Ingen teori kan förklara allt.

Ibland kan någonting med rätta uppfattas som utlösande faktor, men
flera variabler samverkar.

Biologiskt. Instinkter. Evolutionärt, mer bäring för oss – evolutionär anpassning till komplex social
miljö. Överlevnadsfunktion

Socialt. Frustration-aggression. All aggression härstammar från någon slags frustration (”state of
arousal”) – förutsättning. Kronisk frustration – terrorism. Arbetslöshet – våld. Syndabockar – när
källan till frustration inte kan utmanas (våld i hemmet). Svårt att predicera.

Excitation transfer. 1) inlärt aggressivt beteende, 2) arousal eller stimuli från annan källa, 3)
feltolkning, vilket ger att aggressiv respons upplevs som lämplig. Överföring från en situation från
en annan.

Social learning. Funktion av inlärningsprocess. Tre komponenter – förvärvning (inlärning), att

utgöra beteende, att upprätthålla beteende. Inlärning genom erfarenhet. Bobo – där barn imiterar.
Människor som modell – observationsinlärning. Tendens utifrån: tidigare erfarenhet (egen,
observerad) och hur framgångsrik sådant beteende har varit, tillsammans med hur sannolikt det är
att aggression belönas eller bestraffas. Till detta: komplexa miljömässiga och sociala faktorer. Direkt
erfarenhet eller av att ha sett någon annan bli belönad eller bestraffad.

Person- och situationsvariationer.

Individuella skillnader: aggressiva tendenser som utvecklas tidigt och blir stabilt beteendemönster.

Kön: socialisering snarare än biologiska skillnader: flickor – indirekt arga, pojkar – direkt ilska.
Verbal eller fysisk aggression.

Katharsis: utlopp, vilket avfärdas av studier.

Alkohol: hämmar cortical kontroll, inhibering. Hämmar kognitiva funktioner – minne och
självkontroll. Potentiellt farliga personer uppfattas som mindre farliga.

Disinhibition: reduktion av socialt tryck som annars gör att vi inte beter oss antisocialt.

Deindividuation: förlora känsla av socialiserad individuell identitet (självmedvetenhet, anonymitet).

Att man inte blir straffad om man beter sig aggressivt. Att känna att man tillhör en grupp som
begår ett brott.

Avhumanisering. Offret avindividualiseras.

Situationsvariabler. Värme, trängsel.

Motverka – insatser mot enskilda faktorer. Handlar om vilken analysnivå vi befinner oss på och
vilka faktorer vi beaktar.

Studier som visar att katarsis inte är effektivt – att agera ut aggression. Mer effektivt att medvetet
gå ner i arousal. Värme, trängsel – svårt. Och saker som att våld i media påverkar.

När det kommer till radikalisering har vi kollat på en metastudie som menar att ”sociodemografiska
faktorer” – minst effektstorlek – medan störst förklaringskraft för låg självkontroll, thrill seeking,
attityder.
När vi diskuterade kapitlet var vi överens om att innehållet blev något rörigt – att vi hade att göra
med en mängd olika teorier som befinner sig på olika nivåer och som har olika infallsvinklar.
Man kanske kan säga att teorierna kanske är giltiga i rätt kontext, men ger ingen övergripande
förklaring, helt enkelt eftersom fenomenet är så brett och svåröverskådligt.

För att knyta ihop säcken, men också för att väva in några teoretiska förklaringsansatser som vi
inte har nämnt än, kommer vi nu att kolla på ett förslag till en integrerande modell. General
aggression model, som i olika steg försöker ta hänsyn till så många teorier som möjligt.

Högst upp har vi vad som kallas avlägsna processer. Dels biologiska faktorer – till exempel
exekutiva funktioner, inhiberingsförmåga – och dels miljöfaktorer, som här förstås väldigt brett.
Allt från kulturella normer, livsvillkor, umgänge, våld i media. Faktorerna påverkar
personligheten, och ligger till grund för nästa steg.

Här, i inputfasen, har vi persons- och situationsfaktorer som ökar eller minskar sannolikheten
för aggression, det är alltså risk- och skyddsfaktorer. Det kan vara normativ acceptans för
aggression och våld, tendens till saker som avhumanisering eller att göra knepiga
attributionsfel, självkontroll, och så vidare. På andra sidan har vi saker såsom alkohol (som
påverkar kognitiva funktioner, gör oss sämre på att inhibera input, och så vidare), exponering för
våld i media, men också till exempel värme och trängsel, som studier har visat bidrar till
aggression.

