SAMTAL MED EN MÄSTARE!

Han lägger små, små stickor kring vedträden, och lite träull, rispar tändstickan
mot plånet på tändsticksasken, för stickan till träullen, som blossar upp, och
elden får fäste i de torra stickorna. Elden biter sig fast, omfamnar och tag i
bokveden, den är intensiv, lågorna slickar insidan på det sotiga gjutjärnet,
flammorna dansar som älvor kring vedträden. Det doftar lavendel, han brukar
tända rökelse, för att rena rummet från negativa energier, han gör så inför varje
meditation, hans bön, hans eget privata samtal med själen, sitt hjärta, det som
är gud för honom.

I rummet har han placerat ut bergkristall, stavar i olika dimension, i kluster, i

många olika former, några med sex, andra med åtta kanter, alla med spetsig
topp, han har fått dessa av en Samisk Shaman i Offerdal, i Jämtland. Bergkristall
har alltid fascinerat honom, redan som liten, har han haft en dragning till stenar,
och intresset och kunskapen kring deras egenskaper, deras helande kraft, och
hur de kan göra oss kraftlösa, denna vetskap, har hjälpt honom mycket.

I det forntida Grekland, trodde man att det var is, som gudarna frusit
permanent, ordet kristall, kommer från grekiskan, krystallos, och betyder just
frusen is. Det är mycket viktigt att rena kristallerna, de fungerar som sändare
och mottagare, förstärker energier, tar upp, och förmedlar, allt på en och samma
gång. Bergkristall har använts i heliga ceremonier över hela världen, dess kraft
har varit känd hos alla naturfolk i tusentals år, i Atlantis, den sjunkna och
förlorade kontinenten, visste man att använda den på flera andra sätt.

Han tvättar alltid av dem med vatten han hämtar från en mycket speciell sjö som
ligger omgiven av blandskog, insprängd nedanför en ås, vattnet är kristallklart
och levande. Han tvättar dom omsorgsfullt och med kärlek, låter dem sedan
torka i solen, innan han placera ut dem på sina redan bestämda platser.

Han släcker belysningen, tänder några ljus, i ena hörnet, finns en gammal sliten
fåtölj från 60-talet, en filt döljer de värsta skavankerna, där, sätter han sig ner,
med händerna på armstöden, fötterna i golvet, och sluter ögonen. Han tar ett
djupt andetag, genom näsan, ner i magen, och blåser ut luften sakta, sakta,
genom munnen. Han gör det här några gånger, sällan ett bestämt antal, känslan
avgör hur länge, och hur mycket. Vid varje inandning och utandning, för han
ögonen så långt upp under ögonlocken som möjligt, det är ett enkelt sätt att gå
ner i djup avslappning, något han fick lära sig av Black Crow, en indian han
träffat för många år sedan, en teknik som medicinmän använder när dom vill gå
 ner i trance och tala med andra sidan.

Bilder av människor och miljöer, från tidigare liv, passerar i revy och tankar,
flyger och far i huvudet som en bisvärm. I takt med att andningsfrekvensen blir
lägre, minskar också tankarna, bilderna, och de sista fragmenten, allt går
långsammare, för att slutligen upphöra helt, när han ber om det. I det här
ögonblicket, finns inte tid och rum, den stillhet och tystnad som infinner sig, kan
inte beskrivas med ord. Han kan inte kontrollera något i det här tillståndet, och
det är inte meningen heller, han har tillit, och vet att han nu är förenad med
livet, en del av universum, i hans hjärta och själ, med det några kallar Gud.

I stillheten talar tystnaden, plötsligt ser han för sitt inre, hur han blir eld, står i
lågor, med flammor som smeker, och kysser stjärnorna på himlavalvet. Han fylls
av en omvälvande och villkorslös kärlek, känner en intensiv och gudomlig
närvaro, en röst talar till honom, en mästare, med mild stämma, lite dov, men
klar och tydlig, han vill tala om förlåtelse, och säger:

Gud förlåter ALLT, ni har svårt att förstå det, ni klamrar er fast vid skuld och
skam, moraliska och religiösa värderingar, det ni kallar samvete. Ni glömmer
bort att ni är i Guds hjärta, en del av hans samvete, ett samvete ur villkorslös
kärlek, ni villkorar er kärlek, dömer och fördömer, i tron att ni gör det rätta,
dessutom har ni skapat er en bild av Gud, som utdömer straff, trots att han
tydligt sagt, att han förlåter er.

Det finns bara en Gud, ni ska inga andra gudar hava jämte mig, när ni väljer att
inte förlåta, er själv, eller någon annan, så är det inte hans ord ni följer, ni är
hans skapelse, hans barn, när ni förstår det, då är himmelrike ert, och ni har
evigt liv. Förlåtelse behöver aldrig uttalas, den är inte till för er, eller någon
annan, den bara är, precis som kärlek har sin boning i ert hjärta, och är den ni
är.

Den stillhet och tystnad som dominerat tid och rum, börjar sakta avta, sakta
känner han, hur han blir mer och mer närvarande här och nu. Han tar några
djupa andetag, in genom näsan, ner i magen, och sakta ut genom munnen,
samtidigt öppnar han ögonen, är fylld av ljus, lycklig och tacksam över det
budskap som givits honom.

/Anders

LIFEMASTER MASTER YOUR LIFE!

DESIGNA DITT LIV!LEV DIN DRÖM!