Kvalitet på hållbarhetsrapporter ur ett

praktiskt företagsperspektiv
Hållbarhetsansvarigas uppfattningar om kvalitet
och dess påverkande faktorer

Kandidatuppsats 15 hp
Inriktning FA

Företagsekonomiska institutionen
Uppsala universitet
HT 2021
Datum för inlämning: 2022-01-14

Anton Wessberg
Yvette Von Oelreich
Handledare: Katarzyna Cieslak
Sammandrag

Hållbart företagande har blivit en grundpelare i dagens företagsamma Sverige. Företag

redovisar en hållbarhetsrapport för att kommunicera ut sitt hållbara företagande till
intressenterna. Den har blivit viktigare för företag att bry sig om för att möta omgivningens och
intressenternas förväntningar. Förväntningarna på företag att redovisa en högkvalitativ
hållbarhetsrapport är höga men samtidigt är regleringar och rapporteringsstandarder av fri
karaktär. Det är svårt att bestämma vilka faktorer som utgör en högkvalitativ hållbarhetsrapport
och forskningen är begränsad. Syftet med studien är att analysera svenska
hållbarhetsansvarigas uppfattningar om vilka faktorer som bidrar till högkvalitativa
hållbarhetsrapporter utifrån Global Reporting Initiatives (GRI) rapporteringsprinciper för
kvalitet. För att undersöka det används institutionell teori, legitimitetsteori, impression
management, GRI-ramverket och tidigare forskning. Empirin samlas in genom kvalitativ metod
i form av semi-strukturerade intervjuer. Resultatet visar att faktorer som tydligare och striktare
lagstiftning, utökade resurser, ett hållbarhetsorienterat ledarskap och extern revision är
kvalitetshöjande faktorer när det kommer till hållbarhetsrapporter.

Nyckelord: GRI-ramverket, legitimitetsteori, impression management, resurser och

hållbarhetsrapportering.
Innehållsförteckning

1. Inledning 3
1.1 Bakgrund 3
1.2 Problematisering 4
1.3 Syfte 7

2. Teoretisk Referensram 7
2.1 Teorier 7
2.1.1 Institutionell teori 7
2.1.2 Legitimitetsteori 8
2.1.3 Impression management 9
2.2 Rapporteringsramverk - Global Reporting Initiative 10
Tabell 1. GRI:s principer för definition av hållbarhetsrapporters innehåll 12
Tabell 2. GRI:s principer för definition av kvalitet på hållbarhetsrapporter 12
2.3 Tidigare forskning om kvalitet på hållbarhetsrapporter 13
Figur 1. Sammanfattning av det teoretiska ramverket och de faktorer som påverkar GRI:s
principer för en högkvalitativ hållbarhetsrapport. 16

3. Metod 17
3.1 Forskningsdesign - kvalitativ 17
3.2 Datainsamlingsmetod - Semistrukturerade intervjuer 17
3.3 Urvalsstrategi - Strategiskt urval 18
Tabell 3. Respondenternas branschtillhörighet och företagsstorlek 18
3.4 Forskningsansats 19
3.5 Operationalisering 19
Tabell 4. Intervjuguide 20
3.6 Bearbetning av källmaterialet 22
3.7 Analysmetod 23
Tabell 5. Redovisning av kodningsmetod. 24
3.8 Etiskt förhållningssätt 25
3.9 Metodkritik 25

4. Empiri 27
4.1 Noggrannhet 27
4.2 Balans 28
4.3 Tydlighet 29
4.4 Jämförbarhet 31
4.5 Verifierbarhet 32
4.6 Aktualitet 34

5. Analys 35
5.1 Institutionella faktorer 35
5.2 Legitimitetskrafter 36
5.3 Impression management och greenwashing 37

1
 5.4 Regleringar och standarder 37
5.5 Vidareutvecklande analys utifrån GRI:s kvalitetsprinciper 39
Figur 2. Utveckling av det initiala teoretiska ramverket och de faktorer som påverkar GRI:s
principer för en högkvalitativ hållbarhetsrapport. 41

6. Slutsats och framtida forskning 42

6.1 Slutsats 42
6.2 Framtida forskning 43
7. Källförteckning 44
7.1 Tryckta källor 44
7.2 Artiklar 44
7.3 Internetbaserade källor 48
7.4 Juridiska källor 49

2
1. Inledning
I detta avsnitt presenteras en bakgrund till hållbarhetsredovisning som följs av en
problematisering med avseende på hållbarhetsrapporters kvalitet och en positionering för detta
arbete. Avslutningsvis redogörs för studiens syfte.

1.1 Bakgrund
Omvälvande politiska diskussioner om sociala frågor och miljöfrågor har gett upphov till ett
ökat fokus och krav på företag att bidra positivt till en nödvändig förändring och hållbar
utveckling framåt för vår gemensamma planet och befolkning. Många länder, inklusive
Sverige, arbetar mot ambitionen att nå uppsatta globala hållbarhetsmål, som exempelvis
Agenda 2030, som ska bidra till socialt, ekonomiskt och miljömässigt hållbar utveckling
(Globala Målen, 2021). Det ställs därför allt högre krav på företag att bidra positivt till den
hållbara utveckling och förändring som måste ske för att uppnå dessa ambitiösa hållbarhetsmål.
Sedan 2017 är det exempelvis lagkrav på att vissa större företag ska redovisa en
hållbarhetsrapport. Det gäller företag som, under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren,
uppfyller minst två av följande tre kriterier; fler än 250 anställda, en balansomslutning på mer
än 175 miljoner kronor eller en nettoomsättning på över 350 miljoner kronor (6 Kap. 10§
Årsredovisningslagen, 1995:1554). Det finns även företag som frivilligt, av olika skäl,
hållbarhetsrapporterar trots att de inte omfattas av lagkravet. Det bör även nämnas att ett nytt
direktiv angående hållbarhetsrapportering träder i kraft under räkenskapsåret 2023. Det
benämns CSRD (Corporate Sustainability Reporting Directive) och syftar till att göra
hållbarhetsrapporteringen mer enhetlig, jämförbar och tillförlitlig inom EU:s medlemsländer.
Det ska även vara obligatorisk med tredjepartsgranskning av rapporten samt att alla större och
noterade företag måste redovisa en hållbarhetsrapport (Europeiska Kommissionen, 2021). Detta
förväntas dock inte få någon avsevärd påverkan på svenska bolag eftersom svensk lagstiftning
täcker redan mindre bolag än EU:s tidigare direktiv (KPMG, u.å).

6 kap. 12§ Årsredovisningslagen (1995:1554) reglerar hållbarhetsrapporter i Sverige. Den

beskriver endast vilka områden som ska omfattas men säger uttryckligen inte exakt hur
hållbarhetsrapporten ska se ut eller vilken information som ska inkluderas. Således lämnar den
företagen med en frihet att välja var de ska lägga sitt fokus (Higgins & Coffey, 2016). I
jämförelse med IFRS som har närmare 4000 sidor med text och regler som ska efterföljas vid

3
finansiell rapportering går det att argumentera att regleringen av hållbarhetsrapporter tillåter en
relativt stor tolkningsfrihet (Marton, Lundqvist & Pettersson, 2020). Hummel & Schlick (2016)
menar därför att det är vanligt med subjektiva bedömningar när det kommer till upprättandet
av, och innehållet i, dessa – särskilt i jämförelse med de strikt reglerade finansiella rapporterna.
När det kommer till hållbarhetsrapportens innehåll tillåter således regleringen att företagen i
viss utsträckning kan välja ut vad som redovisas.

Det har över tid vuxit fram ett antal rapporteringsramverk. Syftet med ramverken är bland
annat att skapa en enhetlighet och jämförbarhet för att lättare bedöma och jämföra företag ur ett
socialt, miljömässigt och ekonomiskt perspektiv. Riktlinjerna ger även företag hjälp i
framarbetandet av hållbarhetsrapporten genom rekommendationer om vad som ska inkluderas.
Eftersom ramverken och dess riktlinjer inte är lagstadgade kan företag således välja i vilken
utsträckning de applicerar dessa. De mest använda ramverken i Europa är Global Reporting
Initiative (GRI) och UN Global Compact (UN). GRI är även det ramverk som används av flest
företag globalt (GRI, 2021; Diouf and Boiral, 2017). I Sverige applicerar 66% av de 100 största
hållbarhetsrapporterande företagen GRI:s riktlinjer (KPMG, 2021). Exempel på andra ramverk
är: Sustainable Accounting Standards Board (SASB), Climate Disclosure Standard Board
(CDSB) och Task Force on Climate-related Financial Disclosures (TCFD) (Strömsten, 2020).
Vidare finns det företag som använder en kombination av ramverk (Strömsten, 2020). Den
största utmaningen med det breda utbudet av ramverk är att det inte finns en bestämd eller
enhetlig standard att utgå ifrån, vilket leder till att jämförbarheten mellan företags
hållbarhetsrapporter blir låg (Strömsten, 2020).

1.2 Problematisering
Den huvudsakliga regleringen kring innehållet i hållbarhetsrapporter finns i 6 kap. 12§
Årsredovisningslagen (1995:1554). Enligt denna ska fem områden inkluderas i rapporten;
miljö, sociala förhållanden, personal, respekt för mänskliga rättigheter och motverkande av
korruption. Vidare ska dessa områden genomgående kopplas till affärsmodell där fokus ska
ligga på risker; hur aktörer minimerar risker med hjälp av policy och styrning, hur aktörer
arbetar aktivt med uppföljning av policyer och styrning samt att det gärna ska redovisas i form
av nyckeltal (PWC, 2020; 6 Kap. 12§ Årsredovisningslagen, 1995:1554). Att jämföra
regleringen av hållbarhetsrapporter i ljuset av IFRS och dess regleringar av finansiella
rapporter, gör att skillnaden blir extra tydlig. Att IFRS har betydligt striktare regleringar och
tydligare struktur för hur redovisningen ska genomföras och vad som ska inkluderas, medför att

4
det är lättare för företag att tillhandahålla jämförbara finansiella rapporter av hög kvalitet
(Marton, Lundqvist & Pettersson, 2020; Chen, Nguyen & Nguyen, 2021). Att det inte är strikt
reglerat vad en hållbarhetsrapport ska innehålla resulterar i varierande kvalitet och innehåll
företag emellan (Hummel & Schlick., 2016). Det föreligger även en svårighet att urskilja vad
som utgör en högkvalitativ rapport. Likväl som externa användare är subjektiva i sin
bedömning av hållbarhetsrapporter, går det inte heller att utesluta denna subjektivitet i
upprättandet av densamma (Muslu et al. 2019).

Det finns i dagsläget inget lagkrav på revision av hållbarhetsrapporten och revisorn ska endast
kontrollera att företag som omfattas av lagen har upprättat en hållbarhetsrapport i enlighet med
lagens krav. Därtill lämnas en kommentar om huruvida en rapport har upprättats eller inte (6
kap. 14§ Årsredovisningslagen, 1995:1554). Revisorns uttalande ger således ingen försäkran
om att rapporten är högkvalitativ. Många företag använder sig dock av en extern granskare för
att ge validitet till rapportens innehåll vilket Braam & Peeters (2018) menar stärker kvaliteten. I
kontrast menar Boiral, Heras-Saizarbitoria & Brotherton (2019) att externa revisioner ibland
utförs i ett kommersiellt syfte med intentionen att stärka företagets legitimitet. Fortsättningsvis
visar deras studie på revisorers begränsade kunskap om, och verifiering enligt,
GRI-standarderna. Det leder till att granskningen av hållbarhetsrapporter endast ses som ett
processuellt förfarande utan någon koppling till en faktisk verifiering av hållbarhetsarbetet.
Även Michelon, Pilonato & Ricceri (2015) menar att kvaliteten på hållbarhetsrapporter inte
ökar med extern revision, utan istället används som ett verktyg för att förbättra företagets rykte
genom påverkan på intressenters åsikter. Det ligger även i linje med Borglund, Frostenson &
Windells (2010) slutsats att riktlinjerna för hållbarhetsrapportering mer påverkar företagens sätt
att rapportera än hållbarhetsarbetet i sig.

Fokus i denna studie ligger på kvalitetsaspekten av hållbarhetsrapporter utifrån vad som

förespråkas i GRI-standarderna. Att utgå ifrån GRI:s kvalitetsprinciper beror bland annat på att
det idag är det mest debatterade och använda ramverket (Diouf & Boiral, 2017; GRI, 2021).
Enligt GRI (2021) kan kvaliteten på hållbarhetsrapporter sammanfattningsvis definieras som att
innehållet ska vara noggrant utarbetat, ha en balans mellan bra och dåliga resultat, vara tydligt,
jämförbart och verifierbart. Det finns här ett tolkningsutrymme som Borglund, Frostenson &
Windell (2010) menar bidrar till att företag har svårt att tillämpa dessa riktlinjer. Det är även
möjligt att företag utnyttjar denna “frihet” genom att utöva ”cherry-picking” eller
”greenwashing” som innebär att de, inom ramen för de krav som finns, framhäver

5
hållbarhetsområden där de presterar bättre, medan områden där de presterar sämre utesluts från
rapporten (Plumlee et al. 2015).

Enligt Diouf & Boiral (2017) bidrar användandet av GRI-ramverket till en enhetlig standard för
hållbarhetsrapportering som ger en bättre möjlighet att jämföra företag. Även KPMG (2013)
menar att ett ökat användande av GRI-ramverket förbättrar standardiseringen av
hållbarhetsrapportering. I motsats menar bland andra Parsa, Roper & Muller (2018) att
GRI-ramverket kan uppfattas som svårt att tolka och implementera för företag. Därutöver
påpekar Hahn & Kühnen (2013) och Greiling, Traxler & Stötzer (2015), att trots den ökade
standardisering som GRI-ramverket bidrar till, finns det fortsatt stora skillnader mellan företag
när det kommer till hållbarhetsrapporters kvalitet. Regleringen, som tillåter företagen att tolka
och välja det som ska inkluderas i deras hållbarhetsrapport, samt inkonsekvensen i det breda
utbudet av olika ramverk, får konsekvenser för hur företag arbetar med och upprättar
hållbarhetsrapporter (Borglund, Frostenson & Windell 2010). Även Muslu et al. (2019) menar i
sin artikel att den potentiellt höga informationsassymetrin mellan företag och intressenter när
det kommer till hållbarhetsrapportering förstärker vikten av att undersöka just kvaliteten på
rapportens innehåll. Vidare refererar de till GRI och menar att det kan vara en proxy för
kvalitet. De nämner även att en studie av The Governace and Accountability Institute visar att
investerare kräver att de femhundra största börshandlande företagen i USA rapporterar enligt
GRI. Konsekvensen är att många amerikanska företag i större utsträckning än tidigare upprättar
sin hållbarhetsrapport enligt GRI-ramverket.

