LÄROBOK

ANALYTISK GEOMETRI

Dr L. L I N D E L Ö F
PROFESSOR TID KEJS. ALEXANDER-UNIVERSITETET I FINLAND.

Med 9 3 i texten intryckta träsnitt.

TREDJE UPPLAGAN.

STOCKHOLM
A D O L F BONNIER
KGL. H O F - OCH UNIVERSITETSBOKHAXDLARE.
CENTRAL- TRYCKERI ET
 Förord till första upplagan.

Den så kallade analytiska geometrin är en del af matema-

tiken, för hvars område det är svårt att ur vetenskaplig synpunkt
utstaka några bestämda gränser. Ty det gifves knappast någon
del af analysen, som icke har sin tillämpning i geometrin, och en,
fullständig framställning af alla dessa tillämpningar skulle der-
för i det närmaste omfatta hela matematiken.
Långt ifrån att sträfva till en sådan fullständighet, som
för öfrigt är omöjlig att uppnå, inskränker sig närvarande läro-
bok uteslutande till den lägre analysens, algebrans, användning
vid undersökningar om liniers och ytors egenskaper. Den sönder-
faller i tvänne delar, plan och rymd-geometri, af hvilka den förra
hufvudsakligen behandlar kmiiska > sektionerna jemte några linier
af högre ordning, den- senare åter läran om räta linier i rymden
samt om ytor, hvilkas eqvationer äro af första eller andra graden.
Af de metoder och teorier, som äro egendomliga för den nyare geo-
metrin, har förf. trott sig böra upptaga användningen af ett för-
kortadt beteckningssätt för eqvationer, hvar igenom vissa undersök-
ningar blifvit i hög grad förenklade, samt den i mångfaldigt af-
seende intressanta läran om s. k. harmoniska egenskaper hos linier
och ytor af andra graden.
Arbetets plan afser för öfrigt ett fortskridande från de en-
skilda, för begynnaren lättare tillgängliga, till de allmänna och
mer abstrakta teorierna. I öfverensstämmelse härmed behandlas
i förra delen ellipsen* hyperbeln och parabeln hvar för sig före
undersökningen om koniska sektioner i allmänhet, äfvensom i se-
nare delen den allmänna teorin för ytor af andra graden före-
gås af en förberedande undersökning om de särskilda former, som
höra under denna grupp.
Genom denna anordning, åsyftande ett lättare studium af
ämnet, och genom den konseqventa behandlingen af alla hit hörande
frågor på rent algebraisk väg, utan någon inblandning af högre
analys, afviker närvarande framställning väsendtligen från de af
Briot och Bouquet, Fort och Schlömilch m. fl. utgifna ock
nu för tiden allmännast begagnade läroböcker, ehuruväl förf. vil-
ligt erkänner sig i åtskilliga delar hafva dragit fördel såväl af
nämda arbeten som af de klassiska verk, hvarmed Hesse och
Salmon nyligen riktat den matematiska literaturen.
 F Ö R R A D E L E N .

PLAN GEOMETRI.
 F ö r s t a K a p i t l e t .

Inledning.
1. Algebrans och öfver hufvud analysens användning
på geometrin förutsätter, att de geometriska storheterna
(linier, ytor, kroppar, vinklar) uttryckas genom tal, hvilket
sker sålunda, att man jämför hvarje storhet med en annan
gifven storhet af samma slag och undersöker, huru många
gånger eller till hvad del den förra innehåller den senare.
Den gifna storheten får namn af mått eller enhet och
hvarje annan storhet af samma slag representeras då ge-
nom ett rationelt eller irrationelt tal, som angifver dess
förhållande till den antagna enheten.
Till mått för längder väljer man någon bekant längd
efter behag, t. ex. en tum, en fot, en mil o. s. v. Måtten
för ytor och rymder kunde äfven väljas godtyckligt; men
för enkelhets skull lägger man äfven här det en gång tagna
längdmåttet till grand, i det man till enhet för ytor tager en
qvadrat, der hvarje sida är lika med längd-enheten, samt till
enhet för rymder en kub, der hvarje kant är lika med sam-
ma enhet. Ytan af en rektangel, hvars sidor äro a och 6,
kommer då att omedelbart uttryckas genom produkten ab
och volymen af en rätvinklig parallelipiped, hvars kanter
äro a b, c, genom produkten abc. I allmänhet uttryckes
:

on yta genom produkten af två och en volym genom pro-

dukten af tre liniära faktorer.-
Till mått för vinklar begagnas i lägre geometrin van-
ligen räta vinkeln eller dess nittionde del, som benämnes
grad. I analytiska geometrin är det derimot vanligt att
såsom uttryck för en vinkel använda längden af den båge,
som samma vinkel upptager, när den ställes vid medel-
punkten af en cirkel med radien 1, eller, med andra ord,
förhållandet mellan bågen och radien. Då detta förhållan-
de, för en och samma vinkel vid medelpunkten, är lika i
alla cirklar, så är radiens storlek i sjelfva verket godtyck-
lig. Halfva periferiens förhållande till radien uttryckes, så-
som bekant, genom det Ludolfska talet •K = 3,14159 . . .
Talet K betecknar således äfven en vinkel af 180°, hvaraf
åter följer, att enheten motsvarar en vinkel af 180° : 7r= 57°
17' 44" 8. Det är denna vinkel, upptagande en båge af
samma längd med radien, som i analytiska geometrin utgör
det vanliga måttet eller enheten för vinklar.

2. I det man sålunda tänker sig de geometriska stor-

heterna förestälda genom tal, blifver det möjligt att genom
eqvationer uttrycka de samband, som ega rum emellan skilda
delar af en figur. Ilen för att en eqvation må kunna gälla
såsom det analytiska uttrycket för någon allmän geometrisk
sats, måste den vara oberoende af den antagna längd-enhe-
ten; den måste, med andra ord, vara så beskaffad, att den
ej undergår någon förändring, om man i stället för denna
enhet tager hvilken annan som helst, t. ex. en m gånger
mindre enhet. De linier, som förut voro betecknade med
a, b, c ..., blefve då uttryckta genom ma, mb, mc,... och
eqvationen bör således förblifva oförändrad, om alla liniära
qvantiteter i den samma multipliceras med en godtycklig
faktor m. En eqvation, som uppfyller detta vilkor, säges
vara h o m o g e n .
En algebraisk eqvation är homogen, när alla dess ter-
mer äro af samma gradtal i afseende på de geometriska
storheter, som der ingå. Om a, b, x, y beteckna linier, så
är t. ex. eqvationen

3 ax + 5 by — a* Z> == 0
s 3 2

homogen; ty insätter man här i stället för nämda qvan-

titeter ma, mb, mz, my, erhålla alla termer en gemensam
faktor m , och då denna divideras bort, blir eqvationen
4

i sjelfva verket oförändrad.

 9

Om en eqvation icke är homogen, eger den geometrisk

betydelse endast under förutsättning, att en viss längd tages
till enhet. Sätter man exempelvis a — 1, kan föregående
eqvation skrifvas
3a,« + 5 % — b' = 0
3

och den upphör att vara homogen. Men i dylika fall åter-
ställes homogeniteten lätt genom att i hvarje term införa
en passande dignitet af den förutsatta längd-enheten.
Efter dessa korta antydningar rörande beskaffenheten
af de eqvationer, som i analytiska geometrin komma i an-
vändning, gå vi nu att visa, huruledes man analytiskt ut-
märker de motsatta rigtningar, i hvilka en geometrisk stor-
het, linie eller vinkel, kan tagas.
3. Om en punkt rör sig efter en rät linie XX', så
kan denna rörelse ske i tvänne motsatta rigtningar, antin-
gen från X till X eller från X till X'. För att åtskilja
dem från hvar andra använder man tecknen + och —, i
det man med + a betecknar en längd a, beskrifven i den
ena rigtningen, t. ex. från X' till X, samt med — a en
lika stor längd, beskrifven i den motsatta rigtningen. Af
sjelfva dessa rigtningar kalla vi för korthetens skull den
förra p o s i t i v , den sednare n e g a t i v .
Antaga vi, att punkten ursprungligen befinner sig i O
och efter hand beskrifver vägarna O A = + «, AB = + b,
BC = — c, CD = — d, . . ., hvarvid tecknen antyda rörel-
sens rigtning, så uttrycker den algebraiska summan af de
särskilda vägstyckena, tagna med deras tecken
a + b — c — d ...
tydligen punktens slutliga afstånd från O åt den positiva eller ne-
gativa sidan, allt efter som denna summa är positiv eller negativ.
i. Vinkeln imollan Fig
- -
1

tvänne räta linier XX', YY'

ar så till vida tvetydig, som
dermed kan menas antingen
den spetsiga vinkeln XOY
eller den trubbiga vinkeln
XOY. Men denna tvety-
 10

dighet försvinner, så snart man bestämmer den rigtning, i

hvilken hvardera linien skall tagas. Bigtningarna OX, OY
göra med hvar andra vinkeln XOF, rigtningarna OX', OY
formera vinkeln XOY, o. s. v. För att äfven i fråga om
vinklar införa en större precision i uttycken, tänka vi oss
en radie af obestämd längd, som vrider sig omkring punk-
ten O. Denna vridning kan ske antingen från höger till
venster (motsols), eller från venster till höger (mcdsols);
i förra fallet benämna vi vridningen p o s i t i v , i sednare
fallet n e g a t i v , samt beteckna med + v en vinkel v
beskrifven af den rörliga radien genom en positiv vrid-
ning och med — v en lika stor vinkel beskrifven genom
en negativ vridning. Den vinkel rigtningen OY gör med
en gifVen rigtning OX, bestämmes då fullständigt genom
den positiva eller negatira vridning, hvar igenom den rör-
liga radien från läget OX öfverföres till läget OY. Om
radien från det ursprungliga läget OX efter hand beskrifVer
åtskilliga vinklar + v, — v', + v", — v'", . . . , hvarvid
tecknen angifva vridningens rigtning, så uttrycker den alge-
braiska summan
v — v' + v" — v'" . . .
den vinkel radiens slutliga läge gör med rigtningen OX åt
öfra eller nedra sidan, allt efter som denna summa är positiv
eller negativ.
Anm. Parallela räta linier betraktas i analytiska geo-
metrin såsom linier, hvilka T a k a s på oändligt afstånd och
göra med hvarandra en vinkel = 0.
5. Om p r o j e k t i o n e r . — M e d projektion af en punkt
A på en rät linie X X ' förstås ändpunkten A' af den per-
pendikel, som från A falles emot XX'.
Projektion af en rät linie AB på en annan odetermi-
nerad rät linie X X ' kallas den dol A'B' af sist nämda linie,
som inneslutes imellan de perpendiklar, hvilka mot den
samma fällas från ändpunkterna af den först nämda linien.
Längden af denna projektion erhålles, om längden af AB
multipliceras med cosinus för vinkeln imellan båda liniema.
Ty om AM dragés parallel med XX', har man tydligen
 11

A'B' = AM = AB cos BAM

och vinkeln BAM är lika stor med den vinkel, som AB
gör med linien XX.
Men det är ofta nödigt att närmare bestämma icke
blott längden utan äfven rigtningen af en linies projektion.
Till vinnande af fullkomlig tydlighet i detta afseende må
vi åter tänka oss en punkt, som Pig- 2.
rör sig utefter linien AB. Allt B
©fter som denna rörelse sker frän |^\
A till B eller från B till A, rör A C
sig punktens projektion i positiv ^T^~~
ristning från Ä till B\ eller i , v „
negativ rigtning från B' till A'. A

I förra fallet säger man, att liniens projektion är positiv

(= +A'B'), i det senare fallet att den är negativ ( = —A'B').
Linien AB har således en positiv eller negativ projektion
på XX, allt efter som den tages i rigtningen från A till B, eller
i den motsatta rigtningen från B till A.
Om man nu genom A och B drager linier AM, BN
parallela med den positiva rigtningen af X'X, så äro BAM
och ABN de vinklar, som rigtningarna AB och BA göra
med X'X; dessa vinklar äro hvar andras supplement och
hafva således lika stora cosinus, men af motsatt tecken.
Nu är AB cos BAM=A'B'= projektion af AB, och följ-
aktligen AB cos ABN=—ÄB'= projektion ai BA, hvar-
vid bokstäfvernas ordning (AB eller BA) antyder den rigt-
ning, i hvilken linien bör tagas. Här igenom erhålles föl-
jande sats:
En rät linies p r o j e k t i o n på en annan rät l i n i e
e r h å l l e s s å v ä l till s t o r l e k s o m t e c k e n , när den för-
ras l ä n g d m u l t i p l i c e r a s med c o s i n u s f ö r den v i n k e l ,
som dess r i g t n i n g g ö r med den p o s i t i v a r i g t n i n -
gen af den senare l i n i e n .
6. Betrakta vi nu en sluten polygon ABGDA och
föreställa oss, att en punkt utgående från A genomlöper
dess perimeter, så beskrifver punkten hvarje sida af polygo-
nen i on viss rigtning, och hvarje sida erhåller således en
 12

bestämd positiv eller negativ projektion, hvilken omedelbart

representeras af den positiva eller negativa väg, som den
rörliga punktens projektion tillryggalägger. När punkten
återkommit till A, har dess projektion återkommit till A\
efter att hafva beskrifvit de positiva vägarna A'B', B'C
samt de negativa vägarna G'D, D'Ä, hvilka upphäfva hvar-
andra. Alltså:
Om en sluten p o l y g o n p r o j i o i e r a s på en rät
linie, är summan af sidornas p r o j e k t i o n e r lika med
noll.
Man har således, om a, b, e, . . . beteckna polygonens
sidor och «, /?, j , . . . de vinklar de samma, tagna i den ge-
nom punktens rörelse bestämda rigtningen, göra mod den
positiva rigtningen af X'X, eller med de linier, som genom
vinkelpunkterna A, B, G, . . . dragas parallelt med denna
rigtning,
a cos a + b cos j3 + c cos y + . . . = 0.
Betrakta vi åtor tvänno af räta linier sammansatta
vägar ABG och ADC, som förena tvänne punkter A och
C, samt en punkt, som från A rör sig till G följande den
ena eller den andra af dessa vägar, så finna vi, att dess
projektion i hvardera fallet beskrifver samma väg ÄG'.
De brutna linierna ABG och ADG hafva således samma
projektion A'G\ som den räta linie, hvilken omedelbart sam-
manbinder ändpunkterna A och G. Häraf följande sats:
För p o l y g o n e r med samma ändpunkter är sum-
man af sidornas p r o j e k t i o n e r densamma.
Vi foga härtill tvänne teorem, hvilkas sanning ome-
delbart inses:
P a r a l l e l a och lika stora räta l i n i e r hafva lika
s t o r a p r o j e k t i o n e r och af samma e l l e r m o t s a t t tec-
ken allt efter som de tagas i samma eller motsatt
rigtning.
En rät linies p r o j e k t i o n e r på t v ä n n e parallela
räta l i n i e r äro lika stora och af samma eller m o t -
satt t e c k e n , allt efter som sist nämde l i n i e r tagas
i samma e l l e r m o t s a t t rigtning.
 13

I allmänhet är projektionen af en rät linie på en an-

nan desto mindre, ju större vinkel linierna göra med hvar
andra. Om denna vinkel är noll, det är om linierna äro
parallela, så är projektionen lika stor med sjelfva den pro-
jicierade linien; men projektionen är noll, om linierna äro
vinkelräta mot hvarandra.

ANDRA KAPITLET.

Om punkten.
7. R ä t l i n i g a k o o r d i n a t e r . — För att bestämma
läget af en pimkt P i ett plan, hänför man den samma van-
ligen till tvänne fasta räta linier eller axlar XX', TT.
Den punkt O, der dessa skära hvar andra, kallas o r i g o
(begynnelsepunkt). På hvardera Fig. 3.
axeln åtskiljer man tvänne rigt-
ningar, af hvilka den ena (OX, OT)
anses positiv och den andra (OX,
OY') negativ.
Drager man genom P räta li- "XT
nier PM, PN patfallela med ax-
larna och bestämmer afstånden från
origo till de punkter M, N, der dessa linier råka axlarna,
så blifver punkten P här igenom till läge bestämd. Afstån-
det OM taget med tecknet + eller —, allt efter som M faller
till höger eller venster om origo, kallas abskissa för punk-
ten P och betecknas med x; afståndet ON taget med teck-
net + eller —, allt efter som punkten N faller öfver eller un-
der origo, kallas ordinata för punkten P och betecknas med
y. Abskissan och ordinatan, hvilka till sammans bestämma
punktens läge, kallas med gemensamt namn dess r ä t l i n i g a
eller p a r a l l e l - k o o r d i n a t e r . Linien XX benämnes ab-
skiss- eller x-axel, linien TT ordinat- eller 7/-axel, och
båda med gemensamt namn k o o r d i n a t - a x l a r .
 14

Dessa axlar formera fyra vinklar XOY, YOX', X'OY\

Y'OX, som benämnas den första, andra, tredje och fjerde
axelvinkeln. För en punkt belägen i den första axelvin-
keln äro koordinaterna * och y båda positiva; i den andra
axel vinkeln är x negativ, y positiv; i den tredje x och y
båda negativa, i den fjerde x positiv, y negativ. Koordi-
naterna x = — 2, i/ = + 3 tillhöra således en punkt «-
andra, koordinaterna » = + 5, y = — 7 en punkt i fjerde
axelvinkeln, o. s. v. En punkt, livars koordinater äro x och
y betecknas i det följande för korthetens skull med (x, y).
}

Emot hvarje system af värden, som man tilldelar koor-

dinaterna * och i / , svarar en bestämd punkt. G-ifver man
åt x och y alla möjliga positiva och negativa värden, eller,
med andra ord, låter man * och y variera från — oo till
+ oo, så erhållas efter hand alla punkter i planet.
De fasta axlarne XX\ YY' kunna göra med hvar an-
dra antingen räta eller sneda vinklar och punkten P följ-
aktligen till sitt läge bestämmas antingen genom r ä t v i n k -
liga eller genom s n e d v i n k l i g a k o o r d i n a t e r . I det rät-
vinkliga koordinatsystemet utgör abskissan x och ordinatan
y projektioner af afståndet OP på x- och y-axcln. Man kan
då äfven säga, att x är punktens afstånd från y-axeln, och
y dess afstånd från »-axeln, förutsatt att hvardera afståndet
tages med tillbörligt tecken, såsom ofvanför är förklaradt.
8. P o l ä r a k o o r d i n a t e r . — Man plägar äfven stun-
dom bestämma läget af en punkt P (fig. 3) genom dess
afstånd r = OP från en fast punkt O, som får namn af
pol, och den vinkel v = POX, som detta afstånd gör med
en fast axel OX. Qvantiteterna r och v, af hvilka den förra
kallas r a d i u s v e c t o r , utgöra p o l ä r a k o o r d i n a t e r för
punkten P. Mot hvarje par värden för r och v svarar
en bestämd punkt, och man erhåller efter hand alla punkter
i planet, då man låter v variera från 0 till 360° samt r
från 0 till + oo.
Till fixerande af en punkts läge i .ett plan erfordras i
allmänhet tvänne bestämningsstycken, och dessa kunna väl-
jas på oändligt mänga sätt. Men bland de otaliga koordi-
 15

natsystem, som sålunda kunna tänkas, äro de hittills om-

nämda rätliniga och polära systemen de enklaste, hvar-
för de äfven hufvudsakligen och nästan uteslutande an-
vändas i analytiska geometrin.
9. P r o j e k t i o n e r af en p u n k t s k o o r d i n a t e r . —
OX, OY (fig. 3) äro tvänne rät- eller snedvinkliga koor-
dinat-axlar, P en punkt, hvars koordinater vi beteckna med
so, y, och OL en rät linie, hvars rigtning bestämmes genom
de vinklar a = LOX, fl — LOY den samma gör med koor-
dinat-axlarnes positiva rigtningar. Genom P draga vi räta
linier parallela med OX, OY och föresätta oss att bestämma
projektionerna på OL af de stycken OM, ON dessa linier
afskära af koordinat-axlarna.
Antaga vi först, att punkten P faller till höger om
i/-axeln (i första eller fjerde axelvinkeln), så är OM= + x,
vinkeln MOL = a och således projektionen af OM på OL =
x cos a. Faller derimot P till venster om ^/-axeln (i andra
eller tredje axelvinkeln), OM = — x, vinkeln MOL =
= 180° — a och projektionen af O M = — a ; c o s ( 1 8 0 ° — « ) =
= + x cos «. Projektionen af OM på OL uttryckes således
i hvardera händelsen genom x cos a.
Hvad ON beträffar, måste vi särskilja de fall, då P ligger
på öfra eller nedra sidan om »-axeln. I förra fallet är
ON = + y, vinkeln •> NOL — /3 och projektionen af ON på
OL följaktligen = y cos /9; i det senare fallet ON=—y,
vinkeln NOL = 180° ~' j3 och projektionen af ON =
— y cos (180° — /?) = + y cos /?. Projektionen af ON på
OL uttryckes således i hvardera händelsen med y cos /?.
Då nu MP är parallel och lika stor med ON och dessa
linier således hafva lika stora projektioner (§ 6), så uttrycker
summan x cos a -f y cosy9 i h v a r j e h ä n d e l s e (d. ä. i hvil-
ken axelvinkel punkten P än må befinna sig) projektionen
af koorduiatpolygonen OMP på rigtningen OL. A andra
sidan veta vi (§ 6) att den brutna linien OMP har samma
projektion som räta linien OP. Här igenom erhålles följande
vigtiga teorem:
Om afståndet från o r i g o till en punkt (x, y) p r o -
 16

j i c i e r a s på en rät linie, som med k o o r d i n a t - a x l a r n a

g ö r v i n k l a r n a «, /?, b l i f v e r p r o j e k t i o n e n t i l l s t o r -
lek och tecken u t t r y c k t genom x cos a + y cos /5.
Vi hafva antagit, att linien OL går genom origo; men
äfven om detta ej vore fallet, gäller nyss nämde sats, eme-
dan projektioner på parallela linier äro lika stora (§ 6).
10. K o o r d i n a t e r s t r a n s f o r m a t i o n . — Så benäm-
nes det problem, i hvilket man förutsätter sig att finna ömse-
sidiga relationer mellan koordinaterna för en och samma
punkt i skilda koordinatsystem. Härvid förekomma hufvud-
sakligen följande tre händelser:
l:o F l y t t n i n g af origo. — Låt x(=OM), y (= MP)
vara koordinaterna för en punkt P i det rätliniga systemet
OX, OY, och antagom att detta system flyttas parallelt
med sig sjelf till en punkt O', hvars koordinater må be-
tecknas med a(=OL), b (= LO'); det begäres att finna
koordinaterna x'(= O'M'), y'{=^Il'P) för punkten P i det
nya systemet.
Fig. 4.
Der igenom att ?/-axeln flyttas från OY
till O' Y\ minskas abskissan för punkten P
Yl med a; den nya abskissan är således
x'= x — a. Genom flyttning af »-axeln
o> M L . —X'från OX till 0'X' minskas ordinatan med
x l, och den nya ordinatan blifver y'= y — b.
O L M Man har alltså mellan de ursprungliga
och de nya koordinaterna följande relationer
x'—x — a] x = x' + a\
, 1, eller
y= y— M y = y +W
som gälla för hvilka positiva eller negativa värden som helst
af koordinaterna.
2:o F ö r ä n d r i n g af a x l a r n a s r i g t n i n g . — Vi skola
Fig. 5. här endast sysselsätta oss med öfver-
gången från ett rätvinkligt koordinat-
system OX, OY till ett annat rät-
eller snedvinkligt system OX', OY'
med samma origo. Koordinaterna
{OM, MP) för punkten P i det
 17

förra systemet beteckna vi med as, y och koordinaterna

(OM, M'P) för samma punkt i det andra systemet med
as', y'. Till bestämningen af det senare systemet hör, att
man känner de vinklar de nya axlarna OX', OY' göra med
den" ursprungliga abskiss-axeln OX; vi vilja beteckna dessa
vinklar med « ocli /?, nämligen a = XOX, ft — XOY,
hvarvid. a och /? anses positiva eller negativa, allt efter som de
förutsätta en positiv eller negativ vridning af OX; (§ 4).
De vinklar de nya axlarna göra med OY äro då a—90°,
J3—90°, såframt man öfverenskommer att äfven anse dem
såsom positiva eller negativa, allt efter som de motsvara en po-
sitiv eller negativ vridning af OY.
För att erhålla as och y uttryckta genom x' och y' be-
höfver man nu endast jämföra projektionerna af räta linien
OP och brutna linien OMP på OX och OY. Projektio-
nerna af afståndet OP på OX och OY äro helt enkelt se
och y. Hvad åter den brutna linien OMP beträffar,
är dess projektion på OX as' cos a + y' cos /9 och på OY
x' cos (a —90°) + y' cos (ft — 90°) = x' sin « + y sin /?, emedan
OX gör vinklarna a, /9 och OY vinklarna a — 90°, /? —- 90°
med koordinat-axlarna OX', OY' (§ 9). Man har således
x = x cos a + y' cos /9,
y = x sin a + y' sin /?.
Genom att turvis* eliminera x och y' mellan dessa eqva-
tioner erhålles
assin/9— y cos/? = as'(sin/? cos « — cos /Jsiua) = as'sin(/9—a),
—x sin a + y cos a = y'(sin/? cos a—cos/?sina) = y' sin (/?—a).
Men /?—a är lika med vinkeln XOY' mellan de nya koor-
dinat-axlarna; kallas denna vinkel e, har man alltså
, x sin/9 — y cos j3
sin ö
, — x sin a + y cos a
« = : : .
3
e
sin

Äro båda koordinat-systemerna rätvinkliga, så är /? = 90° + a,

e = 90° och nyss nämda formler förenklas till
x~% cos a — y' sin a, as' = x cos a + y sin a,

y ~x' sin a + i/' cos a. y' = — x sin a + y c o s

Lind elit/, Geometri. 2

 18

3:o Öfvergång från r ä t l i n i g a till polära k o o r d i -

nater och tvärt om. — Läget af punkten P (fig. 3) be-
stämmes å ena sidan genom parallel-koordinaterna x = OM,
y = MP, å andra sidan genom de polära koordinaterna
r = OP, v = POX. Antaga vi först, att koordinat-axlarna
äro vinkelräta mot hvar andra, så gifVer triangeln POM,
som då äfven är rätvinklig,
x — r cos v, r = V x + y ,1 7

y = r sin v, tang v = —.
För att erhålla de motsvarande formlerna för parallel-koor-
dinater i allmänhet, då axel vinkeln e = XOY kan hafva
hvilket värde som helst, projicierar man afståndet OP samt
den brutna linien OMP först på axeln OX; projektionen af
OP är r cos v, projektionen af OMP är enligt § 9 x + y cos *,
emedan »-axeln gör vinkeln 0 och y-axeln vinkeln e med
linien OX. Då nu dessa projektioner äro lika stora (§ 6),
har man alltså
r cos v == x -+• y cos n.
Projicierar man samma linier OP, OMP på en mot «-axeln
vinkelrät linie och observerar, att denna linie gör med OP
vinkeln 9 0 ° — v samt med x- och y-axlarna respective vinklar-
na 90° och 90° — e, erhålles å andra sidan r cos (90° — v)
— x cos 90° + y cos (90° — e), det är
r sin v = y sin f>.
När sist nämda formler upphöjda till qvadrat adderas till
hvar andra och dervid iakttages, att sin* v + cos v = 1,1

sin e + cos* H — 1, finner man

2

r = a ; * + 2xy cos e + y .
2 1

Dividerar man åter don senare formeln med den föregående

samt erinrar sig att S
=m
tang v, erhålles
° cos v
y sin e
tang v — —~
x + y cos t
De polära koordinaterna r och v äro sålunda uttryckta ge-
nom de snedvinkliga x och y. Genom samma formlers
upplösning i afseende på * och y skulle man omvändt er-
hålla sist nämda koordinater uttryckta genom r och v.
 19

11. A f s t å n d e t mellan tvänne punkter. — Den

nyss anförda formeln r =x +2xy
t i
cos 9+y' eller
r=y x* + 2xy cos 8 + y 1

uttrycker afståndet från origo till en punkt P, hvars koor-

dinater äro x, y i ett system med axelvinkeln 6. Föi rät-
vinkliga koordinater är e—90°, cose = 0 och således
r=Vx*+y*.
U r dessa formler kan man lätt härleda
afståndet d mellan hvilka två punkter som
helst, P, P', hvilkas koordinater «, y och
x', y' äro gifna. Tages nämligen P till origo
, för ett nytt koordinat-system, i hvilket ax-
lama äro parallela med do förra, blifva de
nya koordinaterna för P' (§ 10, l:o) x'—
y'—y. Afståndet d mellan punkten P' och
det nya origo P blifver således, under antagande af sned-
vinkliga axlar, hvilka med hvar andra göra en vinkel 6,
d = V (g)' — x f + (y — y
1
y + 2(x' — xTW— V) cos e;
och denna formel reduceras till
d = V (af — vy + y — yy,
för 6 = 90°, det är om koordinaterna äro rätvinkliga.
12. A t t finna k o o r d i n a t e r n a f ö r en punkt, som
delar en rät l i n i e i ett bestämdt förhållande. — P'
och P" äro tvänne punkter, hvars koordinater x', y och x",
y" äro gifna, och P en tredje punkt, som delar afståndet
FP" i det förhållande, att
PP : PP" = m :n;
man önskar veta koordinaterna x, y för punkten P.
Drager man genom nämda tre punk- .F i g 7

t e r räta linier parallela med koordinat-

axlarna, så blifva dessa axlar skurna i
s a m m a proportion som linien P' P". Man W
h a r således äfven N
MM : MM" — m : », N'
M ' : NN" = m:n.
Enligt figuren är MM' = x — x', o w MM"'
 20

MM" = %" — x, och dotta inträffar hvarje gång rigtningen

P P " gör en spetsig vinkel med »-axelns positiva rigtning.
"Vore der iniot vinkeln mellan i fråga varande rigtningar trub-
big, blefve — MM = x — x\ — MM' = x"— x. Likaså finner
man, att NN' = y— ?/, NN" = y"— y, eller också — NN'
— V — y'i — NN" = y" — i/, allt efter som P'P" gör en spet-
sig eller trubbig vinkel med ^/-axeln. I hvarje händelse
har man således
* — «': x" — x = m : n,
V — '/'- y" — y= m:n,
hvaraf
mx" 4- nx mv" + ny'
(1) x= , y=— —•
m + 11 m+ n
Vore m = n, d. v. s. låge punkten P midt på linien
P'P", blefve
x' + x" y' + y"
*=-2—' »=— —' 2

hvaraf synes, att k o o r d i n a t e r n a för midten af en b e -

gränsad rät linie u t g ö r a aritmetiska m e d i e r af änd-
punkternas m o t s v a r a n d e k o o r d i n a t e r .
Låtom oss nu betrakta det fall, då punkten P (x, y)
ligger utom punkterna P' och P", på förlängningen af li-
nien P' P" antingen åt P' eller åt P" och på sådant afstånd,
att P P ' : PP" = m : n. Man finner då i hvardera händelsen
x — x : z — x" — m : n,
y — y '-y — y" — '• >
m w

hvaraf
mx" — nx' my" -— ny'
(2) x= , y= -
m—n m—n
Dessa formler skilja sig från (1) ondast der igenom, att ko-
efficienterna för x och x" der hafva samma, men här olika
tecken.
13. G e o m e t r i s k a orter. — En punkt är bestämd
till sitt läge, när man känner dess koordinater. Dessa
kunna vara gifna antingen omedelbart, eller genom tvänne
eqvationer, som först måste upplösas. I senare fallet er-
håller man efter cqvationernas gradtal ett eller flere par
 21

värden på koordinaterna, hvar igenom i allmänhet en eller

fiere punkter blifva bestämda.
Men om endast en eqvation vore gifven mellan koor-
dinaterna för en punkt, blefve denna icke fullständigt be-
stämd. Man kunde nämligen då taga värden efter behag
p å den ena koordinaten och ur eqvationen härleda mot-
svarande värden på den andra. En sådan eqvation med-
gifver således ett oändligt antal lösningar, af hvilka hvar
o c h en, såvidt den är reel, bestämmer en punkt i pla-
net. Låter man den ena koordinaten variera kontinuer-
ligen eller genom oändligt små differenser, äro de succes-
siva förändringarna af den andra koordinaten äfven i allmän-
' h e t oändligt små; de punkter, som sålunda erhållas, bilda alltså
e n oafbruten följd eller linie. En eqvation mellan en
punkts koordinater representerar således i allmänhet en
linie, o c h man säger då, att denna linie utgör g e o m e -
trisk o r t (eller blott ort) för den i fråga varande punkten.
Undantagsvis kan likväl hända, att eqvationen har in-
g e n , eller blott ett ändligt antal reella lösningar; i förra
fallet har den ingen geometrisk betydelse, i det sednare be-
tecknar den ett antal isolerade punkter.
Exempel. Eqvationen

x2 + y 2
= — a2
kan ej satisfieras af några reella värden för x och y, emedan veustra

membrum, såsom summa af tvänne qvadrater, alltid blifver positiv, under

det h ö g r a membrum är negativ. Den hav således ingen geometrisk bety-

delse. Eqvationen

x2 + y = 1
0

tillåter ingi andra reella värden för de obekanta än x = 0, y = 0; den

representerar följaktligen en enda punkt, nämligen origo. Der imot satis-

fleras eqvationen
x + y* =
2
a 2

under förutsättning af ett rätvinkligt system, af koordinaterna för hvarje

punkt, hvars afstånd från origo ä r a; den förestället således en cirkel be-
skrifven omkring origo m e d radien a.

Omvändt har hvarje efter en gifven lag konstruerad

linie s i n eqvation, hvilken uttrycker det allmänna samban-

d e t emellan koordinaterna för hvilken punkt som helst på

linien, och s o m kan härledas u r liniens geometriska defi-
nition. En linie kallas algebraisk eller transcendent
 22

efter beskaffenheten af dess eqvation i rätliniga koordinater.

De algebraiska linierna äro åter af första, andra, t r e d j e
graden, o. s. v.
Liniers föreställande genom eqvationer \vtgör grund-
valen för analytiska geometrin in piano. De frågor, som
dervid förekomma, äro af tvänne slag: l:o att härleda eqva-
tionen för en linie ur dess geometriska definition, 2:o att
undersöka beskaffenheten af en linie, hvars eqvation är
gifven.

Tredje Kapitlet.

Om räta linien.
14. Orten för en punkt, mellan hvars k o o r d i -
nater en e q v a t i o n af första graden o g c r rum. —
Den allmänna formen för en eqvation af första graden med
två obekanta x, y är
(1) Ax + By + G = 0,
der koefficienterna A, B, C i allmänhet kunna hafva hvilka
bestämda värden som helst. Dock må här genast anmär-
kas, att A och B ej kunna vara på en gång noll, emedan
man då borde hafva jämväl C = 0 och eqvationon således
skulle försvinna. Upplöst i afseende på y gifver den samma
A C
y
- B
=
- B '
x

och om man här för korthetens skull sätter

erhålles
y = mx + b.
För C = 0 förenklas denna eqvation till y=*mx, för A=Q
blifver den samma y = h. Vore B = 0, skulle eqvationens
upplösning i afseende å y ej mera vara möjlig; men i detta
fall gifver eqvationen (1) ett bestämdt värde för x och an-
 23

tager formen x = a. Vi skola särskildt undersöka don geo-

metriska betydelsen af de fyra eqvationerna x = a, y — 6,
y — mx, y = mx + b, som utgöra speciella fall af den all-
männa eqvationen af första graden.
Eqvationen x = a föreställer hvarje punkt, hvars ab-
skissa är a, hvilken än dess ordinata må vara, det är hvarje
punkt på en med y-axeln parallel rät linie, som skär »-axeln
på afståndet a till höger eller venster om origo, allt efter som
<*. ax positiv eller negativ; % = a är således eqvationen för
en sådan rät linie. Eqvationen y = b representerar likale-
des en med »-axeln parallel linie, som skär y-axeln i en
punkt, hvars ordinata är b. När a och b försvinna, blifva
dessa eqvationer * = 0, y = 0; den förra föreställer sjelfra
3/-axeln, den senare sjelfva »-axeln.
F
' g - «• Eqvationen y = mx, eller
y
2- = m föreställer ett system
punkter M, M, M",..., hvil-
ka äro så belägna, att förhål-
landet mellan ordinatan och
abskissan för hvar och en
af dem är lika med m. Om
m är positiv, hafva x och y
samma tecken och punkter-
na ligga antingen i första
axelvinkeln, der båda koordinaterna äro positiva, eller i den
trodje, der båda äro negativa. Drager man MP, MP, M'P"
parallela med y-axeln och sammanbinder O med hvar och
en af punkterna M, M, M", har man således
MP:PO = MP : PO = M'P" : P"0 = ...,
hvaraf följer, att trianglarna OMP, OMP, OM'P", .. .
äro likformiga och vinklarna vid O i de skilda trianglarna
lika stora. Alla dessa punkter M, M, M", ... äro derför
i en rät linie, som går genom origo.
När ra är negativ, finner man på samma sätt, att alla de
punkter, hvars koordinater uppfylla vilkoret y—mx, äro be-
lägna på rät linie, som går genom origo inom den andra
 24

och fjerde axelvinkeln. Eqvationen y = mx representerar

således i alla händelser en rät linie, som går genom origo.
För att slutligen finna betydelsen af eqvationen y —
mx + b, jämföra vi henne med eqvationen y — mx. Man
ser då, att de ordinator, som motsvara samma abskissor,
skilja sig blott på den konstanta (oföränderliga) storheten
b. För att konstruera eqvationen y = mx + i, har man
derför endast att oftor tecknet för b öka eller minska
alla ordinator för linien y = mx med konstanta längder MN y

MN', M"N", ... som äro lika med det absoluta värdet af b.
De sålunda bestämda punkterna N, N', N", ... bilda tyd-
ligen en med MM" parallel rät linie.
Det är således bevist, att hvarje e q v a t i o n af f ö r s t a
graden mellan x o c h y f ö r e s t ä l l e r en rät linie.

15. A t t finna e q v a t i o n e n f ö r en rät linie. —

Om räta linien är parallel med y-axeln, hafva alla dess
punkter samma abskissa a; dess eqvation är derför x~a.
Likaså är y = b eqvation för en rät linie, som är parallel
med »-axeln.
Låtom oss dernäst betrakta en rät linie MM" (fig. 8),
som går genom origo. För alla punkter på denna linie är
förhållandet mellan ordinatan och abskissan det samma. Be-
tecknas detta konstanta förhållande med m och koordina-
terna för hvilken punkt som helst på linien MM" med
v
x, y, har man alltså ^ = i m
U e e r

y = mx.
Koefficienten m beror af liniens rigtning. När linien
faller inom första och tredje axolvinkoln, är m positiv, eme-
dan x och y då hafva samma tecken •, faller linien der imot
inom andra och fjerde axelvinkeln, hafva x och y olika
tecken och m är då negativ. Om linien sammanfaller med
»-axeln, är m = 0; om den sammanfaller med y-axeln, är
m = co. i^ör en rät linie, som halfverar vinkeln XOY, är
m = } ; för en, som halfverar vinkeln X'OY, finner man
m = — 1, o. s. v.
 25

Det återstår att söka eqvationen för en rät linie NN",

som har ett hurndant läge som helst i afseende till koor-
dinat-systemet. Denna linie skär i/-axeln i en punkt B,
hvars ordinata, antingen den är positiv eller negativ, må
betecknas med b. Vidare beteckna vi med y koordina-
terna för en punkt N tagen efter behag på linien NN".
Genom origo draga vi en rät linie MM" parallel med NN"
och genom N en linie NP parallel med 2/-axeln; ordinatan
för den punkt M, der dessa linier skära hvar andra, är tyd-
ligen y — 6 och dess abskissa x. Men mellan ordinatan
och abskissan för alla punkter på linien MM" finnes ett
konstant förhållande; betecknas detta förhållande med m,
y— b
har man - — m, eller y — b=mx, hvaraf
(2) y = mx + b.
Då x och y här äro koordinater för hvilken punkt som helst
på T ä t a linien NN", så är detta eqvationen för nämde linie.
Vi se häraf, att hvarje rät linie kan r e p r e s e n t e r a s
g e n o m en e q v a t i o n af f ö r s t a graden mellan * och y.

16. K o e f f i c i e n t e r n a s b e t y d e l s e . — I den senast

funna allmänna eqvationen för en rät linie y — mx + b före-
komma tvänne konstanter m och b, som endast bero af
liniens läge och hvijkas geometriska betydelse framgår af
det redan anförda; b är nämligen ordinatan för den punkt,
der räta linien skär i/-axeln, m åter betecknar det konstanta
förhållandet MP : PO mellan ordinatan och abskissan för en
linie MM", som genom origo dragés parallel med den gifna.
Kallar man <p den vinkel NAX, som linien gör med
se-axeln, räknad från »-axelns positiva rigtning uppåt, samt
e vinkeln XOY mellan koordinat-axlarna, så är i enlighet
härmed
MPBO sin O AB
m — PO OA~&TORÄ'-
det är
sm f
(3) m = sin {e — f)'
 26

Häraf synes, att konstanten m endast beror af den vinkel

tp, som räta linien gör med a-axeln. Onivändt kan denna
vinkel beräknas, när koefficienten m är gifven. Föregående
formel kan nämligen skrifvas
sin tp = m sin (e — tp) = m (sin e cos tp — cos e sin y>)
eller
(l+m, cose) sin^ = m sin* cos tp;

dividerar man med cos w och observerar, att = t g «

a n

cosp ° r

erhålles häraf
. « i sin 6
(4) tang tp = — .
r
1 + m cos d
Emedan koefficienten m sålunda bestämmer räta liniens
rigtning eller den vinkel, som räta linien gör med »-axeln,
kallas den samma v i n k e l k o e f f i c i e n t .
När axelvinkeln e är 90°, förenklas formeln (3) och
gifver
sin w
«i = £- = tangc»;
cosp r

i det rätvinkliga koordinatsystemet betecknar vinkelkoeffi-

cienten m således t a n g e n t e n f ö r den vinkel, som räta
linien g ö r med as-axeln.
17. Parallela räta linier. — Tvänne parallela räta
linier hafva samma vinkelkoefficient; ty då de göra lika stora
vinklar tp med »-axeln, blifver enligt (3) värdet för m det
samma för hvardera linien.
Omvändt äro tvänne räta linier parallela, när de hafva
samma vinkelkoefficient, emedan formeln (4) då äfven gifver
samma värde för vinkeln tp. Eqvationerna y = mx + b och
y — m'x + b' föreställa således tvänne parallela räta linier,
om m — m'.
För att i allmänhet undersöka, huruvida de räta linier,
som representeras af tvänne eqvationer af första graden
Ax + By + G = 0, Äx + By + G' = 0,
äro parallela, behöfver man endast upplösa hvardera eqva-
tionen i afseende på y. Man finner då, att koefficienten
 27

A A'
för x blifver i den ena •, i den andra — =-„ och sluter
-D B
deraf, att linierna äro parallela, om
A_A[
B~B"
det är, om koefficienterna för * och y i den ena eqvatio
nen förhålla sig såsom motsvarande koefficienter i den
andra.
18. B e s t ä m n i n g af de punkter, i h v i l k a en rät
l i n i e skär k o o r d i n a t - a x l a r n a . — Det enklaste sättet
att konstruera en rät linie, hvars eqvation
Ax + By + G = 0
$r gifven, är att söka dess afskärningspunkter M, N med
koordinat-axlarna. Då koordinaterna för hvarje punkt på
linien måste satisfiera den gifna eqvationen, så gäller detta
äfven om den punkt M, der linien skär »-axeln. Men i
denna punkt är y = 0; eqvationen reduceras der igenom till
Ax + G = 0 och gifver
G
x =— ,
A
som följaktligen är värdet för abskissan i punkten M. I
den punkt N, der linien skär y-axeln, ar x = 0; eqvationen
reduceras till By + C = 0 och gifver
0

såsom motsvarande värde för ordinatan.

C C
Om man för korthetens skull sätter a = -., b= — —,
A B
C G
hvaraf A= , B = — - , samt inför dessa värden i stäl-
T
a b
let för A och B i eqvationen Ax + By + G = 0, erhålles
Gx Gy
- * - % T- + CG = 0, eller efter division med C och termer-
a b
nas omflyttning

(5) a- + !b = !•
Detta är en ny allmän form för räta liniens eqvation,
som är att ställas vid sidan af de hittills begagnade eqva-
 28

tionerna (1) och (2); a betecknar här abskissan för den

punkt, der linien skär »-axeln, b ordinatan för den punkt.
der linien skär 2/-axeln, eller med
andra ord, a och b äro de styc-
ken, som räta linien afskär af
koordinataxlarna, tagna med teck-
net + eller—, allt efter som de falla
i den positiva eller negativa rigt-
ningen af hvardera axeln.
Nämnarena a och b kunna
vara antingen positiva eller negativa. För linien MN är
a = + OM, b = + ON; för linien MN är a = — OM, b =
+ ON; för MN' är a = — OM', b = —ON; för MN' är
a = +OM, b= — ON'.
Ex. 1. A t t k o n s t r u e r a den r ä t a linie, h v a r s e q v a t i o n ä r
3x— hy + 8 = 0.
8 8
F ö r y — 0 b l i f v e r x =— —; f ö r x=0 finnes y = -p- Den s ö k t a linien s k ä r
o o
s å l e d e s a;-axeln p å a f s t å n d e t till venster om origo s a m t «/-axeln p å af-
o
8 v

ståndet öfver origo.

E x . 2. Att finna e q v a t i o n e n för den r ä t a linie, s o m s k ä r aj-axeln p å

afståndet 5 till höger o m origo s a m t y-axeln på afståndet 7 under origo.

— Den sökta eqvationen ä r — — y = 1, e l l e r h y f s a d

7x— hy — 3 5 = 0.

19. B e s t ä m n i n g af t v ä n n e räta l i n i e r s afskär-

n i n g s p u n k t . — Låt
Ax + By + G = 0,
A'x+B'y + C' = 0
vara eqvationerna för de båda räta linierna. Då afskär-
ningspunkten tillhör hvardera linien, måste dess koordina-
ter satisfiera hvardera liniens eqvation. För att bestämma
denna punkt, har man således ondast att söka de värden
for * och y, som på en gång satisfiera de båda uppgifna
eqvationerna. Genom deras upplösning erhållas följande
uttryck för afskärningspunktens koordinater:
 29

BC — BO GA' — G'A
~ AB' —A'B' ~ AB' —ÄB V

Vore nämnaren AB' — ,4'P> = 0, blefve x och y oänd-

liga, hvilket betyder, att linierna då skulle råkas på oänd-
ligt afstånd, d. v. s. vara parallela. Vi finna således för
A A'
liniernas parallelism vilkoret AB' — ÄB — 0 eller ~ = ™;
B B
det är samma vilkor, som på annat sätt härleddes i § 17.
20. VINK.EL.N. .MELLAN t T & N N E .xltaj^igigk. — Vi
antaga här, att koordinat-axlarna äro rätvinkliga, att de båda
liniernas L och L' eqvationer äro framstälda under formen
y = mx + b,
y = m'x + &',
samt att tp och tp' äro de vink-
lar, som dessa linier göra med
a>-axeln. Enligt § 16 är då
m = tang <p, m' = tang tp.
Vinkeln v mellan de båda li-
nierna är enligt figuren lika
med tp' — tp; man har derför*) tang tp — tang tp
tang v — tang {tp' — <p) =
1 + tang tp tang <p fl

det är

(6) m — m tang v -
1 + mm''
hvar igenom vinkeln v kan beräknas, när koefficienterna m
och m' äro gifna.
Anm. Vinkeln v kan alltid tagas mellan gränserna
— 90° och + 9 0 ° och erhåller ett positivt eller negativt
värde, allt efter som tang» är positiv eller negativ. I förra fallet
*) E n l i g t bekanta trigonometriska formler ä r nämligen
sin {tp — <p] s i n tp' c o s tp — c o s tp' s i n tp
t a n g {tp — y ) = -
COS (tp — tp) c o s tp c o s cp + s i n <p' s i n tp'
N ä r t ä l j a r e o c h n ä m n a r e d i v i d e r a s m e d c o s tpcos tp, f å s h ä r a f
sin tp' sin tp
t a n g ( p ' — f) = COS tp COS tp t a n g tp' • t a n g fi
s i n tp s i n tp' 1 + t a n g tp t a n g tp'
1 T . ;
COS tp COS tp
 30

motsvarar v en positiv, i senare fallet en negativ vridning

af linien L omkring dess afskärning med L' (§ 4).
Om m = m', försvinner täljaren och formeln (6) gifver
tang v = 0, hvaraf v = 0; linierna äro då parallela. För-
svinner der imot nämnaren, det är om 1 + mm! = 0 eller

TO' — — — , blifver tmgv = co och v = 90°; linierna äro då

vinkelräta mot hvar andra. Täljaren och nämnaren kunna

ej försvinna på samma gång, emedan produkten mm' nöd-
vändigt är positiv, så ofta m = m'.
Och omvändt: om linierna äro parallela, så är tp — tp,
och följakteligen m = m'; äro de vinkelräta mot hvarandra,
så är f = 90° + tp, tang tp' == tang (90° + f) — — cotg tp —

— -—-—, det är m' = — — . Alltså:

tang tp m
T v ä n n e räta l i n i e r äro p a r a l l e l a , när de hafva
samma v i n k c l k o e f f i c i o n t ; do äro v i n k e l r ä t a m o t
hvar andra, när den enas v i n k e l k o e f f i c i e n t är lika
m e d det r e c i p r o k a ( u p p n e d v ä n d a ) v ä r d e t af d e n
andras, t a g e t med o m b y t t tecken.
Den förra delen af denna sats gäller äfven för sned-
vinkliga koordinater, såsom af § 17 inhemtas; den senare
der imot, som angår vinkelräta linier, har sin giltighet en-
dast för rätvinkliga koordinater.
Ex. Att finna vinkeln mellan räta linierna 2x—3^ + 5 = 0
o c h 6x + y—4= 0. Om de gifna eqvationerna sättas nnder formen

y =
!s ~5'
x+
y = —§ x + A
>
2 20
finner m a n m = g-, m = — 6, hvaraf t a n g v = -g s a m t v = 65°46'20".

21. E q v a t i o n för en rät linie, s o m går g e n o m

en g i f v e n punkt. — Den gifna punktens koordinater be-
teckna vi med y'. Enligt § 15 kan eqvationen för en
rät linie alltid framställas under formen y = mx + b. Vi
kunna således antaga, att denna eqvation representerar den
sökta linien; det återstår då att, såvidt möjligt är, bestäm-
ma eller eliminera de obekanta koefficienterna m, b. Då
nu enligt antagande y' äro koordinater för en viss punkt
 31

på linien, måste de samma, insatta i stället för x och y, satis-

fiera den anförda eqvationen. Man har derför samtidigt
y == mx -(- b,
y' --- mx'-\- b,
hvaraf
(7) y — y' = m (x — x'),
en eqvation, som ännu gäller för hvilken punkt som helst
( i y) på den sökta linien och således i allmänhet repre-
x

senterar en genom punkten (x', y') gående T ä t linie.

I denna eqvation qvarstår ännu vinkelkoefficienten m full-
komligt obestämd, hvilket var att förutse; ty genom en
gifven punkt kunna oändligt många räta linier dragas, hvilka
med »-axeln göra olika vinklar.
Men denna obestämdhet upphör, om man tillägger ett
nytt vilkor, såsom att räta linien skall vara parallel med
eller vinkelrät mot en gifven rät linie y = m'x + V; i förra
fallet är nämligen in — m', i det senare, under förutsätt-
ning af rätvinkliga koordinater, m — -,.
m
22. E q v a t i o n för en rät linie, som går g e n o m
två gifna punkter. — Låt x', y' vara koordinaterna för
den ena punkten, x", y" för den andra, samt y = mx + b
föreställa den sökta liniens eqvation. Denna eqvation måste
då satisfieras, om man för x, y insätter antingen y' eller
y", och man har samtidigt
y = mx + b,
y' — mx + b,
y"= mx" + b.
Mellan dessa tre eqvationer kunna de obekanta m och
b elimineras och man erhåller en eqvation mellan x, y
samt de gifna qvantiteterna y', x", y". För att verk-
ställa i fråga varande elimination, subtraherar man den andra
eqvationen från den första samt den tredje från den andra,
hvar igenom erhålles
y — y' = m(x — x'),
y'—y" = m(x'— x").
Af dessa nya formler gifver den senare
 1

32

y' — v"

fn = , — -7,j

hvarigenom den förra förvandlas till

(8) y-y^-F^rX*-*),
som är den sökta liniens eqvation. Härvid förtjenar sär-
skildt ihogkommas det värde vi funnit för vinkelkoeffici-
enten m.
Exempel. E q v a t i o n e n för en r ä t linie, som g å r g e n o m p u n k t e r n a
3 1
{—-j, 1) och ( 2 , -g) ä r efter v e r k s t ä l d h y f s n i n g

4cr + 2 2 y = 19.

23. A t t finna e q v a t i o n e n för en rät linie, som

går g e n o m tvänne gifna räta liniers a f s k ä r n i n g s -
punkt.
Detta problem kunde upplösas enligt § 21, sedan mån
först enligt § 19 bestämt koordinaterna för afskärningspunk»
ten. Men den sökta eqvationen erhålles utan en sådan ;
omväg på följande sätt.
Om eqvationerna
Ax + By + G = O, '
A'x + B'y + C' = Q
representera tvänne gifna räta linier X, L', så är
(9) Ax + By + G + le (Äx + By + C') = 0
eqvationen för en rät linie, som går genom de båda först
nämdas afskärningspunkt. Denna eqvation är nämligen af
första graden och representerar således en rät linie; den
satisfieras derjämte af de värden för x och y, som på en
gång göra Ax + By + G = 0 och Äx + B'y + G' = 0, det är
af koordinaterna för de gifna liniernas afskärningspunkt.
Den nya liniens rigtning beror för öfrigt af koefficien-
ten &; när k erhåller olika värden, kan eqvationen (9) efter-
hand representera alla räta linier, som gå genom afskär-
ningspunkten för linierna L och L'. Ty om eqvationen
upplöses i afseende på y, finner man för vinkelkoefficienten
m uttrycket
A + ItÄ
 33

som genom lämplig bestämning af k kan erhålla hvilket

värde som helst.
Ex. 1. Den sökta linien skall gå g e n o m o r i g o .
— Eqvationen (9) måste då satisfieras af värdena x — 0,
Q
3/=0, hvilket förutsätter G + kO' = 0 och således k — —
Genom insättning häraf i samma eqvation fås
(AC — AV) x + (BC — B'G) y = 0.
Ex. 2. Den sökta l i n i e n skall vara parallel med
A
* - a x e l n . — Vilkoret m = 0 gifver A + hA' = 0, k = -
A"
eqvationen (9) blifver således genom elimination af k
(AB' — ÄB) y + (AC — A'G) = 0.

2 4 . E q v a t i o n för en rät linie, u t t r y c k t g e n o m

dess v i n k e l r ä t a afstånd från o r i g o , samt de vinklar,
s o m detta afstånd g ö r med k o o r d i n a t - a x l a r n a . — En
rät linie LL' är till sitt läge bestämd, när man känner
längden af den perpendikel p = OP, som från origo fälles
der imot, samt den vinkel a = POX, som denna perpendikel
gör med a>axeln. Vinkeln / 9 = P O F , som samma perpen-
dikel gör med y-axeln, är då äfven bekant, förutsatt att
axelvinkeln e = XOY är gifven; ty man har tydligen J3=
a—e. Båda dessa vinklar « och /? tagas i den bestämda
mening, som i § 4 blifvit närmare förklarad.
Tager man på linien LL' efter
behag en punkt H, hvars koor-
dinater vi beteckna med x, y,
och drager MN parallel med y-
axeln, så uppkommer en bruten
linie ONMP, hvars projektion på
OP sammanfaller med sjelfva per-
pendikeln p). Men projektionen af
ONM uttryckes genom x cos a + y cos J3 (§ 9) och projek-
tionen MP är noll; man har således p = x cos a + y cos ft,
eller
(10) x cos a + y cos /9—j> = 0.
Lindelöf, Geometri. Q
 34

Denna eqvation beteckna vi framdeles såsom n o r m a l -

form för räta liniens eqvation. Den kan utan undantag
föreställa hvilken rät linie som helst, under det att eqva-

tionerna y — mx + b och —-|-~= 1 blifva oanvändbara, den

a b
förra om linien är parallel med y-axeln, den senare om
linien går genom origo.

2 5 . B e s t ä m n i n g af p, a, fl. — Om eqvationen för

en rät linie är gifven under hvilken form som helst
Ax + By + C = 0,
kan man omvändt bestämma liniens afstånd p från origo
och de vinklar a, fl, som detta afstånd gör med koordinat-
axlarna. För samma räta linie gäller nämligen äfven eqva-
tionen
x cos a + y cos fl — p = 0.
Men för att båda dessa eqvationer verkligen må vara iden-
tiska, måste koefficienterna A, B, G i den ena förhålla sig
såsom motsvarande koefficienter cos a, cos fl,—p i den an-
dra och det måste finnas en så beskaffad faktor R, att den
första eqvationen multiplicerad dermed erhåller samma koef-
ficienter som den andra. Yi kunna derför sätta
[cos a = RA,
(11) cos/? = E £ ,
I— P = BC;
och det återstår numera endast att bestämma faktorn R.
Vanligen antager man, att koordinat-axlarna äro rät-
vinkliga, och då är fl = a—90°, cos fl = sin a samt
cos a + c o s / 9 = cos a + sin « = 1;
8 2 2 s

man finner då, när nyss nämda värden för cos a och cos fl
insättas, R (A* + B ) = 1, hvaraf
2 2

(12) B = ± y = W .

I allmänhet, om koordinat-axlarna göra med hvar andra

hvilken vinkel som helst e, är a — fl = e och man har
relationen
 35

cos « + cos /? — 2 cos a cos j3 cos e = sm'e. *)

s 2

När man här för cos a och cos/9 insätter RA och RB, er-
hålles B + B — 2 X B c o s s ) = sin ö, hvaraf
2 1 2

sin e
(13) E = ± vj*-+=jji^~2 AB 6ÖB8
Sedan den faktor, hvarmed eqvationen Ax + By + G = 0
måste multipliceras för att bringas under normalformen,
sålunda blifvit funnen, kunna a, fi och p beräknas genom
formlerna (11). Den tredje af dessa formler, — p = RG,
utvisar, att RG är negativ, det är att R bör tagas med
motsatt tecken mot C, hvar igenom all tvetydighet i eqva-
tionerna (12) och (13) försvinner.
2 6 . A t t finna a f s t å n d e t från en p u n k t t i l l en
rät l i n i e . — Låt
* cos a + y COSYS — p — 0

Fig. 12. vara eqvationen för en gifven

rät linie L, framstäld under
T
normalformen, *' y koordina-
A T /
terna för en gifven punkt Q
samt å det sökta afståndet mel-
lan punkten och räta linien.

-
Jag drager OP och QN vin-
1 kelräta mot L samt QM pa-
/ 0 M
rallel med y-axeln; då är OP
=p och QN—3. Om nu den slutna polygonen OMQNPO
projicieras på rigtningen OP, blifver summan af sidornas
projektioner noll. Projektionen af OMQ är i hvarje hän-

*) A f a — /? = e h ä r l e d e s n ä m l i g e n e f t e r hand
cos a c o s /? + sin a s i n fi = cos e,
s i n 2 a sin2/? = (cos e — cos a cos / ? ) 2
— c o s 2 # — 2 c o s a c o s /? cos e + c o s z a c o s ' / ? .
MEN
s i n 5 a sin2/? = ( 1 — c o s 2 a ) ( 1 — cos2/?)
= 1 — c o s 2 a — c o s 2 ^ + c o s 2 a cos2/?
alltså:

1 — c o s 2 a — c o s 2 / ? = cos 2 «? — 2 c o s a cos /? c o s e,
hvaraf

c o s 2 a + c o s 2 / ? — 2 c o s a c o s /? c o s 6 = 1 — cos e = s i n 2 » .
2
 36

delse*' cos a + y' cos fl; projektionen af QN är + d, om Q

ligger på samma sida om linien L som origo, men — Si
motsatt fall; projektionen af NP är noll och af PO lika
med — p . Summan af alla dessa projektioner är
cos a + y cos fl ± d — p = 0,
hvaraf
(14) + o = *'cos « + y' cos fl—p.
Afståndet från en punkt till en rät linie erhålles såle-
des, då man i venstra membrum af liniens eqvation, fram-
stäld under normalformen, i stället för x och y insätter
den gifna punktens koordinater. Den erhållna expressionen
blir negativ eller positiv, allt efter som den gifna punkten
och origo liggs, på samma sida eller på motsatta sidor om
räta linien.
Qvantiteten x cos a + y c o s / ? — p uttrycker sålunda, på
tecknet när, afståndet från punkten (*, y) till den räta linie,
hvars eqvation är x cos a + y cos fl —-p = 0.
2 7 . Är den räta liniens eqvation gifven under någon
annan form
Ax + By + C = 0,
kan den samma bringas under normalformen genom multi-
plikation med en viss konstant faktor B (§ 25); man har
då cos a = BA, cos fl ~ BB, —p = BC, samt för hvilka
värden som helst af * och y
x cos a + y cos fl — p = R (Ax + By + C).
Enligt (14) blifver således afståndet från punkten (x, y')
till den gifna räta linien
(15) + S = R (Ax' + By' + C).
Angående tecknen gäller här samma anmärkning, som blif-
vit gjord vid eqvationen (14).
1
För rätvinkliga koordinater är R = + 0 C f l s
&~

ledes
Ax' + By' + O
(16) 9
=±-Wt&-*'
d. v. s. det sökta afståndet erhålles, om man i venstra
 37

membrum af liniens eqvation insätter den gifna punktens

koordinater och dividerar resultatet med VA* + B*.
Man ser af eqv. (15), att afstånden från tvänne punk-
ter (*', y'), (%", y") till en rät linie Ax + By + G = 0 förhålla
sig såsom expressionerna Ax' + By' + G och Ax" + By" + G,
samt att punkterna falla åt samma sida eller motsatta sidor
om linien, allt efter som dessa expressioner hafva samma
eller motsatta tecken.
I a l l m ä n h e t är q v a n t i t e t e n Ax + By + G p r o p o r -
t i o n e l m o t a f s t å n d e t från den f ö r ä n d e r l i g a p u n k t e n
(x, y) t i l l den räta linie, hvars e q v a t i o n i rät- e l l e r
s n e d v i n k l i g a k o o r d i n a t e r är Ax + By + G = 0.
Ex. 1. Att finna afståndet från punkten ( — 1 , 2) t i l l den
räta linie, som skär de rätvinkliga koordinat-axlarna på af-
stånden — 3 och + 4 från origo. — R ä t a liniens eqvation är

~2 + ^ = 1, e l l e r 4x — Sy + 1 2 = 0.

Här ä r A = 4, B = — 3, 0 = 12 s a m t (enl. § 2 5 , (12))

Vl6 + 9 5'
(tecknet — användes, emedan C är positiv). A f s t å n d e t från en punkt

(a;, y) t i l l r ä t a linien u t t r y c k e s s å l e d e s i a l l m ä n h e t g e n o m ——?^_JL_1H

— o
2
Insattes här x = — 1 , y - 2, finner man det sökta afståndet = — - 7 - . Då
o

d « t t a värde är negativt, faller den gifna punkten p å s a m m a sida om räta

linien som origo.
Ex. 2 Då två sidor a, b o c h m e l l a n l i g g a n d e vinkel C i en
triangel äro gifna, att finna höj dperpendikeln h mot den tredje
sidan. — Tager man de två gifna sidorna till koordinat-axlar, blifver
den tredje sidans eqvation
— + j- = l e l l e r Ix + ay — ab = 0 .

Den sökta perpendikeln är afståndet från origo mot denna linie, h =

Rab. D å axelvinkeln nu ä r C, finner man (§ 2 5 , (13))
sin C
R =
Va + V2
2 ab cos C
och således
ab s i n C
h=
W 4 V - 22 ab c o s C
 38

28. En rät l i n i e s e q v a t i o n i p o l ä r a k o o r d i n a -
ter. Räta linien L bestämmes till sitt läge i anseende
till polen O och axeln OX genom
F i g . 13.
dess vinkelräta afstånd O Q = p f r å n
polen och den vinkel QOX — a,
som detta afstånd gör med axeln.
De polära koordinaterna för en punkt
P på räta linien äro r = OP, v =
POX. Då således vinkeln POQ är
= v — «, erhålles af denjätvinkliga
triangeln POQ
r cos (v — a) = p,
hvilken är den sökta eqvationen för räta linien.
2 9 . F ö r k o r t a d t b e t e c k n i n g s s ä t t . — Vissa under-
sökningar i analytiska geometrin blifva i väsendtlig grad un-
derlättade och förenklade genom användning af ett förkor-
tadt, så att säga symboliskt beteckningssätt för eqvationer.
Detta inträffar exempelvis, då fråga är om linier, som gå
genom en och samma punkt.
Om vi för korthetens skull med L beteckna ett tri-
nom af första graden Ax + By + G och med L' ett annat
dylikt trinom Äx + B'y + C\ så representera eqvationerna
L = 0, L' = 0
tvänne räta linier, hvilka vi helt enkelt benämna L och L'.
Genom den dubbla betydelse, hvilken sålunda tilldelas bok-
stäfverna L och I/, kan ingen tvetydighet uppkomma,
emedan det i hvarje fall måste vara tydligt, huruvida fråga
är om en verklig qvantitet eller blott om benämningen för
en linie. Af § 23 veta vi redan, att
L + kU = 0
då är eqvationen för en tredje rät linie, som går genom de
båda först nämdas afskärningspunkt. Men det är nyttigt
att öfvertyga sig härom äfven på ett annat, direktare sätt.
Eqvationen Ax + By + G = 0 reduceras till normalfor-
men genom multiplikation med en viss konstant faktor E,
beroende endast af koefficienterna A, B och vinkeln 8
mellan koordinat-axlarna. Qvantitoten B (Ax + By + G)
 39

eller BL i och för sig betraktad uttrycker då (§ 27) vin-

kelräta afståndet från punkten (x, y) till linien L. Likaså
uttrycker B' (Ax + B'y + G') eller B'L\ der K' är en viss
annan konstant faktor, afståndet från punkten (x, y) till
linien L'. Eqvationen L + hL' — 0 satt under formen
L 7 BL TcB
L ^ -
h 6
R L ^ ~ l t f
l l e r

innebär således, att afstånden från den föränderliga punk-

ten (as, y) till de båda räta linierna L och L' äro till hvar
andra i ett konstant förhållande. Orten för denna punkt
är tydligen en rät linie, som går genom afskärningspunk-
ten för L och L'.

3 0 . Saken blir ännu enklare, om de båda räta linier-

nas eqvationer från början äro framstälda under normal-
formen. Vi skola antaga, att x cos a + y cos / ? — p = O är
eqvationen för den ena och * cos a + y cos /9'—p' = O för den
andra linien, samt för korthetens skull beteckna dessa eqva-
tioner med
4 = 0, A' = Q;
A och A' uttrycka då omedelbart perpendiklarna från punk-
ten (as, y) mot de båda linierna och eqvationen
A + kÄ = 0
representerar orten för alla de punkter, hvilkas afstånd från
de båda linierna hafva till hvar andra ett konstant förhål-

lande = — det är en rät linie dragen genom de båda

gifna liniernas afskärningspunkt.

Vill man äfven fästa afseende vid tecknen för A och
A', hvilket hittills ej varit nödigt, behöfver man endast
erinra sig (§ 26), att om x cos a + y cos ft — p eller A är
positiv, punkten (*, y) och origo falla på motsatta sidor om
linien A, men att de falla på samma sida derom, när A är
negativ. Det samma gäller om Ä. Om derför A och Ä
hafva samma tecken, ligger punkten (as, y) inom samma af
linierna A, A' bildade vinkel som origo, eller inom den mot-
satta, d. v. s. vertikal-vinkeln; men om A och A' hafva
 40

olika tecken, ligger punkten (SE, y) inom någon af de båda

öfriga vinklarna.
Att punkten (SE, y) är på lika afstånd från linierna A y

A', uttryckes genom eqvationen

A — A' = O,
hvilken således representerar den räta linie, som halfverar
vinkeln mellan de båda linierna, nämligen den vinkel, i
hvilken origo faller och dess vertikal-vinkel. Der imot ut-
trycker
A + A' = 0,
att perpendiklarna äro lika men af motsatt tecken; denna
senare eqvation betecknar följaktligen den räta linie, som
halfverar de öfriga vinklarna mellan samma linier. Alltså:
om -4 = 0 och A' = 0 äro e q v a t i o n e r n a f ö r t v ä n n e
räta l i n i e r under n o r m a l f o r m e n , så äro A — A' = 0
och A + Ä = 0 e q v a t i o n e r för t v ä n n e andra räta l i -
nier, som h a l f v e r a l u t n i n g s - v i n k l a r n a mellan de
båda f ö r s t nämda.
3 1 . Tre räta linier skära hvar andra i en punkt, om
mellan deras eqvationer L = 0, i ' = 0, L" = 0 en identitet
eger rum
TtL + k'L' + k"L" = 0,
så att en af dessa eqvationer kan härledas ur de båda an-
dra. Ty på grund af denna identitet försvinner L" för de
värden på x och y, som på en gång satisfiera eqvationerna
L — 0 och L' = 0; eqvationen L" = 0 satisfleras således af
koordinaterna för den punkt, der linierna L och L' skära
hvar andra.
Denna sats erbjuder ett enkelt medel att undersöka,
huruvida vissa räta linier skära hvar andra i en och samma
punkt. Följande exempel tjena till närmare förtydligande
af saken.
Ex. 1. Om a — O, 6 = 0, c = 0 beteckna eqvationerna
för de tre sidorna i en triangel, framstälda under normal-
formen, så äro, under förutsättning att origo faller inom
triangeln,
a — 6 = 0, 6 — c = 0, c — a = 0
 41

eqvationerna för de linier, som balfvera vinklarna. Då nu

summan af venstra membra i dessa eqvationer är identiskt
noll, så är härmed bevist, att de räta linier, som half-
vera vinklarna i en t r i a n g e l , skära hvar andra i en
punkt.

