Professional Documents
Culture Documents
se
presenterar
SUPERMINNETS
HEMLIGHETER
- En handbok i GMS-metoden
Representationsprocessen ............................................................................... 39
Perceptionsprocessen ...................................................................................... 39
Tankeprocessen ............................................................................................... 40
Intellekt ............................................................................................................ 41
Föreställningsförmåga .................................................................................... 41
Meningsfull memorering .................................................................................... 42
Elektriskt minne .................................................................................................. 43
Det elektriska minnets tillfälliga egenskaper .................................................. 44
Holografi ......................................................................................................... 44
Stationära vågor .............................................................................................. 44
Hologram ......................................................................................................... 45
Spatial frekvens................................................................................................ 45
Visuell analys ................................................................................................... 46
Återkoppling .................................................................................................... 47
Resonans .......................................................................................................... 48
Det spatiala frekvensfiltret .............................................................................. 49
Riktad selektivitet ............................................................................................. 49
Aktivitet hos vilande nervceller ....................................................................... 51
Aktivitet hos nervceller i arbete ....................................................................... 51
Synapser........................................................................................................... 52
Schema för uppkomst av elektrisk koppling .................................................... 52
Slutsatser ......................................................................................................... 54
Reflexminne........................................................................................................ 55
Reflexkopplingars tidsegenskaper ................................................................... 55
Skillnader mellan reflex- och elektriska kopplingar........................................ 56
Återskapande visualisering ................................................................................. 57
1990 inledde han, tillsammans med en grupp forskare, det V.A. Kozarenko
rigorösa arbetet som 15 år senare resulterade i hans
mästerverk – GMS (Giordano Memorization System).
Resultatet har blivit ett enhetligt system för effektivast möjlig memorering av alla
olika typer av information. Ja, allt vi kan tänkas vilja komma ihåg – allt ifrån namn,
ansikten, telefonnummer, datum och årtal, till memorering av hela faktaböcker, tabeller,
komplicerade texter och nya språk.
Den här boken är upphovsrättsskyddad 2009 med samtliga rättigheter reserverade. Det
är olagligt att kopiera, distribuera eller skapa nya verk baserade på den här boken, i sin
helhet eller i delar. Det är likaså olagligt att bidra till att kopiera, distribuera eller skapa
nya verk baserade på den här boken.
Om du önskar använda det här materialet i syften utöver vad som tillåts för rimligt
användande, vänligen kontakta oss. Vi licensierar material för användande vid
instruktion, träning, utbildning och för kommersiella företag.
Användarvillkor - Överenskommelse
Det här är en legalt bindande överenskommelse mellan läsaren och Mind Academy.
Om du inte samtycker med något av användarvillkoren, läs inte den här boken.
Den här boken innehåller idéer, åsikter, tips och tekniker för ökning av
prestationsförmågan vid inlärning. Författaren och förlaget avser att tillhandahålla
nyttigt och användbart material rörande ämnena som tas upp i denna bok. Författaren
och förlaget tillhandahåller inte medicinsk, hälsomässig eller någon annan form av
professionell personlig rådgivning. Du bör söka råd hos din doktor, hälsoexpert eller
annan relevant kompetent expert innan du provar eller använder informationen i den här
boken.
Det är under ditt ansvar att upprätthålla alla legala, reglerande, företagsmässiga och
övrigt tillämpliga krav under användandet (eller försök till användande) av någon del av
materialet i denna bok. Dessa kan vara krav relevanta för dina kvalifikationer, aktiviteter
du deltar i eller utrustning du använder.
Du samtycker till att inte hålla, eller försöka hålla författaren, förlaget eller deras
representanter ansvariga för någon förlust, fordran, krav, skada eller kostnader
(inklusive legala avgifter) överhuvudtaget i samband med köpet, användandet,
missbrukandet eller oförmåga att använda detta material. Du håller också författaren och
förlaget utan ansvar från andras handlingar påverkade av din verksamhet. Detta
inkluderar fall där författaren eller förlaget utelämnat information eller inkluderat
felaktig information.
Under mina år som lärare i olika former av vuxenutbildning, har alltid fascinationen
för inhämtandet av ny kunskap, varit det som drivit mig.
Men vad är egentligen grunden för att lära sig något nytt? All inlärning, oavsett som
det är faktakunskap eller en praktisk färdighet som att laga mat eller att spela ett
musikinstrument, bygger på vårt minne.
Jag hade aldrig tidigare tränat mitt minne när jag i november 2009 hittade GMS-
metoden. Framför mig hade jag ett komplett system, baserat på kunskap om hur vår
hjärna verkligen fungerar, som sa sig kunna lära ut effektivast memorering av all möjlig
typ av information, inklusive livstidslagring i minnet av hela böcker! 60 lektioner var
vad som påstods finnas mellan mig och ett äkta Superminne. En sådan utmaning kunde
jag inte annat än anta.
Fem månader senare står jag där under Cambridge Memory Championships och inser
knappt vad jag just gjort. Jag har precis tagit ett nytt svenskt rekord i att memorera
siffror. 128 stycken kom jag ihåg efter att bara ha tittat igenom dem en gång under 5
minuter. Vad är det här!? Jag hade ju inte ens särskilt bra betyg när jag gick i skolan!
Efter dessa 60 omvälvande lektioner som kom att förändra mitt liv, vill jag bara
påpeka: Nej, det här är inget magiskt piller. GMS-utbildningen är däremot en komplett
skolning, som en gång för alla, visar att ett Superminne är något alla kan utveckla.
Att bemästra en seriös färdighet tar tid, kräver ansträngning och en grundlig studieplan
med en coach. Därför har vi inga tidsbegränsningar när det kommer till att hjälpa dig! Vi
lär ut och arbetar med dig tills du når resultatet – ett riktigt Superminne. Man kan inte
lära sig cykla genom bara teoretiska kunskaper utan riktig träning. På samma sätt räcker
det inte att läsa informationen i den här boken och därmed plötsligt maximera sin
minnesförmåga direkt.
Den här boken är utformad till att hjälpa Mind Academy’s studenter att förstå hur
minnet och vårt memoreringssystem fungerar, samt att ge intresserade detaljerad
information om hur GMS-metoden är upplagd. Handboken innehåller systemets
teoretiska grund. Vänligen notera att vissa aspekter av informationen endast tas upp
delvis, eftersom full förståelse fordrar en kombination av avancerad teknisk genomgång
och praktisk erfarenhet. Fullständiga förklaringar och komplett träning finns tillgängliga
i Mind Academy’s GMS-utbildning online.
Något liknande har aldrig tidigare funnits i Sverige, vilket gör mig extra glad över att
få presentera den fullständiga GMS-metoden på svenska. Oavsett om du är student som
vill ha högsta betyg och drastiskt minska studietiden, eller om du bara är trött på att
aldrig minnas vad du läst, hört eller sett, så är ett Superminne något som alla behöver!
Varma hälsningar,
Mattias Ribbing
- utbildningsansvarig vid Mind Academy och tävlande i Svenska Minneslandslaget, med
flera officiella minnesrekord i bagaget.
Med ’enkelhet’ menas att metoderna är rättframma och enkla att bemästra med hänsyn
till förståelsen av principerna för dess användande. Med ’universalitet’ menas att
systemet kan användas till att memorera i stort sett all möjlig typ av information.
Slutligen garanterar aspekten av ’effektivitet’ att utövaren får full kontroll över både
memoreringsprocessen och den fortsatta lagringen av informationen i hjärnan.
De flesta människor förstår inte att mnemotekniker bara är en liten del av vad som
behövs för att verkligen kunna memorera effektivt. De viktiga delarna är: Att skapa en
förmåga till memorering genom metodiskt bemästrande av varje enskild teknik; Och att
utföra mentala teknikövningar för utvecklande av visuellt tänkande och ökande av
koncentration; och uppnå noggrann kontroll över föda, vilket inte bara inverkar på
hjärnans förmåga att arbeta, utan även en persons övergripande hälsa.
Det vi har memorerat tycks bara ta upp plats i hjärnan när vi faktiskt erinrar oss det.
Med andra ord, så länge vi inte tänker på informationen, finns den inte.
Utmattningen som kan komma i samband med mentala övningar beror inte på ett
överlastat minne utan snarare på den generella trötthet kroppen känner naturligt efter all
handling som kräver en viss mängd energi och ansträngning.
Vetenskaplig validitet
Utan kunskap om hur information fixeras (lagras i hjärnan), är det inte möjligt att
skapa ett effektivt system för memorering. En beskrivning av minnets mekanismer
tillhandahålls i GMS. Två mekanismer av hjärnans fixering av information tas upp,
nämligen ’elektriskt minne’ och ’reflexminne’.
En förståelse av mekaniken bakom skriven och talad information beskrivs och ett
enkelt schema för återskapande av bilder i hjärnan bifogas.
Visuellt (figurativt) tänkande tros ligga till grunden för mänskliga mentala processer.
Faktiskt tal ses som ett medel för kommunikation med målet att uttrycka information,
som sedan blir till intryck för en annan hjärna. Att tänka i tal (inre röst) är inte att
rekommendera eftersom automatiskt konstruerande av prat ofta innehåller falska
mellanlänkar som leder till felaktiga slutsatser. Att tänka i tal är långsamt och försvårar
memorering.
Filosofiska aspekter
Ordet ’logik’ granskas specifikt. Varje koppling vi gör, antingen automatiskt
konstruerad i hjärnan eller medvetet skapad, ses som logisk.
Memoreringssystem
Olika memoreringstekniker systematiseras och förenas. Varje typ av information
memoreras med en kombination av ett begränsat antal tekniker. Ytterligare metoder och
memoreringstekniker byggs ut ifrån dessa grundtekniker.
Begreppet ’association’ introduceras som en grupp bilder som används för kodning av
information. I GMS skiljer sig begreppet ’associera’ från begreppet ’koppla samman
bilder’.
1. Figurkoder används brett som medel för snabbmemorering. Systemet för kodning
av siffror till bilder baseras på följande alfanumeriska kod:
1–N
2 – THZ
3–B
4 –WVK
5 – FR
6 – JPX
7 – SD
8 – GQL
9–C
0–M
Figurkoder för två- och tresiffriga tal tillhandahålls i en referensbok.
2. Skapa koder av kreativa FRASER, MENINGAR och HISTORIER för att bistå
memoreringsprocessen. Dessa tekniker används inte i GMS. GMS-metoden använder
heller inte någon manipulering av känslor som teknik, utan håller ståndpunkten att
känslor inte har något med memorering att göra utan bara försvårar
memoreringsprocessen.
För att bygga ett system av stödbilder används en kombination av tio olika tekniker för
memorering av sekvenser.
Faktiska texter memoreras inte utantill i fullständig detalj, men mycket likt
originaltexten med rätt ordning på stycken och med all exakt information. Texter
memoreras enligt en ’från-helhet-till-skilda-delar”-princip. Ju mer exakt data en text
© 2011 Mind Academy
11
Alla rättigheter reserverade. www.MindAcademy.se
Superminnets Hemligheter – En handbok i GMS-metoden
innehåller, desto mer exakt kan den memoreras. De enklaste texterna att memoreras är
de som hör till icke-tekniska områden.
Sätt att få information att kommas ihåg på reflexnivå planläggs, förklaras och
verifieras. Dessa metoder måste användas för att memorera främmande ord, nya alfabet
och figurkoder. Systemet tillhandahåller utövaren med en metod att kontrollera
framstegen och bedöma reflexmemoreringsförmågan.
En standard för Mind Academy’s elever i att memorera introduceras: 6 sekunder för
memorering av ett element. Detta ger möjlighet till att beräkna en uppskattad tid för
memorering av olika typer av information. Därav behöver en GMS-utövare 24 sekunder
för att memorera ett telefonnummer.
Vanligen raderas memorerad data automatiskt efter en viss tid. Tack vare en speciell
teknik för fixering av information som vi delger, kan man reglera tiden för hur länge
informationen ska lagras i hjärnan, från 1 timme till livstid.
Valmöjligheten finns också att skriva över informationen i hjärnan (t.ex. byta ut
telefonnummer eller förändringar i tidtabeller).
Information som utvecklats till reflexnivå kräver ingen repetition utan behålls livet ut.
Vi undersäker även en metod för att spara en mängd fraser i hjärnan (även på
främmande språk) och få dem till automatisk reflexanvändning. Denna metod bygger på
visualiserade bilder och tar en viss tid att memorera och befästa.
På samma gång bör ett system av stödbilder utvecklas samt ett system för figurkoder
för de vanligast påträffade elementen (två- och tresiffriga tal, månader, dagar, veckor,
vanliga namn och platser).
Olika tekniker för olika typer av information (telefonnummer, datum, för- och
efternamn, termer med förklaringar, främmande ord m.m.) studeras också. Även om all
memorering bygger på samma principer har memorering av varje bestämd typ av
information sina egenheter.
Under dessa begynnande stadier bör studenten använda sin fritid att öva upp
teknikerna i vardagslivet – på gatan, i affären, på jobbet eller i skolan.
Nästa steg är ett specialiceringsstadium. Du kan välja ut en viss typ av information och
fokusera träningen kring denna. Du behöver göra speciella övningar beroende på utvald
typ av data och dess mängd.
Det sista steget rör implementerandet av GMS till att komma ihåg krånglig
information, som t.ex. en summering av en bok, det grundkoncepten i en manual,
rapport eller föreläsning. Med avseende till detta blir GMS alltmer en fråga om retorik
Vad är GMS?
GMS baseras på mnemoteknik. Mnemoteknik betyder memoreringsteknik. Det
härstammar från det grekiska ordet ’mnemonikon’ – konsten att memorera. Det antas att
Pythagoras från Samos uppfann ordet på sexhundratalet f.Kr.
Memoreringskonsten kallas ’mnemonikon’ efter minnets grekiska gudinna
Mnemosine, de nio musornas moder.
Det tidigast kvarvarande verket om mnemoteknik kommer från 86-82 f.Kr. och
tillskrivs Cicero och Quantilian (se ”Klassisk mnemoteknik”).
I GMS definieras mnemoteknik och på ett sätt som reflekterar modern mnemoteknik
mer precist.
Mnemoteknik – ett system av inre skapande som ger förmågan att konsekutivt lagra
information i hjärnan, genom att omvandla information till en kombination av
visualiserade bilder.
Att bemästra GMS är som att bemästra en instrumentbaserad förmåga. Att lära sig
använda GMS kan liknas vid att lära sig köra bil. Naturligtvis behöver man träna och
göra övningar för att utveckla alla typer av förmågor. Det är omöjligt att bemästra GMS
utan att göra övningar. Efter att en förmåga har uppnåtts, kan en person välja att
använda den eller inte. Informationen memoreras inte av sig självt. För att memorera
något behöver man använda den utvecklade minnesförmågan och öva sekvensen av
mentala procedurer som leder till fixering av information i hjärnan.
Memoreringen kan jämföras med att kopiera filer till olika mappar på en dator.
Fortfarande är volymen av varje ”minnesmapp” avgränsad – från ett till tio
telefonnummer t.ex. Den memorerade informationen kan återskapas direkt, baklänges
och i slumpmässig ordning utan att återkalla all information som finns i hjärnan.
Psykologer brukade jämföra en människas minne med minnet för datorer. Nu har de
dragit tillbaka den åsikten. Tillverkare av moderna datorer och mjukvara hittar ofta nya
idéer för bättre teknik i neurofysiologiska studier. Resultatet blir att datorer blir mer och
mer intelligenta. Den välkända textigenkänningsmjukvaran Fine Reader är ett slående
exempel för denna process. Programvaran fungerar med människoliknande system av
principer för visuell analys, som är inskrivna i programmet.
Det kan förutspås att inom en snar framtid kommer neuroprogram att skapas, vilka
efterliknar människans associativa minne, som kommer att innehålla ett obegränsat
minne och t.o.m. förmågan att tänka. Vår tankeförmåga är möjlig eftersom de
associativa minnesprocesserna är grunden för hur vår hjärna fungerar.
GMS kommer att avsevärt öka din förmåga till att studera nya ämnen, öka din förmåga
att behålla kunskapen och ge dig möjligheten att hänga med i den tekniska utvecklingen.
GMS är förmågan att ackumulera stora mängder exakt information i hjärnan. GMS
sparar tid under memoreringen eftersom processen är fullt kontrollerad. GMS lagrar
memorerad data i minnet – du behöver inte memorera om något du tidigare memorerat.
GMS innebär intensiv träning av din koncentration och ditt tänkande. GMS ger dess
studenter en riktig chans att bemästra olika branscher samtidigt och potentialen att bli ett
sant proffs inom sitt specifika yrkesområde. GMS ger dig möjligheten att använda
informationen närhelst du behöver den att stå till din tjänst. Du kan använda teknikerna
vi ger dig att förbättra ditt liv. Faktum: Man kan bara använda kunskap som finns i ens
eget huvud, eller hur? Föreställ dig fördelen gentemot marknaden och fördelen gentemot
och över andra… GMS är en avancerad form av gymnastik för hjärnan, som man direkt
kan använda resultaten av i vardagen. För hjärnan behöver stimuleras och tränas för att
den inte ska bli sämre och förtvina, eller hur? GMS ger dig chansen att höja ribban och
försäkra dig om att dina kvalifikationer är ett snäpp över andras.
Sherlock Holmes, känd för sitt skarpa intellekt, älskade att upprepa frasen: ”Den mest
perfekta hjärnan i världen rostar när den inte har något att göra.”
Föreställ dig att du har en bok framför dig med massvis av information skriven på dess
sidor. Den genomsnittlige personens åsikt är att det är omöjligt att memorera allt i den:
referenser, tabeller, svåra textutdrag, namn, kronologiska tabeller, listor med geografiska
namn, termer och koncept. Föreställ dig nu att du håller boken i din hand och en man
står framför dig. Han insisterar på att han kan läsa upp hela bokens innehåll, utan ett
enda misstag och samtidigt bevara den rätta ordningen på informationen i boken. Och
då, faktiskt, mitt framför ögonen på dig läser han, en GMS-användare, upp allting
korrekt. Du följer med och hittar inte ett enda misstag; numerisk data i boken läses upp
exakt på tusendelen. Först tror du att den här mannen måste ha haft flera år på sig att
memorera boken. Det slår dig också att den här mängden information verkar totalt
omöjlig att memorera ord för ord. Det är inte poesi. En stund senare, när GMS-
användaren läser upp bokens innehåll baklänges (bokstavligt talat berättar allt i omvänd
ordning), så kommer du troligen till slutsatsen att mannen har ett superminne. Orden
’fotografiskt minne’ dyker upp i tankarna. Du undrar hur det är att se det faktiska
innehållet på varje sida i huvudet.
Dock så misstänker du fortfarande att mannen har spenderat flera år att förbereda
tricket, år av oändliga studier och upprepning av samma information. Hursomhelst, när
mannen sedan ber dig skriva ner 200 slumpmässiga siffror på ett papper, för att visa att
han kan memorera dem här och nu? Och han gör det. GMS-användaren memorerar alla
200 inom loppet av 5-10 minuter, och sedan återberättar han dem både framlänges och
baklänges… och sedan i kolumner… Vid det här laget börjar dina misstankar försvinna
– och du är säker på att mannen framför dig har ett superminne.
Det är viktigt att notera att en GMS-användare inte ser sidor med text eller siffror i sin
föreställning som med ett så kallat ”fotografiskt minne”. Det är mycket enklare än så.
Låt oss titta in i hans huvud och se hur informationen är lagrad.
Nu föreställer hans sig en stor bild av handtaget, förstorar det och en nu bild dyker upp
i huvudet – en buss, ännu en stödbild. GMS-användaren tittar på bussen och ser följande
bilder: ett schema på en framlykta, Napoleons upprätta hatt på ett fönster, ett färg-set på
ratten, en hantel på ett säte och en trave böcker. Sen ser GMS-användaren en monitor på
bussens tak.
Undertiden han föreställer sig bilderna säger han högt, ”schemat för måndag –
matematik, historia, teckning, idrott och litteratur.”
Härnäst flyttas hans uppmärksamhet till högtalaren. Han ser en lemur med en burk i
munnen, bruna cowboyboots, rökelse och elexir. Han säger högt: ”1938 invaderade
Indien Timur och invaderade staden Delhi.”
På volymknappen ser han bilden av en våg, den amerikanska flaggan och en släde.
Han använder bilderna för att komma ihåg följande årtal: 1787 – Året då den
amerikanska konstitutionen antogs.”
GMS-användaren kommer ihåg all information i rätt ordning genom att läsa av
bilderna från vänster till höger. Att återskapa informationen baklänges behöver han bara
läsa från höger till vänster.
Den här processen av att återkalla information från hjärnan kan starkt liknas vid att
titta på bilder på en datorskärm. Genom ett knapptryck kan du snabbt titta igenom
bilderna. Men du kan också fixera uppmärksamheten på en specifik bild och studera den
mer noggrant.
Alla bilder som en GMS-användare ser, är inte så enkla. Här följer några exempel på
ganska besynnerliga bildkombinationer: rullskridskor på en högtalare, en munk på en
sko med ett par kompasser, en graf och en fiol.
”Varför alla dessa krångligheter och absurditeter?” kanske du frågar dig. ”Kan man
inte bara komma ihåg telefonnumren på ett vanligt sätt?” Minnesteori och praktisk
erfarenhet visar att oftast så går det inte. Hjärnan kommer inte ihåg rent numeriska
kombinationer. Du kanske inte har upptäckt det eftersom du aldrig behövt upptäcka det.
Om du inte tror på det, skriv bara ner 100 siffror på ett papper och försök memorera dem
allihopa inom en överskådlig tid.
Som du kommer att se vidare hjälper har GMS en hel uppsättning övriga positiva
fördelar som att göra det möjligt att komma ihåg stora mängder information.
T.ex: När du har memorerat 200 telefonnummer och enkelt kan återskapa dem
framlänges och baklänges, kan du genast komma ihåg ett nummer genom ett namn och
ett namn genom ett nummer. Du kan också besvara följande fråga: ”Vilka
telefonnummer innehåller siffran 25?” Om du följer och genomför GMS-lektionerna
korrekt kommer ditt minne direkt plocka fram all information som innehåller 25.
Det här kan verka omöjligt, men det är ett bevisat faktum. Det här är också ett
naturligt resultat av hjärnans holografiska principer.
Att se information i hjärnan är som att titta i ett album. Återkallande av minnen är som
en ”bildberättelse” – en känd uppgift från skolan. Den enda skillnaden är att
minnesbilder lagrar den nödvändiga informationen väldigt exakt.
Kommer en stor mängd visualiserade bilder överbelasta minnet? Svaret är enkel: nej.
En kombination existerar inte i hjärnan så länge du inte återkallar den. Bilder
uppkommer endast när de återskapas. Det här är det konstnärliga sättet som vår hjärna
arbetar på.
Folk som säger att det finns en fara i överbelastning av minnet har absolut fel. Minnet
är praktiskt taget omöjligt att överbelasta eftersom siffror, bilder och ord faktiskt inte
memoreras av hjärnan. Det här verkar paradoxalt, men sanningen är att det är ganska
enkelt. Senare kapitel kommer att hjälpa dig förstå det mänskliga minnets enkla, och
paradoxala, mekanismer.
Mångfald av mnemotekniker
Nuförtiden kan ett flertal grenar av mnemotekniker urskiljas. Böcker om
minnesträning tenderar att blanda ihop dessa olika och ofta inkompatibla genar av
mnemoteknik. Resultatet blir en salig röra, en blandning av memoreringstekniker som
en oförberedd läsare har svårt att sätta samman till ett enhetligt system.
• Populära mnemotekniker
• Klassiska mnemotekniker
• Pedagogiska mnemotekniker
• Mnemotekniker för cirkus
• Mnemotekniker för tävlig
• Moderna mnemotekniker
Populära mnemotekniker
Denna gren av mnemoteknik innehåller minnestekniker som är så vanliga att många
människor inte ens lägger märke till dem. Det är tekniker som lärs ut i skolor och på
dagis, och som i många fall rekommenderas av lärare och professorer. Under en livstid
utvecklar folk normalt sin egen metod för vanlig memorering. Mnemoteknik är väldigt
gammalt och många metoder och tekniker är bokstavligt talat inbäddade hos oss sedan
väldigt tidig ålder.
Den mänskliga hjärnan kan inte memorera numerisk data. Det är därför som alla
försöker uppfinna sin egen teknik för att memorera telefonnummer. Emellertid är dessa
tekniker oftast väldigt lika. Främmande ord och terminologi koms ofta ihåg av dess
klang. Ofta använder vi undermedvetet en metod för att sammankoppla information till
annan information eller att hitta mönster hos nya element.
mnemotekniker.
Klassiska mnemotekniker
Klassiska mnemotekniker är den tidigaste gren av mnemoteknik som upptäckts. De
tros ha existerat i antika Egypten. Maya-stammar förmodas ha lärt sina barn att använda
mnemoteknik – ett system av inre bokstäver. Dock finns det inga dokument som bevisar
detta. Det första kända verket om mnemoteknik dateras till 86 f.Kr. Detta årtal ses som
födelseåret för klassisk mnemoteknik.
Klassisk mnemoteknik dök upp som en del av retorikkonsten och användes som hjälp
för att komma ihåg ordningen på långa tal. Klassisk mnemoteknik bestod av ett visst
antal tekniker, där minnets mekanismer förstods intuitivt, men korrekt. På den tiden var
det omöjligt att förklara principerna för minnets fungerande på grund av begränsad
vetenskaplig kunskap.
