Formler för elvåg

Ulf Lundström
med mindre tillägg av Ilian Häggmark

24 januari 2017

Detta dokument innehåller användbara formler och ekvationer för kursen

SK1110 Elektromagnetism och vågrörelselära . Det innehåller långt i från allt i
kursen men många av de mest användbara formlerna. Formlerna är de som jag
gått igenom på övningarna för att lösa övningstalen och är därför uppdelade
efter vilken övning de först används på.

Innehåll

Konstanter och enheter 2

1 Akustik 3

2 Elektrostatik 4

3 Kondensatorer 6

4 Magnetism 7

5 Induktion 9

6 Geometrisk optik 10

7 Optiska system 11

8 Interferens 12

9 Di↵raktion och polarisation 13

1
Konstanter och enheter
Fysikaliska konstanter
Ljushastigheten c = 299792458 m/s
elektriska konstanten
12
(permittiviteten för vakuum) ✏0 = 8.8541 · 10 F/m
magnetiska konstanten
(permeabiliteten för vakuum) µ0 = 4⇡ · 10 7 H/m
Elementarladdningen e = 1.6022 · 10 19 C
Elektronmassan me = 9.1094 · 10 31 kg
Atommassenhet 1u = 1.6605 · 10 27 kg
överslagsfält i luft EB = 2 MV/m
Ljudhastighet i luft vluft = 340 m/s
Ljudhastighet i vatten vvatten = 1500 m/s
Densiteten för luft ⇢luft = 1.2 kg/m3
Densiteten för vatten ⇢vatten = 1000 kg/m3
Resistivitet för koppar ⇢Cu = 1.7 · 10 8 ⌦ m2 /m
Våglängd för blått ljus b = 450 nm
Våglängd för grönt ljus g = 550 nm
Våglängd för rött ljus r = 650 nm

SI-enheter
Storhet Enhet Symbol och uttryck
Längd meter m
Massa kilogram kg
Tid sekund s
Elektrisk ström ampere A
Temperatur kelvin K
Substansmängd mol mol
Ljusstyrka candela cd
Vinkel radian rad = m · m 1
Rymdvinkel steradian sr = m2 · m 2
Frekvens hertz Hz = s 1
Kraft newton N = m kg s 2
Tryck, spänning pascal Pa = N/m2 = m 1 kg s 2
Energi joule J = N m = m2 kg s 2
E↵ekt watt W = J/s = m2 kg s 3
Laddning coulomb C=sA
Spänning volt V = W/A = m2 kg s 3 A 1
Kapacitans farad F = C/V = m 2 kg 1 s4 A2
Resistans ohm ⌦ = V/A = m2 kg s3 A 2
Konduktans siemens S = A/V = m 2 kg 1 s 2 A2
Magnetiskt flöde weber Wb = V s = m2 kg s 2 A 1
Magnetisk flödestäthet tesla T = Wb/m2 = kg s 2 A 1
Induktans henry H = Wb/A = m2 kg s 2 A 2

2
Övning 1: Akustik
Harmonisk våg , förskjutning

s(x, t) = s0 sin(kx !t)

s0 [m] förskjutningsamplitud
2⇡
k= [rad/m] vågtal
! = 2⇡f [rad/s] vinkelfrekvens
!
v= k = f [m/s] våghastighet
Intensitet är e↵ekt per yta,
P
I= [W/m2 ], (1.1)
A
där P är e↵ekten och A är arean den är spridd över. För ljudvåg gäller

1 2 2 p2
I= s0 ! Z = max , (1.2)
2 2Z
där pmax [Pa=N/m2 ] är tryckamplituden, Z = ⇢v [kg/(m2 s)] är den
akustiska impedansen och ⇢ [kg/m3 ] är densiteten hos materialet. Luft
har Zluft ⇡ 420 kg/(m2 s) och vatten Zvatten ⇡ 1.5 · 106 kg/(m2 s). K = vZ
är kompressionsmodulen.
Ljudintensitetsnivå är en logaritmisk skala för intensitet,
✓ ◆
I
= log10 · 10 dB, där I0 = 10 12 W/m2 . (1.3)
I0

