Farbror Kent

Först och främst kretsar handlingen i novellen kring relationen mellan

Farbror Kent och familjen han är involverad i. Farbror Kent framställs
som en fantastisk och mångsidig individ som har stor påverkan på
barnen i familjen och alla tycker om honom. Genom olika händelser i
novellen får vi se hur barnen beundrar och uppskattar honom, medan
huvudpersonen, barnens far, känner sig osynlig av Kents närvaro.
När det gäller huvudpersonen så är det en av barnens far, som ser sig
själv som överflödig i skuggan av Farbror Kent. Farbror Kent själv är
den centrala figuren som alla beundrar och ser upp till. Samt andra
viktiga karaktärer inkluderar barnen i familjen och deras mormor.
Farbror Kent framställs som karismatisk och förtrollande, medan
huvudpersonen känner sig otillräcklig och osynlig i jämförelse.
Berättelsen berättas ur förälderns perspektiv, som känner sig lite
bortglömd och överröst av Farbror Kent. Dessutom utspelar sig
handlingen hemma hos familjen och även under olika tillställningar där
Farbror Kent trollar och imponerar på barnen. Miljön är hemtrevlig men
också fylld med Farbror Kents överväldigande närvaro.
Novellen har en rak kronologi och fokuserar på en serie händelser som
illustrerar relationen mellan huvudpersonen och Farbror Kent. Det finns
dock inga tydliga parallellhandlingar och berättelsen följer en
traditionell berättarkurva.
Språket i berättelsen är enkelt och vardagligt. Det finns beskrivningar
men inte så många svåra ord. Det finns också lite bildspråk, som när
Farbror Kent jämför sin trollerikonst med något som var med på en
kongress.
Temat i novellen är känslan av att vara osynlig och otillräcklig jämfört
med någon annan. Detta exempel i novellen var hemma i en familj men
det kan lika gärna vara när som helst i jobbet, skolan med mera. De
centrala motiven inkluderar beundran, avundsjuka och känslan av att
inte vara tillräckligt bra för att vara omtyckt. Denna novell visar också
att vara omtyckt handlar inte om att man vill bli omtyckt bara från vuxna
eller folk som är lika gamla som en, utan det visar att känslan att man
vill bli omtyckt är en allmän känsla, detta ser vi då huvudpersonen är
avundsjuk från Kent då han är mer omtyckt bland barn än honom.
Novellen väckte massa känslor hos mig, till exempel den växte tankar
och känslor kring teman som självkänsla, avundsjuka och behovet av att
bli sedd och uppskattad. Den ger också en reflektion över hur människor
kan påverkas av andras karismatiska personligheter och hur detta kan
påverka deras självbild och relationer. Jag själv tolkar budskapet som att
det är viktigt att uppskatta och värdesätta sig själv även när man känner
sig osynlig eller otillräcklig i jämförelse med andra, för vi alla är värda,
och vi alla är speciella på sitt sätt