Cicero-metoden är ett perfekt exempel på klassisk mnemoteknik: att välja ett objekt på
en gata eller i en bekant omgivning och använda det som ”hylla” för den memorerade
informationen. Andra exempel på Ciceros koncept används fortfarande. Redan i den
klassiska mnemotekniken memorerades information genom att omvandla den till bilder.
Själva bilderna bestod av två grupper: en som hjälpte till med fixering av en bildsekvens
och en som kodade själva informationen. Man insåg redan då att bilder både kan
memoreras och raderas.
Klassisk mnemoteknik bröt tids nog upp till två grenar. Vissa (Cicero) kunde
memorera perfekt med figurkoder. Andra (Quantilian) rekommenderade inte att använda
figurkoder till detta. Enligt historiker var personer som förkastade klassiska
mnemotekniker sådana som hade svårigheter med visuellt tänkande. De kunde inte
föreställa sig visualiserade bilder och förändra dem i fantasin. På grund av psykologiska
begränsningar avfärdades klassisk mnemoteknik av dessa personer. De tvingades skapa
egna alternativa minnessystem som var mindre beroende av just visuellt tänkande.
Redan i Quantilians verk kan vi se tidiga frön till pedagogisk mnemoteknik, för de som
hade svårigheter med visuellt tänkande. Dock så utvecklades inte pedagogisk
mnemoteknik förrän på 1500-talet.
Pedagogisk mnemoteknik
Petrus Ramus kan betraktas som grundaren av pedagogisk mnemoteknik. Under 1500-
talet i England på universitetet i Cambridge lärdes både klassisk (Giordano Bruno) och
pedagogisk (P. Ramus) mnemoteknik ut. Det råkade bara bli så att pedagogisk
mnemoteknik, som inte baserades på visuellt tänkande, accepterades hos en större grupp
studenter. Av ännu större betydelse, är att de inte försökte bibehålla samma höga
standard som hos den klassiska mnemotekniken. Enkelt förklarat vägrade man inom
pedagogisk mnemoteknik att använda visualiserade bilder för memorering, vilket ledde
till minskad effektivitet och lägre akademisk standard. Inom pedagogisk mnemoteknik
behövde studenter inte längre memorera långa tabeller. Pedagogisk mnemoteknik lägger
tyngdpunkten på den naturliga memorering som sker vid intensiv regelbunden repetition
av studiematerialet. T.ex: Repeterad läsning av samma text, repeterat uttal av text, direkt
avskrivning av text från böcker, kopiering av illustrationer från böcker att närma sig
studier som en lek och skapa en stor mängd stödmaterial.
© 2011 Mind Academy
20
Alla rättigheter reserverade. www.MindAcademy.se
Superminnets Hemligheter – En handbok i GMS-metoden
Kom ihåg att mnemoteknikanvändare på cirkus först och främst är cirkusartister, där
fusk, alltså trick och illusion ses som standard.
Mnemoteknik för sport har sina utmärkande drag. Först, varje deltagare specialiserar
sig i någon särskild typ av information. Vissa siktar på att slå rekord i att memorera
siffror; andra specialiserar sig i att memorera kortlekar; vissa tränar sig i att memorera
talade siffror.
Du kommer inte att överraska någon med din förmåga att memorera saker vid sådana
tävlingar. För att delta behöver du gå igenom uttagningar där du måste bevisa din
memoreringsförmåga innan du får tävla.
Den svåraste aspekten av tävlingar är oftast att memorera talade siffror. Detta
innefattar utmaningen för mnemoteknikanvändaren att bara höra siffran som ska
memoreras en gång i en sekund.
© 2011 Mind Academy
21
Alla rättigheter reserverade. www.MindAcademy.se
Superminnets Hemligheter – En handbok i GMS-metoden
I mnemoteknik för tävling, som vid all typ av tävling, strävar deltagarna efter bästa
möjliga resultat. De viktiga kriterierna vid minnestävlingar är memoreringshastighet och
mängden memorerad data vid ett tillfälle.
GMS är skräddarsytt för att memorera EXAKT information – information som man
inte är i närheten av att komma ihåg i sin ursprungliga form, information som folk
konstant undviker att memorera. GMS handlar om att memorera omemorerbar
information.
Nedan följer en lista för huvudprinciperna i GMS, aspekter som gör det så annorlunda
från andra memoreringssystem.
Den huvudsakliga tankeoperationen som leder till effektiv memorering definieras som
sammankoppling av bilder.
Konceptet för ett ”system för inre hjärnstimulering” introduceras. Det är ett system av
tidigare memorerade bilder som – från ett neurofysiologiskt perspektiv – utgör spatiala
frekvensfilter. Skapade associationer länkas till dessa. Med deras hjälp skannas
informationen i hjärnan av, samtidigt som tidigare sammanställda bildkombinationer
läses av/repeteras.
Ett koncept för ’Memoreringsförmåga’ introduceras, för vilket ett datorbaserat test är
framtaget som utvecklar just memoreringsförmågan. Specifika normer introduceras för
dem som studerar memoreringstekniker med hjälp av GMS.
Konceptet för ’fonetiska figurkoder’ introduceras, som används för att snabbt
memorera ord på främmande språk.
En ’logisk länk’ definieras som all skapad koppling mellan visualiserade bilder.
Koncept för ’kanaler för visualiserat återskapande’ introduceras. Ett schema för
visualiserat återskapande tillhandahålls.
Studenter gör ofta fusklappar innan prov. GMS gör det möjligt att memorera dessa
fusklappar. Du kan nu kopiera svaret från ditt eget minne under provet, vilket är mycket
säkrare. Om du vill kan informationen lagras i ditt minne på livstid. Det här kan vara
nödvändigt om du vill bli en verklig specialist inom ditt område. Notera också att det här
inte alls är att fuska. Om du har det i huvudet så kan du det. Det är precis vad lärare
försöker uppnå.
GMS reducerar den nödvändiga tiden av förberedelse inför ett prov drastiskt. Om du
använder GMS under terminens gång, kommer du knappt att behöva förbereda dig inför
prov överhuvudtaget. Du kommer helt enkelt ihåg innehållet i dina böcker. (Det
rekommenderas att du memorerar i små mängder kontinuerligt under hela skolåret.)
Lärare
Glöm inte att mnemoteknik först kom till som en del av retorikkonsten.
Memoreringsteknikerna som används för att bibehålla en viss ordning på
utbildningsmaterial, är de enklaste i systemet. Vad ger det för effekt på studenterna när
en professor behöver referera till sina anteckningar? Hur ska han kunna lära ut om han
inte kan materialet själv? Och hur kan då eleverna förväntas kunna materialet?
Förutom det, så behöver man bara memorera utbildningsmaterialet en enda gång – och
man behöver aldrig spendera tid på att förbereda en lektion eller föreläsning igen.
Undertiden dina kollegor läser igenom sina föredrag igen för miljonte gången, kan du
unna dig en trevlig pratstund över en kopp kaffe.
I vardagen
Alla måste vi memorera en viss mängd exakt data. Vi är vana vid att skriva ner sådan
information i anteckningsblock. Lär dig att istället lagra nödvändig information direkt i
hjärnan. Resultatet är att man blir oberoende av såväl mobiltelefonbatterier som
anteckningsböcker. Man kan inte längre förlora information. Den kan inte stjälas, ingen
kommer att slå på ens dator och använda ens bankkonton. Man behöver lite längre rota
fram ett anteckningsblock (som man oftast inte har med sig just när man behöver det)
för att få fram den information man behöver.
Försök att använda minnet varje dag. Att komma ihåg allt du behöver är både
behändigt och inte svårt alls! En bonus är att man dessutom lagrar information i hjärnan
mycket fortare än i ett anteckningsblock.
För självstudier
Föreställ dig att du just läst boken ”300 tekniker för att bli framgångsrik”. Inom ett par
veckor kanske bara fem av dessa tekniker finns kvar i ditt minne. Inom en månad
behöver du läsa boken igen. Efter ett år kommer du känna som om du läste boken för
första gången igen.
Man kan inte använda information som inte finns i ens huvud. Man behöver memorera
de grundläggande koncepten ur en bok för att kunna använda sig av dessa. Då finns en
summering av boken i huvudet och informationen är tillgänglig dygnet runt. Förövrigt,
om man memorerar information med GMS-metoden etsas den in i hjärnan.
Informationen blir automatiskt en del av en själv och ens sätt att betrakta omvärlden.
Och sättet man betraktar om världen på, är också grunden för ens handlingar. Beteendet
förändras enligt memorerad data.
Om man beslutar sig för att studera programmering kan man göra det på flera sätt.
Man kan lära sig programmering genom att använda en manual. Man kan studera
materialet i om och om igen i åratal, så grundläggande kommandon memoreras
spontant. Man kan också spendera ett par veckor med att memorera ett programspråk
och samtidigt skriva ett program direkt – utan fusklappar – som en professionell
programmerare skulle göra.
Talare
En offentlig talare måste helt enkelt kunna GMS. Talarkonsten tycks meningslös utan
sådan kunskap. Professionella talare, som t.ex. föredragshållare, studerar mnemoteknik
på seminarier. Det är därför deras föredrag levereras så flytande. Har du någonsin sett en
professionell talare läsa från en anteckningsbok? Alla riktiga föredragshållare bemästrar
mnemoteknik till viss grad.
Affärsmän
Affärsmän innehar en mängd kontakter. Väldigt ofta, när man inte har tillgång till ett
specifikt telefonnummer, kan man inte utföra den tilltänkta affären. Detta kan resultera i
förlorade inkomster. Memorera information om människor som du har kontakt med. Ha
förmågan att alltid kunna kontakta dem, annars kan du missa en stor möjlighet.
GMS handlar inte bara om bra minne, det är också ett verktyg till att skapa olika
illusioner. Kanske är det därför ett riktigt bra minne ofta visas upp på cirkus och på scen.
Hur skapar du en illusion? Det är mycket enkelt. Folk tenderar att döma andra utifrån
sin egen standard. Alla tror att de är de smartaste, om inte till och med mäktigast. Vad
händer när du träffar en affärskollega och tilltalar honom med namn, kommer ihåg hans
hem- och arbetstelefonnummer, frågar om hans släktingar (du kallar dem vid namn) och
frågar hur han lyckades hinna i tid till ett möte ett visst datum? Hans tankar kommer att
gå ungefär så här: Det här mötet var ren rutin och du använde inga anteckningar för att
fräscha upp minnet – så du måste alltså ha kommit ihåg den här informationen om mig.
Han tar det här som bevis för att du verkligen är intresserad av honom. Normalt sett
läggs aldrig någon notis om en mer utvecklad intellektuell förmåga
(memoreringsförmåga). Hans åsikt är att alla har samma minne som han. Det han
uppfattar är att du tycker han är viktig och speciell.
Låt oss säga, att innan du gör en affär, får du reda på att din partner är intresserad av
akvariefiskar. GMS hjälper dig förbereda mötet. Du kan helt enkelt läsa en bok om
akvariefisk och memorera hundra olika arter. Termerna du använder kommer att
försäkra honom om att du spenderat de senaste tio åren med att avnjuta samma hobby.
Det här skapar en illusion om din uppriktighet. Din partner kommer att vara mer
benägen att skriva under kontraktet bara för att han kunde tala om sin hobby med dig.
Du kunde framställa dig som en förträfflig specialist inom området, alltså är du en
intressant person.
Den intressanta aspekten av detta är att när du lär dig och memorerar fakta om fiskar,
blir du verkligen till specialist inom området, särskilt om du lägger lite ansträngning på
att bibehålla kunskapen i minnet. Illusionen blir till verklighet.
För hälsan
används i vår kropp börjar förtvina. Föreställ dig en person som varit inlåst i ett litet rum
i ett helt år. Vad tror du händer med dennes muskler? De blir svaga och tunna. Vad
händer om en person inte använder sitt minne? Minnet börjar försämras. Anledningarna
till vissa plötsliga sjukdomar, som bereder ut sig över vissa länder i ett datoriserat
samhälle, är fortfarande okända. Folk har börjat förlora sina minnen. Många människor
från 40 år och uppåt drabbas av Alzheimers sjukdom. Denna sjukdom visar sig först
genom minnesförlust. Senare slår sjukdomen till på allt större delar av hjärnan, och tids
nog dör patienten (vanligtvis 5 år efter de första symptomen). Inga inre virus hittas i de
avlidnas kroppar. Nervceller för ett organ som hanterar minnet, hippocampus, byts ut till
enkelt äggviteämne, vilket betyder att de slutar fungera.
Genom att utföra GMS-övningar, precis som gymnastik, håller man minnet i perfekt
form i åratal. En konsekvens blir att om minnet fungerar normalt, så är det större chans
att även andra system i hjärnan kommer att fungera normalt.
Det här är den huvudsakliga hemligheten med minnet. Hjärnan memorerar aldrig det
vi vanligtvis kallar ”information”. Hjärnan memorerar faktiskt någonting som oftast går
oss förbi under lagringsprocessen.
Hjärnan kan också skapa bilder. Man kan få ner bilderna som hjärnan skapat på papper
med en penna. Framtida generationer kan då se resultatet av din hjärnas fungerande.
Vissa hjärnor kan skapa musik. För att spara ner musik kan man skriva ner den i form
av noter eller spela in den direkt på cd.
Vad vi vanligtvis kallar information för inlärning, hör också till denna kategori.
Innehållet i böcker t.ex. Någon skapade text, datum och formler. All denna information
är ett resultat av många hjärnors fungerande tillsammans.
Informationen ovan sitter inte fast i hjärnan. Den existerar inte i din hjärna i någon
form – varken i ord, bilder eller bestående av elektriska impulser.
Objekt i omgivningen
Den här sortens information memoreras inte heller av hjärnan. Där du tittar på ett
objekt, ser (reflekterar) du det, objektet självt uppfattas inte av hjärnan.
Allt det här kan låta paradoxalt och kan orsaka skepticism eller till och med ilska. Du
kan ju sluta dina ögon och komma ihåg otaliga bilder! Uttalandena motsäger din
erfarenhet. Det här är vad som kallas en paradoxens domän. Kom ihåg den här artikelns
titel. Målet är att framkalla en sann revolution i ditt huvud med det här korta kapitlet.
Minnesfenomenet är verkligen paradoxalt på ett sätt som motsäger vad man känner och
vad man lärt sig i skolan eller till och med på psykologilektionerna. För att kunna
undersöka och förstå minneskoncept och GMS, behöver man bryta ner den här
psykologiska barriären av missförstånd.
Det finns även en tredje typ av information som människor tenderar att glömma bort.
När forntida trollkarlar (en gång i tiden hänvisade man till vetenskapsmän på detta sätt)
sa att information existerar överallt, alltid och om allting, menade de inte ord, bilder,
telefonnummer och datum – inte heller menade de objekten som vår hjärna reflekterar.
Vad de menade med termen ’information’ var faktiskt ’KOPPLINGAR’.
Löv växer på trädgrenar, solen finns alltid i himlen, fiskar simmar i vattnet. När det
blixtrar, förvänta dig åskmuller. Om det regnar blir dina kläder blöta. Talets
konstruktion ’om… så…’ skildrar den typ av information vi nu analyserar – kopplingar.
’Om trädgrenar, så löv’. ’Om socker, så sött’. ’Om eld, så rök’.
Den här typen av information är väldigt viktig, eftersom vår hjärna bara memorerar
just den här typen av information. Hjärnan memorerar kopplingarna. När man ser en vas
med en ros i på ett bord, så memorerar hjärnan kopplingarna mellan ’vas’, ’ros’, ’bord’
tillsammans med relaterade kopplingar man tidigare skapat. Hjärnan memorerar inte
bilderna i sig.
Var får hjärnan minnena ifrån? Kommer vi fortfarande ihåg ord eller bilder?
Vi stöter på enkla exempel på minnets principer varje dag i köket. Varför drar du bort
handen från en het spisplatta? En dum fråga, kanske du säger. Den här reaktionen
händer inte bara – det är hettan som agerar på hudens receptorer som resulterar i en
KOPPLING som får oss att dra bort handen automatiskt. Bildåterskapande sker på
samma sätt. När du ser en vas, agerar den på ögonen så en KOPPLING uppstår och
hjärnan producerar bilderna ’vas’ och ’bord’. När man hör ordet ’katt’, så agerar det på
öronen som resulterar i en KOPPLING, och i huvudet ser man bilden av en katt.
Hjärnan är inte den lagerlokal för information som vi tror. Hjärnan kan bara SKAPA
KOPPLINGAR. Med tanke på all annan typ av information (ord, bilder, musik,
telefonnummer m.m.), så genererar bara hjärnan information. En
”informationsgenerator” låter märkligt, men det är precis en sådan apparat vi har till vårt
förfogande.
På samma sätt kommer ingen någonsin att hitta elektricitet i en elgenerator. Vi vet att
en generator SKAPAR elektrisk energi. Ett försök att hitta bilder, ord eller
telefonnummer i hjärnan är dömt att misslyckas – de finns inte i hjärnan, hjärnan skapar
dessa.
För att en elgenerator ska bilda elektrisk energi behöver den roteras. För att hjärnan
ska börja skapa bilder och ord behöver den motta signaler (stimuli). Väldigt olikartade
stimuli når hjärnan och framkallar tidigare skapade kopplingar beroende på vad hjärnan
genererar för information: bilder, ord eller rörelser.
Den mest primitiva typen av koppling, en reflex, är bekant för oss alla. För att en
reflex ska fungera krävs ett stimulus. Människans minne fungerar enligt principen
’Stimulus – Reaktion’ (S-R).
Från det här enkla exemplet ser du att ett försök att memorera telefonnummer och
historiska datum i dess vanliga utformning är helt meningslöst. Hjärnan är inte kapabel
att göra det i stora mängder. Det är nödvändigt att lära sig memorera kopplingarna som
finns i telefonnummer och historiska datum. Genom att använda de här kopplingarna
kommer vår hjärna att generera den nödvändiga informationen.
Vi kan dra en slutsats baserad på faktumet att hjärnan bara är kapabel att fixera
kopplingar. Om det inte finns någon inkommande stimulerande signal, så kommer inte
hjärnan generera information, vilket gör återkallandet av minnen omöjligt. Reflexen som
drar bort handen kommer inte att fungera om du inte rör vid något som är hett. Du
kommer inte att nysa om det inte finns en dammpartikel eller liknande vid näsan. Du har
troligtvis ingen aning om de genetiskt medfödda reaktionsprogrammen du har, om du
inte stöter på en särskild stimulerande situation.
Kopplingar är reaktioner på stimuli. Dock så kan man inte motta stimuli på samma sätt
nyktert, som man mottar i berusat tillstånd. Personen drabbas av en klassisk
minnesförlust, en blackout. För att komma ihåg glömd information, är det ett måste att
få kroppen i samma tillstånd igen – i det här fallet – att bli berusad igen.
Det mest intressanta med minnesförlust är att nästan alla drabbas av tillfällig
minnesförlust. Vi missar dock att lägga märke till när det händer, eftersom vi inte kan
komma ihåg bortglömmandet i sig.
För att förändra sitt humör, sina vanor och inställning till andra människor räcker det
att jogga, göra fysiska övningar och styrketräna. Förändringarna kommer att vara så
betydande att folk runt omkring dig kommer att märka av dem. Konsekvensen blir att
dina förhållanden till andra människor förändras även de.
Att förstår vad KOPPLINGAR handlar om - och att hjärnan inte memorerar något
annat än just kopplingar - är en nyckel till en korrekt memoreringsteknik och förklarar
även tillfällig och permanent minnesförlust, drastiska förändringar i personlighet och
principer för minnessjukdomar.
En viss aspekt av minnet utgör dessutom ett nyckelkoncept inom psykologin. Att
förstå hjärnans fixerande av kopplingar och genererande av information som resultat av
stimuleringsmekanismer, ger en möjlighet att förstå även andra processer som försiggår
i hjärnan, som t.ex. skapande av personlighet och mentala aktiviteter.
Minnet är inte bara ett nyckelkoncept för psykologi, utan också en universell princip
som styr alla processer i vår fysiska värld. Minnets allomfattande karaktär sträcker sig
inte bara till både våra fysiska och psykologiska processer, det är faktiskt dess styrande
princip - vilket vi aldrig får underskatta vikten av.
Vanligen kan man hitta bekräftelse på faktumet att psykologin täcker in minnets
mekanismer. Dock så undviker ren psykologi den här saken. Minne kan endast förstås
med hjälp av de bredvidliggande vetenskaperna neurofysiologi, neurofarmakologi, fysik
och matematik.
Informationstyp Hjärnan
Information som ett resultat av hjärnans Kommer inte ihåg, skapar.
aktivitet (ord, datum, telefonnummer).
Objekt i omgivningen (bilder). Kommer inte ihåg, skapar.
Kopplingar mellan händelser, fenomen. Kommer ihåg på två sätt.
Det viktigaste:
1. Hjärnan kan bara komma ihåg kopplingar.
2. 'Minne' är processen att skapa kopplingar.
3. Hjärnan är en informationsgenerator. Genereringsprocessen (återkallande av
minnen) sker med hjälp av fixerade kopplingar efter lämpligt stimulus.
4. Utan stimulering kan hjärnan inte skapa kopplingar. Isolering av sinnen leder till
avstängning av minne och störning i hjärnaktivitet.
För att undvika förvirring mellan olika världsuppfattningar - låt oss definiera vilken
typ av information vi ska prata om.
Hjärnan fixerar endast kopplingar. Hjärnan kommer bara ihåg den här informationen –
kopplingarna. Processen som hjälper oss åstadkomma detta kallas 'minne'.
Vi är även vana vid att försöka minnas information som vår hjärna inte är kapabel att
minnas, så som genererad information eller omgivningens konkreta objekt. Det här är
vad vi studerar i skolan och den typen av information vi nu ska undersöka närmare.
Låt oss först göra det klart hur hjärnan reagerar på verkliga objekt, textinformation och
väldigt detaljerad och precis typ av information.
Dessa sorters information: Verkliga objekt, texter, telefonnummer och liknande kan
inte memoreras av vår hjärna. Däremot visar erfarenheten oss att vi på något sätt kan
komma ihåg vissa av de här sakerna. Hur kommer det sig att memorering och
återkallande av de här sakerna kan ske?
Existerande objekt utstrålar fysiska och kemiska signaler runt omkring sig. Dessa är
ljus (antingen reflekterat eller utstrålat) och luftvibrationer. Ett objekt kan också ha
smak och dess molekyler kan flyga iväg riktigt långt ifrån det. Om vi bara hade ett
Som ett resultat av att bryta upp informationen i flera delar, så är hjärnan förmögen att
skapa kopplingar. Dessa kopplingar sker naturligt. Allt som sker i hjärnan vid ett
specifikt tillfället hänger samman (genom kopplingar) och memoreras därför. Som en
följd av att vi undersöker ett äpple – känner på det i händerna och smakar på det – skiljer
vår hjärna ut flera specifika utmärkande drag av objektet och skapar kopplingar
automatiskt undertiden vi fortfarande undersöker det.
Ingen av egenskaperna memoreras för sig själv. Bara kopplingarna koms ihåg. Senare,
när vår näsa fångar upp lukten av ett äpple, mottar hjärnan ett inkommande stimulus och
de tidigare skapade kopplingarna återuppstår i vårt sinne och gör att de andra
egenskaperna dyker upp tillsammans med dem. Vi har memorerat hela bilden av ett
äpple.
När du hör ett kraxande utanför, så vet du att det finns en kråka i närheten, inte en gås.
När du känner en särskild lukt, så vet du att grannen lagar vitlökskyckling till middag.
Du kan enkelt skilja på en gitarr och en fiol genom dess ljud, en bild av en kaffekokare
från en kaffekvarn.
Inre kopplingar som existerar i verkliga objekt urskiljs och memoreras automatiskt av
hjärnan. Senare skapar hjärnan en integrerad bild av ett objekt. Varken objektet eller
dess urskiljande drag i sig, registreras av hjärnan.
Människans huvudsakliga analytiska system är ett visuellt system (inte att förväxla
med de ledande uppfattningssystemen i NLP). När vi pratar om verkliga objekt, så
pratar vi huvudsakligen om visualiserade bilder. Det är bilder som tillhandahåller oss
med den huvudsakliga informationen om vår omgivning. Bilder har också en annan
viktig funktion när en person kan kontrollera och visualisera bilderna i sin egen
föreställningsförmåga.
Hur som helst, analysen av korrekt uppfattade föremål är inte riktigt färdig än.
Erfarenheten visar oss att vi kan minnas en enskild visualiserad bild av ett föremål när
informationen kommer till vår hjärna genom endast en kanal, den visuella. Så, hur
lyckas vår hjärna att skapa kopplingar i det här fallet?
Här börjar den mest intressanta delen. Hjärnan kan skapa kopplingar även om
informationen bara kommer från ett analytiskt system. Den här processen kommer att
undersökas senare i boken. Än så länge kan vi säga att det visuella analytiska systemet
delar upp ett objekt i flera komponenter, där dessa skickas till hjärnan separat, var och
en för sig. Resultatet blir att vi tror vi ser ett äpple. I hjärnan är äpplet uppdelat i
beståndsdelar, vilket gör det möjligt för hjärnan att skapa KOPPLINGAR mellan de
uppfattade delarna av äpplet. Hur informationen återkallas har vi redan beskrivit
tidigare: Stimulus – reaktion, enligt formeln du redan känner till. Därför behöver du bara
se en del av ett äpple för att de redan skapade kopplingarna ska reagera och få hjärnan
att återskapa en integrerad visualiserad bild av ett äpple.
