Magisteruppsats

”Dåligt och onödigt av public

service”
En textanalytisk studie av svärande och språkliga
normkonflikter i public service

Författare: Vanja Vinter

Handledare: Shirley Näslund
Examinator: Gunilla Byrman
Termin: VT 21
Ämne: Svenska språket med inriktning språk-
rådgivning och textvård
Nivå: Avancerad
Kurskod: 4SV20E
“It’s bad and unnecessary of public service”
A textual analysis study of swearing and language norm
conflicts displayed in public service

Abstract
The aim of this study is to analyse and categorise reports of swearing in public ser-
vice media for the past ten years, as well as analysing the approach taken to the pri-
vate persons making the reports and the reports themselves by the governing body
Granskningsnämnden. Additionally, the language norm conflicts displayed were an-
alysed. The methods used to accomplish this included directed content analysis of
the reports and their context, and analysis of interpersonal communication as well as
legitimation analysis of the written response provided by the authority. In total, 46
reports and two versions of the response letter were analysed. Finally, the language
attitudes and associated norms of both sides were analysed and compared to distin-
guish conflicts. The results indicate that the private persons who report swearing
have different expectations of public service than the media company or the govern-
ing body has, which is the cause of the language norm conflicts. The results also in-
dicate that the presence of swearing in a public service media context appears more
offensive that the swearing itself, as most of the swear words were not defined. Fur-
ther, the analysis of the approach taken to the private persons making the reports in-
dicates an authoritarian stance and an impersonal, distanced approach.

Key words
Folk linguistic perspective, public service, swear words, swearing, content analysis,
language usage, analysis of interpersonal communication, legitimation analysis

Nyckelord
Folklingvistiskt perspektiv, public service, svordomar, svärande, innehållsanalys,
språkvård, interpersonell analys, legitimitetsanalys

Tack
Ett stort tack till Granskningsnämndens registrator som inte bara stått ut med alla
mina frågor och förfrågningar utan varit mer än hjälpsam i alla lägen.
Innehållsförteckning
1 Inledning 1
1.1 Syfte 2
1.2 Frågeställningar 2
2 Bakgrund 3
2.1 Public service språkliga riktlinjer 3
2.2 Granskningsnämndens anmälningsprocedur 4
3 Teoretisk bakgrund och tidigare forskning 6
3.1 Svordomar och tabuord 6
3.2 Folklingvistiskt perspektiv 7
3.3 Attityder till svordomar 9
3.4 Svordomar i medier 9
4 Material och metod 11
4.1 Materialbeskrivning 12
4.2 Materialinsamlingsprocedur 12
4.3 Materialanalysmetoder 14
4.3.1 Innehållsanalys 14
4.3.2 Interpersonell analys 14
4.3.3 Legitimeringsanalys 15
4.4 Etik 17
5 Analys 17
5.1 Vad anmäls och varför? 18
5.2 Hur förhåller sig nämnden till anmälningarna och anmälarna? 23
5.2.1 Interpersonell analys 24
5.2.2 Legitimeringsanalys 26
5.3 Vilka typer av normkonflikter förekommer? 29
6 Sammanfattning av resultat 30
7 Diskussion 30
Referenser 34

Bilagor
Bilaga 1. Tabell 1. Svordomsanmälningar registrerade hos Granskningsnämnden
2011–2020
Bilaga 2. Tabell 2. Public service-svordomsanmälningar registrerade hos Gransk-
ningsnämnden 2011–2020, per år
Bilaga 3. Bild 6. Beslut rörande anmälan till Granskningsnämnden med personupp-
gifter maskade
Bilaga 4. Bild 7. Alternativt beslut rörande anmälan till Granskningsnämnden med
personuppgifter maskade
Bilaga 5. Bild 8. Beslut rörande anmälan 20/02451 till Granskningsnämnden med
personuppgifter maskade
1 Inledning
Privatpersoners anmälningar av svordomar i TV och radio görs till Gransk-
ningsnämnden, som är ett av två självbestämmande organ inom myndigheten
för press, radio och tv inom kulturdepartementets ansvarsområde. Det finns
inga formella krav på vad en anmälan ska innehålla, utan det räcker med att
skriva vad man av något skäl upplevt vara oegentligt – trots att Gransknings-
nämnden enbart prövar brott mot reglerna i sändningstillstånden (Riksrevis-
ionen 2020:28). Sändningstillstånden nämner att språkvårdsfrågor ska beak-
tas, men fokuserar på språklig representation, det vill säga att alla språkliga
varianter och dialekter som förekommer i samhället ska representeras och att
språket ska vara tillgängligt, men svordomar nämns inte (Kulturdepartement-
beslut 5, 6 & 7 2019:5). Trots detta har anmälningar om svordomar ökat mar-
kant de senaste åren (se tabell i bilaga 2).

Under 2020 genomförde Riksrevisionen en granskning av nämndens

hantering av anmälningar av public service. Resultatet av granskningen vi-
sade att många av de friande anmälningsbesluten saknar tydlig motivering
(Riksrevisionen 2020:7–8). Dessutom påpekade Riksrevisionen att allmän-
hetens förväntningar på Granskningsnämnden tycks överstiga det uppdrag
nämnden faktiskt har. Till exempel är en vanlig förväntning bland anmälare,
som är privatpersoner, att nämnden ska fungera som ett slags smakdomare
och moraldomare och avgöra vad som är rätt och fel (norm – grammatisk och
språklig korrekthet), bra och dåligt (funktion – status och situation) och fint
och fult (moral – smak och stil), såsom exempelvis svärande (jfr Westman
1989:6–8). Riksrevisionen drar slutsatsen att förtroendet för både nämnden
och public service skulle kunna öka i takt med att allmänhetens förståelse för
nämndens uppdrag förbättras (a.a. 32). En förbättring av motiveringarna i fri-
ande beslut rekommenderas för att uppnå sådan förståelse (a.a. 38).

1(34)
 Att människor reagerar på svordomar och anmäler dem till Gransk-
ningsnämnden visar på att det finns ett folkligt intresse för det språk som an-
vänds (Lagerholm 2016:8). Detta är även något som kan ses i den samhälle-
liga debatten, till exempel genom insändare i tidningar (Olson Blandy 2020)
och nyhetsforumschattar (Aftonbladet 2018) om svordomar i public service.
Trots detta är forskningen om den språkliga verklighet språkbrukare möter
begränsad, eftersom det praktiskt är svårt att veta vad språkbrukare tänker
om olika språkliga fenomen (Bijvoet & Fraurud 2015:111). Anmälningarna
till Granskningsnämnden dokumenterar språkbrukares spontana tankar om
och attityder till svordomar, vilket ger möjlighet att undersöka dem. Det fak-
tum att svordomsanmälningarna ökat indikerar att svordomsbruket i medier
orsakar språknormkonflikter mellan anmälare och, i detta fall, public service.
Riksrevisionens observation om lekmäns uppfattning om Granskningsnämn-
dens uppdrag påvisar en sådan språknormkonflikt, där anmälare som anser
svärande vara ”dåligt och onödigt” (anmälan 20/00026) förväntar sig att
nämnden åtgärdar detta, medan nämnden enbart har som uppdrag att pröva
brott mot sändningstillstånden. Detta kan både bero på att det saknas annat
forum eller instans att vända sig till och att anmälarna har missuppfattat eller
inte informerats om vad nämndens uppdrag innebär.

1.1 Syfte
Syftet med denna uppsats är att analysera lekmäns anmälningar av svärande i
public service och Granskningsnämndens svar på dessa för att belysa språk-
attityder i samhället och språknormkonflikter i kommunikationen mellan
myndighet och privatperson.

1.2 Frågeställningar
Uppsatsens frågeställningar lyder:

• Vilka svordomar anmäls och av vilken anledning?

2(34)
 • Hur förhåller sig Granskningsnämnden till anmälningarna och anmä-
larna?
• Vilka språkliga normkonflikter ger svordomsanmälningarna till
Granskningsnämnden och nämndens hantering av dessa prov på?

För att svara på den första frågan kommer de svordomar som anmälts analys-
eras genom riktad innehållsanalys för att kategorisera dem i enlighet med av
forskningens tidigare etablerade kategorier, vilka presenteras i avsnitt 3.1.
För att ta reda på varför anmälningarna inkommit kommer den anledning
som uppgetts till anmälan kartläggas. I syfte att få svar på Granskningsnämn-
dens förhållande till anmälare och anmälningar kommer myndighetens kom-
munikation till anmälarna analyseras utifrån ett interpersonellt perspektiv och
ett legitimeringsperspektiv. Vidare kommer svaren på de första två frågorna
analyseras för att identifiera de normkonflikter som förekommer mellan an-
mälare och myndighet.

2 Bakgrund
Detta avsnitt handlar om de styrdokument som används inom public service
och förfaranden som påverkan hanteringen av anmälan. Avsnittet innehåller
två delar.

2.1 Public service språkliga riktlinjer

Public service interna riktlinjer för språkbruk och svärande återfinns i två
olika dokument; Policy och rekommendationer för SVT:s publicistiska verk-
samhet1 och Public service-handbok. Dessa riktlinjer gäller alla sorters pro-
gram, fiktiva och ej, och i dem går det att läsa att ”medverkande ska ha rätt
att framträda med sitt eget språkbruk” (Policy och rekommendationer för

1
Skillnaden mellan detta interna styrdokument och Public service-handboken är att de, även
om de är lika i utformning och policy, skiljer sig åt mellan de två bolagen, eftersom de två
medierna fungerar olika så har tv-kanalen visuella komponenter att ta hänsyn till språkligt
såsom undertext och namnskyltar.

