Filosofi 2 Uppgift 3

1.
"Omfång/denotation och innehåll/konnotation

E-nivå: Förklara med egna ord skillnaden mellan ett ords denotation och dess konnotation! Ge även minst två exempel och visa vilken
denotation resp. vilken konnotation de har!

Ge också minst två exempel på ord som har konnotation men saknar denotation! Beskriv vilken konnotation de har samt förklara varför de
inte har någon denotation!

C-nivå: Ge dessutom minst två exempel på ord som saknar innehåll men har omfång! Förklara varför de har omfång men saknar egen
betydelse!

A-nivå: Ge även exempel på ord som varken har omfång eller innehåll och förklara varför de saknar detta!"

Vilken tur att man har en hyffsat god ordförståelse! Detta ska bli väldigt, väldigt kul!

Ja, då kanske vi ska börja med att reda ut begreppen!

Enkelt uttryckt så är Konnotation ordets 'innehåll', dvs vad för kriterier/kännetecknen/regler som krävs
för att en sak ska innefattas av ordet i fråga. Du skall få ett exempel:

Kravet för att en bil skall kunna räknas som en bil är just att det besitta alla kännetecknen som en bil har.
Det ska vara ett fordon som är motordrivet, med en kaross, fyra hjul, backspeglar, osv osv. Utan dessa
saker så är det inte en bil.

Tar man t.ex bort ratten och plockar bort hjulen, är det då en bil? Regler för att ett objekt skall räknas
som en bil är väl ändå att. Med Konnotation så menar man alltså de 'krav', eller ja 'regler' som krävs för
att ett objekt skall räknas som ordet i fråga.

Så Konnotationen av ordet 'bil' skulle man alltså kunna säga är "fordon med fyra hjul, ratt och kaross".

Medans 'Denotation', omfång innefattar alla saker/objekt/ting som man kan säga besitter sagda
kännetecknen. Med andra ord, alla ting som har besitter kriterierna för att passa in på ordet.

Så denotation för ordet 'bilar' är i detta fallet alla bilar som existerar: alla objekt som passar in på
konnotationen, helt enkelt.'

Vi kan ta ett exempel till.

Konnotationen för 'vithaj' är ett vattenlevande, fiskliknande rovdjur som kan bli 4.5 m lång och väga 2.2
ton, som är kapabel att fånga en säl medans katapultar sig ut ur vattnet som en jäkla missil. Kanske lite
väl hyperbol konnotation, men hey, nu vill jag vara säkert på att vi är överens! hehe.

Och i detta fallet är denotationen alla dessa vackra, majestätiska och massiva jägare som patrullerar våra
hav, som passar in på konnotationen. I detta fallet som sagt, ALLA VITHAJAR. Där finns helt enkelt en del
egenskaper som krävs av ett objekt för att detta skall passa in på beskrivningen och kunna beskrivas med
ordet i fråga.

Jag kan anmärka att jag är förenklande i min konnotation när jag beskriver vithajen: där finns säkert fler
rovdjur av denna storlek med liknande utseende så det är säkert en vag term, men jag hoppas att
poängen kommer fram likväl för jag orkar inte fördjupa mg i marinbiologi för att göra en filosofisk poäng,
hehe.

Man kan alltså säga att man hänvisar till alla denotationer genom konnotationen - konnotationen
'vithajar' har exempelvis alla vithajar som referens, som denotation, som ordet syftar på så att säga. På
såvis hör dem ihop, och MEN man kan givetvis ha den ena utan den andra! och det ska du får lite
exempel på nedanför!

Man kallar även Denotation för 'extension' och Konnotation för 'intension'. Inte för att det är värst
nödvändigt att ha koll på, men det kan underlätta i att hjälpa en få ett bättre begrepp om vad termerna
innebär: 'konnotation är alltså ett ords 'intension', dvs alla känneteknen som ordet innebär, medans
extensionen referar till dets materiella motsvarighet, som sagt.

