Kapitel 12 – aggression

Mer våldsamt? Terrorism, masskjutningar, vapentillgänglighet, våld mot barn i hem; klyftor,
TV- och videovåld. Steven Pinker – mindre aggressiv värld. Del av mänsklig natur? Instinkt,
handlingsmönster som vi delar med andra varelser – genetiskt. Del av repertoar, men möjligt
att hantera, mildra? (471)
Definitioner. Sociala och kulturella normer. Bandura: beteende som resulterar i person- eller
egendomsskada. Beteende med uppsåt att skada annan av samma art, eller varelse som är
motiverad att undvika sådan behandling. Fler exempel. Definitioner utifrån värderingar –
svårt med kategorisering.
- Analoga operationaliseringar
- Intentionssignaler
- Rapporter, själv eller annan
- Indirekt
Mätning – generaliserbarhet? Hur mycket bör en rimlig definition innehålla?
Teoretiska perspektiv (473). Två breda kategorier – biologi eller socialt. Inneboende
handlingstendens. Målinriktat, gynnsamt, anpassat till normal miljö, delat, utvecklas med
individens mognad, lärs bort genom erfarenhet.
Psykodynamiskt – Freud, dödsinstinkt, inre spänningar och måste få uttryck. Neo-Freudianer,
mer rationellt, men inneboende, behov av hälsosamt utlopp. Etologi. Funktionella aspekter,
men utlöst av specifikt stimuli. Överlevnadsvärde, resursfördelning: inom art, inte faktiskt
våld, och undergivenhetssignaler. Dominanshierarkier. Utan tänder och klor: inga tydliga
undergivenhetssignaler: vet inte när vi ska sluta, vapen krävs. Evolutionär socialpsykologi.
Inte bara aggression, allt socialt beteende.
Kritik: instinkt: okänt, omöjligt att känna till och mäta; svagt empiriskt läge; inte användbart
för att kontrollera och minska; cirkulära argument. Interaktion mellan arv och vilka
repertoarer som miljön tillåter? Interaktionistiskt
Sociala och biosociala förklaringar. Inlärning och social kontext, framför instinkt.
Frustration-aggressionshypotesen. Koppling arbetslöshet, ekonomisk depression, terrorism –
avsaknad av andra mekanismer för socioekonomiska och kulturella mål. Svårt med definition
och prediktion.
Excitation-transfer. Inlärt aggressivt beteende, upphetsning från yttre källa, tolkning –
aggressiv respons lämplig. Upphetsad stämning – närmare aggressivt beteende.
Inlärd aggression. Gradvis impulskontroll. Social learning theory: tillägnande av
beteendemönster; inledande av handlingar; upprätthållande av beteende. Aggression: direkt
belöning, eller att någon annan tycks bli belönad. Direkt erfarenhet, operant betingning.
Inlärning via förmedlad erfarenhet: förebilder, imitation av andra. Personer, media. Bandura:
personers tidigare erfarenheter av andras aggressivitet; om aggressivt beteende har varit
framgångsrikt; hur sannolikt det är belönat eller bestraffat; kognitiva, sociala, miljöfaktorer.
Scheman: internaliserad handlingsrepertoar, rutin. Att etablera modeller – över generationer?
Nära samband smisk och antisocialt beteende. Tvillingstudie: genetiskt utfall i högre
utsträckning, om slagna, men bara pojkar.
Bobo. Överförd förstärkning, positiv eller negativ.
Personliga och situationsskillnader (482). Interaktion.
Personlighet. Utvecklas tidigt och predicerar senare aggressivitet. Osannolikt att vissa är
naturligt mer aggressiva, men däremot spelar ålder, kön, kultur och erfarenhet roll. Lågt
självförtroende och frustrationstolerans. Narcissism och självrättfärdigande. Kriminalitet och
osäker anknytningsstil.
Typ A-personlighet. Överaktiv, konkurrensdriven, aggressiv i konkurrenssituation.
Konfliktnivå på arbetsplats.
Hormoner. Testosteron, 2% av förklarad varians. Korrelation men inte kausalitet,
nödvändigtvis. Könskorrigering, hormonbehandling. Adrenalin, dopamin, serotonin.
Komplext: aggressionens orsak; samvarierar snarare än orsakar; miljötrigger nödvändig för
båda.