3(34)
SVT:s publicistiska verksamhet 8.1). Enligt Anna Ståhl Eriksson på SVT:s
programsekretariat ska språket i medier spegla språkbruket i samhället
(Reibring 2001). För svordomar påpekas i samma dokument att de av natur-
liga skäl inte kan undvikas, eftersom de är ”en del av den språkliga verklig-
heten i samhället” (Policy och rekommendationer för SVT:s publicistiska
verksamhet 8.1). På samma sätt står det i Public Services handbok att svordo-
mar får förekomma, men den uppmanar även till återhållsamhet i använd-
ningen (Public service-handboken 2014:168). För svordomar beskriver dessa
dokument att ”särskild medvetenhet” ska visas för svordomsbruk och att
omotiverat svärande inte ska förekomma (Policy och rekommendationer för
SVT:s publicistiska verksamhet 8.1; Public service-handbok 2014:168).
Dock påpekas att svärande kan vara befogat, av så kallade ”konstnärliga
skäl”. Vilka är då dessa konstnärliga skäl som de refererar till? I handboken,
under punkterna om låttexter och radiopjäser, står det att detta innebär konst-
närliga uttryck som beskriver och gestaltar olika känslor, fenomen och situat-
ioner, vilket leder till att ord som svordomar förekommer (Public service-
handbok 2014:74). Svordomar har också i forskning påvisats användas för att
illustrera fiktiva karaktärers identitet i deras sammanhang (Stapleton
2010:290 i Rathje 2017:39). Allteftersom public service utvecklar sitt språk
för att inkludera och representera hela det svenska samhällets språk tycks fler
och fler lekmän reagera på den språkliga verklighet som strider mot deras
personliga normer och därmed orsakar språknormkonflikter.

2.2 Granskningsnämndens anmälningsprocedur

Anmälningar till Granskningsnämnden görs främst på initiativ av privatper-
soner som anmäler upplevda oegentligheter. I själva anmälningsformuläret
och länkar därifrån återfinns ingen information om språkbruk eller svärande,
vare sig under vad som kan eller inte kan granskas eller under innehållsregler
för sändningar. Anmälaren måste själv gå igenom sändningstillstånden, som

4(34)
finns länkade under innehållsreglerna,2 för att få någon som helst information
om förhållningsregler till språk. Samtliga anmälningar läses av myndighetens
handläggare, men enbart de av mer komplicerad eller principiell art går upp
till själva nämnden. En anmälan som går upp till nämnden kan frias eller fäl-
las. Vid fällande dom varierar påföljden beroende på vilken bestämmelse
nämnden beslutat att programmet i anmälan brutit mot. Påföljder inkluderar
avgifter, offentliggörande av beslutet med tillhörande förklaring från pro-
gramföretagets sida, och i vissa fall uteblir påföljd helt. Anser nämnden att
programmet brister i så kallat skydd av barn kan en anmälan även göras till
Justitiekanslern. Riksrevisionen påpekar dock att Granskningsnämnden
främst ska granska de anmälningar vars prövning ”bidrar till effektiv kontroll
och regelefterlevnad”. Detta innebär att en anmälan inte behöver prövas om
det förefaller sannolikt att den inte innebär någon regelöverträdelse eller om
prövningen inte kan anses relevant för rättstillämpning eller av principiell be-
tydelse (Riksrevisionen 2020:18–19). Det förefaller således inte att någon di-
rekt påföljd sker för svärande även vid fällande dom, såvida språkbruket inte
kan anses brista i skydd av barn. Ingen av de anmälningar som denna uppsats
berör har inneburit någon regelöverträdelse och har således inte heller lett till
fällande domslut. Enligt nämnden har inget program fällts för svordomar se-
dan 1992 (Janzon 2017, Bilaga 3 & 4).3 När anmälan skickats in får anmäla-
ren en standardiserad bekräftelse och en summering av själva anmälan via
epostmeddelande från en no-reply-e-postadress, det vill säga en adress vars
inkorg inte övervakas. Meddelandet innehåller utöver bekräftelsen även en
redogörelse för nästa steg i processen. När anmälan sedan behandlats av
handläggare och beslut om att nämnden ska granska ärendet eller ej tagits,
skickas beslutet om utfallet till anmälaren. I alla förekommande fall inom

22
https://www.mprt.se/regelverk/Sa-regleras-radio-och-tv-sandningar/innehallsregler-for-
radio-och-tv/
3
Av dåvarande Radio- och TV-nämnden. Granskningsnämnden grundades 1994 och har
själv aldrig dömt något program.

5(34)
ramen för denna uppsats har ingen anmälan lett till vidare granskning och så-
ledes inte heller någon dom.

3 Teoretisk bakgrund och tidigare forskning

I detta kapitel presenteras den teoretiska bakgrund och den tidigare forskning
som kommer användas i uppsatsen. Detta inkluderar tidigare forskning om
svordomar, attityder till svordomar och svordomars förekomst i medier.

3.1 Svordomar och tabuord

Svordomar kategoriseras som så kallade tabuord. Tabuord är ord som anses
vara generellt fula eller olämpliga att använda och symboliserar ofta låg mo-
ral, dålig smak eller till och med fara (Einarsson 2009:129). Tidigare teorier
om tabuord menar att tabuord är starkt kulturellt förbundna och att ju mer
tabu ett ord är, desto närmare har det berört en specifik kulturs grundläg-
gande värderingar. Som exempel kan framhållas att de nordiska språkens
svordomar traditionellt präglats av religionens krafter medan de engelska
kännetecknas av sexualmoralen inom den anglosaxiska kulturen (a.a. 130,
135), jfr satans skitstövel och fucking wanker. Dock har globaliseringen på-
verkat lokal kultur och låneord från engelskan som lånats in i exempelvis
svenskan, och tabuord är inget undantag (Peterson & Beers Fägersten
2018:105). Förutom globaliseringen har även digitaliseringen har medfört att
till exempel könsrelaterade svordomar förekommer mer frekvent i dagens
svenska (Stroh-Wollin 2010:21–22).

De svordomar som anmälts har kategoriserats i underkategorier efter

typ av svordom i enlighet med utvalda temakategorier för tabuord (Ljung
2010:35). Notera att Ljung inte differentierar mellan skällsord och svordomar

6(34)
utan sorterar in båda under svordomar.4 De kategorier som de anmälda svor-
domarna kategoriserats i är följande:

• Svordomar relaterade till religion eller övernaturliga fenomen, till ex-

empel fan, jävlar, och helvete. (Ljung 2010: 37).

• Svordomar kopplade till människans bakdel och avföring (skatologi),

såsom exempelvis skit och piss (a.a. 37).

• Könsrelaterade svordomar är vanligt förekommande både som inter-

jektion, exempelvis genom att skrika fitta vid irritation och som krän-
kande epitet, som att kalla någon för ett kukhuvud (a.a. 38–39).

• Svordomar relaterade till sex har traditionellt sett varit mindre vanliga
i svenskan (a.a. 39). Dock har det engelska fuck fått stort fotfäste på
senare år (Beers Fägersten 2017:81).

• Svordomar som syftar att befläcka någons moder (eller familjs) heder
genom att, exempelvis direkt eller indirekt insinuera incest (jfr mam-
maknullare) (Ljung 2010:41).

• Övriga svordomar som består av epitet relaterade till djur, till exem-
pel svin, och prostitution (jfr hora). Kategorin är mer ospecificerad än
de övriga och består inte explicit av svordomar, utan ord som kan
uppfattas som pejorativa, såsom smädelser relaterade till etnicitet el-
ler funktionsnivå (Ljung 2010:41–43).

3.2 Folklingvistiskt perspektiv

Tidigare forskning har visat att lekmän tenderar att ha andra förväntningar på
public service än på kommersiella medier (Rathje 2017:38–39), vilket också
påpekas i Riksrevisionens granskning (Riksrevisionen 2020:32). Eftersom

4
I denna uppsats kommer enbart skällsord som beskrivits som svordomar av anmälaren in-
kluderas, på samma basis som anmälningar om så kallat pornografiskt innehåll.

7(34)
lekmännens förväntningar på public service skiljer sig från public services
riktlinjer och inställning till exempelvis svordomar kan språkliga normkon-
flikter uppstå. Eftersom uppsatsens första forskningsfråga handlar om lek-
män och deras klagomål på svordomar antar den ett folklingvistiskt perspek-
tiv. Begreppet folklingvistik står både för språkbrukares föreställningar om
språk och forskningsområdet som studerar sagda folkliga föreställningar
(Bijvoet & Fraurud 2015:109). Dessa föreställningar överlappar således del-
vis språkattitydforskningen (a.a. 109). Inom språkattitydforskningen talar
man om fyra olika uppfattningar om och inställningar till språk: fundament-
alism, konservatism, liberalism och funktionalism. Fundamentalismen inne-
bär ett strikt förhållningssätt till språk, och att allt som avviker från standard-
språket är fel. Typiskt är mycket bestämda åsikter utan resonemang eller re-
flektion; det enda argumentet är ”det ska vara så” eller ”jag tycker det”. Ofta
är fundamentalister av åsikten att språket är statiskt och inte kan styras av
språkbrukare (Lagerholm 2016:98–99). Konservatismen anser att språket ska
bevaras så mycket som möjligt men att det står språkbrukarna fritt att ersätta
äldre ord, eftersom det vore både lönlöst och orealistiskt att försöka helt be-
vara ett språk. Den konservative vill helst inte förändra språket, men inser att
utveckling och förändring är både nödvändigt och oundvikligt (a.a. 99). I
kontrast till detta finner vi liberalismen, som i sin mest extrema form anser
att språket helt sköter sig självt och förkastar all form av språkstyrning. Allas
egna språk duger så länge vi gör oss förstådda. Om vi skulle ha ett behov av
ett standarspråk så skulle ett sådant uppstå omedvetet. Liberalen tänker att de
språkliga enheter som behövs bäst överlever och att synpunkter på vad som
är bra eller dåligt språk inte behövs (a.a. 100). Dock har långt ifrån alla inom
det liberala lägret en sådan extrem syn, utan många mildare varianter knyter
an till den fjärde och sista inställningen: funktionalismen. Inställningen är att
språket är ett redskap som bör formas efter sammanhang, situation och syfte,
och därför måste variera. Det går inte att ställa givna krav på ett bra språk

8(34)
utan att ta hänsyn till kontexten: språket ska vara ändamålsenligt (a.a. 100–
103).