Utifrån den forskning som återfinns vid en litteraturöversikt är det tydligt att studier som
beskriver och förklarar kvalitet på hållbarhetsrapporter är begränsad. Dessutom fokuserar
tidigare studier angående hållbarhetsrapporters kvalitet på utomståendes åsikter. Studien av
Diouf & Boiral (2017) undersöker exempelvis huruvida investerare upplever att GRI:s
kvalitetsprinciper bidrar till en ökad kvalitet. En annan studie av Boiral, Heras-Saizarbitoria &
Brotherton (2019) undersöker istället revisorers åsikter om vilka faktorer som driver en
högkvalitativ hållbarhetsrapport. Även här utgår författarna från GRI:s kvalitetsprinciper. Att
istället ha ett företagsperspektiv kan förhoppningsvis tillföra ytterligare en dimension till denna
aktuella debatt. Att undersöka hållbarhetsansvarigas syn på externredovisning - mer specifikt
vilka faktorer som driver kvaliteten på hållbarhetsrapporten - kan kanske bidra till förklaringen
varför det i dagsläget inte finns en harmoniserad hållbarhetsrapportering företag emellan.

6
1.3 Syfte
Syftet med detta arbete är att analysera svenska hållbarhetsansvarigas uppfattningar om vilka
faktorer som bidrar till högkvalitativa hållbarhetsrapporter utifrån Global Reporting Initiatives
(GRI) rapporteringsprinciper för kvalitet.

2. Teoretisk Referensram
I detta avsnitt presenteras den referensram som används för att analysera de empiriska
resultaten. Referensramen har utformats med syftet att i det pågående arbetet med studien få en
förståelse för vilka faktorer som ligger till grund för, och kan påverka, kvaliteten på
hållbarhetsrapporter. Vidare innehåller referensramen en genomgång av relevanta teorier och
tidigare forskning. I teoriavsnittet presenteras även GRI-ramverket och dess
rapporteringsprinciper för kvalitet som används för att kunna diskutera kring hur
hållbarhetsansvariga uppfattar dessa och vilka påverkande faktorer som finns. Avsnittet
avslutas med en figur som sammanfattar den teoretiska referensramen.

2.1 Teorier
2.1.1 Institutionell teori
Institutionell teori menar att företag påverkas av sin omgivning och sociala normer och där
institutionella regler förklarar vilket agerande som anses vara legitimt i samhällets ögon
(Eriksson-Zetterquist, 2009). Institutionell logik är ett analysverktyg för att förstå företags
agerande i förhållande till det sociala system de verkar inom (Thornton, 2002). Meyer &
Rowan (1977) menar att företags organisationsförändringar inte beror på effektivisering utan
egentligen handlar om att uppnå legitimitet. På så sätt anpassar sig företag till institutionerna i
sin omgivning för att visa sig legitima för sin överlevnads skull (Eriksson-Zetterquist, 2009). I
ett hållbarhetssammanhang innebär det exempelvis att det ökade intresset för hållbarhet leder
till att fler och fler företag som inte omfattas av lagkravet följer normen att redovisa en
hållbarhetsrapport (Brown, Jong & Levy, 2009).

Den institutionella miljön utgörs enligt Meyer & Rowan (1977) av bland annat lagar och
förordningar, allmänna åsikter, konstitutionella synpunkter/praxis och social prestige. Olika
logiker och resonemang kan utgöra förklaringsmodeller för organisationers beteenden och
agerande vilket kan förklaras av att olika sociala sammanhang har tillhörande principer, praxis
och symboler som påverkar beteendet (Eriksson-Zetterquist, 2009). De sociala förväntningarna

7
som sätts på företaget kommer således påverka dess identitet och strategi. Vidare beskriver
DiMaggio & Powell (1983) begreppet ”isomorfi” som kortfattat innebär att företag ofta börjar
efterlikna varandra med tiden då företag i samma population utsätts för samma institutionella
påverkande omständigheter.

Med tanke på att detta arbete omfattar hållbarhetsansvariga på företag med svensk hemvist
påverkas de, trots sina olikheter, i viss utsträckning av samma institutionella miljö och
tillhörande normer vilket kan påverka resultaten. Schnayder, Van Rijnsoever & Hekker (2016)
visar exempelvis att både lagar och institutionell press kan påverka företags
hållbarhetsrapportering. Det kan argumenteras att det i Sverige finns en institutionell press på
företag då det sedan 31 december 2016 krävs att större bolag är skyldiga att i
förvaltningsberättelsen eller som separat dokument upprätta en hållbarhetsrapport enligt 6 kap
10§ Årsredovisningslagen (1995:1554).

Trots att GRI:s standarder för hållbarhetsrapportering är frivilligt att använda rekommenderar
revisorernas branschorganisation, FAR, företag att följa detta ramverk (Wallström, 2020). Gond
& Herrbach (2006) menar att trots att GRI har bidragit till att förbättra och utveckla
hållbarhetsrapportering är det fortfarande i sin linda och behöver regelbunden uppdatering och
utveckling. Samtidigt är det många företag som just startat sin hållbarhetsresa enligt PwC
(2020) och som Boiral & Henri (2015) påpekar kommer det att ta tid för företag att skapa
etablerade metoder i upprättandet av rapporten innan de kan klassas som institutionaliserade.

2.1.2 Legitimitetsteori
Meyer & Rowan (1977) menar att företag utåt sett skapar en formell struktur som passar deras
institutionella omgivning för att uppnå legitimitet hos densamma. Däremot ligger inte alltid det
interna arbetet i linje med företagens formella struktur vilket, i ljuset av
hållbarhetsrapportering, kan innebära att hållbarhetsrapporter används som ett verktyg för ett
förbättrat rykte och att dess innehåll inte speglar hela bilden av företagens faktiska
hållbarhetsarbete och verksamhetens påverkan på alla hållbarhetsområden (Grewal, Hauptmann
& Serafeim, 2021; Michelon, Pilonato & Ricceri, 2015; Hummel & Schlick, 2016).

En bred beskrivning av legitimitetsteorin är med hänvisning till citatet: “a generalized

perception or assumption that the actions of an entity are desirable, proper, or appropriate
within some socially constructed system of norms, values, beliefs, and definitions” (Suchman,

8
1995, p. 574). Huvudpoängen är att ekonomi, samhälle och politik är integrerade och således
inte går att särskilja (Eriksson-Zetterquist, Hansson & Nilsson, 2020). Det kan förklaras som att
legitimitetsteorin är baserad på tanken att det finns ett ”socialt kontrakt” mellan företag och
samhälle vilket påverkar företags vilja att framstå som legitima på olika sätt (Cho et al. 2015;
Deegan & Ward, 2013). Vidare menar Deegan & Ward (2013) att det sociala kontraktet och
samhällets förväntningar kan delas in i direkta och indirekta förväntningar. De direkta
förväntningarna speglar lagar och förordningar medan de indirekta förväntningarna speglar
normer och kulturella värderingar. Det är enligt Cho et al. (2012) viktigt att poängtera att
legitimitetsteorin ser företag som en enhet, vilket gör det möjligt att dra slutsatser kring
företags strategiska avsikter med hänseende till innehållet i hållbarhetsrapporter. Vidare har
legitimitetsteorin ett fokus på den indirekta delen av det sociala kontraktet som rör normer och
värderingar och huruvida ett företags normer överensstämmer med de mest accepterade
samhällsnormerna (Cho et al. 2012).

Enligt Deegan (2002) kan redovisningen av hållbarhetsrapporter, i vissa fall, fungera som ett
medel för att vinna allmänhetens godkännande och Cho et al. (2012) menar att selektiva,
ofullständiga och partiska hållbarhetsrapporter är problematiska eftersom det kan leda till att
intressenter gör felaktiga bedömningar av företag. Fortsättningsvis argumenterar artikeln att
hållbarhetsrapporter inte bara tjänar enskilda företagsintressen, utan även kollektiva intressen.
Företag kan på det sättet, gemensamt, uppvisa ett strukturellt arrangemang där de i ett större
samhällsperspektiv visar att de är kapabla och villiga att agera för att åstadkomma hållbara
förändringar (Cho et al. 2012). Således kan företags legitimitet upprätthållas genom att deras
identitet anpassas efter aktuella och föränderliga samhällsnormer och värderingar, vilket leder
till att verksamheterna kan fortsätta enligt ”business-as-usual” (Deegan, 2002). Slutledningsvis
torde samhällets syn och godkännande på företags handlingar anses avgörande för företags
legitimitet, snarare än företags handlingar i sig.

2.1.3 Impression management

Impression management handlar om att företaget agerar utifrån en önskan om att intressenter
ska uppfatta företaget positivt. Företaget vill således skapa en god bild hos utomstående
intressenter som både gynnar företaget finansiellt och som ökar företagets renommé (Diouf &
Boiral, 2017). Exempel på impression management är att företag förmedlar ett önskvärt intryck
genom att framhäva sina positiva sidor samtidigt som de inte redovisar alla negativa aspekter.
På så sätt är informationen de redovisar inte osann, men inte heller fullständig (Leary, 2001).

9
Enligt Hooghiemstra (2000) är det särskilt två aspekter inom hållbarhetsredovisning där
impression management är viktigt att ta hänsyn till. Den första aspekten är att företag kan
använda sin hållbarhetsrapport som ett verktyg i en impression management-strategi. Den
andra aspekten är att företag som står inför en svår situation kan använda impression
management för att hantera legitimitetshot, som i sin tur kan påverka både rykte och aktiepris
(Hooghiemstra, 2000).

Enligt artikeln av Diouf & Boiral (2017) bidrar tolkningsfriheten, i och med
hållbarhetsrapportens ”fria karaktär”, till utvecklingen av olika impression
management-strategier. Dessa strategier används i ett försök att manipulera användare av
rapportens uppfattningar. Vidare skriver de att standarder som exempelvis GRI torde bidra till
att förhindra, eller minska, dessa strategier. Samtidigt som GRI-ramverket anses vara till stor
hjälp för att säkra högkvalitativa hållbarhetsrapporter (GRI, 2021) visar Diouf & Boirals (2017)
resultat att principerna inte tillämpas fullt ut. Det förklaras bero på företags brist på erfarenhet
och ramverkets brister (vaga och generella rapporteringsprinciper). En annan förklaring är att
företag väljer ut, anpassar eller modifierar GRI-principerna till att passa sina behov och för att
förbättra sin image bland intressenter och allmänhet. Sammanfattningsvis kan olika typer av
impression management-strategier avsevärt förvanska och erodera syftet med, samt den
korrekta appliceringen av, GRI-ramverket.

En typ av impression management är greenwashing som innebär att företag vill framstå som
miljövänliga och hållbara genom att positiva handlingar inom olika hållbarhetsområden
framhävs tydligt medan de sämre aspekterna inom samma områden inte framhävs på samma
sätt, eller över huvud taget (Quoquab, Sivadasan & Mohammad, 2021). Vidare handlar
greenwashing även om att företag inte redovisar hela värdekedjan av sin påverkan på miljön.
Ett exempel är företag som redovisar direkta faktorer såsom utsläpp från fabriker medan
indirekta utsläpp som energi, material och transport inte redovisas. Detta är vilseledande och
ger en felaktig bild av företag vilket således är en greenwashing-strategi (Kurpierz & Smith,
2020).

2.2 Rapporteringsramverk - Global Reporting Initiative

GRI är det största och mest använda ramverket för hållbarhetsrapportering globalt idag (GRI
2021; Diouf & Boiral, 2017). Huvudsyftet med GRI-ramverket är att det ska finnas en
tillförlitlig ram för företagen att utgå ifrån och jobba i enlighet med (GRI, 2021; Brown, de
Jong & Levy, 2009). Vidare är tanken att företag ska redovisa både de positiva och negativa

10
aspekterna av sin påverkan på miljö, ekonomi och samhälle (GRI, 2021). För att uppnå målet
att hållbarhetsredovisning ska vara användbar för intressenter behöver informationen i
rapporten vara tillförlitlig, korrekt presenterad, lättläst och tydlig (Boiral & Henri, 2015).

GRI-standarderna är strukturerade som en uppsättning av olika sammanlänkade standarder. Så

kallade “100-serien” är tre universella standarder som alla GRI-applicerande företag ska
använda sig av. GRI 101: Foundation hjälper företag att identifiera vilka områden som
påverkas av verksamheten. Den hjälper även företag att bestämma vilka områdes-specifika
standarder företaget ska applicera i upprättandet av hållbarhetsrapporten (GRI, 2021). Dessa
områden identifieras genom att de är viktiga för intressenter, har en social, ekonomisk eller
miljömässig påverkan någonstans i företagets värdekedja samt har en strategisk relevans för
företaget. GRI 102 handlar om kontextuell information som företagsstorlek, geografisk
placering och verksamhetens natur. GRI 103 handlar om hur företag identifierar, analyserar och
svarar för sin verksamhets faktiska och potentiella påverkan. Utöver universella standarderna
kan företag välja från en uppsättning områdes-specifika standarder beroende på vilka områden
som påverkas av verksamheten. Dessa standarder är organiserade i tre serier: 200 (ekonomiska
påverkansområden), 300 (miljömässiga påverkansområden) samt 400 (sociala
påverkansområden). Vidare är det i GRI:s universella standard, GRI 101, som företag
rekommenderas att följa två uppsättningar rapporteringsprinciper där den ena uppsättningen
definierar innehåll (Tabell 1) medan den andra relaterar till kvalitetsaspekten (Tabell 2) av
rapporten (GRI, 2021).

11
Tabell 1. GRI:s principer för definition av hållbarhetsrapporters innehåll

Innehåll Förklaring av begrepp

Intressent-involvering Handlar om att företag ska identifiera sina olika intressenter och hur de kan
(Stakeholder Inclusiveness) tänkas påverkas av verksamheten. Utifrån detta ska företaget försöka uppnå
de förväntningar som ställs på företaget.

