Hoppets ljus

I stormens öga jag står och blickar fram mot horisonten

Ett skinande ljus jag skådar i det oupptäckta
Molnen hänger tunga och regndroppar faller ner
Jag tar ett steg och ytterligare ett till
Solens strålar tar varje chans att värma min frusna kropp
Vindbyarna börjar sakta tappa sin kraft
Sikten blir klarare och ljusare
Hoppet inom mig växer sig starkare
Så jag tar ett steg till som blir till många fler
För att sedan vända mig om och se det modet jag bär på
Jag lever och överlevde även denna storm kallad det förflutna