Ex. 2. I samma triangel beteckna i + e = 0 , c - f a = 0

räta linier, som halfvera tvänne yttre vinklar, samt a— & = 0
den räta linie, som halfverar triangelns tredje vinkel. Äfven
dessa tre linier skära hvar andra i en punkt, emedan en af
eqvationerna genom addition eller subtraktion kan härledas
ur de båda öfriga.

Ex. 3. De tre h ö j d p e r p e n d i k l a r n a i en t r i a n g e l
skära hvar andra i en punkt. — Ty om A, B, G resp.
beteckna de vinklar, som stå mot sidorna a = 0, b = 0,
c = 0 , så blifver exempelvis vinkeln A genom en af per-
pendiklarna skuren i tvänne delar, som äro komplementer
till B och G. Afstånden från en punkt på denna perpen-
dikel till sidorna b och c förhålla sig således såsom cos G
till cos B och perpendikelns eqvation är, under förutsätt-
b c
ning att origo faller inom triangeln, t, = =, eller
cos O cos B
b cos B — c cos C — 0. De tre perpendiklarna representeras
alltså genom följande eqvationer
a cos A — b cos B = 0,
b cos B — c cos (7 = 0,
c cos G — a cos .4 = 0;
och då summan af dessa eqvationer är identiskt noll, så
följer häraf, att de tre perpendiklarna skära hvar andra i en
punkt.
Ex. 4. I h v a r j e t r i a n g e l gå de räta l i n i e r , som
s a m m a n b i n d a v i n k e l s p e t s a r n a m e d m i d t e r n a af m o t -
s t å e n d e sidor, g e n o m en och samma punkt. — Per-
pendiklarna från midten af sidan c mot sidorna a och b
förhålla sig såsom sin B till sin A. Eqvationen för den räta
linie, som dragés genom C, så att den halfverar motstående
 42

sida, är således . , = , ^ . och de tre halfveringslinier-

a

sm B sini °
nas eqvationer äro
a sin ^4 — b sin B — 0,
6 sin B •— c sin C = 0,
c sin C — a sin A — 0.
Summan af venstra membra är identiskt noll; dc tre lini-
erna skära hvar andra följaktligen i en punkt.

F j e r d e K a p i t l e t .

Om cirkeln.
3 2 . Cirkelns e q v a t i o n . — En cirkel är till storlek
och läge bestämd, om man känner dess radie r samt koor-
dinaterna a = OD, b = DG för dess
medelpunkt. Betecknas koordina-
• terna för en punkt P på cirkeln
med x, y, så är enligt § 11, un-
der antagande af rätvinkliga koor-
dinat-axlar, afståndet GP = r =
X V(a; — a ) + (y — b)\ hvaraf
2

(1) ( -a)'+(y-by
x = r\
hvilket är den sökta eqvationen för cirkeln.
I denna eqvation ingå tre konstanter, a, &, r, hvilka
för olika cirklar hafva olika värden. Genom lämplig be-
stämning af dessa konstanter kan man derför åstadkomma,
att cirkeln uppfyller tre förelagda vilkor, såsom t. ex. att
dess periferi går genom tre gifna punkter, eller att den
tangerar tre gifna räta linier, o. s. v.
Om medelpunkten ligger på »-axeln, så är dess ordinata
6 = 0 och cirkelns eqvation blifver
(x — ay + y* = r\
Yore der jämte a=r, så att periferin skulle gå genom
origo, blefve (x — r ) + y* = r , eller utveckladt
a s
 43

y' = 2rx — x , i

hvilket således är cirkelns eqvation hänförd till en diameter

och en tangent såsom koordinat-axlar.
Ligger åter medelpunkten på y-axeln, så är dess ab-
skissa a = 0 och cirkelns eqvation (1) förvandlas till
^ + (y — b)* = r\
Om slutligen medelpunkten sammanfaller med origo,
har man på en gång a = 0, b = 0 och följaktligen
(2) . x' + y"- = r\
hvilket är den enklaste formen för cirkelns eqvation.
Begagnas snedvinkliga koordinater, erhåller man för
en cirkel, hvars radie är r och hvars medelpunkt är (a, b),
i stället för (1) en något vidlyftigare eqvation
(* — a ) + (y — by+ 2 (x — a) (y — b) cos B — r ,
5 2

der e betecknar axelvinkeln; och denna eqvation reduce-

ras till
x
* + y + 2*2/ cos e = r*,
i

om medelpunkten sammanfaller med origo. I det följande

skola vi likväl endast göra bruk af rätvinkliga koordinater.
33. Cirkelns allmänna eqvation (1) antager genom
qvadrat-termernas utveckling formen
x^ + y* — 2ax — 2by + a + b — r = 0
2 2 2

och innehåller således utom qvadratsumman x* + y* ej

några termer af högre grad än den första i afseende på *
och y. Omvändt gäller den satsen, att en eqvation af an-
dra graden, i hvilken qvadraterna x _ och y2 J\afva samma
2

koefficient och produkten xy icke förekommer, således en

eqvation af formen
(3) c(x* + y ) + dx +
2
ey+f=0
i allmänhet föreställer en cirkel. Ty om man dividerar med
å e % 2

c och för qvadraternas komplettering tillägger j-j + -T-* till

hvardera membrum, antager denna eqvation följande vit-
seende

och blifver således identisk med (1), när man sätter

 44

d 6 d+ e —4c/ 2 2

(4) «= -
2c' ""' '2c'
2c' ' 4c 2

Häraf synes, att eqvationen (3) föreställer en cirkel, hvars

medelpunkt och radie bestämmas genom de anförda värdena
på a, b, r.

3 4 . Såsom en tillämpning af den i föregående § an-

förda teori framställes här följande problem:
A t t finna orten f ö r en punkt P, hvars a f s t å n d
från t v ä n n e fasta punkter A och B äro t i l l hvar
andra i ett k o n s t a n t förhållande mm.
Tages A till origo och räta
F i g . 15.
linien AB till »-axel, så äro koor-
dinaterna för den rörliga punk-
ten P x — AM, y — MP, och man
har, då afståndet AB beteck-
nas mod a, AP = V*' + y , BP = %

V(»— aY + y*. Men enligt vårt

antagande förhåller sig AP till
BP som m till n, följaktligen
Vx^~+y~* m
V(x — y + y*~^ a

eller genom bortskaffande af nämnare och rotmärken

(m — n ) (x + y ) — 2m*ax + m V = 0.
2 % % 3

Denna eqvation är af formen (3), hvarvid c = m — n*, 2

d — — 2m a, e = 0, / = m a ; den representerar derför en

2 2 2

cirkel, hvars medelpunkt (a, b) och radie r enligt (4) be-

stämmas genom formlerna
mna
a= - 6 = 0, r =
m" — n" ' m* — n'
Följaktligen är den sökta orten en cirkel, hvars medel-
punkt ligger på linien AB. Medelpunkten faller till höger
om B eller till venster om A, allt efter som m är större eller
mindre än n, emedan a i förra fallet blifver positiv och
större än a, i det senare negativ. De punkter G, D, i
hvilka cirkeln skär »-axeln, finnas lätt, då man observerar,
 45

att äfven för dessa punkter det gifna vilkoret m : n — GA :

GB = DA : DB måste uppfyllas.
För m = n reduceras föregående eqvation till

— 2m «« + m V = 0, eller » = ^-
!

Orten för den punkt, som är på lika afstånd från A och

B, sammanfaller således med den perpendikel, som halfve-
rar linien AB.

3 5 . T a n g e n t e n till on cirkel. — Med tangent till

en kroklinie förstås i allmänhet det gränsläge, hvartill en
skärande rät linie (sekant) närmar sig, då afskärningspunk-
terna mer och mer närma sig hvar andra, tills de samman-
falla.
Till förtydligande af denna definition må vi betrakta
en kroklinie MN'N och en rät linie
MN, som skär den samma i två punk-
ter M och JV. Låter man den ena
punkten H vara orörlig, under det
den andra JV" flyttar sig längs krok-
linien och närmar sig till M, så vri-
der sig sekanten MN omkring punk-
ten M, hvar under den successivt pas-
serar genom lägena MN, MN", o. s. v., samt närmar sig
mer och mer till ett visst gränsläge MT, hvilket den upp-
når i det ögonblick, då punkten N sammanfaller med punk-
ten M. Linien MT, som utmärker detta gränsläge, säges
tangera kroklinien i punkten M.
För att finna eqvationen för tangenten till en gifven
kroklinie i en punkt M, har man derför att först söka
eqvationen för en rät linie, som går genom två punkter
JVf, N på kroklinien, samt att sedan tillse, hvad denna eqva-
tion blir, när punkterna M och JV" sammanfalla.
"Vi skola nu enligt denna metod söka eqvationen för
en rät linie, som tangerar cirkeln
se + y* = r
2 2

i en gifven punkt (%', y'). Eqvationen för en rät linie,

 46

som går genom punkten (as', y') och en annan punkt (as", y")
på cirkeln, är enligt § 22
, y' — y",
y— y = — —-/a; — as)

* y
x' — x' ' K

och vi hafva att undersöka hvad denna eqvation blir,

då de båda punkterna sammanfalla, d. ä. för a s " = a s ' , y"=y'.
Vid första påseende tyckes resultatet blifva obestämdt,
y' — y"
emedan vinkelkoefficienten —. '—, antager den obestämda
as — x
formen -jj. Men denna anomali är blott skenbar och man
finner utan svårighet det verkliga värdet af i fråga varande
koefficient genom följande betraktelse.
Emedan (as', y') och (as", y") äro punkter på den gifna
cirkeln, har man
a s " + y" =r% 1

a s " + ?/" = r .
2
2 2

Genom subtraktion erhålles

x"-x"* + y"-y"* = (x'~x")(x' + as") + (y'-y") (y' + y") = 0,
hvaraf
i — y"^ a s ' + as"

as' - as" y' + y"'

När man nu gör x"—x\ y"=y\ förvandlas högra membrum
till — ~ r i = — s o m således är tangentens vinkelkoeffi-
2y y
cient. Det återstår blott att insätta detta värde i stället
v' —'/"
för i sekantens eqvation, som da blir
y — y' = ~ y' (* — *')
X

och nu mera representerar en tangent till cirkeln i punkten

(*', y')-
Denna eqvation kan ytterligare förenklas. Genom näm-
narens bortskaffande och termernas omflyttning fås nämli-
gen yy' — y^ + xx'— a s " = 0, eller xx' + yy' = x'* + y' . Men %

as' + i / ' = r ; således

2 2 2

(5) asas' + yy' =r ,

2
 47

hvilket är den enklaste formen för tangentens eqvation.

Här beteckna y koordinaterna för tangeringspunkten och
x, y de l ö p a n d e koordinaterna, det vill säga koordinaterna
för hvilken punkt som helst på tangenten. Men det förtjenar
anmärkas, att man kan låta x, y och x', y' vexla betydelse,
utan att tangentens eqvation (5) der igenom förändras.
Eqvationen för cirkelns radie i punkten (x', y'), det är
för en rät linie, som går genom punkterna (0, 0) och (*',

y'), har till vinkelkoefficient %, hvilket är det reciproka var-

det af tangentens vinkelkoefficient med ombytt tecken.

Häraf följer (§ 20), att tangenten är vinkelrät mot radien.
Ur denna bekanta egenskap hos tangenten hade man omvändt
kunnat härleda dess eqvation; men vi hafva föredragit att
här genast uppställa en för alla slags kroklinier användbar
metod.

3 6 . T a n g e n t k o r d a . — Från en punkt P utom cir-

keln kunna tvänne tangenter PM, PN dragas till den sam-
ma; räta linien MN, som före-
nar de båda tangeringspunkter-
na, kallas tangentkorda till punk- M
ten P. Vi skola söka dess eqva-
tion.
Om medelpunkten tages
till origo, är cirkelns eqvation
x + y* = r och eqvationen för
3 2

en tangent
(5) xx' + yy' — r*.
Sist nämda eqvation måste derför satisfieras, om x', y'
äro koordinater för punkten P och x, y koordinater för
den ena eller andra tangeringspunkten (M eller JV). Orten
för denna eqvation är således en linie, som går genom punk-
terna M, N, och det är en rät linie, emedan eqvationen är
af första graden i afseende på de föränderliga * och y.
I fråga varande eqvation representerar alltså tangentkordan
till punkten (*', y').
 48

Äfven här kunna ar, y och y' vexla betydelse; eqva-

tionen (5) gäller derför ännu, om x och y beteckna koor-
dinaterna för punkten P samt *' och y' koordinaterna för
en punkt Q på tangentkordan.
Tänker man sig nu, att kordan MN vrider sig omkring
punkten Q, så förändrar punkten P, der de genom kordans
ändpunkter dragna tangenterna mötas, äfven sitt läge och
beskrifver en viss linie, som vi nu gå att bestämma. Eqva-
tionen (5) fortfar att gälla för punkterna P och Q; och då
y' nu äro de oföränderliga koordinaterna för punkten Q
samt x, y de föränderliga koordinaterna för den rörliga
punkten P, så är (5) just eqvationen för den linie punkten
P beskrifver, hvilken linie är rät, emedan dess eqvation är
af första graden. Alltså:
Om en k ö r d a v r i d e r sig o m k r i n g en punkt, så
är orten f ö r den punkt, der de g e n o m k o r d a n s änd-
p u n k t e r dragna t a n g e n t e r n a råkas, en rät linie.
Eqvationen xx' + yy' = r* har således olika betydelser,
allt efter som (se', y') är en punkt på, utom eller inom cirkeln
x* + y* = r*. I första fallet betecknar den nämligen en tan-
gent, i det andra en tangentkorda, i det tredje orten för
den punkt, hvars tangentkorda går gonom punkten (*', y').
Man kallar i allmänhet punkten (#', y') p o l till räta
linien xx' + yy' = r och denna linie p o l a r till punkten
2

•(«', y') i afseende på cirkeln * + y* — r .

2 2

3 7 . A t t finna l ä n g d e n af den t a n g e n t , som från

e n p u n k t (*', y') dragés till c i r k e l n
(a? — «)• + (y — &)' — r = 0. 1

Den sökta tangenten och radien för tangeringspunkten

utgöra kateter i en rätvinklig triangel, hvars hypotenusa är
afståndet från punkten (*', y') till cirkelns medelpunkt
(a, b). Qvadraten af sist nämda afstånd (x — a ) + (y' — by2

är derför lika med r + tangentens qvadrat, och tangen-

2

tens qvadrat följaktligen:

ix'- y a (;y'-by-r\
+

Qvantiteten (x — a,y + (y —• 6 ) — r , som försvinner för

2 2

punkter på sjelfva cirkeln, uttrycker således, om («, y) är

 49

en punkt utom cirkeln, qvadraten af den ifrån sist nämde

punkt dragna tangenten. För punkter inom cirkeln är
samma qvantitet tydligen negativ.
38. A t t finna orten för en punkt P, så belägen,
att de från den samma till två gifna cirklar dragna
tangenterna PS, PT äro lika stora.
Fig. 18. Antagom, att A
är medelpunkt och R
radie till den större
cirkeln samt B me-
delpunkt och r radie
till den mindre. Af-
ståndet AB beteckna
vi med a. Tages A
till origo och räknas abskissorna i rigtningen AB, så äro
de båda cirklarnas eqvationer
x'+y' — 2 2 ' = 0,
(as —-aY + y' — r ' = 0 .
Enligt föregående § uttrycka venstra membra i dessa eqva-
tioner qvadraterna af de tangenter, som från punkten (x, y)
dragas till nämda cirklar. Låter man nu x, y beteckna
koordinaterna för en punkt P, så belägen, att i fråga va-
rande tangenter äro lika stora, så har man följaktligen
x
* + y* — B = (x — a)* + y*—r* eller genom förenkling
1

2ax = B* — y* + a , hvaraf 1

B* — r + a'4

(6)
2a
hvilket är eqvationen för den sökta orten. Då denna eqva-
tion icke innehåller y, representerar den samma en mot as-
axeln vinkelrät linie, hvars afstånd från A är just det se-
nast funna värdet för as.
Till samma eqvation ( 6 ) kommer man äfven, om man
söker de punkter, i hvilka de gifna cirklarna skära hvar
andra; ty för dessa punkter gäller på en gång hvardera
cirkelns eqvation och således äfven likheten x*+y* — R*
= (as — a)* + y* — y', hvaraf ( 6 ) endast är en förenklad
form. Om cirklarna skära hvar andra, måste derför afskär-
Lindelöf, Geometri. A
 50

ningspunkternas koordinater satisfiera eqvationen ( 6 ) , hvil-

ken således i detta fall representerar den gemensamma kor-
dan till båda cirklarna.
På grund af dess särskilda egenskaper har i fråga va-
rande räta linie ( 6 ) erhållit olika namn såsom radikal-
axel, linie för de lika t a n g e n t e r n a , k o r d a l ; vi vilja
här begagna sist nämda af P l u e c k e r föreslagna benämning
såsom den kortaste.
Por att närmare bestämma de gränser, inom hvilka
kordalen eller dess afstånd x från origo faller, anmärka vi
först, att eqvationen ( 6 ) kan bringas under en af formerna

v
' 2a 2a
. B — ( a —r)»
1
( +B-r)(B + r~a)
= _ r + ^ = a-r+ .
t a a
( ( S ) a ; a

Vi skola nu betrakta de särskilda fall, som kunna inträffa.

l:o. Om cirklarna ligga helt och hållet utom hvar an-
dra, såsom i föregående figur, är a > R + r, hvaraf följer,
att i produkten (a — R + r) (a — R — r) båda faktorerna äro
positiva, men i produkten (a + R — r) (R + r — a) den ena
faktorn positiv, den andra negativ. Den förra produkten
är derför positiv, den senare negativ, hvaraf man åter i
betraktande af eqvationerna («), (/J) kan sluta, att * är
större än R, men mindre än a — r, det är, att kordalen fal-
ler mellan båda cirklarna.
Om cirklarna tangera hvar andra utantill, följer häraf
omedelbart, att kordalen sammanfaller med den genom tan-
geringspunkten dragna gemensamma tangenten till båda cirk-
larna.
2:o. Cirklarna skära hvar andra. I detta fall samman-
faller kordalen, såsom redan nämdes, med den gemensam-
ma kordan till båda cirklarna.
3:o. Om den ena cirkeln ligger inom den andra, är
a<.R—r, hvaraf följer, att produkten (a—R + r)(a— R — r)
är positiv. Eqvationen (a) utvisar då, att x är större än
R, det är, att kordalen faller utom de båda cirklarna.
 51

Man kunde omvändt antaga kordalen och den ena

cirkeln såsom gifna samt föresätta sig att derefter bestäm-
ma den andra cirkelns läge och storlek. I eqvationen ( 6 )
vore då R och x att anses såsom gifna, r och a såsom
obekanta. Detta omvända problem tillåter en oändlig mängd
lösningar; ty man kan åt den ena obekanta r gifva hvilket
värde man behagar och derefter bestämma värdet på den
andra obekanta a. Genom upplösning af eqvationen ( 6 ) i
afseende på a erhålles
a = x ± V ^ + r — R?.
4

Antager man, att cirkeln r lig-

ger inom cirkeln E, så måste 19
-
af de båda tecknen det nedra
användas, emedan a i detta fall
bör blifva mindre än x. Gif-
ver man då efter hand åt r
olika värden, så får äfven a
olika värden, större, ju mindre
r är. Om således den inre cir-
keln oupphörligen minskas, un-
der det den större cirkeln och
kordalen blifva oförändrade, till-
tager afståendet a mellan medelpunkterna och uppnår, då r
försvinner, gränsvärdet a = * — V« — E . Den inre cir-
2 2

keln är då reducerad till en g r ä n s p u n k t C med den egen-

skap, att dess afstånd från hvilken punkt som helst P på
kordalen är lika med den från sist nämde punkt dragna
tangenten PT. Betraktelsen af denna gränspunkt har en
vigtig användning i läran om de elliptiska funktionerna.
 52

F e m t e K a p i t l e t .

Om ellipsen.
39. Orten för en punkt P, som är så belägen, att sum-
man af dess afstånd från tvänne fasta punkter F och F'
är konstant, kallas e l l i p s . De fasta punkterna kallas brän-
p u n k t e r (foci), och de räta linier, som från en punkt på
ellipsen dragés till bränpunkterna, få namn af b r ä n p u n k t s -
r a d i e r (radii vectores).
I öfverensstämmelse med denna definition kan ellipsen
konstrueras medelst en tråd på följande sätt. Ändarna af trå-
den, hvars längd bör vara lika med den konstanta summan
af radii vectores, fästas i båda bränpunkterna, hvarefter
tråden hålles spänd medelst ett stift, som föres omkring.
Vid denna rörelse beskrifver stiftet en ellips.
•40. E l l i p s e n s e q v a t i o n i r ä t v i n k l i g a k o o r d i n a -
ter. — Vi taga till »-axel
linien FF', som förenar båda
bränpunkterna, och till origo
punkten O, som halfverar den-
na linie, samt beteckna den
konstanta summan af radii vec-
tores PF + PF' med 2a och
afståndet mellan bränpunkter-
na med 2c, så att OF = OF'
= c. Om då x, y föreställa
koordinaterna för punkten P,
så är x — OM, y = MP, FM—c — x, F'M=c + x, samt
P F = V ( c — x)* + y\ PF'^V(7+xy+y\
Enligt ellipsens bestämmande vilkor är nu PF + PF' = 2a,
det är
VtT—zy + y* + V(c + x)' + y* = 2a,
hvilket är den sökta eqvationen mellan x och y. För att
förenkla den samma, öfverflytta vi den första radikalen i
 53

högra memhrum och upphöja till qvadrat, hvar igenom er-

(c + «)' + f = 4a + (c — ») + iy' — ia^lc^xY+y~'

hålles
2 2

eller, genom termernas reduktion, omflyttning och division

med 4,
aV(c —x*) + y* = a*—cx.
Genom förnyad upphöjning till qvadrat och termernas re-

— x + a-Y a
duktion fås
1 1
(a' c )
2
= (a — c ).
2 2

I triangeln PFF' är PF+ PF'>FF', det är 2 » > 2 c , eller

a > c , hvaraf följer, att a. — c är en positiv qvantitet. Vi
2 2

a'~c' = b\
kunna derför sätta

hvar igenom föregående eqvation blifver

Genom division med aSb erhålles slutligen

1

(1) ^ + ^ = 1

Sådan är ellipsens eqvation under dess enklaste form.

Vore a = 6 , skulle denna eqvation förvandlas till
a + 2/* = a och representera en cirkel, hvars radie är a.
2 2

Cirkeln kan således betraktas såsom en ellips, hvars båda

axlar äro lika stora.

4 1 . E l l i p s e n s form. — Eqvationen (1) upplöst i af-

seende på y gifver

(2) y = ±b.-Va» — x\
a
Häraf synes, att * ' ej kan vara större än a och att x
2

således ej kan falla utom gränserna + & och — a, emedan

y eljest blefve imaginär. Mot hvarje värde på x inom
dessa gränser svara tvänne reela värden på y, som äro lika
stora, men af motsatt tecken. För x — a är y = 0. När x
efter hand minskas från a till 0, tillväxer y från 0 till ± b;
när x ytterligare minskas från 0 till — a, aftager y åter
från + b till 0. Ellipsen utgör således en i sig sluten li-
nie, symmetrisk i afseende på »-axeln, det är bestående af
 54

tvänne hälfter, som sammanfalla, om figuren hopvikes efter

nämde axel.
Om eqvationen (1) upplöses i afseende på x, finner man

x = + ^V6^rp
~ b *
och slutar deraf, att y ej kan falla utom gränserna + b
och — b samt att ellipsen jämväl är symmetrisk i afseende
på y-axeln. Ellipsen består således af fyra kongruenta
qvadranter AB, BA', AB', B'A.
Vidare inses, att om x, y äro koordinater för en punkt
P på ellipsen, värdena — x, — y jämväl satisfiera ellipsens
eqvation (1) och således bestämma en annan punkt P' på
den motsatta qvadranten af ellipsen. Då nu P och P
hafva lika stora koordinater, men af motsatta tecken, så är
triangeln POM kongruent med triangeln P'OM' och följ-
aktligen vinkeln POM lika med vinkeln POM samt PO
= PO. Punkterna P, P' äro således symmetriskt belägna
i afseende på O, det: är ligga i samma genom O gående
räta linie och på lika afstånd från O åt motsatta sidor.
Punkten O, hvilken sålunda halfverar alla genom den sam-
ma dragna kordor till ellipsen, kallas af sådan anledning
ellipsens m e d e l p u n k t .
I de punkter A, A, der ellipsen skär »-axeln, är x =
± a; i punkterna B, B', der ellipsen skär y-axeln, är y =
± b. Linien AA' = 2s, kallas ellipsens större a x e l , linien
BB' = 2b dess m i n d r e a x e l . Qvantiterna a och b i ellip-
sens eqvation (1) utmärka således half-axlarna.
4 2 . Eör att erhålla en tydlig föreställning om ellip-
sens form, är det nödigt att undersöka, huru afståndet
från medelpunkten varierar mod rigtningen af linien OP
(fig. 20). Sättes OP=p och vinkeln POX=<o, så är « =
p cos to, y = p sin m och dessa värden insatta i ellipsens
eqvation (1) gifva
p cos' to
1
p* sin OJ
8

a' +
^ '
hvaraf
 55

cos CD sm co sm w sm a
' ~i I Ti : ~ 2 I 7~i

1 (1 1\ . ,
= ~ i + I Ti 1 s m 0 J
-

a \tr a )
1 1
Då nu p — — alltid är positiv, så utvisar denna formel,
t

att -p tillväxer med sin V För a> = 0 har p sitt största

värde —a; när w tillväxer, minskas p, tills den för o> = 90°
uppnår sitt minsta värde = b. När OJ ytterligare tillväxer
från 90° till 180°, tilltager p åter från b til] a.
Mot lika värden af sin'« svara äfven lika värden af
p\ de medelpunkts-radier, som hafva samma lutning mot
större axeln, äro derför lika stora. För hvarje lutnings-
vinkel finnas fyra sådana radier, som äro symmetriskt stälda
i anseende till axlarna och af hvilka en faller inom hvarje
axelvinkel.

é 3 . E l l i p s e n j ä m f ö r d med den o m s k r i f n a o c h
den i n s k r i f n a c i r k e l n . — Be-
skrifver man på den större axeln
såsom diameter en cirkel, så
blir dess eqvation ** + y* — a , 1

hvaraf
y = + VoT'— x\
För ellipsen finner man der
imot (2) ' ( U
' V I Y

y= + —Va — x*. 2
v
~ a
Mot samma abskissa x — OM
svarar således i ellipsen ordinatan
b
och i cirkeln ordinatan KM=Va s

förhållandet mellan dessa ordinator är —, det är: uti

KM a'
e l l i p s e n och den o m s k r i f n a c i r k e l n f ö r h å l l a sig
m o t s v a r a n d e o r d i n a t o r till hvar andra såsom mindre
 56

a x e l n till den s t ö r r e . Detta gifver oss ett enkelt medel

att bestämma huru många punkter som helst på ellipsen.
Sedan man på större axeln såsom diameter uppritat en cir-
kel, drager man till denna så många ordinator man beha-
gar och afskär af hvarje ordinata KM en viss del PM,

hvars förhållande till hela ordinatan är —. Hvarje sålunda

bestämd punkt P ligger på ellipsen.

Beskrifver man åter på mindre axeln såsom diameter
en cirkel och jämför dess eqvation as' + y* = b' med ellip-
sens, så finner man, att de a b s k i s s o r NP, NL, som i
e l l i p s e n och den i n s k r i f n a c i r k e l n m o t s v a r a samma
o r d i n a t a ON, f ö r h å l l a sig till hvar andra s å s o m s t ö r r e
a x e l n t i l l den mindre. Äfven denna egenskap kan läg-
gas till grund för ellipsens konstruktion genom punkter.
Lättast verkställes den antydda konstruktionen med
tillhjelp af de båda förenämda cirklarna på följande sätt.
Man drager en radie OK efter behag. Från de punkter L
och. K, der denna radie skär den inskrifna och den om-
skrifna cirkeln, dragas linier LP, KM parallela med as- och
y-axeln; den punkt P, der dessa linier skära hvar andra, är
en punkt på ellipsen. Man har nämligen PM:KM = LO :
KO = b:a.
Om man genom P drager en linie PC parallel med
KO, blifver tydligen PC = KO = a och D P = O i = 6 samt
CD=za—b. Häraf kan man sluta till följande teorem:
Om en rät l i n i e af k o n s t a n t l ä n g d (CD = a — b)
r ö r sig sålunda, att dess ä n d p u n k t e r (C, D) s t ä d s e
f ö r b l i f v a på t v ä n n e m o t h v a r andra v i n k e l r ä t a a x -
lar (AA' och BB'), så b e s k r i f v e r en p u n k t P på samma
l i n i e en e l l i p s , hvars h a l f a x l a r äro l i k a med a f s t å n -
den från p u n k t e n P t i l l den k o n s t a n t a l i n i e n s änd-
p u n k t e r {PC = a, PD = b).
Här förutsattes, att den beskrifvande punkten P lig-
ger på förlängningen af den konstanta linien CD. Men
teoremet gäller äfven, om punkten är tagen på sjelfva denna
linie. Gör man nämligen MD' = MD och drager linien
 57

D'P tills den råkar den mindre axeln i C", så blifva trianglar-
na PDD' och PCC likbenta, hvaraf PC = PG = KO = a,
PD' = PD = LO = b och CD' = a + b. Punkten P befinner
sig således på en rät linie CD' af konstant längd och på
afstånden a, b från dess ändpunkter C, D\ hvilka ligga på
ellipsens axlar.
På nämde teorem har man grundat ett instrument för
uppritande af ellipser, som fått namn af ellipsograf. Dess
närmare beskrifning nödgas vi dock här förbigå.

4 4 . E l l i p s e n s b r ä n p u n k t e r . — Dessa äro belägna

på den större axeln på lika afstånd c från medelpunkten.
Mellan detta afstånd och ellipsens halfaxlar a, b har man
enligt § 40 relationen a — c* = 6', eller
1

inedpist hvilken en af dessa qvantiteter kan beräknas, när

de båda öfriga äro gifna.
De genom den mindre axelns ändpunkt dragna brän-
punktsradierna BF, BF' (fig. 20) äro tydligen lika stora;
deras summa är 2a (enligt ellipsens definition) och hvardera
af dem är således lika med a. Eör att finna bränpunkterna,
när axlarna äro gifna, behöfver man derför endast omkring
mindre axelns ändpunkt såsom medelpunkt och med halfva
större axeln såsom radie upprita en cirkel; de punkter, der
denna cirkel skär den större axeln, äro ellipsens bränpunkter.
Med e ^ c e n t r i c i t e t ^ t i en elligs förstås afståndet
mellan bränpunkterna uttryckt i större axeln såsom enhet,
eller, med andra ord, förhållandet mellan detta afstånd och
större axeln. Betecknas excentriciteten med e, har man
således
c
e = —,
a
hvaraf
c = ae och b' = a* — c' = a' ( 1 — e ' ) ,
det är

b= a Vf^V, eller - = Vi — e\
a
 58

Excentricitoten sålunda definierad är ett abstrakt tal, mindre

än enheten, emedan c < a.
Vi gå na att söka radii vectores för en punkt P (fig.
20), uttryckta genom abskissan. Betecknas dessa med r
och / , nämligen r = PF, r = PF', så har man
r = (c — icY + y',
2
r" = (c + z)> + y\
hvaraf
r' — r* = (V + r) (r' — r) = Acx.
2

Enligt ellipsens definition är

(3) r' + r = 2«,
och då föregående eqvation divideras härmed, erhålles

(4) r — r=
= 2ex.
a
Tager man ena gången skilnaden och andra gången sum-
man af (3) och (4), finner man de sökta uttrycken för radii
vectores <
c
r= a x — a — ex,
r == a -|— x = a -f- ex.
a
Multipliceras dessa uttryck med hvar andra och iakttager

man, att ^ + p = l , samt c = a — b', fås2 2

, , c2
, Jxl
y'\ a'-b' , « y 6V,
a' \a b7 a,
2
62 a.
5

eller

<« (?+£)•
Vi skola framdeles göra ett vigtigt bruk af dessa formler.
Genom bränpunkten F delas den större axeln i tvänne
olika delar, af hvilka den mindre AF är lika med a—c==
a(l — e) och den större A'F lika med a + c = a(1 + e).
Dessa äro tillika den minsta och den största af de radii
vectores, som utgå från punkten F. Deras medelvärde ut-
gör a.
P a r a m e t e r benämnes den körda, som genom en af
bränpunkterna är dragen vinkelrät mot den större axeln. Om
 59

man i eqvationen r = a •—ex gör x = c = ae, erhålles för

halfva parametern j> värdet a (1 — e ) , som jämfördt med 2

eqvationen a ( l — e ) = 6 gifver ap = b*, eller a:b = b:p.

2 2 2

P a r a m e t e r n u t g ö r s å l e d e s tredje p r o p o r t i o n a l e n t i l l
större o c h mindre axeln.
Ex. 1. Jordmeridianen är en ellips, h v a r s halfva s t ö r r e a x e l (eqva-
t o r n s r a d i e ) ä r a = 8 5 9 , 4 4 och h v a r s h a l f v a m i n d r e a x e l ( p o l a r - r a d i e n ) är
6 = 856,57 geografiska m i l ; huru stor är dess excentricitet? — M a n finner
/ c
c = 'a 2
— b = 70,18 geogr. mil samt e = — =
2
0,0817, eller i det närma-

ste = i .

Anm. Exentriciteten bör ej f ö r v e x l a s med afplattningen, hvar-

med förstås skilnaden mellan båda axlarna uttryckt i större axeln såsom

enhet, det ä r " ^. D e n n a befinnes u t g ö r a för j o r d m e r i d i a n e n i d e t n ä r -

måste X

Ex. 2. Jordens b a n a omkring solen är en ellips, i h v a r s e n a brän-

punkt solen är belägen. Då nu jordens medelafstånd från solen, d. ä.
ellipsens halfva större axel, u t g ö r a = 2 0 6 8 0 0 0 0 geogr. mil och j o r d b a n a n s

excentricitet är i det n ä r m a s t e é = frågas j o r d e n s s t ö r s t a och minsta

afstånd från solen.

Svar: D e t s t ö r s t a a f s t å n d e t ä r a ( 1 + e) = 2 1 0 2 0 0 0 0 o c h d e t m i n s t a
a (1 — e ) = 2 0 3 4 0 0 0 0 g. m.

4 5 . E l l i p s e n s tangent. — F ö r att finna eqvationen

för en tangent till ellipsen, skola vi, liksom i § 35, först
söka eqvationen för en rät linie, som går genom tvänne
punkter (as', y'), (as", y") på ellipsen, och derefter undersöka,
hvad denna eqvation blir, när de båda punkterna sam-
manfalla.
Eqvationen för en rät linie, som går genom punkterna
(x', y) och (x", y") är

= ,~~ „ (x — x). y—y' y y

x — *
Emedan de i fråga varande punkterna tillhöra ellipsen, måste
deras koordinater satisfiera ellipsens eqvation (1), och man
har således
 60

1- ^ — = 1
^ b'
När den efterföljande af dessa eqvationer subtraheras från
den föregående, erhålles

' + f - y "
b'
(x'-x")(x' + x") (y'-y")(y> + y")
a' +
fc'
hvaraf
y'-y"__ V(x' + x")
x' — x" a*{y' + y")
Om man nu låter båda punkterna sammanfalla, i det man
b x' 1

gör *" = x\ y" = y', reduceras högra membrum till —

och när detta värde insattes i stället för vinkelkoefficienten

y' — v"
— ^77 i den ofvan anförda eqvationen för räta linien, som
fl? — SFR
der igenom förvandlas till en tangent, erhålles
b*x'
y — y = —r-,( — ) x x

a y
eller genom hyfsning
xx' yy' x" y'*
~c? V V +
~b '
::= , + i

x" y"
Men —i + T Y = 1, emedan (V, y') är en punkt på ellipsen.
(X o
Alltså blir slutligen eqvationen för ellipsens tangent
(7) ^ + f = *>
en formel, som är lätt att bibehålla i minnet i anseende till
dess analogi med ellipsens egen eqvation. Här beteckna
y' koordinaterna för tangeringspunkten, och x, y tangen-
tens löpande koordinater; men det är tydligt, att x, y
och y kunna vexla betydelse, utan att eqvationen (7)
derigenorn undergår någon förändring. Om denna eqvation
 61

upplöstes i afseende på y, skulle koefficienten för x blifva

b*x
— bvilket således är tangentens vinkelkoefficient, såsom
vi redan funnit under loppet af deduktionen.
Eqvationen (7) förändrar betydelse, om (»', y'), i stället
att vara en punkt på ellipsen, betecknar en punkt antin-
gen utom eller inom ellipsen. I förra fallet representerar
eqvationen (7) t a n g e n t k o r d a n till p u n k t e n (*', y'), i
senare fallet betecknar samma eqvation o r t e n för en
punkt, hvars t a n g e n t k o r d a v r i d e r sig o m k r i n g («',
y'). Man öfvertygar sig härom genom samma bevisning,
som blifvit använd (§ 36) i fråga om cirkeln.

4 6 . Tangentens konstruktion, Om man i tan-

gentens eqvation (7) gör
y = 0, finner man abskis-
san för den punkt T, der
tangenten råkar »-axeln,

Detta värde undergår in-

gen förändring, om man låter ellipsens mindre axel b va-
riera, förutsatt att a och x' förblifva oförändrade. Om man
derför på samma axel AÄ uppritar särskilda ellipser och
på dem tager punkter P, Q, som motsvara samma abskissa
x' — OM och således ligga på samma ordinata, samt genom
hvarje sålunda bestämd punkt drager en tangent till mot-
svarande ellips, så råka alla dessa tangenter den förlängda
axeln i en och samma punkt T. Bland i fråga varande ellip-
ser befinner sig nu äfven den cirkel, som har AÄ till dia-
meter. Denna omständighet leder till följande metod att
finna den räta linie, som tangerar ellipsen i en gifven
punkt P.
På ellipsens större axel såsom diameter uppritas en
cirkel och ordinatan MP utdrages, tills den råkar cirkelns
periferi i Q; genom Q dragés sedan en tangent till cirkeln
och den punkt T, der denna tangent skär den förlängda
 62

större axeln, sammanbindes med den gifna punkten P.

Linien PT är då don sökta tangenten.
En annan enklare konstruktion af tangenten meddelas
längre fram (§ 49).

47. N o r m a l kallas en rät linie PH, som genom tan-

geringspunkten P är dragen vinkelrät mot tangenten TT'.
b %' 1

Vi hafva funnit, att r—, är vinkelkoefficient för den räta

a y
linie, som tangerar ellipsen i punkten (%', y')\ den genom
samma punkt dragna normalens vinkelkoefficient är följakt-
ligen + ^ ~ och dess eqvation
(8) • x').

Gör man här y = 0, blifver x — a

•°x' = ~x' = e x',
i

hvaraf följer, att normalen skär »-axeln på afståndet e* x'

från origo.
N o r m a l e n PH h a l f v e r a r v i n k e l n FPF' mellan
radii v e c t o r e s . — Ty man har (§ 44, (5))
r — PF — a — ex,
r' = PF'=a + ex',
samt, då OF = OF'= c = ae, och OH=e'x',
FH — ae — e V = e (a — ex') = er,
Fig. 23.
F'H= ae + e V = e (a + ex') = er',
hvaraf
FH rr PF
F'H PF'
Vinkeln FPF' är således midt i
tu skuren genom linien PH (Eucl.
VI, 3).
Af triangeln PHF erhålles
vidare
sin P P f f
s i nPPHZFf P P P " " " 7 '
sin = - - e
" a

sinus f ö r de vinklar n o r m a l e n g ö r med radius v e c -

 63

t o r o c h med större a x e l n hafva till hvar andra ett

k o n s t a n t förhållande, som är lika med e x c e n t r i c i -
teten.
I de båda satser, som nu blifvit bevista rörande nor-
malen, innehållas följande vigtiga egenskaper hos ellipsen
i afseende å dess förmåga att återkasta eller bryta ljus-
(äfvensom ljud- och värme-) strålar:
I. Om l j u s s t r å l a r , u t g å e n d e från ena b r ä n p u n k -
ten, å t e r k a s t a s från e l l i p s e n s p e r i f e r i , så samman-
träffa de r e f l e k t e r a d e strålarna i den andra b r ä n -
punkten.
Af fysiken är nämligen bekant, att den infallande och
den reflekterade strålen göra lika stora vinklar med infalls-
lodet (normalen) och det samma gäller äfven, såsom vi sett,
om radii vectores. Från denna egenskap härleder sig nam-
net bränpunkt.
II. Tänker man sig l j u s s t r å l a r (LP) i n f a l l a n d e
p a r a l l e l t med s t ö r r e a x e l n o c h e l l i p s e n såsom e g a n -
de f ö r m å g a att b r y t a l j u s e t , så sammanträffa dessa
strålar, efter u n d e r g å n g e n b r y t n i n g , i e l l i p s e n s
a f l ä g s n a r e bränpunkt F', f ö r u t s a t t att b r y t n i n g s -
k o e f f i c i e n t e n är lika med e x c e n t r i c i t e t e n s r e c i p r o k a
varde —
e
Ty om LP är parallel med större axeln och PI norma-
lens förlängning, så är LPI = FHP och F'PH = HPF, hvaraf
sin LPI sin FHP 1
faFTH sln~HPF 7
=
brytningskoefficienten.
= =

Är LP den infallande strålen, så är

Fig. 24.
följaktligen PF' den brutna strålens
väg.

48. För att finna nya egenska-

per hos normalen, skola vi bestämma
de stycken eller segment Pff, PK af
den samma, som begränsas af axlarna.
Om man i normalens eqvation (8), der
 64

«' ( = OM), y' ( = ON) äro koordinater för punkten P, gör

y = 0, finner man
T R , R 6V

hvaraf

Göres åter « = 0 i eqvationen (8), finner man likaledes

« V
y' — y = KN=^-

och följaktligen

Häraf fås
PH_b*
PK" a'
samt
PH.PK=a*b*^ + £?)=rS (jämf. § 44, (6)),
der r, r' beteckna radii vectores för punkten P. Dessa
formler, uttryckta i ord, gifva följande teorem:
De s e g m e n t PH, PK, som a x l a r n a afskära af en
normal, d r a g e n g e n o m h v i l k e n punkt som helst P
på e l l i p s e n , hafva till hvar andra ett k o n s t a n t f ö r -
hållande = b*: a' och r e k t a n g e l n af dem är lika med
r e k t a n g e l n af radii v e c t o r e s f ö r p u n k t e n P.
4 9 . T a n g e n t e n g ö r lika stora v i n k l a r med radii
v e c t o r e s . — Detta följer såsom ett korollarium af den i
§ 47 bevista satsen, att normalen PN halfverar vinkeln
FPF' mellan radii vectores. Ty då FPN — NPF' och
NPH = NPQ, emedan normalen är vinkelrät mot tangen-
ten, så är äfven FPH— F'PQ. Härpå grundar sig en en-
kel metod att draga tangenter till en ellips.
l:o. A t t draga en t a n g e n t g e n o m en p u n k t P
på e l l i p s e n . — Drag radii vectores FP, P'F; utdrag F'P
åt G och skär vinkeln FPG midt i tu genom räta linien
 65

PH; denna linie blir da tan- Fig. 25.

gent till ellipsen, emedan F'PQ
= GPH=FPH.
2:o. A t t draga en tan-
g e n t g e n o m en p u n k t Q
u t o m e l l i p s e n . — Omkring
den ena bränpunkten F' be-
skrifves en cirkel med radien
2a; omkring Q såsom medel-
punkt beskrifves en annan cir-
kel, hvars periferi går genom den
andra bränpunkten F. Punk-
terna G, G', der dessa cirklar
skära hvar andra, sammanbindas sedan med F', hvar igenom
tangeringspunkterna P, P blifva bestämda.
Ty då F'G = 2a = F'P + PF, så är PF=PG; sist
nämda linier göra således lika stora vinklar med radien
QH, hvilken följaktligen tangerar ellipsen. På samma sätt
bevisas äfven, att QP' är en tangent till ellipsen.
3:o. A t t draga en t a n g e n t p a r a l l e l med en g i f -
ven rät linie. — Sedan cirkeln GKG' blifvit uppritad,
dragés FG vinkelrät mot den gifna linien och en perpen-
dikel HQ uppreses på midten af FG.
5 0 . Den i föregående § bevista egenskapen hos ellip-
sens tangent, att den gör lika stora vinklar med radii vec-
tores,, gifver upphof åt några nya teorem:
I. Orten f ö r den punkt H, der p e r p e n d i k e l n från
f o c u s råkar t a n g e n t e n , är den o m k r i n g e l l i p s e n o m -
s k r i f n a cirkeln.
Ty då tangenten PH halfve- Fig. 26.
rar vinkeln P P 6 r mellan den ena
bränpunktsradien och den andras
förlängning samt FG antages vara
vinkelrät mot PH. så blifva tri-
anglarna PHF, PHG kongruenta
och FH= HG. Linien OH half-
verar således FG, lika som den half-
Lindelöf, Geometri.
 66

verar FF' och utgör följaktligen hälften af F'G. Men

F'G är = F P + P F = 2 a ; alltså är OH=a.

II. Om man från en y t t r e punkt P drager två

t a n g e n t e r t i l l e l l i p s e n , så g ö r a dessa båda t a n g e n -
t e r lika stora v i n k l a r MPF, WPF' med de räta l i n i e r ,
som s a m m a n b i n d a p u n k t e n P med de båda b r ä n -
punkterna.
Ty om man utdrager F'M,
så att MN — MF, samt likale-
des utdrager FM', så att MN'
, JSI = MF', uppkomma tvänno tri-
anglar PFN', PNF', som äro
kongruenta, emedan sidorna uti
den ena äro lika stora med hvar
sin af sidorna i den andra. Man
har nämligen PF= PN, PN =
= PF' samt FN' = FM + M'F' = 2a, F'N — F'M+ MF= 2a
och således äfven FN' = F'N. Följaktligen äro vinklarna
FPN', NPF' lika stora. Tager man bort den gemensamma
FPF', blifva de återstående F'PN', FPN och således äfven
deras hälfter lika stora, det är F'PM = PPikf.

III. R e k t a n g e l n af de p e r p e n d i k l a r , som från

bränpunkterna fällas mot en tangent, är k o n s t a n t
o c h lika med q v a d r a t e n af halfva m i n d r e a x e l n .
PM och PN äro tvänne tan-
Mg. 28.
genter tagna efter behag och FM,
FN, F'M, F'N' perpendiklar fälda
mot dem ifrån bränpunkterna. I
stöd af föregående teorem äro tri-
anglarna PFM och PF'N' samt tri-
anglarna PFN och PF'M' likfor-
miga. Man har derför FM: F'N' =
PF-.PF' och FN:F'M' = PF:PF';
alltså är FM: F'N = FN: F'M\
hvaraf
FM.F'M' = FN.F'N',
 67

d. ä. rektangeln af de perpendiklar, som från bränpunkterna

fällas mot den ena tangenten, är lika med rektangeln af de
mot den andra tangenten fälda perpendiklarna. Denna rekt-
angel är således konstant eller lika stor för alla tangenter.
Betraktar man nu särskildt den tangent, som är dra-
gen genom mindre axelns ändpunkt, så inser man omedel-
bart, att i fråga varande rektangel är lika med b . 2

5 1 . E l l i p s e n s yta finnes genom jämförelse med den

omskrifna cirkeln. Man inskrifvor i halfcirkeln en polygon
AMMM"Ä och fäller perpendiklar ifrån polygonens spet-
sar mot den större axeln. Dessa skära ellipsen uti vissa punk-
ter N, N', N", som sammanbindas med hvar andra, hvar ige-
nom en i ellipsen inskrifven polygon uppkommer.
Betrakta vi nu tvänne mot- - -
Fig 29

svarande trapezier MP' och NP',

så finna vi för deras ytinnehåll
följande uttryck:
MP + MP'
Trapez. MP'=

Trapez. IVP' =

Men enligt § 43 är
b NP N'P' NP + N'P'
a MP MP' MP + M'P
r

alltså förhåller sig trapezium NP' till trapezium MP', som

b till a. Samma förhållande eger äfven rum mellan de
öfriga trapezierna och följaktligen äfven mellan ytorna af
de i ellipsen och cirkeln inskrifna månghörningarna, huru
stort än antalet är af deras sidor. Låter man nu sidorna
blifva oändligt små och deras antal oändligt stort, så hafva
månghörningarna till gräns sjelfva ellipsen och cirkeln.
Häraf kan man sluta, att ellipsens yta förhåller sig till
cirkelns såsom b till a. Då nu cirkelns yta = t o t , så är 2

följaktligen
E l l i p s e n s yta = nab.
Af nyss framstälda bevis följer äfven, att, om man dra-
ger tvänne räta linier efter behag vinkelrätt mot den större
 68

rig. so. axeln, dessa linier afskära af ellipsen och af

den omskrifna cirkeln segment, hvilkas ytor
förhålla sig som b : a. Sålunda är t. ex.
BP:CP = b:a. Men äfven trianglarna OIW
och OPM äro i samma förhållande. Häraf
drager man ytterligare den slutsats, att de
motsvarande sektorerna OBN och OOM i ellipsen och cir-
keln jämväl förhålla sig till hvar andra såsom den mindre
axeln till den större.
5 2 . E l l i p s e n s diametrar. — M e d diameter förstås
i allmänhet en linie, som halfverar alla med en viss rigt-
ning parallela kordor. Yi föresätta oss att söka eqvationen
för en diameter till ellipsen.
Eör detta ändamål betrakta vi en körda EK\ hvars
eqvation må vara
y = mx + k.
Om man i denna eqvation låter k
få olika värden, under det att m för-
blifver konstant, representerar den
samma olika kordor, hvilka alla äro
sig imellan parallela. Elimineras y
mellan denna och ellipsens eqvation
x . y
a' b*
erhålles en eqvation af andra graden
(aV + b^x + 2a*mkx + \¥—¥)
1
a = 0,
hvars rötter utgöra abskissor för kordans ändpunkter K,
K'. Halfva summan af dessa abskissor är abskissa för kor-
dans midt M (§ 12). Men å andra sidan är summan af
rötterna till en eqvation, hvars första term till koefficient
har enheten, lika med andra termens koefficient tagen med
ombytt tecken. Beteckna vi med « , y koordinaterna för
0 a

punkten M, så är derför
a m&
2

a m + 62'
2 2

då för öfrigt M är en punkt på kordan, måste dess koor-

dinater satisfiera kordans eqvation och man har
 69

y — mx + l:
0 a

Genom elimination af den variabla k mellan dessa eqva-

tioner erhålles
V_

en eqvation, som måste satisfieras af koordinaterna för mid-

ten af hvarje med KK parallel körda och följaktligen ut-
gör eqvationen för den linie, som halfverar alla dessa pa-
rallela kordor. Då denna eqvation är af första graden och
icke innehåller någon af x och y oberoende term, kan man
a 0

häraf sluta, att diametern eller den linie, som half-

v e r a r p a r a l l e l a k o r d o r i en ellips, är en rät linie,
som går g e n o m m e d e l p u n k t e n . Att diametern måste
gå genom medelpunkten, kunde förutses deraf, att bland de
parallela kordorna finnes en, DD', hvars midt sammanfaller
med ellipsens medelpunkt.

53. K o n j u g a t - d i a m e t r a r . — Om m' betecknar vin-

kelkoefficienten för diametern GG', har man mellan kor-
fe 2

dornas och diameterns rigtningar relationen m ' = r - — eller

° ° « w,
2

(9) mm ——^5.
a
Denna relation, som är symmetrisk i afseende på m och m',
utvisar, att om m! tages till vinkelkoefficient för kordorna,
m blifver vinkelkoefficient till diametern. Med andra ord:
om CG' halfverar de med DD' parallela kordor, så halfve-
rar omvändt DD' de kordor, som äro parallela med CG'.
De två diametrarna CC och DD äro följaktligen så be-
skaffade, att hvardera af dem halfverar de kordor, som äro
parallela med den andra; de benämnas af sådan orsak k o n -
jugat-diametrar.
Det är tydligt, att båda axlarna bilda ett system mot
hvar andra vinkelräta konjugat-diametrar.
]STär en diameter DD' är gifven, är det lätt att finna
dess konjugat-diameter. Man behöfver blott draga en körda
KK' parallel med DD' och sammanbinda midten af denna
 70

körda mod ellipsens medelpunkt; den sammanbindande linien

CC blifver då den sökta konjugat-diametern.
Om y' äro koordinater för punkten C, så har dia-
ty'
metern CO' till vinkelkoefficient m' = —., hvilket värde insatt
x
i eqvationen (9) gifver
6 2
6V
6 V m = s— = ; r-.

Men — är äfven vinkelkoefficient för tangenten i punk-

a y
ten C; alltså:
Den tangent, som dragés g e n o m ändpunkten af
en diameter, är p a r a l l e l med k o n j u g a t - d i a m e t e r n .
Denna vigtiga sats gifver oss ett nytt och enkelt me-
del att konstruera ellipsens tangent i en punkt C. Man
drager diametern GG' och dess konjugat-diameter DD' samt
genom G en linie parallel med DD'.
54. S u p p l e m e n t a r - k o r d o r kallas de räta linier PC,
PC', som äro dragna från en punkt på ellipsen till änd-
punkterna af en diameter GG'.
Tvänne s u p p l e m e n t a r - k o r d o r äro p a r a l l e l a med
pig. 32. ett s y s t e m k o n j u g a t - d i a m e t r a r .
— Ty drager man en diameter DD'
D parallel med kordan PC, så blifva i
triangeln GG'P sidorna CG' och PC
skurna i samma proportion. Men CC
är skuren midt i tu i punkten O;
alltså skär diametern DD' äfven kor-
dan PC i två lika stora delar, hvaraf
följer, att de med PC och PC parallela diametrarna äro
konjugat-diametrar.
K o n s t r u k t i o n e r : l:o A t t finna m e d e l p u n k t e n t i l l
en g i f v e n e l l i p s . — Man drager tvänne parallela kordor
och sammanbinder deras midter; sålunda erhålles en diameter,
och när denna skares midt i tu, finnes ellipsens medelpunkt.
2:o. A t t finna axlarna. — På en godtycklig diame-
ter CC uppritas en halfcirkel och den punkt, der denna
 71

skär ellipsen, sammanbindes med ändpunkterna G, G' af

diametern; der igenom erhålles ett system rätvinkliga sup-
plementar-kordor, som äro parallela med axlarna.
Eller: man uppritar en med ellipsen koncentrisk cirkel,
som skär ellipsen i fyra punkter; dessa punkter utgöra vin-
kelspetsarna af en rektangel, hvars sidor äro parallela med
axlarna.

5 5 . Lika k o n j u g a t - d i a m e t r a r . — Eqvationen (9),

enligt hvilken m och m hafva olika tecken, utvisar, att
tvänne konjugat-diametrar alltid falla inom olika axelvink-
lar, den ena till höger, den andra till venster om den mindre
axeln. För att vara lika stora med hvar andra, måste de
hafva ett symmetriskt läge i afseende på axlarna (§ 42) och
följaktligen vara parallela med de supplementar-kordor AB,
A'B, som från ändpunkterna af den större axeln dragas till
den mindre axelns ändpunkt.
Ellipsen har alltså ett enda system lika konjugat-dia-
metrar och dessa sammanfalla med diagonalerna till den
rektangel, som uppritas på axlarna. Vinkelkoefficienten för

den ena är m = — och för den andra ra = — —.

a a
56. V i n k e l n m e l l a n t v ä n n e k o n j u g a t - d i a m e -
trar. — För att utröna, huru vinkeln mellan tvänne kon-
jugat-diametrar varierar med diametrarnas olika ställning,
behöfver man endast undersöka variationen af vinkeln mel-
lan tvänne supplementar-kordor. Till vinnande af större
enkelhet kan man antaga, att de båda supplementar-kor-
dorna utgå från ändpunkterna af den större axeln.
Vinkeln APA', som vi vilja
kalla e, delas genom perpendikeln
PM i tvänne delar APM och A'PM,

hvilkas tangenter äro och

y Ä

^ ^ ~ då x, y äro koordinaterna för

x

y
punkten P. Man har följaktligen
 72

tang e = -

y
b2
a
s
a;*
Men af ellipsens eqvation följer y* = —^(a — ,r ), eller
2 2
s —
a y
OJ2

— TIT h^ar igenom föregående formel reduceras till

tang 6 = — —z =-—.

Vi behöfva endast betrakta de värden vinkeln e erhåller,

då punkten P beskrifver don öfre hälften ABÄ af ellipsen.
Tangenten förblifver derunder ständigt nogativ och vinkeln
e är således i allmänhet trubbig. När punkten P samman-
faller med A, är y — 0, tang e = oo och # = 90°; när P rör
sig från .4 åt B, tillväxer y\ det absoluta värdet för tang e
aftager och sjelfva vinkeln e tillväxer, tills den uppnår sitt
största värde i punkten B. När B fortfar att röra sig från
B till A', minskas åter vinkeln * från sitt maximi-värde-
till en rät vinkel.
Häraf framgår, att vinkeln mellan de hälfter OD, OE
af tvänne konjugat-diametrar, som falla å samma sida om
större axeln, är trubbig och varierar från 90° till ett visst
maximi-värde. De enda konjugat-diametrar, som bilda räta
vinklar, äro ellipsens axlar. De konjugat-diametrar, som
innesluta don största trubbiga vinkel, äro parallela med
supplementarkordorna för punkten B och således lika stora.

57. Om man med a och /? betecknar halfdiametrarna

OD, OE, samt med <p och ip de vinklar, som de göra med
halfaxeln O A, så äro koordinaterna för punkten Dx = a cos <p,
y = as,in(p och för punkten E %=fi cos ip, y = sin rp. Dessa
värden insatta i ellipsens eqvation gifva
a cos ^
2 2
« sin p
s s

K ) a7~+
b ~
i
' =

/? c o s > ft* sin^p

2
 73

Då de båda diametrarna äro konjugerade, har man dess

utom enligt (9) relationen
tang tp tang xjj = —
eller
n , cos p cos ^ sin f sin (jf n

Mellan de fyra qvantiteterna a, /?, i// har man sålunda

tre relationer, hvilka på olika sätt kombinerade leda till
särskilda tooreni. Af de båda vinklarna tp, rp är, såsom vi
sett, den ena alltid spetsig, den andra trubbig; i det följande
antages, att tp är den spetsiga och if> den trubbiga vinkeln.
58. Eqvationen (12) multiplicerad med a[i kan brin-
gas under formen
a cos tp a sin tp
a b
iSsmiji —/?cosi//
b a
Hvartdera af dessa bråk är nu lika med ett tredje bråk,
hvars täljare är qvadratroten af summan af täljarenas qva-
drater och hvars nämnare utgör qvadratroten af summan
af nämnarenas qvadrater*). Till följe af eqvationerna (10)

*) T y o m flera bråk äro lika stora

a b c
s å ä r h v a r t och e t t af d e m äfven l i k a m e d d e t bråk
A + B + C+ ...

a + & + c + ...
som uppkommer, n ä r s u m m a n af täljarena divideras med s u m m a n af näm-
narena (Eucl. V, 12). F ö r s a m m a orsak är i allmänhet
A™ _B™_ö» _ __ A + B + O + .. .
m M

a™ ~~ b ~~ c"n 1
a + b™ + c*> + . . .
m
'
eller, d å m a n öfver a l l t u t d r a g e r » ? : t e roten
m

A _ B _ C _ _ VÄ" + B M
+ O + ,,

a b c "' m

Va'" + b + c + .. m m

M a n kan sålunda, då flera lika stora bråk äro gifna, p å mångfaldigt sätt
b i l d a e t t n y t t b r å k , s o m ä r l i k a m e d h v a r t och ett af de gifna; och d e t t a
förfarande gifver i m å n g a fall ett enkelt och e l e g a n t m e d e l a t t transfor-
m e r a och u p p l ö s a eqvationer.
 74

och (11) äro båda dessa summor lika med enheten; det
tredje bråket reducerar sig således till + 1, hvarvid endast
det öfre tecknet kan komma i fråga, emedan do gifna brå-
ken tydligen äro positiva. Man har följaktligen
a cos f a sin <p
a, ^ 1
/9sini/; —/9cosi/> '
b a
hvaraf
, .
1 q «cos^ ftsmip asin^j ftcosip
( l d )
~aT~ =
~T~' ~b~ =
o~-
Om man nu i eqvationen (10) ur dessa formler insätter ena

gången värdet för a S

™ ^ , andra gången värdet för —

erhålles
..... |a eos*y + j3 cos <p = a*,
2 i i/

(
' ja* sin V + ff s i n > = b\
hvilka formler innebära, att summan af e q v a t i o n e r n a af
t v ä n n e k o n j u g a t - d i a m e t r a r s p r o j e k t i o n e r på en af
a x l a r n a är k o n s t a n t o c h lika med q v a d r a t e n af
samma a x e l .
Sist nämda formler (14) gifva, då de adderas till hvar
andra term för term,
(15) « + /9 = a + & ;
s 5 s 2

d. ä. summan af t v ä n n e k o n j u g a t - d i a m e t r a r s q v a -
d r a t e r är k o n s t a n t o c h lika med summan af a x -
larnas qvadrater.
5 9 . Om man genom ändpunkterna af tvänne konjugat-
diametrar 2a, 2/9 drager tangenter till ellipsen, uppkommer
en omkring ellipsen omskrifven parallelogram, hvars ytinne-
håll uttryckes genom 4a5sin(i/;—(p). För att finna värdet
af denna expression återgå vi till formeln (10), som genom
qvadrat-termernas upplösning i faktorer kan skrifvas
a cos $2 « c o s p asm<p aemf_^
a ' a b ' b
Då man här utbyter en af faktorerna i hvardera termen
mot dess eqvivalenta uttryck enligt formlerna (13), erhålles
 75

aft (sini//cosp— cosi^sin^)

ab 1,
hvaraf
(16) a/9 sin (^0— f)=zab,
eller i ord uttryckt:
Y t a n af den p a r a l l e l o g r a m , som u p p r i t a s på
t v ä n n e k o n j u g a t - d i a m e t r a r , är k o n s t a n t o c h lika
m e d r e k t a n g e l n af axlarna.
Den inskrifna parallelogram, som uppkommer, när man
sammanbinder ändpunkterna af tvänne konjugat-diametrar,
utgör hälften af förut nämde omskrifna parallelogram och
har således äfven ett konstant ytinnehåll.
60. E l l i p s e n s e q v a t i o n hänförd till t v ä n n e
k o n j u g a t - d i a m e t r a r . — I stället för de rätvinkliga koor-
dinater, som hittills blifvit använda, skola vi införa ett nytt
koordinat-system, hvars axlar O X , OY' utgå såsom förut
från ellipsens medelpunkt, men göra vissa vinklar <p, ip med
den ursprungliga »-axeln, nämli-
Fig. 3 4 .
gen f = X O X , tf/ = YOX. Mel-
lan de ursprungliga koordinaterna
x, y för en punkt P och koordi-
naterna för samma punkt i det
nya systemet, hvilka vi beteckna
med f, jy, existera (enligt § 10, ~X
2:o) följande relationer
x = £cosp + ^ C O S I ^ ,
y = i sin f + rj sin ip.
Är nu P en punkt på ellipsen, så har man ^ + — = 1

samt, då förut nämda värden för x och y här insättas,

(ccos$? + jycosi/^) (f sin + jysini/>)
2 2

a o
eller utveckladt
cos <p sin <p COS 1p sin* i/A
b" ~~a^~' +
cos tp cos rp sin f sin ty
f

+ 2 + )f?=l.
 76

Yinklarna <p och i/> äro hittills arbiträra; men när den be-
stämning tillkommer, att de nya axlarna skola bilda ett sy-
stem konjugat-diametrar, inträder mellan tp och iy relationen
(12), hvar igenom koefficienten för fy försvinner. Till följe
af eqvationerna (10) och (11) reducerar sig då äfven koeffi-
1' 1
cienten för f till
2
och koefficienten för k till
2
der a
a 2
' /? '
2

och beteckna de båda halfdiametrarna, och man erhåller

C 2
77 2

(17) f . =
Sådan är den sökta eqvationen för en ellips i det nya
koordinat-systemet. Gör man turvis ij = 0 och £ = 0 , finner
man, att ellipsen skär f-axeln på afståndet + a och )y-axeln
på afståndet ± /? från origo; de båda konjugat-diametrarnas
längder äro således 2a och 2/9, hvilket öfverensstämmer med
vårt antagande.
Då eqvationen (17) endast innehåller qvadraterna af £
och t], så svai'a mot hvarje värde af i tvänne värden af ^,
som äro lika stora men af motsatta tecken, samt likaledes
mot hvarje värde af -q tvänne lika stora men motsatta
värden af c- Häraf följer, att den ena axeln halfverar
de kordor, som äro parallela med den andra, hvilket
ytterligare bekräftar den redan kända egenskapen hos kon-
jugat-diametrar.

61. Vi hafva för ellipsen, hänförd till ett system kon-

jugat-diametrar, funnit en eqvation (17), som i ingenting
annat skiljer sig från ellipsens eqvation i afseende på ax-
larna, än att de nya koordinaterna f, TJ äro snedvinkliga.
Om man i detta snedvinkliga system enligt samma metod,
som ofvan (§ 45) blifvit följd, söker eqvationen för en tan-
gent, har man endast att substituera «, /?, f, TJ i stället för
a, fe, x, y och räkningen blifver i öfrigt oförändrad. Tan-
gentens eqvation blifver således af samma form som i det
rätvinkliga systemet, nämligen
 77

der f , rf äro koordinater för tangeringspunkten och f, rj

tangentens löpande koordinater.
Samma resonnement som förut (§§ 52, 53) leder äfven,
utan någon annan förändring än den antydda substitutionen,
till bestämning af den inbördes relationen mellan tvänne
konjugat-diametrar; så att, om deras vinkelkoefficienter i det
snedvinkliga systemet betecknas med ji, ju', man i öfverens-
stämmelse med (9) har formeln

W =
~f?
Här igenom erhållas några nya teorem:
I. Om man från en punkt på f ö r l ä n g n i n g e n af
en d i a m e t e r d r a g e r tvänne t a n g e n t e r till e l l i p s e n ,
så halfverar diametern den körda, som sammanbin-
der t a n g e r i n g s p u n k t e r n a .
Ty om denna diameter tages till a-axel och g, rf äro
koordinater för den ena tangeringspunkten samt f", rf' för
den andra, så är afståndet från origo till den punkt, der de
båda tangenterna sammanträffa,
3 2

a _ a

hvaraf £" — f, samt, till följe af ellipsens eqvation, rf' — —rf.

II. Om en p a r a l l e l o g r a m är o m s k r i f v e n omkring
en e l l i p s , så b e s t ä m m a dess d i a g o n a l e r r i g t n i n -
garna af t v ä n n e k o n j u g a t - d i a m e t r a r .
Ty den koi'da, som sammanbinder tvänne närliggande
tangeringspunkter, halfveras af den ena diagonalen och är
parallel med den andra.
III. T v ä n n e efter b e h a g dragna k o n j u g a t - d i a -
metrar OE, OF afskära af t a n g e n t e n i en gifven
punkt O s t y c k e n OE, OF, hvilkas p r o d u k t är k o n -
stant och lika med q v a d r a t e n af den h a l f d i a m e t e r
OD, som är p a r a l l e l med tangenten.
Diametrarna 00, OD, af hvilka den ena går genom
tangeringspunkten och den andra är parallel med tangen-
ten, äro konjugat-diametrar; vi taga den förra af dem till
 78

W g
- 3 5 -
abskiss-axel, den senare till or-
dinat-axel samt beteckna OG med
a, OD med /?. Om nu

äro eqvationer för konjugat-dia-

metrarna OE, OF, så har man

/¥=--»•
Men punkterna E och P hafva samma abskissa OC — a;
deras ordinator äro derför /UA = — GE. FIA = CF, och man
har följaktligen
GE .GF= — (1/1(1*= {?,

hvaruti det uppstälda teoremet innehålles.

