1

Religion och politik i Tibet - ett exempel från händelserna år

2008.
Av Urban Hammar, FD., f.d universitetslektor i tibetanska vid avdelningen för Syd-och
Centralasienstudier vid Institutionen för Orientaliska språk vid Stockholms universitet.

Bakgrunden till denna artikel är att jag för sexton år sedan skrev en artikel om religion och
politik i Tibet och nu har jag funnit anledning att ta upp ämnet igen efter de dramatiska
händelserna i Tibet under 2008.
När det gäller den förda politiken och religionspolitiken under senare år har jag använt mig
främst av det kollektiva verket ”Authenticating Tibet. Answers to China’s 100 questions.”,
utgivet av de franska tibetforskarna Anne-Marie Blondeau och Katia Buffetrille på franska
men 2008 översatt till engelska och utvidgad. Där skriver några av de främsta Tibetforskarna i
världen om de olika områden de är experter på.1 En annan mycket användbar källa för den
förda religionspolitiken i Tibet är skriven av forskaren Warren Smith 2008, ”China’s Tibet? –
Autonomy or Assimilation.2

Kort om religionspolitiken i Tibet efter1979/80.

Vid denna tid (1979/80) var kulturrevolutionen över i Kina och en ny politik gentemot Tibet
började skönjas hos den kinesiska regimen efter kommunistpartiets generalsekreterare Hu
Yao Bangs besök i Lhasa 1979. Man tillät en delegation från Dalai Lama och den
exiltibetanska regeringen att resa till Tibet och undersöka hur förhållandena var i det gamla
hemlandet. Det lär ha varit så att den lokala regeringen i den autonoma regionen Tibet hade
aviserat att man skulle vara hövlig mot de forna ”slavägarna” och inte behandla dem illa. 3 I
stället blev delegationen överväldigad av tibetaner som såg dem som representanter för Dalai
Lama och de hyllades av stora folkmassor. Den dåvarande regimen blev tagen på sängen och
insåg att många tibetaner fortfarande hade sin lojalitet med Dalai Lama. 4 För att blidka den
tibetanska befolkningen så genomfördes i början av 1980-talet liberaliseringar i politiken i
Tibet och man tillät bl a återuppbyggnad av ett visst antal kloster som hade raserats under
kulturrevolutionen. Man fick även ekonomiska lättnader. Efter några år blev det ändå uppror
mot regimen i Tibet år 1987 och även år 1989 som medförde restriktioner, arresteringar och
allmänt en hårdare linje. Denna hårdare linje förstärktes efter ”The Tibet Work forum” 1994
och 1996 då man skulle slå hårt mot ”the splittists” och ”the Dalai clique”. Två sådana forum
hölls 1980 och 1984 då en relativt liberal policy genomfördes i Tibet. Man hade dessa forum
för att bestämma den politiska linjen framöver. Partisekreteraren i TAR Chen kui yuan yttrade
1997 att buddhismen var en främmande import till Tibet och att man inte kan beskriva den

1
1 Authenticating Tibet. – Answers to China’s 100 questions. Ed. By Anne-Marie Blondeau and Katia
Buffetrille. Berkeley and Los Angeles, California 2008: University of California Press. (364 sid.)
2
Warren W. Smith Jr. (Ph.D.) China’s Tibet? Autonomy or Assimilation. Lanham, Maryland: Rowman &
Littlefield Publishers, Inc. (312 sid.)
3
Elliot Sperling, “China digs its heels in Tibet”, in Far Eastern Economic Review, April 2009. (As quoted in
Jamyang Norbu,s blog www.jamyangnorbu.com/blog/2009/04/04/elliot-sperling on “serf emancipation day”
Se även Tsering Shakya, “Tibet and China: The Past in the Present.” Publicerad på Jamyang Norbu’s blog
www.jamyangnorbu.com/blog/2009/03/22
Den publicerades först på www.openDemocracy.net 18.3.2009
Tsering Shakya, Ph.D. är en tibetansk historiker numera etablerad i en forskningstjänst i Religion and
Contemporary society in Asia at the Institute for Asian Research, University of British Columbia. Han har skrivit
”Dragon in the Land of Snows: A History of Modern Tibet since 1947, vilket har blivit ett standardverk om
modern tibetansk historia.
4
Elliot Sperling 2009, se ovan
 2

