Bok ro

. G HAR verkligen många skäl att anse att vi gjorde fullstän- 595
\;;digt rätt när vi inrättade staten, sade jag. Men framför allt
i':tänker jag då på diktkonsten.
· ~ Vad syftar du på/ frågade han. ·
f~ Att vi helt vägrade släppa in allt hos den konsten som är
rbildning. för nu när vi har skilt ut själens olika delar tycker
att det framgår ännu tydligare att den efterbildande dikt- b
n absolut inte fär släppas in.
·.c, Vad menar du/
..c. Oss emellan - jag är säker på att ni inte kommer att ange
för tragöderna och alla de andra efterbildande diktarna! -
alla sådana efterbildningar förvränga tankarna hos åhörare
inte har motgift i form av kunskap om deras verkliga natur.
~ Varför säger du detta? sade han. Vad har du i tankarna?
Jag måste ut med det, sade jag, trots att jag sedan pojkåren
behärskats av ett slags kärlek och blygsel inför Homeros,
fortfarande hindrar mig från att tala. Han tycks ju ha varit c
förste läraren och vägledaren för alla dessa fina tragiker.
.då ska ingen människa skattas högre än sanningen. Det gäl-
.som sagt att tala ut.
;,Absolut, sade han.
- Lyssna då - eller snarare: svara!
-Och fråga du!
c. Vad är efterbildning allmänt sett/ Kan du säga det/ För
del förstår jag inte riktigt vad det hela går ut på.
 STATEN
- Och det ska}zgförstå!? sade han.
- Det är väl inte så konstigt, sade jag. Folk med svag syn far/
596 ofta korn på saker före skarpsynta · -len och allt i Hades under jorden.
- Det är riktigt, sade han, men när du är med har jag ing~~
vidare lust att sjunga ut om jag tycker mig se något. Titta efter·.
själv i stället!
- Vill du då att vi börjar här och följer vårt vanliga tillväga
0
, "•·hantverkare över huvud taget inte finns, eller att det på ett sätt
gångssätt vid undersökningen/ Vi brukar ju förutsätta att d,ef:
finns en enda form för varje mångfald av föremål som vi gei, \
samma benämning. Är du med?
-Ja.
- Låt oss också nu ta en mångfald, vilken du vill. Ta till eX:--'
empel, om du inte har något emot det, soffor och bord. D~ill,';
b finns det ju många av.
- Naturligtvis. .:
- Men bara två former för de här två möblerna: en formfqf
soffa och en form för bord.
-Ja • - Ja, sade han, jag kan skapa föremål som tycks vara - inte
- Vi brukar väl också säga att hantverkaren som gör var bcli'
en av dessa möbler håller blicken fäst på formen när han i
ena fallet tillverkar soffor, i det andra bord som vi använ,
och likadant i andra fall? För det är nog ingen av hantver
c som tillverkar formen själv, eller hur?
-Nej.
- Men tänk efter nu vad du ska kalla nästa hantverkare,
- Vilken då?
- Han som skapar alla de ting som de olika. arbetarna sed
framställer var för sig.
- Det är en skicklig och beundransvärd man du talar om_!
- Vänta lite, snart kommer du att säga att han är deU\p.rn
mer. Den här arbetaren kan nämligen inte bara skapa alla
ters utrustning, han skapar också allt som växer ur jordert:or
· 4IO ·
Bok:ro
han frambringar alla levande varelser inklusive sig själv, och
dessutom frambringar han jord, himmel, gudar och allt i him-
·
- Du talar om en verkligt beundransvärd fackman, sade d
han.'
- Misstrogen/ frågad~ jag. Säg mig då: anser du att en sådan
kan finnas en som producerar allt detta, på ett annat sätt inte/
Eller_ ser du inte att också du själv skulle kunna producera allt
detta på ett sätt?
- Och vad är nu det för ett sätt/ frågade han.
- Det är inte svårt, sade jag, ett sådant hantverk kan utföras
_överallt och snabbt, men snabbast går det nog om du tar en
.•spegel och bär den med dig överallt. Kvickt kan du då skapa e
solen och himlakroppama,jorden, dig själv, de andra levande
· varelserna, möbler och redskap, växter; allt som vi nämnde
·föremål som verkligen är.
