Skruv

Undersökning av en skruvars hållfasthet

Lärosäte: Karlstads universitet

Utbildning: Civilingenjörsprogrammet maskinteknik
Kurs: Maskinelement MSGB40
Datum: 2023-05-26
Elie Rachid
Athanasios Kantenidis
Ruchan Husseini
Hussein Akbari
Sammanfattning
Resultaten från laborationen indikerar att en smord skruv (skruv B) klarar ett högre åtdragningsmoment än en
osmord skruv (skruv A) på grund av minskad friktion i gängorna. Detta resulterar i en högre axialkraft vid ett
lägre åtdragningsmoment. Vidare observerades en mindre ökning i åtdragningsmoment när en skruv monterades
med en mutter av högre hållfasthetsklass (skruv C) jämfört med en mutter av lägre hållfasthetsklass. Det är värt att
notera att vi behöver bekräfta våra resultat ytterligare och ta hänsyn till eventuella avläsningsfel som kan ha
påverkat mätningarna.

För att uppnå ett starkt och pålitligt skruvförband är det önskvärt att använda en mutter med samma
hållfasthetsklass som skruven, vilket gör skruven till förbandets svagaste del. Att använda en mutter med högre
hållfasthetsklass kan erbjuda en säkerhetsfaktor, men det är inte en garanti för ett starkare förband. För att få
tillförlitliga resultat behöver vi också säkerställa att mätningarna utförs noggrant och att både skruven och muttern
uppfyller lämpliga hållfasthetskrav
 1.Inledning
Syftet med laborationen är att undersöka hur olika faktorer påverkar ett skruvförband. Vi testar skruvförbanden
under olika förutsättningar och mäter åtdragningsmoment, axialkraft, friktion och förlängning. Genom att jämföra
våra mätningar med beräknade värden kan vi bedöma skruvens hållfasthet innan den går av. Resultaten ger oss
insikt i vilka faktorer som påverkar skruvförbandets prestanda och vilka förutsättningar som är optimala för att
maximera dess hållbarhet.
 2.Bakgrund
I alla skruvförband har skruven en utvändig gänga som kallas hangänga och muttern en invändig gänga som kallas
hongänga. Alla gängor har en stigning som betecknas 𝑃ℎ och en stigningsvinkel som betecknas φ.
Stigningsvinkeln varierar av diametern av medeldiametern för skruven och stigningen är standardiserad och finns
i tabeller bland annat Karl Björk. Delning P definieras som avstånd mellan varje upprepade gängprofil.

Gängor kan vara separerade med dessa punkter, det vill säga det som är olika bland dem.

1. P = 𝑃ℎ
2. Maskingängan är oftast höger gängad
3. Maskingängan görs dels i metrisk variant (M-ängan) och dels i tum variant (UNifield-gängan). Gängans
ytterdiameter D är standardiserad
4. Maskingängan beteckning ger toleranser, mått och klass. Exempelvis beteckningen M24 anger M =
metrisk gänga och 24 = ytterdiameter i mm

Vid montering och demontering sker axiella krafter samt vridmoment på skruvförbandet. De krafter som sker är
𝐹𝑎𝑥 som verkar mellan skruvförbandets klämda delar. Friktion μ sker i gång kontakten. Åtdragningsmomentet
𝑀å𝑡 som fås med hjälp av gängans medelradie 𝑟2 , den axiella kraften 𝐹𝑎𝑥 , stigningsvinkeln φ och den skenbara
friktionsvinkeln ρ är det moment som läggs på skruven när den vrids. Friktionsmomentet som verkar mellan
underlag och skruv/mutter fås med hjälp av den axiella kraften 𝐹𝑎𝑥 , anläggningens medelradie 𝑟𝑚 och underlag
friktionen 𝜇𝑏 . Tillsammans blir dessa moment den totala momentet 𝑀𝑡𝑜𝑡 .