tibetanska kulturen som buddhistisk. Året innan hade man börjat med ”patriotic education”-
kampanjer först i klostren och sedan även till allmänheten. Man skulle aktivt bekämpa Dalai-
klickens sabotage-aktiviteter eftersom de använde religionen för att splittra landet. Det
innebar ett totalförbud mot bilder av Dalai Lama och allmänt ett hårdare tryck mot religionen
och de nu efter liberaliseringen återuppbyggda klostren. Chen sa också att Dalai-klicken håller
på att ta över kontrollen av klostren. Det var därför viktigt att genomföra dessa kampanjer i
klostren. Munkarna skulle förneka Dalai Lama och buddhismen skulle hållas inom klostren
och inte spridas ut i samhället.5
TCHRD har översatt och publicerat utdrag ur en handbok för patriotisk utbildning,
”Education in Anti-Splittism,” som användes under år 2008 i klostren. Där presenteras bl a
följande punkter:
Del 1: Vårt land är ett land med många nationaliteter förenade som en.
1. Vårt moderland är en helig nation
2. Vårt moderland är ett land av många förenade nationaliteter
3. Vårt lands nationaliteter har byggt den stora familjen av Kinas nationaliteter tillsammans
4. Tibetregionen är en odelbar del av Kina
Sektion 2: ”Tibets självständighet” är en komplott av imperialister och Dalai-klicken.
1. Hur imperialisterna invaderade Tibet och skapade illusionen av ”Tibets oberoende”
2. Det skurkaktiga stödet av antiKinakrafter till Dalai-klickens försök att splittra moderlandet.
a) Lokala separatister uppmuntrade av internationella anti-Kinakrafter förespråkade
splittringen av moderlandet och satte upp hinder för PLAs framryckning in i Tibet 1950/51
b) Det våldsamma upproret iscensatt av den reaktionära överklassen och den lokala
regeringen i Tibet
c) Försöken av Dalai-klicken i exil att splittra moderlandet
d) Internationella anti-Kinakrafter ledda av USA trappar upp sitt stöd för ”splittist activities”
utförda av Dalaiklicken.6
Detta är de grunder i kampanjen som genomfördes 2008 i Tibet och som fortfarande
håller på. Dessa grunder lades i samband med den nya hårdare religionspolitiska linjen efter
1994/96.
Det har varit ett problem med utbildningen av munkarna i klostren efter 1980. Det är
att munkarna är mycket unga och det finns få äldre och bildade lamor som kan förmedla den
gamla traditionen. Därför har man sökt stöd i exil och det har förekommit en hel del kontakter
med exiltibetanerna och det förekommer också att munkar utbildar sig i exil för att sedan
återvända in i Tibet och bygga upp klosterstrukturen. Det har varit möjligt att återvända, men
de återvändande till Tibet har också mötts med misstänksamhet av myndigheterna.
Åren efter Tian An Men-händelserna i Beijing våren 1989 gjordes en ytterligare
acceleration av den ekonomiska expansionspolitiken i Kina som innebar att ekonomin har
växt utan motstycke de senaste tjugo åren. Detta har givetvis också berört de tibetanska
områdena i Tibet och mest kanske de östra delarna Kham och Amdo som är inkorporerade i
provinserna Qinghai och Sichuan. Dessa områden har möjligen åtnjutit en större frihet och
liberalisering än TAR. I den autonoma regionen Tibet har framförallt de ganska få städerna
berörts av den moderna ekonomin. Landsbygden lever ungefär som förut. Den nomadiska och
halvnomadiska befolkningen har dock under senare åren drabbats av tvångsförflyttningar till
nybyggda moderna byar i dalarna som omöjliggör den boskapsskötande livsföringen och leder
snarare till sysslolöshet. Befolkningsförflyttningarna motiveras officiellt som en ekologisk
metod att spara miljön. De tibetanska nomaderna har dock levt i alla år med sina djur och
utnyttjat normalt miljön på ett sparsamt sätt, varför argumentet är ohållbart.7

5
TCHRD Report 2008, s.85-88
6
Ibid. s.95
 3

Den existerande klostermiljön år 2008.

Det finns munkar och nunnor i klostren igen efter kulturrevolutionen 1966-76 då i stort sett
alla kloster stängdes och munkar och nunnor fängslades eller fick lämna klostren och bli
lekmän. Den nya liberaliseringspolitiken började införas efter 1980 och därefter tilläts en
begränsad uppbyggnad av den buddhistiska klosterstrukturen igen. Efter
liberaliseringspolitiken på 1980-talet har det byggts upp ett stort antal kloster i det tibetanska
området med tusentals munkar. Det talas om c:a 40.000 munkar i hela den tibetanska
kulturvärlden innanför Kinas gränser. Dessa kloster har byggts upp till större delen genom
egna resurser från den lokala tibetanska befolkningen. Större och speciellt för turismen viktiga
kloster har fått mera stöd från staten. Ett visst inflöde av resurser utifrån har också kunnat
erhållas, särskilt i de östra delarna av Tibet.
Under 1990-talet och in på 2000-talet så tilläts fler och fler kloster att öppnas och det
finns nu många tusen munkar och nunnor i Tibet. Det har framförallt varit en liberalare politik
i de östra delarna av Tibet som ligger utanför TAR, i Amdo och Kham. Där har också kloster
stängts när de blivit för stora, men den gamla klosterstrukturen har byggts upp med stöd av
lokalbefolkningen och givetvis har man inte längre några jordegendomar där bönder arbetade
åt klostren förr utan man måste försörja sig på annat sätt. Det är denna nyuppbyggda struktur
som nu gör att klostren och med dem de lekmän som stödjer klostren åter kan spela en politisk
roll. Det finns ett officiellt organ som kontrollerar klostren och deras roll i samhället, The
Buddhist Association of China och deras lokala organ över hela Kina så klostren är inte fria
att göra som de vill. Alla kloster utom de minsta har en Democratic committee som
administrerar klostret och är ansvariga inför The Bureau of Religious Affairs som är en statlig
organisation som utför den praktiska kontrollen över all religiös verksamhet i folkrepubliken
Kina. Därifrån kommer de kampanjer om den rätta politisk-religiösa hållningen som
genomförs då och då och speciellt efter våren 2008. Utbildningen i klostren är inte
tillfredsställande då många av de äldre lärda munkarna tvingades lämna klostren, sattes i läger
etc.8

