Fysik 2 laboration på lokal

Laboration 3: Harmonisk
svängning
Laborationen består av två delar, Del 1: Fjäderkonstant och Del 2:
Pendel. Del 1 är obligatorisk och del 2 är frivillig. Del 2 rekommenderas
till elever som siktar på ett betyg C eller högre på kursen.

Del 1: Fjäderkonstant
Del 1 av laborationen som är uppdelad i deluppgifterna 1 och 2 handlar om
att bestämma fjäderkonstanten för en fjäder på två olika sätt. Det
huvudsakliga syftet med del 1 av laborationen är att eleven ska få ökat
förtroende för modeller som beskriver svängningsrörelser. Del 1 ger också
möjlighet att träna sig i att utföra experiment och bearbeta mätdata.

Förberedelse
Innan du börjar så ska du ha läst kapitel 7 Harmonisk svängningsrörelse i
kursboken. En bra förberedelse är även att arbeta med de övningsuppgifter
som hör till kapitlet. Kontrollera att du har tillgång till den materiel som
behövs.

Materiel
Följande finns i laborationslådan.
• En fjäder, inte den som finns i dynamometern
• Stoppur
• Måttband
• Olika vikter
• Eventuellt millimeterpapper
• Ett tunt snöre eller sytråd

Bedömning och redovisning

Redovisning av denna laboration sker genom att du anger mätvärden och
beräknade värden i tabeller och diagram och skriver ned beräkningar och
svar till varje uppgift direkt i detta dokument som du sedan lämnar in.
Frågorna besvaras kortfattat. I del 2 ges möjlighet att kommentera resultat i
högre omfattning.
Tips: Tabeller görs enklast i Word och diagram i Excel eller liknande
programvaror. Se under fliken Kurstillbehör i elevrummet för hjälp med Excel.
Du kan också välja att rita diagram för hand, fotografera och sedan infoga i ditt
dokument.

Endast omdömet E ges på Del 1: Fjäderkonstant.

Uppgifter

1: Att använda förlängning vid bestämning av fjäderkonstanten k

a) Försök att hitta ett ställe där du kan hänga upp fjädern.
b) Häng den lättaste vikten i fjädern.
c) Upprätta en tabell där du för in vikternas massa m (kg), räknar ut
fjäderkraften Ff (N) (hur då?) och för in denna i tabellen, liksom
fjäderförlängningen s (m).
d) Häng några olika vikter i fjädern och för in dina värden och beräkningar i
tabellen enligt föregående punkt.
e) Utgående från din tabell ska du rita ett diagram med fjäderkraften Ff (N)
som funktion av fjäderförlängningen s (m) (d.v.s. fjäderkraften på y-axeln
och fjäderförlängningen på x-axeln).
f) Förhoppningsvis är det tydligt att en linje kan anpassas till punkterna. Vi
är intresserade av linjens lutning som beskriver hur fjäderkraften och
fjäderförlängningen beror av varandra. Värdet på linjens lutning är ett
närmevärde på fjäderkonstanten k. Med hjälp av dina kunskaper i
matematik och ditt diagram ska du räkna ut k.

Vilket värde fick du på fjäderkonstanten och vilken enhet har den?

Redovisa även tabell, diagram och beräkningar.

Svar:

2: Att använda svängningstiden vid bestämning av fjäderkonstanten k

a) För olika vikter ska du låta fjädern svänga vertikalt. För var och en av dessa
vikter ska du med stoppur mäta tiden för tio hela svängningar. Mätning på tio
svängningar görs för att du då får ett noggrannare värde än om du mäter på
en svängning.
b) Upprätta en tabell där du för varje vikt redovisar tiden för 10 svängningar
(=10T), tiden för en svängning (T (s)) och tiden för en svängning i kvadrat
(T2(s2)). Tiden för en svängning i kvadrat beräknas av tiden för en svängning
multiplicerat med sig själv.
c) Upprätta ett diagram med svängningstiden (på y-axeln) som funktion av
massan (på x-axeln). Du kan även rita på din grafräknare. Du behöver inte
redovisa detta diagram men observera hur mätpunkterna ligger i förhållande
till varandra.