Ett exempel som jag tänkt på en del är ju namn. De flesta namn saknar ju konnotation (i regel men visst
finns undantag), som mitt eget "Robert" t.ex. Eller ja, ditt med för den delen Marie-Louise! Namn har ju
sällan någon direkt betydelse, nogt innehåll: eller ja där finns inga regler för att något skall kallas Marie-
Lousie, förutom att denne har blivit döpt haha, men det har ju itne med språket i sig att göra. Utan jag
menar att namnet i sig har ju inga direkta kännetecknen: jämför vi t.ex konnotationen från Marie-Louise
med Konnotationen från en bil, så är det ju uppenbart att vi kan vara överrens om vad för regler som
krävs för att ett ting skall vara en bil. Men det är inte lika lätt med ett namn... Ett namn är ett namn. Där
är inget som generaliserar er som heter 'Marie-Louise', där finns inga hemliga egenskaper som alla
Marie-Louise besitter som gör att ni är 'samma', förstår du hur jag menar? Jag kan ibland vara superkass
på att förklara. Hoppas mitt tarftliga exempel makes sense!

En annan sak värd att reflektera kan vara dess motsatts: saker som inte har någon direkt denotation
(omfång) men som kan beskrivas med ord, eller ja som har ett 'innehåll'? Jag tänker på saker som vi kan
föreställa oss men som vi vet inte existerar. Tänk dig sagodjur, spöken, ja, allt som du kan föreställa dig
men som inte går att finna ute i verkligheten. Dessa är samtliga ord utan omfång, ord som endast har ett
innehåll, något som det beskriver. Ordet 'Grip' kan vara ett annat ord: det är ju ett sagoväsen rent ut
sagt, vars Konnotation inte har någon riktig, köttslig motsvarighet (denotation.)

En annan mängd ord som inte representerar någon form av innehåll men som har omfång: då tänker jag
väl på exempelvis personliga pronomen såsom: "Hen han hon, du, jag, vi, oss, dem," ja, allt som man kan
byta ut ett namn mot i en satsbyggnad, helt enkelt!

Sen finns där ju ord som inte har varken innehåll eller omfång: dessa kan bl.a. vara ord som
sammanbygger satser, dessa är ju totalt innehåll och omfångslösa. Jag tänker exempelvis konnotationer
här? Detta är ju ett solklart exempel

Säg exemeplvis ordet "och". Vad för innehåll och omfång har det=?? Nu kanske jag missar någon helig
regel (då jag tycker att läroboken var grymt bristfällig gällande informationen i fråga) men jag har svårt
att se någon innehåll öht - och samma med omfång.

Där finns inget som motsvarar 'och' i världen, och där finns inga regler för att man skall räknas som 'och'.
Så jag får nog skriva så! Men jag skulle ju kunna applicera den logiken på ALLA ord som är pronomen,
eller kanske finns där något exempel. MEN, följande ord hittar jag varken konnotation eller denotation
till:

* kausala konjunktioner (emedan, därför att, eftersom)

* koncessiva (fastän, om än)

* allmänna (Och, som, om, att)

Interjektioner är en annan sak. Vad för innehåll och omfång har egenrtligen orden "Hallå", eller "tjena",
eller "usch? Det har ju en betydelse i sig, men inte någon direkt extensionn kontra intention.

"tjena" eller "usch" är ju inga ord som har varken omfång eller innehåll, om man ska hårddra det. Ska se
om jag kan hitta lite fler exempel, innan jag rundar av! (tycker jag demonstrerat min kunskap tillräckligt)

egentligen är detta ärr så logiskt: sålänge ett ord har en verklig referens, så har det en denotation. Men
för att ett ord ska kunna ha en verklig referens så måste kraven motsvara ett objekt som existerar, så att
säga.

En annan ordklass som jag tycker verkar intressant att gå igenom, där man tycks kunna hitta andra
exempel är prepositioner. ordet 'efter, t.ex, är rätt så denotationslöst. samma med 'på' eller 'till'. De
känns innehållslösa med. Jag menar, vara "till"? det bli ju inte ens grammatiskt möjligt. Så jag får anta att
det är samma med vissa ord i denna klassen med!

2.
Välj en filosof (en av dem som nämns i läroboken eller någon av dessa om du hellre vill ha en kvinnlig filosof: Hannah Arendt, Hypatia,
Simone de Beauvoir, Elizabeth Anscombe, Lady Conway, Sarah Margaret Fuller, Susan Haack, Mary Wollstonecraft, Ayn Rand, Dame Mary
Warnock).
OBS: Min ADHD tog över här, jag fick jättesvårt för att fördela informationen jämt.. Så snälla se alla
styckena som en enda text! Står kanske lite information i stycke 3 som borde varit oi stycke 4 istället,
men JAG BER DIG, har överseende! Bevisar gärna min kompetens på den muntliag examen :)

'MVH,

Robban!