Händelserna under våren 2008 och deras följder.

Under våren 2008 inträffade det som man kallar oroligheterna i Tibet och som till viss del
fortfarande pågår. Från mars 2008 genomfördes en rad upproriska händelser i hela det
tibetanska kulturområdet. I den autonoma regionen Tibet och i de autonoma tibetanska
områdena i provinserna Qinghai, Sichuan, Kansu och Yunnan vilka motsvarar de traditionella
tibetanska områdena Kham och Amdo. Där finns det autonoma området Gannan i Kansu, den
autonoma prefekturen Kardze i Sichuan, den autonoma prefekturen Ngaba (kin. Aba) i
Sichuan etc.
De mest uppmärksammade händelserna inföll i Lhasa den 14:e mars och följande
dagar. Där brändes affärer och annan skadegörelse under dessa dagar. Det kan noteras att
enligt vissa rapporter så ingrep inte polisen på ett tidigt stadium för att stoppa de våldsamma
händelserna utan förhöll sig ganska passiv. En möjlig tolkning av detta är att man ville se
”upplopp” så att den inhemska opinionen kunde skylla på den tibetanska lokalbefolkningen
för alla oroligheter.
Mycket snabbt spred sig oroligheterna till östra Tibet i provinserna Qinghai, Sichuan och
Kansu där efter detta de flesta rapporterna om oroligheter har kommit in. Det är naturligt

7
Human Rights Watch, “No One Has the Liberty to refuse”. Publicerad June 10 2007. 54 sid. Utskriven 2009-
02-24 från www.hrw.org/en/reports/2007/06/10/no-one-has-liberty-refuse-0?print
8
Authenticating Tibet…. s.170-177
 4

eftersom de flesta tibetaner bor i dessa provinser och inte i den autonoma regionen Tibet
(TAR).

Var och när inträffade dessa oroligheter?

Denna artikel bygger på en undersökning av material som finns tillgängligt framförallt på

olika sajter på Internet. En sådan undersökning har sina naturliga begränsningar, men har sitt
värde eftersom mycket information finns tillgänglig. Det mesta av informationen har gjorts
tillgänglig av olika exiltibetanska organisationer och deras västerländska stödgrupper. Men
jag har också konsulterat material från hemsidor som ger den officiella versionen från de
kinesiska myndigheterna på central och lokal nivå. Ett problem är att man ibland undrar om
de skriver om samma landområde eftersom det finns så olika versioner av vad som hänt.
Jag har i detta sammanhang koncentrerat mig på händelser där religionen är in blandad. Det
gäller till största delen buddhistiska munkar och nunnor.
Jag kommer att kronologiskt följa den rapport som har getts ut av TibetInfoNet som är
en oberoende organisation som nu drivs av den franske Tibetforskaren Dr. Thierry Dodin från
Bonn i Tyskland och Dr. Heinz Räther, även han i Bonn. De är båda välkända tibetologiska
forskare och antropologer som driver denna informationsbas tillsammans med andra
Tibetspecialister. De källor som framförallt används av TibetInfoNet och som givetvis också
kan kontrolleras var och en för sig är framförallt: (I bokstavsordning)

ABC News (Australia), AFP, agamsgecko.blogspot.com (från Thailand), Amnesty

International, Anonyma källor som inte kan avslöjas p g a säkerhetsrisken för källorna [Detta
är förstås ett källkritiskt problem], AP, BBC, China Central Television (CCTV) cctv.com
English., Xinhua/China Daily, People’s Daily (People’s Daily Online – CCTV.com,
Chinaview (Xinhuanet), CNN, Courier Mail (Australia), Central Tibetan Administration (The
Tibetan Government i exile), Die Welt, The Economist Intelligence Unit, Free Tibet
Campaign (FTC), International Campaign for Tibet (ICT), Kirti Monastery in India, LA
Times, Le Monde, Phayul (driven av tibetaner i Indien), Reuters, Radio Free Asia (RFA) från
USA tibetanska sändningar, Tibetan Centre for Human Rights and Democracy (TCHRD),
Voice of America tibetanska sändningar, Human Rights Watch, Tibetwatch, Woeser blog
från Beijing, World Tibetan Network News (WTN) (citerar mängder av artiklar från hela
världen, men gör inga egna undersökningar).

