Till:

Tobias Billström
Maria Larsson Stockholm den 11 maj 2011

Lagändring krävs för att skydda barn som söker uppehållstillstånd och berörs av lagen med
särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU)

UNICEF Sverige har tagit del av ärendet gällande två utvisningshotade barn, två och fyra år gamla,
som enligt beslut från Migrationsverket ska utvisas tillsammans med sin psykiskt sjuka mamma till
hennes hemland Uzbekistan. Med anledning av detta, samt vår kännedom om andra barn i liknande
situationer, vill vi påtala ett antal brister i den lagstiftning som rör denna mycket utsatta grupp – barn
som söker uppehållstillstånd och samtidigt berörs eller har varit berörda av bestämmelserna i lagen
med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU).

Av 21 a § LVU framgår att beslut om vård enligt lagen inte hindrar beslut om avvisning eller
utvisning enligt utlänningslagen (UtlL). Detta innebär att ett barn som bedöms falla in under
bestämmelserna i LVU och således separeras från vårdnadshavarna på grund av riskerna för att dess
hälsa och utveckling kan komma att skadas, i en handvändning kan komma att utelämnas helt till
samma vårdnadshavare i en avvisnings- eller utvisningssituation, med oerhört stora risker som följd.
Vi anser att detta står i direkt kontrast till bestämmelserna om att barnets bästa ska komma i främsta
rummet (artikel 3) i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen). Vi anser också att
förfarandet strider mot bestämmelsen om alla barns rätt till skydd mot diskriminering (artikel 2) i
barnkonventionen. Vi kräver att alla barn i Sverige som vårdas enligt LVU ska ha samma rätt till
samhällets skydd och stöd samt vara garanterade en kontinuitet i vården vid behov. Inget barn ska
kunna avvisas eller utvisas under pågående vård enligt LVU.

För den grupp barn som söker uppehållstillstånd och tidigare har vårdats enligt LVU vill vi
uppmärksamma vikten av barnkonsekvensanalyser som en del av bedömningsunderlaget i frågan om
uppehållstillstånd. Även om vården inte är pågående kan det finnas stora risker med att avvisa eller
utvisa ett barn tillsammans med vårdnadshavare som tidigare har bedömts vara otillräckliga eller
utsätta barnet för fara. Medicinska intyg och utlåtanden samt socialtjänstens utredningar utgör
nödvändigt underlag i sådana barnkonsekvensanalyser. Vår bestämda uppfattning är att sådant
underlag allt för ofta bortses från. Vi kräver att Migrationsverket och migrationsdomstolarna i sina
bedömningar i barnärenden tillmäter medicinska intyg och utlåtanden samt utredningar av sociala
myndigheter betydelse, vilket måste framgå av lagen.

Med vänlig hälsning

UNICEF Sverige
Véronique Lönnerblad, generalsekreterare