Genom att analysera de språkattityder som finns i lekmännens inställ-

ningar kan det folklingvistiska perspektivet skönjas. I denna uppsats kommer
anmälarnas inställningar till svordomar i public service och Gransknings-
nämndens inställning analyseras enligt dessa fyra kategorier i syfte att be-
svara forskningsfråga tre om språknormkonflikter.

3.3 Attityder till svordomar

Folklingvistiska undersökningar omfattar ofta attityder till språkbruk. Detta
avsnitt kommer handla om lekmäns attityder till fult språk och svordomar.
Enligt Språkrådet har samhället och medielandskapet blivit mer tillåtande till
svordomar (Lundgren 2012). År 2010 publicerades en enkätundersökning
som jämförde lekmäns syn på svärande 1977 och 2009. Resultaten visade att
den generella acceptansen i samhället, oberoende av ålder eller kön, ökat och
att förhållandet till svärande blivit mer avslappnat (Stroh-Wollin 2010:22–
24). Vad som är fult i ett språk är dock subjektivt; det bottnar i vad vi för-
knippar språket med, inte språket i sig (Lagerholm 2016:117). Så kallade fula
ord uppfattas som just fula beroende på situation eller kontext. Om svärande
förekommer i en situation där det inte förväntas – Lagerholm framhäver
kungen som exempel – påverkas uppfattningen av ordet och dess lämplighet
(a.a. 119). Vad som är fult i ett språk är en smakfråga och varierar från språk-
brukare till språkbrukare (Westman 1989:8). Men, bara för att svärande blivit
mer utbrett och accepterat betyder det inte att det alltid är lämpligt – dock är
det så att ju mer utbrett ett visst språkbruk blir, desto svårare kommer det bli
att inte se det som normen (Lagerholm 2010:26).

3.4 Svordomar i medier

Tidigare forskning har visat att eftersom tv i allmänhet, och public service i
synnerhet, riktar sig mot en stor mottagarskara som representerar olika

9(34)
språkliga variationer brukas ofta ett så kallat standardspråk, i vilket svordo-
mar sällan förekommer alternativt censureras eller kontrolleras (Rathje
2017:25; Beers Fägersten 2017:82). Forskning har dock visat att svärande i
medier ökat (Rathje 2017:45, Beers Fägersten, 2017:68) vilket kan kopplas
till den generellt ökade användningen och påvisade acceptansen av svordo-
mar i samhället (Stroh-Wollin 2010:22–24). Om svärandet i medier ökat på
grund av att svärandet i samhället ökat eller tvärtom är inte fastställt (Beers
Fägersten 2017:69). Dock har det visats i studier att det är relativt vanligt att
språk tas upp in i medier från språkbruket i samhället snarare än tvärtom –
detta kanske inte minst i och med svordomarnas ökande frekvens i samhället
(Beers Fägersten 2017:81). Denna ökning av svordomar i medier har dock
lett till upprepade anklagelser om att det har utvecklat en överdriven svor-
domstolerans. Det ska dock nämnas att det kan vara så att medier döms hår-
dare för att bemötarens roll är annorlunda – när någon lyssnar utan att kunna
delta stöts hen ofta av många fler språkliga företeelser än vad hen skulle gjort
i ett ömsesidigt utbyte (Westman 1989:8).
Dessutom anklagas medier också för att utöva ett negativt inflytande på
barn och ungdomars språkbruk, eftersom svärande fortfarande ofta anses som
moraliskt förkastligt, socialt avvikande och, precis som standardspråket, nå-
got som bör regleras (Beers Fägersten 2017:69). Många vuxna anpassar, i en-
lighet med Lagerholms tankar om språkets kontext, sitt språkbruk efter sam-
manhanget och undviker att svära inför barn, vilket därmed även antas gälla
för program som riktar sig till just barn (Rathje 2017:18). En dansk studie har
funnit att antalet svordomar i barnprogram nästan fördubblats sedan 1980-ta-
let (Rathje 2017:38). Med detta sagt påvisades det även att svordomar i barn-
program förekom redan på den tiden och är således inte ett nytt fenomen.
Studien uppmärksammade att danska föräldrar rasade mot svordomarna och
anklagade dansk public service för att uppmana till dåligt språkbruk (a.a. 19).
Bakgrunden till detta förklarades potentiellt ligga i åsikten att public service-
uppdrag är att utbilda snarare än underhålla, eftersom detta var

10(34)
utgångspunkten för mediet när det en gång grundades och en föreställning
som fortfarande lever kvar hos många (a.a. 38–39). Med denna föreställning
följer därför en förväntan på ett visst språk. Detta är vad som kallas en språk-
norm, och är något som styrs av språkbrukarna (Lagerholm 2016:24–25).
Nuförtiden, som illustrerat i nedanstående citat av dåvarande kanalchef
Kirstine Vinderskov, ligger public service-intresse snarare i att skildra än att
fostra, och språkbruket anpassas därför därefter:

Vi er ikke interesserede i at vise børn, som de bør være, men som de er. Det er
en meget moderne serie, som handler om det børneliv, der leves ureguleret af
forældrene. (Gunge, 2012)

Samtidigt som svärandet i barnprogram ökar i takt med publikens önskan om

ökad realism ökar även publikens önskan om intensifierad reglering (Rathje
2017:39). Fler och fler reagerar på brott mot deras personliga språknormer
om svärande i takt med att mediers representation av samhällets språkliga
verklighet utvecklas, och med detta andra språknormer.

Tidigare forskning har alltså visat att public service döms hårdare av
lekmän än kommersiella medier. Denna uppsats ämnar genom sitt folklingv-
istiska perspektiv analysera lekmäns anmälningar av svärande i public ser-
vice Granskningsnämndens svar för att belysa de skillnader i språkattityder
och språknormkonflikter som förekommer i kommunikationen mellan myn-
digheter och privatpersoner.

4 Material och metod

I detta kapitel presenteras först det material som kommer att analyseras samt
materialinsamlingsproceduren. Materialet som används består av samtliga
anmälningar som finns tillgängliga i granskningsnämndens webbdiarium och
spänner sig över tio års tid och får anses representativt för sammanhanget.
Vad gäller beslutsbreven har dessa begränsats till år 2020, eftersom tre

11(34)
versioner återfanns och bedömdes tillräckligt för analys. Efter detta följer en
beskrivning av de analysmetoder som används i uppsatsen.

4.1 Materialbeskrivning
Materialet som analyserats består av de anmälningar av svordomar i public
service som registrerats hos Granskningsnämnden från 2011 fram till 2020,
samt besluten som nämnden skickat ut under sistnämnda år. Denna möjlighet
att granska spontant producerat material ger en möjlighet att analysera lek-
mäns tankar om språk utan observatörseffekt och därmed få opåverkat ana-
lysmaterial (Boyd & Ericsson 2015:16). Totalt har 45 anmälningar av svor-
domar i public service olika kanaler registrerats hos Granskningsnämnden
under tidsperioden i fråga. Dock är det totala antalet inkomna anmälningar
49, men då vissa avser samma sak har de slagits ihop av nämnden.5 I denna
uppsats kommer dock alla individuella anmälningar räknas in i analysen. En
komplett förteckning över anmälningarna inklusive kvittonummer återfinns i
bilaga 1. Utöver de anmälningar som analyserats ingår även en tidigare an-
mälan i materialet, eftersom den har betydelse för motiveringen i Gransk-
ningsnämndens beslutsbrev.

4.2 Materialinsamlingsprocedur
Materialet samlades in genom att en initial sökning efter anmälningar om
svordomar under 2020 gjordes i Granskningsnämndens webbdiarium, då hy-
potesen var att ett års anmälningar skulle vara en rimlig avgränsning. Efter
detta gjordes även en likadan sökning på anmälningar om språkbruk, ef-
tersom svordomar även anmäls som språkbruk. Kvittonumren på de totalt 14
svordomsanmälningar som registrerats noterades. Dessa skickades sedan till
nämndens registrator för att få ut anmälningarna och besluten. Då materialet

5
De sammanslagna anmälningarna är 18/04525, 18/04525–2, 18/04525–3, 18/04525–4,
18/04525–5. Dessa fem anmälningar har kombinerats i ett beslut av nämnden då samtliga
avser ospecificerade svordomar i ett och samma program, och således bedömer nämnden
dem samlat.

12(34)
mottogs visade sig 10 anmälningar avse svordomar i public service. Reste-
rande fyra avsåg svordomar i fyra olika kommersiella kanaler. Detta indike-
rar att de förväntningar lekmän har på public service och kommersiella me-
dier skiljer sig åt, eftersom public service har ett fåtal kanaler jämfört med
det stora antal kommersiella kanaler som finns tillgängliga. Trots detta in-
kommer långt fler anmälningar för detta begränsade antal kanaler än för det
större. Dock bedömdes dessa 10 anmälningar vara ett alltför snävt urval för
en representativ analys. Därför gjordes en ny, större sökning i Gransknings-
nämndens arkiv efter alla anmälningar av svordomar, inräknat anmälningar
om språkbruk. Dock beslutades att fortsättningsvis avgränsa de beslutstexter
som skulle analyseras till år 2020, eftersom en analys av tio års olika besluts-
texter ansågs alltför omfattande.