De organisationer som har lagt ut mest material på Internet är följande.

- TibetInfoNet har lagt ut en kronologisk översikt över händelserna från 11/2 -08 till 22/12 -08
omfattande 183 sidor. Det är en databas som säkert kommer att utvidgas framåt i tiden. De
använder alla de ovan nämnda källorna. En del är anonyma av säkerhetsskäl och det utgör
förstås en svårighet när det gäller bedömningen av källorna. Utgivarna av TibetInfoNet har
markerat med rött de händelser som de själva lyckats konfirmera och det är tyvärr en ganska
liten del.9
- TCHRD Tibetan Centre for Human Rights and Democracy är en grupp tibetaner i Indien
som arbetar seriöst och har en lagt ut en Annual Report 2008 om mänskliga rättigheter i Tibet
(167 sid) och en dokumentation om upproret i Tibet 2008 som behandlar rapporterade
oroligheter 2008 (120 sid.)10 Den har färre händelser, men mer detaljerade än TibetInfoNet.
9
Tibet 2008: Reported Unrest and Related Incidents. (This database presents the current status of knowledge
about the unrest that has occurred in Tibet during 2008, using all available Tibetan, Chinese and Western
sources). Utskriven senast 2009-05-05.
10
Human Rights Situation in Tibet. Annual Report 2008. Published by TCHRD.
Uprising in Tibet 2008. – Documentation of Protests in Tibet. Published by TCHRD.
Båda rapporterna utskrivna I april 2009.
 5

- Tibetwatch. En sida från Storbritannien som har gjort en seriös översikt över händelserna.
(22 sid.)11
- International Campaign for Tibet. Är en organisation ursprungligen i Washington DC. De
har givit ut två rapporter med mycket vederhäftiga källangivelser.
Tibet at a Turning Point. The Spring Uprising and China’s New Crackdown. 147 sid.
Published August 6 2008.
A Great Mountain Burned by Fire. China’s Crackdown in Tibet. A Report by the
International Campaign for Tibet. Washington DC, Amsterdam, Berlin, Brussels. 160 sid.
Published March 2009.
Jag har också använt sidor från de officella kinesiska myndigheterna, China Tibet
Information Center – www.eng.tibet.cn Där finns mycket material, bl a China’s Tibet Facts
and Figures 2008. Där finns också White Paper on Tibet (32 sid). www.zt.tibet.cn Många
artiklar om olika ämnen rörande Tibet finns också publicerade. Bl a om den av de kinesiska
myndigheterna utsedde Panchen Lama som nu sänds som representant till
Buddhistkonferenser trots att han inte är godkänd av Dalai Lama eller andra tibetanska
religiösa grupper.
Min avsikt är att ge exempel på demonstrationshandlingar och andra gjorda av munkar
eller nunnor eller andra oroligheter med anknytning till kloster.
Exempel på de vanligaste slagorden som ropas i demonstrationer och skrivs på plakat är:
Befria Tibet, Länge leve Dalai Lama, Vi vill ha frihet, Frige Panchen Lama, Självständighet
till Tibet, Låt Dalai Lama komma tillbaka till Tibet.
Dessutom ropades alltid slagord som att befria de personer som arresterats tidigare. Det är
också vanligt att bära den exiltibetanska flaggan. Det vanliga mönstret för demonstrationerna
är att något har hänt där t ex några munkar arresterats och hörs inte av och då går de andra
munkarna ut och kräver deras frigivning. De kinesiska myndigheterna släpper inte så lätt ut de
arresterades, men efter en tid brukar de flesta komma ut.
Den 11:e februari 2008 avbröt militärpolis en buddhistisk ceremoni i Rebkong county
i Qinghai och det ledde till att både munkar och lekmän började ropa slagord om religiös
frihet och stöd för Dalai Lama. Oroligheterna upplöstes med tårgas och c:a 200 personer
arresterades. Därefter följde demonstrationer följande dag då folket begärde att de arresterade
skulle frisläppas. Detta var början till en serie konfrontationer mellan polis och
lokalbefolkning i detta område. Enligt rapporter så hölls möten i området kring Rebkong
omkring den första mars då befolkningen varnades för att fortsätta stödja olika
demonstrationer som hade förekommit. En Kalachakra-initering som skulle ha hållits i juli
2008 inställdes.12 Det var alltså oroligheter i östra Tibet långt innan de händelser som spreds
ut över världen den 14:e mars.
Den 10:e mars arresterades 15 munkar från Kardze i Kham och från Amdo i Lhasa på
Barkhor efter att ha genomfört en demonstration runt huvudtemplet Jokhang i Lhasa. De skall
ha burit den tibetanska flaggan och ropat slogans för ett fritt Tibet. De skall ha misshandlats
av polisen.
Den 13:e mars stoppades nya demonstrationer av munkar av polisen innan de hann
genomföras. Det har dokumenterats att den 10:e mars så gick 300 munkar från
Drepungklostret mot Lhasas centrum som ligger c:a 8 km bort. De stoppades av polisen och
50-60 munkar arresterades och vägen till Drepung stängdes av. Munkarnas demonstration
riktades konkret mot att myndigheterna skulle släppa de munkar som arresterats i oktober
11
Tibetwatch, www.tibetwatch.org De har publicerat en rapport i tre delar med händelsern 10 mars till 30
september: Uprising in Tibet. 10 March – 30 april 2008 (22 sid). Uprising in Tibet 1 May – 30 June 2008 (19
sid.); Uprising in Tibet 1 July – 30 September 2008. (13 sid.)
12
Se TibetInfoNet, Tibet 2008: Reported Unrest and Related Incidents. Published by TibetInfoNet. 183 sid.
Publicerad på Internet och utskriven av mig första gången 2009-03-31. www.tibetinfonet.net/newsticker/entries
 6