Sjette Kapitlet.

Om h y p e r b e l n .

62. Orten för en punkt P, hvars afstånd från tvänne

fasta punkter F, F' hafva en konstant differens, kallas hy-
p o r b e l ; de fasta punkterna kallas b r ä n p u n k t e r och en
rät linie, som man från någondera bränpunkten drager till
hyperbelns periferi, får namn af b r ä n p u n k t s r a d i e (radius
vector).
H y p e r b e l n s eqvation. — I det följande betecknar
. .
pig 36 2a den konstanta skilnaden
y mellan radii vectores PF'
och PF samt 2c afståndet
mellan bränpunkterna FF'.
Vidare antages ett rätvink-
—'X ligt koordinat-system OX,
OY, dervid origo O half-
verar linien FF', så att OF
= OF'= c och »-axeln sam-
manfaller med OF samt
 79

axeln är vinkelrät der imot. Om då PM dragés vinkelrät

mot OX, så äro koordinaterna för punkten P x—OM,
y=MP och man har F'M — x + c, FM=x-—c samt
PF' = Ylx + cf + y*, PF = V(x — cy + y\
För positiva värden af * är nu alltid (* + c) > (x—c) , så- 2 2

ledes PF'>PF och PF'—PF=2a; för negativa värden är

der imot (x — c)*>(x + c) , således PF>PF'
2
och PF—PF'
— 2a. Hyperbelns analytiska definition kan således sam-
manfattas i formeln
V(x + cy + y* — M{x — c)* + 3,'= ± 2a,
der det öfra tecknet gäller för positiva, det nedra för ne-
gativa värden af x.
Grenom den senare radikalens öfverflyttning i högra
membrum och upphöjande till qvadrat erhålles
+ aV(x — c ) + y = cx — a ;
2 2 %

genom förnyad upphöjning till qvadrat och hyfsning finner man

(c — a > — a , y = a (c — o, ).
2 2 2 ä 2

Emedan skilnaden mellan två sidor i triangeln PFF' är

mindre än den tredje, så är 2 a < 2 c eller c > a . Vi kunna
derför sätta
c — 2

då före gående eqvation blifver

eller genom division med a 6 2 2

2 2

a) —y-=i x

K
' a
2
V
Sådan är under dess enklaste form hyperbelns eqvation i
rätvinkliga koordinater. Mellan den samma och ellipsens
eqvation existerar en anmärkningsvärd analogi. För att
öfvergå från den ena till den andra behöfver man nämligen
endast förändra tecknet för V.
6 3 . D i s k u s s i o n . — Emedan eqvationen (1) endast
innehåller qvadraterna af x och y, motsvaras hvarje punkt
(x, y) på hyperbeln af en symmetrisk punkt (x, —y) på
motsatt sida om »-axeln samt af en annan symmetrisk punkt
V) på motsatt sida om y-axeln. Hyperbeln är följ-
 80

aktligen symmetrisk i afseende på båda dessa axlar och

består således af fyra kongruenta delar, belägna i hvar sin
axelvinkel. Då vidare punkten (as, y) jämväl motsvaras af
en fjerde punkt (— as, — y ) med motsatta koordinater och
sist nämda punkter tydligen ligga i rät linie med och på
lika afstånd från origo, så följer häraf, att origo halfverar
alla genom den samma dragna kordor till hyperbeln. Punk-
ten O kallas af sådan anledning hyperbelns m e d e l p u n k t .
Om man i eqvationen (1) gör y—0, fås x— ± a; hy-
perbeln skär således as-axeln i tvänne punkter A, A' belägna
på hvar sin sida om medelpunkten O och på lika afstånd a
ifrån denna. Linien AÄ — 2a kallas hyperbelns träns v e r -
s a l - a x e l och punkterna A, A dess t o p p a r (vertices).
Göres x = 0, finner man för y tvänne imaginära värden y —
± bV— 1, hvaraf följer, att hyperbeln alls icke råkar y-axeln.
Imellertid tager man äfven på denna axel tvänne punkter
B, B' på lika afstånd b från origo och kallar linien BB'
= 26 hyperbelns k o n j u g a t - a x e l .
Eqvationen (1) satt under formen

y=+^Va^V
y
~a
utvisar, att as ej kan vara mindre än a , emedan y då blefve
2 2

imaginär, och att as således ej kan få något värde mellan

—a och + a. Häraf följer, att om man genom punkterna
A, Ä drager tvänne räta linier vinkelrätt mot transversal-
axeln, ingen punkt af hyperbeln kan falla mellan dessa
linier. För x — a är y=0; för hvarje värde af x större än
a får y tvänne lika stora värden af motsatta tecken och
dessa värden tillväxa i oändlighet, när as ökas oändligt.
Hyperbeln består således af tvänne från hvar andra skilda, i
afseende på konjugat-axeln symmetriskt belägna branscher,
af hvilka hvardera har en oändlig utsträckning såväl öfver
som \mder transversal-axeln.
64. Mekanisk u p p r i t n i n g af h y p e r b e l n . — För att
konstruera en hyperbel genom en kontinuerlig rörelse, kan
man betjena sig af en tråd och en lineal. Trådens ena ända
fästes vid bränpunkten F, den andra vid ändpunkten G af
 81

en lineal, som är vridbar omkring F i .

g 37 .
den andra bränpunkten F'. Om
nu tråden med ett stift hålles spänd
emot linealen, under det denna vri-
des omkring, så beskrifver stiftet
en hyperbelbåge. Ty PF' — PF
är i hvarje läge af linealen lika
med den konstanta skilnad, som
eger rum mellan linealens längd
GF' och trådens längd GPF.
Hyperbelns andra branch erhålles på samma sätt, då
linealen vrides omkring bränpunkten F.
6 5 . H y p e r b e l n s b r ä n p u n k t e r äro belägna på trans-
versal-axeln på lika afstånd c från medelpunkten åt hvar-
dera sidan. Af don i § 62 uppstälda relationen c •— a — 2 1

b\ eller
c* = a* + b\
följer, att c är hypotenusa i en rätvinklig triangel, hvars
kateter utgöras af hyperbelns half-axlar. Äro dessa gifna,
finnas bränpunkterna alltså, då man af transversal-axeln åt
hvardera sidan om medelpunkten afskär stycken lika stora
med afståndet mellan transversal- och konjugat-axlarnas
ändpunkter.
Med e x c e n t r i c i t e t i e n hyperbel förstås afståndet mel-
lan bränpunkterna uttryckt i transversal-axeln såsom enhet.
Betecknas excentriciteten med e, har man således
c

a
hvaraf
c — ae och 6 = c — a = a ( e — 1),
2 2 2 2 2

det är
b = aVe*~l, eller - = V — 1. e
2

Excentriciteten sålunda definierad är ett abstrakt tal större

än enheten, emedan c > a.
6 6 . Radii vectores för en punkt P på hyperbeln kunna
enkelt uttryckas genom abskissan * för samma punkt.
Sättes nämligen PF=r, PF' = r\ har man
Lindelöf, Geometri. R
 82

r = (z — y + y\ r* = ( + cy + y\
2
C X

hvaraf
r" — r 2
= (r + r) (r—r) = 4c*.

Då nu
r' — r~ ±2a
enligt hyperbelns definition, så blifver

= ± Aex.
r 4- r = x
a
Halfva skilnaden och halfva summan af sist anförda formler
gifva

[r = ± I —k — a I= ± (ex — a),

11 = + I —x + a I = + (ea? + a),

hvarvid öfra tecknet gäller för positiva, det nedra för nega-
tiva värden af x.
För rektangeln af radii vectores fås häraf följande uttryck
rr ~ —
a
Dessa formler blifva framdeles af nytta.
Med p a r a m e t e r i en hyperbel förstås den körda, som
genom bränpunkten dragés vinkelrät mot transversal-axeln.
Om man i eqvationen r = ex — a gör * = ae, finner man
62
för halfva parametern p värdet p — a ( e — 1) = —, hvaraf 2

OJ

a : b = b :p, d. ä.: parametern u t g ö r t r e d j e p r o p o r -

t i o n a l e n till t r a n s v e r s a l - och k o n j u g a t - a x e l n .

6 7 . H y p e r b e l n s a s y m p t o t e r . — Jämföres hyper-
belns eqvation under formen

V = + -VaT^a 2

med eqvationen af första graden

b
 83

som representerar diagonaler-

Fig.
na OH, OK till den på ax-
larna konstruerade rektangeln,
så finner man, att mot samma
abskissa x = OM svarar på li-
nien OK en punkt Q och på
hyperbeln en punkt P, hvilkas
ordinator äro

MQ=-x, MP = — Vx ^ol\
T

a a
Afståndet mellan dessa punk-
ter är således
PQ = _ ( — \ * — x x a'),

eller, om täljare och nämnare multipliceras med x + Va;*.— a',

PQ =
* + vx*—a 2

Detta uttryck minskas oupphörligen och kan blifva mindre

än hvilken gifven qvantitet som helst, om x ökas i oänd-
lighet. Häraf följer, att hyperbelbågen AP närmar sig oupp-
hörligen till räta linien OQ, så att afståndet mellan dem
blifver huru litet som helst, utan att dessa linier likväl nå-
gonsin sammanträffa. Räta linien OQ kallas af sådan an-
ledning a s y m p t o t till hyperbeln, nämligen till de bågar,
som falla inom första och tredje axelvinkeln. Linien OK
är likaledes asymptot till de hyperbelbågar, som falla inom
andra och fjerde axelvinkeln.
Hyperbeln har således två rätvinkliga asymptoter, som
sammanfalla med diagonalerna till den på axlarna konstru-
erade rektangeln. Eqvationen för den ena är y = —x, för
b
den andra y- Dessa eqvationer kunna äfven skrifvas
a
y__ % y .
- + f =0.
Q

a b
Genom deras hopmultiplicering erhålles en eqvation af an-
dra graden
 84

(3) ^ = 0,
som på en gång representerar båda asymptoterna.
Hvardera asymptoten gör med transversal-axeln en vin-

kel, hvars tangent är ~ . Är a = &, blifva asymptoterna vin-

kelräta mot hvar andra och hyperbeln kallas då lik si di g.

68. H y p e r b e l n s tangent. — Det förfarande, som

i § 45 blifvit användt med afseende på ellipsen, leder äfven
till bestämning af hyperbelns tangent. Sjelfva räkningen
undergår ingen annan förändring, än att b öfver allt er-
2

håller motsatt tecken. Eqvationen för hyperbelns tangent

blir derför

eller
(i)
w
a 2
6 '
2

der x', y' äro koordinater för tangeringspunkten och », y

beteckna tangentens löpande koordinater.
Abskissan för den punkt, der tangenten skär »-axeln,
a'
är den utgör således tredje proportionalen till x och a,
hvar igenom ett medel erhålles att konstruera tangenten.
V
För tangentens afskärning med y-axeln är ordinatan -.
Ju mer x och y' tillväxa, det är, ju längre kontakts-
punkten allägsnar sig från origo, desto mindre blifva de
a %
V
segment —, , som tangenten afskär af axlarna och desto
;

x y
mer närmar sig tangenten till origo. Yinkelkoefficienten
6V
—z—, närmar sig dervid tillika en gräns, som är lätt att be-
a y ° ° 1

stämma. Ty då (*', y') är en punkt på hyperbeln, har man

 85

hvaraf synes, att för oändligt tillväxande värden af *' för-

hållandet närmar sig en viss ändlig gräns ± - och att

hvilket är asymptotens vinkelkoefficient. Asymptoten är

således det gränsläge, hvartill tangenten närmar sig oupp-
hörligen, då kontaktspunkten ailägsnar sig oändligt; man
kan derför säga, att asymptoten är tangent till hyperbeln
i en oändligt aflägsen punkt.

Ofvanståendo formler visa tillika, att — är det största

a

nummervärde förhållandet —, kan uppnå, och att följakt-

ligen — är det minsta möjliga värde för tangentens vinkel-

koefficient, hvaraf man åter kan sluta, att tangentens lut-

ning mot transversal-axeln alltid är större (d. ä. närmare
90°) än asymptotens.
6 9 . Tangenten h a l f v e r a r vinkeln m e l l a n radii
v e c t o r e s . — Ty antag, att PT tangerar hyrperboln i P
(*', y') och drag radii vectores PF, PF'. Då nu

OT=—„ OF = OF' = c = ae, J l 8 . S9 .

F'P = r' — ex' + a, FP = r — ex — a,

(§ 66), så är /

hvaraf
F'T_ r'
~FT~V
Enligt Eucl. TI, 3 är således vinkeln TPF' = TPF.
Ur denna sats kunna åtskilliga teorem härledas:
I. Orten för den p u n k t if, der p e r p e n d i k e l n
från f o c u s råkar t a n g e n t e n , är en cirkel u p p r i t a d
 86

på t r a n s v e r s a l - a x e l n s å s o m d i a m e t e r . — Ty då FG
är vinkolrät mot PT, blifva trianglarna PKF och PKG kon-
gruenta; man har således PF — PG och FK = KG. Då nu
FG är skuren midt i tu i punkten K och FF' likaledes är
skuren midt i tu i punkten 0, så är OK parallel med F'G
och lika med \F'G. Men F'G = F'P — PF=2a; alltså är
OI = . s

II. Om man från en y t t r e p u n k t P d r a g e r t v å

t a n g e n t e r PM, PM t i l l h y p e r b e l n , så g ö r a dessa
båda t a n g e n t e r l i k a s t o r a v i n k l a r , M P F , MPF' med
de räta linier, s o m sammanbinda punkten P med de
båda b r ä n p u n k t e r n a .
Ty om man af MF' afskär ett stycke MN = MF samt
af MF ett stycke MW = MF', så blifva trianglarna PMF,
PMN kongruenta, emedan MF = MN, MP gemensam och
PMF = PMN. På samma sätt blifva trianglarna PMN.
PMF' kongruenta. Häraf följer
Fig. 40.
nu, att äfven trianglarna PFN',
PNF' äro kongruenta, emedan
sidorna i den ena äro lika stora
med hvar sin af sidorna i den
andra, PF=PN, PN' — PF',
FN' ~ F'N = 2a. Följaktligen
äro vinklarna FPW, NPF' lika
stora. Tager man bort den
gemensamma NPW, blifva de
återstående FPN, FPN' och
således äfven deras hälfter FPM, F'PM lika stora.

III. R e k t a n g e l n af de p e r p e n d i k l a r , som från

b r ä n p u n k t e r n a f ä l l a s m o t en t a n g e n t , är k o n s t a n t
och lika med q v a d r a t e n af halfva k o n j u g a t - a x e l n .
— Att i fråga varande rektangel är konstant, bevisas på samma
sätt som motsvarande teorem angående ellipsen (§ 50); att
den är = b', inses, om man betraktar tangenten i vertex;
ty perpendiklarna från bränpunkterna mot denna tangent
äro c + a, c — a och deras produkt är c 2 — a* = b . i
 87

70. N o r m a l e n PH är vinkelrät mot tangenten; dess

vinkelkoefficient är derför — o c h dess eqvation

(5) y
- y
— t v 0
" - * ) '

då a;', y' äro koordinater för den punkt P på hyperbeln,

genom hvilken normalen är dragen.
N o r m a l e n gör lika s t o r a vinklar FPH, VPK med
radii v e c t o r e s samt half- Fig. 4 1 .

v e r a r v i n k e l n PPG m e l -
lan d e n ena r a d i u s v e c -
t o r o c h f ö r l ä n g n i n g e n af
den andra. — Ty då tan-
genten PT är vinkelrät mot
normalen HK och der jämte
halfverar vinkeln mellan radii
vectores, så är TPF — TPF',
TPH = TPK och följaktligen
P P f l = F'PK= GPH.
b V
Normalen skär »-axeln på afståndet OH=x -\ —r

a s
+ 6s a
x = - i * ' = eV från origo. Då nu OF = ae, så är

FH=e*x—ea=^e(ex—a) = er. I triangeln PFH har

man således
sin FPH FH_er
• = e, d. ä.
sinPHF FP
b\r r
n o r m a l e n gör med radius v o c t o r o c h med t r a n s v e r -
s a l - a x e l n v i n k l a r , h v a r s sinus hafva till hvar andra
e t t k o n s t a n t f ö r h å l l a n d e = e.
Af de båda satser, som nu blifvit bevista, framgå föl-
jande egenskaper hos hyperbeln i afseende å dess förmåga
att återkasta och bryta ljusstrålar.
I. Strålar (FP), som u t g å från ena b r ä n p u n k -
ten, återkastas från h y p e r b e l n i en sådan r i g t -
n i n g (PG), som om de k o m m e från den andra brän-
punkten.
 88

II. T ä n k e r man s i g h y p e r b e l b å g e n P s å s o m åt-

s k i l j a n d e t v ä n n e media med o l i k a b r y t n i n g s f ö r m å g a
(det tunnare till venster, det tätare till höger), mellan
h v i l k a b r y t n i n g s k o e f f i c i e n t o n är lika m e d h y p e r -
b e l n s e x c e n t r i c i t e t , så b l i f v a de strålar, som u t g å
från den a f l ä g s n a r e b r ä n p u n k t e n F', e f t e r b r y t n i n -
gen p a r a l l e l a med t r a n s v e r s a l - a x e l n .
Ty då F'PK=FPH och LPH=PHF, så är
sin F'PK sinPPff , . . „ .
e = brvtnmgskoemcienten.
x A
— — = - = - = . = — — . y r , =
sm LP H sin PHF " °
Vore F'P den infallande strålen, så blefve följaktligen PL
den brutna strålens väg.

71. Om man i normalens eqvation gör y — 0, finner

Vx
man x — x' = MH - — j - , hvaraf

För x = 0 finner man likaledes y — y' = JViC = - p r > hvaraf

Man har följaktligen

Pff_6 2

P2f~V'

P f f . P # = « V ^ + ^ = = r r ' , (jämf. § 66),

der r och / beteckna radii vectores för punkten P. Här

igenom erhålles följande teorem:
De segment PH, PK, som axlarna afskära af en
normal, dragen g e n o m hvilken punkt som helst P
på h y p e r b e l n , hafva till hvar andra ett k o n s t a n t f ö r -
h å l l a n d e = V : a, , och r e k t a n g e l n af dem är lika mod
2

r e k t a n g e l n af radii v e c t o r e s för p u n k t e n P.

72. Tvänne hyperbler, hvilka äro så beskaffade, att

den enas transversal-axel utgör den andras konjugataxel
och tvärt om, kallas k o n j u g a t - h y p e r b l e r . Då
 89

är eqvationen för den ena hyper-

beln hänförd till axlarna, nämligen
för den, hvars transversal-axel sam-
manfaller med se-axeln, så är i sam-
ma system
V * , x
i = 1 eller -• — 1
b' a' a' V 1

eqvation för dess konjugat-hyperbel.

Tvänne konjugat-hyperbler hafva äfven gemensamma
asymptoter. I båda äro bränpunkterna på samma afstånd
c = Va + b från medelpunkten, men excentriciteterna hafva
2 %

det oaktadt i allmänhet olika värden, nämligen i den ena

och ^ i den andra hyperbeln.

Det är tydligt, att, med undantag af asymptoterna,

hvarje rät linie, som dragés genom medelpunkten, råkar en-
dera hyperbeln i två motsatta punkter, men icke råkar den
andra. Denna sats kunde äfven bevisas direkt, om man
sökte hyperbelns genomskärning med en rät linie y = mx,
gående genom origo.
73. Diametrar. — På samma sätt som i § 52 kan
man bevisa, att diametern eller den linie, som halfverar
parallela kordor till hyperbeln, är en rät linie gående genom
medelpunkten. För att på hyperbeln tillämpa den deduk-
tion nämde § innehåller, behöfver man endast öfver allt
förändra tecknet för & . Man finner då mellan vinkelkoef-
ä

ficienten m för de parallela kordorna och vinkelkoefficien-

tcn m' för den diameter, som halfverar dem, den symme-
triska relationen
b 2

(6) mm
som utvisar, att omvändt m är vinkelkoefficient för diame-
tern till de kordor, hvilkas vinkelkoefficient är m'. Genom
ni och ni bestämmas således rigtningarna af två diametrar,
 90

af hvilka hvardera halfverar de kordor, som äro parallela

med den andra, och hvilka af sådan anledning kallas kon-
jugat-diametrar.
Yille man bestämma inbördes rigtningen mellan paral-
lela kordor till konjugat-hyperbeln och deras diameter, egde
man att i § 52 förändra tecknet för a och man skulle mel-
2

lan m och m' finna samma relation (6), som ofvan. Häraf
kan man sluta, att tvänne konjugat-hyperbler hafva gemen-
samma konjugat-diametrar.
Relationen (6) utvisar, att m och ra' hafva samma tec-
ken, samt att den ena till nummervärde är mindre, den an-
dra större än ^ med undantag af den speciella händelse, då

m = TO', i hvilket fall bådas nummervärde är ^. Vi draga

häraf den slutsats, att båda diametrarna ligga inom samma

axelvinklar, antingen första och tredje, eller andra och fjerde,
på hvar sin sida om en asymptot, från hvilken de aflägsna
sig eller till hvilken de närma sig samtidigt, så att asymp-
toten sjelf sammanfaller med sin konjugat-diameter.
Då konjugat-diametrarna befinna sig på olika sidor om
en asymptot, kan blott den ena af dem råka hyperbeln, den
andra icke; den förra halfverar de kordor, som falla inom
endera branchen af hyperbeln; den andra der imot de kor-
dor, som gå från den ena branchen till den andra,
I öfverensstämmelse med § 54 finner man, att tvänne
s u p p l e m e n t a r - k o r d o r till hyperbeln, det är tvänne kor-
dor, som från en punkt på hyperbeln dragas till ändpunk-
terna af en diameter, äro parallela med ett system konju-
gat-diametrar.
En rät linie, som tangerar h y p e r b e l n i ändpunk-
ten af en diameter, är parallel med k o n j u g a t - d i a -
metern. — Ty om x, y äro koordinater för tangerings-
bx 2
y
punkten, så är - — vinkelkoefficient för tangenten samt —
i

vinkelkoefficient för den genom samma punkt dragne dia-

 91

metern; och dessa värden insatta för m och m satisfiera

eqvationen (6).
Om <p och ip äro de vinklar, som konjugat-diametrarna
göra med transversal-axeln, blir eqvationen (6)

tang <p tang ty =

OJ

För a = b reduceras den samma till tang <p tang ty — 1, eller

tang $o = cos t//. I den liksidiga hyperbeln äro således vink-
larna ty hvar andras komplement; och enär asymptoten
då gör lika vinklar med båda axlarna, måste den samma i
detta fall jämväl halfvera vinkeln mellan två konjugat-
diametrar.

74r. H y p e r b e l n hänförd t i l l tvänne k o n j u g a t -

diametrar. — Beteckna *, y koordinaterna för en punkt
på hyperbeln i det rätvinkliga systemet, och f, rj koordina-
terna för samma punkt, hänförd till tvänne konjugat-diamet-
rar, af hvilka den ena gör vinkeln <p, den andra vinkeln ty
med transversal-axel, så är
x = fcos <p + jycos V,
y = f sin <p + rj sin ty.
När dessa värden insättas i eqvationen
2 2

a fc 2
' 2

försvinner koefficienten för fy till följe af relationen

62

tang <p tang ty — —r„ eller

cos <p cos ty sin cp sin ty

som eger rmn mellan tvänne konjugat-diametrar, och hy-
perbelns eqvation i det snedvinkliga systemet reduceras till

(cos y sin {p\ / o o s ^ sin i/A ,

2 2 2 2

b * ~ ) S +
v ~ p ~~

Om nu (p bestämmer den diameter, som faller mellan

asymptoten och transversal-axeln, så är tang ^ 2

det är
 92

sinV b 2
cosV sin G> 2
, b1

<-~i eller — ~ - > . Men da är tang ty>^.

c o s ^ a*
2
a 2
b
cos ii' sin ty
— ^ — < — p — . Af koefficienterna i vår eqvation är således
den första positiv, den andra negativ och man kan sätta
jcos {o sin ^ 1 2 2

a b 2
a' 2 2

(8)
cos 1
ty sin'ty__ 1
a b 2 2

hvar igenom hyperbelns eqvation hänförd till tvänne konju-

gat-diametrar slutligen blifver
£ 2
t? 2

eller af samma form som dess eqvation i afseende på ax-

larna. Det bör ej förgätas, att i denna eqvation $ är koor-
dinaten räknad efter den diameter, som träffar hyperbeln.
Yille man likaledes söka eqvationen för konjugat-hy-
perbeln i afseende å samma diametrar, hade man att i stal-
2 2 2 4

let för eqvationen —%—p=l taga till u t g å n g s p u n k t — ^

= — 1 , det är att förändra tecknet för högra membrum.

Räkningen blefve i öfrigt den samma och man skulle finna
för f och 7 j samma koefficienter som förut. Häraf följer,
2 2

att om (9) är eqvationen för en viss hyperbel, hänförd till

ett system konjugat-diametrar, eqvationen för dess konjugat-
hyperbel i samma koordinat-system är

a 2
/9 2

Hyperbeln (9) råkar f-axeln på afstånden + a från origo,

men icke ij-axeln. Motsatsen eger rum med konjugat-hy-
perbeln; den råkar ondast jy-axeln på afstånden ± /? från
origo. Man tillskrifver derför de båda konjugat-diametrarna
respektive längderna 2a och 2/?.

7 5 . Relationerna (7), (8) äro analoga med dem, som

vi i § 57 funnit för ellipsen och kunna undergå dylika trans-
formationer. Eqvationen (7) kan sättas under formen
 93

a cos <p a sin <p

a b
fl sin ty"~ fl cos ty'

b a
Här är till följe af (8) såväl skilnadcn mollan täljarenas
qvadrater, som skilnaden mellan nämnarenas qvadrater lika
med 1 och hvardera bråket således (jämf. noten § 58) lika
med ± 1, h varvid åter det öfre tecknet bör tagas, emedan
de gifna bråken tydligen äro positiva. Följaktligen är
a cos <p _ fl sin ty a sin <p fl cos ty
a b ' b a
Af dessa formler i förening med (8) erhålles
2
a cos $o—fl cos ty=
2 2
a, 2 2

2
a sin <p — fl sin ip = — 6 ;
2 % 2 2

d. v. s. skilnaden m e l l a n qvadraterna af tvänne k o n -

j u g a t - d i a m e t r a r s p r o j e k t i o n e r på h v a r d e r a a x e l n
är konstant. Genom addition af sist anförda eqvationer
framgår
« _ ,9* = a' —b';
2

skilnaden mellan tvänne k o n j u g a t - d i a m e t r a r s q v a -

d r a t e r är k o n s t a n t och lika med s k i l n a d e n mellan
axlarnas qvadrater.
Man finner ytterligare, liksom i § 59, relationen
aflsin(ty — <p) — ab,
som innebär, att y t a n af den p a r a l l e l o g r a m , som upp-
ritas på t v ä n n e k o n j u g a t - d i a m e t r a r , är k o n s t a n t
och lika med r e k t a n g e l n af axlarna.
Relationen a — / 3 = a — & utvisar, att om a och b
2 2 2 2

äro olika, a och fl jämväl äro olika och hyperbeln ej eger

något par lika stora konjugat-diametrar; men att der imot,
om a = b, äfven a = fl, och att således i den liksidiga hyper-
beln hvilka två konjugat-diametrar som helst äro lika stora.
76. Om den i § 74 omförmälda koordinat-transforma-
tionen verkställes äfven med afseende å eqvationen
2 2

2 Z, 2 ?
a b
hvilken enligt § 67 representerar båda asymptoterna, blir
 94

eqvationen för dessa, hänförd till tvänne konjugat-dia-

metrar 2a, 2/9,

£ - £ = 0
a 2
y? 2
'
hvaraf

Mot hvarje värde på den ena koordinaten svara såle-

des tvänne lika stora och motsatta värden på den andra.
Här igenom erhållas följande teorem:
I. H v a r j e d i a m e t e r halfverar de räta l i n i e r
(asymptot-kordor), som dragas från ena a s y m p t o t e n
till den andra p a r a l l e l t med k o n j u g a t - d i a m e t e r n .
Med andra ord: h y p e r b e l n och dess a s y m p t o t e r hafva
gemensamma konjugat-diametrar.
II. A s y m p t o t e r n a sammanfalla m e d d i a g o n a -
l e r n a till h v i l k e n s o m h e l s t af de p a r a l l e l o g r a m -
mer, som u p p r i t a s på två k o n j u g a t - d i a m o t r a r .
Eqvationen för dessa diagonaler i afseende på konjugat-
o
diametrarna är nämligen t j = ± — $, således den samma som
för asymptoterna.
IH. A s y m p t o t e r n a afskära lika stora s t y c k e n GU,
GH' af en t a n g e n t , o c h h v a r d e r a s t y c k e t är lika med
Fi
e- -
43
den h a l f d i a m e t e r OD, s o m
är p a r a l l e l med t a n g e n t e n .
Om man nämligen genom
ändpunkterna af tvänne konju-
gat-diametrar GG', DD' drager
tangenter till hyperbeln, upp-
kommer en parallelogram, hvars
sidor äro parallela med de gifna
diametrarna och hvars diagona-
ler sammanfalla med asympto-
terna; man har således GK=GW = OD.
IV. Om en rät l i n i e skär h y p e r b e l n o c h a s y m p -
t o t e r n a , så äro de d e l a r af henne, s o m på h v a r d e r a
 95

sidan inneslutas mellan Kg. 44.

hyperbeln o c h asymptoten,
lika stora.
Ty då samma diameter OM
halfverar såväl hyperbelkordan
GG' som asymptot-kordan DD',
så är MD = MU, MC = MG'
och följaktligen CD = G'D.
För en körda HH' dragen mel-
lan hyperbelns olika brancher
har man likaledes HK = H'K.
V. D r a g e r man g e n o m en punkt P på h y p e r -
beln en rät linie QQ' (fig. 43), som träffar a s y m p t o -
t e r n a i två p u n k t e r , så är r e k t a n g e l n af dessa p u n k -
ters afstånd från P lika m e d q v a d r a t e n af den half-
d i a m e t e r , som är p a r a l l e l med den gifna linien.
Ty om OG är den diameter, som halfverar QQ' och
OM=$, så är MP = MP' = ^ V f ^ 3 « 2
och MQ = MQ'^£,
a a
hvaraf
PQ = l ( £ _ V<F=V), PQ' = É$ + V F ^ j
a a
och således
PQ • PQ' = ^ — (f -2
« ) j = /? .
! 2

77. H y p e r b e l n hänförd till a s y m p t o t e r n a så-

som k o o r d i n a t - a x l a r . — Betecknar 2w vinkeln mellan
asymptoterna, så att den ena asymptoten gör vinkeln — co,
den andra vinkeln + to med transversal-axeln, och tager
man den förra asymptoten till axel för x, den senare till
axel för y, så har man att i de allmänna formlerna för koor-
dinaters transformation (§ 10, 2:o) göra a = —co, ft = co; dessa
formler reduceras då till
x = (y' -f- x') cos co,
y = (y' — x') sin to.

Observera vi dess utom, att c o s « = - , sinw=—, dåc =Va -t-&* 2

 96

är halfva diagonalen till den rektangel, som uppritas på ax-

larna, eller, med andra ord, bränpunktens afstånd från me-
delpunkten, så kunna dessa formler iifvon skrifvas
x y' + x
a c

y y —x

När dessa värden insättas i eqvationen ^ — ^ = 1, erhålles

a b
{y +*T — (y' — x'y = e\
eller genom termernas reduktion och accenternas bortlem-
nande
c"
xy = T

hvilken är den sökta eqvationen för hyperbeln hänförd till

asymptoterna.
För tangenten i en punkt (x, y') af hyperbeln finner
man i detta koordinat-system eqvationen

xy' -f" yx' — — = 2x'y'.

Fig. 45.
Tangenten skär den ena asymptoten
på afståndet OH— 2x', den andra på
afståndet OK=2y från origo. Om
man genom tangeringspunkten P dra-
K ger räta linier PM, PN parallela med
asymptoterna, så är OM = x', ON = y'.
N
Man har således OH=20M, OK =
~_1 20N, d. v. s. de s t y c k e n , som en
M. Ii t a n g e n t a f s k ä r af a s y m p to terna,
h a l f v e r a s af de l i n i e r , som g e n o m t a n g e r i n g s p u n k -
ten d r a g é s p a r a l l e l t med a s y m p t o t e r n a .
Dubbla ytan af triangeln O HK uttryckes genom
OH. OK sin HO K — 4x'y' sin 2w. Då nu produkten 4x'y' till
följe af hyperbelns eqvation är konstant = c 2 och vinkeln
CD jämväl är oföränderlig, så följer häraf, att t a n g e n t e n
till en h y p e r b e l b i l d a r med a s y m p t o t e r n a en tri-
a n g e l , hvars y t - i n n e h å l l är k o n s t a n t .
 97

Betraktar man särskildt tangenten i vertox, så finner

man, att i fråga varande triangels yta är ab eller lika med
rektangeln af half-axlarna. Samma resultat erhålles omedel-
bart, om man observerar, att triangeln OKH är fjerdedolen
af en på tvänne konjugat-diametrar uppritad parallelogram.

"78. Yi framställa här till slut några geometriska kon-

struktioner i afseende på hyperbeln.
I. H y p e r b e l n s u p p r i t n i n g g e n o m p u n k t e r , då
man k ä n n e r a s y m p t o t e r n a och en p u n k t P på hy-
perbeln. — Man drager genom P (fig. 43) så många räta
linier man behagar ifrån den ena asymptoten till den andra
och bestämmer på hvarje sådan linie en symmetrisk punkt
P', så att P och P' äro på lika afstånd från liniens änd-
punkter. Hvarje sålunda bestämd punkt P' är belägen på
hyperbeln (§ 76, IV).
II. A t t finna h y p e r b e l n s b r ä n p u n k t e r och
a s y m p t o t e r , när a x l a r n a äro gifna. — Man uppritar en
rektangel på axlarna och drager diagoualerha till den samma,
så erhållas asymptoterna. Sedan afskäres af träns versal-axeln
åt hvardera sidan om medelpunkten ett stycke lika med
halfva diagonalen till förut nämch? rektangel; der igenom
blifva bränpunkterna bestämda.
III. A t t finna a x l a r n a s l ä n g d , när b r ä n p u n k -
terna o c h a s y m p t o t e r n a äro gifna,—Man tager asymp-
toternas genomskärning till medelpunkt och uppritar en
cirkel, hvars periferi går genom bränpunkterna. Denna
cirkel skär asymptoterna i fyra punkter, hvilka samman-
bundna två och två bilda en rektangel, hvars sidor äro
parallela och lika stora med hyperbelns axlar.
IV. A t t draga en tangent till h y p e r b e l n g e n o m
en p u n k t P på den samma. —Man sammanbinder P med
båda bränpunkterna och halfverar vinkeln mellan radii
vectores. Eller annorlunda: man drager genom P linier
PM, PN (fig. 45) parallela med asymptoterna, gör MH= MO,
NK=NO och sammanbinder HK; sist nämde linie är den
sökta tangenten.
Lindelöf, Geometri. 7
 98

Y. A t t från en y t t r e punkt Q draga t a n g e n t e r

t i l l h y p e r b e l n . — Man beskrifver omkring den gifna
punkten Q en cirkel, hvars periferi går genom den ena
bränpunkten F, samt omkring den andra bränpunkten F'
en cirkel med radien 2a. Dessa cirklar skära hvar andra i
två punkter G, G. Ifrån Q dragés sedan två räta linier,
som halfvera bågarna FG och FG; dossa linier äro de
sökta tangenterna.
Läsaren behagade sjelf upprita figuren. Beviset är
analogt med det i § 49, 2:o.
Yl. A t t draga en t a n g e n t p a r a l l e l m e d en gif-
v e n rät linie. — Man drager en asymptot- (eller hyper-
bel-) körda parallel med den gifna linien samt en diameter,
som halfverar denna körda. Ändpunkterna af denna dia-
meter blifva kontaktspunkter för de två tangenter, som här
äro möjliga.
VII. A t t finna k o n j u g a t - d i a m e t e r n till en gif-
ven diameter. — Härtill erbjuda sig tre metoder:
l:o. Man drager en asymptot-korda parallel med den
gifna diametern samt en diameter, som halfverar denna
körda.
2:o. Man konstruerar enligt IV en tangent till hyperbeln
i don gifna diameterns ändpunkt; donna tangent är parallel
med konjugat-diametern och den del deraf, som faller mel-
lan asymptoterna, är lika med konjugat-diameterns längd.
3:o. Man drager tvänne supplementar-kordor, af hvilka
den ena är parallel med den gifna diametern; den andra är
då parallel med den sökta konjugat-diametern.
VIII. A t t finna axlarna till en g i f v e n h y p e r b e l .
— Man drager tvänne parallela kordor efter behag och en
rät linie, som halfverar dem. Denna linie blifver en diameter
och midten deraf är hyperbelns medelpunkt. Omkring denna
beskrifves en cirkel, som skär hyperbeln i fyra punkter.
När dessa sammanbindas två och två med räta linier, upp-
kommer en rektangel, hvars sidor halfveras af axlarna.
 99

Sjunde Kapitlet.

Om parabeln.
79. P a r a b e l kallas orten för en punkt P, hvars af-
stånd från en gifven punkt F och från en gifven rät linie
88' äro lika stora. Den gifna punkten kallas b r ä n p u n k t
(focus) och den gifna linien s t y r l i n i e (directrix) till para-
beln. Afståndet från en punkt på parabeln till bränpunk-
ten får namn af b r ä n p u n k t s - r a d i e (radius vector).
För att konstruera parabeln ge- Fig. 46.
nom punkter, drager man ordinator
eller räta linier PQ, P'Q', . .. pa- ?
rallela med styrlinien samt beskrif- J5L
ver omkring bränpunkten F cirklar, ^
hvilkas radier äro lika med afstån-
den LM, LM,. .. mellan styrlinien
och ordinatorna. Dessa cirklar skära j \
motsvarande ordinator i vissa punk-
ter P, Q, P', Q', ..., som ligga på
parabeln, emedan för hvarje sådan
punkt radius vector tydligen blifver
lika med afståndet från styrlinien.
Parabeln kan äfven uppritas genom en kontinuerlig
rörelse med tillhjelp af en tråd och en vinkelhake på föl-
jande sätt. En tråd af samma längd som vinkelhakens ena
sida AC fästes med ena ändan i C, med den andra i bränpunk-
ten F. Då nu vinkelhakens andra sida AB föres utefter
styrlinien, under det tråden medelst ett stift hålles spänd
mot sidan af vinkelhaken, beskrifver stiftet en parabelbåge.
8 0 . P a r a b e l n s e q v a t i o n . — Parabelns gestalt beror
endast af det vinkelräta afståndet FL från bränpunkten till
styrlinien, hvilket afstånd vi skola beteckna mod p. Mid-
ten O af FL taga vi till origo och låta »-axeln falla ut-
efter OF samt y-axeln vinkelrätt der imot, utefter OY.
 100

Koordinaterna för punkten P äro då x = OM, y = MP och

man har
PF = V ( a 7 ^ j 3 ) 2
+ y\ PA = L l f = * + i^p.

(z-teY + y* = +
Enligt parabelns definition är nu PF = P.4, det är

hvaraf
(1) y" — 2px,
hvilket är den sökta eqvationen för parabeln.
Denna eqvation utvisar, att * endast kan få positiva
värden, emedan i annat fall y blefve imaginär. Parabeln
ligger således till hela sin utsträckning på den sidan om
y-axeln, der x är positiv. Mot hvarje värde af * svara
tvänne lika stora värden för y af motsatta tecken; parabeln
är följaktligen symmetrisk i afseende på linien OX, som
derför kallas dess axel. Fur * = 0 är y = 0; när x till-
växer från 0 till co, tillväxer det absoluta värdet af y äf-
venledes från 0 till oo. Häraf följer, att parabeln går ge-
nom punkten O, som får namn af t o p p (vortex), samt be-
står af tvänne symmetriska armar, som sträcka sig i oänd-
lighet den ena öfvor, den andra under axeln.
Eqvationen y° = —2]>x representerar en annan parabel
med samma topp och axel som den föregående, men vänd
åt motsatt sida, det är åt det negativa x.
8 1 . Parabeln har en viss yttre likhet med hyperbeln;
men eu väsendtlig olikhet består deruti, att parabeln icke
har någon rätlinig asymptot. I sjelfva verket insor man
genast, att den ej kan ega någon med »-axeln parallel
asymptot, emedan y tillväxer i oändlighet med x. Jämför
man åter parabeln med en rät linie, som skär axeln, och i
hvars eqvation y = mx + b vinkelkoefficienten m således icke
är noll, finner man, att, för en och samma abskissa x, para-
belns ordinata är V 2j>x och räta liniens ordinata mx + b;
differensen mellan dessa ordiuator, eller afståndet mellan
parabeln och räta linien taget i rigtningen af en ordinata
utgör således mx + b — \2jax, eller

i x-V i)>
m+b 2
 101

och denna expression växer utan gräns, när x ökas oänd-

ligt; ty den första faktorn x blifver oändlig och don andra
faktorn (inom parentesen) har till gräns m. Följaktligen
aflägsnar sig räta linien mor och mer från parabeln och kan
icke utgöra en asymptot till den samma.

8 2 . R a d i u s v e c t o r u t t r y c k t i a b s k i s s a n . — En-
ligt parabelns definition är PF = PA = ML = MO + OL,
således
radius vector = x + \p.
P a r a m e t e r kallas den körda, som genom bränpunkten är
dragen vinkelrät mot axeln. Om man i föregående formel
gör. * = bränpunktons abskissa = \j>, erhålles
halfva parametern =p.
I parabelns eqvation y* = 2px är koefficienten för x således
lika med parametern. B r ä n p u n k t o n s afstånd från styr-
l i n i e n u t g ö r h ä l f t e n o c h dess afstånd från v e r t e x
en f j e r d e d e l af p a r a m e t e r n .

83. T a n g e n t . — Eqvationen för en rät linie, som

går genom tvänne punkter (x, y'), (x", y") pä parabeln är
y' — y",
y—y = (*—*)•
I följd af parabelns eqvation har man der jämte y'"==2px,
y"' =2px",
l
hvaraf y" — y" = (y' — y")(y'
2
+ y") = 2p(x' — x"),
eller
y' — y" %>
x' — x" y' + y"'
Nar detta värde insattes, blir sekantens eqvation
2p
y — y' = —, (x — %').
y 9
y + y K
'
Eqvationen för en tangent erhålles häraf, om man låter
punkten (*", y") sammanfalla med punkten (x, y'), det är
om man gör x" = y" = y'. Man finner då
V~ V' = | (x — x'),

eller genom nämnarens bortskaffande och insättning af y' 1

 102

(2) yy' =p(x + *'),

hvilken alltså är eqvationen för den räta linie, som tangerar
parabeln i punkten (x', y').
Gör man i denna eqvation j / = 0, finnes x =—x'\ den
punkt T, der tangenten träffar axeln, och ordinatans änd-
punkt M äro således på lika afstånd från vertex O. I sjelfva
vertex är tangenten vinkelrät mot axeln, emedan vinkel-
koefficienten — der blifver oändlig.
y
T a n g e n t e n g ö r l i k a stora
Fig. 47.
v i n k l a r med r a d i u s v e c t o r o c h
Y
med a x e l n . — Ty då OF = OL och
OM=OT, så är FT—ML = PN— PF;
triangeln PFT är således likbent och
vinkeln vid P lika stor med vinkeln
T. Dragés PQ parallel mod axeln,
så följer häraf, att tangenten gör lika
stora vinklar med PF och PQ.
Emedan OY är parallel med IfP, blifva TM och TP
skurna i samma proportion af linien OY; men TM är midt
i tu skuren i punkten 0; alltså är äfven TP midt i tu
skuren i punkten G. Om nu F och G sammanbindas, blifva
derföre trianglarna FGP och FGT kongruenta, emedan si-
dorna i den ena äro lika stora med hvar sin af sidorna i
den andra. Linien FG är således vinkelrät mot tangen-
ten. Härmed är bevist, att o r t e n för d e n punkt, der
p e r p e n d i k e l n från f o c u s r å k a r t a n g e n t e n , samman-
f a l l e r med den räta l i n i e , som t a n g e r a r p a r a b e l n i
vertex.

8é. Normal. — Tangentens vinkelkoefficient är —;

y
vinkelkoefficienten för parabelns normal i punkten (*', y')
v'
är således = — 2 - , och normalens eqvation

(3) y—y' = —!L (x — x').

 103

För den punkt H, der normalen skär axeln, är y = O och

z = OH=x'+p. Häraf erhålles s u b n o r m a l e n , eller nor-
malons projektion på axeln, MH=OH—OM—x+p— x'—p;
d. v. s. s u b n o r m a l o n s l ä n g d är k o n s t a n t o c h lika
med h a l f v a p a r a m e t e r n .
Då normalen är vinkelrät mot tangenten och denna gör
lika stora vinklar med PF och PQ, så följer, att normalen
PR halfverar vinkeln FPQ mellan radius vector PF och
den med axeln parallela linien PQ. Härpå beror följande
egenskap hos parabeln i afseende å dess förmåga att reflek-
tera ljuset:
Strålar, s o m i n f a l l a p ä r a l l e l t med axeln, sam-
manträffa efter r e f l e x i o n e n i p a r a b e l n s bränpunkt,
och tvärt om: strålar, som utgå från b r ä n p u n k t e n ,
å t e r k a s t a s i en med a x e l n p a r a l l e l r i g t n i n g .
På denna egenskap grundar sig inrättningen af spe-
gel-teleskoper, bränspoglar, reverberer, m. m.
85. D i a m e t r a r . — Diameter till en parabel kallas
hvarje linie, som halfverar ett system parallela kordor. Vi
beteckna med
y = mx + k
eqvationen för hvilken som helst af de parallela kordorna,
hvarvid koefficienten m äf konstant, men termen k varierar
från den ena kordan till den andra. Då man mellan denna
och parabelns eqvation
2
y = 2px
eliminerar x, erhålles eqvationen

y —-y + — = o,
* ra '
hvars rötter y , y^ äro ordinator för kordans ändpunkter.
x

Rötternas summa är, såsom bekant, lika med andra termens

koefficient tagen med ombytt tecken, och halfva denna sum-
ma uttrycker ordinatan för kordans midt. Om man med
x , y betecknar koordinaterna för sist nämde punkt (mid-
0 0

ten af kordan), så är följaktligen

ii — p
 104

Då denna eqvation är oberoende af k, gäller den samma för

midten af hvarje körda, hvars vinkelkoofficient är m och
representerar således orten för de parallela kordornas mid-
ter. Af eqvationens form synes, att denna ort är en med
»-axeln parallel rät linie, hvars konstanta ordinata eller

afstånd från axeln är —. I p a r a b e l n u t g ö r h v a r i e dia-

m 1
o j

meter, eller halfveringslinie för p a r a l l e l a kordor,

en rät l i n i e , s o m är p a r a l l e l m e d a x e l n .
Yore diameterns afstånd y från axeln bokant, blefve
Q

rigtningen af de kordor, den samma halfverar, bestämd ge-

nom vinkelkoefficionten

Vo
V

Men — är tillika vinkelkoefficient för parabelns tangent i

ändpunkten af samma diameter, hvaraf följer, att:
T a n g e n t e n t i l l p a r a b e l n i ä n d p u n k t e n af en dia-
m e t e r är p a r a l l e l m o d do k o r d o r , som af samma dia-
meter halfveras.
8 6 . P a r a b e l n h ä n f ö r d t i l l on d i a m e t e r o c h t i l l
t a n g e n t e n i diameterns ändpunkt såsom koordinat-
axlar. — Öfvergången från det hittills begagnade rätvink-
liga systemet till det nya snedvinkliga skor genom en dub-
bel transformation; den erfordrar såväl flyttning af origo, som
förändring af i/-axelns rigtning. Tänker man sig först det
Fig. 48. rätvinkliga koordinat-systemet flyt-
tadt parallelt med sig sjelft från ver-
tex O till den nya origo O', hvars
koordinater OM, MO' vi beteckna
med h, k, så har man mellan koor-
dinaterna as, y i det första systemet
och koordinaterna as', y i det andra
systemet för hvilken punkt som
O P M
helst följande relationer
as == as' + Ä,
y — y' + k.
 105

Låter man sedan i det andra systemet i/-axeln få en sned

rigtning 0'Y' under det »-axeln 0'X' förblifvor oförändrad,
:

och betecknar man med e vinkeln X'0'Y' mellan de nya

koordinat-axlarna samt med rj koordinaterna i detta tredje
system, finner man (§ 10, 2:o)
x' = c + f] cos <9,
y' = T/ sin e,
hvar igenom föregående formler blifva
x — c + rj cos & + h,
y = T] sin e + k.
Genom insättning af dessa värden för x och y i parabelns
eqvation y" = 2px erhålles
yf sin e + 27i)j sin ft + k'' = 2p ($ + q cos e + h).
2

Denna eqvation tillåter en ansenlig förenkling; man

hav nämligen, för det första
1
k = 2ph,
emedan (h, k) är en punkt på parabeln, och för det andra
V

tang e = -, eller
7

Ib
k sin ö = p cos e,
till följe deraf, att 0'Y' tangerar parabeln. Genom dessa
värden reduceras vår eqvation till
r/' sin o = 2p$,
2

eller, om man för korthotens skull sätter . „ = t i l l

sin A
(4) ? = 2p'c.
2

Sådan är parabelns eqvation i det nya snedvinkliga sy-

stemet. Vi skola ännu undersöka den geometriska bety-
delsen af koefficienten p. I den rätvinkliga triangeln FGT
är FG — FT sin e = FO' sin#; i den rätvinkliga triangeln
FGO åter är vinkeln vid G — e och således ™ = FO =
FG sin B = FO' sin 6, hvaraf
2

sm e 2

p' är således dubbla radius vector från origo O', på samma

sätt som i den ursprungliga eqvationen, i/ = 2px, p be-
2
 106

tecknar dubbla radius vector för vertex O. Man kan äfven

utan svårighet bevisa, att %> utgör hälften af den körda,
som genom focus dragés parallel med 77-axoln.

87. Såsom vi sett, är parabelns eqvation (4) hänförd

till en diameter och tangenten i dess ändpunkt af samma
form som dess eqvation i afseende på axeln och tangenten
i vertex. Af denna öfverensstämmelse följer, att eqvationen
för parabelns tangent äfven har samma form i båda koordi-
nat-systemen. I det nämda snedvinkliga systemet är tan-
gentens eqvation således i enlighet med (2)
rjrj = / (? + f ) ,
då (g, rj) är kontaktspunkten och f, rj tangentens löpande
koordinater. För den punkt, der tangenten råkar diametern,
är rj = 0 och f = — c äfven för det snedvinkliga systemet
gäller det alltså, att om man genom hvilken punkt som
helst på parabeln drager en tangent och en ordinata, dessa
linier skära ?-axeln på lika afstånd från origo åt motsatta
sidor.
Häraf följer ytterligare, att tvänne genom ändpunkterna
af en körda dragna tangenter sammanträffa på den diame-
ter, som halfverar kordan; eller annorlunda uttryckt:
Om man g e n o m en y t t r e punkt d r a g e r t v ä n n e
t a n g e n t e r o c h cn d i a m e t e r till parabeln, så half-
v e r a r diametern den k ö r d a , som s a m m a n b i n d e r
tangeringspunkterna.

88. Y t a n af ett p a r a b e l s e g m e n t . — Om man

från ändpunkterna af en parabelbåge MN drager brän-
Fig. 49. punktsradierna MF, NF, tangenterna
MS, N8 samt perpendiklarna MP, NQ
mot styrlinien, så uppkomma tvänne
fyrhörningar MNQP och FMSN, af
hvilka den förra till sitt ytinnehåll är
dubbelt större än den senare. För
att bevisa detta, draga vi genom 8
linien LH vinkelrät med styrlinien och
sammanbinda 8 med F, P och Q. Dia-
 107

metern LH halfverar då tangentkordan MN (enl. föreg. §)

oeh följaktligen äfven sidan PQ. Triangeln 8NF är kon-
gruent med triangeln 8NQ, emedan vinklarna vid JV äro
lika stora och NF == NQ. Af dylik orsak äro äfven triang-
larna SMF och 8MP kongruenta. Men trianglarna 8NQ
och 8MP utgöra till sammans hälften af trapeziet MNQP,
ty deras sammanlagda yta erhålles, då halfva summan af ba-
serna JVQ och MP multipliceras med den gemensamma höj-
den i PQ. Alltså är trapeziet MNQP = 2 . FM8N.

Tänker man sig parabelbågen JtfJV delad i ett godtyck-

ligt antal delar, och för hvarje sådan del samma konstruk-
tion utförd, som här ofvan verkstälts för hela bågen MN,
så uppkommer der igenom å ena sidan ett antal trapezier,
hvilkas baser till sammans upptaga linien PQ, och å andra
sidan lika många fyrhörningar med gemensam spets i F,
om hvilka figurer parvis den ofvan bevista satsen gäller.
Följaktligen är summan af alla dessa trapezier dubbelt
större än summan af fyrhörningarna. Detta gäller, om bå-
gen är delad i huru många och huru små delar som
helst. Låter man nu delarna blifva oändligt små och
deras antal växa i oändlighet, har summan af trapezierna
till gräns den mellan parabelbågen JtfJV och styrlinien inne-
slutna blandade figuren MNPQ, och summan af fyrhörnin-
garna till gräns parabelsektorn FMN. Då nu det förhål-
lande, som eger rum mellan tvänne föränderliga qvantiteter
i allmänhet, äfven måste gälla för deras gränsvärden, föl-
jer häraf:

Om man från ä n d p u n k t e r n a af en p a r a b e l b å g e
f ä l l e r p e r p e n d i k l a r m o t s t y r l i n i e n , så är den här
igenom uppkommande blandade fyrhörningen dub-
b e l t s t ö r r e än den af b r ä n p u n k t s r a d i e r n a och sam-
ma b å g e i n n e s l u t n a sektorn.
Af detta teorem, jämfördt med den först bevista sat-
sen, att trapeziet MNQP är dubbelt större än fyrhörningen
FMSN, följer ytterligare, att det af kordan JlfJV och mot-
svarande parabelbåge inneslutna segment är dubbelt större
 108

än den af samma båge och don brutna linien MSN begrän-

sade ytan, eller med andra ord:
Y t a n af ett p a r a b e l s e g m e n t u t g ö r t v å t r e d j e -
delar af den k r i n g s e g m e n t e t o m s k r i f n a trian-
g e l n s yta.
89. Med stöd häraf är det lätt att beräkna den yta
Fi
s- so- OPM (fig. 50), som inneslutes
mellan parabeln och dess axel
samt ordinatan för en punkt P
på den samma, då koordinaterna
.b, y för denna punkt äro gifna.
Drager man nämligen tangenten
PT, så är 0 T = OM=x, och tri-
angeln MPT — xy, samt följaktli-
gen MPO = \xy.
9 0 . Till slut framställas här några geometriska kon-
struktioner i afseende å parabeln.
I. A t t d r a g a en t a n g e n t till parabeln g e n o m
en p u n k t P på den samma (fig. 47). —• Detta kan verk-
ställas på flera olika sätt:
l:o Man drager ordinatan PM, gör OT — OM och sam-
manbinder PT.
2:o Man gör FT lika mod radius vector FP och sam-
manbinder PT.
3:o Man gör MH lika med halfva parametern, det är
lika med 2OF, drager PH, som blifver normal (§ 84),
samt genom P en linie PT vinkelrät mot PH.
II. A t t g e n o m en y t t r e punkt Q draga tangen-
t e r t i l l parabeln. — Man beskrifver omkring Q en cirkel,
hvars periferi går genom focus, sammanbinder focus med de
punkter, der cirkeln skär styrlinien, samt fäller från Q per-
pendiklar mot de sammanbindande linierna; dessa perpen-
diklar blifva då de sökta tangenterna.
Beviset grundar sig på parabelns egenskap, att afstån-
det från bränpunkten är lika med afståndet från styrlinien
och att tangenten halfverar vinkeln mellan dessa afstånds-
linier.
 109
III. A t t draga on t a n g e n t p a r a l l e l med en gif-
ven rät linie. — Man fäller från bränpunkten en perpen-
dikel mot don gifna linien; den del af perpendikeln, som
faller mellan bränpunkten och styrlinien, halfveras och ge-
nom midten dragés en rät linie parallel mod den gifna,
IV. A t t finna a x e l n och b r ä n p u n k t e n t i l l en
g i f v e n parabel. — Man drager tvänne parallela kordor
och sammanbinder deras rnidter, hvar igenom en diameter
erhålles. Vinkelrät mot denna dragés en körda och genom
dess midt en ny diameter parallel med den förra; sist nämde
diameter är axeln till parabeln. Slutligen finnes bränpunk-
ten, då man genom ändpunkten af den första diametern dra-
ger en tangent (parallel med de först omnämda kordorna)
samt en rät linie, mot hvilken tangenten har samma lut-
ning som den har mot axeln; sist nämde linie råkar näm-
ligen axeln i focus.

Åttonde Kapitlet.

Koniska Sektioner.
9 1 . K o n kallas don yta, som uppkommer, när en ode-
terminerad rät linie, som skär en annan rät linie, svänger
sig omkring den senare, utan att i öfrigt förändra sitt läge
i anseende till henne. Don fasta linie, omkring hvilken
svängningen sker, kallas axel, den rörliga räta linien g e -
n e r a t r i x eller genererande linie, den vinkel, de båda lini-
erna göra med hvar andra, g e n e r e r a n d e v i n k e l och don
punkt, der de skära hvar andra, s p e t s till könen. Könen
består af tvänne m a n t l a r eller från hvar andra skilda ytor,
som mötas i spetson; hvardera manteln har en oändlig ut-
sträckning. Vi gå nu att undersöka beskaffenheten af den
figur, som uppkommer, när en kon afskäres med en plan.
 110

Om det skärande planet går genom könens spets, inser

man genast, att afskärningen blir antingen en punkt,
en rät linie, eller två räta linier, som skära hvar andra i
spetsen, allt efter som den vinkel planet gör med könens
axel är större än, lika stor med, eller mindre än den gene-
rerande vinkeln.

I hvarje annan händelse, det vill säga om planet icke

går genom spetsen, blifver afskärningen en kroklinie, hvars
beskaffenhet åter beror af planets läge. Här har man att
åtskilja tre fall.
l:o Det s k ä r a n d e p l a n e t g ö r med k ö n e n s a x e l
en vinkel, som är s t ö r r e än den g e n e r e r a n d e vin-
Fi . a.
g keln. — Planet genomskär
då könens ena mantelyta,
utan att råka den andra, och
afskärningen blifver en slu-
ten kroklinie. Man tanke
sig ett plan genom könens
axel vinkelrätt mot det
skärande planet. Detta nya
plan, som i figuren repre-
senteras af sjelfva papperets
plan, möter könen iitefter
tvänne genererande linier
SG', SH' och det skärande
planet utvisar en viss rät linie AÄ. Man tanke sig vidare
tvänne cirklar O, O', som på en gång tangera AÄ samt
sidorna 8G', StI'. Vid figurens omsvängning kring axeln
80' beskrifva dessa cirklar tvänne sferer, som tangera könen
utefter cirklarna GLH, G'L'H'. Det skärande pianot tange-
rar den ena sferon i punkten JP, den andra i punkten F\ eme-
pan planet är vinkelrätt mot sferernas radier i dessa punkter.
Detta förutsatt, taga vi efter behag en punkt iW"på
könens och planets afskärningslinio och sammanbinda MF,
MF', MS. Sist nämde linie MS bildar en goneratrix till
könen och tangerar de båda sfererna i punkterna i , L'.
 111

Linierna MF och ML äro lika stora, såsom tvänne från

samma punkt M dragna tangenter till sferen O. Linierna
MF' och ML' äro äfven lika stora, såsom tangenter till
sferen O'. Man har alltså
MF + MF = ML + ML' = LL'.
Men LL' är konstant och lika med GG', emedan cirklarna
GTJH, G'L'H' afskära lika stora stycken af alla genererande
linier; alltså är summan af afstånden från en punkt M på
afskärningslinien till tvänne fasta punkter F, F' konstant;
denna linie är följaktligen en ellips, hvars bränpunkter
är F och F'.
Den konstanta summan GG' är lika med större axeln
AÄ. Tager man bort åt ena sidan AG, KG', å andra sidan
de lika stora AF, AF', blifva de återstående AK och FF'
lika stora; AK är således lika med afståndet mellan brän-
punkterna.
2:o D e t skärande p l a n e t g ö r med k ö n e n s a x e l
en v i n k e l , s o m är m i n d r e än den g e n e r e r a n d e v i n -
keln. — Pianot råkar könens båda mantlar, utan att full-
ständigt genomskära någondera, och afskärningslinien består
af två oändliga brancher.
I figuren förutsattes, att det skärande planet är vinkel-
rätt mot papperets plan och råkar det samma längs linien
AÄ. Cirklarna O och O' konstru- Pi . 5 2 . g

eras på samma sätt som i första

händelsen. Genom deras omsväng-
ning uppkomma tvänno sferer, som
tangera könen utefter cirklarna
GLE, G'L'H' samt det skärande
planet i punkterna F och F. På
genomskärningslinien mellan si st
nämde plan och könen tages en
punkt M efter behag, som samman-
bindes med F, F' och 8. Då är
MF'—MF= ML'- ML—LL'=GG',
d. ä. skilnaden mellan afstånden
 112

från en punkt M på afskärningslinien till tvänne fasta punk-

ter F, F' är konstant; denna linie är således en hyperbel,
hvars bränpunkter äro F och F'. Den konstanta differen-
sen GG' är lika med transversal-axeln AÄ och AK är lika
med afståndet FF' mellan bränpunkterna.
3;o D e t s k ä r a n d e p l a n e t är p a r a l l e l t med k ö -
n e n s sida. — Planet råkar endast den ena mantelytan.
utan att fullständigt genomskära henne. Sektionens axel,
„. „, linien AÄ, blifver i detta fall
Fig. 03. '
parallel med SH och af de begge
sfererna kommer blott den ena
O i betraktande. Genom tan-
geringspunkterna G, H draga
vi en rät linie, som träffar sek-
tionens axel i D. Tager man
nu en punkt M efter behag på
sektionen, sammanbinder MF,
MS och fäller en perpendikel
MN mot AÄ samt drager NP
parallel med DG, det är vinkelrät mot könens axel, så är
AD = AG = AF, AN = AP samt
MF = ML — PG — ND.
Afståndet från en punkt M på sektionen till den fasta punk-
ten F är således lika med on del af sektionens axel, som
faller mellan ordinatan MN och den fasta punkten D. Man
igenkänner på denna egenskap, att sektionen är en parabel,
hvars bränpunkt är F och hvars styrlinie går genom D.
När en konisk yta afskäros med ett plan, uppkommer
således efter omständigheterna en e l l i p s , en h y p e r b e l
eller en p a r a b e l , hvilka linier derför med ett gemensamt
namn kallas k o n i s k a s e k t i o n e r . Men såsom speciella
fall af koniska sektioner måste dess utom anses l:o tvänne
räta linier som skära hvar andra, 2:o en rät linie, 3:o en
punkt, hvilka fall inträffa, när det skärande planet går ge-
nom könens spets.
9 2 . Den i föregående § beskrifna uppkomsten af de
koniska sektionerna leder naturligen till den frågan, huru-
 113

vida det är möjligt att på hvilken kon som helst placera

en gifven ellips, hyperbel eller parabel. Yi skola särskildt
betrakta hvar och en af dessa linier.
l:o E l l i p s e n . — I triangeln AÄK (fig. 51) är sidan
AÄ ellipsens större axel, sidan AK afståndet mellan brän-
punkterna och vinkeln AKÄ komplement till könens gene-
rerande vinkel. Denna triangel kan alltid formeras, när
ellipsen och könens vinkel äro gifna. När då sidan AK
halfveras och en perpendikel uppreses, bestämmes punkten
8 och afståndet AS samt följaktligen det skärande pla-
nets läge.
2:o H y p e r b e l n . — I triangeln AÄK (fig. 52) känner
man sidan AÄ, som är hyperbelns transversal-axel = 2a,
sidan AK, som är afståndet mellan bränpunkterna = 2c,
samt vinkeln AKA, som är komplement till könens gene-
rerande vinkel = 90° — y. Men emedan nu den sidan är
mindre, som står mot den gifna vinkeln, är triangelns kon-
struktion ej alltid möjlig. Dertill fordras nämligen, att

a>> ccos y, eller då — är cosinus för den vinkel <o, som asymp-
toten gör med hyperbelns axel, att cosgj > cos;-, det är y > to.
En gifver. hyperbel kan således endast placeras på en sådan
kon, hvars genererande vinkel icke är mindre än halfva
vinkeln mellan asymptoterna.
3:o P a r a b e l n . — Om man'sammanbinder sferens me-
delpunkt O (fig. 53) med A och G, uppkommer en vid G
rätvinklig triangel, der sidan AG är lika med fjerdedelen
af parametern och vinkeln vid O lika med könens genere-
rande vinkel. Sedan man konstruerat denna triangel, hvil-
ket alltid är möjligt, dragés 08 vinkelrät mot OA, tills den
råkar förlängningen af AG. Der igenom bestämmes punk-
ten 8 och afståndet AS samt följaktligen det skärande
planets läge.
Häraf följer, att man på en gifven kon kan placera alla
ellipser, alla parabler samt de hyperbler, i hvilka asympto-
tens lutning mot transversal-axeln icko öfverstiger könens
genererande vinkel.
Lindelnf, Geometri. 8
 114

Koniska sektionerna voro redan föremål för de grekiska

geometrernas undersökningar. A p o l l o n i u s från P e r g a
(250 före Kr.) har efterlemnat ett verk i åtta böcker, der
han sammanstält hvad man före honom känt samt de upp-
täckter han sjelf gjort i ämnet. Före honom betraktade
man endast sektioner, som uppkomma, när det skärande
planet är vinkelrätt mot könens sida, d. ä. mot en gene-
ratrix; derför indeltes de uppkommande linierna i sektio-
ner af den rätvinkliga, den spetsvinkliga och den truhb-
vinkliga könen och sektionen benämdes parabel, ellips eller
hyperbel, allt efter som könens vinkel (dubbla genererande
vinkeln) var lika med, mindre eller större än en rät. Men
Apollonius var den första, som beviste, att alla tre slagen
af koniska sektioner kunna erhållas af samma kon, och som
hänförde namnen parabel, ellips, hyperbel till de egenska-
per, som i § 94 anföras.
För att från en annan synpunkt visa sammanhanget
mellan de skilda slagen af koniska sektioner, framställes
här följande problem.

