Transmission

Undersökning av transmissionen i en skruvdragare

Lärosäte: Karlstads universitet

Utbildning: Civilingenjörsprogrammet maskinteknik
Kurs: Maskinelement MSGB40
Datum: 2023-05-27
Elie Rachid
Athanasios Kantenidis
Ruchan Husseini
Hussein Akbari
Sammanfattning
Denna laboration handlar om transmission och ska ge laboranterna en förståelse för hur transmission fungerar.

Med användning av en skruvdragare ska laboranterna hissa upp olika massor och göra beräkningar med hjälp av
mätvärdena som de får. Skruvdragaren hålls fast i en cylinder som sedan hissar upp en hink med vikter. En distans
mellan hinkens start och slutpunkt bestäms och tiden det tar för hinken att passera slutpunkten mäts.
Skruvdragaren kopplas till en strömkälla som visar hur mycket ström som tillförs till skruvdragaren.

Slutsatsen till laborationen är att teori stämmer överens med laborationen även fast laboranterna fick felaktiga
resultat. Detta kan ha skett för olika anledningar. Laboranterna tar upp två av dessa och diskuterar de.
 1.Inledning
Laborationens syfte är att undersöka hur effektivt en transmission, bestående av en vinsch och en skruvdragare
med en elmotor, kan överföra energi från en källa till en belastning. För att utföra laborationen kommer först
utväxlingen för systemet att bestämmas genom att räkna kuggantalen för planetväxlarna i både skruvdragaren och
vinschen.

Därefter kommer skruvdragaren att kopplas till ett nätaggregat och en vinsch. En hink med varierande massa
kommer att fästas vid vinschens snöre och hissas upp till en viss referenshöjd med hjälp av skruvdragaren och
vinschen. Tiden det tar för hinken att hissas upp kommer att mätas och den ingående medel strömmen vid olika
belastningar kommer att uppskattas.

Genom att använda dessa data kan motorns varvtal, tillförd effekt och mekaniskt utgående effekt beräknas.
Slutligen kan systemets verkningsgrad bestämmas genom att jämföra den mekaniska utgående effekten med den
tillförda effekten. På så sätt kan laborationen ge en ökad förståelse för hur effektivt en transmission kan fungera
vid olika belastningar och vilken påverkan utväxlingen har på systemets prestanda.
 2.Bakgrund
2.1 Planetväxlar
Planetväxlar är en typ av växel som används i fordon och maskiner för att variera hastigheten och vridmomentet
mellan motorn och drivhjulen. Denna typ av utväxling består av många kugghjul och komponenter arrangerade på
ett sätt som liknar planeternas rörelser runt solen, därav namnet "planetväxel".

Planetväxeln består av tre huvudkomponenter: solhjulet, planetväxeln och ringväxeln. Solhjulet är den
huvudsakliga drivningskällan och är kopplat till motorn. Planetväxeln är placerad mellan solhjulet och ringdrevet
och roterar runt en axel som är fäst vid växelhuset.

Genom att ändra utväxlingen mellan solhjulet, planetväxeln och ringväxeln kan planetväxeln skapa olika
utväxlingar och därmed ändra hastigheten och vridmomentet som överförs till drivhjulen. Detta gör att
kraftöverföringen kan anpassas till olika situationer och olika kraftbehov.

Det som komplicerar planetväxlar är samspelet mellan de olika komponenterna. Genom att ändra planetväxelns
rörelseriktning och använda olika kombinationer av växlar kan olika utväxlingsförhållanden och
utväxlingsförhållanden erhållas. Detta gör att planetväxellådor kan ha flera växlar i en kompakt och effektiv
design.

2.2 Ekvationer och formler

Beteckningar:
➔ i = utväxling
➔ z = antal tänder
➔ P = effekt [W]
➔ U = spänning [V]
➔ I = ström [A]
➔ m = massa [kg]
➔ v = hastighet [m/s]
➔ g = 9,82 m/s2
➔ η = verkningsgrad
➔ n = varvtal [rpm]
➔ d = diameter trådrulle [m]
➔ s = sträcka [m]
➔ t = tid [s]

Utväxling vinsch:

Utväxling planetväxel:
Total utväxling system:

Tillförd effekt:

Utgående mekanisk effekt:

Verkningsgrad:

Hastighet hink:

Varvtal elmotor:
 3.Utförande
3.1 Demontering och undersökning av skruvdragare
En skrotad skruvdragare demonterades för att ta isär dess olika komponenter. I detta fall var fokus på
planetväxlarna mellan elmotorn och chucken som togs ut från skruvdragaren. Efter att planetväxlarna tagits ur
skruvdragaren räknades och noterades antalet kuggar på ringhjul, solhjul och planethjul. Dessa kuggantal är
viktiga för att kunna beräkna skruvdragarens utväxling, som i sin tur påverkar hur mycket kraft som överförs från
elmotorn till chucken.

