Biofysikalisk kemi A2

Övningsexempel i
termodynamik och
fasjämvikter

2017
* = Betecknar uppgift som är något svårare

Entalpi och entropi

T1
Beräkna den värmemängd, som åtgår för att höja temperaturen av en mol CO2 som befinner sig
vid vid 0 °C och 1 bar till 300 °C vid konstant tryck genom att anta. CO2 kan betraktas som en
ideal gas vars värmekapacitet vid konstant tryck ges av

a) Ett konstant värde Cp,m = 44.23 JK−1mol−1.

*b) Cp,m varierar med temperaturen enligt sambandet
−3
8.62 ∙ 105
𝐶𝐶𝑝𝑝,𝑚𝑚 = 44.23 + 8.79 ∙ 10 𝑇𝑇 −
𝑇𝑇 2

T2
Värmekapaciteten för kloroform vid konstant tryck är 118.0 JK−1mol−1 för flytande och 71.1
JK−1mol−1 för gasformigt kloroform. Ångbildningsentalpin är 29.20 kJ mol−1 vid 60 °C. Vad är dess
värde vid 30 °C?

T3
Vid 25 °C och 1 bar är förbränningsvärmet för C(grafit) 393.5 kJ mol−1, för H2 285.8 kJ mol−1och
för CH4 891.1 kJ mol−1.

Cp,m
JK mol−1
−1

H2 27.28
C 16.86
CH4 23.67

Beräkna ∆H för bildning av metan från grundämnena vid 500 °C.

T4
Ammoniaksyntesen
1 3
N (𝑔𝑔) + H2 (𝑔𝑔) → NH3 (𝑔𝑔)
2 2 2

genomförs industriellt vid relativt höga temperaturer, t ex 450 °C. Beräkna ∆H vid denna tempe-
ratur om ∆H är −46.11 kJ mol−1 vid 25 °C.

Cp,m
JK−1 mol−1
H2 27.28
N2 28.58
NH3 29.75

T5
Beräkna entropiändringen då 1.00 g guld smälter vid sin smältpunkt 1063 °C och 1 bar. Guldets
smältvärme är 66.1 J g−1.

2
*T6
Beräkna entropiändringen då en mol bly uppvärms från 27 °C till 677 °C vid konstant tryck p = 1
bar. Smältpunkten för bly är 327 °C och smältvärmet är 4.93 kJ mol−1. Värmekapaciteterna för
fast och flytande bly ges av

Pb(s): Cp,m = 23.5 + 9.61∙10−3T JK−1 mol−1

Pb(l): Cp,m = 32.4 + 3.14∙10−3T JK−1 mol−1

T7
Beräkna entropiändringen, då is av 0 °C överförs till ånga vid 100 °C och 1 bar. Isens smältvärme
vid 0 °C är 333.5 J g−1 och vattnets ångbildningsvärme vid 100 °C är 2.255 kJ g−1. Vattnets värme-
kapacitet vid konstant tryck mellan 0 och 100 °C är i medeltal 4.18 JK−1g−1.

T8
Man blandar 100 g is med temperaturen 0 °C och 1.0 kg vatten med temperaturen 30 °C i en
värmeisolerad termos. Beräkna sluttemperaturen i termosen samt den totala entropiändringen
∆S för hela förloppet.

T9
Beräkna entropiändringen för vatten då
a) Vatten fryser till is vid 0 °C.
b) Underkylt vatten fryser till is vid −10 °C.
Cp är 75.3 JK−1 mol−1, mol för vatten och 37.7 JK−1 mol−1, mol för is. Smältvärmet vid 0 °C är 6.024
kJ mol−1.

T10
Beräkna ändringarana i entalpi ∆H, entropi ∆S och Gibbs fria energi ∆G då överhettad fast am-
moniak smälter vid −60 °C. Smältentalpin för ammoniak är ∆Hfus = 5.65 kJ mol−1 vid dess normala
smältpunkt −77.7 °C. Värmekapaciteten för NH3(s) är Cp,m = 48.6 J K−1 mol−1 och för NH3(l) Cp,m =
80.8 J K−1 mol−1.

Expansion och kompression av gaser

T11
Lustgas (N2O) kan användas som bedövningsmedel, till exempel i samband med förlossningar.
En behållare med rörlig kolv innehåller 5 mol lustgas vid 20 °C och volymen 15 dm3. Gasen får
expandera reversibelt och isotermt till dess att gasens tryck blir 1 atm. Beräkna arbetet w och
värmet q som utbyts med omgivningen under expansionsprocessen. Ange om arbetet respektive
värmet tillförs eller avges från gasen. Lustgasen kan betraktas som en ideal gas.

T12
En mol N2(g) vid 298 K får expandera från 2.479 liter till den tiofaldiga volymen. Antag att N2 är
en ideal gas med CV = 20.7 JK−1mol−1, mol oberoende av temperaturen och beräkna sluttempera-
tur, q, w, ∆U och ∆S för följande fall:

a) Reversibel isoterm expansion

b) Isoterm expansion mot ett konstant yttre tryck pex = 1 bar
c) Fri expansion (yttre trycket pex = 0)

3
Kemisk potential och fri energi
T13
Betrakta koldioxid som en ideal gas och beräkna den kemiska potentialen vid 25 °C och 10 bar
relativt standardtillståndet.

T14
För övergången från kol i form av grafit till vid 25 °C och 1 bar gäller ∆H = 1.89 kJ mol−1 och ∆S =
−3.363 JK−1mol−1. Beräkna ∆G för övergången grafit → diamant vid 25 °C och avgör vilken av
formerna som är stabil.