M10-skruv med säkerhetsklass 8.8 ger:1

P = 1,5 mm

d2= 9,026mm

𝜎𝑏𝑟𝑜𝑡𝑡 = 800 𝑀𝑃𝑎

𝜎𝑝𝑙𝑎𝑠𝑡𝑖𝑐𝑒𝑟𝑖𝑛𝑔 = 640 𝑀𝑃𝑎

𝐹 =𝜎∗𝐴 (1)

𝐴 = 𝑟2 ∗ 𝜋 (2)

𝑀å𝑡 = 𝐹𝑎𝑥 𝑟2 𝑡𝑎𝑛(𝜑 ⋅ 𝜌) (3)

(1) (2) och (7) ger 𝑀𝑡𝑜𝑡 = 𝜎 ∗ 𝑟 2 ∗ 𝜋 ∗ (0,16𝑃 + 0,58𝜇 𝑑 + 𝜇 𝑟𝑚 ) (4)

𝑀𝑏𝑎𝑠 = 𝜇𝑏 𝑟𝑚 𝐹𝑎𝑥 (5)

𝑀𝑡𝑜𝑡 = 𝑀å𝑡 + 𝑀𝑏𝑎𝑠 (6)

𝑀𝑡𝑜𝑡 = 𝐹𝑎𝑥 (0,16𝑃 + 0,58𝜇 𝑑 + 𝜇 𝑟𝑚 ) (7)

Vid montering sker en förlängning av skruven och en komprimering av den klämda delen. Med dessa kan man få
de krafter som verkar under montering.

𝛿0 = 𝛿0𝑠 + |𝛿0𝑘 | ⇒ 𝐹0 = 𝐹𝑠 = 𝐹𝑘 (8)

1
Karl Björk. Formler och tabeller för mekanisk konstruktion. Åttonde upplagan. Spånga: Karl
Björks Förlag HB. Sid 16.
Styvheten för skruven och den klämda delen kan också genomföras med hjälp av denna ekvation.
𝐴𝑠 𝐸𝑠
𝑐𝑠 = 𝐿𝑠
för skruvstyvheten. (9)

𝐴𝑒𝑘𝑣 𝐸𝑘
𝑐𝑘 = för hela klämda delen. (10)
𝐿𝑘

Vid montering utsätts alla klämda delar med 𝐹0 = 𝐹𝑘 och dragkraften 𝐹𝑠 = 𝐹0

 3.Utförande
Utrustning: Momentnyckel, smörjmedel, bygelmätskruv, 2 provblock, tuschpenna, 4 skruvar, 8 brickor, 2
stålmuttrar och en stålmutter med högre hållfasthet.

Genomförande: I denna laboration utförs fyra experiment som heter A, B, C och D. Innan laboranterna började
utföra dessa experiment märkte de skruvskallarna med namnet på de experiment som skruvarna tillhörde och slog
korn inslag på skruvskallarna centrum samt gängade ändens centrum. Därefter togs mått på längderna för alla
skruvarna med hjälp av en bygelmätskruv och delningen för alla skruvar. Sedan bestämdes hållfasthetsklassen för
alla skruvarna vilket var M10 som hade åtdragningsmomentet 52.5 Nm. Till sist ritades en linje längs med
skruven med en tuschpenna.

Experiment A: Laboranterna monterade in en skruv med 2 brickor och en stålmutter in i ett provblock. Sedan
ställdes momentnyckeln in till 40 Nm och muttern till skruven drogs åt. Därefter mäts längden av skruven medan
den är monterad och efter den är lossad. därefter höjs momentnyckeln med 10 Nm och denna process repeteras
tills något går sönder. I detta fall gick muttern sönder.

Experiment B: Detta experiment utförs på samma sätt som A men i detta fall smörjer man gängorna och skruvens
anläggningsplan med smörjmedel. I detta fall gick gängorna sönder.

Experiment C: Detta experiment utförs som B men med en stålmutter med högre hållfasthet. I detta fall gick
gängorna sönder.

Experiment D: Skruven monteras i en fixtur och dras åt på samma sätt som tidigare experiment, dvs. med start på
40 Nm och sedan ökas det med 10 Nm tills skruven går sönder.
 4.Resultat
4.1 Beräkning av teoretiska brott- och sträckgräns
Skruv A: ekv 4 brott: 𝑀𝑡𝑜𝑡 = 98 Nm

plasticering: 𝑀𝑡𝑜𝑡 = 78 Nm

Skruv B: ekv 4 brott: 𝑀𝑡𝑜𝑡 = 43 Nm

plasticering: 𝑀𝑡𝑜𝑡 = 35 Nm

Skruv C: ekv 4 brott: 𝑀𝑡𝑜𝑡 = 98 Nm

plasticering: 𝑀𝑡𝑜𝑡 = 78 Nm

Skruv D: ekv 4 brott: 𝑀𝑡𝑜𝑡 =66,7Nm

4.2 Provskruv A - Osmord skruv

Test Moment (Nm) L-ospänd (mm) L-spänd (mm) PD=Lospänd - L0A (plastisk def.) Δ = Lspänd - L0A