Om vi är intresserade av skyddsfaktorer kan vi konstatera att de i många av de här fallen är det

motsatta – att tycka våld är normativt dåligt, att ha god självkontroll, och så vidare.
Mekanismerna fungerar interaktivt och additivt – ju fler skyddsfaktorer, desto större risk för
aggression, och tvärt om.

Vad som sker är att person- och situationsfaktorerna påverkar våra inre tillstånd, i nästa fas.
Affektiva tillstånd, arousal och kognition. Olika person- och situationsinput ger olika
förändringar av variablerna, samtidigt som de påverkar varandra. Ilska – fientliga tankar –
upphetsning. Tolka situation som fientlig – ilska – upphetsningsgrad. Här är excitation transfer-
modellen relevant.

I det avslutande ledet ser vi hur våra inre tillstånd påverkar hur vi tolkar enskilda situationer
och hur det leder till vilka beslut vi fattar. Enligt modellen sker det en första automatisk,
spontan tolkning – någon stöter till dig på bussen. Därefter kan det ske en omtolkning –
beroende om personen har mentala resurser, uppfattar utfallet som viktigt – vilket leder tillbaka.
Annars får vi en reaktion i linje med det automatiska skript eller schema som aktiverades i det
förra ledet. Här kan aggressions-frustrationsmodellen vara belysande. Samtidigt som vi kan se
varför frustration inte alltid leder till aggression.

För att återkoppla till en fråga från igår kan vi undra – kan vem som helst göra vad som helst?
Får vi en smäll på käften som utfall om vi stoppar in rätt förutsättningar på inputsidan. Svaret är
nej, eller nja. Poängen här är inte att aggression är slutprodukten, utan snarare att vi antingen
har genomtänkta eller impulsiva reaktioner i slutfasen, beroende på alla faktorer som är
inbakade längs vägen.

En impulsiv handling kan vara i linje med aggression, men behöver såklart inte vara det, och
tvärt om – vi kan vara aggressiva efter att ha gjort övervägda beslut. Hur som helst sker det
slutligen en återkoppling, som påverkar det inre tillståndet. Hela loopen är del av en
inlärningsprocess som kan bidra till att skapa en kunskapsstruktur, med attityder,
förväntningar, tolkningar av situationer, handlingsrepertoar, och så vidare. Med andra ord
del av den erfarenhet som bygger ens personlighet, som kan vara mer eller mindre aggressiv.

Avslutningsvis ska vi ta ett aktuellt exempel, för att ytterligare tydliggöra hur enskilda faktorer kan
vara belysande för att förklara fenomenet, samtidigt som de inte är tillräckliga. Utdrag från förra
helgens lördagsbilaga i DN, med en utredare, Luay Mohageb, som menar att ungdomar ur
ordnade förhållanden står på kö för att åta sig morduppdrag – vilket är intressant om vi beaktar
den generella modellen från den förra bilden, i och med att det rör sig om övervägd, snarare än
spontan, aggression.

Här ser vi flera av de faktorer som vi har nämnt tidigare. Nu spekulerar vi, men utifrån teorierna
om inlärning är det möjligt att den våldsförhärliga gangsterrappen och de kriminellas
kommersiella attribut bidrar till desensitisera ungdomar för våldsanvändning, samtidigt som
det sker avhumanisering av personer i rivaliserande gäng. Det rapporteras om hur utförarna i
våldsdåden förses med benzo, och andra preparat för att bli avtrubbade, vilket verkligen är ett
fall av disinhibition. Slutligen skulle man kunna väva in social identitetsteori, och se hur den
kriminella grupperingen, i det här fallet, blir en ingrupp som identifierar sig inte bara mot rivaler,
men också mot polis, och så vidare. Det finns absolut fler förklaringsansatser som kan vara
tillämpbara.

Men hur som helst kan man se det vi har varit inne på tidigare – att aggression och våldsanvändning
tillskrivs olika mening och kommer att betyda olika saker i olika sociala och kulturella sammanhang
– det kan vara en legitim, till och med nödvändig och uppskattad, del av ens livsstil.