T15
Svavel förekommer i fast form i två modifikationer Sα med ortorombisk och Sβ med monoklin
kristallstruktur. Entalpi- och entropiändringen för reaktionen Sα(s) → Sβ(s) är ∆H = 340 J mol−1
och ∆S = 0.9 JK−1 mol−1 vid 25 °C. Värmekapaciteten är Cp,m = 22.6 JK−1 mol−1 för Sα och Cp,m = 23.7
JK−1 mol−1 för Sβ. Lika stora mängder Sα(s) och Sβ(s) placeras i ett slutet kärl. Vad finns i kärlet då
jämvikt ställt in sig vid 25 °C respektive 100 °C?

Clapeyrons och Clausius-Clapeyrons ekvationer

T16
Bestäm dp/dT för omvandlingen mellan två fasta faser av ammoniumnitrat

NH4NO3 (α) ⇌ NH4NO3 (β)

vid 32.3 °C och 1 bar. För denna process är ∆Hm = 1.67 kJ mol−1. Vid 32.3 °C är densiteten 1.716 g
cm−3 för α-fasen och 1.654 g cm−3 för β-fasen.

T17
Vid den normala smältpunkten −38.9 °C är densiteterna för Hg(l) och Hg(s) 13.690 kg dm−3 re-
spektive 14.193 kg dm−3 när trycket är 1 bar. Smältvärmet är 9.75 kJ kg−1. Beräkna smältpunkten
vid 3540 bar. Den experimentellt observerade smältpunkten vid 3540 bar är −19.9 °C. Jämför
med det beräknade värdet och kommentera skillnaden.

T18
Beräkna det lägsta lufttryck som krävs för att man skall kunna koka ägg. Enligt (1) koagulerar
äggets proteiner vid 70 °C. Vattnets ångbildningsvärme är 40.6 kJ mol−1.

T19
För att sterilisera medicinska instrument kokas de i vatten i en tryckautoklav vid 120 °C, vilket
är en tillräckligt hög temperatur för att döda de sporer som vissa bakterier bildar. Vilket tryck
måste man minst ha i autoklaven? ∆Hvap = 40.6 kJ mol−1 för vatten.

T20
Ångtrycket för karvon, ett smakämne som förekommer i bl a kummin och därmed i flera sorters
kryddat brännvin t ex Skåne och Ålborg, är

t/°C 57.4 100.4 133.0 157.3 203.5 227.5

p/torr 1.00 10.0 40.0 100 400 760

a) Beräkna ångbildningsvärmet för karvon

b) Vilket tryck krävs vid vakuumdestillation för att karvon skall koka vid 40 °C?

4
T21
Dietyleter, (C2H5)2O, förvaras i aluminiumkärl som tål ett övertryck på 10 bar. (Observera att
övertrycket 10 bar motsvarar det reella trycket 10 + 1 = 11 bar)

a) Vilken temperatur kan behållarna utsättas för utan att brista?

b) Vilken högsta temperatur bör tillåtas om man vill ha en säkerhetsfaktor = 2, dvs om
kärlet endast får tåla halva övertrycket?

Ångbildningsvärmet för dietyleter är 27.0 kJ mol−1 och den normala kokpunkten är 34.4 °C.

T22
För n-butan och i-butan har man mätt upp följande ångtryck vid olika temperaturer:
n-butan i-butan
T/K p/mm Hg T/K p/mm Hg
195.12 9.90 188.07 11.37
212.68 36.26 201.46 31.96
226.29 85.59 216.73 86.85
246.52 249.53 245.58 391.02
256.21 338.77 251.09 498.08
266.80 604.97 254.40 572.67
270.41 697.13 259.92 716.13
272.82 764.50 261.55 763.44

Beräkna ångbildningsvärmet för n-butan och i-butan vid den normala kokpunkten.

Ideala lösningar
T23
a) Vad är en ideal blandning?
b) Är det troligt att en blandning av kloroform (CHCl3) och koltetraklorid (CCl4) kan betrak-
tas som en ideal blandning?

c) Ångtrycket över ren kloroform och ren koltetraklorid är 199.1 respektive 114.5 mm Hg
vid 25 °C. Beräkna ångtrycket över en ekvimolär blandning av kloroform och koltetraklorid.
Vilken sammansättning har de först övergående dropparna vid en vakuumdestillation av
denna blandning vid 25 °C?

T24
En spray består av, förutom själva produkten, ett så kallat
drivmedel (propellant), dvs en gasblandning som kondenserats
till flytande form av övertrycket i sprayflaskan. Trycket i ångfa-
sen som står i jämvikt med vätskeblandningen bidrar till att
driva ut de partiklar som utgör sprayens produkt. I en spray
använder man som drivemedel en blandning av 15 gram tetra-
fluoretan (C2H2F4) och 35 gram heptafluorpropan (C3HF7) som
bildar en ideal lösning vid 20 °C och rådande tryck i flaskan.

Beräkna det minsta tryck i sprayflaskan som krävs för att driv-
medlet ska vara i vätskeform. Beräkna också molbråken av de
båda komponenterna i ångfasen vid detta tryck. Ångtrycket för
(ren) tetrafluoretan är 5.72 bar och heptafluorpropan 3.90 bar
vid 20 °C.

5
Icke-ideala lösningar
T25
För en lösning av metan i bensen vid 25 °C är värdet på konstanten i Henrys lag 𝐾𝐾𝐻𝐻′ = 56.9 MPa.
Vad är ångtrycket av bensen över en lösning som är mättad med metan vid trycket 𝑝𝑝CH4 = 1 bar?
Ångtrycket för ren bensen är 94.6 mm Hg.