1. Inledning. Berätta varför du valt just denna filosof.

Inledning: Varför Baudrillard?

Äsch, sluta. Vi vet båda två varför jag valde Baudrillard: Jag kan denna mannens filosofi rätt så bra, och
jag kan applicera denna på flertalet exempel, vilket jag ämnar att göra med. jag satsar på ett gott betyg
och jag känner att jag med hjälp av min kunskap om "postmodernismens högpräst", som han så vackert
kallas! Han filosofi är inget annat än banbrytande och man kan säga att han på sätt och vis var en smula
profetisk: hans filosofi går nämligen att applicera på min generation mer än någonsin. I boken Simulacra
och Simulation så skriver Baudrillard om begreppen hypperalitet kontra simulacra, och dsetta gjorde han
långt innan internets blomstrande era. Fascinerande nog så kune Baudrillard se sammanhanget redan på
sin tid: dela genom reklam och hur dem försökte sälja bilden av 'perfektion', men också hur media i
allmänhet porträtterar människor. Dessa principer om hur man försöker 'sälja den perfekta bilden' av sig
själv, eller av någonting går att applicera på sociala medier och allt vad det innebär med: vi lever i en era
av simulacran och hyperrealiteter, där den som har snyggast facebook-vägg med flest utlandsresor och
flest sportbilar är 'lyckligast', eller rättare sagt mest 'framgångsrik'. Vi springer i detta hamsterhjulet utan
att ens tänka på det!

Jag började dock känna det som Baudrillard pratar om redan för snart fem år sedan - Jag kände att
sociala medier blivit en slags hyperrealitet i sig. Människor som man träffade på facebook vägde 15 kg
mer i verkligheten, eller hade finnar. Men på alla bilder som dem laddat upp såg dem perfekta ut. Det
fick mig att reflektera: är det bara jag som är skitkass på att ta bilder, eller lägger folk extra tid på att
sälja en image av sig självsom dem egentligen inte är? Att dem, på sätt och vis prohjicerar en bild av sig
själva som de vill uppfattas som, som de anammat, men som kanske inte nödvändigtvis är dem
egentligen per se?

Jag började tänka som sagt, och insåg att någonstans så var så fallet: facebook, Instagram, och allt sånt
skit ursäkta min franska är endast till för att man ska 'hålla koll på varandra' och se vem som har störst
muskler, snyggast bränna och störst hus. Och man ska hela, hela tiden projicera en bild av att allt är så
jäkla bra och fantastiskt..

Det är sig rätt komiskt. Men samtiidgt sorgligt: för någonstans så har reklamen tagit över, alla vill vara
den perfekta modellen på L'oreal-reklamen och idealen samt de rådande normerna om vad som är
'vackert' och 'sexigt' har format oss ytterligare. Såpass att vi hellre retuscherar våra bilder innan vi laddar
upp dem, för att vi hellre visar upp en 'ogenuin' bild av det vi är, utav rädsla för skam: vi laddar inte upp
en bild av oss själv längre, utan en bild av en 'simulacra' av oss. En simulering som är en reresentation av
det vi vill bli uppfattade som.

Detta är nästintill profetiskt i mina öron. Det är iallafall exakt så min generation förhåller sig. Så när jag
blev nykter och började studerade, och till sist kom i kontakt med denna mannens idéer, så kändes det
lite som en uppenbarelse, eller ja nästintill bekant. För jag hade haft samma tankar om just sociala
medier som sagt. Att sen få en försjupad, bearbetad teori från en så bildad man som dessutom går att
applicera på så många sociala sammanhang är otroligt.

DÄRFÖR valde jag honom!

2. Berätta kortfattat om denna filosofs liv och verk (i stora drag).

Jean Baudrillard född den 29:e Juli år 1929 i Reims, Frankrike. Död den 6:e mars år 2007 i Paris var en
filosof, sociolog och kulturell teoretiker. Han teorier om 'hyperrealitet' och 'simulacra' har kommit att
influera både filosofin såväl som populärkulturen, ett exempel kan vara filmen Matrix.

Han förknippas starkt med den postmodernistiska tankeskolan samt den poststruktualistiska. Hans
filosofi kombinerar olika ideéer från sociologin såväl som olika sociala teorier, samt givetvis filosofin då.