Hållbarhetskontext/sammanhang Företaget ska redogöra för hur branschen de verkar inom fungerar och vilka
(Sustainability Context) villkor och faktorer som styr verksamheten när det kommer till de
ekonomiska, miljömässiga och sociala hållbarhetsområdena.

Väsentlighet Det är viktigt att de områden som rapporten behandlar är relevanta i

(Materiality) förhållande till verksamhetens påverkan på dessa samt till intressenters
beslutsfattande.

Fullständighet Syftar på att företaget ska ge information om sin påverkan inom alla
(Completeness) väsentliga ekonomiska, miljömässiga och sociala hållbarhetsområden
Rapporten ska innehålla information som är tillräcklig för att kunna göra en
korrekt bedömning av företagens prestationer.
Principer och förklaringar till tabell 1 är hämtade från Global Reporting Initiative (GRI, 2021)

Tabell 2. GRI:s principer för definition av kvalitet på hållbarhetsrapporter

Kvalitet Förklaring av begrepp

Noggrannhet Innehållet i rapporten ska vara tillräckligt korrekt och detaljerat för att intressenter och
(Accuracy) investerare ska kunna göra en rättvis bedömning av företagets prestation.

Balans Det är viktigt att informationen om företagets prestationer har en balans och att både de
(Balance) positiva och negativa aspekterna redovisas för att ge ett så väsentligt och fullständigt
innehåll som möjligt.

Tydlighet Informationen ska presenteras på ett sätt som är förståeligt, tillgängligt och användbart
(Clarity) för intressenter. Det ska gå att förstå den information som företaget redovisar utan större
ansträngning.

Jämförbarhet Ska ge intressenter möjlighet att utvärdera företagets prestation över tid och i förhållande
(Comparability) till andra företag.

Verifierbarhet Informationen ska gå att lita på och det ska finnas trovärdiga bevis för påståenden och
(Reliability) uträkningar. Handlar om att innehållet ska vara noga utarbetat så att det blir kvalitativ
och pålitligt.

Aktualitet Det är viktigt att rapporteringen sker regelbundet. Detta för att intressenterna ska kunna
(Timeliness) fatta beslut utifrån väsentlig och aktuell information.
Principer och förklaringar till tabell 2 är hämtade från Global Reporting Initiative (GRI, 2021)

Riktlinjerna utvecklas kontinuerligt genom ett multi-intressentperspektiv med syftet att

tillfredsställa behovet hos en bredare grupp intressenter och tillsammans utgör dessa principer
grunden för att skapa en högkvalitativ hållbarhetsrapport (GRI, 2021).

12
2.3 Tidigare forskning om kvalitet på hållbarhetsrapporter
Forskningen kring vilka faktorer som driver en högkvalitativ hållbarhetsrapport är begränsad,
och författare lägger olika stor vikt vid olika hållbarhetsområden och vilka faktorer som, i deras
mening, bidrar till kvaliteten. Hummel & Schlick (2016) anser exempelvis att redovisning av
monetära värden är att föredra i hållbarhetsrapporter och att det är en viktig faktor som
särskiljer kvaliteten mellan företag. Redovisning av nyckeltal är en av de faktorer som skiljer
de finansiella rapporterna från hållbarhetsrapporten. För att det ska vara möjligt att redovisa
jämförbara finansiella nyckeltal i hållbarhetsrapporter torde det krävas att dessa mått är väl
definierade – vilket de för närvarande inte är. Vidare kan redovisningen av nyckeltal även
kopplas till GRI:s kvalitetsprincip noggrannhet (accuracy) då GRI (2019) menar att
informationen i rapporten ska vara noggrant insamlad och presenterad samt detaljerad. När det
appliceras på kvantitativ information relaterar det till uträkningar och mått.

Muslu et al. (2019) tittar istället på textinnehållet och anser att faktorer som rapportens längd
(antal ord), läsbarhet och förekomst av vissa optimistiska och pessimistiska nyckelord kan
användas för att jämföra kvaliteten mellan företag. Att textinnehållet i viss utsträckning kan
upprättas efter företagets eget tycke och smak och med de formuleringar som anses passande
torde, även det, indikera en grad av subjektivitet som påverkar kvaliteten. Att studien
undersöker textinnehåll kan även kopplas till GRI:s kvalitetsprinciper noggrannhet (accuracy)
och tydlighet (clarity) eftersom dessa principer rekommenderar att den kvalitativa information
som redovisas ska vara detaljerad, tydlig och lättläst samt att företag ska undvika alltför
tekniska termer och akronymer.

Borglund, Frostenson & Windell (2010) undersöker även hur företag ändrar och anpassar sin
hållbarhetsrapport utifrån nya lagkrav och rapporteringsramverk. De kommer fram till att nya
regleringar i stor utsträckning mer ändrar rapporteringssättet än vad det bidrar till långsiktiga
förändringar i den löpande verksamheten. När det kommer till frivilliga ramverk, kan det vara
ett sätt att ta hjälp i upprättandeprocessen. Det breda utbudet av ramverk resulterar i att det inte
finns någon homogenitet mellan företags hållbarhetsrapporter.

Vidare undersöker Diouf & Boiral (2017) vad intressenter i form av analytiker, fondförvaltare
och finansiella rådgivare anser utgör en högkvalitativ hållbarhetsrapport. De kommer fram till
att ett mer strukturerat ramverk, som GRI, skapar ett mervärde för företag och ökar kvaliteten i
viss utsträckning. De kan däremot se tydliga skillnader i hur investerare klassar de olika

13
kvalitetsaspekterna - närmare bestämt GRI-principerna för kvalitet: noggrannhet, balans,
tydlighet, jämförbarhet, verifierbarhet och aktualitet. De anser exempelvis att en balans mellan
positiva och negativa “nyheter” är svåruppnådd eftersom det är enkelt för företag att ange
verksamhetens positiva påverkan i jämförelse med de negativa. Vidare anser de att
jämförbarheten över tid, och mellan företag, blir lidande då hållbarhetsindikatorer, som
nyckeltal, sällan redovisas i hållbarhetsrapporter. Samtidigt visar studien att dessa indikatorer
vara alldeles för generella i förhållande till sin komplexitet. En annan svårighet är att det inte
finns en specifik mall för hur företag ska räkna ut olika hållbarhetsindikatorer. Även
noggrannheten ifrågasätts då investerarna i studien anser att hållbarhetsrapporter inte är särskilt
informationsrika och att företagens prestationsmått ofta är svåranalyserade. Vidare kritiseras
aktualiteten eftersom hållbarhetsrapporter oftast redovisas på årsbasis, varför
informationsinnehållet inte alltid är aktuellt. Även tydligheten anses bristfällig på grund av att
underlaget ofta är komplext, ospecifikt och innehåller mycket text. Sammantaget leder det till
att det inte tillför investerare något värde i sitt beslutsfattande (Diouf & Boiral, 2017). Vidare
ifrågasätts även verifierbarheten. Studien visar dock att en extern revision av
hållbarhetsrapporten skulle kunna bidra till högre verifierbarhet och således kvalitet. Nyckelord
i studien är legitimitet och impression management. Deras resultat indikerar att trots att
GRI-ramverket bidrar till förbättrad kvalitet så finns det, ur ett investerarperspektiv, fortsatt
stora brister gällande kvaliteten på hållbarhetsrapporter. Sammanfattningsvis beskrivs det bland
annat bero på dels bristande riktlinjer om hur en hållbarhetsrapport ska redovisas och dels en
bristande kontrollfunktion av densamma innan publicering sker (Diouf & Boiral, 2017).

Boiral, Heras-Saizarbitoria & Brotherton (2019) undersöker istället revisorns perspektiv när det
kommer till granskning av hållbarhetsrapporter. Författarna menar att det bristande regelverket
när det kommer till hållbarhetsrapportering skapar en stor osäkerhet för de som reviderar
rapporterna. De finner även att viss kunskap kring revision av hållbarhetsrapporter hos de flesta
revisionsföretag är låg, vilket i sin tur bidrar till lägre kvalitet på rapporterna. Vidare beskriver
de i sin studie att mer än hälften av de revisorer som intervjuades, vars uppdrag är att granska
hållbarhetsrapporter, svarar undvikande på frågor rörande verifiering av GRI-principerna. De
hänvisar dels till att de inte har tillräcklig kunskap om GRI och dels att de istället förlitar sig på
ISAE 3000 och/eller AA1000 (som inte hänvisar till GRI-standarderna). ISAE 3000 och
AA1000 är huvudstandarder som används när det kommer till granskning av just
hållbarhetsrapporter (Boiral, Heras-Saizarbitoria & Brotherton, 2019). Syftet med dessa
standarder är att ge en ökad professionalism och trovärdighet till granskningen, vilket således

14
kan höja kvaliteten på rapporterna. Vidare menar Boiral, Heras-Saizarbitoria & Brotherton
(2019) att dessa standarder saknar verifieringsmetoder och är frånkopplade från faktiska
hållbarhetsfrågor. Detta leder till att granskningen bara är en procedur istället för en faktisk
verifiering. Bristen på revisorers kunskap om, och verifiering enligt, GRI-standarderna leder
även till brister i revisionen av rapporter. För att innehållet i en hållbarhetsrapport ska kunna
verifieras krävs det en djupgående analys av specifika hållbarhetsindikatorer och hur dessa
överensstämmer med grundläggande rapporteringsstandarder - särskilt GRI eftersom det i stor
utsträckning appliceras av de företag som låter sina hållbarhetsrapporter granskas (Boiral,
Heras-Saizarbitoria & Brotherton, 2019).

Sammanfattningsvis finns det gott om studier där författarna kvantitativt testar kvaliteten på
företags hållbarhetsrapporter genom att använda olika proxies för kvalitet. Det finns även
kvalitativa studier där författarna undersöker olika externa parters uppfattningar om kvalitet.
Gemensamt för dessa är att de samlade resultaten grundar sig i den svårighet som föreligger i
och med bristande regleringar (tolkningsfriheten). Det resulterar i att utförandet på rapporten
kan skilja sig mycket åt företag emellan. Det minskar oundvikligen jämförbarheten och således
också möjligheten att bestämma vilka faktorer som utgör en högkvalitativ hållbarhetsrapport.
Figur 1 visar en sammanfattning av vårt teoretiska ramverk och faktorer som enligt detta kan
påverka kvaliteten på hållbarhetsrapporter.

15
Figur 1. Sammanfattning av det teoretiska ramverket och de faktorer som påverkar GRI:s
principer för en högkvalitativ hållbarhetsrapport.

16
3. Metod
I följande avsnitt presenteras och motiveras studiens metod – tillvägagångssättet för att
uppfylla studiens syfte. Inledningsvis beskrivs valet av forskningsdesign och studiens etiska
överväganden. Vidare redogörs för arbetets forskningsansats. Därefter presenteras hur
datainsamling och urvalsprocess sett ut. Därtill redovisas operationalisering där teori
operationaliseras till intervjufrågor. Därefter redogörs för uppsatsens forskningsansats som
följs av en genomgång av hur data bearbetats samt vilken analysmetod som applicerats.
Slutledningsvis presenteras metodkritik där för- och nackdelar beskrivs närmare.

3.1 Forskningsdesign - kvalitativ

Eftersom studiens syfte är att ta reda på vad hållbarhetsansvariga anser om kvalitet på
hållbarhetsrapporter så utförs en kvalitativ studie. Formatet passar bra då kvalitativa
forskningsansatser ger utrymme till att gå in mer på djupet (Bell, Bryman & Harley, 2019).
Hållbarhetsredovisning är tvingande för vissa större företag sedan 2017 vilket gör att det kan
ses som ett relativt nytt fenomen (6 Kap. 10§ Årsredovisningslagen, 1995:1554).
Hållbarhetsredovisning befinner sig fortfarande i sin linda och har stor utvecklingspotential för
att lyckas uppnå målet med verkligt högkvalitativa hållbarhetsrapporter. Att de lagstadgade
kraven dessutom tillåter en tolkningsfrihet, som bidrar till dels subjektiva bedömningar om hur
och vad som ska redovisas i hållbarhetsrapporten, och som dels ger företag utrymme att
utveckla olika strategier för att framstå som hållbara, bidrar också till en varierande kvalitet på
rapporten företag emellan. Det faller sig naturligt att argumentera för att ha ett kvalitativt
metodologiskt tillvägagångssätt eftersom undersökningen bygger på vad hållbarhetsansvariga
bedömer som kvalitativt viktigt. Undersökningen ämnar således fånga upp nyanser, antaganden
och tolkningar (Bell, Bryman & Harley, 2019).

3.2 Datainsamlingsmetod - Semistrukturerade intervjuer

Eftersom kvalitativ forskning är intresserad av ord och åsikter, samlas data in genom
semistrukturerade intervjuer där respondenterna får svara på öppna frågor enligt en
intervjuguide. Intervjuguiden består av mer allmänt hållna frågor där ordningsföljden kan
variera. Enligt Bell, Bryman & Harley (2019) kan semistrukturerade intervjuer ge
respondenterna möjlighet att reflektera kring sina svar samt att intervjuaren får en chans att
följa upp med följdfrågor som anknyter till intervjupersonens svar. Det ger en bättre inblick i

17
personens tankar. Genom djupgående intervjufrågor samt möjlighet till uppföljning bidrar
arbetet till en större förståelse för hur företag resonerar kring GRI-ramverkets innehålls- och
kvalitetsaspekter. Att studien har ett tydligt syfte som ämnar undersökas med stöd i vald teori
och att det är respondenternas uppfattningar som undersöks, bidrar enligt Bell, Bryman &
Harley (2019) till argumentationen av valet av metod.

3.3 Urvalsstrategi - Strategiskt urval

Datainsamling sker genom intervjuer med fem respondenter som, för att rymmas inom ramen
för examensarbetet, görs genom ett strategiskt urval. Detta för att få respondenter som har en
inblick i, och kunskap om, hållbarhetsrapportering i stort. Ett kriterium för att ingå i urvalet är
att respondenterna aktivt jobbar med hållbarhetsrapportering och därför har kunskaper och
åsikter inom området. Detta är essentiellt eftersom arbetet ämnar få en större inblick i dessa
personers tankar och synpunkter när det kommer till kvalitet på hållbarhetsrapporter (Bell,
Bryman & Harley, 2019). Vidare har företagen som respondenterna är anställda hos
hållbarhetsrapporterat sedan 2017 och tidigare. Ett annat kriterium är att arbetet endast omfattar
företag med svensk hemvist. Eftersom Sverige är ett av världens mest framstående länder när
det kommer till hållbar utveckling (Regeringen.se, 2016), ligger det även nära till hands att utgå
ifrån att den svenska allmänhetens medvetenhet om sociala frågor och miljöfrågor är god. Detta
bidrar eventuellt till en extra press på företag att visa sig legitima. Enligt Plumlee et al. (2015)
och Hummel & Schlick (2016) leder redovisning av hållbarhetsrapporter till bättre finansiell
prestation och bättre renommé bland allmänheten.