9 3 . A t t f i n n a o r t e n f ö r en p u n k t P, h v a r s
a f s t å n d från en g i f v e n p u n k t F o c h från en g i f -
v e n rät l i n i e 88' äro t i l l hvar andra i e t t k o n -
PF
stant förhållande
PN~
Genom F draga vi en rät linie DX vinkelrät mot 88'
AF
och bestämma på den samma en punkt A, så att - 7 7 ; = e;
JiLJJ

A är då äfven en punkt på den sökta

ortlinien. Denna punkt A taga vi till
origo samt låta »-axeln vara rigtad
efter AX och ?/-axeln vinkelrätt der
imot efter AY. Koordinaterna för
punkten P i detta system beteckna
vi med se, y och afståndet AF med
AF
q. Enligt vårt antagande är -JJ.—
AU
 115

- 2 - = c och således AD = —. Då nu AM=x, MP = y, så är

AD e

FM=q — x, PN=MD=-x + ~ och följaktligen

FP V^ZT^Tfy _

a; + -
e
hvaraf
+ = +
(1) (l—e y — 2(l+e)qx
i
+ y ^0, i

hvilket är eqvationen för den sökta ortlinien. För att ut-

röna dess geometriska betydelse, måste den samma under-
kastas vissa transformationer, hvilka äro olika, allt efter
som det konstanta förhållandet e är lika med, mindre eller
större än enheten.
Om e — 1, förenklas föregående eqvation till
y* = 4qx
och representerar en parabel, i hvilken bränpunktens afstånd
från vertex är q.
För diskussion af de öfriga fallen bringa vi eqvationen
(1) först under formen
( l _ e s ) ( ^ _ J ^ ) + ,/ = 0 ,

hvilken, då (1 — e ) ^ - r ~ ^
J
adderas till båda membra, öfver-
går till

(2) ( i - o ^ - ^ V . ^ d - o ^ ) 2
-
Om nu e < l , så är 1 — e en positiv qvantitet och man
kan sätta
1
1 —e = a
eqvationen (2) blifver då
(1 _ ») (a, _ y
e * = (1 — > * . a + y e

öenom flyttning af origo från A till den punkt på AX,

hvars abskissa är a, antager den samma den enklare formen
( 1 — e > + y* = (l — e > .
, 5
 116

Betecknas slutligen den positiva qvantiteten ( 1 — e ' ) a*

med b , hvaraf
1

b' Vä» — 6!
1— e 2
= ' - 5 , e = •
erhålles
1 2

a^b* '
som utvisar, att ortlinion i denna händelse är en ellips. Af
formlerna
Va 1
—b'
e = • , q = a (1 — e)
synes, att e är ellipsens excentricitet och q bränpunktens
afstånd från vertex, hvaraf åter följer, att F är en af brän-
punkterna. Linien <S< ' S" får namn af ellipsens styrlinie. Till
den andra bränpunkten hör en annan styrlinie; båda dessa
styrlinier äro vinkelräta mot den större axeln och hafva ett
symmetriskt läge i afseende på ellipsen, utom hvilken de
falla.
Om slutligen e > 1, kan man sätta
q
e— 1 '
hvarvid a blir positiv, och eqvationen (2) antager formen
(a* — 1) O + a) — y = (e — 1) a\% 1 2

Genom flyttning af origo till en punkt på a;-axeln, hvars

abskissa är — a , förenklas den samma till
(e' — l ) * » — y ^ C e ' — l ) a * .
Betecknas den positiva qvantiteten (e — 1) a med & , hvaraf s 2 2

e — 1 = —s, e =
a ' 2
a
erhålles omsider
1-JL-i
X2
a' V ~ '
2

hvarpå man igenkänner, att den sökta linien i detta fall är

en hyperbel. Formlerna

e= , q = a(e — l)
 117

utvisa, att e är hyperbelns excentricitet och q bränpunktons

afstånd från toppen, hvaraf åter följer, att F är en af brän-
punkterna, Linien SS' får namn af styrlinie. Den andra
bränpunkten motsvaras af en annan styrlinie; båda dessa
styrlinier äro vinkeiräta mot transversal-axeln och symme-
triskt belägna i afseende på hyperbeln, mellan hvars båda
brancher de falla,
Den sökta orten är således i hvarje händelse en konisk
sektion, nämligen en parabel, om e = l; en ellips, om e < l ;
en hyperbel, om e > l . I de båda senare fallen utgör det
konstanta förhållandet e ellipsens eller hyperbelns excen-
tricitet. I öfverensstämmelse härmed tillskrifvor man äfven
parabeln en excentricitet e = l . Resultäterna af vår un-
dersökning kunna då sammanställas i följande teorem:
En k o n i s k s e k t i o n är o r t e n f ö r en p u n k t , h v a r s
a f s t å n d från en g i f v e n p u n k t o c h från en g i f v e n
rät l i n i e äro t i l l h v a r a n d r a i e t t k o n s t a n t f ö r -
h å l l a n d e . Den g i f n a p u n k t e n är b r ä n p u n k t , den
gifna linien s t y r l i n i e och det k o n s t a n t a f ö r h å l -
landet excentricitet för koniska sektionen.

9 é . E q v a t i o n e n f ö r en k o n i s k s e k t i o n h ä n -
f ö r d t i l l v e r t e x är enligt det föregående (1)
(1 — e*)x — 2(1 + e)qx + ty*=0,
2

då e är excentriciteten och q bränpunktens afstånd från

vertex eller f o k a l v i d d e n . (xöres x = q, så blifver y —
halfva parametern =p och man finner genom insättning af
dessa värden
( 1 — e )<f — 2(1 + ) « + _ p « = 0, eller i>' = (l + 2e + e*) q\
!
e 2

hvaraf
p = (1 + e) q.
Eqvationen (1) kan derför äfven skrifvas
(l—e )x
i i
— 2px + y =0
i

eller
(3) y* = 2px— ( 1 — e*)x\
Denna formel visar sammanhanget mellan de olika sla-
gen af koniska sektioner. Qvantiteten 2px utmärker rekt-
 118

ängeln af parametern och abskissan. I parabeln är ordi-

natans qvadrat lika med denna rektangel; i ellipsen är den
mindre, i hyperbeln större än rektangeln af parametern och
abskissan. Härpå grundar sig enligt Pappus benämningarna
ellips, parabel och hyperbel (xupaftoM] = likhet, zXXsuptq = brist,
tmspfiolr] = öfVerskott).
Konstruerar man på samma axel och med samma topp
flere koniska sektioner med lika parametrar, men olika
excentriciteter, så tangera de alla hvar andra i vertex, men
divergera från denna punkt; ellipserna falla helt och hållet
inom parabeln, hyperblerna helt och hållet utom den samma.
Ju mer ellipsens excentricitet ökas och ju mer hyperbelns
excentricitet minskas, desto mer närma sig dessa linier till
parabeln, hvilken således kan anses bilda en öfvergång från
ellipsen till hyperbeln.
Om parametern 2p försvinner, uppkomma vissa afarter
af konisk sektion, till hvilkas beskaffenhet man omedel-
bart kan sluta af eqvationen (3), som då förvandlas till
y = + »Ve — 1. Denna eqvation föreställer tvänne räta
2

linier, som skära hvar andra, om e > 1, men en rät linie,

nämligen »-axeln, om e = 1. När e är < 1, satisfieras före-
nämde eqvation endast af de speciella värdena * = 0,
y = 0 och representerar således en enda punkt, nämligen
origo.

95. E q v a t i o n e n f ö r en k o n i s k s e k t i o n i p o l ä r a
k o o r d i n a t e r kunde erhållas ur eqv. (1) genom koordinat-
transformation, men vi föredraga att härleda den samma di-
rekt ur den i slutet i § 93 framstälda allmänna egenska-
pen, enligt hvilken afståndet från en punkt P (fig. 54) på
en konisk sektion till bränpunkten F, och afståndet från
samma punkt till styrlinien 88', hafva till hvar andra ett
konstant förhållande = e. De koordinater vi välja till be-
stämmande af punkten P äro afstånden från bränpunkten
eller radius vector PF = r samt den vinkel PFA = v, som
denna radius vector gör med fokaldistansen. Drager man
då PM och PN vinkelräta mot axeln och styrlinien, så är
 119

FM= r cos v, FA = q, AD = - samt

PiV" = D.4 + ^77— F3f = o + — r cos v, hvaraf

e
PF _ r __
PN~ fl
q + —— r cos v
6
e]ler genom successiv reduktion
r = (1 + e) q — er cos v,
(1 + e cos v) r = (1 + e) q,
(4) „ _ (!+ )? e

1 + e cos v
Sådan är eqvationen i polära koordinater r, v för en konisk
sektion, hvars excentricitet är e och fokalvidd q. Vill man
i stället för sist nämde qvantitet införa halfva parametern
_p, behöfver man endast observera, att mot v = 90° svarar
r = jo, hvilka värden insatta i föregående formel gifva p =
(1 + e) q. Eqvationen (4) kan således äfven skrifvas

(5)
1 + e cos v
då p betecknar halfva parametern.
I parabeln är e = 1 och således 1 + e cos v = 1 + cos v
v
= 2 c o s 2 ' i dess polar-eqvation blifver derför enligt (4)
2

2
cos V
V

I ellipsen är e < 1 och således 1 + e cos v samt r po-

sitiva för alla värden af v. För att bestämma längden af
den större axeln 2a, observeras, att denna utgör summan af
de radii vectores, som motsvara v = 0 och v = 180°. Då nu

formeln (5) gifver för v = 0, r— ~— och för v = 180°,

1 ——,
e' har man alltså
 120

Ellipsens polar-eqvation kan följaktligen äfven skrifvas

a (1 — e )
2

r = ——
1 + e cos v
I hyperbeln är e > 1 och 1 + e cos v är positiv för alla
värden af v, som äro mindre än 90°. Blifver v större än
90°, fortfar expressionen 1 + e cos v att vara positiv, tills
den försvinner, då v uppnår ett sådant värde «, att cos a
= . För ännu större värden af v blifver 1 + e cos v
e
negativ. Radius vector får således äfven enligt (5) både
positiva och negativa värden. När v tillväxer från 0 till
«, växer r fran ^ ^ till co. För en oändligt aflägsen

punkt är radius vector tydligen parallel med asymptoten,

hvaraf man kan sluta, att asymptoten gör med transversal-
axeln en vinkel 180° — «, hvars cosinus är —. För värden
e
af v större än a blir r negativ, d. v. s. hyperbelpunkten
ligger då icke på sjelfva den radie, som bestämmes genom
i fråga varande vinkel v, utan på dess förlängning i motsatt
rigtning från bränpunkten. De positiva värdena af r tillhöra
den ena, de negativa den andra branchen af hyperbeln. För
hyperbelns närmaste topp är v = 0 och således (enl. (5))
för den aflägsnare är v = 180° och r———
e + i' ° ^ ^ ' ' ~e — 1'
Skilnaden mellan dessa värden utgör transversal-axeln,
hvars längd således är

2a = ( = - ^ - * , hvaraf p = a (e* — 1).

T r

e — 1 e+1 e' — 1' ^ v

'
På grund häraf kan hyperbelns eqvation äfven skrifvas
a(e*~ 1)
1 + e cos v
under hvilken form den har största likhet med den nyss
anförda eqvationen för ellipsen.
 121

Om den geometriska betydelsen af en andra gradens

eqvation.
9 6 . Den allmänna formen för en eqvation af andra
graden mellan tvänne obekanta är
(1) Ax + By + 2Cxy + 2Dx + 2Ey +
i i
F=0,
der koefficienterna för de skilda termerna kunna hafva hvilka
reela, positiva eller negativa, värden som helst. En eller
flere af dessa koefficienter kunna äfven vara noll; dock be-
höfva vi ej betrakta den händelse, då A, B, C på en gång
äro noll, emedan eqvationen då vore af första graden. Till
undvikande af bråk vid vissa framdeles skeende transfor-
mationer äro några koefficienter multiplicerade med fak-
torn 2.
För att lättare utröna geometriska betydelsen af en
sådan eqvation, skola vi först antaga att x och y beteckna
rätvinkliga koordinater. Genom en lämplig förändring af
axlarnas rigtning kan man alltid bortskaffa den term, som
innehåller koordinaternas produkt xy. För sådant ändamål
låta vi koordinatsystemet vrida sig om en vinkel a i posi-
tiv rigtning omkring origo. De nya likaledes rätvinkliga
axlarna för * och y göra då med den ursprungliga »-axeln
vinklarna « och 90° + a och man har följaktligen mellan
de gamla koordinaterna x, y och de nya koordinaterna
y följande relationer (§ 10, 2:o)
x=x' cos a — y' sin a,
y = x sin a + y' cos «.
Genom insättning af dessa värden för x och y antager eqva-
tionen (1) formen
(2) Mx" + Ny" + 2Px'y' + 2Gx' + 2Hy' + F=0,
der
iM= A cos a + B sin a + G sin 2a,
5 2

(3) IN = A sin a + B cos a — C sin 2a,

2 2

\2P = (25 — A) sin 2a + 2G cos 2a.

Bestämmer man nu a så, att
 122

(A — B) sin 2a = 20 cos 2a,

eller
2C
tang2« = J - ^ ,
hvilket alltid är möjligt, så försvinner P och eqvationen
(2) blifver med bortlemnande af accenterna
(4) Mx + Ny* + 2Gx + 2Hy + F = 0.
2

Om ingendera af koefficienterna M, N är noll, kan man

genom flyttning af origo ur denna eqvation ytterligare bort-
skaffa de termer, som innehålla x och y i första digniteten.
Eqvationen (4) kan nämligen i sådant fall äfven skrifvas

X[* + M) +
=M +
N~ -
F

Flyttas nu origo till den punkt, hvars koordinater äro

G S
— — -== och betecknas högra membrum för korthetens
W N 6

skull med K, erhålles mellan de nya koordinaterna föl-

jande enkla relation
(I) Mx' + Ny* = K.
Vore der imot någondera af koefficienterna M, N lika
med noll, så skulle denna transformation icke mer vara

—
G

—
H\
(
då vore oändligt af-
lägsen. Men i sådant fall kan eqvationen (4) reduceras till*
två termer. Jag antager, att t. ex. N = 0, och skrifver
eqvationen (4) sålunda

3f(« B + | ) ,
+ 2ff , ! + F - g = 0 >

eller
™f G V.» nT r( / MF
M F—
- ~ . G"\
G ' \

= 0.
M
( » +
M ) + m
[ y +
- m M - )
Man behöfver nu endast flytta origo till den punkt, hvars

koordinater aro — — , —2ME—' bringa eqvationen

under denna enkla form

(II) Mx' + 2Hy = 0.
 123

Sist nämde transformation vore blott då omöjlig, om

jämte N äfven H vore noll; men man skulle då komma
till en eqvation .1/. - = K, hvilken redan innefattas i for-
men (I).
Den allmänna eqvationen af andra graden kan således
genom transformationen af koordinaterna alltid bringas under
endera af formerna (I), (II). Dess geometriska betydelse är
nu lätt att igenkänna.
Låtom oss till en början betrakta eqvationen (I) och
antagom först, att M och IV hafva samma tecken. Om då
K har motsatt tecken, innebär eqvationen en orimlighet och
har ingen geometrisk betydelse. Är K= 0 , kan eqvationen
endast satisfieras af värdena se = 0, y = 0 och betecknar då
en punkt, nämligen origo. Men om K har samma tecken
som Af och IV, så representerar eqvationen (I) en ellips.
Denna ellips urartar till tvänne parallela räta linier, om
den ena af koefficienterna Af, N är noll, och dessa linier
sammanfalla, om tillika K är noll.
Om der imot M och IV hafva olika tecken, represen-
terar (I) en hyperbel. Är i T = 0 , öfvergår hyperbeln i två
räta linier, som skära hvar andra.
Eqvationen (II) betecknar i allmänhet en parabel, hvil-
ken för H=0 reduceras till en rät linie.

9 7 . För att af den gifna eqvationen (1) omedelbar-

ligen kunna sluta, hvilket af de nu uppräknade fallen i
verklighoton inträffar, måste vi återgå till formlerna (3),
som utvisa sambandet mellan de nya koefficienterna M, IV,
P, och de ursprungliga A, B, G. Ur dessa formler härleder
man genom addition och subtraktion
M +N=A + B,
M — N=(A — B)cos 2a + 2Csin 2a,
2P = — (A — B) sin 2a + 2C cos 2a.
De båda sista eqvationerna, upphöjda till qvadrat och adde-
rade, gifva
( M — IV) + 4 P = (A —B)' + AG\
2 2

och när detta subtraheras från

 124

(M + IV) = (A + B)\
2

erhålles slutligen
MN — P = AB — C\
2

Alla dessa relationer gälla för hvilket värde som helst af

vinkeln a; men när nu denna vinkel blifvit så bestämd, att
P försvinner, gifver den sista formeln
MN=AB — C\
Häraf synes, att M och N hafva lika eller olika tecken,
allt efter som AB — C är positiv eller negativ, samt att
2

MN är noll och således antingen M=0 eller IV = 0 , om

AB —• G = 0. Det är alltså på tecknet för qvantiteten
2

AB — G" som betydelsen af eqvationen (1) väsendtligen

beror, och vi kunna på följande sätt sammanfatta de all-
männa resultaterna af vår undersökning.
Eqvationen Ax' + By' + 2Gxy + 2Dx + 2Ey + F = 0
representerar
en ellips, 1
en punkt, om AB — G > 0; 1

ingenting,)
en hyperbel, ]
två räta linier, som om AB — C < 0 ; 2

skära hvar andra, )

en parabel,
två parallela räta linier, |
om AB — C* = 0.
en rät linie,
ingenting,
98. Hittills hafva vi antagit, att koordinaterna äro rät-
vinkliga. Skulle der imot x och y i eqvationen (1) beteckna
snedvinkliga koordinater, så kunde den samma transformeras
till rätvinkliga koordinater genom en substitution af formen
x = mx + ny\
y = mix! -f- it'y'.
Då en sådan lineär transformation icke kan förändra eqva-
tionens gradtal, följer häraf, att en eqvation af andra gra-
den mellan snedvinkliga koordinater, så framt den har någon
betydelse, äfven representerar en konisk sektion eller någon
af dess afarter.
 125

I den allmänna eqvationen af andra graden ingå sex

koefficienter; men då kola eqvationen kan divideras med en
af dem, inser man, att don samma i sjelfva verket endast
innehåller fem af hvar andra oberoende konstantor. För att
fullständigt bestämma en konisk sektion äro derför i all-
mänhet fem vilkor nödvändiga och tillräckliga; men dessa
kunna väljas på oändligt många sätt. Exempelvis kan man
fordra, att den koniska sektionen skall gå genom fem gifna
punkter, eller tangera fem gifna räta linier o. s. v.

Nionde Kapitlet.

Harmoniska egenskaper hos linier af andra graden.

9 9 . H a r m o n i s k a p u n k t e r . — Storheter a, b, c, . . .
sägas vara i en h a r m o n i s k p r o g r e s s i o n , * ) när deras

reciproka värden ~) p ~) • • • bilda en aritmetrisk progression.

Om tre storheter a, b, c , äro i en harmonisk progres-

sion, kallas den mellersta af dem h a r m o n i s k m e d e l p r o -
p o r t i o n a l till de båda öfriga. Man har då

a b b c'
hvaraf
1 1 2
-
a + -c = by
Fyra punkter A, B, C, D på en rät linie kallas h a r -
m o n i s k a p u n k t e r , när afstånden AB, AC, AD från den
yttersta af dem till de tro öfriga bilda en harmonisk pro-
gression. Emedan de reciproka värdena — — d å

* ) Benämningen är lånad från musiken. F ö r a t t en s t r ä n g m å efter

hand gifva de t r e tonerna a f en d u r - t r e k l a n g , t . ex. u t , m i , s o l ( C , E,
G), måste nämligen de vibrerande längderna förhålla s i g såsom J , | , §,
o c h d e s s a t a l s r e c i p r o k a v ä r d e n , 4 , 5, 6 ä r o i e n a r i t m e t i s k p r o g r e s s i o n .
 126

bilda en aritmetisk progression, har man

_1 1__ J . 1_
AB AG" AG AD
hvaraf
AG—AB _AB—AG
AB.AG" AC.AD'
eller, då AC — AB = BC och AD — AG = CD,
BC _ GD
AB" AD
det är
AB:BC = AD: DG.
Häraf framgår, att punkterna A, B, C, D äro harmoniska,
om afstånden från B till A och G förhålla sig såsom af-
stånden från D till A och C. Punkterna A och G sägas
vara k o n j u g e r a d e , likaså punkterna B och D. Det be-
höfver knappt antydas, att punkter, som äro harmoniska i
en rigtning (A, B, O, D), jämväl äro harmoniska i den mot-
satta rigtningen (D, G, B, A).
Af de konjugerade punkterna B och D faller den ena
nödvändigt mellan A och C, den andra utom dessa grän-
ser. Antagom, att punkterna följa på hvar andra i ordningen
A, B, C, D\ i den ofvan anförda analogien AB: AG = AD:DG
är då tredje termen störst och följaktligen andra termen
minst, det är BG mindre än både AB och GD. De mel-
lersta punkterna ligga således närmare till hvar andra än till
någondera af do yttersta punkterna. De konjugerade punk-
terna B och D närma sig samtidigt till den mellanliggande
punkten G, eller aflägsna sig samtidigt der ifrån; om B sam-
manfaller med C, så sammanfaller D äfven med samma punkt,
men om B faller midt mellan A och O, är punkten D oänd-
ligt aflägsen.
Om man med x , y och x , y betecknar koordinaterna
a 0 1 t

för tvänne punkter A och C, samt på den räta linie, som

sammanbinder dessa punkter, tager en punkt B mellan A
och C och en annan punkt D utom dem, sålunda att AB.BG
= AD : DG = Å:l, så blifva koordinaterna för B och C re-
spective (§ 12)
 127

^ 0 + tei Vo+^y _ x —Xx

l 0 y — Xy,
l 0

1+ / ' 1+ X ' 1—X ' 1—X'

Härmed uttryckas således koordinaterna för tvänne punkter,
som äro harmoniska med punkterna (« , y ) och (»,, yj.
0 0

När X varierar från O till co, representeras här igenom efter

hand alla så beskaffade punktpar.
1 0 0 . H a r m o n i s k t knippe. — Fyra räta linier OA,
OB, OC, OD, som utgå från en och samma punkt O, kal-
las h a r m o n i s k a radier och sägas bilda ett h a r m o n i s k t
knippe, om sinus för de vinklar, som två af dem, 073, OD,
bilda med de två öfriga, O A, 00, äro proportionella:
sin AOB : sin7300 = sin^lOD: sin 0079.
Radierna OA och OC kallas k o n j u g e r a d e ; likaså radierna
OB och OD.
E t t h a r m o n i s k t knippe skares af hvilken rät
linie (transversal) som helst i fyra harmoniska p u n k t e r
A, B, C, D. — Sinus för vinklarna
AOB, BOC förhålla sig nämligen
såsom perpendiklarna från punkten
B mot radierna OA, OC, och sinus
för vinklarna AOD, COD förhålla
sig såsom perpendiklarna från punk-
ten D mot samma radier OA, OC.
Då nu de fyra sinus äro proportio-
nella, så äro äfven de fyra perpendiklarna proportionella.
Men perpendiklarna från B och D mot 0.4 förhålla sig
såsom ^473 till AD och perpendiklarna från 73 och D mot
OC såsom BC till CD; följaktligen är AB : BC = AD: DC
och de fyra punkterna äro således harmoniska,

De räta l i n i e r , s o m från en p u n k t O dragas till

fyra harmoniska punkter A, 73, C, D, bilda ett har-
m o n i s k t knippe. — Af analogien AB: BC = AD: DC följer
nämligen först, att perpendiklarna från B och 79 mot OA
och OC äro proportionella, hvaraf man sedan kan sluta att
sinus för vinklarna AOB, 7300, AOD, DOC jämväl äro
proportionella.
 128

Ett harmoniskt knippe har vissa allmänna egenskaper

analoga med dem, som tillkomma harmoniska punkter. Af
ett par konjugerade radier faller den ena mellan, den andra
utom de båda öfriga radierna. De konjugerade radierna OB,
OD närma sig samtidigt till den mellanliggande 00 eller
aflägsna sig samtidigt der ifrån. Äfven här förekomma tvänne
gränsfall: l:o radierna OB och OD sammanfalla på en gång
med 00; 2:o om OB faller midt mellan O A och 00, så
blir OD vinkelrät mot OB. Allt detta härflyter omedel-
bart ur sjolfva definitionen på harmoniska radier.
En rät linie, som är parallel med en af radierna i ett
harmoniskt knippe, skär de tre öfriga i punkter, som äro
på lika afstånd från hvar andra. Ty om transversalen AD
voro parallel mecl OD, så skulle afskärningspunkten D vara
oändligt aflägsen och den konjugerade punkten B skulle då
falla midt mellan A och C.
1 0 1 . E q v a t i o n e r f ö r h a r m o n i s k a linier. — Låt
A — x cos a + y cos jj—p = O, A' — x cos a + y cos /?' —p' = 0
vara eqvationerna för tvänne räta linier under normalfor-
men; eqvationen A = XA' representerar då orten för en punkt,
hvars afstånd från dossa linier hafva till hvar andra ett kon-

stant förhållande -r = X och som faller inom samma par af

A r

linierna A, A' bildade vertikalvinklar som origo, eller inom

det andra paret, allt efter som X är positiv eller negativ.
Denna ort är tydligen en rät linie, som går genom afskär-
ningspunkten för linierna A, A' och med dem gör vinklar,
hvars sinus förhålla sig till hvar andra såsom X till 1. Häraf
inses, att eqvationerna
A — XA' = 0, A + XA'=0
representera tvänne konjugerade radier, som med de gifna
linierna A = 0, A'—0 bilda ott harmoniskt knippe.
Om eqvationerna för de gifna linierna äro framstälda
under någon annan form
L =Ax + By + C= 0, L'=A'x + By + C'=0,
så kunna de samma bringas under normal-formen genom mul-
tiplikation med vissa konstanta faktorer B, B'. Eqvationerna
 129

i = 0, 27 = 0, L — ÅL'=0, L + ÅL' = 0
beteckna då äfven fyra harmoniska linier, af hvilka do två
första och de tvä sista äro konjugerade; men förhållandet
mellan sinus uttryckes icke mer genom ^,:1, utan genom
ÅR: R'. Detta inses omedelbart, om eqvationerna sättas
under formen
2?L = 0, R'L'=0, E7, + |.2?'-L'=0.
/

ii'

102. F u l l s t ä n d i g fyrsiding. — Fyra odetermine-

rade räta linier M, N, P, Q sägas bilda en fullständig fyr-
siding. De skära hvar andra i sex punkter, som bilda tre
par motstående hörn A, 23;
Fig. 56.
C, D; E, F. När dessa sam-
manbindas, uppkomma tre di-
agonaler, som tillräckligt ut-
dragna skära hvar andra i tre
punkter O, O,, 0 . 2

Om vi med M=0, 2V = 0,
P = 0 , Q=0, beteckna eqvatio-
nerna för de fyra räta linierna
M, N, P, Q, så kan diagona-
len JB representeras såväl
genom eqvationen mM—nN
= 0 som genom eqvationen pP— qQ=ö, der m, n, p, q äro
vissa konstanta tal. De båda sist nämda eqvationerna, så-
som betecknande samma räta linie, kunna icke skilja sig
från hvar andra annorlunda än genom en konstant faktor,
och blifva genom division med denna faktor fullkomligt iden-
tiska. Vi kunna autaga, att denna division redan blifvit
verkstäld och att man således har identiskt
mM— nN=pP — qQ
samt i följd deraf äfven
mM—pP=nN—qQ, mM+qQ=nN+pP.
Man inser lätt, att eqvationerna
mM— wiV=0, mM—pP=Q, nN+pP=Q
i ordning då representera de tre diagonalerna .423, CD, EF.
Lindelöf, Geometri.
9
 130

Eqvationen mM+nN—0,
uppkommen genom addition af de båda sist nämda, beteck-
nar således en rät linie, som går genom afskärningspunkten
för CD och EF, det är genom punkten 0 ; don går dess 2

utom äfven genom afskärningspunkten för linierna M=0,

N=0, det är genom punkten A. Sist nämda eqvation re-
presenterar således linien A0 . 2

Betrakta vi nu de fyra räta linierna AD, AC, AO, AO , %

som utgå från punkten A, så finna vi för den första och

andra eqvationerna N—O, M—O; för den tredje och fjerde
eqvationerna mM—nN=0, mM + nN=0, och kunna häraf
sluta, att dessa linier bilda ett harmoniskt knippo samt att
således punkterna D, O, C, 0 äfven som punkterna F, O ,
2 t

E, 0 äro harmoniska. Häraf följer åter, att linierna FD,

2

FC, FO, FO^ äfven bilda ett harmoniskt knippe och att så-
ledes punkterna A, O, B, O, äro harmoniska. Vi komma
der igenom till följande vigtiga teorem :
I en f u l l s t ä n d i g f y r s i d i n g äro ä n d p u n k t e r n a af
h v a r j e d i a g o n a l samt d e s s afskärningar med de två
öfriga d i a g o n a l e r n a harmoniska p u n k t e r , h v a r v i d
de båda först nämda p u n k t e r n a å ena sidan samt
de båda sist nämda å den andra äro k o n j u g e r a d e .
Det samma uttryckes kortare sålunda: hvarje d i a g o n a l
b l i f v e r h a r m o n i s k t skuren af de båda andra.
Här igenom erhålles ett enkelt medel att till tre räta linier
AD, AB, AC, som utgå från en punkt A, konstruera den
fjerde harmonikalen. Genom en punkt B på den räta linie,
hvars konjugat-radie sökes, drager man två räta linier GF,
DE efter behag, sammanbinder de punkter C, D, E, F, der
dessa linier skära de Öfriga radierna, och utdrager linierna
CD, EF, tills de råkas i O ; linien A0 blir då den sökta
s 2

fjerde harmonikalen.
1 0 3 . A f s k ä r n i n g s p u n k t e r mellan en k o n i s k sek-
t i o n o c h en rät linie. —• Vi hafva sett, att en konisk sek-
tion i allmänhet representeras genom en eqvation af andra
graden
(1) U=Ax + By"~ + 2Cxy + 2Dx+2Ey
t
+ F = 0.
 131

Yenstra menibrum beteckna vi för korthetens skull med U.

Införas der jämte följande förkortningar
iX=Ax + Cy +D,
(2) \Y=Gx+By + E,
\p = Dx + Ey + F,
så kan förut nämda eqvation äfven skrifvas
(3) U=Xx + F?/ + P = 0,
der X, F, P äro algebraiska funktioner af x och y af första
graden.
Vi skola nu söka genomskärningarna mellan den så-
lunda bestämda koniska sektionen och en rät linie, som går
genom tvänne punkter (* , y ), y,) tagna efter behag. 0 a

Koordinaterna för en tredje punkt på denna linie uttryckes

i allmänhet genom
mx + nx my + ny 0 t 0 1

m + n ' ^ m+ n '
då n:m är förhållandet mellan den tredje punktens afstånd
från de två gifna (se , y ) och (x y,). När dessa värden 0 a i:

för * och y insättas i eqvationen (1) och resultatet ordnas

efter digniteterna af m, erhålles följande eqvation till be-
stämmande af det förhållande mellan m och w, som eger
rum i räta liniens afskärningspunkt med koniska sektionen
0 = (Ax * + ByS + 2Gx a oVo + 2Dx 0 + 2E Vo + P)m 2

+ 2[4x a? + By y + C(a> y, + y xj + D(x + x ) + E(y + y ) + F]mn

0 1 0 1 0 0 a x a t

+ (Ax l
t
+ ByS + 2Gx lVl + 2Dx, + 2E Vl + F)n\
Koefficienterna för m och n erhållas, när man i venstra 2 2

membrum U af den gifna eqvationen i stället för x och y

insätter ena gången x och ?/ , andra gången x, och y,; de Q D

utgöra således de värden, som U antager i punkterna (sb , 0

y ) och
0 y ). Koefficienten för 2mn åter är symmetrisk
s

i afseende å indices 0 , 1 och kan skrifvas antingen

(Ax + Cy + D)x + (Gx + By + E) + Dx +Ey + F
0 0 l 0 Q Vl 0 Q

eller
(Ax, + Gy + D)x + [Gx, + By, + E)y + Dx + E + F.
x 0 0 t Vi

Betecknar man nu mod Z7 , X , F , P de värden, som funk- 0 0 c 0

tionerna U, X, F, P antaga i punkten (x , y ), samt med 0 0

Uj, X,, F P de värden, som samma funktioner antaga

l 5 n
 132

i punkten (x , yj), reduceras föregående eqvation till

t

(4) • V m* + 2(X x + Y + P )mn +Uy = 0.

a 0 l oVl 0

Dividerad med % gifver den samma tvänne värden för för-

2

hållandet — , hvaraf följer, att en konisk s e k t i o n och en

rät linie skära hvar andra i t v ä n n e punkter, hvilka

dock i enskilda fall kunna sammanfalla eller vara imaginära.
Angående sammansättningen af koefficienten för 2mn,
hvarpå nedan stående undersökning h u f v u d s a k l i g 3 n grundar
sig, må ännu erinras, att denna koefficient undergår ingen
förändring genom förvexling af x och y med x och y , 0 Q 1 t

och att man har identiskt

X + Y y + P = X x + Y + P,.
Ä 0 1 0 t 0 lVo

104. H a r m o n i s k a p o l e r o c h p o l a r e r . — Den i före-

gående § betraktade räta linien skär koniska sektionen i
tvänne punkter, som äro harmoniska till (* , y ) och (a^, yf), 0 0

om de båda värdena för som framgå ur eqv. (4), äro lika

stora och af motsatta tecken, d. v. s. om deras summa är

noll, och detta inträffar så ofta andra termens koefficient
försvinner, d. v. s. så ofta punkterna (x y ) och (x , yj, m 0 l

äro så belägna, att vilkoret

(5) x A + r o 2 / l + p 0 = o

uppfylles.
Man kallar tvänne punkter h a r m o n i s k a p o l e r till en
konisk sektion, om deras sammanbindningslinie är harmo-
niskt skuren af koniska sektionen. Eqvationen (5) innefat-
tar sålunda det enda nödvändiga vilkoret för ett par har-
moniska poler. Om den ena polen (x y ) är gifven eller 0) a

tagen efter behag, kan den andra y ) vara hvilken punkt }

som helst, hvars koordinater satisfiera eqvationen

(6) X x+Y y + P ^0. o o o

Denna är af första graden i afseende på x och y och repre-

senterar således en rät linie; koefficienterna X , F , P , 0 0 D

såsom endast beroende af den gifna punktens koordinater

x , y , äro nämligen konstanta. Man kallar denna räta linie
Q 0

polar till punkten (x , y ), hvilken åter kallas pol till

0 a
 133

den räta linien (6). Med polar till en gifven punkt förstås så-
ledes orten för dess pol eller, med andra ord, orten för den
fjerde harmoniska punkten på de genom den gifna punkten
dragna radierna, hvilken ort, enligt hvad ofvan bevistes, är
en rät linie.
Hvarje punkt (x y ) på den räta linien ( 6 ) har lika-
a L

ledes sin polar, som måste gå genom punkten (x , y ), eme- a 0

dan denna punkt är en af polerna till (x , yj. Omvändt

t

har hvarje rät linie, som går genom punkten (x , y ) sin D 0

pol på räta linien ( 6 ) , emedan denna pol nödvändigt äfven

måste vara en harmonisk pol till (x , y ). Dessa båda satser
a 0

kunna äfven uttryckas sålunda:

Om en punkt r ö r sig efter en rät linie, v r i d e r
sig dess p o l a r o m k r i n g en punkt, som är p o l t i l l
räta linien.
Om en rät linie v r i d e r sig omkring en p u n k t ,
b e s k r i f v e r dess p o l en rät linie, som är p o l a r t i l l
punkten.

1 0 5 . Polen ligger stundom längre från polaren, stun-

dom närmare, allt efter dess läge i anseende till koniska
sektionen; den kan äfven falla på sjelfva polaren. Vilkoret
för dess sammanfallande med polaren erhålles ur ( 6 ) , om
man i stället för de variabla koordinaterna x, y insätter
koordinaterna för polen x , y ; man finner då
0 0

X x +Y y
o o o + P = 0,
o o

hvilken eqvation enligt (3) uttrycker, att ( » , y ) är en 0 0

punkt på koniska sektionen. Hvarje sådan punkt ligger

således på sin egen polar. I detta fall har äfven polaren
en anmärkningsvärd egenskap. Är nämligen O en punkt
på koniska sektionen och P en annan punkt på polaren
till ö , så äro O och P harmoniska poler och räta linien
OP skär koniska sektionen i tvänne punkter, som äro har-
moniska med punktparet O, P. Af dessa skärningspunkter
sammanfaller den ena med O; den andra måste derför äfven
sammanfalla med O; det vill säga, linien OP råkar koniska
sektionen i tvänne sammanfallande punkter och är följ-
 134

aktligen tangent till den samma, Härmed är alltså följande

teorem bevisadt:
P o l a r e n till en p u n k t på k o n i s k a s e k t i o n e n sam-
manfaller med t a n g e n t e n i samma punkt, o c h om-
T ä n d t u t g ö r t a n g e r i n g s p u n k t e n p o l till t a n g e n t e n .

Eqvationen ( 6 ) är således eqvation för tangenten i

punkten (x y ), om denna punkt ligger på koniska sek-
0) 0

tionen.

1 0 6 . Ur det senast anförda teoremet härflyta åter

åtskilliga följdsatser, af hvilka de vigtigaste här må finna
plats.
Om man från e n p u n k t O drager t v ä n n e t a n g e n -
t e r till en k o n i s k s e k t i o n , så ä r den räta l i n i e JtfJV,
som sammanbinder t a n g e r i n g s p u n k t e r n a , (tangent-
kordan), p o l a r till den gifna punkten.
Ty då tangenten OM äro polar till
tangeringspunkten Jtf, så äro O och M
harmoniska poler. Samma gäller om O
och JV. Punkterna M och JV äro således
båda poler till O, hvars polar följaktligen
sammanfaller med kordan JtfJV.
Do räta linier, s o m sammanbinda
ä n d p u n k t e r n a af en k ö r d a JtfJV med dess p o l O, äro
t a n g e n t e r till k o n i s k a s e k t i o n e n . Ty då O är en pol
till M, måste polaren till Jtf gå genom O; men denna polar
sammanfaller med tangenten i punkten Jtf; OJtf är således
tangent till koniska sektionen.
"Vrider sig k o r d a n o m k r i n g en p i m k t P, så b e -
s k r i f v e r den punkt O, der t a n g e n t e r n a i k o r d a n s
ä n d p u n k t e r skära h v a r andra, en rät linie, som är
p o l a r t i l l P. Denna sats följer omedelbart deraf, att tan-
genternas genomskärningspunkt O är pol till kordan.
Polaren till en punkt har sålunda olika egenskaper
efter punktens olika lägen. Härvid kunna tre fall inträffa.
Om punkten faller utom koniska sektionen (d. v. s. så, att
man från den samma kan draga tvänne tangenter), utgör
 135

polaren tangentkorda; faller punkten på sjelfva koniska sek-

tionen, så blifver polaren tangent i samma punkt; om slut-
ligen punkten faller inom koniska sektionen, är polaren
orten för den punkt, livars tangentkorda går genom den
gifna punkten.
1 0 7 . S t y r l i n i e n är polar till bränpunkten. Ty
drager man genom bränpunkten F en rät linie, som råkar
koniska sektionen i M och JV och stvr-
linien i G, samt fäller från M och JV .,
perpendiklar Mff, JVJT mot sist nämde
linie, så är enligt en gemensam egen-
skap hos alla koniska sektioner FM:MH
= FN:NK, hvaraf
FM: FN = MH: JVJT = GM: GN.
Kordan JlfJV är således harmoniskt sku-
ren i punkterna F och G, d. v. s. G
utgör en harmonisk pol till F. Då nu
orten för denna pol sammanfaller med
styrlinien, så är teoremet härmed bevisadt.
Ur denna sats härflyta omedelbart följande korollarier:
De t a n g e n t e r , som dragas g e n o m ä n d p u n k t e r n a
af en f o k a l - k o r d a , skära s t y r l i n i e n i en och samma
punkt.
Om man g e n o m h v i l k e n punkt s o m h e l s t p å s t y r -
l i n i e n drager tvänne t a n g e n t e r och s a m m a n b i n d e r
t a n g e r i n g s p u n k t e r n a , så går den sammanbindande
linien genom focus.
108. P o l a r e n till m e d e l p u n k t e n är o ä n d l i g t af-
lägsen. Ty då medelpunkten halfverar alla genom den
samme dragna kordor, måste den fjerde harmoniska punk-
ten på hvarje sådan körda falla på oändligt afstånd. Man
kunde derför äfven definiera medelpunkten såsom pol till
en oändligt aflägsen rät linie, eller såsom den punkt, hvars
polar faller på oändligt afstånd.
Polaren X x + Y y + P = 0 skär koordinat-axlarna på
0 0 o

P P
afstånden — =?, — från origo; för att polaren må falla
0 X J-o
 138

k o n j u g a t - d i a m e t r a r , d. v. s. äro så beskaffade, att hvar-

dera halfverar de kordor, som äro parallela med den andra.
I parabeln äro alla diametrar parallela, emedan de alla
gå genom den oändligt aflägsna medelpunkten; konju-
gat-diametrarna falla der på oändligt afstånd. I sjelfva
A C
verket följer det af relationen AB — O = 0 , att t j = „ =
s

C B
A + Cm TT ,
G + Bm •"• uruc
' ai1
rigtning kordorna än må hafva, erhåller

derför enligt (8) diameterns vinkelkoefficient det konstanta

v ä r d e t - ^ - - .
Med anledning af det föregående kan man lätt pröfva,
huruvida koordinat-axlarna äro parallela med ett system
konjugat-diametrar. Då nämligen as-axelns vinkelkoefficient
är = 0 och y-axelns = oo, bör formeln (8) i detta fall för
m = 0 gifva M'=OO, hvilkot endast inträffar, om O = 0. Om
således produkten XY saknas i eqvationen för en konisk
sektion, är detta ett kännetecken derpå, att koordinaterna
äro parallela med ett system konjugat-diametrar.
1 1 0 . Konjugat-diametrarna utgöra a x l a r , om de äro
vinkelräta mot hvar andra. För att detta må inträffa, måste
under förutsättning af rätvinkliga koordinater relationen
mm'——1 ega rum mellan diametrarnas vinkelkoefficienter.

Ur (8) erhålles då m— — —. = ^ "^ , hvaraf m

' m A + Cm/
A p,
w -| — m — 1 = 0.
2

Denna eqvation gifver alltid tvänne reela värden för m,

emedan tredje termen är negativ, hvar igenom de båda ax-
larnas rigtningar bestämmas. Värdena på m blefve blott
i den händelse obestämda, att man på en gång hade 0 = 0
och A = - B ; i detta fall är kroklinien en cirkel. Bland alla
koniska sektioner har således cirkeln allena den egenskapen
att besitta ett oändligt antal axel-systemer.
 139

111. P o l a r e n t i l l en p u n k t («c , y ) är p a r a l l e l
0 Q

med de k o r d o r , som h a l f v e r a s af den g e n o m samma

p u n k t dragna d i a m e t e r n . — Diameterns eqvation är näm-
ligen i allmänhet X+mY=0, der m är kordornas vinkel-
koefficient; och då nu (x , y ) är en punkt på diametern, har
D 0

X X
manäfven X + m Y = 0 , hvaraf m=—t/.
o o M e n — ä r äfven
o o
vinkelkoefficient i polarens eqvation X x + Y y + P = 0; 0 0 0

följaktligen är polaren parallel med kordoma.

Då tangenten kan betraktas såsom polar till tange-
ringspunkten, så följer häraf, att t a n g e n t e n i ä n d p u n k t e n
af en d i a m e t e r är p a r a l l e l med k o n j u g a t - d i a m e t e r n .
En omedelbar följd af samma teorem är äfven, att de
t a n g e n t e r , som dragas g e n o m ä n d p u n k t e r n a af en
k ö r d a , h a f v a sin a f s k ä r n i n g s p u n k t på k o r d a n s dia-
meter.
112. A s y m p t o t e n , såsom tangent i en oändligt af-
lägsen punkt, kan äfven till sitt läge bestämmas genom
föregående analys. Såsom polar till den oändligt aflägsna
punkten måste nämligen asymptoten å ena sidan samman-
falla med diametern till de kordor, som äro rigtade mot
denna punkt, under det å andra sidan asymptoten sjelf är
rigtad mot samma punkt. Asymptoten är således en dia-
m e t e r , som s a m m a n f a l l e r med sin egen k o n j u g a t -
d i a m e t e r . Dess rigtning bestämmes sålunda, då man i
eqvationen (9) gör w = m'. Man erhåller då
(10) Bm" + 2Cm + A = 0
och härleder deraf för asymptotens vmkelkoefficient det
dubbla värdet
—G± Te —AB
1

m = _
Kroklinien har tvänne asymptoter, om qvantiteten C — AB 2

är positiv, men ingen, om den är negativ. Linier af andra

graden med medelpunkt sönderfalla här igenom i tvänne
grupper, nämligen l i n i e r u t a n a s y m p t o t (ellipser), för
hvilka AB — C > 0 , o c h l i n i e r m e d a s y m p t o t (hyporbler),
2

för hvilka AB — C < 0 . 2

 140

Vore AB— C = 0 , blefve värdet för m = — = d. v. s.

s

B
lika med den konstanta vinkelkoefficienten för alla diame-
trar. I parabeln är derför tangenten i en oändligt afläg-
sen punkt parallel med axeln; men den fäller på oändligt
afstånd och parabeln har således i verklighoten ej någon
asymptot.
Eqvationen för en rät linie, som genom origo dragés
parallel med asymptoten, är y = mx. eller — = m. Genom

insättning häraf i (10) erhålles

Ax + By + 2Gxy = 0.
2 2

Om man således i eqvationen för en konisk sektion

endast behåller termerna af andra graden, så representerar
den sålunda reducerade eqvationen de räta linier, som ge-
nom origo dragas parallela med asymptoterna. Man kom-
mer till samma resultat genom att söka de genom origo
dragna räta linier, som råka koniska sektionen på oändligt
afstånd.
1 1 3 . Vi ansluta härtill ännu betraktelsen af några en-
skildheter beträffande polarens eqvation X x + Y y + P = 0.
0 c D

Eör X — 0 erhåller y ett konstant värde och polaren

0

blir parallel med »-axeln. Eäta linien X = 0 är så-

ledes orten för don punkt, hvars polar är parallel med
»-axeln; den är tillika en diameter, emedan den går genom
medelpunkten (X= 0, Y—0). Häraf följer, att X = 0 eller
Ax + Gy + D = 0
representerar den diameter, som halfverar de med »-axeln
parallela kordorna. Likaså är T = 0 , det är
Ox + By + E = 0
eqvationen för den diameter, som halfverar alla med y-axeln
parallela kordor.
När P = 0 , går polaren genom origo; räta linien P = 0 ,
o

är derför orten för den punkt, hvars polar går genom

origo, eller med andra ord: eqvationen P = 0 , det är
Dx + Ey + F=0,
representerar polaren till origo.
 141

114. H a r m o n i s k a p o l ä r o r till en konisk sektion

kallas tvänne räta linier OP, OQ, som bilda ett harmoniskt
knippe med det från deras afskärningspunkt utgående tan-
gentparet OM, ON. De skära tangentkordan MN i tvänne
harmoniska punkter P, Q.
Af de tre punkterna O, P, Q är
enhvar pol till den räta linie, som
sammanbinder de två öfriga. Ty O är
pol till tangentkordan MN; P och O äro
således harmoniska polor; men P och
Q äro äfven harmoniska poler; alltså är
P pol till OQ och på samma sätt be-
visas, att 0/ är pol till OP. Härmed
äro äfven följande satser bevista:
A l l a harmoniska p o l ä r o r till en g i f v e n rät linie
gå g e n o m dess pol.
P o l e r n a till e t t par harmoniska p o l a r e r äro har-
m o n i s k a p o l e r och p o l a r e r n a till ett par harmoniska
p o l e r äro harmoniska polarer.
Tre punkter, af hvilka två och två äro harmoniska,
b i l d a ett system harmoniska poler. Sådana system
finnas oändligt många. Ett så beskaffadt system har den
egenskapen, att en rät linie, som sammanbinder två af dess
punkter, är polar till den tredje. Om en af punkterna är
medelpunkt, så äro de båda andra oändligt aflägsna och
deras rigtningslinier från den första punkten bestämma då
tvänne konjugat-diametrar.
Vore OP en diameter, så blefve kordan MN midt i tu
skuren i P. Den fjerde harmoniska punkten Q vore då
oändligt aflägsen, det är OQ, blefve parallel med kordan MN
och således med konjugat-diametern till OP. Härmed är
bevist, att alla harmoniska p o l a r e r till en diameter
äro p a r a l l e l a med k o n j u g a t - d i a m e t e r n .
Asymptoterna till en hyperbel kunna anses såsom tvänne
från medelpunkten dragna tangenter; de bilda derför ett har-
moniskt knippe med hvilka två konjugat-diametrar som helst.
Häraf följer åter, att de asymptot-kordor, som halfveras af
 142

en diameter, äro parallela med konjugat-diametern, eller med

andra ord, att p a r a l l e l a a s y m p t o t - och h y p e r b e l - k o r -
dor halfveras af samma diameter. De i § 76 under
III och IV anförda teoremen äro omedelbara korollarier
af denna sats.

115. Vi anföra här till slut tvänne teorem angående

fyrhörningar, som äro inskrifna uti eller omskrifna omkring
en konisk sektion, hvilka teorem otvunget framgå ur den
hittills framstälda läran om poler och polarer.
I. Om en f y r h ö r n i n g är i n s k r i f v e n i en konisk
s e k t i o n , så bilda de p u n k t e r E, F, der de m o t s t å -
ende sidorna råka hvar andra, samt d i a g o n a l e r n a s
g e n o m s k ä r n i n g s p u n k t O ett s y s t e m harmoniska
punkter.
I den fullständiga fyrsidingen bilda nämligen räta lini-
Fig. „.
6 erna ED, EG, BO, EF ett
l> harmoniskt knippe (§ 102);
\ linien EO skär derför sidorna
) AB och GD i punkter, som
/ äro harmoniska till F, och ut-
gör följaktligen polar till F.
Likaså bevisas, att FO utgör
polar till E. Då nu O såle-
des är pol såväl till E som
till F, följer häraf slutligen, att EF är polar till O. Le tre
punkterna E, F, O bilda följaktligen ett harmoniskt system.
Här igenom erhålles medel att ifrån en yttre punkt E
draga tangenter till en konisk sektion endast med begag-
nande af lineal. Man drager gonom E tvänne räta linier
EG, ED efter behag, fullkomnar den inskrifna fyrsidingen
ABCD och sammanbinder O och F med en rät linie. Sist
nämde linie blifver polar till E och dess afskärningar med
koniska sektionen bestämma de båda tangeringspunkterna.
I händelse fyrhörningen är en parallelogram, skära di-
agonalerna hvar andra i medelpunkten och de motstående
sidorna råka hvar andra på oändligt afstånd. Parallelogram-
 143

mens närliggande sidor bestämma då rigtningen af tvänne

konjugat-diametrar. Vi återfinna således här teoremet om
supplementar-kordor.
II. Om en f y r s i d i n g är o m s k r i f v e n o m k r i n g en
k o n i s k s e k t i o n , så u t g ö r hvarje d i a g o n a l p o l a r till
de t v å ö f r i g a s g e n o m s k ä r n i n g s p u n k t .
Ty då EO och EF äro M g . .
61

harmoniska polarer, måste po- o,

len till EF ligga på EO; den /,
måste å andra sidan äfven ligga //
på 770, emedan FO och FE / '
äro harmoniska polarer; följ- t ,[ t
aktligen är O pol till diago- / \ A ~ ^~^-^ >V S

nålen EF. Då vidare såväl .\—

BO, som DO, äro harmoniska i/ \^__J^'^
polarer till diagonalen 737), är /
O, pol till den samma. Likaså £
bevisas, att 0 är pol till AC. De tre punkterna O, O
2 n

0 , der den omskrifna fyrsidingens diagonaler skära hvar

2

andra, bilda således ett harmoniskt system.

Vore fyrhörningen en parallelogram, så blefve O me-
delpunkt samt O, och 0 oändligt aflägsna punkter i diago-
2

nalernas rigtningar. Diagonalerna till en omkring en konisk

sektion omskrifven parallelogram bilda således ett system
konjugat-diametrar.

Det förkortade beteckningssättet användt på eqva-

tioner af andra graden.
116. A f s k ä r n i n g s p u n k t e r m e l l a n tvänne koni-
ska s e k t i o n e r . — För att i allmänhet finna de punkter, i
hvilka tvänne linier skära hvar andra, har man att söka de
värden på x och y, som satisfiera båda liniernas eqvationer.
Äro dessa linier tvänne koniska sektioner, har man således
att upplösa tvänne eqvationer af andra graden med två obe-
kanta. Genom elimination af en obekant t. ex. y, erhålles en
final-eqvation af fjerde graden, der endast den andra, «, före-
 144

kommer, och som för denna obekanta gifver fyra värden.

För hvarje värde på x erhålles sedan ett motsvarande värde
på y. Man finner således fyra upplösningar eller system af
värden på x och y och slutar deraf, att tvänne koniska sek-
tioner i allmänhet skära hvar andra i fyra punkter, af hvilka
likväl i enskilda fall två eller flere kunna sammanfalla och
hvilka äfven efter omständigheterna kunna vara parvis ima-
ginära.
Antagom, att 8 = 0, 8, = 0 äro eqvationer för tvänne
koniska sektioner, hvilka såsom nyss nämdes skära hvar
andra i fyra reella eller imaginära punkter; eqvationen
8 + kS, = 0 representerar då en tredje konisk sektion, som
går genom samma fyra punkter. Ty denna eqvation är af
andra graden och satisfieras af de värden på x och ?/, som
på en gång göra S = 0 och 8, = 0. Omvändt är eqvationen
för hvarje konisk sektion, som går genom förut nämda fyra
punkter, af formen 8 + kS, = 0; ty den måste i allmänhet
bestå af tvänne delar, af hvilka den ena försvinner för 8=0,
den andra för 8 = 0, det är af tvänne termer, af hvilka den
t

ena innehåller faktorn 8, den andra faktorn 8,. Dessa fak-

torer åter kunna endast vara multiplicerade med konstanta
koefficienter, emedan eqvationen eljest vore af högre grad
än den andra.
1 1 7 . Om a = 0, b = 0 äro ekvationerna för tvänne räta
linier, så är ab = 0 en eqvation af andra graden, som på en
gång representerar båda dessa linier. Eqvationen
8 + kab = O
betecknar då en konisk sektion, som går genom de fyra
punkter, der nämda räta linier skära koniska sektionen
8=0; ty den satisfieras tydligen af de värden på * och y,
som på en gång göra antingen # = 0 o c h a = 0 , eller 8 = 0
och b = 0. 8 + kab = 0 är således eqvationen för en konisk
sektion, som med den gifna koniska sektionen 8 = 0 har de
gemensamma kordorna a = 0, b = 0. På samma sätt finner
man, att
ac + kbd — 0
betecknar en konisk sektion, som går genom do fyra punk-
 145

ter, der räta linierna a = O, b — O; 6 = O, c = 0; c = O, å = 0;

rf = O, a — O skära hvar andra, och som således är omskrifven
omkring fyrhörningen abcd.
Med ledning häraf kan man lätt finna eqvationen föl-
en konisk sektion, som går genom fem gifna punkter. Se-
dan man bildat eqvationerna a = 0, b = 0, c = 0, d — O för
sidorna i den fyrhörning, som uppritas mellan fyra af punk-
terna, blifver den sökta eqvationen ac + hbd = 0, der koeffi-
cienten lt efteråt bestämmes genom insättning af den femte
punktens koordinater.
Ex. Att finna eqvationen för en k o n i s k sektion, somgår
genom punkterna ( 1 , 2 ) , ( 3 , 5 ) , ( — 1, 4 ) , ( — 3 , — 1), ( — 4 , 3).
D å m a n betraktar koniska sektionen såsom omskrifven omkring den
af de fyra första punkterna bildade fyrhörningen, erhålles dess eqvation
under formen
( 3 a ; — 2t/ + l ) (5x — 2y+ 13) = k{x — iy + 17) (3x— 4«/ + 5);
och d å denna eqvation j e m v ä l m å s t e satisfieras af koordinaterna ( — 4 , 3)
221
för den femte punkten, f r a m g å r k = • — — samt genom insättning dera
79x2 — Z20xy + 301j/2 + H O l x — 1 6 6 5 y + 1586 = 0
s å s o m den sökta eqvationen.

1 1 8 . Yi hafva sett att 8 + hab = 0 är eqvationen för

en konisk sektion, som går genom de fyra punkter J f , IV,
M, IV, der räta linierna a, b skära
Fig. 62.
koniska sektionens 8, och det är tyd-
ligt, att ju närmare kordorna a, b
falla till hvar andra, dess mer närmar
sig M till M samt ZV till N. An-
taga vi nu, att linierna a och b sam-
manfalla med hvar andra, så samman-
faller äfven J f med M samt IV med
IV och de båda koniska sektionerna
tangera hvar andra i punkterna M och IV. Vi inhemta häraf,
att eqvationen
8 + ka = 0 2

representerar en konisk sektion, som tangerar koniska sek-

tionen 8 = 0 i båda ändpunkterna af den gemensamma kor-
dan a = 0.
Lindelöf, Geometri. 10
 146

I öfverensstänunelse härmed är

eqvationen för en konisk sektion, som tangerar räta linierna

a och b i ändpunkterna af kordan c. Då nu det värde funk-
tionen a antager i en punkt («, y) bestämmer längden af
perpondikeln från denna punkt mot linien « = 0, så inne-
håller sist nämde eqvation i ord uttryckt följande teorem:
R e k t a n g e l n af afstånden från h v i l k e n punkt s o m
helst på en k o n i s k s e k t i o n till t v ä n n e fasta t a n g e n -
ter är i ett k o n s t a n t f ö r h å l l a n d e t i l l q v a d r a t e n af
afståndet från samma p u n k t till t a n g e n t k o r d a n .
Genom en dylik tolkning härleder man ur eqvationen
ac -f Jcbd = 0 denna sats:
Om en f y r h ö r n i n g är i n s k r i f v e n i en k o n i s k sek-
tion o c h man från h v i l k e n p u n k t som h e l s t på k o -
niska sektionen fäller p e r p e n d i k l a r mot f y r h ö r n i n -
g e n s sidor, så är r e k t a n g e l n af p e r p e n d i k l a r n a m o t
t v å m o t s t å e n d e sidor i ett k o n s t a n t f ö r h å l l a n d e t i l l
r e k t a n g e l n af p e r p e n d i k l a r n a mot de två ö f r i g a
sidorna.
1 1 9 . E g e n s k a p e r hos en i en k o n i s k s e k t i o n i n -
s k r i f v e n s e x h ö r n i n g . — Yi veta, att en konisk sektion
i allmänhet är bestämd genom fem punkter på den samma.
Äro fem punkter gifna, kan en sjette punkt icke mer tagas
efter behag, eller med andra ord: man kan icke omskrifva
en konisk sektion omkring hvilken sexhörning som helst.
En i en konisk sektion inskrifven sexhörning måste dorför
uppfylla vissa vilkor, som vi nu gå att utröna.
Sidorna i den inskrifna sexhörningen beteckna vi med
«, fe, c, a', b\ c', och deras eqvationer med a = 0, b = 0, c = 0,
a ' = 0 , o ' = 0 , c ' = 0 . Yidare beteckna
Vig. 68.
vi med cl = 0 eqvationen för diagona-
len d, som sammanbinder de motstå-
ende hörnen (ac ) och (a'c). Då ko-
1

niska sektionen är omskrifven såväl

omkring fyrhörningen abcd, som om-
kring fyrhörningen a'b'c'd, måste dess
 147

eqvation kunna framställas under hvilkendera som helst af

formerna
ac + Xbd = 0, a'c' + XV d = O,
hvilka såsom representerande samma geometriska ort måste
vara identiska på en konstant faktor när. Man kan antaga,
att denna faktor redan ingår t. ex. i a' och b' och att man
således har identiskt
ac + Xbd = a'c' + k'b'd,
hvaraf
ac — a'c' — d(X'V— XI).
Häraf synes, att eqvationen af andra graden
ac — a c' = 0
sönderfaller i tvänne eqvationer af första graden, nämligen
d=0, X'V — Xb=0,
och således representerar tvänne räta linier, af hvilka den
ena är diagonalen d, den andra en viss rät linie dragen
genom den punkt (bb'), der de motstående sidorna b och b'
råka hvar andra. Dessa räta linier, såsom ort för eqvationen
ac — a'c' = 0, måste nu innehålla icke endast punkterna (ac)
och (a'c), utan äfven punkterna (aa') och (cc). De två första
punkterna tillhöra diagonalen d; de två senare, hvilka tyd-
ligen icke ligga på denna diagonal, måste derför befinna
sig på den andra genom (bb') dragna räta linien, det är, de
tre punkterna (aa), (bb'), (cc) ligga i en rät linie. Man
erhåller här igenom följande vigtiga teorerh:
Om en s e x h ö r n i n g ä r i n s k r i f v e n i en k o n i s k sek-
t i o n , så skära dess m o t s t å e n d e s i d o r hvar andra i
tre punkter, som l i g g a i en rät linie.
Denna sats bärrör från Pascal och man kallar derför
vanligen en sexhörning med förenämde egenskap P a s c a l s
sexhörning.
Den PascaFska satsen gäller om huru beskaffade in-
skrifna sexhörningär som helst, äfven om sådana med ut-
springande hörn. Äro sex punkter, som vi vilja beteckna
med 1, 2, 3, 4, 5, 6, gifna på en konisk sektion, kunna
dessa sammanbindas med hvar «ndra på flere olika sätt, hvar
igenom en myckenhet olika sexhörningär erhållas, hvilka
 148

alla hafva samma vinkelpunkter. De sex hörnen kunna

tagas t. ex. i ordningen 1, 3, 5, 6, 4, 2, 1, eller i ordnin-
gen 5, 1, 6, 2, 4, 3, o. s. v. Man finner lätt, att antalet
af sålunda uppkommande skilda sexhörningar är 60; och då
det om hvar oeh en af dem gäller, att de punkter, i hvilka
motstående sidor skära hvar andra, ligga i
en rät linie, så är antalet af sådana Pa-
scaPska linier äfven 60.
Tagas punkterna exempelvis i denna
4 ordning: 1, 3, 5, 2, 6, 4, 1, så finner
man, att genomskärningspunkterna mel-
*an linierna 13, 26; 35, 64; 52, 41 äro i
en rät linie.

120. En omkring en konisk sektion omskrifven sex-

hörning har äfven intressanta egenskaper, som man med
tillhjelp af läran om poler och polarer lätt kan härleda ur
det PascaPska teoremet. Sammanbinder man tangerings-
punkterna, uppkommer nämligen en inskrifven sexhörning,
hvars sidor utgöra polarer till den omskrifna figurens hörn,
och hvars hörn utgöra poler till den omskrifna figurens sidor.
Häraf följer, att de punkter, i hvilka motstående sidor till
den inskrifna figuren skära hvar andra, äro poler till de dia-
gonaler, som sammanbinda motstående hörn i den omskrifna
figuren. Då nu de först nämda punkterna ligga i en rät
linie, måste deras polarer, diagonalerna, skära hvar andra i en
punkt, som är pol till nämde räta linie. Här igenom erhål-
les följande sats, känd under namn af B r i a n c h o n s t e o r e m :
Om en s e x h ö r n i n g är o m s k r i f v e n omkring en k o -
n i s k sektion, så gå de tre d i a g o n a l e r n a , som samman-
binda m o t s t å e n d e hörn, g e n o m en o c h samma punkt.
Denna sats tillåter samma mångfald af konstruktioner,
som den PascaPska,

1 2 1 . Tänker man sig, att i den inskrifna sexhörningen

två vinkelspetsar rycka oändligt nära hvar andra, hvar igenom
den sida, som sammanbinder dem, blifver en tangent, erhål-
les följande teorem:
 149

Om en f e m h ö r n i n g är i n s k r i f v e n i en k o n i s k s e k -
t i o n och man g e n o m e t t af h ö r n e n d r a g e r en t a n -
gent, så l i g g e r den punkt, der denna t a n g e n t råkar
m o t s t å e n d e sida, i rät l i n i e m e d d e p u n k t e r , i h v i l k a
t v å o c h två af de ö f r i g a s i d o r n a , n ä m l i g e n andra
o c h f j e r d e samt t r e d j e och f e m t e , skära hvar andra.
I betraktande af det samband, som i afseende å polära
egenskaper förefinnes mellan inskrifna och omskrifna figu-
rer, följer häraf:
Om en f e m h ö r n i n g är o m s k r i f v e n o m k r i n g en
k o n i s k s e k t i o n o c h man s a m m a n b i n d e r ett h ö r n m e d
m o t s t å e n d e t a n g e r i n g s p u n k t samt de ö f r i g a h ö r n e n
med h v a r a n d r a v e x e l v i s (det andra med d e t f j e r d e ,
det t r e d j e med det femte), så gå de tre s a m m a n b i n -
dande l i n i e r n a g e n o m en och samma punkt.
Denna sats kan äfven härledas ur Brianchons teorem,
om man i den omskrifna sexhörningen låter två tangerings-
punkter sammanfalla.

1 2 2 . Låter man tvänne sidor i den inskrifna sexhör-

ningen blifva oändligt små och förvandlas till tangenter,
gifver Pascal'ska teoremet följande sats:
Om en f y r h ö r n i n g är i n s k r i f v e n uti o c h en annan
f y r h ö r n i n g o m s k r i f v e n o m k r i n g en k o n i s k s e k t i o n ,
så att den i n s k r i f n a f i g u r e n s h ö r n s a m m a n f a l l a med
den o m s k r i f n a s t a n g e r i n g s p u n k t e r , så l i g g a de f y r a
punkter, i hvilka hvardera figurens motstående si-
d o r skära hvar andra, i en rät linie.
Genom betraktande af den inskrifna och omskrifna figu
rens ömsesidiga polar-egenskaper sluter man häraf åter, att
de f y r a d i a g o n a l e r n a t i l l f ö r e n ä m d a t v å f y r h ö r n i n -
gar gå g e n o m en o c h samma punkt.

1 2 3 . Låter man slutligen tangeringspunkterna i den

omskrifna sexhörningen parvis sammanfalla, så att denna
förvandlas till en triangel, härleder man ur Brianchons teo-
rem följande sats:
 148

alla hafva samma vinkelpunkter. De sex hörnen kunna

tagas t. ex. i ordningen 1, 3, 5, 6, 4, 2, 1, eller i ordnin-
gen 5, 1, 6, 2, 4, 3, o. s. v. Man finner lätt, att antalet
af sålunda uppkommande skilda sexhörningar är 60; och då
det om hvar och en af dem gäller, att de punkter, i hvilka
motstående sidor skära hvar andra, ligga, i
en rät linie, så är antalet af sådana Pa-
scal'ska linier äfven 60.
Tagas punkterna exempelvis i denna
4 ordning: 1, 3, 5, 2, 6, 4, 1, så finner
man, att genomskärningspunkterna mel-
\n linierna 13, 26; 35, 64; 52, 41 äro i
en rät linie.

1 2 0 . En omkring en konisk sektion omskrifven sex-

hörning har äfven intressanta egenskaper, som man med
tillhjelp af läran om poler och polarer lätt kan härleda ur
det PascaPska teoremet. Sammanbinder man tangerings-
punkterna, uppkommer nämligen en inskrifven sexhörning,
hvars sidor ixtgöra polarer till den omskrifna figurens hörn,
och hvars hörn utgöra poler till den omskrifna figurens sidor.
Häraf följer, att de punkter, i hvilka motstående sidor till
den inskrifna figuren skära hvar andra, äro poler till de dia-
gonaler, som sammanbinda motstående hörn i den omskrifna
figuren. Då nu de först nämda punkterna ligga i en rät
linie, måste deras polarer, diagonalerna, skära hvar andra i en
punkt, som är pol till nämde räta linie. Här igenom erhål-
les följande sats, känd under namn af B r i a n c h o n s t e o r e m :
Om en s e x h ö r n i n g är o m s k r i f v e n omkring en k o -
nisk sektion, så gå de tre d i a g o n a l e r n a , som samman-
binda m o t s t å e n d e hörn, g e n o m en o c h samma punkt.
Denna sats tillåter samma mångfald af konstruktioner,
som den PascaPska.

1 2 1 . Tänker man sig, att i den inskrifna sexhörningen

två vinkelspetsar rycka oändligt nära hvar andra, hvar igenom
den sida, som sammanbinder dem, blifver en tangent, erhål-
les följande teorem:
 149

Om en f e m h ö r n i n g är i n s k r i f v e n i en k o n i s k s e k -
t i o n och man g e n o m e t t af h ö r n e n d r a g e r en t a n -
gent, så l i g g e r den punkt, der denna t a n g e n t råkar
m o t s t å e n d e sida, i rät l i n i e m e d d e p u n k t e r , i h v i l k a
t v å o c h två af de ö f r i g a s i d o r n a , n ä m l i g e n andra
o c h f j e r d e samt t r e d j e och f e m t e , skära hvar andra.
I betraktande af det samband, som i afseende å polära
egenskaper förefinnes mellan inskrifna och omskrifna figu-
rer, följer häraf:
Om en f e m h ö r n i n g är o m s k r i f v e n o m k r i n g en
k o n i s k s e k t i o n o c h man s a m m a n b i n d e r ett h ö r n m e d
m o t s t å e n d e t a n g e r i n g s p u n k t samt de ö f r i g a hörzien
med h v a r a n d r a v e x e l v i s (det andra med d e t f j e r d e ,
det t r e d j e med det femte), så gå de tre s a m m a n b i n -
dande l i n i e r n a g e n o m en och samma p u n k t .
Denna sats kan äfven härledas ur Brianchons teorem,
om man i den omskrifna sexhörningen låter två tangerings-
punkter sammanfalla.

1 2 2 . Låter man tvänne sidor i den inskrifna sexhör-

ningen blifva oändligt små och förvandlas till tangenter,
gifver Pascal'ska teoremet följande sats:
Om en f y r h ö r n i n g är i n s k r i f v e n uti o c h en annan
f y r h ö r n i n g o m s k r i f v e n o m k r i n g en k o n i s k s e k t i o n ,
så att den i n s k r i f n a f i g u r e n s h ö r n s a m m a n f a l l a m e d
den o m s k r i f n a s t a n g e r i n g s p u n k t e r , så l i g g a de f y r a
punkter, i hvilka hvardera figurens motstående si-
d o r skära hvar andra, i en rät linie.
Genom betraktande af den inskrifna och omskrifna figu
rens ömsesidiga polar-egenskaper sluter man häraf åter, att
de f y r a d i a g o n a l e r n a t i l l f ö r e n ä m d a t v å f y r h ö r n i n -
gar gå g e n o m en o c h samma punkt.