2007 då det var oroligheter då Dalai Lama hade fått sin guldmedalj av kongressen i USA. 13
Denna händelse rapporterades också av den regionala regeringen i TAR med den skillnaden
att den rapporterade att inga munkar hade arresterats.
En annan rapport från dessa första dagar av protester kom från Qinghai-provinsen, från
Ditsa-klostret där omkring 70 munkar gick ut från klostret bärande på ett porträtt av Dalai
Lama och ropande slogans för självständighet. Inga arresteringar rapporterades.
Det rapporteras även dessa dagar om demonstrationer i Tsolho Tibetanska autonoma
prefekturen (Qinghai) i Lutsang-klostret med deltagande av 400 munkar. De ropade slagord
som ”befria Tibet” och ”Dalai Lama ska återvända till Tibet”.
I Jyekundo i Qinghai-provinsen förkom också protester.
Det rapporterades även om oroligheter vid denna tid i Sichuan-provinsens tibetanska
autonoma prefekturer Kardze och Ngaba i Kham där oroligheter och demonstrationer har
fortsatt under hela året.
Det var även demonstrationer som började i Gansuprovinsen, i Kanlho TAP (Kin.
Gannan) i klostret Labrang Tashikyil där likaledes demonstrationer av olika slag har fortsatt
att äga rum fram till idag.
Man kan alltså notera att de första demonstrationerna och likaledes de som förekom vanligast
senare under året var i de nordöstra delarna av Tibet.
Den 14:e mars kom sedan de demonstrationer i Lhasa som har visats på den statsägda
kinesiska televisionen och kablades ut över hela världen. Det sägs att fyra studenter från
Lhasa University protesterade på Barkhor och ropade slagord som ”frihet åt Tibet”, ”kineser
ut ur Tibet” och sedan spred det sig och flera hundra, så småningom flera tusen tibetanska
lekmän, munkar och nunnor deltog i protester vid Barkhor och Potala-palatset. Ögonvittnen
säger att polisen använde tårgas för att skingra demonstranterna, men att polisen inte gjorde så
mycket för att förhindra upploppen under flera timmar. 14 Denna uppgift har förts fram senare
som ett indicium på att man från myndigheternas sida ville att det skulle bli våldsamma
kravaller för att kunna slå ner dem hårdare? Upploppen den 14:e orsakade stora materiella
skador på affärer ägda av hankineser och huikineser, som är muslimer från Kansu-provinsen.
Enligt Chinaview (Xinhuanet) så dödades 7 personer, de flesta i affärer under dessa timmar
den 14:e mars.15 Det var dessa fall som visades på CCTV, den statsägda kinesiska televisionen
där händelserna den 14:e rubricerades som ”riots” och att därefter det inte hände så mycket
mer. CCTV rapporterade även att 10 tibetaner dödats och de var personer inblandade i
upploppen.16 TV rapporterade redan här att ”the Dalai Lama clique” var ansvariga för
upploppen.
Efter de första timmarna ingrep polis och militär och började arrestera demonstranter
och andra på gatorna, framförallt unga tibetaner. Hur många är svårt att säga men att det rörde
sig om fler än tusen verkar troligt. Enligt uppgifter arresterades omkring 600 redan den 14:e
och sedan fortsatte polisen att gå in i hus för att leta efter framförallt ungdomar. 17 Det finns
uppgifter från exilregeringen i Dharamsala att en del av upploppsmännen i munkdräkter var
utklädda poliser eller soldater som ville göra demonstrationerna mer våldsamma för att sedan
kunna använda våldet i avsikt att få stöd från den stora kinesiska opinionen. Detta
tillbakavisades av Chinaview (2/4) och i en tidning närstående China Daily.18
Alla dessa uppgifter är delvis osäkra men det går att få en någorlunda enhetlig bild av
vad som hände den 14:e mars. Det började tydligen redan på morgonen då studenter, och även
13
TibetInfonet, Tibet 2008….s.153 rapporterat av Radio Free Asia och av TCHRD
14
TibetInfonet Report, s.147 från Tibetwatch som är en oberoende forskningsbaserad organisation i
Storbritannien.
15
TibetInfonet, Report.. s.132
16
Konfirmerat av Tibetinfonet s.132
17
Tibetinfonet s.´132-133
18
Tibetinfonet, s.137
 7

