Professional Documents
Culture Documents
Kurs: Fysik 1
Skola: Hermods
Sammanfattning
Vid denna laboration grundar sig i att genom simulering undersöka radioaktivt sönderfall, med
hjälp av tärningar som symboliserar ett radioaktivt sönderfall, räkna halveringstiden. Med hjälp
av beräkningar, laboration och den fysiska läran visade resultatet sig vara 5.42 sekunder. Det går
inte att beräkna när en specifik atom skall sönderfalla enbart att ett visst antal atomer kommer att
sönderfalla vid en viss tidpunkt.
Inledning
Syftet med denna laboration är att genom simulering undersöka radioaktivt sönderfall,
frågeställningen lyder: Vilken halveringstid simulerar tärningskastaren?
Bakgrund
Radioaktivt sönderfall innebär atomkärnor som sönderfaller av sig själva, i själva sönderfallet
förändras atomkärnan, detta sker då kärnpartiklar antagligen går i bitar eller lämnar själva
atomkärnan. När detta sker så ändras antalet protoner, vilket innebär att en ny atomkärna skapas,
det vill säga ett nytt grundämne. När själva atomkärnan sönderfaller så skickar kärnan ut en
strålning, denna strålning kan ta isär andra atomer samt rubba den mallans mellan elektronerna
samt protonema. När detta sker finns det ingen neutralitet mellan partiklarna, blir partikeln
antagligen positiv eller negativt laddad. Detta kallas då för en jon, just därför heter strålningen
joniserande strålning, förklarar Heureka, 2015 (1)
Joniserande strålning
Joniserande strålning är en allmän term för strålning, som kan slå ut elektroner från de atomer
som kolliderar med den och därigenom omvandla atomer till joner, förklarar fysikguiden (2).
Joniserande strålning kan vara elektromagnetisk strålning (ultraviolett, röntgen och
gammastrålning) eller partikelstrålning (elektroner med hög energi, protoner, etc.). Joniserande
strålning är en naturlig miljöfaktor som har funnits sedan jordens bildning. All utveckling på
jorden, till exempel, därför sker livet i en miljö med joniserande strålning.
Halveringstid
Radioaktiviteten kan förklaras med hjälp av modeller som påminner om modeller av atomfysik.
Enligt Bohrs atommodell finns det elektroner i olika tillstånd. När en elektron kommer in i ett
lägre energitillstånd från ett högre energiläge, avger den strålning. Kärnan inom atomen kan
beskrivas på ett liknande sätt. En kärna i ett tillstånd med högre energi kan omvandlas till ett
lägre energitillstånd genom att avge en viss energi av radioaktiv strålning.
För att beskriva den hastighet med vilken en viss typ av atomkärna sönderfaller används termen
halveringstid. Halveringstid är den tid som krävs för hälften av kärnorna i ett ämne att brytas
ned, det vill säga sönderfalla, förklarar studieguiden (3).
Sönderfallslagen kan användas för att beräkna hur många kärnor av en viss typ som finns kvar
efter tiden t. Den formuleras följande sätt, där N0 är antalet kärnor från början, N är antalet
kärnor vid tiden t och T är halveringstiden:
1 𝑡/𝑇
𝑁 = 𝑁0( 2 ) (1)
Metod: Med hjälp av tio tärningar som skakades och sedan hälldes ut. De tärningar som visade
en sexa fördes bort då de symboliserar de atomkärnor som sönderfallit. Antalet tärningar kvar
antecknas. Om ingen av tärningarna visar en sexa användes alla vid nästa skakning som skedde,
efter varje kast antecknades antalet tärningar som var med samt hur många som visade en sexa.
Detta upprepas till det enbart finns en tärning kvar.
Resultat
Tabellen visar hur många sexor som plockas fram under laborationens gång:
Antal Tärningar Varav Antal
Sexor
10 2
8 0
8 1
7 1
6 0
6 1
5 1
4 0
4 0
4 0
4 0
4 1
3 0
3 1
2 0
2 0
2 1
1 0
Resultatanalys och beräkning
1 𝑡/𝑇
För att beräkna halveringstiden används formel (1) som lyder: 𝑁 = 𝑁0( 2 ) =
−(𝑡/𝑇)
𝑁 = 𝑁02)
Beräkning av halveringstiden:
−(18/𝑇)
1 = 10 · 2
−(18/𝑇)
1/10 = 10 · 2 /10
−(18/𝑇)
0. 1 = 2
𝑙𝑛(0. 1) = − 18/𝑇 · 𝑙𝑛(2)
𝑙𝑛(0. 1) · 𝑇 = − 18/𝑇 · 𝑙𝑛(2) · 𝑇
𝑙𝑛(0. 1) · 𝑇 = − 18 · 𝑙𝑛(2)
𝑙𝑛(0. 1) · 𝑇/ 𝑙𝑛(0. 1) = − 18 · 𝑙𝑛(2) / 𝑙𝑛(0. 1)
𝑇 = − 18 · 𝑙𝑛(2) / 𝑙𝑛(0. 1)
𝑇 = 5. 42
För att koppla halveringstiden till individ och samhälle så har halveringstiden betydelse i
läkemedels processerna, exempelvis hur ofta ett läkemedel behöver doseras alltså
doseringsintervall. Grundregeln för detta är att läkemedel inte behöver ges till individer oftare än
motsvarande en halveringstid. Detta har lett till att läkemedel har utvecklats och ger en ännu
bättre påverkan på de sjuka än förr, exempelvis har läkemedel i mag-tarmkanalen utvecklats.
Källförteckning
(1). Heureka 1, Natur och Kultur
(2). https://fysikguiden.se