2
d) Upprätta ett diagram med svängningstiden i kvadrat (T2) som funktion av
massan. Detta diagram ska redovisas.
e) Enligt teorin lyder formeln för beräkning av svängningstiden T vid
fjädersvängning
m
𝑇 = 2𝜋√
𝑘

där m är viktens massa och k är fjäderkonstanten. Gör en omskrivning av

denna formel så att den kan jämföras med det som visas i ditt andra
diagram med svängningstiden i kvadrat som funktion av massan.
Anpassas en linje till mätpunkterna i detta diagram så kan denna linjes
lutning, säg 𝐾, användas för att få ett värde på fjäderkonstanten k. Den
anpassade linjen har en algebraisk beskrivning 𝑇 2 = 𝐾𝑚 som kan
jämföras med
(2𝜋)2
𝑇2 = 𝑚.
𝑘

Vilket värde fick du på fjäderkonstanten k denna gång? Redovisa ditt värde på

den anpassade linjens lutning 𝐾och hur du utifrån detta räknade ut värdet på k.
Jämför detta värde på fjäderkonstanten k med det värde du fick i föregående
uppgift.

Svar:

3
Del 2: Pendel
Denna del är frivillig men rekommenderas för ett betyg C eller högre på
kursen.

Del 2 av laborationen som är uppdelad i deluppgifterna 3, 4 och 5. I

deluppgift 3 undersöks massans betydelse för svängningstiden hos en
pendel och i deluppgift 4 används pendelrörelser för att experimentellt
bestämma ett värde på tyngdaccelerationen g. I deluppgift 5 får du chans att
mer ingående utvärdera del 1 av laborationen.

Syftet med del 2 av laborationen är att eleven ska få en djupare förståelse för
modeller som beskriver svängningsrörelser. Del 2 ger också möjlighet att
träna sig i att experimentera och bearbeta mätdata.

Bedömning och redovisning

Redovisning av denna laboration sker genom att du beskriver metod,
material och uppställningar i detta dokument. Du anger även mätvärden och
beräknade värden i tabeller och diagram och skriver ned beräkningar och
svar till varje uppgift direkt i detta dokument som du sedan lämnar in.
Omdömet på laborationen baseras på valda metoder och hur utförliga
redogörelserna är till uppgifterna. Se tolkning av kunskapskraven för
omdömesnivåer sist i instruktionen för fler detaljer.

Omdömet E, D, C, B eller A ges på Del 2: Pendel.

Uppgifter
3: Sambandet mellan svängningstid och massa för en pendel

En tabell som visar hur svängningstiden T (s) varierar med massan m (kg)
ska upprättas.

a) Fäst snöret, ca 1 m långt, i t.ex. en dörrkarm.

b) För olika vikter som du hänger i snöret låter du pendeln svänga. Låt inte
pendeln svänga för långt utan använd relativt små utslagsvinklar. För var och
en av dessa vikter ska du med stoppur mäta tiden för 10 hela svängningar.
Varför inte bara mäta tiden för en svängning?
c) Upprätta en tabell där du för varje vikt redovisar tiden för 10 svängningar
(=10T) och tiden för en svängning (T (s)).

Redovisa din tabell, dra slutsatser och kommentera resultatet.

Svar:

4
4: Sambandet mellan svängningstid och längden för en pendel

a) Fäst snöret i till exempel en dörrkarm och häng valfri vikt i snöret.
b) Variera pendellängden, det vill säga längden på snöret, och ta tiden för 10 hela
svängningar för varje längd på snöret.
c) Upprätta en tabell där du för in pendellängden l (m), tiden för 10 svängningar
10 T (s), tiden för en svängning T (s) och tiden för en svängning i kvadrat T2
(s2).
d) Utgående från värden i tabellen rita ett diagram med svängningstiden i
kvadrat T2 (s2) som funktion av pendellängden l (m). Det vill säga
svängningstiden i kvadrat på y-axeln och längden på x-axeln.
e) Förhoppningsvis ligger punkterna i diagrammet nästan på en linje. Anpassas
en linje till punkterna så kan linjens lutning användas för att räkna ut ett
närmevärde på tyngdaccelerationen g. Detta inses genom att skriva om
sambandet

𝑙
𝑇 = 2𝜋√
𝑔
där T är tiden för en svängning, l är periodtiden och g är tyngdaccelerationen.
Skriv om sambandet så att T2 ges som en funktion av längden l.