en del munkar, demonstrerade i centrala Lhasa. Det spred sig sedan till kanske över 1000
demonstranter och en del av detta urartade till plundringar av affärer som också brändes ner
och deras anställda och ägare dog. Hankineser misshandlades på gatan och det blev allmänt
kaotiskt. När det hade pågått några timmar ingrep polis, och senare militär, och började skjuta
på tibetaner och många arresterades. Sedan fortsatte polisen att arrestera framförallt unga
tibetaner och de sökte upp misstänkta i deras hem och de fördes bort. Den statsägda kinesiska
televisionen rapporterade framförallt om de de våldsamma upploppen och gav ingen bakgrund
till det inträffade.

Analys av 14:e mars i Lhasa.

Om man försöker analysera händelserna och religionens roll i dessa så verkar det som en
kedjereaktion av tidigare stoppade demonstrationer av munkar runt Lhasa som ledde till nya
demonstrationer mot anhållanden av munkar, vilket sedan ledde till ännu fler polisingripanden
och det hela har blivit till en ond cirkel som har repeterats över hela Tibet och som fortfarande
pågår, framförallt i östra Tibet i provinserna Qinghai och västra Sichuan (Amdo och Kham).
I Lhasa har kontrollen skärpts efter mars-08 och det finns inget utrymme för demonstrationer.
Demonstrationer och oroligheter har förekommit vid flera tillfällen sedan Kinas Tibetpolitik
lättades något på 1980-talet under Deng Hsiao Ping. Framförallt var det 1987 och 1989 som
demonstrationer och oroligheter har förekommit. Ett exempel är 15 nunnor som
demonstrerade 1989 och arresterades. En av dem som har överlevt de kinesiska fängelserna
har publicerat ett vittnesmål på Youtube från New York 2009. Att tortyr förekommer i
kinesiska fängelser och polisstationer är väl belagt bl a av Amnesty i en rapport från 1986 och
av t ex munken Palden Gyatso i hans bok.
Nu, tjugo år efter 1989 så är läget ett annat, men det finns fortfarande ett mycket stort
stöd för religionen och den förknippas återigen med klosterväsendet. De unga som
protesterade i mars 2008 och senare är ju födda efter kulturevolutionen och de har kommit in i
det moderna samhället i städerna i Tibet. En del av dem är förstås inte så intresserade av
religionen. En ny ungdomskultur har ju växt upp i hela Kina och det viktiga blir ekonomin.
Det är ändå kanske förvånande att efter en uppväxt i det kommunistiskt styrda Tibet så har
ungdomarna en stark känsla för buddhismen. Denna känsla är förstås också kombinerad med
en känsla av nationalism.
För att återgå till händelserna i Lhasa runt den 14:e mars så är det flera andra orsaker än
missnöje med hur munkar arresteras som kan ligga bakom händelserna.
- Det finns ett socialt missnöje i Lhasa med att inflyttade hankineser från andra delar av Kina
tar hand om stora delar av inkomsterna från den blomstrande turismen som har exploderat
sedan 1990-talet och framåt. Många, eller de flesta, av affärerna och hotellen etc drivs inte av
etniska tibetaner. Inflyttade från andra delar av Kina har fått fördelar för att flytta till Tibet.
- Det har alltså under de senaste 25-30 åren funnits en viss religionsfrihet i Tibet. Man har
kunnat bygga en ny klosterstruktur med ett stort antal munkar, men den religiösa utbildningen
i klostren rapporteras inte var fullgod. Detta medför även missnöje bland munkarna.
- Under 2008 förekom ett antal aktiviteter bland tibetanerna för man tänkte att det var ett
tillfälle att göra sin röst hörd i samband med OS i Peking. Bl a så var det en rörelse kallad
Tibetan People’s Uprising Movement baserad i Indien som ordnade en marsch från New
Delhi till Tibet. Tanken var att de skulle gå till den tibetanska gränsen men de stoppades långt
innan av indisk polis. De har fortfarande (11/5 09) en hemsida på nätet.
Denna rörelse anklagas av kinesiska myndigheter för att ligga bakom ”The Lhasa riots” 14/3
och de anser också att den drivs av Dalai Lama, vilket den enligt tillgänglig information inte
verkar göra. Allt detta samverkade förmodligen till utbrottet av oroligheterna i Lhasa och det
övriga Tibet.
 8

Fortsatta oroligheter, främst i östra Tibet.

