VFU-rapport

Lisa Swahn, Högskolan på Gotland, Lärarprogrammet, HT10, Lärande och kommunikation 7,5 hp

Min VFU-plats blev Solklintsskolan, i en basgrupp med elever i åk F-2. Efter en

trevlig första spaningsuppgift såg jag verkligen fram emot att spendera en längre tid i
klassen.

Observationer av kommunikation
Efter helgen var klassen stökig, störande kamrater pratade tvärs över klassrummet vid
samlingen. Störningar som dessa hanteras inte alltid på ett konsekvent sätt, särskilt
om flera pedagoger finns närvarande. Kommunikation mellan de vuxna om detta
problem kan nog behövas.
På lektionerna kan barnen kommunicera öppet med varandra i samtal om intressen
eller skolarbete. Vid frågor från pedagoger tvekar de oftare, som om de undrar vilket
svar som förväntas av dem.
Kvalitet på lärarens kontrollerande frågor (jag tänkte på frågetekniken som
presenteras i Prage & Svedner 2000:26-28) varierar från öppna frågor där barnen
berättar mycket, till mindre genomtänkta ja/nej frågor där barnen svarar i grupp och
inte uppmuntras till egen reflektion.

Mitt professionella samtal

Mitt samtal var en utvärdering av föregående tema-arbete samt kartläggning av
förväntningar inför nästa tema. Två olika barn gav mig två olika utmaningar, ett var
öppet och hade mycket att berätta, det andra hade svårt att våga prata och formulera.
Att i efterhand läsa Professionell vägledning (Hägg & Kouppa 1997) lär mig att
dessa samtal representerar Fas 1. Denna fas har jag lättast för, med lyssnande,
frågande och kartläggande. Vid senare tillfälle hoppas jag kunna träna mer på Fas 2
och 3, som jag under övningarna haft lätt att ”rusa igenom”.
Samtalet visade vilka kunskaper om temat som gått fram, bra utvärderingsmetod!

Högläsning
Boken Varför? (Ärnström 2008) formulerar att många pedagoger känner ”en annan
slags respekt från eleverna” när de berättar regelbundet. Redan med mina två
högläsningar kände jag hur berättelserna plötsligt gjorde mig till en accepterad del av
barngruppen. Genom att be barnen rita efter läsningen kunde jag se vilka bilder och
minnen vi skapat tillsammans.

Att leda pedagogiskt arbete

Det svåraste med att instruera var att få fram allt man vill säga innan barnen redan satt
igång. God planering och full koll innan på vad som ska göras krävs, det gällde både
med det matematikmoment och de två lekar jag ledde med förskoleklassen.
Med viss hjälp från idrottsläraren fick vi alla tolv barn att genomföra den svårare
leken, som krävde förmåga att stå still i en ring. Hon tyckte jag instruerade tydligt och
rekommenderade att göra samma lek två veckor i rad när det är möjligt. Andra gången
vet barnen vad som gäller och lekens syfte kommer fram tydligare.

Utvecklingssamtalet på min VFU-plats

Skolan lägger stor vikt vid de viktiga utvecklingssamtalen och låter dem ta den tid
som behövs. Via ett digitalt program som både lärare och föräldrar har tillgång till,
kan lärarna redan i förväg berätta hur målen nås i varje ämne innan samtalet äger rum.
Inga obehagliga överraskningar ska dyka upp, samtalet ska vara positivt för att
uppmuntra barnets utveckling.
Tre gånger per år hålls samtal; i augusti, december och maj. Detta gör det möjligt
för eleven att sätta sina egna mål att uppnå inför varje termin och få klok uppföljning
innan för lång tid passerat.

Slutsatser
Syftet med vår VFU-tid är enligt kursbeskrivningen ”att ge dig möjlighet att studera
lärande och kommunikation i olika undervisningssammanhang”. Detta mål har vi nått
fram till bra, i min åsikt. Betydelsen av kommunikation i undervisning blir levande
när vi får delta och prova.
Den främsta slutsats jag kan dra om min egen prestation, är att jag behöver skynda
långsamt i varje kommunikativt möte. Visst krävs förberedelse för lektioner och
samtal, men det leder ibland till att jag hoppar till nästa steg eller fas utan att ge tid för
reflektion. Vi har talat om ledorden Förberedelse och Flexibilitet – kanske har jag en
obalans mellan dessa som bör jämnas ut?
Källförteckning
Hägg, Kerstin & Kuoppa, Svea Maria (1997) Professionell vägledning – med
samtal som redskap. Studentlitteratur.
Prage, Synnöve & Svedner, Per Olov (2000) Tala – samtala – lära. Om lärares
och elevers tal i undervisningen. X-O Graf tryckeri.
Ärnström, Ulf (2008) Varför? En bok om berättelser i undervisning. BTJ Förlag.