Sådana kopplingar (när vår hjärna delar upp bilder i beståndsdelar och skapar
kopplingar mellan delarna av samma föremål) kallas monomodala kopplingar.
Monomodala kopplingar kallas så för att kopplingarna skapas inom ett analytiskt system
– i det här fallet, det visuella analytiska systemet.
Monomodala och heteromodala kopplingar kommer att undersökas var och en för sig
enligt hur de används i GMS. Nu ska vi bara förklara den viktigaste vi nämnt.
Att komma ihåg (generering, återskapande av en integrerad bild i sinnet) sker bara när
det finns en stimulerande signal som är en del av det tidigare uppfattade föremålet.
Om ett uppfattat stimulus inte aktiverar någon koppling i hjärnan, kan personen i fråga
inte identifiera föremålet och en integrerad bild av föremålet uppstår inte. Sådana
signaler drar oundvikligen uppmärksamheten till sig (”Vad är det där?”-reflexen).
Personen vill då undersöka föremålet och den okända signalen närmare för att urskilja
dess beståndsdelar och skapa kopplingar mellan dem.
De som gillar att dra till sig uppmärksamhet kan särskilt vilja lägga märke till detta.
Gör otydliga ljud, klä dig i extravaganta kläder och uppför dig på ett okonventionellt
sätt, så drar du genast till dig allas uppmärksamhet. Men bli inte allt för upphetsad. Du
vill inte dra till dig uppmärksamheten från institutioner vars uppgift är att upprätthålla
lag och ordning.
Det är svårare för vår hjärna att memorera textinformation. Förståelsen av text eller tal
sker på grund av vår föreställningsförmågas återskapandemekanism. Vi kommer att
granska den här mekanismen senare i detalj. Men för tillfället nöjer vi oss med att
föreställa oss följande exempel: ”En trollslända sitter på ett äpple”. Hur förstår man det
här meddelandet? Kopplingen mellan ordet ’äpple’ och bilden av ett äpple, precis som
kopplingen mellan ordet ’trollslända’ och dess motsvarande bild, har tidigare genererats
av hjärnan på ett naturligt sätt. Dessa kopplingar återskapas automatiskt när du uppfattar
orden och din föreställningsförmåga visar dess motsvarande bilder. När du läser den här
frasen, ser du en kombination av bilder i ditt sinne och det är anledningen till att du kan
förstå den. Läs följande: ”Anatawa gakuseri des ka?” Förstår du det? Mekanismerna för
talförståelse är också väldigt simpla. Talförståelse utförs med hjälp av det visuella
analytiska systemet som använder tidigare skapade kopplingar mellan ord och bilder.
Text och talad information är svårare att memorera än bilder. Bilder som dyker upp i
sinnet stimulerade av ord, är inte så starka som faktiskt uppfattade föremål. Det är inte
varje läst ord som får en bild att dyka upp och en viss del av textinformationen
omvandlas aldrig till visualiserade bilder. Om det inte finns någon bild, kan hjärnan inte
skapa kopplingar och misslyckas just därför att memorera informationen. Det leder till
att hjärnan misslyckas med att memorera en sekvens av information. Det här är
anledningen till att textinformation kan vara så svår att komma ihåg.
Om du noga undersöker hur du kommer ihåg en text du just läst, kommer du se att
summeringen av den, är samma sak som att återberätta historien med hjälp av bilder.
Vad du kan komma ihåg är en grupp bilder som dyker upp i sinnet, som du kan minnas,
och dessa bilder kommer att omvandlas tillbaka till tal.
Det finns ytterligare en typ av information, som är fundamentalt annorlunda från den
visuella och talade informationen. Intressant nog misslyckas psykologer att kategorisera
den. Samtida psykologi urskiljer endast verbal och icke-verbal information (alltså tal-
och icke-talinformation). Teckeninformation ses ofta som verbal eller talinformation,
vilket är fel. Det här är en väldigt speciell typ av information. Det speciella är att
människans hjärna är fullständigt inkapabel att memorera sådan information.
Vad är det här för information? Det är telefonnummer, historiska datum, namn termer
och koncept. Det innefattar för- och efternamn, formler och konstanta värden, rader av
siffror eller meningslösa stavelser och syftar till registreringsnummer för bilar m.m. All
information vi vanligen kallar UTBILDNING hör till denna kategori. Om människans
hjärna kunde memorera sådan information, så skulle elever aldrig behöva fusklappar.
Om man kunde memorera ett telefonnummer, skulle man inte behöva en telefonkatalog.
Om du har en, bevisar det att du inte kan memorera telefonnummer!
Så, varför är det så att skolor och universitet förväntar sig av folk att göra det
omöjliga? De förväntar sig att elever ska memorera saker vår hjärna inte är kapabel till
att memorera av fysiologiska anledningar. Hur kan någon klara proven? För att göra
detta undviker man minnets ”skarpa kanter”. Ingen ber dig att komma ihåg en mängd
exakt data till proven. Det här är hemligheten till goda resultat: Ingen testar exakt
memorerad information. Vad som vanligtvis krävs av en elev är en ungefärlig
redogörelse av information, vilket vår minne är kapabelt till eftersom talinformation kan
memoreras mer eller mindre enkelt.
Krävde någon att du skulle komma ihåg det periodiska systemet eller en hel
referensbok i fysik? Krävde någon att du skulle återberätta historiens kronologiska
tabeller? Om någon började testa kunskapen av sådan exakt information, skulle det
påverka statistiken över elevernas resultat.
Vad är det speciella med exakt (tecken-) information? Låt oss undersöka ett extremt
fall av exakt information, en slumpmässig sekvens av siffror.
89439830239676837185039573562451859063722759837251436485697
Vi vet redan att vår hjärna endast memorerar kopplingar och att allt annat genereras
utifrån dessa kopplingar. Dock så skapas kopplingarna antingen mellan visualiserade
bilder eller mellan signaler från olika analytiska system (bild + tal + lukt + smak +
känsel). Vi ska nu koncentrera oss på kopplingar mellan bilder.
När ett antal siffror uppfattas, uppkommer ingen bild upp i sinnet. Det gör att hjärnan
inte kan skapa kopplingar. Den här informationen är fundamentalt omöjlig att
memorera.
Exakt information är information som inte skapar en visuell bild när den uppfattas.
En annan egenhet för den här informationen är att den, till skillnad från en text, inte
kan återges uppskattningsvis. Tänk dig att du återger ett telefonnummer, ett historiskt
datum, strukturen av en atom eller en matematisk formel på ett ungefär. Eller tänk dig
att du kommer ihåg ett för- och efternamn ungefärligt!
Exakt information behöver memoreras exakt och GMS låter dig faktiskt göra det! Och
inte nog med det, så är det just sådan exakt information som huvudfokus är på i GMS.
Vad som måste förstås om memorering är att det är en komplex process av att
sammanställa ett system av kopplingar i hjärnan, genom vilket man kan återskapa
informationen man behöver. Alla ovan nämnda processer (minne, uppmärksamhet,
tänkande, uppfattning och representation) används under memoreringsprocessen. En
störning i någon av processerna påverkar memorering, även om själva minnesprocessen
fungerar perfekt.
Oavsiktlig memorering
När man befinner sig i sitt hus, fixerar hjärnan automatiskt kopplingar mellan
uppfattade föremål med dess inre kopplingar. Här sker memorering oavsiktligt och man
behöver inte göra någon ansträngning för att memorera. Hjärnan är ”inställd” på att
fixera kopplingar mellan existerande föremål (bilder, smaker, ljud m.m.)
Avsiktlig memorering
Låt säga att du försöker memorera en dikt. Avsiktlig memorering medför förekomsten
av ett stadium av kontrollering. Efter att du läst ett par rader försöker du upprepa stycket
utantill. Om du misslyckas läser du det om och om igen och försöker få det rätt för var
gång.
I det här fallet krävs fullt förverkligande av minnets mekanismer och även ansiktlig
användning av särskilda memoreringstekniker.
Nivån för medveten memorering är bara möjlig genom särskild bemästring av GMS-
tekniker.
Det är värt att notera (och vi ska titta på det senare i boken) att, först och främst,
förmågan att komma ihåg beror inte på minnet utan på TÄNKANDE och
UPPMÄRKSAMHET. En störning i dessa två psykiska processer gör AVSIKTLIG och
MEDVETEN memorering nästan omöjlig.
MINNES- MEMORERING
PROCESSEN
OAVSIKTLIG AVSIKTLIG MEDVETEN
Kunskap om
Uppsåtlig minnesprocess
memorering, er, medveten
Baserad på användning av
Automatisk
Snabb Långsam interaktionen minnesmekanis
memorering,
kopplings- kopplings- mellan flera mer och
baserad på
fixering fixering psykiska användning av
”minnes”-
processer, speciella
processen.
huvudsakligen tekniker för
tänkande och memorering av
uppmärksamhet. ”omöjlig”
information.
memoreringsprocessen. Kom ihåg att det finns tre typer av memorering: oavsiktlig,
avsiktlig och medveten.
Minnesprocessen
Om du kommer ihåg ditt och dina släktingars namn, så har du troligen inga problem
med minnesprocessen. Anledningar till problem med memorering bör utforskas som en
möjlig störning av andra psykiska processer, men inte minnets.
Uppmärksamhetsprocessen
Sjuklig och kontrollerad uppmärksamhetsförmåga får aldrig blandas ihop. I det första
fallet kontrollerar inte patienten processen. I den senare koncentrerar personen
uppmärksamheten under lång tid och går sedan tillbaka till ett normalt sinnestillstånd,
ett medel-instabilt uppmärksamhetstillstånd med automatisk flyttning av
uppmärksamheten.
viljestark person har en särskild förmåga att kunna kontrollera och rikta sin
uppmärksamhet och inte störas av slumpmässiga signaler utifrån.
Om ingen sjukdom finns, är uppmärksamhetsförmågan lätt att träna upp. Genom att
träna uppmärksamhetsförmågan tränar du memoreringsförmågan, att tänka i önskad
riktning, att genomföra planer och att träna viljestyrkan.
Smärtsamma störningar i uppmärksamheten har ofta att göra med kemisk och fysisk
irritation av hjärnstammen och vid bildandet av retikulär bindväv, där ansvaret för
generell aktivering av hjärnan finns. Kemiska rubbningar av uppmärksamhetsförmågan
kan komma av överdriven användning av stimulerande medel (te, kaffe, cigaretter).
Fysisk irritation orsakas av rester som uppstår i hjärnan som ett resultat av ett trauma
(t.ex. mikro-stroke) i närheten av hjärnstammen (occitipalloben).
Representationsprocessen
Varför kommer en person i vaket tillstånd inte ihåg särskilt detaljerade bilder, utan
bara represenationer? Du kommer att kunna svara på den här frågan när du bekantat dig
med de holografiska principerna för hur det visuella analytiska systemet fungerar.
Perceptionsprocessen
Det är den här processen som hjälper oss förstå hur externa (och interna) fysiska och
kemiska stimuli omvandlas till elektriska impulser. Allt man uppfattar – ser, hör och
känner på – kodas till elektriska impulser. Det finns inget bevarat i hjärnan förutom
elektriska impulser som går genom nervcellernas fibrer.
Tillfälliga förändringar i analytiska systems fungerande leder till glömska av vad som
hände en person i det förändrade tillståndet. Som t.ex. när ett organs arbete förhindras
eller skadas. För att börja komma ihåg behöver man ett stimulus. En person kan inte få
samma stimulus han uppfattade i ett förändrat tillstånd, så kopplingarna blockeras och
kan inte nås.
Tankeprocessen
Notera att inom neuropsykologi testar man tänkandet genom memorering. Avsiktlig
memorering är direkt kopplad till tänkandet och dess effektivitet beror på vilken nivå i
utvecklingen av de mentala processerna, personen i fråga står.
Om det inte finns någon sjukdom är det enkelt att träna upp våra tankar, även om ordet
’träna’ egentligen inte passar här. Tänkandeprocessen tränas inte när man lär sig
memorera. Vad man lär sig är att utföra vissa algoritmer och sekvenser av operationer i
Intellekt
Ju fler program eller handlingsalgoritmer som lärs in i människans hjärna, desto mer
kraftfullt blir intellektet. Intellektet är inget kvalitativt, utan mer av ett
kvantitetskoncept. Låt oss jämföra det med en dator. En dator har bara Word installerat
på hårddisken och inget annat. Den här datorn har ett lågt intellekt, men utför sitt arbete
perfekt. En annan dator har hundratal professionella program installerade och har ett
högre intellekt eftersom det kan genomföra hundratals uppgifter.
Man ser nu att intellektet, eller ”antalet installerade program”, beror direkt på minnet.
Om en dator inte har tillräckligt med minne, kan man inte installera ett mer sofistikerat
program på den. På liknande sätt – om en person inte kan memorera – så kommer
intellektuella program som ”installeras” att gå väldigt långsamt om de fungerar
överhuvudtaget.
Det är solklart att man inte kommer att lära sig memorera saker genom att lösa
matematiska ekvationer. När man lär sig memorera kommer man inte att bli rik. När
man lär sig tjäna pengar, så kommer man inte att lära sig spela piano. För att kunna
spela piano behöver du ta just pianolektioner. Man kan inte bli mer intelligent rent
generellt, i alla aspekter. Hur hårt man än arbetar för att utveckla sig själv, kommer man
alltid hitta någon som är mer intelligent än en själv.
Föreställningsförmåga
Föreställningsförmåga är en process med syfte att forma det förgångna, nuet och
framtiden, baserad på representations- och tankeprocesserna.
För att lära sig föreställa, behöver man placera en representation i fantasin – låt oss
säga, en generell bild av en kopp. Sedan slår man på tankeprocessen och börjar förändra
bilden i fantasin. Man kan föreställa sig en röd, blå eller grön kopp, med ett handtag
eller med fyra handtag, med mjölk eller te i, eller båda.
Man kan nu ”mata ut” resultatet av den mentala aktiviteten ur hjärnan – t.ex. genom
att beskriva en bild med sina egna ord eller att rita bilden.
Meningsfull memorering
Föreställ dig en lärare som säger följande till sina elever: ”Barn, kom ihåg det här:
Grön.”
Eller tänk dig en historielärare som säger åt sin klass att komma ihåg årtalen 863, 1054
och 1302.
Helt tydligt är det något som saknas i de här uppgifterna. Det finns en tomhet här. De
saknar alla något visst – en koppling.
Det är ingen mening med att memorera årtalet 1302. Det blir bara meningsfullt om du
kopplar det till en händelse: ”1302 sammankallades den första allmänna
ständerförsamlingen i Frankrike.” (Om 1302, så ständerförsamling och Frankrike.)
Hjärnan kommer bara ihåg kopplingar. För att skapa en koppling behövs två element.
Så från en teoretisk ståndpunkt är det omöjligt att komma ihåg ett element.
För folk som studerar GMS är det mycket viktigt att förstå de enkla och uppenbara
principerna för hur den mänskliga hjärnan fungerar. Det mänskliga minnet fungerar
enligt den generella principen ’Stimulus – Reaktion’(S-R).
Oturligt nog så fixerar hjärnan alla kopplingar – riktiga och bristfälliga (korrekta och
felaktiga). Här följer ett exempel på en bristfällig koppling: ”Om du kastar snö i elden,
så blir den till is.”
(S-R) och viker av in i en gränd – och här stöter man på riktigt bråk.
Innan man memorerar information (kopplingar), är det bra se till att kopplingarna
stämmer. Annars blir hjärnan till en soptipp fylld av falska kopplingar och felaktiga
reaktionsprogram.
Efter att ha testat den här metoden på dussintals patienter, upptäckte man med stor
förvåning olika personers skilda reaktioner gentemot samma händelse. Precis som folks
värderingar och åsikter skiljer sig mellan olika människor – på samma sätt skiljer sig
deras reaktioner.
Förståelse av de riktiga mekanismerna bakom minnet, ger förståelse för hur mänskliga
reaktioner, på ett globalt plan, formas och hur de fungerar, precis som hur din
personlighet och ditt medvetande formas.
Elektriskt minne
GMS skiljer mellan två sätt att fixera kopplingar i hjärna, och således två typer av
minne – det elektriska och det reflexiva.
Elektriskt minne hjälper oss att förstå kopplingsfixering. Denna minnestyp kallas
elektrisk eftersom det inte finns någon påtaglig bärare av den här kopplingen i hjärnan.
En koppling lagras i hjärnan i form av en koordinerad elektrisk aktivitet av en grupp
nervceller.
Tiden för kopplingsfixering varierar från 0,8 sekunder per koppling (officiellt
registrerat hastighetsrekord i memorering) till 6 sekunder per koppling (standard för
dem som genomfört GMS-utbildningen online). I teorin kan den snabbaste tiden för att
skapa en koppling i det elektriska minnet inte vara under människans reaktionstid
(omkring 0,14 sekunder).
Tid för lagring av kopplingar utan upprepad aktivering (memorering sker endast en
gång), är omkring 40-60 minuter.
Lagringstid för kopplingar med repeterad fixering under en period av 3-4 dagar är
uppskattningsvis en och en halv månad. Repeterad fixering sker genom repeterad
aktivering (att komma ihåg informationen).
Om skapade och fixerade kopplingar aktiveras minst en gång var sjätte vecka, kan
man lagra dessa kopplingar i en hel livstid.
Det elektriska minnets karaktär har tagits fram från olika håll. Bl.a. empiriskt, via
erfarenheter (experimentellt) och bevisat av neurofysiologisk/psykiatrisk data.
Innan vi analyserar mekanismen för kopplingsfixering, behöver man vara bekant med
följande koncept: holografi, spatiala frekvenser, nervcellers selektiva riktning, omvänd
koppling (återkoppling), olika typer av cellaktivitet och ett par till.
Holografi
Holografi är en process som består av att bryta ner komplexa växlingsprocesser till en
samling enkla beståndsdelar genom efterföljande registrering av dessa komponenter.
Vi stöter ofta på fenomenet av att plocka isär något komplext i flera delar i vår vardag.
Man kan ”plocka isär” ett pianoackord till enskilda toner. Varje sammansatt tal kan
brytas ner i ett antal primtal (tal som bara kan delas med 1 och sig självt). Komplexa
växelrörelser hos ett höstlöv kan brytas ner till en samling enkla sinusoider.
Det här fungerar åt båda håll. Man kan även få fram det sammansatta talet du kan
behöva från ett antal primtal, eller ett pianoackord från ett antal toner.
5 x 7 x 11 x 13 x 17 = 85085 85085 = 5 x 7 x 11 x 13 x 17
Stationära vågor
Föreställ dig två flottar som rör sig över en vattenyta. Båda flottarna rör sig åt samma
håll, men med olika instabila frekvenser. Flottarna åstadkommer ringar på vattnet.
Cirkulära vågor bryter in i varandra och skapar ett mönster på vattenytan. Om flottarnas
rörelsefrekvenser är instabila, kommer arean där vågorna sammanfaller att förändras
konstant. Därför kommer vi inte kunna urskilja något särskilt mönster.
Hologram
För att göra ett hologram är det nödvändigt att ha en källa av koherent strålning med
stabil frekvens – laser.
Föreställ dig ett bord som du har en laser på på vänster sida och dess strålar riktas mot
den högra sidan. Mitt på bordet finns en fotografisk platta och laserns strålar
genomtränger den. På högra sidan av bordet finns en helt vanlig nyckel som du vill göra
ett hologram av. Efter att ha gått igenom den fotografiska plattan, faller laserns strålar på
nyckeln, reflekteras och faller tillbaka på plattan. Resultatet av den tillfälliga fördröjning
av ljuset som reflekteras tillbaka från nyckel, ger en lätt tidsfördröjning.
Ljusvågor som kommer från lasern blandas med ljusvågorna som reflekteras tillbaka
från nyckeln. En stående våg framträder på den ljuskänsliga plattan – en infraröd bild
fixeras på plattan.
Efter att vi framkallat plattan och gjort den vit, får vi ett hologram – en exakt ljuskopia
av nyckeln. Nu, om vi lyser upp hologrammet med en laserstråle med samma frekvens
eller utsätter det för solljus, kommer vi klart se en nyckel på den. Sanningen är dock att
det inte finns någon faktisk bild av nyckeln på hologrammet. Vad man faktiskt ser är en
samling ränder, liknande de mönster som finns på våra fingrar. Man kan vända
hologrammet och se det från olika vinklar. Om vi delar upp hologrammet i fyra delar,
kommer vi får fyra bilder av nyckeln. Vi kommer att se en enhetlig bild av nyckeln på
vart och ett av de fyra hologrammen. Samma sak händer om vi delar en spegel i fyra
delar. Vi får fyra speglar med samma spegelbild i var och en av dem.
Spatial frekvens
Föreställ dig en tunn bit papper som är delad i tre delar: mittendelen är vit och
kanterna är svarta. Det här är en väldigt låg spatial frekvens.
Föreställ dig nu en bit papper som är uppdelad i fem fält, tre svarta och två vita som
kommer om varandra. Svart – vit – svart – vit – svart. Det här är en högre spatial
frekvens.
Föreställ dig nu en bit papper delad i tudentals svarta och vita fält – väldigt hög spatial
frekvens.
Spatial frekvens är ett antal förändringar mellan det mörka och det ljusa per enhet.
Varför behöver vi spatiala frekvenser? Det är spatiala frekvenser som vår hjärna, vårt
visuella analytiska system, använder för att fungera.
Visuell analys
På bilderna nedan till vänster ser man vårt visuella analytiska system (bilden tagen
från boken Eye, Brain and Vision, av D. Hubel).
Vårt analytiska system innefattar: Ögat (med näthinna bestående av sex typer av
celler), synbanan, den laterala knäkroppen, visuell strålning och syncentrum.
Bilden till höger visar en ögonrörelses bana. Ett öga utför mikrorörelser och tar som
resultat av detta emot information (mikrorörelserna visas som zickzacklinjer i bilden).
Därefter gör ögat ett hopp (rak linje). Vid detta tillfälle upphör informationsflödet och
ögat blir tillfälligt blint. Sedan upprepas allt igen. Mikrorörelserna sker endast under en
kvarts sekund.
Under mikrorörelserna rör sig informationen från näthinnan till den laterala
knäkroppen, markerad med en svart pil på den vänstra bilden. Denna filtrerar spatiala
frekvenser. Föreställ dig en bild med ett schack-liknande rutnät. Med ögats varje
mikrorörelse skickar den laterala knäkroppen de spatiala frekvenserna på ett organiserat
sätt till syncentrum - från de lägre till de högre frekvenserna. Inledningsvis tar då
hjärnan emot en bild som är nedbruten i segment (rutor). Vid näthinnans avslutade
mikrorörelser tar hjärnan emot en bild som är delad i många små rutor.
Inom en kvarts sekund bryter den laterala knäkroppen ner den inkommande bilden till
ungefär 260 spatiala frekvenser som i tur och ordning skickas till syncentrat.
När du ser en bild, låt oss säga en radio, delas bilden in i underbilder, vilka sträcker sig
från väldigt grova konturer till väldigt precisa konturer av små detaljer. Varje del av
bilden skickas sedan i tur och ordning till hjärnan: själva radions konturer, sedan
hållarens konturer, högtalaren, antenn, volymratt, märke, bokstäver, siffror, repor o.s.v.
© 2011 Mind Academy
46
Alla rättigheter reserverade. www.MindAcademy.se
Superminnets Hemligheter – En handbok i GMS-metoden
Bilden sätts sedan ihop till en integrerad bild i andra delar av syncentrum. Men vi ser
fortfarande bilden som vi är vana vid, bestående av smådelar och detaljer.
Om vår hjärna inte kunnat utföra sådana skickliga omvandlingar med mottagna bilder,
så skulle vi se omgivningen som ett virrvarr av ljusskiftningar i olika färger och
intensitet. De visuella bilderna vi är vana att se är illusioner skapade av vårt visuella
analytiska system. För att vi ska se saker indelade i precisa detaljer, delar vår hjärna
otydliga färgfält efter deras spatiala frekvenser, urskiljer konturer och skickar dem var
och en separat till de högre avdelningarna där helhetsbilden återskapas av delarna.
Hjärnan är ett homogent system. Vid varje givet tillfälle kan det bara finnas en kontur
i syncentrum, bara en del av ett uppfattat objekt. Vårt visuella analytiska system arbetar
på en väldigt hög frekvens (omkring 800 Hz), så personen i fråga märker inte av följden
av bearbetningen av informationen.
Mängden analyserade spatiala frekvenser hänger ofta samman med olika faktorer,
särskilt ljuset. Vid lägre ljus minskar vårt analytiska system antalet steg i analysen av
spatiala frekvenser. Resultatet blir att vår hjärna endast mottar låga spatiala frekvenser
och kan endast urskilja ungefärliga konturer. Det är därför man inte kan se exakta
detaljer i mörker.
I fallet av störningar hos den laterala knäkroppen sker endast grov analys av spatiala
frekvenser och hjärnan mottar endast låga frekvenser. En person drabbad av detta är inte
kapabel att urskilja liknande ting som endast skiljer sig i mindre detaljer (folks ansikten
t.ex, alla människor ser likadana ut för sådana patienter).
