UR EN ÖSTTYSK LÄROBOK

JUNI 1953 - UPPROR I ÖSTTYSKLAND

DET FASCISTISKA KUPPFÖRSÖKETS
MISSLYCKANDE 1953
1953 dog Stalin, vilket gjorde att det plötsligt blev oklart vilken väg Sovjetunionen och
Östeuropa skulle gå. I Östtyskland såg nu folket sin chans att förändra situationen.
Bland byggnadsarbetarna vid Stalinallé startade ett uppror som snabbt spred sig till
andra delar av landet.
I juni 1953 gjorde imperialisterna ett febrilt försök att med våld eliminera arbetar- och
bondemakten i den demokratiska republiken. Genom försöket att initiera en fascistisk
kupp den 17 juni 1953 skulle arbetar och bondemakten störtas.
Följande texter är hämtade från läroböcker i Östtyskland respektive Västtyskland. De är
från tidigt 1960-tal.
---
Huliganer och halvfascistiska organisationer, arbets skygga och kriminella från de
västra delarna av Berlin skickades till DDR. De var styrda av amerikanska CIA och
myndigheterna i Bonn.

Kuppen avvärjdes gemensamt av våra statliga organ och de klassmedvetna

medborgarna. Militär från Sovjetunionen, som tillfälligt var i landet, förhindrade ett
militärt överfall på vår stat och därmed ett nytt krig i Europa.

-
-
-

Efter den 17 juni 1953 kom det arbetande folket i landet att närma sig sin stat. Många
ansökte om att gå med i det socialistiska enhetspartiet. De ökade sin revolutionära
vaksamhet och bildade socialistiska kampgrupper för att skydda de kollektiva
jordbruken och den statliga förvaltningen.

Hanarot IDR 1953

1 Västtysklands regering var under kalla kriget placerad i Bonn.

-
-
-

UR EN VÄSTTYSK LÄROBOK

DEN 17 JUNI 1953

Vid Potsdamer Platz brändes det stora huset "Haus am Vaterland” ner. Skramlande
närmade sig de sovjetryska pansarvagnarna. De försökte driva till baka en del av den
uppretade folkmassan. Med stenar, träpåkar och järnbalkar gick berlinarna emot dem.

Den sovjetiska ockupationsmakten försökte, på ett maktfullkomligt vis, genomdriva ett

kommunistiskt styre i sin ockupationszon. Under flera år flydde därför många östtyskar
in i de områden som Västtyskland behärskade: 1950: 198 000 flyktingar; 1951: 166
000 flyktingar; 1952: 182 000 flyktingar.
På 272 platser, särskilt i Bitterfeld, Leipzig, Merseburg, Magdeburg, Brandenburg och
Görlitz, hade folkmassorna som samlats nu ökat i antal. Det blev uppenbart för hela
världen att SED-regeringen var en diktatur som enbart hade stöd från ockupa
tionsmaktens pansarvagnar och kanoner.

---
I slutet av maj beslutade sig SED för att höja den dagliga produktionsnormen för
arbetarna med 10 procent. Arbetarna protesterade och regeringen såg det som
nödvändigt att dra tillbaka beslutet. Tidningarna i Östtyskland gav andra förklaringar.
Den 16:e juni avtågade ett demonstrationståg bestå ende av byggnadsarbetare från
Stalinallé i Östberlin till Ministerhuset. De ville veta om regeringen stod fast vid att höja
produktionsnormen. Men de fick återigen bara vaga och oklara uppgifter. Dagen efter -
den 17 juni - hölls massmöten vid Ministerhuset vid Leipziger Strasse, på Potsdamer
Platz och vid Unter den Linden.
Efter att det östtyska upproret hade underkuvats ökade antalet flyktingar från den
sovjetiska ockupa tionszonen till Förbundsrepubliken. År 1953 slogs ett sorgligt rekord
när 330 000 tyskar flydde från Östtyskland till Västtyskland.

Tänk på att det är därför som vi varje år den 17 juni högtidlighåller tanken om den tyska
enheten. Det är inte en dag för roliga nöjen och bilresor, utan en mycket allvarlig dag för
eftertanke.
---

Under tiden hade regeringen bett om hjälp från ockupationsmakten. Kommunistiska

propagandister hade hissat banderoller, spikat upp skyltar vid gränserna och bränt och
förstört poliskaserner. Vid Brandenburger Tor hade en ung arbetare halat den röda
flaggan. På ett ögonblick slets den sönder i hundratals delar.

2 SED (Sozialistische Einheitspartei Deutschland) var det kommunistiska parti som styrde
Östtyskland.

FUNDERA PÅ!
- Är texterna vinklade?
Ja självklart.
- I vilka avsnitt märks det i så fall tydligast?
När den ena beskriver hur den andra agerade. Ex:
- Östtysklands pov: I juni 1953 gjorde imperialisterna ett febrilt försök att med
våld eliminera arbetar- och bondemakten i den demokratiska republiken.
Genom försöket att initiera en fascistisk kupp den 17 juni 1953 skulle arbetar
och bondemakten störtas.
- Huliganer och halvfascistiska organisationer, arbets skygga och kriminella från de
västra delarna av Berlin skickades till DDR. De var styrda av amerikanska CIA
och myndigheterna i Bonn.
- Kuppen avvärjdes gemensamt av våra statliga organ och de klassmedvetna
medborgarna. Militär från Sovjetunionen, som tillfälligt var i landet, förhindrade
ett militärt överfall på vår stat och därmed ett nytt krig i Europa.

- Västtysklands pov: Skramlande närmade sig de sovjetryska pansarvagnarna. De

försökte driva till baka en del av den uppretade folkmassan. Med stenar, träpåkar
och järnbalkar gick berlinarna emot dem.
- Den sovjetiska ockupationsmakten försökte, på ett maktfullkomligt vis,
genomdriva ett kommunistiskt styre i sin ockupationszon. Under flera år flydde
därför många östtyskar in i de områden som Västtyskland behärskade
- Det blev uppenbart för hela världen att SED-regeringen var en diktatur som
enbart hade stöd från ockupa tionsmaktens pansarvagnar och kanoner.
- Arbetarna protesterade och regeringen såg det som nödvändigt att dra tillbaka
beslutet. Tidningarna i Östtyskland gav andra förklaringar.
- Tänk på att det är därför som vi varje år den 17 juni högtidlighåller tanken om
den tyska enheten. Det är inte en dag för roliga nöjen och bilresor, utan en
mycket allvarlig dag för eftertanke.
- Under tiden hade regeringen bett om hjälp från ockupationsmakten.
Kommunistiska propagandister hade hissat banderoller, spikat upp skyltar vid
gränserna och bränt och förstört poliskaserner. Vid Brandenburger Tor hade en
ung arbetare halat den röda flaggan. På ett ögonblick slets den sönder i hundratals
delar.