Tabell 3. Respondenternas branschtillhörighet och företagsstorlek

Respondent Bransch Företagsstorlek1 Antal som arbetar Uppfyller

med hållbarhets- lagkravet
rapporten

1 Finans Medelstort 3 Ja

2 Tech Medelstort 1 Nej

3 Industri Stort 2 Ja

4 Industri Stort 1 Ja

5 Logistik Stort 10+ Ja

1
Stort: > 250 anställda, Medelstort: 49<249 anställda (Ekonomifakta, 2021).

18
3.4 Forskningsansats
Arbetet har en abduktiv ansats - en blandning av deduktiv och induktiv ansats. Deduktion är en
klassisk vetenskaplig metod som innebär att utgångspunkten är referensramen. Induktion
innebär istället, tvärtom, att det först görs en observation från verkligheten som sedan
generaliseras inom en viss teoretisk referensram. Vidare karaktäriseras abduktion av att det
valda teoretiska ramverket (induktion) och den insamlade empiri (deduktion) kombineras i
analys- och tolkningsarbetet (Alvesson & Sköldberg, 2017). I tillägg menar Bell, Bryman &
Harley (2019) att det är just samspelet och pendlandet mellan teori och empiri som
kännetecknar abduktion.

Förhållningssättet är passande inom ramen för studiens syfte, och att det ökar möjligheten att
förmedla en djupare förståelse av hållbarhetsansvarigas åsikter i ämnet. Genom att arbeta
abduktivt är inte studien lika låst, då det under arbetets gång även är möjligt att ändra det
teoretiska ramverket och fokus om behov uppstår (Bell, Bryman & Harley, 2019). Vidare
menar Alvehus (2019) att en abduktiv ansats är vanligast vid kvalitativa metoder då det är svårt
att tolka empirin utan någon större kunskap eller förståelse av teorin. Det är även svårt att
inhämta primärdata utan att veta vilka teorier som förklarar en studies frågeställningar
(Alvehus, 2019). Sammanfattningsvis används primärdata (intervjuerna) som empiriskt
material och analyseras i ljuset av det teoretiska ramverket för att uppfylla studiens syfte. På så
vis sker arbetet på ett sätt som är i linje med en abduktiv forskningsansats (Bell, Bryman &
Harley, 2019).

3.5 Operationalisering
Intervjufrågorna (Tabell 3) är skapade med GRI-ramverket i åtanke och med fokus på dess
principer för kvalitet på hållbarhetsrapporter (GRI, 2021). Frågorna är formulerade så att
empirin kan kopplas till det teoretiska ramverket. Vidare är frågorna öppna för att öka
möjligheten att fånga upp perspektiv och aspekter som inte begrundats i utformandet av det
teoretiska ramverket.

Intervjuerna inleds med generella frågor om hållbarhetsredovisning i stort för att skapa ett
naturligt samtalsklimat och för att undvika att påverka respondenternas svar. Efterföljande
frågor är mer riktade och syftar till att dels få information om vad respondenterna anser om de
olika GRI-standarderna och dels för att fånga upp aspekter utifrån teorierna i vårt teoretiska
ramverk. Trots att frågorna har inslag av just GRI-standarderna finns det även utrymme för

19
annan sorts diskussion och tolkningar av ämnet i stort (Bell, Bryman & Harley, 2019). Detta
möjliggörs genom att frågorna som rör GRI-standarderna är öppna vilket ökar möjligheten att
respondenternas svar är av den beskrivande sorten. Huvudfrågor och följdfrågor är samma för
alla respondenter. Ytterligare följdfrågor som vi anser är relevanta ställs utifrån respondentens
svar vilket gör att de är unika för varje intervju.

Tabell 4. Intervjuguide

Frågor Tanke bakom frågorna

Av vilken anledning började ni Få veta vad syftet är, om de rapporterar på grund av

hållbarhetsrapportera? lagkrav eller om de anser att det fyller en funktion och
gynnar verksamheten i stort.

Vad anser ni generellt om regleringar inom Få information om de tycker att regleringar behöver
hållbarhetsrapportering? Tror ni att en tydligare utvecklas för att öka företags möjlighet att skapa bättre
lagstiftning och ett enhetligt ramverk kommer öka hållbarhetsrapporter.
kvaliteten på rapporten?

Vilka effekter tror ni att nya CSRD (Corporate Få åsikter om tydligare lagstiftning skapar bättre
Reporting Sustainable Directive) kommer ha? förhållanden för företagen att hållbarhetsrapportera.

Vilka fördelar ser ni med att hållbarhetsrapportera? Se incitamentet till att hållbarhetsrapportera och om de
kan antas påverkas utifrån någon av föreslagna teorier.

Finns det några mindre positiva aspekter med att Se incitament när det kommer till
hållbarhetsrapportera? Vilka är i så fall de mest hållbarhetsrapportering utifrån teoretiska ramverket.
framträdande?

Hur viktigt är det att ge ut en balanserad GRI-standards: Balans. Se om positiva händelser

hållbarhetsrapport? Är det lika lätt att rapportera redovisas oftare än negativa. Dvs Greenwashing.
sämre prestationer som de bra?

Försöker ni få er hållbarhetsrapport jämförbar mot GRI-standards: Jämförbarhet. Intressenter ska kunna

tidigare år? Behandlar ni samma ämnen/aspekter jämföra olika företags prestationer över år, därför måste
årligen i er hållbarhetsrapport? rapporten ta upp samma ämnen årligen för att det ska gå.

20
Hur säkerställer ni att den data och resultat som tas
fram är korrekt? Har ni speciella rutiner för det?
Följdfråga: Är det viktigt att jag som intressent ska
kunna se beräkningar och replikera uträkningar om
jag så vill?
Hur viktigt är det att ange nyckeltal? Följdfråga: Är
det viktigt att också ange formler för hur ni räknat ut
nyckeltalen? Varför/Varför inte?
Hur jobbar ni med verifierbarhet i den information
som ni redovisar? Har ni extern part som granskar
informationen?
Vad tycker ni om aktualiteten i
hållbarhetsrapportering? Bör man “släppa”
hållbarhetsrapport allt oftare för att informationen
ska vara än mer väsentlig? (Jämfört med finansiella
rapporter som redovisas kvartalsvis)
Anpassar ni er hållbarhetsrapportering på något sätt
gentemot läsare av rapporten? Följdfrågor:
Involveras era intressenter på något sätt vid
upprättandet av hållbarhetsrapporten? Är det viktigt
att vem som helst lätt ska kunna läsa och förstå
innehållet i er rapport?
Hur identifierar ni er verksamhets påverkan i ett
större och mer långsiktigt perspektiv? Följdfråga:
Hur viktigt är det att få med hela värdekedjan och
inte bara de största “elementen”?
Hur jobbar ni med att säkerställa att informationen i
er rapport täcker alla väsentliga områden?
Följdfråga: Finns det -för er- någon aspekt som är
lite viktigare att redogöra för inom områdena miljö,
sociala förhållanden, personal, mänskliga rättigheter
och korruption?
GRI-standards: Verifierbarhet. Informationens resultat
ska inte innehålla mätfel och ska vara tillräckligt
korrekt och detaljerad för att intressenter ska kunna
bedöma de.
GRI-standards: Noggrannhet. Få information om de
värden som redovisas är exakta, men även se om
företagen försöker efterlikna finansiella rapporter till
viss del.
GRI-standards: Verifierbarhet. Används revision som
ett legitimitetsinstrument.
GRI-standards: Aktualitet. Att informationen som ges
ska vara aktuell i tiden. Svårighet i och med att
hållbarhetsrapportering allt som oftast sker en gång per
år.
GRI- standards: Tydlighet/ Intressant-Involvering.
Om de fokuserar sin hållbarhetsrapportering mot en
specifik population av intressenter (ex investerare) eller
inte.
GRI-standards: Hållbarhetskontext/Verifierbarhet.
Företag beskriver hur deras långsiktiga strategi relaterar
till de ekonomiska, miljömässiga och sociala
hållbarhetsområdena för hela sin värdekedja.
GRI-standard: Väsentlighet. Att de tar upp väsentliga
områden. Följdfrågan kan eventuellt fånga upp om de
tycker att något är mer eller mindre relevant för deras
verksamhet.
21
 Hur jobbar ni med rapportens fullständighet? Med GRI-standards: Fullständighet. Ifall all relevant
andra ord: Hur långt ska man gå i leverantörskedjan information ges ut för att intressenterna ska kunna göra
för att säkerställa att informationen i rapporten är en korrekt bedömning av företagets prestationer inom
fullständig? området.

Har ni någon uppfattning om hur andra företag inom GRI-standards:

er bransch hållbarhetsrapporterar? Hållbarhetskontext/Sammanhang/Jämförbarhet.

Vad anses du utgör en hållbarhetsrapport av hög Mer öppna slutfrågor som eventuellt kan fånga upp
kvalitet? Är det något särskilt som du anser urskiljer aspekter som vi inte fått med i intervjuguiden.
en bra rapport? Finns det något mer du tänker på
och skulle vilja komplettera med som vi inte tagit
upp?

3.6 Bearbetning av källmaterialet

För att analysera informationen som inhämtas från primärkällorna (respondenterna) behöver
transkribering, kodning och tematisering göras av samtliga intervjuer. Transkriberingen är en så
kallad allmänspråklig transkribering där talet omvandlas till skriftspråk, utan att ändra
ordföljden. Valet att inte använda exakt transkribering grundar sig i att kunna utelämna vissa
utfyllnadsord, upprepningar och avbrutna ord som inte är nödvändiga för analysen. Dessutom
kan dialog som tydligt inte hör till temat uteslutas (Dalen, Kärnekull & Kärnekull, 2015).

När transkriberingen är klar, kodas och tematiseras källmaterialet för att få en djupare förståelse
av vad empirin har att säga. Kodning av text innebär att transkriberingen av intervjuerna läses
igenom flertalet gånger för att hitta eventuella likheter och återkommande nyckelord som
förklarar vad intervjuerna handlar om (Bell, Bryman & Harley, 2019). Vidare är nyckelorden
som väljs ut en del av studiens syfte eftersom de vägleder analysarbetet. Dessa nyckelord
utvärderas en extra gång för att säkerställa att de verkligen kan kopplas till syftet. Därefter
placeras nyckelorden inom olika teman. Dessa teman är mer övergripande och bygger på vad vi
identifierar att respondenterna anser som viktigt när det kommer till kvalitet på
hållbarhetsrapporter (Graneheim & Lundman, 2004). Vidare skapar teman större förståelse av
ämnet där likheter mellan de olika primärkällorna identifieras. I studien undersöks om det finns

22
kopplingar mellan respondenternas svar utifrån GRI-ramverkets kvalitetsprinciper samt om det
är möjligt att dra några slutsatser med hjälp av det teoretiska ramverket.

3.7 Analysmetod
I analysarbetet appliceras en metod som kallas mönstermatchning (pattern-matching). Det
innebär att det kodade och tematiserade källmaterialet jämförs med det teoretiska ramverket.
Vidare undersöks om det går att identifiera ett mönster i materialet - nämligen olika faktorers
inverkan på GRI:s kvalitetsprinciper. Mer specifikt används en så kallad flexibel
mönstermatchning där teoretiska mönster som härrör från tidigare forskning och litteratur
jämförs och analyseras med identifierade mönster i det empiriska materialet. Målet med
mönstermatchningen är att dels undersöka hur identifierade olikheter och avvikelser mellan
teori och empiri bidrar till att utveckla teorier och dels hur identifierade likheter bidrar till att
testa eller utveckla befintliga teorier (Bouncken et al. 2021).

Matchningstekniken gör att vi har både fantasi och disciplin i analyserings- och
teoretiseringsprocessen då det empiriska materialet tillåter framväxandet av nya idéer såväl
som att det kan bidra till modifiering av befintliga teoretiska idéer. Samtidigt skapar det valda
teoretiska ramverket en relevant gräns som gör att vi håller oss inom ramen för våra valda
perspektiv och områden (Bouncken et al. 2021). Sammanfattningsvis består flexibel
mönstermatchning av att härleda teoretiska mönster från tidigare studier och teori och att i
ljuset av dessa identifiera mönster i vårt empiriska material. Därefter jämförs dessa för att se
om några nya mönster kan identifieras. Resultatet kan bidra till en revidering, och/eller en
utveckling/förlängning av redan befintliga teoretiska idéer.

De teoretiska mönster som identifierats i tidigare forskning och teorier är redovisade i figur 1
(se teori). Modellen är utgångspunkten i arbetet med studien. Under arbetet med intervjuerna
och bearbetningen av materialet identifierades ytterligare två variabler som respondenterna
anser är viktiga påverkande faktorer. Följande teman hittas i det empiriska materialet: resurser,
tid, styrning och ledarskap, regleringar, standarder, transparens, greenwashing, revision,
intressenters förväntningar och image. Utifrån dessa teman görs sedan matchningar mot
identifierade mönster utifrån den teoretiska modellen (Figur 1). För att tydliggöra
tillvägagångssättet presenteras ett utdrag av den kodning, tematisering och matchning som
gjorts i Tabell 5.