· - Bra, sade jag. Huvudet på spiken! För till de där hantver-
'karna hör.också målaren, tror jag. Eller hur?
- Naturligtvis.
-, Men du kommer att säga, tror jag, att det som han skapar
'inte är verkligt.. Ändå tillverkar målaren på något sätt också en
soffa. Gör han inte?
- Jo, sade han. Också han gör en soffa som tycks finnas till.
- Men hur har vi det med soflinakaren? Sade du inte alldeles 597
nyss att det som han tillverkar inte är formen - alltså det som vi
·säger att soffan är- utan en enskild soffa?
· - Jo, det sade jag.
· -: Så om han inte tillverkar det som soffan lir tillverkar han
'det vararide, utan något som är som det varande men illte
· 4II ·
 STATEN
är det. Och om någon sade att det som soffiillverkaren ·
någon annan arbetare skapar är fullkomligt varande är d,
värt att han inte talar sanning?
- Ja, sade han, i alla fall enligt dem som sysslar med
analyser.
- Alltså ska vi inte bli förvånade om även detta' är• någoi
suddigt jämfört med sanningen.
b - Nej, då ska vi inte bli förvånade.
- Vill du att vi tar samma exempel som utgångspunkt
undersöker vem den här efterbildaren är? frågade jag.
- Om du vill så! sade han.
- Här har vi alltså tre olika soffor. En finns av naturen;
om den tror jag vi kan säga att en gud har framställt den,
annars? 3
- Ingen annan, tror jag.
- Sedan har vi en som snickaren har framställt.
- Ja, sade han.
- Och en som målaren har framställt. Eller hur?
- Det säger vi.
- Målare, soffinakare och gud - tre som svarar för tre'l'f
slags soffor.
- Ja, tre.
c - Antingen guden inte ville det eller det var en tvi
nödvändighet för honom att inte framställa mer än.e
soffa i naturen, så tillverkade han alltså bara den där en
som soffa är. Två eller fler sådana har aldrig alstrats av
och kan säkert aldrig uppstå.
- Varför inte? frågade han.
- Jo, sade jag, för om guden skulle tillverka bara
skulle det återigen visa sig en, vars form de två andra_s:
och då skulle den där enda vara det som soffa är, inte de'.
- Riktigt, sade han.
. 412.
Bohio
Det tror jag att guden visste. Han ville verkligen vara den d
igt varande soffans tillverkare, inte en enskild tillverkare
den ena eller andra soffan, inte soffmakare, så därför alst-
e han den som av naturen är en enda.
Sannolikt.
.Vill du då att vi ska kalla honom det här föremålets natur-
·are eller något sådant?'
Ja; det är inte mer än rätt, sade han, eftersom han har till-
t det som det här föremålet och alla andra är till naturen.
,-, Snickaren då/ Vad kallar vi honom/ Soffhantverkare?
:_Ja.
c,. Och målaren - ska vi kalla också honom hantverkare och
·erkare av en sån här sak?
>Nej, inte alls.
. '-'Vad ska du säga att han är i förhållande till soffa/
Efterbildare av det som snickarna tillverkar med sina hän- e
- det tycker jag är den lämpligaste benämningen, sade han.
-.Bra, sade jag. E.fterbzldare kallar du alltså upphovsmannen
eh skapelse som står två steg från naturen/'
..Javisst, sade han.
.bå blir tragediförfattaren detsamma, förutsatt att han är
efterbildare: han blir en person som står två steg från kung-
•ch sanningen, och det blir alla andra efterbildare ock-
Så blir det nog.
Då är vi överens om efterbildaren. Men säg mig en sak. 598
gäller målaren: vad är det som han försöker efterbilda i
· enskilt fall: företeelsen i naturen eller hantverkarnas pro-
:r/
.Hantverkarnas produkter, sade han.
· Sådana som de är eller sådana som de tycks vara? Det
:e du också bestämma.
'4 1 3.

STATEN
- Vad menar du? frågade han.
- Jo detta: om du tittar på en soffa från sidan, rakt framifuhi:"
eller från något annat håll- skiljer sig soffan då från sig själv; el'.
ler är det så att den inte alls skiljer sig från sig själv utan bara
skenbart är annorlunda/ Och likadant med andra ting/
- Så är det, sade han. Den är skenbart annorlunda meri,$-;
egentligen precis densamma.
b - Tänk efter nu. Vad är målarkonsten till för i varje enshllf
fall: att efterbilda det som är såsom det är, eller att efterbildä
skenet, så som något skenbart är? Är måleriet efterbildning; av\ •_;;'
sken eller av sanning? ··
-Av sken, sade han.