1 2 3 . Låter man slutligen tangeringspunkterna i den

omskrifna sexhörningen parvis sammanfalla, så att denna
förvandlas till en triangel, härleder man ur Brianchons teo-
rem följande sats:
 150

Om en t r i a n g e l är o m s k r i f v e n o m k r i n g en k o -
n i s k s e k t i o n o c h man s a m m a n b i n d e r h v a r j e hörn
med t a n g e r i n g s p u n k t e n för m o t s t å e n d e s i d a , så
skära de t r e s a m m a n b i n d a n d e l i n i e r n a hvar a n d r a
i e n punkt.
Den motsvarande egenskapen hos inskrifna trianglar
framgår omedelbart ur Pascals teorem, då man låter hvar
annan sida i den inskrifna sexhörningen blifva oändligt
liten och förvandlas till en tangent.

Tionde Kapitlet.

Om några linier af högre ordning.

1 2 4 . De linier, hvilkas natur vi hittills undersökt,
hafva varit representerade genom algebraiska eqvationer af
första eller andra graden. Vi skola i detta kapitel fram-
ställa åtskilliga exempel på linier, hvilkas eqvationer äro
antingen algebraiska af högre grad än den andra, eller tran-
scendenta. De flesta af dem äro sådana, som erhållit en
viss ryktbarhet i geometrins historia. En närmare un-
dersökning af dessa liniers egenskaper, såsom bestämning
af tangentens rigtning i hvilken punkt som holst m. m.,
blefve utan användning af differential-kalkylen alltför om-
ständlig; vi nödgas derför inskränka oss till undersökning
om liniernas allmänna lopp och härledning af deras eqva-
tioner.
1 2 5 . C i s s o i d e n * ) . — En cirkel, en diameter AB
och en tangent BC i diameterns ändpunkt äro gifna; om
man på en rät linie AE, som vrider sig omkring punk-
ten A, afsätter ett stycke AM lika med den del DE af

* ) A f xuiabq = m u r g r ö n , t i l l f ö l j e a f l i k h e t e n m e d e t t m u r g r ö n s b l a d .
Cissoiden upptänktes af greken D i o k l e s för lösningen af problemet att
konstruera tvänne medelproportionaler mellan t v å gifna linier.
 151

.samma räta linie, som faller mellan cirkeln och den fasta
tangenten, så är orten för den sålunda bestämda punkten
M en- kroklinie, som fått namn af cissoid.
Låtom oss till en början söka
cissoidens eqvation i polära koor-
dinater. Tages A till pol, AB till
axel och betecknas cirkelns dia-
meter med a samt koordinaterna
för hvilken punkt som helst M på
kroklinien med r, v, så gifva de
rätvinkliga trianglarna ABE, ABB

AE = ——-, AD — a c o s v,
cos v
hvaraf
a sin v
r = DE •• •a cos v -
cos v cos v
Cissoidens eqvation i polära koordinater är således
r = a sin v tang v.
För att ifrån do polära koordinaterna öfvergå till rät-
vinkliga, i det AB och den der imot vinkelräta AY tagas till
axlar för % och y, har man att göra följande substitutionor
tang v==—, sm v =—, r = \x + y ;
x x
man finner då för cissoiden en eqvation af tredje graden
x(x* + y ) — ay — 0.
2 %

Emedan den samma endast innehåller qvadraten af y,

svara mot hvarje värde på x tvänne värden på y, som äro
lika stora, men hafva motsatta tecken; kroklinien består
således af tvänne grenar, symmetriskt belägna i anseende
till AB, d. v. s. AB utgör en axel till cissoiden. För att
närmare bestämma liniens lopp, upplösa vi dess eqvation i
afseende på y och erhålla

y= x\f —-—
3
~ ' a—x ,
Ordinatan är reel endast för de värden af abskissan, som
falla mellan 0 och a; följaktligen är cissoiden till hela
sin utsträckning belägen mellan y-axeln och den dermed
 152

parallela, genom diameterns ändpunkt B dragna linien CC.

När * tillväxer från O till a, tillväxer y från O till c o ;
cissoiden utgår från punkten A, som utgör dess spets, och
sträcker sig i oändlighet uppåt och nedåt. På samma gång
minskas afståndet a — x mellan cissoiden och linien CC
oupphörligt och närmar sig till noll; CC är således en
asymptot.
Axeln AB tangerar cissoidens båda brancher i A; ty
om sekanten AM vrider sig omkring punkten A, till dess
kordan AM försvinner, så närmar den sig till rigtningen
AB, som utgör dess gränsläge.

1 2 6 . K o n k o i d e n * ) . — En punkt P och en rät linie

OT äro gifna; om man på en sekant PD, som vrider sig
omkring P, tager stycken DM = DN — a, så är orten för
de sålunda bestämda punkterna M, N en k o n k o i d . Af
denna definition följer, att konkoiden består af två brancher,
belägna på hvar sin sida om OT.
För att finna linions eqvation i polära koordinater taga
vi P till pol och PX, som är vinkelrät mot OT, till polar-
axel. Betecknas afståndet PO med b samt koordinaterna
för M eller N med r, v, så har
Fig. 66. man enligt konkoidens definition
r = PD ± a, det är

1 U b .

A
r= + a.
cos v
>S ( Liniens eqvation i rätliniga
0
koordinater, då OX och OT tagas

1
till koordinat-axlar, erhålles häraf,.
om man sätter
cos v •• b + x r*=(b + xy+y*;.
man finner då en eqvation af fjerde graden
x'y'— (b + x)' (a — x*)=0. ,

* ) D e n n a linie, hvars n a m n härleder s i g från grekiska ordet xöyp)

= mussla, uppfanns af Nikomedes för u p p l ö s n i n g e n af de r y k t b a r a pro-
b l e m e n o m v i n k e l n s t r e d e m i n g och k u b e n s fördubbling.
 153

Emedan y här endast förekommer i andra digniteten,

är kroklinien symmetrisk i anseende till »-axeln. Dess
eqvation upplöst i afseende på y blifver
b + x^—
a r

y= + va — x .
* ~ x
Ordinatan är reel endast för de värden af x, som ligga
mellan — a och + a; tager man således OA = OB = a
samt drager genom A och B räta linier parallela med OT,
så faller konkoiden helt och hållet mellan dessa linier. När
* aftager i nummervärde från a till 0, tillväxer y från 0
till oo, hvaraf följer, att OT är asymptot till konkoidens
båda brancher.
Radius vector PM är större än PA, emedan PD>PO
och DM= O A = a; bågen AM faller således mellan den
cirkel, som beskrifves omkring P med radien OA och dess
tangent i A; följaktligen är konkoidens tangent i A vinkel-
rät mot OX.
Konkoiden förändrar utseende allt efter som b är större,
lika stor eller mindre än a; dessa fall måste derför åt-
skiljas.
l:o b>a. Linien har den form, som föregående figur
utvisar. Men utom brancherna AM och BN hör dertill
ännu den i s o l e r a d e punkten P, emedan dess koordinater
x = — b, y = 0 satisfiera konkoidens eqvation.
2:o b=a. P utgör en spets till konkoidens ena branche
(fig. 67) och tangenten i denna punkt sammanfaller med
axeln PA. Ty då s ekan ten PD vrider sig omkring P, till
dess kordan PN försvinner, närmar den sig till gränsläget PO.
3:o 6 < a . I detta fall är punkten B till venster om
P (fig. 68). Antagom att PF=a; om sekanten utgående
från läget PF vrider sig åt venster, höjer sig punkten JV,
som ursprungligen sammanföll med P, och beskrifver den
oändliga branchen PK; om sekanten från läget PF vrider
sig åt höger, öfvergår punkten JV åt andra sidan om P och
beskrifver en båge PB belägen under axeln. P är en d u b -
b e l p u n k t , i hvilken två grenar af kroklinien skära hvar
 154

andra. Tangenterna i denna punkt sammanfalla med PF

och den dermed symmetriska PF'.

Fig. 67. Fig. 68.

1 2 7 . P a s c a l s snäcka. — En rät linie AD vrider sig

omkring en fast punkt A, tagen på periferin af en gifven
cirkel, och man afskär af denna linie från D åt båda sidor
stycken af bestämd längd DM= DN=a; orten för punk-
terna M, N är då en kroklinie kallad P a s c a l s snäcka.
Antagom, att a är mindre än cirkelns diameter b och
att AD' = a. När sekanten vrider sig från AB till AD',
beskrifva punkterna M och JV bågarna GM och HNA, hvil-
ken sist nämde tangeras af AD', som är sekantens gräns-
läge i det ögonblick kordan AN försvinner. Under rörel-
sens fortsättning sänker sig punkten N under diametern
Fig. 69.
AB. När sekanten vridit sig
om en rät vinkel, blifver AD
noll och AM" — AN" = a.
Punkten M har då beskrifvit
JU bågen GM' och punkten JV
bågen HAN". Vrider sig se-
•X kanten om en rät vinkel åt
W motsatt sida om AB, uppkom-
ma tvänne andra bågar, sym-
metriska med de förenämda
i afseende på axeln AB, hvilka
 155

förena sig med dem för att bilda en enda sammanhängande

kroklinie.
Tages A till pol och AB till polar-axel, blifver krok-
liniens eqvation
r = b cos v + a.
Men man finner utan svårighet, att hela kroklinien kan
representeras genom eqvationen
r = b cos v + a,
då man öfverenskommer att taga de negativa värdena för r
på radius vectors förlängning i motsatt rigtning mot den,
som bestämmes genom vinkeln v.
Man härleder häraf dess eqvation i rätvinkliga koordi-
nater
<V + y — &*)» = <»•(*• + y ),
2 2

då A tages till origo och AB till »raxel.

1 2 8 . A t t f i n n a o r t e n f ö r en p u n k t , s o m är så
b e l ä g e n , att r e k t a n g e l n af dess a f s t å n d från t v å
f a s t a p u n k t e r F, F' (fig. 70) är k o n s t a n t = a . 2

Tager man till origo midten O af linien FF\ till axlar

för x och y linien OF och den der imot vinkelräta OY och
betecknar man afståndet FF' med 2c, så blifver eqvationen
för den sökta kroklinien
(4) y + 2 (* + c ) y + (* — c ) — a = 0.
4 2 2 2 2 2 2 4

Här ingå endast jämna digniteter af x och y; kroklinien

är derför symmetrisk i anseende till hvardera koordinat-
axeln och har en medelpunkt, som sammanfaller med origo.
Denna eqvation upplöst i afseende på i / gifver 2

y = — * — c ± V47V+"a '.
2 2 2 4

De båda värdena för y äro reella; deras summa 2

är — 2 (x + y ), således alltid negativ; deras produkt är

2 2

(a; — c ) — a . Om denna produkt är positiv, hafva de

2 2 2 4

båda värdena för y samma tecken och äro således båda

2

negativa allt efter som deras summa är negativ; de fyra

värdena på y äro då imaginära. För att y må erhålla reella
värden, måste derför (a; — c ) — a* vara negativ och så-
2 2 2

ledes * — c falla inom gränserna — a och + a , det är,

2 2 2 2
 156

se måste vara mindre än c + a och. större än c — a . När

2 2 2 2 2

de båda vilkoren
(2) x*<c + a\ z > * _ a % 2
c
J

äro uppfylda, är det ena värdet för y %

positivt, det andra
negativt.
Om eqvationen (1) upplöses i afseende på x , erhålles a

x = c — y + Va — 4c V ;
2 2 2 1

man finner häraf, att 4c'i/ ej kan blifva större än a*, och
2

a 1

att det största numeriska värde för y är ~-. När y har detta
maximivärde, försvinner radikalen och man har s = c — y J 2 1

eller x + y = c ; de punkter på kroklinien, der y är maxi-

1 t i

mum = + —, hgga således på den cirkel, som beskrifves

omkring O med radien c, och hvars periferi går genom de

fasta punkterna F, F'. Dessa punkter svara mot abskissan

X=
—Yc—•
För den närmare bestämningen af krokliniens form
måste tre fall åtskiljas.
l.o » < c . Abskissan måste enligt (2) vara innesluten
antingen mellan gränserna V'c — « och V« -f. * eller
J 2 2
a t

mellan gränserna —V * — a och — V + a*. Man erhåller

c
1
c
!

tvänne från hvar andra skilda, omkring punkterna F och F'

beskrifna slutna kroklinier (utmärkta med 1 i figuren).
2:o a = c. Vilkoren (2) reducera sig till se' < 2c*,
se > O; det senare är alltid uppfyldt och x kan variera
2

från — c V2 till + c V2. Maximivärdet för ordinatan blifver

jj-. Kroklinien, hvars eqvation i detta fall förenklas till

(3) (z + yV=2c (x'-y\

t t

går genom origo och har formen af oo (den är i figuren

utmärkt med 2). För att bestämma tangenten i origo, be-
trakta vi först en sekant, som går genom origo och en
punkt (x, y) på kroklinien, och hvars vinkelkoefficient så-
 157

ledes ä r - = w ; den gräns, hvartill denna qvantitet närmar

sig när * ock y blifva oändligt små, är vinkelkoefficient för

-tangenten. Om nu eqvationen (3) divideras med x ock 2

man sedan gör x = 0, y = 0, försvinner venstra membrum

och man erhåller 0 = 1 — TO , hvaraf m = + 1; origo är så-
2

ledes en dubbelpunkt; kroklinien har der tvänne tangenter,

som halfvera vinklarna mellan koordinat-axlarna.
Denna kroklinie är känd under namn af l o m n i s k a t a
{Xyjnvi<TxoQ= band); den påfans först af Jak. Bernoulli.
3:o a > c . Det senare vilkoret (2) är alltid uppfyldt
och abskissan kan variera från — V a + c till -f-Va, + c*.
2 2 2

Om 4c — a är positiv, det är om a<.c V2, skär cirkeln c

4 4

kroklinien i fyra punkter, hvilkas koordinater äro

, VicT^a^ a2

2c ' -2c' J

och som bestämma maximum af ordinatan; man har då en

linie af formen 3. Når a = cV2, falla dessa punkter två
och två tillsamman på y-axeln och cirkeln tangerar krok-
linien, som då får namn af Cassinis o v a l (i fig. beteck-
nad med 4). Om slutligen a > c V 2 , ligger kroklinien helt
och hållet utom cirkeln och har då formen 5.

Fig. 70.

»J29. L o g a r i t m i k a n . — En kroklinie, hvars abskissor

äro logaritmer för motsvarande ordinator, kallas l o g a r i t -
mika. Dess eqvation är x — \ogy, eller
 158
Fig. 71.

då a är basen för det logarit-

miska systemet.
När x tillväxer från — oo
till + oo, tillväxer y från O till
oo (förutsatt att a > l ; vore a <
B
1, skulle y tvärtom aftaga från
oo till 0); kroklinien sträcker
sig i oändlighet på båda sidor
om jf-axeln, i det den på ena sidan aflägsnar sig mer ocb
mer från »-axeln, på den andra åter närmar sig oupphörli-
gen till denna axel, som utgör dess asymptot. För x = O,
1, 2, 3, . . . finnes y = l , a, a , a , . . . ; när abskissorna till-
2 3

växa i en aritmetisk progression, bilda ordinatorna en geo-

metrisk progression.
De olika slagen af logaritmikor skilja sig från hvar-
andra genom olika värden af basen a.
130. S i n u s o i d e n . — Dess eqvation är
y = sin x.
Hvarje abskissa utmärker längden af den båge (i en cirkel
med radien 1), hvars sinus är lika med ordinatan. När x
är O, +7r, ± 27T, ± 37T, o. s. v., försvinner 2/kroklinien skär
as-axeln i oändligt många punkter A, B, . . . A\ B\ . . .,
hvilka erhållas, när man gör O A = AB = .. . = OÄ = A'B'
= . . . = TT. Mellan
Fig. 72.
O och A är ordinatan
positiv; dess största
värde MN=1, mot-

svarande O i V = ^ , af-
-xdelar bågen OMA i
2

tvänne symmetriska
hälfter. Mellan A och B är ordinatan negativ och man
erhåller en båge AMB, kongruont med OMA, men vänd åt
motsatt sida om as-axeln. På andra sidan om B blifver or-
dinatan åter positiv o. s. v. Kroklinien gör sålunda ett
oändligt antal lika beskaffade oskillationer.
 159

Man kan lätt bestämma tangentens rigtning i punkten

O. Den körda, som från O dragés till en punkt (», y) på

kroklinien, har nämligen till vinkelkoefficient — = och

* x
sist nämde bråk har till gräns 1, när x blifver oändligt liten;
tangenten i O gör således en vinkel af 45° med »-axeln
och det samma gäller om tangenterna i A, B, .,.
Det förtjenar anmärkas, att sinusoiden har en oändlig
mängd medelpunkter, nämligen alla de punkter, i hvilka den
skär »-axeln, samt likaledes ett oändligt antal axlar, näm-
ligen de största såväl positiva som negativa ordinatorna.
1 3 1 . C y k l o i d e n . — Om en cirkel O rullar utan glid-
ning på en rät linie AB, beskrifver en punkt P på dess
periferi en kroklinie kallad c y k l o i d .
An tågom, att den g e n e r e r a n d e cirkeln ursprungligen
tangerat räta linien AB i punkten A, och att den beskrif-
vande punkten P då
äfven sammanfallit med y 8
'
A. När tangeringspunk- | I _E
ten förflyttat sig till K,
hafva alla delar af bå-
gen PK efter hand va-
rit i kontakt med mot-
svarande dejy^.. af linien AK; bågen PK måste derför till
sin längd vara lika med linien AK. Betecknas cirkelns
radie med a och den föränderliga vinkeln PCK med co, är
PK=aco, PN = a sin co, CiV"= a cos co.
Vi skola taga A till origo, AB till »-axel och den vinkel-
räta AY till y-axel. Koordinaterna för punkten P äro
x=*AM= AK— MK= aco — a sin co,
y = P l f = OK — KN= a — a cos co,
och man har nu endast att eliminera w mellan dessa eqva-
tioner. Den senare gifver
a— y . ^2ay—y 2

cos co = -, sm co = ± —,
a a
a— y
co — are cos -.
a
 160

Genom substitution af dessa värden i den föregående eqva-

tionen erhålles
(1) a; = a are c o s - + ^2ay— y*.
OJ

Vanligen användas dock i stället för denna omedelbara rela-

tion mellan % och y de ursprungliga eqvationerna
lx = a (co — sin co),
\y = a (1 — cos co),
med bibehållande af hjelpvinkeln co.
När cirkeln gjort ett hälft omlopp, har punkten P höjt
sig från A till E och ordinatan har ökats från 0 till 2a;
under det följande halfva omloppet aftager den åter från 2a
till 0. Den största ordinatan DE delar cykloiden i tvänne
symmetriska hälfter; AD är lika med halfva och AB lika
med hela periferin af den genererande cirkeln.
Mot samma cosinus svara oändligt många bågar; följ-
aktligen representerar eqvationen (1) oändligt många så-
dana brancher som AEB. Denna omständighet, som eger
rum hos en stor mängd t r ä n s c e n d e n t a linier, var för
öfrigt lätt att förutse, ty man kan antaga, att cirkeln G
rullar på linien AX obegränsadt.
I A, B, . . . bildar cykloiden spetsar eller såkallade
r e b r o u s s e m e n t s - p u n k t e r . I hvarje sådan punkt är tan-
genten vinkelrät mot »-axeln, hvarom man öfvertygar sig

genom att söka gränsvärdet för—, då x och y försvinna.

it?

1 3 2 . E p i c y k l o i d e n . — Om en cirkel O'rullar utan

glidning på en annan fast cirkel O, beskrifver en punkt P
på den rörliga cirkelns periferi en kroklinie, som kallas
epicykloid.
Vid hvarje omlopp af den rörliga cii-keln beskrifver
punkten P en branche af epicykloiden; antalet af sådana
brancher, hvilka alla äro lika, beror på förhållandet mellan
cirklarnas periferier eller, som är det samma, mellan deras
radier. Vore förhållandet mellan den rörliga och den fasta
cirkelns radier t. ex. såsom 5 till 11, så att den förra cir-
kelns periferi tagen 11 gånger vore lika med den senares
 161

periferi tagen 5 gånger, så skulle epicykloiden bestå af 11

brancher, hvilka inalles 5 gånger omslöte den fasta cir-
keln, så att hvarje branche upptoge af dess periferi. Men
T
8
r

branchernas antal blefve oändligt, om cirklarnas radier vore

inkommensurabla.
Antagom att den
Fig. 74.
beskrifvande punkten
P ursprungligen be-
rört den fasta cirkeln
i A; då är bågen CA
lika med bågen CP.
Betecknas den fasta
cirkelns radie med A,
den rörliga cirkelns
radie med b samt de
föränderliga vinklarna
GOA och GO'P med
TO och co', så är GA —

ATO, CP = bco och man

har således aco = bco',

a
eller CÖ
CO' == Drager man O'B och PM vinkelräta mot O A
b
samt. PN parallel med samma linie, blifver vinkeln 0'PN

tydligen supplement till TO + cd, det är till ^ ~ - C O och man

har alltså
atd j, a+b ~ a+b
NP = — b cos — : — C O , ON= b s m — — CO.
b b
Epicykloidens eqvation är nu lätt att härleda. Vi taga
O till origo, OA till a;-axel och en der imot vinkelrät linie
till ?/-axel. Koordinaterna för punkten P (x = OM— OB +
BM, y = PM=0'B — 0'N) blifva då
c i ia 7 a+b
x = (a + b) cos co — b cos — — co, 7

(1)
, .a+b
y — (a + b) sinw- - o s i n — = — c o .

Den sökta relationen mellan x och y bestämmes här igenom,

Lindelöf, Geometri. -j^
 162

ehuru indirekt medelst hjelpvinkeln co. När förhållandet mel-

lan a och b är rationelt, kan denna hjelpvinkel elimineras
och man erhåller en algobraisk eqvation för epicykloiden.
Men eliminationen är icke mer möjlig på algebraisk väg,
om a och b äro inkommensurabla; epicykloidens eqvation
är då transcendent, hvartill man redan kan sluta af den
ofvan anförda omständigheten, att den samma i sådant fall
har ett oändligt antal brancher och således kan skäras af
en rät linie i ett oändligt antal punkter.

133. Låtom oss särskildt betrakta den händelse då

b = a. Värdena ( 1 ) för x och y blifva då
|as = 2 a c o S f l > - — a cos 2co = a (2 cos co — 2 c o s » + 1 ) ,
2

\y = 2a snuu — a sin 2co = a (2 sin« — 2 sin co cos co),

hvaraf
x — a = 2a c o S f t > ( l — cos&i),
y =2a sin &i(l—cosai),
och således
(3) (x —a) +i/ =4a (l—
2 2 2
cosco)\
Eqvationerna (2) upphöjda till qvadrat och adderade gifva
å andra sidan
x*+ y = Aa — 4a c o s « + a
2 2 2 1

eller
(4) x^+y*— c t = 4 a ( l — c o s < u ) .
2 2

Genom elimination af 1—cosco mellan (3) och (4) erhål-

les slutligen en eqvation af fjerde graden
(x'+y* — a y=W(.(x t
— ay + y*)
för den i fråga varande epicykloiden.
Dess eqvation i polära koordinater framgår omedelbart
ur (3), der venstra membrum tydligen är qvadraten af af-
ståndet AP. Betecknas detta afstånd med p, erhåller man
efter qvadratrotens utdragning
p = 2a ( 1 — cosw),
som är krokliniens polar-eqvation, då A tages till pol och
AX till polar-axel. Ty då a, — b och GA = GP, så är AP
tydligen parallel med OO' och vinkeln PAX= vinkeln O'OX;
co betecknar således i sjelfva verket den vinkel, som radius
vector p gör med axeln AX.
 163

På grund af dess hjertformiga utseende har den epi-

cykloid, som uppkommer när båda cirklarna, den rörliga och
den fasta, äro lika stora, särskildt fått namn af kardioid.
Dess polareqvation utvisar, att den der jämte utgör ett spe-
cielt slag af Pascals snäcka, hvarom man äfven kan öfver-
tyga sig genom en enkel geometrisk konstruktion. Låtom
oss betrakta den rörliga cirkeln i tvänne diametralt mot-
satta lägen 0\ O" och utdraga PA, tills den råkar cirk-
larna O och O" i punkterna Q, R; då denna linie är pa-
rallel med 0'0", blifva äfven radierna OQ, 0"R parallela
med 0'P samt PQ = QR=2a; och R är en punkt på epi-
cykloiden, emedan bågarna 0'R och CA tydligen äro lika
stora. Man kan derför tänka sig uppkomsten af i fråga va-
rande linie sålunda, att en sekant AQ vrider sig omkring
en punkt A på periferin af cirkeln O och man af den samma
från den punkt Q, der den träffar cirkeln, afskär åt hvar-
dera sidan stycken QR, QP lika med cirkelns diameter 2a.
Kardioiden har en intressant fysisk egenskap, hvilken
här i förbigående må omnämnas. Beskrifver man nämligen
omkring O en cirkel med radien 3a, hvilken således jämt
omsluter den rörliga cirkeln och tangerar kardioiden i punk-
ten D, så utgör donna linie katakaustika (bränlinie) för de
strålar, som utgående från D reflekteras från periferin af
nämde cirkel.
Bränlinien för parallelt infallande strålar, som reflekteras
från den konkava (inre) sidan af en cirkelbåge, är äfven en
epicykloid, hvilken uppkommer, när den fasta cirkelns radie
utgör hälften och den rörliga cirkelns radie f j e r d e d e l e n
af radien till den reflekterande cirkeln.

134. H y p o c y k l o i d e n beskrifves af en punkt P på

periferin af en cirkel O', som rullar utan glidning på den
konkava (inre) sidan af en annan, orörlig cirkels O periferi.
Tages O till origo samt OA till »-axel, då A är den
punkt, der P ursprungligen berörde den fasta cirkeln, och
betecknar man såsom förut den fasta cirkelns radio med a,
den rörliga cirkelns radie med b samt vinkeln 0'OA med
 164

Fig. 75 co, så finner man för koordi-

naterna se, y för punkten P
samma uttryck, som i § 132
(1), mod don skilnad, att b
öfVer allt erhåller motsatt tec-
ken, eller

+. 2&
.
cos -—k
a
/ i\
x — (a —6)cos&> ^—co,

/ JA • J, ' a
~ " &

y=(a — b) sin cu — 6 sm — - — c o .

Antager man t. ex. att

6 = 7-1 hvilken händelse i
4
figuren är afbildad, gifva dessa
formler
x — j ( 3 c o s « + cos3<u) = a cos öi,3

y = j ( 3 sinw— sin3w) = « sin <y, s

och man erhåller genom elimination af co följande enkla

eqvation för hypocykloiden
2 2 2
x + y^ =
5
a. s

Kroklinien är symmetrisk i afseende på båda koordinat-

axlarna och bildar fyra spetsar, såsom figuren utvisar.
Låtom oss ännu betrakta den händelse, då b — ~. Yär-
dena för x och y blifva då
x= a cos co,
y = 0;
man ser häraf, att punkten P ständigt befinner sig på se-
axeln samt att hypocykloiden således sammanfaller med dia-
metern AB. På denna egenskap grundar sig hypocykloidens
användning i några maskiner för att förvandla en roterande
rörelse i en rätlinig eller tvärt om.
1 3 5 . A r c h i m e d e s ' spiral. — S p i r a l kallas i allmän-
het en linie, som gör oändligt många sig städse vidgande
omlopp omkring en fast punkt. Den enklaste spiral upp-
kommer på följande sätt. En odeterminerad radie OB vri-
 165

Fig. 76. der sig med likformig ha-

stighet omkring en fast
\ punkt O, under det en
punkt P rör sig utefter
denna radie äfvenledes
\S" med en likformig hastig-
het. TJnder denna dubbla
rörelse beskrifver punk-
ten P en kroklinie, som
fått namn af A r c h i m e -
d e s ' spiral.
Antagom, att den
rörliga radien hade läget OX, när punkten P sammanföll
med O. Vi taga O till pol, OX till polar-axel och beteckna
de polära koordinaterna för P med r och v, nämligen r =
OP, v = POX. Af krokliniens definition följer, att r och v

äro i ett konstant förhållande till hvar andra, så att — är

v
lika med en viss konstant längd a; häraf erhålles omedel-
bart spiralens eqvation
av.
För v=l är r = a; om man, såsom i analysen är vanligt,
till mått för en vinkel begagnar längden af motsvarande
båge i en cirkel, hvars radie är tagen till enhet, så att ta-
let iz motsvarar en vinkel af 180°, betecknar konstanten a
i föregående eqvation således den radius vector, som mot-
180°
svarar en vinkel v = 7T = 57°17'45".
I origo O tangeras spiralen af axeln OX; ty OX ut-
gör gränsläget för sekanten OR, när den vrider sig omkring
punkten O, till dess kordan OP försvinner.
Man kan tänka sig rörelsen fortsatt äfven åt andra
sidan om axeln OX; v erhåller då negativa värden och
följaktligen blifver äfven r negativ, hvilket betyder, att
punkten P befinner sig icke på sjelfva den radie, som be-
stämmes genom vinkeln v, utan på dess förlängning åt mot-
satt sida om O. Man erhåller der igenom en annan spiral
08', fullkomligt lik 08, men vänd åt motsatt sida.
 166

1 3 6 . L o g a r i t m i s k spiral kallas don, hvars eqvation

i polära koordinater är
r = a".
När v tillväxer från 0 till co, tillväxer äfven r från 1 till
oo; när v minskas från 0 till — o o , minskas äfven r från
1 till 0. Spiralen gör således oändligt många slingringar
omkring polen, till hvilken den närmar sig oupphörligt, utan
att likväl någonsin uppnå den samma.
En märkvärdig egenskap hos logaritmiska spiralen är
att tangenten i hvarje punkt gör samma vinkel med radius
vector; för att härleda denna egenskap erfordras dock känne-
dom af högre analysen, hvarför den samma här endast i
förbigående kan omnämnas.
 S E N A R E D E L E N .

RYMDGEOMETRI.
 Första Kapitlet.

Om punkter och rigtningar i rymden.

1 3 7 . F ö r b e r e d a n d e satser ur läran om p r o j e k -
t i o n e r . — En punkt i rymden projicieras på en rät linie
eller axel OX, då man genom den samma drager ett plan
(eller endast en rät linie) vinkelrät mot OX. Om punkten
rör sig efter en rät linie AB, beskrifver dess projektion
ett vägstycke A'B' antingen i rigtning från O till X eller
i den motsatta rigtningen. Den ena af dessa rigtningar,
t. ex. OX, anse vi såsom positiv, den andra XO såsom
negativ, och benämna vägstycket A'B' taget med tecknet
+ eller — , allt efter som det faller i den förra eller senare
rigtningen, p r o j e k t i o n af l i n i e n AB på a x e l n OX.
Detta förutsatt gäller följande teorem:
P r o j e k t i o n e n af en d e t e r m i n e r a d rät l i n i e på
en annan rät l i n i e e r h å l l e s till s t o r l e k o c h t e c k e n ,
när den förra l i n i e n s längd m u l t i p l i c e r a s m e d
c o s i n u s för v i n k e l n mellan båda linierna.
Drager man nämligen genom änd-
punkterna A, B af den gifna linien
vinkelräta planer mot OX, hvilka råka
denna axel i punkterna Ä, B\ samt
genom A en linie AC parallel med
OX, tills den råkar det genom B
dragna planet i en punkt C, så är
AC= A'B'= projektion af AB på li-
nien OX och vinkeln BAG är lika 0

med den vinkel a, som räta linien

 170

AB gör med axeln OX*). Då nu triangeln ABC är rät-

vinklig vid C, emedan AC är vinkelrät mot planet BB'C,
har man således ÄB' = AB cos «.
Så ofta vinkeln « är spetsig, faller punkten B' till höger
om Ä och projektionen är positiv; men motsatsen eger
rum när. a är trubbig. Då nu äfven cos a i förra fallet är
positiv, i det senare negativ, så ser man, att AB cos a i
hvarje händelse uttrycker projektionen af AB på OX till
såväl storlek som tecken.

1 3 8 . Om en s l u t e n p o l y g o n p r o j i c i e r a s på en
rät linie, är summan af s i d o r n a s p r o j e k t i o n e r n o l l .
F ö r p o l y g a n e r med samma ä n d p u n k t e r är sum-
man af s i d o r n a s p r o j e k t i o n e r den samma.
I de polygoner, som här betraktas, behöfva icke alla
sidor ligga i samma plan. Beviset är det samma som för
motsvarande teorem angående plana polygoner (§ 6 ) , hvar-
för det ej behöfver här upprepas.

1 3 9 . Om man genom alla punkter af en kroklinie i

rymden föreställer sig perpendiklar fälda mot ett plan, så
alstra dessa perpendiklar en cylindrisk yta, hvars genom-
skärning med planet kallas projektion af kroklinien på detta
plan **). Om linien i rymden är rät, blifver den cylindriska
ytan plan och projektionen blir då äfven en rät linie,
emedan den utgör afskärningen mellan tvänne planer.
Lutningen mellan en rät linie och ett plan mätes af
vinkeln mellan räta linien och dess projektion på planet.
För att erhålla projektionen af en determinerad rät linie

* ) Vinkeln mellan t v å r ä t a linier i rymden, som icke l i g g a i s a m m a

p l a n o c h s å l e d e s ej k u n n a r å k a s , a n s e s n ä m l i g e n l i k a m e d v i n k e l n m e l l a n
två andra räta linier, som genom någon punkt dragas parallela med de
först nämda. När hvardera linien t a g e s i en bestämd rigtning, blifver
äfven vinkeln mellan dem u t a n tvetydighet bestämd.
* * ) H ä r är endast f r å g a o m r ä t v i n k l i g projektion. Man erhåller en
snedvinklig projektion a f en linie i r y m d e n p å e t t p l a n , o m m a n g e n o m
a l l a p u n k t e r p å den s a m m a t ä n k e r s i g r ä t a linier d r a g n a p a r a l l e l t m e d e n
rigtning, som icke är vinkelrät mot planet.
 171

på ett plan, har man således att multiplicera räta liniens

längd med cosinus för dess lutning mot planet.
léO. A r e a n af en plan figurs p r o j e k t i o n på ett
annat plan är lika med don gifna figurens area mul-
t i p l i c e r a d med c o s i n u s för v i n k e l n mellan do båda
planerna.
En plan figurs projektion på ett annat plan erhålles,
om man från alla punkter på dess perimeter fäller perpen-
diklar mot det senare planet. Projektioner af samma figur
på parallela planer äro tydligen kongruenta.
Antagom först, att den gifna figuren är en triangel
ABC, hvars bas AB är parallel med det plan P, på hvil-
ket man projicerar. Yi lägga genom AB parallelt med P
ett plan ABC samt fälla från C en per-
Fig. 78.
pendikol CC mot sist nämda plan och
C
från C en perpendikel CD mot AB.
Linien AB är då vinkelrät mot planet
CDC'*) och vinkeln CDC mäter lut-
ningsvinkeln mellan planerna ABC och
ABC. Betecknar man nu med T ytan
af triangeln ABC, med T' ytan af dess
projektion ABC samt med e planernas
B
lutnings-vinkel CDC, så är T = 1 AB. CD,
T=\ AB. CD; men CD = CD cos e; alltså är 2 " = T cos e.
Om ingen af triangelns sidor är parallel med projek-
tionsplanet P, så tanke man sig triangelns plan utdraget
tills det skär planet P utefter en viss rät linie. Drager
man sedan genom triangelns spetsar linier parallela med
nämda afskärningslinie, så är det tydligt, att en af dessa
linier delar triangeln T i tvänne mindre trianglar T T , n 2

hvilkas projektioner, enligt hvad redan bevistes, äro T, cos e

*) Ty om man genom D d r a g e r en l i n i e p a r a l l e l m e d C C, s å faller

d e n n a linie i planet CDC o c h ä r t i l l i k a v i n k e l r ä t m o t p l a n e t AB C samt
t i l l f ö l j e d e r a f ä f v e n m o t l i n i e n AB. S i s t n ä m d e l i n i e AB, som dess utom
ä r v i n k e l r ä t m o t DC, ä r således vinkelrät m o t t v å skilda linier i p l a n e t
CDC och f ö l j a k t l i g e n ä f v e n m o t s j e l f v a planet.
 172

och T cos e. Projektionen af hela triangeln

t T är således
Tj cos * + T cos 6 = (T, + T ) cos * = T cos -9.
s t

För att utsträcka teoremet till en rätlinig plan figur

med huru många sidor som helst, behöfver man endast tänka
sig figuren uppdelad i trianglar. Låter man sedan sidornas
antal blifva oändligt stort och hvarje sida oändligt liten,
finner man, att teoremet äfven gäller om krokliniga plana
figurer.

1 4 1 . P a r a l l e l - k o o r d i n a t e r . — För att bestämma

läget af en punkt P i rymden, hänför man den samma van-
ligen till tre så kallade k o o r d i n a t - a x l a r XX', YY', ZZ',
som skära hvar andra i en punkt O, benämd o r i g o eller
b e g y n n e l s e p u n k t , och icke ligga i ett plan. Dessa axlar
anses gifna och oföränderliga. På hvarje af. dem åtskiljas
två motsatta rigtningar, af hvilka den ena [OX, OY, OZ)
anses positiv, den andra (OX, OY', OZ') negativ. Dessa
axlar, tagna två och två, bestämma tre planer XOY, XOZ,
YOZ, som benämnas k o o r d i n a t - p l a n e r .
Om man genom P drager tre planer PA, PB, PO pa-
rallela med de tre koordinat-planerna, uppkommer en pa-
rallelipiped, som är till alla delar
Fig. 79.
bestämd, så snart man känner de
tre kanterna O A, OB, OO. Yi be-
teckna respective med x, y, z dessa
kanter tagna med tecknet -f- eller —,
allt efter som de falla i den positiva
eller negativa rigtningen af motsva-
rande koordinat-axlar. Det är då
tydligt, att qvantiteterna se, y, z full-
ständigt bestämma läget af punkten
P ; de kallas af sådan anledning k o o r -
d i n a t e r för denna punkt. Dess afstånd OP från origo be-
nämnes radius vector.

De tre koordinat-axlarna OX, OY, OZ få namn af

se-, y-, 2-axel och de tre koordinat-planerna XOY, XOZ,
YOZ skiljas från hvar andra genom benämningarna xy-, xz-,
 173

yz-plan. En punkt, hvars koordinater äro x = a, y = b, s = c

betecknas korteligen med (a, b, c).
De tre koordinat-planerna, utdragna åt alla sidor, bilda
åtta triedriska vinklar, motsvarande de åtta olika kombinatio-
ner, som kunna förekomma i afseende å koordinaternas tecken.
För punkter belägna inom vinkeln XYZ äro alla tre koor-
dinaterna positiva; inom vinkeln X'YZ är x — —, y=+,
» = + ; inom vinkeln X'Y'Z är x = —, y = —, z = +, o. s. v.
När x, y, a hvar för sig variera från — o o till + oo, bo-
stämma de efter hand alla punkter i rymden.
Då x = OA = PL, y = OB = PM, z = OC = PN, kunna
koordinaterna x, y, z äfven konstrueras sålunda, att man
genom P drager linier PL, PM, PN parallela med OX,
OY, OZ, tills de möta de tre koordinat-planerna, När koor-
dinaterna x, y, z äro gifna och man vill finna punkten P,
begagnar man sig helst af följande konstruktion: man afskär
af «-axeln ett stycke O A = x, drager genom A parallelt med
y-axeln AN= y samt genom N parallelt med »-axeln NP = s.
Alla dessa linier OA, AN, NP tagas i de positiva eller
negativa rigtningarna af motsvarande koordinat-axlar efter
tecknen för x, y, z. Der igenom uppkommer en ko or dinat-
p o l y g o n OANP, som förenar origo med punkten P.
Om koordinat-axlarna äro vinkelräta mot hvar andra,
så är parallelipipeden OP rätvinklig; x, y, z utgöra då pro-
jektioner af radius vector OP på de tre koordinat-axlarna.
Man kan i sådant fall äfven definiera x, y, z såsom de vin-
kelräta afstånden från punkten P till de tre koordinat-pla-
nerna, tagna med behöriga tecken.

1 4 2 . P o l ä r a k o o r d i n a t e r . — Läget af en punkt P
i anseende till tre vinkelräta axlar OX, OY, OZ bestäm-
mes äfven stundom genom följande så kallade polära koor-
dinater: l:o längden r af radius vector OP, 2:o den vinkel,
y, som radius vector gör med axeln OZ, samt 3:o vinkeln
<p mellan planet ZOP och det fasta planet ZOX, det är den
vinkel, som projektionen ON af radius vector på ajy-planet
gör med »-axeln, tagen i en viss öfverenskommen rigtning
 174

t. ox. från OX åt OY. Mellan dessa polära koordinater

Fig.
r, Yi f o c n
rätvinkliga koordina-
a e

terna x, y, z för samma punkt ega

följande relationer rum:
x = r sin y cos tp,
y — r sin y sin f,
!^--
v
j j ^_ s = r cos
/ ^ För att härleda dem, har man först
/
att betrakta den vid JV rätvinkliga
triangeln O P J V , som gifver z = P J V =
O P sin P O J V = r cos y och OJV = r sin y. U r den vid A rät-

vinkliga triangeln 0 J V 4 erhålles sedan y = OJV" sin <p och

se — ON cos <p, der man endast har att insätta för OJV det
nyss funna värdot r sin y.
1 4 3 . L ä n g d och r i g t n i n g af radius v e c t o r . —• I
en rätvinklig parallelipiped är diagonalens qvadrat lika med
summan af qvadraterna af de tre kanter, som bestämma
parallelippipeden. Ty då (fig. 7 9 ) Ö P " = Ö~N* + J V P * och
Qjy = OA* + JN\
2
så är Ö P = O T + Z F + NP* =
2

OA + OB + OG . Betecknar man med r radius vector

för punkten P , eller afståndet från origo till den punkt,
hvars rätvinkliga koordinater äro x, y, z, har man således
2
r = x -f i/ + z , hvaraf r = Vx + y + z .
2 2 2 2 2 2

Rigtningen af radius vector bestämmes genom de vinklar

a —FOX, ft=POY, y=POZ, den samma gör med de tre
koordinat-axlarnas positiva rigtningar. I det rätvinkliga
systemet äro x, y, z projektioner af radius vector på de tre
axlarna; och man har

x
ic = r cos «, cos a - 7'

y
y — r cos /?, hvaraf cos/9 =

z
z = r cos y, cos y- r'
De tre sista formlerna tjena till beräkning af a, /?, y. Samma
formler gifva genom qvadrering af båda membra och addition
 175

c o s « + cos /9 +
2 2
c o s V = ^ ;

då nu * + V* + a = r , såsom vi nyss funnit, erhålles

s 2 2

(1) cos a + cos /9 + c o s

2 2
1, 2

en relation, som således i allmänhet eger rum mellan de

vinklar, som en rät linie gör med tre mot hvar andra vin-
kelräta axlar. Man ser häraf, att vinklarna a, ft, r icke
äro oberoende af hvar andra, Att de i sjelfva verket aro-
mer än tillräckliga för att bestämma rigtningen af linien
OP, finner man genom följande betraktelse. Låter man OP
successivt svänga sig omkring OX, OY, OZ, uppkomma tre
koner, hvilka skära hvar andra längs OP. Yore nu endast
vinkeln a gifven, så skulle OP kunna vara hvilken alstrings-
linie som helst till den första könen. Känner man der
jämte vinkeln /?, så vet man, att OP måste ligga både på
den första och på den andra könen och således vara endera
af de linier, i hvilka dessa koner skära hvar andra och
hvilka linier göra med z-axeln vinklar, som äro hvar andras
supplement. Den tredje vinkeln y kan då endast vara nå-
gondera af sist nämda vinklar och för att fixera rigtningen
af OP vore det tillräckligt att veta, om y är spetsig eller
trubbig, det är om cos y är positiv eller negativ. Men den
absoluta storleken af cos y måste kunna beräknas, när a
och /3 äro gifna, och detta låter sig göra genom for-
meln (1).
1 4 4 . A f s t å n d och r i g t n i n g m e l l a n t v ä n n e p u n k -
ter. — P och P' (fig. 81) äro tvänne punkter, hvilkas rät-
vinkliga koordinater x, y, z och
y', z' anses gifna. Fråga är att finna ' ,'
afståndet p = PP' mellan dem, samt
de vinklar, a, /?, y, som detta afstånd,
taget i rigtning från P till P', gör med
koordinat-axlarna.
Drager man genom P räta linier
PX, PY, PZ' parallela med OX,
OY, OZ och tager dessa linier till
axlar för ett nytt rätvinkligt koor-
 176

dinar-systern, blifva koordinaterna för F i detta system

x' — x, y' — y, z — z och man har således
p = - *)' + (y' -y)
%
+ V - *)',
1

hvaraf det sökta afståndet p erhålles genom qvadratrotens

utdragning. Iakttages der jämte, att de nämda koordina-
terna x — x, y' —• y, z' — z utgöra projektioner af PP' på
de nya axlarna, eller, hvilket är det samma, på de dermed
parallela ursprungliga axlarna OX, OF, OZ, finner man
x' — x
p cos « cos a -
P
y' — y
p cos,S=y' hvaraf cos;? ••
p

x•
p cos Y= Z'

Då man för p alltid har att taga detcos

positiva värdet, blifva
vinklarna a, /?, y här igenom utan tvetydighet bestämda.
1 4 5 . A t t finna k o o r d i n a t e r n a för en punkt P,
s o m delar a f s t å n d e t m e l l a n t v ä n n e g i f n a p u n k t e r
P', P" i det f ö r h å l l a n d e att PP' : PP" = m: n.
Låt x, y, z och *', y', z samt x", y", z" i ordning före-
ställa koordinaterna i ett rät- eller snedvinkligt system för
de tre punkterna P, P', P". Drag
Fig. 82.
genom P, P', P" räta linier parallela
med z-axeln; dessa linier ligga i ett
plan, hvars afskärning med xy--pla.net
bildar en rät linie N'N". Drag slut-
ligen P'L och PM parallela med iVW".
[
Då är P'IV' = a', PN = e, F'N" = z";
följaktligen FL = z — z', P"M =
z"— z. Af de likformiga trianglarna
FPL, PP"M erhålles nu PL:P"M = m:n, det är

hvaraf n (s — z) = m (z" — z), eller (m + n) z = nz' + mz".

Analoga resultat erhållas för x och y. De sökta koordi-
naterna för punkten P blifva alltså
tnx" -)- nx' my" + ny' ms" + nz'
m+ n y
m+ n
 177

Dessa formler gälla, när P faller mellan punkterna P' och

P". Låge P der imot på förlängningen af linien P'P" och
på ett sådant afstånd, att PP' : P P " = m: n, bevisar man på
samma sätt, att dess koordinater blefve
mx"—nx' my"—ny' mz"—ns
m—n ' m— n ' m—n
Om punkten P halfverar afståndet P'P", blifva dess
koordinater
x + *" y' + v" '
z
+"
z

d. v. s. a r i t m e t i s k a media af de gifna p u n k t e r n a s
m o t s v a r a n d e k o o r d i n a t e r . Dessa media försvinna och
man erhåller x = 0 , y = 0, z = 0, så ofta x" = — y " = —y',
z"=—z'\ alltså: när tvänne p u n k t e r hafva sina m o t -
svarande k o o r d i n a t e r lika stora, men af m o t s a t t a
tecken, halfverar o r i g o deras s a m m a n b i n d n i n g s -
linie.
146- P r o j e k t i o n af radius v e c t o r . — Projektio-
nen af radius vector OP (fig. 80) på hvilken rät linie som
helst är lika med projektionen af koordinat-polygonen OANP
på samma linie. Om a, /?, y äro de vinklar, som denna linie
gör med koordinat-axlarna, och a, y, z koordinater för punk-
ten P, blir projektionen af sidan O A x cos a, af sidan AN
2/cos/2, af sidan NP zcosy (jämf. § 9); summan
x cos a + y cos/? + z cos y
uttrycker således projektionen af hela koordinat-polygonen
eller af radius vector. Detta gäller äfven för snedvinkliga
koordinater.
Om den linie, på hvilken man projicierar, har rigtnin-
gen OP, så sammanfaller nämda projektion med sjelfva
radius vector r och man har
r = a; cos a + y cosft + z cosy.
Men då «, /?, y nu beteckna de vinklar, som radius vector
gör med koordinat-axlarna, har man, under antagande af
rätvinkliga koordinater, x = rcosa, y = rcosft, z = rcosy (§
143); genom insättning af dessa värden i föregående formel
erhålles
Linde löf, Geometri. ^2
 178

r = r(cos a + cos /? + cos Y ) ,

2 2

hvaraf
cos a + eos /? + cos ?- = l ;
2 2 2

vi återfinna sålunda den i § 143 härledda relationen mellan

vinklarna «, /?, y.
147. V i n k e l n mellan t v ä n n e räta linier. — När
man känner de vinklar a, /?, y och a', /?', ?-', som tvänne
räta linier OL, OL' (eller dermed parallela linier i rymden)
göra med koordinat-axlarna, äro båda
Fig. 83.
liniernas rigtningar fullkomligt be-
^ I z stämda och det måste vara möjligt
att finna ett uttryck för vinkeln e
mellan dem. Detta sker enklast på
4 A följande sätt, då man antager, att
koordinat-systemet är rätvinkligt.
Man tager på linien OL efter
behag en punkt P, hvars koordina-
ter och radius vector må betecknas med x, y, z, r, samt
projicierar på OL' såväl radius vector OP som koordinat-
polygonen OANP. De båda projektionerna måste blifva
identiska och man har således
r cos e = x cos d + y cos/9' + z cos / .
Insätter man här * = rcosa, y = r cos/9, 2 = rcos?' och di-
viderar resultatet med r, erhålles
(2) costf = cos« cosa'+ cos^cos^-f cos^cosj-',
hvar igenom den sökta vinkeln ft kan beräknas. Denna vin-
kel tages alltid mellan 0 och 180° och bestämmes således
utan tvetydighet genom sin cosinus.
När «, /?, y, «', /?', y hafva sådana värden, att högra
membrum i föregående eqvation försvinner, blifver cose = 0
och 0 = 90°. Vilkoret
c o s « c o s a ' + cos/9 cos/9'+ c o s ? - c o s / = 0
innebär således, att linierna äro vinkelräta mot hvar andra.
För deras parallelism erfordras tydligen, att de göra lika
stora vinklar « = a', /9=/9', y=y med koordinat-axlarna.
1 4 8 . E i g t n i n g s - v i n k l a r o c h k o s i n e r . — De vink-
lar «, /?, y, som en rät linie gör med tre rätvinkliga koor-
 179

dinat-axlar, benämnas korteligen dess r i g t n i n g s - v i n k l a r .

I analytiska geometrin är det vanligen cosinus för vinklarna
a, J3, som komma i användning, hvarför vi, följande en-
gelska författares exempel, äfven för dessa cosinus införa
en särskild benämning, i det vi kalla dem r i g t n i n g s - k o -
siner (eng. direction-cosines) för räta linien.
Låt a, 5, c föreställa de tre rigtnings-kosinerna för en
rät linie. Mellan dessa qvantiteter förefinnes enligt (1)
(§ 143) en identisk relation a - f o + c — 1 , i stöd hvaraf 2 2 2

de kunna beräknas, så snart deras inbördes förhållanden äro

gifna. Antagom, att a, &, c äro proportionella mot tro gifna
qvantiteter A, B, O, så att
a b c
A^B^G'
hvart och ett af dessa bråk är då äfven lika med
Vq« 1
~ VI* + B
+ + +

2
-HT ~2 ±
VI + B + G
2 2 1

och man har alltså

a _ ±A h __ ±B ±G
VJT~+ B' + C' + ~yA +W+"G '
2
B''+c v C r i

Här kunna antingen alla de öfre eller alla de nedre tecknen

med hvar andra kombineras och man erhåller två system af
värden för a, &, c, hvilka likväl endast bestämma de två
motsatta rigtningarna af samma räta linie.
Cosinus för vinkeln e mellan tvänne räta linier, hvil-
kas rigtnings-kosiner äro a, b, c och a', b', c', är enligt (2)
cosfi — aa' + bb'4-cc\
hvaraf
cos ö = a V + b%' + c V + 2aba'b'+ 2acäc'+2bcb'c'.
2 2 % 2

Man har der jämte

1 = (o, + i + c ) (o/ + b" + c' )
2 2 2 2 2

= « V + 6 6 ' + c V + a 6 ' + a"6* + a V + a ' V + fcV + &'V.

4 2 2 2 2 2 2 2

När man från denna eqvation subtraherar den näst föregå-

ende, erhålles
1 _ cos e = a &' + a ' V + o V ' + a ' V + 6 V ' + &' c
2 2 2 2 2

— 2aba'b'— 2aca'c'— 2öci'c',

det är
 180

(3) sin'e = ( b'~dbf+

a (bc'— bc) + (ca'— ca)\
s

en formel, som i följande problem kommer i användning.

1 4 9 . A t t finna r i g t n i n g s - k o s i n e r n a för en rät
l i n i e , som är v i n k e l r ä t mot två gifna räta linier.
Låt a, b, c och a\ b\ c' vara rigtnings-kosiner för de
gifna räta linierna OL, OL', hvilka vi för större tydlighet
tänka oss dragna genom origo, samt a", b", c" rigtnings-
kosiner för en tredje rät linie OL", som är vinkelrät mot
de båda först nämda; man har då till bestämmande af a",
b", c" de tre eqvationerna
aa" + bb" + cc" = 0,
a! a" + Vb" + c'c" = 0,
a"a"+b"b"+c"c"=l.
Genom att eliminera c" mellan den första och andra
eqvationen erhålles
a" b"
bc' — b'c ca'— c'a'
Eliminationen af b" eller a" mellan samma eqvationer gifver
analoga resultat, hvilka alla kunna sammanfattas i formeln
a" b" c" 1
bc'—b'c ca'—c'a ab'—a'b ~ sine'
der e är vinkeln mellan de gifna linierna OL och OL'.
Det sista membrum i denna formel har tillkommit sålunda,
att man i de tre föregående bråken tagit summan af tälja-
renas qvadrater a* + b*+ c , som är = 1 , och summan af näm-
2

narenas qvadrater, som enligt (3) är = sin'e, samt utdragit

qvadratroten af det här igenom erhållna nya bråket

För att finna värdena på a", b", c" behöfver man endast
jämföra hvart för sig af de tre första bråken med det fjerde
och bortskaffa nämnaren.
Formeln (4) gäller för hvilket läge som helst af det
rätvinkliga koordinat-systemet, således äfven, om man låter
i/-axeln sammanfalla med OL' och »-axeln med OL", i hvil-
ket fall a ' = 0 , V=l, c ' = 0 , o " = 0 , fe"=*0, c " = l . Tredje

membrum af formeln (4) reducerar sig då till i och man

 181

bör således hafva a = + sine. Men a betecknar här cosinus

för den vinkel, som OL gör med den nya »-axeln och denna
vinkel är tydligen spetsig eller trubbig, allt efter som OL
faller åt samma sida om y»-planet som »-axeln, eller åt
motsatt sida. Då nu sin e alltid är positiv, har man således
att i formeln (4) i förra fallet taga tecknet + , i det senare
tecknet —.
Samma tecken, som gäller för det nu betraktade speci-
ella läget af koordinat-systemet, gäller för hvilket annat läge
som helst. Ty då man kan tänka sig, att systemet öfver-
går från ett läge till ett annat genom kontinuerlig vridning
c"
och expressionen — ^ enligt formeln (4) dervid stän-

digt måste hafva det ena eller det andra af de konstanta

värdena + — m e n denna expression icke plötsligen kan

springa öfver från det ena värdet till det andra, inser man,
att den samma alls icke kan förändra tecken. För att afgöra
hvilketdera tecknet i formeln (4) som bör tagas, behöfver
man derför endast i tanken flytta koordinat-systemet så, att
y-och 2-axlarna respective sammanfalla med OL' och OL",
samt undersöka, huruvida OL då faller åt samma sida om
ys-planet som »-axeln, eller icke. Resultatet häraf kan sam-
manfattas i följande regel: Om de t r e l i n i e r n a OL, OL',
OL", sedda från O, f ö l j a på hvar andra i samma o r d -
ning (medsols eller motsols) som de tre k o o r d i n a t - a x -
l a r n a OX, OT, OZ, har man att i f o r m e l n (4) taga
t e c k n e t + , i m o t s a t t f a l l t a g e s t e c k n e t —.
För öfrigt är det klart, att samma formel (4) äfven
gäller, om de gifna linierna hafva hvilket läge som helst i
rymden, emedan man alltid genom origo kan draga räta
linier parallela med dem.
1 5 0 . Qvadraten af en plan f i g u r s area är lika
med summan af q v a d r a t e r n a af dess p r o j e k t i o n e r
på tre m o t hvar andra v i n k e l r ä t a planer.
Ty om A är den gifna figurens area och «, /?, y de
vinklar, som dess plan gör med de tre rektangulära planerna
 182

YOZ, ZOY, XOY, eller med andra ord do vinklar, som

normalen mot A gör med de tre rätvinkliga axlarna OX,
OY, OZ, så äro de tre projektionerna af A
A = Aco$a, B = Acos/3, C = Acosy
och summan af dessa qvadrater är
A* + B + C = A\
2 2

emedan cos a + cos /? + cosY = 1.

2 2

Koordinaters transformation.
1 5 1 . F l y t t n i n g af o r i g o . — Om koordinat-systemet
flyttas parallelt med sig sjelf från origo O till ett nytt origo
O', hvars koordinater äro a, /?, y, så har man mellan de
ursprungliga koordinaterna » , y, z för en punkt P och de
nya koordinaterna x', y', z' för samma punkt följande rela-
tioner

x = x' + a,

s — z' + y.
Ty der igenom att yg-planet flyttas parallelt med sig sjelf
från O till O', minskas alla abskissor (i algebraisk me-
ning) med den konstanta qvantiteten a, så att x = x — a
eller x = x'+a. Rigtigheten af två öfriga eqvationerna be-
visas på samma sätt.
1 5 2 . F ö r ä n d r i n g af axlarnas r i g t n i n g . — Vi be-
trakta här endast öfvergången från ett rätvinkligt koordinat-
system till ett annat rät- eller snedvinkligt system med
samma origo O. Låt » , y, z vara koordinaterna för en punkt
P i det förra systemet, och »', y', z koordinaterna för samma
punkt i det senare systemet. Rigtningarna af de nya ax-
larna bestämma vi medelst cosinus för de vinklar de samma
göra med de ursprungliga axlarna, i det vi beteckna rigt-
nings-kosinerna för »'-axeln med a, b, c, för y'-axeln med
d, V, c', för s'-axeln med a", b", c". Projicierar man nu
på »-axeln afståndet OP samt den koordinat-polygon, som
förenar origo med punkten P i det nya systemet, erhålles
 183

den första af nedan stående eqvationer; de båda öfriga er-

hållas likaledes genom samma liniers projiciering på y- och
s-axlarna.
x = ax + dy + a"s\
(1) y = bx' + Vy + b"e',
z = ex + c'y' + c'V.
Mellan de nio rigtnings-kosinerna, som ingå i dessa form-
ler, ega på grund af det ursprungliga systemets rätvinklig-
het följande relationer rum:
( a + b* + c = 1 ,
2 2

(2) a' +b + c' = 1 ,

2 n 2

l o ' " + & " + c" = l.

, ,

Antager man, att äfven det nya systemet är rätvink-

ligt, har man ytterligare dessa vilkors-eqvationer
aa' + bb' + cc' = 0,
(3) aa" + bb" + cc" = 0,
a'a" + b'b"+c'c"=0,
af hvilka den första innebär, att och y'-, den andra att
si- och z'-, den tredje att y'- och 2'-axlama äro vinkelräta
mot hvar andra.

1 5 3 . För att omvändt uttrycka hvar och en af de nya

koordinaterna genom de ursprungliga, då båda systemen
antagas rätvinkliga, har man att projiciera afståndet OP samt
koordinat-polygonen xyz på hvar och en af de nya axlarna.
Samma ändamål vinnes äfven, om man adderar till hvar
andra eqvationerna (1) efter att hafva multiplicerat den för-
sta, andra och tredje af dem respective med a, b, c eller
med a', b', c' eller slutligen med a", b", c". Med fästadt
afseende på vilkoren (2) och (3) erhålles sålunda
x' —ax +by + ca,
y' = a'x + Vy + c'»,
z' = a"x + b"y + c"z.
Då cosinus för de vinklar, som x- och y- samt »-axeln
göra med de nya koordinat-axlarna, äro respective a, a', a"
-och 6 , b\ b" samt c, c', c", har man mellan dessa nio qvan-
titeter ytterligare följande relationer
 184

a*+a + a" = 1 , n
ab + a'b'+ a" b" = O,
2

b + b" + b" = 1 ,
2
ac + a'c' + a"c" = O,
2

c + c' + c" = 1 ,
2 2
bc + b'c' + b" c" = O,
2

af hvilka de tre första betingas af det nya systemets rät-

vinklighet och de tre senare uttrycka, att de ursprungliga
koordinat-axlarna, tagna två och två, äro vinkelräta mot hvar
andra. Dessa sex formler utgöra således endast nya uttryck
för samma vilkor, som redan innehållas i eqvationerna (2)
och (3), ur hvilka de i sjelfva verket kunna härledas.

154. Det inbördes sambandet mellan koefficienterna

a, b, c, a ' , . . . . kan ännu framställas under en annan form.
Då nämligen »'-axeln är på en gång vinkelrät mot y'- och
2'-axlarna och vinkeln mellan sist nämda axlar är 90°, har
man enligt § 149
a b c
b'c"— b" c' c'a"—c"a' ^ a'b"—a"V
=
' = ±

hvarvid tecknet + eller — bör tagas, allt efter som axlarna

för x', y', z', sedda från O, följa på hvar andra i samma ord-
ning som axlarna för x, y, z, eller i motsatt ordning, det är,
allt efter som de båda koordinat-systemen, som här antagas
rätvinkliga, kunna bringas att sammanfalla, eller icke. Un-
der antagande af det förra alternativet har man således
a = b'c" — b" c', a = b"c — bc", a" — bc' — Vc,
b = c'a"— c" a', b' = c" a — ca", b" = ca' — c'a,
c = a'b"— a"V, c' = a"b — ab", c" = ab' — a'b.
Det behöfver knappt erinras, att alla dessa formler äro en
följd af de vilkor, som redan finnas uttryckta i de sex eqva-
tionerna (2) och (3)*).

155. E u l e r s f o r m l e r . — Då de nio koefficienterna

a, b, c, a',... äro underkastade sex vilkors-eqvationer, (2) och

* ) D å vi i det följande icke g ö r a bruk af de a l l m ä n n a formlerna för

öfvergången från ett snedvinkligt koordinat-system till ett annat likaledes
s n e d v i n k l i g t s y s t e m , m e d d e l a v i d e m h ä r e n d a s t i en not.
L å t A, v vara de vinklar, som x-axeln gör med ^ - p l a n e t , y-axeln
m e d c r z - p l a n e t , z - a x e l n m e d x j / - p l a n e t , s a m t a, /?, y, a, ft', y, a", ff, y"
d e v i n k l a r , s o m a x l a r n a f ö r x', y', z göra med förut n ä m d a koordinat-pla-
 185

(3), så kunna blott tre af dem tagas efter behag. Häraf föl-
jer, att i allmänhet tre konstanter erfordras och äro till-
räckliga för att bestämma det inbördes läget mellan tvänne
rätvinkliga koordinat-system.
Man föreställe sig en sfer beskrifven omkring origo
såsom medelpunkt med en godtycklig radie; de punkter X,
Y, Z och X', Y', Z', der de båda axelsystemen råka sferens
yta, bestämma tvänne sferiska trianglar XYZ och X'Y'Z' R

hvilkas alla vinklar och alla sidor äro = 90°. Utdrager man
storcirkelbågen X'Y', tills den rå-
K g . 84.
kar XY i N, och betecknar bågen
XN med <P, bågen NX' med <P
samt vinkeln YNY', som äfven mä-
tes af storcirkelbågen ZZ', med E,
så kunna qvantiteterna E, <P, <F>
tjena att fixera det nya systemets
läge i anseende till det ursprung-
liga och det måste vara möjligt att uttrycka samtliga k o -
efficienter i formlerna (1) genom dessa tre qvantiteter.
För detta ändamål behöfver man i sjelfva verket en-
dast tillämpa den ur sferiska trigonometrin bekanta for-
meln, enligt hvilken cosinus för en sida i en sferisk triangel
är = produkten af de båda öfriga sidornas cosinus + pro-
dukten af deras sinus multiplicerad med cosinus för mel-
lanliggande vinkeln.
Först bör anmärkas, att storcirkelbågarna *) X X Y X ,
Z X , XY', YY', ZY, XZ\ YZ\ ZZ\ till gradtal äro lika
med de vinklar, som axlarna för %', y' och z' göra med de
ursprungliga koordinat-axlarna, och att således a = cosXX',

ner; projicierar man då koordinat-polygonerna xyz och x'y'z' p å perpen-

diklarna mot s a m m a koordinat-planer, erhålles
xsinÅ = a s ' s i n a + y'sina + z'sina",
ysinp.= x s i n / S + « / ' s m / 5 ' + z'sin/J",
z s i n v = x'sin y + y'sin y + z s i n / ' .
*) För att icke g ö r a figuren otydlig, äro dessa b å g a r i den samma
icke utsatta, hvarför l ä s a r e n bedes a t t sjelf u t m ä r k a d e m eller hellre åt-
nöja sig med blotta föreställningen.
 186

b = cosYX\ c = cosZX', o. s. v. Eör att nu bestämma

t. ox. a, bar man att betrakta sferiska triangeln NXX',
i hvilken NX = p, NX' = <p och mellanliggande vinkeln
= 180°—6; likaså erhålles b ur triangeln NX'Y, i hvilken
två sidor och mellanliggande vinkel äro <p, 90°—<p, e; c
åter finnes ur triangeln NX'Z, der NX' = <p, NZ= 90°
(emedan Z är pol till storcirkeln XY) och vinkeln X'NZ
= 90° — 8, o. s. v. I allmänhet har man hvarje gång att
betrakta en sferisk triangel, som har till spets IV och till
bas den båge, hvars cosinus sökes. Man finner sålunda:
a = cos X X = cos^cosc^— sinpsin^cos e,
b = cos YX' = cos y sin ^ + sin^cos^cos ö,
c = cos ZX' = sin ^ sin e,
a' = c o s X F ' = — sin^cos^ — cos^sin^cos*,
b' = cos YY'= — sinjjsin^ + cos <p cos <p cos o,
c = oos ZY'= cos^sinö,
a" = cos XZ' = sin ^ sin ö,
i " = cos YZ' = — cos <J> sin0,
c" = cos ZZ' = cos 8.
Genom insättning af dessa värden i (1) erhållas de s. k.
Eulerska formlerna för koordinaters transformation, i hvilka
endast det för det nya systemets bestämning nödiga antalet
konstanter e, <p, <p ingår.
Vi förutsätta här, att båda systemen hafva sina axlar
stälda i samma ordning, så att de kunna bringas att sam-
manfalla med hvar andra. Man kan då tänka sig koordinat-
systemets flyttning från det ursprungliga läget till det nya
verkstäld medelst tre successiva vridningar, nämligen l:o
omkring a-axeln om en vinkel </>, 2:o omkring »-axeln,
som nu sammanfaller med OIV, om en vinkel 6 samt 3:o
omkring den nya s-axeln, som nu har läget OZ\ om en
vinkel <p. Hvarje sådan vridning omkring en koordinat-
axel anses positiv, om den sker i rigtning från X till Y,
från Y till Z eller från Z till X, men negativ, om den sker
i motsatt rigtning.
 187

Liniers och ytors föreställande genom eqvationer.

