Sandra Dermark 12 december 2012

LTZEN - TRAFALGAR (ALLT GR IGEN)

Fr en dag till fortstter kriget, fler unga mn, officerare som meniga, lr d i en till sammandrabbning. Idag str det avgrande slaget! Den ena skaran frs av en dristig ledare: sitt folks hopp, rhundradets strste hrfrare. Ordd och klok, ung och vacker, blblodig, del, charmig, sjlvsker, frisk och kry, trogen, lskvrd och lskande... ...dock impulsiv, otlig, ngot kaxig, fr sjlvsker, och ovetande att hans brister r i huvudsak tragiska svagheter. Han har varit ddligt srad tidigare, dock besegrat dden liksom fienden, utan att uppleva ett enda nederlag. Krutrk, kanonskott, kommando p flera sprk! I stridens larm ett tcken sveper allting och suddar ut skillnaden mellan vnner och fiender. Den store ledaren genomfr sin signaturtaktik: att rusa frst in i fiendehopen fr att frskingra den p det dr sttet! Sjlvmord!, varnar hans adjutant, och nd r han helt sker att nnu segra: det hr slaget br inte alls frloras! I hsttcknet kommer han bort, dock, och d r frdmd att misslyckas: han igenknns av en officer inom fiendeskaran! Kldseln, sttet att klippa hret, skicket,

gr krigshjlten helt omissknnelig och drmed till den skraste mltavlan! S beflet bland fienden knner honom. Ett skjutvapen avfyras bland de flesta: han vacklar, faller, stupar medvetsls! Kulan har trngt in i ledarens brstkorg och skurit av ett av de viktiga krlen som frbinder hans hjrta med lungorna. Vart andetag ger smrta som en dolkstt, han bleknar och glder ltt utav feber, med blod p lpparna, allt r svart infr honom. Nr de har mrkt vad som skett, fr beflet krafter att hmnas deras andre fader och anfaller vldsamt fiendens skara! I eget blod drunknar krigshjlten hastigt, tills evig smn befriar honom frn det lidande han tvingas genomg fr sista gngen. Vid hans sida, ligger den adjutanten i samma tillstnd: de har vunnit slaget, men de vet ej om sin postuma seger. Den besegrade fienden har flytt, men de verlevande trs ej fira det, ty de har en lskad person att srja. Till nordligt fosterland de styr nu frden, att den vlborne ledaren f srja: nstan hela riket br flla trar. Ibland de talrika svartkldda utmrks en frtvivlad ung kvinna: krigshjltens nka, som han lskat s innerligt och som lskat honom s. Ett litet flickebarn fr fast i kjolen av svart mjukt tyg: aldrig mera den lilla kommer att f knna en faders krlek. Det folk som han tillhr br svarta klder,

till minne av en som i frmmande trakter frlorat livet i strid och n segrar. I Historiens bcker nu Clio fr skriva det som Calliope i Legenden intill henne ven tolkar: slutet p ett krig och p en mans liv: Vart r, efter freden, lr nationen fira den stupade ledarens ddsdag, och aldrig ska det glmmas bort, in i alla de tider. En gng, nej tv (kanske var och blir det flera), decennier isr, Gustav Adolf och Horatio Nelson, r n vid liv, lngt efter Ltzen och Trafalgar.