Återkoppling
Med 'återkoppling' menar vi inte bara det visuella analytiska systemets möjlighet att
uppfatta signaler från näthinnan, utan också från andra delar av hjärnan. Logiken visar
oss att nerverna i hjärnan måste vara sammankopplade med den laterala knäkroppen. D.
Hubel skriver i sin bok "Eye, Brain and Vision": "Den laterala knäkroppen mottar inte
bara fibrer från de optiska nerverna, utan även signaler tillbaka från hjärnbarken, till
vilken signalerna skickas, och även från RAS (Reticular Activation System), vilket
spelar en betydande roll för uppmärksamheten och påkallandet av denna."
Detta är vårt "tredje öga" - ett inre synorgan som många inte tror existerar, utan att
upptäcka ett bevis som inte går att ifrågasätta - drömmar. Hur "ser" en person drömmar,
om inte med det visuella analytiska systemet? Information från hjärnan kommer till det
visuella analytiska systemet vid den laterala knäkroppen. När man sover är ögonen
slutna och fysiologiskt avstängda. Det visuella analytiska systemet är fritt från extern
information. På natten analyseras signaler minutiöst och bryts ner i en mängd spatiala
frekvenser. Det är därför vi kan se bilder i färg och ofta i utförliga detaljer i våra
drömmar.
När man är vaken fortsätter information från hjärnan att skickas till det visuella
analytiska systemet. Kraftfulla stimuli och signaler från hjärnan blockeras dock av
signaler som skickas via ögonen så att den laterala knäkroppen bara kan urskilja låga
spatiala frekvenser från hjärnan. Detta är anledningen till att man i vaket tillstånd kan
föreställa sig (återskapa, visualisera, komma ihåg) bilder endast vagt, som i en skugga
eller genom en dimma.
När vi inte sover läggs signaler från hjärnan över signalerna från ögonen. Vi kan dra
en viktig slutsats av detta faktum. Om man vill lära sig visualisera klara och precisa
bilder, behöver man inte stirra på en och samma punkt i timmar eller sluta ögonen. Man
behöver däremot avlägsna låga spatiala frekvenser från hjärnan. Det här betyder att när
man visualiserar en bild, så behöver man föreställa sig den så detaljerat som möjligt och
försöka lägga märke till dess minsta detaljer. Resultatet av en sådan övning blir att man
snart lär sig visualisera skarpt och levande.
Resonans
Föreställ dig att du har två identiska stämgafflar i två hörn av ett rum. Eftersom de är
identiska, så avger de samma ljud, samma frekvens, om man slår till dem med ett
metallföremål.
Om man slår till en av stämgafflarna med en liten hammare och sedan dämpar den
med handen, kommer man att höra hur den andra stämgaffeln börjar låta. Det första
ljudet nådde den andra stämgaffeln genom luften och över hela rummet och fick den att
låta genom resonanspåverkan. Olika objekt som har samma frekvens kan resonera och
påverka varandra. Om inget stör resonansen, så visar sig ytterligare en specifik egenskap
- resonans leder till spontan ökning av rörelsens svängningsvidd.
Resonans är inte bara användbart, det är även farligt. Ett fall som beskrivits i media
var när rotationshastigheten av maskinerna i en fabrik överensstämde med byggnadens
frekvens. Detta ledde till resonans som ökade rörelsens svängningsvidd och byggnaden
kollapsade!
När man stämmer en gitarr stämmer man strängarna till att klinga i konsonans, alltså
att resonera med varandra. Resonansen fångas upp av våra öron och vi hör ett långsamt
pulserande av frekvenser.
Om man flyttar en mikrofon nära en högtalare hör man ett skrikande ljud, vilket är ett
annat fall av frekvensresonans.
Både levande och icke-levande objekt kan resonera. Om det finns någon (cyklisk och
med stabil frekvens) svängande rörelse, så är resonans möjlig. Och mer än så - resonans
kan "dra in" andra svängande processer med närliggande och instabil frekvens och få
hela system in i en och samma svängande rytm.
Arthur T. Winfree's "The Timing of Biological Clocks" är tillägnad detta ämne. Boken
är en briljant populärsynops av ett mycket komplicerat och intressant fenomen - fas-
singularitet.
Vi använder de spatiala frekvensfiltren till att plocka fram bilder från vår hjärna. Nej,
du behöver inte köpa sådana filter i affären! Du kommer att lära dig göra dem själv. Du
kommer inte att kunna memorera någonting utan dem.
Först, låt oss dra en enkel parallell med ett piano. Föreställ dig att alla pianotangenter
har tagits bort och strängarna har bytt plats. Hur hittar man strängen som ljuder med 440
Hz frekvens? Du kanske redan har gissat - man behöver en stämgaffel som klickar med
440 Hz frekvens. Om vi är nära pianot med denna stämgaffel och slår an den, så
kommer en sträng med samma frekvens att börja ljuda. Man kommer även kunna se
vibrationerna med blotta ögat. Användbart, eller hur? Man behöver inte kolla alla
strängar. Med den här metoden hittar man rätt sträng direkt.
Kom ihåg nyckelhologrammet. Föreställ dig hundra nycklar som ligger framför dig,
med endast kantskärningen som skiljer dem åt. Från ett par meters håll kan våra ögon
inte skilja dem åt. Hur kan man snabbt hitta nyckeln från hologrammet? Det är enkelt:
Man behöver rikta in en laserstråle på bordet med nycklarna och titta på dem genom
nyckelhologrammet. Vad händer? En ljus punkt kommer att framträda, som för att säga:
Här är den rätta nyckeln. Återigen, vi behöver inte kolla alla nycklar utan kan genast
hitta rätt nyckel. Ett filter för spatiala frekvenser hjälpte oss – nyckelhologrammet.
Varje uppfattad eller visualiserad bild är ett spatialt frekvensfilter för hjärnan.
För att plocka fram något ur hjärnan behöver man använda ett passande filter. Låt oss
se om detta stämmer. Föreställ dig ett cyklopöga och en snorkel. Vad återskapade din
hjärna? Säkerligen dök antingen havet, en sjö eller en swimmingpool upp. För några
minuter sedan tänkte du inte på något av dessa ting, och skulle troligtvis inte ha gjort det
nu heller om inte ett slumpmässigt STIMULUS fått dig att tänka på dem.
Riktad selektivitet
Denna till synes oförståeliga ordkombination representerar ett mycket enkelt fenomen.
Som vetenskapsmän har bevisat, så reagerar nervceller från visuella analytiska system
inte på allt de ser. Varje cell är genetiskt inställd till att reagera på specifika visuella
stimuli. En nervcell börjar endast arbeta när ögat ser en vertikal linje. Om man förskjuter
linjen sex grader aktiveras en annan cell och den första slutar reagera. Det finns celler
som ansvarar för linjer av en specifik längd, celler som ansvarar specifika vinklar och
celler ansvariga för bågformade bilder. Vårt visuella analytiska system har många
nervceller. De flesta av dem reagerar bara vid de enklaste visuella stimuli. Om ögat ser
en triangel reagerar en kombination av celler eftersom triangeln består av flera linjer
med olika vinkel. En annan kombination av celler reagerar på bilden av en cirkel,
Det är också intressant, att för att en bild ska uppkomma i föreställningsförmågan, så
behöver man inte visa den för ögat. Om man påverkar cellerna som är inställda att
reagera på en triangel, på konstgjort väg (t.ex. med elektricitet) så börjar de arbeta och
GENERERAR en bild i personen i frågas föreställningsförmåga.
Med andra ord, hjärnan är kapabel att reagera på varje uppfattad bild genom att slå på
den kombination av nervceller som är inställda att reagera på de enkla detaljerna i
bilden. Det är viktigt att förstå att en människa inte ser världen genom sina egna ögon
som man ser genom ett titthål i en dörr. Till och med jämförelsen med en kameralins är
felaktig. Tänk på faktumet att bilderna man ser när du sover och drömmer OCH när du
är vaken genereras av nervceller. Det kan tyckas att verkligheten är svår att skilja från en
dröm. Det finns drömmar som är lika klara som verkligheten till den graden att den
sovande personen inte är medveten om att han eller hon sover. Allt är naturligt – bilder,
ljud, lukter, smak. Det är bara när man vaknar som man inser att man sov. Och om vi
inte vaknade? Skulle vi då tro att vi levde i verkligheten?
Faktumet är att ’bilden’ man ser, inte är en reflektion av verkligheten. Bilderna vi ser
är helt och hållet genererade av nervceller. Detta kan även bevisas med människor under
djup hypnos.
En person under hypnos, som sitter i ett litet rum tillsammans med ett par människor,
kan övertygas om att han inte sover. Vidare, han kommer att agera som om han inte sov.
Han kommer att prata med de andra människorna, han kommer att se dem och svara på
deras frågor. Om däremot en ny person kommer in i rummet, som inte ingår i den av
hypnotisören förut bestämda världsbild för personen i hypnos, är denna osynlig för
honom. Den nya personen kommer inte att ses eller höras av honom, inte ens om
personen rör vid hans axel. Den hypnotiserade kommer att titta på hypnotisören och
säga att det kändes som om någon rört vid honom.
Det viktigaste att komma ihåg om riktad selektivitet är att vi inte kommer ihåg bilder.
Det är hjärnan som genererar, skapar bilder. Dessutom - alla kan kontrollera
bildgenererandet i sin egen föreställningsförmåga.
Bilder lagras inte i hjärnan. Hjärnan genererar bilder när en signal når den. Hjärnans
visuella analytiska system är kapabelt att skapa bilder på alla nivåer av komplexitet
utifrån miljoner av enkla element som automatiskt genereras av nervceller som är
genetiskt tillämpade för detta.
En jämförelse med Lego är passande här. Låt oss säga att man har 600 legobitar som
kan användas till att bygga ett hus. För att skapa en annan konstruktion, t.ex. ett
flygplan, så måste man först plocka isär huset för att frigöra en del av legobitarna
(eftersom deras antal är begränsat, även om det finns väldigt många bitar). Och för att
bygga en bil behöver vi plocka isär flygplanet o.s.v. Praktiskt taget kan vi bygga ett
obegränsat antal konstruktioner med ett begränsat antal bitar. Men varje gång måste vi
plocka isär den tidigare konstruktionen.
Observera detta när du fantiserar - det är så det fungerar. Det är UPPENBART. Ingen
persons minne skulle vara tillräckligt för att lagra den oändliga variationen av
existerande ting. Det är mycket enklare att inte lagra dem, men att istället skapa dem,
om nödvändigheten uppstår.
Man stöter ofta på ett konstaterande i psykologiböcker som säger att korttidsminnets
volym utgör fem till nio enheter. Dessa fem till nio enheter har inte med minnet att göra,
det är volymen av det mänskliga medvetandet, antalet bilder som hjärnan kan generera
vid varje givet tillfälle. Minnet har ingenting med detta att göra.
Vid GMS-studier kommer du att förstå att alla, efter en period av träning, kan
memorera tiotals och hundratals bilder vid ett och samma tillfälle. Det finns ingenting
som "korttidsminnets storlek". Ett av de nyligen uppnådda rekorden är 1264
memorerade siffror på 30 minuter.
Även i dess vilande tillstånd har det yttre höljet av en nervcell potential. Potentialen på
insidan och utsidan av cellen skiljer sig med 1/10 volt - utsidan har större potential. Det
exakta värdet är ungefär 0.07 volt, eller 70 millivolt. Det är inte konstant utan fluktuerar.
När en nervcell slås på, vilket sker när ögat uppfattar ett stimulus eller en signal från
andra celler, uppstår aktivitet på cellen. En motstående region uppstår i dess fibrer.
Utanför denna region är potentialen ungefär 40 millivolt med ett minustecken framför. I
den motstående regionen förändrar potentialen polaritet och värde: från +70 millivolt till
-40 millivolt.
Sådana motstående regioner "löper" längs nervfibrer och påverkar andra nervceller. En
nervfiber kan bara ha en impuls i sig vid ett givet tillfälle. Innan denna impuls har nått
nervens slut, kommer den nästa inte att framträda. Frekvensen för nervcellernas
impulsgenerering överstiger inte 1000Hz (1000 gånger i minuten).
Många av storhjärnans celler är kapabla att generera impulser även när stimulerande
signaler inte längre influerar dem. Denna sorts aktivitet kallas 'långsam synaptisk
överföring'.
Synapser
Nervceller kopplas inte samman direkt, som elektriska kablar. Det finns en glipa där
cellerna sitter ihop - en synaps som bildar en liten bro mellan cellerna. När en impuls
når slutet av fibern, avger nervcellerna olika substanser till synapsens område. Dessa
substanser har en påverkan på angränsande cell och en elektrisk impuls framträder i den.
Låt oss undersöka processen för kopplingsfixering genom ett förenklat schema, som
ger förståelse för den generella principen (schema 1).
Vi låter det finnas tre nervceller som är genetiskt anpassade att reagera genom aktivitet
på följande stimuli: en triangel, en kvadrat och en cirkel.
När ögat uppfattar ett "kvadratstimulus", reagerar den för detta anpassade nervcellen
och en bild av en kvadrat uppstår i föreställningsförmågan. Om du tar bort stimulit
upphör cellaktiviteten och den slutar generera bilden av en kvadrat i hjärnan.
Om denna cell aktiveras på konstgjord väg (med elektricitet eller den egna
tankeförmågan), börjar den generera impulser och bilden uppstår i
föreställningsförmågan, trots att bilden egentligen inte existerar, och inte heller stimulit.
Det finns viss bakgrundsfrekvens hos varje nervcell, men dess amplitud är inte
tillräcklig för att slå på cellen, och på så sätt orsaka att en bild uppstår i
föreställningsförmågan. För tydlighetens skull markerar vi cellerna med nummer 3, 5
och 7.
Vänligen notera faktumet att en cells bakgrunds- och aktiva frekvens kan förändras,
men bilden som genereras av cellen förblir oförändrad. Det här är "tricket".
Nu har vi all nödvändig information för att förklara hur en koppling fixeras i det
elektriska minnet.
Låt oss återigen anta att ögat uppfattar en figur bestående av flera enkla element: en
triangel, en kvadrat och en cirkel (schema 2). Den uppfattade bilden plockas isär till
enkla bilder och varje bild skickas till hjärnan. Nervceller som är tillämpade att reagera
på dessa bilder slås på och börjar generera sina bilder.
När en bild av en triangel uppfattas av den visuella analysen, slår den på en nervcell
och börjar generera impulser för att skapa en bild av triangeln i föreställningsförmågan.
Men, om det finns aktiva celler som arbetar i bakgrunden med samma frekvens, ökar
den pulserande amplituden, och dessa celler kommer att börja generera sina bilder på
grund av principen för frekvensresonans, alltså bilder av en kvadrat och en cirkel.
Slutsatser
Hjärnan kommer inte ihåg bilder. Återkallandeprocessen man är van vid, är faktiskt en
process av bildgenererande i föreställningsförmågan.
En nervcell kan ha elektriska resonanskopplingar med många andra nervceller och kan
innehålla en stor mängd enkla frekvenskombinationer.
Den beskrivna modellen för minnet är perfekt för att förklara alla egenheter i det
mänskliga minnet. Modellen är rättfram: Alla kan implementera och prova den. När
memorering sker med metoder som bygger på denna modell, så garanteras 100%
återkallande av informationen.
Sjukdom kan uttrycka sig annorlunda och ha olika namn beroende på var i
återkopplingskanalen avbrottet sker, om det är Alzheimers sjukdom (skada i
hippocampus) eller Korsakovskys syndrom (skada på nervbanan). Den beskrivna
modellen för minnet demonstrerar mekanismerna bakom dessa sjukdomar - avbrott i
återkopplingskanalen och den medförda omöjligheten att synkronisera nervcellers
elektriska aktivitet, alltså att kunna skapa kopplingar.
Reflexminne
En människas olika analytiska system hänger samman med sinnesorganen. Vi är redan
bekanta med det visuella analytiska systemet. Förutom denna, har hjärnan även hörsel-
och tal-, smak-, lukt- och rörelse-analytiska system.
I hjärnbarken finns det associationszoner. Det här är områden där nervfibrer från olika
analytiska system korsas. Andra typer av kopplingar uppstår i associationszonerna,
nämligen reflexkopplingar. Lägg märke till att celler från olika analytiska system behövs
för att skapa reflexkopplingar.
För att skapa en reflex behövs en längre tid och upprepad repetition (aktivering).
Reflexkopplingars tidsegenskaper
En reflexkoppling skapas under 3-4 dagar och när den väl är lagrad så finns den kvar
på livstid.
Reflexkopplingar fungerar automatiskt. Man behöver inte anstränga sig för att komma
ihåg informationen.
För att en reflexkoppling ska skapas mellan nervcellerna, så behöver dessa arbeta
intensivt under en viss period. Det är bara på detta sätt som nervändarnas toppar
bokstavligt talat börjar växa och sträcker sig mot andra sådana toppar. Det här kräver
naturligtvis tid. En direkt reflexkoppling mellan nervfibrer kan bara skapas när
nervfibrerna redan befinner sig nära varandra.
Nervceller länkas samman genom att skapa ett synapsområde. Det är ett område för
kemisk överföring, där kemiska impulser går från en cell till en annan.
När du rör vid en het platta, drar armen automatiskt bort handen. Det här är ett
exempel på en ofrivillig reflex som är genetiskt "inbyggd" i hjärnan.
När du hör ordet 'telefon', så föreställer du dig genast på ett eller annat sätt just en
telefon. Det här är ett exempel på en ofrivillig reflex som formats genom livserfarenhet.
Eftersom uppfattningen av ord sker så snabbt, så uppstår bilder snabbt i
föreställningsförmågan. Man är sällan medveten om den reflexiva grunden i att förstå
skrift och tal.
Om man uppfattar ord som inte har en koppling till bilder i hjärnan så kommer man
inte att förstå dem. T.ex: inu, mise, teiburu. Du förstår inte dessa ord - inte för att du inte
kan dem, utan för att kopplingarna mellan orden och passande bilder inte har skapats i
hjärnan.
I GMS memoreras all information först via den elektriska minnesmekanismen. Det är
bara därifrån som nödvändig information kan utvecklas vidare till att bli reflex om så
önskas.
Minnesmekanismerna för tal- och rörelseanalysering har sina egna särdrag, men täcks
även de in i koncepten för elektriskt och reflexartat minne. Dessa särskilda drag ligger
utanför området för GMS, eftersom bara memoreringsmetoder av information för
utbildning utforskas i denna bok.
Först och främst så skiljer sig dessa två typer av minne åt när det gäller tid för
skapande av koppling. En elektrisk koppling skapas väldigt fort - på bara ett par
sekunder. Medan en reflexkoppling skapas långsamt - under loppet av några dagar.
En elektrisk koppling sker i två riktningar. Om man kopplar ihop två bilder i
föreställningsförmågan, kan var och en av dem vara stimulus för den andra. Reaktionen
blir att man samtidigt ser båda bilderna - stimulit och den kopplade bilden.
Elektriska kopplingar är väldigt flexibla. De kan snabbt raderas ut eller förändras, men
de kan också lagras under lång tid. Reflexkopplingar förblir oförändrade och kräver
inget särskilt underhåll.
Återskapande visualisering
Återskapande visualisering är en process där man omvandlar uppfattat verbalt eller
skrivet språk till visualiserade bilder, genom rumslig organisering av bilderna i
föreställningsförmågan.
Ha i åtanke med en sådan koppling att tänkandet kan vara antingen oavsiktligt
(automatiskt) eller avsiktligt (medvetet).
När man medvetet förändrar visualiserade bilder - förstorar, roterar eller plockar isär -
kallar vi det för medvetet tänkande.
När man uppfattar ett muntligt uttalande och bilder automatiskt skapas i
föreställningsförmågan, kallar vi det för oavsiktligt eller automatiskt tänkande. Med
andra ord triggar en annan person ens föreställningsförmåga (ett exempel: en kråka
håller en bit ost i näbben).
Direkt tänkande sker när man arbetar med visuella bilder i föreställningsförmågan i
fullständig tystnad.
Om man använder hörbart eller inre tal för att hantera bilderna i
föreställningsförmågan så arbetar man inte med dem direkt, utan använder tal som ett
instrument för det återskapande visualiserandet.
Direkt tänkande är mycket effektivare eftersom det helt enkelt är snabbare. När man
arbetar med bilder genom att använda inre tal, så är hastigheten för tänkandet begränsat
av hastigheten för talet. Det här är den första stora nackdelen med ’verbalt tänkande’.
En annan nackdel med verbalt tänkande är möjligheten att man lärt in fel i fraser man
kan utantill. Falska kopplingar, ofta kallade åsikter, missuppfattningar eller fördomar, är
många gånger inbyggda i fraser man lärt sig som barn. En förutfattad mening, oavsett
om den är sann eller falsk, kan begränsa minnet. Människor som uttrycker det mesta av
sitt tänkande verbalt kan förta möjligheten från sig själva till att förstå många uppenbara
fenomen.
Okej, tillbaka till ämnet. Två parallella kanaler kan urskiljas i den återskapande
visualiseringen. Den första är kanalen för reflexomvandlingar av ord (substantiv) till
bilder. Den andra är kanalen för rumslig organisering av bilderna i
föreställningsförmågan, som vi kan kalla kanalen för rumslig hantering.
Substantiv omvandlas till bilder på reflexnivå: ett bord, en stol, en penna, ett äpple
eller en tröja.
Verb, adjektiv, suffix, och repositioner är alla rumsliga hanterare. Deras uppgift är att
hantera bilderna (substantiven) i föreställningsförmågan. En kopp STÅR på ett bord, en
katt LIGGER UNDER bordet, SVART katt, RÖD kopp.
Endast fyra varianter kan komma ur de två kanalerna, fyra möjliga variationer av
återskapande visualisering. Observera noggrant hur föreställningsförmågan fungerar och
analysera vad som influerar talförståelsen och hur detta sker.
Första varianten: Fullständig förståelse. Information går genom båda kanalerna för
återskapande visualisering: En vas med en röd ros står på bordet.
Fjärde varianten: Fullständigt obegripligt tal. Ghturh tyu nahj kiopl treyud. (Båda
kanalerna för återskapande visualisering är blockerade – det finns inga bilder för orden
och inga direktiv för organisering.) Hjärnan REAGERAR INTE på detta meddelande
(stimulus). Du kommer inte att kunna återge det korrekt.
Oavsiktlig memorering och återgivande av tal (eller text) sker till grunden i det
elektriska minnet. När man hör ett tal, får det inte bara talets ord bilder att dyka upp i
föreställningsförmågan. Orden KOPPLAR även samman bilderna. Skapandet av
kopplingar mellan bilder (elektriska minnet) sker automatiskt. Till exempel: Istället för
löv, så hänger det godis på grenarna på en björk som är rödmålad. Textens ord fick inte
bara bilder att dyka upp i föreställningsförmågan, utan kopplade även ihop dess till en
rumsligt organiserad bild. Det är genom den automatiska uppkomsten av kopplingar
som bilden memorerades.
Återgivning av tal sker i motsatt riktning. Man kommer ihåg (genererar) visualiserade
bilder genom fixerade kopplingar och ”översätter” dem sedan till tal. Det är därför
textinformation alltid memoreras på detta sätt.
MENING finns när en rumsligt organiserad bild som uppstår i hjärnan. När någon
säger: "Jag förstår inte vad du menar." Betyder det att personens hjärna inte lyckades
Om vi ändrar ordningen av orden i frasen: "En röd vas står på bordet." och istället
säger: "På bordet står en vas som är röd." MENINGEN, en rumsligt organiserad
kombination av bilder, förändras inte.
GMS-träning är ett mycket kraftfullt verktyg för att utveckla koncentration och
visuellt tänkande, förmågan att föreställa sig och hantera bilder i hjärnan. Visuellt
tänkande är grunden för FÖRSTÅELSE. Om man inte har några bilder i sin
föreställningsförmåga när man läser en bok, FÖRSTÅR MAN INTE texten.
Det är ett välkänt faktum att människor som tränat sig i att memorera ofta jobbar med
konst eller vetenskap, på grund av en närmast övernaturlig förmåga till att förstå text
och upptäcka mönster, felaktigheter och inkoherens.
Vid memorering med hjälp av GMS-tekniker, upptäcker man att talet bara behöver
slås på när det är nödvändigt att överföra informationen till andra människor. Många
bilder, som används som stödbilder i memoreringen, behöver inte ens ha ett namn,
eftersom de aldrig lämnar hjärnan, man behöver bara se dem i föreställningsförmågan.
Akademisk psykologi överdriver ofta talets roll i tankeprocessen. Därtill ser det
suspekt ut när människor tänker högt och pratar med sig själva.
Genom att kombinera en begränsad uppsättning enkla element, genom att förändra
KOPPLINGARNA mellan dem och dess ORDNING, kan man utvinna en obegränsad
uppsjö av KOMBINATIONER av element, vilket betyder ny information.
INFORMATION är en KOMBINATION av ENKLA ELEMENT. Information kan inte
innehålla endast ett element. Information måste, vilket ligger i själva begreppet,
innehålla minst två RELATERADE element. Meningen med memorering ligger i att
kunna återskapa dessa kopplingar.