Kön och socialisering. Skillnadens storlek varierar med aggressionens kontext och typ.
Fysisk, verbalt. Interaktion, genus och nationalitet – relationell aggression.
Katharsis. Utlopp, hypotes. Experiment, möjligtvis motsats: mer troligt att straffa någon efter
att ha slagit säck. Priming från våldsamt textinnehåll – ökat aggressivt tänkande. Ökad
aggression – men vanligt att människor tror på det, allmän uppfattning. ”Sämre än värdelöst”
(486).
Alkohol. Disinhibition hypothesis. Ger starkare elchock, i experiment, mot placebo, under
påtryckning. Alkohol: kontext. Placeboeffekt – om vi tror att vi blir mer aggressiva.
Disinhibition, deindividuation, dehumanisation. Minskning av socialt tryck. Avidentifierad.
Hur offret upplevs (488). Semantiska strategier. Avhumaniserande, rationaliserande,
försvarande.
Situationsvariabler. Värme och trängsel. Värme: inverterat U, väldigt varmt – sjunker igen.
Kvällstid – efter temperaturkontrollerat arbete. Alkohol som medierande variabel. Trängsel.
Befolkningstäthet inte samma, men överlappande.
Idrott. Komplex kausalitet: individuell, interpersonell, kontextuell, social miljö, social
struktur. Bara löst kopplat till idrotten. Samhälleligt. Subkulturell legitimering.
Generell aggressionsmodell. Samspel mellan person- och situationsvariabler: inre tillstånd
(affekt, kognition, upphetsning), och hur situationen tolkas – antingen med eftertanke eller
impulsivt, socialt utfall.
Social influens. Underordnade grupper. Dysfunktionella familjer, hyresrätter, fattigdom,
dåliga gemensamma utrymmen, tillgång till prosociala normer. Relativ underordning –
minimal chans att klättra, förbättra situation: våld, gruppvåld. Underliggande dynamik (493).
Kriminalitet och demografi. Omdefinierade könsroller – mer våld, alkohol, droger, bland
kvinnor. Arbetsmarknad – arbetslöshet, triggande. Attityder till aggression: varierande,
kulturella värden – demokrati, rättigheter, heder, rykte, självmord (495). Våld i alla kulturer,
men vissa framhåller icke-aggressivitet.
Våldssubkulturer. Legitim del av livsstil. Machismo. Evolutionärt perspektiv på mobbning –
anpassning, snarare än missanpassning, då det återfinns.
Massmedia (497). Exempel på att härma våld i media. Svårt att generalisera desensitisering
från labbmiljö (milt, kort tid). Presenterat så att våld framstår som ofarligt, medan den
aggressiva blir hjälte. Social inlärning – härmar beteende. Spel – ökar eller minskar? Ingen
korrelation med våld. Ersätter inte andra aktiviteter. Positiv korrelation med intelligens.
Mindre prosociala. Äldre – viss desensitisering, enligt vissa mått, efter att ha spelat spel.
Våldsamma spel – aggressiv tendens, medan prosociala spel har motsatt effekt (498).
Studie: signifikant samband mellan videovåld och aggression, starkare för pojkar. Inte bara
imitation eller desensitiering och disinhibition, ”in general promotes greater aggression in
some people”. Signifikant, substantiell positiv korrelation. Inte om utan varför det finns
koppling.
Kognitiv analys. Media kan trigga våld som automatisk reaktion till aggressiva scener eller
beskrivningar. Neo-associationist analysis – att utsättas för, eller bara tänka på handling kan
resultera i utförande, antisociala handlingar, och motsatsen. Minne som nätverk – tankar
aktiverar andra noder, banor, priming (499). Reaktionstid för ord, efter att ha betraktat vapen-
eller naturbilder. Negativa effekter – långtidsexponering, observationsinlärnng, aggressiva
skript, korttidsexponering – priming. Aggressiva tankar mer tillgängliga i minnet.
Våldtäktsmyt, erotik, aggressivitet. Exponering för pornografi – sexuellt avvikande,
övergrepp, attityder. ”Rape myth acceptance” – högerauktoritära idéer, ögonrörelser, lägre
straff. Erotik – aggression, explicit: excitation-transfer – upphetsning som överförs. Lägre
utdömda straff efter mängder av våldsam pornografi (501).