- Den efterbildande konsten står alltså långt från det sann~,·:
och att den kan framställa allt beror sannolikt på att den fart/ ·
en liten bit av varje ting, och den biten är dessutom en liild;
säger till exempel att målaren kan måla en skomakare;;
c snickare och andra hantverkare åt oss: han kan ingenting:{
deras hantverk, men om han är en bra målare kan han #i
måla en snickare så att barn och tanklösa människor blir 1'
om målaren visar upp honom på avstånd, genom att detty!
se ut som en verklig snickare.
- Naturligtvis.
- Käre vän, så här tror jag att man bör tänka om allt <lett,'
när någon kommer och berättar för oss om en person och._:
ger att han har träffat en människa som förstår sig på alla,h:i!
verk och allt annat som varje enskild utövare vet, och att h31
d kunskap är exaktare än någon annans, då bör vi svara en
person att han är en riktig dumbom och att han sannoliktli
träffat på någon sorts trollkarl och imitatör, som har 1uratf
nom så till den grad att han har ratt för sig att vederbörapde
allvetande, eftersom han själv inte kan göra en granskning .
skilja mellan kunskap, okunskap och efterbildning.
. 4I4.
,._
'I'
.;
,1'
i \I
Bok ro I
-.Alldeles riktigt, sade han.
- Sedan bör vi alltså undersöka tragedin och dess ledare Ho-
.meros. Vi hör ju vissa personer säga att de här diktarna känner
, falla konster, att de känner till allt mänskligt som har med dug- e
•''·lighet och uselhet'att göra liksom även allt gudomligt: om en
'·-1;,ra diktare ska kunna dikta bra om de ämnen som han be-
. , handlar måste han vara vetande, annars går det inte. Då måste
· "vi ta reda på följande: är personerna som de har träffat bara
" imitatörer? Har de blivit lurade? Märker de inte, när de ser dik-
tarnas verk, att dessa står två steg från det som är och att de är 599
, _lätta att dikta för en som inte känner sanningen? Det är nämli-
. , gen sken som de skapar, inte verkligheter. Eller finns det någon
:okärna i det som de säger? Har de goda diktarna verkligen vet-
. -~kap om de ting som folk i allmänhet anser att de talar så väl
<---Om?
-Ja, det måste vi absolut ta reda på, sade han.
- Om någon kunde tillverka båda sakerna - både föremålet
fOm·ska efterbildas och bilden - tror du då att han skulle låta
· -sig själv arbeta seriöst med att tillverka bilder och sätta detta
. främst i sitt liv som sin största tillgång? b
- Nej, det tror jag inte.
. - Men om han verkligen vore kunnig i de ting som han ef-
't~rbildar tror jag att han mycket hellre skulle ägna sig seriöst åt
fakta än åt efterbiidningar: 6 han skulle försöka lämna många
sköna fakta som minnesmärken efter sig, och han skulle hellre
.viljavara den som beröms än den som berömmer.
"~Dettror jag, sade han. Då blir ju äran och nyttan en helt
~nan.
~ I andra frågor ska vi inte avkräva Homeros eller någon an-
mm av diktarna redovisning och fråga om någon av dem är lä- c
kare, inte bara efterbildare av läkarnas sätt att tala, eller fråga
'v;ika ·personer som någon av de gamla eller nya diktarna sägs
· 415 ·
 STATEN
ha gjort friska på samma sätt som Asklepios gjorde,.eller
lärjungar i läkekonst han har lämnat efter sig på s
som Asklepios lämnade sina ättlingar efter sig.7 Låt oss/
inte fråga dem om de andra konsterna - det där släp] ·
Men när det gäller de största och skönaste ting som H, ·
försöker tala om - krig, härförarkonst, stadsgrundan
d människans fostran - då är det nog på sin plats att vi
nom och säger: Käre Homeros! Om du inte står två
sanningen i fråga om duglighet och om du inte är en
av bilder så som vi definierade efterbildaren; om du i stä
ett steg från sanningen och du kan urskilja vilka sysslrn:,
gör människorna bättre och sämre i det privata och offei'
livet - tala då om för oss vilken stat som har blivit bäi
tack vare dig, på samma sätt som Sparta har blivit bätti~
tack vare Lykurgos och många ,indra stater, stora som;
e har blivit det tack vare en rad andra personer. Och ·
hänvisar till dig som sin gode lagstiftare och säger att
gagnat dem? Italien och Sicilien pekar på Charondas, ·
nare på Solon." Vilken stat pekar på dig? Kommer
kunna nämna någon?