156. Läget af en punkt i rymden bestämmes genom tre
koordinater x, y, z, som kunna vara gifna antingen omedelbart
eller medelst tre eqvationer, hvilka först måste upplösas. Har
man der imot endast tvänne eqvationer mellan koordinaterna
x, y, z, så kan man taga ett godtyckligt värde för en af
dem, t. ex. x, och ur eqvationerna härleda motsvarande
värden för y och z; hvarje sådant system af värden, t. ex.
x = OA, y = AN, z = NP, bestäm-

Pig. 85. 13 1 1
^
; 0 ^
mer en punkt P i rymden. Vär-
dena för x och y i och för sig be-
traktade bestämma åter en punkt
A
2V, som utgör projektion af P på
x an/-planet, tagen i rigtning af or-
dinatan z. Låter man nu x variera
kontinuerligen, så varierar äfven
^ y såsom en funktion af * (det är
såsom en af x beroende qvantitet) och punkten 2V beskrif-
ver en viss linie i xy-plmet. Samtidigt varierar äfven z och
punkten P beskrifver en linie i rymden, som har till pro-
jektion nämde linie i »y-planet. Häraf framgår, att tvänne
eqvationer mellan x, y, z representera en linie i rymden.
Vore omvändt en linie i rymden gifven, så skulle i
och med det samma äfven dess projektion på »/-planet vara
bestämd. Mot hvarje värde på x, taget efter behag, skulle
då svara vissa värden på y och z, så att tvänne af koor-
dinaterna vore beroende af den tredje. För att analytiskt
uttrycka ett sådant beroende erfordras tvänne eqvationer
och man kan således säga, att en l i n i e i r y m d e n r e p r e -
s e n t e r a s g e n o m två e q v a t i o n e r mellan x, y, z.
När en enda eqvation är gifven mellan koordinaterna
x, y, z, kunna två af dem, t. ex. x och y, erhålla god-
tyckliga värden, hvarefter eqvationen gifver ett motsva-
rande värde för den tredje z. Hvarje efter behag tagen
punkt i *i/-planet motsvaras sålunda af en punkt i rym-
 188

den och orten för sist nämde punkt måste tydligen vara
en yta.
En e q v a t i o n m e l l a n x, y, z r e p r e s e n t e r a r s å l e -
des en yta. Omvändt har hvarje efter en gifven lag kon-
struerad yta sin eqvation. Ty då man kan taga punkter
efter behag i *i/-planet och genom dem draga linier pa-
rallela med z-axeln, tills de råka den gifna ytan, så finner
man att en af koordinaterna, t. ex. 2, är beroende af de
båda öfriga, hvilkas värden äro godtyckliga, och detta be-
roende måste kunna uttryckas genom en eqvation.
Undantagsvis kan det likväl hända, att en eqvation
föreställer en linie eller en punkt, nar den nämligen upp-
löser sig i två eller tre simultana (samtidigt gällande) eqva-
tioner. Detta är fallet t. ex. med eqvationerna
(x + y)' + z*=0,
(x — a)* + (y — by + (z — cy = 0.
Den förra fordrar, att man på en gång har x + y = 0 och
2 = 0; den representerar således en rät linie i »y-planot.
Den senare åter föreställer en punkt, ty den satisfieras
endast af de bestämda värdena x = a, y = b, z = c.
Äfven kan det inträffa, att en eqvation ej har någon
reel lösning, i hvilket fall den saknar geometrisk betydelse.
Detta gäller t. ex. om eqvationen
' ' x s +l
+ = 0.
y +
l

1 5 7 . En eqvation, som endast innehåller as, t. ex.

aj = a, representerar hvarje punkt, hvars abskissa har ett
konstant värde a. Alla dessa punkter äro tydligen belägna
i ett plan, som är parallelt med yz-planet och som skär
»-axeln på afståndet a fråu origo. Likaså äro y = b och
z = c eqvationer för tvänne planer, af hvilka det förra är
parallelt med xz-, det senare med a^-planet. Eqvatio-
nerna x = 0, y = 0, s = 0, betraktade hvar för sig, föreställa
sjelfva koordinat-planerna.
Om en eqvation åter innehåller tvänne koordinater x, y,
men icke den tredje z, bestämmer den samma närmast någon
linie NN' (fig. 85) i a^-planet; men dess geometriska be-
tydelse inskränker sig icke till denna linie allena. Ty om
 189

man genom en punkt N på den samma drager en rät linie

parallel med s-axeln, så hafva alla punkter på denna räta
linie samma x och y som punkten N och deras koordinater
satisfiera således äfven den gifna eqvationen, i hvilken z
icke ingår. Denna eqvation representerar således en c y -
l i n d r i s k yta, beskrifven af en med s-axoln parallel linie,
som rör sig utmed linien NN'. En eqvation, som endast
innehåller x och z eller y och z, föreställer likaledes en
cylindrisk yta, hvars alstrings-linie (generatrix) är parallel
med y- eller med »-axeln.
158. Då en linie alltid kan betraktas såsom genom-
skärningen mellan tvänne ytor, blifver ytors framställning
genom eqvationer hufvudföremålet för analytiska geometrin
i rymden. Eqvationen för en yta i rätliniga koordinater
kan vara algebraisk eller transcendent och i förra fallet af
första, andra, tredje graden o. s. v. I det följande betrak-
tas endast ytor, hvilkas eqvationer äro af första eller andra
graden.
Till slut ännu en vigtig anmärkning. Öfvergången från
ett rätlinigt koordinat-system till ett annat sker enligt § 151
o. f. der igenom, att man i stället för x, y, z substituerar
vissa lineära funktioner af de nya koordinaterna x', y\ z,
det är vissa algebraiska uttryck, i hvilka de nya koordi-
naterna ingå endast i första digniteten. Det är tydligt, att
en sådan substitution ej kan förändra en eqvations gradtal.
Man kan häraf sluta, att eqvationen för en gifven yta är
af samma grad, till hvilket rätlinigt koordinat-system den
än må hänföras.
 190

ANDRA KAPITLET.

Om planet.
159. P l a n e t s e q v a t i o n . — Hvilket plan som helst
bestämmes till sitt läge genom längden och rigtningen af
den normal eller perpendikel, som från origo fälles mot
det samma. Perpendikelns längd, som alltid får betraktas
såsom en positiv qvantitet, beteckna vi med p; dess rigt-
ning bestämmes mor än fullständigt genom de vinklar a,
/?, y den gör med koordinat-axlarna.
Det är en karakteristisk egenskap hos planet, att om
radius vector för hvilken punkt som helst i det samma pro-
jicieras på den omnämda normalens rigtning, projektionen
blifver konstant och lika med sjelfva perpendikeln p; ty
för ingen punkt utom planet gäller det samma. För att er-
hålla planets eqvation, har man derför endast att gifva ett
analytiskt uttryck åt denna egenskap.
Om x, y, z äro koordinaterna för en punkt i planet,
så uttrycker * c o s a + y cos/? + a cos;- projektionen af dess
koordinat-polygon och således äfven af dess radius vector
på förenämde normal; man har alltså relationen
(1) x cos a + y cos/? + z cos y—J> = 0,
hvilken, såsom gällande för alla punkter i planet, utgör dess
eqvation.

1 6 0 . Man kan omvändt be- Fig. 86.

visa, att hvarje eqvation af första
graden mellan *, y, a represente-
rar ett plan. Den allmänna for-
men för cn sådan eqvation är näm-
ligen
(2) Ax + By + Cz + D = 0.
Bestämmer man på de tre koordi-
nat-axlarna punkter L, Jl~, iV, hvil-
 191

kas afstånd från origo (åt positiva eller negativa sidan af

hvarje axel) äro proportionella mot A, B, G, nämligen
O L = kA, OM=kB, ON=kC,
der k är en godtycklig faktor, och drager man vinkelräta
planer genom L mot »-axeln, genom M mot y-axeln, ge-
nom N mot z-axeln, så måste dessa planer skära hvar andra
i någon punkt Q, hvars radius vector OQ har till projek-
tioner på koordinat-axlarna kA, kB, kO. Cosinus för de
vinklar, som linien OQ gör med nämda axlar äro derför,
kA kB kO
om man sätter OQ — l, respective—, — , — , och vi hafva
t t t

sålunda till en början funnit en linie, hvars rigtnings-cosiner

äro proportionella mot A, B, O.
Betraktar man nu en punkt (x, y, z), hvars koordina-
ter satisfiera eqvationen (2), och projicierar dess radius
vector (eller koordinatpolygon) på linien OQ, erhålles
kA
~f + —y
x
kB
+ kC k „ „ s

- j Z = -£(Ax + By + Gz) =
kB
p
emedan enligt vårt antagande Ax + By -f Cz = — D. Pro-
jektionen på OQ af radius vector för hvarje punkt, hvars
koordinater uppfylla vilkoret (2), är således konstant och
kD
lika med j - , hvaraf tydligen följer, att alla dessa punk-

ter tillhöra ett mot OQ vinkelrätt plan.

Det är härmed bevisadt, icke blott att eqvationen (2)
föreställer ett plan, utan äfven att normalen mot planet
gör med koordinat-axlarna vinklar, hvilkas cosinus äro pro-
portionella mot A, B, G; och detta resultat gäller såväl
för snedvinkliga, som för rätvinkliga koordinater.
161. Eqvationen (1) beteckna vi såsom n o r m a l - f o r m
för planets eqvation och skola nu visa, huru hvarje annan
eqvation af första graden kan bringas under denna form.
Jämföra vi eqvationerna (1) och (2) med hvar andra under
antagande, att de representera samma plan, finna vi, att
A , B, G, D förhålla sig till hvar andra såsom cos a, cos /?,
cos x, — p , och kunna följaktligen sätta
 192

cos a = RA, cos/? = RB, cos y = RO, —p = RD,

der det ännu återstår att bestämma den obekanta faktorn R.
Så ofta koordinat-axlarna äro rätvinkliga, har man
c o s « + cos /? + cos V = 1 och således R (A* + B + ö ) = 1 ,
2 2 2 2 2

hvaraf
1
R= + r=.

VA +B +C 2 2 2

Formeln — p = RD utvisar, att R bör tagas med motsatt

tecken mot D. Sålunda är den faktor bestämd, hvarmed
eqvationen (2) bör multipliceras för att bringas under nor-
mal-formen. För normalens vinklar erhåller man nu ut-
trycken
±A _ ±B ±C

och för planets vinkelräta afstånd från origo

+ D
p
VA + B +C 2 2 2

De motsvarande formlerna för snedvinkliga koordinater kom-

ma sällan i användning, hvarför de här förbigås.

162. Att bestämma vinkeln e mellan tvänne

planer, hvilkas eqvationer i rätvinkliga koordina-
t e r äro
Ax + By + Gz + D = 0,
Äx + B'y+C'z + D' = 0.
Yinkeln mellan planerna är den samma som vinkeln
mellan deras normaler. Enligt föregående § bestämmer
man cosinus för de vinklar, som hvardera normalen gör
med koordinat-axlarna, och enligt § 147 finner man sedan
AÄ + BB' + OC
COS 8-
VA 2
+ B 2
+ C- 2
VÄ +B' 2 2
+ C 2

Häraf kan man härleda

• * - (AB'—BÄ) + (BC — OB'Y + (CÄ — ACy
2

~~
S i n 8
(A + B + O ) (Ä + B' + C )
2 2 2 2 2 2

Cos 8 försvinner och planerna äro vinkelräta mot hvar

andra, om
AÄ + BB' + CC = 0.
 193

Der imot försvinner sin e och planerna äro parallela, om

man på en gång- har
AB'—BA'=0, BC'—CB'=Q, CÄ—AC' = 0,
det är, om koefficienterna för x, y, z i båda planernas eqva-
tioner äro proportionella, nämligen

Ä ~ B'~C
I sjelfva verket inser man af det föregående, att norma-
lerna mot båda planerna då göra samma vinklar med koor-
dinat-axlarna, samt att detta gäller icke blott för rätvink-
liga, utan äfven för snedvinkliga axlar.

163. För att bestämma den punkt, i hvilken ett plan

Ax + By + Cz + D = 0
skär »-axeln, har man att sätta y = 0 och « = 0; eqvatio-
nen reduceras då till Ax + D = 0 och gifver x = — ^ så-
som värde på abskissan för den i fråga varande punkten.
På samma sätt finner man y = — ^ för den punkt, der

planet skär i/-axeln, och z = — ™ för planets afskärning

med z-axeln. Betecknar man med a, 6 , c de stycken, som

planet afskär af koordinat-axlarna, har man således
_ D __P _ D

hvaraf

•£,B — ° 0 — °
a' b c
Genom insättning af dessa värden för A, B, C antager
planets eqvation formen

(3) - +I +—
a b c
1 6 4 . "Vill man åter bestämma den linie, utefter hvil-
ken ytan Ax + By + Cz + D — 0 skär aiy-planet, n a r m a n

att göra z = 0 i ytans. eqvation. Afskärningarna med de

öfriga koordinat-planerna erhållas likaså genom att turvis
Lindelöf, Geometri,
 194

sätta y = O och x- = 0. Man finner sålunda följande eqva-

tioner
Ax + By + D = 0, Ax + Cz + D = 0, Bi/ + Gz + D = 0,
hvilka i ordning gälla för ytans genomskärningar med xy-,
xz- och yz-planet.
1 6 5 . Eqvationen ( 2 ) innehåller fyra koefficienter A,
B, C, D, hvilka för skilda ytor hafva olika värden; men
då hela eqvationen kan divideras med en af dem utan att
förändra betydelse, reduceras antalet af oberoende konstanter
i sjelfva verket till tre, genom hvilkas ändamålsenliga bestäm-
ning man kan finna ett plan, som uppfyller tre gifna vilkor.
Fordrar man t. ex., att planet skall gå genom tre gifna
punkter (x', y', A'), (x", y'\ A"), ( « " ' , y'", A'"), och betecknar
dess eqvation med
Ax + By + Gz+D = 0,
så måste koefficienterna A, B, C, D erhålla sådana värden,
att denna eqvation satisfieras af koordinaterna för hvar
och en af de gifna punkterna, hvilket leder till följande
relationer
Ax' + By' + Cz + 0 = 0,
Ax" + By" + Gz" + D = 0,
Ax'" + By"' + Gz'" + D = 0.
I verkligheten förekomma här tre obekanta, nämligen för-
hållandena ^ , ^ , ~ , hvilkas värden man kan beräkna ur
de tre senaste formlerna och derefter substituera i planets
eqvation, som då blifver fullkomligt bestämd. Vi anse dock
icke nödigt att här utföra denna räkning.
Om endast en punkt (%', y', A'), vore gifven och det
begärdes att finna ett genom den samma gående plan, vore
koefficienterna i den allmänna eqvationen
Ax + By + Gz + D = 0
endast underkastade vilkoret
Ax' +By'+ Cz' + D=Q;
man kunde då eliminera blott en af konstanterna, t. ex.
D, hvar igenom planets eqvation skulle antaga den ofta
begagnade formen
 195

A(x — »') + B(y — y') + G(z —a') = 0.

Koefficienterna A, B, G förblifva här obestämda och bero
af den rigtning man vill gifva planet; man vet nämligen,
att dessa koefficienter förhålla sig till hvar andra såsom
cosinus för de vinklar, som planets normal gör med koor-
dinat-axlarna.
166. A f s t å n d e t från en punkt t i l l ett plan. —
Låt x', y', z' vara koordinaterna för en gifven punkt och o
dess vinkelräta afstånd från ett gifvet plan, hvars eqvation
under normalformen må betecknas med
x cos a + y cos + z cos y — p = 0.
Radius vector för punkten («', y', z') bildar med afståndet å
en bruten linie, hvars projektion på den från origo mot
planet fälda perpendikelns rigtning sammanfaller med sjelfva
perpendikeln p. Nu uttryckes projectionen af radius vector
genom x' cos a + y' cos/? + z' cos y\ projektionen af afståndet å
åter är antingen + o eller — å, allt efter som punkten
(*', y', z') befinner sig på samma sida om planet som origo,
eller på motsatt sida. Man finner således
x cos a + y' cos j3 + z' cos y ± o =p,
hvaraf
+ o = x' cos a + y' cos j3 + z cos y —p,
ett resultat, som i ord kan återgifvas sålunda:
A f s t å n d e t från en p u n k t till ett plan erhålles,
om man i v e n s t r a m e m b r u m af p l a n e t s e q v a t i o n ,
f r a m s t ä l d u n d e r n o r m a l f o r m e n , i stället f ö r as, y, z
i n s ä t t e r den gifna p u n k t e n s k o o r d i n a t e r . D e t er-
hållna u t t r y c k e t är n e g a t i v t eller p o s i t i v t , allt efter
som p u n k t e n o c h o r i g o b e f i n n a sig på samma sida
eller på m o t s a t t a sidor om p l a n e t .
I allmänhet uttrycker x cos a + y cos (i + z cos y — p (på
tecknet när) afståndet från den genom koordinaterna *, y, z
bestämda punkten till det plan, hvars eqvation är
x cos a + y cos/9 + z cos y —p = 0.
Om planets eqvation är gifven under någon annan form
Ax + By + Gz + D = 0,
kan den samma bringas under normalformen genom multi-
 196

plikation med en viss konstant faktor B, beroende endast

af koefficienterna A, B, G (§ 161). Afståndet från punkten
(x\ y', z) till i fråga varande plan blir då uttryckt genom
formeln
+ d = R (Ax + By' + Gz + D).
I allmänhet uttrycker Ax + By + Gz + D, på en konstant
faktor när, afståndet från punkten (<«, y, z) till det plan,
hvars eqvation är Ax + By + Gz + D = 0.
När koordinat-systemet är rätvinkligt, har faktorn B
det i § 161 uppgifna värdet och vår formel blir då
+ fi^-AaS + Btf + W + D
VI 2
+ B^+IT* '
det är: a f s t å n d e t från en p u n k t t i l l ett p l a n e r h å l -
les, om man i v e n s t r a m e m b r u m af p l a n e t s e q v a -
t i o n i s t ä l l e t f ö r a-, y, z i n s ä t t e r den g i f n a p u n k -
tens k o o r d i n a t e r o c h d i v i d e r a r det e r h å l l n a u t -
t r y c k e t med q v a d r a t r o t e n ur summan af q v a d r a -
terna af k o e f f i c i e n t e r n a f ö r y, z.
Emedan B har motsatt tecken mod D, inser man, att
det sålunda beräknade afståndet erhåller samma tecken som
D, så ofta punkten och origo falla åt samma sida om planet,
men motsatt tecken, när de falla åt motsatta sidor.

Förkortadt beteckningssätt.
167. Äfven i rymd-geometrin kan man ofta med fördel
använda ett förkortadt beteckningssätt för eqvationer (jämf.
§ 29). Några exempel skola närmare belysa detta.
Betecknar man med symbolerna A och A' följande
uttryck
A = x cos a + y cos fl + z cos y — p,
A'— x cos d + y cos fl + z cos / — j / ,
så äro A och A' de vinkelräta afstånden från punkten (x,
y, z) till de genom eqvationerna A = 0 och A'=0 repre-
senterade planer. Sätter man A = Ä, så uttryckes der
igenom, att nämda afstånd äro lika stora och af samma
tecken. Orten för punkten (x, y, z) är i sådant fall tydli-
 197

gen ett plan, som halfverar lutningsvinkeln mellan de gifna

planerna, nämligen den vinkel, inom hvilken origo är belä-
gen. Följaktligen är
A—Ä=0
eqvationen för detta halfvorings-plan. Sätter man åter
A + A'= 0,
så uttryckes der igenom, att afstånden från punkten (x, y, z)
till de båda planerna äro lika, men af motsatt tecken. Denna
eqvation föreställer således ett plan, som halfverar den
andra lutningsvinkeln mellan de gifna ytorna. Alltså:
Om A — O o c h y l ' = O ä r o e q v a t i o n e r n a f ö r t v ä n n e
g i f n a p l a n e r u n d e r n o r m a l f o r m e n , så äro A — A' = 0
o c h A + Ä—0 e q v a t i o n e r f ö r de p l a n e r , s o m half-
v e r a de g i f n a p l a n e r n a s l u t n i n g s vinklar.
Vinkeln mellan de båda halfveringsplanerna är tydligen
en rät. Man behöfver derför endast bringa eqvationerna
för tvänne planer under formen A — A'=0, A + A'—0 för
att der igenom bevisa, att de i ett gifvet fall äro vinkelräta
mot hvar andra.
1 6 8 . Om man med L — 0 och M= 0 betecknar eqva-
tionerna för tvänne planer L och M under hvilken form
som helst, således tvänne eqvationer af första graden mellan
y, «, så är i allmänhet
L + ef=o
eqvationen för att tredje plan, som går genom de först
nämdas afskärningslinie. Ty denna eqvation är af första
graden och representerar således ett plan; den satisfieras
der jämte af alla de värden på x, y, z, som på en gång
göra L = 0 och l f = 0 , det är af koordinaterna för alla
punkter, som äro gemensamma för de båda planerna L och
M. Det nya planets rigtning beror för öfrigt af koefficien-
ten k; genom att gifva olika värden åt denna bestämmas
efter hand alla planer, som gå genom afskärningslinien mellan
L och M.
Vill man t. ex. finna eqvationen för ett plan, som går
genom en gifven punkt (»', y\ z') och genom afskärnings-
linien mellan planerna
 198

Ax + By+Cz + D = 0, Äx + B'y + C'z + D = O,

så bildar man först en ny eqvation af formen
Ax + By + Cz + D + k{Äx + B'y + C'z + D') = 0
och bestämmer k genom det vilkor, att denna eqvation skall
satisfieras af koordinaterna x\ y\ ss\ hvilket gifver
Ax' + By' + Gz' + D + Jc(Äx' + B'y' + C'z + U) = 0.
Genom elimination af k erhålles sedan den sökta eqvationen
Ax + By + Cz + D _ Äx + B'y + G'z + B'
Äx ^ By' +Gz'+D~Äx'+
7
B'y ~+ljT+ly'
7

1 6 9 . Tre planer, mellan hvilkas e q v a t i o n e r L = 0,

M = 0, A = 0 en i d e n t i t e t
r

lL + mM+nN=0
e g e r rum, skära h v a r andra i en o c h samma räta
linie.
På grund af denna identitet försvinner nämligen A för T

alla de värden på x, y, a, som på en gång göra L = 0 och

M= 0, hvaraf följer, att alla puukter på afskärningslinien
mellan ytorna L = 0 och J f = 0 äfven tillhöra ytan IV = 0 .
P y r a p l a n e r , mellan h v i l k a s e q v a t i o n e r L == 0,
J f = 0 , I V = 0 , P = 0 en i d e n t i t e t
IL + mM + nN + pP = 0
e g e r rum, skära hvar andra i en och samma punkt.
Man finner nämligen afskärningspunkten mellan de tre
första ytorna genom att söka de värden på x, y, z, som på
en gång satisfiera eqvationerna L = 0, M=0, N = 0. Men
dessa värden måste äfven på grund af den rådande identi-
teten tillfredsställa eqvationen P = 0, hvilket bevisar, att
samma punkt äfven tillhör den fjerde ytan.
Dessa båda satser erbjuda i många fall ett enkelt medel
att ådagalägga, det vissa ytor skära hvar andra i en linie
eller i en punkt. I sådant afseende meddelas här några
exempel.
1 7 0 . Antagom, att man känner eqvationerna för tre
planer under normalformen
4 , = 0, 4 = 0 , 4 = 0;
dossa planer bilda åtta triedriska vinklar eller fack, af
hvilka vi skola taga det i betraktande, inom hvilket origo
 199

befinner sig. De planer, som halfvera lutningsvinklarna

inom detta fack mellan två och två af de gifna planerna,
representeras (§ 167) af eqvationerna
4 — 4=0, 4 — 4 = 0, 4 — 4 = 0 .
Då nu summan af dessa eqvationers venstra membra är
identiskt lika med noll, så följer häraf enligt första teoremet
i föregående §, att de tre halfveringsytorna skära hvar andra
längs en och samma räta linie.
För att åt denna sats gifva ett beqvämare uttryck,
tanke man sig en sfer beskrifven omkring de tro gifna pla-
nernas genomskärningspunkt såsom medelpunkt; dessa pla-
ner afskära på sforens yta en sferisk triangel. De tre half-
veringsplanerna motsvaras åter af storcirklar, som halfvera
vinklarna i den sferiska triangeln. Det resultat, hvartill vi
nyss kommit, kan derför uttryckas sålunda:
De s t o r c i r k l a r , som halfvera vinklarna i en sfe-
risk triangel, skära hvar andra i en och samma punkt.
Eqvationerna för de planer, som halfvera de yttre lut-
ningsvinklarna till ofvan nämda fack äro
4 , + 4 = O, 4 + 4 = 0, A + 4 = 0. 2

Sammansätter man venstra membra af de två senaste eqva-

tionerna med venstra membrum af eqvationen 4 — 4 =
®i
finner man den identiska relationen
{A, + 4 ) - {A, + 4 ) + {A, - 4 ) = 0
och kan deraf sluta till följande sats:
De s t o r c i r k l a r , som h a l f v e r a t v ä n n e y t t r e o c h
den t r e d j e inre v i n k e l n i on sferisk triangel, skära
hvar andra i en och samma punkt.
1 7 1 . Samma resonnement kan utsträckas till de fyra
planer, som innesluta en tetraeder och hvilkas eqvationer
under normalformen må betecknas med
4 = 0, 4 = 0 , 4 = 0, 4 = 0.
Under förutsättning att origo faller inom tetraedern, äro
eqvationerna för do planer, som halfvera sidoytornas inre
lutningsvinklar
Mo — A = O, 4 _ 4 = O, 4 — 4 = 0,
(I) 4 - 4 = 0, 4 _ 4 = O,
U - 4 =
0 O,
 200
och eqvationerna för de planer, som halfvera de yttre lut-
ningsvinklarna
|4+4=0, 4 + 4 = 0, 4 + 4 = 0,
(2) 4 + A, = 0, A, + A = 0, 3

\A + A = 0-
o 3

Då man nu ur de tre första eqvationerna i systemet

(1) kan härleda de tre öfriga eqvationerna i samma system,
så framgår häraf (§ 169, andra teoremet) följande sats:
De sex planer, som h a l f v e r a s i d o y t o r n a s l u t -
n i n g s v i n k l a r i en tetraeder, gå alla g e n o m en och
samma punkt. Denna punkt är, såsom bekant, medelpunkt
till den i tetraedern inskrifna sferen.
Men äfven följande sex eqvationer
A — A = 0, A A + = 0,
4+4=0,
0 x a %

4-4=0,
4 - 4 = o, 4 + 4 = 0,
föreställa planer, som skära hvar andra i en och samma
punkt, emedan de tre eqvationerna i den första vertikal-
kolumnen låta härleda sig från de tre öfriga. Härmed är
bevist, att:
De planer, som halfvera l u t n i n g s v i n k l a r n a m e l -
lan tre s i d o y t o r i en t e t r a e d e r , och de, som half-
v e r a de y t t r e l u t n i n g s v i n k l a r n a mellan den f j e r d e
s i d o y t a n o c h h v a r j e af de öfriga, skära hvar andra
i en och samma punkt. Denna punkt är medelpunkt till
en sfer, som utvändigt berör tetraederns sidoytor.
1 7 2 . H a r m o n i s k a p l a n e r . — Låtom oss ännu be-
trakta tvänne planer, hvilkas eqvationer under normalformen
äro A =0 och 4 — 0- Eqvationen
4 - ^ 4 = 0,
0

det är A :A =Å:
0 1, uttrycker då, att perpendiklarna från
1

punkten (as, y, z) mot de båda planerna förhålla sig såsom

Orten för denna punkt är tydligen ett plan, som går
genom afskärningslinien mellan de gifna planerna och med
dem gör vinklar, hvilkas sinus förhålla sig till hvar andra
såsom Å : 1. Man finner på samma sätt, att
4 + ;4 = 0
 201

föreställer ett annat plan, som går genom samma afskär-

ningslinie och delar den andra lutningsvinkeln mellan do
gifna planerna i tvänne delar, hvilkas sinus förhålla sig jäm-
väl såsom A:l.
Fyra planer A, B, C, D, som gå genom en och samma
räta linie, kallas h a r m o n i s k a , när sinus för de vinklar,
som två af dem, t. ex. B och D, göra med de två öfriga,
äro proportionella, nämligen
sin(BA): sin (BC) = sin : sin (DG).
Man säger då, att A och G å ena sidan samt B och D å
den andra äro med hvarandra s a m o r d n a d e (konjugerade)
eller bilda harmoniska par.
Af det ofvan anförda följer, att eqvationerna
A = 0 , A = 0, A — ÅA = 0 , A + AA = 0
0 t 0 1 0 t

föreställa fyra harmoniska planer, af hvilka de två första

utgöra det ena, de två senare det andra samordnade paret,
I allmänhet, om eqvationerna för tvänne planer äro
gifna under hvilken form som helst
L = 0, M=0,
föreställa eqvationerna
i — 0 1 = 0, L + /cJVf=0
tvänne andra planer, som äro harmoniska i anseende till
de först nämda. Man öfvertygar sig härom lätt, om de
båda första eqvationerna bringas under normalformen, hvilket
sker genom deras multiplicering, med vissa konstanta fak-
torer Z, m. De fyra eqvationerna kunna nämligen då skrifvas
i./ i;
IL = 0, mM=0, IL — — m J f = 0 , lL + —mM=0
m m
och man ser nu, att de representera ett system harmoniska
planer, der förhållandet mellan sinus är kl: m.
Af fyra harmoniska planer kunna tre väljas efter behag,
men det fjerde är genom dem bestämdt. Antager man, att
paret A, C är gifvet och att B vrider sig omkring planer-
nas afskärningslinie, så kan man genom diskussion af den
mellan vinklarnas sinus rådande analogien lätt göra sig en
föreställning om det fjerde planets läge i speciella fall. Om
t. ex. B halfverar den ena lutningsvinkeln mellan A och G,
 202

så halfverar D den andra lutningsvinkeln mellan samma pla-

ner; sammanfaller B med O, så sammanfaller äfven D med G.
Föreställer man sig, att en rät linie genomskär de har-
moniska planerna A, B, G, D i fyra punkter a, fe, c, d, samt
att man från fe fäller perpendiklarna p, q, och från d perpen-
diklarna p', q mot A och G, så inser man lätt, att sinus
för de vinklar, som B och D göra med A och C, förhålla
sig såsom dessa perpendiklar, samt att, då de fyra sinus äro
proportionella, man äfven har p : q=p': q\ eller
p :p = q : q'.
Men nu är tydligen p : p' = ba : da och q : q' =bc : dc; alltså
är äfven ba :da = bc : dc, eller genom omvexling
ba : bc = da : dc,
d. v. s. afstånden från punkterna b och d till punkterna a
och c äro proportionella, hvaraf följer, att de fyra punk-
terna a, fe, c, d äro harmoniska.
Utgår man åter från det antagande, att do fyra punk-
terna a, 6 , c, d äro harmoniska, så kan man, genom att
följa samma bevisning i omvänd ordning, ådagalägga, att
äfven de fyra planerna A, B, G, D äro harmoniska. Häraf
framgå följande tvänne satser:
F y r a harmoniska p l a n e r skäras af h v i l k e n rät
rät l i n i e som helst i fyra h a r m o n i s k a p u n k t e r .
Fyra planer, som s k ä r a hvar a n d r a i en o c h
samma räta l i n i e , äro h a r m o n i s k a , om de gå g e n o m
h v a r sin af fyra h a r m o n i s k a punkter.
 203

TREDJE KAPITLET.

Om räta linier i rymden.

173. Räta l i n i e n s e q v a t i o n e r . — En rät linie i
rymden kan alltid betraktas såsom afskärningslinie mellan
tvänne planer och representeras derför i allmänhet genom
tvänne samtidiga eqvationer af första graden
[Ax + By + Gz + D = 0,
(
' \Äx+B'y+C'z+D'=0.
Genom att turvis eliminera y och x kan man ur dem här-
leda tvänne andra eqvationer af formen
ix = mz+p,
I V = nz + o,
hvilka satisfieras af samma värden för x, y, z, som de båda
först nämda, och kunna ersätta dem. Betraktade hvar för
sig föreställa eqvationerna (2) tvänne planer, af hvilka det
ena är parallelt med y-, det andra med »-axeln, och medelst
hvilka räta linien, som utgör deras genomskärning, projici-
eras (i rigtningarna af nämda axlar) på xz- och på yz-pla-
net. Fattad i inskränktare mening representerar eqvationen
x = mz-\-f räta liniens projektion på «z-planet och eqvatio-
nen y = nz + q dess projektion på yz-planet.
Koordinaterna för den punkt, der den räta linien möter
.ajy-planet, äro x = p , y = q, z = 0, såsom man finner, om man
i eqvationerna (2) gör z = 0. Räta liniens rigtning beror af
koefficienterna m, n. Då parallela räta liniers projektioner
på samma plan äfven äro parallela, inser man, att nämda
koefficienter måste vara de samma i eqvationerna för tvänne
parallela linier. Enligt denna anmärkning föreställa eqva-
tionerna
x = mz, y = nz
«n rät linie, som genom origo dragés parallel med räta
linien (2).
Sjelfva koordinat-axlarna representeras genom följande
eqvationer,
 204

»-axeln: y = 0, z = 0,
y-axeln: 2 = 0 , se = 0,
2-axeln: se = 0, y — 0.
1 7 4 . I räta liniens eqvationer (2) förekomma fyra kon-
stanter m, n, p, q, hvilka endast bero af liniens läge, och
man kan föresätta sig att bestämma dessa konstanter så,
att räta linien uppfyller vissa gifna vilkor.
Antagom först, att linien bör gå genom två gifna punk-
ter (se', y', z') och (se", y", z"). Eqvationerna (2) måste då
satisfieras, om man i stället för se, y, z substituerar de gifna
punkternas koordinater, hvar igenom erhålles
(«) se' = mz' + p, y' = nz' + o,
(8) se"= mz"+ p, y"= nz" + q.
Ur dessa vilkors-eqvationer kunde man härleda värden på
m, n, p, q att insättas i eqvationerna (2). Men eliminatio-
nen verkställes lättare sålunda, att man först subtraherar
(«) från (2) samt (/?) från (a), hvilket gifver
se — se' = m(z — z'), y — y' = n(z — z'),
se'— se"= m(z' •—• s"), y' — y" = n(z'— 2"),
och sedan dividerar dessa eqvationer två och två med hvar
andra. Man erhåller då dubbelformeln
se — se' y — y'
= z — z'
K
' se'—se" y ' — y " ' z'— 2"'
som motsvarar tvänne eqvationer och representerar deö
sökta linien.
Fordrar man åter endast, att linien skall gå genom en
gifven punkt (se', y\ 2'), har man blott att förbinda vilkoret
(a) med de allmänna eqvationerna (2). Man kan då elimi-
nera p och q, hvar igenom erhålles
se — se' = m(z — 2'), y — y' = n(z — 2'),
eller
... se — se' 1/ —• y' 2 — 2'
(4) = » *L
= _ ^ .
m w. 1
Sist nämda formel föreställer således i allmänhet en rät
linie, som går genom punkten (se', y\ 2'). Koefficienterna
m, » qvarstå här ännu obestämda och bero af den rigtning
man vill gifva åt räta linien.
 205

1 7 5 . A f s k ä r n i n g s p u n k t e n mellan en rät l i n i e
o c h ett plan bestämmes genom att söka de värden på x,
y, z, som på en gång tillfredsställa eqvationerna för räta
linien
x = mz + p, y = nz + q
och för planet
Ax + By + Cz + D = 0.
•Genom elimination af x och y erhålles omedelbart
A(mz +p) + B(nz + q) + Gz+ 29 = 0,
hvaraf
_ Ap + Bq + 29
Z
~~Am + Bn +~Ö'
och genom insättning häraf i räta liniens eqvationer finnas
sedan värdena för x och y.
Om nämnaren Am + Bn + C försvinner, blifver z = oc
och afskärningspunkten är oändligt aflägsen. Eqvationen
Am = Bn + O = 0
uttrycker således, att räta linien är parallel med planet.
Vore samtidigt
Ap + Bq + D = 0, Am + Bn + (7 = 0,
blefve värdet för z obestämdt. Räta linien hade då ett oänd-
ligt antal punkter gemensamma med planet och läge följ-
aktligen i sjelfva planet. Af de båda sist anförda eqva-
tionerna uttrycker den senare, att räta linien är parallel
med planet, och den förra, att planet innehåller den punkt
(p, q, 0), i hvilken räta linien råkar »y-planet.
176. A f s k ä r n i n g s p u n k t e n m e l l a n t v ä n n e r ä t a
linier
* = mz + p 1 x = m'z + p' j
y = nz + q j y — n'z + q \
bestämmes likaledes genom att söka de värden på x, y, «,
som på en gång satisfiera de båda liniernas eqvationer.
Men då antalet af eqvationer här är större än antalet af
obekanta, är problemet icke alltid möjligt. I sjelfva verket
måste det ju betraktas såsom ett undantagsfall, om tvänne
räta linier i rymden skära hvar andra.
Genom elimination af x och y härledes
 206

(m •— m')z +p —p' = 0,
(11 — n')z + q — q' 0;
och då man här ytterligare eliminerar z, kommer man till
en eqvation mellan endast bekanta qvantiteter, som uttryc-
ker v i l k o r e t f ö r s k ä r n i n g , nämligen
... m — TO' 11 — n'
(5) =
; ,.
P—j? —1
När detta vilkor är uppfyldt, skära de båda räta linierna
hvar andra i en punkt, för hvilken
P—jJ G —G'
2 = ,= ,1

m— m n— n
och hvars öfriga koordinater finnas genom insättning af
detta värde för z i någondera liniens eqvationer.
Anm. När m = m och n = n', befinnes vilkoret (5) vara
uppfyldt, utan att linierna skära hvar andra, emedan de då
äro parallela. Till undvikande af motsägelse bör derför
eqvationen (5) egentligen fattas såsom endast uttryckande
det vilkor, att linierna äro i samma plan och således kunna
råkas, utan att dermed är afgjordt, huruvida detta eger
rum på ett ändligt eller oändligt afstånd.
17 7. I det föregående hafva vi betraktat en rät lime
såsom afskärningen mellan tvänne planer och betecknat
den samma i allmänhet genom tvänne eqvationer af första
graden. Men man erhåller räta liniens eqvationer under en
mera symmetrisk form, om man bestämmer dess läge genom
koordinaterna a, b, c för en viss punkt A på den samma och
genom de vinklar a, /?, 7-, som räta linien gör med koordi-
nat-axlarna. För enkelhets skull antaga vi här och i det
följande, att koordinat-systemet är rätvinkligt.
Låt P vara en punkt på räta linien, tagen efter behag,
och *, y, z dess koordinater samt p dess afstånd från den
gifna punkten A. Projektionerna af linien AP på de tro
koordinat-axlarna äro
(x — a = p cos«,
(6) \y — b =/>cos/?,
I z — c = p cos y,
hvaraf man finner, då p elimineras,
 207

x— a y—b z—c
(/) = - —= .
cos« cos/J cos 7-
Denna formel, motsvarande tvänne eqvationer mellan x, y, 2,
representerar följaktligen en rät linie, som går genom punk-
ten (a, b, c) och gör med koordinat-axlarna vinklarna a, fi.
y. I stället för formeln (7) använder man stundom de tre
eqvationerna ( 6 ) , som innehålla fyra variabla *, y, a, p och
hvilkas geometriska betydelse är den samma.
Då formoln (7) icke undergår någon förändring, om alla
tre nämnarena multipliceras med samma tal, kan man i
stället för cos a, cos/9, cos?- substituera tre andra qvantiteter
l, m, n som med dem äro proportionella. Formeln
*—a y— b z — c
(8) —— = - = J

gäller således i allmänhet för en rät linie, som går genom

punkten (a, b, c) och hvars rigtningskosiner äro proportio-
nella mot l, m, n.
Har man omvändt relationen (8) gifven mellan koordi-
naterna y, z för en punkt, är orten för denna punkt lätt
att finna. Den måste nämligen vara en rät linie, emedan
formeln (8) är liktydig med tvänne eqvationer af första gra-
den mellan x, y, z\ denna räta linie måste vidare gå genom
punkten (a, b, c), emedan formeln satisfieras af värdena
x = a, y = b, z=c; slutligen måste liniens rigtningskosiner
vara proportionella mot l, m, n, ty dessa kosiner förhålla
sig såsom differenserna x — a, y — b, z — c, hvilka åter en-
ligt formeln (8) äro proportionella mot l, m, n.
För att finna de vinklar a, /?, y, som en rät linie gör
med koordinat-axlarna, behöfver man derför endast fram-
ställa dess eqvationer under formen (8); man har nämligen då
cos a_ c o s / ? _ cos y _ 1 ^.
~1T~ m ~~ n ~~ ~ V Z ^ W + M,»'
hvaraf

*) Det fjerde bråket har här uppkommit ur de tre föregående ge-

nom addition af täljarenas qvadrater å ena och n ä m n a r e n a s qvadrater å
andra sidan s a m t qvadratrotens u t d r a g n i n g (jämf. noten till sidan 73).
 208

Z
cos a = +
V Z + TO + W '
2 2 2

(9) TO
cos/? =
VT + m + w
2 2 a

cos r = +
+ m + n' V"Z« 2 2

Då man här kan taga antingen ofver allt tecknet + eller

öfver allt tecknet —, uppkomma tvänne skilda system af
värden för cos a, cos/?, cos y, motsvarande de båda motsatta
rigtningarna af samma räta linie.
Om Z = 0, är linien vinkelrät mot »-planet och således
parallel med yz-planet; har man på en gång 1 = 0 och m—0,
är linien parallel med z-axeln.
Eqvationerna (2) x = mz -f j>, y = nz + q kunna bringas
under formen
x—p y — q z — 0.
TO n 1 '
man ser häraf, att de föreställa en rät linie, som går genom
punkten (p, q, 0), och hvars rigtnings-kosiner förhålla sig
såsom talen TO, n, 1.
Ex. 1. Om räta liniens eqvationer äro x = 2 z — 1, y = — 3 z + 2,
kunna de s ä t t a s under formen
x+1_y— 2 _ £
2 ~ — 3 ~ T
och m a n ser häraf, a t t l i n i e n g å r g e n o m p u n k t e n (—• 1 , + 2 , 0 ) , s a m t a t t
dess rigtnings-kosiner äro proportionella mot 2, — 3 , 1.
E x . 2. A t t b e s t ä m m a r i g t n i n g e n a f r ä t a l i n i e n my — nx = 0 , z = c.
— D å dessa eqvationer äfven k u n n a skrifvas
x _ y _z — c
m n 0 '
finner m a n , a t t r ä t a linien g å r g e n o m en p u n k t ( 0 , 0, c) p å z-axeln, s a m t
att dess rigtningskosiner äro
m n
= ' 0.

Linien är således vinkelrät m o t z-axeln.

1 7 8 . V i n k e l n m e l l a n t v ä n n e räta l i n i e r . — Om
Z, TO, n och V, m', n' beteckna cosinus för de vinklar, som
tvänne räta linier göra med koordinat-axlarna, samt e vin-
keln mellan sjelfva linierna, har man enligt § 147
 209

cos 8 = 11' + mm' + nn'.

Men om l, m, n och Z', TO', n' föreställa qvantiteter, som
endast äro proportionella mot de båda liniernas rigtnings-
kosiner, erhållas de verkliga uttrycken för dessa kosiner
enligt (9), då hvar och en af qvantiteterna Z, m, n divide-
ras med + V Z + T O + w samt hvar och en af qvantiteterna
2 2 2

Z', m', ri med + VZ" + m + n . För vinkeln mellan de räta n n

linierna har man då formeln

W + mm' + nn'
cos 8 = +
VZ +
2
M
2
+ %
2
VZ' + 2
m ' +w'
2 4

Linierna äro vinkelräta mot hvar andra, om

IV + mm' + nn' = 0;
de äro parallela, om
l m n x

V m! n ' 1

E x. Om de b å d a r ä t a liniernas eqvationer äro

x- — 2 z + 5 1 x = z + 11
y= 3z—lV y = 2z V
s å f ö r h å l l a s i g r i g t n i n g s k o s i n e r n a för d e n e n a l i n i e n s å s o m — 2 , 3, 1, för
den andra såsom 1, 2 , 1 , o c h cosinus för den vinkel, s o m linierna göra
5
med hvar andra, är = + y==.

1 7 9 . V i n k e l n m e l l a n en rät l i n i e o c h e t t plan
är komplement till den vinkel, som räta linien gör med pla-
nets normal. Om normalens rigtningskosiner äro proportio-
nella mot A, B, C och räta liniens rigtningskosiner förhålla
sig såsom Z, TO, n, samt <p betecknar liniens lutningsvinkel
mot planet, har man derför
Al + Bm + Gn
s m p + .—
V . 4 + 23 + C
2 2 2
VZ +TO +»I
2 2 2

och slutar häraf, att linien är parallel med planet, om

Al + Bm + Cn = 0,
samt att linien är vinkelrät mot planet, om
Ä_B__C_
l TO n'

Lindelöf, Geometri.
14
 210

Problemer angående räta linien och planet.

180. A t t finna e q v a t i o n e n för en rät l i n i e , som
går g e n o m en g i f v e n p u n k t och är v i n k e l r ä t m o t
ett g i f v e t plan.
Låt y', z' vara koordinaterna för den gifna punkten
och Ax + By + Gz + D = O föreställa planets eqvation. Co-
sinus för de vinklar, som planets normal gör med koordinat-
axlarna, äro då proportionella mot koefficienterna A, B, C
(§ 160). Då nu den sökta räta linien har samma rigtning 1

som normalen, blifva dess eqvationer följaktligen

x — x' y — y' z — z'

~~Ä~= =
~c~'
181. A t t finna e q v a t i o n e n f ö r ett plan, som
går g e n o m en g i f v e n p u n k t (*', y', z') o c h är v i n k e l -
k e l r ä t t mot en g i f v e n rät linie.
Eqvationen för ett plan, som går genom punkten
(»', y', «'), är i allmänhet af formen
A(x — x') + B(y — y') + G(z — z') = 0.
För att planet må vara vinkelrätt mot en gifven rät linie,
erfordras endast, att koefficienterna A, B, G förhålla sig
såsom liniens rigtningskosiner. Tore liniens eqvationer
t. ex.
x = mz y = nz + q
och dess rigtningskosiner således proportionella mot m, n,
1, blefve det sökta planets eqvation
m(x — x') + n(y — y') + z — z' = 0.
1 8 2 . A t t finna a f s t å n d e t från en p u n k t (se', y', a')
t i l l en rät l i n i e
x — a y—-b __z — c
l m n
Af den rätvinkliga triangeln APM (icke afbildad), der
P föreställer den gifna punkten («•', y', »'), M dess projek-
tion på den gifna räta linien och A den punkt på samma
 211

linie, hvars koordinater äro a, b, c, finner man för det sökta

afståndet PM följande uttryck
PM=AP sin PAM.
Nu är
ÄP*=(x' - y + ( > - by + (*- -
a y y c

och s i n P ^ M
2

= (cos a cos j3' — cos d cos /?)" + (cos /? cos •/ — cos/9' cos f)*
+ (cos y cos d — cos / cos « ) , 2

om man nämligen med a, /?, Y ' j 'i r hetecknar de

o c n a

vinklar, som linierna och AP göra med koordinat-

axlarna (jämf. § 148). Men rigtningskosinerna för AM äro
Z, m, n dividerade med + Vz2+m2 +
2
för AP äro de ?i ;
*' — a, y' — z' — c dividerade med
± V(su' — a ) + (y' — 6) + (»' — cy.
2 2

Genom insättning af dessa värden finner man för qvadraten

af det sökta afståndet PM följande uttryck:
[m(x-a)-l(y'-b)Y + [n(y'-b)-m{z'-c)] + [l(z'-c)-n(x'-a)Y
%

P+ m + w 2 2

1 8 3 . A t t f i n n a e q v a t i o n e n f ö r ett plan, s o m
g e n o m en rät l i n i e d r a g é s v i n k e l r ä t t m o t e t t gif-
v e t plan.
Antagom, att eqvationerna för den gifna räta linien äro
Äx + B'y + Cz + D' = 0, A"x + B"y + Cz + B" = 0
och för det gifna planet
Ax + By + Cz + D == 0.
De två första eqvationerna tagna hvar för sig föreställa
tvänne planer, hvilkas genomskärning är den gifna räta
linien. Eqvationen för ett tredje plan, som går genom
samma linie, är derför (§ 168) i allmänhet af formen
Äx + B'y + Cz + D' + k(A"x + B"y + Cz + D") = 0.
För att nu detta plan må vara vinkelrätt mot det gifna,
måste följande vilkor uppfyllas
A (Ä + kA") + B(B' + kB") + G (C + kö") = 0,
hvaraf
AÄ + BB' + CC
AA"+BB"+GC
 212

Genom insättning af detta värde för k erhålles den sökta

eqvationen
Äx + B'y + C'z + £>' _ Ä'x + B"y + C"z + D"
AÄ + BB' + CC AA" + BB" + CC" "
Samma problem kan äfven lösas på annat sätt. Iakt-
tager man nämligen, att det sökta planets normal måste
vara på en gång vinkelrät mot den gifna räta linien och
mot det gifna planets normal, så kan man här igenom enligt
§ 149 bestämma den först nämda normalens rigtningskosi-
ner och således erhålla koefficienterna för x, y, z i den sökta
eqvationen. Antaga vi här för större beqvämlighet, att
räta liniens eqvationer äro gifna under formen
* — a y — b z— c
l TO n '
och att planets eqvation är såsom förut
Ax+By + Cz + D = 0,
så att rigtningskosinerna för räta linien och för planets
normal resp. äro proportionella mot l, TO, n och A, B, C,
så finna vi, att rigtningskosinerna för det sökta planets
normal måste förhålla sig såsom
Bn — Cm, Cl — An, Am — Bl.
Då planet der jämte skall gå genom punkten (a, b, c) på
den gifna räta linien, blifver dess eqvation följaktligen
(Bn — Cm) (x — a) + (Cl — An) (y — b) + (Am—Bl)(z—c) = 0.
1 8 4 . N ä r t v ä n n e räta l i n i e r äro gifna, att finna
e q v a t i o n e n för d e t plan, som g e n o m den ena l i n i e n
dragés p a r a l l e l t m e d den andra.
Vi antaga här, att de båda liniernas eqvationer äro
gifna under formen
* — a y — b z— c
l TO n '
* — a' y — V _z — c'
V TO' n'
Det sökta planets normal måste tydligen vara på en gång
vinkelrät mot båda linierna och dess rigtningskosiner äro
derför proportionella mot
mn' — m'n, ni' — n'l, lm' — l'm.
 213

Om nu planet skall dragas genom den första räta linien

parallelt med den andra och således innehålla punkten
(a, b, c), blifver dess eqvation följaktligen
(m»'— m'n) (x — a) + (ni'— n'l) (y — b) + (lm— l'm) (z — c) = 0.
På samma sätt blir eqvationen för ett plan, som genom
den senare linien dragés parallelt med den förra,
(mn— m'n) (x — a') + (ni'— n'l) (y — b') + (lm — l'm)(z — c') = 0.
Afståndet A mellan dessa planer är lika med afståndet
från punkten (a, b, c) till det senare planet; enligt § 166
har man således
+ ^ (mn'—m'n) (a — a') + (ni'—n'l) (b—b') + (lm'—l'm)(e—c')
—
[(mn'—m'ny + (nl'—n'iy + (lm'—l'my\\
1 8 5 . K o r t a s t e a f s t å n d e t m e l l a n t v ä n n e räta li-
n i e r eller den gemensamma perpendikeln till dem båda kan
bestämmas på följande sätt. Sedan man, såsom i föregående
problem, genom hvardera linien dragit ett plan parallelt
med den andra, föreställe man sig ytterligare tvänne planer,
dragna genom samma linier vinkelrätt mot de först nämda
planerna. Afskärningslinien mellan dessa senare planer blif-
ver då vinkelrät mot de parallela planerna och följaktligen
mot de gifna räta linierna, hvilka den tydligen äfven måste
råka. Af denna konstruktion följer, att den sökta perpen-
dikelns längd är lika med afståndet mellan de parallela pla-
nerna och således uttryckes genom den i slutet af näst
föregående § gifna formeln för A.
Låter man för korthetens skull l, m, n och l\ m', n'
omedelbart föreställa sjelfva rigtningskosinerna för de båda
räta linierna samt e vinkeln mellan dessa linier och bibe-
håller i öfrigt det i föregående § antagna beteckningssättet,
finner man utan svårighet för de båda ofvan nämda vin-
kelräta planerna följande eqvationer
{lcos d — V) (x— a) + (meosti — m) (y — b) + (ncasd — n) (z — c ) = 0,
(V c o s 8 — V) (x —a') + (m' c o s 6 — m) (y — b') + (ri c o s 0 — n)(z — c') = 0.

Dessa eqvationer representera således till sammans den räta

linie, som mäter det kortaste afståndet mellan de båda gifna
linierna.
 214

FJEBDE KAPITLET.

Ytor af andra graden. — Deras indelning.

186. Den allmänna formen för en eqvation af andra
graden mellan tre variabla x, y, z är
i Ax* + By* + Gz' + 2A'yz + 2B'xz + 2C'xy
+ 2A"x + 2B"y + 2G"z + D = 0.
Det har redan blifvit anmärkt (§ 158), att en eqvations
gradtal icke förändras genom transformation från ett rät-
linigt koordinat-system till ett annat, hvilken ställning ax-
larna än må hafva i de båda systemen. Då vi nu gå att
undersöka de olika geometriska betydelser, som en eqvation
af andra graden kan ega, kunna vi derför, utan att på något
sätt inskränka resultaternas allmängiltighet, antaga att koor-
dinat-systemet är rätvinkligt.
En allmän egenskap hos ytor af andra graden skola vi
redan här antyda. Om man i eqvationen (1) gör a = 0,
erhålles för ytans afskärning med »y-planet en eqvation
mellan x och y af andra graden, hvilken, såsom bekant är,
föreställer en konisk sektion. Då nu ytans eqvation alltid
är af samma allmänna form (1), det är af andra graden,
hvilket plan man än må taga till »y-plan, följer häraf, att
afskärningen mellan en yta af andra graden och ett plan
alltid är en konisk sektion.
Genom lämpligt val af koordinater kan eqvationen (1)
ansenligt förenklas. Låter man koordinat-systemet vrida
sig omkring origo, under det axlarna fortfara att vara vin-
kelräta mot hvar andra, kan man alltid gifva det en sådan
ställning, att koordinaternas produkter försvinna i ytans
eqvation hänförd till det nya systemet, hvar igenom denna
eqvation antager formen
(2) Lx + My" + Nz* + 2L'x + 2My + 2N'z + Z> = 0.
i

Beviset för möjligheten af en sådan transformation nödgas

vi dock uppskjuta till sjette kapitlet.
 215

187. Eqvationen (2) föreställer ännu alla ytor af andra

graden. För att ytterligare förenkla don samma, flytta vi
koordinat-systemet parallelt med sig sjelft till en punkt
(a, /?, f)i i det vi sätta
x = x' + a, y=y' + fl, z=z' + y;
eqvationen (2) förvandlas här igenom till
n ) \ Lx'* + My" + Nz"
{
' I +2(La + L')x' + 2(Mj3 + M')y+2Q3r + N')z' + F = <j,
om man för korthetens skull sätter
F = La' + Mj3* + Nf + 2L'a + 2M/3 + 2N' + B. r

Den konstanta termen F kan äfven bringas under formen

F= (La + L') a + (Mj3+M)/3 + (N + N) r r

+ L'a + M'j3+N'y+D.
Om nu ingen af qvantiteterna L, M, N är noll, kan man
alltid välja origo så, att termerna af första graden i eqva-
tionen (3) försvinna; man har nämligen endast att bestämma
a, /?, x genom vilkoren
J/« + Z' = 0, M/3 + M' = 0, Ny+N' = 0,
som alltid satisfieras af ändliga värden på a, J3, y, "är in-
gen af koefficienterna L, M, N är noll. I denna händelse
kan sålunda eqvationen (3), med bortlemnande af accenterna
för x, y, z, bringas under formen
(4) Lx* + My* + Nz*=K.
När en enda af koefficienterna £ , if, N är noll, t. ex.
J Y = 0 , utan att den motsvarande koefficienten N' tillika
försvinner, är det icke mer möjligt att bortskaffa den term,
som innehåller z', emedan vilkoret Ny + N' = 0 då skulle
gifva ett oändligt värde för y. Men man kan ännu göra
La + L'=0, M/3+M'=0,
hvar igenom koefficienterna för x och y' försvinna och den
konstanta termen reduceras till
F = L'a + Mp+2N'y + D,
samt derefter bestämma y så, att denna konstanta term för-
svinner. Eqvationen (3) antager då formen
(5) Lx + My* = 2Hz.
1
 216

Vore IV och N' samtidigt noll, skulle eqvationen (3) redu-

ceras till
Lx^ + My^K;
men denna eqvation innehålles redan i formen (4), om man
nämligen underförstår, att en eller flere koefficienter i den
samma kunna vara noll.
Det återstår slutligen att betrakta den händelse, då
tvänne af koefficienterna L, M, IV äro noll, t. ex. H f = 0 ,
IV = 0. Genom flyttning af origo kan man då endast bort-
skaffa den term, som innehåller %' i första digniteten jämte
den konstanta termen och kommer sålunda till en eqvation
af formen
Lx*=Gy+G'z.
Men termerna i högra membrum kunna reduceras till en
enda genom en ny transformation. Låter man nämligen
koordinat-systemet vrida sig omkring »-axeln om en vinkel
y>, i det man sätter

y = y' cos <p — z' sin <p,

z = y' sin <p + z' cos cp,
och bestämmer man sedan cp genom vilkoret
G
G cos cp + G' sin cp = 0, eller tang cp = —

mz .
antager i fråga varande eqvation formen
1
i»' =
2

Den utgör således i sjelfva verket endast ett specielt fall

af eqvationen (5).
Yi behöfva icke här befatta oss med den händelse, då
alla tre koefficienterna L, M, N på en gång vore noll, eme-
dan eqvationen (2) då vore af första graden och det samma
nödvändigtvis äfven skulle gälla om den ursprungliga eqva-
tionen (1).
1 8 8 . Resultatet af föregående diskussion är, att hvarje
yta af andra graden kan representeras genom någondera af
eqvationerna
I. Lx'+ My* + Nz* = K,
II. Z * + My ==2Hz.
2 2
 217

Dessa båda eqvationer föreställa tvänne skilda klasser af

ytor, mellan hvilka en vigtig geometrisk åtskilnad eger
rum, en åtskilnad, som omedelbart framgår af eqvationer-
nas form. Då nämligen alla termer i eqvationen I äro af
jämn grad (af andra graden i venstra membrum, af graden
0 i det högra), så undergår den samma ingen förändring,
om man i stället för x, y, z skrifver — x , — y , —z. Mot
hvarje punkt P på ytan svarar derför en annan punkt P'
med motsatta koordinater och så belägen, att räta linien
PP' halfveras af origo. Häraf följer, att origo halfverar
alla genom den samma dragna kordor och således utgör
m e d e l p u n k t till ytan I.
I eqvationen II, som innehåller termer af både jämn
och udda grad, kan man der imot icke förändra tecknen för
alla tre koordinaterna utan att förändra sjelfva eqvationen.
Origo är således icke medelpunkt till de ytor, som karak-
teriseras genom i fråga varande eqvation. De hafva icke heller
någon annan medelpunkt, emedan det är omöjligt att genom
någon koordinat-transformation bortskaffa termen 2Hz.
Vi finna alltså, att ytorna af andra graden sönderfalla
1 tvänne klasser, y t o r med m e d e l p u n k t och y t o r u t a n
m e d e l p u n k t . De först nämda representeras af eqvationen
I, de senare af eqvationen II. Vi skola särskildt under-
söka hvardera af dessa klasser.

Ytor med medelpunkt.

1 8 9 . De ytor af andra graden, som höra till denna
klass, inbegripas samtligen under eqvationen
I. Lx* + My* + Nz* = K,
der koefficienterna kunna hafva alla möjliga reella värden
En sådan yta delas af hvarje koordinat-plan i tvänne sym-
metriska hälfter; ty om eqvationen I upplöses i afseende-
på hvilken som helst af koordinaterna, erhållas tvänne lika-
stora värden med motsatta tecken. Koordinat-planerna äro»
i denna mening verkliga h u f v u d - p l a n e r till ytan och
 218

deras genomskärningar med hvar andra eller koordinat-ax-

larna benämnas derför äfven a x l a r till ytan. Axlarna
sägas vara r e e l l a eller ideella, allt efter som de begränsas
af ytan eller icke råka den samma.
Eqvationen I har för öfrigt olika betydelser efter de
olika kombinationer af koefficienternas tecken, som kunna
förekomma. Antagom för enkelhets skull, att man gjort
högra membrum positivt; vi hafva då att särskilja de fall,
l:o då alla tre koefficienterna i venstra membrum äro po-
sitiva, 2:o då två af dem äro positiva och en negativ, 3:o
•då en är positiv och två negativa. Don fjerde händelsen,
då alla tre koefficienterna i venstra membrum äro negativa,
kommer ej i betraktande, emedan det är tydligt, att eqva-
tionen då ej medgifver något system reella värden för x,
y, z och således ej har någon geometrisk betydelse.
1 9 0 . E l l i p s o i d e n . — Om alla koefficienter i eqva-
tionen I äro positiva, kan den samma genom division med
K bringas under formen
2 2 2

Göres y = O och z = O, finner man, att ytan skär »-axeln i

tvänne punkter A, Ä, för hvilka x = ± a. Likaså finner
man, att ytan skär y-axeln i tvänne punkter B, B', för
hvilka y = ±b, samt »-axeln i två punkter C, G', för hvilka
z = + c. Dessa punkter utmärka
Fig. 87.
tillika ytans gränser i rigtningarna
C af de tre koordinat-axlarna. Ty
då alla termer i venstra membrum
af eqvationen (1) till sin natur
äro positiva och deras summa är
= 1, kan ingen term särskildt
A
blifva > 1; följaktligen måste x
alltid falla mellan gränserna + a
och — a , y mellan +b och — 6 ,
samt z mellan + c och — c. Ytan
är således i hvarje rigtning be-
gränsad och bildar en i sig slu-
 219

ten figur. Dess genomskärning med hvilket plan som helst

måste derför äfven bilda en sluten kroklinie af andra graden,
det är en ellips. Af sådan anledning har ifrågavarande yta
blifvit benämd e l l i p s o i d . Qvantiteterna a, b, c beteckna
längderna af ellipsoidens tre half-axlar, hvilka alla äro reela,
Låtom oss särskildt betrakta de sektioner af ellipsoiden,
som äro parallela med något hufvud-plan. Då man i eqva-
tionen (1) gör z = 0, finner man för ytans afskärning med
ajy-planet en ellips
2 2

x y
a ^b
2
'2

hvars half-axlar äro a och b. Gifver man åt z något annat

konstant värde z = h, erhåller man en eqvation
x 2
y ,
2
h 2

a ^b
2 2
c' 2

föreställande en ellips, hvars half-axlar äro

Man ser häraf, att alla med sey-planet parallela sektioner

utgöra ellipser, hvilkas half-axlar äro proportionella mot a
och b samt minskas, ju mer det skärande planet aflägsnar
sig från origo, tills de försvinna och ellipsen reduceras till
en punkt, hvilket inträffar för h = ± c, det är då planets
afstånd från origo åt någondera sidan är lika med c.
Man finner på samma sätt, att afskärningarna med xz-
och 2/z-planerna äro ellipser, hvilkas half-axlar äro respec-
tive a, c och b, c.
1 9 1 . Låt (x, y, z) vara en punkt på ellipsoiden, p dess
afstånd från origo eller radius vector samt « , /?, y de vinklar,
som denna radius vector gör med koordinat-axlarna. Man
har
x=pcosa, y = pcosft, z=pcosÅ
och genom insättning häraf i ellipsoidens eqvation erhålles
cos a
2
cos /? cos ?-_ 1
2 2

a b c p
Antager man nu, att a, b, c äro olika samt att a>b>c,
så är venstra membrum i denna eqvation tydligen större än
 220

cos a2
cos ^ 2
cos ;- 2

a a a

det är större än —.. Man har derför > det är p < a.

a p a '
På samma sätt finner man, att p > c. Afståndet från medel-
punkten till en punkt på ellipsoiden är således i allmänhet
större än den minsta half-axeln och mindre än den största
samt varierar för öfrigt mellan dessa gränser.
1 9 2 . Vi skola nu betrakta den händelse, då ellipsoiden
har två lika stora axlar. Om a = b, blifva alla med cey-planet
parallela sektioner cirklar, hvilkas medelpunkter ligga på
z-axeln, och sjelfva ytan kan då anses uppkommen der
igenom, att en ellips svängt sig omkring sin ena axel. En
sådan yta kallas r o t a t i o n s - e l l i p s o i d eller s f e r o i d . Den
är a f p l a t t a d eller f ö r l ä n g d , allt efter som svängningen
sker omkring ellipsens mindre eller större axel. Det är
bekant, att jorden äfvensom himlakropparna i allmänhet hafva
formen af afplattade sferoider.
1 9 3 . Antages slutligen a = 6 = c, så förenklas eqva-
tionen (1) till
a; +7/ + z =
5 2 2
a 2

och uttrycker, att afståndet från origo till hvilken punkt

som helst på ytan är konstant och lika med a. Ellipsoiden
är då förvandlad till en sfer.
I sammanhang härmed må anmärkas, att eqvationen
för en sfer, som med radien p beskrifves omkring punkten
(a, /?, f) såsom medelpunkt, är
(y_ » ,_ )» «;Ä + ( l ! r = / 0

denna eqvation uttrycker nämligen enligt § 144, att afstån-

det från den fasta punkten (a, /?, f) till en punkt (x, y, z)
på ytan är lika med p.
194. H y p e r b o l o i d e n m e d en mantel. — Om en
af qvantiteterna L, M, N är negativ, t. ex. JV", men de öfriga
positiva, antager eqvationen I dividerad med K formen
2 2 2
x y z
 221

Ytan skär »-axeln i två punkter, för hvilka % = ± a, och

-y-axeln i två punkter, för hvilka y = ± &, men råkar der imot
icke a-axeln, för hvars afskärningar man finner de imaginära
värdena « = ± c V — 1 . Den har således två reela och en
ideel axel, hvilkas halfva längder uttryckas genom a, &, c.
Afskärningen med »y-planet är en ellips, hvars half-
axlar äro OA = a och OB = b. För att undersöka dermed
parallela sektioner, har man att göra z — h, då man erhåller
eqvationen
** y* i
Ui _ = 1 -J
a^b* c"
föreställande en ellips, hvars half-axlar

äro proportionella mot a och b. De med »y-planet paral-

lela sektionerna äro således ellipser med proportionella axlar,
hvilka ökas, ju mer det skärande planet aflägsnar sig från
origo åt någondera sidan. Den minsta af dessa ellipser är
den, som faller i sjelfva »y-planet; den benämnes derför
s t r u p - e l l i p s e n (ellipse de gorge).
Afskärningen med »z-planet är en hyperbel, hvars
halfva transversal-axel är OA = a och halfva konjugat-axel
00 = c. Afskärningen med yz-
planet är likaledes en hyperbel,
hvars halfva transversal-axel är
OB = b och halfva konjugat-axel
OG=c. Båda dessa hyperbler
hafva således gemensam konju-
gat-axel.
Man ser häraf, att eqvatio-
nen (2) föreställer en samman-
hängande yta med oändlig ut-
sträckning och hvars genomskär-
ningar bilda i vissa rigtningar
ellipser, i andra hyperbler. Denna yta, om hvars utseende
 222

närstående figur ger en föreställning, har fått namn af h y -

p e r b o l o i d m e d en mantel (hyperboloiide å une näppe).
När de reella axlarna äro lika stora, a = 6, blifva de
med ay-planet parallela sektionerna cirklar och ytan kan
då tänkas beskrifven af en hyperbel, som svängt sig om-
kring sin konjugat-axel. I detta fall har man således en
r o t a t i o n s - h y p e r b o l o i d med en mantel.
1 9 5 . H y p e r b o l o i d e n med t v å mantlar. — Äro
två koefficienter i eqvationen I negativa, t. ex. L och M,
antager den samma genom division med — K formen
2 2 2

Ytan skär z-axeln i två punkter, för hvilka z = + c, utan

att råka de öfriga koordinat-axlarna, för hvilkas afskärnin-
gar man finner de imaginära värdena x=±aV— 1 och
y = ± bV— 1. Af de tre half-axlarna a, b, c är således
blott den sist nämda reel, de båda öfriga ideella.
Afskärningarna med xz- och ys-planerna äro hyperbler
med gemensam transversal-axel 2c, som faller i rigtningen
af z-axeln. För att lära känna beskaffenheten af de med
ay-planet parallela sektionerna, göra vi z = h i eqvationen
(3), som då gifver

a^b" c'

Om-^<l, det är om h faller mellan gränserna — c och

C
+ c, innebär denna eqvation en orimlighet och satisfieras
endast af imaginära värden på x och y. För h = + c för-
svinner högra membrum och man erhåller en reel lösning
nämligen x = 0, y = 0, föreställande en punkt. Men är det
absoluta värdet af h större än c, blir högra membrum
positivt och man erhåller en ellips, hvars half-axlar äro

och hvars dimensioner ökas med h. Häraf följer, att om

man drager tvänne planer parallela med xy på afståndet c
 223

öfver och under origo, ingen del af ytan faller mellan

dessa planer. Hvardera af dem råkar
ytan i en enda punkt. De med xy F i g . 89.

parallela sektioner, som falla utom

nämda planer, äro ellipser med pro-
portionella axlar, hvilka tillväxa i
storlek, när det skärande planet af-
lägsnar sig från origo. Ytan består
således af två från hvar andra skilda
delar, hvardera med oändlig utsträck-
ning, och benämnes derför h y p e r -
b o l o i d med två m a n t l a r (hyper-
boloiide å deux näppes). Den finnes
afbildad i fig. 89.
När a = &, blifva de med asy-planet parallela sektionerna
cirklar och eqvationen (3) föreställer då en r o t a t i o n s -
h y p e r b o l o i d med två mantlar, det är en yta, som upp-
kommer, då en hyperbel svänger sig omkring sin transver-
, sal-axel.
1 9 6 . Sedan vi nu undersökt de tre förnämsta slagen
af ytor med medelpunkt, återstår det ännu att betrakta de
afarter af dem, som uppkomma, när en eller flera termer
i eqvationen I försvinna. Antagom först, att K= 0.
Om i , M, IV alla hafva samma tecken, erhåller man
då i stället för ellipsoidens eqvation (1) en eqvation af
formen
2 2 2

a
2 +
62 +
c 2
'
hvilken ej medgifver någon annan reel lösning än * = 0 r

y = 0, z = 0, och således föreställer sjelfva origo. Ellipsoiden

är då reducerad till en p u n k t .
1 9 7 . K ö n e n . — Nyss nämda hypotes, K= 0, förvand-
lar såväl eqvationen (2) som eqvationen (3) till

(4) r = 0.

