Hämtad ur FYSS-kapitel LÅNGVARIG SMÄRTA 2015-02-28

Rekommenderad fysisk aktivitet vid långvarig smärta

Behandling av fibromyalgi, milda och medelsvåra symtom

Personer med fibromyalgi, milda och medelsvåra symtom, bör rekommenderas aerob och
muskelstärkande fysisk aktivitet för att:
• förbättra aerob kapacitet.
Måttligt starkt vetenskapligt underlag (evidensstyrka +++)
• förbättra funktionsförmåga, muskelstyrka samt minska smärta.
Begränsat vetenskapligt underlag (evidensstyrka++).

Funktionstillstånd och hälsa varierar stort bland personer med fibromyalgi, varför det är
viktigt att ha en tydlig uppfattning om personens fysiska förutsättningar (fysisk kapacitet,
muskuloskeletala skador, risker med inaktivitet, kunskap om smärta och egna strategier för
hantering av smärtökning i samband med träning), tidigare träningsvanor och preferenser
innan en ny träningsform föreslås. All fysisk träning bör planeras i samråd med personen i
fråga och utgå från dennas beskrivning av hälsoproblemen för att träningen ska kunna utföras
regelbundet över en längre tidsperiod. När träning kombineras med
smärtskola/smärtutbildning kan synergieffekter för symtomlindring förväntas.

FIBROMYALGI– FÖREBYGGA med fysisk aktivitet

Den allmänna rekommendationen om fysisk aktivitet kan tillämpas:
 Ja
X Nej, det är okänt hur och om fibromyalgi kan förebyggas.

FIBROMYALGI, milda och medelsvåra symtom– BEHANDLING med fysisk aktivitet

(Obs! Fokus här är på att behandla sjukdom eller dess symtom).
Aerob fysisk aktivitet Muskelstärkande fysisk aktivitet
Evidens: +++ (aerob kapacitet) Evidens: ++ (funktionsförmåga, muskelstyrka och smärta)
Intensitet* Duration Frekvens Antal Intensitet Antal set Frekvens
minuter/vecka antal gånger/vecka övningar antal repetitioner antal gånger/vecka
Måttlig Minst 40 min 2–3 8–10 Inledningsvis: 2–3 2–3
Minst 20 15–20
minuter/tillfälle
Om personen klarar för smärtan kan intensiteten ökas Om personen klarar för smärtan, öka motstånd med 3–4 veckors
succesivt över veckor upp till 16 på Borgs RPE-skala intervaller för att uppnå:

Hög Minst 20 2–3 8–10 5–10 2–3 2–3

minuter/tillfälle

Finns det behov av KOMPLETTERANDE fysisk aktivitet utifrån behandlande dos för att nå den
allmänna rekommendationen om fysisk aktivitet i syfte att förebygga andra sjukdomar?
 Nej
 Ja
– Om tillståndet medger komplettera upp till den allmänna rekommendationen om fysisk aktivitet.

* Måttlig intensitet: 40–59 % VO2max, RPE 12–13. Hög intensitet: 60–89 % VO2max, RPE 14–17.
Hämtad ur FYSS-kapitel LÅNGVARIG SMÄRTA 2015-02-28

Behandling av fibromyalgi, svårare smärta, trötthet och/eller svåra

funktionsnedsättningar
Personer med svårare smärta, trötthet och/eller funktionsnedsättningar rekommenderas att
inleda träningen på en lätt och behaglig träningsnivå, som anpassas till de individuella
hälsoproblemen (inkl. risk och kondition). Målet är att öka träningstoleransen genom att
successivt öka mängden fysisk aktivitet. Rekommenderad duration är 30 minuter, som kan
delas in i två 15-minuterspass om dagen, 3–5 gånger i veckan (39). Regelbundenhet är
viktigare än träningens intensitet under denna fas. Lämpliga träningsformer är bassängträning
på låg till måttlig ansträngningsnivå, promenader och stavgång. Konditionsinriktad träning
inleds när patienten med ökad träningstolerans klarar en mer ansträngande träningsnivå.
Individuellt anpassat program med muskelstärkande fysisk aktivitet rekommenderas för
förbättring av muskulär styrka och uthållighet. När symtomens svårighetsgrad minskat kan
patienten följa rekommendationerna för de med mildare symtom. Det vetenskapliga
underlaget för låg aerob aktivitet är otillräckligt. Otillräckligt vetenskapligt underlag
(evidensstyrka +).

Behandling av långvarig whiplashrelaterade besvär (WAD) med fysisk aktivitet

De allmänna rekommendationerna för fysisk träning vid långvarig WAD skiljer sig inte från
de för personer med fibromyalgi. Funktionstillstånd och hälsa varierar stort bland personer
med WAD, varför det är viktigt att ha en klar bild över personens fysiska förutsättningar
(fysisk kapacitet, muskuloskeletala skador, risker med inaktivitet, kunskap om smärta och
egna strategier för hantering av smärtökning i samband med träning), tidigare träningsvanor
och preferenser innan en ny träningsform föreslås. All fysisk träning bör planeras i samråd
och utgå från personens beskrivning av hälsoproblemen för att träningen ska kunna utföras
regelbundet över en längre tidsperiod. Vid långvarig WAD bör de personer identifieras där
endogen smärthämning inte kan aktiveras. Hos dessa personer är det särskilt viktigt att
optimera balansen mellan fysisk träning och återhämtning. Det är fördelaktigt att börja med
övningar för kroppsdelar som inte är påverkade, på så sätt kan risken för stressrelaterad
försämring minskas och funktionen förbättras.
Personer med mildare eller medelsvåra symtom (WAD grad I–II) rekommenderas övningar
för rörlighet och funktion beroende på individens problematik. Ökning av belastning sker i
samband med uppföljning eller enligt instruktion med möjlighet till telefonkontakt. Den
fysiska träningen startar utan belastning med få repetitioner och ökar successivt till medel-
eller hög intensitet. Begränsat vetenskapligt underlag (evidensstyrka ++).
Personer med svårare symtom (WAD grad II–III) rekommenderas att starta den fysiska
träningen försiktigt med dagliga, obelastade isometriska övningar med få repetitioner.
Hemträningsprogram instrueras och uppmuntras samtidigt som träningsprogrammet pågår.
Ökning av belastning sker inom individens tolerans för symtomökning och med möjlighet för
personen att diskutera eventuellt ökade symtom med en fysioterapeut. Begränsat
vetenskapligt underlag (evidensstyrka ++).
Fibromyalgi och långvarig WAD är exempel på långvariga utbredda smärttillstånd.
Principerna som används för att planera och genomföra fysisk aktivitet och träning vid dessa
tillstånd bör vara överförbara till andra tillstånd med långvarig utbredd smärta.
Hämtad ur FYSS-kapitel LÅNGVARIG SMÄRTA 2015-02-28

Förebygga andra sjukdomar med fysisk aktivitet vid långvarig smärta

Personer med långvarig utbredd smärta har ofta en otillräcklig mängd och nivå av fysisk
aktivitet resulterande i låg fysisk kapacitet, vilket är associerat med en högre risk för annan
sjukdom och ohälsa (se kapitel om prevention). Därför är det viktigt att guida personen till en
regelbunden fysisk aktivitet som fungerar i vardagen över en längre tid, oberoende av effekten
på smärtan.