T26
Diagrammet visar experimentella ångtrycksdata för systemet etanol (1) - kloroform (2) vid 45
°C.

a) Markera i vilka haltområden Raoults respektive Henrys lag gäller för etanol.
b) Vad gäller för kloroforms ångtryck i vart och ett av dessa områden?
c) Bestäm konstanterna i Henrys lag för etanol i kloroform och kloroform i etanol.
d) Vilken typ av avvikelse från Raoults lag visar systemet? Vilka slutsatser kan man utifrån
detta och ämnenas struktur dra om den intermolekylära växelverkan i detta system?

e) Vid vilket tryck har en ekvimolär blandning av etanol och kloroform kokpunkten 45 °C?
Vad är molbråket av etanol i ångan?
*T27
Vid dykning till djupet 200 m användes en gasblandning bestående av 4 vol % syre och 96 vol %
helium som dykaren andas vid trycket 20.6 bar. Beräkna hur många gram heliumgas som kan
lösa sig i 1 cm3 kroppsvävnad vid detta tryck. Som bekant består kroppsvävnaden huvudsaklig-
en av vatten. Henrys konstant för helium i vatten är 𝐾𝐾𝐻𝐻′ = 1.52∙104 MPa.

6
*T28
Fast svavel föreligger i två modifikationer med monoklin respektive ortorombisk kristallstruk-
tur som båda är uppbyggda av ringformiga S8-molekyler. Vid 298 K är lösligheten i kolte-
traklorid 10.9 g per kg CCl4 för monoklint svavel och 8.52 g per kg CCl4 för ortorombiskt svavel.
Beräkna ∆G för övergången

Smonoklin (s) → Sortorombisk (s)

vid 298 K. Vilken av de två formerna av S(s) är stabil vid 298 K?

Kolligativa egenskaper
T29
Ångtrycket över CS2 (l) vid 293 K är 113.86 mbar. 2 g svavel löses i 100 g CS2 och partialtrycket
av CS2 över lösningen bestämdes till 113.19 mbar. I vilken molekylär form föreligger svavel i
CS2-lösning?

T30
a) 200 mg av ett protein löses i 10 ml vatten vid 25 °C. Lösningens osmotiska tryck bestämdes
till Π = 40 mbar. Beräkna proteinets molekylvikt. Lösningen kan betraktas som en idealt ut-
spädd lösning.

b) Beräkna vattenångtrycket över lösningen. Ångtrycket för rent vatten är 31.7 mbar vid 25 °C.

c) Beräkna lösningens fryspunkt. Smältvärmet för vatten är ∆Hfus = 6.02 kJ mol−1.

T31
Ett läkemedelsföretag vill bestämma molmassan för ett enzym. Man löser upp det i vatten och
mäter med en osmometer det osmotiska trycket Π vid olika masskoncentrationer cB vid 20 °C
och erhåller följande data. Bestäm enzymets molmassa.

cB/mg cm–3 3.221 4.618 5.112 6.722

Π/Pa 563.7 808.1 894.6 1176

T32
För koncentrerade elektrolytlösningar kan det osmotiska trycket beräknas med det exakta
uttrycket

𝑅𝑅𝑅𝑅 ln 𝑎𝑎𝐴𝐴
Π=−
𝑉𝑉𝐴𝐴
där aA är aktiviteten och VA är molvolymen av lösningsmedlet. Beräkna det osmotiska trycket
hos en 6 molal NaCl lösning i vatten vid 25 °C. Rent vatten har vid denna temperatur ångtrycket
31.7 mbar och vattenångtrycket över en 6 molal NaCl-lösning är 23.0 mbar.

T33
Omvänd osmos är ett energisnålt sätt att avsalta havsvatten. Det osmotiska trycket för havsvat-
ten är Π = 23 bar. Beräkna det minsta arbete som krävs för avsaltning av havsvatten. Jämför med
energiåtgången vid avsaltning genom destillation. Ångbildningsvärmet för vatten är ∆Hvap = 40.7
kJ mol−1.

7
Elektrokemisk gradient
T34
Koncentrationen av vätekarbonat (HCO− 3 ) inuti celler är 10 mM och koncentrationen utanför
28 mM. Den ojämna fördelningen av joner (även andra joner) ger upphov till en skillnad i elekt-
risk potential mellan in- och utsida på 60 mV, där insidan har lägre potential. Temperaturen är
37 °C.

a) Beräkna Δ𝐺𝐺𝑚𝑚 för att flytta vätekarbonat från insida till utsida.
b) Beräkna Δ𝐺𝐺𝑚𝑚 för att flytta vätekarbonat från utsida till insida.
c) Om vätekarbonat tilläts flöda fritt in och ut ur cellen, åt vilket håll skulle då nettoflödet
gå (dvs. vilken av processerna är spontan)? Vad är det som driver flödet åt det hållet?

T35
Inuti levande celler är koncentrationen av natriumjoner lägre än utanför cellen medan koncent-
rationen av kaliumjoner är högre inuti cellen. Dessa koncentrationsskillnader mellan de olika
sidorna av cellmembranet upprätthålls genom ''aktiv transport'' av joner mot koncentrations-
gradienterna vilken drivs av hydrolysen av ATP (adenosintrifosfat) till ADP (adenosindifosfat).

Över cellmembranet råder också en elektrisk poten-

tialskillnad där insidan har 70 mV lägre potential än
utsidan. För varje ATP som hydrolyseras transporte-
ras 3 Na+ ut från cellen och 2 K+ in till cellen. Beräkna
den elektrokemiska gradienten för transporten av
natrium- och kaliumjoner.

