olika utvecklingslinjer och
är ett exempel på konvergent utveckling. Bläckfiskar och människor har sin ge-
mensamma förfader mycket långt tillbaka i tiden, och ändå har vi ögon som
både ser ut och fungerar mycket snarlikt. Två skillnader i konstruktionen är
tydliga. Den ena är att bläckfisken inte som vi kan ändra linsens form - den
ändrar istället ögats form så att linsen hamnar närmare eller längre ifrån syn-
receptorerna, beroende på om den ska fokusera på något nära eller något mer
avlägset. Den andra skillnaden är att de nerver som lämnar ögat hos människan
ligger framför näthinnan och dessutom lämnar ögat i det som kallas blinda
fläcken. Bläckfiskarnas konstruktion är smartare. De har nerverna bakom sin-
nescellerna och saknar därför en blind fläck. Den kan på så vis ta emot mer ljus
eftersom nerverna inte är i vägen, och också ta emot ljus över hela näthinnan.

åderhinna - -
åderhinna
hornhinna hornhinna
1ns - - - .1ns
. ---
pupill
pupill - - - - r
lins lins
·--

glaskropp - - - ~ ~;~=.,. syn nerv glas kropp

Till vänster, människans öga. Linsens form ändras Till höger, bläckfiskens öga. Hela ögat sträcks ut eller trycks
så att strålarna bryts och fokuseras på näthinnan. ihop så att linsen indirekt flyttas med så att strålarna bryts och
Ljusreceptorerna ligger bakom de nerver som skickar fokuseras på näthinnan. Ljusreceptorerna ligger framför de
signalerna vidare till hjärnan. nerver som skickar signalerna vidare till hjärnan.

263
Människans synsinne
De delar av ögat som nämns i texten finns i bilden på nästa sida. I huvudsak
kommer texten att följa ljusets väg in i ögat.
Människan öga har sex muskler fästade vid senhinnan. De hjälper ögat att både
rikta in ljusöppningen, pupillen, mot det vi fokuserar på och att följa föremålet
om det är i rörelse.
Senhinnan som ytterst omger glaskroppen bildar vid ögats öppning den ge-
nomskinliga hornhinnan. I hornhinnan finns nervceller (för smärta) men inga
blodkärl. Eftersom blodkärl saknas finns inget immunförsvar. Det är detta som
gör det möjligt att transplantera hornhinnor utan avstötningsproblem. Horn-
hinnan, som är mycket känslig, fuktas och rensas från skräp av antibakteriell
tårvätska i varje blinkning. Tårvätskan bildas av en körtel ovanför ögonlocket,
och vätskan som sköljer hornhinnan samlas sedan upp i ögonvrån och transpor-
teras ner till näshålan. Cellerna i hornhinnan slits ändå snabbt och celldelning
och cellreparation är därför mycket effektiva.
När ljuset har passerat hornhinnan når det den främre ogonkammaren som
består av två delar åtskilda av regnbågshinnan (iris). Vätskan i kammaren liknar
blodplasman. Dess funktion är att förse hornhinnan och linsen med näring samt
att transportera bort avfall. Vätskan bildas i strålkroppen. Om utflödet av vätskan
hindras så att trycket i den främre ögonkammaren ökar uppkommer glaukom
(grön starr) .
I den främre ögonkammaren passerar ljuset genom pupillen, den ljusöppni11g i
regnbågshinnan som regleras efter ljusmängden. Regnbågshinnan regleras av två
muskler. Den inre muskeln sluter pupillen och den yttre vidgar den.
Regnbågshinnans pigmentering (ögats färg) beror på arvet och minst tre
genpar styr mängden pigment (melanin). Om det finns mycket melanin blir
färgen mörkt brun. Om mängden pigment är liten och dessutom ligger i den

Människans synsinne är ganska bra på det mesta. Att se detaijer på större avstånd är däremot inte en
av synsinnets starkare sidor. Denna bristande förmåga kan vi kompensera med teknik.

264
bakre delen av regnbågshinnan, sprids ljuset så att vi uppfattar färgen som blå.
Nästa steg för ljuset är brytningen i linsen. Linsen bryter ljuset, så att bilden
av en ljuskälla samlas i en punkt på näthinnan. För inställning av seendet på
olika håll kan linsen ändra form. Om avståndet till ljuskällan är stort blir linsen
tunnare. Ligger ljuskällan nära blir linsen istället tjockare. Linsens form regleras
av ciliarmuskeln, som är en del av strålkroppen. Linsen är upphängd i denna
cirkulära muskel med fina ligament (trådar). När muskeln drar ihop sig slappnar
trådarna och linsen blir tjockare. När muskeln slappnar av spänns trådarna och
linsen blir plattare. Med åldern ökar linsen i storlek, den blir mindre konvex
samtidigt som elasticiteten minskar. Dags för läsglasögon?
Vid högre ålder är katarakt, grå starr, vanlig. Det beror på att linsen grumlas
när olika proteiner i den klumpas ihop. Precis som hornhinnan så är linsen utan
blodkärl, vilket betyder att den lätt kan ersättas vid en operation utan att im-
munförsvaret ställer till problem.
Efter brytningen i linsen når ljuset glaskroppen som innehåller en geleartad,
transparent vätska mellan linsen och näthinnan. Vätskan och bindvävstrådar gör
att glaskroppen håller formen. I vätskan finns även fagocyter. Det är bl.a. dessa
som ibland stör synfältet, så att det ser ut som att små prickar svävar omkring .

-·· ..-~
strålkropp - - senhinna

åderhinna
ligament
__ ... näthinna

hornhinna
/ gula fläcken
.,ris
. · ·. . - ...•'•'
syn nerv
pupill

___,>,,-.., Ögat i tvärsnitt. Utforligare

~
information om de markerade
- b
-
lins
delarna finns i texten.

blinda fläcken

Slutligen har vi kommit till de receptorer som omvandlar informationen i

ljusets fotoner, först till kemiska signaler och därefter till de nervimpulser som
lämnar ögat via synnerven i blinda fläcken.
Näthinnan består av flera lager med olika celler. Närmast linsen ligger nervcel-
ler av flera typer: ganglieceller samt bipolära, horisontella och amakrina celler. De
har skilda uppgifter, men resultatet kan sammanfattas som att de sammanfogar
och komprimerar ljusreceptorernas arbete.
Bakom de olika nervcellerna finns ljusreceptorcellerna stavar och tappar.
Stavarna kan bara registrera ljusets intensitet - starkt eller svagt. De är mycket

265
 ljuskänsliga men långsamma och upplösningen är dålig. Mest används de för det
indirekta seendet. Under mörka höstkvällar, när ljuset inte räcker till för att se
färger eller skarpa konturer, är stavarna i arbete.
Tapparna kan registrera både ljusets intensitet och dess frekvens, dvs. färger.
Det finns tre olika slags tappar, var och en med sitt våglängdsområde - en för
blått ljus, en för grönt och en för rött ljus. Tapparna är koncentrerade i gula
fläcken och området runt omkring och de används vid det direkta seendet. Att vi
kan se så många olika färgnyanser beror dels på att informationen om hur många
tappar av varje typ som reagerar vägs samman, dels på att tapparna inte kan re-
gistrera komplementfärgerna blandade. Vi kant.ex. se nyanser av rött och grönt,
men inte en blandning av rött och grönt. Att rovfåglar kan se sina bytesdjur på
stort avstånd beror på att deras koncentration av tappar är mycket högre än vår.
Rovfåglarna har dessutom sina tappar i extra hög koncentration i två gula fläckar
per öga istället för en per öga som vi människor.

I näthinnan finns cirka

130 miijoner stavar (vita)
och cirka 6,5 miljoner tappar
(gulgröna). Stavarnas och
tapparnas cellkropppar finns Lila synnerver lämnar ögonen.
i skiktet ovanför dem (rött). J>å sin väg mot primära syncentra
(SEM-bild, förstoring ca bildar de synnervs-korset, där
2 100 gånger) nerverna från respektive öga delvis
flätas samman. (MRT-bild.)

Bakom näthinnan ligger ett lager av pigmentceller. Dessa absorberar och

släcker ut det ljus som ljuspigmenten inte har tagit upp, så att reflekterande ljus
inte ska kunna störa.
Det här är inte likadant hos alla däggdjur. Katter kan ju "se i mörker" - nja,
inte riktigt. Förklaringen är att de istället för det ljusabsorberande pigmentskik-
tet har ett ljusreflekterande lager bakom näthinnan, vilket gör att ljuset även kan
registreras när det reflekteras tillbaka. Det är det här skiktet som gör att katters
ögon "lyser" i mörkret. Deras ögon är därför mindre ljuskrävande än våra, men
deras syn förlorar istället i skärpa.
Informationen i ljusenergin har nu genom flera processer i ögonen omvand-
lats till nervsignaler som lämnar dem genom synnerverna. Dessa korsar varandra
i synnervskorset innan de når syncentrum i nackloben. I synnervskorset flätas
signalerna delvis samman så att de innehåller information från båda ögonen när
de når syncentrum. Sedan följer bearbetning i hjärnans associationscentra och
minnescentra. Nu först blir du medveten om vad du ser.

266

NYCKELHÅL:
Mer om ljusreceptorer
Både stavar och tappar innehåller ett
stort antal diskar eller skivor med två
ljusabsorberande proteiner i membranet.
Det ena proteinet, opsin, finns i fyra
varianter, en för stavarna och en egen
variant för var och en av tapparna. Det
andra proteinet, retina!, är detsamma
för alla ljusreceptorer och det kan dels
förekomma i en cis-form som passar i
opsinmolekylen, dels i en trans-form som
inte passar. Opsinmolekylen tillsammans
med cis-formen kallas rodopsin.
..
Djupseende saknas, är mycket ovanligt. Annu ovanli-
På avstånd upp till 25 m har det stor gare är akromasi, dvs. att tappar helt
saknas. Jämför färgspektret för en nor-
betydelse för vårt seende att ögonen
sitter en bit ifrån varandra. Det enskilda malseende nedan med de följande, för
ögat får en bild av föremålet som skiljer olika typer av färgblindhet (dikromasi).
sig lite från den bild som det andra ögat
uppfattar. I hjärnan jämkas bilderna
samman till en bild och ger en uppfatt-
ning om djup. Speciellt när föremål när-
mar eller avlägsnar sig hjälper stereo-
seendet till att uppfatta avståndet. Så här uppfattar de flesta av oss färgerna.

Steg 1. Ljusinfångande
När en foton träffar rodopsinmolekylen
övergår retinalet i den från cis-form
till trans-form och lossnar från
opsinmolekylen, vilken då blir aktiv.
Steg 2. Transduktion
I nästa steg katalyserar den aktiva opsin-
molekylen en serie reaktioner som stäng-
er de natriumjonportar som varit öppna i
den inaktiva receptorn. Resultatet blir
precis som i andra nervceller - en poten-
tialskillnad uppkommer och en nervim-
puls förs vidare mot hjärnan. Den stora
skillnaden mot hur nervimpulser vanligt-
vis bildas är att det här sker "omvänt" -
natriumjonportama är öppna när recep-
torn är inaktiv och stängda när den
är aktiv.
Hur ljuset registreras mer i detalj. Läs steg 1
och steg 2 i texten ovan for förklaring.
Färgblindhet
Generna för olika former av färgblindhet
är recessiva och sitter i X-kromosomen. I
Sverige är ungefär 7 O/o av männen och
knappt 1 °/o av kvinnorna färgblinda. Or-
saken är avsaknad av en eller flera typer
av tappar, eller defekter i en eller flera av
dem. Personer med normalt färgseende
är trikromata, dvs. har tre olika typer
av tappar. De vanligaste formerna av
färgblindhet är dikromasi, dvs. att en typ
av tappar saknas eller är defekt. Mono-
kromasi, som innebär att två tappar
Saknas de tappar som är mottagliga for
de längsta våglängderna (röda tappar) får
personen svårt att skilja gröna, gula och
röda nyanser. Han/hon uppfattar dem
bara som variationer i ljusintensitet. Rött
kan t.ex. blandas ihop med mörkt grått,
och rosa uppfattas som blått. En färgblind
kan inte visuellt avgöra om ett smultron är
moget, men är i stället oftast bra på att hitta
kantareller. En "rödblinds" uppfattning av
färgspektret kan se ut som i bilden ovan.
Saknas tappar känsliga for mellanvåg/änder
(gröna tappar) har personen ännu svårare
att skilja på grönt, gul och rött. Han/ hon
har också svårare att uppfatta skillnader
i ljusintensitet. Alla blandfärger av blått
och rött, t.ex. lila, ser likadana ut. En
"grönblinds" uppfattning av färgspektret
kan se ut som i den här bilden (ovan).

€,
,/' påverkad
•.., (aktiv) form
~-~~.
e ::oc.--..
. ,., ~
\. Saknas tappar känsliga for kortare
· ~:<: : ' natriumport
e :s::.::::a:
våglängder (blå tappar) har personen svårt
att skilja blått från gult. En "blåblinds"
• :r.::.-:X::::

,;
akt iverar e:s::.:- uppfattning av färgspektret kan se ut så här.
ro dopsin '-,..##,
.
opsin
protein
Q normal
/ ' (aktiv form)
~ (inaktiv) form
transretinal

cytoplasma cellens utsida

267
 Hörsel och balans
Ljud är egentligen förtätningar och förtunningar som uppstår när molekyler eller
atomer kommer i svängning. Hörselsinnet är speciellt utvecklat för att registrera
svängningar av luftens molekyler, men som du vet så hör vi ganska bra också i
vatten. För att vårt hörselsinne ska kunna uppfatta ljudet omvandlas svängning-
arna i luften först till mekaniska svängningar av trumhinnan och hörselbenen,
sedan till vätskevågor i innerörats snäcka. I snäckan omvandlas vätskevågen till
nervsignaler med hjälp av mekanoreceptorer. Nervsignalerna skickas sedan mot
hörselcentrum, vidare till associationscentra och minnescentra och först nu blir
du medveten om ljudet.
I det som kallas balanssinnet registreras också en vätskas rörelser. En skillnad
mot snäckan är att balanssinnets mer geleartade vätska innehåller lösa, "rull-
lande" kristaller. Det är kristallernas rörelse som registreras av fina penselliknade
receptorer. En annan skillnad är att signaler om läge och position skickas till
hjärnstammen. Korrigeringen av läge och position måste gå snabbt och bearbet-
ningen av dessa signaler kan mer liknas vid reflexer än vid medveten bearbetning
av intryck.

••
Orat och hörseln
Människan uppfattar ljud med frekvenser mellan 20 och 20 000 Hz, men för-
mågan att höra de högre frekvenserna minskar med åren. Vårt hörselsinne är bäst
anpassat för talområdets frekvenser, mellan 1 500 och 4 000 Hz och i detta
område kan vi separera ljud med en skillnad på bara 3-4 Hz. I höga frekvensom-
råden behövs över 100 Hz skillnad för separationen.

• I

~ mellanöra
ytteröra
l

''
'
.,
:
I
inneröra

'•
• •••
•• •••
•• I

• • ''
''

skallben
·~
''
~ ·'","'
- ''

Örat i genomskärning,
naturlig storlek. Ytterörat \
avgränsas av trumhinnan. \\ \
I I
I
''
'
''
trumhinna : ''
Observera att mellanörat har hörselgång • ''
• ''
en forbindelse med svalget via • ''
: örontrumpet ~ ''
örontrumpeten. ------------ ·
I
- -.:a..~ ''

Ytterörat
Ytterörat består av iironmusslan, den del vi oftast menar med "örat", och en hör-
selgång in till trumhinnan. Ytterörats funktion är att fånga in ljudet. De flesta
av oss får vrida huvudet mot ljudkällan, men en liten andel människor har kvar
den gen som gör att ytterörats öronmussla kan riktas (de kan "vifta" på öronen).
Som skydd mot främmande partiklar är hörselgångens väggar täckta med hår

268
och körtlar som producerar öronvax. Trumhinnan är gränsen mellan ytter- och
mellanöra och består av en tunn hinna med hudceller på utsidan och slemhin-
neceller på insidan. När ljudvågorna nå.r trumhinnan svänger den i samma takt
som ljudvågorna och överför vågrörelsen till mellanörat.

Mellanörat
Mellanörat är fyllt med luft från en förbindelse till munhålan, örontrumpeten.
När trumhinnan vibrerar överförs vibrationen till kroppens minsta ben, hörsel-
benen: hammaren, städet och stigbygeln, och vidare till det ovala fönstret. En för-
stärkning av ljudet sker samtidigt, eftersom trumhinnans yta är tio gånger större
än det ovala fönstrets yta. Blir ljudet alltför starkt så drar de små muskler som
hörselbenen är upphängda i reflexmässigt ihop sig. Resultatet blir att rörelsen i
hörselbenen minskar och vibrationen därmed dämpas.
Lufttrycket är normalt lika högt på båda sidor om trumhinnan. Vid förkyl-
ning eller inflammation i mellanörat kan ibland trycket dä.r bli så högt att det gör
riktigt ont - dessutom hör man sämre. Om inflammationen inte går över av sig
själv behandlas den med antibiotika. I sällsynta fall kan man också behöva sticka
hål på trumhinnan för att dränera mellanörat och utjämna trycket. När du flyger
eller dyker i vatten behövs också tryckutjämning, men då räcker det oftast med
att svälja eller hålla för näsan och blåsa till lite försiktigt. Från det ovala fönstret
förs vågen sedan vidare in till innerörat.

hammare städ stigbygel

skallben

Förstoring av mellanörat och

trumh innan ovala runda
fönstret fönstret
innerörat. På grund av bildens
vinkel syns inte den tredje
snäcka
båggången.

Innerörat
Innerörat, eller benlabyrinten, består av vätskefyllda kanaler och hålrum. Det de-
las in i hiirselsnäckan och båggångarna med hinnsäckar. Snäckan registrerar ljud,
båggångarna balans och hinnsäckarna huvudets läge. Information om balans och
läge får man också från synsinnet och genom signaler från leder och muskler,
liksom från sinnesceller i huden.
Vibrationerna i hörselbenen förs via det ovala fiinstret in till innerörat vid
snäckans bas. Snäckans struktur är tredelad: först löper en kanal från ovala
fönstret och upp till toppen. Där vänder kanalen och leder ner mot basen till
det runda fiinstret. Mellan den uppåtgående och nedåtgående kanalen finns den

269
 tredje delen, det kortiska organet, där vätskevågornas vibrationer registreras.
Det kortiska organet består av basilarmembranet som är täckt av ho'rselsin-
nesceller med fina hår (villi) i ändan (som små penslar) och ovanför dem ett
täckmembran. När basilarmembranet kommer i svängning stöter penslarna mot
täckmembranet, vilket får till följd att jonkanaler öppnas så att en potentialskill-
nad uppkommer. Nervsignalen färdas sedan vidare mot hjärnan.
Olika tonhöjder registreras på olika ställen i snäckan. Nära basen är sinnescel-
lernas villi korta och styva och där registreras höga toner. Längre upp där låga
toner registreras, är villi längre och mjukare. Hög ljudstyrka (amplitud) innebär
både att fler sinnesceller reagerar och att de reagerar oftare.
Till vänster ett tvärsnitt av
snäckan och till höger en del
av snäckgången i vilken det snäckgången täck- hörsel -
kortiska organets sinnesceller membranet sinnescell

registrerar både frekvens y ben

övre
och amplitud. Ljudvågorna t rappan
hörsel-
vandrar upp i den övre delen nerven
av snäckan, vänder i toppen,
och vandrar sedan ner mot
det runda fönstret. När vågen undre
passerar trycks täckmembranet trappan
kortiska till hörsel-
ner, så att sinnescellernas organet nerven neuron basilarmembran
toppar böjs och en nervsignal
uppkommer.

Balans och läge

De tre båggångarna är vätskefyllda och orienterade i rummets tre plan (x, y, z).
I basen på varje båggång finns sinnesceller med små hår i ändan på samma sätt
som i snäckan. Båggångarna registrerar huvudets rörelse. När vätskan kommer i
rörelse så böjs håren, vilket ger upphov till en nervsignal.
På liknande sätt fungerar hinnsäckarna som registrerar huvudets läge i förhål-
lande till lodlinjen och om du rör dig framåt eller bakåt. H årförsedda sinnescel-
ler ligger i en trögflytande vätska där kristaller flyter omkring. Förenklat kan
signalen om läget sägas uppstå genom att den tröga vätskan är just trög, så att
informationen om det nya läget kommer med en kort tidsfördröjning.

båggångar < . . .- - - - -· vätskerörelse

---

sinnesceller
nerver
med hår --.

De tre båggångarna, i
rummets tre dimensioner, •
• •
• ••
och hinnsäckarna registrerar • • ••
•• ••
rörelse och läge. Å·ven här hinnsäck •• •••
•• •••••• ••••
har sinnescellerna penselform
,, nervfibrer
och det är när de böjs som en /

signal uppkommer. kroppsrörelse

270
 0
NYCKELHAL:
Vanliga hörsel- och
balansproblem
Tinnitus
Tinnitus är ljud som hjärnan uppfattar
utan att det finns någon yttre ljudkälla.
Ofta upplevs det som ett konstant ring-
ande, pipande eller brummande. Upple-
velsen är starkare i tysta, lugna miljöer
och blir därför problem t.ex. när man
ska somna eller när man koncentrerar
sig över läxböcker. Tinnitus har blivit allt
vanligare i lägre åldrar, från att tidigare
ha varit ett åldersrelaterat problem. De
flesta drabbas någon gång av tillfällig
tinnitus. Det kan susa i öronen efter
en konsert eller en kväll med musik på
hög volym. Orsaken är då en tillfällig
bedövning av sinnescellerna i snäckan.
Susningarna brukar försvinna efter
några timmar men tillfällig tinnitus kan
betraktas som en varningsklocka. Riktigt
varför tinnitus uppkommer vet man inte,
men tre förklaringar brukar nämnas, ofta
i kombination.
1. Sinnescellerna har skadats så att de
aktiveras av sig själva, utan yttre
ljudkälla.
2. Nervcellernas isolerande myelinskidor
har skadats och signaler "läcker" till
andra celler så att hjärnan får fel-
aktiga impulser.
3. En del sinnesceller har skadats så att
andra, friska sinnesceller blir över-
stimulerade.
Permanent tinnitus drabbar cirka 15 °/o i
Sverige och att få det i unga år kan vara
mycket besvärligt och handikappande.
Det bästa skyddet är förstås att undvika
bullriga miljöer med konstant hög volym,
alltså huvudorsaken till tinnitus. Om
du vill undvika att få tinnitus bör du
absolut använda öronproppar på kon-
serter, speciellt om du tillhör dem som
efteråt brukar få kraftiga öronsusningar.
Musiker, som drabbas oftare än andra,
bör använda effektiva och individuellt
utprovade proppar.
Sjösjuka, åksjuka
Åksjuka är vanligare hos barn än äldre,
medan sjösjuka drabbar alla åldrar.
Orsakerna är konflikter i hjärnan när den
försöker tolka motstridig information från
ögonen, båggångarna och hinnsäckarna.
Sitter du inne i en båt eller bil så får
hjärnan information från ögonen om den
stabila miljö du har runt omkring
dig, samtidigt som balansorganen
..
uppfattar situationen annorlunda. Ar
du dessutom liten finns det inte något
minne av liknande situationer - en
referensram saknas. Detta betyder att
hjärnan i de flesta fall lär sig hantera
konfliktsituationerna. Symptomen på
sjösjuka eller åksjuka börjar med trötthet
och gäspningar följda av blekhet ("grön"
i ansiktet). Därefter stängs aktiviteten
i mag-tarmkanalen av, illamående och
kallsvettningar kommer och slutligen
kräks man. Att illamåendet uppstår anser
man beror på att centrum för balans
och illamående ligger nära varandra i
hjärnstammen, och att konfliktkaoset i
balansdelen spiller över på den del som
tömmer magen. I värsta fall kan åksjuka
leda till så kraftigt blodtrycksfall att man
svimmar. Sitter man i en bil är det lätt
••
att stanna upp och ta en paus. Ar man
ute på havet är det förstås svårare.
För de flesta går symptomen över efter
ett tag. För att minska sannolikheten för
åksjuka är det bra att starta resan mätt,
dricka mycket, hålla koll på omgivningen
(horisontlinjen), fokusera framåt och att
hänga med i båtens eller bilens rörelser.
Det finns också åksjukepiller som kan tas
i förebyggande syfte, både receptfria och
receptbelagda.
Många gillar att lura
sina sinnen. För andra
räcker en bild for att
framkalla obehag.
271
 Lukt och smak
Både i näshålan och på tungan finns kemoreceptorer som reagerar på olika mo-
lekyler när de löser sig i näsans slemhinnor, eller i tungans saliv. Doft och smak
har betydelse för oss även om vi människor är långt ifrån specialister på dessa
sinnen. God mat ska både smaka och dofta gott (och se bra ut). När vi är små
är smak- och luktsinnena både känsligare och viktigare än vad det blir för oss
som vuxna. D et lilla barnet prövar allt med munnen. Lukt- och smaksinnena
samverkar och reagerar ofta på samma molekyler, men det mesta av det vi kallar
smak är egentligen dofter, bl.a. eftersom luktslemhinnan även nås från svalget.
Det märks på den förändrade smakuppfattning man får vid en förkylning. Även
konsistensen på maten har faktiskt betydelse för smaken. Jämfört.ex. smaken på
en bit banan med en mosad bit av samma banan.
För att det ska vara lättare att förstå, kommer smak- och luktsinnena att sepa-
reras i texten nedan, men kom ihåg att de samverkar!