Efter att ha studerat tyska vid skolan 'Sorbonne' så arbetade Baudrillard som skollärare (1956-1966). Han
arbetade även med att översätta en hel del tysk litteratur samt filosofiska verk, och han publicerade
även filosofiska arbeten och uppsatser i tidsskriften 'Le Temps Modernes'. Samtidigt som han gjorde allt
detta tog han även en univeristetsutbildning vi Paris universitet X i Nanterre, i Sociologi. Där skrev han
även ett exmanesarbete under Marxist-historiken Henri Lefebvre, år 1968.

Han arbetade som sociologilärare vid Nanterre mellan åren 1966-68,

varpå han bytade arbetsplats till Universitet IX, där han stannade tills sin pension år 1987!

Hans verk som är mest omtalade som kommit att bli mest betydande är tveklöst 'simulacra and
simulation' - där han diskuterar tanken om simulacra samt hyperrealitet. Värt att anmärka kan vara att
han var en framtående författare som skrev över femtio olika verk. Hans verk har kommit att bli
avgörande för både sociologin samt filosofin, och man skulle kunna säga att han för dem samman i sin
teori på ett otroligt vackert sätt.

Baudrillards tidiga arbeten är bl.a. "The system of objects", "the consumer society" är värd att nämna då
det är hans tidgase verk. Här var han tydligt influerad av Marx fortfarande, och kallade sig för 'Marxist.
Detta var dock något som han kom att sluta gör efter en tid: han menade att han blivit något bortom
traditionell marxism, att hans filosofi omfattade mer än så. Och han hade rätt.

Andra verk värda att nämna kan vara "Forget Foucalt", "The Gulf War Did Not Take Place" och "the spirit
of terrorism" - med de två sistnämnda som relativt nya verk (1991 kontra 2002).
Jag ska dock fokusera på 'Simulacra & Simulation' i denna uppsatsen! För det är där som vi först finner
tankarna om hyperrealiteten samt simulacran!

3. Välj ut ett problem han/hon sysslat med som du tycker verkar speciellt intressant och tala om varför detta intresserar dig.

Jag tänker prata om teorierna om Simulacra samt Hyperrealitet, för jag känner att dt är Baudrillards
Magnum Opus. Ska man göra en kortfattad presentation om honom som tar hans betydelse som filosof
på allvar så måste man bara nämna dem.

Baudrillard menade att vi alla projicerade en slags bild av hur vi vill bli uppfattade/sedda. Media är ett
klockrent exempel på detta: i serier och filmer är det t.ex bara perfekta ansikten: coh detsamma gäller
det mesta. Man försöker sölja en falsk verklighet, eller ja, en bild av något som inte existerar. Säg att vi
ser en hudvårdreklam från L'Oreal på TV!

Det föröker sälja idéen om perfektion. Reklamen visar en äldre kvinna (som kanske är 40-50) som har en
hud som är tio år yngre än min. De försöker sälja en idé, ett koncept om en kvinna osm anvönder Loreals
produkter och som ser ut som hon gör (och skådisen anvönder sökert inte Loreal ens egentligen). För allt
vad vi vet kanske t.o.m Skådisen blivit retuscherad, och photoshoppad för att få den där perfekta
aprikoshuden.

Oavsett om hon blivit photoshoppad eller inte så står fortfarande faktumet kvar: hon är inte den kvinnan
som Loreal försöker utge henne för att vara. Någonstans är det en illusion, ett spel för gallerian, en
simulacra. När skådisen går på stan bli hon igenkänd som 'lorealtanten' - trots att hon egentligen heter
Siv Svensson. Men i detta ögonblicket har Siv på sätt och vis upphört att existera: kvar finns
"Lorealtanten med det perfekta leendet". Förvirrande? Ja, jag ska ta ett annat exempel:

Postmodernismen menar ju att saker och ting är sociala idéer. Och Baudrillard är givetvis likadan här -
Han menar att vi projicerar på en slags image, ett ideal av bur vi vill uppfattas för vå omgivning, en slags
'reklamaffisch' av oss själva. Och denna logiken går inte bara att applicera på t.ex media och reklam, om
hur man förösker 'sälja en perfekt bild', utan på männisor med. MER ÄN NÅGONSIN KAN TILLÄGGAS!!
Med uppkomsten av sociala medier så blev Baudrillards teorier bara ännu mer befästa.

Mitt favoritexempel att att dra paralleller till kan vara min generation och dagens ungomdar, och hur de
förhåller sig till sociala medier: för dem så är sociala medier en del av dem, och på sätt och vis blir den
mer verklig än deras köttsliga motsvarighet så att säga. Det blir alltså en representation av ett verkligt
objekt, som till sist tar det verkliga objektets plats helt.

