Den f�rsta Konung Davids psalm

Psalt. 1

31

1. S�ll �r den som ej med andra

I de ondas r�d vill vandra,
Icke p� den v�gen tr�der,
D�r som syndaren sig gl�der
Icke heller sitter d�r,
D�r bespottare utgjuta
Och sitt bittra gift utspruta
Upp� den oskyldig �r.

2. Utan allt sitt n�je s�tter

Uti Herrans lag och r�tter:
Av allt hj�rta mun och tunga,
Vet om Herrens godhet sjunga,
Och uti hans helga lag,
Samt i hans hugneliga l�ra,
Till den stora Gudens �ra,
Sig f�rtr�star natt och dag.

3. Lik ett tr�d vid vattenb�ckar,

Som dess gr�na grenar str�cker,
Och med l�v ovissna sprider,
B�r sin frukt p� r�tta tider,
Den kan ju med alla sk�l
Alltid s�ll och lycklig skattas,
F�r att honom intet fattas,
Vad han g�r, det lyckas v�l.

4. Men den onde icke trives,

Utom s�som agnar drives
Hit och dit av vind och v�der;
Fast�n han den fromma h�dar,
Skall dock ej i domen st�,
Aldrid, aldrig skall han fara
Ibland de utvaldas skara,
Utan i f�rd�rvet g�.

5. ty den gode Guden k�nner

Sina �lskeliga v�nner,
Som uti hans fruktan vandra;
Och sin vandring ej f�randra:
De f� njuta n�del�n;
Men de gudel�sa sj�lar,
Som har varit syndens tr�lar,
De f�rg�s i svavelsj�n.

6. Milde Gud och Fader k�ra,

L�t ditt helga Ord och l�ra,
Och ditt sannings ljus det klara
Alltid i min vandring vara
Ljuvsta tr�st och s�tman min,
N�r min vandring har en �nda,
L�t mig d� till himlen l�nda
I din tro, i gl�djen din.