I fortsättningen har de flesta oroligheterna förekommit i det mera tätbefolkade östra Tibet där
den tibetanska befolkningen på sätt och vis varit mindre kontrollerad än i TAR. Där bor ju
också majoriteten av den tibetanska befolkningen. I Labrang Tashi Kyil-klostret den 14:e
mars utbröt också oroligheter och demonstrationer.
Enligt TibetWatch samlades på morgonen 14/3 c:a 1000 munkar och lekmän nära en
vit stupa vi klostret och brände rökelse. Det var en årlig ceremoni som skulle hållas denna
dag. Detta utvecklades sedan till en demonstration mot myndigheterna. Man ropade slagord
som ”Kineserna måste lämna Tibet”, ”Länge leva Dalai Lama” etc. De visade den tibetanska
flaggan och marscherade genom staden. Till slut använde polisen tårgas för att skingra
demonstranterna. Omkring 50 personer arresterades, därav en del munkar. Den 16/3 fortsatte
demonstrationerna med c:a 3.000 munkar och lekmän och under stark närvaro av soldater och
polis. Man marscherade mot det lokala myndighetskontoret. Demonstranterna ropade slagord
som ”Länge leve Dalai Lama”, ”frige Panchen Lama”, ”Sätt igång den sino-tibetanska
dialogen”, Frihet för Tibet”. En del personer arresterades och polisen slog med batonger etc.19
Vid samma tid förekom det också oroligheter i provinsen Sichuan i den tibetanska
delen Kham. Speciellt vid klostret Kirti i Ngaba TAP. Munkarna hade fått utegångsförbud och
de tog sig ut ändå och började protestera. De fick snart sällskap av delar av lokalbefolkningen
och det utvecklade sig till en stor demonstration.
Demonstrationer fortsatte sedan den 16/3 då ännu fler demonstranter samlades. Då sköt
polisen in bland demonstranterna och omkring 12 personer dödades av polisen.
Samma händelse skildrades i kinesiska officiella media som ”riots” där man slog sönder
affärer etc ägda av hankineser.20
Oroligheter och protester har fortsatt att förekomma under hela året framför allt i östra
Tibet och de har även fortsatt under 2009, speciellt i mars detta år då man i Tibet vägrade att
fira nyåret på traditionellt festligt sätt för att i stället hedra de som har avlidit eller fängslats
under oroligheterna. Det har även i östra Tibet varit en strejk mot att utföra vårsådden och
fälten ligger obearbetade på många håll.

Slutsatser

Ovan har jag gett exempel på oroligheter i Lhasa, Qinghai – Labrang Tashi Kyil och i
Sichuan/Kham – Kirti-klostret i Ngaba. Det finns uppemot 180 exempel på sådana oroligheter
över hela det etniska Tibet. Omkring 40% av utrymmet i rapporten från TibetInfoNet ägnas
TAR (81 av 183 sid.) och därav det allra mesta till Lhasa. I övriga delar av TAR, i Tsang t ex
eller södra TAR, Lhoka eller i väster finns inte många rapporter om demonstrationer.
Provinsen Qinghai (Amdo ) ägnas 20 sidor (av 183), Sichuan ägnas 64 sidor (av 183).
Provinse Gansu ägnas 21 sidor trots att det är den geografiskt minsta delen. Det beror mycket
på två städer med stora kloster, Labrang Tashi Kyil och Malho. Det förekom också
demonstrationer bland tibetanska studenter på universiteten i Beijing och Lanchou, som är
huvudstad i provinsen Gansu.
Mönstren för demonstrationerna är egentligen ganska universella när det gäller olika
typer av oroligheter, speciellt när det gäller auktoritärt styrda stater som Kina. Det är oftast
någon impopulär åtgärd, ofta på ett kloster där man arresterat någon ledande munk eller infört
restriktioner på något sätt som det börjar. Dessa åtgärder från myndigheternas sida möts med
protester för att t ex befria den arresterade munken. Man går då ut från klostren och mot
19
TibetInfonet , Tibet 2008: report… s.13, 30
20
TibetInfoNet, Report 2008….s.43-45
 9

någon myndighetsplats för detta. På vägen åtföljs man av vanliga tibetaner, lekmän. Man kan
ju säga lekmän eftersom den stora majoriteten av tibetaner är buddhister där man skiljer
mellan munkar/nunnor och lekmän. Vid några tillfällen har demonstranterna satt eld på bilar
eller något administrationskontor eller en hankinesisk affär etc. Men för det mesta är det helt
fredliga demonstrationer där man ägnar sig åt att ropa slagord till stöd för Dalai Lama, Tibets
frihet, Panchen Lama etc. Det är dock tillräckligt för att åstadkomma en stark repression från
myndigheternas sida eftersom man inte kan tolerera någon avvikelse från den officiella
politiken. Tibetanerna framställs i kinesiska media snarast som vildar som dessutom är
otacksamma för allt det som staten har gett dem. Det underblåser de etniska motsättningar
som redan finns mellan folkgrupperna. Som har betonats av den tibetanske professorn i
historia Tsering Shakya så har denna propaganda om det tibetanska folket rent koloniala drag.
Den inhemska befolkningen betraktas som konstig och förtjänar därför att undertryckas.
Polis- militärinsatsen från myndigheternas sida leder sedan till antingen att demonstrationen
avslutas med våld och vid en del fall med dödsskjutningar och nästan alltid med olika många
arresteringar. Ofta är det munkar eller nunnor som arresteras och sedan misshandlas och
torteras i polisstationer och fängelser. Att tortyr är vanligt förekommande vid arresteringar i
Kina är väl belagt bl a i rapporter från Amnesty och Human Rights Watch förutom i de
tibetanska rapporterna. Ofta frisläpps de arresterade efter en tid, men de kan aldrig vara säkra
på att inte arresteras igen. Religionens roll i dessa demonstrationer och olika former av
protester är mycket stark.