1 40 69,8 69,96 0,01 0,17

2 50 69,82 70,06 0,03 0,27

3 60 70,01 70,07 0,22 0,28

4 70 70,03 70,09 0,24 0,3

5 80 70,03 70,14 0,24 0,35

6 90 70,04 70,16 0,25 0,37

7 100 70,06 70,16 0,27 0,37

8 110 70,06 70,18 0,27 0,39

9 120 70,28 70,4 0,49 0,61

10 130 70,53 70,69 0,74 0,9

11 140 Sönder Sönder Sönder Sönder

Tabell 1, Visar de olika uppmätta värdena vid skruv A
Bild 1, Visar skruv A efter brott

Diagram 1, Visar momentet på Y-axlen och töjningen på X-axeln.

 Diagram 2, Visar den plastiska deformationen på Y-axlen och momentet på X-axeln.

4.3 Provskruv B - Smord skruv

Test Moment (Nm) L-ospänd (mm) L-spänd (mm) PD=Lospänd - L0B (plastisk def) Δ = Lspänd - L0B
1 40 70,03 70,16 0,01 0,14

2 50 70,05 70,24 0,03 0,22

3 60 70,54 70,73 0,52 0,71

4 70 70,63 70,86 0,61 0,84

5 80 Sönder Sönder Sönder Sönder

Tabell 2, Visar de olika uppmätta värdena vid skruv B
Bild 2, Visar skruv B och muttern efter brott

Diagram 3, Visar momentet på Y-axlen och töjningen på X-axeln.

Diagram 4, Visar den plastiska deformationen på Y-axlen och momentet på X-axeln.

4.4 Provskruv C - Mutter med högre hållfasthetsklass

Bild 3, Visar skruv C efter brott

Diagram 5, Visar momentet på Y-axlen och töjningen på X-axeln.

Diagram 6, Visar den plastiska deformationen på Y-axlen och momentet på X-axeln.

4.5 Provskruv D - Torsionsbrott på skruv

Test Moment (Nm) Vridning i grad

1 40 0

2 50 35

3 60 55

4 70 100

5 80 125

6 90 170 Sönder
Tabell 4, Visar de olika uppmätta värdena vid skruv D

Bild 4, Visar skruv D efter brott Bild 5, Visar montering och vinkelmärkning för skruv D
Diagram 7, Visar momentet på Y-axlen och vridningen av skruven på X-axeln.
 5.Slutsats
När det kommer till skruvförband som innehåller smörjningsmedel är det viktigt att förstå hur brott kan uppstå vid
lägre åtdragningsmoment. Denna situation uppstår på grund av att smörjningsmedlet minskar friktionen mellan
skruven och muttern, vilket i sin tur leder till att de resulterande krafterna i skruven blir högre. Det kan tyckas
paradoxalt att brott kan inträffa vid lägre åtdragningsmoment, men det beror på den högre belastningen som
skruven utsätts för på grund av minskad friktion.

Oavsett om en skruv dras åt med en mutter eller i en fixtur, kan den gå sönder vid ungefär samma
åtdragningsmoment. Skruvförbandets brott inträffar vanligtvis vid den första kraftbärande gängan, vilket är precis
ovanför muttern. Det är viktigt att notera att även om muttern har högre hållfasthet, vilket gör att skruvförbandet
kan tåla något större åtdragningsmoment, så är skillnaden inte avsevärt stor.

En möjlig förklaring till detta fenomen är att skruven och muttern är tillverkade av olika material med olika
hållfasthetsegenskaper. Skruven kan vara gjord av ett material som har lägre hållfasthet än muttern, vilket innebär
att den kommer att ge vika för de högre krafterna som uppstår vid lägre åtdragningsmoment. Även om muttern
kan klara av något högre belastning, kan den inte kompensera för skruvens svagare struktur på ett betydande sätt.

För att undvika brott i skruvförband som innehåller smörjningsmedel vid lägre åtdragningsmoment är det viktigt
att vidta lämpliga åtgärder. En rekommendation är att använda rätt åtdragningsmoment enligt tillverkarens
specifikationer och riktlinjer. Genom att följa dessa riktlinjer kan man säkerställa att skruvförbandet inte
överbelastas eller underbelastas, vilket kan minska risken för brott.