I arkivet, som sträcker sig tillbaka till 2011, fanns utöver redan nämnda
anmälningar under år 2020, totalt 21 anmälningar om svordomar och 52 an-
mälningar om språkbruk. För att kunna avgöra vad anmälningarna om språk-
bruk avsåg efterfrågades samtliga och analyserades för att fastställa vad som
anmälts och var det förekommit. Efter detta fastslogs att 35 av de totalt 73
anmälningarna avsåg svordomar i public service. Dessa lades samman med
de 10 tidigare nämnda svordomsanmälningarna. I och med att fem anmäl-
ningar slagits ihop till en av nämnden men här kommer analyseras individu-
ellt blir det totala antalet anmälningar av svordomar på 49 (se bilaga 1). Detta
eftersom forskningsfråga ett avser anmälarnas anledning och anstöt och där-
för bör samtliga lekmäns anmälningar respekteras hellre än hur Gransknings-
nämnden kategoriserar de inkomna anmälningarna.

Förutom dessa sökningar och efterfrågningar av material gjordes även

en förfrågan till Riksarkivet efter den påstådda senaste domen för svordomar,
eftersom det av beslutsbrevet framgår att detta sist skedde 1992. Detta före-
går dagens Myndighet för press, radio och tv och kan därför inte tillhanda-
hållas av instansen.

13(34)
4.3 Materialanalysmetoder
I denna uppsats kommer tre analysmetoder användas; innehållsanalys, inter-
personell analys och legitimeringsanalys. Innehållsanalys kommer att använ-
das i syfte att besvara forskningsfråga ett, och interpersonell analys och legi-
timeringsanalys för att besvara forskningsfråga två.

4.3.1 Innehållsanalys
Eftersom ett av uppsatsens syften är att svara på forskningsfrågan ”vad är det
för svordomar som anmäls och varför”, kommer metod för analys av anmäl-
ningarna hämtas från konventionell innehållsanalys, avpassad för det aktuella
forskningsområdet. Konventionell innehållsanalys används för att tolka och
dra slutsatser om textinnehåll genom systematisk klassificering av teman och
mönster utifrån textens innehåll (Hsieh & Shannon 2005:1277). Fördelen
med detta tillvägagångssätt är att direkt information erhålls utan att färgas av
förutfattade kategorier eller teoretiska perspektiv (a.a. 1279). Detta innebär
att materialet som analyseras är opåverkat av till exempel observatörseffek-
ten. En av analysmetodens utmaningar ligger i risken att inte utveckla en
komplett förståelse av kontexten och således misslyckas med att identifiera
nyckelkategorier (a.a. 1281). För att undvika detta i analysen av vad som an-
mälts kommer Ljungs indelningar av svordomar i sex olika kategorier (se s.
6) användas som kategoriseringskoncept.

Anmälningsanledningen kommer att fördelas enligt anmälarens egenut-

tryckta anstöt, det vill säga varför eller i vilken kontext anmälaren upplevt
svordomen som stötande, och sedan kategoriseras efter dessa orsaker. Kate-
goriseringen av anledningarna kommer att få flöda från materialet, det vill
säga att de anledningar som uppges kommer användas som kategorier.

4.3.2 Interpersonell analys

Uppsatsens andra forskningsfråga besvarar hur Granskningsnämnden förhål-
ler sig till anmälningarna och anmälarna. Därför kommer en interpersonell

14(34)
textanalys ur ett lexikogrammatiskt perspektiv göras av nämndens beslut.
Med hjälp av den interpersonella textanalysen undersöks hur texten skapar
sändare och mottagare samt relationen mellan dessa (Holmberg 2011:111).
Analysen fokuserar på de språkhandlingar som sker mellan sändare och mot-
tagare. Varje gång vi använder ord gör vi något för att förändra eller påverka;
vi utför en språkhandling. Handlingen i sig kan innebära att fråga, intyga,
försäkra, lova, klaga, förneka, döma eller beordra (Hellspong & Ledin
2007:161).

Vid en interpersonell analys kan man utgå från de fyra grundläggande

språkhandlingarna: påstående, erbjudande, fråga och uppmaning, eller de
specifika språkhandlingar som framstår som angelägna i en specifik text och
kontext (Holmberg 2011:99–100). I denna uppsats kommer situations-
bundna, specifika språkhandlingar att analyseras. Genom att analysera de
specifika språkhandlingar som Granskningsnämnden utför i det beslutsbrev
som ska motivera myndighetens beslut till anmälarna kan nämndens bemö-
tande urskiljas. Den interpersonella analysen kommer att vägledas av föl-
jande frågor (jfr Holmberg 2011:111):

• Vilka roller framträder, det vill säga hur positionerar sig sändaren
gentemot läsaren genom tilltal?
• Vilka värderingar eller maktförhållanden framträder i texten, och ge-
nom vilka språkhandlingar uttrycks de?
• Vilken frihet erbjuds läsaren att välja bland responsmöjligheter, det
vill säga på vilket sätt kan läsaren svara på beslutet eller ta det vi-
dare?

4.3.3 Legitimeringsanalys
För att ytterligare undersöka hur Granskningsnämnden i egenskap av myn-
dighetsorgan förhåller sig till anmälningarna och anmälarna kommer beslu-
ten även legitimeringsanalyseras. Legitimering kännetecknas som svaret på

15(34)
frågan varför, oavsett om frågan är explicit uttalad eller ej (van Leeuwen
2007:94). Vidare delas legitimering upp i fyra huvudkategorier: auktorise-
ring, moralisk värdering, rationalisering och mytskapande (a.a. 92). Eftersom
syftet med denna uppsats är att undersöka en myndighet, och därmed en auk-
toritets, legitimering kommer auktorisering vara den kategori som passar just
för denna studie, och därför kommer enbart denna beskrivas i detalj nedan.

Auktorisering är legitimering genom tradition, lag, sed och auktoritet,

och har tre undergrupper. Den första undergruppen heter även den auktorise-
ring och delas upp i personlig och opersonlig auktorisering. Denna uttrycks
typiskt genom verbala processer, det vill säga svaret på varför är för att auk-
toriteten säger det, till exempel ”ordföranden säger det” (personlig) eller ”la-
gen säger det” (opersonlig). Den andra undergruppen heter kommendering
och här hänvisas till expertis eller förebilder för svaret på frågan om varför,
till exempel ”forskare säger det” (expertis) eller ”kändisar säger det” (före-
bild). Den tredje är sed, vilken består av konformitet och tradition. Auktoritet
genom tradition sker genom vana, ”vi har alltid gjort så här” och konformitet
snarare genom att passa in ”alla andra gör så” (van Leeuwen 2007:94–97).
Begreppen och kategorierna sammanfattas nedan.

Auktorisering

Auktorisering Kommendering Sed

Personlig Expert Konformitet

Opersonlig Förebild Tradition

16(34)
Bild 1. Auktoritetslegitimeringens beståndsdelar

Metoden kommer appliceras på Granskningsnämndens beslutsmeddelanden

för att analysera hur myndigheten legitimerar att avslå anmälan.

4.4 Etik
När en anmälan till Granskningsnämnden sker måste anmälaren utöver in-
formation om tidpunkt, kanal och klagomål ange namn och kontaktuppgift
med postadress eller e-postadress, vilket utgör personuppgifter. Gransknings-
nämnden skriver uttryckligen att eftersom de är en myndighet blir anmälan
och således även dessa uppgifter en allmän handling, vilket innebär att all-
mänheten har rätt att ta del av den.6 När en anmälan gjorts får anmälaren ett
så kallat kvittonummer med vilket de kan följa anmälan i nämndens webbdi-
arium (https://webbdiarium.mprt.se).

Eftersom personuppgifter inte anses vara av forskningsintresse i detta

fall har de lämnats utanför uppsatsen. I stället har kvittonumren på anmäl-
ningarna använts. Detta innebär att ingen enskild person namnges eller iden-
tifieras i denna uppsats, men att referensnumret för den enskilda anmälan
uppges och kan efterfrågas hos Granskningsnämnden för verifikation av
forskningsuppgifterna. Granskningsnämnden visar inte dessa uppgifter i
webbdiariet, utan sådana måste i enlighet med GDPR efterfrågas direkt av
myndigheten.

5 Analys
I detta kapitel kommer först en innehållsanalys av anmälningarna göras, följt
av en interpersonell och legitimeringsanalys av Granskningsnämndens be-
slutsbrev. Efter detta kommer resultaten analyseras för att besvara forsk-
ningsfråga tre.

6
Materialet har sekretessprövats av Granskningsnämndens jurist.

17(34)
5.1 Vad anmäls och varför?
Anmälningarna som kommit in har analyserats ur två aspekter: vad är det
som anmäls, och varför? De svordomar som förekommit i anmälningarna har
kategoriserats enligt Ljungs sex tabuordskategorier (se s. 6). Vissa anmäl-
ningar har bestått av invändningar mot fler än ett ord. Bilden nedan visar re-
sultatet av denna kategorisering. Notera att de svordomar som inte specifice-
rats inte inkluderats i diagrammet.

18(34)
 Svordomar (62)

Religion (12) Skatologi (4) Kön (4) Sex (4) Moder (3) Övrigt (1)

fan (3) shit Dick fuck (2) horunge kromosomskada

satan skit (3) fitta (2) fucking (2) mother fucker

(2)

jävla (7) kuk

helvete

Bild 2. Anmälda svordomar, fördelade enligt Ljungs tabuordskategorier

19(34)
 Totalt har 62 förekomster av svordomar anmälts. Dock avser 34 av
dessa ospecificerade svordomar, så antalet faktiska ord kan vara mycket
högre. Till exempel har ett avsnitt av julkalendern 2018 anmälts fem gånger,
och i alla anmälningar nämns bara att svordomar har förekommit. En av an-
mälarna uppgav som anledning till anmälan att hen vill ha en motivering till
”alla svordomar” i avsnittet (kvittonummer 18/04525–4). Således är det svårt
att göra en tydlig klassificering av alla svordomar som anmälts, eftersom mer
än hälften inte angetts.