Smaksinnet
När vi talar om smaksinnet menar vi de smaker vi kan registrera. På tungan har
vi smaklökar som kan särskilja fem smaker: sött, surt, salt, beskt och umami.
Umami-smaklökarna registrerar aminosyran glutaminsyra, som har en smak som
inte kan beskrivas av de övriga fyra. Närmast kan smaken beskrivas som den du
upplever av okryddat kött. Den upptäcktes av en japansk forskare, därav det för
oss lite underliga namnet. Smaken beror på att allt vi äter innehåller dessa fem i
olika sammansättning. I grundskolan fick du kanske lära dig att varje smak har
sitt eget område på tungan - sött längst fram, osv. Egentligen finns förmågan för
alla smaker över hela tungan, även om olika delar av den domineras av speciella
smaklökar.
Grundstrukturen är likartad för alla smaklökar. De är lökformade och inne-
håller cirka 50 smakceller. Alla ligger inbäddade i tungvävnaden och har en öpp-
ning i tungans yta. På undersidan lämnar nervtrådar smaklöken, en från varje
smakcell, för vidare färd mot hjärnan.
Smakcellerna som är receptorer för salt respektive surt reagerar på likartat sätt.
De som reagerar på salt har jonkanaler i membranet för natriumjoner, medan
de som reagerar på surt har jonkanaler för vätejoner. Efter vissa omvägar inne i
cellen sker i båda fallen en depolarisering som leder till att transmittorsubstanser
frisätts. D essa aktiverar i sin tur nervcellen som för signalen vidare mot hjärnan.

Smaklök med sina smak- ~ o--;,?, sockermolekyler

celler som klyftor i en apelsin, t)f.J a ~ o@
inbäddad i tungans yta. ~o o
~®
~~
V smakceller , .
/. ·,
smaklök lJ \J t
Det är först när matens mo-
lekyler har löst sig i munnens
vätska som smaklökarna på
tungan kan registrera dem.

272
 Smakmolekylerna för sött, beskt och umami är för stora för att komma ige-
nom cellmembranet. Istället binder de till receptorer på cellytan och då frisätts
sekundära budbärare inne i cellen. Det är dessa som leder till att jonkanaler
Luktneuron i näsans luktepitel
öppnas. En depolarisering sker som i sin tur leder till att transmittorsubstanser
(luktslemhinna). De mörkblå
avges. Dessa i sin tur aktiverar nervcellen som för signalen vidare till hjärnan. svullnaden är en luktvesikel
(blåsa), och utskotten, cilierna,
Luktsinnet är själva luktreceptorerna. När
en gasformig doftmolekyl löser
Även om vårt luktsinne kan känna igen och komma ihåg minst I O 000 olika
sig i den fuktiga slemhinnan,
dofter (odoranter) så är det inte speciellt effektivt jämfört med andra däggdjurs. binds den till proteiner i cili-
Hos exempelvis hundar täcker luktreceptorerna en yta som är mer än 40 gånger ernas membran. (TEM-bild,
så stor som hos oss människor och de ligger dessutom långt fram i deras näshåla. forstoring ca 85 000 gånger.)
En skarp doft som ättiksyra kan hundar uppfatta vid koncentrationer som är 250
miljoner gånger lägre än vad vi kan. Vårt luktepitel ligger
långt upp och långt in i näshålan, vilket gör att dofter inte
når det lika lätt. Det är därför du känner dofter bättre när
du sniffar in ordentligt.
I bakre delen av nässlemhinnan sitter luktreceptorcel-
lerna, som är bipolära nervceller. I ena ändan, dendriten,
finns en specifik receptor, i mitten en cellkropp och i
andra ändan axonen som för signalen vidare till luktbul-
ben. Det finns omkring I 000 olika typer av receptor-
celler och de använder alla sekundära budbärare istället
för direkta jonkanaler. De är specifika och den enskilda
receptorcellen kan bara reagera på en eller några snarlika
doftmolekyler. Eftersom dofter oftast är sammansatta av
flera olika doftmolekyler aktiverar varje enskild molekyl
i blandningen "sin" matchande receptor. De receptorer
som reagerat sänder därefter signalerna tillsammans, som
en doftkod, till luktbulben.
I luktbulben samlas nervsignaler från de receptorceller
som har reagerat på samma molekyl i omkopplingsstatio-
ner, så kallade glomeruli. Många molekyler av samma slag ger därför många sig-
naler till ett och samma glomerulus. I glomeruli kopplas signalen slutligen om Bilden visar schematiskt och
stegvis hur dofter registreras.
till mitralceller, de nervceller som för informationen till olika delar av hjärnan. I En utförligare forklaring finns
hjärnan vägs slutligen den specifika informationen om de olika enskilda doftmo- i texten.
lekylerna samman och blir en medveten doft.

mitralcell

4 Signalerna överförs till

luktbulben i hjärnan. •
luktbulb
3 Signalerna kopplas om
.. - .-- ------
lukt bu~ i glomeruli.

~ ...
•
. :... ·.-·..:.. -)skallben

.. .,,__........
•.••
•
..
• • •
..
•••
...,,,,.
•
2 Luktreceptorcellerna
• •
~~
•
aktiveras och skickar • • •. • • • , • • . • . • • . •.. •. • • nässlemhinna
elektriska signaler. . .. . .. . .. . . .. . . . . .
1 Doftmolekylerna binder epitelcell
till receptorer.

doftmolekyler luktreceptorceller

273
NYCKELHÅL:
Kroppsdofter och parfymer
Vårt förhållande till dofter har varierat
under vår moderna historia.Vad som
luktar gott under en period kan under
..
nästa bli en doft som undviks. Aven
mellan kulturer skiljer sig uppfattningen
om vad som luktar gott eller illa. Vårt
luktsinne ändras också med åldern. Dels
förändras vilka dofter vi gillar, dels för-
ändras luktsinnet i sig. Bäst på att känna
dofter är vi runt 25-årsåldern. Små barn
upplever trygghet av snuttefiltens doft,
samma doft som deras föräldrar upplever
som hemsk och som är skälet till att de
tvättar filten. När små barn får välja par-
fym väljer de en doft som vuxna troligen
uppfattar som sötsliskig. Vuxna kvinnor
föredrar blommiga dofter med mindre
sötma.Yngre kvinnor är mer positiva till
parfymer med myskdoftande ingredien-
ser än flickor och äldre kvinnor. Vad män
föredrar för kvinnliga parfymer är en
annan fråga. Vid intervjuundersökningar
verkar de flesta allmänt ogilla parfym.
Vår egendoft, kroppslukten, påverkas
starkt av vad vi äter och mängden
svettkörtlar. Vegetarianer tycker att
Väggmålning från en 3 400
år gammal egyptisk grav. På
huvudet har kvinnorna koner
med parfymerad salva.
274
köttätare luktar suspekt - och tvärt
om. Många känner också på andras
kroppsdoft att de har ätit en god middag
med mycket vitlök. Män har generellt
sett fler svettkörtlar än kvinnor, europeer
fler än asiater, afrikaner fler än europeer.
Vi har olika typer av svettkörtlar. Den
vanligaste typen (ekkrina) finns över hela
kroppen. De producerar mest vatten och
är nödvändiga för vår temperaturreg-
lering. En mindre vanlig typ (apokrina)
som främst förekommer i armhålor och
runt könsorgan utsöndrar, utöver vatten,
också kolhydrater, proteiner och fetter.
Det är dessa tillsammans som i låga
koncentrationer - enligt parfymindustrin
- verkar attraherande, men som enligt
deodorantindustrin ska bort. Det
vi menar med svettdoft är mest bipro-
dukter från bakterier som lever på
samma ställen.
Historiskt har kryddor och dofter haft stor
betydelse. Före kolonialismen gav kon-
trollen över handelsvägarna till Indiens
och orientens kryddor makt. När pro-
duktionsländerna senare koloniserades
förstärktes makten ytterligare och upp-
rätthölls vanligen med militära medel.
Dofter har också alltid använts för att
dölja obehagliga lukter. Den hygien vi
har idag, när vi ibland duschar flera
gånger om dagen, var inte möjlig tidi-
gare. Starka kroppsdofter doldes istället
med parfym, gärna över hela kroppen
om man hade råd.Vi döljer fortfarande
dofter - tänk bara på alla de dofter som
finns i vanliga hushållskemikalier, som
tvättmedel och "luftrenare", etc. Det har
gått så långt att vår uppfattning om vad
som luktar rent mer är förknippat med
de doftämnen som finns i produkterna vi
använder än det rena och luktfria.
••
Anda fram till början på 1900-talet
utgick man vid parfymtillverkning från
naturliga ämnen som extraherades fram
- en långsam och dyrbar process. Under
1900-talet lärde sig parfymkemisterna
att framställa doftämnen syntetiskt. Nya
dofter, oftast mycket starkare än de
naturliga, blev möjliga. De naturliga
parfymer som tidigare varit "rena"
tillverkades istället på konstgjord väg,
nya uppfanns och alla blandades vilt och
i ständigt nya variationer. När
feromonerna upptäcktes på 1970-talet
fick parfymindustrin ytterligare luft under
vingarna (se nyckelhålet på s. 277).
 SAMMANFATTNING: SINNEN
Djur uppfattar den yttre och inre miljön med sina sinnen. Det är signalens energi som i
sinnesceller direkt, eller efter omvandling till nervsignaler, skickas vidare till CNS.
Sinnesreceptorerna kan reagera på ljusenergi, kemisk energi, mekanisk energi eller
värmeenergi (temperatur).
Mer ovanliga sinnen är bl.a. sådana som kan reagera på magnetism och elektrisk
energi.•
I en del receptorceller uppkommer direkt en nervsignal, som skickas vidare till CNS.
I andra fall måste speciella receptorceller först omvandla sinnesintrycket till en nerv-
signal innan informationen kan skickas vidare.
I huden finns receptorer för tryck, beröring, vibration, temperatur och smärta. Majori-
teten av djuren har fotoreceptorer som registrerar ljus mellan 400 och 750 nm (synligt
ljus) .
••
"Ogon" kan vara enkla bägarögon, delögon i fasettögon eller av kameramodell. I män-
niskans öga bryts ljuset av linsen och fokuseras på näthinnans gula fläck. I gula fläcken
finns tappar för färgseende med tre olika absorbtionsoptima och här har vi också det
direkta seendet. Stavar för indirekt, svartvitt seende finns över nästan hela näthinnan.
Ljudvågor i luft omvandlas först till mekaniska rörelser i mellanörat, sedan till vätske-
vågor i innerörat vilka registreras av sinnesceller i snäckan. Balans och läge registreras i
båggångar och hinnsäckar.
Smak registreras på tungans yta av fem olika typer av smaklökar - de för sött, salt,
beskt, surt och umami.
Luktreceptorer i näshålans bakre slemhinna registrerar dofter (odoranter). Det finns
ca 1 000 specifika receptortyper. Det samlade intrycket från olika receptorer gör att vi
kan uppfatta och skilja många tusen dofter åt.

275
 Hormoner och kemisk
KAPITEL 24 reglering
I större, flercelliga djur finns (som tidigare nämnts) två kommunikationssystem
- det snabba elektriska nervsystemet och det mer långsamma kemiska signal-
systemet. Gränsdragningen mellan systemen är otydlig och deras samverkan är
nödvändig för kroppens homeostas (inre jämvikt). Det här kapitlet ska i huvud-
sak handla om hormoner, men de kemiska signaler som djur använder sig av kan
delas in i följande tre grupper:
1. Hormoner bildas i endokrina körtlar eller celler och verkar antingen lokalt,
då oftast långt från den körtel där det har bildats, eller i hela kroppen. Endokrin
kallas en körtel som inte har någon öppning till "yttervärlden" utan utsöndrar
sitt hormon direkt till blodkärl eller lymfkärl. Exempel på hormoner är melato-
nin, som ibland kallas "mörkerhormon" samt kortisol och serotonin som ibland
kallas "vakenhormoner". Melatonin bildas i mörker och talar om för kroppen
att det är dags att sova. En ljus datorskärm på kvällen kanske därför inte är den
bästa sömnmedicinen. I realiteten är flera andra hormoner inblandade i det vi
kallar sömn.
2. Eikosanoider är kemiska signalämnen med lokal verkan. D enna typ av
signalämnen kan bildas av de flesta celler och påverkar de närmaste cellgrannar-
na. Till den här gruppen räknas de ämnen som aktiverar cellernas försvar i om-
rådet runt en skada, och de som sänker smärttröskeln i skadeområdet för att
uppmärksamma oss på att något är fel. De är också betydelsefulla för fettned-
brytning och för reglering av blodtrycket. Fettsyror av typerna omega-3 och
omega-6, som det skrivs mycket om i mat- och hälsoartiklar, är viktiga förstadier
till eikosanoiderna.

Hormonet melatonin bildas

i mörker och talar om for
kroppen att det är dags att
sova. Låt oss hoppas att killen
hann se klart filmen/

276
 3. Feromoner är kemiska doftämnen som djur använder för att kommuni-
cera med omgivningen. Ett exempel är de doftsignaler insektshonor sänder ut
och som talar om för hannar i närheten att det är dags för parning. Ett annat
exempel är katten som gnider sin hals mot ditt ben för att märka dig med sin
doft. Vi människor har dock till största delen förlorat vår förmåga till doftkom-
munikation.

NYCKELHÅL: \ Resultatet från några studier

\
tyder på att feromoner har be-
Feromoner .. tydelse också för oss människor.
... . ~

Nästan alla djur använder speciella I Kvinnor som lever tillsammans

doftmolekyler, feromoner, för att en längre tid synkroniserar
kommunicera med omvärlden. ' sina menscykler. Ett feromon i
Den förmågan har vi människor till • ... manligt svett har en svag att-
i

stor del förlorat. Doftmolekylerna I raktionskraft på kvinnor (knappt

används mest för kommunikation
inom arten, t.ex. för att locka till
sig en partner vid parning, eller för
att signalera aggressivitet - "håll
er borta".Vi har alla sett hur hun-
dar och katter doftmarkerar med
urin eller med sekret från körtlar
på olika ställen på kroppen. Även
om signalerna vänder sig till med-
lemmar av samma art utnyttjas
de också av närstående arter och
bytesdjur. För en närstående art
kan dofter från en konkurrerande
art betyda att den väljer att söka
föda på annat håll, där konkurren-
sen är mindre. För bytesdjur kan
en doft innebära att de blir extra
vaksamma så att de inte slutar som
en matbit.
Feromoner är uppbyggda av flera olika
komponenter, var och en med sin speci-
fika sammansättning och betydelse. En
insekt kan ha så stor känslighet för ett
feromon att den kan registrera det när
koncentrationen inte är högre än en mo- sala1organet i näshålan. Registreringen
lekyl bland 1020 andra molekyler. Inom
biologisk bekämpning av skadeinsekter
är feromonerna viktiga eftersom de kan
utnyttjas för att locka hannar till fällor
som sprider honans parningsdoft, eller
statistiskt påvisbar). Det verkar
också som att vi omedvetet kan
avgöra hur nära vi står en even-
tuell partner genetiskt. Större
genetisk skillnad påstås göra en
partner mer attraktiv. Det kan
ha en evolutionär förklaring i att
risken för sjukdomar hos barnen
minskar ju mindre närbesläktade
föräldrarna är. I USA gjorde
ABC News ett uppmärksammat
"ovetenskapligt" försök med
kvinnliga enäggstvillingar. En
av tvillingarna i varje par fick
feromoner i parfymen, den
Arbetsbin skyndar till för att skydda den här personen andra inte.Tvillingarna visste
som har sprejat på sig bidrottningsferomoner. förstås inte vem som fick vad.
för att sprida feromoner som förvirrar De fick exakt samma kläder och
hannarna så att de inte hittar honan. skickades ut till en bar. Enligt studien fick
En del växter har också utvecklat förmå- de med feromontillsats i parfymen tre
gan att producera "djurhormoner''. De gånger så många inviter av män som de
lockar pollinerare genom att skicka ut utan feromontillsatsen.
insekters "sexhormoner". Hos däggdjur Media- och parfymindustrin har förstås
fångas feromonerna upp i det vomerona- snabbt hakat på feromontrenden. Det
finns bl.a. parfymer och rakvatten som
av feromonerna sker omedvetet, men har påstås göra användaren oemotståndlig.
stor betydelse. Det kan vara ämnen som Om och hur känsliga vi människor
talar om att honan är pamingsberedd. egentligen är för feromonkommunikation
Finns det flera hannar i närheten bryter är fortfarande en obesvarad fråga, men
då ofta slagsmål ut. feromonprodukterna säljer som smör.
I
Ett organ som uppfattar omedvetna dofter. Hos människan är dess betydelse diskuterad.

277

Om du ser ditt favoritgodis
frisätts hormoner som får det
att vattnas i munnen - även
om du inte är hungrig!
Hormoner
Ett hormon är en kemisk signalmolekyl som bildas på ett ställe och som skickas
ut i kroppen med cirkulationssystemet. När det når målcellerna, med specifika
receptorer för hormonet, sker en reaktion i dessa celler, medan andra celler är
opåverkade. Några exempel på effekter ett hormon kan ha på cellnivå är att
• aktivera eller deaktivera cellens egna enzymer (on/off -signaler),
• aktivera gener för specifika enzymer eller andra proteiner,
• ändra cellmembranets permeabilitet (genomsläpplighet) genom att öppna el-
ler stänga jonkanaler,
• stimulera cellen att tillverka något för export (utsöndring),
• stimulera cellen till snabbare celldelning.
Som du läste i kapitel 13 är hormoner inget unikt för djur, utan de förekom-
mer även i växter. Generellt gäller att ju större och mer komplicerad en organism
är, desto mer kommunikation behövs inom individen. En cell har receptorer för
många olika hormoner i sitt membran och varje hormon har sin specifika effekt
på cellen. Varje specifik receptormolekyl kan också variera i antal från en till
hundratals på en och samma cell. Har cellen få receptorer blir effekten förstås
mindre än om den har många.
Hormoner styr många processer som tillväxt, ämnesomsättning, fortplantning
samt salt- och sockernivå, och de är nödvändiga för kroppens homeostas (inre
jämvikt). De två reglersystemen nervsystemet och hormonsystemet samarbetar,
men det är för det mesta nervsystemet som styr genom att finjustera regleringen
som annars bli för grov.
Svar på miljöförändringar
Dina sinnen registrerar kontinuerligt yttre forändringar i din omvärld, som att
det blir kallare eller varmare, lugnare eller stressigare. Förändringarna som sin-
nena registrerar bearbetas först i CNS. Efter bearbetning skickas signaler till olika
hormonproducerande körtlar, främst hypofysen, att de ska öka eller minska sin
hormonproduktion så att kroppen anpassar sig till de ändrade omständigheterna.
Kroppen registrerar också kontinuerligt inre fo"rändringar. Magen är ibland
full av mat, ibland tom. Du kan sitta stilla på en lektion för att på nästa lektion,
i idrott, röra dig snabbt. Kroppen svarar med att ändra koncentrationen av olika
signalmolekyler i blodet. Förändringar registreras antingen av receptorer i hals-
regionens blodkärl eller av de hormonproducerande körtlarna själva. Sker regist-
reringen i halsregionen leder det, efter bearbetning i CNS, till att hormoner som
motverkar störningen skickas ut. Sker registreringen i de hormonproducerande
körtlarna själva, svarar de direkt - också med ett hormon som motverkar stör-
ningen. Här är två exempel på hur nervsystem och hormonsystem samverkar:
Ser du ditt favoritgodis så känner du dig troligen sugen även om du nyligen
har ätit och är mätt. Syn- och doftsignaler registreras och nervsignaler skickas till
hormonsystemet som producerar hormoner som får det att vattnas i munnen.
När mängderna av viktiga näringsämnen i blodet sjunker, registreras detta och
hormonsignaler skickas till nervsystemet. Om du t.ex. inte har ätit på länge pro-
duceras "hungerhormoner" som registreras av nervsystemet, så att dina sinnen
skärps i jakten på mat.
278
Ett exempel på hormonell styrning - blodets halt av glukos
Hormonsystemet reagerar i en del fall mer självständigt. Ett exempel är blodets
glukoskoncentration som regleras av två hormoner från bukspottkörteln.
När du har ätit något kolhydratrikt, t.ex. spagetti, så höjs blodets glukoskon-
centration långt över jämviktsvärdet på knappt 5 millimol per liter. Höjningen
registreras av betacellerna i bukspottkörteln som då utsöndrar insulin till blodet.
Det utsöndrade insulinet har flera effekter. Det får dels muskelceller och fettcel-
ler att ta upp mer glukos, dels bromsar det leverns nedbrytning av glykogen
till glukos. Räcker inte detta för att sänka blodsockernivån omvandlas glukos i
cellerna till glykogen och fett, så att mer glukos kan tas upp från blodet.
Har du å andra sidan inte ätit på länge, så att blodsockerkoncentrationen
sjunkit under 4 millimol per liter, reagerar alfaceller i bukspottkörteln och ut-
söndrar glukagon till blodet. Glukagon får levern att spjälka glykogen till glukos
som sedan utsöndras till blodet till dess att jämviktsvärdet har uppnåtts igen.
Även när det gäller blodsockerregleringen är både andra hormoner och nerv-
systemet inblandade. Vid stress skickas t.ex. signaler från hjärnan, via hypofysen
till binjurebarken (ses. 282). Den utsöndrar då kortisol som också får glykogen
att brytas ner till glukos, så att blodsockernivån höjs.

ökar bladsockerhalten hög bladsockerhalt

Blodsockerkoncentrationen
ökar insulin-
frisättningen
som kroppen strävar efter
att hålla på en jämn nivå,
bukspottkörtel - regleras i huvudsak från celler
....-............._ _ _ _ stimulerar ( ökar glukagon- i bukspottkörteln - insulin
frisä ttningen
bildningen - - - ~ ~ insulin sänker koncentrationen,
av glykogen . /
medan glukagon höjer den.
stimulerar
sänker bladsockerhalten ,.....____, - - glukosupptaget låg bladsockerhalt
från blodet
kroppsceller

Olika typer av hormoner

Kemiskt sett är hormoner antingen steroider eller aminosyrabaserade molekyler,
som a.miner, peptider och proteiner.

Aminosyrabaserade hormoner
De flesta av kroppens hormoner är baserade på aminosyror. De är vattenlös-
liga och kan därför inte passera genom cellmembranet. Målcellerna har istället
membranbundna receptorproteiner. Till varje receptorprotein kan bara ett slags
hormon binda. När hormonet har bundit skickas sekundära budbärare ut inuti
cellen. Det finns flera olika sekundära budbärare, och ett exempel är cAMP 1• I
cAMP är en förkortning
Om den sekundära budbäraren är cAMP, aktiverar den olika enzymer, kinaser, av "cykliskt AMP, Adenosine
som kopplar fosfatgrupper på vissa proteiner, så att de aktiveras. Varje cAMP TriPhosphate".
kan aktivera många kinaser, så att budskapet förstärks ytterligare. Till skillnad
från steroidhormonerna (se nästa sida) kan en del aminosyrabaserade hormoner
också ha en hämmande effekt, dvs. bromsa produktionen av något ämne i cellen.
Effekten av aminosyrabaserade hormoner är för det mesta snabb och kort-
varig. Några exempel på aminosyrabaserade hormoner är follikelstimulerande
hormon, FSH, gulkroppshormon, LH samt insulin och glukagon.