Reflektivitet är andelen av en ljudvåg som reflekteras vid infall mot en gränsyta
mellan två material.
IR
R= , (1.4)
Iin
där Iin är infallande intensitet och IR är reflekterad intensitet.
Iin IR
För vinkelrätt infallande ljud gäller
IT
✓ ◆2
Z1 Z2
R= , (1.5)
Z1 + Z2
där Z1 och Z2 är de akustiska impedanserna hos de två materialen.
Svävning är ett interferensfenomen där två toner uppfattas som en ny ton vars
intensitet varierar periodiskt. Om de ursprungliga tonerna har frekvenser-
na fa och fb ges svävningsfrekvensen av

fsv = fa fb (1.6)

och bärvågens frekvens av

1
fc = (fa + fb ) (1.7)
2

3
Övning 2: Elektrostatik
Coulombs lag säger att kraften F mellan två laddningar
q1 och q2 [C] på avstånd r ges av
F
q1 q2 r q2
F = [N], (2.1)
4⇡✏0 r2
F q1
där ✏0 = 8.85 · 10 12 C2 /(Nm2 ) är den elektriska
konstanten (permittiviteten hos vakuum).
Elektriskt fält E [N/C=V/m] på avstånd r från en laddning ges nedan för
några vanliga laddningsfördelningar.
punktladdning q [C]:
q
E= (2.2)
4⇡✏0 r2
E
linjeladdning [C/m]: q

E= (2.3)
2⇡✏0 r
ytladdning [C/m2 ]:

E= (oberoende av avstånd) (2.4)

2✏0

Fomlerna för linje- och ytladdning gäller på avstånd r mycket mindre än
längden på linjen eller ytan.
Superpositionsprincipen säger att det totala elektriska fältet är summan av
de individuella elektriska fälten från alla närvarande laddningar.
E
En elektrisk dipol består av två laddningar q
och q förskjutna ett litet avstånd d. Den
har ett dipolmoment
E r
p = qd [Cm]. (2.5) E

Det elektriska fältet på ett avstånd r d d

vinkelrätt mot d är +q
p
E? = . (2.6)
4⇡✏0 r3

Elektrisk kraft på en laddning q ges av

F = qE, (2.7)

där E är det yttre elektriska fältet vid laddningen. (En variabel med fet
stil är en vektor och har därmed både storlek och riktning. För hand skrivs
det normalt med ett streck eller pil över bokstaven, E = Ē = E. ~ Samma
variabel utan fet stil betecknar absolutbeloppet av vektorn, E = |E|.)

4
Övning 2. Elektrostatik Formler för elvåg

Gauss sats säger att

{ Q
E · dS = , (2.8)
✏0
S

där Q är laddningen innesluten av ytan S.

Elektriskt ledande material får en ytladdning som gör det totala elektriska
fältet till 0 i materialet.
Elektrisk potential U [V] i en punkt a definieras utifrån
Z a
Ua = E · dr [V], (2.9)
p

där p kan väljas fritt (Up = 0), t.ex. i jord eller oändligheten.
Spänning Uab är skillnad i elektrisk potential mellan punkterna a och b,
Z b
Uab = Ub Ua = E · dr [V], (2.10)
a

där integralen är oberoende av väg från a till b.

Potentiell energi hos en laddning q på potential U är den energi som krävs
för att flytta laddningen från potential 0 till potential U ,

W = qU [J]. (2.11)

5
Övning 3: Kondensatorer
Kondensatorn är en elektrisk komponent som kan lagra laddning Q
och energi W när man lägger en spänning U över den.

Q = CU (3.1)
1
W = CU 2 (3.2)
2
⇥ C
⇤
där C F = V är kapacitansen hos kondensatorn.
Plattkondensatorn består av två elektriskt ledande plattor av area
A på avstånd d och har kapacitans
A
C = ✏0 ✏r , (3.3)
d
där ✏r är den relativa permitiviteten hos materialet mellan plat- A
torna och ✏0 = 8.85 · 10 12 F/m är den elektriska konstanten.
Mellan plattorna är det elektriska fältet d
U
E= (3.4)
d
Seriekoppling av kondensatorer med kapacitans C1 och C2 ger kapa-
citans C1 C2
1 1 1
= + (3.5)
Cserie C1 C2
C1
Parallellkoppling av kondensatorer med kapacitans C1 och C2 ger
kapacitans
C2
Cparallell = C1 + C2 (3.6)

RC-kretsen: Urladdning av en kondensator med kapacitans C över en

resistans R sker med en tidskonstant ⌧RC = RC. Spänningen över R
kondensatorn sjunker som Uin Uut
C
t/⌧RC
U (t) = U0 e (3.7)