- Det tror jag inte, sade Glaukon, det finns i alla fall
som nämns, inte ens av homeride1;na själva. 9
600 - Men finns det något krig omnämnt från Homeros
utkämpades framgångsrikt tack vare hans ledning eller
-Nej.
- Men talas det om att Homeros har kommit med'_.
snillrika ideer för hantverk och andra verksamheter? Så
det ju vara med män som är skickliga i praktiska sysi ·
dana som Thales från Miletos och skythen Anacharsis.~,
- Nej, ingenting sådant finns omnäimnt.
- Men kanske i det privata då, om han inte har åstal:!Js,
något i det offentliga? Har Homeros rykte om sig att gen,
. 416.
·
Bok ro
levnadssätt ha varit vägledare och fostrare för andra männi-
rn
" ''
.
'i1j
som gårna har låtit sig undervisas av honom och fört tracli-
1.en vidare om en homerisk levnadsväg för de efterkom- b
' de, på samma sätt som Pythagoras själv blev särskilt upp-
för detta och hans efterkommande än i d,ig kallar ett visst
ssätt för pythagoreiskt och klart skiljer ut sig från andra?
; Nej, sade han, det finns ingenting sådant heller, Sokrates.
· när det gäller fostran skulle Homeros lärjunge Kreofylos
_ske framstå som ännu löjligare än sitt namn om det som
·as om Homeros är riktigt: det sägs nämligen att han blev
:ket respektlöst behandlad på sin egen tid, alltså medan c
själv var i livet. 11
Ja, så sägs det, sade jag. Men om Homeros verkligen
pde fostra människor och göra dem bättre och om han
ode tala om dessa saker med kunskap, inte bara som efter-
. ·e - tror du inte, Glaukon, att han då hade skaffat sig
. lärjungar och blivit ärad och omtyckt av dem? Protago-
L Abdera och Prodikos från Keos och många andra kan
,m privat undervisning övertyga sina samtida om att de d
· kan sköta vare sig hus eller stat om inte Prot,igoras, Prodi-
_eller någon av de andra får ta hand om deras uppfostran:
.gama älskar dem så häftigt för denna visdom att de näs-
iir beredda att bära dem på sina axlar." Så om Homeros
· Hesiodos verkligen hade kunnat hjälpa människorna till
ighet - hade anhängarna då låtit dem resa runt som rapso-
Hade folk inte hållit i dem hårdare än i sina pengar och
dem att komma hem till dem och stanna där, och om
cte hade lyckats övertala Homeros och Hesiodos till detta e
· e de väl ha blivit deras ledsagare överallt dit de begav sig
qe hade tillägnat sig nog av deras fostran/
. Sokrates, sade han, jag tycker att det du säger är alldeles
. 4r:z.
 STATEN
Bokio
- Kan vi då slå fast att alla diktare från Homeros och fram.ät. - En målare målar både tyglar och betsel enligt oss?
genom efterbildning skapar bilder av duglighet och av d~· -Ja.
andra ting som de diktar om, men att de inte fangar .sap_,/·i - Men det är sadelmakaren och smeden som tillverkar dem.
13
ningen/ Som vi nyss sade kommer målaren att skapa någi ' - Visst A

601 som tycks vara en skomakare, men själv förstår han sig inte :
på skomakarkonst, och för ,åskådare som inte heller förstår sig\:.
på skomakeri tycks det också vara en skomakare; de gåt bara ·
efter färgerna och figurerna.
- Javisst.