279
 Steroidhormoner
Steroidhormonerna verkar genom att aktivera gener. D e är fettlösliga och kan
därför bara transporteras i blodet bundna till plasmaproteiner. Att de är fett-
lösliga gör att de kan tränga igenom cellmembranen direkt. D e produceras i
könskörtlarna, alltså äggstockarna respektive testiklarna, och av binjurebarken
(se s. 282). Varje typ av steroidhormon binder inne i cellen till sin specifika
"vägvisarmolekyl", som guidar hormonet till den del av DNA som ska aktiveras.
Aktiveringen innebär att den speciella genen transkriberas och translateras, så att
det efterfrågade proteinet bildas. Proteinet, oftast ett enzym , medverkar sedan i
sin tur vid tillverkningen av andra proteiner, i ht1vudsak sådana som cellen ska
exportera. Steroidhormonernas effekt är generellt långsam, men relativt varaktig.
D et kan ta dagar innan effekten blir märkbar. Några exempel på steroidhormo-
ner är könshormonerna östrogen, progesteron och testosteron samt kortisol.

NYCKELHÅL:
Anabola steroider
Anabola steroider1 (AAS) har det manliga
könshormonet testosteron som modell-
molekyl. Testosteron har två effekter - en
anabol (vävnadsuppbyggande) och en
androgen (förmanligande). Det är dessa
effekter som orsakar det missbruk som
är vanligt på gym och som tidigare var
relativt vanligt också bland idrottare av
båda könen.
Bruket av anabola steroider började hos
amerikanska och sovjetiska kroppsbyg-
gare på 1950-talet. På 1960- och
..
70-talen tog Osttyskland nästan lika
många medaljer som USA och Sovjetu-
nionen i olika idrottstävlingar. Ibland hör
man att idrott och politik inte ska blan-
••
das samman, men Osttysklands idrotts-
framgångar var ett tydligt exempel på
motsatsen. Misstankar om att östtyska
idrottare i stor skala tog olika anabola
steroider dök snart upp. Problemet var
att de inte kunde avslöjas eftersom
..
analysmetoder saknades. Osttyskland var
inte ensamt om genvägen till medaljer,
men inte i något annat land var sats-
ningen så stor. Hundratals forskare och
tusentals tränare arbetade med bara ett
mål i sikte. För dem var framgångar på
idrottsarenan detsamma som politiska
framgångar, och alla tillgängliga meto-
der användes.
1
Egentligen Anabola Androgena Steroider, förkortat AAS.
280
År 1975 förbjöd den internationella • först ökad sexlust, därefter minskad
idrottsrörelsen användningen av anabola sexlust och till slut potensproblem,
steroider, men hade svårt att se till att • kraftiga humörsvängningar eller
förbudet efterlevdes eftersom analysme- plötslig oprovocerad aggressivitet
toderna fortfarande var dåliga.Trots att eller irritation,
analyserna idag är tillförlitliga, upptäcks • sömnproblem - man vänder på
flera fall i alla större tävlingar. Den otill- dygnet, och är ständigt trött,
låtna genvägen till framgång frestar • stark kroppsfixering och ett över-
fortfarande. drivet intresse för träning, kost och
Inom idrotten har anabola steroider i piller,
stort sett ersatts av andra dopingmedel, • smusslande med tabletter, sprutor
men på gym är de fortfarande ett stort och ampuller.
problem. Studier i Sverige visar att
1-5 O /o av männen någon gång har
använt anabola steroider. Det är olagligt
både att sälja och använda dem, men de
är tyvärr lätta att få tag i och smugglas
in i stor skala i landet. När anabola
steroider används blir halterna i kroppen
långt högre än den naturliga testoste-
ronhalten, och efter kort tid börjar andra
effekter än större muskler att märkas.
Bland annat har flera grova våldsbrott
begåtts av personer som missbrukar
anabola steroider. Det kan vara svårt att
upptäcka om någon missbrukar AAS,
men om flera av följande förändringar
märks hos en person kan man misstänka
missbruk: Specifikt för kvinnor
• snabb viktökning,
• mörkare och grövre röst och man-
• förstorade bröstkörtlar, ökad
ligare kroppsformer,
skäggväxt och behåring,
• mindre bröst och förstorad klitoris,
• svullnader och plufsighet, hudbrist-
• utebliven menstruationen.
ningar och akne,
Endokrina körtlar
I bilden här till höger kan du se var i kroppen de olika körtlarna
som nämns i texten finns. Produktionen av olika hormoner regleras
genom återkoppling (feedback) , positiv eller negativ, och signaler
0

från CNS. Aterkopplingen är oftast negativ. Den innebär att en för-

ändring i kroppen ger upphov till ett hormonsvar som motverkar
förändringen. Viktiga exempel på negativ återkoppling är nivån på
kroppens allmänna ämnesomsättning (styrs av sköldkörteln m.fl.) ,
blodets kalciumhalt (hormoner från sköldkörteln och bisköldkört-
larna) samt blodets halt av glukos, som beskrevs på s. 279.
hypothalamus
Menstruationscykeln, som vi beskriver strax, kan i stor utsträck-
ning ses som ett exempel på "fördröjd" negativ återkoppling.
Positiv återkoppling är mindre vanlig. Den innebär att en föränd-
ring i kroppen ger sådana signaler att förändringen förstärks och blir
kraftigare och kraftigare, vilket förstås inte kan pågå hur länge som
helst. Ett exempel är hur musklerna i livmodern styrs vid barnafö- - - - - - - sköldkörtel
dande. Ett tryck på muskulaturen leder till signaler om att muskeln N
ska dra ihop sig, och då blir förstås trycket större, osv. När barnet ----- tymuskörteln
har pressats ut, relaxerar muskulaturen och då upphör den positiva A---- (brässen)

återkopplingen automatiskt.
Många av de hormonproducerande körtlarna styrs av stimule-
ringshormoner från hypofysen, som därför beskrivs mer utförligt. binjuren

Hypofysen och några hypofyshormoner bukspottskörtel

Hypofysen är en ärtstor, endokrin körtel i hjärnan med två delar

- framloben och bakloben. Strax bakom hypofysen finns hy-
pothalm us. Dessa kommunicerar flitigt med varandra och
fungerar tillsammans som kroppens regleringscentral. Kon-
centrationen av hypofyshormonet, eller av det sekundära
hormon som det ger upphov till, registreras av receptorer
i CNS, främst i hypothalamus, som då sänder frisättande
eller bromsande signaler till hypofysen. Systemet är inte testikel

bara mekaniskt. Omgivningen förändras ju, och då måste

organismen anpassa sig. Vid stress, t.ex., "tillåts" en högre
Några viktiga endokrina körtlar inklusive
blodsockernivå än i lugnare situationer.
hypothalamus, som är en del av hjärnan
Hypofysens framlob producerar sex olika slags hormoner men som också producerar hormoner.
som tillsammans kan sägas styra ämnesomsättning, fortplant-
ning och tillväxt. Hormonerna kan bildas som ett svar på nervsig-
naler som har kommit in till CNS från omgivningen. Då skickas
neurohormoner till hypofysen. Dessa neurohormoner kan hämma
eller stimulera produktionen av framlobens endokrina hormoner.
Produktionen av hormoner kan även styras genom negativ åter-
koppling. Koncentrationen av hormoner och andra ämnen i blodet
mäts hela tiden. Finns det för mycket av något ämne så skickar
hypothalamus ut hämmande signaler - tillverkningen stryps. Finns
det för lite skickas istället stimulerande signaler ut - tillverkningen
ökar.

281
 Här är exempel på fyra av hormonerna från hypofysens framlob:
• tillväxthormon (GH, growth hormone) som stimulerar ämnesomsättning och
tillväxt, framför allt av benvävnad,
• sköldkörtelhormon (TSH, Thyroid Stimulating Hormone) som reglerar sköld-
körtelns hormonproduktion, dvs. indirekt ämnesomsättningen och kalcium-
hypothalamus hypofysen
balansen,
• gulkroppshormon (LH, luteinizing hormone) som stimulerar äggstockarnas
hypothalamus hormonproduktion och ägglossning hos kvinnor samt testiklarnas testoste-
ronproduktion hos män,
hormon· •
utsöndrande • follikelstimulerande hormon (FSH) som stimulerar äggstockar till produktion
celler i hypofysens
fram lob
av ägg, och testiklar till produktion av spermier.
hypothalarnus
• Hypofysens baklob är egentligen en förlängning av hypothalamus. Hormoner-
•
.'
•
•
na tillverkas av specialiserade nervceller i hypothalamus. Dessa nervceller, som
hypofysens
baklob -
- .
• • :
r:. . : ·
•
kallas neurosekretoriska, skickar sina hormoner till bakloben där de lagras.
Två viktiga hormoner utsöndras till blodet härifrån, nämligen
• oxytocin som stimulerar livmoderns sammandragning under förlossningen
hormon : ADH oxytocin
och därefter, via amning, mjölkproduktionen,
• antidiuretiskt hormon (ADH) som stimulerar njurarnas återupptag av vatten.
mål: niurar mjölkkörtlar

Binjurarna och några binjurehormoner

Hypofysen har en överordnad
roll for många av de endokri-
na körtlarna, men kontrolleras
själv av hypothalamus. De
hormoner som hypothalamus
tillverkar, lagras i hypofysens
baklob. Framlobens aktivitet
styrs dels av återkoppling
(feedback), dels på direkt
ordergivning.från CNS via
hypothalamus.
Binjurarna har två olika typer av vävnad - bark och märg. Båda vävnaderna har
betydelse för höjningen av cellernas ämnesomsättning och blodets glukosnivå
vid alarmsituationer. I barken produceras dessutom hormoner som reglerar blo-
dets saltkoncentration (via njurarna).
Aldosteron är ett binjurebarkshormon som påverkar njurarna så att blodet tar
tillbaka eller avger mer saltjoner.
Kortisol är ett annat binjurebarkshormon, ett stresshormon som höjer blod-
sockernivån och eventuellt påverkar immunförsvaret negativt så att man blir
mottagligare för infektioner.
Adrenalin och noradrenalin bildas i binjuremärgen och höjer kroppens mus-
kelaktivitet och metabolism. Ibland kallas de för '' fly- eller slåss-hormoner".

Stress
Människans fysiologiska evolution är långsam, medan den kulturella utveck-
lingen går med en rasande fart, vilket gör att vi i vår vardag utsätts för olika krav
och påfrestningar som vi inte är helt fysiologiskt anpassade för. Mängden intryck
under dygnets vakna timmar är mycket stor och om vi bor i en bullrig miljö
påverkas vi även under sömnen. Förmågan att hantera alla dessa intryck skiljer
sig från individ till individ.
I stressiga situationer skickar hjärnan, via sympatiska nerver, signaler till
binjurarna, som då utsöndrar '' gashormonerna" adrenalin och noradrenalin.
Kroppen försätts i alarmberedskap, vilket innebär att pulsen ökar, blodtrycket
och blodsockernivån höjs, mängden blodfetter ökar, andningsvägarna vidgas,
ämnesomsättningen ökar och matspjälkningssystemet går ner på sparlåga.
Stressforskare beskriver det här som en impuls att "fly eller slåss". Samtidigt med
"gashormonerna'' börjar också "bromshormoner", t.ex. oxytocin, att produceras.
Det gör att kroppen återvänder till normaltillståndet när situationen som orsa-

282
kade stressreaktionen har försvunnit. Om orsakerna till stress-
reaktionen kvarstår, så att nivån av adrenalin och noradrenalin
inte sjunker, försöker kroppen ofta motverka det sympatiska
nervsystemets signaler genom att det parasympatiska systemets
aktivitet höjs och därmed överkompenserar. Då skickas signaler
från hjärnan, via hypofysen, till binjurarna där olika kortikoider,
bl.a. kortisol, börjar produceras. Effekterna av kortikoiderna är,
utöver de som nämnts vid kortvarig stress ovan, att halterna av
tillväxthormoner och könshormoner minskar och att immun-
försvaret försämras. Kortfattat kan man säga att de nedbrytande
krafterna i kroppen då verkar starkare än de uppbyggande.
D et är viktigt att känna av kroppens signaler, så att stress-
symptomen kan dämpas i tid - ju tidigare desto bättre. En låg
och hanterlig stress vid t.ex. skolarbetet kan vara prestationshö-
jande, men det är lätt att gå över gränsen. Stressen gör då istället
att det är hopplöst svårt att koncentrera sig och att minnet för-
sämras. Råden för att motverka stress är allmänna: tillräckligt
med sömn, motion, bra mat och lagom mycket mat, men även Medicinskt experiment vid en universitetsklinik
tid för dig själv utan måsten. Det är inte alltid så lätt att följa de i Holland. Halten av stresshormonet adrenalin
mättes alldeles före och efter hoppet.
här råden, men de fungerar.

NYCKELHÅL: från sköldkörteln är kalcitonin, som andra hormoner blodets glukosnivå i

Några andra hormon-
producerande körtlar
Tallkottkörteln
Tallkottkörteln, även kallad epifysen, är
en liten körtel i mellanhjärnans övre del.
Den producerar hormonet melatonin som
reglerar vår dygnsrytm. Under dygnets
mörka timmar är produktionen stor,
medan den mitt på dagen är liten.
Sköldkörteln
Sköldkörtelhormoner är viktiga för
kroppens homeostas. Från den här stora
körteln i halsregionen regleras bl.a. till-
växt och cellernas ämnesomsättning av
hormonet tyroxin. Via hypofysen skickar
hjärnan information till sköldkörteln om
ämnesomsättn ingsbehovet. Sköldkörteln
frigör då mer hormon som får ämnes-
omsättningen att öka eller minska. Att
bordsalt berikas med jod beror på att
detta grundämne är en viktig ingrediens
i sköldkörtelhormoner. Ett annat hormon
sänker blodets kalciumnivå genom att
öka upptaget i skelettbenen. Det är
också sköldkörtelns hormoner som gör
så att fostrets och barnets organsystem
utvecklas normalt.
Bisköldkörtlarna
Hormonet PTH (paratyroidhormon)
utsöndras i blodet när kalciumnivån
behöver höjas. Hormonet påverkar ben-
vävnaden så att mer kalcium skickas ut
till blodet.
Tymuskörteln
Tymuskörteln utsöndrar hormoner som
har betydelse för mognaden av immun-
förvarets T-celler.
Bukspottkörteln
Som endokrin körtel producerar buk-
spottkörteln insulin och glukagon, som
vi har beskrivit tidigare (s. 279). Det är
dessa hormoner som står för normalreg-
leringen av blodsockernivån, men som vi
också nämnt tidigare så påverkar även
speciella situationer.
Äggstockar
De viktigaste hormonerna som produce-
ras i äggstockarna är östrogen och pro-
..
gesteron. Ostrogener styr mognaden av
kvinnans fortplantningsorgan, äggstockar
och livmoder, men även den sekundära
könsutvecklingen under puberteten.
Progesteron fungerar som igångsättare
av menstruationsblödningen, men det
hjälper också östrogenerna att anpassa
kvinnans kropp till graviditet.
Testiklar
I testiklarna produceras olika androgener,
manliga könshormoner. Det viktigaste är
testosteron som styr mognaden av man-
nens könsorgan, men även den sekun-
dära könsutvecklingen under puberteten.
Testosteron har även anabola effekter,
och hormonet direkt, eller varianter
av det, är den aktiva beståndsdelen i
många anabola medel (ses. 280).

283
 Menstruationscykeln
De flesta kvinnor har en menstruationscykel på ca 28 dagar. Under några år efter
puberteten kan cykeln vara ganska oregelbunden för att därefter stabilisera sig.
De första fem dagarna i cykeln är själva menstruationen. Från dag sex börjar
livmoderslemhinnan att byggas upp igen. Mitt i cykeln, runt dag 14, sker ägg-
lossningen, när ägget slungas ut från äggstocken till äggledaren. Dagarna runt
ägglossningen är befruktningschansen (eller risken) som störst. Efter dag 14 för-
bereds livmodern för att ta emot ett befruktat ägg och livmoderhalsöppningen
stängs med sekret så att inte fler spermier ska kunna tränga in. Cykeln styrs av två
hormoner från hypofysen, LH och FSH, samt två från äggstockarna, östrogen
och progesteron, i en serie av negativa återkopplingsreaktioner.
1. Samtidigt med menstruationen ger hypothalamus hypofysen order att
skicka ut FSH och LH, vilket får en äggfollikel (äggblåsa) att börja mogna.
2. Som svar sänder äggfollikeln ut östrogen, som når hypothalamus via blodet.
3. H ypofysen får då order att snabbt öka FSH- och LH-produktionen, vilket
talar om för äggstocken att det är dags för ägglossning.
4. När ägglossningen väl har skett omvandlas follikeln till en gulkropp, och
den avger nu både östrogen och progesteron.
5. När kombinationen av östrogen och progesteron når hypothalamus stoppas
produktionen av FSH och LH.
6 . Under tiden växer gulkroppen och utsöndrar mer progesteron och östro-
gen, som förbereder livmodern för det befruktade ägget. Har ingen befrukt-
ning skett så är progesteronets funktion istället att starta menstruationen,
alltså avstötningen av den blodrika slemhinnan i livmodern.
7. Om det inte blir någon befruktning tillbakabildas gulkroppen. Progesteron-
och östrogenproduktionen upphör och en ny menstruation sker, samtidigt
som produktionen av FSH och LH börjar öka igen - cykeln har gått ett varv.
I samband med ägglossningen brukar de flesta kvinnor få en något ökad
kroppstemperatur (cirka 0,5 grader). Många kvinnor känner av temperaturhöj-
ningen och vet därför när chansen (eller risken) för befruktning är som störst.

(§)
primär växande gulkropp tillbakabildad
follikel follikel LH gulkropp

progesteron
u -
.8 ~ östrogen
~,-., '-~...;......;....;..;;a!:::::::=:~:::::::~--.::~<:::::::::::::::::::::::::::
Vl · -
bl)=

:lWg
37,5 °(
Menstruationscykeln, ett
cykliskt förlopp där olika
hormoner genom både positiv
37°(
36, 5oc '-.."""'...__ _ _ _k_ro..;p.;,;,p.;.;
s::
0
st.;.em
..;p..;.e..;.
ra.;.;
/
tu_r _ _._,,,,.,/
blodkärl
mogna slemkörtlar '
och negativ feedback reglerar
förloppet. En förklaring till
teckningens olika delar finns i
texten ovan. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28
dag under menstrulationscykeln

284
Hormoner och transmittorsubstanser styr kärlekens biologi
Texten som följer ska tas med en nypa salt dels eftersom det inte har forskats så
mycket på området, dels då slutsatserna bitvis grundar sig på studier av andra
djur än människan.
Nästan alla har någon gång upplevt hur det är att vara kär. Hjärtfrekvensen ökar,
handflatorna blir svettiga, man rodnar och man tappar bort det vanliga rationella
jaget. Under förälskelsen tänker man nästan oavbrutet på den person man är för-
älskad i och man blir blind och döv för allt annat i omgivningen. De flesta har
också upplevt att passionen efter ett tag minskar och att vardagen sakta tar vid igen.
Också kärlekens förlopp kan följas i hur halterna av olika hormoner och
transmittorsubstanser ökar och minskar. Kärleken kan delas in i två faser,
forälskelsefasen, som för oss samman, och kittningsfasen, som hjälper oss att hålla
ihop tillräckligt länge för att den eventuella avkomman ska hinna växa upp.
Kärlekens förlopp skiljer sig inte mellan homo- och heterosexuella, även om den
evolutionära betydelsen är att säkra avkommans överlevnad.

Ett förälskat par på

gondolford i Venedig.
De tänker troligen inte
på vilka hormoner
som produceras i stora
mängder just när man
är forälskad

Passionen börjar i hjärnan där halterna av dopamin, noradrenalin och fenyl-

etylamin ökar. Dessa är "må bra-substanser". Noradrenalin verkar även allmänt
uppiggande, höjer hjärtfrekvensen och minskar sömnbehovet. Serotonin är
en transmittorsubstans vars halt istället minskar under förälskelsen. Serotonin
fungerar normalt bl.a. som dämpare av oro och ångest. En del menar att den
lägre serotoninnivån delvis kan förklara att förälskelsen ibland kan gränsa till
galenskap. U11der förälskelsen stimuleras också nybildningen av nerver.
Efter en tid - högst två, tre år - brukar förälskelsefasen gå över, vare sig man
vill det eller inte, och halterna av signalämnen i hjärnan återgår till normal nivå.
Minskningen av förälskelsesubstanserna kompenseras av att halten av hormo-
nerna oxytocin och AD H ökar. Dessa hormoner förstärker känslan av trygghet
och hjälper därför till att kitta samman paret och att öka känslan av gemenskap -

285
 men de är också viktiga för den sexuella tillfredställelsen. Halterna av hormonet
oxytocin och den kroppsegna och morfinliknande transmittorsubstansen endor-
fin ökar vid fysisk beröring, så även efter många år förstärker fysisk beröring
känslan av samhörighet.
Att mörk och god choklad, som innehåller fenyletylamin, skulle vara rena kär-
lekselixiret är nog däremot en överdrift. Den biologiska halveringstiden är mycket
kort så ä.m net kan troligen inte påverka hjärnan.

Några sjukdomar kopplade till

hormonsystemet
Diabetes, tidigare kallad sockersjuka, finns i två huvudformer, kallade typ 1 och
typ 2. Gemensamt är främst att halten glukos i blodet blir onormalt hög, vilket
skadar vävnaderna på olika sätt.
Diabetes typ I debuterar oftast före 15 års ålder och beror på att betacellerna
i bukspottkörteln bryts ner av kroppen själv, så att inget insulin produceras - det
är alltså en autoimmun sjukdom (ses. 211) . Sjukdomen är kronisk, dvs. den går
inte att bota, men den kan behandlas. Studier har visat att orsaken till sjukdo-
men är mutationer i flera gener. Även miljöfaktorer och vissa virussjukdomar kan
dock spela in.
Eftersom insulin är det hormon som får cellerna att ta upp glukos från blodet
blir cellerna hos en diabetessjuk person utan energi från kolhydrater. De börjar
då istället bryta ner fetter vilket gör att ketosyror bildas. Dessa är giftiga, och
höga koncentrationer kan vara livshotande. Sjukdomsutvecklingen är snabb och
det tar ofta inte mer ä.n några veckor från det att sjukdomen har brutit ut till
dess att alla beta-celler är borta. Symptomen är bl.a. att man blir törstig, kissar
ofta, känner sig trött, snabbt minskar i vikt, får synförändringar, får magvärk
och att man luktar aceton ur munnen (från ketosyrorna). Vid undersökning tas
bland annat urinprov som då visar innehåll av glukos, ketoner och proteiner som
normalt inte ska förekomma. Varje år drabbas cirka 1 000 barn och ungdomar i
Sverige av diabetes typ 1. Av någon anledning som man inte känner till är sjuk-
domen vanligare i Skandinavien än i många andra länder. När sjukdomen har
upptäckts behandlas den med insulininjektioner. En långtidsverkande injektion
(för ett dygn i taget) brukar kombineras med en korttidsverkande som tas efter
varje måltid.
Patienterna tar själva prov på blodsockervärdet och tillsätter den mängd insu-
lin som är lämplig. Regelbundna kost-
vanor, att äta ofta och att motionera
mycket är viktiga levnadsregler, bl.a.
för att blodkärl och nerver inte ska
påverkas. Det har gjorts transplanta-
tioner av betacellvävnad som fungerat,
men nackdelen är att patienten då, för
En person med diabetes att hindra avstötning, istället måste äta
ryp I måste injicera insulin mediciner som dämpar immunförsva-
dagligen. ret, ibland resten av livet.