Totalt 55 % av de anmälningar som inkommit angav inte vilken svor-

dom som väckt anstöt, utan nämnde enbart förekomsten av ospecificerat svä-
rande. En illustration av den procentuella fördelningen följer nedan.

Religiöst Skatologiskt Kön Sex Moder Övrigt Ospecificerat

Religiöst; 19%

Skatologiskt; 6,5%

Ospecificerat
55% Kön; 6,5%

Sex; 6,5%

Moder 5%
Övrigt; 1,5%

Bild 3. Procentuell fördelning av svordomar efter tabuordskategori, av-

rundat

20(35)
 Av de svordomar som specificeras består majoriteten av religiöst be-
tingade svordomar. Samtliga av dessa är någon av svenskans så kallade
grundsvordomar kopplade till kristendomen, mer specifikt djävulen och den-
nes boning (Einarsson 2009:133). Sammanräknat består kategorin religiöst
av i princip lika många svordomar som de andra fyra kategorierna tillsam-
mans, vilket stämmer överens med dess status som vanligt förekommande
(Ljung 2010:37). Dessa följs av svordomar relaterade till kategorierna skato-
logiskt, kön och sex. Dock bör påpekas att en av anmälningarna avsåg nam-
net Dick och därmed inte riktigt kan klassificeras som en svordom. Anmäla-
ren uppger att hen tycker att en granskning om huruvida ordet Dick utgör
kränkande innehåll i Sveriges Radio, eftersom det är ett könsord på engelska,
och vi numera har mer utlandsfödda i Sverige och därför skulle kunna tolkas
rasistiskt (kvittonummer 20/04147). Därför är antalet i kategorin kön snarare
tre, vilket är lika många som i kategorin moder. Att den skatologiska katego-
rin är så pass liten kan bero på att ordet skit ofta brukas som förstärkande
prefix och därmed har förlorat sin chockerande effekt: jämför skitgod, skit-
bra, skitkul etc. (Misukka 2014:10). Redan 2003 skrev språkforskare om att
skit som förstärkningsord kunde börja kännas utslitet (Kotsinas 2003:9). End-
ast ett ord förekommer i kategorin övrigt.

Av de anmälningar som kom in förekom tre anmälningsanledningar: att

svordomen förekommit i public service, i barnprogram eller att svärande bara
förekommit (se bilaga 1). Det var enbart i tre av anmälningarna som den
enda anmälningsanledningen uppgavs vara att svärande bara förekommit:
”Svordomar förekommer i ett bidrag” (18/00726), ”dåligt språk kryddat med
svordomar” (17/02312–2) och ”Programledaren tycks citera en svordom,
men gör det med inlevelse (…) upprepar svordomen med ännu större emfas
och utan respekt för lyssnarna” (15/02741). Totalt representerar dessa tre an-
mälningar 5 % av det totala antalet anmälningar och klassificeras därför som

21(35)
”ospecificerat svärande”. Att svärandet förekommit i public service stod för
59 % av anmälningarna och barnprogram 36 %. Detta illustreras nedan.

Ospecificerat svärande Public service Barnprogram

Ospecificerat svärande 5%

Barnprogram 36%

Public service 59%

Bild 4. Procentuell fördelning av anledning till anmälan

Vissa av anmälningarna innehöll bägge anledningarna förekomst av svordo-

mar i barnprogram och förekomst i public service, såsom visas i bilden ne-
dan. I 36 av 49 anmälningar var anledningen till anmälan förekoms-ten av
svärande i public service, varav 12 av dessa även nämnde svärande i barn-
program som kombinerad anledning. Förekomsten av svärande i barnpro-
gram angavs som anledning i totalt 22 anmälningar, varav 10 hade detta som
enda anledning.

Bild 5. Fördelning av anledning till anmälan

22(35)
 Totalt har 46 av 49 anmälningar barnprogram eller public service som
anledning till anmälan. Detta visar på att var svärandet förekommit är av stor
vikt för anmälarna, eftersom mediet åberopas som anledning snarare än svär-
andet; det är anstötligt att svära men det är särskilt anstötligt i vissa kontex-
ter, vilket är påtagligt, eftersom 55 % av anmälningarna inte specificerar
svordomarna. Totalt hade 24 av anmälningarna, det vill säga praktiskt taget
hälften, både public service som anledning och ospecificerade svordomar
som anmälningsämne.

5.2 Hur förhåller sig nämnden till anmälningarna och anmälarna?

I detta avsnitt kommer Granskningsnämndens beslutsbrev analyseras. Först
kommer en interpersonell analys göras för att svara på forskningsfrågan om
nämndens förhållningssätt till anmälningarna och anmälarna. Vidare kommer
en legitimeringsanalys göras för att besvara frågan om vilka språkliga norm-
konflikter som det ges prov på. Nedan följer ett exempel på Gransknings-
nämndens beslutsbrev.

Tack för din anmälan mot SVT och inslag om svordomar.

En ordförande i granskningsnämnden har läst din anmälan och beslutat att den
inte ska leda till en granskning.

Skälen för ordförandens beslut

Programföretaget ska ta hänsyn till mediets särskilda genomslagskraft när det
gäller programmens ämnen
och utformning samt tiden för sändning av programmen.
Bestämmelsen har tidigare ansetts innefatta ett krav på att
svordomar ska undvikas i radio- och tv-program i andra sammanhang än där de
är motiverade av konstnärliga
krav eller ett äkthetsvärde.
Granskningsnämnden och dess föregångare har sedan år 1992 inte fällt något
inslag
på grund av förekomsten av svordomar.

Beslutet är inte överklagbart

Granskningsnämndens beslut får inte överklagas. Det framgår av 20 kap. 6 § ra-
dio- och tv-lagen.

Vid frågor vänligen kontakta oss på: registrator@mprt.se.

23(35)
Med vänlig hälsning
Registraturen

Detta brevsvar är en av de alternativa versioner som analyserats i denna upp-

sats. Samtliga återfinns i bilaga 3–5.

5.2.1 Interpersonell analys

I Granskningsnämndens beslutsbrev kan tre deltagande enheter identifieras:
anmälaren, Granskningsnämnden och dess ordförande, och registraturen.
Granskningsnämnden innehar sändarrollen, anmälaren intar läsarrollen och
registraturen fungerar som nämndens budbärare.

Sändarrollen framstår som distanserad, bland annat just på grund av att

en mellanhand används som distributör av beslutet. Nämnden benämns med
namn eller titel medan registraturen och anmälaren omnämns med personliga
pronomen: ”din anmälan” och ”kontakta oss vid frågor”. Gransknings-nämn-
den och dess ordförande kan alltså inte kontaktas, utan frågor får ställas till
mellanhanden. Vidare omnämns ordföranden som ”en ordförande” i nämn-
den, vilket antyder att det skulle finnas fler än en; dock står det i radio och
tv-lagen (2010:696) att nämnden ska bestå av en ordförande och sex ledamö-
ter (Riksrevisionen 2020:16). Detta kan vara ett strategiskt val för att ytterli-
gare distansera sig från läsaren genom att använda ett mindre konkret ordval,
eftersom flera ordföranden är mindre personligt än en.

Läsaren kan ställa frågor till mellanhanden om beslutet, men inga andra
responsmöjligheter ges, vilket görs tydligt genom formuleringen ”Gransk-
ningsnämndens beslut får inte överklagas”, där negationen inte förskjuter
språkhandlingens betydelse från en möjlighet till ett förbud. Vidare är bruket
av verbet får snarare än exempelvis kan ett tydligt exempel på hur myndig-
hetens språkhandling signalera bestämmande snarare än samarbete – använ-
dandet av får (tillåts) snarare än kan (är möjlig) positionerar myndigheten
som tillåtande eller nekande auktoritet för att ytterligare förstärka

24(35)
språkhandlingen och rättfärdiga nämndens beslut. Hade det stått att beslutet
inte kan överklagas skulle det kunna tolkas som ursäktande, en beskrivning
av begränsad möjlighet. Användandet av får signalerar i stället att det är för-
bjudet, även om det är möjligt. En anmälare kan överklaga beslutet – även
om detta inte leder någonstans så finns den fysiska möjligheten. Dessutom
uttrycks detta förbud tydligt redan i mellanrubriken där det i fetstil annonse-
ras att ”beslutet är inte överklagbart”, en språkhandling som uttryckligen be-
skriver beslutet som oföränderligt. I och med detta blir läsaren någon som
passivt ska delges information utan möjlighet att ta ärendet vidare.

Ett av beslutsbreven (kvittonummer 20/02451) skiljer sig avsevärt från

de andra gällande skälen för beslutet (bilaga 5) och visas nedan.