- På samma sätt tror jag att vi ska säga om diktaren att han
med ord och uttryck färglägger alla de olika hantverkenfruii';
har{ själv inte förstår sig på någonting annat än att efterbilda.';
Följden blir att andra, lika okunniga som han, går efter orden::
och tycker att det är väldigt bra sagt, vare sig diktaren talar örn}
b skomakeri, härförarkonst eller någon annan konst och göt·d~{
metriskt, rytmiskt och musikaliskt - så stark förtrollning utgW
av naturen från själva dessa konstgrepp. Men om diktarnas ord.
avklädes den musiska konstens färger och de uttalas naknå, pfi
egen hand - då tror jag att du vet hur de ter sig. Det har du nd~: i
sett.
- Jadå, sade han.
- Liknar de inte ansiktena på människor som har nngdoni{
men inte skönhet? sade jag. Det blir som att titta på dem när
blomman är borta.u
- Just det, sade han.
- Tänk nu på det här! Bildmakaren, efterbildaren, förstår sig inte'
c alls på det som är, säger vi, bara på det som tycks vara. Inte sant(.
-Jo.
- Men detta är bara halvkväden visa! Låt oss inte lämna' def'· •,,c,;•
så - låt oss titta efter ordentligt!
- Fortsätt, sade han.
. 418.
- Är det då målaren som förstår sig på hur tyglar och betsel ' ·2j
ska vara? Kanske är det inte ens tillverkaren - smeden och sa-
delmakaren - som förstår sig på det, utan bara han som kan
·använda dem, hästkarlen?
. - Alldeles riktigt.
- Ska vi inte säga då att det är likadant med allt?
- Vad menar du?
- Att det överallt finns dessa tre konster: den konst som an- d
_.' vänder, den konst som tillverkar och den som efterbildar?
F
-~Jo.
- Så dugligheten, skönheten och riktigheten hos varje till- .
·.::
verkat föremål, varje levande varelse och varje handling är en- f
bart kopplade till den nytta som varje ting är tillverkat eller na-
turligt utvecklat för?
-Ja. ,,Wi
- Det.är alltså tvingande nödvändigt att den som använder
en sak har den största erfarenheten och kan rapportera till till- ~
verkaren vilk~· goda och dåliga verkningar som visar sig vid an-
vändningen. En flöjtspelare rapporterar till exempel till flöjt-
makaren om vilka flöjter som visar sig komma till nytta i spe- e
let; han instruerar flöjtrnakaren om hurdana instrument denne
ska tillverka, och på så vis blir flöjtrnakaren nyttig för honom.
- Naturligtvis.
- Han som vet rapporterar om goda och dåliga flöjter, den
. andre förlitar sig på hans upplysningar när han tillverkar sina
· · instrument.
-Ja.
- För ett givet föremål f'ar alltså tillverkaren en riktig tro" om
'4 1 9'
 -STATEN
vad som är bra och dåligt, han håller kontakt med den son.i
602 och tvingas lyssna på honom. Men det är användaren so
kunskap.
-Just det.
- Men efterbildaren/ Använder han de föremål som·
målar ochf'ar på så vis kunskap om huruvida de är brao·
tiga eller inte, eller flir han en riktig åsikt genom a
tvungen att hålla kontakt med den som vet och ta em
struktioner av honom om hur han ska måla?
- Nej, varken det ena eller det andra.
- Efterbildaren f'ar alltså varken kunskap eller riktig tro
de bra och dåliga sidorna hos det som han efterbildar.
- Det ser så ut.
- Vilken förtjusande auktoritet den efterbildande diki
då blir om de ting som han diktar om!
- Inte förtjusande direkt.
b -Ändå går hanju på och efterbildar, utan kunskap om...
vida de olika tingen är dåliga eller bra. I stället tycks han/
bilda det som folk i allmänhet, som ingenting vet, tyckery,
bra.
- Just precis.
- På de här punkterna verkar det åtminstone som vi h:
vit rimligt överens: efterbildaren har ingen nämnvärd
om det som han efterbildar - efterbildningen är i
slags oseriös lek. Och de som i jambisk eller episk for:
sig åt tragedidiktning är allihop efterbildare helt igeno ·
- Just det.
c - Vid Zeus, sade jag, det här efterbildandet har att gör,
något som står två steg från sanningen. Har det inte?
-Jo.
- Och vilken av människans delar påverkas av efo
ningen!
. 420.
Bokio
. ~ Vad för något/ Vad menar du?
•. -Jag menar att en och samma sak inte ter sig lika stor för oss
på långt och på nära håll. Det har nog med synen att göra.