286
 Diabetes typ 2 drabbar knappt 3 °/o av befolkningen i Sverige, majoriteten av
dessa i hög ålder. Siffran är troligen högre, men eftersom alla fall av typ 2 inte
ger märkbara och tydliga symptom finns ett mörkertal. Hos denna patientgrupp
fungerar fortfarande beta-cellerna och producerar insulin. H är är det istället re-
ceptorerna p å kroppscellernas m embranproteiner som inte fungerar som de ska.
Sjukdomsfö rloppet för diabetes typ 2 är utdraget och symptomen visar sig grad-
vis, ofta under flera år. Symptom är även för den här formen av diabetes ökad
törst, att man kissar ofta och är trött, men även synförändringar, nervproblem
och problem med blodkärl förekommer, speciellt vid hög ålder och efter lång
tid. När diabetes typ 2 har konstaterats räcker det vanligtvis i många år att som
behandling enbart ändra kosten, motionera mycket och gå n er i vikt om man är
överviktig. Rökning bör man också minska på eller helst avstå helt från . Senare
under sjukdomsförloppet bru.k ar betacellernas produktion minska i snabbare
takt. D et finns då olika mediciner som ökar upptaget av insulin i cellerna, eller
ökar insulinproduktionen i beta-cellerna. Efter en längre tid, ofta efter m ånga år,
behöver vanligtvis den drabbade personen börja ta insulin, som vid typ 1.
Struma betyder att sköldkörteln är förstorad. Orsaken är antingen, hypertyreos,
som beror på för hög produktion av sköldkörtelhormon eller hypotyreos, för låg
produktion. Båda formerna drabbar kvinnor oftare än män , totalt cirka 7 o/o i
Sverige. Orsakerna kan vara flera, men vanligast är autoimmuna reaktioner i
körtelvävnaden. Struma kan också orsakas av jodbrist, och därför jodberikas salt.
Vid hypertyreos ökar ämnesomsättningen. D e vanligaste symptomen är
viktminskning, hög puls, svettningar, muskelsvaghet, dålig sömn och allmänt
ökad nervositet (kort stubin). Hypertyreos behandlas med radioaktivt jod eller
så opereras sköldkörteln bort. Vid hypotyreos minskar ämnesomsättningen. De
vanligaste symtomen är frusenhet, depression, trötthet, koncentrationsproblem,
torr hud och svullet ansikte. H ypotyreos behandlas med tillförsel av tyroxin i
tablettform.

Den l1är tonårsflickan har en förstorad sköldkörtel, som syns som en svullnad en bit under hakan. Den
förstorade sköldkörteln kan bero på jodbrist, men kan också ha ärftliga orsaker. Svullnad uppkommer
både vidför hög och för låg produktion av sköldkörtelhormon.
Scintigrammet till höger visar att den högra sköldkörtelloben (personens vänstra) är förstorad. Vid
scintigrafi ges patienten ett specifikt radioaktivt ämne som lagras in i den kroppsdel man vill under-
söka. För sköldkörteln ges en injektion med radioaktivt jod.

287
 Tillväxthormonet (GH) produceras i hypofysen. Om GH avges i för stor eller
för liten mängd till blodet leder det till tillväxtstörningar.
Överproduktion av GH kallas akromegali. Sker denna under barndomens
tillväxtår leder det till gigantism, en extrem längdtillväxt. Överproduktion hos
vuxna leder istället till tillväxt av händer, fötter och ansiktets skelett.
Underproduktion av GH under barndomens tillväxtår leder till dvärgväxt.
Barnen ser oftast också yngre ut än sin biologiska ålder. Underproduktion
hos vuxna leder till ökad fettmängd, speciellt runt midjan, muskelsvaghet och
vätskebrist.
Både över- och underproduktion beror oftast på att en godartat tumör trycker
på hypofysen. Behandlingen består av operation för att avlägsna tumören eller
medicinering med syntetiskt GH, eller en kombination av de båda. Både akro-
megali och dvärgväxt orsakade av störningar i GH-produktionen är sällsynta.
Oftast beror dessa sjukdomar på andra faktorer, där de som har genetiska orsaker
är vanligast.

SAMMANFATTNING:
HORMONER OCH KEMISK REGLERING
Hormonsystemet och nervsystemet samverkar för att reglera processer i organismen,
men de "arbetar" också var för sig.
Kemiska signaler för kommunikation inom organismen är hormoner och eikosanoider,
medan feromoner används för att kommunicera med omvärlden.
Hormoner bildas på ett ställe i kroppen men verkar på andra ställen. Hormonerna delas
in i steroidhormoner och aminosyrabaserade hormoner. Steroidhormoner är fettlösliga
och har en relativt långsam effekt. De aminosyrabaserade hormonerna är vattenlösliga
och målcellen använder därför sekundära budbärare inne i cellen. Deras effekt är
relativt snabb och kortvarig. Exempel på viktiga hormonbildande körtlar är hypofysen,
äggstockarna, testiklarna och sköldkörteln.
Hypofysens framlob styr bl.a. ämnesomsättning, tillväxt och fortplantning. Hypothala-
mus, en del av CNS, reglerar tillsammans med hypofysen många av de övriga hormo-
nerna. Regleringen sker även med återkoppling (feed back). Blodsockerkoncentrationen
regleras i huvudsak av insulin-glukagon-systemet.

288
 Fysiolo iska medicinska
undersökningsmetoder KAPITEL 25

Hur har man kommit fram till allt den kunskap vi har idag? Vilka metoder
används?
De flesta brukar känna till flera exempel på stora upptäckter som har kommit
till av en slump, som upptäckten av penicillinet. Att över 99 o/o av den enorma
mängd kunskap vi människor samlat har tillkommit genom grundforskning är
inte lika spännande, och därför inte så allmänt känt. I forskares laboratorier och
på deras skrivbord bedrivs ett systematiskt arbete som oftast tar lång tid från de
första ideerna och teorierna till dess att de kan börja prövas.

Här testas lösligheten hos ett

nytt läkemedel. Det är viktigt
att känna till hur snabbt
den aktiva substansen, dvs.
själva läkemedlet, frigörs från
tabletten eller kapseln under
de förhållanden som råder i
magsäcken.

Medicinsk metodik
Innan nya behandlingsmetoder blir godkända, måste de genomgå m ånga led
av prövningar. Inte minst viktigt är detta när det gäller nya läkemedel. I ett
första steg genomgår ett preparat, som man hoppas ska bli ett nytt läkemedel,
flera år av kemiskt arbete, både teoretiskt och laborativt. I steg två undersöks
dess effekter på olika försöksdjur, både de förväntade effekterna och eventuella
biverkningar. Om man känner sig säker på att preparatet inte har några allvarliga
biverkningar påbörjas steg tre, de kliniska prövningarna - fö rst på en liten grupp 1
Randomiserad dubbelblindtest
frivilliga, friska personer (det är inte ovanligt att studenter ser detta som ett till- betyder att en försöksgrupp
slumpvis delas in i två grupper där
fälle att tjäna lite extra pengar), sedan på en liten grupp sjuka patienter. Därefter den ena får behandling med den
görs jämförande studier på patienter i större skala. Vanligtvis använder man sig substans som anses aktiv och den
under det steget av randomiserade dubbelblinda tester1• Under hela processen, andra får placebo (sockerpiller).
Dubbelblind innebär att varken
som är mycket kostsam, utvärderas hela tiden resultaten och man har täta kon- patienten eller testledama vet vem
takter med olika berörda myndigheter som Läkemedelsverket. Den tidskrävande som fått vad.

289

1
Instrument är ett annat ord för
apparat, t.ex. en som mäter halten
röda blodkroppar.
processen är nödvändig för att vi ska kunna känna oss så säkra som möjligt på
att de nya läkemedel som kommer ut på marknaden dels har önskad effekt,
dels inte orsakar mer skada än nytta. Att det kostar så enormt stora summor att
utveckla ett läkemedel kan också ses som en extra kvalitetsgaranti, eftersom det
skulle innebära en ekonomisk katastrof för ett företag att släppa en produkt som
visar sig ge oväntade och negativa biverkningar. Tyvärr händer det ändå ibland.
Talidomid- eller neurosedyntragedin i början på 1960-talet (se nyckelhålet på
s. 70) och de fall av narkolepsi som drabbade ett 100-tal barn och ungdomar
efter vaccinering mot svininfluensan 2009 är två exempel där det trots all forsk-
ning gick illa.
Undersökningsmetoder
För en del forskning behövs inte annat än en hjärna samt papper och penna,
men för det mesta inom den forskning som behandlats i den här boken används
avancerade instrument 1• Vid forskning på levande organismer finns etiska regler
att ta hänsyn till, speciellt när det gäller människan. Inom grundforskningen
används modellorganismer - försöksdjur - allt från plattmaskar till råttor och
apor. Det "slöseri" med försöksdjur som kunde förekomma tidigare har dock
blivit sällsynt. I debatten om försöksdjurens vara eller inte vara kan det vara
bra att komma ihåg att många av de möjligheter vi idag har till behandlingar,
hade varit omöjliga att utveckla utan djurförsök. När det gäller forskning på
människan är reglerna ännu strängare och ingen forskning får skada. D ärför
har mycket avancerade metoder utvecklats för att människokroppen ska kunna
studeras även på "insidan". Några av dessa beskrivs här nedan.
Röntgen
Röntgenstrålar är mycket energirika och kan därför gå rakt igenom vävnader.
Inom medicinen utnyttjar man den här egenskapen genom att röntgenstrålning
sänds mot en kroppsdel som bakom sig har en fotografisk film. Filmen svärtas av
strålningen. Eftersom olika vävnader släpper igenom olika mycket strålning får
man en indirekt bild på kroppsdelen. Hos tandläkarna används oftast röntgenap-
parater för att få tydliga bilder på tänder, tandpulpor och tandrötter. På sjukhus
används idag oftast en digital variant. Mammografi är ett annat exempel på rönt-
genundersökning, som har till syfte att urskilja tumörer i kvinnors bröstvävnad.
Datortomografi
Datortomografi även kallad skiktröntgen, är en vidare-
utveckling av röntgentekniken. Röntgenstrålarna sänds
från flera håll (olika vinklar). Som alltid vid användning
av röntgenstrålning måste den diagnostiska nytta11 vä-
gas mot den risk patienten utsätts för. Informationen
behandlas sedan i en dator som omvandlar den till en
mycket detaljrik två- eller tredimensionell bild.
Mammografi är en röntgenundersökning av bröstvävnaden som alla
kvinnor över en viss ålder erbjuds regelbundet. Målet är att upptäcka
brösttumörer innan de biirjar ge symptom och då de oftast också är
lättare att behandla.
290
Magnetisk resonanstomografi (MRT)
I MRT används magnetiskt strålning och radiovågor. Metoden ger bra bilder av
mjukare vävnad där det är svårt att få tydliga bilder med olika röntgenmetoder.
Kroppsdelen som undersöks placeras i ett starkt magnetfält och radiovågorna
"slås på" i olika pulser. Dessa pulser får väteatomer i kroppsmolekyler att ändra
läge (resonans). När pulsen "slås av" går väteatomerna tillbaka till normalläget
och sänder samtidigt ut den strålning som mäts. Metoden är speciellt lämplig
för att konstatera cellförändringar som tumörer och lokala inre inflammationer.
Fördelarna är att strålningen är ofarlig och att magnetfältet kan varieras så att
olika ämnen som fett eller vatten kan studeras separat. Nackdelen är att kontrast-
vätska ofta behöver användas och att patienten kan uppleva obehag över att vara
fixerad. Den del som ska studeras måste nämligen vara helt orörlig.

EKG och EEG

En annan vanlig undersökning är EKG (elektrokardiograft) där man mäter den
elektriska aktiviteten hos hjärtat genom att elektroder placeras på bröstet. Många
avvikelser i hjärtats funktion kan studeras med EKG. Ett normalt EKG ser ut
som i figuren nedan. Den första lilla puckeln visar förmakens kontraktion. D en
andra, höga puckeln visar kamrarnas kontraktion. Den tredje puckeln visar hur
nervcellerna återställer sig. Ett EKG mäter den elektriska
aktiviteten i hjärtat. Bildsvi-
2. 3. 4. ten visar från vänster:
1. SA-noden startar en depo-
larisationspuls. 2. Depolarisa-
tionen sprider sig i formakens
Elektroencefalografi, EEG, är en metod som används för att studera föränd- väggar och de kontraherar.
3. Pulsen når AV-noden och
ringar i hjärnans elektriska aktivitet dvs. nervcellernas aktionspotentialer. Me- vidare ner till kammarspetsen
toden är speciellt lämplig för att studera förändringar i hjärnans aktivitet under 4. Depolarisation av kamrar-
sömnen men används också vid demens-, epilepsi- och strokeutredningar och na som kontraherar. Den sista
för att konstatera hjärndöd. Graferna som blir resultatet är inte så enkla att bulan visar repolarisationen.
tolka men i bilden nedan till höger ser du några ganska typiska mönster. Om
en person lider av t.ex. epilepsi blir mönstren kaotiska. Ett datorprogram kan
omvandla graferna till bilder (se nedan) som kan jämföras mellan individer och 1
BEAM står för Brain Electrical
med kontroller, och på så vis kan avvikelser upptäckas. Metoden kallas BEAM 1• Activity Mapping.

' '

Resultatet av en EEG-undersökning består av

kurvor som visar aktiviteten i olika delar av
hjärnbarken (ovan). EEG tas t.ex. när man
misstänker epilepsi eller medvetandestörningar.
En dator kan göra om diagrammet så att de
blir lättare att tolka och jämföra (t.v.).

291
 Ultraljud
Ljud som sänds ut med höga frekvenser ger olika ekon beroende på tätheten i
den vävnad det reflekteras mot. Som vid många metoder används sedan dato-
rer för bildbehandling, och de senaste modellerna kan även ge tredimensionella
bilder. Metoden är vanlig vid studier av hjärtats arbete och, förstås, vid de under-
sökningar som görs på gravida kvinnor.

På gång
Nanoteknologin som ibland kallas atomslöjd, är ett område som utvecklas
snabbt, även inom medicinska tillämpningsområden. Praktiska tillämpningar är
ännu få, men potentialen desto större. Med dagens diagnosmetoder krävs ett
relativt stort antal av sjukdomsalstrare, exempelvis viruspartiklar, för att identi-
fiera dem. Med nanomolekyler som markörer skulle det i bästa fall räcka med
en enda molekyl! Forskning pågår också om att använda nanomolekyler som
transportörer av mediciner till de ställen där de ska verka istället för att de, som
idag, påverkar hela kroppen.
Det finns dock flera frågetecken. Bland annat vet man inte riktigt hur våra
celler reagerar på exponering för nanopartiklar. Det verkar också som om im-
munförsvaret har svårt att identifiera och städa bort nanopartiklar. Framtiden får
utvisa hur det blir - en revolution inom diagnostik och behandling, eller grusade
förhoppningar.

Läkarens arbete och diagnos

För det mesta är vi friska (och glada), men ibland drabbas vi av något som vi inte
kan klara av att tillfriskna från av oss själva, och behöver hjälp från sjukvården.
Det kan gälla fysiska sjukdomar men också problem av mer psykisk karaktär.
Inom sjukvården finns stor kunskap om hur vi fungerar, om orsaker till sjukdo-
mar och hur dessa kan botas eller lindras - en kunskap som ständigt växer.
När man söker hjälp börjar oftast mötet med läkaren på vårdcentralen eller
på husläkarmottagningen med den kanske viktigaste delen, att man får berätta

-
A
TP
•

Läkaren på bilden kontrollerar

svalget och halsmandlarna på
en pojke som hostar och har
ont i halsen.

292
om sina symptom. Läkaren ställer frågor för att ringa in orsaken till problemet.
I steg två gör läkaren vanligtvis olika tester för att få den förmodade orsaken till
bekymren bekräftad (eller dementerad!), som att lyssna på hjärta och lungor,
titta i halsen och testa reflexer. När läkaren har fått en trolig bild av vad patienten
har drabbats av, följer i allmänhet fler tester för att ringa in problemet ytterligare.
Antas orsaken vara bakterier i halsen tas ett bakterieprov för odling och identi-
fiering, så att rätt antibiotika kan sättas in - om antibiotika behövs. Vanligtvis
tas också blodprov, och ibland prov från urin och avföring, eftersom de flesta
sjukdomar resulterar i obalans i en eller flera av dessa. Från provresultaten och
de avvikelser från normalvärden som eventuellt konstateras får läkaren ytterli-
gare information så att behandlingen kan bli mer precis. Generellt gäller att en
behandling får bättre effekt och ger mindre biverkningar ju mer selektiv den är.

Mätning av blodtrycket
Mätning av blodtrycket görs som en rutinundersökning vid läkarbesök. Hos en
frisk person ligger det systoliska trycket (hjärtats sammandragning) mellan 110
och 140 mm kvicksilver (Hg) och det diastoliska trycket (hjärtats avslappning)
mellan 70 och 85 mm Hg. Värdet anges som 120/80 (120 över 80).
Högt blodtryck (över 140/90), kan före medelåldern bero på rökning, ofta i
kombination med för lite motion och för mycket "dålig" mat. Hos medelålders
personer ökar blodtrycket i samband med att blodkärlens elasticitet minskar.
Lågt blodtryck är inte lika vanligt och inte heller lika allvarligt. Ofta är det ärft-
liga orsaker som ligger bakom, men det kan också bli en konsekvens av svält.
Lågt blodtryck är i allmänhet enklare att åtgärda - att äta mer och vara speciellt
noga med salt- och vätskeintaget.

Det är vanligt att personer

med lågt blodtryck gillar
saltlakrits. Anledningen
är troligen att saltet ökar
mängden vatten i blodet så
att trycket höjs.

Analyser och analysmetoder

Utifrån patientens symptom bestämmer läkaren vilka analyser som ska göras.
Nedan följer några exempel på kemiska och mikroskopiska analyser som ofta
utförs inom sjukvården.

Blodanalyser
Ett enkelt blodprov kan ge svar på många frågor, eller åtminstone avgöra vilka
fortsatta undersökningar som behöver göras. Eftersom blodet är kroppens trans-
portsystem kan allt som finns i kroppen spåras i en liten volym blod. Ofta räcker

293
det med en droppe. Idag finns instrument som kan ge direktsvar på ett stort antal
analyser. Eftersom homeostas gäller för många ämnen i blodet så kan obalanser
lätt spåras. Det mesta kan analyseras!
• Koncentrationen av röda blodkroppar (erytrocyter), och även hemoglobin-
koncentration, sjunker vid t.ex. blodbrist (anemi).
• Att räkna vita blodkroppar (leukocyter), både totalantal och var typ för sig,
ger bl.a. information om pågående infektioner.
• Koncentrationen av blodplättar (trombocyter), ger bl.a. en uppfattning om
tillståndet hos den blodkroppsbildande benmärgen.
• Att "kolla sänkan" dvs. hur lätt röda blodkroppar klumpar ihop sig, är ett sätt
att se om en person har en infektion i kroppen.
• CRP (C-Reaktivt Protein) är ett annat sätt att se om en person är drabbad av
en infektion, eller en invärtes inflammation. CRP kallas också snabbsänka,
eftersom man får testresultatet betydligt snabbare än med "vanlig" sänka.
• Att mäta blodfetter, ger bl.a. en bild av fördelningen mellan "det goda" och
"det onda" kolesterolet i blodet.
Andra vanliga tester som görs på blod är analys av koncentrationen av olika
mineraler, hormoner, vitaminer och många fler, mer eller mindre orsaksspecifika
"
amnen.
Problemet är sällan brist på analysinformation, snarare att veta vad man ska
välja att analysera och hur resultaten sedan ska tolkas.

Sänkningsreaktionen (sänkan) testar hur

snabbt de röda blodkropparna i ett rör
sjunker under en timme. Vid kroniska
inflammationer och vid infektioner sjun-
ker de i allmänhet snabbare, vid anemi
(blodbrist) mycket snabbt.

Urinanalyser
Socker och ketoner (ketoner bildas vid nedbrytning av fetter), som normalt inte
ska finnas i urinen, kan vara ett tecken på diabetes.
Bakterier, nitrit och vita blodkroppar i urinen kan vara ett tecken på urinvägs-
infektion.
Andra vanliga tester på urin men som inte beror på sjukdom är graviditetstest
och drogtester.

Avföringsanalyser (faecesanalyser)
Analys av avföring görs dels med mikroskop för att leta efter parasiter (mask,
amöbor, m.m.) , dels med hjälp av kemiska metoder för att ta reda på tarmflorans
status, förekomst av blod (vilket är ett tecken på infektion eller blödning), och
förekomst av cancer i änd- eller tjocktarm.

294
Medicinsk etik
Organdonation, aktiv dödshjälp, kosmetisk plastikkirurgi, provrörsbefruktning,
surrogatmödrar, abort. Det här är bara några exempel på vad sjukvården gör och
kan göra, men som också innebär etiska överväganden.
Inte många skulle säga nej till ett nytt hjärta eller en ny lever om en sådan
transplantation skulle förlänga livet. Många är däremot mycket tveksamma till
att låta sina egna organ doneras när livet tagit slut. De flesta menar att de inte vill
sluta sitt liv kopplade till livsuppehållande maskiner under lång tid. Samtidigt
skulle få av oss klara av att trycka på stoppknappen. Vi tycker alla att det är helt
okej med plastikkirurgi för att hjälpa trafik- och brännskadade, medan många av
olika skäl är negativa till kosmetisk plastikkirurgi.
Det är lätt att ha bestämda åsikter, men funderar man lite mer och går djupare
in i frågeställningar som rör medicinska gränsdragningar är svaren inte lika giv-
na. Sverige har förstås en lagstiftning, Hälso- och sjukvårdslagen, som grund för
vilka regler sjukvården ska följa. För alla vårdgivare gäller också grundläggande
etiska riktlinjer och principer som t.ex. gäller hur patienter ska bemötas. Även
om den svenska sjukvården ibland kritiseras hårt i media står den sig mycket
bra i internationella jämförelser, men för att den ska kunna fortsätta att vara bra
måste den ständigt diskuteras.

SAMMANFATTNING
Att ta fram nya mediciner och behandlingsmetoder tar lång tid och kräver stora
ekonomiska resurser, allt för att säkra att effekten är den önskade och biverkningarna
minimala.
Med dagens tekniskt avancerade metoder kan vi studera kroppens insida på detaljnivå,
och detta i de flesta fall utan att skada.
Röntgenstrålning används både vid traditionell röntgen och datortomografi. Dessa
metoder ger bra bilder, främst av hårdare vävnader.
Magnetisk strålning i kombination med radiovågor används för att studera mjukvävnad.
EEG och EKG används för att studera den elektriska aktiviteten i nerver och muskler.
Ultraljud används vid undersökning av inre organ och av foster.
Nanoteknologiska metoder är under utveckling och kommer kanske att revolutionera
diagnostiken.
En läkare ställer diagnos och föreslår behandling efter dialog med patienten, provtag-
ningar och andra undersökningar.
Då sjukdomar ofta resulterar i avvikande värden i blod, urin och avföring, är prov-
tagningar av dessa vanliga. Provsvaren leder sedan vidare till andra kompletterande
undersökningar.
För sjukvården så gäller Hälso- och sjukvårdslagen, men även andra allmänna etiska
principer och riktlinjer.
Det finns många etiska frågor inom sjukvården som inte har några givna svar.

295
 Kärlek, sex och sånt
KAPITEL 26
De allra flesta eukaryota organismer förökar sig sexuellt. Sexuell förökning ut-
vecklades redan för en dryg miljard år sedan och anses ha den evolutionära förde-
len att den ökar variationen inom arten, och därmed dess chans till överlevnad.
Vid dramatiska förändringar i miljön är alltså sannolikheten större att åtmins-
1
tone några individer har en allelkombination 1 som gör att de överlever. Men
Allel är detsamma som genvariant.
Se Spira 1 s. 52. sexuell förökning kostar mycket energi, minst det dubbla mot könlös förökning
och både honor och hanar behövs.
När könceller bildas avgör slumpen vilka av förälderns alleler som kommer att
finnas i spermier respektive ägg. Vid befruktningen bildas därför en individ som
är en ny kombination av dessa alleler. Vi har alla drag av våra föräldrar, men är
också unika individer eftersom föräldrarnas gener omkombineras.

Fyra generationer där släkt-

skapet är tydligt. Hur många
procent av mormorsmors gener
bär den yngsta representanten
i släkten?