Skälen för ordförandens beslut

Anmälningar och synpunkter från allmänheten är viktiga som underlag för
nämndens
tillsynsarbete. Enligt
Myndigheten för press, radio och tv:s instruktion ska nämndens granskning
främst avse de
anmälningar vars
prövning bidrar till effektiv kontroll och en god efterlevnad av gällande regler.
Frågor av
principiell betydelse
eller som berör en enskilds personliga intressen eller liknande intressen för före-
tag ska dock alltid
prövas. För
att effektivt utnyttja myndighetens och granskningsnämndens resurser behöver
nämnden
prioritera vissa
anmälningar. Detta innebär att alla anmälningar inte kan prövas.7

Här meddelar Granskningsnämnden att de anmälningar som bidrar till effek-

tiv kontroll och regelefterlevnad ska prioriteras. I kontrast till det andra be-
slutsbrevet nämns inte vilka de ”gällande regler” som ska efterlevas är. Mot-
tagaren blir passivt informerad om myndighetens prioriteringsordning och att

7
Originalbrevet har denna avvikande formatering, varför den återspeglas här.

25(35)
denna innebär att bara vissa anmälningar prövas. Bruken av kan i meningen
”Detta innebär att alla anmälningar inte kan prövas” är en motsats till an-
vändningen av får i ”Granskningsnämndens beslut får inte överklagas”. Den
fysiska möjligheten att pröva alla anmälningar finns, även om ytterligare re-
surser kanske krävts för detta, men nämnden väljer i stället att ursäkta sig
med att det är en omöjlighet. Vidare påpekas det att frågor som är av ”en en-
skilds personliga intressen” alltid ska prövas, men ingen förklaring av vad
detta innebär erbjuds. Anmälarnas intresse i den här frågan är språket i public
service, och med tanke på att anledningen som uppges är just de statliga me-
dierna kan det antas att anmälarna anser ärendet vara av principiell betydelse.

Det formella tilltalet förstärks ytterligare av hur kommunikationsvä-

garna formulerats. Den egentliga sändaren är inte delaktig i kommunikat-
ionen och framstår som en ansiktslös auktoritet som står över direkt kommu-
nikation med anmälaren. De kommunicerande enheterna, budbäraren och lä-
saren, framhävs som människor genom bruket av de personliga pronomenen
din och oss. Artighetsfraserna tack, i ”tack för din anmälan” och vänligen, i
”Vid frågor vänligen kontakta oss”, är enbart kopplade till de personliga en-
heterna i texten; auktoriteten är opersonlig och bara passivt informerar om
vad som beslutats och dikterar vad som är tillåtet. Beslutet uttrycker även en
stark och tydlig bestämmandeståndpunkt där lag och tradition åberopas, vil-
ket kommer analyseras genom legitimeringsanalys.

5.2.2 Legitimeringsanalys
Beslutsbrevet uppvisar alla underkategorier av auktorisering: auktorisering,
kommendering och sed. Granskningsnämnden presenterar sig som en oper-
sonlig auktoritet genom sin distansering från läsaren. Vidare hänvisar nämn-
den till lagstiftning som rättfärdigande argument ”Det framgår av 20 kap. 6 §
radio- och tv-lagen”, vilket ytterligare uttrycker dess opersonliga ståndpunkt
(jfr van Leeuwen 2007:96). Lagtexten citeras eller förklaras inte, utan ansva-
ret för att informera anmälaren om bristen på möjligheter att överklaga

26(35)
åläggs hen själv. Vidare förklaring än att det står i lagen presenteras inte, vil-
ket är ett typexempel på legitimering genom opersonlig auktoritet.

Granskningsnämndens distansering från läsaren manifesteras även i

auktoriseringens andra underkategori kommendering. Beslutsbrevet medde-
lar att ”En ordförande i granskningsnämnden har läst din anmälan och beslu-
tat att den inte ska leda till en granskning”. Eftersom en ordförande i nämn-
den beslutat att anmälan inte ska leda till granskning har en expert talat, och
med det är ärendet avklarat. Även användandet av en ordförande en som det
förefaller avsiktlig distansering genom avpersonifiering – den som tagit be-
slutet är en ansiktslös titel som avfärdat anmälarens klagomål utan förklaring
eller skäl till beslutet. Detta är ett tydligt exempel på legitimerande expert-
kommendering ”ordföranden säger det” (jfr a.a. 95).

I ett av de analyserade besluten från 2020 framgår att bestämmelsen

om programmets särskilda genomslagskraft, en del av sändningstillståndet,
”tidigare ansetts innefatta ett krav på att svordomar ska undvikas i radio- och
tv-program i andra sammanhang än där de är motiverade av konstnärliga
krav eller äkthetsvärde” (se avsnitt 5.2 samt bilaga 3 & 5). Denna text väcker
frågan om vad ”tidigare ansetts” innebär. Värt att notera här är att verbet är i
perfekt, det vill säga uttrycker avslutad händelse i förfluten tid. Beslutet ut-
trycker inte när denna uppfattning ändrats utan noterar enbart att denna upp-
fattning funnits i det förflutna – trots att denna uppfattning tycks i allra
högsta grad aktuell, sett till de anmälningar som inkommit. Vidare är syftet
med uttalandet oklart. Har det generellt bara ansetts att kravet borde finnas
där, vare sig det funnits det eller inte? Sändningstillståndet nämner inte över-
huvudtaget svordomar (Kulturdepartementbeslut 5,6,7 2019:5).

Efter denna referens till ”tidigare”, dvs. hur det varit förr, går Gransk-
ningsnämnden vidare med att hävda att nämnden själv eller dess föregångare
inte dömt något program för svordomar sedan 1992. Detta är ett tydligt ex-
empel på auktorisering genom tradition (jfr a.a. 96), där det faktum att ingen

27(35)
dömts på nästan 30 år verkar vara det enda argumentet. Dock är påståendet
om att inget program dömts sedan 1992 osanning, då även denna anmälan
ledde till friande dom. Musikstycket som anmäldes, Magnus och Brasses
Svordomsvisan, har tidigare dömts av nämnden (år 1977 och 1980), men då
inte specifikt för svordomar utan det så kallade kravet om god underhåll-
ning.8 Här synes åter en diskrepans mellan allmänhetens föreställningar om
myndigheternas roll som smakdomare, eftersom lekmannen i fråga anmält
programmet för förekomst av svordomar men nämnden tagit beslut om un-
derhållningskvalitet snarare än språkbruk. I beslutet från 1992 står det ut-
tryckligen att ”svordomarna har avdramatiserats och accepteras för vad de är,
kraftuttryck utgörande en naturlig del av språket” och att ”något absolut för-
bud finns dock inte” eftersom det finns sammanhang där ”svordomar kan
vara väl motiverade” (Sveriges Riksradio AB, fotnot 9 i Radionämnden
1992). Det faktum att svordomar ansågs så avdramatiserade redan i början på
90-talet skulle kunna vara något som nämnden skulle kunna åberopa för att
motivera sitt beslut. I stället åberopar Granskningsnämnden tradition som ar-
gument utan att kontrollera sanningshalten i sitt eget uttalande. Historiken
och traditionen av att ”göra som man alltid gjort” tycks väga högre än fakta.

Vidare, i de beslutsbrev som rör anmälningar för program som visats

online, på exempelvis SVT Play (t.ex. det funkofobiska ”kromosomskada” i
anmälan 20/00812), meddelar Granskningsnämnden att bestämmelsen om att
”Programföretaget ska ta hänsyn till mediets särskilda genomslagskraft när
det gäller programmens ämnen och utformning samt tiden för sändning av
programmen” (bilaga 4) inte gäller för webb-tv-portalen. Detta går dock stick
i stäv med vad nämnden upplyser anmälaren om på sin hemsida, där det tyd-
ligt står att sändningar över internet, såsom webb-tv och webb-radio, kan an-
mälas om det sänds från Sverige. Ingenstans under anmälningsprocessen
upplyses anmälaren om att denna mediets genomslagskraft enbart gäller

8
Radionämndens ärende RR13-92, aktbilaga 6.

28(35)
marksänd tv, såvida denne inte går in och grundligt läser det finstilta i de
ovan nämnda innehållsreglerna. Ur ett klarspråksperspektiv kan detta inte sä-
gas vara enkelt, begripligt eller anpassat efter mottagarens behov. I stället
görs anmälan och lekmannen som lämnat in den får kort till svar att reglerna
inte gäller för webbsändningar och att detta inte får överklagas.

5.3 Vilka typer av normkonflikter förekommer?

Rent språkattitydmässigt går det att fastställa att anmälarna har en fundamen-
talistisk inställning som visar sig i deras förväntningar på det språk som ska
få förekomma i public service. Exempel på detta ses i anmälan 18/04525–3,
där anmälaren kallar svordomar något ”som vi i min familj anser vara brist
på gott språkbruk” och anmälan 11/03171, där anmälaren uttrycker att hen
”betalar för bra tv” och därför inte vill höra svordomar i public service.
Detta är indikation på en fundamentalistisk inställning till språk, där det enda
argumentet är att den egna familjen tycker något och därför är det så (jfr La-
gerholm 2016:99). Vidare är detta exempel på moraliska värderingar; svor-
domar är moraliskt förkastliga eftersom de är fula (jfr Westman 1989:7–8).
Public service själva antar en mer funktionalistisk inställning, där språket ska
vara ändamålsenligt och därför måste variera enligt sammanhang och kon-
text: språket ska ”anpassas till sammanhanget, publiken, programmets syfte
och sändningstiden” och svordomar kan inte helt undvikas eftersom ”De är
en del av den språkliga verkligheten i samhället” (Policy och rekommendat-
ioner för SVT:s publicistiska verksamhet 8.1). Eftersom Granskningsnämn-
dens uppdrag är att pröva brott mot sändningstillstånden (Riksrevisionen
2020:28), och svärande inte ingår i reglerna för dessa, kan det antas att
nämnden ger sitt medhåll till public servicespråkinställning. Alltså framträ-
der en tydlig konflikt mellan anmälarnas språknormer och förväntan på ett
svordomsfritt språk i public service och mediernas intresse av att skildra och
representera språklig mångfald i samhället (jfr. Kulturdepartementbeslut 5, 6
& 7 2020:5; Reibring 2001).

