Roxanna Samadi N19B

Varför pratar män och kvinnor olika?

Det är klart att män och kvinnor pratar på olika sätt, det gör ju vi alla oberoende av
kön om man ser det ur ett idiolekt perspektiv. Eftersom vi alla har olika uppväxt,
utbildning, bakgrund så ger det varje individ ett eget språkbruk. Alla människor är
olika och därför kan ingen prata på exakt samma sätt, ingen kan bestämma hur du
kan svara i en fråga då de inte vet hur du känner inför den beroende på din tex
uppväxt, tidigare händelser.
Men ur ett sexolekt perspektiv finns det skillnader. Män pratar i större
utsträckning med dialekt jämfört med kvinnor. Vad kan detta bero på? Jag tänker att
det har mycket med sociolekt att göra med. Det har visat sig att folk med lägre
inkomst, utbildning har större risk för dialekt. Om man kollar på lågutbildade jobb är
många mansdominerade, som tex byggarbetare, elektriker, lastbilsförare, snickare.
Dessa yrken har oftast låg inkomst och utbildning, därför är det stor risk att de som
arbetar med yrkena(främst män) har dialekt.
Om man då jämför med kvinnodominerade jobb, som tex sjuksköterska,
förskollärare, vårdare, barnskötare. Dessa yrken har också låg inkomst men högre
utbildning då det handlar om vård och utbildning yrken. Dessa yrken har större roll i
samhället och får då mer social ställning, alltså lägre sannolikhet för dialekt.
En annan skillnad jag reagerade på var att kvinnor inte använder lika många
könsord och svordomar jämfört med män. Vad beror detta på? I dagens
västerländska samhälle är kvinnan underordnad mannen men strävar fortfarande
efter en högre social status. I de flesta fall uppfattas svordomar, könsord förknippat
med maskulinitet och tuffhet och det kan vara en anledning till att män i större
utsträckning använder sig av det än kvinnor för att de vill uppfylla den sociala
strukturen. Män behöver oftast inte anstränga sig för att höja sin sociala status och
väljer att använda sig av fult språk för att försäkra och markera sin position. Kvinnor
strävar som sagt till den sortens sociala status och kan därför inte känna behovet av
att försäkra sin plats via könsord, svordomar som män gör.
Det visar sig även att kvinnor använder färre tveksamhetsmarkörer än män.
Det kan stämma men jag tror det beror mer på utbildning än kön. Desto bättre
kunskaper inom språket desto bättre kan man uttrycka sig utan
tveksamhetsmarkörer, pojkar har i genomsnitt sämre betyg än flickor i skolan.
Anledningen till detta kan vara flera men enligt mig är den största faktorn att tjejer
växer upp med fördomen om att de ska vara duktiga, oproblematiska medans pojkar
växer upp med fördomen om att det är maskulint, tufft att vara smått bråkig och
nonchalant. Om man tänker på vilka utfyllnadsord som används mest av könen är
det vanligare att kvinnor använder sig mer utav “typ”, “liksom”, “ungefär” och läten
som “ööh”, “ehum” och “äh” förekommer oftare hos män. Som tidigare nämnt tror jag
det beror mer på kunskaperna inom språket hos könen, då tjejer har bättre betyg
faller det mer naturligt att använda mer formella och fullständiga utfyllnadsord jämfört
med män.
Som slutsats så finns det skillnader mellan hur kvinnor och män pratar och jag
tror som nämnt att det beror mycket på fördomar könen får växa upp med samt hur
den sociala statusen i samhället påverkar språket. Könen vill spela sin roll den har
via språket och eftersom könsroller spelar roll i dagens samhälle blir det alltså
språkskillnader.
.