Det är också viktigt att välja rätt smörjningsmedel för skruvförbandet. Ett lämpligt smörjningsmedel kan minska
friktionen och förhindra att krafterna ökar så pass mycket att skruven bryts vid lägre åtdragningsmoment. Genom
att välja ett smörjningsmedel som är lämpligt för det specifika materialet i skruven och muttern kan man skapa en
bättre friktionskontroll och minska risken för brott.
 6.Diskussion
Under laborationen utfördes flera tester, enligt 4.1 observerades en tydlig skillnad mellan test A och test B. Denna
skillnad låg i det åtdragningsmoment som skruvarna klarade av innan ett utmattningsbrott uppstod.

I test B användes smörjning, vilket minskade friktionen i skruvförbandet. Detta resulterade i att en större axiell
kraft kunde uppnås vid ett lägre åtdragningsmoment. Den minskade friktionen underlättade rörelsen i
skruvförbandet och gjorde att mindre kraft behövdes för att generera samma nivå av belastning jämfört med test
A. Å andra sidan var skruvförbandet i test A osmord, vilket medförde en högre friktion. Den ökade friktionen
krävde ett större åtdragningsmoment för att övervinna och uppnå samma nivå av belastning som i test B.
Sammanfattningsvis visar resultaten att smörjningen i test B minskade friktionen i skruvförbandet, vilket
resulterade i en ökad axiell kraft vid ett lägre åtdragningsmoment jämfört med test A där skruvförbandet var
osmord och hade högre friktion.

I test A, C och D observerades ett utmattningsbrott i den första lastbärande gängan, vilket inte är överraskande
enligt kurslitteraturen. Det är där skruvförbandet utsätts för den högsta belastningen och är mest utsatt för brott.
(Se Resultat, bild 1, 3 & 4). Utmattningsbrottet beror på den kombinerade påverkan av torsion och förlängning
som skruven utsätts för under testet.

I test B uppstod gängskjuvning. (se resultat, bild 2). Detta berodde på att den axiella kraften var högre i det
smorda skruvförbandet och att greppet mellan skruven och muttergängorna var lägre. Resultatet blev att gängorna
i skruvförbandet skar sig och orsakade brott.

Sammanfattningsvis visar resultaten att den första lastbärande gängan är den mest utsatta delen i ett skruvförband.
Utmattningsbrott och gängskjuvning kan uppstå beroende på faktorer som åtdragningsmoment, axialkraft, friktion
och förlängning. För att undvika brott och säkerställa hållbarheten är det viktigt att ta hänsyn till dessa faktorer vid
design och användning av skruvförband.

Tabell 1 visar att brottet för osmorda skruven inträffar vid 140 Nm samt att plastisk deformationen sker vid 60
Nm. Enligt den teoretiska beräkningen ska skruven deformeras plastiskt vid 78Nm och brottet sker vid 98Nm.
Skillnaden beror på flera faktorer, inklusive förekomsten av defekter. Defekter är avvikelser eller felaktigheter i
materialet som kan påverka dess egenskaper och prestanda. Inga material är helt perfekta och har alltid en viss
grad av defekter. Dessa defekter kan vara mikroskopiska eller synliga och kan påverka egenskaper som styrka,
ledningsförmåga och kemisk reaktivitet. Att operatören drar mer eller mindre än det önskade momentet kan också
påverka resultaten.

Beräkningar inom teknik och mekanik är inte perfekta eftersom de bygger på antaganden. Till exempel antas en
specifik friktionskoefficient och att allt utom skruven är stelt. Verkliga förhållanden kan variera och dessa
antaganden förenklar beräkningsprocessen. Det är viktigt att vara medveten om begränsningarna och
osäkerheterna som kan uppstå på grund av dessa antaganden.
Referenser
[1] Karl Björk. Formler och tabeller för mekanisk konstruktion. Åttonde upplagan. Spånga: Karl

Björks Förlag HB.

[2] Mart Mägi, Kjell Melkersson, Magnus Evertsson. Maskinelement. Första upplagan. Latvia:

Lapaprint 2017.

[3] Bo Alfredsson. Handbok och formelsamling i hållfasthetslära. Eflte upplagan. Institutionen för hållfasthetslära
KTH.