29(35)
6 Sammanfattning av resultat
Sammanfattningsvis kan sägas att 55 % av de svordomar som anmälts är
okända, eftersom majoriteten av dem inte specificerats. För dem som specifi-
cerats och kunnat kategoriseras ses religiöst relaterade svordomar som den
enskilt största kategorin som anmälts, medan övriga fyra (skatologiskt, kön,
sex, moder) förefaller jämnt distribuerade i materialet. Genomgående är
också skälen till anmälan förekomsten av svärande i barnprogram och public
service, vilket erinrar om tidigare forskning som visat på uppfattningen att
dessa ska vara bildande (Rathje 2017:38–39). Granskningsnämnden uppvisar
en funktionalistisk inställning, där språket ska vara ändamålsenligt och ta
hänsyn till sammanhanget. Här syns språknormkonflikter parterna emellan.
För Granskningsnämndens förhållningssätt till anmälare och anmälningar
kan ett distanserat och auktoritärt förhållningssätt skönjas. Exempelvis refe-
rerar nämnden till sig själv med titel och läsaren med personliga pronomen
och verbvalet får i stället för kan. Dessutom uppvisas en brist på delaktighet
genom bruket av mellanhand. Vidare legitimerar nämnden sig genom oper-
sonliga auktoritetstekniker som expertis, lag och tradition.

7 Diskussion
Granskningsnämnden legitimerar sig genom auktoritära språkhandlingar som
opersonligt tilltal, expertkommendering och distansering. Vidare förefaller
dess bemötande av lekmännens upplevda anstöt genom förbud underminera
hela möjligheten att anmäla, vilken framstår som ett betydelselöst luftslott. I
stället för att referera till de rekommendationer och inställningar som råder
inom public service och på så sätt bemöta anmälarens förväntningar viftas
lekmännen och deras språknormer undan. Även om Riksrevisionen enbart
påpekat generella brister i Granskningsnämndens beslutsmotiveringar utgör
de en del av den bristande förståelse Granskningsnämnden uppvisar. Detta

30(35)
kan tänkas påverka allmänhetens förtroende för både myndigheten och pub-
lic service (Riksrevisionen 2020:10).

En annan kommunikativ aspekt är att anmälaren inte får veta att nämn-
dens beslut inte får överklagas förrän beslutet mottagits – såvida de inte
själva går in och läser 20 kap 6 § av radio- och tv-lagen. Detta är ett exempel
på hur myndigheten i förväg stryper anmälarens responsmöjligheter genom
att undanhålla relevant information. Undanhållande av information i syfte att
utestänga eller marginalisera någon är ett exempel på härskarteknik (Ås
1979: 55–88). På myndighetens hemsida finns ingen information om över-
klagande, och under anmälningsförfarandet omnämns detta inte heller. Den
enda information som ges under anmälningstillfället är länkar som cirkulerar
tillbaka till den allmänna informationen på hemsidan. För att veta att beslutet
inte går att överklaga måste anmälaren alltså på eget bevåg och initiativ leta
upp och läsa lagstiftningen. Att ett statligt organ utövar härskartekniker mot
medborgarna förefaller odemokratiskt, även om det i detta avseende kan
tyckas trivialt.

Som Riksrevisionen påpekade i sin granskning är tydliga beslutsmo-

tiveringar avgörande för allmänhetens förståelse av besluten och deras förtro-
ende för både Granskningsnämnden och public service (Riksrevisionen
2020:10). Nämnden legitimerar sitt beslut genom opersonlig kommendering
genom att referera till en opersonlig ordförande och lagstiftning. Att stödja
sig mot sin roll som auktoritet i stället för att använda ett ändamålsenligt
språk och klarspråksanpassad kommunikation kan tänkas underminera anmä-
larnas förtroende för myndigheten. I stället för att diskutera eller förklara
skillnaden i språknormer och förväntningar tystar Granskningsnämnden an-
mälarna, vilket troligtvis inte minskar anklagelser och uppfattningar om ne-
gativt inflytande och dåligt språkbruk i medierna. Riksrevisionen påpekar att
nämndens beslut måste göras lättare att förstå, inte minst för att besluten inte
går att överklaga (Riksrevisionen 2020:37). Dessutom påpekar

31(35)
Riksrevisionen att en anledning till den bristande kommunikationen kan vara
den ökade belastningen, det vill säga att antalet anmälningar ökat (a.a. 36).
Som tidigare påpekat har till exempel antalet svordomsanmälningar ökat
drastiskt de senaste åren (bilaga 2). Även om dessa anmälningar står för en
mycket liten del av den totala mängden anmälningar skulle tydligare kommu-
nikation och förtydligande av vilka språknormer och inställningar till svordo-
mar som råder inom public service kunna leda till en minskad belastning.

De svordomar som anmälts förefaller relativt jämnt fördelade i materi-

alet – de religiöst betingade svordomarna är i enlighet med tidigare forskning
de mest frekvent förekommande. Dock kan detta diskuteras, eftersom majori-
teten av anmälningarna enbart uppgav ”svordomar” utan vidare specifice-
ring. Det förefaller som om själva ordvalen inte är av vikt, utan snarare att
det är svordomar det handlar om. Eftersom språknormer och värderingar
skiljer sig mellan språkbrukare, skulle man då kunna säga att konceptet svor-
domar är relativt. Om anmälaren inte specificerar vilken eller vilka svordo-
mar som väckt anstöt, hur ska då Granskningsnämnden avgöra om det fak-
tiskt är ett ord som räknas till denna tabu-subkategori eller inte? Det skulle
också kunna hävdas att ordvalen i sig är irrelevanta, eftersom tidigare forsk-
ning visat att normbrytande språk såsom svärande tolkas som sådant bero-
ende på kontext (Lagerholm 2016:117–19). Detta syns även i anmälningsskä-
len, där en stor andel är sammanhangsbundna. Anmälarna tycks vara av åsik-
ten att svärande i allmänhet är fel, men att förekomsten av svärande i barn-
program och public service är fel i synnerhet. Vissa anmälare påpekar att de
”betalar för bra tv” (11/03171) och att svordomar inte är en del av denna ”bra
tv”. Det förefaller som att anmälarna anser sig vara delägare i och därför har
något att säga till om innehållet i public service just för att det är skattefinan-
sierat. Det är vidare möjligt att anmälarna vill visa på sin egen moraliska
överlägsenhet genom anmälningarna. Språkbrukares attityder till språk kan
visa på vilken social identitet de eftersträvar (Westman 1989:16).

32(35)
Anmälningarna om svordomar tycks syfta till att påpeka det moraliska förfall
public service gör sig skyldigt till genom att hålla sig till ett mer folkligt och
samhällsspeglande språkbruk.

De upprörda anmälarna vill ha språket i medier så som de anser att det

”ska vara” trots att detta ”ska vara” inte finns reglerat – de tycker att det ska
vara anpassat till deras normer, moraliska förväntningar och språkinställning.
Granskningsnämnden och dess föregångare har dock haft samma inställning
till språk i 40 år. Forskning har förvisso visat att svordomar ökat i medier,
men även att toleransen för dem i samhället som stort gjort detsamma (Stroh-
Wollin 2010:22–24). Trots detta har anmälningarna ökat markant de senaste
åren. Public service har bevisligen tyckt att svordomar har sin plats i språket
sedan länge, så det verkar orimligt att svordomarna i deras sändningar plöts-
ligt ökat utanför ramen av normal samhällelig språkutveckling, och därför av
förklarliga skäl även anmälningarna. Däremot skulle det ökade antalet an-
mälningar kunna indikera att lekmännen antagit en mer konservativ inställ-
ning och eventuellt en återblick till åsikterna om att public service ska vara
bildande (Rathje 2017:38–39).

Vidare forskning om dessa språkliga normkonflikter skulle behövas för

att fastslå hur anmälarna tänker om public serviceuppdrag och språkinställ-
ning. Dessutom skulle anmälarnas allmänna hållning till svordomar behöva
undersökas för att urskilja om det är svordomar just i public service eller
överallt som väcker anstöt.

33(35)
Referenser
Aftonbladet. 2018. Chatt om svordomar. Hämtat 2021-03-29 från https://www.af-
tonbladet.se/nyheter/a/ddpLQo/chatt-om-svordomar
Beers Fägersten, Kristy. 2017. FUCK CANCER, Fucking Åmål, Aldrig fucka upp:
The standardisation of fuck in Swedish media. Swearing research: new languages
and new contexts. Kristy Beers Fägersten & Karyn Stapleton (red). Amsterdam:
John Benjamins.
Boyd, Sally & Ericsson, Stina (red). 2015. Sociolingvistik i praktiken. Lund:
Studentlitte-ratur.
Einarsson, Jan. 2009. Språksociologi. Lund: Studentlitteratur.
Granskningsnämnden. Innehållsregler för radio- och tv-sändningar. Myndigheten
för press, radio och tv. https://www.mprt.se/regelverk/Sa-regleras-radio-och-tv-
sandningar/innehallsregler-for-radio-och-tv/
Gung, Ulla. 2012. Forældre forarges over sproget i børne-tv. Berlingske.
https://www.berlingske.dk/samfund/foraeldre-forarges-over-sproget-i-boerne-tv
Hellspong, Lennart & Ledin, Per. 1997. Vägar genom texten. Handbok i brukstexta-
nalys. Lund: Studentlitteratur.
Holmberg, Per. 2011. Texters interpersonella grammatik. Per Holmberg, Karlsson
Anna-Malin & Nord, Andreas (red.). Funktionell textanalys. Stockholm: Norstedts.
97–113.
Hsieh, Hsui-Fang., & Shannon, Sarah E. 2005. Three Approaches to Qualitative
Content Analysis. Qualitative Health Research, 15(9), 1277–1288.
https://doi.org/10.1177/1049732305276687
Janzon, Eva. 2017. Förre SR-vd:n kritisk till svärandet i public service. Världen idag.
https://www.varldenidag.se/nyheter/forre-sr-vdn-kritisk-till-svarandet-i-public-ser-
vice/repqkj!2kaSwG7KrjXWLdU3DzChUA/
Kotsinas, Ulla-Britt. 2003. Språkets uppkomlingar. Språkvård, 3/03, 4–10.
https://www.yumpu.com/sv/document/view/20418874/sprakets-uppkomlingar/7
Kulturdepartementet. 2019. Tillstånd för Sveriges Radio Ab att sända ljudradio. Re-
geringsbeslut 5. https://www.regeringen.se/4abd34/contentas-
sets/8c24422cf3ce41848af8d36a8983638a/tillstand-for-sveriges-radio-ab-att-sanda-
ljudradio.pdf
Kulturdepartementet. 2019. Tillstånd för Sveriges Television AB att sända tv och
sökbar text-tv. Regeringsbeslut 6. https://www.regeringen.se/4abd2c/contentas-
sets/8c24422cf3ce41848af8d36a8983638a/tillstand-for-sveriges-television-ab-att-
sanda-tv-och-sokbar-text-tv.pdf
Kulturdepartementet. 2019. Tillstånd för Sveriges Utbildningsradio AB att sända
ljudradio, tv och sökbar text-tv. Regeringsbeslut 7.