8
LÖSNINGSFÖRSLAG
T1
𝑇𝑇
a) qp = ∆H = ∫𝑇𝑇 2 𝐶𝐶𝑝𝑝 𝑑𝑑𝑑𝑑 = nCp,m(T2 – T1 ) = 1·44.23·300 = 13.3 kJ
1
𝑇𝑇 573 8.62∙105
b) qp = ∫𝑇𝑇 2 𝐶𝐶𝑝𝑝 𝑑𝑑𝑑𝑑 =∫273 1 ∙ �44.23 + 8.79 ∙ 10−3 𝑇𝑇 − 𝑇𝑇 2
� 𝑑𝑑𝑑𝑑
1
573
𝑇𝑇 2 8.62 ∙ 105
= �44.23𝑇𝑇 + 8.79 ∙ 10−3 − �− ��
2 𝑇𝑇 273
8.79∙10−3 1 1
= 44.23 ∙ 300 + (5732 − 2732 ) + 8.62 ∙ 105 � − � = 12.7 kJ
2 573 273

T2
CHCl3(l) → CHCl3(g) ∆H(333) = 29.20 kJ mol−1
∆H(T2) – ∆H(T1) = ∆Cp,m(T2 – T1 )
⇒ ∆H(303) = 29.20·103 + (71.1 − 118.0)(303 – 333) = 30.61 kJ mol−1
T3
C(s) + 2H2(g) → CH4(g)
Hess lag: ∆𝐻𝐻(298) = ∆𝐻𝐻𝑐𝑐𝑐𝑐𝑐𝑐𝑐𝑐 (C) + 2𝐻𝐻𝑐𝑐𝑐𝑐𝑐𝑐𝑐𝑐 (H2 ) − ∆𝐻𝐻𝑐𝑐𝑐𝑐𝑐𝑐𝑐𝑐 (CH4 ) = −74.0 kJ mol−1
∆𝐻𝐻(773) = ∆𝐻𝐻(298) + ∆𝐶𝐶𝑝𝑝,𝑚𝑚 (773 − 298)
∆Cp,m = Cp,m(CH4) – Cp,m(C) − 2Cp,m(H2) = −47.75 JK−1 mol−1
⇒ ∆H(773) = −74.0 − 47.75·10−3·(773 – 298) = −96.7 kJ mol−1
T4
∆𝐻𝐻(723) = ∆𝐻𝐻(298) + ∆𝐶𝐶𝑝𝑝,𝑚𝑚 (723 − 298)
∆Cp,m = Cp,m(NH3) – 0.5Cp,m(N2) − 1.5Cp,m(H2) = −25.46 JK−1 mol−1
⇒ ∆H(723) = −46.11 − 25.46·10−3·(723 – 298) = −56.9 kJ mol−1
T5
Au(s) → Au(l) ∆Sm = Sl – Ss
Reversibel process vid smältpunkten:
∆Sm = q/T = ∆H/T = 1 g · 66.1 J g−1/1336 K = 0.0495 JK−1
T6
Uppvärmning av Pb(s):
600 600
23.5
∆𝑆𝑆1 = � 𝐶𝐶𝑝𝑝 𝑑𝑑𝑑𝑑/𝑇𝑇 = � � + 9.61 · 10−3 � 𝑑𝑑𝑑𝑑
300 300 𝑇𝑇
600
= 23.5 ∙ ln + 9.61 · 10−3 ∙ (600 − 300) = 19.17 JK−1 mol−1
300
Smältning vid 600 K:
∆S2 = ∆Hfus/T = 4.93·103/600 = 8.22 JK−1 mol−1
Uppvärmning av Pb(l):
950 950 32.4
∆𝑆𝑆3 = ∫600 𝐶𝐶𝑝𝑝 𝑑𝑑𝑑𝑑/𝑇𝑇 = ∫600 �
𝑇𝑇
+ 3.14 · 10−3 � 𝑑𝑑𝑑𝑑
950
= 32.4 ∙ ln
600
+ 3.14 · 10−3 (950
∙ − 600) = 15.99 JK−1 mol−1
∆S = ∆S1 + ∆S2 + ∆S3 = 43.4 JK−1 mol−1
T7
(1) Reversibel smältning: ∆S1 = q/T = ∆H/T = 333.5/273 = 1.22 JK−1g−1
𝑇𝑇
(2) Reversibel uppvärmning: ∆𝑆𝑆2 = 𝐶𝐶𝑝𝑝 ln 2 = 4.18ln(373/273) = 1.30 JK−1g−1
𝑇𝑇 1
(3) Reversibel förångning: ∆S3 = q/T = ∆H/T = 2255/373 = 6.05 JK−1g−1
∆S = ∆S1 + ∆S2 + ∆S3 = 8.57 JK−1g−1