23
Tabell 5. Redovisning av kodningsmetod.

GRI-princip Citat Nyckelord Tema Teoretisk

matchning
Noggrannhet “Baksidan är väl att - Nyckeltal Resursbrist - Saknas i den
företaget möjligtvis - Komplexitet Företagen ger inte teoretiska
har få resurser samt - Värdekedja hållbarhetsarbetet alla referensramen
att det tar otroligt resurser som krävs för
mycket tid kring just att göra en bra och
rapporteringsdelen utvecklad rapport.
så blir det snarare en
räkneövning än ett
genomförande”

Balans “Det är absolut - Transparens Trovärdighet - Att Legitimitetskrafter

jätteviktigt att vara - Balans redovisa en balanserad
transparent i sin rapport anses
rapportering. Det är nödvändigt för att den
ju inte trovärdigt att ska få en större tilltro
allt är bra när alla hos allmänheten och
företag har intressenter
utmaningar, så det är
väldigt viktigt att
redovisa både bra
och dåliga värden”

Verifierbarhet “Att lägga så mycket - Resurser Prioriteringar - Saknas i den

resurser på att ta - Tid Hållbarhetsansvariga teoretiska
fram olika, för - Prioriteringar tvingas prioritera i sitt referensramen
omvärlden, populära arbete.
nyckeltal kan ta
fokus från att driva
förbättringsarbete
vilket egentligen är
det viktigaste för att
föra utvecklingen
framåt”

Tydlighet “Kundkravet har - Intressenter Samhälle och Institutionella

ökat, kunderna vill - Yttre faktorer omvärld - faktorer
ha mer information medvetenheten kring
samt kundunika hållbarhet har ökat
rapporter” och sätter press på
företagen. Även
företag ställer högre
hållbarhetsrelaterade
krav på sina
leverantörer.

24
3.8 Etiskt förhållningssätt
Det finns fyra krav gällande etiska överväganden och god forskningssed; samtyckeskravet,
informationskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Bell, Bryman & Harley, 2019).
God forskningssed innebär att den som är föremål för forskning ska vara informerad och visa
sitt samtycke. Inspelning av personer är behandling av personuppgifter, varför
personuppgiftslagen gäller. Samtyckes- och informationskravet uppfylls genom att
respondenterna innan intervjuerna kontaktas med mejl där informationen om studiens syfte
klarläggs och där skriftligt samtycke ges av respondenterna. Vidare uppfylls
konfidentialitetskravet genom transkribering samt att namn och företag anonymiseras. Det ökar
dels chansen att få mer omfattande och ärlig information och dels kan det som sägs i
intervjuerna inte orsaka någon skada varken för företagen eller respondenterna (Bell, Bryman
& Harley, 2019). Med andra ord anges endast bransch som företaget verkar inom och
personens befattning. Trots att risken för bias alltid finns kan detta bidra till att respondenterna
säger vad de själva anser om olika frågor, utan en rädsla att som representant för ett företag
säga något “fel” (McSweeney, 2021). Till sist uppfylls nyttjandekravet genom att informationen
respondenterna delar med sig av endast används inom ramen för detta arbete. På så sätt får inte
obehöriga tillgång till uppgifterna.

3.9 Metodkritik
En nackdel med kvalitativ forskning generellt är att den till stor del bygger på forskarnas egna
subjektiva bedömningar och tidigare forskning. Det är även svårt att få någon reliabilitet i
kvalitativ forskning då slutsatser och iakttagelser baseras på ett begränsat urval (Bell, Bryman
& Harley, 2019). Samtidigt är urvalet vilket leder till att resultaten ofta skiljer sig åt. Detta gör
således att det är svårt att dra några generella slutsatser.

Vidare uppmanas respondenterna att vara självkritiska och att delta opartiskt i studien utan att
framhäva sitt företags hållbarhetsrapportering. Viljan är att respondenterna ska delta i
intervjuerna med ett öppet sinne och utan preferenser för att få så sanningsenliga svar som
möjligt, utan en känsla att behöva skydda den egna organisationen (McSweeney, 2021).

Eftersom respondenterna är valda på grund av sin expertis inom hållbarhetsområdet i stort kan
det dock vara så att deras kunskap och åsikter inte sträcker sig utanför ramarna för sitt företags
hållbarhetsrapport. Därmed finns en risk för bias som grundar sig i att respondenterna ser “sitt”

25
rapporteringssätt som det enda rätta (McSweeney, 2021). Artikeln av Boiral,
Heras-Saizarbitoria & Brotherton (2019) visar att revisorer främst har koll på ISAE 3000
och/eller AA1000 som är två granskningsstandarder för icke-finansiell rapportering. Vidare
visar studien att revisorer har sämre koll på ramverk som GRI och UN Global Compact. I ljuset
av detta finns det en risk att hållbarhetsansvariga bara har koll på sitt företags rapporteringssätt
och därför framhäver det som särskilt positivt (McSweeney, 2021). Det kan således skapa bias i
intervjuerna. Detta tas i beaktning och är eventuellt möjligt stävja genom dels anonymisering
och dels bredare och öppna intervjufrågor. Nackdelen är att det inte är möjligt att kringgå det
fullt ut vilket ändå resulterar i att respondenterna är partiska och framställer sitt
företagsspecifika hållbarhetsarbete som högkvalitativt för att framstå i god dager.

Kvalitativ forskning är samtidigt nyttig att genomföra när det är nytt fenomen som utforskas
(Graneheim & Lundman, 2004). Hållbarhetsrapportering torde anses som ett relativt nytt
fenomen då tidigare forskning inom ämnet är begränsad samt att lagkravet för
hållbarhetsrapportering gäller sedan 2017 (Bell, Bryman & Harley, 2019; 6 Kap. 10§
Årsredovisningslagen, 1995:1554). Kritiken kring kvalitativ forskning handlar mestadels om
subjektiviteten i bedömningar och iakttagelser samt att resultaten inte är generaliserbara (Bell,
Bryman & Harley, 2019). Denna kritik är välgrundad och därför görs en löpande argumentation
för de val och avgränsningar som görs för att ge läsaren större förståelse i beslutsprocessen.
Detta ger även arbetet större objektivitet. Förhoppningen är att minska den subjektivitet som
föreligger, men med vetskapen om att den inte är ofrånkomlig.

En annan aspekt som är nödvändig att diskutera är det begränsade urvalet. Ett större urval är
önskvärt men då det är tidskrävande och svårt att hitta kontaktvägar till personer som uppfyller
urvalskriterierna är det inte möjligt inom tidsramen för detta arbete. En annan svaghet med
studien är tekniska problem vid en av intervjuerna som medför att den utesluts helt från
studien. Däremot är ett urval på fem respondenter tillräckligt inom ramen för detta arbete.

26
4. Empiri
I empirin presenteras det empiriska materialet sorterat under rubriker för GRI:s
kvalitetsprinciper. Relevanta citat redovisas för att exemplifiera våra iakttagelser.

4.1 Noggrannhet
Alla fem respondenter nämner att de har begränsade resurser när det kommer till arbetet med,
och upprättandet av, hållbarhetsrapporten. Samtidigt framhäver de dock att organisationerna
arbetar löpande med olika hållbarhetsfrågor men att framtagandet av rapporten blir lidande då
de endast har begränsade resurser avsatta till detta - vilket således skulle kunna skada
noggrannheten och korrektheten:

“Resursbrist gör att för lite resurser läggs på hållbarhetsrapportering och det kan vara
svårt att göra en rapport av hög kvalitet då all kunskap som behövs kanske inte alltid
finns i bolaget” (Respondent 1, Finans)

Resurs- och tidsbrist anses med andra ord vara en bidragande faktor till att både
hållbarhetsarbetet och rapporteringen blir lidande. Oftast sker hållbarhetsarbetet genom att sätta
mål som organisationen strävar efter att uppnå samt att upprätta handlingsplaner därefter. Detta
skapar tidsbrist när det kommer till upprättandet av rapporten. Istället för att fokus ligger på att
göra verklig skillnad, läggs massor av tid på framtagandet av rapporten för att säkerställa att
den är korrekt och att den data som samlas in stämmer:

“Skulle nog säga att det tar mer tid att mäta än vad det faktisk ger. Det kanske
exempelvis inte är en så stor del av våra totala utsläpp och därför kanske det inte är det
mest väsentliga att ha med. Men det får duga i och med den bristande tiden man har att
lägga ner på hållbarhetsrapporten” (Respondent 2, Tech)

“Det är ganska tidskrävande. Speciellt för oss som sköter allt själva internt och inte
kopplar in extern part mer än revisor. När det inte är så många som håller på med det
så kan det stjäla fokus och tid från hållbarhetsarbetet (Respondent 5, Logistik)

Att hållbarhetsrapporteringen är i sin linda innebär en ständig utveckling som leder till att
regleringar och olika ramverk uppdateras och ändras kontinuerligt. Detta upplevs bidra till
ytterligare kostnader för företagen som redan upplever att resurserna inte räcker till:

27
 “...hållbarhetsrapportering är ett ämne som utvecklas jämt och ständigt vilket ställer
stora krav på oss idag och troligtvis ännu större krav i framtiden. Mer resurser kommer
krävas för att klara dessa utmaningar och för att inte behöva bortprioritera vissa
delar” (Respondent 1, Finans)

“I framtiden så kommer även hållbarhetsrapporteringen, likt den finansiella, hålla

högre kvalitet på grund av ökade riktlinjer men just nu är det väldigt kostsamt för oss
varje gång det kommer nya ändringar” (Respondent 5, Logistik)

Ett sätt att hantera osäkerheter och som kan hjälpa företagen att säkerställa att informationen
och data de redovisar i hållbarhetsrapporten är korrekt, är att använda sig av olika typer av
system:

"Det vi gör är att vi har ett system som räknar ut det åt oss som vi använder själva. Det
säljer vi även till andra företag för att hållbarhetsrapporteringen ska bli enklare att
göra och för att inte riskera att den mänskliga faktorn smyger in olika fel” (Respondent
2, Tech)

4.2 Balans
En annan viktig aspekt som tas upp av respondenterna är balansen mellan att rapportera både
de positiva aspekterna samt de utmaningar företagen står inför när det kommer till hållbarhet.
Detta anses viktigt för att hållbarhetsrapportering ska få legitimitet hos intressenterna. I och
med den kritik om greenwashing som hållbarhetsrapporterande företag har fått så vill företagen
att hållbarhetsrapporten ska ses som mer seriös och trovärdig. En balanserad rapport anses
särskilt viktig för att uppnå en högkvalitativ hållbarhetsrapport:

”En annan del är att med rapportering när det varit lite lösare med vad som ska
rapporteras och hur man ska rapportera, så tror jag också det har gett en möjlighet att
presentera innehåll och actions som kanske kan låta lite fel. Man presenterade en liten
del av verksamheten som är bra men tar inte med hela kärnan av verksamheten. När
man bara presenterar bra och intressanta delar kanske man slår sig för bröstet och
säger att man gjort så mycket bra, men att man kan komma undan med andra delar som
man gör mindre bra, vilket inte ger en transparens i rapporteringen” (Respondent 2,
Tech)

28
Samtliga respondenter anser att syftet med hållbarhetsrapporter är att intressenter ska få
information om allt positivt de bidrar med i hållbarhetsutmaningen. Samtidigt säger de sig vara
medvetna om framtida utmaningar:

“...vi har jättemycket påverkansfaktorer i och med allt ägande och allt arbete vi gör i
verksamheten. Att prioritera allting som är viktigt och kommunicera ut det positiva
arbetet vi gör, men man får samtidigt inte glömma att berätta om de utmaningar man
står inför” (Respondent 4, Industri)

Respondenterna menar således att det bästa är att vara helt felfri och transparent men att det
hela tiden handlar om avvägningar som måste göras då de har begränsat med tid att rapportera.
De menar även att det finns incitament att redovisa allt nödvändigt, men att det kan vara väldigt
svårt och resurskrävande att få fram information från exempelvis underleverantörer. Istället för
att jaga information vill de hellre prioritera andra delar av hållbarhetsarbetet och sådant som de
vet tillför värde till själva rapporteringen:

“Vi rapporterar branschunikt och gör avvägningar vad som bör vara med utifrån det.
Allting som är relevant och påverkar verksamheten i stort, sen får man göra
avvägningar utifrån den tid och resurser som läggs på rapporten” (Respondent 4,
Industri)

4.3 Tydlighet
Respondenterna ser hållbarhetsrapportering som ett bra kommunikationsverktyg gentemot
intressenter och ingen av respondenterna nämner att lagkravet från 2016 är anledningen till att
de började hållbarhetsrapportera. En av respondenternas företag rapporterar utan att omfattas
av lagkravet. Anledningen till att detta företag hållbarhetsrapporterar är för att deras
verksamhet erbjuder hjälp med hållbarhetsarbetet till andra företag:

“Vi har egentligen inget krav på oss att hållbarhetsrapportera utan det var utifrån våra
egna produkter som stödjer en massa olika styr- och ledningsprocesser och där
hållbarhetsrapportering är en del av det vi vill erbjuda till våra kunder” (Respondent 2,
Tech)

De övriga respondenternas företag hållbarhetsrapporterar redan innan lagkravet trädde i kraft

och där anledningen är att förmedla information till intressenter:

29
 “Vi gjorde det för våra intressenters skull då det är ett bra kommunikationsverktyg”
(Respondent 3, Industri)

En trendspaning som respondenterna förmedlar är vikten av att ha en lättläst och förståelig

rapport för att den ska kunna läsas av så många olika intressenter som möjligt. Alla kanske inte
heller besitter den kunskap som behövs för att förstå vissa komplexa ord eller uträkningar:

“Vi försöker få vår integrerade rapport så lättläst som möjligt för att ett så stort antal
intressenter ska kunna läsa den” (Respondent 2, Tech)

“...sedan ska rapporten vara lättläst för utomstående så att alla som har intresse av
rapporten ska kunna läsa den och förstå den” (Respondent 1, Finans)

Respondenterna uppfattar även ett större tryck på företag från allmänheten att redogöra för sitt
hållbarhetsarbete. Även företagskunder har i dagsläget en större medvetenhet när det kommer
till exempelvis val av produkt och leverantör. Företag ställer således högre
hållbarhetsrelaterade krav på sina leverantörer. Även detta ökar kraven på företag att redovisa
en högkvalitativ hållbarhetsrapport.