U0

Uin Uut
U0
e
0 t
0 RC

6
Övning 4: Magnetism
Magnetfältet från laddning q med hastighet v är
B
µ0 qv ⇥ r̂
B= [T], µ0 = 4⇡ · 10 7 2
N/A , (4.1) r
4⇡ r2 v
q
där r̂ = rr är riktningsvektorn (|r̂| = 1) från q, r är av-
ståndet och µ0 är den magnetiska konstanten eller perme-
abiliteten hos vakuum.
Magnetfältet från lång rak ledare med ström I är på avstånd r
µ0 I
B= (4.2)
2⇡r

B
Magnetfältet från rak ledare är
µ0 I r
B= (cos ↵ cos ) (4.3)
4⇡r
I

Lång spole (solenoid) och toroidspole har i spolen magnetfältet

N
B = µ0 I , (4.4)
L
N
där L är antalet varv per längd.

a L
L a

a L a L
kort spole lång spole toroidspole

N varv
Kort spole har längs symetriaxeln (z) magnetfältet
z B
N µ0 Ia2
B= (4.5) a
2(a2 + z 2 )3/2 I

Magnetfält: En laddning q med hastighet v i ett magnetfält B

[T=Ns/(Cm)] utsätts för en kraft

F = qv ⇥ B (4.6) r
Detta ger upphov till en cirkulär rörelsebana med F
v
krökningsradie
mv
q
R= , (4.7) B
|q|B
där m är massan på partikeln.
En rak ledare av längd l med ström I utsätts på samma sätt F B
av en kraft
F = Il ⇥ B (4.8) I

7
Övning 4. Magnetism Formler för elvåg

Magnetisk dipol: En strömslinga (t.ex. spole) med area A, N

varv och ström I har ett magnetisk dipolmoment
B
µ = N IA, (4.9)

med riktning vinkelrätt ut från ytan i det skapade mag-

M I
netfältets riktning. Observera att symbolen µ använd både
som magnetisk dipolmoment och permeabilitet.
I ett yttre magnetfält B utsätts dipolen för ett kraftmoment

M = µ ⇥ B (M = µB sin ✓) (4.10)

8
Övning 5: Induktion
Magnetiska flödet genom en area A med konstant magnetfält B är

= A · B = AB cos ✓ [Wb = Vs = Tm2 ], (5.1)

där ✓ är vinkeln mellan magnetfältet och ytans normal.

Inducerade spänningen i en spole (krets) ges av

d
U =N [V], (5.2)
dt
d
där N är antalet varv i spolen och dt är tidsderivata.
Självinduktansen hos en krets (spole) är

L=N [H = Wb/A]. (5.3)

I

Ömsesidiga induktansen mellan två spolar är

1
M = N1 [H], (5.4)
I2
där flödet 1 och strömmen I2 mäts i olika spolar.
RL-kretsen. Spolar är tröga. Vid inkoppling ökar strömmen enligt
⇣ ⌘
I = I0 1 e t/⌧RL . (5.5)

Vid urkoppling sjunker strömmen enligt

t/⌧RL
I = I0 e , (5.6)

förutsatt att strömmen kan gå genom en resistans R. Tidskonstanten

⌧RL = L/R och slutströmmen ges av Ohms lag I0 = U/R.
LRC-kretsen. Resonansfrekvensen ges av
!0 1
f0 = = p (5.7)
2⇡ 2⇡ LC

9
Övning 6: Geometrisk optik
Brytningsindex hos ett material är
c
n= , (6.1)
v
där c ⇡ 3 · 108 m/s är ljushastigheten i vakuum och v är ljushastigheten
i mediet. Detta gör att våglängden i materialet blir = 0 /n där 0 är
våglängden i vakuum.

Snells lag säger att

n sin i = n0 sin i0 , (6.2) i

n
där n och n0 är brytningsindex på två sidor om en n’
gränsyta och i och i0 är ljusets vinklarna mot nor- i’
malen på de två sidorna om ytan.

Totalreflektion uppstår om det inte finns någon lösning till Snells lag, eller
ekvivalent om
n0
i > ic = sin 1 (6.3)
n
Avbildning i sfärisk gränsyta :
objektsavstånd s förhåller sig n n’
till bildavstånd s0 enligt följande
formel.
h
n n0 n0 n
+ 0 = , (6.4)
s s R
s h’
där R är krökningsradien på s’
ytan. Förstoringen blir R

h0 ns0
M= = (6.5)
h n0 s
Avbildning i tunn lins : lins
1 1 1 f
+ = , (6.6)
s s0 f
där f är fokallängden på linsen,
✓ ◆ h bild
1 1 1
= (n 1) . (6.7) objekt
f R1 R2 f f
h’
Förstoringen ges av

h0 s0 s s’
M= = . (6.8) objektsavstånd bildavstånd
h s

10
Övning 7: Optiska system
Linssystem kan behandlas genom avbildning i en lins i taget.