9
T8
Förloppet kan delas upp i tre delsteg:
1) Smältning av is ∆𝐻𝐻1 = 𝑛𝑛𝑖𝑖𝑖𝑖 ∆𝐻𝐻𝑓𝑓𝑓𝑓𝑓𝑓
2) Uppvärmning av smältvatten från 0 °C till T2 ∆𝐻𝐻2 = 𝑛𝑛𝑖𝑖𝑖𝑖 𝐶𝐶𝑝𝑝,𝑚𝑚 (𝑇𝑇2 − 273)
3) Kylning av vatten från 30 °C till T2 ∆𝐻𝐻3 = 𝑛𝑛𝑣𝑣𝑣𝑣𝑣𝑣𝑣𝑣𝑣𝑣𝑣𝑣 𝐶𝐶𝑝𝑝,𝑚𝑚 (𝑇𝑇2 − 303)
För ett värmeisolerat system gäller
∆𝐻𝐻 = ∆𝐻𝐻1 + ∆𝐻𝐻2 + ∆𝐻𝐻3 = 0
100 100 1000
· 6010 + ∙ 75.3 ∙ (𝑇𝑇2 − 273) + ∙ 75.3 ∙ (𝑇𝑇2 − 303) = 0
18.01 18.01 18.01
100∙75.3∙273+1000∙75.3∙303−100∙6010
⇒ 𝑇𝑇2 = = 293 K = 20 °C
1100∙75.3
Den totala entropändringen ges av summan från de tre bidragen:
∆𝐻𝐻𝑓𝑓𝑓𝑓𝑓𝑓 𝑇𝑇2 𝑇𝑇2
∆𝑆𝑆 = 𝑛𝑛𝑖𝑖𝑖𝑖 + 𝑛𝑛𝑖𝑖𝑖𝑖 𝐶𝐶𝑝𝑝,𝑚𝑚 ln + 𝑛𝑛𝑣𝑣𝑣𝑣𝑣𝑣𝑣𝑣𝑣𝑣𝑣𝑣 𝐶𝐶𝑝𝑝,𝑚𝑚 ln
273 273 303
100 6010 100 293 1000 293
= ∙ + 75.3 ln + 75.3 ln = 11.5 J K−1
18.01 273 18.01 273 18.01 303

T9
a) ∆S(273) = q/T = ∆H/T = −22.1 JK−1 mol−1
b) Väl reversibel väg med samma begynnelse och sluttillstånd:
(1) Uppvärming av vatten från −10 °C till 0 °C:
𝑇𝑇2
∆𝑆𝑆1 = 𝐶𝐶𝑝𝑝 (𝑙𝑙) ln = 75.3ln(273/263) = 2.81 JK−1 mol−1
𝑇𝑇1
(2) Reversibel frysning: ∆S2 = q/T = ∆H/T = −6024/273 = −22.1 JK−1 mol−1
(3) Kylning av is från 0 °C till −10 °C:
263
∆𝑆𝑆3 = ∫273 𝐶𝐶𝑝𝑝 (𝑠𝑠)𝑑𝑑𝑑𝑑/𝑇𝑇 = 37.7ln(263/273) = −1.41 JK−1 mol−1
∆S = ∆S1 + ∆S2 + ∆S3 = −20.7 JK−1 mol−1
T10
NH3(s) → NH3(l)
∆𝐻𝐻(𝑇𝑇2 ) = ∆𝐻𝐻(𝑇𝑇1 ) + ∆𝐶𝐶𝑝𝑝 (𝑇𝑇2 − 𝑇𝑇1 )
∆Cp,m = Cp,m (l) – Cp,m (s) = 80.8 – 48.6 = 32.2 J K−1mol−1
∆𝐻𝐻𝑓𝑓𝑓𝑓𝑓𝑓 (213) = ∆𝐻𝐻𝑓𝑓𝑓𝑓𝑓𝑓 (195) + ∆𝐶𝐶𝑝𝑝,𝑚𝑚 (213 − 195) = 5650 + 32.2·18 = 6230 J mol−1
𝑇𝑇 ∆𝐻𝐻(𝑇𝑇1 ) 𝑇𝑇
∆𝑆𝑆(𝑇𝑇2 ) = ∆𝑆𝑆(𝑇𝑇1 ) + ∆𝐶𝐶𝑝𝑝 ln 𝑇𝑇2 = 𝑇𝑇1
+ ∆𝐶𝐶𝑝𝑝 ln 𝑇𝑇2
1 1
5650 213
∆𝑆𝑆𝑓𝑓𝑓𝑓𝑓𝑓 (213) = + 32.2 ∙ ln = 31.8 J K mol−1
−1
195 195
∆𝐺𝐺𝑓𝑓𝑓𝑓𝑓𝑓 = ∆𝐻𝐻𝑓𝑓𝑓𝑓𝑓𝑓 − 𝑇𝑇∆𝑆𝑆𝑓𝑓𝑓𝑓𝑓𝑓 = 6230 – 213·31.8 = –548 J mol−1
Smältning av överhettad fast ammoniak är en irreversibel spontan process
T11
Reversibel isoterm process av ideal gas:
𝑉𝑉2 𝑉𝑉2
1 𝑉𝑉2
𝑤𝑤 = − � 𝑝𝑝𝑝𝑝𝑝𝑝 = −𝑛𝑛𝑛𝑛𝑛𝑛 � 𝑑𝑑𝑑𝑑 = −𝑛𝑛𝑛𝑛𝑛𝑛 ln
𝑉𝑉 𝑉𝑉1
𝑉𝑉1 𝑉𝑉1
𝑛𝑛𝑛𝑛𝑛𝑛 5∙8.314∙293
𝑉𝑉2 = = = 0.1201 m3 = 120.1 dm3
𝑝𝑝2 1.013∙105
𝑉𝑉 120.1
⇒ 𝑤𝑤 = −𝑛𝑛𝑛𝑛𝑛𝑛 ln 𝑉𝑉2 = −5 ∙ 8.314 ∙ 293 ∙ ln = −25.3 kJ
1 15
∆U = 0 ⇒ q = −w = −(−25.3) = 25.3 kJ
Arbete avges, värme tillförs systemet