“Kundkravet har ökat, kunderna vill ha mer information samt kundunika rapporter”
(Respondent 5, Logistik)

Det är svårt för företag att uppfylla alla dessa yttre krav från omgivning, intressenter och andra
företag. Förutsättningarna för att producera en högkvalitativ hållbarhetsrapport saknas. Det nya
direktivet, CSRD, kommer antagligen resultera i att ledningen uppmärksammar
hållbarhetsrapportering mer och därför ger hållbarhetsrapporteringen bättre förutsättningar att
nå sin fulla potential:

“Jag tror att mycket har att göra med taxonomins och CSRD intåg. Man har börjat
förstå att dessa krav kommer och då träffar det även andra roller i företaget än bara
oss som jobbar med hållbarhet. När de tyngre rollerna i företaget blir träffade i
ledningsgruppen så kommer mer fokus inom företaget läggas på hållbarhetsrapporten”
(Respondent 2, Tech)

Vidare beskrivs att det i dagsläget är ett måste att beakta vissa områden samt ställa om eller

30
utveckla det interna hållbarhetsarbetet. Detta för att möta omgivningens krav och för att
tillfredsställa och behålla de större företagskunderna:

“Vi har definitivt större kunder som ställer högre krav på oss inom vissa områden som
koldioxid och klimatneutralitet och liknande” (Respondent 3, Industri)

4.4 Jämförbarhet
För att kunna jobba mot uppsatta mål och följa handlingsplaner krävs det, enligt alla
respondenter, att jämförbarheten mot tidigare år är möjlig. Det är viktigt internt för att kunna
följa upp och få en nulägesrapport. Det finns dock en skepsis till att företagens redovisade
värden är helt sanningsenliga. Detta har att göra med dels komplexiteten i att räkna på
hållbarhet, och dels tids- och/eller resursbrist. Det resulterar i att jämförbarheten från år till år
inte är helt säker och fri från fel. Denna komplexitet skapar även sämre jämförbarhet företag
emellan. Företags olika förutsättningar och möjligheter att få fram data/värden långt ner i
leverantörskedjan gör att olika mått, och hur de mäts, skiljer sig åt:

“Transparensen är A&O med vad man räknar in i visionerna eller mätvärdena. Någon
kanske räknar utifrån scope 1 och 2, medan någon annan räknar utifrån scope 1 eller 3
och någon räknar utifrån hela sin värdekedja vilket gör att det är svårt att jämföra
olika företag” (Respondent 3, Industri)

Trots denna skepsis anser respondenterna att hårda värden är någonting som behövs för att
kunna få en större tillförlitlighet till det som redovisas. För att lyckas med detta behöver
beräkningsmetoder och indikatorer utvecklas för att i framtiden kunna öka jämförbarheten
mellan företag. Nyckeltal är även viktiga för den interna styrningen:

“...även fast de inte är jämförbara mellan företag så är det ju ändå viktigt att ge ut
nyckeltal. Vi har ju interna KPI:er och det är viktigt att bygga en inre stolthet och visa
på framgång. KPI:er och nyckeltal är viktigt för att styra verksamheten och för att veta
hur vår utveckling ligger till” (Respondent 5, Logistik)

“…ja vi jämför med tidigare år när det kommer till områden där vi kan göra det, till
exempel nyckeltal. Det kommer bli mer tydligt i framtiden när vi gör mer omfattande
tabeller för mätbara värden” (Respondent 3, Industri)

31
Alla respondenter berättar att de har koll på hur andra företags hållbarhetsrapporter ser ut. De
vill dels få inspiration men nämner framförallt skillnader som de noterar. Större företag anses
generellt ha bättre rapporter än mindre företag vilket beror att de troligtvis har både större
kompetens och mer resurser:

“Det är skillnad på innehåll beroende på hur stora företagen är. Resurser som läggs på
hållbarhetsrapporteringen är självklart en bidragande faktor till kvaliteten. Men
kvaliteten varierar beroende på företag, och det är långt ifrån alla som visar kvalitativa
nyckeltal eller liknande. Det har ju snarare varit att vi tittat på varandras
redovisningsramverk där man då ser skillnader som beror på vilket ramverk man
jobbar utifrån” (Respondent 4, Industri)

Det står klart att regleringarna kring hållbarhetsrapportering upplevs som vaga. Respondenterna
anser att det är svårt att jobba med att förbättra kvaliteten på rapporten. De stora skillnaderna
mellan företag gör att jämförbarheten blir lidande. Ett sätt som kan öka jämförbarheten är enligt
respondenterna striktare regleringar:

“Det är väldigt svårt att jämföra från företag till företag och jag tycker det är bra att
det styrs upp med regleringar. Idag är det lite luddigt reglerat och varje rapport är unik
utifrån bransch och ramverk man jobbar med” (Respondent 3).

“Ökade riktlinjer är positivt då vi faktisk får något förslag om vad som ska vara med i
hållbarhetsrapporten och hur” (Respondent 4, Industri)

4.5 Verifierbarhet
Verifierbarheten i hållbarhetsrapporter är väldigt viktig för att informationen ska vara
användbar för diverse intressenter. Ett sätt att få informationen verifierad är att ta in en extern
granskare eller revisor som kontrollerar att den är korrekt:

“...våra revisorer rapporterar till revisionsutskottet regelbundet hos oss och då är det
både finansiell och icke finansiell information som undersökts” (Respondent 1, Finans)

“En annan aspekt som skapar kvalitet är att hållbarhetsredovisningen är

kvalitetssäkrad av extern part” (Respondent 3, Industri)

Utöver revision används interna verktyg för att få rapporten verifierbar och korrekt. Det görs
exempelvis först väsentlighetsanalyser för att ta reda på vad som anses nödvändigt att inkludera

32
i rapporten. Även styrelsen granskar rapporten för att säkerställa verifierbarheten. Ett annat sätt
att säkerställa att informationen blir korrekt och väsentlig är att ta hjälp av
rapporteringsramverk. Det anses vara en kvalitetshöjare när det kommer till
hållbarhetsrapportering i stort:

“Vi använder oss av beräkningsmetoder från olika ramverk och riktlinjer, Kontroll görs
och extern revisor är involverad. Även styrelse och ledning gör en intern revision, så
där sker också en granskning för att stärka kvaliteten” (Respondent 4, Industri)

Även om rapporteringsramverk bidrar till en ökad kvalitet anser respondenterna att både
lagstiftning och rapporteringsramverk behöver bli tydligare. Alla respondenter anser att
hållbarhetsrapportering generellt är under utveckling och menar även att dagens rapporterings
hjälpmedel är bristfälliga. Trots att olika rapporteringsramverk och svensk lagstiftning ger en
fingervisning om vad som bör ligga till grund för innehållet, anses det inte vara tillräckligt
tydligt preciserat. Vidare jämförs det ofta med finansiell rapportering:

“Idag är hållbarhetsrapportering väldigt komplext och det finns ingen kontoplan för
hur man ska göra utan det är mer nu kör vi, särskilt om man jämför med ekonomisk
rapportering som är mer strukturerad. Hade hållbarhetsrapportering varit mer likt det
hade strukturen och kvaliteten varit bättre och då hade hållbarhetsrapporten fått
samma tillförlitlighet som de finansiella rapporterna” (Respondent 5, Logistik)

Det finns även en medvetenhet om den greenwashing-stämpel företag kan få och som hör ihop
med hållbarhetsrapportens verifierbarhet. Respondenterna menar att greenwashing kommer
minska i takt med att lagstiftning och ramverk blir tydligare vilket leder till en ökad
verifierbarhet:

”Det har varit väldigt mycket greenwashing genom åren och är fortfarande till viss del.
Men det minskar i och med mer regleringar kan jag anse. Förut kom man undan med
greenwashing, men nuförtiden är det enklare att komma på företagen” (Respondent 2,
Tech)

Att ha en bra image anses viktigt för företagens överlevnad. Det bidrar till att allmänheten och
diverse investerare får en större tilltro till företagen. Däremot kan detta sökande efter legitimitet
stjäla tid från det verkliga hållbarhetsarbetet bara för att redovisa en hållbarhetsrapport som ser

33
bra ut i omgivningens ögon. Det minskar således hållbarhetsrapportens verifierbarhet i detta
hänseende:

“Jag tänker att företag i våran storlek inte skulle vara seriösa om man inte hade en bra
hållbarhetsrapport” (Respondent 5, Logistik)

“Att lägga så mycket resurser på att ta fram olika, för omvärlden, populära nyckeltal
kan ta fokus från att driva förbättringsarbete vilket egentligen är det viktigaste för att
föra utvecklingen framåt” (Respondent 3, Industri)

“Att skapa en marknad där man kan tjäna pengar på att ha en bra ESG-score är inte
rätt väg att gå, det tar fokus från det viktiga” (Respondent 4, Industri)

4.6 Aktualitet
Samtliga respondenter menar att en väsentlighetsanalys görs utifrån företagets egen bransch för
att få underlag om vad som bör rapporteras. Vidare antyder respondenterna att det i större
utsträckning är svårare att samla in relevant data till hållbarhetsrapporten än till de finansiella
rapporterna. Ett argument är att det är ett relativt nytt fenomen och att alla företag de gör affärer
med kanske inte kommit lika långt i sin hållbarhetsresa och därför inte redovisar tillräcklig eller
lika omfattande hållbarhetsrelaterade information. Dessutom är många värden komplexa och
svåra att mäta:

”Det kan vara en utmaning att samla in data beroende på vilket företag vi arbetar med
och beroende på det företagets standard när det kommer till hållbarhetsrapportering.
Även dem har olika utmaningar att samla in data, beroende på vilken data som ska tas
fram och hur långt deras hållbarhetsarbete har kommit” (Respondent 1, Finans)

”...svårt att inhämta relevant data från andra företag under oss” (Respondent 4,
Industri)

Respondenterna anser att löpande informationsgivning är att föredra, men att rapporten är ett
sätt att sammanställa vad som sker under året. De större företagen i denna undersökning
redovisar kontinuerligt hållbarhetsrelaterad information på sina hemsidor medan de mindre
företagen inte gör det i samma utsträckning. För att säkerställa att all information är uppdaterad
och aktuell försöker de större företagen på så sätt ha en löpande dialog med intressenterna.
Vanligen sker denna informationsdelning när något relevant ska ske, eller har skett. De större
företagen framhäver även att hållbarhetsrapporten bara är en summering av året och att deras

34
fokus ligger på den löpande informationen under året:

“Vi försöker kommunicera vårt hållbarhetsarbete genomgående under året, medan

hållbarhetsrapporten bara är en årsrapport. Det är inte där vi kommunicerar i största
mån, utan lite mindre” (Respondent 5, Logistik)

5. Analys
I analysavsnittet sammankopplas empirin med den teoretiska referensramen. Analysen är
inledningsvis uppdelad enligt de övergripande teoretiska matchningar som görs i förhållande
till institutionella faktorer, legitimitetskrafter, impression management och greenwashing.
Avsnittet avslutas med en vidareutvecklande analys i ljuset av GRI:s kvalitetsprinciper där en
uppdaterad figur över det teoretiska ramverket presenteras.

5.1 Institutionella faktorer

Alla respondenterna säger sig uppfatta ett större tryck från allmänheten att redogöra för sitt
hållbarhetsarbete. Att kunder har en större medvetenhet gör att företagen måste ta hänsyn till
det för att affärerna ska gå bra. Företag ställer också högre hållbarhetsrelaterade krav på sina
leverantörer för att själva kunna visa upp ett bra hållbarhetsarbete. Både kund- och
leverantörsförväntningarna bidrar till de ökade kraven att redovisa en högkvalitativ
hållbarhetsrapport. Detta kan kopplas till den institutionella teorin om att företag vill anpassa
sig till institutionerna i sin omgivning för att visa sig legitima för sin överlevnads skull
(Eriksson-Zetterquist, 2009).

En sorts trendspaning som kommuniceras när det kommer till hållbarhetsrapportering idag är
att miljön är allt mer intressant att rapportera om. Detta baseras framförallt på allmänhetens
uppfattning och förväntan på företagen. Det leder i vissa fall till att rapporterna modifieras för
att passa förväntningarna bättre. I detta fall får miljön ett större fokus medan delar som sociala
förhållanden, personal, respekt för mänskliga rättigheter och motverkande av korruption får allt
mindre utrymme. När allmänhetens medvetenhet och det sociala systemet ett företag verkar
inom säger att frågan om miljön är viktig så väljer företag att fokusera lite extra på detta.

Alla respondenter utsätts i stor utsträckning för samma institutionella påverkansfaktorer och
nämner även att de kikar på varandras hållbarhetsrapporter för inspiration och för att hålla koll

35
på sina konkurrenter. Däremot slås de snarare av hur stora skillnaderna är, vilket ligger i linje
med att hållbarhetsrapportering är ett relativt nytt fenomen och att det tar tid för företag att
skapa etablerade metoder. Det stämmer även överens med det Boiral & Henri (2015) påpekar:
att det tar tid innan metoder för hållbarhetsrapportering befästs och blir institutionaliserade. Det
är således möjligt att det är en av anledningarna till att hållbarhetsrapporter kan skilja sig åt
företag emellan.

5.2 Legitimitetskrafter
Det framstår som viktigt bland respondenterna att redovisa diverse nyckeltal, KPI:er och
hållbarhetsindikatorer. Den samlade uppfattningen är att de kan ses som ett bevis på att den
hållbara förändring och utveckling som redovisas i rapporten stämmer. Det anses samtidigt att
dessa olika mått och indikatorer, i viss utsträckning, är något missvisande på grund av att de är
komplexa och svårmätta. De behöver således bli betydligt mer väldefinierade för att det ska
vara lättare att mäta och för att öka jämförbarheten över tid och mellan företag. Eftersom det
framgår att det finns vissa osäkerheter kring detta så går det att argumentera för att de används i
ett legitimitetssyfte. Detta för att normen och samhället säger att det reflekterar hög kvalitet,
vilket även Hummel & Schlicks (2016) studie visar.

Ett annat sätt att visa sig legitima på är att låta sin hållbarhetsrapport granskas av extern part.
Det framgår att fyra av fem företag låter sin hållbarhetsrapport granskas i detta syfte. Vidare
framkommer det att det är revisorn som kontrollerar rapporten. Det går att argumentera för att
detta kan ses som ett processuellt förfarande utan någon egentlig verifiering av att alla
uppgifter stämmer till punkt och pricka. I tidigare studier framkommer det att revisorer ofta har
begränsad kunskap kring just hållbarhetsrapportering och den tillhörande komplexitet som
ligger bakom olika beräkningar och mätningar (Michelon, Pilonato & Ricceri, 2015). Boiral,
Heras-Saizarbitoria & Brothertons (2019) studie konfirmerar detta och författarna menar att det
kan ses som ett verktyg för att stärka företagens legitimitet - mer än att det är en
kvalitetshöjare. För att innehållet i en hållbarhetsrapport ska kunna verifieras, krävs det en
djupgående analys av specifika hållbarhetsindikatorer och hur dessa överensstämmer med
grundläggande rapporteringsstandarder (Boiral, Heras-Saizarbitoria & Brotherton, 2019). Det
går att argumentera för att varken styrelse eller revisor gör en sådan djupgående analys, varför
det stärker antagandet att externa revisioner många gånger utförs som en del i en
legitimitetsstrategi.