Bild 1, en bild på en demonterad skruvdragare.

3.2 Vinschning av vikter

En vinschanordning bestående av en vinsch, snöre, plasthink, skruvdragare och nätaggregat monterades. Först
räknades och noterades kuggantalen för det stora och lilla kugghjulet på vinschens kuggväxel, och utväxlingen för
vinschen beräknas med hjälp av kuggantalen. Sedan uppmättes och noterades diametrarna på axlarna som
kugghjulen var fast monterad på med hjälp av ett skjutmått.

En fungerande skruvdragare kopplades till ett nätaggregat från Sagitta DC Power Supply. Aggregatets matande
spänning ställdes in på 18V DC, vilket motsvarar skruvdragarens märkspänning, och matande ström ställs på max.
En tumstock med en längd på 120 cm sätts på väggen. Skruvdragaren kördes med full effekt vid upphissning.
Tiden som tog från tidpunkten då botten av hinken når 0 cm på tumstocken tills dess att botten av hinken når 120
cm på tumstocken mäts med ett tidtagarur medan snöret rullades upp på vinschen. Skruvdragarens genomsnittliga
strömförbrukning under upphissningen av hinken lästes av på nätaggregatet.

För en mätprocedur hissas hinken upp sju gånger med olika vikter. Vid varje upphissning mäts tiden det tar och
skruvdragarens genomsnittliga strömförbrukning noteras och registreras.
3.3 Schematisk bild och beräkningar

Bild 2, Visar schematisk bild över systemet samt utväxlingen

Planetväxel
42+12
Solen: Z1 = 12 Ringen: Z2 = 42 i1 = 12
= 4,5 (Ekv 2)

Vinschen
37
Zin = 12 Zut = 37 i2 = = 3,083 (Ekv 1)
12

Total utväxlning

itot = i1 * i2 = 13,8735 (Ekv 3)

 4.Resultat
4.1 Tabeller och grafer
KONSTANTER

s (mätsträckan) 1,2

r (vinschens cylinders radie) 0,0309

i (total utväxling från motor till vinchens cylinder) 10,7905

U (spänning) 18

g (gravitationskonstant) 9,82
Tabell 1, Visar konstanter

m (massa) n-cyl=ω-cyl*30/pi n-mtr= n-cyl * i rpm

test [kg] t (tiden) [s] v=s/t [m/s] ω-cyl = v/r [rad/s] ω-motor = ω-cyl * i rpm cylinder motor

1 1,13 2,27 0,53 17,10 237,34 163,45 1763,72

2 1,738 2,13 0,56 18,23 252,94 174,19 1879,64

3 2,218 2,2 0,54 17,65 244,89 168,65 1819,84

4 2,498 2,43 0,49 15,98 221,71 152,68 1647,59

5 2,913 2,35 0,51 16,52 229,26 157,88 1703,68

6 3,006 2,35 0,51 16,52 229,26 157,88 1703,68

7 3,276 2,21 0,54 17,57 243,79 167,88 1811,60

Tabell 2, Presenterar olika beräknade och uppmätta värden för de olika försöken

I (ström) P-in = U*I (Effekt in) [W] P-ut = m*v*g (Effekt ut) [W]

2,12 38,16

2,5 45

2,85 51,3

3 54

3,06 55,08

3,12 56,16

3,3 59,4
Tabell 3, Presenterar olika effektrelaterade beräknade och uppmätta värden.
Graf 1, Visar effekten in och ut beroende på motorns varvtal

Graf 2, Visar verkningsgraden på y-axeln och den upphissade massan på x-axeln

Graf 3, Visar effekten in och ut mot den upphissade massan
 5.Slutsats
Från våra mätvärden kan man se att när massan samt strömmen ökar så ökar också verkningsgraden. De andra
mätvärdena är relativt konstanta. Detta sker då systemet kräver mer mekanisk effekt för att kunna överkomma den
yttre netto lasten samt den inre rörelse motståndet.

Från graf 1 kan man se att P-in (effekten in) ökar medan n-mtr (motorns varvtal) är relativt konstant vilket leder
till att diagrammet blir "svängigt" (blå linje). Detta gäller också för P-ut (effekten ut) och n-mtr (motorns varvtal)
(röd linje).

Från graf 2 kan man se att n (verkningsgraden) ökar med massan vilket leder till att diagrammet blir linjärt. Detta
visar att momentet och vinkelhastigheten in och ut ökar under testerna.