Om man här gör ^ = 0, finner man för ytans afskärning-

med aw-planet
 224

x z
a ~ c'

det är tvänne räta linier, som gå genom origo och falla åt

olika sidor om z-axeln, mot hvilken de båda hafva samma
lutning. Ett dylikt resultat erhålles för afskärningen med
ya-planet.
Detta föranleder oss, att i allmänhet undersöka ytans
afskärning med ett plan, som går genom 2-axeln, och hvars
eqvation må betecknas med
y = mx.
När denna kombineras med eqvationen (4), framgår genom
elimination af y ett resultat af formen z = n x , hvaraf
i i 2

z = + nx.
Den sökta sektionen representeras alltså genom de två sam-
tidigt gällande eqvationerna af första graden
y = mx, z = ± nx,
hvilka i anseende till det i den senare förekommande dubbla
tecknet föreställa tvänne räta linier, som gå genom origo.
Dessa linier hafva sina rigtningskosiner proportionella mot
1, TO, + n, hvaraf det är tydligt, att äfven de göra lika stora
vinklar med 2-axeln.
Det är lätt att se, om man gör z = h i eqvationen (4),
att de med #y-planet parallela sektionerna äro ellipser, hvil-
kas axlar tillväxa proportionelt med afståndet från origo.
När härmed sammanställes hvad nyss blef utredt angående
.afskärningar med planer, som gå genom 2-axeln, blir det
klart, att ytan i förevarande fall är en kon med elliptisk
bas. Men emedan de plana skärningarna af en sådan kon
kunna vara icke blott ellipser, utan äfven parabler och hy-
perbler, allt efter det skärande planets rigtning, är det
rättare att karakterisera nämda yta såsom en k o n i s k y t a
af a n d r a graden, det är en sådan kon, hvars bas kan
vara hvilken linie som helst af andra graden.
1 9 8 . K ö n e n (4) är a s y m p t o t till båda h y p e r -
b o l o i d e r n a (2) och (3). — Jämför man nämligen könens
•eqvation
 225

x y z
V- =0
a^V c 2

med eqvationen
2 2 2
d^V c ~ ' 2 _ i

som på en gång representerar de båda hyperboloiderna, och

sätter man i hvardera af dem z = h, erhållas följande eqva-
tioner
* y' h* x*
2
y* h , 2

U—= — = 4- 1

som föreställa könens och hyperboloidens tvärsektioner vid

höjden h öfver a«/-planet. Dessa sektioner äro concentriska
ellipser med proportionella och lika stälda axlar. Half-
axlarna i den förra ellipsen äro
ah bh
T ' T '
i den senare

skilnaderna mellan motsvarande halfaxlar i båda ellipserna

äro följaktligen
'h*
V
ah _ ±

//V
"I M- _ +bc
V c 2 ±
c _
VÄ» ± c» + ti

För oändligt växande h hafva dessa differenser noll till

gräns; följaktligen skilja sig motsvarande tvärsektioner i
könen och hyperboloiderna desto mindre från hvar andra,
på ju större afstånd de tagas från origo. Könen är således
gemensam asymptot till de båda hyperboloiderna, af hvilka
den med två mantlar faller helt och hållet inom, den med
en mantel helt och hållet utom könen.
1 9 9 . Om en eller två af koefficienterna L, M, N i
eqvationen I försvinna, hvar igenom denna antager någon-
dera af omstående former
Lindel öf, Geometri. 15
 226

(5) Lx* + My* = K,

(6) m* = K,
uppkomma nya varieteter af ytor med medelpunkt, hvilkas
beskaffenhet inses utan någon diskussion. Eqvationen (5)
föreställer nämligen i allmänhet en c y l i n d e r med e l l i p -
tisk eller h y p e r b o l i s k bas, allt efter som L och Mhafva
samma eller olika tecken, hvilken cylinder för K=0 redu-
cerar sig till en rät l i n i e eller till t v ä n n e planer, s o m
skära hvar andra. Eqvationen (6) åter föreställer t v ä n n e
p a r a l l e l a planer, hvilka sammanfalla, om K = 0.

Ytor utan medelpunkt.

2 0 0 . De ytor af andra graden, som sakna medelpunkt,
karakteriseras genom eqvationen
II. Lx" + My = 2Hz,
1

der H ej är noll. Då endast jämna digniteter af x och y

här förekomma, är hvarje sådan yta symmetrisk i afseende
på såväl yz- som »z-planet, hvilka planers afskärningslinie,
a-axeln, derför benämnes a x e l till ytan. En sådan sym-
metri förefinnes der imot icke i afseende på »y-planet; ty
då eqvationen är af första graden i afseende på 2, erhåller
denna koordinat blott ett värde för hvarje särskildt system
af värden på x och y.
Vid eqvationen II äro tvänne fall att åtskilja: l:o då
koefficienterna L och 31 hafva samma tecken, 2:o då de
hafva olika tecken. Här igenom uppkomma tvänne slag af
ytor, hvilka nu hvart för sig skola undersökas.
2 0 1 . E l l i p t i s k p a r a b o l o i d . — Vi betrakta först
den händelse, då L och 31 hafva samma tecken. Antagom,
att de äro positiva; H kan då äfven antagas vara positiv;
ty vore den negativ, så behöfde man endast substituera
z = —• z för att erhålla en ny eqvation, i hvilken koeffici-
enten för z' vore positiv. Denna substitution betyder, att
z-axeln erhåller en motsatt rigtning, det är att ordinatan z
räknas nedåt i stället för uppåt, hvaraf synes, att tecknet
 227

för H endast har inflytande på ytans läge öfver eller under

xy-planet, men ej på dess form.
Genom division med E kan eqvationen II då bringas
under formen
y :2*,
(1) - +
j? q
der p och q äro positiva, Ytans sektioner med xz- och
yz-planerna äro tvänne parabler
(a) x*=2pz, (/?) y = 2qz
2

med gemensam topp och axel och hvilkas halfva parametrar

äro respective p och q. Dessa parabler äro i figuren ut-
märkte med bokstäfverna P och Q.
För att finna beskaffenheten af de sektioner, som äro
parallela med »y-planet, har man att tilldela z något kon-
stant värde. För z = 0 reduceras
sektionen till en punkt, nämligen Fig. 90.

origo. Gifver man åt z positiva

och allt större värden, erhållas
ellipser, hvilkas dimensioner till-
växa oupphörligt. För negativa
värden på z blifva sektionerna ima-
ginära. Eqvationen (1) föreställer
således en sammanhängande yta
af oändlig utsträckning, belägen
helt och hållet ofvan om »y-planet, hvilken yta fått namn af
elliptisk paraboloid.
Ett med yz parallelt plan, x = h, skär ytan utefter en
parabel

hvars parameter är 2q, och som således är kongruent med

den dermed parallela principal-sektionen Q. Dess axel är
äfven parallel med s-axeln och dess topp är belägen på pa-
rabeln P. I sjelfva verket satisfieras eqvationen (a) af
h*
koordinaterna för vertex, som äro x = h,- y = 0, s =
^ -

Man kan derför betrakta ytan såsom alstrad af parabeln

 228

Q, då denna rör sig parallelt med sig sjelf, så att dess topp
beskrifver parabeln P.
På samma sätt äro de med »z-planet parallela sektio-
nerna parabler, som alla äro kongruenta med principal-sek-
tionen P. Man kan således äfven betrakta ytan såsom
alstrad af parabeln P, då denna rör sig parallelt med sig
sjelf, så att dess topp beskrifver parabeln Q.
I det särskilda fall, då p = q, förvandlas eqvationen
( 1 ) till
2
x + y = 2pz\
2

alla med an/-planet parallela sektioner äro cirklar och ytan

kan anses beskrifven af en parabel, som svängt sig omkring
sin axel. Den får då namn af r o t a t i o n s - p a r a b o l o i d .
2 0 2 . H y p e r b o l i s k p a r a b o l o i d . — Antagom för det
andra att L och M hafva olika tecken. Eqvationen II kan
då bringas under formen

(2) y
- = 2g.
p q
Den föreställer en yta, hvars med koordinat-planerna parak-
lela sektioner äro dels parabler, dels hyperbler, och som
derför benämnes hyperbolisk paraboloid. För att kunna
göra sig en tydlig föreställning om denna yta, måste man
närmare betrakta nämda sektioner.
I »z-planet bildar ytan
en parabel P med para-
metern 2p och hvars axel
är vänd uppåt. I yz-pla-
net bildar den en parabel
Q med parametern 2q och
hvars axel är rigtad nedåt.
De med i/z-planet parallela
sektionerna äro parabler,
som äro kongruenta med
parabeln Q och hafva sina
toppar på parabeln P. Ytan kan derför tänkas alstrad af
parabeln Q, när denna rör sig parallelt med sig sjelf, så att
dess topp beskrifver parabeln P.
 229

De med sey-planet parallela sektionerna äro hyperbler,

hvilkas med OX och OY parallela axlar förhålla sig såsom
Vp : \'q och tillväxa oupphörligt med 2, det är med sektio-
nens afstånd från »y-planet. I hvarje sådan hyperbel är
transversal-axeln parallel med OX eller med OY, allt efter
som 2 är positiv eller negativ, det är allt efter som sek-
tionen är tagen ofvanom eller nedanom »(/-planet. När sek-
tionen sammanfaller med sjelfva *i/-planet, reduceras hyper-
beln till tvänne räta linier, som skära hvar andra, repre-
senterade genom eqvationen

Samma eqvation gäller äfven för alla de förenämda hyper-

blemes asymptoter, hvilkas projektioner på »y-planet såle-
des sammanfalla med nämda räta linier. Tvänne planer,
dragna genom hvardera af dessa linier och 'z-axeln, inne-
hålla följaktligen asymptoterna till alla tvärsektioner; till
följe af en egenskap, som längre fram skall omtalas, få de
namn af styrplaner till ytan.
2 0 3 . När en af koefficienterna L och M i eqvationen
II är noll, t. ex. J f = 0 , antager den samma formen
Lx2
= 2ff2

och föreställer då en c y l i n d e r med p a r a b o l i s k b a s ,

hvilken är att anse såsom en öfvergångsform mellan den
elliptiska och den hyperboliska paraboloiden.
Den händelse, då H försvinner i eqv. II, kommer icke
här i betraktande, emedan ytan då hör till dem, som ega
medelpunkt.
2 0 4 . De särskilda geometriska betydelser, som kunna
tillkomma en eqvation af andra graden mellan tre parallel-
koordinater, sammanställa vi i följande öfversigt.

I. YTOR MED MEDELPUNKT.

Imaginär yta,
Ellipsoid,
Hufvudytor:
Hyperboloid med en mantel,
Hyperboloid med två mantlar.
 230

Punkt,
Kon,
Elliptisk cylinder,
Varieteter:
En rät linie,
Hyperbolisk cylinder,
Två planer.

II. Ytor utan medelpunkt.

. , , (Elliptisk paraboloid,
Hufvudytor: , , ,
T T
v
(Hyperbolisk paraboloid.
"Varietet: {Parabolisk cylinder.

FEMTE KAPITLET.

Allmän teori för ytor af andra graden.

Medelpunkt och diametralplan.

2 0 5 . I föregående kapitel hafva vi undersökt de sär-
skilda betydelser, som en eqvation af andra graden kan ega,
och grundat denna undersökning på eqvationens förenkling
medelst koordinat-transformation. I det följande skola vi
närmare diskutera sjelfva den allmänna eqvationen af andra
graden och ur den samma omedelbart härleda egenskaper,
som äro gemensamma antingen för alla ytor af andra gra-
den, eller för vissa grupper af dem.
Den allmänna eqvationen af andra graden, i hvilken vi
fortfarande låta *, y, z föreställa r ä t v i n k l i g a koordina-
ter, är
i Ax\+ By' + Cz* + 2Äyz + 2B'xz + 2C'xy
W
I + 2A"x + 2B"y + 2C"z + D = 0.
 231

För korthetens skull beteckna vi venstra membrum i denna

eqvation med II samt med X, F, Z, P följande funktioner
af första graden *)
X = Ax +G'y+ B'z + A",
Y=Cx+By +A'g + B",
•' Z =B'x + Äy +Gz + C",
P =A"x + B"y + C"z + D.
Man har då identiskt
(3) U=Xx + Yy + Zz + P,
hvarom man lätt öfvertygar sig genom insättning af de med
X, F, Z, P betecknade funktionerna.
Om man i stället för x, y, z har att insätta de med en
index 0 eller 1 utmärkta koordinaterna för någon särskild
punkt, tillkännagifves detta genom att vidfoga samma index
till bokstäfverna U, X, Y, Z, P, så att t. ex. U betecknar 0

det värde, som funktionen U antager i punkten (* , y , z ), 0 0 0

d. v. s. då man i stället för x, y, z substituerar x , y , z ; 0 0 0

X det värde, som funktionen antager i punkten (se,, y,,

(

o. s. v.
Funktionerna X, Y, Z, P ega en framstående betydelse
i läran om ytor af andra graden, såsom det i det följande
skall visa sig.
2 0 6 . A f s k ä r n i n g s p u n k t e r m e l l a n en yta af an-
dra g r a d e n o c h en rät linie. — En rät linie, som går
genom en viss punkt x , y , z och hvars rigtningskosiner
0 0 0

äro Z, TO, n, kan representeras genom eqvationerna

y= y +pm 0 1

z = z + pn, 0

der p betecknar afståndet från den fasta punkten (x , y , z ) Q 0 0

* ) D e n s o m gjort någon b e k a n t s k a p m e d h ö g r e a n a l y s e n , ser g e n a s t ,

att 2X, 2Y, 2Z föreställa de partiella deriverade af U i afseende p å x,
y, z. Om man, för att göra eqvationen (1) homogen, multiplicerar ter-
merna af första graden med den a n t a g n a längd-enheten, hvilken m å be-
tecknas m e d p, s a m t den k o n s t a n t a termen m e d p , 2
blifver 2 P likaledes
den partiella deriverade af U i afseende p å p, då man nämligen efter
differentieringen å t e r s ä t t e r p = 1.
 232

till den variabla punkten (*, y, z). Formlerna förutsätta

der jämte, att detta afstånd anses positivt åt den ena och
negativt åt den andra sidan om punkten (x , i/ , z ). För 0 0 0

att finna de punkter, i hvilka räta linien träffar ytan af

andra graden, har man att i stället för x, y, z införa ut-
trycken (4) i eqvationen (1). Man erhåller då en eqvation,
i hvilken endast den obekanta p ingår, och som ordnad
med afseende på p antager följande utseende:
I (Al*+Bm* + Cn*+ 2Amn + 2B'ln + 2C'lm)p 2

\'
{0)
+2 (XJ + Y m + Z n)p +U =0.
0 0 o

Denna eqvation gifver tvänne värden för p och mot hvar-

dera svarar ett system af värden på x, y, z, som genom
formlerna (4) kunna beräknas. Häraf följer, att en rät linie
i allmänhet skär en yta af andra graden i tvänne punkter,
hvilka dock i särskilda fall kunna sammanfalla eller vara
imaginära.
Rötterna till eqvationen (5) beteckna afstånden från
punkten (x , y , z ) till de punkter, i hvilka räta linien skär
a 0 a

ytan. Om JJ försvinner, blifver en rot noll, hvilket bety-

Q

der, att punkten (x y , z ) befinner sig på sjelfva ytan. I

m 0 0

sjelfva verket uttrycker ju vilkoret V = 0, att koordina- 0

terna »o, y , z satisfiera eqvationen 17 = 0, det är ytans

0 Q

eqvation (1).
2 0 7 . M e d e l p u n k t till hvilken yta som helst kallas i
allmänhet en punkt, som halfverar alla genom den samma
dragna kordor till ytan. Vi skola nu undersöka huruvida.
den genom eqvationen (1) representerade ytan eger någon
medelpunkt.
Om en sådan punkt finnes och x , y , z beteckna dess 0 0 a

koordinater samt eqvationerna (4) en genom den samma

drageu rät linie, så måste i de punkter, der räta linien skär
ytan, och som bestämmas genom eqvationen (5), p hafva
lika stora, men motsatta värden, d. v. s. summan af de båda
rötterna till eqvationen (5) måste försvinna, hvilket åter för-
utsätter, att koefficienten för andra termen försvinner, såle-
des att XJ, + Y m + Z n = 0. Detta måste ega rum för hvil-
0 0

ken rigtning som helst af räta linien, det är för alla värden
 233

på l, m, n, som äro förenliga med relationen l + m2 + n'=l. 2

11,
Men X l + Y m + Z n kan icke vara noll i alla möjliga vär-
0 0 0

den af l, ra, t. ex. för 1=1, m = 0, n = 0, för 1=0, m = l,

ii = 0, för 1 = 0, m = 0, n = l, med mindre qvantiteterna X , 0

Y , Z försvinna hvar för sig. Om den punkt, hvars koor-

0 0

dinater äro x , y , z , är medelpunkt till ytan (1), måste

0 0 0

derför nämda koordinater uppfylla de tre vilkoren X = 0, 0

Y = 0, Z = 0. Omvändt är (x , y , z ) alltid medelpunkt

o o 0 0 Q

till ytan, så snart nämda vilkor äro uppfylda, emedan eqva-

tionen ( 5 ) då gifver tvänne lika stora och motsatta värden
på p, hvilken rigtning räta linien än må hafva.
Till bestämmande af medelpunktens koordinater har
man således de tre eqvationerna X = 0 , Y =0, Z =0, eller, o o o

med bortlemnande af index , X = 0 , Y= 0, Z=0, det är,

0

om eqvationerna fullständigt utskrifvas,

i Ax +C'y + B'z + A"=0,
(6) G'x +By + A'z + B"=0,
I
B'x + Äy + Cz + C" = 0.
När dessa eqvationer upplösas, framställa sig värdena för
x, y, z under form af bråk med gemensam nämnare

°=j> =J' =A>

A B 0 0 a o
y Z

der
(7) J = ABC + 2A'B'C—AÄ — BB'* — CC". 2

Yi behöfva icke känna de allmänna uttrycken för täljarena

A , B , C , emedan de framdeles icke komma i någon an-
a a a

vändning.
Så framt A icke är noll, blifva de anförda värdena för
x, y, z ändliga och bestämda och ytan har en enda medel-
punkt. Men om nämnaren A är noll utan att alla tre täl-
jarena A , B , C samtidigt försvinna, blir åtminstone en
0 Q 0

af koordinaterna x, y, z oändlig, hvilket betyder, att ytan

då saknar medelpunkt. Försvinna der imot A , B , C jämte 0 0 a

A, framställa sig värdena för x, y, z under obestämd form

eqvationerna (6) medgifva då oändligt många lösningar och
ytan har följaktligen oändligt många medelpunkter.
 234

2 0 8 . Saken förtydligas genom följande geometriska

åskådningssätt. Eqvationerna (6), betraktade hvar för sig,
föreställa tre planer, hvilka i allmänhet skära hvar andra i
en punkt, som är medelpunkt till ytan. Dock om det in-
träffar, att planernas tre afskärningslinier äro parallela med
hvar andra, finnes ingen gemensam genomskärningspunkt
och således ingen medelpunkt. Inträffar det åter, att alla
tre planerna skära hvar andra längs samma räta linie, i
hvilket fall en af eqvationerna (6) kan härledas ur de båda
öfriga (§ 169) och dessa eqvationer således i verkligheten
uttrycka blott tvänne distinkta vilkor, finnes en oändlig
mängd medelpunkter, nämligen alla punkter på den räta linie,
i hvilken de tre planerna skära hvar andra. Ytan kan då
endast vara en cylinder med elliptisk eller hyperbolisk bas.
Om slutligen alla tre eqvationerna (6) reducera sig till en
enda och således representera ett och samma plan, äro alla
punkter i detta plan medelpunkter till ytan af andra graden,
som då ej kan vara annat än ett system af tvänne parallela
planer.
I enlighet härmed kunde ytor af andra graden indelas
i tre slag: l:o ytor med en enda medelpunkt, 2:o ytor utan
medelpunkt, 3:o cylindriska ytor med oändligt många me-
delpunkter, belägna antingen på en c e n t r a l - a x e l eller i
ett c e n t r a l - p l a n . Men som dessa cylindrar inbegripas
under samma allmänna eqvation, som gäller för ytor af det
första slaget, är det nog att särskilja tvänne hufvudklasser,
nämligen ytor med och ytor utan medelpunkt, hvilken in-
delning i föregående kapitel redan blifvit iakttagen.
2 0 9 . M e d e l p u n k t s r a d i e r . — Om man i eqvationen
(5) låter x y , z beteckna medelpunktens koordinater, för-
m a Q

svinner koefficienten för p emedan X = 0, Y = 0, Z = 0, o o o

och den konstanta termen U , som enligt (3) är lika med

0

X x + Y y + Z z + P , reducerar sig till

0 0 0 0 0 0 0

P = A"x + B"y + C"s + D.

o 0 o o

Sätter man här för korthetens skull

ä=Al* + Bm* + Cn* + 2Ämn + 2B'ln + 2G'lm,
blir eqvationen (5)
(8) + P = 0.
o
 235

Denna formel bestämmer längden af medelpunktsradien p i

en gifven rigtning (Z, m, n). P är här det värde, som
0

funktionen P = A"x + B"y + G"z + D antager, då man i stäl-

let för as, y, s insätter medelpunktens koordinater; den är
således en konstant qvantitet, beroende endast af koeffici-
enterna i den ursprungliga eqvationen ( 1 ) , trär imot koef-
ficienten Q i allmänhet varierar med radiens rigtning.
2 1 0 . D i a m e t r a l - p l a n . — Man tänko sig ett system
parallela kordor till en yta af andra graden. Medelpunk-
terna af alla dessa kordor äro belägna på en viss annan yta,
hvars beskaffenhet och läge vi nu gå att närmare undersöka.
Antagom, att eqvationerna ( 4 ) föreställa en af dessa kor-
dor och att x , y z äro koordinaterna för kordans midt.
0 m 0

Eqvationen (5), i hvilken p betecknar afståndet från punk-

ten (x , y , z ) till någondera af kordans ändpunkter, måste
Q Q Q

då hafva tvänne lika stora rötter af motsatt tecken, hvilkas

summa är noll, och dertill erfordras, att koefficienten för p
försvinner. Mellan koordinaterna x , y , e för kordans
a c a

midt har man således eqvationen XJ, + Y m + Z n = 0; och 0 0

då samma eqvation gäller för midten af samma körda, hvars

rigtningskosiner äro Z, m, n, representerar den samma den
sökta orten för de parallela kordornas medelpunkter. Med
bortlemnande af index kan denna eqvation skrifvas
0

(9) XI + FOT + Zn = 0,
eller om man i stället för X, F , Z inför de dermed beteck-
nade funktionerna (2) samt ordnar resultatet efter koordi-
naterna x, y, z,
(Al + Cm + B'n)x + (C'l + Bm + A'n)y + (B'l + Äm + Cn)z
{
' +A"l + B"m + G"n = 0.
Sådan är eqvationen för den yta, som halfverar de med rigt-
ningen (Z, m, n) parallela kordorna. Den är af första graden,
hvaraf följer, att den yta, s o m h a l f v e r a r e t t s y s t e m
p a r a l l e l a k o r d o r t i l l en y t a af a n d r a g r a d e n , är ett
p l a n . Hvarje sådant plan för namn af d i a m e t r a l - p l a n .
En rät linie och ett plan sägas vara k o n j u g e r a d e ,
om planet är parallelt med det diametral-plan, som halfve-
rar de med räta linien parallela kordorna.
 236

Om kordorna äro parallela med »-axeln, ä r Z = l , m = 0,

»i = 0 och diametral-planets eqvation förenklas till X = 0 .
Likaså finner man, att Y = 0 och Z=0 föreställa diame-
tral-planerna till de kordor, som äro parallela med y- och
»-axlarna.

2 1 1 . Hvilken rigtning kordorna än ma hafva, satisfi-

eras diametral-planets eqvation (9) af de värden på z, y, s,
som på en gång göra X = 0, Y = 0 , Z = 0, det är af koor-
dinaterna för ytans medelpunkt. H v a r j e d i a m e t r a l - p l a n
går d e r f ö r g e n o m m e d e l p u n k t e n , när en sådan finnes.
När ytan har oändligt många medelpunkter, går diametral-
planet genom den central-axel eller sammanfaller med det
central-plan, som innehåller dem alla.
Om ytan saknar medelpunkt, äro de tre planer, som
representeras af eqvationerna X = 0 , Y = 0, Z = 0, antingen
parallela med hvar andra, eller ock är genomskärningslinien
mellan två af dem parallel med det tredje planet. I förra
fallet äro koefficienterna för x, y, g proportionella mot hvar
andra i de tre eqvationerna X = 0, Y = 0, Z = 0 och följ-
aktligen äfven i eqvationen XI + Ym + Zn = 0, hvilken alltså
föreställer ett med de nämda tre planerna parallelt plan.
I det senare fallet, om man antager, att planerna X = 0,
Y = 0 skära hvar andra i en rät linie L, som är parallel
med planet Z = 0, föreställer XI + Ym = 0 ett genom nämda
linie gående plan, hvilket alltså skär planet Z=0 i en med
L parallel rät linie M; eqvationen XI + Ym + Zn = 0 åter
föreställer ett annat plan, som går genom afskärningslinien
M mellan planerna XI + Ym = 0 och Z = 0, och som följakt-
ligen är parallelt med linien L. Häraf följer, att en yta,
s o m s a k n a r m e d e l p u n k t , har a l l a sina d i a m e t r a l -
p l a n e r p a r a l l e l a a n t i n g e n med h v a r andra eller
med en o c h samma räta l i n i e .

2 1 2 . Till hvarje system af parallela kordor, hvilken

rigtning (Z, m, n) de än må hafva, hör i allmänhet ett dia-
metral-plan, representeradt af eqvationen (9) eller (10). 1
ett enda fall upphör planet att existera eller förflyttas i det
 237

oändliga, nämligen när koefficienterna för » , y, z i eqvatio-

nen (10) på en gång är noll, det är, när man har
[Al + Cm + B'n = 0,
(11) \ci+ Bm 4-A'n=0,
[B'l+A'm + Gn = 0,
utan att den konstanta termen A"l + B"m + C"n tillika för-
svinner. Yenstra membrum i eqvationen (10) eller (9), det
är summan XI + Ym + Zn, reduceras då till nämda kon-
stanta term och det gifves följaktligen intet system af vär-
den på x, y, z, som på en gång göra X = 0, Y = 0, Z = 0,
således icke heller någon medelpunkt. Eqvationerna (11)
åter innebära, att kordorna äro parallela med hvarje af pla-
nerna X = 0, Y = 0, Z = 0. Diametral-plan saknas alltså
endast hos ytor utan medelpunkt och äfven då blott för de
kordor, som kunna anses rigtade mot den oändligt aflägsna
medelpunkten.
2 1 3 . Mellan kordornas och diametral-planets rigtnin-
gar finnes en viss reciprocitet. Antagom för större 'enkel-
het, att kordorna äro parallela med »-axeln; diametral-pla-
nets eqvation är då X = 0, det är
Ax + Cy + B'z + A" = 0.
Om l, TO, n äro rigtningskosiner för ett annat system kor-
dor, som äro parallela med sist nämda plan, så är
Al + 6'm + B'n = 0;
i eqvationen (10) för motsvarande diametral-plan försvinner
koefficienten för x, hvaraf följer, att diametral-planet är
parallelt med »-axeln. Då nu »-axeln kan hafva hvilken
rigtning som helst, utan att ytans eqvation upphör att vara
af andra graden, erhålles häraf följande allmänna sats:
Om en rät l i n i e är p a r a l l e l med k o n j u g a t - p l a n e t
t i l l en annan rät l i n i e , så är o m v ä n d t den s e n a r e
l i n i e n p a r a l l e l m e d k o n j u g a t - p l a n e t t i l l den förra.
2 1 4 . D i a m e t r a r . — Den räta linie, i hvilken tvänne
iiametral-planer skära hvar andra, kallas d i a m e t e r . Hvarje
diameter går genom medelpunkten, när en sådan finnes.
Saknas medelpunkt, äro alla diametrar parallela antingen
med en och samma räta linie eller med ett och samma plan.
 238

Den diameter, som går genom en gifven punkt (x y, 0) 0

z ), kan bestämmas på följande sätt. Såsom bekant, före-

0

ställa eqvationerna X = 0, Y—O, Z = 0 de med axlarna för

«, y, z konjugerade diametral-planerna. Eqvationen X+ hY
= 0, der k är en godtycklig konstant faktor, representerar
åter i allmänhet ett plan, som går genom de två första
planernas genomskärning och som innehåller den gifna punk-
ten, så framt man tillika har X + hY=0. Genom elimi-
o

nation af h erhålles

x_X
såsom eqvation af det diametral-plan, som går genom, af-
skärningslinien mellan planerna X=0, Y=0 och der jämte
innehåller punkten (x , y , z ). Eqvationen för det diame-
0 e 0

tral-plan, som går genom samma punkt och genom afskär-

ningen mellan planerna F = 0 , Z = 0 , är på samma sätt
Y _ Z
Y -Z - 0 0

Den sökta diametern utgör afskärningen mellan förut nämda

tvänne diametral-planer; dess eqvationer kunna följaktligen
sammanfattas i den symmetriska formeln
(12) * = Z = 1
c X Y QZ 0

hvilken således föreställer den diameter, som går genom

punkten (* , y , z ).
0 0 0

2 1 5 . När tre diametrar äro så beskaffade, att de kor-

dor, som äro parallela med en af dem, hvilken som helst,
halfveras af det plan, som innehåller de båda öfriga, få de
namn af k o n j u g a t - d i a m e t r a r . Att ytor utan medelpunkt
ej kunna ega konjugat-diametrar, är tydligt, hvarför vi här
endast hafva att betrakta ytor med medelpunkt.
Till hvarje diameter D hör i allmänhet ett konjugat-
diametral-plan, som halfverar de med D parallela kordorna.
Tager man i detta plan en ny diameter D' efter behag, går
dess konjugat-diametral-plan genom den först nämda dia-
metern (§ 213). De båda diametral-planerna skära hvar
andra längs en tredje diameter D\ hvars konjugat-diametral-
 239

plan åter måste innehålla såväl B som B'. De tre linierna

D, B', B" bilda således ett system konjugat-diametrar.
Betraktar man nu den plana sektion af ytan, som inne-
håller två af dessa diametrar, till exempel B och B', samt
föreställer sig inom den samma kordor dragna parallelt med
B, så halfveras dessa af linien Z>', emedan det plan, som
innehåller D' och D", halfverar alla med diametern D pa-
rallela kordor till ytan. Likaså halfveras inom samma
sektion de med B' parallela kordorna af linien B. Häraf
följer, att B och B' utgöra konjugat-diametrar till i fråga
varande sektion.
En yta af andra graden med medelpunkt har således
oändligt många system konjugat-diametrar. För att erhålla
ett sådant system, kan man välja en diameter efter behag,
då de båda öfriga måste tagas i motsvarande diametralplan
och vara konjugat-diametrar till ytans sektion med detta plan.
2 1 6 . P a r a l l e l a s e k t i o n e r . — Det har redan blifvit
anmärkt, att afskärningen mellan en yta af andra graden
och ett plan i allmänhet är en konisk sektion. Vi skola nu
närmare undersöka beskaffenheten af ett system plana sek-
tioner, som äro parallela med hvar andra.
Man föreställe sig parallela kordor dragna i hvilken
rigtning som helst inom de plana sektionerna; alla dessa
kordor halfveras af ett och samma diametral-plan, hvilket
således innehåller diametern till kordorna inom hvarje sär-
skild sektion. De motsvarande diametrarna i de skilda sek-
tionerna äro följaktligen parallela. Deras konjugat-diame-
trar äro likaså parallela och innehållas alla i ett visst annat
diametral-plan. De båda diametral-planerna skära hvar andra
i en rät linie, som är orten för de plana sektionernas me-
delpunkter. Samma räta linie utgör tillika en diameter,
hvars konjugat-plan är parallelt med de i fråga varande
plana sektionerna.
Häraf följer redan, att de parallela sektionernas medel-
punkter ligga i en rät linie, samt att hvarje system konju-
gat-diametrar i en sektion motsvaras af parallela konjugat-
diametrar i alla de öfriga. Då detta äfven gäller om de
 240

konjugat-diametrar, som äro vinkelräta mot hvar andra, så

hafva alla sektioner sina axlar lika rigtade.
Antagom nu, att en af sektionerna är en ellips. Låter
man en diameter, som först sammanföll med en af axlarna,
vrida sig åt ett visst håll, så vrider sig dess konjugat-dia-
meter åt samma håll. Diametrarna, som ursprungligen voro
vinkelräta mot hvar andra, antaga en lutning, hvilken ökas
mer och mer och uppnår sitt maximum, när diametrarna
sammanfalla med diagonalerna till den på axlarna konstru-
erade rektangeln. Det samma måste nu inträffa med konju-
gat-diametrarna inom hvarje annan parallel sektion, att de
nämligen samtidigt vrida sig åt ett och samma håll, samt
att för deras inbördes lutning ett maximum eger rum, när
de äro parallela med de lika konjugat-diametrarna i den
först nämda ellipsen. På denna egenskap hos konjugat-
diametrarna igenkänner man lätt, att alla sektionerna äro
ellipser, i hvilka icke blott axlarna utan äfven diagonalerna
till de på axlarna konstruerade rektanglarna äro parallela
och hvilka således hafva sina axlar proportionella.
Antagom för det andra, att en af sektionerna är én
hyperbel. Dess konjugat-diametrar hafva den egenskapen,
att om de ursprungligen sammanfalla med axlarna och en
af dem vrider sig åt ett visst håll, den andra vrider sig åt
motsatt håll, tills de slutligen mötas och båda sammanfalla
med en af asymptoterna. Då nu förhållandet måste vara
alldeles det samma med konjugat-diametrarna i de öfriga
sektionerna, utgöra äfven dessa hyperbler, i hvilka icke
blott axlarna, utan äfven asymptoterna äro parallela och
axlarna följaktligen äro proportionella.
När en af sektionerna är en parabel, äro alla dess dia-
metrar parallela med hvar andra; de öfriga sektionerna
måste då äfven hafva sina diametrar parallela och utgöra
följaktligen parabler, hvilkas axlar äro parallela och formera
ett diametral-plan.
Det anförda kan sammanfattas i följande allmänna teorem:
A f s k ä r n i n g a r n a m e l l a n en y t a af an dra g r a d e n
och e t t s y s t e m p a r a l l e l a p l a n e r u t g ö r a l i k f o r m i g a
 241

k o n i s k a s e k t i o n e r , hvilkas a x l a r äro lika r i g t a d e

och h v i l k a s m e d e l p u n k t e r b e f i n n a sig på den med
s e k t i o n e r n a s planer k o n j u g e r a d e diametern.
Med likformiga koniska sektioner förstå vi här sådana,
som äro af samma slag och hvilkas axlar äro proportionella.
Enligt denna definition äro alla parabler likformiga, emedan
de kunna anses såsom ellipser, i hvilka förhållandet mellan
mindre och större axeln är noll *).

SJETTE KAPITLET.

Allmän teori. Fortsättning.

Principal-diametralplan.
2 1 7 . När ett diametral-plan är vinkelrätt mot de kor-
dor, som det samma halfverar, får det namn af p r i n c i p a l -
d i a m e t r a l p l a n och de motsvarande kordorna kallas p r i n -
cip a l - k o r d o r . Deras rigtning kan icke mer vara godtyck-
lig, emedan vinkeln mellan ett system parallela kordor och
deras diametral-plan i allmänhet är beroende af kordornas
rigtningskosiner, hvilka derför måste uppfylla vissa vilkor,
om nämda vinkel skall vara rät. Dessa vilkor gå vi nu
att skärskåda.
Om l, w, n äro rigtningskosiner för ett system prin-
cipal-kordor, hvilka således äro parallela med normalen till
det genom eqvationen (10) (§ 210) representerade diametral-
planet, så måste l, m, n äfven uttrycka normalens rigtnings-
kosiner, hvilka åter förhålla sig till hvar andra såsom koef-
ficienterna för aj, y, B i nämda eqvation. Man har alltså
(1 Al + C'm +B'n _ Cl + Bm + Än _ B'l + Äm + Cn
L m n

* ) O m m a n nämligen i u t t r y c k e t för ellipsens excentricitet

g o r b : a = 0 , b l i f v e r e = 1, d . ä . e l l i p s e n f ö r v a n d l a s till en parabel.

Lindelöf. Geometri. 1 i\
 242

hvilka två eqvationer, kombinerade med l + m + n = 1,

2 2 2

tjena till bestämning af l, m, n.

För att lätta upplösningen af dessa eqvationer, införa
vi en tills vidare obekant hjelpstorhet s, hvarmed vi be-
teckna det gemensamma värdet för de tre lika stora bråken
(1). I stället för formlerna (1) kan man då skrifva
j Al + Cm + B'n = si,
(2) Cl -t- Bm + Än = sm,
I B'l + Am + Cn = sn,
eller, om alla termer öfverföras i venstra membrum,
UA — s)l + Cm + B'n = 0,
(3) | Cl + (B —s) m +Än = 0,
[B'l+ Am+ (C—s)n = 0.
Det bör märkas, att qvantiteterna l, m, n ej kunna för-
svinna på samma gång, emedan summan af deras qvadrater
är = l . Om t. ex. n icke är noll och man tänker sig före-
gående eqvationer dividerade med n, ser man, att de utom
s egentligen innehålla blott tvänne obekanta, nämligen för-
hållandena —, —, för hvilkas bestämning två eqvationer äro
n n c i

tillräckliga, så ofta s är gifven, och ur hvilka de fullstän-

diga värdena på l, m, n sedan kunna härledas medelst rela-
tionen l + m + n = 1. När s är gifven, innehålla eqvatio-
2 2 2

nerna (3) således en öfverflödig bestämning och frågan blif-

ver nu att finna ett sådant värde på s, att nämda eqvatio-
ner icke innebära någon motsägelse.
För sådant ändamål har man att eliminera l, m, n (eller
l 7YL
förhållandena —, —) mellan dessa eqvationer; man erhåller
n n
då till bestämmande af a följande sluteqvation
\(s-A) (s - B) (« - O) - A\s - A ) - B' (s - B) 2

1 ;
I — C (s — G) — 2AB'C = 0,
2

hvilken utvecklad efter digniteterna af s blifver

I s > - (A B + C)s
+
2

w
I +
(AB + AG + BO — A — B' — C ) s — A = 0,
2 2 2

der A har samma betydelse som i § 207.

 243

Emedan hvarje eqvation af udda grad har åtminstone

en reel rot, gifves det åtminstone ett reelt värde på s, som
satisfierar eqvationen (5) och således bringar eqvationerna
(3) i öfverensstämmelse med hvar andra. Man är alltså be-
rättigad till den slutsats, att hvarje yta af andra graden
har åtminstone ett system af principal-kordor. Huruvida
flere sådana system finnas, är en fråga, hvars besvarande
påkallar en närmare diskussion af den kubiska eqvatio-
nen (5).

2 1 8 . För att framställa den samma under en för vårt

ändamål beqvämare form, återgå vi till eqvationerna (3)
och utföra eliminationen af l, m, n på ett annat sätt *).
Om den första eqvationen divideras med B'O' och man der-
efter adderar -4 till hvardera membrum, erhålles
Ä
l m ii l , . B'G\
Ä B> C' VC' -
+ +
^r)- = {s Å +

De båda öfriga eqvationerna kunna på analogt sätt ombildas.

Sätter man nu för korthetens skull
. B'G' ÄG' ÄB 1

= A—-jr,
a
b= B — ^ , c = G r

antaga eqvationerna (3) följande utseende

l m n l(s — a)
Ä B' ~C' B'G'+ + =

l m n m(s-—b)
(6)
A' B' C ~Ä C ~''
+ + i=: F 1

l m n ii (s — c )
\Ä B C' ÄB' '
Adderar man dessa eqvationer efter att hafva dividerat den
första med Ä*(s — a), den andra med B' (s—b), den tredje 2

med C' (s — c), erhålles

2

1 1 1
Ä\s — a) (s— by C* (s — c ) ÄBV

* ) Vi "behandla här den kubiska eqvationen hufvudsakligen i öfver-

ensstämmelse med Jacobi. Före honom hade C a u c h y gifvit ett annat
bevis för de tre rötternas realitet.
 244

och genom multiplication med (s — a) (s — b) (s — c)

(s—a) ( g — 6 ) (s—c) (s—b) ( s — c ) (s—a) ( s — c ) (s—g) ( $ — 6 ) _
u; ^.jj,^ „A ,.c 2

2 1 9 . D i s k u s s i o n af den kubiska e q v a t i o n e n . —
Låtom oss först betrakta den allmänna händelsen, då ingen
af koeffiicienterna Ä, B\ C är noll. De med a, 6, c beteck-
nade qvantiteterna äro då ändliga och bestämda och formen
(7) är användbar.
I. Antagom att a, b, c äro olika och att a > 6 > c .
Om man i eqvationen (7) låter s tillväxa oändligt, blifver
den term, som innehåller högsta digniteten, af s och som,
när de betecknade multiplikationerna utföras, befinnes vara
s : A'B'C, slutligen öfvervägande öfver summan af de öfriga
s

och venstra membrum erhåller samma tecken som denna

term. Hypotesen s = oo gifver således för venstra membrum
tecknet + eller —, allt efter som produkten ÄB'C är po-
sitiv eller negativ. Hypotesen s = — co gifver i samma hän-
delser de motsatta tecknen — eller + . För s = a reduce-
rar sig venstra membrum till
(a — b) (a — c)

ett resultat, som är negativt, emedan a antogs större än b

och c. För s = b erhålles ett positivt, för s = c åter ett
negativt resultat. Vi finna således, att om man för s efter
-hand insätter
+ co, a, 6, c, — co,
venstra membrum i eqvationen (7) erhåller följande tecken

och kunna deraf sluta, icke blott att eqvationen har alla
sina tre rötter reella, utan äfven att en rot faller mellan
a och b, en annan mellan b och c samt att den tredje är
större än a eller mindre än c, allt efter som produkten
ÅB'C är positiv eller negativ.
I ofvan stående händelse äro således de tre rötterna till
eqvationen (7) reella och olika. Mot hvarje rot svarar en
bestämd rigtning af kordorna. Formlerna (6) gifva näm-
ligen
 (8) A' (s — a) l = B'(s — b)m = C (s — c)n,
hvaraf synes, att l, ra, ro äro proportionella mot de tre qvan-
titeterna
___1__ 1 1_
A\s^ä)' B'(s — by C'(s — c)'
hvilka, då ingen af nämnarena försvinner, behålla ändliga
och bestämda värden.
II. När a = b, ingår s — a såsom faktor i alla termer
af eqvationen (7), som då har en rot lika med a. Efter
division med s — a qvarstår en eqvation af andra graden
(s — «) (s — c) s— c s— c s— a
iBG' I' 1
B 1
G" ^
72

Insätter man här i stället för s efter hand + c o , « , c, — co,

erhåller venstra membrum följande tecken: + , — , + , + ,
hvaraf synes, att den ena roten faller mellan a och c, den
andra utom dessa gränser. De tre rötterna till den kubiska
eqvationen äro således äfven i detta fall reella och olika.
. Formlerna (8) gifva äfven nu en bestämd rigtning för
hvardera af de rötter, som icke sammanfalla med a. För
don tredje roten s = a = b försvinner högra membrum i de
två första formlerna ( 6 ) och den tredje gifver i följd deraf
n — 0. Besagde formler reduceras här igenom till dessa
tvänne
m
^ 1

" * = o, ,+ ^ = o,
z
som jämväl bestämma en enda med »y-planet parallel rigt-
ning.
III. Är slutligen a = b = c, blifver eqvationen (7) divi-
sibel med (s — a,) och har tvänne rötter lika med a. Den
2

tredje roten är större eller mindre än a, allt efter som

produkten A'B'G' är positiv eller negativ. Mot denna
enkla rot svarar en enda rigtning, som enligt (8) bestäm-
mes genom formeln
A'l = B'm = G'n.
För den dubbla roten s = a = b = c reducera sig de tre eqva-
tionerna ( 6 ) till en enda
 24'i

/ m, , n
Ä B C = °
+ +

och qvantiteterna /, w, n erhålla oändligt många värden.

Hvarje med planet
X V 3

Ä' +
W +
ä = 0

parallel rigtning tillhör då ett system principal-kordor.

2 2 0 . Det återstår att betrakta den händelse, då en
eller flere af koefficienterna A\ B\ C äro noll. Formen (7)
är då obrukbar, men i stället egnar sig formen (4) till
omedelbar diskussion.
I. En enda af koefficienterna är noll, t. ex. C. Den
kubiska eqvationen (4) blifver
(g — A)(s — B) (s — C) — A" (s — A) — — B) = 0.
Om A>B och man i stället för s substituerar + oo, A, B, — co,
erhåller venstra membrum följande tecken: + , — , + , —•;
eqvationen har således sina tre rötter reella och olika. De
två första af formlerna (3) reduceras till
(A —s) l + B'n = 0, (B — s)m + Än = 0
och gifva för hvarje rot en bestämd rigtning.
Det samma gäller ännu, om A=B, med den skilnad,
att en rot då är lika med A och att mot den samma sva-
rar en rigtning, som euligt (3) bestämmes genom formlerna
«. = 0, B'l+ Äm=0
och alltså är parallel med xy-vAa.net.
II. Tvänne koefficienter äro noll, till exempel B' och
C. Eqvationen (4) förenklas till
(s — A) (s — B)(s — C) — Ä'(s — Ä) = 0;
en rot är lika med A, de båda öfriga erhållas ur eqvationen
(s — B) (s — C) — Ä- = Q.
De tre rötterna äro i allmänhet olika och mot hvar och en
af dem svarar en enda rigtning, bestämd genom formlerna
(3). Hvad särskildt roten s — A beträffar, motsvaras den af
en med »-axeln parallel rigtning.
I händelse likväl den senast anförda qvadratiska eqva-
tionen satisfieras af s = A, utgör A en dubbelrot. För denna
dubbla rot reduceras eqvationerna (3) till en enda
 247

(B — A)m + Än = O
och de motsvarande kordorna kunna hafva hvilken som helst
med planet
(B — Ä)y + Äz = 0
parallel rigtning.
III. När alla tre koefficienterna A, B', C äro noll,
förvandlas eqvationen (4) till
{g — A)(8 — E){8 — C) = 0
och dess rötter äro A, B, C. När de äro olika, äro de
motsvarande rigtningarnä bestämda och parallela med de
tre koordinat-axlarna. Om A = B, motsvaras denna dubbla
rot af alla med »y-planet parallela rigtningar. Är slutligen
A = B = G, förvandlas eqvationerna (3) till identiteter och
kordornas rigtning är fullkomligt obestämd. Alla rigtningar
i rymden motsvara denna tredubbla rot.
Resultatet af hela denna undersökning är i korthet
följande: E q v a t i o n e n af t r e d j e g r a d e n i a f s e e n d e på
<
.? har a l l t i d tre r e e l l a r ö t t e r . Mot h v a r j e e n k e l
r o t s v a r a r en enda o c h b e s t ä m d r i g t n i n g ; mot en
d u b b e l r o t s v a r a alla med ett plan p a r a l l e l a r i g t -
n i n g a r , m o t en t r e d u b b e l rot alla r i g t n i n g a r i
rymden.
2 2 1 . i åt s, s' vara tvänne olika rötter till eqvationen
af tredje graden samt l, TO, n och V, m\ n rigtningskosiner
för motsvarande kordor; man har då i kraft af (2)
I Al + Cm + B'n = si, | Al' + Cm + B'n' = sT,
Cl + Bm + Än = STO, Cl' + Bm + Än' = sm',
1 B'l + A'm+ Gn = sn, \ B'l'+ Am + Gn' = s'n'.
Multipliceras de tre första eqvationerna i ordning med l',
TO', n', de tre senare med l, TO, n och subtraheras derefter
summan af de senare från summan af de förra, erhålles
(s — s')(W + m/m! + nn') = 0.
Då nu s — s' icke är noll, emedan rötterna s och s' antogos
vara olika, har man alltså
IV +TOTO'+ nn' = 0.
Häraf följer, att de r i g t n i n g a r , som m o t s v a r a t v ä n n e
skilda r ö t t e r , äro v i n k e l r ä t a mot hvar andra. För
 248

samma orsak äro alla do rigtningar, som motsvara en dub-

belrot, vinkelräta mot den, som motsvarar den tredje roten.

2 2 2 . Härmod är utrodt, att en yta af andra graden

har åtminstone tre skilda system principal-kordor, som äro
vinkelräta mot hvar andra. Det återstår att undersöka, huru
det förhåller sig med principal-planerna, Eqvationen för
ett sådant plan är
(9) s(lx + my + nz) + A" l + B"m + C"n = 0,
såsom man finner, om man i diametral-planets eqvation
(§ 210, (10)) för koefficienterna till x, y, g substituerar ut-
trycken (2). Mot hvarje rot s, som icke är noll, svarar så-
ledes ett principal-plan.
Om en rot s försvinner, upphör principal-planet att
existera eller förflyttas i det oändliga, så framt icke der jämte
A"l + B"m + G"n = 0.
I sist nämda fall förvandlas eqvationen (9) till en identitet
och principal-planets läge är obestämdt. Hvarje mot kor-
dorna vinkelrätt plan kan då anses för principal-plan.
Det förtjenar anmärkas, att alla tre rötterna s ej kunna
vara noll. För deras likhet erfordras nämligen, att Ä = B'
= O " = 0 ; rötterna äro då A, B, G och om de alla skulle
försvinna, vore ytans eqvation icke mera af andra graden.
Hvarje yta af andra graden har således åtminstone ett
principalplan.

2 2 3 . Om se-axeln är parallel med ett system principal-

kordor, så måste dess rigtningskosiner, som äro l = 1, m = 0,
n — 0, satisfiera eqvationerna (3), hvilket endast då är möj-
ligt, när B' och G' äro noll. Ytans eqvation är i detta
fall befriad från de termer, som innehålla produkterna xy
och xz. Den befrias följaktligen från alla tre produkterna
xy, xz, yz, om koordinat-axlarna tagas parallela med de tre
systemen principal-kordor, hvilkas tillvaro i det föregående
blifvit bevisad. Man kan för öfrigt öfvertyga sig härom
direkt genom koordinat-transformation.
Låt x, y', s' beteckna koordinaterna i ett nytt rätvink-
ligt system, hvars axlar äro parallela med de tre systemen
 249

principal-kordor; låt vidare l, m, n och l\ TO', ri, samt l" y

m", n" föreställa cosinus för de vinklar, som axlarna för x'
och y' samt z göra med de ursprungliga koordinat-axlarna;
man har då
= lx' + Vy' + l"z\
S6

y = mx' + m'y' + TO'V,

z = nx + n'y' + n"z'.
När dessa värden på y, z insättas i eqvationen (1) (§ 186),
erhålles en eqvation af andra graden i afseende på y\ z\
i hvilken koefficienten för produkten 2x'y' är
AU' + Bmm' + Cnn'
+ A'(mn + m'n)+ B'(In' + Vn)+ C'(lm' + Vm).
Men om eqvationerna (2) (§ 217) adderas till hvar andra,
sedan man multiplicerat den första af dem med V, den
andra med TO', den tredje med n, finner man, att denna
koefficient reduceras till
s(W +TOTO'+ nn')]
och då nu rigtningarna (l, TO, n) och (T, TO', n') äro vinkel-
räta mot hvar andra, blifver den samma lika med noll. Lika-
ledes försvinna koefficienterna för 2x'z' och 2y'z' och den
transformerade eqvationen antager således utseendet
Lx'* + My" + Nz" + 2L'x' + 2M'y' + 2N'z' + D = 0.
1

Den i § 186 gjorda anticipationen är härmed rättfärdigad.

Koefficienterna L, Af, JV" hafva en anmärkningsvärd be-
tydelse. Man finner till exempel
L=AP + Bm* + C V + 2Å'mn + 2B'ln + 207m.
A andra sidan utvisa formlerna (2), om de multipliceras i
ordning med l, TO, n och derefter adderas, att sist nämda
expression är identisk med s(l'' + TO + w ), det är med s.
2 2

Man har således B = s, d. v. s. L måste satisfiera den ku-

biska eqvationen (5). Det samma gäller om M och JV och
det är alltså härmed bevist, att k o e f f i c i e n t e r n a L, M, N
u t g ö r a de tre r ö t t e r n a t i l l den k u b i s k a e q v a t i o n e n .
2 2 4 . Principal-planernas genomskärningar med hvar
andra få namn af a x l a r till ytan; hvarje sådan är parallel
med ett system principal-kordor. För att finna de tre half-
axlarna till en yta med medelpunkt, behöfver man derför
 250

endast söka medelpunktsradierna i de tre hufvudrigtnin-

garna. Om nu l, m, n bestämma en sådan rigtning, sam-
manfaller qvantiteten Q ( § 2 0 9 ) med en rot ,? och formeln
för medelpunktsradien reduceras till
^ 2
+ P O = 0,
der P föreställer det värde, som funktionen P = A" x + B"y
0

+ C" z + D antager, när man föra*, y, z insätter medelpunk-

tens koordinater. De tre halfaxlarnas qvadrater äro följaktligen
P P P

och ytans eqvation i afseende på dessa axlar blifver

sx* + «y + «v + P 0 = o,
då s, s, s" beteckna de tre rötterna till den kubiska eqva-
tionen.
2 2 5 . D i s k u s s i o n af numeriska e q v a t i o n e r . —
Ti ega nu alla medel, som äro nödvändiga för att kunna
bestämma don geometriska betydelsen af en gifven eqvation
af andra graden. I främsta rummet har man att uppställa
de tre medelpunktseqvationerna (§ 2 0 7 ) , hvilkas upplösning-
utvisar, huruvida ytan har en, ingen eller oändligt många
medelpunkter. När medelpunkt finnes, insättas dess koor-
dinater i expressionen A"x + P>"y + G"z + D, hvar igenom den
med P betecknade qvantiteten erhålles. Äro medelpunk-
0

terna oändligt många, beräknas,P på samma sätt för en 0

af dem tagen efter' behag. Derefter uppställes den kubiska

eqvationen ( 5 ) , hvars konstanta term A tillika är gemensam
nämnare till do bråk, som uttrycka koordinaterna för medel-
punkten. Den närmare bestämningen af ytans natur beror
nu på beskaffenheten af de tre rötterna s, s', s" till denna
eqvation.
Om A icke är noll, försvinner icke heller någon af de
tre rötterna. Ytan har då en enda medelpunkt ocli dess
eqvation i afseende på hufvudaxlarna blir
sx* + y s s +v
+ P = 0. 0

Om A är noll, försvinner äfven en, möjligen tvänne.

af rötterna s, s, s". Ytan har då, efter omständigheterna
antingen ingen eller oändligt många medelpunkter. I förra
 fallet kan dess eqvation bringas under formen
sx + s'y = 2Hz, 2 2

i senare fallet förenklas den till

sx + sy"- + P = 0. 2
0

Vill man endast i allmänhet undersöka, hvad slags yta

en gifven eqvation af andra graden representerar, utan att
närmare bestämma dess-axlar eller parametrar, är det icke
nödigt att i verkligheten upplösa den kubiska eqvationen,
hvilket vanligen utgör den besvärligaste delen af räkningen.
Det är nog att känna de tre rötternas tecken och för så-
dant ändamål behöfver man blott observera koefficienternas
tecken i den kubiska eqvationen. Enligt Cartesii regel
har nämligen denna eqvation lika många positiva rötter
som teckenombyten och lika många negativa rötter som
teckenföljder.
Följande schema leninar en öfversigt öfver de särskilda
fall, som kunna förekomma vid diskussionen af en-numerisk
eqvation af andra graden.

I. J>0.

Ytor med en enda medelpunkt.

s , s', s" h a f v a a l l a samma [
tecken som P 0 : {Imaginär yta.

P >
0 alla motsatt tecken: JEllipsoid.
- 1
o ^ v

en s a m m a , t v å m o t s a t t : { H y p e r b o l o i d m e d en mantel,
t v å s a m m a , en m o t s a t t : J Hyperboloid med två mantlar.
. s, s', s" hafva alla samma (
p „ = 0 ; ! tecken: JEn punkt.

skilda tecken: { Kon.

II. Å = 0.

A. Ytor utan medelpunkt.

( D e två öfriga hafva samma I
En rot s \ teeken. Elliptisk paraboloid.
är noll;
olika tecken: {Hyperbolisk paraboloid.

T v å rötter g äro noll: {Parabolisk cylinder.

 252

B. Ytor med oändligt många medelpunkter.

De öfriga rötterna j
En rot s hafva båda s a m m a [ Imaginär yta.
är noll; tecken som P 0 : |

båda motsatt tecken: { Elliptisk cylinder,

P >
0-
skilda tecken: {Hyperbolisk cylinder.

Den tredje roten har j

Två rötter s | sainma tecken som { I m a g i n ä r yta.

äro noll; | P0: |

motsatt tecken: jTvå parallela planer.

En rot s D e båda öfriga hafva | E n r ä t linie.

är noll; samma tecken:

= 0;
i
skilda tecken: ( T v ä n n e planer som skära

| hvar andra.
Ex. 1. A t t f i n n a b e t y d e l s e n af e q v a t i o n e n
T v å r ö t7t xe r2 +s 6y
ä r o +» u5z
l l : — Ayz
2 2
{ E t t plan.
— Axy — 6 = 0 .

H ä r ä r origo medelpunkt och P a = — 6. Den kubiska eqvationen blifver

( s — 7 ) ( s — (i) ( s — 5 ) — 4 ( s — 7 ) — 4 ( s — 5 ) = 0
eller ordnad
s 3 — ISs" + 99s — 162 = 0.
D e s s r ö t t e r ä r o 3 , 6 , 9 ; y t a n ä r s å l e d e s e n e l l i p s o i d , h v a r s e q v a t i o n i af-
seende på hufvudaxlarna, är
a r + 2y l
+ 3 z J = 2.
Ex. 2. 5x 2
— y 2
+ z 2
+ 6xy + Axy + 2x + Ay + 6z — 8 = 0.
Medelpunkts-eqvationerna äro
o x + 2y + 3z + 1 = 0,
2x — y + 2 = 0,
ox + z+ 3 = 0.
Den andra af dem gifver y = 2 x + 2, den t r e d j e z = —- 3 x — 3 , hvilka
v ä r d e n , i n s a t t a i den f ö r s t a , reducera d e s s v e n s t r a m e m b r u m till — 4. Ytan
har alltså ingen medelpunkt. Den kubiska eqvationen blifver
s 3 — 5s2 — 14s = 0
och d e s s r ö t t e r ä r o 0, 7, — 2 . Y t a n ä r s å l e d e s en h y p e r b o l i s k p a r a b o l o i d ,
i h v i l k e n d e p a r a b o l i s k a h u f v u d s n i t t e n s p a r a m e t r a r f ö r h å l l a s i g såsom 2: 7.
E x . 3. 2x 2
— Sy 2
+ z 2
— 2yz + Axz — <ox — 2z = k.
o
Medelpunktens koordinater äro x = • —, y = — 1, z = + 3. Den kubiska

eqvationen

' — 12s — 4 = 0
 253

har t v å n e g a t i v a och e n p o s i t i v r o t . .såsom C a r t e s i i r e g e l gifver v i d han-

den. Man finner vidare P 0 = ~ — k. Y t a n ä r s å l e d e s en h y p e r b o l o i d m e d

3 3
en m a n t e l , o m k<i^, e n k o n , o m ^ = g-, en h y p e r b o l o i d m e d t v å m a n t l a r ,

om fc>|.

Ei. 4. .r2 + Sy- + fe2 + dxz ~2y — 7 = 0.

22
M e d e l p u n k t e r n a ä r o o ä n d l i g t m å n g a och m a n f i n n e r P 0 = ——. Den
ö
kubiska eqvationen
s 5 — 13s2 + 30s = 0
h a r till r ö t t e r 0, 3, 10. Den gifna eqvationen förenklas alltså till
9a»2 + 3 0 / = 22
och f ö r e s t ä l l e r en elliptisk cylinder.

SJUNDE KAPITLET.

Allmän teori. Fortsättning.

T a n g e n t och t a n g e n t p l a n , pol och polarplan.
226. T a n g e n t till en yta i en punkt A är det gräns-
läge, hvartill en rät linie, som går genom A och en annan
punkt B på ytan, närmar sig, när B närmar sig till A, och
som det uppnår, när båda punkterna sammanfalla, eller kor-
tare: t a n g e n t e n är en rät l i n i e , s o m råkar ytan i
två s a m m a n f a l l a n d e punkter.
De punkter, i hvilka en rät linie i allmänhet skär en
yta af andra graden, bestämmas genom formeln (5) sid. 232.
Låter man här x , y , z beteckna koordinaterna för en punkt
0 a 0

på sjelfva ytan, så försvinner V och ett värde på p är noll. 0

Äfven det andra värdet på p försvinner och räta linien råkar

ytan i två sammanfallande punkter, om man der jämte har
(1) X l + Y m+Z n
o o o = 0.
 254

När detta vilkor uppfylles, är således den i rigtningen

(l, TO, n) genom punkten (* , y , z ) dragna räta linien tan- 0 0 0

gent till ytan.

Eqvationen ( 1 ) utvisar, att tangeringspunkten (x , y , z ) a 0 Q

är belägen i diametral-planet till de med tangenten paral-

lela kordorna. Om man således genom alla punkter på den
koniska sektion, som utgör afskärningslinie mellan ytan och
ett diametralplan, föreställer sig räta linier dragna parallelt
med motsvarande kordor, så blifva alla dessa linier tangen-
ter till ytan och bilda en cylinder, som berör ytan längs
nyss nämda koniska sektion.
Är der imot tangeringspunkten gifven, blifver tangen-
tens rigtning till en viss grad obestämd, emedan oändligt
många system af värden på l. m, n finnas, som uppfylla vil-
koret (1). Detta vilkor uttrycker nämligen endast, att tan-
genten är vinkelrät mot en viss rät linie, hvars rigtnings-
kosiner äro proportionella mot X , Y , Z . Genom en punkt a 0 0

på ytan kunna derför oändligt många tangenter dragas,

hvilka alla äro vinkelräta mot en och samma räta linie och
således bilda ett plan*). Detta plan benämnes t a n g e r a n d e
p l a n och den genom tangeringspunkten vinkelrätt der imot
dragna räta linien kallas n o r m a l till ytan.
Vi veta redan, att normalens rigtningskosiner förhålla
sig såsom X Y Z ; ytans normal i punkten (x , y , z )
m 0) 0 D Q c

kan derför representeras genom formeln

(2) x
~~ x
°=y~~ °= y

X 0 Y Q Z Q

Eqvationen för det tangerande planet i samma punkt,

hvilket, såsom nämdes, är vinkelrätt mot normalen, blifver
X (x — x ) + Y (y — y ) + Z {z — z ) = 0.
a 0 0 0 a 0

Men då (* , y , z ) är en punkt på ytan, har man äfven

0 0 Q

?7 = 0, det är
o

X x + Y y + Z z + P = 0,
0 0 o 0 0 Q 0

hvilken eqvation adderad till den föregående gifver

*) I högre analysen läres, att denna egenskap, som här hlifvit be-
v i s a d e n d a s t för ytor af a n d r a g r a d e n , t i l l k o m m e r alla ytor i gemen.
 255

. (3) X x+Y y + Z z + P = 0. o o o o

Sådan är under dess enklaste form eqvationen för det plan,

som tangerar ytan i punkten (se , y , z ). 0 0 0

2 2 7 . En anmärkningsvärd egenskap hos denna eqva-

tion är, att don icke undergår någon förändring, om x, y, z
förvexlas med x , y , z , d. v. s. att man har identiskt
0 0 0

(4) X x + Y y + Z z + P = Xx 4- Yy + Zz + P;
0 0 a 0 Q 0 0

hvardera af de expressioner, som här jämföras, antager näm-

ligen, fullständigt utvecklad, den i afseende på se, y, z och
x
o ) 2/oi » o symmetriska formen
^isese + Byy + Czz 0 0 0

+ A'(yz + y z) + B'(xz + x z) + G'(xy + x y)

0 0 Q Q a a

+ A"(x + x ) + B"(y + y ) + C"(z + z ) + B. a a 0

Vigten af denna anmärkning visar sig i det följande.

2 2 8 , T a n g e r a n d e p l a n e t t i l l en y t a af andra
g r a d e n är k o n j u g e r a d t med den d i a m e t e r , s o m går
genom tangeringspunkten.
Låt x , y , z för ett ögonblick beteckna medelpunk-
t 1 1

tens koordinater; diameterns rigtningskosiner äro då pro-

portionella mot se —x , y — y^ z — z och det konju- 0 1 Q Q 1

gerade diametral-planets eqvation blir enligt § 210

(x — sej + Y(y — + Z)(z — z ) = 0
X 0 a V l 0 1

eller
Xx + Yy + Zz + P = Xse + Y + Zz, + P.
0 0 Q 1 Vl

Såsom nyss anmärktes, får man här förvexla se, y, z med

x
o i Voi o i venstra membrum och för samma orsak med
z

x
n Vn i i högra membrum; sist nämda formel kan derför
g

äfven skrifvas
X x + Y y + -Z z + P = A > +Y y + Z z + P .
Q 0 0 0 l 1 1

Men då se^ y , z äro medelpunktens koordinater, måste

1 1

de samma satisfiera eqvationerna X = 0, Y = 0, Z = 0; t l 1

vår formel reduceras här igenom till

X x + Y y + Z z + P — P = 0,
0 a 0 0 1

hvilken eqvation alltså föreställer konjugat-diametralplanet

till den diameter, som går. genom punkten (se , y , z ). Då 0 0 0

se, y, z här hafva samma koefficienter som i eqvationen (3),

är tangerande planet parallelt med nämda diametralplan.
 256

229. P o l e r och p o l a r p l a n . — Tvänne punkter A,

B kallas p o l e r till en yta af andra graden, om de äro
harmoniska med de punkter O, Z>, i hvilka deras samnian-
bindningslinie skär ytan, nämligen så, att A och B utgöra
det ena, C och D det andra paret konjugerade punkter.
Betecknas afstånden från punkten A till punkterna B, O,
D i ordning med r, p \ p " , hvarvid dessa afstånd anses po-
sitiva åt en viss sida om A, men negativa åt den motsatta
sidan, så utgör r harmonisk medelproportional mellan p
och p" och man har
2 1 1

- = A+ V ) .
v p p
Antagom nu, att x i/ , z äro koordinater för punk-
OJ 0 Q

ten A samt <!, m, n rigtningskosiner för räta linien AB;

denna linie representeras då genom formlerna (4) sid. 231
och dess afskärningar med ytan bestämmas genom eqva-
tionen (5), hvars rötter i närvarande fall äro p och p " .
Men om denna eqvation divideras med o , hvar igenom den 2

blifver
U (-
W
V
+ 2 (X l + Y > + Z n)- + . .. = 0,
0

P
a 0

äro — och — rötter till denna transformerade eqvation och

P P
man har följaktligen
2 1 l_ 2(X l+Y m
= + Z n)= a 0 Q

r p p" V 0

hvaraf
r(XJ + Y m + Z n) + B =
0 0 0 0.
* ) R i g t i g h e t e u h ä r a f inses o m e d e l b a r t , n ä r A faller utom och B inom
v t a n , s å a t t p u n k t e r n a f ö l j a p å h v a r a n d r a i o r d n i n g e n A, G, B, D; m e n
s a t s e n g ä l l e r ä f v e n i d e n m o t s a t t a , h ä n d e l s e n , e l l e r oin p u n k t e r n a f ö l j a p å
h v a r a n d r a i o r d n i n g e n B, C, A, D. T y a n t a g e s till exempel r i g t n i n g e n
AB f ö r p o s i t i v , s å ä r AB = r, AC = p', AD = — p", h v a r a f BC = r—p,
BD = r—p". D å n u AC : AD = BC-.BD, s å ä r äfven
p : — p = r — p : r — p"\
h v a r a f p [>' — p"] + p" [>• — p'] = 0 , d e t ä r r [p + p"}- 2p'p", e l l e r

JL -1 +1
r p p"'
 257

Betecknas koordinaterna för punkten B med x , y , z så t x v

är rl = x — x , rm = y — y , rn = z — z och föregående
x 0 l 0 t 0

eqvation blifver
Z (x — x ) + Y ( — y ) + Z (a, — e ) + U = 0.
0 x 0 a Vl 0 a 0 o

Insätter man här för U dess värde X x + Y y + Z z + P , Q 0 Q 0 0 0 a 0

erhålles slutligen
2^B + R y + 5 f a + P = 0.
1 o l o 1 o

Sådant är det analytiska vilkor, hvar igenom betingas, att

punkterna (se , y , z ) och (»,, y , z j äro harmoniska poler
0 0 0 x

till ytan.
Om den ena polen (x , y , z ) är gifven eller tagen 0 Q 0

efter behag, kan den andra vara hvilken punkt som helst,
hvars koordinater satisfiera eqvationen
(5) X x+Y y + Z z + P = 0,
o o o 0

som är af första^ graden i afseende på se, y, z och således

representerar ett plan. Man kallar detta plan p o l a r p l a n
till punkten (#„, y a ), hvilken åter kallas p o l till planet
m 0

(5). Med polarplan till en gifven punkt förstås således

orten för dess pol, eller, med andra ord, orten för den fjerde
harmoniska punkten på de genom den gifna punkten dragna
kordorna.
Man bevisar på samma sätt som i § 228, att p o l a r -
p l a n e t t i l l en g i f v e n p u n k t är k o n j u g e r a d t m e d
den d i a m e t e r , s o m g å r g e n o m punkten. Alla punkter
på samma diameter hafva följaktligen parallela polarplaner,
och alla parallela planer hafva sina poler i en rät linie,
som är den med planerna konjugerade diametern.
230. Eqvationerna (3) och (5) äro till formen identi-
ska och det har redan blifvit anmärkt, att denna form är
symmetrisk i afseende på se, y, z och se , y , z . Man kan 0 a a

derför låta koordinaterna vexla betydelse, så att (*, y, z)

utmärker polen A samt (x y , z ) någon punkt B i polar- m 0 0

planet, och eqvationen (5) fortfar icke dess mindre att ega
bestånd. Den utvisar då, att, om punkten B är gifven,
orten för A är ett plan, nämligen polarplanet till B. Po-
lerna till alla planer, som gå genom B, äro följaktligen
belägna i polarplanet till denna punkt, eller med andra ord:
Lin de lä/, Geometri. 17
 258

Om ett plan v r i d e r sig o m k r i n g en punkt, så

b e s k r i f v e r dess p o l ett plan, s o m är p o l a r p l a n t i l l
punkten.