Att sex behövs för att vi och de flesta andra djurarter ska fortsätta att existera
är en given sanning, eller var åtminstone en sanning. I dag är naturlig sex för
att föröka våra husdjur allt annat än självklar. Det gamla bondesamhällets tjur
som betäckte korna är numera ofta ersatt med konstgjord befruktning, dvs. att
kon insemineras med tjurens sperma, som dessutom kan ha förvarats fryst länge.
Även en del människor skaffar idag barn utan sex.
För de flesta arter är den sexuella förökningen säsongsbunden, vilket innebär
att dessa djur och växter kan sägas leva asexuellt, förutom under parningssä-
songen. Säsongsbunden parning beror oftast på att tillgången på föda varierar
och att avkommans chans till överlevnad förstås är större när det finns mycket
mat. Ett fåtal arter har sex året runt, vilket delvis förklaras som att sex är en viktig
del i det sociala kittet. Ännu färre arter kan som vi producera avkomma (barn)
året runt. Helt säkert har även dessa skillnader en evolutionär förklaring.

296
Könstillhörighet
En fråga som många ställer sig, speciellt under pubertetsperioden, är vad en man
är och vad som är manligt, respektive vad en kvinna är och vad som är kvinnligt.
Strävan efter att inte avvika från det som uppfattas som norm leder lätt till ste-
reotyper. Killar är och ska vara på ett visst sätt, och tjejer på ett annat. I realiteten
är det inte så enkelt, så att vi tydligt kan delas upp i antingen man eller kvinna.

Medfödda skillnader
Det biologiska könet fastställs vid födseln av hur könsorganen ser ut. Skulle
man "gå på djupet" så har kvinnor XX som könskromosomer och män XY, men
könskromosomavvikelser, som t.ex. XXX och XXY, förekommer, även om de är
ganska ovanliga.
Fram till sjätte graviditetsveckan finns faktiskt inga synliga skillnader mellan
pojk- och flickfoster. Det är först från vecka sju som de dittills identiska struktu-
rerna börjar utvecklas åt olika håll. De viktigaste hormonerna vid utvecklingen
av kön är östrogen och testosteron. Båda könen producerar båda dessa hormo-
ner, men med en högre produktion av testosteron hos män och av östrogener
hos kvinnor. Hur mycket som produceras och balansen dem emellan påverkar
kroppsform, muskelmassa, behåring, m.m., saker som vi i allmänhet kopplar
ihop med manligt respektive kvinnligt.
Kvinnans könsorgan syns i bilderna nere till vänster. Äggstockarna producerar
ägg, ungefär ett per månad, som vid befruktning bäddas in i livmoderväggen, för
att där utvecklas vidare under graviditetens nio månader.
Mannens könsorgan syns nere till höger. I testiklarna bildas spermier som se-
dan mognar och får sin rörlighet i bitestiklarna. Utvecklingen till mogen spermie
tar drygt 20 dagar. Vid utlösningen tillförs vätska från prostatan och sädesblå-
sorna. Dessa vätskor tillför näring, enzymer och pH-reglerande ämnen.
Utöver de 23 könskromosomerna innehåller kvinnans ägg hela det cellmaski-
neri som behövs vid utvecklingens början. Av de ca cirka 250 miljoner spermier
som mannen avger vid varje ejakulation, tränger en in i ägget och bidrar då med
23 könskromosomer - och i princip ingenting annat. Den stora mängden sper-
mier behövs för att försäkra att åtminstone några överlever den tuffa färden upp
till äggledaren där befruktningen sker - ses. 72-73.

venusberg

sädesledare
äggledare
, "\~
C2y 11
/ äggstock
urinblåsa --1----1-1--
ri~ - ·~· 1·IV
\ urinbl_
~
ås J ..
O er
urinrör .

svällkroppar ··:.,
/ '·
'•,,

förhud · --

ollon - r t -t - - testikel

pung

Kvinnans könsorgan framifrån (t.v.) repektive från sidan (t.h.). Mannens könsorgan.

297

Hur vi ska förhålla oss till
våra könsroller har diskuterats
länge. Könsneutrala förskolor
och tilltalet hen (han + hon)
är exempel på vad debatten
resulterat i.
Sociala faktorer
Även sociala faktorer påverkar hur vi ser på kvinnligt respektive manligt, vilket
är tydligt redan från barnets födelse. En liten pojkbebis i rosa kläder eller flick-
bebis klädd i ljusblått skulle sticka många i ögonen. Hur pojkar (män) respektive
flickor (kvinnor) bemöts skiljer sig åt livet igenom, vilket du som läsare själv
säkert känner till många exempel på.
Hur stor del av det vi kallar kvinnligt och manligt som beror på biologiska/
medicinska eller sociala faktorer är föremål för mycket diskussion, och vad som
väger tyngst beror på vem man frågar. De biologiska skillnaderna kan vi inte
göra så mycket åt medan de skillnader som bottnar i vår kulturella och sociala
tillhörighet, går att påverka och förändra.
• •
\ 'I
Sexuell läggning och könsidentitet
Sexuell läggning handlar om vilket kön du har, och vilket kön den person har som
du blir intresserad av. Man kan vara homo-, hetero- eller bisexuell. Heterosexu-
alitet ses som norm i de flesta samhällen, trots att en stor andel har annan sexuell
läggning- siffran anges ibland till I Oo/o. Normen brukar göra att de som avviker
drabbas på olika sätt. I Sverige har vi blivit relativt liberala i vår syn både på sexu-
aliteten överhuvudtaget och när det gäller att acceptera olika sexuella läggningar.
Men det är ändå bara drygt 30 år sedan som homosexualitet betraktades som en
psykisk sjukdom, och vi har fortfarande en bra bit kvar innan stigmatiseringen
av andra grupper än heterosexuella helt har försvunnit.
Könsidentitet är en persons upplevelse av sitt kön, vilket inte behöver överens-
stämma med hur det ser ut kroppsligt. Det behöver inte heller vara kopplat till
personens sexuella läggning. Olika könsidentiteter kan vara kvinnlig, manlig,
både och, mitt emellan (ett tredje kön) eller varken manlig eller kvinnlig. För att
slippa alla de fördomar och förväntningar som är förknippade med "han" och
"hon", har begreppet "hen" införts - alltså ett könsidentitetsneutralt pronomen.
298
Vilken betydelse har sex för oss, människan?
De flesta njuter av att ha fysisk närhet till människor de tycker om. Det gäller i
alla åldrar men är kanske tydligast mellan föräldrar och deras små barn, och mel-
lan nära vänner. Fysisk beröring som kramar och klappar leder till frisättning av
bl.a. oxytocin, ett "må bra" signalämne som stärker känslan av samhörighet. Om
den fysiska beröringen sker mellan personer som också är sexuellt intresserade
av varandra vaknar även produktionen av andra hormoner, bl.a. testosteron och
östrogen. Känslan av allmän tillfredställelse övergår då till sexuell upphetsning.
Sex för människan fyller även andra funktioner än bara produktion av av-
komma och kan vara njutningsfullt, avslappnande, ångestdämpande, kul och
spännande. Sex i kombination med ömsesidig kärlek kan vara himlastormande,
men sex kan också vara dåligt, aggressivt, trist och kravfyllt. Det skrivs och talas
mycket om sex, och hur bra sex ska vara, inte minst av tidningarnas och nätets
sexrådgivare. Men deras råd och tips resulterar inte sällan i att sex upplevs som
kravfyllt, i stället för att vara lustfyllt, speciellt när man är ung och ganska oerfa-
ren. Det kan låta bra, men ofta fokt1serar råden enbart på den fysiska delen av
samlaget. Vad man uppfattar som bra är individuellt, och sex är - som mycket
annat - något man behöver träna på och skaffa sig erfarenhet av. Vi behöver lära
känna oss själva och vara lyhörda för och samverka med den andra (partnern) för
att det ska bli bra - och det kan ta tid.

Att acceptera att man själv och partnern inte alltid är på topp samtidigt är
också viktigt. En mer avslappnad hållning till sexakten ökar chansen att den blir
just vad vi alla vill att den ska vara.
Själva lusten till sex varierar också, både mellan individer och mellan olika
skeenden i livet. I perioder av stress minskar lusten för många, medan andra
istället då kan få ökat intresse eftersom sex i sig är stressdämpande. Att onanera
eller tillfredställa sig själv är ett mer privat sätt att få utlopp för sin sexualitet, och
även onani verkar stressdämpande.

299
 Omskärelse
Vi har av naturen försetts med sexualitet och med könsorgan för att främja sexuell
fortplantning. I en del kulturer och religioner har det av olika skäl uppkommit
traditioner med omskärelse av män och könsstympning av kvinnor. Omskärel-
sen av män, som innebär att förhuden runt ollonet avlägsnas, har ringa eller
obefintlig påverkan på den sexuella förmågan eller sexualiteten. Omskärelse av
kvinnor är däremot att betrakta som ren stympning eftersom ingreppet starkt på-
verkar kvinnans sexualitet. Den mest omfattande typen av ingrepp vållar smärta
livet ut. Könsstympning av kvinnor är förbjudet i Sverige medan omskärelse
av män och pojkar tillåts om den utförs av sjukhusutbildad personal och med
smärtlindring. Det är dock på tal att ändra nuvarande regler till att pojkar måste
vara tillräckligt gamla för att själva fatta beslutet. Idag omskärs pojkar ofta redan
som spädbarn.

r
I

-·
- --- .- --. ·-
-
-·

- .•'I
'\

Omskärelse av män har både ..

en religiös och en kulturell J \ \ "-.
.-,,·
. .......
\
-~
historia som är mycket gam-
mal. Bilden visar omskärelse
\ \ J I
I
\
i Egypten for över 4 000 år
sedan.
~ _) _)

Oskyddad eller otursdrabbad?

Tyvärr finns det flera sjukdomar som överförs sexuellt och varje år smittas många
i Sverige av någon könssjukdom. Det enklaste sättet att undvika smitta är att
alltid använda kondom, utom möjligen om förhållandet är stabilt och man håller
sig till en och samma sexpartner.
Några av sjukdomarna, gonorre, klamydia, syfilis, hiv och hepatit Bär anmäl-
ningspliktiga, dvs. samhället kräver att du, om du har smittats, söker vård och
hjälper till med smittspårningen. För de anmälningspliktiga sjukdomarna finns
statistik över hur många som drabbas. För klamydia, som är vanligast, är siffran
strax under 40 000 smittade per år. Klamydiainfektionerna ökar stadigt, särskilt
bland ungdomar, vilket tyder på att det slarvas en hel del med kondomanvänd-
ningen. Andra sjukdomar som genital herpes, hpv (humana papillomvirus som
ger kondylom - könsvårtor), skabb, flatlöss och mykoplasma, är inte anmäl-

300
ningspliktiga och statistik saknas. Man vet ändå att mer än 50 °/o av Sveriges
befolkning är smittade med hpv och att antalet personer som smittas av genital
herpes är i nivå med antalet klamydiasmittade. Hpv-smitta kan leda till livmo-
derhalscancer, något som drabbar cirka 500 kvinnor i Sverige varje år. Det är
beslutat att alla flickor vid 10-12 års ålder ska erbjudadas kostnadsfri vaccination
mot hpv.

- - 15- 19 - -20-24 - - 25- 29 - - 30- 34 - -35- 39

antal
4000
3500
Diagrammen visar andelen av
3000
olika åldersgrupper som har
2500 smittats av klamydia under
olika år - for pojkar/män
2000
resp. flickor/kvinnor. Trenden
1500 sedan 1995 är ökande i alla
1000 åldersgrupper. Den mer dras-
tiska uppgången 2007 beror
500
dock delvis på en forbättrad
I I diagnosmetodik.
1995 2000 2005 1990 1995 2000 2005

Könssjukdomarna skiljer sig åt, från mycket besvärliga till näst intill symp-
tomfria. Om du har klåda, flytningar, känner allmänt obehag eller misstänker att
du har smittats bör du vända dig till en vårdcentral eller ungdomsmottagning.
Förutom att få hjälp med akuta besvär så kan du också ofta förhindra allvarligare
sekundära effekter. En del könssjukdomar kan, om de förblir obehandlade, or-
saka sterilitet och cancer.
D et säkraste sättet att undvika sexuellt överförbara sjukdomar är ett liv i total
avhållsamhet, men det är för de flesta naturligtvis inte ett realistiskt alternativ.
Därför upprepar vi: Se till att skydda dig - och det enklaste och effektivaste
alternativet är att använda kondom.

Sex, javisst - men utan graviditet som följd

De flesta vill självklart ha sex oftare än vad som behövs för att säkra artens fort-
levnad. En del vill ha sex väldigt ofta, andra lite mer då och då. Sex bör förstås
vara en njutningsfull upplevelse för båda parter. I parrelationer är det då en
fördel om intresset för sex ligger på ungefär samma nivå. Om inte, är det en
rekommendation att man talar öppet med varandra och respekterar varandras
syn på, och vilja till sex.
När vi har sex måste vi skydda oss mot oönskade graviditeter. Klassiska me-
toder som avbrutet samlag är inte att lita på eftersom spermier kan slinka med
i försatsen och det dessutom kan vara svårt att hinna avbryta i tid. Som tur är
finns olika preventivmedel som ökar säkerheten, allt från enkla mekaniska som
kondomen, till kemiska som p-piller. D e flesta av dessa är utvecklade för kvinnor
vilket man kan fundera över anledningen till. D et betyder absolut inte att kvin-
nan ensam ska bära ansvaret för att undvika graviditet. Ansvaret är båda parters!

301
 Preventivmetoder/medel och skydd mot könssjukdomar
Alla preventivmetoder har både för- och nackdelar, och en del kan även ge bi-
verkningar. Som så ofta får man även i det här sammanhanget väga fördelar mot
n ackdelar - och den avvägningen är individuell. Eftersom det fö r män idag bara
finns två alternativ, kondom eller sterilisering, ligger beslutet om preventivmetod
oftast på kvinnan. Du som kvinna bestämmer själv vilket preventivmedel du
vill använda. Om du tänker skaffa ett kemiskt eller hormonellt preventivmedel
så försäkra dig om att du får ordentlig information om eventuella biverkningar
innan du börjar använda det. Det är inte ovanligt att kemiska preventivmedel ger
biverkningar, men ofta kan det räcka att byta preparat för att slippa dem . Rådgör
med läkare eller barnmorska!
De flesta av de preventivmedel som har utvecklats påverkar kvinnans naturliga
och cykliska koncentrationer av hormoner som östrogen och/eller progesteron
(se s. 284). Genom hormonpåverkan förhindras ägglossningen eller så förändras
livmoderns/livmoderhalsens sekret så att spermierna stoppas och dör.

Kondomen skyddar mot både

könsjukdomar och oönskad
graviditet. Å.ven om använ-
dandet av kondom i vissa
fall av olika anledningar kan
kännas besvärligt så är det
förstås bättre med än utan, i
alla fall om man vill undvika
sjukdomar och graviditet.

Preventivmedel som både skyddar mot oönskade graviditeter och

könssjukdomar och som inte påverkar användaren hormonellt
D å finns det bara två preventivmedel att välja mellan, men även dessa har nack-
delar, som att somliga tycker att de förstör en del av känslan vid samlaget.
Kondomen är den klassiska, tunna gummihylsan som träs på penis och som är
det enda preventivmedlet för män.
Femidon är också en gummihylsa och den kan användas av både män och
kvinnor. Den ska placeras i slidan eller anus före samlaget.

Preventivmedel som skyddar mot oönskad graviditet men inte mot

könssjukdomar
Dessa har alla gemensamt att de mekaniskt, kemiskt, hormonellt eller i olika
kombinationer förhindrar graviditet. De är av flera skäl utvecklade enbart för
kvinnor, men forskning pågår för att utveckla kemiska och hormonella medel
även för män.

302
De mekaniska/kemiska alternativen
Pessaret är ett gummimembran som sätts in i slidan så att det täpper för
livmodermunnen. Pessar används i kombination med spermiedödande salva.
Kopparspiralen sätts in i livmodern och avsöndrar där koppar, som gör livmo-
d erslemhinnan oemottaglig för det befruktade ägget. Även spermierna påverkas
.
negativt.

Hormonbaserade preventivmedel som avger gestagen

Progesteron är det hormon som normalt avges av gulekroppen om ägget har
blivit befruktat och som får livmodern att förbereda sig på att ta emot embryot.
Effekten av progesteron kan härmas av det syntetiska progesteron-liknande äm-
net gestagen. Oavsett vilket gestageninnehållande preparat man tar finns risk för
biverkningar i form av bl.a. ökad aptit, trötthet, nedstämdhet, minskad sexuell
lust och acne.
Hormonspiralen sätts, precis som kopparspiralen, in i livmodern, men utsönd-
rar hormonet gestagen istället för koppar. Effekten blir att embryot inte kan sätta
sig fast i livmoderväggen. Även livmoderhalsens slem förändras så att d et blir
svårare för spermier att tränga in.
M ed P-sprutan injiceras en dos av hormonet gestagen, vilket förhindrar ägg-
lossning. P-sprutan ges av läkare eller barnmorska var tredje månad. D en bör
inte användas av unga kvinnor därför att hormondosen är hög, vilket kan leda
till benskörhet. D essutom kan d et ta upp till ett år innan ägglossningen kommer
igång efter det att man har slutat ta p-sprutan.
P-staven sätts in under huden och avger låga doser av gestagen till blodet.
Detta förhindrar ägglossningen och förändrar livmoderhal-
sens sekret så att spermierna inte kan ta sig igenom. Staven
behöver bytas ungefär vart tredje år.
Minipiller är kanske d et vanligaste hormonbaserade pre-
ventivmedlet bland unga kvinnor. Till skillnad från p-piller
innehåller det bara hormonet gestagen. Minipiller ger ingen
ökad risk för blodpropp men kräver å andra sidan av använ-
daren att den är noga m ed att ta tabletterna på fasta tider.
Bara ett par timmars glömska sänker skyddet mot befrukt-
•
n1ng.

Preventivmedel som avger både östrogen och gestagen,

kallade kombinationspiller
Det har skrivits ganska mycket om kombinationspillren i
•
m edia bl.a. eftersom de ger en något förhöjd risk för blodpropp. A andra sidan P-piller avger både östrogen
minskar de risken för cancer i livmoderslemhinnan och för cystor på äggstock- och gestagen och ger ett säkert
skydd mot oönskad graviditet
arna. Kvinnor med kraftig och smärtsam m ens får oftast lindrigare mensbesvär men inget skydd mot köns-
med kombinationspreparat. Som för flera av de kemiska och hormonella alter- sjukdomar. En del drabbas av
nativen passar inte alla m ed el alla kvinnor. D et kan ta tid att pröva ut d et som biverkningar och bör då vända
känns bäst, och det innebär också en avvägning m ellan för- och nackdelar. sig till barnmorska eller läkare
för att prova ut ett alternativt
P-piller äter kvinnan under tre veckor och därefter gör hon ett uppehåll i en
preventivmedel. Pillren tas i
vecka. Effekten är utebliven ägglossning och att miljön för spermierna kraftigt en fj,raveckorscykel: tre veckor
försämras. Det finns flera olika p-piller, och om ett preparat inte känns bra ska föijda av en veckas uppehåll.
man testa ett annat.

303

P-ringen avger samma hor-
mon som p-piller och verkar
på samma sätt. P-ringen kan
vara att föredra för den som
har svårt att komma ihåg att
ta sitt piller varje dag. A'ven
vid användning av p-ring
gäller en fyraveckorscykel - tre
veckor och därefter en veckas
paus.
P-ringen är en plastring som sätts in ungefär som en tampong. Den avger
något lägre doser av gestagen och östrogen och ska, precis som p-piller, användas
tre veckor på raken. Därefter gör man en paus i en vecka. Nackdelarna och för-
delarna är annars ungefär som med p-piller. P-ringen skyddar mot gravididtet
även om användaren har en maginfektion och kräks.
P-plåster avger också gestagen och östrogen. D et ska sättas på huden
och bytas varje vecka under tre veckor. Därefter görs ett uppehåll på en
vecka. Effekten är densamma som med övriga kombinationspreparat, men
skyddar liksom P-ringen även vid magproblem och kräkningar.
Akut-p-piller, som också kallas "dagen efter-piller", är inte ett preventiv-
medel men något som kvinnor använder allt oftare efter oskyddat sex för att
slippa bli gravida. Pillren är avsedda att användas om t.ex. kondomen har gått
sönder eller efter en våldtäkt. De innehåller gestagen i mycket högre dos än
preventivmedlen, vilket förhindrar embryot att fästa i livmoderväggen. En hög
dos gestagen ger förstås mer märkbara biverkningar, som illamående, yrsel, hu-
vudvärk och rubbad menscykel.
Andra metoder
Som en mer definitiv metod för både män och kvinnor kan man även låta
sterilisera sig. Då är beslutet oåterkalleligt, och därför tillåts inte ingreppet före
25 års ålder. De som låter sterilisera sig har i de flesta fall passerat den familjebil-
dande perioden i livet.
Som avslutning på detta stycke om preventivmedel kan det vara på sin plats
att även nämna två metoder som har praktiserats under årtusenden, nämligen
avbrutet samlag och säkra perioder.
Med avbrutet samlag menas förstås att mannen avbryter samlaget innan han
får utlösning. Att det är svårt att avbryta i tid är nog välbekant för många killar.
Dessutom kan försatsen innehålla spermier, alltså det sekret som kan slinka ut
under samlaget, ibland långt före utlösning.
Med "säkra" perioder menas perioderna före och efter ägglossning. Kvinnan är
som mest fruktsam några dagar runt ägglossningen, ofta mitt emellan två men-
struationsperioder, och då undviker man alltså att ha samlag när man tillämpar
metoden "säker period". M en den kan inte heller rekommenderas - av flera
skäl. Ägglossningen hos unga kvinnor är relativt oregelbunden och dessutom
kan spermierna överleva upp till fem dagar i livmoder och äggledare. Ingen av
dessa två metoder är med andra ord att rekommendera om man vill undvika
graviditet.
Abort
Ibland finns det skäl för en kvinna att avbryta en graviditet. Oftast är anled-
ningen att preventivmedel inte har använts eller inte har gett det förväntade
skyddet, och att graviditeten har gått för långt för ett "dagen efterpiller". Andra
anledningar kan vara att en relation upphör eller att samlaget har varit påtvingat.
Vad anledningen än är så har vi i Sverige en abortlagstiftning som ger kvin-
nan rätt att ensam avgöra om en graviditet ska avbrytas. Fram till och med den
18:e graviditetsveckan bestämmer alltså kvinnan helt själv. Enligt lagen ska hon
304
inte heller bli ifrågasatt, men stödsamtal erbjuds både före och efter aborten. Är
kvinnan omyndig men över 15 år, behöver hon enligt lagen inte heller informera
sina föräldrar.
En abort bör alltid göras så tidigt som möjligt, då embryot fortfarande bara är
några millimeter och kvinnan ännu inte har genomgått några större hormonella
eller fysiska förändringar. Görs aborten före graviditetsvecka 9 räcker det oftast
med abortpiller (antiprogesteron) och två besök på sjukhuset. Abortpillren gör
att livmodern inte reagerar på det graviditetsbevarande hormonet progesteron,
och därför avbryts graviditeten. Mellan vecka 10 och 12 så görs oftast en kirur-
gisk abort, vilket brukar innebära en halv till en dag på sjukhuset. Efter vecka 12
används läkemedel igen, men nu relativt starka hormonmedel som framkallar en
förtida förlossning och som ibland också behöver kombineras med en skrapning
för att moderkakan ska kunna avlägsnas. Aborten blir alltså besvärligare ju längre
graviditeten har fortskridit. Sena aborter kan också ibland ge långvariga blöd-
ningar och infektioner. Vid misstanke om en oönskad graviditet är det därför
viktigt att handla så snabbt som möjligt.

