5 N�sta S�ndagen efter Jul

Ok�nd mel:
13.12.13.12
Luk 2:34

1. O s�te Jesus jag har k�nt mitt hj�rta brinna,

En�r jag s�ng din fr�jd utav min svaga mun
Om s�tman, som du sj�lv har k�rligt l�tit rinna
Av Betlehems vatt�n och den klara Sions brunn.

2. Jag har f�rlustat mig i din sl�tta linna,

Uti din nedrighet, som du f�r v�r skull l�g,
Och fick de f�rste hj�rt- och sj�lafr�jder finna
N�r jag din k�rlighet i din f�rnedring s�g.

3. Jag brast d� ut i s�ng, kunde icke h�lla

Tillbaka r�st och ljud som du sj�lv givit mig.
Till ditt namns pris, det m�nd� din ljuva k�rlek v�lla,
N�r jag fann all min fr�jd Immaunel, i dig.

4. Du kom, Guds rena Lamm, oss arma till att fr�lsa

Och fattig lade dig uti ett orent stall;
Det gl�der mig, att du v�r frid �r och v�r h�lsa,
Men det bedr�var, att du �r satt till fall.

5. Ja, m�ngen satt till fall, det har jag sett med sm�rta;
Jag s�ng j�mv�l d�rom med en bedr�vlig l�t:
Ack! skulle den, som k�nt din k�rlek i sitt hj�rta
Med dig av �ngslan ej utbrista uti gr�t?

6. En stolt Herodes vill jag taga utav daga,

Med sneda �gon ser en Kaifas dig an,
F�r det du vill han skall ditt kors, din sm�lek draga,
Att du ej v�rldens gunst och v�nskap lida kan.

7. Den stora hopen, som sig efter ditt namn n�mna

De se dig spotsklig an, f�rgargas upp� dig,
Och dig med stort f�rakt i din f�rnedring l�mna,
Samt med stoft och skarn i allt upph�ja sig.

8. Gull, �ra, k�ttsens lust, f�f�nglighetens n�je

�r deras. Dagen, som de daglig' offra till,
Utav din sm�lek och f�rakt de g�ra l�je,
De lyda icke dig: men var g�r som han vill.

9. Du �r, min Jesu, all v�r s�llhets fasta klippa,

Av Faderns hand beredd en kostlig h�rnesten,
Men uti deras sinn, som i v�rlds l�ttjans vippa,
�r all din kostbarhet dock vorden f�r gemen.

10. Du �r till tecken satt, som skulle motsagt bliva

Av dem, som �lskar l�gn och g�ra dess beg�r,
Det tecknet var det, som du ville dina giva,
Att du v�r vishet och en evig sanning �r.

11. Det tecknet vill du oss i dina trogna vara,

Det k�nnem�rket har du upp� dina �n
N�r de har motst�nd av den ganska* k�ttets skara, (*myckna,stora)
D� �r ditt tecken satt i deras anleten.

12. Men giv du dem din kraft att tr�steliga tala,

Du skall till deras tal v�l s�ga en g�ng,
Ja n�r du vill ditt f�rakt med evig h�md betala,
Och dina sjunga f� ett glatt: Halleluja.

13. Du �r en st�testen f�r dem, som sig f�rdjupa

I v�rldens lust och sorg, �t dig och dina le.
Dock �r du kostelig, fast m�nga p� dig stupa
Du �r till m�ngom satt livs uppst�ndelse.

14. Ack! �ppna deras sinn', som d�rligt fr�n dig vika,
Att de m� varse bli, vad tr�ck och idel skarn
De med f�rlust av dig begirigt efterfika,
F�rlossa du dem sj�lv ur satans sn�rjegarn

15. Men dem, som �lska dig, och g�rna med dig lida,
L�t dem allt mer och mer, ditt ljus och klarhet se
I tro och t�lamod, i Andens fr�jd f�rbida
Din goda ankomst och din uppenbarelse.

16. L�r dem fruktan och en helig b�van verka

Sin s�llhet under din, sin trogne Herdes vakt,
Du v�rdes dem allt mer och mer i n�den st�rka,
I tro och starkhet med din Helge Andes makt

17. L�t v�rldens motst�nd dem i ingenting f�rf�ra,

Giv dem din �dmjukhet att vedersaka sig,
Att de f� v�l ditt Namn, som milda sinnen b�ra,
B�d' i frimodighet och saktmod f�lja dig.

18. Du vet att satans list beg�rer dem att s�lla,

Men bed f�r dem, och giv din sannings r�tta art.
Att de ditt helga bud m� obesmittat h�lla ;
F�rtr�d ock satan under deras f�tter snart.

19. H�ll dem helt kyska i din sannings rena l�ra,

I Lammets renhet och i k�rleks fasta band,
Till dess du kr�ner dem med of�rg�nglig �ra,
Och de din krona f� utav din egen hand

Mel:
"N�r jag fann all min fr�jd"