10
T12
� , = 0 𝑤𝑤 = − ∫ 𝑝𝑝𝑝𝑝𝑝𝑝 = −𝑅𝑅𝑅𝑅 ln(𝑉𝑉2 /𝑉𝑉1 ) = −5.70 kJ
�𝑇𝑇 𝑑𝑑𝑑𝑑 + ∫ 𝐶𝐶𝑉𝑉 𝑑𝑑𝑑𝑑
a) ∆𝑈𝑈 = ∫ 𝜋𝜋
=0 =0
∆U = q + w = 0 ⇒ q = −w = 5.70 kJ, T = 298 K
Reversibel process: Δ𝑆𝑆 = ∫ 𝛿𝛿𝛿𝛿/𝑇𝑇 = 𝑞𝑞/𝑇𝑇 = 𝑅𝑅 ln(𝑉𝑉2 /𝑉𝑉1 ) = 19.14 JK−1
b) ∆U = 0, 𝑤𝑤 = − ∫ 𝑝𝑝𝑒𝑒𝑒𝑒 𝑑𝑑𝑑𝑑 = −𝑝𝑝𝑒𝑒𝑒𝑒 (𝑉𝑉2 − 𝑉𝑉1 ) = −2.23 kJ, q = −w = 2.23 kJ, T = 298 K
Irreversibel process men samma begynnelse och sluttillstånd somi (a) ⇒ ∆S = 19.14 JK−1
c) 𝑤𝑤 = − ∫ 𝑝𝑝𝑒𝑒𝑒𝑒 𝑑𝑑𝑑𝑑 = 0, Ingen energi krävs för expansion ⇒ molekylernas inre energi är
oförändrad, dvs ∆U = 0 och q = −w = 0, ∆U = CV(T2 – T1) = 0 ⇒ T1 = T2 (isoterm process)
Irreversibel process men samma begynnelse och sluttillstånd somi (a) ⇒ ∆S = 19.14 JK−1
T13
µ − µ° = RTln(p/p°) = R·298·ln(10/1) = 5.71 kJ mol−1
T14
Grafit → Diamant
∆S = −3.363 J K−1 mol−1
∆H = 1.89 kJ mol−1
⇒ ∆G = ∆H – T∆S = 2.89 kJ mol−1 ⇒ grafit är stabil vid 25 °C och 1 bar
T15
Sα(s) → Sβ(s)
∆H(298) = 340 J mol−1
∆S(298) = 0.9 JK−1 mol−1
⇒ ∆G(298) = ∆H(298) – T∆S(298) = 72 J mol−1 > 0 ⇒ Sα + gasfas vid 25 °C
∆Cp = Cp(β) – Cp(α) = 1.1 JK−1 mol−1
∆𝐻𝐻(373) = ∆𝐻𝐻(298) + ∆𝐶𝐶𝑝𝑝 (373 − 298) = 340 + 1.1·(373 – 298) = 423 J mol−1
𝑇𝑇2
∆𝑆𝑆°(373) = ∆𝑆𝑆°(298) + ∆𝐶𝐶𝑝𝑝 ln = 0.9 + 1.1·ln(373/298) = 1.15 JK−1 mol−1
𝑇𝑇1
⇒ ∆G°(373) = ∆H°(373) – T∆S°(373) = −5 J mol−1 < 0 ⇒ Sβ + gasfas vid 100 °C
T16
∆Vm = Vβ – Vα = M(1/ρβ − 1/ρα) = 1.75·10−6 m3/mol
⇒ dp/dT = ∆Hm/T∆Vm = 1.67·103/305.5·1.75·10−6 = 31.3 bar K−1
T17
Hg(s) ⇌ Hg(l)
Specifika volymen: ∆V = Vl – Vs = 1/13.69 – 1/14.193 = 2.59·10−3 cm3 g−1= 2.59·10−6 m3 kg−1
dp/dT = ∆Hm/T∆Vm ⇒ ∫ 𝑑𝑑𝑑𝑑 = (∆𝐻𝐻𝑚𝑚 /∆𝑉𝑉𝑚𝑚 ) ∫ 𝑑𝑑𝑑𝑑/𝑇𝑇 (∆Vm och ∆Hm antas oberoende av p)
⇒ ln(T2/T1) = (∆Vm/∆Hm)(p2 – p1) ⇒ T2 = 257 K = −16 °C
Skillnaden med experiment beror på att ∆Vm i själva verket varierar något med trycket.
T18
ln(p2/p1) = (−∆H/R)·(1/T2 – 1/T1)
⇒ p2 = 1·exp[−(40.6·103/R)·(1/343 – 1/373)] = 0.32 atm
T19
ln(p2/p1) = (−∆H/R)·(1/T2 – 1/T1)
⇒ p2 = 1·exp[−(40.6·103/R)·(1/393 – 1/373)] = 1.95 atm

11
T20
a) dlnp/dT = ∆H/RT2 ⇒ lnp = −∆H/RT + konstant
Plotta lnp mot 1/T ⇒ Rät linje med lutning = −∆H/R ⇒ ∆Hvap = 53.6 kJ mol−1
b) Räta linjens ekvation: lnp = −6440.66·(1/T) + 19.531
⇒ p = exp[−6440.66/313.2 + 19.531] = 0.356 torr= 0.47 mbar
T21
ln(p2/p1) = (−∆H/R)·(1/T2 – 1/T1) ⇒
a) ln(11/1) = (−27·103/R)·(1/T2 – 1/307.6) ⇒ T2 = 398 K = 125 °C
b) ln(6/1) = (−27·103/R)·(1/T2 – 1/307.6) ⇒ T2 = 370 K = 97 °C
T22
lnp = −∆H/RT + konstant
Plotta lnp mot 1/T ⇒ Svagt krökt linje ⇒ ∆H är svagt T-beroende
Normal kokpunkt Tb då p = 760 mmHg ⇒ Tb = 272.7 K (n-butan) och Tb = 261.4 K (i-butan)
−∆H/R = Lutningen av tangenten vid Tb
⇒ ∆Hvap = 23.5 kJ mol−1 (n-butan) och ∆Hvap = 22.2 kJ mol−1 (i-butan)
T23
b) Molekylerna är opolära och ungefär lika stora
⇒ ideal blandning är en bra approximation
∗ ∗
c) Raoults lag: 𝑝𝑝𝑡𝑡𝑡𝑡𝑡𝑡 = 𝑥𝑥CHCl3 𝑝𝑝CHCl3
+ 𝑥𝑥CCl4 𝑝𝑝CCl4
= 0.5·199.1 + 0.5·114.5 = 156.8 mm Hg
𝑔𝑔
Daltons lag: 𝑥𝑥CHCl3 = 𝑝𝑝CHCl3 /𝑝𝑝𝑡𝑡𝑡𝑡𝑡𝑡 = 0.5·199.1/156.8 = 0.635
𝑔𝑔
𝑥𝑥CCl4 = 𝑝𝑝CCl4 /𝑝𝑝𝑡𝑡𝑡𝑡𝑡𝑡 = 0.5·114.5/156.8 = 0.365