}: ~- Visst.
- Och samma saker ser krokiga eller raka ut beroende på
ririi man betraktar dem i vatten eller utanför vatten, eller kon-
.va och konvexa beroende på en synvilla som hänger ihop
d färgerna, och i vår själ finns det uppenbarligen fullt av d
sortens förvirring. Det är mot denna svaghet i vår natur
skuggmåleriet, taskspeleriet och många andra sådana
·.eks sätter in stöten och utnyttjar alla trollerieffekter till det
-Det är riktigt.
• ~ Och mot detta har mätandet, räknandet och vägandet vi-
sig vara underbara hjälpmedel, så att det som styr i oss inte
vara det som tycks vara större eller mindre eller mer eller
e, utan det som har räknat, mätt eller också vägt?
- Naturligtvis.
... - Detta är förstås en uppgift för förståndsdelen i själen.v e
·-Ja, det är den delens uppgift.
. · - Men för den delen händer det ofta, att när den har mätt
angett att vissa föremål är större eller mindre än andra el-
lika stora som andra, så tycks samma föremål samtidigt ha
.,. motsatta egenskaperna.
-Ja.
-- Sade vi inte att det är omöjligt för en och samma del att
,tidigt hysa motsatta åsikter om samma saker?"
-Jo, och det var rätt.
.~ Den del av själen vars åsikter står i strid med måtten kan 603
inte vara samma del som den del vars uppfattning stäm-
med måtten. 19
_ cc Nej, naturligtvis inte.
. 421.
 STATEN
- Men den del som förlitar sig på mätning och räkning bör
vara den bästa delen av själen." - gällde synen befann hon sig i inre konflikt och hyste samtidigt
- Naturligtvis.
- Så det som går emot den delen måste vara en av de sämre
delarna i oss.
- Det är nödvändigt.
- Det var detta jag ville att vi skulle enas om när jag sade '!ti:
-måleriet och den efterbildande konsten i allmänhet befinner_sig
långt från sanningen, när den fullgör sin specifika uppgift, och
b att den dessutom har nära förbindelse med den del i oss son\:
befinner sig långt från klokheten och blir kamrat och vän med -
den delen, vilket verkligen inte leder till något sunt eller sant
-Alldeles riktigt, sade han.
- Den efterbildande konsten är aUtså usel. Idkar den
gänge med något uselt alstrar den usla ting.
-Rimligen.
- Gäller detta bara sånt som vi ser? frågade jag. Eller gäller\':
det också sånt som vi hör - alltså det vi k;illar diktning/
- Sannolikt gäller det diktning också, sade han.
- Men låt oss inte bara tro på det som är sannolikt och utgå,
från måleriet! sade jag. Låt oss gå till själva den del av vårt tän-
c kande som den efterbildande diktningen har förbindelse med, .
och låt oss se efter om den delen är något uselt eller något-vik>_:
tigt.
- Det bör vi göra.
- Låt oss ställa upp problemet så här: vi säger att den efter--
bildande diktningen efterbildar människor som utför påtvinga, :-
de eller frivilliga handlingar och som anser sig ha skördatframc•r
gång eller motgång av sitt handlande och i allt detta kän;e, ·:
smärta eller glädje." Gör den något mer än detta?
-Nej.
- Men är människan enig med sig själv i allt detta? !~ar qet -
. 422.
Bok ro
d
_motsatta åsikter inom sig om samma saker - är människan på
samma sätt i konflikt och strid med sig själv i handlingar? Men
nu minns jag-vi behöver inte enas om den saken, för i de tidi-
gare diskussionerna har vi redan blivit tillräckligt överens om
allt det där: vår själ är fylld av tusentals sådana motsägelser
som förekommer samtidigt."
- Det är riktigt, sade han.
- Ja, det är riktigt, sade jag. Men förut utelämnade vi en sak
som jag nu tycker det är nödvändigt att diskutera. e
:__ Vad då för sak? frågade han. _
- Bestämt sade vi redan då, svarade jag, att om en duglig
man råkar ut för en olycka och förlorar en son eller något an-
nat som han värderar högt, då bär han det lättare än alla
andra.23
______ _
- Javisst.
- Låt 9ss nu undersöka detta: känner han ingen smärta alls?
-Eller om det-är omöjligt: kan han på något sätt iaktta måtta i
.i
sorgen?
