Bokanalys (muntligt)

Hej, Walaa heter jag och min elev ID är 428233.

Jag har läst en bok som heter Musselstranden av Marie Hermansson.
Idag ska jag göra bokanalys av den här boken. Boken handlar om två olika berättelser med
två huvudpersoner, den mest viktiga person i boken är Ulrika hon har skrivit om hennes
barndom i Tångevik, där hon spenderade alla somrar med hennes bäst vän Anne-Marie, en
av familjen Gattman, vilken är idealisk och känd familj. Ulrika berättade om hennes sista
sommar när Anna-Marias adopterade syster Maja försvann. Maja är adapterat barn från
Indien men senare har familjen upptäckt att hon har problem med relationer och
kommunikationer. Den ändra person i berättelsen är Kristina som bor ensam i en liten stuga
och senare har ni upptäckte att det var hon som hade kidnappade Maja.
Ulrika ansåg att Anne-Marie var hennes bästa vän när de var barnen och hon var alltid
imponerad av henne, men det märktes inte i berättelsen att Anna-Marie delade samma
känslor, utan snarare var det en kall vänskap från Anne-Marie sida därför Anne-Marie var
inte intresserad av att skicka till Ulrika efter sommaren och när hon växte upp och flyttade till
USA bröts alla relationer mellan de, det ser jag starkt att det var bara en nyfiken relation från
Ulrika, inte en sann vänskap.
Vänskap måste vara ömsesidigt, men det var barnsliga känslor och jag tror att det bara var en
attraktion till Anne-Marie värld, som var helt annorlunda än Ulrikas värld.
I mitt liv har jag träffat de två typerna av vänskap och jag tror att alla människor har mött.
Självklart finns känslor av barnslig vänskap, och de bygger ofta på fascination, som Ulrika
och Anne-Marie och det lever inte mycket, special när de två tappar kontakten med varandra,
som vad som hände dem.
Medan finns det en vänskap som varar livet ut på grund av närhet i tänkande och bakgrund
och det varar väldigt länge. Jag själv har vänner för mer än 25 år, och avståndet får oss inte
att tappa betydelsen av denna vänskap.
Vänskapsrelationen måste vara ömsesidig.
Ett annat tema som förkommer i berättelsen är att vara känd och bekant. Jag själv tycker att
det inte är bra då man kan tappa sitt privatliv och vara stressad hela tiden på grund av detta
och de verkar inte vara deras natur.
Detta är vad som visade sig i berättelsen när Maja försvann, och eftersom hennes föräldrar
var välkänd brydde sig pressen överdrivet. De var som förföljare till den grad att de blev
deprimerade under en lång tid och tvingades inte svara i telefon och gömma sig från
journalister. Och detta anses enligt min mening vara ett intrång i andras liv som behöver dem
deras frihet och till och med får dem att förlora förmågan att visa sina känslor oavsett om
känslor är ledsna eller glada. Och detta påverkar hela familjen, även barnen. Till det grad att i
sluttat av berättelsen önskar Anne-Maries bror att de inte var en känd familj.