Anpassa en linje till punkterna i diagrammet, bestäm denna linjes lutning och
beräkna ett värde för g med hjälp av denna.

Svar:

Jämför ditt värde på g med det som ges i läroboken eller en formelsamling.
Diskutera möjliga källor till fel. Hur mätte du pendellängden? Uppfyller din
pendel kraven för att vara en matematisk pendel?

Svar:

5: Utvärdering av del 1: Fjäderkonstant

I del 1: Fjäderkonstant så bestämdes värden på fjäderkonstanten för en

fjäder på två olika sätt. Blev värdena lika? Vilket värde bör användas? Kan
man analysera fel i mät och beräkningssätten för att komma fram till vilken
av metoderna i deluppgift 1 eller 2 som är bättre?

Svar:

5
Koppling till ämnesplanen
Laborationen är utformad så att följande centrala innehåll för kursen Fysik 2
kan behandlas.

Vågor, elektromagnetism och signaler

• Harmonisk svängning som modell för att beskriva fenomen inom vardag
och teknik.

Fysikens karaktär, arbetssätt och matematiska metoder

• Modeller och teorier som förenklingar av verkligheten. Modellers och

teoriers giltighetsområden och samt hur de kan utvecklas, generaliseras
eller ersättas av andra modeller och teorier över tid.
• Det experimentella arbetets betydelse för att testa, omvärdera och
revidera hypoteser, teorier och modeller.
• Avgränsning och studier av problem med hjälp av fysikaliska resonemang
och matematisk modellering innefattande linjära och icke-linjära
funktioner, ekvationer och grafer samt derivator och vektorer.
• Planering och genomförande av experimentella undersökningar och
observationer samt formulering och prövning av hypoteser i samband
med dessa.
• Bearbetning och utvärdering av data och resultat med hjälp av
regressionsanalys, analys av grafer, enhetsanalys och
storleksuppskattningar.
• Utvärdering av resultat och slutsatser genom analys av metodval,
arbetsprocess, felkällor och mätosäkerhet.
Laborationen är tänkt att ge eleven möjlighet att utveckla följande:

• Kunskaper om fysikens begrepp, modeller, teorier och arbetsmetoder

samt förståelse av hur dessa utvecklas.
• Förmåga att analysera och söka svar på ämnesrelaterade frågor samt att
identifiera, formulera och lösa problem. Förmåga att reflektera över och
värdera valda strategier, metoder och resultat.
• Förmåga att planera, genomföra, tolka och redovisa experiment och
observationer samt förmåga att hantera material och utrustning.

6
Betygskriterierna
Följande riktlinjer vid bedömning av laborationsrapporten används. De är en
tolkning av de betygskriterier som anges för kursen (skolverket.se,
gymnasieskola, Ämne -Fysik).

Omdöme E
Rimliga mätdata presenteras i tabeller och diagram till deluppgifterna 1 och
2.

Omdöme D
Omdömet D innebär att betygskriterierna för E och till övervägande del för C
är uppfyllda.

Omdöme C
Metoder för mätvärdesbehandling är lämpligt valda. Samtliga frågor har
besvarats tillfredställande. Förväntade resultat har föreslagits och avvikelser
från dessa förklaras med möjliga fel i experimenten. Eleven jämför resultat
med etablerad teori.

Omdöme B
Omdömet B innebär att betygskriterierna för C och till övervägande del för A
är uppfyllda.

Omdöme A
Framställningen är utförlig utan att oväsentligheter diskuteras. Resultaten i
deluppgift 1 och 2 jämförs och metoderna utvärderas. Feluppskattning har
utförts. Till exempel kan denna illustreras med felstaplar i diagram.