För att lära sig memorera svår information - tabeller, listor och text - måste man först
lära sig memorera de enklaste elementen som all information består av. Man kommer
inte att kunna memorera telefonnummer om man inte vet hur man memorerar enskilda
siffror, eller memorera namn på geografiska platser, utan att veta hur man memorerar
enkla namn. Man behöver memorera enkla element i en text för att komma ihåg texten
exakt.
Huvudprincipen i GMS är att memorering går från helheten till de skilda delarna. För
att memorera en lista med telefonnummer måste man först kunna memorera enskilda
siffror, sedan enskilda telefonnummer och tillslut en lista med telefonnummer. När man
memorerar en text fixerar man först en ordning av stycken i hjärnan och sedan
memoreras den exakta informationen i varje stycke.
Det är därför som man först måste bemästra metoder för de enklaste elementen som
finns i alla typer av information, innan man studerar tekniker för memorering av olika
typer av information. Det finns två- och tresiffriga tal, stavelser, ord,
bokstavskombinationer, namn, månader, veckodagar, termer och koncept m.m. Endast
genom att transformera enkla element till visualiserade bilder får vi en chans att kunna
memorera dem, vilket alltså är att skapa kopplingar.
Naturliga associationer
Naturliga associationer är kopplingar som finns mellan uppfattade objekt. Tack vare
faktumet att dessa kopplingar redan existerar, memorerar vår hjärna dem automatiskt.
En existerande koppling mellan objekt är en signal för hjärnan att memorera dem.
Cicero-metoden. I den här metoden används bara kopplingar mellan objekt som
återfinns i familjära situationer eller i dess kända omgivning för memorering. Dessa
kopplingar behöver inte skapas, vilket alltså betyder att de inte behöver memoreras. De
skapas automatiskt i vår hjärna, på grund av att de repeteras och uppfattas regelbundet,
så som sakerna i ditt hus, rum eller på gatan utanför.
Metod för urskiljning av delar hos ett objekt. Även när vi ser ett enskilt objekt, så
reagerar hjärnan på dess delar och fixerar automatiskt inre kopplingar i objektet. Varje
bild består av delar (underbilder). En radio består av låda, antenn, volymratt, hållare och
högtalare m.m.
Metod för urskiljning av osynliga delar hos ett objekt. Människor tycker om att
plocka isär saker för att se vad som finns inuti. Eftersom olika interna element hos
objekt hör samman, fixeras dessa förhållanden automatiskt i hjärnan. T.ex: Där det finns
en högtalare finns det även sladdar, batterier, transistorer och motstånd.
Naturliga associationer används huvudsakligen i GMS till att bilda ett stort antal
stödbilder i minnet vilket hjälper oss att senare kunna memorera och komma ihåg all
annan typ av information.
Konstgjorda associationer
Konstgjorda associationer kan vara monomodala och heteromodala, precis som
naturliga associationer.
Lägg märke till faktumet att konstgjorda associationer inte har något konstgjort i sig.
Det är hjärnans naturliga kopplingsfunktion som används, precis som när hjärnan skapar
bilder utifrån vad ögonen uppfattar, eller utifrån signaler från hjärnbarken (drömmar,
visualiseringar).
I böcker om minnesträning läser man ofta om logiska och ologiska kopplingar. Vissa
menar att man behöver skapa ologiska kopplingar för att öka memoreringsförmågan.
Som du nu vet är varje koppling logisk. Logik ÄR kopplingen, där en sak länkas
samman med en annan.
Det är någonting annat att det finns VANLIGA kopplingar som vi ser mellan objekt i
omgivningen och OVANLIGA kopplingar som vi inte stöter på en vanlig dag. En
smörgås är ett exempel på en vanlig koppling (bröd och ost), stekt ägg med spik är ett
exempel på en ovanlig koppling. För hjärnan spelar detta ingen roll, när väl kopplingen
är gjord. Att behöva göra ovanliga kopplingar för att minnas dem, tyder på en dåligt
utvecklad visualiseringsförmåga och kopplingsteknik.
En koppling kan vara korrekt (adekvat) och inkorrekt (falsk), men det här hänger ihop
med utbildning, tidigare livserfarenheter och kultur. T.ex: ”Om en svart katt korsar
gatan, kommer något dåligt att hända” är en falsk koppling. Kanske är detta vad vissa
menar när de skriver om logiska och ologiska kopplingar? Hur som helst förklaras det
inte vad som menas med logik utifrån hur hjärnan fungerar, i dessa böcker.
Meningen med memorerade kopplingar spelar ingen som helst roll för hjärnan. Det
visuellt analytiska systemet urskiljer och fixerar bara kopplingar. Om det finns en
koppling så fixeras de. Ingen koppling = inget att memorera.
I vissa böcker om minnesträning skrivs det ofta om känslor. Man menar att ju mer
känslofyllt materialet som memoreras är, desto bättre och snabbare kommer det att
memoreras. Det här är fel.
När man memorerar en sekvens av hundra siffror, har man inte tid att fokusera på
känslor. Allt som distraherar en från processen försämrar genast hastigheten och
kvaliteten av memoreringen. Alla känslor bör ignoreras vid memorering.
Glöm ”logiska” och ”ologiska” kopplingar precis som känslor, när du memorerar. Det
här är subjektivt och förändras lätt. När man memorerar bryr sig bara hjärnan om
kopplingar.
Memoreringsförmåga
Hjärnan kan komma ihåg kopplingar oavsiktligt och automatiskt. I sådana fall,
behöver man inte göra någon ansträngning för att memorera. Vägen hem eller
inredningen i hemmet memoreras automatiskt, precis som de inre kopplingarna i dessa
objekt. Kopplingar mellan bilder och ord skapas oavsiktligt på grund av många
repetitioner som sker under livets gång.
Under den medvetna memoreringsprocessen måste man göra en ansträngning för att
memorera, genom att utföra mentala handlingar för att omvandla teckeninformationen
till bildform.
Ett exempel på detta är att skriva på tangentbordet till en dator. En nybörjare tycker
det är svårt för att det går långsamt och det blir många fel. När sen skrivförmågan är
utvecklad kan samma person skriva allt snabbare, göra mindre fel och känna att
skrivandeprocessen inte medför några som helst problem. Denne känner även
tillfredsställelse av att använda och utveckla sin förmåga. En professionell sekreterare
som har uppnått en utvecklad och automatisk förmåga, kan skriva och prata i telefonen
på samma gång och behöver inte ens förstå vad som skrivs.
Det är viktigt att förstå skillnaderna mellan GMS (medveten) och enkel (avsiktlig)
memorering. Memorering med GMS är att kunna memorera 100-200
informationselement vid ett enstaka tillfälle.
Till exempel: En person utan speciell träning kan bara memorera fem
informationselement efter att ha läst dem en gång. Detta när exakt återskapande i rätt
ordningsföljd förväntas.
Kontroll av memoreringsförmågan
Den bildade memoreringsförmågans kvalitet kan utvärderas med hög precision. Med
införandet av ett exakt utvärderingssystem för memoreringsförmågan i GMS, kan denna
träning flyttas från kategorin specialundervisning, till kategorin för exakt mätbara
resultat. Standardisering av GMS-tekniker och implementerandet av exakta
kontrollresultat är mycket viktigt för att kunna verifiera sin framsteg.
Programmet testar:
• Memoreringsvolym
• Memoreringskvalitet
• Memoreringshastighet
Introduktionstest
Användning:
• Fastställande av nivån på en nybörjares otränade memoreringsförmåga (någon som
inte har tränats i GMS-tekniker).
• Tillgång till eximinationstest. Har man tränats i memoreringstekniker bör man
klara introduktionstestet (med betyg 3.6 till 4) innan man går vidare.
Träning
Mängden memorerad information väljer man själv precis som typen av information.
Man kan använda siffror (en- två- och tresiffriga tal), ord, bilder och spelkort. Man
bestämmer själv med vilken hastighet informationen ska dyka upp på skärmen. Allt
ifrån obegränsad tid där man själv klickar fram nästa tal, till 1 sekund per siffra och man
får därefter en utvärdering enligt tabellen nedan. Utvärderingen ger ett betyg enligt
uppnått index.
Minst antal
Index Betyg
memorerade siffror
0 – 3.6 2 0
3.7 – 11.3 3- 18
11.4 – 18.8 3 57
18.9 – 28.4 4- 95
28.5 – 37.8 4 143
37.9 – 47.4 5- 190
47.5 – 56.9 5 238
57 eller mer Master 285
Användning:
• Bemästra olika metoder och tekniker för memorering.
• Möjlighet till gradvis ökning av memoreringens volym och hastighet.
• Fixering av stödbilder i minnet.
• Träna upp figurkoder till reflexnivå.
Prov
Till skillnad från tränings-läget läggs här strikta begränsningar för tid och antal fel.
För att klara ett examenstest ska man inte hamna under 90% rätt. Index och betyg ges
enligt tabellen ovan.
Normativt Index
’Memoreringskvalitet’ ges av antalet element man kom ihåg. Ju färre fel, desto högre
kvalitets-index.
Betyg ges beroende på uppnått index. Intervallet från 0 till 60 bryts ner i lika stora
delar, där varje del motsvarar ett betyg från 2 till ”Master”. Se hur betygsstegen relaterar
till memoreringsvolymen i tabellen. Fel som görs under memoreringen minskar index.
Begränsning i antalet fel: Om dina fel överstiger 10% under testets gång avbryter
programmet testet utan att rapportera resultaten. Ett tips är att fortsätta använda sig av
tränings-läget till önskad kvalitet är uppnådd.
Normativt index har tagits fram genom tester och godkännande av hur mjukvaran
byggts in i GMS-träningen av ett stort antal människor. Nästan alla som genomfört vår
GMS-utbildning online kan få betyget 4. För att uppnå högre resultat krävs extra
uthållighet och träning.
Det här programmet testar den utvecklade memoreringsförmågan i dess renaste form
(stadiet av att kodning till bilder är borttagen) och reflekterar tänkandets dynamik, så väl
som de visuella tankeprocesserna.
Det är nödvändigt att notera att de normativa index som är inbyggda i programmet är
väldigt exakta. Ett ”perfekt” resultat efter att ha genomgått GMS-utbildningen online är
att få betyget 5. Vilket motsvarar goda resultat i internationella minnestävlingar. En
instruktör på bra nivå måste uppnå ”Master” på testet.
När man memorerar bilder, tecken, symboler och främmande ord, räcker det inte bara
med att komma ihåg dem. Kodningen av elementen måste ske automatiskt T.ex: När
man uppfattar en sekvens av tvåsiffriga nummer, måste överensstämmande bilder dyka
upp i föreställningsförmågan väldigt fort och utan ansträngning - liknande till hur
handen dras bort från den heta plattan, oavsett om man vill eller inte.
För att kontrollera igenkänningen, används särskilda träningskort och mjukvara som
visar figurkoder i slumpvis ordning och fastställer hastigheten för igenkännande
(uppkomst av bilden i medvetandet). Under inlärningen och kontroll av nya figurkoder,
måste dessa komma upp i slumpmässig ordning, för att undvika icke önskvärda
kopplingar (särskilda ordningsföljder).
För att fastställa igenkänningshastigheten genom att använda kort, kontrollerar man
början och sluttiden för igenkännandet av figurkoderna. Sedan delar du denna tid med
Alla genomför vi hela tiden kodning och avkodning av information. Talat språk
omvandlas till skrivet språk och skrivet språk omvandlas till talat språk. Regler för
bilkörning är kodade i vägskyltar. Ljud är kodade i bokstäver och musik i noter. Man
kan skicka bokstäver via kablar när de kodas i morsekod. Information kan kodas i
gester, och visst kan alla förstå kroppspråk. För att lagra information i ett datorminne,
behöver den kodas till ettor och nollor. Matematik, fysik och kemi är kodade till en
sådan grad att det krävs flera år av studier för att förstå vissa system av matematisk
kodning.
I GMS kodas all typ av memorerad information till hjärnans språk. Hjärnans språk
består av visualiserade bilder. Hjärnan kommer inte att kunna memorera numerisk data
om inte informationen kodas till bilder som den kan förstå. Hjärnan kan inte memorera
siffror. Samma sak kan sägas om all annan teckeninformation.
Kom ihåg att i GMS är teckeninformation all typ av information som hjärnan inte
omvandlar till visualiserade bilder. Detta är den enda anledningen till varför sådan
information inte memoreras i vanliga fall. För att lära sig memorera teckeninformation
effektivt, behöver man omvandla dess element till bilder.
Visualiserade bilder förlorar sin mening i GMS. De är inget annat än ett redskap för
memorering, som en uppsättning skiftnycklar för en bilmekaniker, programspråket för
en programmerare eller morsekod för en telegrafist.
För att kopplingarna mellan bilder ska kommas ihåg väl, måste bilderna vara
LÄMPLIGA ATT MEMORERA. De måste också överensstämma med vissa krav.
Det är inte nödvändigt att memorera alldeles för enkla bilder. Kopplingarna mellan
sådana bilder är svåra eller omöjliga att memorera. Här följer några exempel på bilder
som inte är passande för memorering: en triangel, en ruta, en cirkel, en bokstav.
• Bilden får inte vara platt, som om den var tecknad på ett papper.
• Överkomplicerade bilder som innehåller ett stort antal andra bilder i sig är inte heller
passande för memorering (t.ex: en gata, en skog, en strand, ett rum osv.)
Bilderna måste vara STORA. Alla visualiserade bilder måste vara av samma storlek,
oavsett vad deras verkliga dimensioner är. Om man föreställer sig en myra, så behöver
den förstoras till en vattenmelons storlek. Om man sedan föreställer sig ett flygplan
behöver det vara av samma storlek. Man bör aldrig visualisera små bilder, eftersom
kopplingarna mellan små bilder är mycket svårare att fixera.
Bilderna måste vara I FÄRG. Om man föreställer sig ett löv på ett träd, så måste det
vara riktigt grönt och trädet ska vara mörkbrunt. Om man föreställer sig trafikljus, bör
man visualisera grön, gul och röd lampa. Vissa människor ser färger väldigt bra, andra
inte lika bra. Vad än din förutsättning är, försök att visualisera färgen. Det här är en
väldigt enkel förmåga att öva upp. Icke-rökare har vanligtvis inga problem med att se
färger. Rökare däremot, är kända för att vara sämre på att hålla uppmärksamheten stilla.
Rökning, till skillnad från vad vissa rökare hävdar, lugnar inte hjärnan. Faktum är att det
hetsar upp hjärnan och minskar syremängden! Båda leder till reducerad koncentration
och minskar viljan till att vara närvarande och memorera överhuvudtaget.
Alla bilder du kodat MÅSTE överensstämma med dessa krav. Bilderna måste vara:
STORA, TRE-DIMENSIONELLA, I FÄRG och DETALJERADE.
Lämpliga bilder för memorering är bilder som man bokstavligt talat kan hålla i
handen, som t.ex. en penna, ett sudd, en bok, en telefon, en mus och liknande. Dessa
saker är representerade med ord och har stabila och enkla kopplingar med bilder som
redan existerar i huvudet.
Det är lätt att avsiktligt slå på minnesprocessen. Människor har känt till detta i åratal.
Trots det är det bara nyligen som man har förstått hur det verkligen fungerar (Se
kapitlen ”Minne - paradoxernas domän” och ”Elektriskt minne”).
Den primära mentala operationen i GMS är koppling av bilder. Som du börjar förstå,
så utförs memorering inte med minnet, utan med kontrollerat tänkande. Varje gång man
kopplar ihop två bilder i föreställningsförmågan, tvingas hjärnan att komma ihåg den
kopplingen – man kontrollerar och sköter avsiktligt memoreringsprocessen.
När man kopplar samman två bilder i föreställningsförmågan, imiterar man den
naturliga uppfattningen av bilder som redan är sammankopplade. Och kopplingen
mellan konstgjort sammankopplade bilder kommer man ihåg lika bra (eller till och med
© 2011 Mind Academy
69
Alla rättigheter reserverade. www.MindAcademy.se
Superminnets Hemligheter – En handbok i GMS-metoden
Bilder kan skapas på olika sätt. Vilket man använder beror på vald
memoreringsmetod. Men följande regel gäller vid samtliga tillfällen:
Oavsett vilken typ av information som memoreras, oavsett metod som används, kan
endast två bilder kopplas samman i föreställningsförmågan vid ett och samma tillfället.
Att tänka i tal anses härstamma ur avsiktligt visuellt (bild-) tänkande. (Verbalt)
Tänkande i tal är sekundärt, långsamt och mindre effektivt. Många gånger stör det även
lösandet av logiska uppgifter, eftersom falska kopplingar är inbyggda i många
talkonstruktioner.
Visuellt tänkande, till skillnad från verbalt tänkande (vilket är ett slags medium), är
direkt. Talets faktiska huvuduppgift är att få ut informationen från hjärnan till talad eller
skriven form för att kunna överföra den till en annan person eller påverka en annan
persons tänkande. När man använder inre tal för att hantera bilder, använder man
fortfarande återskapande mekanismer för visualisering. Tänkande i tal är alltså en
process i att hantera visuella bilder med (tyst eller högt) uttalade ord som grund till
återskapande visualiseringsmekanismer.
Om ens visuella tänkande inte är tillräckligt väl utvecklat, så blir både förståelse av tal,
och egna uttalanden (i talad och skriven form) lidande. Vid sådana fall används ofta ord
som inte riktigt passar in, eftersom man inte förstår (Engelskans 'see') dess betydelse.
Därför borde orsaken till störningar i FÖRSTÅELSE letas efter i svårigheter att
visualisera bilder och hantera dem i föreställningsförmågan. Eftersom
memoreringsförmågan är kopplad till utvecklandet av visuellt tänkande, förbättrar man
också förståelse av både talad och skriven information, när man studerar GMS-tekniker.
© 2011 Mind Academy
70
Alla rättigheter reserverade. www.MindAcademy.se
Superminnets Hemligheter – En handbok i GMS-metoden
Denna mentala manöver kan ses som att medvetet hantera det spatiala frekvensfiltret.
När man föreställer sig en liten mobiltelefon ser man bara dess generella konturer. När
man förstorar bilden i sin föreställningsförmåga, blir andra delar av telefonen möjliga att
uppfatta. När man förflyttar uppmärksamheten till en specifik del av telefonen och
föreställer sig den i detalj, så tenderar man att urskilja en specifik spatial frekvens och
öka dess omfång (amplitud).
Genom att förstora en bild får man chansen att urskilja underbilder från den
integrerade bilden (kom ihåg liknelsen med primtalen 3x5x7). När man förminskar en
bild, så blandar man faktiskt samman frekvenserna av dess sammansättning till en
gemensam frekvens (som i liknelsen med primtalen där man får 105).
Rotera bilder
Genom att rotera en visualiserad bild har man möjligheten att undersöka den från olika
sidor och vinklar. Tack vare denna operation kan man urskilja ett stort antal underbilder
från en integrerad bild.
Det är intressant att notera att med träning kan man uppnå oavsiktlig bildrotation i
föreställningsförmågan. Erfarenhet visar att öva visuellt tänkande i vaket tillstånd
resulterar i förmågan att medvetet manövrera bilderna man ser i drömmar, vilket kallas
för att klardrömma.
Vi är redan bekanta med denna mentala operation från ett tidigare kapitel. Låt oss nu
fokusera på själva principen.
Vi börjar med förutsättningen att vår föreställningsförmåga endast kan koppla samman
två bilder vid ett givet tillfället. Dessa bilder måste vara stora, med andra ord uppta hela
föreställningsförmågans utrymme. De måste även vara så detaljerade som möjligt,
eftersom visualiseringens klarhet hänger på detta.
Kopplingen är ”utlösaren” som gör det möjligt att sätta igång minnesprocessen.
Urskilja underbilder
Denna mentala operation används för att ”plocka isär” en integrerad bild till dess olika
komponenter och få en större mängd enkla bilder. T.ex: en bild av en bandspelare kan
plockas isär till dess olika beståndsdelar och varje del kan ses separat: en volymratt, en
knapp, platsen för kassetter och högtalare m.m.
Modifiering av bilder
Ett ord kan överensstämma med olika bilder. T.ex: En glödlampa kan finnas i olika
utformning. Det kan vara en vanlig enkel glödlampa, en glödlampa i neon, en
halogenlampa osv. Denna operation används för att skapa variationer av bilder vid
memorering.
Bilder kan användas för långtidslagring i minnet. I detta fall kan man inte memorera
något över den upptagna, redan kopplade bilden. Det är här som manövern att modifiera
bilder används.
Omvandling av bilder
Denna mentala operation har samma mål som att modifiera bilderna – att skapa
variationer av bilder.
Ett exempel på omvandlade bilder av en penna: enkel blyertspenna, kort och lång
penna, tunn eller tjock penna, spiralpenna, penna böjd till en cirkel, penna böjd till en
knut osv.
När man använder sig av modifiering och omvandling måste man förstå att hjärnan
huvudsakligen bryr sig om KONTURER. Det är därför som en förändring i ett objekts
färg inte ses som en omvandling eller modifiering.
Föreställ dig en katt. Det här är en stor bild som utgörs av flera delar: öron, rygg och
svans. Och nu, föreställ dig i tur och ordning bilder av en kub, en boll och en mutter.
Skapa följande kopplingar i din föreställningsförmåga: öron - kub (en kub instoppad i
kattens öron), rygg - boll (en boll ligger på kattens rygg) och svans - mutter (en mutter
är trädd på kattens svans).
När man skapar kopplingar mellan bilder i föreställningsförmågan, bör man endast
föreställa sig de kopplade bilderna: öron - kub, rygg - boll, svans - mutter.
Först, se på hela katten. Katten är stor i den här associationen, men kuben, bollen och
muttern är medelstora i förhållande till kattbilden.
Och nu, hitta en liten detalj i bilden av katten, t.ex. en klo. Föreställ dig den här bilden
som stor genom att använda operationen 'bildförstoring'. Skapa en koppling: klo - tårta.
Båda bilderna bör vara stora och uppta hela din föreställningsförmåga.
© 2011 Mind Academy
73
Alla rättigheter reserverade. www.MindAcademy.se
Superminnets Hemligheter – En handbok i GMS-metoden
Föreställ dig katten igen. I den här associationen är katten den större bilden, kuben,
bollen och muttern är medelstora och tårtan är liten i förhållande till kattbilden.
Notera ännu en gång att när man förenar två bilder måste bilderna vara stora oavsett
deras verkliga storlek i förhållande till varandra.
För att se vad som händer i hjärnan under bildförstoring, föreställ dig en katt på din
datorskärm. För att urskilja öronen från den integrerade bilden behöver du markera den
nödvändiga delen av bilden och förstora den. Nu upptar öronen all yta på skärmen.
Resten av bilden syns inte. Detta är precis vad som händer i föreställningsförmågan när
man urskiljer en del av en bild. Precis som på en datorskärm, så måste de kopplade
bilderna ta upp all plats för den inre synen, föreställningsförmågan. Resten av bilderna
lämnas därhän.
Stödbilder (stimuleringsbilder)
Stöd- eller stimuleringsbilder är extrabilder som hjälper till att hitta information i
hjärnan.
Kom ihåg liknelsen med pianosträngarna. Hur hittar man snabbt den sträng man är ute
efter bland många liknande strängar? Man behöver en stämgaffel stämd till strängens
frekvens. Om man slår till stämgaffeln och för den nära strängarna, påverkas strängen
med frekvensen vi är ute efter genom resonans, och börjar låta och man kan till och med
se den vibrera.
Det finns ingen exakt fysisk plats av memorerade kopplingar i hjärnan. Alla
kopplingar finns alltid i samma område.
Det är hjärnbarken som är delen där minnet finns. Det enda sättet att få fram
informationen man behöver är att visa hjärnan en av de tidigare memorerade bilderna.
Om man memorerar ett eller två telefonnummer är det enkelt att komma ihåg dem
utan att använda sig av någon särskild teknik. Men om man memorerar dussintals
telefonnummer, utan att koda dem till en kombination av bilder, är det praktiskt taget
omöjligt att komma ihåg dem. Återskapande sker alltid när ett särskilt stimulus kommer
in i hjärnan och sätter igång processen för generering av information.
Stödsignaler (för stimulering) är bilder som en person enkelt kommer ihåg i rätt
ordning. All numerisk data MÅSTE fixeras vid en stödbild. Detta gäller även om man
bara memorerar ett telefonnummer om dagen, eftersom man kommer att ha 30 nummer
att hålla reda på efter en månad.
När det sedan är dags för att komma ihåg numren, används stödbilderna. Ur en
neurofysiologisk synpunkt är stödbilder SPATIALA FREKVENSFILTER. När man
kommer ihåg och föreställer dig sådana filter i hjärnan, sker mekanismen för att hitta rätt
information i hjärnan på samma sätt som med strängarna och stämgaffeln. En stödbild är
som en stämgaffel i hjärnan och resten av hjärnan som en massa strängar. Som ett
resultat av resonansen hittar stödbilderna snabbt den frekvens de söker tillsammans med
objekten som tidigare kopplats till dem.
© 2011 Mind Academy
74
Alla rättigheter reserverade. www.MindAcademy.se
Superminnets Hemligheter – En handbok i GMS-metoden
När man kommer ihåg stödbilderna i en ordning man lärt sig, får man sin hjärna att
generera informationen i ordningen den memorerades. Detta ger total precision i att
komma ihåg tidigare memorerad information.