36
Det råder både tids- och resursbrist när det kommer till upprättandet av hållbarhetsrapporten.
Alla respondenter menar att detta påverkar hållbarhetsrapportens kvalitet negativt. Eftersom det
anses viktigt att redovisa en bra och högkvalitativ rapport behöver mer resurser och
kompetenser tillföras så att hållbarhetsrapporten verkligen ska reflektera det interna
hållbarhetsarbetet. Respondenterna menar att det saknas förutsättningar, vilket betyder att
hållbarhetsrapporten, i viss utsträckning, kan ses som ett legitimitetsverktyg i dagsläget.

5.3 Impression management och greenwashing

Något som anses viktigt är att skapa sig ett gott rykte hos intressenter genom att visa att
företaget är seriöst och bidrar till hållbarhetsutmaningen vi alla står inför. Det uppfattas vara
väldigt viktigt att redovisa en balanserad rapport - om än svårt. Vidare förmedlas att bristen på
tid och resurser ofta medför prioriteringar där företagen helt enkelt inte hinner redovisa allt de
vill och således prioriterar det dem är bäst på. Det speglar Learys (2001) slutsats - att företag
framhäver sina positiva sidor för att förmedla ett önskvärt intryck och att de på så sätt inte
redovisar osann, men inte heller fullständig information.

Vidare förmedlar alla respondenter att hållbarhetsrapportering är ett bra

kommunikationsverktyg gentemot intressenter för att visa sina hållbarhetsprestationer. En
annan viktig poäng är den medvetenhet om greenwashing som förmedlas. Enligt
respondenterna är det inte lika lätt att komma undan med ett sådant förehavande idag som det
var förr. Det tyder på att det finns en oro för att omgivningen ska tro att företagen förskönar sin
hållbarhetsprestation genom greenwashing, vilket således kan skada dess varumärken. Det
framkommer även att det många gånger är svårt att redovisa för hela värdekedjans
hållbarhetspåverkan. Detta klassas, enligt Kurpierz & Smith (2020), som greenwashing.

5.4 Regleringar och standarder

Svårigheterna som förmedlas är att hållbarhetsrapportering, likt tidigare undersökningar av
bland annat Boiral & Diouf (2017) och Boiral, Heras-Saizarbitoria & Brotherton (2019) visar,
upplevs som vagt reglerat. Det ger utrymme till valfrihet och ett tolkningsutrymme i
upprättandeprocessen. Detta upplevs som problematiskt för de som jobbar med att upprätta
rapporten. Anledningen är att det är en resurskrävande process i sig att tolka och applicera
dessa regleringar och ramverk.

37
Olika ramverk och dess standarder ses som ett positivt hjälpmedel i hållbarhetsarbetet.
Samtidigt behöver de bli mer homogena för att bidra till högre kvalitet och ökad jämförbarhet
(Boiral & Diouf, 2017). En viktig aspekt som understryks är att olika mätvärden och nyckeltal
skiljer sig mycket åt mellan företag. Vissa företag redovisar mätvärden långt ner i sin
leverantörskedja medan andra företag inte samma förutsättningar att göra det. Detta sätter
således käppar i hjulet när det kommer till att bestämma kvaliteten på, och jämföra, olika
företags hållbarhetsprestationer. Iakttagelserna liknar de som Greiling, Traxler & Stötzer (2015)
noterar i sin studie. De visar att ramverken bidrar till högre kvalitet, men att det fortsatt finns
stora skillnader företag emellan när det kommer till hållbarhetsrapporters kvalitet.

Det framgår tydligt att både lagstiftning och rapporteringsramverk inte upplevs som
tillfredsställande av de hållbarhetsrapporterande företagen och att de välkomnar tydligare
regleringar och mer homogena rapporteringsstandarder. Vidare anses detta leda till förbättrad
kvalitet men även ökade kostnader. Tids- och resursbrist är en återkommande diskuterad faktor
som påverkar hur arbetet med hållbarhetsrapporten fortlöper. Ökade riktlinjer och regleringar
tros öka kostnaderna nämnvärt och det är möjligt att det har motsatt effekt när det gäller
kvaliteten om inte rätt och tillräckligt med resurser sätts in. I linje med det som Borglund,
Frostenson & Windell (2010) presenterar i sin artikel påverkar hårdare regelverk mer
företagens sätt att rapportera än det löpande hållbarhetsarbetet.

En annan, i alla sammanhang, poängterad faktor som påverkar kvaliteten på rapporten är de

prioriteringar som måste göras. Dessa prioriteringar leder till att viktiga delar av arbetet med att
upprätta hållbarhetsrapporten blir lidande. Prioriteringar görs av olika anledningar. Det beror
bland annat på att den finansiella rapporteringen är prioriterad framför den icke-finansiella på
grund av att företagen inte ser samma fördelar med att tillhandahålla en lika detaljerad
hållbarhetsrapport. Det ligger nära till hands att det delvis är en styrnings- och ledarskapsfråga.
Respondenterna menar att det även beror på att vissa data är svåra att hämta in samt att det
ligger i svårigheten att bestämma hur vissa hållbarhetsindikatorer bäst mäts. Denna osäkerhet
gör att mått som är enklare och mer etablerade prioriteras. Det behövs i dagsläget starkare
drivkrafter för att förbättra och utveckla hållbarhetsrapportering. Hållbarhetsansvariga
förmedlar en vilja att prestera på den punkten men det är möjligt att de inte stöttas fullt ut högre
upp i hierarkin - varför prioriteringar behöver göras.

38
5.5 Vidareutvecklande analys utifrån GRI:s kvalitetsprinciper
Balansen mellan bra och dåliga hållbarhetsprestationer är väldigt viktig för att skapa en
trovärdighet och legitimitet hos både allmänheten och andra intressenter. Även noggrannheten
upplevs som viktig för att visa sig trovärdiga. Samtidigt finns en överhängande resurs- och
tidsbrist som påverkar noggrannheten negativt och stjäl tid från övrigt hållbarhetsarbete.
Resursbristen kan bero på avsaknad av kompetens eller svårigheter som vissa företag upplever
med att inhämta data i sin värdekedja. Tidsbristen beror troligtvis ofta på den alltför
tidskrävande upprättandeprocessen som delvis är ett resultat av både vagt formulerade
regleringar samt svårtolkade ramverk som leder till att vissa prioriteringar måste göras.

Man vill samtidigt ha en lättläst hållbarhetsrapport för att så många intressenter som möjligt
kan ta del av den. I denna andemening talas det om att möta de ökade kraven från samhället
och allmänheten - att i större utsträckning än tidigare, redogöra för sitt hållbarhetsarbete. Det
anses därför extra viktigt att nå ut till så många läsare som möjligt för att tillfredsställa dessa
yttre krav, vilket ligger i linje med institutionella teorin.

Jämförbarheten kopplas ofta samman med nyckeltal. I dagsläget upplevs det svårt att mäta
vissa hållbarhetsindikatorer. Samtidigt är den samlade uppfattningen att det behövs för att
lättare jämföra sin egen utveckling och för att jämföra företag emellan. Det förefaller vara stor
skillnad mellan företag beroende på vilka förutsättningar de har att få fram mätetal i sin
värdekedja samt hur stora resurser de har. Vissa mått och nyckeltal är ofta svåra att mäta och
det finns dessutom en erkänd osäkerhet i dessa som talar för att många av de, i viss
utsträckning, redovisas i legitimitetssyfte.

Vidare uppfattas revisorns granskning av hållbarhetsrapporten bidra till rapportens

verifierbarhet. För att revisionen inte bara ska ses som ett processuellt förfarande, krävs det att
revisorer har rätt verktyg och kompetens för att verkligen kunna verifiera att innehållet är
korrekt. Tidigare forskning visar att så inte är fallet i dagsläget, vilket leder till att det går att
argumentera för att revisioner av hållbarhetsrapporten många gånger sker i just legitimitetssyfte
och därför inte kan räknas som en kvalitetsdrivande faktor.

Aktualiteten anses också viktigt för att löpande kommunicera med intressenterna. Det finns en
önskan om att hållbarhetsrapportera oftare än årsvis och att de flesta rapporterar nyheter och
viktiga händelser löpande under året. Innan det är möjligt att hållbarhetsrapportera kvartalsvis

39
behöver det bli lika lätt att samla in relevant data som det är att samla in data till de finansiella
rapporterna. Detta är en fråga om vilka resurser som avsätts till detta ändamål. Det skulle
således kunna handla om vilka beslut som fattas högre upp i hierarkin, varför ledarskap och
styrning spelar en viktig roll. Eftersom det är ledning och styrelse som fattar de största
besluten, torde det krävas att hållbarhetsrapporten anses viktig och värdeskapande nog för att
det ska tillföras mer resurser till arbetet med densamma.

Två återkommande faktorer som går att urskilja och som, inom ramen för detta arbete, inte
finns med i den teoretiska referensramen är resurser och prioriteringar. De anses, i tillägg till
redan identifierade faktorer, bidra till hur väl GRI:s kvalitetsprinciper uppfylls. Det är en
genomgående iakttagelse att brist på resurser är en av de största anledningarna till att
hållbarhetsansvariga känner att de inte kan prestera så som de önskar i upprättandeprocessen av
hållbarhetsrapporten. De beslut om prioriteringar (eller bortprioriteringar) som tas, görs således
på bekostnad av annat nödvändigt arbete. Vidare ligger det nära till hands att styrning och
ledarskap spelar en viktig roll i vilka resurser som tillsätts. Det är ett företags ledningsgrupp
och styrelse som skapar förutsättningarna för en verksamhets fortsatta utveckling. Det är därför
möjligt att argumentera att styrning och ledarskap i större utsträckning bidrar till vilka
prioriteringar som hållbarhetsansvariga tvingas göra. Mot denna bakgrund är det nödvändigt att
utveckla det teoretiska ramverket för denna studie för att ge en helhetsbild över resultatet. Med
det sagt, är det möjligt att det finns tidigare studier som gör liknande iakttagelser men som en
litteraturgenomgång inom ramen för denna uppsats inte hittar. Det är således med en stor dos
ödmjukhet en utveckling av det teoretiska ramverket presenteras i Figur 2.

40
Figur 2. Utveckling av det initiala teoretiska ramverket och de faktorer som påverkar GRI:s
principer för en högkvalitativ hållbarhetsrapport.

41
6. Slutsats och framtida forskning
I slutsatsen sammanfattas de viktigaste resultaten från empiri och analys. Därefter redogörs för
slutsatsen. Uppsatsen avslutas med förslag till framtida forskning.

6.1 Slutsats
GRI:s principer för kvalitet uppfattas alla som viktiga att ta hänsyn till för att uppnå en
högkvalitativ hållbarhetsrapport. Vidare identifieras att det upplevs svårt att, fullt ut, prestera i
linje med dessa principer - men att både vilja och incitament finns. De mest framträdande
faktorerna som påverkar den övergripande kvaliteten på en hållbarhetsrapport är att det saknas
både tydligare och striktare regleringar, enhetliga och lättapplicerade standarder, interna
resurser och ett hållbarhetsorienterat ledarskap - vilket leder till att vissa prioriteringar måste
göras därefter. Även extern granskning bidrar enligt resultatet till en ökad tillförlitlighet hos
omgivningen. Revision ses som en verifiering av innehållet, varför det är en kvalitetsdrivande
faktor. Studien visar vidare på ett stort intressent-fokus genomgående och en vilja att framstå
som legitima i omgivningens ögon. Eftersom studien undersöker hållbarhetsansvariga på
svenska företag ligger det nära till hands att tro att det svenska samhällets stora medvetenhet
om, och normer kring, hållbarhet i stort är en bidragande faktor till resultatet.

Sammantaget kan det konstateras att en stor del av tidigare forskning visar faktorer som
teoretiskt sett påverkar kvaliteten på hållbarhetsrapporten från ett externt perspektiv. I denna
studie har vi försökt anlägga ett mer internt och ett praktiskt perspektiv som resulterade i
identifieringen av två - för oss - nya påverkansfaktorer som vi inte kunnat hitta på samma sätt i
tidigare forskning. Hållbarhetsansvariga kan många gånger sakna resurser och ett
hållbarhetsorienterat ledarskap och menar att dessa faktorer har stor betydelse för hur väl GRI:s
kvalitetsprinciper efterföljs i praktiken. Dessa faktorer har uppenbarligen praktiska
implikationer för upprättandeprocessen och därmed för kvaliteten på hållbarhetsrapporten. En
slutsats vi kan dra är således att GRI:s kvalitetsprinciper är en bra början i utvecklingen mot
högkvalitativa hållbarhetsrapporter, men som för de flesta regelverk, principer och
branschnormer finns det utrymme för förbättring genom att förstå och identifiera
påverkansfaktorer. Vi anser att studien visar att ett sådant område för utveckling exempelvis
skulle kunna vara riktlinjer som underlättar för företagen att lyckas inkorporera principerna i
praktiken.

42
6.2 Framtida forskning
Som förslag till vidare forskning kan en liknande studie med ett större urval genomföras för att
skapa bättre förutsättningar att förklara resultaten. Det skulle vara särskilt intressant att
genomföra en studie av europeiska företag efter att nya CSRD-direktivet träder i kraft 2023.
Direktivet innebär att nuvarande regler revideras och skärps. Det blir även obligatoriskt för
företag som omfattas av lagkravet att låta sin rapport revideras av en tredje part. Resultatet i
denna studie visar att extern granskning och skärpta riktlinjer uppfattas bidra till en
högkvalitativ hållbarhetsrapport, varför det ger implikationer till fortsatt forskning i ämnet
kring faktorer som påverkar kvaliteten. En annan aspekt som är framträdande i denna studie är
den resursbrist som upplevs hämma rapporteringskvaliteten på grund av de prioriteringar som
måste göras. Av den anledningen är det även intressant att undersöka företagsledningars och
styrelsers perspektiv i frågan för att ta reda på hur de upplever resursfördelningen och om
hållbarhetsrapporteringsprocessen ges samma förutsättningar som den finansiella
rapporteringen. Det är även en aspekt som kan komma att förändra upprättandeprocessen för
vissa större företag i och med det nya direktivet.