lins 1 lins 2
f1 f2

h2
h0
h1 s2 s2’
s1 s1’

1 1 1 s0i
+ 0 = , hi = hi 1 (7.1)
si si fi si

Teleskop (afokala system) uppfyller att objekt i 1 ger bild i 1, vilket är
ekvivalent med att parallella strålar som kommer in i systemet är parallella
efter systemet. För ett tvålinssytem (ett objektiv och ett okular) innebär
detta att linsavståndet är

d = fob + fok . (7.2)

objektiv okular
fob fok
fob fok
h

h’

Vinkelförstoringen ges av
h fob
M↵ = = = (7.3)
↵ h0 fok

11
Övning 8: Interferens
Optisk väg (optical path length) är sträckan ljuset färdas
viktat med brytningsindex i det medium det färdas, E
x
OPL = nx. (8.1)

Vid flera olika material läggs de optiska vägarna för

alla delsträckor ihop.
Fasskillnad mellan två ljusstrålar med samma ursprung säger hur mycket de
har blivit förskjutna relativt varandra när de återförenas,
2⇡ OPL
= . (8.2)

Interferens mellan två strålar kan ske om de kommer från samma källa. E-
fälten adderas vilket ger en total intensitet
p
I = I1 + I2 + 2 I1 I2 cos( ), (8.3)

där I1 och I2 intensiteterna hos stråle 1 och 2 och fasskillnaden mellan

dem.
Maximal konstruktiv interferens inträ↵ar då OPL =
m eller ekvivalent = 2⇡m för m = 0, ±1, ±2, . . . .
Maximal destruktiv interferens inträ↵ar då OPL =
m + 12 eller ekvivalent = 2⇡m + ⇡ för m =
0, ±1, ±2, . . . .
Tunnt skikt av tjocklek d och brytningsindex n ger en optisk
vägskillnad
i
(
om en av reflektionerna
/2
OPL = 2nd cos(i0 ) + är mot tätare medium
0 annars d n
(8.4) i’
mellan ljus som reflekterats från den första och den andra ytan,
där i0 är transmissionsvinkeln för första ytan.
Vinkelrät reflektion i gränsyta ger en reflektivitet
✓ ◆2
IR n2 n1
R= = , (8.5)
Ii n2 + n1

där n1 och n2 är brytningsindex för de två materialen. Brytningsindex för

AR-skikt väljs optimalt som

p
nAR = n1 n2 (8.6)

12
Övning 9: Di↵raktion och
polarisation
Imax

Diffraktionsvinkel
Cirkulär öppning (t.ex. lins) ger di↵raktion,
/D
1.22
sin ↵ = , (9.1) 0 Imax/4
D
- /D
där ↵ är di↵raktionsvinkeln till första minimum, är
0
våglängden och D är hålets diameter. - /D 0 /D
Diffraktionsvinkel

R >>
I

Enkelspalt ger ganska likt di↵raktionsmönster, men bara i en rikting.

sin ↵ = , (9.2)
a
där a är spaltbredden.
Upplösning: Vinkeln ↵R som går att upplösa enligt Rayleighkriteriet ges av
1.22
sin ↵R = (9.3)
D

Gitter får di↵raktionsmönster med hög intensitet bara i bestämda riktningar

(ordningar). Vinkeln ↵m till ordning m ges av

m = d sin ↵m , (9.4)

där d är gitterkonstanten (spaltseparationen). Intensiteten i varje maxima

ges av di↵raktionen i den riktningen för varje enskild spalt.
Polarisation på ljus är riktningen som det elektriska fältet varierar i.

Malus lag säger att hur mycket av linjärpolariserat ljus som kommer igenom
ett polarisationsfilter beror av vinkeln mellan polarisationsriktningen
och genomsläppsriktningen enligt

I = Imax cos2 (9.5)

13
Övning 9. Di↵raktion och polarisation Formler för elvåg

n1 = 1, n2 = 1.5
Brewstervinkeln: Mängden ljus som reflekteras 100

Brewstervinkeln
Reflektans (%)
i en övergång från brytningsindex n till n0 80
beror på infallsvinkeln, och polarisationen. I 60
Brewstervinkeln iB reflekeras bara polarisatio-
nen vinkelät mot infallsplanet. 40 R
T

✓ 0◆ 20 R||
1 n
iB = tan (9.6) 0
n 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90
Infallsvinkel i (°)

14