Förunderligt och märkligt

C. Nielsen
Ps 490

                     

1.För - un - der - ligt och märk - ligt, o - möj - ligt att för - stå, men dock så ljust och
2.En få - gel har sitt näs - te, sin ku - la varg och lo, var blom -ma har ett
3.Men kom! Jag vill upp - lå - ta mitt hjär - ta, själ och sinn och bed - ja, suc - ka,

                  
           



                    
6

      
   
verk - ligt och ljuvt att tän - ka på: in - un - der öp - pen him - mel på bädd av strå och
fäs - te var hum - la har ett bo, men furs - ten i Guds ri - ke, det le - van - de Guds
grå - ta: Kom. Je - sus, till mig in! Här är din e - gen hyd - da, du köpt den dyrt åt

                
    
  
  
 


 
     
12

              
   
blad du fin - ner, Her - re Je - sus, din förs - ta vi - lo - stad.
ord, får bli en hem - lös' li - ke sin förs - ta natt på jord.
dig, mitt hjär - ta skall dig skyd - da, ack, giv mig jul med dig!

                
     


Tillhör Centrumkyrkans kör