43
7. Källförteckning

7.1 Tryckta källor

Alvehus, J. (2019). Skriva uppsats med kvalitativ metod: en handbok. Andra upplagan:
Stockholm: Liber.

Alvesson, M. & Sköldberg, K. (2017) Tolkning och reflektion vetenskapsfilosofi och kvalitativ
metod. Tredje upplagan: Lund: Studentlitteratur

Bell, E., Bryman, A., Harley, B. (2019) Business research methods. Femte upplagan: Oxford:
Oxford University Press

Dalen, M., Kärnekull, B. Kärnekull, E. (2015) Intervju som metod. Andra upplagan: Malmö:
Gleerups utbildning

Deegan, C & Ward, A-M (2013) Financial Accounting and Reporting: An International
Approach. McGraw-Hill, Maidenhead Berkshire.

Eriksson-Zetterquist, U., Hansson, M., Nilsson, F. (2020) Theories and perspectives in business
administration Första upplagan: Lund: Studentlitteratur

Marton, J., Lundqvist, P. and Pettersson, A.K. (2020) IFRS i teori & praktik. Sjätte upplagan:
Stockholm: Sanoma Utbildning

7.2 Artiklar

Boiral, O., & Henri, J. F. (2015). Is Sustainability Performance Comparable? A Study of GRI
Reports of Mining Organizations. Business & Society, 56 (2), pp 283-317
https://doi.org/10.1177%2F0007650315576134

Boiral, O., Heras-Saizarbitoria, I. & Brotherton, M.-C. (2019). Professionalizing the assurance
of sustainability reports: the auditors’ perspective. Accounting, Auditing & Accountability
Journal, 33(2), pp. 309–334.
https://www.emerald.com/insight/content/doi/10.1108/AAAJ-03-2019-3918/full/html

Borglund, T. Frostenson, M. Windell, K. (2010). Increasing responsibility through

transparency? – A study of the consequences of new guidelines for sustainability reporting by
Swedish state-owned companies. Ministry for Enterprise and Energy, Stockholm
https://www.researchgate.net/publication/309566267_Borglund_T_Frostenson_M_Windell_K_
2010_Increasing_responsibility_through_transparency-_A_study_of_the_consequences_of_ne

44
w_guidelines_for_sustainability_reporting_by_Swedish_state-owned_companies_Minis

Bouncken, R.B., Qiu, Y., Sinkovics, N., Kursten, W. (2021). Qualitative research: extending the
range with flexible pattern matching. Rev Manag Sci 15, 251–273
https://doi.org/10.1007/s11846-021-00451-2

Braam, G., Peeters, R. (2018). Corporate Sustainability Performance and Assurance on

Sustainability Reports: Diffusion of Accounting Practices in the Realm of Sustainable
Development. Corporate Social Responsibility and Environmental Management, John Wiley &
Sons, vol. 25(2), pages 164-181, March. https://doi.org/10.1002/csr.1447

Brown, H.S., Jong M.D., Levy, D.L. (2009). Building institutions based on information
disclosure: lessons from GRI's sustainability reporting, Journal of Cleaner Production, Volume
17, Issue 6, 2009, Pages 571-580, ISSN 0959-6526,
https://doi.org/10.1016/j.jclepro.2008.12.009.

Chen, J.V,., Nguyen, T., & Nguyen, T.P.H. (2021). Appropriation of accounting information
system use under the new IFRS: Impacts on accounting process performance. Information &
Management, 58(8), p. 103534. https://doi.org/10.1016/j.im.2021.103534

Cho, C. H., Laine, M., Roberts, R.W., Rodrigue, M. (2015). Organized hypocrisy,
organizational façades, and sustainability reporting. Accounting, Organizations and Society,
Volume 40, 2015, Pages 78-94, ISSN 0361-3682, https://doi.org/10.1016/j.aos.2014.12.003

Cho J., Chak K., Andreone B. J., Wooley J. R., Kolodkin A. L. (2012). The extracellular matrix
proteoglycan perlecan facilitates transmembrane semaphorin-mediated repulsive guidance.
Genes Dev. 26 2222–2235. http://www.genesdev.org/cgi/doi/10.1101/gad.193136.112

Coffey, B., Higgins, H. (2016). Improving how sustainability reports drive change: A critical
discourse analysis. Journal of cleaner production, Volym 136, Pages 18 - 29 ISSN 0959-6526,
https://doi.org/10.1016/j.jclepro.2016.01.101

Deegan, C. (2002). Introduction: The legitimising effect of social and environmental

disclosures – a theoretical foundation. Accounting, Auditing & Accountability Journal ISSN:
0951-3574 https://www.emerald.com/insight/content/doi/10.1108/09513570210435852/full/h

Dhaliwal, D., O. Z. Tsang, Li, A , & Yang, Y. G. (2014). Corporate social responsibility
disclosure and the cost of equity capital: The roles of stakeholder orientation and financial
transparency. Journal of Accounting and Public Policy 33 (4): 328–55,
https://doi.org/10.1016/j.jaccpubpol.2014.04.006tml

45
DiMaggio, P. J., & Powell, W. W. (1983). The Iron Cage Revisited: Institutional Isomorphism
and Collective Rationality in Organizational Fields. American Sociological Review, 48(2),
147–160. https://doi.org/10.2307/2095101

Diouf, D. & Boiral, O. (2017). The quality of sustainability reports and impression
management: A stakeholder perspective. Accounting, Auditing & Accountability Journal, Vol.
30 No. 3, pp. 643-667.
https://www.emerald.com/insight/content/doi/10.1108/AAAJ-04-2015-2044/full/html

Gond, J.P., Herrbach, O. (2006). Social Reporting as an Organisational Learning Tool? A

Theoretical Framework. Journal of Business Ethics 65(4):359-371
https://doi.org/10.1007/s10551-006-6405-9

Graneheim, U.H. & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research:
concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today, 24 (2),
pp. 105–112.
https://www.researchgate.net/publication/8881380_Qualitative_Content_Analysis_in_Nursing_
Research_Concepts_Procedures_and_Measures_to_Achieve_Trustworthiness

Greiling, D., Traxler, A.A. & Stötzer, S. (2015). Sustainability reporting in the Austrian,
German and Swiss public sector. International Journal of Public Sector Management, Vol. 28
No. 4/5, pp. 404-428.
https://www.emerald.com/insight/content/doi/10.1108/IJPSM-04-2015-0064/full/html

Grewal, J., Hauptmann, C. & Serafeim, G. (2021). Material Sustainability Information and
Stock Price Informativeness. J Bus Ethics 171, 513–544.
https://doi.org/10.1007/s10551-020-04451-2

Hahn, R., & Kühnen, M. (2013). Determinants of Sustainability Reporting: A Review of

Results, Trends, Theory, and Opportunities in an Expanding Field of Research. Journal of
Cleaner Production Vol. 59, pp. 5-21 https://doi.org/10.1016/j.jclepro.2013.07.005

Hooghiemstra, R. (2000). Corporate Communication and Impression Management – New

Perspectives Why Companies Engage in Corporate Social Reporting. Journal of Business
Ethics 27, 55–68 (2000). https://doi.org/10.1023/A:1006400707757

Hummel, K., & Schlick, C. (2016). The relationship between sustainability performance and
sustainability disclosure – Reconciling voluntary disclosure theory and legitimacy theory.

46
Journal of Accounting and Public Policy 35 (5): 455–76,
https://doi.org/10.1016/j.jaccpubpol.2016.06.001

Kurpierz, J.R. & Smith, K. (2020). The greenwashing triangle: adapting tools from fraud to
improve CSR reporting. Sustainability Accounting, Management and Policy Journal, 11(6), pp.
1075–1093. https://doi.org/10.1108/SAMPJ-10-2018-0272

Leary, M.R. (2001). Impression Management. International Encyclopedia of the Social &
Behavioral Sciences, Pergamon, Pages 7245-7248, ISBN 9780080430768,
https://doi.org/10.1016/B0-08-043076-7/01727-7

Levy, D. L., Szejnwald Brown, H. & De Jong, M. (2010). The Contested Politics of Corporate
Governance: The Case of the Global Reporting Initiative. Business & Society, 49(1), pp.
88–115. https://doi.org/10.1177/0007650309345420

McSweeney, B. (2021). Fooling ourselves and others: confirmation bias and the trustworthiness
of qualitative research – Part 2 (cross-examining the dismissals). Journal of Organizational
Change Management, 34(5),
https://www.emerald.com/insight/content/doi/10.1108/JOCM-04-2021-0117/full/html

Meyer, J. W., & Rowan, B. (1977). Institutionalized Organizations: Formal Structure as Myth
and Ceremony. American Journal of Sociology, 83(2), 340–363.
http://www.jstor.org/stable/2778293

Michelon, G., Pilonato, S., & Ricceri, F. (2015). CSR reporting practices and the quality of
disclosure: An empirical analysis. Critical Perspective on Accounting, Elsevier, vol. 33(C),
pages 59-78. https://doi.org/10.1016/j.cpa.2014.10.003

Muslu, V., Mutlu. S. Radhakrishnan, S., & Tsang, A. (2019). Corporate Social Responsibility
Report Narratives and Analyst Forecast Accuracy. Journal of Business Ethics 154 (4): 1119–42,
https://doi.org/10.1007/s10551-016-3429-7

Parsa, S., Roper, I., Muller-Camen,M., Szigetvari,E. (2018). Have labour practices and human
rights disclosures enhanced corporate accountability? The case of the GRI framework.
Accounting Forum, Volume 42, Issue 1, 2018, Pages 47-64, ISSN 0155-9982,
https://doi.org/10.1016/j.accfor.2018.01.001

Plumlee, M., Brown, R. H., Hayes, D.M. & Marshall, R. S. (2015). Voluntary environmental
disclosure quality and firm value: Further evidence. Journal of Accounting and Public Policy

47
34 (4): 336–61, https://doi.org/10.1016/j.jaccpubpol.2015.04.004

Quoquab, F., Sivadasan, R. & Mohammad, J. (2021). Do they mean what they say? Measuring
greenwash in the sustainable property development sector. Asia Pacific Journal of Marketing
and Logistics, ahead-of-print.
https://www.emerald.com/insight/content/doi/10.1108/APJML-12-2020-0919/full/html

Schnayder, L., Van Rijnsoever, F., Hekker, M.P. (2016). Motivations for corporate social
responsibility in the packaged food industry: An Institutional and Stakeholder Management
perspective. Journal of Cleaner Production 122 https://doi.org/10.1016/j.jclepro.2016.02.030

Strömsten, T. (2020). Hållbarhetsrapportering och behoven av ökad transparens och

jämförbarhet. Finansinspektionen
https://www.fi.se/contentassets/e749f2da7b384ad485a1e21da27305d5/hallbarhetsrapport-beho
v-transparens-jamforbarhet-16dec2020.pdf

Thornton, P.H. (2002). The Rise of the Corporation in a Craft Industry: Conflict and
Conformity in Institutional Logics. The Academy of Management Journal, 45(1), pp. 81–101.
https://doi.org/10.2307/3069286

7.3 Internetbaserade källor

Ekonomifakta (2021). Företagens storlek . Tillgänglig online:

https://www.ekonomifakta.se/Fakta/Foretagande/Naringslivet/Naringslivets-struktur/ [Hämtad
2021-12-20]

Europeiska kommissionen (2021). Questions and Answers: Corporate Sustainability Reporting

Directive Proposal. Tillgänglig:
https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/en/qanda_21_1806 [Hämtad 2022-01-11]

Globala Målen (2021). LÄS MER OM ETT AV GLOBALA MÅLEN. Tillgänglig online:
https://www.globalamalen.se/ [Hämtad 2021-11-09]

Global Reporting Initiative. (2021). GRI- STANDARDS. (PDF) Tillgänglig:

https://cdn.fbsbx.com/v/t59.2708-21/255004126_216858107249293_285935826562591561_n.
pdf/Consolidated-Set-of-the-GRI-Standards-2021.pdf?_nc_cat=101&ccb=1-5&_nc_sid=0cab1
4&_nc_ohc=_i95L4SyT38AX_5RyhI&_nc_ht=cdn.fbsbx.com&oh=e2bdc8cce477ef6e65f56f7
ebd36d50d&oe=618D3787&dl=1 [Hämtad 2021-11-10]

48
KPMG (U.Å) NFRD blir CSRD- nya förändringar av direktivet i EU. tillgänglig online:
https://www.google.com/url?q=https://home.kpmg/se/sv/home/nyheter-rapporter/2021/04/nfrd-
blir-csrd-nya-forandringar-av-direktivet-i-eu.html&sa=D&source=docs&ust=16421636416776
43&usg=AOvVaw1SsgKuLVwIyOaktk81v-V_ [Hämtad 2022-01-11]

KPMG (2013). The KPMG Survey of Corporate Responsibility Reporting. Tillgänglig online:
https://home.kpmg/xx/en/home/insights.html [Hämtat 2021-11-13]

KPMG (2021). Upprätta en transparent hållbarhetsrapport. Tillgänglig online:

https://home.kpmg/se/sv/home/tjanster/hallbart-foretagande/rapportera/gri.html [Hämtad
2021-12-01]

PWC (2020) Hållbarhet ofta osynligt i kärnverksamheten En studie på

hållbarhetsrapporteringen bland svenska bolag 2020. Tillgänglig Online:
Hallbarhetsrapporten_2020.pdf [Hämtad 2021-10-05]

Regeringen.se (2016). Sverige bäst i världen på hållbar utveckling. Tillgänglig Online:

https://www.regeringen.se/debattartiklar/2016/07/sverige-bast-i-varlden-pa-hallbar-utveckling/
[Hämtad 2021-11-09]

Wallström,M., (2020). GRI antar nytt ramverk för skatterapportering. Tillgänglig online:
https://www.far.se/aktuellt/nyheter/2020/januari/gri-antar-nytt-ramverk-for-skatterapportering/
[Hämtad 2021-12-07]

7.4 Juridiska källor

SFS 1995:1554. Årsredovisningslagen. Stockholm: Justitiedepartementet.

49