35

Om m�nniskans f�rd�rv och el�nde

�ver Petrus fall och t�rar
Sjunges som: "O Gud, o Gud, s� from"

1. Nu har den vr�nga hop min Jesu h�nder bundit,

Nu tycktes m�rkrets makt ostridig seger vunnit:
Han leddes bunden in f�r de vr�ngvisas dom,
Som utav bitterhet och hat uppfyllt sin gom.

2. Se! Petrus f�jde med, som talte s� f�rm�tet,

Och h�ll med andra strid, om h�gsta �res�tet,
Han ville ta till sv�rd, ja uti d�den g�,
Som sen m�st helt f�rst�rd f�r svaga kvinnor st�.

3. S� slapp f�rm�tenhet v�l in, men stridde illa,

F�r ringa tj�nstefolk till sinnet kom i villa,
Svor och f�rbannad sig, han k�nde icke den
Med vars f�rlust man blir f�rlustig himmelen.

4. Han nekade alltfort, och h�rde likv�l hanen,

Se, huru synd �r satt, en�r hon g�r i vanen:
Nu tycktes m�rkrets makt till segers�ng ha fog,
N�r arghet gladdes, och f�rsm�delsen den log.

5. �t Petrus vilkens tro Guds Ande s� m�nd driva,

Att den s� stark och fast grundpelare skull bliva
P� klippan Kristus, att mots� helvetsh�r;
Uti ett fasligt nej omkull nu ligger d�r.

6. Ack, gruveliga fall! och M�staren var bunden;

Hur bittert m�ste nu den gamle avgrundshunden
Med sin f�rd�mda sv�rm: ja, hela m�rkrets hop
Brast ut i bister l�t och avogt segerrop.

7. Ty Petrus likasom i andligt m�tto d�dde,

Han l�g, han l�g omkull, de andra var f�rstr�dde,
Som f�ren vilse g�, n�r Herden slagen �r,
Den ene hit, den dit, vart skr�ck och vanmakt b�r.

8. De voro ganska f�, men fienderna m�nga,

Och M�staren han stod som en f�rr�dder f�nge,
Bespottad, slagen i sitt helga ansikte,
Ja, han bespottas �n och sl�s i lemmerne.

9. S� illa s�g det ut n�r Jesus stod i banden,

Och m�rkrets rike tyckts beh�lla �verhanden:
S� gick d� m�rkret fram uti sitt grymma lopp,
Och svarta andarna sig gjorde segerhopp.

10. Men Livets furstes kraft och allmakt var ej bunden;

Utav dess klara sol gick ljus ut strax p� stunden,
Som skingrade i hast det tjocka m�rkret bort;
S� att, vad dunkelt var, blev ljust r�tt inom kort.

11. Se, Petrus gr�sligt svor, och Jesu hj�rta bl�dde;

Ur hans f�rnedrings djup hans n�des djuphet fl�dde;
Han s�g sitt arma f�r, och milt p� honom s�g,
Och strax gick upp ett ljus i Petri m�rka h�g.

12. O ljuva uppsyn, ni klara �gonstr�lar,

F�rr�n man er f�r se, man synd f�r intet v�llar,
Men n�r er ljusa sol i dimman klarnar opp,
D� faller t�reregn i b�ttrings s�lla lopp.

13. Se, Petrus m�nde sig och Herren sin f�rg�ta,

Men strax med mycken gr�t fick sina kinder v�ta;
Den bundne Jesus band m�rka kedjor s�nderslet,
Och Petrus l�s och fri gick ut och hj�rtligt gr�t.

14. Ja, gr�t nu Petri, gr�t, l�t t�rar ymnigt rinna,

Du l�r dig snart din tr�st i Jesu hj�rtslag finna,
Hans egen s�ta mun det ljuvsta budskap b�r,
Att han med seger och triumf uppst�nden �r.

15. Det ger dig tr�st igen, det stillar dina t�rar,
Han st�rker sj�lv din tro, och Petri dig utkorar
Till dyrbart verktyg, att f�r hjorden st� p� vakt,
Och med din Jesu Ord f�rst�ra m�rkrets makt.

16. Du var helt trofast sen, in i den sista stunden,

Och blev f�r Jesu namn b�d baktalad och bunden,
Du f�dde Jesu f�r p� livets ljuva bet,
Och under Jesu kors sant Jesu h�rlighet.

17. O stora k�rleksdjup, ack, underbara bl�ndning,

Av ljus och m�rker, ack, du hastiga omv�ndnig!
Den f�rr var m�rk, blir nu av Kristi klarhet ljus,
Den satan st�tte kull, f�rst�rer nu hans hus.

18. Nu drifta ej p� oss, och v�ra krafter veka:

Att lita p� sig sj�lv �r Kristus att f�rneka;
Men grunda oss i tron p� Jesu segerkraft,
D� m�st avgrundens makt f�r Jesu Namn ge tappt.