T24
A = tetrafluoretan, B = heptafluorpropan
𝑛𝑛𝐴𝐴 𝑚𝑚 /𝑀𝑀 15/102.03
𝑥𝑥𝐴𝐴 = 𝑛𝑛 +𝑛𝑛
= 𝑚𝑚 /𝑀𝑀 𝐴𝐴+𝑚𝑚𝐴𝐴 /𝑀𝑀 = = 0.417, xB = 1 – xA = 0.583
𝐴𝐴 𝐵𝐵 𝐴𝐴 𝐴𝐴 𝐵𝐵 𝐵𝐵 15/102.03+35/170.03
𝑝𝑝𝐴𝐴 = 𝑥𝑥𝐴𝐴𝑙𝑙 ∙ 𝑝𝑝𝐴𝐴∗ = 0.417⋅5.72 och 𝑝𝑝𝐵𝐵 = 𝑥𝑥𝐵𝐵𝑙𝑙 ∙ 𝑝𝑝𝐵𝐵∗ = 0.583⋅3.90 för en ideal lösning
Minsta trycket som krävs i sprayflaskan är lika med blandningens totala ångtryck
ptot = pA + pB = 0.417⋅5.72 + 0.583⋅3.90 = 4.66 bar
𝑔𝑔 𝑔𝑔
Daltons lag: 𝑝𝑝𝐴𝐴 = 𝑥𝑥𝐴𝐴 ∙ 𝑝𝑝𝑡𝑡𝑡𝑡𝑡𝑡 och 𝑝𝑝𝐵𝐵 = 𝑥𝑥𝐵𝐵 ∙ 𝑝𝑝𝑡𝑡𝑡𝑡𝑡𝑡
𝑔𝑔 𝑔𝑔 𝑔𝑔
⇒ 𝑥𝑥𝐴𝐴 = 𝑝𝑝𝐴𝐴 /𝑝𝑝𝑡𝑡𝑡𝑡𝑡𝑡 = 0.417⋅5.72 /4.66 = 0.51, 𝑥𝑥𝐵𝐵 = 1 − 𝑥𝑥𝐴𝐴 = 0.49
T25
Henrys lag gäller för det upplösta ämnet CH4 = B: xB = pB/KH = 105/59.6·106 = 0.0018
Raoults lag gäller för lösningsmedlet C6H6 = A: 𝑝𝑝𝐴𝐴 = 𝑥𝑥𝐴𝐴 𝑝𝑝𝐴𝐴∗ = (1 − 0.0018)·94.6 = 94.4 mmHg
T26
a) Raoults lag gäller för lösningsmedlet, Henrys lag gäller för det upplösta ämnet
b) Där Raoults lag gäller för EtOH gäller Henrys lag för CHCl3 och vice versa
c) Från Figur fås: KH (1) = dp1/dx1 [x1 = 0] = 640 mmHg (dvs tangenten i pkt x1 = 0)
KH (2) = dp2/dx2 [x2 = 0] = 740 mmHg
d) pi > xipi* ⇒ Positiv avvikelse från Raoults lag. Se kurslitteratur.
e) xA = xB = 0.5 ⇒ p = p1 + p2 = 319 + 100 = 419 mmHg från Figur
𝑔𝑔 𝑔𝑔
Daltons lag: 𝑥𝑥1 = p1/p = 319/419 = 0.76, 𝑥𝑥2 = 1 – 0.76 = 0.24

12
T27
𝑔𝑔
pHe = 𝑥𝑥𝐻𝐻𝐻𝐻 p = 0.96·20.6 = 19.8 bar
𝑝𝑝𝐻𝐻𝐻𝐻 = 𝐾𝐾𝐻𝐻′ 𝑥𝑥𝐻𝐻𝐻𝐻 ⇒ 𝑥𝑥𝐻𝐻𝐻𝐻 = pHe/𝐾𝐾𝐻𝐻′ = 19.8·105/1.52·1010 = 1.30·10−4
V = 1 cm3 ⇒ nw = ρwV/M = 1.0·1/18.01 mol
xHe = nHe/(nHe + nw) ≈ nHe/nw (nw >> nHe för utspädda lösningar)
⇒ nHe = 1.30·10−4/18.01 = 7.2·10−6 mol
mHe = nHeMHe = 7.2·10−6·4.0 = 28.9 µg
Alternativt kan man beräkna KH = 55.5/𝐾𝐾𝐻𝐻′ = 3.65·10−9 mol dm−3 Pa−1
där [He] = KH·pHe = 3.65·10−9·19.8·105 = 7.23·10−3 mol dm−3
mHe = nHE·MHe = 7.23·10−3·1·10−3·4.0 = 28.9·10−6 g = 28.9 µg

