39

mel: "Ack Herre v�r Gud, behj�rta v�r n�d" ok�nd

1. Ack, Herre v�r Gud, se du till v�r n�d,

Se till, och f�rbarma du dig �ver oss;
Vi vikit ifr�n det som du oss bj�d,
Om du viker fr�n oss, s� m�st� vi f�rg�s.
Vi have, vi have dig syndat emot,
Men giv av din n�de till b�ttring och bot.

2. O Herre, hur sv�rt har vi oss f�rsett!

Ty �r ock oss nu detta kommet upp�,
V�r d�rskap har oss till avfall f�rlett;
Ty m�ste din vrede oss straffa och sl�,
O Herre vi har ju allt detta f�rskyllt ,
O Gud, vi har syndat och m�ttet uppfyllt.

3. Ditt t�lamod har oss till b�ttring ej lett,

Ju mer du oss tuktat vi mer vikit av,
Din lockande n�d ej �ronen gett,
Men v�ltar oss framgent i syndernas drav.
F�rdenskull har du till doms med oss g�tt,
Och m�tt oss av straffet det drygaste m�tt.

4. Du sl�r oss,men vi, vi k�nner det ej,

Du manar oss till dig dess mer g�r vi bort;
Du lockar oss v�l, men vi s�ger nej
Ack gruvliga d�rskap, du vill innan kort,
Vad vi har f�rtj�nt det l�ta oss f�,
Din h�md �ver oss utan n�d l�ta g�.

5. Ack, Herre, se v�r missg�rning �r stor,

Hur djupt, hur fasligt �r v�rt syndas�r!
Du som allting ser och i ljuset bor,
Du ser att vi �lskat det oss �verg�r;
Vi �lskar v�r synd och hatar ditt bud,
O djupaste avfall ifr�n dig v�r Gud.

6. Du straffar oss, vi i h�gmod g� fort,

V�r vilja har framg�ng; men ej vad du vill;
K�tts lusta och h�gf�rd nu h�lles som stort,
Men du aktas litet, som var du ej till,
S� vanv�rdas dina heliga bud;
Men du vill oss l�ra, att du �r dock Gud.

7. Ack, hade vi l�rt att lyda ditt bud,

Och d�rav l�rt smaka, hur ljuvlig du �r,
L�rt k�nna v�r Gud av k�rlek och n�d,
S� vore vi saliga h�r och sen d�r.
Men k�nna dig Gud av din vredes hand,
Det �r en f�rskr�cklig f�rh�rjelses brand.

8. Ack, se du h�r till, f�rskr�cklige Gud,

N�r din vrede brinner, flyr allt f�r dig:
N�r du l�ter g� ditt dundrande ljud,
I b�vande b�ja d� himlarna sig;
Men m�nniskan blir dock icke f�rskr�ckt,
Hon ser v�l din vrede, men syndar dock fr�ckt.
9. Vad skulle du mer din ving�rd nu gjort,
Du mildrik har �ppnat en brunn full av n�d;
Av n�de och frid ock oss det kungjort,
Och givit din l�ra och heliga b�d;
Men ving�rden din �n vilddruvor b�r,
Och sj�lv sin planterings frukter uppsk�r.

10. De rasa r�tt fast som hjortar i brunst,

Och illa i egna beg�relsers id;
Ditt ord man v�l h�r, men h�lles f�r dunst,
F�r inte att spilla bort n�denes tid.
Ack! �ppna upp �gon, att vi nu i tid
M� snarligt besinna vad h�r till v�r frid.

11. Den Kristus tillh�r korsf�ster sitt k�tt

Samt k�ttsliga lustar och beg�relse:
Se, detta blir nu alldeles kullst�tt,
Man n�ter bort tiden med lek och med le.
Men ve dem som le, de skola f� se,
Att if�r Gud gr�ta, �r b�ttre �n le.

12. V�r Jesus han gr�t, i t�rar utbrast

Ut�ver f�rstockta Jerusalems ve;
Han s�g d� Guds vrede komma med hast;
Ty de borde gr�ta och m�nde le.
Tro fritt att gr�ter ock nu �ver oss,
Om vi det ej aktar, m�st vi ock f�rg�s.

13. O Herre, man m� nu ej s�ga mer,

Vad b�tar att s�ga, n�r ingen det h�r?
Du Herre, som i det l�nnliga ser,
Du vet vad f�r �ngslan det i hj�rtat g�r,
Att prakt blir utvald, din sm�lek f�rsm�dd,
V�rldslustan beprisad, din efterf�ljd h�dd.

14. Du v�rldarnas ljus, l�t ditt ljus g� upp,

Att m�rkret ej m�tte begripa oss sl�tt,
De andliga vapen giv kraft i sitt lopp,
I l�rarnas munnar sj�lv Ordet du s�tt,
L�t dem det sj�lv f�ra i Ande och kraft,
Att fruktsamt m� flyta den himmelska saft.

15. Nu giriga �r var och en i sin del,

Det jordiska s�kes, men ej himmelen:
Med litet f�rn�jd, det h�lls nu som fel,
Och var och en h�ver b�st Mammon till v�n;
H�r fylls och f�rgylls v�r syndiga kropp,
Men ringa f�rsorg f�r v�r s�llhets hopp.

16.Ack se, ack se h�r det fasliga mord,

Hur satan med helvetets gift nu uppt�nt
De tungorna som borde tala Guds Ord,
De har han till sitt namns �kallelse v�nt,
Och dem ge med deras bifall och ja
Som dagliga b�ner: han m�tte dem ta.

17. F�rskr�ckligaste b�n, hur snart blir du h�rd?

Det l�r du dig en g�ng med fasa f� se:
Som du h�r f�r ut, s� blir ock din sk�rd,
Du f�r dig till satan, och sk�rdar hans ve;
H�r �r intet tal om synds �verd�d;
Ack! g�ren d� b�ttring, s� vi m� f� n�d.

18. Du hotar o Gud, med timmelig h�mnd,

Du hotar med evig f�rbannelses hot,
Din �ra vill du ej l�ta bli sk�md,
Du har eld och svavel, om vi ej g�r bot:
F�rbarma dig h�r, o Gud �ver oss,
Att vi uti evighet ej f�rg�s.

19. Upp Jesu, och satans rike f�rst�r,

Han vet v�l, att tiden h�r �r icke l�ng;
Ack hj�lp! och de el�ndas suckningar h�r,
Att vi m� dig prisa med psalmer och s�ng.
S�g d� till v�r �dmjuka tillstundan ja
S� skulle vi sjunga dig: halleluja.

G. Lybecker

Ngt bearb. LT
-------------------------------------------------------
Moses och Lamsens visor 39, Syre�ns s�ngbok 49