~ Det_ är snarare det andra som är det_riktiga, sade han.
- Säg mig nu: när tror du att han främst bekämpar sin sorg - 604 i·
i och bjuder den- ~otstånd - när han blir iakttagen av sina likar
j
- eller när han är alldeles ensam för sig själv på en öde plats?
- När han är iakttagen - ojämförligt mera då, sade han.
- Men när han lämnas ensam tror jag nog att han vågar ut-
trycka många saker som han skulle skämmas för om någon
hörde honom, och då skulle han också göra många saker som
han inte skulle gilla att andra såg honom göra.
- Så är det, sade han.
- Det som befaller honom att bjuda motstånd är alltså för-
nuft och norm, det som drar honom till sorgen är själva lidan- b
-det?24
. 4 2 3.
 STATEN
-Riktigt.
- När det samtidigt uppstår motsatta drivkrafter i __ _
skan inför ett och samma ting säger vi att det måste finn~'.:
olika tendenser i henne. ' a läggningen, som alltid är lik sig själv, är varken lätt ått ef-
- Naturligtvis.
- Den ena är beredd att följa normen dit den leder?
-Hur då?
- Normen säger nog, att det allra bästa vid olyckor:
hålla sig lugn och inte bli upprörd: dels är det inte alldeli
vad som är gott och vad som är ont hos sådana ting, d,
nar det en inte i framtiden om man tar det hårt, dels
c ingenting i människans liv som är värt att ta på stort all
sörjandet ställer sig hindrande i vägen för det som bör koi
oss till undsättning så snabbt som möjligt.
- Och vad är det för nånting, menar du? frågade han.
- Detta att man överlägger om det som har hänt;
jag. Att man som i tärningsspel intättar sina förhålland,
utfallet på det sätt som förnuftet anger som det bästa.-
inte likt småbarn som har ramlat tar sig på det onda
ödar tiden med att skrika, utan hela tiden försöker v:"
d vid att snabbast möjligt inrikta sig på att bota det som
och resa upp det som har ramlat så att man fördriver.
låten med läkekonst.
- Ja, sade han, det är säkert det riktigaste sättet ati;
olyckor.
- Då säger vi att det är den bästa delen som är ber,
följa detta förnuftiga resonemang.
- Det är det uppenbart
- Men den del som driver oss att minnas olyckan oefi
klaga oss och aldrig f°ar nog av sådant - den delen ska.
kalla irrationell, passiv och en vän av feghet?"
- Ja, det ska vi.
· 424 ·
Bok ro
- Den ena delen - den som lätt grips av upprördhet - med-
. ·alltså många olika sorters efterbildning, men den kloka och e
,ilda eller lätt att förstå om den blir efterbildad, framför allt
för en stor folkmassa med alla möjliga slags människor
ad på en teater. Det är ju ett tillstånd vilket är dem främ-
.ande som efterbildas."
.. ~ Alldeles.
605
Den efterbildande dikt,;,.ens natur är uppenbart inte läm-
för en sådan del av själen, och hans skicklighet är inte så
tad att den kan tillfredsställa denna del, om han ska vinna
eende hos massan; hans natur är lämpad för den mångskif-
de läggning som lätt grips av upprördhet, därför att den är
att efterbilda.
- Det är uppenbart.
;- Då gör vi alltså rätt när vi tar tag i diktaren och placerar
_om som ett motstycke till målaren. Han liknar ju målaren
,m att han producerar saker som är usla jämfört med san-
.gen, och han liknar honom också genom att han har kon-
kt med en del av själen som också den är usel och saknar b
·· takt med den bästa _delen.
iärför är det rätt och riktigt att vi inte släpper in honom i en
som ska styras av goda lagar: han väcker upp den här delen
, han när den, gör den stark, och han förstör förstånds-
. Det är som när man gör skurkarna mäktiga i en stat, an-
m staten åt dem och förstör de hyggliga människorna. På
sätt ska vi säga att den efterbildande diktaren lägger in
dålig statsorganisation i den enskilda människans själ genom
ömhulda den oförnuftiga delen av själen, som inte kan se
· ad på större och mindre utan anser att samma saker är c
,m stora ömsom små. Den efterbildande diktaren skapar
,bilder och står mycket långt från sanningen.
. 4 2 5.