Låter man x, y, z och a*, y , z ännu en gång voxla

c 0 0

betydelse, så ser man, att om A är hvilken punkt som helst

i det plan, hvars pol är B, dess polarplan går genom B,
eller annorlunda uttryckt:
Om en p u n k t rör sig i ett plan, v r i d e r sig d e s s
p o l a r p l a n o m k r i n g en punkt, som är p o l till d e t
f ö r s t nämda planet.

2 3 1 . Hvarje punkt har sitt polarplan, hvars läge i

anseende till ytan af andra graden är beroende af punktens
läge. Om A är en punkt på sjelfva ytan af andra graden
och B en af dess poler, så faller en af .de punkter C, D,
i hvilka räta linien AB skär ytan, till sammans med A;
den andra måste derför äfven sammanfalla med A, emedan
de båda punktparen A, B och C, D äro harmoniska. Linien
AB, hvilken nu råkar ytan i tvänne sammanfallande punk-
ter, är således en tangent; och då B kan vara hvilken punkt
som helst i polarplanet till A, måste alla räta linier, som
i detta plan dragas genom A, vara tangenter till ytan; följ-
aktligen tangerar planet ytan i punkten A. Alltså:
P o l a r p l a n e t t i l l en punkt på s j e l f v a ytan af
andra g r a d e n t a n g e r a r ytan i samma p u n k t ; o m -
vändt sammanfaller p o l e n t i l l ett tangerande plan
med sjelfva t a n g e r i n g s p u n k t e n .
I öfverensstämmelse med hvad vi redan funnit, fram-
går häraf, att om x , y , z äro koordinater för en punkt
a 0 0

på ytan, eqvationen (5) eller (3) föreställer tangerande pla-

net i samma punkt.
Antager man åter, att A är en gifven punkt utom
ytan och B någon punkt på ytans afskärning med polar-
planet till A, finner man liksom i föregående händelse,
att linien AB är en tangent till ytan. Låter man nu
punkten B röra sig efter nämda afskärningslinie, så be-
 259

skrifver AB en kon, som tangerar ytan längs samma linie.

Kortligen:
Om man från en g i f v e n p u n k t d r a g e r t a n g e n t e r
till en yta af andra g r a d e n , så är o r t e n f ö r t a n g e -
r i n g s p u n k t e r n a en k o n i s k s e k t i o n , hvars plan u t -
g ö r p o l a r p l a n till den gifna p u n k t e n . Orten för de
tangerande linierna är en t a n g e n t kon.
Hvarje plan sektion af ytan kan anses såsom berö-
ringslinie för en tangentkon, hvars spets är pol till sektio-
nens plan. Om sektionen vrider sig omkring en punkt,
beskrifver könens spets ett plan, som är polarplan till punk-
ten; rör sig könens spets i ett plan, så vrider sig berörings-
liniens plan kring en punkt, som är pol till det först nämda
planet.

232. Om polarplanet till en punkt faller i det oänd-

liga, mås'.o donna punkt halfvera alla genom den samma
dragna kordor och således utgöra medelpunkt till ytan.
lian kan derför definiera medelpunkten såsom p o l t i l l . e t t
o ä n d l i g t a f l ä g s e t plan.
Om åter polen är oändligt aflägsen, blifva alla der-
ifrån utgående kordor till ytan parallela och på hvarje så-
dan körda ligger den fjerde harmoniska punkten midt imellan
de båda afskärningarna med ytan. Polarplanet till den
oändligt aflägsna punkten halfverar följaktligen alla paral-
lela kordor, som äro rigtade mot denna punkt. I enlighet
härmed kan man i allmänhet betrakta ett diametralplan så-
som p o l a r p l a n e t t i l l en o ä n d l i g t a f l ä g s e n punkt,
nämligen till den punkt, mot hvilken de motsvarande paral-
lela kordorna kunna anses rigtade.
I sist nämda fall, det är när polen är oändligt aflägsen,
förvandlas den derifrån utgående tangentkonen till en tan-
g e n t - c y l i n d e r , som berör ytan utefter dess afskärning
med diametralplanet till de med cylinderns alstringslinier
parallela kordorna (Jämf. § 226).

2 3 3 . R e c i p r o k a p o l a r e r . — Låt AB vara en rät

linie, tagen efter behag, P och Q tvänne genom den samma.
 260

lagda planer samt A' och B' polerna till dessa planer.
Hvarje punkt på linien AB tillhör på en gång planerna P
och Q; dess polarplan går derför genom de båda polerna
A' och B', det är genom linien A'B'. För samma orsak
hafva omvändt alla punkter på linien A'B' polarplaner, som
skära hvar andra i en och samma räta linie; och som P, Q
äro tvänne sådana polarplaner, måste sist nämda afskär-
ningslinie tydligen vara linien AB. Härmed är följande
teorem bevisadt:
Om en p u n k t rör sig efter en rät l i n i e AB, v r i -
der sig dess p o l a r p l a n o m k r i n g en annan rät l i n i e
A'B', och om en punkt r ö r sig efter den senare
linien, v r i d e r sig dess p o l a r p l a n o m k r i n g den förra.
De båda räta linierna AB, A'B' kallas r e c i p r o k a p o -
larer. Deras hufvudegenskap är, att hvarje punkt på den
ena af dem är harmonisk pol till hvarje punkt på den an-
dra. Häraf följer omedelbart, att h v a r j e rät linie, som
råkar t v ä n n e r e c i p r o k a polarer, s k a r e s af dessa och
af y t a n i fyra h a r m o n i s k a punkter.
Alla punkter på en rät linie AB hafva, såsom vi sett,
polarplaner, som gå genom den reciproka polaren A'B'.
Bland dessa punkter märka vi företrädesvis trenne, nämli-
gen liniens båda afskärningspunkter med ytan samt en oänd-
ligt aflägsen punkt i liniens rigtning. Polarplanerna till de
först nämda två punkterna sammanfalla med de tangerande
planerna i samma punkter; polarplanet till den oändligt af-
lägsna punkten är åter det samma som diametralplanet till
de med linien AB parallela kordorna. Häraf framgå föl-
jande tvänne satser:
Afskärningslinien mellan tvänne tangerande
p l a n e r t i l l en y t a af andra g r a d e n är r e c i p r o k p o l a r
t i l l d e n räta l i n i e , som s a m m a n b i n d e r t a n g e r i n g s -
punkterna.
Den r e c i p r o k a p o l a r e n till en rät l i n i e AB l i g -
g e r i det med r i g t n i n g e n AB k o n j u g e r a d e diame-
tralplanet.
 261

Låt G vara den punkt, der linien AB skär det kon-

jugerade diametral-planet. Betraktar man den koniska sek-
tion, i hvilken sist nämda plan skär ytan, och föreställer
sig räta linier dragna genom G till särskilda punkter på den
reciproka polaren, så inser man, att alla dessa räta linier
blifva harmoniskt skurna af koniska sektionen. Den reci-
proka polaren till AB är derför polar till punkten G med
afseende å nämda koniska sektion.

ÅTTONDE KAPITLET.

Tillämpning af den allmänna teorin på speciella

ytor af andra graden.
Ellipsoiden.

2 3 4 . T a n g e n t - och d i a m e t r a l - p l a n . — Om ellip-
soidens eqvation
« 2
V2 ^
a b c
jämföres med den allmänna eqvationen af andra graden, fin-
ner man, att de med X, Y, Z, P betecknade funktionerna
(§ 205) erhålla följande värden
TT — X
V—V 7— S
P— 1

Eqvationen för det plan, som tangerar ellipsoiden i en punkt,

hvars koordinater äro z\ y\ z', blifver följaktligen (§ 226)

(2) ^ + ^ + ^ = 1.
a b c
Enligt § 210 erhålles åter för diametral-planet till de kor-
dor, hvilkas rigtningskosiner äro Z, TO, TO, eqvationen
,., lx TOM nz
(3) ^ + - T | + ^ = 0.
a b c
Hvarje plan, som går genom medelpunkten, är ett dia-
metral-plan; ty om dess eqvation
 262

Ax + By + Gz = O
identifieras med den näst föregående, finner man
. I m 11
{ )
Aa^^Bb^C? 1

hvar igenom rigtningen bestämmes af de kordor, som planet

halfverar.

2 3 5 . K o n j u g a t - d i a m e t r a r . — Hvarje diametralplan
skär ellipsoiden i en sluten kroklinie af andra graden, så-
ledes i en ellips. Tvänne konjugat-diametrar till en sådan
ellips, tagna efter behag, bilda jämte den diameter, som är
konjugerad med diametral-planet, ett system konjugat-
diametrar till ellipsoiden (§ 215). De äro alla r e e l l a , det
är verkligen begränsade af ytan. Tager man tre konjugat-
diametrar till axlar för ett nytt (snedvinkligt) koordinat-
system fjyC blifver ellipsoidens eqvation af formen

(5) 5+£ + ? = 1 -
Ty då de kordor, som äro parallela med en koordinat-axel,
halfveras af det plan, som innehåller de båda öfriga, måste
eqvationen, upplöst i afseende på hvilken som helst af koor-
dinaterna f, q, C, alltid gifva tvänne lika stora värden med
motsatta tecken, hvaraf följer, att eqvationen endast kan
innehålla koordinaternas qvadrater jämte en konstant term.
Härtill kommer, att koefficienterna för de tre qvadratiska
termerna i venstra membrum måste alla hafva samma tecken
som den konstanta termen i det högra, emedan några koor-
dinat-axlars afskärningar med ellipsoiden eljest blefve ima-
ginära, hvilket är omöjligt. Ellipsoidens eqvation i afseende
på ett system konjugat-diametrar är således af samma form
som dess eqvation i afseende å hufvudaxlarna.
Ytan skär axlarna för f, RJ, C på afstånden ± «, ± ft,
± Y från origo; «, /?, Y beteckna således här de radier eller
halfdiametrar, som falla i rigtningarna af de tro koordinat-
axlarna.
2 3 6 . Mellan rigtningarna af tro konjugat-diametrar
OD, OD', OD" förefinnes ett inbördes samband, som vi' nu
 263

gå att utreda. Låt l, m, n vara rigtningskosinerna för den

första, V,TO',n' för den andra, /", TO", n" för den tredje dia-
metern. Det plan, som halfverar de med den första diame-
tern parallela kordorna, har till eqvation (3)
Ix my nz
- . + T v + - = 0 ,

a b' t:'
och då detta plan bör innehålla den andra diametern, är
//' mm' nn'
- 1 + -TiT + - I " = 0.
a b c

Man har alltså de tre relationerna

IV mm nn
+ + .-'
II" mm" nn"
- + - T , - + - I - = 0,
VI" m'm" n'n"
a b' c.
Den första är liktydig med det vilkor, att OD och OD' äro
konjugat-diametrar till den sektion, hvars plan genom dem
bestämmes; den andra och tredje uttrycka, att det samma
gäller om OD och OD" samt om OD' och OD".
2 3 7 . Summan af q v a d r a t e r n a af tre k o n j u g a t -
diametrar är konstant. — Denna sats bevisas lätt med
stöd af motsvarande teorem angående ellipsen. Låt 2«, 2,>3,
2y vara tre konjugat-diametrar till ellipsoiden. I den ellips,
hvars plan innehåller diametrarna 2«, 2/?, kunna vi välja två
andra konjugat-diametrar 2a', 2/3' sålunda, att den ena, 2a',
utgör planets genomskärning med »y-planet. Enligt § 58
är då a -r-/9 . = « " + / ? " och följaktligen a + /? + f = rP +
s a 2 2

/ 3 ' + / - . Vi hafva då ett 'nytt system konjugat-diametrar

2 2

till ellipsoiden, nämligen 2a', 2/9', 2j, hvilkas qvadratevs

summa är lika med summan af de gifna diametrarnas qva-
drater och af hvilka en, 2a', ligger i »y-planet. Uti den
sektion, som innehåller de båda öfriga, kan man åter i stäl-
let för 2/?', 2y välja två andra konjugat-diametrar 2^3", 2y
sålunda, att en af dem, 2/3", der jämte ligger i sy-planet.
Man har då ett tredje system konjugat-diametrar 2a', 2/3",
2f, af hvilka dc två första äro belägna i .-»//-planet, som är
 264

ett principal-plan; den tredje måste alltså.vara vinkelrät

der imot och sammanfalla med axeln 2c. I stället för 2«',
2yJ" kan man slutligen välja axlarna 2a, 26, som äfven ut-
göra tvänne konjugat-diametrar i »y-planet, och man har
sålunda successift öfvergått från systemet a, /?, y till det
rätvinkliga systemet a, b, c utan förändring af qvadraternas
summa. Alltså är
2
a + fi + y = a +
2 2 2
b +c\ 2

På samma sätt kan man, stödjande sig på § 59, bevisa,

att den p a r a l l e l i p i p e d , som k o n s t r u e r a s på tre k o n -
j u g a t - d i a m e t r a r , är konstant. Då man t. ex. öfvergår
från systemet a, # y till systemet d, /?', y, förändras icke
parallelipipedens volym; ty de båda parallelipipederna hafva
samma höjd och lika stora baser, nämligen de parallelogram-
mer, som uppritas på diametrarna 2a, 2/9 och 2d, 2/J'.
2 3 8 . C i r k e l f o r m i g a sektioner. — Af den allmänna
undersökningen i § 216 framgår, att alla parallela sektioner
af en ellipsoid äro likformiga ellipser med lika rigtade axlar,
och hvilkas medelpunkter befinna sig på den med sektio-
nerna konjugerade diametern. Då vi nu gå att undersöka
läget af de cirkelformiga sektionerna, är det derför tillräck-
ligt att betrakta planer, som gå genom medelpunkten.
Om ett sådant plan skär ytan i en cirkel, måste cir-
kelns medelpunkt sammanfalla med ellipsoidens och cirkeln
kunna betraktas såsom afskärningslinie mellan ellipsoiden
x 2
y 2
s
2

a 2 +
V7^ + 2

och en viss dermed concentrisk sfer

x 2
y z
2 2

1- — 4 = 1

Ur de båda anförda eqvationerna härledes genom subtraktion

Detta är eqvationen för en kon, som har sin spets i origo

samt går genom sferens och ellipsoidens afskärningslinie.
I den händelse, hvarom fråga är, måste könen reducera sig
till en, eller rättare tvänne planer, hvilket ej kan ske annor-
 265

lunda, än att koefficienten för någon af de tre qvadraterna

« , i / , Ä försvinner, det är att r blifver lika med någon
2 2 2

af halfaxlarna a, 6, c. Antagom, att a > 6 > c ; r kan då icke

vara lika med a, icke heller med c , emedan könen i hvar-
dera fallet blefve imaginär; man har derför nödvändigt r = b r

hvar igenom näst föregående eqvation förvandlas till

(6) X
\b ~c7 )~ \l ~l> \
2
2 Z
2 2

föreställande nu tvänne planer, som gå genom i/-axeln och

hvars afskärningar med ellipsoiden äro cirklar.
Häraf följer, att ellipsoiden har tvänne serier cirkelfor-
miga sektioner, hvilkas planer äro parallela med den till
storleken mellersta af ellipsoidens axlar. De yttersta pla-
nerna i hvardera serien tangera ellipsoiden i punkter, hvilka
kunna betraktas såsom försvinnande cirklar och derför lämp-
ligen benämnas c i r k e l p u n k t e r (ombilics). De äro fyra till
antalet och sammanfalla med ändpunkterna af de två dia-
metrar, som äro konjugerade med de båda serierna cirkel-
formiga sektioner.
Koordinaterna x , y , z för en cirkelpunkt kunna äfven
a a a

bestämmas genom det vilkor, att det tangerande planet (2),

, yyo -i

a* ~V c + 2

i en sådan punkt är parallelt med någondera af de planer,

som eqvationen (6) representerar; deraf erhålles nämligen
omedelbart

a' V c
2

eller
*o
r 2
v 2
lo
zo
z
2

b 2
c 2
1
a —b
2 2
0 b2

och således
, \/a %
— b 2
, , \fb —c2
2

hvarvid de fyra kombinationer, som kunna göras med teck-

nen för x och z motsvara de fyra cirkelpunkterna. Alla.
Q 0)
 266

dessa punkter äro belägna i det hufvudplan, som innehåller

den största och den minsta axeln, och hafva ett symme-
triskt läge i anseende till dessa axlar.
När ytan är en rotations-ellipsoid, sammanfalla de båda
serierna cirkelsektioner och blifva vinkelräta mot rotations-
axeln.

Könen,
2 3 9 - Hvarje yta, som är beskrifven af en rät linie,
hvilken rör sig i rymden efter någon gifven lag, har nöd-
vändigt den egenskapen, att det tangerande planet i hvilken
punkt som helst A af ytan innehåller den alstringslinie AL,
som går genom denna punkt. Ty enligt dess definition måste
det tangerande planet innehålla alla de räta linier, som gå
genom A och de oändligt nära der omkring belägna punk-
terna på ytan, och en sådan linie är AL. Häraf följer lik-
väl icke, att planet t a n g e r a r ytan utefter hela linien AL;
skilda punkter på denna linie kunna nämligen hafva olika tan-
gerande planer, ehuru de alla skära hvar andra längs samma
räta linie. De ytor, som beskrifvas af räta linier, kallas med
gemensamt namn r e g e l - y t o r (surfaces reglées).
Låt Ä vara en punkt, belägen oändligt nära A, men
på en annan alstringslinie A'L'; det i A tangerande planet,
som, enligt hvad nyss nämdes, går genom linien AL, måste
tillika innehålla punkten A', hvar igenom planets rigtning
blir fullkomligen bestämdt; det innehåller således äfven
alstringslinien A'L', om denna ligger i samma plan med AL.
I sådant fall blifver det tangerande planet det samma för alla
punkter af linien AL. De regel-ytor, på hvilka två succes-
siva alstringslinier alltid äro i samma plan, kallas d e v e -
l o p p a b l a , emedan de kunna utvecklas i ett plan. En de-
veloppabel yta har alltså den egenskapen, att hvarje tan-
gerande plan berör ytan utefter en rät linie och kan be-
traktas såsom innehållande tvänne successiva alstringslinier.
Till sist nämda slag af ytor höra de koniska, hvilkas
alstringslinier gå genom en punkt, och do cylindriska,
hvilkas alstringslinier äro parallela med hvar andra; hos hvar-
 267

dera af dessa ytor måste nämligen hvilka två alstringslinier

som helst alltid ligga i samma plan. En cylinder kan för
öfrigt betraktas såsom en kon med oändligt aflägsen spets.
240. Efter dessa allmänna anmärkningar vända vi vår
uppmärksamhet särskildt till den koniska ytan af andra gra-
den, hvars eqvation är

(!) ~* +'h—i= °-
a o c
Eqvationen för det plan, som tangerar könen i punkten
(«', y', z), är

Då denna eqvation icke undergår någon förändring, om man

i stället för x''y\ z insätter koordinaterna för hvilken punkt
som helst på räta linien
x y z
x' y' z '
så besannas här igenom den ofvan uttalade satsen, att pla-
net tangerar könen längs en alstringslinie.
Föreställer man sig ett plan lagdt genom könens spets,
kunna tre fall inträffa: l:o planet kan råka ytan i en enda
punkt, eller 2:o tangera henne utmed en rät linie, eller 3:o
skära henne i tvänne räta linier. Hvarje dermed parallelt
plan skär ytan i en konisk sektion, som i det första fallet
tydligen blifver en ellips, i det andra en parabel, i det
tredje en hyperbel.
Diametralplanet till de kordor, hvilkas rigtningskosiner
äro l, TO, n, har till eqvation
Ix my nz _

Låt OD vara en med kordorna parallel diameter. Om OD

faller inom könen, gå kordorna från könens ena mantelyta
till den andra; diametralplanet befinner sig då mellan dessa
ytor och råkar könen endast i dess spets. Faller OD utom
könen, så befinna sig kordorna inom den samma och diame-
tralplanet skär könen i tvänne räta linier. Om slutligen
OD sammanfaller med en alstringslinie till könen, råkar
 268

hvarje körda könen i en enda punkt och diametralplanet

upphör att existera i egentlig mening. Men föregående
eqvation representerar då icke dess mindre ett verkligt plan,
som tangerar könen utefter linien OD. Ty om Z, TO, n be-
teckna rigtningskosinerna för denna linie och y\ z' koor-
dinaterna för en punkt på den samma, har man
'
x
II' ' z

l TO n" 1

eqvationen (3) för diametralplanet sammanfaller följaktligen

med eqvationen (2) för det tangerande planet i punkten

Genom en punkt P utom könen kunna tvänne tange-

rande planer dragas, hvilka skära hvar andra längs diametern
OP samt beröra könen längs tvänne räta linier. Det plan,
som går genom sist nämda linier, är polarplan till P (§ 231)
och således konjugeradt med diametern OP (§ 229). Efter-
som det der jämte går genom medelpunkten, utgör det följ-
aktligen sjelfva diametral-planet till de med OP parallela
kordorna. När P är en punkt på könen, sammanfalla de
båda tangerande planerna med sjelfva diametralplanet. Be-
finner sig punkten P inom könen, så kan dess polarplan,
det är diametralplanet till OP, betraktas såsom orten för
de diametrar, hvilkas konjugerade diametralplaner gå ge-
nom OP.

Hyperboloiderna.
2 4 1 . Dessa ytor inbegripas under den gemensamma
eqvationen

hvilken för Å = 1 föreställer en hyperboloid med en mantel,

för A — — 1 en hyperboloid med två mantlar samt för Å = 0
asymptot-konen till dem båda,
Eqvationen för det plan, som tangerar en af dessa ytor
i punkten («', y\ z'), är
 269

xx' yy' zz
(2)

För diametral-planet till de kordor, hvilkas rigtnings-

kosiner äro l, m, n, har man eqvationen

(3)
Då denna eqvation är oberoende af parametern X, kan man
häraf draga den vigtiga slutsats, att alla tre y t o r n a hafva
g e m e n s a m m a diametral-planer f ö r lika r i g t a d e k o r -
d o r o c h s å l e d e s äfven g e m e n s a m m a k o n j u g a t - d i a -
metrar.
Om de tre ytorna skäras af ett plan, uppkomma tre
koniska sektioner, hvilka äro så beskaffade, att de parallela
kordor, som dragas inom dem i hvilken rigtning som helst,
halfveras af samma diametral-plan, således af samma räta
linie. Man härleder häraf, liksom i § 216, att de tre sek-
tionerna äro likformiga och hafva samma medelpunkt samt
lika rigtade axlar. I händelse afskärningarna äro parabler,
äro de kongruenta med hvar andra; ty då diametrarna till
parallela kordor sammanfalla, hafva de tre parablerna icke
blott gemensam axel, utan äfven gemensam diameter för
de kordor, som göra 45 graders vinkel mot axeln; men denna
diameter går genom parametrarnas ändpunkter; följaktligen
hafva de äfven lika stora parametrar.
För att lära känna beskaffenheten af afskärningslinien
mellan en hyperboloid och ett plan, behöfver man således
endast undersöka asymptot-konens afskärning med samma
plan. Då härtill kommer, att parallela sektioner äro lik-
formiga, kan man inskränka sig till betraktande af planer,
som gå genom medelpunkten. Hvad ofvanför blifvit sagdt
om könen, gäller alltså äfven om de båda hyperboloiderna,
att nämligen sektionen är en ellips, parabel eller hyperbel,
allt efter som det parallela diametral-planet råkar könen i en
punkt, i en rät linie eller i tvänne räta linier.
2 4 2 . C i r k e l f o r m i g a s e k t i o n e r . — Samma resonne-
ment, hvar igenom vi bestämde cirkelsektionerna hos ellip-
soiden, utsträckes med lätthet till hyperboloiderna och
 270

könen. Betrakta vi särskildt hyperboloiden med en mantel,

så finna vi liksom i § 238, att det diametralplan, som skär
ytan i en cirkel, måste gå genom en af axlarna. Det kan
icke gå genom halfaxeln c , emedan afskärningen då blefve
en hyperbel, icke heller genom den mindre af halfaxlarna
a, b, emedan resultatet i sådant fall blefve imaginärt. Planet
måste således gå genom den större axeln till strup-ellipsen.
Låt 2a vara denna axel. Beskrifver man omkring origo
såsom medelpunkt en sfer med radien a, så skär denna hy-
perboloiden i tvänne cirklar, hvilkas planer gå genom »-axeln
och hafva ett symmetriskt läge i anseende till de öfriga
axlarna.
Tvänne serier af planer, som äro parallela med de nyss
nämda, bilda såväl med de båda hyperboloiderna som med
könen cirkelformiga afskärningar. De fyra punkter, i hvilka
planerna tangera hyperboloiden med två mantlar, kallas
e i r k e l p u n k t e r . Hyperboloiden med en mantel har der
imot ingen cirkelpunkt.
När ytan är en rotations-hyperboloid, sammanfalla båda
serierna cirkelsektioner och blifva vinkelräta mot rotations-
axeln.
2 4 3 . K o n j u g a t - d i a m e t r a r . — Hvarje diameter OP,
som icke är en alstringslinie till könen, motsvaras af ett
konjugeradt diametralplan, som skär den yttro hyperboloiden
antingen i en ellips eller i en hyperbel. Tvänne konjugat-
diametrar OD', OD" till ellipsen eller hyperbeln bilda jämte
OD ett system konjugat-diametrar icke blott till nämda
hyperboloid, utan äfven till könen och den inre hyperbo-
loiden.
Tager man tre sådana diametrar till axlar för ett nytt
(snedvinkligt) koordinatsystem $, rj, C och transformerar
eqvationen (1), i det man för x, y, z insätter lineära uttryck
af formen
* = +l'vj +Z"C,
y = m f + m'iy4- m"C,
z= + n'rj + n" C,
erhåller man en eqvation mellan c, rj, C, i hvilken endast
termer af andra graden förekomma jämte den konstanta
termen /, som förblifver orubbad. I denna eqvation måste
dess utom koefficienterna för produkterna 67, ?C, 7^ försvinna,
emedan eqvationen, upplöst i afseende på hvilken som helst
af koordinaterna, bör gifva tvänne lika stora värden af mot-
satta tecken. Den antager således följande utseende:
A? + Bj + C? = A.
1
t

Man märker vidare, att koefficienterna A, B, G ej kunna

alla hafva samma tecken, emedan eqvationen då skulle före-
ställa en ellipsoid, en punkt eller ingenting. En af dem
måste derför hafva motsatt tecken mot de öfriga; antager
man, att det är C, erhålles för hyperboloiderna en eqvation
af formen

i-2 „'2 >•*

A JI'7-
under det asymptot-konens eqvation blifver

*2 2 r2

I den förra af dessa eqvationer hör det öfra tecknet till

den yttre och det nedra till den inre hyperboloiden, såsom
man omedelbart ser af genomskärningen med fiy-planet.
Hyperboloidernas och könens eqvationer äro således af
samma form, antingen de hänföras till hufvudaxlarna eller
till hvilket system som helst af konjugat-diametrar. Af
konjugat-diametrarna till en hyperboloid med en mantel äro
två reella och on idool; hyperboloiden med två mantlar har
der imot alltid en reel och två ideella konjugat-diametrar.
244. Vi äro nu i tillfälle att närmare undersöka de
nämda ytornas plana sektioner. Om det skärande planet
är parallelt med äro de tre ytornas sektioner likformiga
ellipser med lika rigtade axlar och gemensam medelpunkt,
belägen på C-axeln. Sektionen af hyperboloiden med två
mantlar blifver imaginär, om C<J*, och reduceras till en
punkt, om C = ± T, i hvilket fall planet tangerar ytan.
Planet f f skär de båda hyperboloiderna i tvänne konjugat-
hyperbler och könen i tvänne räta linier, som äro asymp-
toter till dem. De med parallela sektionerna af de tre
 272

ytorna äro hyperbler med parallela axlar och asymptoter,

och hvilkas medelpunkter ligga på jy-axeln.
Bland sist nämda sektioner betrakta vi särskildt dem,
som tillhöra hyperboloiden med en mantel och som repre-
senteras af eqvationen
f2
C RF

För hvarje gifvet värde på TJ föreställer denna en hyperbel,

hvars asymptoter äro parallela med de räta linier, i hvilka
fC-planet skär asymptot-konen. När RJ tillväxer från 0,
minskas hyperbelns axlar, tills de, för Y = fl, försvinna och
sektionen reduceras till tvänne räta linier. Planet tangerar
då ytan i ändpunkten af diametern fl. När 7J ytterligare
ökas och blifver >/?, förändrar högra membrum tecken och
hyperbelns axlar vexla betydelse; den, som förut var reel,
blifver imaginär och tvärt om; men asymptoterna bibehålla
samma rigtning som förut. Hyperbeln flyttar sig då ifrån
de asymptot-vinklar, som man med afseende å könen kunde
kalla de yttre, till de inre eller supplementar-vinklarna.
Denna öfvergång förmedlas, såsom vi sett, af det tangerande
planet, som råkar ytan i tvänne räta linier.
En sådan omkastning eger icke rum hos hyperboloiden
med två mantlar; de med fC parallela hyperboliska sektio-
nerna af denna yta reduceras aldrig till räta linier.
2 4 5 . Hvad hittills blifvit anfördt, gäller om de ellip-
tiska och hyperboliska sektionerna i allmänhet, emedan
intet hindrar att låta ett af koordinat-planerna i det nyss
begagnade snedvinkliga systemet vara parallelt med en så-
dan sektion. Men för undersökningen af de paraboliska
sektionerna måste en annan transformation användas.
Vi välja till axlar för £ och RJ tvänne af könens alstrings-
linier samt till C-axel den med |jj-planet konjugerade dia-
metern. Koordinat-planerna fC och RJ£ äro då tangerande
planer till könen, hvilken de beröra längs axlarna för £ och
7] (§ 240). Om nu eqvationen (1) transformeras till detta
koordinat-system, erhålles ett resultat af formen
 273

Ty venstra membrum kan endast innehålla termer af andra

graden; vidare kan C der endast förekomma i qvadrat och
för £ = 0 måste eqvationen representera en till sina asymp-
toter hänförd hyperbel. Man kan antaga, att M och JV
hafva samma tecken; ty för att bringa koefficienten för
första termen att vexla tecken, om nödigt är, behöfver man
endast taga axeln för $ eller för rj i motsatt rigtning.
Eqvationerna för de båda hyperboloiderna och för könen
blifva således i detta system
Mfy + NC = ± 1, M$r> + NC = 0,
der M och JV kunna anses positiva. I den första eqvationen
gäller det öfra tecknet tydligen för hyperboloiden med en
mantel, det nedra för den med två mantlar.
Planet rj = 0, som är ett tangerande plan till könen,
råkar ej ~den inre hyperboloiden, men skär den yttre i
tvänne med f-axeln parallela räta linier JVC = 1. Hvarje 2

dermed parallelt plan rj = h skär de tre ytorna i parabler,

hvilkas axlar sammanfalla. Alla tre parablerna äro vända
åt samma håll och kongruenta, emedan deras parametrar
äro lika stora. Deras dimensioner tillväxa proportionelt
med h, det är med planets afstånd från medelpunkten.

2 4 6 . Räta a l s t r i n g s l i n i e r t i l l h y p e r b o l o i d e n
med en mantel. — Den koniska sektion, som i allmänhet
utgör afskärningen mellan en yta af andra graden och ett
plan, kan i speciella fall reduceras till tvänne räta linier,
som antingen skära hvar andra, eller äro parallela, eller slut-
ligen sammanfalla. Om linierna skära hvar andra i en punkt
M, måste planet tangera ytan i denna punkt; ty de båda
räta linierna kunna anses såsom tvänne från M utgående
tangenter. Det samma kan sägas inträffa, när linierna äro
parallela, endast att tangeringspunkten då är oändligt afiäg-
sen. Om linierna sammanfalla, tangerar planet ytan i alla
punkter af räta linien (jämf. § 239).
Vi hafva hittills utredt beskaffenheten af ellipsoidens
och hyperboloidernas plana sektioner i allmänhet och funnit,
att bland dessa ytor endast hyperboloiden med en mantel
Lindelöf, Geometri. ~|
 274

bildar rätliniga afskärningar med vissa planer. Dessa rät-

liniga sektioner skola nu närmare undersökas.

Betrakta vi först ett plan, som går genom medelpunk-

ten, är dess afskärning i allmänhet en ellips eller en hy-
perbel; men om planet tangerar asymptot-konen, och endast
i detta fall, förvandlas sektionen till tvänne räta linier L,
L\ som äro parallela med beröringslinien mellan planet
och könen (§ 245). Nämda räta linier måste tydligen
råka strup-ellipsen i tvänne diametralt motsatta punkter
A, A'. Låter man det tangerande planet vrida sig rundt
kring könen, förändra linierna L, Ii kontinuerligen såväl
läge som afstånd från medelpunkten, och hvardera af dem
beskrifver under sin rörelse hela hyperboloiden. Man er-
håller sålunda tvänne serier af räta alstringslinier till hy-
perboloiden, hvilka icke sam-
Fig. 92. r 1

manfalla med hvar andra. Ty

då det tangerande planet gjort
ett hälft omlopp, så att punkten
Ä intager det ursprungliga läget
af punkten A, befinner sig pla-
net på motsatt sida om könen
och linien L' sammanfaller icke
med den ursprungliga rigtningen
af linien i , utan skär henne i
on punkt på strup-ellipsen. Skil-
naden mellan tvänne till olika
serier hörande alstringslinier består således deruti, att de
tangerande planer, som genom dem läggas till könen, falla
åt olika sidor, från den ena linien åt höger, från den andra
åt venster om könens axel. En gemensam egenskap hos
båda serierna är der imot, att hvarje alstringslinie till hy-
perboloiden är parallel med en alstringslinie till asymptot-
konen.

De nämda serierna inbegripa för öfrigt alla räta linier,

som kunna dragas på en hyperboloid med en mantel; ty
om man genom en sådan rät linie drager ett diametral-
 275

plan, måste detta plan tangera asymptot-konen, emedan

sektionen eljest icke vore rätlinig.

247. Genom hvarje punkt P på hyperboloiden gå

tvänne alstringslinier, hörande till skilda serier; ty man kan
genom P draga tvänne tangerande planer till könen, hvilka
skära hyperboloiden i räta linier. Det plan, som innehåller
de båda alstringslinierna, tangerar hyperboloiden i punkten P.
Omvändt skär hvarje tangerande plan till hyperboloiden
denna yta i tvänne räta linier (§ 244), hörande till skilda
serier. Genom samma punkt kan icke någon tredje rät linie
dragas på hyperboloiden; ty då skulle tangerande planet
skära hyperboloiden i tre räta linier, motsvarande en linie-
komplex af tredje graden, hvilket är omöjligt.
Om P är en punkt af strup-ellipsen, blifver det tan-
gerande planet tydligen vinkelrätt mot a*y-planet. (Man öf-
vertygar sig härom omedelbart genom att sätta «' = 0 i
tangerande planets eqvation (2)). Då nu nämda plan är
orten för alla räta linier, som tangera hyperboloiden i punk-
ten P, innehåller det samma icke blott de genom P gående
alstringslinierna, utan äfven strup-ellipsens tangent i samma
punkt, hvilken tangent således utgör nämda alstringsliniers
projektion på £W/-planet. Vi sluta häraf, att hvarje alstrings-
linie projicierar sig på »y-planet längs en tangent till strup-
ellipsen. Projektionerna på de öfriga hufvudplanerna sam-
manfalla likaledes med tangenterna till de genom dessa
planer bestämda hyperboliska sektionerna.

2 4 8 . Att hyperboloiden med en mantel är en linier-

bar yta, kan man se omedelbart af dess eqvation, satt under
formen

eller

«> (MXf-iM^K 1 -:)-

Denna eqvation kan nämligen anses uppkommen genom
hopmultiplicering af tvänne första grads eqvationer
 276

der A är en godtycklig' parameter. För hvarje värde på A

föreställa dessa en rät linie, som är belägen på ytan, eme-
dan alla de värden på x, y, z, som satisfiera eqvationerna
(A), nödvändigt äfven satisfiera deras produkt, som är ytans
eqvation. Tilldelar man åt A efter hand olika värden, upp-
kommer en serie af räta alstringslinier till hyperboloiden.
Genom en annan kombination af faktorerna erhållas
tvänne andra eqvationer af första graden

innehållande en arbiträr parameter /I och föreställande ett

annat system af räta linier på ytan.
Genom hvarje punkt på hyperboloiden går en rät linie
af hvardera systemet. Ty om P är en punkt, hvars koor-
dinater x', y\ z satisfiera eqvationen (4), har man
11' 2' „ x'
b c a
x' y' z '
a b c
och om A antages lika med hvardera af dess lika stora bråk,
blifva eqvationerna (A) satisfierade af den gifna punktens
koordinater. På samma sätt bevisas, att man genom punk-
ten P äfven kan draga en rät linie hörande till systemet
Dessa båda linier äro distinkta; ty för att eqvatio-
nerna (A) och (FJ.) skulle representera en ooh samma räta
linie, borde man hafva

för alla möjliga värden på x, således på en gång A = ; I och

A=—hvilket är omöjligt, med mindre A=FI = 0; men
äfven i detta fall föreställa nämda eqvationer två skilda
 277

räta linier, emedan den andra af eqvationerna (X) här igenom

reduceras till 1 -f- — = 0, den andra af eqvationerna (/i) der

OJ

imot till 1 = 0 och dessa relationer icke kunna bestå

a
samtidigt. Häraf följer, att eqvationerna (X) och (//) repre-
sentera de båda serierna af alstringslinier, som i det före-
gående blifvit undersökta och hvilka till sammans omfatta
alla räta linier, som kunna dragas på en hyperboloid med en
mantel.
2 4 9 . Två räta linier, s o m höra till samma sy-
stem, kunna i c k e vara i samma plan. Man erhåller
tvänne linier i systemet (X), om man åt parametern X efter
hand tilldelar tvänne skilda värden Å, X'. Söker man vil-
koret för liniernas skärning, i det man eliminerar x, y, z
mellan deras eqvationer, kommer man till en relation X = X',
som strider mot det gjorda antagandet, att X och X' vore
olika, samt bevisar, att linierna icke råka hvar andra, livar-
ken på ändligt eller oändligt afstånd. Vi tillägga, att tre
t i l l samma s y s t e m h ö r a n d e räta l i n i e r ej k u n n a
vara p a r a l l e l a m e d samma p l a n ; ty de äro parallela-
med tre skilda alstringslinier till könen, hvilka ej kunna
ligga i ett plan.
Två räta linier, som höra t i l l s k i l d a system,
äro a l l t i d i samma plan. Ty eqvationerna (X) och (/i)
satisfieras på en gång af värdena
x X—fi y X/J. + 1 z X/i—1
a " X + /l b~~ X + JS c7~~T+/?
hvar igenom koordinaterna bestämmas för den punkt, i hvil-
ken linierna (X) och (u) skära hvar andra. Om X + /i = 0, är
denna punkt oändligt aflägsen och linierna äro parallela.
Hvarje rät linie af den ena serien råkar alltså (på änd-
ligt eller oändligt afstånd) alla dem, som höra till den mot-
satta serien. På denna egenskap grundar sig ett sätt, att
konstruera hyperboloiden medelst räta linier. Låt M, M\
M" vara tre räta linier hörande till serien (/c); hvarje rät
linie L af serien (X) måste råka dessa tre och man kan följ-
 278

aktligen tänka sig hyperboloiden beskrifven af en rät linie

L, som glider längs tre gifna räta linier Af, Af, Af". I
sjelfva verket är liniens rörelse här igenom fullkomligt be-
stämd; ty genom hvarje punkt på linien Af kan blott en
rät linie dragas, som tillika råkar linierna Af, Af", nämligen
afskärningslinien mellan de två planer, som läggas genom
nämde punkt, samt hvardera af linierna Af', Af".
2 5 0 . Man kan omvändt bevisa, att i allmänhet en rät
l i n i e L, som g l i d e r e f t e r tre fasta räta l i n i e r Af, Af,
Af", h v i l k a i c k e äro parallela med ett plan, a l s t r a r
en h y p e r b o l o i d med en mantel. Tänker man sig näm-
ligen planer dragna genom hvar och en af linierna Af, Af,
Af" parallelt med de två öfriga, innesluta de sålunda upp-
kommande sex planerna en parallelipiped, i hvilken nämda
linier utgöra tre olika, men icke sammanstötande kanter.
Medelpunkten af denna parallelipiped taga vi till origo och
låta koordinat-axlarna vara parallela med kanterna i den
samma, hvilkas längder må betecknas med 2a, 26, 2c. För-
de tre linierna Af, Af, Af" har man då följande eqvationer
\y = b, | z =c, |x = a,
\z = — c , \x = — a , \y = —b;
den rörliga linien L kan åter representeras genom formeln
x — x' y — y' z—z
l m n
Att denna linie råkar de tre först nämda, uttryckes genom
vilkoren
y'— b z' + c
m n '
z—c x'+ a

x'—a y'+b
l TO
Man kan eliminera l, TO, n genom att multiplicera dessa tre
eqvationer med hvar andra och erhåller då
(*' — ») (V' — i) («' — c) = (*' + a) (y' + b) (z + c),
en formel, som gäller, om x', y', z beteckna koordinaterna
för hvilken punkt som helst på den rörliga linien L i ett
 279

godtyckligt läge af den samma, och hvilken således förestäl-

ler sjelfva den af linien L beskrifna ytan. Denna formel
reducerar sig, då accenterna utelemnas, till
ayz + bxz + cxy + abc = 0.
Det är en eqvation af andra graden representerande en yta,
som har origo till medelpunkt. Yi veta, att denna yta är
linierbar; den är icke en kon, emedan ytan ej går genom
medelpunkten; följaktligen måste den utgöra en hyperboloid
med en mantel.

Paraboloiderna.
2 5 1 . Dessa ytor representeras af följande eqvation, der
det öfre tecknet hör till den elliptiska och det nedre till
den hyperboliska paraboloiden

(I) x
-±t z. = 2

p q
Yi begynna med en undersökning af hvardera ytans plana
sektioner och betrakta dervid först afskärningen med ett plan
z mx + ny = + /i,
som icke är parallelt med ytans axel (s-axeln). Genom
elimination af z mellan de anförda eqvationerna erhålles
* V* 2
r
— ± -k mx + ny + Ii -=

såsom eqvation för afskärningsliniens projektion på suiy-pla-

net. Tillämpar man här de i § 97 uppstälda kriterierna,
finner man, att denna projektion är en ellips eller hyperbel,
allt efter som det öfre eller nedre tecknet användes. Då
nu projektionen tydligen ej kan vara af annat slag än sjelfva
•den projicierade koniska sektionen, så följer häraf, att
h v a r j e plan, s o m i c k e är p a r a l l e l t m e d a x e l n , skär
d e n e l l i p t i s k a p a r a b o l o i d e n i en e l l i p s , den h y p e r -
b o l i s k a i en h y p e r b e l . I denna allmänna bestämning
inbegripas äfven de nämda liniernas afarter, nämligen så,
att ellipsen kan reducera sig till en punkt och hyperbeln
till tvänne räta linier.
Antagom för det andra, att det skärande planet är pa-
rallelt med s-axeln och har till eqvation
 280

x = my + h.
Eliminationen af * mellan denna och ytans eqvation (1) gif-
ver för afskärningsliniens projektion på ya-planet eqvationen
(qm ± p)y + 2mqhy — 2pqz + qh = 0.
2 r % 1

Denna föreställer i allmänhet en parabel. Men parabeln

reduceras till en rät linie, om den första termens koefficient
försvinner, hvilket endast kan inträffa, när det nedra tecknet
användes och man tillika har

m-
-* Vi
— *i

det är, när ytan är en hyperbolisk paraboloid och det skä-

rande planet x = my + h är parallelt med någotdera af de
planer, som representeras af eqvationen

(2) ^ - ^ = 0,
p q
och hvilka ej äro annat än de i § 202 redan omnämda s. k.
styrplanerna.
Häraf framgår, att h v a r j e med a x e l n p a r a l l e l sek-
t i o n af den e l l i p t i s k a p a r a b o l o i d e n är en parabel,
o c h att det samma äfven g ä l l e r om den h y p e r b o l i s k a
p a r a b o l o i d e n med det t i l l ä g g , att s e k t i o n e n r e d u -
ceras, till en rät linie, så ofta det skärande p l a n e t
är p a r a l l e l t med n å g o t d e r a af s t y r p l a n e r n a .
2 5 2 . T a n g e n t - o c h diametral-pJan. — Eqvationen
för det plan, som tangerar någondera paraboloiden (1) i
punkten (x\ y\ befinnes vara
xx' yy'
— ± — = z + z'.
P 2
Om åter l, TO, n beteckna rigtningskosinerna för ett system
parallela kordor, så är eqvationen för motsvarande diame-
tral-plan
Ix my
— + —- = n.
P 2
Dess form utvisar, att diametral-planet alltid är parallelt med
ytans axel.
Vore kordorna parallela med axeln, det är l = 0,TO= 0,
w = l, blefve planet förflyttadt i det oändliga och dess rigt-
 281

ning blefve obestämd, eller, med andra ord, planet upphörde

att existera. Men för kordor, dragna i hvilken annan rigt-
ning som helst, finnes alltid ett diametral-plan, som är pa-
rallelt med axeln, och omvändt hör till hvarje sådant plan
ett system kordor. Häraf följer, att alla diametrar till en
paraboloid äro parallela med axeln och att hvarje med axeln
parallel rät linie är en diameter.
Kordornas lutning mot diametral-planet varierar med
deras rigtning. Sinus för lutningen är proportionel mot
P m 2

— ± — och om detta uttryck försvinner, är diametral-planet

parallelt med kordorna. Denna händelse inträffar endast vid
den hyperboliska paraboloiden, när kordorna äro parallela
med någondera af styrplanerna (2). Man finner lätt, att
diametral-planet då äfven är parallelt med samma styrplan.
2 5 3 . Konjugat-diametrar existera icke hos någondera
paraboloiden; men det gifves likväl ett oändligt antal sned-
vinkliga koordinat-systemer, i afseende på hvilka paraboloi-
dens eqvation är af samma enkla form som den hittills
begagnade (1).
Låtom oss först betrakta den elliptiska paraboloiden
samt föreställa oss, att man genom någon punkt A på ytan
dragit en diameter och genom denna ett plan i hvilken rigt-
ning som helst. Planets afskärning med ytan är, såsom
redan nämdes, en parabel. Tager man nu punkten A till
origo, diametern till axel för C och parabelns tangent i
punkten A till axel för f samt låter <y-axeln vara parallel
med de kordor, som planet halfverar, så blifver ytans
eqvation i detta nya koordinat-system af formen

^ + 2j = 2C;
p i
ty q kan endast förekomma i qvadrat och för TJ = 0 bör man
erhålla eqvationen för en parabel, hänförd till en diameter
och en tangent såsom koordinat-axlar. Vidare måste ter-
merna i venstra. membrum hafva samma tecken, emedan de
med £ij parallela sektionerna eljest blefve hyperbler, hvilket ej
är möjligt. Vi kunna derför antaga, att p' och q' äro positiva.
 282

Man ser nu, att de med cC-planet parallela sektionerna

äro parabler med samma parameter, och då nämda plan
kan utgöras af hvilket diameter-plan som helst, följer häraf,
att alla i h u f v u d a x e l n s r i g t n i n g g j o r d a p a r a l l e l a
s e k t i o n e r af y t a n äro k o n g r u e n t a p a r a b l e r .
De med ^-planet parallela sektionerna äro likformiga
ellipser, hvilkas medelpunkter äro belägna på C-axeln. För
C = 0 reduceras ellipsen till en punkt, nämligen origo, och
cjy-planet tangerar ytan i denna punkt.
2 5 4 . Vi skola nu betrakta den hyperboliska parabo-
loiden och liksom i föregående § välja till axlar för c och C
en tangent och en diameter samt låta ly-axeln vara konju-
gerad med fC-planet. Vid detta val af koordinat-system
bör endast iakttagas, att ff-planet ej får vara parallelt med
någotdera af styrplanerna, emedan axlarna för $ och TJ då
skulle sammanfalla. Detta förutsatt, blifver ytans eqvation
af formen

P 1
De med ?C-planet parallela sektionerna äro äfven här kon-
gruenta parabler och det samma gäller således öfver hufvud
om alla i axelns rigtning tagna parallela sektioner.
Dé med f^-planet parallela sektionerna äro likformiga
hyperbler, hvilka för 0 reducera sig till tvänne räta li-
nier. För dessa linier äfvensom för hyperblernas asymp-
toter gäller eqvationen

föreställande tvänne planer, som gå genom C-axeln och som

äro parallela med styrplanerna, emedan hvardera af dem
skär ytan i en rät linie. Dessa planer innehålla således
asymptoterna till alla de i fråga varande hyperboliska sek-
tionerna. Sjelfva £j-planet tangerar ytan i origo och skär
henne tillika i tvänne räta linier.
Toge man sist nämda linier till axlar för $ och rj, skulle
eqvationen för den hyperboliska paraboloiden framställa sig
under den ytterst enkla formen
 283

$>1 = K
Ty för ett värde på C taget efter behag måste den ju före-
ställa en till sina asymptoter hänförd hyperbel.

2 5 5 . C i r k e l f o r m i g a s e k t i o n e r . — Den hyperbo-
liska paraboloiden är bland alla ytor af andra graden den
enda, som icke har någon elliptisk, följaktligen ej heller
någon cirkelformig sektion. Vi hafva alltså här att betrakta
endast den elliptiska paraboloiden.
Om en sektion af paraboloiden är en cirkel, så äro alla
dermed parallela sektioner äfven cirklar, hvilkas medelpunk-
ter befinna sig på en diameter. Det plan, som genom denna
diameter dragés vinkelrätt mot de cirkelformiga sektioner-
nas planer, måste tydligen dela ytan i tvänne symmetriska
hälfter och således utgöra ett hufvudplan. När paraboloi-
dens eqvation i rätvinkliga koordinater är

- + - = 2s,
y

så är nämda hufvudplan nödvändigtvis antingen xz- eller

yz-planet.
Låtom oss särskildt betrakta den cirkelsektion, som
går genom origo, och tänka oss en rät linie dragen genom
cirkelns medelpunkt vinkelrätt mot dess plan. Denna räta
linie måste råka s-axeln i någon punkt, s = r, och cirkeln
kan följaktligen anses såsom paraboloidens genomskärning
med en sfer, hvars eqvation är
2 2 2
x y z* „
- + - + - = 2*.
y

r r r
När denna eqvation subtraheras från den näst föregående,
erhålles eqvationen för en kon

. ( I _ I U . ( I _ I ) _ i! ,
y = 0
\p r) \q rf r
hvars spets är i origo och som går genom sforens och pa-
raboloidens afskärningslinie. För att denna kon må upp-
lösa sig i tvänne planer, måste r vara lika med den större
af parametrarna p, q. Antagom p>p och r = p\ föregående
eqvation blifver då
 284

(p— q)y = qz' %

och föreställer mi tvänne planer, som gå genom origo och

skära paraboloiden i cirklar. Den elliptiska paraboloiden
har således tvänne serier parallela cirkelformiga sektioner..
De yttersta af dem reducera sig till tvänne c i r k e l p u n k t e r ,
hvilkas koordinater äro

* = 0, y=± VP —G»,
2 z = ^ ^ -

2 5 6 . Räta a l s t r i n g s l i n i e r t i l l den h y p e r b o l i s k a
p a r a b o l o i d e n . — Af de båda paraboloiderna är endast
den hyperboliska så beskaffad, att vissa sektioner af den
samma reduceras till räta linier. Dessa räta linier skola
nu blifva föremål för en närmare undersökning.
Vi hafva sett (§ 251),
att hvarje plan, som är pa-
rallelt med någotdera af
styrplanerna, skär ytan i
en rät linie. Om det skä-
rande planet rör sig pa-
rallelt med ett styrplan,
erhålles en serie af räta
linier, hvilka till sammans
konstituera hela ytan. En
annan dylik serie erhålles,
om planet rör sig parallelt
med det andra styrplanet. Den hyperboliska paraboloiden
eger således tvänne skilda serier af räta alstringslinier,
hvilka äro parallela med de båda styrplanerna.
Genom hvarje punkt P på ytan gå tvänne alstrings-
linier hörande till skilda serier; ty om man genom P dra-
ger tvänne planer parallela med styrplanerna, skär hvar-
dera af dem ytan i en rät linie. Det plan, som innehåller
do båda räta linierna, tangerar ytan i punkten P. Genom
samma pijnkt kunna icke flere än två räta linier dragas uti
ytan; ty dessa borde alla innehållas i ett tangerande plan,
som då skulle skära ytan i en linie-komplex af högre grad
än den andra, hvilket är omöjligt.
 285

Om P är en punkt på någondera af de paraboliska

hufvudsektionerna, blifrer det tangerande planet vinkelrätt
mot sektionens plan och innehåller då äfven parabelns tan-
gent i nämda punkt. Häraf synes, att projektionen af en
alstringslinie på ett hufvudplan tangerar den parabel, i hvil-
ken planet skär ytan.
2 5 7 . Eqvationerna. för de båda systemen af räta linier,
som kunna dragas på en hyperbolisk paraboloid, framgå
omedelbart ur ytans eqvation
2 2

" — -=2, X V

P 1
Man kan nämligen anse denna uppkommen genom multi-
plicering af eqvationerna

x y 2«
y_ = i

Vp V'2
hvilka, när parametern A är obestämd, ' följaktligen repre-
sentera ett system på ytan befintliga räta linier. Samma
produkt erhålles äfven af eqvationerna
l L 2a =

C")
\Vp
x y V q fi'
Vp v q
hvilka alltså föreställa ett annat system räta alstringslinier.
' Det är lätt att bevisa, liksom i § 248, att man genom
hvarje punkt på ytan kan draga en rät linie af hvardera
systemet (A) och (//), hvaraf följer, att hvardera systemet af
linier konstituerar hela paraboloiden. Eqvationernas form
utvisar för öfrigt, att alla linier i systemet (A) äro parallela
med styrplanet

- L - J U O

Vp q V

x V
-och alla linier i systemet QJ.) med styrplänet

\p q
_ + - 4 =
V
0;
 286

dessa system äro följaktligen identiska med de båda förut

omnämda serierna af räta alstringslinier.

258. Man bevisar liksom i § 249, att tvänne räta

linier, som höra till samma system, icke kunna vara i ett
plan, samt att tvärt om tvänne till olika system hörande räta
linier alltid äro i samma plan. Hvarje rät linie i det ena
systemet råkar derför (på ändligt eller oändligt afstånd)
alla dem, som höra till det andra systemet.
Väljer man efter behag tre räta linier Af, Af, Af" i
systemet (jx) samt låter en fjerde rät linie L glida utefter
dem, så att hon i hvarje ögonblick råkar dem alla, så är
den sist nämda liniens rörelse här igenom fullkomligt b e -
stämd; hon måste derför i hvarje läge sammanfalla med
en alstringslinie af systemet (X) och följaktligen beskrifva
den hyperboliska paraboloiden.
I stället för att låta räta linien L beröra tre gifna räta
linier, kan man bestämma dess rörelse sålunda, att den
glider längs tvänne alstringslinier af den ena serien och
dervid städse är parallel med det styrplan, som hör till den
andra; det är nämligen klart, att linien äfven då måste
efter hand koincidera med alla alstringslinier af den andra
serien.

2 5 9 . För att öfvertyga sig om, att det, som nu blifvit

anfördt om uppkomsten af den hyperboliska paraboloiden,
äfven gäller omvändt, har man att upplösa följande tvänne
problem.
l:o. A t t finna o r t e n f ö r en rät linie L som gli-
:

der efter tre fasta räta l i n i e r Af, Af, Af", h v i l k a äro

p a r a l l e l a med ett plan.
Tager man till origo en punkt O på linien Af samt
låter axeln OX sammanfalla med denna linie, axeln OY
vara parallel med Af och axeln OZ hafva en sådan rigtning,
att den råkar alla tre styrlinierna, blifva eqvationerna för
dessa linier

(Af) (M)\
y
' I z = k.
 287

En rät linie. som på en gång råkar de båda första linierna,

kan alltid betraktas såsom afskärningen mellan tvänne pla-
ner, som gå genom hvar sin af linierna 31, Jf, men för
öfrigt kunna hafva hvilka rigtningar som helst. Dess eqva-
tioner äro följaktligen
y = ),z, x = n(z — h).
För att denna linie äfven må råka 31", bör man hafva
ÅTc+fi.m(h — k) = 0.
Genom elimination af Å och p mellan de tre senast anförda
eqvationerna erhålles för den sökta orten
kyz + m(h — k) xz — hky = 0.
Denna eqvation af andra graden representerar en yta utan
medelpunkt, ty den kan icke befrias från termer af första
graden, om koordinat-systemet flyttas parallelt med sig
sjelf till hvilken punkt som helst. Ytan är således antin-
gen en paraboloid af någotdera slaget eller en parabolisk
cylinder. Den senare hypotesen förfaller, emedan alstrings-
linierna icke äro parallela med hvar andra; följaktligen är
ytan en h y p e r b o l i s k p a r a b o l o i d , då den andra parabo-
loiden icke medgifver några räta alstringslinier.
2:o. A t t finna den yta, som b e s k r i f v e s af en
rät linie L, h v i l k e n g l i d e r utefter tvänne fasta räta
l i n i e r 31, M'. o c h d e r u n d e r f ö r b l i f v e r p a r a l l e l med
ett g i f v e t plan.
Det lämpligaste val af koordinater är följande. Det
gifna planet tages till xy-plan; origo O placeras midt imel-
lan de punkter, i hvilka linierna 31, M' skära nämda plan,
och sammanbindningslinien mellan dessa punkter tages till
y-axel. At xz-planet gifves en sådan rigtning, att det in-
nehåller de räta linier Om, Om', som genom O dragas pa-
rallelt med 31 och 31', hvar igenom »-axelns rigtning blir
bestämd. Slutligen låter man z-axeln halfvera de kor-
dor, som inom vinkeln mOm' dragas parallelt med »-axeln.
De gifna liniernas eqvationer blifva då af formen

(M)j y =
" rt
(M')\ y =
~^
12 = mx, | z = — mx.
 288

En rät linie åter, som är parallel med an/-planet, repre-

senteras i allmänhet af eqvationerna
(L) z = y, y — ax + /?.
För att den samma må råka linierna M och JU', erfordras
att
j3 = 0, ay = ma.
Om man med tillhjelp af dessa relationer eliminerar «, /?, y
ur eqvationerna L, erhålles för den sökta orten
yz = max;
denna ort är således en h y p e r b o l i s k p a r a b o l o i d .
Vid det i föregående problem beskrifna alstringssättet
blifva linierna M, M' skurna i samma proportion af den
genererande linien i dess successiva lägen JO, L\ i " , . . . .
Ty då hon i alla dessa lägen är parallel med ett gifvet plan,
kan man genom hvar och en af linierna L, £', L", . . .
draga ett plan parallelt med detta styrplan och man vet,
att parallela planer alltid dela i samma proportion hvilka
räta linier som helst. På denna egenskap grundar sig ett
högst enkelt sätt att framställa en upphöjd bild af den hy-
perboliska paraboloiden medelst en s k e f (icke plan) fyr-
hörning, i det motstående sidor delas i samma antal lika
stora delar och de motsvarande delningspunkterna förenas
med hvar andra medelst trådar.
A n m . Vid behandlingen af ofvan stående problem
äfvensom af det i § 250 hafva vi med afsigt framstält eqva-
tionerna för den rörliga räta linien under skilda former för
att der igenom tillika antyda de olika metoder, som kunna
följas vid dylika problems upplösning.
 INNEHÅLL.

Förra delen. PLAN GEOMETRI.

Första kapitlet. Inledning. Sid. 7—13.

De geometriska storheternas uttryckande genom tal. — Homogena
e q v a t i o n e r . — P o s i t i v a och n e g a t i v a l i n i e r o c h v i n k l a r . — O m p r o j e k t i o n e r .
Andra kapitlet. Om punkten. S. 1 3 — 2 2 .
B ä t l i n i g a och p o l ä r a k o o r d i n a t e r . — P r o j e k t i o n e r a f en p u n k t s k o o r -
dinater. — Koordinaters transformation. — Afståndet mellan tvänne punk-
ter. — T r e p u n k t e r i en r ä t linie. — G e o m e t r i s k a orter.
Tredje kapitlet. Om räta linien. S. 2 2 — 4 2 .
E q v a t i o n e n för en r ä t linie. — P a r a l l e l a r ä t a linier. — R ä t a liniers
afskärningar. — Vinkeln m e l l a n t v å r ä t a linier. — E n r ä t linie, s o m g å r
g e n o m en eller t v å gifna p u n k t e r . — N o r m a l f o r m för r ä t a liniens e q v a t i o n .
- A f s t å n d e t från en p u n k t t i l l en r ä t linie. — F ö r k o r t a d t b e t e c k n i n g s s ä t t .
Fjerde kapitlet. Om cirkeln. S. 4 2 — 5 1 .
C i r k e l n s e q v a t i o n . — T a n g e n t e n t i l l en c i r k e l . — T a n g e n t k o r d a . —
Kordal.
Femte kapitlet. Om ellipsen. S. 5 2 — 7 8 .
E l l i p s e n s eqvation. — E l l i p s e n j ä m f ö r d m e d den omskrifna och den
i n s k r i f n a cirkeln. — B r ä n p u n k t e r . — T a n g e n t och n o r m a l . — F y s i s k a egen-
skaper. — P r o b l e m a n g å e n d e t a n g e n t e n . — E l l i p s e n s y t a . — K o r d o r och
diametrar. — E l l i p s e n s eqvation hänförd till t v ä n n e konjugat-diametrar.
Sjette kapitlet. Om hyperbeln. S. 7 8 — 9 8 .
Hyperbelns eqvation. — Bränpunkter. — Asymptoter. — Tangent
och n o r m a l . — K o n j u g a t - h y p e r b l e r . — D i a m e t r a r . — H y p e r b e l n h ä n f ö r d
till t v ä n n e konjugat-diametrar. — Hyperbeln hänförd till asymptoterna. —
Konstruktioner.
Sjunde kapitlet. Om p a r a b e l n . S. 9 9 — 1 0 9 .
P a r a b e l n s eqvation. — B r ä n p u n k t . — T a n g e n t och normal. — Di-
a m e t r a r . — S n e d v i n k l i g a koordinater. — J ä m f ö r e l s e m e l l a n i n s k r i f n a och
omskrifna polygoner. — Y t a n af ett p a r a b e l s e g m e n t . — Konstruktioner.
Åttonde kapitlet. Koniska sektioner. S. 1 0 9 — 1 2 5 .
P l a n a a f s k ä r n i n g a r a f e n kon. — O r t e n för en p u n k t , h v a r s a f s t å n d
f r ä n e n g i f v e n p u n k t och f r å n e n g i f v e n r ä t l i n i e ä r o t i l l h v a r a n d r a i e t t
k o n s t a n t f ö r h å l l a n d e . — E q v a t i o n e n f ö r en k o n i s k s e k t i o n . — G e o m e t r i s k a
b e t y d e l s e n af en a n d r a g r a d e n s e q v a t i o n .
Nionde kapitlet. H a r m o n i s k a e g e n s k a p e r hos linier af a n d r a
graden. S. 1 2 5 — 1 5 0 .
Harmoniska punkter. — Harmoniskt knippe. — F u l l s t ä n d i g fyrsiding.
H a r m o n i s k a p o l e r o c h p o l a r e r . —• I n s k r i f n a o c h o m s k r i f n a f y r h ö r n i n g a r . —
Förkortadt beteckningssätt. — Pascals sexhörning. — Brianchons teorem
 Tionde kapitlet. O m n å g r a l i n i e r a f h ö g r e o r d n i n g . S . 1 5 0 — 1 6 6 .
Cissoiden. — Konkoiden. — P a s c a l s snäcka. — L c m n i s k a t a n . —
Sinusoiden. — Cykloiden. — Epicykloidén. — Hypocykloiden. — Archi-
medes' spiral. — Logaritmiska spiralen.

Senare delen. RYMD-GEOMETRI.

Första kapitlet. Om p u n k t e r och r i g t n i n g a r i rymden. S.

169—189.
Om projektioner. — Koordinater. — Afståndet mellan två punkter.
— T r e p u n k t e r i en r ä t l i n i e . — P r o j e k t i o n a f r a d i u s v e c t o r . — V i n k e l n
m e l l a n t v å r ä t a l i n i e r . — R i g t n i n g s - v i n k l a r och k o s i n e r . — Koordinaters
t r a n s f o r m a t i o n . — E u l e r s f o r m l e r . — L i n i e r s och y t o r s f ö r e s t ä l l a n d e g e n o m
eqvationer.
Andra k a p i t l e t . Om planet, S. 190—202.
P l a n e t s e q v a t i o n . — V i n k e l n m e l l a n t v å p l a n e r . •— P l a n e t s a f s k ä r -
ningar med koordinat-axlarna. — E t t plan, som g å r genom tre gifna punk-
ter. — Afståndet från en punkt till ett plan. — F ö r k o r t a d t betecknings-
sätt. — Planers afskärningar inbördes. — Harmoniska planer.
Tredje kapitlet Om räta linier i rymden. S. 203—21S.
R ä t a liniens eqvationer. — E n r ä t linie, s o m g å r g e n o m t v å g i f n a
p u n k t e r . — A f s k ä r n i n g s p u n k t e n m e l l a n en r ä t linie och e t t p l a n . — Af-
s k ä r n i n g s p u n k t e n m e l l a n t v å r ä t a linier. — S y m m e t r i s k form för r ä t a
liniens eqvationer. — Vinkeln mellan t v å r ä t a linier. — Problem a n g å -
ende r ä t a linien och planet.
Fjerde kapitlet. Ytor af andra graden. — Deras indelning.
S. 214—230.
F ö r e n k l i n g a f den a l l m ä n n a eqvationen af a n d r a g r a d e n . — Y t o r m e d
m e d e l p u n k t : e l l i p s o i d e n , h y p e r b o l o i d e n m e d en m a n t e l , h y p e r b o l o i d e n m e d
t v å mantlar, könen. — Ytor u t a n m e d e l p u n k t : elliptisk paraboloid, hyper-
bolisk paraboloid, parabolisk cylinder. — Öfversigt.
Femte kapitlet. A l l m ä n teori för ytor af a n d r a graden. S.
230-241.
A f s k ä r n i n g a r m e l l a n e n y t a a f a n d r a g r a d e n o c h en r ä t l i n i e . —
Medelpunkt. — Medelpunktsradier. — Diametralplan. — Konjugat-diame-
trar. — P a r a l l e l a sektioner. '
Sjette kapitlet. A l l m ä n teori. Fortsättning. S. 2 4 1 — 2 5 3 .
Principal-diametral-plan. — D i s k u s s i o n af den k u b i s k a eqvationen. —
Diskussion af numeriska eqvationer.
Sjunde kapitlet. Allmän teori. Fortsättning. S. 2 5 3 — 2 6 1 .
Tangent. — Tangerande plan. — P o l och p o l a r p l a n . — R e c i p r o k a
polarer.
Åttonde kapitlet. T i l l ä m p n i n g af den a l l m ä n n a teorin på
speciella ytor af andra graden. S. 2 6 1 — 2 8 8 .
Ellipsoiden. — Könen. — Hyperboloiderna. — Paraboloiderna.