Systemet med stödbilder ger fri åtkomst till informationen man lagrat i hjärnan, som
om man tittar igenom filer och mappar i en dator.
Att bilda ett system av stödbilder i minnet kan liknas vid att formatera datorns
hårddisk. Om hårddisken inte är formaterad kan ingenting lagras på den. Om minnet inte
har stödbilder, kommer man inte att kunna memorera och komma ihåg information i rätt
ordning.
Så hur memorerar man information när man inte har några stödbilder? Svaret är
enkelt: Man har inte memorerat information på det sätt hjärnan är kapabel till, alltså
felfri memorering i stora mängder.
Eftersom stödbilder bara är till hjälp, behöver man inte plocka ut dem ur hjärnan vid
memorering. Dessa bilder behöver inte överföras till andra människor. Som en
konsekvens kan (och måste) verbalt tänkande stängas av vid hantering av stödbilder.
Stödbilder behöver inte exakta ord, inte ens för inre tal. Inre tal kan så klart läggas till,
men det leder bara till försämrad memoreringshastighet, vilket leder till sämre resultat.
Den första typen är stödbilder. Sådana bilder innehåller inte någon information. De är
till för att hjälpa memorering och ihågkomst av information i rätt ordning och för
systematisk memorering. En sekvens av stödbilder fixeras väl i minnet på förhand. Allt
återskapande av information sker med hjälp av systemet för stödbilder.
Associationer och informationen som är nerkodad i dessa, kan kommas ihåg utan
stödbilder och utan att gå igenom alla sekvenser. I det här fallet återskapas associationen
bara när hjärnan uppfattar en av de associerade elementen (vid olika frågor om den
memorerade informationen). Ur GMS-synvinkel är alla frågor en direkt ledtråd,
eftersom den automatiskt aktiverar associationen som innehåller både frågan och svaret i
hjärnan.
Det kan tyckas att man kan nöja sig med att memorera denna typ av association
eftersom informationen återskapas som svaret på en fråga. Det här är fel. Memorering i
sekvens baserat på ett system av stödbilder är nödvändigt, på grund av att nya
kopplingar raderas ut av sig själva efter ett tag. Systemet av stödbilder används inte bara
för att möjliggöra återkallande i rätt ordning. Det tillåter även att nödvändig
återaktivering av den memorerade informationen kan ske, för fixering i hjärnan, närhelst
man önskar.
Konceptet 'informationsmeddelande'
Ett informationsmeddelande är en grupp enkla informationselement som har en intern
relation till varandra.
Ett informationsmeddelande består av ett antal element. Det kan inte innehålla ett
enstaka element, eftersom det inte skulle ha någon mening. En koppling kan bara skapas
om minst två elements existerar.
All text för utbildning (geografi, historia, anatomi, farmakologi, programmering m.m.)
innehåller stora mängder separata informationsmeddelanden.
I bokstäver finns det praktiskt sett ingen exakt information. I romaner finns det ofta
väldigt lite exakt data. Vetenskaplig och utbildningslitteratur innehåller den största
mängden exakt information, alltså separata informationsmeddelanden.
GMS gör det möjligt att inte bara memorera exakt information organiserad efter valt
tema (kronologiska tabeller, listor med telefonnummer), utan även texter i alla
svårighetsgrader. Ju svårare textmaterialet är ur ett vanligt minnes synvinkel, desto mer
exakt memoreras det eftersom textmemorering genomförs efter samma princip: Från
helheten till delarna. Delar är just olika informationsmeddelanden. Ju fler sådana
meddelanden, desto utförligare memoreras texten.
Meningen och syftet med memorering är enkel att illustrera med konceptet för
informationsmeddelanden. Låt oss titta på följande information som exempel:
Vattenfallet Angel ligger i Sydamerika, dess höjd är 1054 meter.
Vad menas med att memorera det här meddelandet? Vi vet redan att hjärnan inte
memorerar namn och siffror (bara kopplingar). Meningen med memorering är att koppla
samman SIGNIFIKANTA DELAR (element) i ett informationsmeddelande. I vårt
exempel skulle det vara: Angel, Sydamerika, 1054. Vi måste veta att Angel hör till
Sydamerika och ingen annan kontinent, och till siffran 1054 och ingen annan siffra. Om
en koppling fixeras på felaktigt sätt kommer det leda till felaktig information.
Om det inte finns någon fråga kan man avsiktligt aktivera de skapade kopplingarna
genom att använda ett system av stödbilder för stimulering.
Skapa associationer
Alla informationsmeddelanden fixeras i hjärnan i formen av en association, som en
kombination av flera bilder.
Vid varje tillfälle kopplar man endast samman TVÅ BILDER åt gången. Dessa
förstoras upp så de tar all plats i föreställningsförmågan.
Föreställ dig en vattenmelon en meter ifrån dig. Föreställ dig alla bilder i den storleken
eller till och med större.
Låt oss anta att vi behöver koppla samman fyra bilder till en association: En lampa, en
bok, ett par tärningar och en glass. Vi behöver välja ut en ASSOCIATIONSBAS av
dessa bilder.
I det här fallet behöver TRE SEPARATA KOPPLINGAR skapas. För att göra detta
förs de aktuella bilderna samman och hålls ihop i ungefär 3-6 sekunder per bildpar.
Efter att de tre kopplingarna skapats i tur och ordning, behöver vi föreställa oss
associationen som en helhet. Bilderna som representerar informationsmeddelandet är
DIREKT länkade i associationen. Lägga märke till faktumet att associationsskapande är
en direktlagring av information (kopplingar) i hjärnan.
Det rekommenderas att alltid göra kopplingarna i rätt ordning, även i de fall ordningen
Bilderna måste vara stora nog och även vara redo att förstoras (zooma in) eller
förminskas (zooma ut).
Om man länkat en bild till en del av en annan bild, kommer man inte att kunna länka
en tredje bild till samma del. Då kommer den tidigare bilden att raderas från minnet (se
kapitlet "Radering av associationer" för mer om detta).
Bilder bör kopplas på ett sådant sätt så de kan omslutas av en enda obruten linje. Med
andra ord måste bilderna ha gemensamma punkter med varandra.
Om det är svårt att koppla samman bilderna måste man få dem att passa med mentala
operationer som rotation, förstoring eller förminskning, modifiering eller förenkling. Det
går att koppla samman alla bilder i föreställningsförmågan.
Alla delar måste tydligt synas i den association man skapar. Man kan inte dölja en bild
bakom eller inuti en annan.
Typen av bild man får fram (rolig, sorglig, dum, smart, snäll, ond o.s.v.) spelar ingen
roll för memoreringsprocessen. Hjärnan reagerar bara på kopplingar. Hjärnan urskiljer
de generella konturerna.
Figurkoder (fastställda bilder som representerar vanliga element, t.ex. siffror, namn,
© 2011 Mind Academy
81
Alla rättigheter reserverade. www.MindAcademy.se
Superminnets Hemligheter – En handbok i GMS-metoden
Notera här att endast en korrekt förståelse av det elektriska minnets principer för
kopplingsfixering gör det möjligt att använda rätt memoreringsteknik för information
med ofta upprepade element.
Associationernas ordning koms ihåg genom deras bas. Endast två varianter är möjliga
här. Antingen kopplas associationsbaserna samman med stödbilder, eller så kopplas de
direkt till varandra.
Som du redan vet består olika typer av information av identiska element där dessa ofta
repeteras många gånger. T.ex: När man memorerar telefonnummer kommer man att
stöta på en mängd tvåsiffriga tal och även tresiffriga. Om man varje gång skulle behöva
leta efter en ny bild för dessa tal, skulle memoreringsprocessen bli utdragen och jobbig.
Det är mycket bättre att skapa en bild för varje två- och tresiffrigt tal en enda gång, lära
sig dem utantill och använda samma bilder när man memorerar siffrorna.
Det finns ingen anledning att lära sig alla figurkoder direkt. Många av ovanstående
figurkoder introduceras gradvis, när varje nytt, ofta förekommande, element dyker upp.
Dock finns det vissa figurkoder som man måste lära sig direkt från starten av GMS-
studierna, för att kunna använda dess tekniker. Dessa är figurkoderna för tvåsiffriga tal
(från 00 till 99). Dessa lär man sig utantill och lär in dem på reflexnivå. Övriga
figurkoder lärs in gradvis genom att använda en referensbok med färdiggjorda
figurkoder, genom eller att uppfinna dem själv enligt regler som beskrivs senare i boken.
Figurkoder måste vara fixerade. Varje element måste alltid representeras med samma
bild. T.ex: Talet 26 representeras av en bild av en tupp. Det här ger möjligheten att
direkt hitta information i hjärnan som innehåller identiska element. Man kommer då
ihåg alla händelser som refererar till ett visst datum, eller alla telefonnummer som
innehåller siffran 26. Man måste alltid föreställa sig bilden av en tupp på samma sätt.
Figurkoder får aldrig utgöra en associationsbas. Det här är ett väldigt vanligt
memoreringsfel. Man lagrar ingenting på figurkoder.
Figurkoder kan kopplas samman med vilka bilder som helst. Man kan alltså ta
tusentals bilder och numrera dem med respektive figurkod (från 001 till 999), och direkt
Man memorerar endast andra bilder på figurkoder vid särskilda övningar (när man inte
behöver långtidsmemorera).
73 85 76 66 24 76 38 08 26 48 87 22 88 15 09 86 81 74 71 50
Handling Resultat
De sista 5-7 siffrorna kommer att
memoreras och glömmas bort ett par minuter
Bara titta på siffrorna. senare (de koms ihåg med det analytiska
systemet för tal, för att "ljudet" av dem ekar
kvar).
Alla siffror kommer att kommas ihåg. Efter
Omvandla siffrorna till bilder och ungefär en timme kommer de flesta av dem
memorera ordningen. att ha glömts bort (effekten av spontan
radering av kopplingar).
Repetera de memorerade siffrorna ett par
Siffrorna lagras länge (ungefär 6 veckor
gånger genom att ta fram dem ur minnet.
med upprepat återskapande under 3-4 dagar).
Alltså, försöka komma ihåg dem.
Koppla bilderna till ett system av Siffrorna finns tillgängliga att kommas ihåg
stödbilder och underhålla genom att komma när som helst. Livstidslagring.
ihåg dem minst en gång varannan månad.
När man bara tittar på informationen (t.ex. en lista med telefonnummer) så memorerar
man den inte. För att memorera den omvandlar man informationen till bilder och skapar
associationer. Memorering är en aktiv process som kräver både uppmärksamhet och en
tankeansträngning. Efter att man memorerat informationen i bildform, lagras den i
minnet för en tid. Om man inte återvänder till den i minnet, kommer den att raderas. Om
man tittar igenom informationen i efterhand (i minnet) kommer den lagras under lång
tid.
Mnemotekniska effekter
Minnets regelbundenhet blir uppenbar när man använder GMS-systemet för
memorering. Kunskap om denna regelbundenhet ger en möjlighet att undvika misstag
vid memorering och göra processen mer effektiv.
Radering av associationer
För det första, när en skapad association inte aktiveras, så raderas den spontant. Det är
anledningen till att kopplingar som endast skapats en gång, börjar falla isär efter ungefär
en timme. Den här effekten gör det möjligt att utföra massor av övningsuppgifter,
eftersom memorerad information (kopplingar) raderas automatiskt.
För det andra, endast en koppling kan skapas på en bild. Om man kan memorera 60
slumpmässiga siffror på 60 stödbilder, så kan man nästa dag memorera 60 nya siffror på
samma stödbilder, utan att komma ihåg de första.
För ytterligare detaljer om denna intressanta effekt – undersök schemat för elektriska
kopplingar vidare. Poängen är att tidigare kopplingar egentligen inte raderas. De är bara
inte längre tillgängliga att komma ihåg. Egentligen kan varje bild kopplas till en mängd
andra bilder. Men för att läsa av flertalet kopplingar krävs särskilda metoder för
memorering och återkallande. Den spontana raderingseffekten gäller alltid, så
memorerad information måste fixeras genom återaktivering av kopplingarna.
Komprimering av associationskedjor
Efter en tid (om man inte repeterat materialet) när man påminns om det första ordet i
kedjan, kommer man oftast ihåg de två eller tre nästkommande orden tillsammans med
några av de sista orden. Andra bilder i kedjan kommer man aldrig ihåg igen, även om
man får en ledtråd. Samtidigt kan en GMS-student enkelt komma ihåg en lång serie av
bilder utan ansträngning.
Den här effekten liknar det som H. Ebbinghaus beskrivit i sin bok ”Edge Effect”, i det
här fallet observerat i minnet, en tid efter memorering. Vikten av denna effekt är större
än vad som vanligen tros.
Det här kan vara ett hinder för avsiktlig memorering eftersom radering av tidigare
lagrade bilder sker. Denna raderingseffekt är dock enkel att neutralisera. Att bryta upp
en informationssekvens i mindre delar med max 5 bilder i varje, istället för att memorera
långa kedjor av bilder, räcker. I memorering med GMS används inte långa kedjor alls.
Den huvudsakliga metoden är att skapa associationer. Och i en association är varje
Första-bild-effekten
Tveksamheter angående valet av bild sker ofta under memorering. Den rätta bilden är
oftast den första som dyker upp, även om du känner dig säker på att den är fel. Där finns
det redan färdiga kopplingar, och dessa vill vi använda oss av.
Omedelbart återkallande
Associativt återkallande
Den här effekten är enkel att observera. Det blir uppenbart att en uppfattad bild genast
får annan information att dyka upp i hjärnan enligt tidigare skapade kopplingar.
GMS demonstrerar hur det mänskliga minnet fungerar enligt en princip: stimulering –
reaktion. En reaktion till ett stimulus kan vara en enskild bild, en association eller ett
helt program, med andra ord en sekvens av reaktioner, som t.ex. en fras.
Minnesprocessens egenskaper
Memoreringshastighet
som en bild.
Detta är den genomsnittliga tid det tar att komma ihåg information. Om man kan
återskapa 40 siffror på en minut är din hastighet för återkallande 1,5 sekunder per siffra.
Memorerad information kan kommas ihåg väldigt fort, mycket snabbare än för att
memorera.
Memoreringskvalitet
Denna egenskap återspeglas i antalet rätta svar man återgivit efter memorering. Om
man kan komma ihåg 90 siffror av 100, så är memoreringskvaliteten 90%.
Memoreringsvolym
Detta är mängden information man kan memorera vid ett och samma tillfälle, utan
pauser. T.ex: Om man memorerat 60 siffror uppdelat på tre tillfällen så är
memoreringsvolymen 20. Memoreringsvolym liknar armhävningar. Det är antalet
armhävningar man gjort vid ett enstaka tillfälle som räknas, inte den totala summan av
alla armhävningar som gjorts under en vecka.
Memoreringens tillförlitlighet
Det här är antalet rätta svar du ger efter en överskådlig tid efter memoreringen, t.ex.
efter två månader.
Kodning
Notera att kodning av informationen till bilder INTE ÄR ATT MEMORERA. Det är
bara ett första steg i memoreringen.
känna igen flera av metoderna och upptäcka att du själv kan ha använt dig av dem i
åratal, utan att veta om att du använt delar av GMS-tekniker.
Låt oss säga att vi ska omvandla följande information till bilder: Slaget vid Crécy ägde
rum den 26:e augusti 1346.
Vi behöver urskilja delarna som behöver omvandlas till bilder: Crécy, 346, 26, augusti
– bara fyra element. Dessa omvandlas till följande bilder: En grisig bit chokladtårta, en
bakpulverburk, en tupp och en kräfta (enligt figurkodssystemet som används i GMS).
Nu är informationen redo att memoreras och vi kan gå vidare till nästa steg - den
faktiska memoreringen.
Memorering
Innan man skapar kopplingarna måste man välja ut en associationsbas. Figurkoder kan
inte användas som associationsbas. Bland de aktuella elementen är det bara tårtbiten
som inte är en figurkod, så det är den bilden vi bör ta till associationsbas.
Föreställ dig den grisiga tårtbiten. Urskilj tre delar: ovanpå chokladgarneringen, mitt i
tårtbiten och på tallriken nedanför tårtbiten. Du måste sedan skapa kopplingarna en efter
en: chokladgarnering + bakpulverburk, mitt i tårtbiten + tupp och tallrik + kräfta.
Efter att du skapat tre separata kopplingar, föreställ dig den integrerade associationen i
sin helhet. I associationen är den grisiga tårtbiten en stor bild, och resten av bilderna är
medelstora i jämförelse med tårtbiten.
Enligt GMS-standard behövs 18 sekunder att skapa dessa tre kopplingar (6 sekunder
per koppling).
Sekvensmemorering
Låt oss anta att man inte bara behöver memorera ett enda historiskt datum, utan en
kronologisk tabell med 50 datum. Då behöver man skapa 50 olika associationer. Det är
praktiskt taget omöjligt att komma ihåg en sådan mängd information utan en ledtråd (en
fråga). Särskild om man inte blir tillfrågad regelbundet. De skapade kopplingarna
kommer då gradvis att raderas ut. Man kommer kanske att komma ihåg tårtbiten, men
man kommer inte att se de övriga bildelementen.
När associationerna är kopplade till en stödbild kan man komma ihåg alla de
memorerade historiska datumen utan ledtrådar i rätt ordning. För detta behöver man
kunna ordningen på stödbilderna utantill, så att de ”drar fram” rätt association ur minnet,
som innehåller det kodade datumet.
När man kopplar samman visualiserade bilder, så används det elektriska minnet.
Sådana kopplingar skapas snabbt, men raderas också snabbt i hjärnan. För att lagra
information, behöver skapade kopplingar aktiveras enligt ett visst system med avsiktlig
genomgång i hjärnan. Tekniken för fixering av information kallas i GMS för ’aktiv
repetitionsmetod’ och förklaras i kapitlet för ’Informationsfixering’.
Efter att informationen är fixerad, lagras den i hjärnan. Man kommer ihåg den, både i
ordningsföljd och selektivt utan att behöva gå igenom all information. Alla frågor
angående det memorerade materialet hjälper till att återkalla rätt association i sin helhet.
Om man får frågan: ”Vad hände den 26:e?” så kan man genast svara: ”Den 26:e augusti
1346 inträffade slaget vid Crécy.” Man kommer även att komma ihåg alla andra datum
som är kopplade till den 26:e, om sådana datum har fixerats i hjärnan.
1-N
2 - THZ
3-B
4 - WVK
5 - FR
6 - JPX
7 - SD
8 - GQL
9-C
Av konsonanterna bör man hitta ord som representerar bilder, som är enkla att
memorera:
35 - B FR = BåR
25 - THZ FR = HaRe
I vissa fall stöter man på kombinationer som gör det omöjligt att hitta ett passande ord.
I sådana fall får man hitta en bild som representeras av två ord (och i vissa fall tre) – ett
adjektiv och ett substantiv. I fallen ovan – första konsonanten i adjektivet och de två
första konsonanterna i substantivet.
I ovanliga fall, när helt omöjliga bokstavskombinationer uppstår, så kan undantag från
detta system göras. Sådana figurkoder måste helt enkelt läras in utantill.
I dessa fall ignoreras nollan vid memorering och läggs endast till vid återkallandet av
siffran. Anledningen är att ensiffriga tal sällan anträffas i memorering. Om man t.ex.
memorerar ett telefonnummer: 356-09-90, så memorerar du dels 09 och 90.
(0)1 - 1 - N = Näsa
(0)9 - 9 - C = Cykel
10 - NM = aNeMon
43 - WVK B = KaBel
355 - B FR FR = BoRR
Processen för omvandling av två- och tresiffriga tal till bilder tar lång tid och kräver
stor ansträngning. Därför använder GMS-studenter vanligen Mind Academy’s
referensbok för figurkoder. Där finns färdiga figurkoder för alla två- och tresiffriga tal,
samt för alfabetets bokstäver, månader och veckodagar.
Här följer några regler för användningen av figurkoder för tvåsiffriga tal:
• Fyrsiffriga tal memoreras genom att brytas ner till tvåsiffriga tal:
© 2011 Mind Academy
91
Alla rättigheter reserverade. www.MindAcademy.se
Superminnets Hemligheter – En handbok i GMS-metoden
• Figurkoder för tvåsiffriga tal, precis som alla andra figurkoder, får inte kopplas
ihop med varandra. Det här leder till radering av skapade kopplingar (se kapitlet
’Radering av associationer’).
Om man till exempel skulle memorera följande talordning med att länka samma
figurkoderna, 54-43-54-87-32-54-65-43-54-87-64, så skulle alla överstrukna siffror
glömmas bort och man skulle bara komma ihåg den sista kopplingen med figurkoden för
54: 54-87-64
001 - M M N = aMMuNition
I figurkoder för tresiffriga tal kodas alltid alla siffror utan undantag. Mind Academy
erbjuder 1000 färdiga, väl valda figurkoder för alla tresiffriga tal, redo att memoreras.
Vid memorering av årtal används figurkoder för tresiffriga tal - den första siffran
behöver aldrig memoreras.
T.ex:
Newton levde mellan 1643 och 1727 (figurkoder: 643 - Pampig ViBrafon, 727 -
STäDmopp)
Kodning av siffersekvenser
Alla siffersekvenser ses som ett informationsmeddelande och behöver brytas ner till
två- eller tresiffriga element.
759476027590
När antalet siffror är ojämt, bryts sekvensen upp i en kombination av figurkoder för
både två- och tresiffriga tal, som många telefonnummer.
Vid memorering bör man alltid försöka minimera antalet element i den memorerade
informationen. Där finns fördelen med figurkoder för tresiffriga tal.
Att bryta ner en sekvens med siffror till en- och fyrsiffriga tal är meningslöst. I första
fallet skulle man bara använda tio bilder som motsvarar tio siffror. Det skulle göra varje
bild väldigt vanligt förekommande i associationer, vilket skulle göra memorering av
siffror till något mycket besvärligt.
I det andra fallet skulle valet av passande ord bli extremt komplicerat. Det skulle vara
näst intill omöjligt att hitta ord som motsvarar fyra siffror. Mer än 10.000 ord skulle
behövas och så många ordbilder finns helt enkelt inte i något språk. Tänk på att endast
enkla substantiv passar som figurkoder. Ord som 'karta', 'penna' och 'strykjärn'. Andra
ord som 'springa', 'bekvämt' och 'spännande' passar inte som figurkoder. Sådana ord
behöver extra omvandlingar eftersom de först måste transformeras till bilder för att
kunna memoreras.
Dessa figurkoder används för memorering av månaderna i alla typer av datum, så väl
som i vissa andra tekniker. Som t.ex. i kalendertekniken där man memorerar händelser
för varje dag, både i det förflutna och i framtiden. Vilket gör att man kan få fram
informationen både utifrån datum och utifrån händelse.
Januari Nyårssmällare
Februari Hjärta
Mars Ägg
April Vattendroppe
Maj Majblomma
Juni Midsommarstång
Juli Badbrygga
Augusti Kräfta
September Linjal
Oktober Istapp
November Snögubbe
December Julgran
När figurkoder för månader finns memorerade i en association, förstår man genast
vilken typ av övrig information som finns i associationen. Det måste antingen vara ett
exakt datum, en tidtabell eller en semester.
Man kan inte representera månaderna med figurkoderna för de tvåsiffriga talen 01-
12. Det skulle leda till stor förvirring och många felaktigheter.
Kom ihåg att information raderas automatiskt i hjärnan. Det här ger en möjligheten att
ändra i memorerade scheman och tabeller, precis som man skulle göra i vanlig kalender
eller i en fil på datorn.
En tidtabell som blivit inaktuell raderas automatiskt eftersom man inte längre
använder den.
MåNdag MoNitor
TiSdag TiStel
oNSdag iNSekt
ToRsdag ToRped (ubåts-)
FRedag FRedssymbol på halsband
LöRdag LeRkruka
SöNdag SaNdslott
Olika typer av figurkoder (veckodagar, månader, siffror och bokstäver) FÅR INTE
INNEHÅLLA IDENTISKA FIGURKODER. Systemet för figurkoder måste alltså vara
väl organiserat.
När man t.ex. använder TiStel som figurkod för TiSdag, så kan man inte använda
samma figurkod för siffrorna 27 eller 270-279.
Principen som använts för de färdiggjorda figurkoderna för alfabetet, är mycket enkel.
Bokstaven utgör första bokstaven i ordet för figurkoden.
D - Diskett
N - Nagelfil
V - Vaniljstång
Ä - Älghorn
Fonetiska figurkoder
Fonetiska figurkoder används för snabb och exakt memorering av uttal av ord på
främmande språk.
Fonetiska figurkoder kan plockas från andra figurkoder eftersom fonetiska figurkoder
bara används tillfälligt. När uttal av nya ord är fixerat till reflexnivå behövs inga
figurkoder för att ge ledtrådar till rätt uttal. För att memorera uttalet av ett främmande
ord används en kombination av tre tekniker, varav en är användningen av fonetiska
figurkoder.
Övriga figurkoder
Figurkoder är ett GMS-språk. Utan kunskap om det här systemet, så blir
memoreringskonsten snabbt till ett lidande. Varje gång man försöker memorera utan det,
växer sig irritationen snabbt över det tidsödande sökandet efter bilder för memorering.
Det finns andra typer av informationselement, som inte beskrivits ovan, som inte
heller finns med i referensboken för figurkoder. För sådana element kan (och bör) alla
välja sina egna figurkoder på egen hand.