Från graf 3 kan man se att effekterna (P-in och P-ut) ökar under testerna då massan ökar vilket leder till att grafen
blir linjärt.

Laboranterna konstaterar att mätresultaten är felaktiga då de inte stämmer överens med teorin som kan ses i graf
1. Mer om detta diskuteras under diskussion.
 6.Diskussion
Graferna som har givits från resultatet är felaktiga då de ska ha ökat linjärt, dvs. n-mtr bör ha ökat. Eftersom att
graferna inte ser ut som de ska göra har laboranterna kommit fram till två slutsatser som kan ha påverkat detta.

Slutsats 1: Skruvdragaren har en inbyggd apparat som motverkar ökningen av n-mtr.

Det som man vinner i kraft förlorar man i hastighet och omvänt vilket man ser här då med massans ökning ökar
också strömmen som tillförs till skruvdragaren. Detta leder till att tiden och hastigheten blir relativt konstant då
man ökar momentet och hastigheten för motorn i skruvdragaren för att bekämpa det nya yttre nyttolasten samt
inre rörelse-motståndet. Detta kan man se i ekvationen 1.

Ekvation 1: 𝑀𝑖𝑛 ⋅ 𝜔𝑖𝑛 = 𝑀𝑢𝑡 ⋅ 𝜔𝑢𝑡

Ekvation 1 gäller endast för teori och fungerar inte i praktiken då det alltid kommer att ske förluster. För att allt
ska bli konstanta värden (v,t,n,ω) behövs någon typ av apparat eller programmering i skruvdragaren som tillför
mer ström till motorn. Om detta stämmer och man studerar utförandet av effektövergången inser man varför
graferna ser ut som de gör. Skruvdragarens motor får kraft från strömmen (I) som i sin tur ger upphov till en
vinkelhastighet (ω-in men i detta fall ω-motor) för planetväxlarna (i detta fall solen i planetväxeln) som roterar
och ger ett moment (M-in). Här kan det ske värmeförluster som påverkar verkningsgraden. Därefter går momentet
in i cylindern som i sin tur börjar rotera med en annan vinkelhastighet (ω-ut men i detta fall ω-cyl). Här sker det
energiförluster vilket leder till effektförluster som tas upp senare i texten. Nu skapas ett nytt moment (M-ut) som
hissar upp hinken med massorna vilket leder till ekvation 2. Teorin stämmer överens med laborationen.
𝑃 𝑀𝑢𝑡 ⋅ 𝜔𝑢𝑡
Ekvation 2: 𝜂 = 𝑃𝑢𝑡 = 𝑀𝑖𝑛 ⋅ 𝜔𝑖𝑛
𝑖𝑛

Förlusterna samt felkällor som är ofrånkomliga är dessa dock är de i detta inte väsentliga då de inte ska påverkar
resultatet avsevärt.

Vibrationer i rörelsen, det vill säga eftersom experimentet utfördes med en lina som ej var centrerad med hinken
samt att massorna som lades till under testerna inte var fästa i hinken och kunde röra sig.

Ej stabila uppsättningar, det vill säga skruvdragaren hölls av en laborant vilket kunde påverka vinkeln in till
cylindern med vajern som i sin tur kunde påverka hastigheten, vinkelhastigheten ect.

Ej noggranna mätvärden, det vill säga tiden det tar för hinken att gå från startpunkt till slutpunkt mm.

Den mänskliga faktorn, det vill säga uppfattningar av hur laborationen ska gå till samt under laborationens gång.

Slutsats 2: Laboranterna har påverkat resultatet av misstag.

Som tidigare nämnts så finns det en del felkällor med denna lab som kan ha påverkat resultatet. Den främsta
felkällan är i detta fall hur skruvdragaren som användes hölls mot cylindern. Om man håller skruvdragaren i en
annan vinkel in i cylindern under varje test påverkar detta resultatet då vinkelhastigheten samt momentet ej
kommer öka som de bör göra. Laboranterna gjorde alla test två gånger för att dubbelkolla så att resultaten som de
fick stämde vilket de gjorde.

De andra felkällorna kan ha påverkat resultaten men eftersom labben utfördes korrekt enligt plats handledare så
konstaterar laboranterna att de inte kan ha påverkat resultatet till den grad att graferna ska ha blivit felaktiga.
Referenser
[1] Karl Björk. Formler och tabeller för mekanisk konstruktion. Åttonde upplagan. Spånga: Karl

Björks Förlag HB.

[2] Mart Mägi, Kjell Melkersson, Magnus Evertsson. Maskinelement. Första upplagan. Latvia:

Lapaprint 2017.

[3] Bo Alfredsson. Handbok och formelsamling i hållfasthetslära. Eflte upplagan. Institutionen för hållfasthetslära
KTH.