34(35)
https://www.regeringen.se/4abd4b/contentas-
sets/8c24422cf3ce41848af8d36a8983638a/tillstand-for-sveriges-utbildningsradio-
ab-att-sanda-ljudradio-tv-och-sokbar-text-tv.pdf
Lagerholm, Per. 2016. Språknormer och språkvärdering. Lund; Studentlitteratur.
Ljung, Magnus. 2011. Swearing: a cross cultural linguistic study. Houndmills, Ba-
singstoke: Palgrave Macmillan.
Lundgren, Rasmus. 2012. Högre tolerans för jävlar i pressen. Språktidningen,
02/2012. https://spraktidningen.se/artiklar/2012/02/hogre-tolerans-javlar-i-pressen
Misukka, Juuli. 2014. Du ser helt sika vacker ut. Förstärkande ord och prefix i tam-
merforssvenska ungdomars språkbruk. Kandidatavhandling i svenska, Jyväskylä
universitet.
Olsson Blandy. 2020. Se över svordomspolicyn i Public Service. Dagens Nyheter.
https://www.dn.se/insandare/se-over-svordomspolicyn-i-public-service/
Peterson, Elizabeth, & Beers Fägersten, Kirsty. 2018. Introduction to the special is-
sue: Linguistic and pragmatic outcomes of contact with English. Journal of Prag-
matics, 133, 105–108.
Public service-handbok. 2014. Sveriges Radio. Hämtad 2021-03-29 från https://sve-
rigesradio.se/diverse/appdata/isidor/files/3113/14621.pdf
Rahtje, Marianne. 2017. Swearing in Danish children’s television series. Advances
in Swearing research: new languages and new contexts. Kristy Beers Fägersten &
Karyn Stapleton (red). Amsterdam: John Benjamins.
Reibring, Karin. 2011. Ful i mun. Svenska Dagbladet. Hämtad 2021-03-29 från
https://www.svd.se/ful-i-mun
Radionämnden. 1992. Radionämndens ärende RR13-92. Stockholm: Riksarkivet.
Riksrevisionen. 2020. För förtroendets skull – granskningsnämndens granskning av
public service. RIR 2020:26. Stockholm: Riksrevisionens interntryckeri. Hämtad
2021-04-13 från https://www.riksrevisionen.se/rapporter/granskningsrappor-
ter/2020/for-fortroendets-skull---granskningsnamndens-granskning-av-public-ser-
vice.html
Stroh Wollin, Ulla. 2010. Fula ord – eller? En enkät om attityder till svordomar och
andra fula ord. SoLiD nr 20 (FUMS Rapport nr 230). Uppsala universitet. 25 s.
ISSN 03485838.
van Leeuwen, Theo. 2007. Legitimization in discourse and communication. Dis-
course and Communication. Vol 1, 91–112.
Westman, Margareta. 1989. Åsikter om svenskt språkbruk. Språkvård. Stockholm:
Svenska språknämnden.
Ås, Berit. 1979. De 5 herskerteknikker - om ufarliggjøring av undertrykkerens vå-
pen. Årbog for kvinderet. 1979, s. 55–88.

35(35)
 Bilaga 1
Tabell 1. Svordomsanmälningar registrerade hos Granskningsnämnden 2011–
2020

Kvitto- Klagomål Anledning Kanal Program

nummer
20/00026 Ospecificerade svordomar Barnprogram, SVT 1 Julkalendern
public service
20/00437 Jävla Barnprogram, P4 Barnmorgon med Jonas
public service
20/00601 Ospecificerade svordomar Barnprogram SVT Play Familjen Rysberg
20/00626 fan Public service SVT ospecificerat
20/00812 jävla kromosomskada Public service SVT Play Leif & Billy
20/02451 fuck you, fucking Barnprogram Barnkanalen/SVT Skolan
Play
20/03830 Ospecificerade svordomar, Public service SR P1 Radiopsykologen
jävla skit, skit
20/04147 Dick Public service P4 Melodikrysset
20/04331 horunge Barnprogram Barnkanalen/SVT 12:13
Play
20/05624 shit Barnprogram, SVT1 Julkalendern
public service
19/03943 Mother fuckers Barnprogram, Barnkanalen Skolan
public service
19/03373 Mother fuckers Barnprogram Barnkanalen Skolan
19/03373–2 Fuck, fucking Barnprogram SVT Skolan
19/02506 Fan, djävla, ospecificerade Public service P2 Klingan
svordomar
19/00010 Ospecificerade svordomar Public Service SVT1 Stjärnorna på slottet
19/00319 Ospecificerade svordomar Barnprogram SVT1 Julkalendern
18/04525 Ospecificerade svordomar Barnprogram SVT1 Julkalendern
18/04525–2 Ospecificerade svordomar Barnprogram SVT Play Julkalendern
18/04525–3 Ospecificerade svordomar Barnprogram, SVT/Barnkanalen Julkalendern
public service
18/04525–4 Ospecificerade svordomar Barnprogram SVT Julkalendern
18/04525–5 Ospecificerade svordomar Barnprogram TV1 Julkalendern
18/03960 Ospecificerade svordomar Public service P3 Morgonpasset
18/03387 Ospecificerade svordomar Public service P3 Morgonpasset
18/02979 Jävlar Public service P3 Ospecificerat
18/00726 Ospecificerad svordom Svordomar före- SVT1 Melodifestivalen
kommer i ett

1(7)
 bidrag (”Fuldans”
av Rolandz”
18/00625 Fan, helvete Public service SVT1 Kristallen
18/00617 Satan Public service SVT1 Ospecificerat
18/00512 Jävla fitta Barnprogram, SVT1 Bonusfamiljen
public service
17/02528 Ospecificerade svordomar Public service SVT Ebbots Ark
17/02312 Ospecificerade svordomar Public service SVT1 Kristallen
17/02312–2 Ospecificerade svordomar Dåligt språk, SVT1 Kristallen
svordomar
17/03712 Ospecificerade svordomar Public service SVT1 Allt för Sverige
17/02991 Ospecificerade svordomar Public Service SVT1 Allt för Sverige
17/02697 Ospecificerade svordomar Public service SVT1 Allt för Sverige
17/02407 Jävligt Barnprogram, P4 Radioskrivarklubben
public service
17/00995 Ospecificerade svordomar, Public service P3 Tankesmedjan
kuk, fitta
17/00808 Ospecificerade svordomar, Public service P3 Tankesmedjan
skit
17/00685 Ospecificerade svordomar Public service P4 Radio Malmöhus
15/02741 Ospecificerad svordom Programledaren P1 Söndagsintervjun
tycks citera en
svordom från en
bok (…) men gör
det med inlevelse
som om han själv
i stunden vid mik-
rofonen i radio-
studion var utsatt
för någonting som
tvingar honom att
svära grovt över
hela landet. Sedan
upprepar han
svordomen med
ännu större emfas
och utan respekt
för lyssnarna”
15/02742 Ospecificerade svordomar Public service Ospecificerat Ospecificerat
14/00350 Ospecificerade svordomar Public service Ospecificerat Ospecificerat
14/01622 Ospecificerade svordomar Barnprogram/ SVT1 Allsång på Skansen

2(7)
 program barn ser,
public service
14/00507 Ospecificerade svordomar Public service P3 Knyckare i P3
13/02971 Ospecificerade svordomar Barnprogram, SVT1 Julkalendern
public service
13/00369 Ospecificerade svordomar Barnprogram/ SVT1 På spåret
program barn ser
12/01306 Ospecificerade svordomar public service P4 Ring så spelar vi
11/03428 Ospecificerade svordomar Barnprogram/ P4 Ospecificerat
program barn hör
11/03171 Ospecificerade svordomar Barnprogram, Barnkanalen Livet enligt Rosa
public service
11/01423 Ospecificerade svordomar Public service Ospecificerat Ospecificerat

3(7)
Bilaga 2
Tabell 2. Public service-svordomsanmälningar registrerade hos Gransk-
ningsnämnden 2011–2020, per år

10
9
9

5
4
3
2 2
1
0
2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018 2019 2020

4(7)
Bilaga 3

Bild 6. Beslut rörande anmälan till Granskningsnämnden med person-

uppgifter maskade

5(7)
Bilaga 4

Bild 7. Alternativt beslut rörande anmälan till Granskningsnämnden

med personuppgifter maskade

6(7)
Bilaga 5

Bild 8. Beslut rörande anmälan 20/02451 till Granskningsnämnden med

personuppgifter maskade

7(7)