Om du studerar geografi så har du hjälp av att koda världsdelar, länder, områden och
städer.
För snabbare memorering av för- och efternamn är det bra att hitta lämpliga figurkoder
för de vanligast förekommande namnen.
Man behöver bara lära sig figurkoder som är nödvändiga i ens egen livssituation,
beroende på vilken typ av information man själv behöver memorera. Figurkoderna för
siffror, månader, veckodagar och bokstäver är nödvändiga för alla.
Bildrepresentation av ord
När man uppfattar ord, får dessa automatiskt visualiserade bilder att dyka upp i
föreställningsförmågan, beroende på tidigare skapade associationer. Man förstår t.ex.
orden ’hund’, ’kråka’ och ’tändsticka’ för att de får överensstämmande bilder att dyka
upp som en reflex när de uppfattas.
Bilderna som dyker upp är ofta väldigt svaga. Så svaga att många inte ens förstår att
ordförståelse sker som ett resultat av bilder. Många tror att de förstår ord utan
visualiserade bilder.
Man kan enkelt kontrollera om en koppling mellan en bild och ett ord inte har skapats
tidigare. Detta är när man inte förstår ordets betydelse. Jämför orden ’hito’, ’akai’,
’utau’ och ’mise’, med orden ’man’, ’röd’, ’sjunga’ och ’affär’. Dessa ord representerar
samma visualiserade bilder. Bilden som dyker upp i föreställningsförmågan är ORDETS
MENING. Bildmening är en gemensam grund för alla språk. Folk pratar olika språk,
men de föreställer sig samma bilder.
Enkla representationer av bilder i hjärnan räcker inte till för att vi ska kunna memorera
bra. Bilder som dyker upp slumpmässigt i föreställningsförmågan behöver avsiktligt
förstärkas och omvandlas så de blir lämpliga att memorera. En bild får inte vara för
enkel eller för komplicerad (plottrig). Bilderna måste vara stora, tredimensionella, i färg
och detaljerade.
Ett bra exempel på hur bilder ska visualiseras för memorering, kan ses med tre-
dimensionell grafikmjukvara (3D Studio MAX) illustrerat nedan.
Symboliseringstekniken
Symboliseringstekniken används för att omvandla abstrakta ord till bilder. Ett abstrakt
ord är ett ord som inte har någon visuell mening.
Det finns symboler som är väl fixerade i det allmänna medvetandet, alltså i
medvetandet hos majoriteten av människor. En duva är en symbol för fred, en
sköldpadda symboliserar långsamhet, en döskalle representerar död, en krona
symboliserar makt, palmer, hav och båt representerar semester och avslappning för
många.
Under memorering måste alla abstrakta ord omvandlas till bilder, och inte bara de ord
som redan är fixerade till bilder. I sådana fall måste var och en hitta sin egen uppsättning
bilder, i enlighet med vad som redan finns i ens minne.
För vissa av oss är ’svartsjuka’ en våt näsduk, för andra kan det vara en trasig stol.
Vissa föreställer sig ’rikedom’ som en väska full med pengar, andra som ett stort antal
vänner och någon annan som ett stort bibliotek.
Kallt - is
Varmt - en kopp te
Sjukdom - termometer
Evighet - pyramider
Åtskillnad - tåg
Tid - klocka
Höst - löv
Vinter - snöflingor
Sommar - rullskridskor
När man väljer en passande symbol för ett abstrakt ord, så måste man välja en bild
som är behändig att memorera. Oftast bör man välja den första bilden som dyker upp i
huvudet, eftersom det redan finns skapade kopplingar till den bilden. Om man har svårt
för att välja en passande bild till ett ord, beror det på att man inte riktigt förstår ordet.
Man har inte ordets betydelse klart för sig.
Om någon säger ”Jag älskar dig”, måste man själv lista ut vad det egentligen är som
personen i fråga älskar. Din kropp, din själ, ditt hus, dina idéer, dina kontakter, dina
pengar, hela dig?
Låt oss undersöka anledningen till detta fenomen, vad det är som gör att människor
antingen tycker nummer är ”enkla” eller ”svåra” att komma ihåg.
Här är ett exempel med två mobilnummer: 070 492 39 45 och 076 746 83 57
Det första numret hör för många till kategorin som är enkla att memorera. Varför?
Eftersom elementen som numret består av är välbekanta: 492, 39 och 45. Vad betyder
’välbekanta’ i det här sammanhanget? Det betyder att BILDER dyker upp när sådana
element uppfattas. När man ser nummer 492, kommer man kanske ihåg att Columbus
upptäckte Amerika 1492 och ett skepp dyker upp i huvudet. När man uppfattar siffran
39 kommer man ihåg början av Andra Världskriget och en svastika kanske dyker upp i
föreställningsförmågan. 45 påminner en om när Andra Världskriget slutade och en parad
kan dyka upp i huvudet.
När man uppfattar det andra mobilnumret kommer inga bilder upp i hjärnan, och detta
gör det svårt att komma ihåg numret. Hjärnan är endast kapabel att memorera
kopplingar om det finns någon överensstämmande bild. Utan bilder kan inte
kopplingarna skapas.
Här följer några exempel på information som får bilder att dyka upp och som därför
enkelt kan memoreras:
Metoden bör endast användas när ett uppfattat element får en bild att spontant dyka
upp i hjärnan. I övriga fall bör man använda någon av de andra nämnda
kodningsteknikerna. Noter dock att alla dessa tekniker blir enklare och enklare att
använda när man börjat träna upp sin visualiseringsförmåga. Efter ett tag kommer
tydliga bilder fram av sig självt och man behöver bara titta på och förundras.
Denna teknik för omvandling av ord illustreras klar med följande exempel:
Faktor - traktor
Genom att föreställa sig bilden och samtidigt uttala ordet tyst inombords, så blir det
enkelt att komma ihåg hur nya ord, termer, koncept och namn uttalas.
Alla stavelser kan utvecklas till ord med betydelse. Man kan lägga till element på
antingen vänster, höger eller båda sidorna av en stavelse för att bilda ett ord.
KNI - magKNIp
AKI - fAKIr
SOR - SORk
ISK - whISKey
NIK - sputNIK
RIL - makRILl
Anta att vi behöver omvandla ordet MACKBASRUL till en bild. Först delar vi upp
det i element (stavelser): MACK + BAS + RUL.
Sedan gör vi ett ord av varje stavelse. Observera att hela stavelserna måste ingå och de
får inte förvanskas. MACKa, BASketboll, toalettRULle.
En associationsbas måste väljas ut av elementen. En stor bild som övriga element kan
kopplas till. Vi låter bilden av en macka utgöra associationsbasen (lämpligt eftersom det
är ordets första stavelse). I det här fallet behöver två delar av bilden urskiljas: På osten
och i sidan av brödet. Skapa följande associationer: osten - basketboll och brödet -
toalettrullen.
Föreställ dig den integrerade associationen i sin helhet. En stor macka med en
medelstor basketboll på osten och en medelstor toalettrulle som sticker ut ur sidan på
brödet.
MACKBASRUL är nu mycket enkelt att läsa ut ur den här associationen. Ordet läses
genom bilder.
Visst kan en sådan här teknik verka omständig om det bara är ett par nya ord om
dagen man behöver lära sig. Men om man vill memorera tiotals eller till och med
hundratals ord om dagen, gör den här tekniken tillsammans med övriga tekniker
memoreringen snabb och effektiv. Och viktigast av allt, den försäkrar långtidslagring av
orden i minnet.
Fyll ut varje stavelse så det blir ett bildord: WIS - VIShäfte, CON - KONdom, SIN -
magaSIN.
(I det här fallet kan ett undantag göras från regeln om att stavelserna inte får förändras,
eftersom kunskapen finns att engelskan nästan alltid använder W istället för vårt V och
C istället för vårt K.)
Resultatet blir att WISCONSIN kodats ner i följande association: Ett vishäfte med en
kondom hängandes över den häftade ryggen och ett seriemagasin sticker upp ur
mittuppslaget.
Notera att i den här tekniken skapas även kopplingar. Det betyder att samtidigt som vi
Alla dessa tekniker används spontant utan förberedelse eller planering och hänger på
vilket ord som ska memoreras. De utgår alla ifrån information som redan finns lagrad i
minnet. Ett ord kan omvandlas till bilder med flera av metoderna. Hela processen kallas
’Metoden för ledtrådsassociationer’ eftersom nya och okända ord kodas till associationer
(en kombination av visualiserade bilder) som ger en ledtråd till uttal (och stavning) av
ordet.
Varför behövs det här? Vårt analytiska system för tal kan inte memorera särskilt
många ord snabbt, i genomsnitt bara fem ord om dagen. Det finns då heller ingen garanti
för att orden lagras under lång tid. Det visuella analytiska systemet kan däremot
memorera tiotals och hundratals ord snabbt och i rätt ordning.
En lista med nya termer läses med stöd av visualiserade bilder. Efter ett par dagar är
de nya termerna perfekt fixerade i hjärnan och kan enkelt återskapas utan bilder.
Med metoden för ledtrådsassociationer kan man t.ex. memorera alla Sveriges landskap
och alla städer i vart och ett av dem i rätt ordning. Ett annat exempel är att enkelt kunna
memorera alla termer i en studiebok i farmakologi på ett par dagar, och som ett resultat
av det blir hela boken memorerad på samma gång.
Blekinge - Bryt ner namnet i två delar: BLEK och INGE. Omvandla varje del till ett
ord: BLEKmedel och INGEfära. Skapa kopplingen: Blekmedlet (bas) har ett stycke
ingefära fastsittande i flaskans handtag.
Bohuslän - Bryt ner namnet i två delar: BO och HUS (LÄN memoreras automatiskt).
Omvandla BO till ett bildord: BOfink, Skapa kopplingen: Bofinken (bas) har ett hus i
näbben.
Dalsland - Bryt ner namnet i två delar: DAL och S (LAND memoreras automatiskt).
Omvandla delarna till bilder: DALmatin och Skoter (figurkod för bokstavem S). Skapa
kopplingen: Dalmatinen (bas) har en skoter på nosen.
När man omvandlar både uttalet och hur ett tecken skrivs till en bild, är kopplingen
mycket enkel att komma ihåg. Det här görs direkt i föreställningsförmågan. En bild som
representerar ett ljud kopplas samman med en bild som representerar det skrivna
tecknet. Associationerna man får, memoreras i rätt ordning med den metod som fungerar
bäst för en själv.
Hela det japanska hiragana-alfabetet (som består av 46 tecken) kan memoreras på det
här sättet på bara en halvtimme, och det i exakt ordning!
Man behöver dock 3-4 dagar för att fixera tecknen, men fixeringen görs helt utan
några studieböcker eller fusklappar. Tecknen återkallas helt och hållet i det egna minnet.
De flesta av oss hade ett smeknamn i skolan: Någon var ”Skämtar'n”, en annan var
”Kakan”, ”Kapar’n” eller "Professorn". Alla dessa personer ansågs ha distinkta särdrag.
Mindre barn gillar ofta inte för- och efternamn eftersom de är svåra att komma ihåg.
Smeknamn är inte alls samma sak. De är individuella, så man förstår genast vem det är
som åsyftas.
Ett smeknamn speglar det mest framstående draget i personligheten eller utseendet
eller påminner oss om efternamnet i en kortare form. Ofta består ett smeknamn av ett
ord som är enkelt se i bildform och är därför enkelt att memorera.
Ett distinkt särdrag ger möjligheten att komma ihåg en särskild person.
All exakt information länkas till det distinkta särdraget (för- och efternamn, adress,
telefonnummer m.m.).
Distinkta särdrag är enkla att memorera i en särskild ordning, vilket gör det möjligt att
komma ihåg information i rätt ordningsföljd om en grupp människor.
När man tittar på ett fotografi uppfattas genast det distinkta särdraget eftersom det är
en naturlig association och därför memoreras automatiskt. Och så länge man kan
uppfatta ett distinkt särdrag, kommer hela bilden av personen i fråga, upp i huvudet.
Ett distinkt särdrag från fotografi kan vara vad som helst: En del av klädseln, frisyr,
konstigt utseende, en likhet med någon annan. Till och med kan en detalj i bakgrunden
utgöra ett distinkt särdrag.
Att urskilja ett distinkt särdrag från ett fotografi kan vara användbart för att memorera
information om framstående politiker, musiker, författare eller vetenskapsmän.
Samma metod kan användas för att memorera alla typer av bilder, inklusive
illustrationer i studieböcker.
Här följer ett exempel på att urskilja ett distinkt särdrag från ett fotografi. Låt oss säga
att vi ser en bild av en flicka med ett konstigt örhänge. I det här fallet kan det här
örhänget väljas ut som distinkt särdrag. När man undersöker fotografiet och lägger extra
märke till det distinkta draget som urskiljts, kommer hjärnan att automatiskt fixera
kopplingarna mellan det distinkta draget och hela ansiktet. Memorering sker
AUTOMATISKT. Man behöver inte tänka på det eftersom bilderna redan kopplats
samman.
Ett kort exempel på hur man urskiljer ett distinkt särdrag från en illustration när man
studerar en bok om akvariefiskar och behöver memorera både de vetenskapliga och de
vanliga namnen på fiskarna tillsammans med deras utseende. Man behöver välja ut ett
distinkt särdrag från en bild. Låt oss säga att en fisk är fotograferad med en ovanlig
snäcka i bakgrunden. I det här fallet kan snäckan användas som distinkt särdrag och
fiskens namn kan kopplas till denna bild.
Även om man känner en person väl, så kan man troligtvis behöva memorera extra
information om denne. Personen kanske byter mobilnummer lite då och då, eller varför
inte memorera vad ni planerat att göra tillsammans eller vad ni tidigare pratat om.
I det här fallet lokaliseras ett distinkt särdrag från personens jobb, hobbies, goda eller
dåliga vanor, sätt att gå, tala, klä sig eller andra karaktärsdrag. Om bekanten är polis,
kan man associera denne som en polisbricka. Om personen samlar på frimärken, kan det
distinkta särdraget bli ett förstoringsglas.
Man behöver inte komma ihåg en bild av en person när man memorerar någon
information om denne. Alla människor är likadana för hjärnan. Varje person måste
representeras med en individuell bild vid memorering.
Under ett första möte litar man ofta på sitt minne, för att bara efter några minuter inse
att man glömt bort namnet på personen man just träffat. Den här situationen är alltför
vanlig.
Om du vet att du kommer att träffa en ny person, försök att titta på personen innan ni
hälsar och urskilj ett distinkt särdrag på förhand. Precis när denne ska säga sitt namn har
du bilden redo i huvudet och kopplar genast associationerna du får av personens namn,
till bilden.
Har du någonsin undrat varför det är just namnet som alltid glöms bort? Det tycks som
att den här informationen genast raderas helt automatiskt. Sanningen är att enstaka ord
aldrig memoreras. Eftersom det är just ett informationsmeddelande med endast ett
element, så har hjärnan ingenting att koppla det till. När du förberett ett distinkt särdrag
på förhand, har du det hjärnan behöver för att skapa en koppling - ett namn och ett
distinkt särdrag. Glöm inte bort minnets stora paradox: Hjärnan kan endast memorera
kopplingar.
Det är inte så enkelt att urskilja ett distinkt särdrag hos en okänd person. Det behöver
man öva upp. Försök att urskilja sådana särdrag hos tio slumpmässiga personer på stan
eller på bussen. Precis som vid alla andra kodningsprocesser, tar den här handlingen
ganska lång tid att utföra i början. Man behöver träna sig i att hitta distinkta särdrag, och
hitta dem fort.
Urskilja distinkta särdrag hos en person vars utseende man inte känner till
Om man känner till något om personen, så omvandlar man det man vet till en bild,
som blir det distinkta särdraget. Bilmekanikern kan t.ex. representeras av en ratt.
Om man inte vet något alls om personen, behöver man bara ta reda på personens
efternamn och sedan urskilja ett distinkt särdrag därifrån. Heter personen Andersson,
blir lämpligen det distinkta särdraget en and. Svensson - en svensk flagga. Larsson - en
larv.
Det räcker ofta att bara lägga märket till ett element i inredningen där en person bor
eller arbetar. På en tandläkarmottagning kan det var en tandläkarstol, på ett sjukhus - ett
fönster i receptionen. I associationerna kopplar man informationen till objekten man valt
ut.
Ett distinkt särdrag i ett rum kan urskiljas när man behöver memorera ett
telefonnummer till ett företag, doktor eller någon personal, som man inte har något
intresse av personligen.
Många gånger kan det vara nödvändigt att memorera registreringsnumret på en bil, om
man t.ex. bevittnat en olycka eller en smitning och vill lämna information. Alla bilar
liknar varandra. Om man försöker memorera bilens registreringsnummer separat, utan
att koppla det till något, kommer man inte att kunna göra det tillförlitligt (hjärnan
glömmer informationen eftersom ingen koppling skapats).
Att urskilja ett distinkt särdrag hos en bil ger möjligheten att inte bara koppla ett
nummer till den, utan även att komma ihåg biltillverkaren och till och med förarens
utseende.
Titta in i bilen och lägg märke till någon pryl som finns där. Förare smyckar ofta ut
bilarna på insidan.
När man försöker hitta ett distinkt särdrag, bör man försöka att inte välja något som är
svårt att memorera. Försök lägg märke till om personen skelar, om det finns en
guldtand, stora öron, ett ärr, svettiga händer, piercings, dåliga naglar. Ett sår eller en
skada, kan t.ex. vara tillfälliga och inte helt säkra distinkta särdrag i alla sammanhang.
När det gäller personer man träffar, bör man inte bry sig om kläder och andra externa,
förändringsbara drag. Dessa är bara masker – och vissa bär dessa masker av en
anledning: Att undvika uppmärksamhet och inte synas i mängden.
Ett klassiskt exempel på ett falskt distinkt särdrag: En ut-och-in-vändbar kappa (med
olika färger beroende på vilken sida man väljer att visa). Eller en vanlig keps som lätt
tas av.
Ett exempel på ett vanligt distinkt särdrag är kortklippt frisyr. Det skulle vara
användbart endast om alla andra vore flintskalliga.
Mänskligt beteende är i många fall ett opålitligt distinkt särdrag. Många svindlare är
talangfulla skådespelare. Som Shakespeare sa en gång: ”Världen är en scen... och alla
män och kvinnor är bara skådespelare.”
Vi vet redan att kopplingar mellan visualiserade bilder som bara skapas en gång,
raderas snabbt. Detta är anledningen till att bara en del kopplingar förblir i minnet en
timme efter att man läst en text. Som en konsekvens genererar hjärnan bara en mindre
del av bilderna, och eftersom det finns färre bilder, minskar även texten i storlek.
Eftersom textinformation ändå ”komprimeras” (raderas med tiden), lär inte GMS ut
Att koda text till bilder och memorera dess rätta ordning är inte den svåraste delen.
Det är mycket svårare att bygga upp återberättandet utifrån bilderna. För att bilda denna
förmåga, finns särskilt utformade övningar i utbildningmodulen kallad
’Textinformation’. Ofta beror elevers svårigheter med att besvara en fråga, inte på att de
inte kan texten, utan på grund av att de inte kan omvandla tankar/bilder till verbala
uttalanden.
Följande metod för informationskomprimering är väldigt enkel. Låt oss säga att vi
behöver memorera följande textutdrag:
Leanne Cox, student vid California University, slog ett ny världsrekord. Hon simmade
tvärs över Magellans sund, 3.3 kilometer brett, på 1 timme och 2 minuter, trots det kalla
vattnet.
Den första handlingen man måste utföra är att urskilja en associationsbas. Man måste
lära sig att snabbt uppfatta textfragmentets huvudidé. Föreställ dig att du är chefredaktör
för en tidning och din uppgift är att läsa stora mängder korta texter och sätta rubriker till
dem. Den här artikeln får rubriken ’Världsrekord till havs’.
Vi kan dock inte memorera kombinationer av ord automatiskt. Föreställ dig att det
finns hundratals sådana titlar. Hur skulle man komma ihåg ordningen på dem? Man kan
bara skapa kopplingar mellan bilder.
Det här är anledningen till att nästa mentala operation är att ge associationsbasen ett
VISUELLT STÖD. Det visuella stödet är ett bildord som är enkelt att memorera med
olika associationsmetoder.
I det här fallet passar bildstödet 'medalj', som får representera associationsbasen
’Världsrekord till havs’.
På så vis komprimeras ett textutdrag till en kompakt och informativ bild. Sådana
bilder kan sedan memoreras i mängder, i nödvändig ordning.
Det här leder till att om en text innehåller 20 paragrafer, så måste var och en av dessa
markeras med en bild. Man måste sedan memorera ordningen på bilderna. Vid ett senare
tillfälle när man återger bildsekvensen, kan man återberätta all text utan att komma ifrån
ordningen.
Texter kan innehålla en stor mängd exakt information, som text ur en historiebok t.ex.
Textinformation kan även helt och hållet sakna exakt data. T.ex. anekdoter och
barnböcker.
Man måste förstå att bilder alltid kopplas ihop på samma sätt i föreställningsförmågan.
Oavsett vilken teknik man använder handlar det alltid om att koppla samman två bilder i
hjärnan. De två bilderna måste alltid visualiseras som stora, så de tar upp all plats i
föreställningsförmågan.
Processen för bildkoppling och konceptet för associationer blandas ofta ihop. En
påminnelse är att i det här systemet så utgör en association en grupp sammankopplade
bilder där särskild information kodats in. Att koppla samman två bilder är inte att skapa
en association. Det är bara ett medel i associationsskapandet.
För att ge sig in i beskrivningen av dessa metoder i detalj, behöver man komma ihåg
vad relativ storlek är, när det gäller de visualiserade bilderna. Bilderna kan vara små,
medelstora eller stora.
Metoderna för bildkoppling är mycket enkla, men man måste alltid komma ihåg att
följa dess regler vid memorering. Det är bättre att lära sig memorera rätt direkt från
början. Fel (felaktigt bildad förmåga) är alltid svårare att rätta till.
Regeln är att den andra bilden genomskär (tränger in i) den första bilden i paret.
Den andra bilden kan även befinna sig till höger om den första bilden.
Positionen av den andra bilden i förhållande till den första i ett par, beror på vad det är
för bilder man kopplar samman. Koppla ihop dem på det sättet som är bekvämast för
dig. Rotera dem i huvudet, undersök dem från olika sidor och få dem att passa ihop för
att få en enkel och användbar koppling, vilket är precis vad som behövs.
Som tidigare nämnts spelar det ingen roll hur bilderna kopplas samman. Om man
tycker det är enklare att koppla samman dem på ett mer vanligt sätt – skapa vanliga
kopplingar, eller man tycker det är enklare att koppla samma bilderna på konstiga,
ovanliga sätt, så kopplar man samman dem därefter.
Principen är att de kopplade bilderna måste röra vid varandra, så de kan omslutas
med en obruten linje. Hjärnan är intresserad av generella konturer.
Oavsett vilken relativ storlek bilderna egentligen har måste man fokusera all
uppmärksamhet på ENDAST DE TVÅ bilderna man kopplar samman och föreställa sig
dem STORA.
Bilderna kan skifta i storlek i det verkliga livet, men när man kopplar samman dem i
föreställningsförmågan måste de vara lika stora. En myra som egentligen är lite, måste
förstoras och ett flygplan som egentligen är stort måste förminskas. När man kopplar
samman dessa två bilder i samma storlek, så kallas detta i GMS för Kedjetekniken.
Skapande av associationer
En association är en grupp bilder där ett specifikt informationsmeddelande finns
inkodat. Det finns alltid en BAS i alla associationer – informationsmeddelandets
huvudelement. Övriga bilder utgörs av associationsELEMENT. Figurkoder är alltid
associationselement och används aldrig som bas. Associationer kan bestå av 2 till 6
bilder. Associationselement sitter alltid i samma ordning på associationsbasen.- från
vänster till höger och uppifrån och ner. Associationer bildas genom att koppla samman
flera bilder i tur och ordning. Standardtiden för att koppla samman två bilder är 6
sekunder.
01.10.10.01.11.00.11.10.11.10.11.01.01.00.01.00.10.01.01.11.00.01.01.11.10.
För att memorera den här sekvensen av nollor och ettor (omvandlade till figurkoder
för tvåsiffriga tal), behöver man 5 stödbilder (associationsbaser) och 2 minuter och 30
sekunder (25 bilder gånger 6 sekunder). Det här är standard för våra elever.
Koppla associationer
En sekvens av associationer memoreras på två sätt. Dels kan en associationsbas
kopplas till en stödbild och dels kan flera associationsbaser kopplas direkt till varandra.
Vi ska nu ta en närmare titt på den andra av dessa två metoder – att direkt koppla ihop
associationer. Associationer kopplas samman med varandra när man behöver memorera
exakt information som är sorterat efter ämne, t.ex. en lista med telefonnummer. En och
samma typ av information kopplas samman till en block som sedan fixeras på en
stödbild.
När två associationsbaser kopplas samma, ska man använda Ryska Dock-metoden,
vilket betyder att i varje bildpar, är en första bilden stor och den andra bilden liten.
Men när man skapar själva kopplingen måste båda bilderna visualiseras stort.
När man sedan återskapar en associationsbas (stor bild), kan man läsa ut information
från den (medelstora bilder). Därefter tittar vi efter nästa associationsbas (liten bild) och
förstorar den i föreställningsförmågan.