Bibliography.

Authenticating Tibet. – Answers to China’s 100 questions. Ed. By Anne-Marie Blondeau and
Katia Buffetrille. Berkeley and Los Angeles, California 2008: University of California
Press. (364 sid.)
Tsering Shakya, Dragon in the Land of Snows: A History of Modern Tibet since 1947.
Warren W. Smith Jr. China’s Tibet? Autonomy or Assimilation. Lanham, Maryland:
Rowman & Littlefield Publishers, Inc. (312 sid.)

Internet sources.

www.agamsgecko.blogspot.com Published in Thailand.

China Tibet Information centre. www.eng.tibet.cn
China’s Tibet. Facts and Figures 2008
White Paper on Tibet. (32p.) www.zt.tibet.cn
Tsering Shakya. 2009. “Tibet and China: The Past in the Present.” Published on Jamyang
Norbu’s blog www.jamyangnorbu.com/blog/2009/03/22
Elliot Sperling, “China digs its heels in Tibet”, in Far Eastern Economic Review, April 2009.
As quoted in Jamyang Norbu,s blog
www.jamyangnorbu.com/blog/2009/04/04/elliot-sperling on “serf emancipation
day”. (måste kolla upp originalkällan) It was first published on
www.openDemocracy.net 18.3.2009.
Human Rights Watch, “No One Has the Liberty to refuse”. Published June 10 2007. 54p.
Printed 2009-02-24 from
www.hrw.org/en/reports/2007/06/10/no-one-has-liberty-refuse-0?print
Human Rights Situation in Tibet. Annual Report 2008. Published by TCHRD. Printed in april
2009.
Uprising in Tibet 2008. – Documentation of Protests in Tibet. Published by TCHRD.
 10

Printed in april 2009.

Tibetwatch, www.tibetwatch.org De har publicerat en rapport I tre delar med händelsern 10
mars till 30 september: Uprising in Tibet. 10 March – 30 april 2008 (22 sid). Uprising
in Tibet 1 May – 30 June 2008 (19 sid.); Uprising in Tibet 1 July – 30 September 2008.
(13 sid.)
TibetInfoNet, Tibet 2008: Reported Unrest and Related Incidents. Published by TibetInfoNet.
183 sid. Published by TibetInfoNet. This is a database which presents the current status
of knowledge about the unrest that has occurred in Tibet during 2008, using all available
Tibetan, Chinese and Western sources. Published on the Internet and printed by me the
first time 2009-03-31. Another print 2009-05-05.
www.tibetinfonet.net/newsticker/entries
www.jamyangnorbu.com/blog/2009/03/22
www.openDemocracy.net 18.3.2009
www.tchrd.com The Internet site of the Tibetan Center for Human Rights and Democracy
(TCHRD). This an organization monitored by Tibetans in India which has as goal to
investigate the situation in Tibet concerning human rights and democracy. They have an
extended net of contacts in Tibet and are generally very well informed.
The International Campaign for Tibet, based in Washington, USA. This organization has also
produced two reports on the events in Tibet in 2008.
Tibet at a Turning Point. The Spring Uprising and China’s New Crackdown. 147p. A
Report by the International Campaign for Tibet. Published August 6, 2008.
A Great Mountain Burned by Fire. China’s Crackdown in Tibet. A Report by the
International Campaign for Tibet. Washington DC, Amsterdam, Berlin, Brussels. 160 p.
Published March 2009.
www.cctv.comEnglish China Central Television (CCTV).
www.xinhuanet.com The official news site Chinaview with much material on Tibet
People’s Daily Online, the party newspaper from China
Central Tibetan Administration (CTA) – The site from The Tibetan Government in exile in
Dharamsala, India. www.tibet.com
Free Tibet Campaign (FTC).
www.phayul.com A news site from India run by Tibetans.
Radio Free Asia (RFA). This radio station has become very important for information inside
Tibet. They have daily radio programs in Tibetan language. It is based in the USA.
Voice of America, has daily programs in Tibetan language based in the USA.
Woeser blog from Beijing, This is the blog of Woeser, a Tibetan woman residing in Beijing
and the owner of an important blog with material mainly in Chinese and Tibetan
language.
www.wtn.com World Tibetan Network News (WTN News). This site quotes many articles
on Tibetan affairs each day from all over the world. It is based in Canada organized by
Tibetans in Canada and their supporters.
www.vot.com This is the Voice of Tibet, a radio and television site with Tibetan personal
broadcasting from Norway.