SAMMANFATTNING:
•• 0

KARLEK SEX OCH SANT

Med få undantag förökar sig flercelliga organismer sexuellt.
Sexuell förökning kostar energi men anses ändå ge evolutionära fördelar.
..
Endast några få arter inklusive människan är sexuellt aktiva året runt. Annu färre kan
producera avkomma året om.
Könstillhörighet och könsidentitet styrs av kromosomer, hormoner och sociala faktorer.
••
Utöver att säkra artens fortlevnad bidrar sexualiteten till samhörighet. Aven detta har en
evolutionär fördel eftersom det ökar avkommans överlevnadschanser.
Svensk lagstiftning förbjuder könsstympning av kvinnor men godkänner med begräns-
ningar omskärelse av män.
Många sjukdomar är sexuellt överförbara. För några av dessa gäller Smittskyddslagen
vilket betyder att den smittade är anmälningspliktig. Några av dessa sjukdomar kan ge
allvarliga följdsjukdomar om de inte behandlas.
För att undvika både sjukdomar och graviditet finns det bara två preventivmedel:
kondom och femidon.
För att undvika graviditet finns flera kemiska och/eller hormonella preventivmedel.
Vilket som passar den enskilda kvinnan är individuellt. Rådgivning går att få på
ungdomsmottagning och hos läkare och barnmorska. Än så länge finns inget etablerat
hormonbaserat preventivmedel för män.
Den svenska abortlagstiftningen ger kvinnan ensam rätt att besluta om en graviditet
ska avbrytas.

305

Svaren på frågorna finns i lärarhand-
ledningen till SPIRA 2. Frågor med svart
text är nivå 1-frågor, de med röd text är
nivå 2-frågor eller sådana som hör till
nyckel hålen.
KAPITEL 1
1. Varför var upptäckterna av människans
blodgruppssystem så viktiga? Varför är
det typiskt att man upptäcker "en sak
i taget"?
2. Varför måste vi använda vår kunskap,
även om vi vet att den inte är fullstän-
dig?
3. Ge tre exempel på vad som gör att en
forskare börjar formulera en hypotes.
4. Nämn två metoder att testa om en
hypotes kan vara korrekt.
5. Vad är det som gör att vi kan anse
att teorin om människans och andra
däggdjurs blodomlopp är sann?
6. Vad är det för skillnad mellan den just
nu mest avancerade modellen för att
beskriva ett fenomen och en enklare
förklaring som man ofta tar till i sko-
lans värld?
7. Motivera varför man kan säga att
läkare som anser att blodet ständigt
nybildas och förbrukas, respektive
sådana som anser att det cirkulerar
runt i kroppen hur många gånger som
helst, tänker i olika paradigm.
8. Ge ett exempel på att även om ett
nytt paradigm ger bättre förklaringar
till olika fenomen, så ger det nya
paradigmet inte alltid heltäckande
förklaringar till sådant som det gamla
berörde.
9. Varför måste man ha en kontroll när
man utför experiment?
10. Man använder ofta olika statistiska
metoder för att få ordning på sina
mätdata. Varför bör man uttrycka sig
som att "det är mindre än 5 °/o san-
nolikhet att skillnaden mellan två
behandlingar beror på slumpen"?
11. Vad menas med positiv respektive
negativ korrelation mellan mätvärden?
12. Varför kan det vara produktivt att se
om en frågeställning kan ge flera olika
306
Frågor SPIRA 2
hypoteser, och sedan testa dem var för
sig, i stället för att bara arbeta med en
enda hypotes?
13. Förklara varför biologisk forskning all-
tid sker i samspel med det omgivande
mänskliga samhället.
14. Ge exempel på etiska problem när det
gäller val av forskningsområden, hur
resultaten används, samt hur arbetet
bedrivs.
15. Varför kan man hamna i etiska dilem-
man bl.a. när man forskar inom jord-
och skogsbruk?
KAPITEL 2
1. Varför är likheten i proteiner i t.ex.
cellandningen ett tecken på evolution,
och att alla organismer är släkt?
2. Evolutionen kan förklara både
enhetligheten och mångfalden bland
levande organismer. Hur då?
3. När dök flertalet nu existerande djur-
grupper upp? Har man några ideer om
varför det skedde just då?
4. Ge exempel på hur en av de katastro-
fer som har inträffat under evolutionen
påverkade utvecklingen av de organis-
mer som överlevde.
5. Vad anser man var orsaken till den
Kambriska explosionen för drygt 500
miljoner år sedan?
KAPITEL 3
1. Vilka är de fyra stora grupperna av
kemiska ämnen i levande organismer?
2. Vilka grundenheter bygger upp det
mesta av proteinerna, och vad är spe-
ciellt med dem? Hur många olika sor-
ter av dessa förekommer i proteiner?
3. Vad menas med en prostetisk grupp i
ett protein?
4. Hur kan proteiner ha så varierande
egenskaper?
5. Ge ett förslag till förklaring, med moti-
vering, till varför det inte kan komma
en kyckling ur ett kokt (befruktat) ägg.
6. Nämn tre viktiga disackarider och
vilka enheter de byggs upp av.
7. Hur är stärkelse, glykogen respektive
cellulosa uppbyggda och vad används
de till i levande organismer?
8. Ämnesklassen lipider kan definieras
genom hur de fungerar "tekniskt".
Hur då?
9. Nämn fyra typer av lipider och deras
respektive användningsområden i
levande celler.
10. Beskriv uppbyggnaden av fetter, fos-
folipider respektive steroider.
11. Vilka mindre molekyler ingår i både
RNA och energibäraren ATP?
KAPITEL4
1. Ge några argument för att det inte blir
några livsprocesser utan celler.
2. Beskriv uppgifterna för ribosomerna,
golgiapparaten, lysosomema, mitokon-
drierna och cellskelettet.
3. Det finns två sorters endoplasmatiskt
nätverk. Vilken är skillnaden?
4. Vilka två typer av organeller, utöver
cellkärnan, har eget DNA?
5. Vilka eukaryoter har cellvägg?
6. En ärftlig sjukdom hos människor
leder till att ett speciellt protein,
dynein, saknas i cilier och flageller.
Resultatet är andningsproblem och för
män även sterilitet. Hur kan de här två
sakerna ha ett samband?
KAPITEL 5
1. Varifrån kommer energin som levande
organismer utnyttjar? Vart tar den
vägen?
2. Vad menas med katabola respektive
anabola processer i cellen?
3. Vad är ett enzym? Hur kan ett enzym
förlora funktionen?
4. Vad menas med coenzym och cofak-
tor?
5. Hur är ATP uppbyggt, och vad
används detta ämne till i levande cel-
ler? Hur uppfyller det sin "roll"?
6. Nämn två molekyler (bara förkort-
ningen) som är viktiga vätebärare.
7. Vilka är reaktionsprocesserna vid ned-
brytning av glukos för att få energi?
8. Var i cellen sker de?
9. Var får cellen ut mest energi i form av
ATP?
10. Var blir kolet i glukosen till koldioxid?
11. Hur går det till när rester av fett res-
pektive proteiner går in i citronsyracy-
keln och används för energiutvinning?
12. Vilken är nackdelen med jäsning jäm-
fört med vanlig cellandning?
13. Alla campare som eldar medT-röd
(alltså etanol) vänder nackdelen i förra
frågan till sin fördel. Hur?
14. Beskriv tre skillnader mellan enzymer
och oorganiska ämnen som fungerar
som katalysatorer.
KAPITEL 6
1. Ge ett exempel vardera på biotekni-
kens användning inom följande sek-
torer: livsmedelsindustri, avfallshan-
tering, biobränslen, jordbruk, kemisk
industri, läkemedelsindustri, gruvor.
2. Hur kan man få laktosfri mjölk?
3. Hur kan man bli av med kvävefören-
ingar i avloppsvatten?
4. Hur kan man tillverka biogas (i första
hand metan)?
5. Beskriv kort hur man tillverkar peni-
cillin.
6. Varför är enzymteknik i kemisk industri
ofta en mer elegant metod för att till-
verka olika ämnen än mer traditionella
metoder?
7. Nämn något "bra" respektive "dåligt"
med biotekniska produkter.
KAPITEL 7
1. Varför sker diffusion när ett ämne
blandas ut i en vätska eller en gas?
2. Varför kan osmos delvis ses som ett
specialfall av diffusion?
3. Vad händer med en djurcell som pla-
ceras i destillerat vatten, en svag salt-
lösning respektive en stark saltlösning?
Forklara!
4. Varför är selektiv transport genom
cellmembranet en förutsättning för att
livet ska fungera inne i cellen?
5. Varför är det en fördel för en cell att
vara liten?
6. Vad krävs av ämnen som kan passera
cellmembranet helt utan problem?
7. Aktiv och passiv transport har åtmins-
tone en likhet, men två stora principi-
ella skillnader. Redovisa alla tre.
8. Varför behövs det energi (från ATP) till
aktiv transport men inte till passiv?
9. Hur transporterar cellen ämnen inne i
själva cytoplasman?
Några resultat av experiment - försök
att förklara:
10. Om en rå potatisbit läggs i saltlösning
blir den mjuk och sladdrig. Varför?
11. Lökceller som läggs i saltlösning blir
små och "släpper'' från cellväggen.
Beskriv varför det blir så.
12. Om man placerar bitar av rödbetor
först i någon alkohol eller t.ex. bensin
och sedan i vatten, så läcker det röda
färgämnet ut. Vad kan ha hänt?
KAPITELS
1. Nämn några fall då en cell
a) behöver "lägga märke till" vad som
sker i den omgivande miljön,
b) behöver ta emot information från
omgivande celler.
2. Beskriv hur ett hormon fäster på en
receptor och det sedan händer något
speciellt i cellen (2-3 möjligheter).
3. Hur förklarar man att en enda befruk-
tad äggcell kan ge upphov till en
komplett, flercellig individ, t.ex. en
rundmask eller en människa?
4. Nämn några fall där celler/individer
har rytmer i sin aktivitet.
5. Vad vet man om vad i miljön som styr
rytmerna och hur rytmer kan fungera
på cellnivå?
6. Beskriv skillnaden i uppgifter mellan
en encellig organisms enda cell och en
enskild cell i exempelvis en människa.
7. Hur förklarar man att olika celler i
en organism har olika utseende trots
samma gener?
8. Hur anses det gå till, när en enda ägg-
cell blir celler i fram- resp. bakände på
en fluglarv?
9. Vad har vi människor för likheter och
skillnader i kroppsutveckling jämfört
med flugor?
10. Vilken betydelse för differentieringen
har hox-gener ?
11. Vilken betydelse för differentieringen
har begreppet polaritet?
12. Varför har så stor andel av alla orga-
nismer könlig förökning?
13. Vilken betydelse har mutationer för
organismer med könlös (asexuell) res-
pektive sexuell förökning?
14. Var i människans kropp sker befrukt-
ningen?
15. Kan flera spermier befrukta ett ägg?
Motivera svaret.
16. När är inte längre alla mänskliga celler
likadana, under den tidiga utveck-
lingen?
17. Vad innebär det att cellerna i det
befruktade ägget börjar differentieras?
18. Hur stort är det mänskliga embryot när
det sätter sig fast i livmoderväggen?
19. Vad i blastocysten blir till den nya
mänskliga individen?
20. Vad skiljer blastula-stadiet från gastru-
la-stadiet?
21. Ge exempel på vad som bildas av
mesoderm, endoderm respektive ekto-
derm.
22. Vad kallas fenomenet när en cell i ett
embryo påverkar de omgivande cel-
lerna att differentieras på samma sätt?
23. Varför och när under utvecklingen bör-
jar embryot kallas foster?
24. Fostrets och moderns blodomlopp
utbyter näringsämnen och exkretions-
produkter i placentan utan att stå i
direktkontakt med varandra. Hur sker
utbytet? Vad tror du är fördelarna?
25. Andas ett foster i livmodern?
26. Är en normal graviditet 38 veckor eller
40 veckor lång?
27. Ge exempel på programmerad celldöd,
apoptos, under fosterutvecklingen.
28. Ge två andra exempel på apoptos, och
förklara varför det är nödvändigt att
detta sker.
29. Växter har meristem - vad är det?
30. Varför är stamceller nödvändiga i bl.a.
människan?
KAPITEL 9
1. Varför dröjde det länge (historiskt sett)
innan man begrep så mycket om
mikroorganismer?
2. Definiera prokaryota organismer.
3. Hur kan bakterier förändra sina arvs-
anlag?
4. Hur kan bakterier överleva svåra för-
hållanden i miljön?
5. Vad menas med antibiotika?
6. Ge exempel på olika slags energiutvin-
ning som bakterier är ensamma om.
7. Hur är ett virus uppbyggt?
8. Beskriv kortfattat och allmängiltigt hur
ett virus förökar sig.
9. Vad är ett provirus respektive retro-
virus?
307
10. Vilket enzym är absolut nödvändigt för
ett retrovirus?
11 . Beskriv både en normal lytisk cykel för
ett virus och en lysogen cykel.
KAPITEL 10
1. Försök förklara varför många växter är
mer långlivade än flertalet djur.
2. Varför går det ganska lätt att se väx-
ters celler och vävnader i mikroskop?
3. Vilka tre typer av organ är växterna i
stort sett uppbyggda av?
4. Växternas vävnader är i princip av tre
huvudtyper. Vilka?
5. Vilket cellskikt i en trädstam får ett
träd att växa sig tjockare?
6. Beskriv levnadssättet för ettåriga res-
pektive tvååriga växter.
7. Varför kan perenna örtartade växter i
princip leva hur länge som helst?
8. Hurdan kromosomuppsättning har en
grön mossplanta respektive en grön
ormbunksplanta?
9. Beskriv livscykeln för en mossa res-
pektive en ormbunke.
10. Var i en blomma pågår meios?
11. Varför är inte pollinering och befrukt-
ning av en växt samma sak?
12. Vad kan en liten grodd i ett frö ha för
"matsäck"?
KAPITEL 11
1. Nämn fyra saker som en växt behöver
för att leva.
2. Skriv en totalformel - med ord - för
fotosyntesen.
3. Man brukar dela in fotosyntesen i
två stora reaktionsserier. Vilka? Vad sker
i respektive serie? Var i kloroplasten
sker de?
4. Hur kunde man reda ut hur Calvin-
cykeln fungerar?
5. Vilka färgämnen är viktiga i en kloro-
plast?
6. Rita ett (ungefärligt) absorptionsspek-
trum för klorofyll, och förklara varför
växter är gröna.
7. Vad menas med sol- respektive skugg-
växter?
8. Hur överlever växterna i mörker?
9. Hur kan koldioxiden i luften komma in
i den inre vävnaden i bladet?
10. Förklara varför det ibland är svårt för
en växt att genomföra fotosyntes utan
att vissna.
308
11. I torra miljöer har flera växter utveck-
lat "påbyggnader" på den normala
Calvincykeln. Vilka två huvudtyper
finns, och vad kännetecknar dem?
12. Vart tar fotosyntesprodukterna vägen i
växten? Vad används de till?
13. Varför är det svårt för växterna att
fotosyntetisera om marken är frusen?
14. Hur kan man undersöka vilka mineral-
näringsämnen växter behöver?
15. Vad menas med makro- respektive
mikronäringsämnen?
16. Varför kan det vara svårt att bevisa
exakt vilka kemiska grundämnen som
behövs som mikronäringsämnen i
mycket små mängder?
KAPITEL 12
1. Var i växten transporteras vatten
uppåt?
2. Hur kan vatten transporteras upp även
i 100 meter höga träd?
3. Vart tar vattnet vägen sedan det nått
växternas blad?
4. Hur kommer vatten och mineralnä-
ringsämnen in i den vattentransporte-
rande delen av växten?
5. Varför kan man "vattna ihjäl" sina
krukväxter?
6. Hur påverkar salt i marken växternas
vattenförsörjning?
7. Hur använder växterna vattentranspor-
ten för att kyla bladen?
8. Förklara hur vattenmolekyler kan
hänga ihop i en kedja från rötterna till
bladen i en växt.
9. Varför kan en del havsstrandväxter
likna kaktusar, dvs. ökenväxter?
10. I vilken vävnad i växten transporteras
socker och andra organiska ämnen?
11. I vilken riktning transporteras socker
under olika årstider - vår, högsommar
respektive eftersommar/höst?
KAPITEL 13
1. Beskriv vad som menas med fototro-
pism och hur man anser att det fung-
erar i en växt, från "retning" till effekt.
2. Vad händer när en växt "reser på sig"
efter att ha fallit omkull, och hur kan
det fungera?
3. Ljus av olika färg har olika effekt på
växter. Vilken molekyl (annan än klo-
rofyll) reagerar på olika typer av
rött ljus, och vilka effekter kan den
reaktionen ge?
4. Vad menas med ..långdags- respektive
kortdagsväxter? Ar de här namnen
(principiellt) helt korrekta?
5. Vad i miljön gör att löv gulnar på hös-
ten? Varför faller de av?
6. Vilket gasformigt ämne fungerar som
ett växthormon, i vilka växtdelar bildas
det, och vilka effekter har det?
7. Varför är det riktigt att "ett dåligt
äpple gör alla i korgen skämda"?
8. Vilket hormon
a) hämmar sidoknoppar,
b) stimulerar knoppars utveckling,
c) får växten att skjuta blommande
skott från en bladrosett,
d) får växten att dra ner på sina akti-
viteter t.ex. vid torka?
9. Beskriv ett experiment som tyder på
att balansen mellan olika hormoner är
viktig för en växts normala utveckling.
KAPITEL 14
1. Beskriv hur en svamp brukar vara
uppbyggd.
2. Vilken typ av svamp är oftast inte
uppbyggd av hyfer?
3. Nämn en likhet med bakterier och en
med djur i svamparnas ämnesomsätt-
.
n1ng.
4. Vilka tre typer av levnadssätt kan
svampar ha?
5. På vilka sätt kämpar vi människor mot
svampar som bryter ner livsmedel,
respektive sådana som är parasiter på
växter vi odlar?
6. Vilken är skillnaden mellan vitröte-
och brunrötesvampar?
7. Nämn en svampsjukdom hos männis-
kan.
8. Hur fungerar en lav?
9. Hur förökar sig lavar könlöst, så att
både svampen och "algen" kommer
med?
10. Varför är mykorrhiza ofta nödvändig?
11. Nämn två fall som visar hur svampar
reagerar på händelser i omgivningen.
12. Beskriv kortfattat den könliga förök-
ningen hos basidiesvampar.
13. På vilka vis kan svampar vara nyttiga
för oss människor?
14. Hur kan man enklast förklara på
biokemisk nivå att en del svampar är
giftiga för oss?
KAPITEL 15
1. Beskriv skillnaden i uppgifter mellan
en encellig organisms enda cell och en
enskild cell i exempelvis en människa.
2. Hur förklarar man att olika celler i
en organism har olika utseende trots
samma gener?
3. Djur kan "göra" på i princip tre olika
sätt för att vidmakthålla homeostasen.
Beskriv.
4. Varför kan både jämnvarma och växel-
varma djur ha fördelar i tillvaron under
olika förhållanden?
5. Varför har små jämnvarma djur en
mycket snabb ämnesomsättning jäm-
fört med stora jämnvarma djur?
6. Fundera på följande om däggdjur som
sover vintersömn:
a) Ge ett argument för varför igelkot-
ten ligger i djup dvala medan
björnen sover lättare.
b) Trots sin låga aktivitet är igelkot-
tens ämnesomsättning, räknat per
gram kroppsvikt, i dvala lika stor
som människans vid normal
aktivitet. Hur kan det komma sig?
7. Ju större och mer avancerade djur,
desto fler organsystem behöver de.
Ge en rimlig förklaring.
8. Vilka uppgifter har epitelceller i män-
niskan?
9. Vilka organisationsnivåer högre än
celler kan man tala om i människo-
kroppen?
KAPITEL 16
1. Ge några förklaringar till att flertalet
djur, inklusive människan, behöver ett
matspjäl kn ingssystem.
2. Nämn en viktig anledning till att vi bör
äta vitaminer.
3. Vilken uppgift har vitamin A respektive
vitamin K?
4. Vad menas med essentiella aminosyror
respektive fettsyror?
5. Varför är det oftast svårare för växt-
ätare än för köttätare att få ut näring-
en ur maten?
6. Hur har idisslarna löst problemet för
att utnyttja näringen i växter?
7. Hur är köttätare anpassade till sin
diet?
8. a) Ge ett exempel på ett fettlösligt och
ett vattenlösligt vitamin samt vilka
bristsymptom man får när det vitami-
net saknas.
b) Varför är det farligare med för stort
intag av fettlösliga vitaminer än av
vattenlösliga?
9. Vilket födoämne börjar brytas ner
redan i munhålan, av vilket enzym,
och vad blir resultatet?
10. Beskriv hur proteiner bryts ner i vår
tarmkanal och förs ut i kroppen.
11. Vad bildas vid nedbrytningen av kolhy-
drater respektive fett?
12. Varför måste de här ämnena brytas
ner till mindre delar?
13. Alla proteiner vi äter blir ju till sina
mindre beståndsdelar i tarmkanalen.
Men hur är det med fördelningen av
de olika beståndsdelarna när vi äter
kött respektive växter, och varför måste
vegetarianer se till att kombinera olika
sorters växter i maten?
14. Fetter är inte vattenlösliga, och enzy-
merna är inte fettlösliga. Hur kan då
fetterna brytas ner i tarmen?
15. Vad händer med maten i magsäcken?
16. Vad sker i tolvfingertarmen?
17. Vilka två stora körtlar tömmer sina
produkter i tolvfingertarmen?
18. Vilka uppgifter har levern utöver dem
som direkt har med nedbrytning av
maten att göra?
19. Vilken uppgift har gallan?
20. Vad finns i bukspottet?
21. Vilken uppgift har tarmluddet?
22. Vad menas med peristaltik?
23. Vad händer med maten i tunntarmen?
24. Vad sker sedan i tjocktarmen?
25. Vad sker med en smörgås olika ingre-
dienser under färden genom magtarm-
kanalen?
26. Vilken roll har gastrin respektive sekre-
tin i människans matspjälkningskanal?
27. Vi lever tillsammans med en stor
mängd snälla och nyttiga bakterier. Var
kan du hitta dem?Vad får bakterierna
respektive vi människor ut av denna
mutualism - ge exempel.
28. Vad är probiotika respektive prebio-
tika?
29. Bristsjukdomar är ovanliga i Sverige
men förekommer i några riskgrupper.
Ge exempel på riskgrupper samt vil-
ken/vilka bristsymptom de kan råka
ut för.
30. Vad menas med anorexi respektive
bulimi?
31. Varför är det svårare för en närstående
att upptäcka bulimi än anorexi?
32. Hur ser den globala fördelningen
av länder med för lite respektive för
mycket näring ut? Ge också exempel
på sjukdomar som konsekvens av ett
för litet respektive ett för stort närings-
intag.
33. Förklara varför man främst har obehag
av gallsten efter en fettrik måltid.
34. Varför är magsår en bakteriesjukdom,
trots att den har samband med stress
och med att saltsyran i magsäcken
fräter sönder vävnaden?
35. Man kan kräkas eller få diarre dels av
virus, dels av levande bakterier och
dels av ämnen som bakterier bildar.
Vilket problem riskerar man främst om
a) mat får stå för länge i rumstempe-
ratur,
b) maten från rumstemperatur ändå
värms upp igen innan man äter
den?
36. Hur kan kraftig diarre vara livsho-
tande?
37. Varför kan man rädda livet särskilt på
småbarn genom att ge dem kokt vat-
ten blandat med salt och socker?
KAPITEL 17
1. Varför behöver större djur speciella
andningssystem?
2. Hur andas daggmaskar, insekter, fiskar
respektive fåglar?
3. Vad menas med att fiskarnas gälar
bygger på "motströmsprincipen"?
4. Beskriv hur människans lungor är
uppbyggda.
5. Vilka organ transporterar luften från
yttervärlden till lungorna?
6. Vilken roll har cilier respektive brosk-
ringar i luftvägarna?
7. Redogör för syrets transport från and-
ningsluften fram till cellerna i vävna-
derna (hos människan).
8. Hur fungerar hemoglobinet vid syre-
transport?
9. Varför är kolmonoxid en så farlig gas?
10. Hur transporteras koldioxiden i blodet
från vävnaderna till lungorna?
11. Nämn tre saker i kroppen som påver-
kar andningsfrekvensen. Vad är vikti-
gast?
12. Ge ett förslag till förklaring varför sälar
309
 och valar har mycket myoglobin i sina
muskelceller.
13. Vad menas med Bohr-effekten?
14. Vad är det för fysiologisk förändring
som sker vid höghöjdsträning?
15. Vad är orsaken till det som kallas
dykarsjuka?
KAPITEL 18
1. Beskriv hur transportsystemet fungerar
hos kräftdjur, daggmaskar, fiskar, grod-
djur respektive kräldjur.
2. Vad menas med
a) öppet respektive slutet blodomlopp?
b) enkelt respektive dubbelt blodom-
lopp?
3. Vilka "rum" finns i människans hjärta?
4. Hur ser segel- respektive fickklaffar ut,
var finns de, och vilka uppgifter har de?
5. Hur många hjärtslag per minut gör
vanligtvis en vuxen person i vila?
6. Hur samordnas hjärtats slag, och hur
kan man ta reda på om hjärtat fung-
erar som det ska med hjälp av "sam-
ordningsmekanismen"?
7. På vilka två sätt ökas hjärtats kapacitet
vid hårdare kroppsarbete?
8. Varför är blodtrycket i venerna mycket
lägre än det i artärerna?
9. Hur kan blodet komma tillbaka till
hjärtat trots det låga trycket i venerna?
10. Blodtrycket i lungartären är betydligt
lägre än i aorta. Ser du något sam-
band med hur hjärtmuskeln är upp-
byggd?
11. Hur låter hjärtat i stetoskop, och vilka
händelser motsvaras av de olika lju-
den?
12. Vilken roll i kretsloppet har artärer
respektive vener?
13. Vilka likheter respektive skillnader
finns i uppbyggnaden av artärer och
vener?
14. Vad menas med kapillärer?
15. Hur kan blodflödet genom kapillärerna
styras?
16. Hur styrs hjärtfrekvens respektive
blodtryck?
17. Vilken uppgift har kransartärerna?
18. Hur stor volym blod brukar hjärtat
pumpa ut i kroppen vid varje pulsslag?
19. Med tanke på blodvolymen, hjärtats
slagvolym och antalet hjärtslag per
minut, hur lång tid tar det för allt blod
att passera genom hjärtat?
310
20. Vilka krafter får näring att passera
från kapillärerna till cellerna respektive
avfallet från cellerna till kapillärerna?
21. Vilka är blodets två huvudbestånds-
delar - alltså deras speciella namn?
22. Hur bildas blodkropparna?
23. Vilken roll har albuminer i blodet?
24. Vilka antikroppar och antigen före-
kommer i de olika blodgrupperna?
Vilken betydelse har dessa antikroppar
och antigen vid blodtranfusion?
25. Vilken betydelse kan Rh-faktorn ha vid
graviditet?
26. Beskriv kortfattat hur blodets levring
går till.
27. Vad menas med serum, och vad inne-
håller det?
28. Hur bildas lymfan?
29. Hur uppstår ateroskleros (åderförfett-
ning)? Hur kan den motverkas?Vad
kan man annars råka ut för?
30. Vilka är riskerna med högt blodtryck?
31. Vad menas med hjärtinfarkt?
32. Vad kan man råka ut för om blodet
har för låg halt albumin?
33. Vad menas med anemi, och vad kan
den bero på?
34. Vilka kirurgiska metoder kan man
använda för att behandla personer
med förträngda kranskärl?
KAPITEL 19
1. Nämn några ämnen som bildas vid
ämnesomsättningen och som kroppen
måste göra sig av med.
2. Vilka tre molekyler använder olika
grupper av ryggradsdjur för att bli av
med överflödigt kväve?
3. Hur fungerar utsöndringen hos dagg-
maskar, insekter, sötvattenfiskar, salt-
vattenfiskar respektive sköldpaddor?
4. Hur kan människokroppen göra sig
av med vatten, koldioxid respektive
ammoniak?
5. Förklara varför njurarna har en viktig
roll i upprätthållandet av homeostas.
6. Nämn några andra uppgifter för nju-
rarna än att "skicka iväg" avfallsäm-
nen.
7. Vad sker i njurkapslarna?
8. Vad menas med primärurin?
9. Nämn några ämnen som finns lösta
i primärurinen, men knappast i den
slutliga urinen.
10. Finns det några ämnen som knappast
finns i primärurinen men som utsönd-
ras till den slutliga urinen?
11. Vad sker i njurkanalen - även i dess
olika delar?
12. Förklara varför en aktiv inpumpning
av natriumjoner i celler sedan kan leda
till att vatten kommer in.
13. Varför är ADH ett viktigt hormon för
regleringen av njurarnas arbete?
KAPITEL 20
1. Ge några argument för att alla orga-
nismer behöver ett försvar.
2. Hur kan växter försvara sig mot angri-
pare?
3. Vad menas med att alla djur (tycks) ha
ett icke-specifikt försvar?
4. Varför är det en fördel att som rygg-
radsdjuren även ha ett specifikt för-
svar?
5. Nämn några "vägar" för smittsamma
organismer att komma in i människo-
kroppen.
6. Vilka tre försvarslinjer brukar man tala
om i människokroppen?
7. Hur hejdas allra först bakterier som
försöker tränga in i vår kropp? Jämför
de olika "vägarna".
8. Beskriv fyra typer av vita blodkroppar.
9. Vilken är skillnaden mellan infektion
och inflammation?
10. Vad menas med antigen respektive
antikropp?
11. Vad är konstant respektive variabelt i
antikroppens struktur?
12. Hur "mognar'' lymfocyter, och vilka
uppgifter har de olika typerna?
13. Hur och vid vilka tillfällen bildas anti-
kroppar?
14. Hur kan antikroppar sedan bidra till
kampen mot en angripare?
15. Hur kan makrofager "tala om" för
T-hjälparceller att någon sjukdoms-
framkallande organism har tagit sig
in i vår kropp, och vad gör sedan
T-hjälparcellen?
16. Förklara varför en sjukdom som mäss-
ling fungerar så här: a) Man blir sjuk
första gången man utsätts för viruset,
men tillfrisknar. b) Om man senare
i livet kommer i kontakt med mäss-
lingssjuka personer märker man inga
sjukdomssymptom alls.
17. När det fungerar som det gör med
mässling, hur kan det då komma sig
 att man kan drabbas av förkylningar
flera gånger varje år?
18. Vad menas med autoimmuna sjukdo-
mar? Ge tre exempel!
19. Hur uppkommer en allergisk reaktion?
20. Vad är det oftast i miljön som utlöser
en allergisk reaktion.
21. Vilka celler är överdrivet aktiva vid
allergier, vad är de annars till för, och
vilket ämne orsakar snuva och svull-
nad i samband med allergierna? Hur
hänger olika händelser ihop för att
allergisymptomen ska utlösas?
22. Vad måste ett patogen (sjukdoms-
alstrare) kunna klara av för att orsaka
sjukdom?
23. Vad är problematiskt med antibiotika-
användning?
24. Finns några botemedel mot virus, eller
något annat sätt att bekämpa dem?
25. Varför kan en hiv-infektion få så all-
varliga följder?
26. Förklara varför inte alla aids-drabbade
personer dör av exakt samma sjuk-
dom.
KAPITEL 21
1. Inom djurriket anser man att det finns
tre typer av skelett, vilka? Ge exempel
på djur med respektive typ av skelett.
2. Vad menas med brosk, kompakt ben
respektive benmärg?
3. Förklara hur våra leder förstärks av
olika bildningar.
4. Ge tre argument för att ben är levande
vävnad.
5. Vilka tre typer av muskler har vi, och
vilka är deras uppgifter? Var i kroppen
finns de olika typerna?
6. Vad menas med att två muskler kan
vara antagonister?
7. Hur får musklerna energi vid kortvarigt
respektive långvarigt arbete?
8. Vad menas med syreskuld?
9. Det finns olika typer av muskler
beroende på hur "snabba" eller "lång-
samma" de är. Vad menas?
10. Hur fungerar de olika proteinerna i en
muskel vid en sammandragning?
11. Vad krävs för att en sammandragen
muskel ska töjas ut igen?
12. Vad menas med statiskt respektive
dynamiskt muskelarbete?
13. Varför ser tvärstrimmig muskulatur just
tvärstrimmig ut i mikroskop?
14. Hur ser ett längdsnitt av hjärtmuskel-
celler ut i mikroskop?
15. Hur anpassar sig kroppen till mer
långvarig fysisk ansträngning?
16. Vilket energirikt ämne behövs alltid
vid muskelsammandragning?
KAPITEL 22
1. Hur är nervsystemet organiserat hos
nässeldjur, plattmaskar, daggmaskar,
insekter respektive ryggradsdjur?
2. Vilken är fördelen med att ha ett cen-
traliserat nervsystem jämfört med ett
utspritt nervnät?
3. Beskriv knäreflexen med ord och en
enkel bild.
4. Vad menas med:
a) centrala och perifera nervsystemet,
b) sensoriska och motoriska nerver,
c) somatiska respektive autonoma
nervsystemet,
d) sympatiska respektive parasympa-
tiska nervsystemet?
5. Ge exempel på situationer där de
parasympatiska signalerna dominerar
och hur de påverkar kroppen.
6. Ge exempel på situationer där de
sympatiska signalerna dominerar och
hur de påverkar kroppen.
7. Hur skiljer sig det enteriska systemet
från de övriga i autonoma systemet?
8. Varför undersöker läkare ibland olika
reflexer hos patienten?
9. Vad menas med dendrit, axon, myelin-
skida respektive ganglie?
10. Vilken uppgift har gliacellerna?
11. Beskriv hur en nervimpuls förs fram
genom en nervcell.
12. Beskriv hur en impuls förs över från en
nervcell till nästa.
13. Förklara varför det inte blir några
nervimpulser om det inte sker aktiv
transport av joner över nervcellernas
membran.
14. Varför blir det problem om inte trans-
mittorsubstansen bryts ner snabbt?
15. Vad menas med grå respektive vit
substans i hjärnan och ryggmärgen?
16. Vilken uppgift har hjärnbalken?
17. Vilken uppgift har hjärnstammen?
18. Vilka centra finns i hypothalamus?
19. Vad menas med limbiska systemet,
och vilka är dess uppgifter?
20. Vilka skillnader har man kunnat finna
mellan hjärnhalvorna?
21. Hur skyddas hjärnan och ryggmärgen
från omgivningen?
22. Vad menas med blod-hjärnbarriären?
23. Vad är cerebrospinalvätska?
24. Vad är endorfiner?
25. Vilka delar i hjärnan anses mest bety-
delsefulla för minnet?
26. Förklara med exempel hur minnet kan
delas in i olika nivåer
27. Vad skiljer deklarativa minnen från
icke deklarativa minnen?
28. Vilka faser går vi igenom när vi sover
på natten? Under vilken fas drömmer
vi, och vad är speciellt med den fasen?
29. Ge exempel på en sjukdom som kan
drabba nervsystemet, eventuell orsak,
symptom och behandlingsmetoder.
30. Varför är "narkotika" inte riktigt
samma begrepp i lagens mening som
när man talar om de här ämnena mer
allmänt i medicin/fysiologi?
31. Ge några argument för att våra sam-
hällen behöver narkotikalagstiftning.
32. Påverkas hjärnans utveckling vid dro-
ganvändning?
33. Varför är 18-åriga nyblivna körkortsin-
nehavare farligare i trafiken än de som
skaffar körtkort efter att de fyllt 25 år?
KAPITEL 23
1. Nämn några speciella sinnesorgan som
en del djur har, men inte människan.
2. Varför "begriper'' vi inte vad vi ser eller
hör bara för att signalerna har nått
hjärnans primära sinnescentra?
3. Vilka retningar reagerar känselsinnet
för, dvs. vilka underavdelningar av
känsel har vi?
4. Varför blir en smärtfömimmelse något
mindre obehaglig efter en stund?
5. Vad reagerar smaksinnet på?
6. Vilka smaker känner vi?
7. Varför är det egentligen en missupp-
fattning när vi påstår att något "sma-
kar hallon"?
8. Vad reagerar luktsinnet på?
9. Ge exempel på olika typer av ögon
inom djurriket.
10. Vilka huvudtyper av synsinnesceller
finns det i näthinnan? Vilken är skillna-
den i funktion?
11. Den ena huvudtypen av synsinnescell
finns i tre varianter. Beskriv!
12. Vilken uppgift har följande delar av
ögat: hornhinnan, linsen, iris, pupillen,
311
 ciliarmuskeln, näthinnan i allmänhet
och gula fläcken?
13. Hur anpassar sig ögonen till svagt
ljus?
14. Varför har våra ögon en blind fläck?
Varför märker vi oftast inte det, inte
ens när vi tittar med bara ett öga?
15. Hur fungerar det när linsen ställer in
sig för skärpa på ett visst avstånd från
ögat?
16. Förklara varför näthinnan är "bakvänt
uppbyggd" mot hur vi människor
skulle tänka oss att konstruera den.
17. Ljus till sinnescellerna i näthinnan
leder till en kemisk reaktion, som i
sin tur ger upphov till en nervimpuls.
Beskriv.
18. Hur yttrar sig olika typer av färgblind-
het, och vad är det för fel på näthin-
nan vid respektive typ av färgblindhet?
19. Vilka är de viktiga delarna av ytter-
örat, mellanörat respektive innerörat?
20. Vilka hörselben har vi, och vad är
deras funktion?
21. Vad har örontrumpeten för funktion?
22. Var i örat sker den slutliga omvand-
lingen från mekaniska svängningar till
nervimpulser? Hur går det till?
23. Vad reagerar båggångarna respektive
hinnsäckarna på?
24. Vad är den fysiologiska orsaken till
sjösjuka och åksjuka?
KAPITEL 24
1. Ge exempel på i vilka sammanhang
det krävs samordning av funktioner i
olika organ i en djurorganism.
2. Ge åtminstone ett exempel vardera på
negativ respektive positiv återkoppling
i människans hormonsystem.
3. Vilka är de viktiga inresekretoriska
körtlarna, och var kan det i övrigt bil-
das hormoner - ge några exempel!
4. Hur kommer det sig att ett visst hor-
mon kan fungera på rätt ställe i krop-
pen?
5. Var på eller i cellerna ger hormoner
signal för att få cellen att arbeta på ett
nytt sätt?
312
6. Nämn några sammanhang där det är KAPITEL 25
extra viktigt att hormonerna fungerar
för samordning. 1. Varför tar det så lång tid från upptäck-
7. Varför är hypofysen så mycket "märk- ten av ett nytt läkemedel till dess att
värdigare" än andra hormonproduce- det kommer ut på marknaden?
rande körtlar? 2. Vad menas med ett randomiserat dub-
8. Något annat i kroppen styr trots allt belblindtest?
också hypofysen. Vad och hur då? 3. Vad innebär det att röntgen ger en
9. Hur anses det att vår dygnsrytm styrs? indirekt bild av den kroppsdel som
10. Vilka funktioner i kroppen är det i för- studeras?
sta hand som styrs av hormoner från 4. Vid vilken typ av undersökningar
följande körtlar: används EEG respektive EKG?
a) sköldkörteln, 5. Vilka två typer av blodtryck mäter
b) bisköldkörtlarna, man, vad innebär de, och vilka värden
c) binjurarnas märg, kan anses normala?
d) binjurarnas bark, 6. En patient uppsöker sjukvården med
e) bukspottkörtelns "cellöar''? diffusa symptom.Vilka provtagningar
11. Vilken hormonproducerande körtel kan göras för att ringa in orsakerna?
behöver jod? 7. Ge exempel på ett etiskt dilemma
12. Vilka två hormoner från bukspottkör- inom sjukvården.
teln samverkar för att hålla halten glu-
kos i blodet på ungefär samma nivå KAPITEL 26
hela tiden? Hur verkar de?
1. Varför kan man med rätta påstå att
13. Om det ena av de ovan berörda hor-
ägget har större betydelse för den bli-
monerna inte fungerar drabbas man
vande individen än spermien?
av en ganska vanlig och ganska all-
2. Vilka hormon är de viktigaste för man-
varlig sjukdom. Vilken är det, och hur
nens respektive kvinnans utveckling
yttrar den sig? Hur behandlas den?
under puberteten?
14. Vad händer i kroppen vid kortvarig
3. Ge exempel på faktorer som har inver-
respektive långvarig stress?
kan på vår sexuella identitet.
15. Könshormonerna har "dubbel" verkan i
4. Vad säger lagstiftningen i Sverige om
både män och kvinnor. Förklara.
könsstympning av kvinnor respektive
16. Beskriv hur menstruationscykeln fung-
omskärelse av män?
erar.
5. Vilket preventivmedel skyddar både
17. Varför sker varken ägglossning eller
mot oönskad graviditet och mot köns-
menstruation hos gravida kvinnor?
sjukdomar?
18. Hur kan hormoner i p-piller gå in och
6. Vad är det som skiljer minipiller från
stoppa ägglossningen?
p-piller?
19. Förklara varför kastrering (att operera
7. Vad säger den svenska lagstiftningen
bort testiklarna) har så genomgri-
om kvinnans rätt till abort?
pande effekter.
20. Vad menas med anabola steroider och
hur verkar de i kroppen?
21 . Hos både män och kvinnor bildas "i
huvudet" bl.a. hormonerna FSH och
LH.Vilken likhet i verkan mellan könen
har de här hormonerna?
22. Ge exempel på någon sjukdom som
kan drabba hormonsystemet, eventuell
orsak, symptom och behandlings-
metod.
 Registerord SPIRA 2