Alla photshoppade och perfekta fejor och magrutor, kan vara ett klockrent exempel. När en männsiak
delat 60 bilder av sig själv, varav en är original och resten är retuscherade, vad för bild projicerar han av
sig själv till sin omgivning tror du? Tror du omgivningen uppfattar honom som killen på den
oretuscherade bilden för tre år sedan, elleer tror du dem utgår från de 59 senaste, även om dem är
retuscherade och photoshoppade? Givetvis utgår dem från majoriteten av alla retuscherade bilder.

Och någonstans så suddas gränsen mellan verklighet och icke-verklighet ut, och man skulle kunna säga
att hyper-realiteten tar över från verkligheten, precis som simulcran gör med en människa exempelvis,
och börjar existera bortom den 'riktiga' människan. Som ett eget 'väsen' kan man säga.

Och till sist är det omöjligt att se skillnaden. jag ska ge dig ännu ett exempel, som jag kallar för
"Madonna-exemplet"!

Artisten Madonna: när du tönker på henne, vad för bild får du i huvudet då?

Får du en rynkig gammal tant i huvudet, som börjat bli gråhårg och tappa tänder,

Eller ser du en snygg, rynkfri och fräsch 50+ som ser ut att vara i min ålder typ, 28?

Min visuella bild är fortfarande den samma som den var i uppdrag två, när jag tänker på 'Madonna' så
ser jag en lättklädd kvinna som ser ut att vara MAX 30 (även om hon är typ 100) som går ner i spagat och
slår handvolter medans hon sjunger perfekta noter till disko-lika beats och paljettspandex.

Och detta är ju egentligen inte rimligt, Madonna är som sagt en gammal dam, den bilden som jag som
jag inbillar mig är ju bara en 'simulation' av henne. Det är således en Simulacra av henne, en förskönad
kopia per se som blivit så verklig för omgivningen att den 'förvrängt' bilden av vad hon egnetligen är -
såpass mycket att det nu är en accpeterad sanning.

Förstår du hur jag menar? Jag ser ju inte 'den riktiga' Madonna när jag visualiserar henne utan en
simulacra, en simulacra som är såpass stark att den ersatt verkligheten, det är alltså en 'hyper-verklighet'
som Baudrillard utttrycker det.

Och simulacran blir som en slags fakta, en sanning som inte kan rubbas. Den blir mer sann än den
'riktiga' verkligheten, och därmed bildas en 'hyper-verklighet'. Vad är verkligt och vad äör inte verkligt? I
slutändan är ju allt en del av ens personlighet.

Sociala medier är ett exempel som sagt där simulacran och en hyperrealitet råder som sagt. Och detta
såg han nästan trettio år innan dess uppkomst. Pionjär med andra ord!

4. Beskriv hur filosofen arbetat med och kanske löst detta problem.

Jag känner att jag redan beskrivit den problematiken, och att jag redan förklarat den. Men jag kan väl
älta lite.
Han löste inte problemet, utan snarare belyste att det existerar. Baudrillard är, precis som jag redan
uttryckt det en enastående författare som skrivit otroligt många olika verk: över ett femtiotal (!!) under
sin livstid. Så när man ska ställa sig frågan hur hans metodik var rent arbetsmässigt, så får man utgå från
hans verk i fråga och låta dem tala för sig själv: ETT FEMTIOTAL BÖCKER. Det bör säga en del om hans
arbetsmoral! Denna mannen levde i princip på sitt kontor.

Men för att gå vidare till probemet eller 'teorin' i fråga så har ha ju gjort otroligt mycket för att belysa
problemet i fråga. För att inte snacka om andra saker han gjort med, femtio verk är inte att skoja bort.

Han är inte känd som postmodernismens högpräst för ingenting, antar jag.

Men problematiken/teorin i fråga, teorin om simulacra samt hyper-realitet har ett brett
appliceringsområde ut ett sociologiskt och filosofiskt perspektiv, som jag tidigare belyst med. Den
förklarar ju postmodernistiskt tänk gällande identitet såväl som kön, hur vi ser på reklam och media osv
osv. På sätt och vis lever vi ju ut en simulacra allihopa, då vi bara delar med oss av det som vi vill att
andra skall se.

5. Förmedla dina egna välmotiverade åsikter om det särskilda problem du beskrivit i punkt 4.

Nu tycker jag att jag gjort det, men jag ska försöka att vända på steken lite till.

