TANKAR OM KÄRLEK!

Det är morgon, klockan tickar sina sista tick-tack, och han stänger
instinktivt av, precis innan den gamla väckarklockan i plåt, skramlar igång
sin öronbedövande grytorkester. Han gnuggar dom sista resterna av
natten ur ögonen, gäspar, och motar John blund till dörren, klockan har
slagit 7.00. Utanför hörs fåglar sjunga, dom kvittrar sina melodier, vinden
hugger tag i rullgardinen, den fladdrar till, och ibland skymtar han solen,
och den blå himlen tittar fram, han ser fluffiga små molntussar som far
förbi det öppna fönstret.

Det är varmt och skönt, täcket håller honom i ett fast grepp, han gör inget
motstånd, täcket känns tungt, och lite fuktigt ovanpå, av morgonen,
tungt, som om det vore fyllt av miljoner blyhagel, och kudden håller hans
huvud i sina händer, viskar i hans öron, att stanna kvar. Tankarna
vandrar, hit och dit, funderingar, över allt och inget, det är en bra
morgon, en ny dag att må ännu bättre, en chans att bli ännu lyckligare,
vara än mer passionerad, att känna ännu mer tacksamhet.

Han ligger i sängen och njuter, tänker på hur livet förändrats, och blivit
mer meningsfullt sedan kärleken kom in i hans liv, hur han upptäckt och
ser saker annorlunda nu, hur kärleken gjort honom fri, obunden och fått
honom att känna sig mer älskad än någonsin, han är förälskad, och för
första gången, kär i livet. Hans sett att visa och ge kärlek till sig själv, och
andra, är helt fri och utan krav eller förväntningar, för många andra, är
kärlek tillhörighet, att vara fäst vid, att klänga sig fast, vid någon, den
sortens kärlek orsakar mycket smärta och lidande, och har fått honom att
lida många gånger, tidigare i hans liv.

Hans partner, finns i hans hjärta, den kärleksrelation han lever i dygnets
alla timmar, är partnern som fyller hans hjärta med ljus, en villkorslös
kärlek, till hans livs största kärlek, honom själv. En kärlek som innehåller
medlidande, sympati, och är fylld av värderingar, baserade i en tro på
Gud, är genuin, inte skapad i egoism, och bygger på något helt, helt
annat. När ni säger: Jag älskar dig, därför vill jag att du gör mig lycklig,
för dom flesta menar det, när dom uttrycker sin kärlek för någon. Dom
tror att deras egen lycka är avhängig på att någon annan person finns där
 för dom. Riktig kärlek är att säga: Jag älskar dig, därför vill jag att du är
lycklig. Dom personerna älskar villkorslöst, och bryr sig endast om din
lycka, att du mår bra, oavsett vad deras roll är i relationen.

Kärleken kan inte ägas av någon annan än av den som har kärleken i sitt
hjärta, om det betyder att vi ska vara en del i någons liv, eller inte, gör
inte oss lyckligare, men inte heller oss olyckligare. Många tror, att, genom
att ha ett behov, eller att vara behövda, att klamra sig fast, att det är det,
som är att älska, inget kan vara mer felaktigt, den sortens kärlek, bygger
på en rädsla över att själv bli sårad, lämnad och sviken. För i alla
relationer som vi tror oss kunna förverkliga oss själv genom någon annan,
att vår egen lycka ligger i någon annans händer, än våra egna, kommer
att ge oss någon form av smärta och lidande.

Dom här tankarna har funnits där i hela hans vuxna liv, kommit och gått,
fram och tillbaka, sjunkit in, och flutit upp, som flöten, när man fiskar, och
får napp, varför dom dök upp just nu, vet han inte, kanske är det så, att
morgonen bar med sig den här gåvan för honom att reflektera över, av en
helt annan anledning, än insikten över vad kärlek egentligen är.

/Anders

LIFEMASTER MASTER YOUR LIFE!

DESIGNA DITT LIV!LEV DIN DRÖM!