T28
Mättad lösning: µS(s) = µS(aq)
Idealt utspädd lösning: µS(aq) = µ° + RTln(c/c°) där c är mättnadskoncentrationen
⇒ ∆G (mon → ort) = µort(s) – µmon(s) = RTln(cort/cmon) = R·298·ln(8.52/10.9) = −610 J mol−1
⇒ Den ortorombiska formen är stabil
T29
A = CS2, B = Sn
Idealt utspädd lösning ⇒ Raoults lag gäller för lösninsgmedlet
⇒ 𝑝𝑝𝐴𝐴 = (1 − 𝑥𝑥𝐵𝐵 )𝑝𝑝𝐴𝐴∗ ⇒ xB = 1 – 113.19/113.86 = 5.88·10−3
xB ≈ nB/nA, nA = mA/MA = 100/76.12 = 1.314 mol
⇒ nB = xBnA = 5.88·10−3·1.314 = 7.73·10−3
⇒ MB = mB/nB = 2/7.73·10−3 = 258.7 g mol−1
n = 258.7/32.066 ≈ 8 ⇒ S8-molekyler
T30
a) Idealt utspädd lösning: Π = RTnB/V
⇒ nB = ΠV/RT = 4000·10·10−6/R∙298 = 1.61·10−5
⇒ MB = mB/nB = 12 420 g mol−1
b) xB ≈ nB/nA = 1.61·10−5/(10/18) = 2.9·10−5
Idealt utspädd lösning ⇒ Raoults lag gäller för lösninsgmedlet
𝑝𝑝𝐴𝐴 /𝑝𝑝𝐴𝐴∗ = 𝑥𝑥𝐴𝐴 = 1 − 𝑥𝑥𝐵𝐵 = 0.999971
⇒ pA = xA𝑝𝑝𝐴𝐴∗ ≈ 31.7 mbar
c) bB = nB/mA = 1.61·10−5/10·10−3 = 1.61·10−3 mol kg−1 Kf = 1.86 K kg mol−1
∆T = KfbB = 1.86·1.61·10−3 = 3 mK

13
T31
Plotta Π/cB mot cB

Π 𝑅𝑅𝑅𝑅
lim =
𝑐𝑐𝐵𝐵 →0 𝑐𝑐𝐵𝐵 𝑀𝑀𝐵𝐵
Extrapolering till cB = 0 ger
𝑅𝑅𝑅𝑅
= 175.0 Pa mg−1cm3 = 175.0 Pa kg−1m3 = 175.0 m2s−2
𝑀𝑀𝐵𝐵
𝑅𝑅𝑅𝑅 𝑅𝑅𝑅𝑅 8.314∙293 kg m2 s−2 mol−1
⇒ 𝑀𝑀𝐵𝐵 = 175.0 = 175.0 = 175.0 m2 s−2
= 13.9 kg mol−1 = 13 900 g mol−1

T32
A = H2O, 𝑎𝑎𝐴𝐴 = 𝑝𝑝𝐴𝐴 /𝑝𝑝𝐴𝐴∗ = 23.0/31.7 = 0.727
VA = MA/ρA = 18·10−3 kg mol−1 / 1000 kg m−3 = 18·10−6 m3 mol−1
⇒ Π = −RTlnaA/VA = −R·298·ln0.727/18·10−6 = 440 bar
T33
Arbetet p∆V tillförs systemet då volymen ∆V passerar membranet
⇒ w = Π∆V = 23·105·18·10−6 = 41 J mol−1
Destillation: w = ∆Hvap(H2O) = 40.7 kJ mol−1 (ca 1000 ggr mer energi)
T34
[HCO− ]
a) Δ𝐺𝐺𝑚𝑚 = 𝑅𝑅𝑅𝑅 ln � [HCO3−]𝑢𝑢𝑢𝑢� + (−1) ∙ 𝐹𝐹 ∙ (𝜙𝜙𝑢𝑢𝑢𝑢 − 𝜙𝜙𝑖𝑖𝑖𝑖 )
3 𝑖𝑖𝑖𝑖
28
= 8.314 · 310 ∙ ln �10� − 96485 ∙ �0 − (−60)� ∙ 10−3 −3140 J
10 −3
b) Δ𝐺𝐺𝑚𝑚 = 8.314 · 310 ∙ ln �28� − 96485 ∙ (−60 − 0) ∙ 10 = 3140 J
c) Vätekarbonat flödar spontant ut ur cellen mot sin koncentrationsgradient.
Elektrisk potentialskillnad driver processen.
T35
3Na+(in) + 2K+(ut) → 3Na+(ut) + 2K+(in)
𝑢𝑢𝑢𝑢 𝑖𝑖𝑖𝑖 𝑖𝑖𝑖𝑖 𝑢𝑢𝑢𝑢
Δ𝐺𝐺𝑟𝑟 = 3Δ𝜇𝜇𝑁𝑁𝑁𝑁+ + 2Δ𝜇𝜇𝐾𝐾+ + 𝑞𝑞Δ𝜙𝜙 = 3𝑅𝑅𝑅𝑅 ln�𝑎𝑎𝑁𝑁𝑁𝑁 + /𝑎𝑎𝑁𝑁𝑁𝑁 + � + 2𝑅𝑅𝑅𝑅 ln�𝑎𝑎𝐾𝐾 + /𝑎𝑎𝐾𝐾 + � + 𝐹𝐹(𝜙𝜙𝑢𝑢𝑢𝑢 − 𝜙𝜙𝑖𝑖𝑖𝑖 )

Δ𝐺𝐺𝑟𝑟 = 3𝑅𝑅 · 310 ln(140/10) + 2𝑅𝑅 · 310 ln(100/5) + 𝐹𝐹 · 70 · 10−3 = 42.6 kJ mol−1

14