A ATP-syntetas 48 blågröna bakterier 87 diffusion 60 experiment 5, 8

ABO-systemet 187- 188 autoimmuna sjukdomar 211 BMI 165 diploida celler 133 extremofiler 81
abort 304 autoklavering 83 B-minnesceller 206 dipol 117
abskisinsyra 125 autonoma nervsystemet 231 Body Mass Index 165 disackarid 25 F
acetylCoA 46 autotrofa bakterier 87 Bohr-skifte 174 djupseende 267 FAD 30, 43
ADH 198 auxin 124 bradykininer 262 djurcell 32 fakultativt anaerob 50,
ADP 38 avföringsanalyser 294 brandljud 120 djurförsök 15 89,127
adrenalin 282 A-vitaminbrist 58 bronker 173 DNA 66, 90 fasettögon 263
aerob 42 avknoppning 126 bronkioler 173 dubbelt slutet blodomlopp feber 205
agglutinera 187 AV-noden 182 bryggan 240 179 felkälla 12
aids 214 axon 234 bukspottkörteln 159 feromoner 277
aktin 36, 223 bulimia nervosa 163 E fetma 165
aktionspotential 235 B bägarögon 263 E. coli 160, 166 fetter 27, 148
aktiv transport 63, 117 bakhjärna 229 bärarmolekyl 30 EEG 291 fettlever 16 7
aktiv yta 40 bakterieflagell 84 eikosanoider 276 fettlösliga vitaminer 151
aktiveringsenergi 39 bakterieinfektioner 212 c EKG 291 fettsyra 27, 47
akvaporin 62 bakterieklorofyll 87 (4-växt 109 ekologisk succession 128 fibrin 189
albuminer 185 bakteriekromosom 85 Calvin, Melvin 105 ekosinne 260 fibrinogen 185, 189
aldosteron 199 bakterier 80, 82 Calvincykeln 105 ektoderm 73 fickklaffar 181
algsvamp 126 bakteriofag 90, 91 CAM-växt 110 elektrisk synaps 237 flagell 36
alkohol 251 balanssinne 268, 270 cannabis 253 elektriskt sinne 260 flegmatiker 8
alkoholjäsning 50 basala ganglierna 241 cellandning 42 , 43 elektrontransporten 44, 48 floem 115, 118
allergen 210 basalmetabolism 142 celldifferentiering 22, 70, 72 embryo 70, 72 ,100, 121 folsyra 162
allergi 210 basidier 133 cellmembran 33, 61 endocytos 64 fontaneller 218
allergisk inflammation 211 basiediesvamp 126 cellskelett 35, 65 endoderm 73 forskningsetik 14
allätare 153 B-celler 205-207 cellulosa 27 endokrina körtlar 281 fosfolipid 28
alveoler 172 befruktning 72 , 73 cellvägg 97 endomembransystemet 34 foster 74
Alzheimers sjukdom 248 begränsande faktor 112 centrala nervsystemet 230 endoplasmatiska nätverket fostervatten 74
aminogrupp 24 belöningscentrum 255 centralstimulantia 256 34 fotoautotrofa bakterier 87
aminosyra 23, 24, 47, 149 benbrott 226 cerebrospinalvätska 229, endoskelett 217 fotobiont 129
aminosyrabaserade hormo- benhinna 219 239 endospor 85 fotoheterotrofa bakterier 88
ner 279 benvävnad 219 Chi2 -test 11 energibärare 39 fotokemisk reaktionsserie
amygdala 241 betning 129 cilie 36 energiomsättning 39 103,104
amylas 155 bihålor 173 citronsyracykeln 44, 46-47 enkelt blodomlopp 178 fotoreceptorer 260, 263
anabola reaktioner 42, 49 bilbränslen 57 CNS 230 enteriska nervsystemet 231, fotorespiration 105
anabola steroider 280 binjurar 282 coenzym 41, 46, 149 232 fotosyntes 87, 101
anaerob 42 biogas 55 cofaktorer 41 entropi 40 fotosyntesprodukter 119
anaerob cellandning 80, 89 biologisk klocka 123 cristae 43 enzym 40 fotosystem 104
anaerob energiomsätt- biologisk kvävefixering 80, cyanobakterier 87 Enzyme Classification fototropism 122
ning 50 89 cytokin 124 Number 41 framhjärna 229
anafylaktisk chock 210 biologiska vapen 86 cytokrom c 21 enzymteknik 56, 57 fria radikaler 35
andningscentrum 174 biomolekyl 23 cytokromer 48 epidermis 96, 107 fridykning 176
andra försvarsnivån 204 bioteknik 52ff cytoplasmaströmning 65 epigenetisk förändring 70 frukt 99
anemi 162, 192 blad 107 epitelvävnad 144 fruktkropp 126, 132
annuell 98 bladfällning 123 D ER 34 frö 121
anorexia nervosa 163 blastocyst 72, 73 dammlunga 175 erytrocyter 186 frövita 100
antagonistisk muskel 222 blinda fläcken 263 datortomografi 290 Escherichia coli 160 FSH 284
antibiotika 59, 134, 212 blindtarmen 160 degenerativ demenssjukdom essentiella aminosyror 146 fytokrom 122
antibiotkaresistens 59 blidtarmsinflammation 160 248 essentiella fettsyror 146 färgblindhet 267
antikropppar 206, 207 blodanalyser 293 deklarativa minnen 245 etanol 57 följecell 118
aorta 181 blodets koagulering 189 dendrit 234 eten 125 förlängda märgen 240
apoptos 75 blodgrupper 4, 187 dendritiska celler 204 etik 58 förmak 181
appendix 160 blodkroppar 185 denitrifikationsbakterier 89 etiska värderingar 14 första försvarsnivån 203
arkeer 80, 81 blodkärlssystem 180 depolarisation 236 eukaryot cell 31, 32
artärer 183 blodplättar 187 diabetes 286 evolution 20, 22 G
ateroskleros 166, 190 blodpropp 191 diafragmamuskel 173 exkretion 193 gallblåsan 158
atopisk allergi 210 blodtryck 184, 293 diagnos 292 exocytos 64 gallsten 167
ATP 30, 38, 39, 48, 104 B-lymfocyter 205-207 diarre 166 exoskelett 217 gallsyror 155