19. Se, Petrus, Jesu v�n, utkorade l�rjunge,

En av de �ldstas hop och icke av de unge,
Han f�ll, ack, l�tom oss i b�n och vakan bli,
Och uti Petri fall v�rt avfalls fara si.

20. Men ni som er s� l�tt p� Petri fall beropar,

Och med ett rop alltfort med synd er �verhopar,
Se, ni bedrager er: Ty Petrus f�ll i hast,
Av svaghet; men med hast i bitter gr�t utbrast.

21. Ni som, n�r Jesu r�st �nnu s� ljuvligt lockar,

St�r s� h�rdhj�rtade som stenar och som stockar,
Ni, n�r han mildelig i Ordet ser p� er,
Ej v�rdar er en g�ng sl� stolta �gon ner.

22. Ni handlar mot er sj�lv som obet�nkta d�rar,

Som �lskar Petri fall, men icke Petri t�rar;
Med Petri vilja de ej gr�ta bitterlig,
Likv�l med Petri fall, de f�f�ngt tr�sta sig.

23. N�r Kristus f�r er skull all sm�lek sig ikl�der,

D� syndakroppens kraft i syndig lust er gl�der:
Han ser p� er, ni ser p� allt, jag vet ej vad,
P� all f�f�nglighet, som spinns i k�ttjans stad.

24. Ni som f�r satan sj�lv, han fall er arma tunga,

Som borde Herrens lov utav rent hj�rta sjunga,
Avgrundens furste i var stund uppoffrar er,
Se, Petrus svor en g�ng, men gr�t och svor ej mer.

25. Ni kunna s� Kristus ej p� s�dant s�tt tillh�ra:

Ty Gud med Belial kan ej f�rlikning g�ra.
Bet�nk dig v�l och grant: s� l�nge du �r slik,
S� stinker sj�len som ett illa stinkand� lik.

26. Och vittnar att hon �r, r�tt andeligen d�der,

Och ej med annat �n f�rd�rv sig uselt f�der;
Vad fataburen har, av lukten k�nnas kan,
�r satan i din bur, ur munnen osar han.

27. Du f�r oh�viskt tal, f�r vilket skammen blygdes,

Var �rbar hedning i sitt hj�rta d�rf�r styggdes;
Och h�ller dig d�rf�r en kristen utan vank,
N�r en od�dlig sj�l, utpustar d�dlig stank.

28. Ja, f�f�ngt snack och tal att f�ra och p� h�ra,
D�rf�re menar du dig r�kning ej f� g�ra;
Men vad du menar, d�rp� ligger ingen makt;
Det bliver dock d�rvid, Guds Ord haver sagt.

29.Ty vad du h�r uts�r, d�rav skall du uppsk�ra;

Som �krarna bes�s, s� m�st de frukten b�ra;
De som har skadig v�xt av t�r och tistel, de,
�ro n�rmast till f�rd�rvs f�rbannelse.

30. Men huru l�nge vill du dig i synden g�da?

Vak upp, du sovande, s� upp ifr�n de d�da,
G� ut, g� ut, och gr�t med Petrus bitterlig,
S� vill och Kristus sj�lv r�tt mild upplysa dig.

31. Vak upp, vak upp r�tt snart, f�rr�n synden i dig domnar,
Och du i synden s� djupt och h�rt insomnar,
Att du olycklig ej f�rr f�r Jesus se,
F�rr�n du �ver din sj�l m�ste ropa ve.

32. Men ni, Guds k�ra barn, ni som med Petrus gr�tit,
Och inf�r Herren Gud med �ngslig j�mmer l�tit,
Ni som till eder tr�st f�tt h�ra Herrens r�st,
Att Kristus rena blod har er fr�n synden l�st.

33. Ni som i en sann tro, er goda Gud vill �ra,

I trones frukter f�ljt den helga Petri l�ra,
Utav Guds Ord uppfyllt ert hj�rtas fatabur,
Som f�tt er upp� nytt till nya kreatur.*

34. De d�r som �kta barn i Kristus endast g�lla;

Ty allt det andra vill Guds Ord till rygga st�lla;
Se, ni bevarar er fr�n k�tts beg�relse,
Som h�ller h�ftigt strid mot Gud och sj�lene.

35. I trone ikl�d er den nya m�nnskans prydnad,

Er sj�l gjort tyst och ren i Guds sannings lydnad.
Allt genom Anden, ja, ni �lskar ocks� det
Som Gud har f�tt p� nytt med of�rg�nglig s�d.

36. Ni s�ker m�nnskolust ifr�n er levnad skilja,

Att heligt vandra i den helga Gudens vilja,
P� det att de en g�ng sin egen skam m� se,
Som hava lastat er och er umg�ngelse.

37. I Kristus, er tillh�r i detta ert el�nde

En rik och ymnig tr�st av det som Petrus h�nde.
Jag har ock h�r min, jag den ov�rdigste
P� vilken Jesus ock s� n�digt velat se.

Troligen �versatt fr�n tyskan

*skapelse