Jag personligen anser att han har förändrat hur man förhåller sig till människors sociala samspel, men
också till saker som exempelvis media och reklam. Man kan dra paralleller till en hel del saker i
samhället, och Simulacror går att skåda överallt.

Som jag tidigare belyste så finns där parallelller i samhället, överallt! Och det shjikaste är att för varje år
som går, desto mer uppenbart blir det att hans uppenbarelser är sanna, så att säga.

En annan sak han studerade var människan och dess roll som konsument. Vi är varumärkerna vi bär så
att säga, dem är en del av vår identitet och persnlighet. Detta är även ett koncept som känns centalt i
människans beteende: ett exemeplv kan ju vara polaren man har som kallas 'smirnoff' bara för att han
dricker smirnoff-vodka.

Nu var det ett exempel men det belyser en god poäng: vissa människor låter konsumentprodukterna
som de använder definera vem dem är som människor.

En annan sak värd att belysa man ju vara hans sätt att förhålla sig mot människans sociala samspel:
givetvis är där en stor poäng att göra och han är inte helt obefogad i sin kritik om man säger som så. Det
sociala samspelet, samt de människor vi förösker måla upp att vi är är egentligen inget annat än just det:
illusioner, fantasier. Förskönade och retuscherade ideal som vi anmammar genom att ta del av idiotin:
genom att själv retuschera våra bilder innnan vi laddar upp det, eller att vi bara gör oss till på bilderna i
fråga, (säg att vi står på tårna för att se högre ut, även om det inte syns): vi projicerar då en simulacra att
vi är större än vad vi egentligen är. Och efter tillräckligt många delningar av bilden, så hade den
allmänna uppfattningen (iallafall hos dem som sett bilden på mig) varit att jag är längre. Deras mentala
bild av mig som kortare hade bytats ut, då dem sett en bild på mig där jag är som lång som fan.

och det är onekligen värt att refkletera på! Fantastiskt minst sagt!

Sen är ju Madonna-exemplet mer relevant än någonsin: i dagen samhälle så projicerar vi en bild av hur
vi vill uppfattas; en bild som egentligen är, på ett sätt eller annat förvriden och falsk, förskönad per se.

Med risk för att låta tjatig så vill jag inte reptera vad som sagts i de tidigare frågorna, utan jag rent av
hänvisar till svaren i de andra frågorna. Där är mycket information fördelat, kanske på ett dumt sätt men
jag får låta det vara tillräckligt!

6. https://www.britannica.com/biography/Jean-Baudrillard <--- Fina grejer! Jag älskar Britannica, det är den bästa encyklopedin som finns!
Jag slutar ju aldrig att gubbelgoogla givetvis men jag har såpass bra koll på den här informationen att jag bara samlar källor för sakens skull
at this point... Men ska man samla källor så ska man göra det från ett ställe där kompetensen och informationen är stark! Därav Britannica.

https://plato.stanford.edu/entries/baudrillard/ <-- Ah, Plato Stanford. Haft en ordentlig anvönding för denna infoarmtionsbasen, Stanford
skojar man inte bort och deras .edu domän är helt jäkla fantsatisk!! ISYNNERHET DERA PLATO.STANFORD.EDU-Domän!! TUMMEN UPP! =)
Dubbekgooglar alltid info, men denna sidan är extremt solid.

https://egs.edu/biography/jean-baudrillard-%E2%80%A0/ <--- .edu-domän, otroligt faktarik! Varit till stor hjälp! Varkar fri från tendenser
och vinkar med.

Detta var npg mitt minsta arbete hitintills. Men jag har haft ett riktigt pissår, ursäkta mitt språk:
depressioner, Corona, ja allt inträffade på en och samma gång. Har därför inte riktigt haft den tid jag
hoppats på, när det kommit till att göra mitt sista uppdrag! Det är fortfaradne stort, förhållandevis
iallafall. Så förhoppningsvis finner du det bra nog!

Tusen atck för detta läsåret magistern', du har varit grym <3 Lärt mig mycket detta läsåret, har vari
extremt givande.

Må väl,

MVH

Robban! :)
KÄLLOR:
LÄROBOKEN

https://www.britannica.com/biography/Jean-Baudrillard

https://plato.stanford.edu/entries/baudrillard/

https://egs.edu/biography/jean-baudrillard-%E2%80%A0/