313
ganglion 229 hormoner 67, 69, 276, 278 koagulering 189 lungcancer 175 mjölksyrabakterier 161
gap junction 68 hornhinna 264 kocker 82 lungkretsloppet 180, 181 mjölksyrajäsning 50
gastrin 162 hox-gener 70, 74, 140 KOL 175 lungor 171 modell 6, 7
gastrit 158 hudsinnen 262 kol-14 106, 118 lymfkärlssystemet 190 moderkaka 74
gastrula 73 humoralpatologi 7 koldioxidfixering 103, 105, lysogen livscykel 91 mognad 125
genom 66 hydrostatiskt skelett 217 106 lysosom 35 molekylrörelse 60
GH 288 hyf 126 koldioxidkompensations- lysozymer 156, 203 monocyter 204
GI 148 hygienhypotesen 210 punkt 109 lytisk cykel 91 monosackarid 25, 26
gibberellin 124 hyperpolarisation 236 koleriker 8 långdagsväxt 123 motoriska centra 242
glatt muskulatur 221 hypofysen 281 kolesterol 29 långsamma muskelfibrer motoriska nerver 230
gliaceller 234 hypotes 5 kolhydrater 25, 147 224 motorprotein 65
globuliner 185 hypothalamus 241 , 281 kolmonoxid 187 läkemedel 56 motströmsprincipen 170
glukagon 279 håll 225 kompensationspunkt 108 lövträd 123 mRNA 66
glutenintolerans 166, 211 hållbar livsmedelsproduk- koncentrationselement 63 MRT 254, 291
glykemiskt index 148 tion 58 konstgödsel 112 M MS 211
glykogen 27, 127 hållbar utveckling 16 kontroll 8, 12 magkatarr 158 mucin 156
glykolipid 28 hållbart samhälle 57 kontrollerade observa- magnetisk resonanstomografi multipel skleros 211
glykolysen 44-45 härdning 111, 123 tioner 5 291 munhålan 156
Golgiapparaten 34 höghöjdsträning 176 korrelation 10 magnetsinne 261 muskelbristning 227
gramfärgning 83, 84 högt blodtryck 166 korsband 220 magsäcken 157 muskelfiber 222
gramnegativa bakterier 84 hörselben 269 kortdagsväxt 123 makrofager 204 muskelvävnad 145
granulocyter 204 hörselsinne 268 kortikoider 283 makromolekyl 23 muskler 220
gravitropism 123 hörselsinnesceller 270 kostfibrer 147 makronäringsämnen 112, mutualism 129
grundforskning 15 hörselsnäckan 269 kostråd 147 113, 151 mutualistiska bakterier 161
grundvävnad 96 kranskärl 180 Malpighiska kärl 196 mycel 126
grundämnen 112 I kroppsdofter 274 mastceller 204 myelinskida 234
grå starr 265 icke-deklarativa minnen 245 kroppskretsloppet 180, 181 matematisk modell 6 mykobiont 129
guano 112 idrottsanorexi 163 kväveutsöndring 195 matrix 43 mykorrhiza 130- 131
gula fläcken 266 immunitet 209 kylomikroner 155 matstrupen 156 mykos 128
Gyllene riset 58 immunoglobuliner 206 kärl 116 medicinsk etik 295 myoglobin 176, 181
gälar 170 immunreaktion 209 kärlkramp 192 medicinsk metodik 289 myosin 223
gömfröig växt 99 inflammationsreaktion 205 kärnved 116 meios 100 mättad fettsyra 27
inneröra 269 könlig förökning 71, 133 mekanoreceptorer 260 mördarT-celler 207
H inre rytm 67, 68 könlös förökning 71, 133 melankoliker 8
hallucinogener 256 insulin 279 könsorgan 297 mellanhjärnan 240 N
handelsgödsel 112 interferoner 204 könssjukdomar 300 mellanöra 269 nackloberna 241
haploida celler 133 intermediära filament 36 könstillhörighet 297 membran 33 NAD+ 30, 43
Heliobacter pyloris 158, 212 interneuroner 230 köttätare 154 membranpotential 63 NADP+ 30, 104
Helmont, van, Jan 102 ischias 226 membranreceptor 69 nanoteknologi 292
hemicellulosa 27 L menisk 220 narkotikaklassad 253
hemisfärer 241, 242 J laktos 26 menstruationscykeln 284 narkotikalagstiftning 250
hemoglobin 186 jämnvarm 142 lavar 129 meristem 76, 97 natriumkaliumpump 235
heparin 204 jäsning 42, 57 leder 220 mesoderm 73 nedbrytare 127
hepatit 167 jästsvampar 126, 132 ledkapsel 220 metanbildare 81 negativ återkoppling 45,
heterotrof 140 ledningsvävnad 96 metanol 57 141, 281
heterotrofa bakterier 89 K ledvätska 220 MHC-molekyl 202 nervceller 234
hetsätning 163 kallus 124 leukemi 192 migrän 249 nervrör 229
hippocampus 241 kambium 97, 116 levern 158 mikrofilament 36 nervvävnad 145
histamin 204 Kambriska explosionen 22 levring 189 mikromet 161 nettofotosyntes 108
hiv 214 kammare 181 LH 284 mikronäringsämnen 112, neuroner 234
hjärnbalken 242 kapillärer 183 lignin 97 113 neurosedynkatastrofen 70
hjärnbarken 241 kapsid 90 lillhjärnan 241 mikrotubuli 36, 65 nikotin 252
hjärnhalvor 242 karboxylgrupp 24 limbiska systemet 241 mikrovilli 159 nitrat 112
hjärnhinnor 239 katabola reaktioner 42 lins 265 mineralnäringsämnen 112 nitrifikationsbakterier 88
hjärnstammen 240 katalys 39, 40 lipas 155, 159 mineralämnen 151 njurar 197
hjärt- och kärlsjukdom 166 kemisk synaps 237 lipid 27 minkronäringsämnen 152 njurkanalen 197-198
hjärtat 180 kemoautotrofa bakterier 88 livsmedelsindustri 54 minne 244 njursten 199
hjärtblad 100, 121 kemoreceptorer 260, 272 livsmedelsproduktion 134 missfall 75 NK-celler 204
hjärtcykel 182 keratin 36 ljussignal 122 mitokondrie 43 nod 234
hjärtinfarkt 192 kitin 126 lobotomi 241, 243 mitthjärnan 229, 240 noradrenalin 282
hjärtmuskulatur 221 klorofyll 29, 102 luftsäckar 172 mjältbrand 86 nukleaser 159
hjässloberna 241 kloroplast 101 luktbulben 241, 273 mjälten 186 nukleinsyra 30
HLA-antigen 202 klyvöppning 107, 109, luktsinne 273 mjälthugg 225 nukleoid 85
homeostas 141 117, 125 lungartären 181 mjölksocker 26 nukleosom 85

314
nukleotid 30 progesteron 284 skuggväxt 108 termoreceptorer 260 vital kapacitet 174
näringsbrist 162 programmerad celldöd 75 sköldkörteln 283 testiklar 283 vitaminer 149
nätdroger 257 prokaryot cell 31, 80 slungmögel 132 thalamus 240 vätebärare 43, 103
näthinna 265 prostatacancer 200 slutcell 107 thalidomid 70 vävnadsvätska 190
prostetisk grupp 24 slutet blodkärlssystem 178 T-hjälparceller 207 växelvarm 142
0 proteaser 159 släktskap 21 tillväxthonnon 288 växtcell 32
obligat anaerob 50, 89, 127 protein 23, 24, 149 släktträd 22 tillväxtregulator 123 växthormon 123
observationer 8 proteinkanaler 61 smaklökar 272 tillämpad forskning 15 växtätare 152
oligosackarid 25 proteinpumpsystem 63 smaksinne 272 tinningsloberna 241
oljespill 55 protrombin 189 snabba muskelfibrer 224 tinnitus 271 X
omega-3-syror 148 provirus 92 solväxt 108 tjocktarmen 160 xylem 115
omskärelse 300 pupill 264 somatiska nervsystemet 231 T-lymfocyter 205, 207- 208
omvänt transkriptas 92 pyruvattransporten 44, 46 somatostatin 159 T-minnesceller 207 y
omättad fettsyra 27 sotsvamp 129 tonårshjärnan 254 ytteröra 268
opiater 256 R spegelneuroner 247 trakeer 171
opsin 267 randomiserade dubbelblinda spirochaeter 82 trakeid 116 z
organell 33 tester 289 spjälkning 155 transduktion 74 zygot 72, 73
organiska ämnen 23 reaktionscentrum 104 splintved 116 transkriptionsfaktor 70
onnbunkar 99 reaktor 53 spontan abort 75 transmittorsubstans 237, Å
osmoreglering 193 realtids-PCR 83 spor 132 238 åderförfettning 190
osmos 62, 115,117 receptorer 33, 68 sporgömmen 99 transport 60 åderförkalkning 166
redoxreaktion 103 sporkapsel 99 tredje försvarsnivån 205 åksjuka 271
p reflexer 230, 233 sporsäckssvamp 126 trombocyter 187
pannloberna 241 regnbågshinna 264 stamceller 76, 77, 185-186 tropomyosin 223 Ä
papperskromatografi 106 regulatoriska T-celler 208 stamträd 21 troponin 223 äggcell 100
paradigm 8 REM-sömn 247 standardavvikelse 10 trumhinna 268 äggstockar 283
parasit 127 renin 199 statistiska metoder 9 tryckströmsteorin 118 ämnesomsättning 42
parasympatiska nerv- repolarisation 236 statistiskt signifikant 9 träningsvärk 225 ändknopp 237
systemet 231 residualvolym 173 stavar 266 t-test 10 ändtannen 162
Parkinsons sjukdom 248 retina! 267 stavfonnade bakterier 82 tubulin 36
passiv transport 61 retrovirus 92 sterilteknik 83 tunntarmen 159 ö
patent 53 reumatism 211 steroid 29 tvärstrimmig muskulatur öppet blodkärlssystem 178
patogen 201 Rhesusfaktorn 4 steroidhormoner 69, 280 222 örontrumpet 269
Penicillium 132 Rh-faktor 4, 188 storhjärnan 241 tylakoid 101, 104 östrogen 284
pepsin 155, 157 ringbarkning 118 stress 282
pepsinogen 157 RNA 90 stroke 248 u
peptidaser 155 rostsvamp 129 stroma 101 ultraljud 292
peptidbindning 24 rot 121 struma 287 undernäring 164
perenn 98 rottryck 116, 117 stukning 226 undersökningsmetoder 290
perifera nervsystemet 230 rubisko 101, 105, 109 ståndare 100 uppskalning 53
peroxisom 35 ryggskott 226 stämband 173 urinanalyser 294
pili 84 röda blodkroppar 186 stärkelse 27, 123 urinsyra 195
pilotstudie 53 röntgen 290 stärkelsereserv 119 urinvägsinfektion 199
pistill 100 stödjevävnad 144 urinämne 159, 195
placenta 73 s substratmolekyl 40
plasma 184 saltexkretion 194 suppressor T-celler 208 V
plasmaceller 206 sangviniker 8 suturer 218 vaccination 209
plasmodesm 68, 97 SA-noden 182 svampgifter 135- 136 vakuol 37
plastid 102 sarkomer 222 svartrost 129 vattenlösliga vitaminer 150
PNS 230 segelklaffar 181 sympatiska nervsystemet vattenpelare 117
polaritet 70, 72 sekretin 162 231 vattenpotential 62
pollenkorn 100 sekundära budbärare 69 synaps 237 veddel 115
pollenslang 100 sekundärurin 197 synnervskorset 266 vener 183
pollinering 121 sensoriska centra 242 synsinne 263 venklaffar 183
polypeptid 24 sensoriska nerver 230 sömn 246 vetenskaplig rapport 13
polysackarid 25, 27 sex 298 sömncykler 246 vetenskapligt arbetssätt 4
positiv återkoppling 162, sexpili 84 villi 159
281 signalämnen 67 T William Harvey 6
prebiotika 161 sildel 115, 118 tallkottkörteln 283 viloperiod 121
preventivmedel 302-304 sjösjuka 271 tappar 266 vilopotential 235
primärurin 197 skelett 217 tannflora 161 vilstadium 125
prioner 213 skogsbrand 120 T-celler 205, 207-208 viroider 213
probiotika 161 skott 119, 121 teorier 6 virus 90
profag 91 skrumplever 167 termodynamik 40 virusinfektioner 213

315

© ©
Ingemar D Kristiansen/Sydsvenskan/lBL 3
Fredrik Funck/Scanpix 4
Malin Hoelstad/SvD/Scanpix 5
Bridgeman Art Library /IBL 6
May Evans/lBL 7
Science Photo Library/lBL 9
Health Protection Agency/Science Photo
Library 13
Tom Williams/Roll Call/Getty Images 14
Tommy Svensson/Scanpix 15
Sweco 16
Steve Gschmeissner/Science Photo Library/
IBL 19
Sandra Henningsson I Sydsvenskan I IBL 20
Steve Gschmeissner/Science Photo Library/
IBL 22
A Carmichael/Getty Images 23
JIR/TAN/Scanpix 26
Helena Larsson/Naturfotograferna/lBL 29
Medimage/Science Photo Library/lBL 34
DrTorsten Wittmann/Science Photo Library/
IBL 35
Steve Gschmeissner/Science Photo Library/
IBL 36
Dr David Furness, Keele University/Science
Photo Library/lBL 37
Mark Blinch/Reuters/Scanpix 38
Yuriy Zhuravov/Shutterstock 39
JasperWhite/Getty Images 40
CNRI/ Science Photo Library/lBL 43
Claudio BrescianVScanpix 50
Fredrik Sandberg/Scanpix 52
Photodisc 53
Beatrice Lundborg/DN/Scanpix 54
Hazen Group, Lawrence Berkeley National
Laboratory/Science Photo Library/lBL 55
Rosenfeld Images LTD/Science Photo Library/
IBL 56
David Gray/Reuters/Scanpix 57
lsagani Serrano/lRRI 58
Klara Leo/lBL 60
Prof. H Oberleithner/Hospital of MUnster/Science
Photo Library/lBL 61
Eric Grave/Science Photo Library/lBL 64
Alex Webb/Magnum/lBL 67
Eye of Science/Science Photo Library /IBL 68
Leonard Mccombe//Time Lite Pictures/Getty
Images 70
Nature PUIBL 71(1)
Larry Stepanowicz/Science Photo Library/
IBL 71(2)
Christian Darkin/Science Photo Library/lBL 72
Helmut Rutfler/Look/ IBL 75
Claude Nuridsany & Marie Perennou/Science
Photo Library/lBL 76(1)
Jane Burton/Nature Picture Library/lBL 76(2)
Claude Nuridsany & Marie Perennou/Science
Photo Library/lBL 76(3)
Juergen Berger/Science Photo Library/lBL 77
Eye of Science/Science Photo Library /IBL 79
Thierry Berrod, Mona Lisa Production/Science
Photo Library/lBL 81
Dr Gary Gaugler/Science Photo Library/lBL
82(1)
Scimat/PhotoResearchers/lBL 82(2)
NIH/Science Photo Library/lBL 82(3)
Universal Images Group/Getty Images 83
Dr Kari Lounatmaa/Science Photo Library/
IBL 84
Eye of Science/Science Photo Library /IBL 85(1)
A.B Dowsett/Science Photo Library/1 BL 85(2)
316
••
BILDFORTECKNING
Ria Novosti/Science Photo Library/lBL 86
John Walsh/Science Photo Library/lBL 87
George McCarthy/Nature Picture Library/lBL 88
Desy/Science Photo Library/1 BL 90
Eye of Science/Science Photo Library /IBL 91
Gelderblom H/Eye of Science/Science Photo
Library/lBL 92
Hazel Appleton, Centre For lnfections/Health
Protection Agency/Science Photo Libary/lBL 93
Andy Horner/Naturfotograferna /IBL 95
Lynn M. Stone/Nature Picture Library/lBL 96
Steve Gschmeissner/Science Photo Library/Getty
Images 97(1)
Manfred Kage/Science Photo Library/lBL 97(2)
Bob Gibbons/Science Photo Library/lBL 98
Mujo Korach/lBL 99
Ola Jennersten/Naturfotograferna/lBL 100(1)
Dr KeithWheeler/Science Photo Library/lBL
100(2)
Dr Kari Lounatrnaa/Science Photo Library/
IBL 101
Håkan Berg/GNM 102
Steve Gschmeissner/SPUIBL 107(1)
Gunnar Björndahl 107(2)
Henrik Karlsson I Naturfotograferna I IBL 108
Gert S Laursen /Scanpix 109
Jonas Forsberg/Naturfotograferna/lBL 110
Magnus Martinsson/Naturfotograferna/lBL 111
Tomas Munita/The NewYorkTimes/Scanpix 112
Karl Johaentges/LOOK/IBL 115(1)
Dr KeithWheeler/Science Photo Library/lBL
115(2)
Ulf Risberg/Naturfotograferna/lBL 117
Phototake/Alamy lmages/Lucky Look 118
Björn Ehrenroth/Naturfotograferna /IBL 120(1)
JensThuresson/Megapix 120(2)
Lars Jarnemo/Naturfotograferna/lBL 120(3)
Andrew Syred/Science Photo Library/lBL 121
Graham Jordan/Science Photo Library/lBL 122
Robert Llewellyn/Workbook Stock/Getty Images
123(1)
Mike Evans 123(2)
Jan Grahn/Naturfotograferna/lBL 124(1)
Alf Linderheim/Naturfotograferna/lBL 124(2)
Eye of Science/Science Photo Library/lBL 126
Bengt Ekman/Naturfotograferna/lBL 127
Björn Röhsman/Naturfotograferna /IBL 128(1)
Dr P MarazzVScience Photo Library/lBL 128(2)
Yue Jin/US Department of Agriculture/Science
Photo Library/lBL 129
Eye of Science/Science Photo Library /IBL
130(1,2)
Dr Keith Wheeler/Science Photo Library/lBL
130(3)
Gunnar Björndahl 131(1,2)
Torbjörn Lilja/Naturfotograferna / IBL 131(3)
Alf Linderheim/lBL 131(4)
Power and Syred/Science Photo Library/lBL 132
David Scharf/Science Photo Library/lBL 133(1)
Eye of Science/Science Photo Library /IBL
133(2)
Monty Rakusen/Cultura/Getty Images 134
Peter Menzel/ Science Photo Library/lBL 134
Eva Rosenqvist/Biofoto/Scanpix 135(1)
Per-Olov Eriksson/Naturfotograferna/lBL 135(2)
•
Ake Lindau/lBL 136(1)
Michael Lander/Nordic Photos/Getty Images
136(2)
Andy Reynolds/Stone Subs/Getty Images 139
Janos Jurka/Naturfotograferna/lBL 140
Erling Schön/Naturfotograferna/lBL 142
© ©
Conny Hedengren/lBL 143
Torbjörn Lilja/Naturfotograferna /IBL 144
Drahoslav Ramik/CTK/Scanpix 146
NicklasThegerström/DN/Scanpix 147
Anders Hofgren/GP/IBL 148
Anders Good/lBL 149
Shutterstock 150-151
Peter Chadwick/Science Photo Library/lbl 154
Steve Gschmeissner/Science Photo Library/
IBL 155
David M. Martin, MO/Science Photo Library/
IBL 157
Cordelia Molloy/Science Photo Library/lBL
158(1)
CNRI/Science Photo Library/lBL 158(2)
Steve Gschmeissner/Science Photo Library/
IBL 160(1)
Alain Pol, ISM/Science Photo Library/lBL 160(2)
•
Ase Bengtsson Helin/Bildhuset/Scanpix 161
Zephyr/Science Photo Library/lBL 162
Oscar BurrieVScience Photo Library/lBL 163(1)
EricVandeville/Gamma/lBL 163(2)
Fiona Hanson/PA Photos/Scanpix 166
Simon Fraser/Science Photo Library/lBL 167
Douglass David Seifert /Ardea/lBL 169
Sven-Erik Nord/Naturfotograferna /IBL 171
Coneyl Jay/Science Photo Library/lBL 174
Neale Haynes/Rex Features/lBL 176
Simon Fraser/Science Photo Library/lBL 177
Doug Perrine/Nature Picture Library/lBL 179
Cecilia Söderpalm-Berndes 184
Susumu Nishinaga/Science Photo Library/
IBL 186
Fredrik Funck/Scanpix 187
Susumu Nishinaga/Science Photo Library/
IBL 189
Alfred Pasieka/Science Photo Library/lBL 191(1)
Anders Hansson/DN/Scanpix 191(2)
Pontus LundahVScanpix 193
Gunnar Björndahl 196
DrT Pichard/BSIP/Nordic Photos 197
Susumu Nishinaga/Science Photo Library/
IBL 198
Alain Pol, ISM/Science Photo Library/lBL 199
Steve Gschmeissner/SPUIBL 201
Eye of Science/Science Photo Library / IBL
202(1)
Frederick Ayer 111/Photo Researchers/lBL 202(2)
Mujo Korach/lBL 203
Thomas Deerinck, NCMIR/Science Photo
Library/lBL 204
Dr Olivier Schwartz, Institut Pasteur/Science
Photo Library/lBL 206
Camilla Cherry/Scanpix 210
James CavallinVBSIP/Nordic Photos 211(1)
CNRI/Science Photo Library/lBL 211(2)
Jessica Gow/Scanpix 212
Dr P Maraui/Science Photo Library/lBL 213
Linnea Larsson/Bildhuset/Scanpix 216
Navesh Chitrakar/Reuters/Scanpix 217(1)
James D Morgan/Rex Features/lBL 217(2)
D. Roberts/Science Photo Library/lBL 218
Steve Gschmeissner/Science Photo Library/
IBL 219
D. Roberts/Science Photo Library/lBL 220
Prof. S CintVScience Photo Library/lBL 221(1)
lnnerspace lmaging/Science Photo Library/
IBL 221(2)
Steve Gschmeissner/Science Photo Library/
IBL 222(1,2)
Kerim Okten/EPA/Scanpix 224
Peter Parks/AFP/Scanpix 225
GJLP/Science Photo Library/lBL 226
Science Photo Library/Getty Images 227
SGO/BSIP/NordicPhotos 228
Johan Bävman/Sydsvenskan/Scanpix 233
David McCarthy/Science Photo Library/lBL
234(1)
Thomas Deeri nck, NCMIR/Science Photo
Library/lBL 234(2)
Thomas Deeri nck, NCMIR/Science Photo
Library/lBL 238
Thomas Henriksson/Scanpix 240
James Cavallini/Photoresearchers/lBL 243
PhotoAlto 244
Angelika Warmuth/DPA/IBL 245
Massimo Brega!Look at Science/Science Photo
Library/lBL 246
Södergren Tomas/Mira 247
Science Source/Photo Researhers/lBL 248
Dr GRavily/Science Photo Library/lBL 249(1-3)
Erich Lessing/lBL 250
Maria Annas/Bildhuset/Scanpix 251
Alfred Pasieka/Science Photo Library/lBL
252(1,2)
Science Photo Library 253
Justin Sullivan/Getty Images 254
Dr Jeremy Burgess/Science Photo Library/
IBL 256
Brookhaven National Laboratory/Science Photo
Library/lBL 257(1)
Drago Prvulovic/Scanpix 257(2)
Alexei Filippov/lTAR-TASS/Scanpix 259
Newspix/Rex Features/lBL 260
ZSSD/Minden/NordicPhotos 261
Dani Pozo/AFP/Scanpix 264
Eye of Science/Science Photo Library /IBL
266(1)
James Cavallini/Photoresearchers/lBL 266(2)
Jerker lvarsson/Scanpix 271
Andrew Lambert Photography/Science Photo
Library/lBL 272
Steve Gschmeissner/Science Photo Library/
IBL 273
Werner Forman Archive/lBL 274
Nash Photos/Photographer's Choice/Getty
Images 276
Mark Brownlow/Nature Picture Library/lBL 277
Trons/Scanpix 278
Fredrik Funck/Scanpix 280
Rick Nederstigt/Anp/Scanpix 283
Blend lmages/Getty Images 285
Eddie Lawrence/Science Photo Library/lBL 286
Dr P Marazzi/Science Photo Library/lBL 287(1)
Pasieka/Science Photo Library/lBL 287(2)
GeoffTompkinson /Science Photo Library/
IBL 289
Gaetan Bally/Keystone/Scanpix 290
Aj Photo/Hop Americain/Science Photo Library/
IBL 291(1)
Science Photo Library/lBL 291(2)
Samuel Ashfield/Science Photo Library/lBL 292
Bertil Ericson/Scanpix 293
Science Photo Library/lBL 294
Bluestone/Science Photo Library/lBL 296
Fredrik Sandberg/Scanpix 298(1)
Johner/Getty Images 298(2)
Frida Hedberg/Scanpix 299
Science Photo Library/lBL 300
Roos Koole/ANP/Scanpix 302
Sofia Sabel/Bildhuset/lBL 303
Bobbo Lauhage/Kamerareportage/Scanpix 304
 Best.nr 47-08589
-7
Tryck.nr 47-08589 -7-02
<l)
V,
...:

•• Li ber <l)

-·-
.0