Som ett resultat av förstoringen av den lilla bilden, blir nu elementen i denna
association (informationsmeddelande) tillgängliga för avläsning.
Alla har vi bilder som vi uppfattar regelbundet. Dessa är objekten i ett rum, på
kontoret, på gatan, utanför hemmet m.fl.
För att bilda stödbilder med Cicero-metoden, behöver man bara fixera sekvensen av
välbekanta bilder i minnet. Det här uppnås genom upprepad repetition. av dessa.
Definiera ordningen av rummen i ditt hus, lägenhet, kontor eller väns hus. Tex: Börja
alltid i hallen och gå sedan medurs från rum till rum.
Fokusera uppmärksamheten på ett specifikt rum, t.ex. hallen. Visualisera hur du går
runt i hallen (alltid åt samma håll – medurs) och kom ihåg 10 olika objekt.
Gör likadant i övriga rummen i din bostad. Väl ut 10 bilder i badrummet, i köket, i
sovrummet och i vardagsrummet.
Av det så har du nu 50 bilder. Först kommer du ihåg de 10 bilderna i hallen, sedan går
du vidare till de 10 bilderna i nästa rum o.s.v.
Fixera ordningen av de 50 bilderna i minnet genom att titta igenom dem i minnet flera
gånger.
Där här är viktigt: De valda bilderna FÅR INTE UPPREPA SIG. Flera av bilderna kan
ha samma namn, men de måste se olika ut (två olika typer av lampor t.ex.).
Välj ut bilder genom att komma ihåg dem. Man behöver ta fram kopplingar som redan
finns i hjärnan.
Användning:
T.ex: En tesked är vanligen kopplad till en kopp. En kopp hänger samman med ett fat.
På ett fat ligger det ofta en bit tårta. Bilden av en tårta kan få bilden av kartongen den
såldes i, att dyka upp i hjärnan. Denna bild påminner en om skyltfönstret man såg tårtan
i o.s.v.
Den fria associationsmetoden är mycket enkel. Man behöver bara komma ihåg en
sekvens av bilder som står i naturlig relation till varandra. Denna bildsekvens kan
användas som stödbilder till memorerad information.
Det här är viktigt: När man väljer ut bilder med denna metod, bör man undvika att
växla över till bilder från Cicero-metoden. Med andra ord bör sammanhängande bilder
från denna metod undvikas när man väljer ut bilder med Cicero-metoden.
Inga stödbilder får repeteras. Även om man har hundra tusen bilder i sitt
stödbildssystem, så måste de alla vara olika och unika, oavsett vilken metod man använt
för att ta fram dem.
Användning:
Man bör alltid välja ut bilddelar av ett objekt i samma ordning: Från vänster till höger
och uppifrån och ner (som vi läser och skriver).
De utvalda bilderna utgör stödbilder, och precis som med alla andra stödbilder, får
dessa inte upprepas.
Användning:
Bilder som väljs ut med denna metod utgör vanligtvis de sista bilderna i
stödbildssystemet. Associationer där specifik data kodats in och memorerats, kopplas
direkt till dessa stödbilder.
Kedjemetoden
Med denna metod kopplas bilder samman i par. Den relativa storleken av alla objekt är
densamma – Stor.
Vilken som är den första och vilken den andra bilden är i varje bildpar måste kunna
urskiljas. Därför genomskär den andra bilden (sticker in i eller ut genom) den första,
placeras ovanpå den första, eller placeras på höger sida om den första bilden.
Användning:
Den här metoden används för att bilda korta sekvenser av stödbilder. Bildernas
sekvens fixeras enkelt genom repetition. Kombinerad med andra tekniker används denna
Långa bildsekvenser används inte i GMS, eftersom dessa raderas med tiden (se
kapitlet ’Radering av associationer’). Bara den första och de avslutande bilderna i långa
sekvenser blir kvar i minnet (även om man kunnat återskapa hela kedjan utan ett enda
fel direkt efter att man memorerat den).
Ryska Dock-metoden
När man memorerar en bildsekvens med Ryska Dock-metoden placeras bilderna inuti
varandra, som de välkända ryska leksaksdockorna, där en liten docka finns inuti en
mellanstor docka som i sin tur finns inuti en större docka.
Bildparens relativa storlek när de kopplas samman med Ryska Dock-metoden: Stor +
liten.
I praktiken kopplas den lilla bilden (som man föreställer sig som stor) samman med en
del (föreställs också som stor) av den stora bilden.
Den här metoden gör att varje memorerad bild förblir ”tom”, vilket betyder att bilden
är redo att få andra (medelstora) bilder kopplade till sig.
Användning:
Den här metoden används för att memorera en ordning av flera, redan memorerade,
associationer. Här kopplas associationerna samman direkt, utan stödbilder.
Information av samma typ (en lista med telefonnummer eller en tabell t.ex.) kan med
denna metod samlas ihop till ett informationsblock, som sedan fixeras vid en stödbild.
Det här är anledningen till att nedan beskrivna metod endast används vid:
• träning
• olika typer av demonstrationer och tricks
• tillfällig memorering
Låt oss säga att vi behöver memorera följande information vid respektive ordningstal:
43 - Magi
65 - Rikedom
78 - 681
87 - Trolleritrick
503 -700
Figurkoderna som representerar siffrorna (43, 65, 78, 87, 503) visualiseras som stora
bilder (associationsbaser, i motsats till de grundläggande reglerna för memorering).
Bilderna för orden eller siffrorna att memorera visualiseras som medelstora bilder.
För att memorera informationen skapar man sedan kopplingar mellan en del av den
stora bilden och en medelstor bild.
Hur kan man då skilja på bilder som representerar ord och bilder som representerar
siffror (figurkoder)? Det görs väldigt enkelt eftersom sifferbilderna är inlärda på
förhand, så känner man snabbt igen dem.
Den här metoden är inte passande för långtidsmemorering av viktig information. För
långtidsmemorering kan inte figurkoder för siffror användas som associationsbaser.
Detta skulle leda till stora problem.
Det här är en av teknikerna som används vid minnestävlingar, när stora mängder av
vad som kan tyckas vara meningslös information (slumpmässiga siffror, spelkort, ord
m.m.) måste memoreras snabbt.
Schemat för praktisk memorering i alfabetisk ordning, illustreras i bilden nedan. För
att bilda ett system av stödbilder, används en kombination av flera tekniker:
Returmetoden
För att försäkra lång och tillförlitlig lagring av kopplingarna i hjärnan, får inte
figurkoder kopplas samman med varandra.
Fixerad sekvens
Alla möjliga bilder som är enkla att komma ihåg, kan användas som stödbilder.
Ett stödbildssystem skapas på förhand och fixeras enkelt i hjärnan med repeterat
återkallande.
Det bästa sättet att fixera stödbilder är att använda dem för memorering. Man kan t.ex.
memorera siffror på dem. Vid den typen av övningsmemorering, behöver man inte
fixera informationen efteråt.
Samma stödbilder kan användas många gånger, bokstavligt talat som en hårddisk.
När man memorerar ny information på stödbilderna, raderas automatiskt tidigare
lagrad information.
Osynliga bilddelar
Många människor tycker om att plocka isär saker, vilket gör att vi känner till vad som
finns inuti en radio, en TV, en bil, en tvättmaskin och andra saker.
Objekt som finns inuti andra objekt kan användas som stödbilder.
Objekt kan externt kopplas samman med kedjetekniken, samtidigt som associationer
med exakt information finns kopplade till objektets inre delar. Den här tekniken för
skapande av stödbilder passar väl för långtidsmemorering.
Metoden är också bra eftersom den ger möjligheten att bygga om system av stödbilder
i hjärnan. Om man t.ex. fäster 5 telefonnummer inuti en radio, kan man enkelt sätta in
(den externa) bilden av radion någonstans i stödbildssystemet. Då har man automatiskt
även flyttat dit de 5 telefonnumren.
Den här tekniken kan kombineras med att välja ut delar av utsidan på bilden, vilket
tidigare beskrivits.
Alla visualiserade bilder kan markeras med en figurkod genom att man skapar en
koppling.
Man kan t.ex. markera en bild med figurkoder för veckodagar, vilket gör det enkelt att
memorera scheman och tidtabeller.
När man markerar slumpmässigt valda bilder med figurkoder för månaderna, skapas
stödbilder som ger en möjlighet att memorera födelsedagar och andra högtider.
Genom att markera slumpmässigt valda bilder med figurkoder för siffror, får man ett
numrerat stödbildssystem.
Tekniken för att välja ut delar av en bild, är passande att använda i kombination med
numreringsmetoden. På så sätt får man 5 stödbilder på varje fritt vald numrerad bild.
Bilder kan numreras med flera figurkoder, t.ex. flera figurkoder för tresiffriga tal,
vilket gör det möjligt att bilda ett oändligt stödbildssystem i minnet. Kom ihåg: Alla
skapade stödbildssystem måste noga fixeras genom upprepad mental repetition.
Exempel:
Föreställ dig en stor bild av en bil och placera bilden av en monitor (figurkod för
måndag) på dess tak. Nu kan du fixera ditt schema för måndagen på olika delar av bilen
(både utanpå och inuti).
Fäst figurkoden för 35 (BåR) ovanpå bilden av en skanner. Här har du en stödbild för
Placera tre stycken cyanfärgade accesoarer (figurkod för 999) på en konservburk och
du har en stödbild för talet 999.999.999.
För att lagra information i hjärnan, måste den repeteras. När kopplingar i hjärnan
återaktiveras, underhålls de och kan på detta sätt bevaras under lång tid. Om
kopplingarna aktiveras regelbundet (minst en gång var 6:e vecka) kan de lagras för en
livstid.
I GMS är repetition en process som skiljer sig från den vanliga definitionen av termen.
Oftast definieras ordet 'repetition' som upprepad perception av information. Som när
man läser en text eller en lista med telefonnummer om och om igen. Upprepad
perception av är fullständigt meningslös när det handlar om teckeninformation (som inte
får bilder att dyka upp i hjärnan). Oavsett hur många gånger du läser en rad,
innehållande endast slumpmässiga ettor och nollor, kommer inte informationen att
memoreras.
Om man inte är tränad i att memorera exakt data, kommer man inte att komma ihåg
den typen av information, och därför inte heller kunna fixera den i hjärnan.
Notera att repetition i GMS inte görs för memorering, utan för fixeringen av den redan
memorerade informationen i hjärnan.
Uppskattat repetitionsschema
Efter att informationen är kontrollerad och rättad är man säker på att informationen
kan återskapas i sin helhet utan fel. Det är bara efter det här stadiet som man kan börja
fixera informationen i hjärnan genom ett flertal upprepningar.
Vänligen notera att man efter memoreringsstadiet inte kan veta om man kommer ihåg
informationen eller inte, eftersom den inte är fixerad i hjärnan. När man kommer ihåg
information byggs den åter ihop av hjärnan, bit för bit, av kopplingar som fixerats i
minnet. Därav är kontrollen av den nymemorerade informationen alltid nödvändig. Det
är det enda sättet att försäkra sig om att man kommer ihåg informationen korrekt.
Hur ofta och efter vilka tidsperioder bör memorerad information återaktiveras? Det
finns inte ett enda svar på den här frågan, eftersom det beror på informationens
komplexitet, mängd och personen i frågas memoreringsförmåga. Detta beror också på
personens funktionella tillstånd. Är man sjuk eller trött är det svårare att memorera och
komma ihåg korrekt.
Vi kan därför bara rekommendera ett tillfälligt uppskattat schema som följer:
Första återkallandet bör ske 40-60 minuter efter memorering. Det är under den
tidsrymden kopplingar som endast skapats en gång försvinner ur det elektriska minnet.
Det tredje återkallandet bör ske ungefär 6 timmar efter detta och det fjärde
återkallandet morgonen därefter.
Antalet repetitioner är viktigt. Generellt bör antalet repetitioner ökas i proportion med
informationens mängd och nivå av komplexitet. Ju oftare man kommer ihåg
informationen, desto bättre fixeras den i hjärnan.
Oavsett ovan, måste nymemorerad information kommas ihåg mer intensivt inom de
första tre till fyra dagarna efter den ursprungliga memoreringen.
Det här betyder att man för livstidslagring behöver komma ihåg informationen minst
Om man memorerat potentiellt viktig information, men som sällan används, behöver
man tillämpa regelbunden repetition för att försäkra sig om långtidslagring i hjärnan.
Den memorerade informationen kan repeteras med olika metoder. Mer om det nedan.
Denna repetitionsmetod används på information som redan fixerats, och används när
man snabbt behöver repetera stora mängder information. Potentiellt viktig information
som inte används inom en sexveckorsperiod, bör repeteras på detta sätt.
När man repeterar informationen med den här metoden, bör man medvetet avstå från
att uttala ord inombords, som har med de visualiserade bilderna att göra. Man behöver
bara se stödbilderna och associationsbaserna som är kopplade därtill.
Att avstå från inre tal möjliggör en betydande ökning i hastighet för att titta igenom
information. 10 memorerade telefonnummer kan ses på 5-10 sekunder i
föreställningsförmågan. Om man börjar uttala dem (även tyst utan läpprörelser) blir
hastigheten för tittandet begränsad till hastigheten av talet.
Normalt sett är reflexkopplingarna mellan bilder och ord så stabila att många har svårt
för att åtskilja aktiviteten i olika analytiska system. Olika analytiska system kan dock
fungera åtskiljda från varandra och till och med parallellt. Det är därför som en
professionell sekreterare kan skriva en text och prata i telefonen samtidigt. Denne förstår
inte innehållet av vad som skrivs, men trots detta blir det inga fel. I det här fallet agerar
rörelseförmågan (ofta kallat muskelminnet) helt automatiskt.
De visuella och talanalytiska systemen kan också arbeta separat. För att avstå från inre
tal undertiden vi kommer ihåg bilder, måste vårt talsystem sysselsättas. Man kan t.ex.
läsa en dikt man kan utantill, eller räkna högt eller tyst för sig själv, undertiden man
kommer ihåg bilderna. Det tal analytiska systemet klara inte att både namnge bilderna
du ser, och att räkna samtidigt. Genom att göra den här övningen lär man sig gradvis att
se bilderna i fullständig tystnad.
Alla typer av information fixeras som associationer i hjärnan. Varje association fixeras
till en stödbild. Repetition med komplett avkodning fungerar på följande sätt:
Låt oss anta att vi har en bild föreställande en medicinburk, vilket representerar ett
apotek. Denna är fixerad till stödbilden av en dörr. Bilderna av en fjäder, en runsten och
en val är kopplade till olika delar av medicinburken. Det här är telefonnumret till
apoteket: 567-51-04. När de här bildkopplingarna aktiveras i föreställningsförmågan, så
behöver vi även lägga till det talanalytiska systemet, för att omvandla bilderna till ett
uttalande. Med andra ord, när man kommer ihåg bilderna, så säger man: ”Telefonnumret
till apoteket är 567-51-04.”
Notera att man inte säger namnet på själva bilden. Man ser bilden, men säger den
kodade informationen (t.ex. siffran).
Särskilt nya termer och namn som ofta memoreras behöver repetition med komplett
avkodning. Ett sådant fall är när man kommer ihåg (ser) ett vishäfte, en kondom och ett
magasin. Man säger inte namnet på bilderna utan kommer ihåg namnet på staten –
Wisconsin.
Att komma ihåg är i GMS ungefär som att läsa en bok. Den enda skillnaden är att man
inte ser text, utan man ser istället bilder i sin föreställningsförmåga, som representerar
särskilda informationselement. Bokstavligt talat så ”läser” man informationen ur
föreställningsförmågan, som om det vore en bok med illustrationer där man vet vad
varje illustration betyder.
Vad är skillnaden mellan att visualisera en bild och att använda sig av inre tecknande?
När man visualiserar en bild, så ska den ses stort, detaljerat, tredimensionellt och i färg.
Mentalt (inre) tecknande innefattar en ögonrörelse (rörelseminne). Föreställ dig hur du
skriver något med krita på svarta tavlan eller målar på en vägg - det här är vad mentalt
tecknande är.
Man behöver teckna okända tecken och nya främmande ord på det sättet de skrivs.
© 2011 Mind Academy
131
Alla rättigheter reserverade. www.MindAcademy.se
Superminnets Hemligheter – En handbok i GMS-metoden
Fixera figurkoder
Kom ihåg bilden av en bår, vilken representerar talet 35. Visualisera den en stund. Rita
sedan långsamt siffrorna 35 på själva bilden eller i bakgrunden. Repetera detta flera
gånger varje dag i 3 till 4 dagar.
Kom ihåg en bild som representerar ett ryskt ord, t.ex. ett hus. Läs av bilden för att
hitta en kopplad ledtråd för uttalet, bilden av ett dominospel hittas, uttalet för hus på
ryska – dom. På grund av det talanalytiska systemets långsamma hastighet, klingar
uttalet ’dom’ kvar i huvudet.
Gör sedan flera saker på samma gång: Föreställ dig ett hus, uttala namnet 'dom'
mentalt och teckna hur ordet skrivs på eller bakom bilden: дом. Den här kombinationen
av olika processer är vanlig vid språk inlärning. Dessa arbetsböcker involverar just att
se, läsa högt och skriva. Ju fler analytiska system som involveras i kopplingarna, desto
snabbare utvecklas reflexåterkallandet.
Kom ihåg att använda bilder som ger en ledtråd till tecknets uttal. Koppla sedan en
bild till den som ger dess skrift. Visualisera sedan hur du ritar tecknet framför eller
bakom uttalsbilden och uttala det samtidigt högt eller tyst.
Reflexkopplingar tar tid att skapa. Det är inte lönt att fuska när man memorerar
främmande ord. Om man memorerar ett ord på kvällen och får högsta betyg på provet
dagen därpå, betyder det nödvändigtvis inte att man besitter ny kunskap. Om främmande
ord inte fixeras till reflexnivå, kommer de att glömmas bort. Då sitter man där med ett
diplom som det enda minnet kvar från språkutbildningen...
Principen är väldigt enkel. Om en reflexkoppling har skapats, arbetar den väldigt fort
och automatiskt. Kom ihåg hur handen dras bort från den heta plattan – det här är en
reflex, även om den är ofrivillig och genetiskt inbyggd i hjärnan.
För att kontrollera kvaliteten på memorerade främmande ord – skriv ner orden på kort.
Det här är nödvändigt för att snabbt få en slumpmässig ordning på elementen.
Placera nu korten på ett bord, ett efter ett, och översätt orden från svenska till japanska
eller vice versa. Lägg märke till med vilken hastighet orden översätts. Om man kan
översätta ordet på en sekund eller mindre, har ordet blivit reflex och kommer inte att
glömmas bort. Om det krävs mer tid för att komma på rätt ord, har det inte fixeras och
kommer snart att glömmas bort.
På samma sätt kan man även försäkra sig om vilka tecken och figurkoder som kan
vara dåligt fixerade i hjärnan.
Man kan enkelt undersöka vad en reflexmemorering utgörs av. Bokstäverna i alfabetet
på ens modersmål är fixerade på reflexnivå i hjärnan. Läs bokstäverna i den här
meningen: Negninem räh ned i anrevätskob säl. Nya tecken, figurkoder och främmande
ord bör kunna läsas lika enkelt. En reflex reagerar utan fördröjning, Finns det
fördröjning, så är det ännu inte en reflex.
Notera att utvecklingen av förmågan till repetition av memorerad information för att
fixera den i minnet, är lika viktig som att utveckla förmågan till memorering av bilder.
Man måste öva upp sig i att repetera information – lika noggrant som man övade sig i
att memorera den.
Ett system av stödbilder måste skapas på förhand. Det måste fixeras genom att
upprepade gånger komma ihåg dess bilder flera dagar i rad, tills man automatiskt kan
”bläddra igenom dem” i föreställningsförmågan. Stödbilder fixeras väl om man
använder dem. Övningsuppgifter kan lagras flertalet gånger på ett nybildat
stödbildssystem, t.ex. sifferkombinationer. Varje gång man memorerar nya siffror
raderas de tidigare automatiskt från stödbilderna. När man gör övningsuppgifter,
behöver man inte fixera informationen i hjärnan. Man memorerar siffrorna på
stödbilderna, återkallar dem, för att sedan aldrig återvända till dem. På detta sätt är
stödbilderna automatiskt rensade efter en timme.
Låt oss undersöka flera av de vanligaste kombinationerna som används för att skapa
stödbildssystem.
Den enklaste varianten. Skapa ett stödbildsystem i minnet som endast består av
objekt valda med Cicero-metoden. Om man skapar en sekvens av 100 bilder, kan man
genast börja med övningsuppgifter. Dessa bilder kan användas många gånger för att
memorera ord, siffror, bokstavskombinationer och andra typer av uppgifter.
Ett exempel: Låt oss anta att en av Cicero-bilderna är ett kylskåp. Plocka ner bilden i
föreställningsförmågan och visualisera varje del separat: ”tak”, kylskåpsdörr, frysfack,
hyllor och grönsaksbehållare.
Om man gör likadant med var och en av de 100 ihopsamlade Cicero-bilderna, så har
man plötsligt ett stödbildssystem bestående av 500 element i huvudet. På så vis ökas
minneskapaciteten drastiskt eftersom volymen av den memorerade informationen endast
begränsas av hastigheten för skapande av kopplingar och tillräckligt många på förhand
skapade stödbilder i minnet.
Om man har valt ut 5 underbilder hos var och en av de 100 bilderna som skapats med
CIcero-metoden, har man nu 500 stödbilder. Länka nu en kort sekvens av valfria bilder
(innehållande 5 bilder sammankopplade med Kedjemetoden) till var och en av de 500
stödbilderna, och hos var och en av dem, skilj ut ytterligare 5 underbilder.
Låt oss nu beräkna hur många stödbilder vi har. Mycket riktigt så har vi 12
uppsättningar med 500 stödbilder i varje. Javisst skulle det vara svårt att skapa så många
bilder i en handvändning, så skapa dem gradvis. Det största huvudbryt är att inte
upprepa stödbilder.
Man kan dela upp stödbildssystemet i olika sektioner. En bildsektion kan reserveras
för korttidsmemorering, som övningsuppgifter, uppvisningstricks eller dagliga att-göra-
listor. En annan del kan reserveras för memorering av vardaglig information som
telefonnummer och adresser m.m. Ytterligare en del av stödbildssystemet kan användas
för utbildning.
Om man fixerar viktig information på stödbilderna, är inte dessa längre tillgängliga för
upprepad användning. I sådana fall skulle information som lagrats på dessa raderas.
Däremot ger en strikt sekvens av stödbilder det möjligt att se informationen som fixerats
vid dem och på så sätt försäkra informationslagring i hjärnan.
Rådet är att skapa ett system av stödbilder och göra det innan du gör något annat. En
person utan stödbilder är som en dator utan hårddisk, med bara sitt arbetsminne.
I princip är ett stödbildssystem ett system för inre hjärnstimulering, som håller minnet
oberoende av externt stimulerande influenser. Man har alltid direkt tillgång till den
lagrade informationen, oberoende av yttre stimulering.
Se till dig själv och människor omkring dig – observera. De flesta har inget system för
inre hjärnstimulering. Minnet och tänkandet distraheras då enkelt av allt yttre inflytande.
Det räcker att inleda ett konversationsämne, byta till ett annat och sedan komma med ett
tredje, för att en sådan person ska glömma bort vad denne egentligen ville säga.
Kom ihåg en viktig regel: Varje minnesteknik är bara så effektiv som ditt
bemästrande av den.
Du kanske tror att du vet hur man skapar ett stödbildssystem. Men det är en sak att
veta om hur man gör och en annan sak att ha ett stödbildsystem innehållande hundratals
eller till och med tusentals bilder i minnet. Mnemoteknik-användare på medeltiden
kunde ”formatera” sitt minne och skapa upp till 300.000 stödbilder i huvudet. Som du
ser, teoretiskt sett är superminnets hemligheter mycket enkla, men bara teoretiskt.
Om du studerat materialet i den här boken, kan du bli student vid vår skola.
Distansutbildningen består av fem olika, men sammankopplade utbildningmoduler med
övningar som möjliggör gradvis ökning av mängden och komplexiteten av det
memorerade materialet. På nästa sida finner du en kort beskrivning av varje
utbildningmodul.
I denna utbildningmodul lär du dig memorera texter; Alltifrån små skämt och roliga
historier till hela böcker och tung facklitteratur innehållande komplex terminologi. Hur
kan man memorera en hel bok på kortast möjliga tid? Eller att komma ihåg ett tal eller
en föreläsning så länge du lever? Här får du lära dig teknikerna med komplexa texter
som övningsexempel. Texterna memoreras inte ordagrant, utan med dina egna ord i
korrekt paragraf-ordning med all faktainformation.
Här får du i praktiska övningar lära dig att på ett tillförlitligt sätt hålla vardagens alla
siffror i minnet. Från internet- och mailadresser till postadresser, kontokortsnummer,
pinkoder, bankkontonummer och inloggningsinformation.
Inkluderat bonusmaterial:
Memorera kortlekar (valfri extrautbildning, 4 lektioner)
Efter att ha genomgått de 24 första lektionerna finns även möjligheten att lära sig
memorera kortlekar.
Den här boken finns tillgänglig kostnadsfritt på www.MindAcademy.se från den 17:e
september 2009, tillsammans med ytterligare information.