12

�ver S�ndagen Septuagesima Matt. 20.

Sjunges som: O Gud! O Gud! s� from. 1695:297

1. O store Jehova, Du hela v�rldens Herre,

Du Herre, �ver allt, det st�rre och det sm�rre!
Uti din ving�rd du av n�d oss kallat har,
Som f�r v�r sv�ra synd f�r oss tillsluten var.

2. I Paradis d�r blev din helga vilja bruten

D�r blev din lusteg�rd r�tt h�rt f�r oss tillsluten:
Men si! Din k�re Son, Han har, han haver den!
Dig vare evigt lov! oss �ppnat nu igen.

3. D�r blev tillsluten d� det Paradiset sk�na;

Men h�r, h�r f� vi nu din k�rlek �ter r�na,
En ving�rd oss beredd av �dla frukters bet,
R�tt full av evig n�d och rik av salighet.

4. Du har den ganska v�rld av n�de velat kalla,

Och ingen utelyckt, ty du har �lskat alla,
Men som den st�rre del f�raktar ditt tillr�d
S� sluta de sig ut ifr�n din dyra n�d

5. Dock �r din n�d s� rik, du dageligen ropar

Och oss r�tt stund fr�n stund, med k�rlek �verhopar.
Och de som uti tron, ta mot vad du befallt,
Dem tager du emot och dem har du utvalt.

6. De som ditt helga Ord, motvilligt ej motstr�va,

Och mot din sanning ej, sitt stolta k�tt upph�va,
Sig l�ter kallas av din faderliga r�st,
Dem �ppnar du din port till evig n�d och tr�st.

7. Du vill de skola h�r i ving�rden arbeta,

Och livets s�ta frukt sorgf�lligt efterleta
Du har ock lovat oss, vi skole f� v�r l�n;
Dock icke av f�rtj�nst; men n�d, med �dmjuk b�n.

8. F�r Kristi skull, som oss ving�rden har uppr�ttat,

Och uti vinb�rs-blod dess rena h�nder tv�ttat;
Han sj�lv vintr�det �r, vars andeliga saft
Ger uti grenarna en sk�n och fruktsam kraft.

9. H�r har du �ppnat oss ditt faderliga hj�rta,

Som k�nde f�r v�r skull misskundsamhetens sm�rta,
Din egen k�ra Son gav du f�r oss till bot,
Men ack! hur ganska f�, som ta din sk�nk emot.

10. H�r �r den h�lsobrunn, den du av n�d oss unnar:

Mi si! de dricka av de usla v�rldens brunnar,
Som giva ingen tr�st, men evigt, evigt ve:
Ack! �ppna deras syn, att de sin d�rskap se.

11. Men dem du haver satt till ving�rdens arbete,

Och �ppnat dem en �ng, helt gr�n av livets bete,
Giv n�d, att de med flit och tro arbeta m�,
Att de utav din hand m� n�del�nen f�.

12. Att de uppgivas ej i frestelsernas hetta,

Fast i anf�ktnings eld en tid de m�ste svetta;
Det lider v�l en g�ng mot s�lla aftonen
D� de med mycken fr�jd f� se dagspenningen.

13. Du har, O Jesus, oss din sanning uppenbarat,

Och till v�r varning lagt, och tydeligt f�rklarat,
Att m�nga �ro de, som �ro kallade.
Men f� som taga mot, och bli utkorade.

14. Att m�nga fr�msta ock de yttersta f�rbliva,

Din Helge Ande, l�t du v�ra hj�rtan driva,
Att vi bet�nka v�l vad du h�r haver sagt
Och denna n�destid v�l tager uti akt

15. L�t dessa dina Ord v�rt hj�rta s� f�rskr�cka

Att vi oss mer och mer m� efter m�let str�cka,
Som du oss f�relagt, till rygga l�mna allt
Som Gud ej tillh�r, men v�rlden har utvalt.

16. Att vi m� vandra h�r i kristelig r�ddh�ga,

Och icke upp� oss, ell' n�gon annan v�ga;
Men endast upp� dig: du kan oss hj�lpa ut:
Ty du b�rjan gjort, du kan ock g�ra slut.

17. Att vi m� g� alltfort igenom porten tr�nga;

Du haver sj�lv det sagt, att dit g� icke m�nga:
Om vi den smala v�g med trones lykta g�,
D� m� vi s�kert tro, vi �ro bland de f�.

18. Och medan du v�r Gud av n�d oss velat kalla,

S� giv din kraft att vi p� v�gen icke falla:
Giv oss best�ndighet i hj�rtans tro och hopp;
Du som �r A och O fullborda sj�lv v�rt lopp!

19. Att vi i hj�rtans tro din rena sanning hysa,

Allt annat kasta bort hur skenbart det m� lysa;
Att nya m�nniskan m� finnas utan men,
En jungfru utan fl�ck, en brud i kyskhet ren.

20. L�t oss i �dmjukhet din n�d allena prisa,

Och i v�r dyra tro p� Jesus endast visa,
Och mot hans kunskap allt, ja allt h�lla f�r skarn,
Och vedersaka oss; D� �re vi Guds barn.

21. Giv i saktmodighet r�tt nit om ditt namns �ra,

Och det bevisa i b�d' leverne och l�ra,
Det onda fly som gift, det goda efterg�,
Och med frimodighet p� sanningsgrunden st�.

22. L�r oss v�r sanna tro i k�rleken bevisa,

V�r Gud till gott behag, v�r n�stas n�d tillika,
Och medan vi ha tid nu g�rna g�ra gott.
F�rg�ves m�st vi ge det vi f�rg�ves f�tt.

23. Att vi det g�ra allt till ditt namns pris och �ra,
Och uti trones ljus dess �dla frukter b�ra:
Ty de som g�ra v�l, du sade sj�lv att de,
De skola se'n st� upp livs uppst�ndelse.

24. Giv uti �dmjukhet vi h�r m� vandra sakta;

V�l �nska alla gott; men ingen att f�rakta:
Ty du kan st�ta bort den som dig sitter n�rmst.
Den fr�msta flytta ner, den sista s�tta fr�mst.

25. Giv d� din helga n�d, att uti fruktan vandra

Men med f�rgift men k�rlek m�ta andra,
Och de som banna oss, v�lsigna dem igen.
Om den ej tas emot, f� vi v�lsignelsen.

26. Att vi v�r Faders barn s�ledes m�tte bliva,

Och villigt oss uti hans Faders vilja giva
Om vi dig lika bli uti f�rnedring h�r,
D� bli vi lika ock i h�rligheten d�r.

27. Du v�gen �r, l�t oss den r�tta v�gen finna,

Och redligt k�mpa h�r till �n vi �ndligt vinna,
Ack1 att l�pa s�, att vi m� �ndligt l�nen f�,
Och inf�r Lammets stol i vita kl�der st�.