Korrelationsstudie: personer som är troliga att begå övergrepp påverkas i högre utsträckning
och starkare. Våldsamma sexskildringar: myt om hur kvinnor njuter av sexuellt våld, sänker
sociala och kognitiva barriärer. Kumulativ effekt: trivialiserande av våldtäkt. Desensitisering,
utveckling av negativa attityder. Avhumanisering.
Objektifieringsteori. Institutionalisera nedvärderande och endimensionell bild av kvinnor,
internaliseras – ätstörningar, depression, sexuell dysfunktion. Män: mer kränkande beteenden
och övergrepp.
Våld i hemmet och mellan partner. Kvinnor något överrepresenterade som förövare:
evolutionärt (rädsla, reaktion för att avlägsna fysisk fara); biologiskt (oxytocin, frigörs i
relation till fara – stressreglerande); oxytocin framförallt i närhet av partner (sänker stress,
ökar aggressivitet); kulturella normer (lika eller mer våldsamma, varierar över kulturer) (504).
Mäns våld i regel mer allvarligt. Högre grad kvinnligt våld i moderna, sekulära och liberala
länder.
Olika perspektiv: familjekonfliktperspektiv – ömsesidig konflikt – kontra feministiskt, med
mäns våld mot kvinnor. Harmoni ignorerar sexuell konfliktrealitet: män mot män, kvinnor
mot kvinnor – evolutionära intressen.
Genusasymmetri. Handlingar, olika betydelse beroende på förövarens och offrets kön,
kulturella skillnader. Svårt att dra säkra slutsatser (505).
Att skada de vi älskar. Inlärda mönster, våld som går i arv. Närhet, källa till irritation och
frustration – mål. Stressorer, ekonomi, arbetslöshet, sjukdom. Maktdelning i traditionella
familjer. Alkoholkonsumtion. Interaktion – de vi har närmast oss blir mest sannolika mål.
Instutionaliserad aggressivitet. Anti-våld, kulturellt. Biologiska teorier: aggressivitet kan var
användbart. Andra sammanhang? Aktualiserar definitionsfrågan. Vissa grupper – upprätthålla
social ordning, positiv förändring, kamp mot förtryck. Social ordning sanktionerar våld,
ibland – både med önskvärda och icke-önskvärda effekter. Polisvåld, aga, terrorism – politiska
och moraliska frågor: självmord, abort, dödshjälp – alla i aggressionsdefinition? (507).
Krig. Ingen förändring – senaste århundradet det dödligaste. Långtidseffekter - mer krig, mer
krigsliknande sporter, tro på magi, hårda straff, förekomst av mord och angrepp.
Statens roll. Stödjande psykologisk struktur – människors trosuppfattningar och emotioner.
Moral i krig – både soldater och de som är kvar hemma. Folkmord: legitimerad fördom
översatt i våldsamt beteende – genetiska skillnader. Ras, moral, social underlägsenhet.
Diktatur som normaltillstånd – totalitära regimer använder våld för kontroll och dominans.
Aggression rimligt i vissa sammanhang – därmed normativt. Människor följer order och
upprätthåller normer.
Personens roll. Milgram.
Förklaringsnivåer (509). Person- till gruppcentrerade förklaringar. Avvikande personligheter,
eller mellangruppsrelationer – in- och utgrupp, hot mot den ena sociala tillhörigheten.
Utgrupp som referens som måste hållas i schack. Individualistiskt kontra social
identitetsteori. Samspel mellan kognitiva processer och trosföreställningar om sociala
strukturer. Osäkerhet om ens egen sociala identitet, medlemskap i subjektivt viktig grupp, som
upplevs hotat. Gruppcentrism. Osäkerhet. Skydda sin kulturella världsbild.
Reducera aggression (511). Analysnivå? Lagstiftning, mobbing i skolan, attityder,
vapentillgång, fattigdom, självkänsla utan aggression.

Kapitel 13 – Hjälpsamhet
Vad innebär hjälpsamhet och vilka faktorer gör att människor hjälper varandra?
Koppling till positiv psykologi – att öka mänskliga styrkor, liv värt att leva, kreativitet, glädje,
ansvar, prestation (518).
Definitioner. Prosocialt beteende – positivt värderat av samhället; positiva sociala
konsekvenser, bidrar till välmåga. Frivilligt, för att gynna andra – att vara hjälpsam och
altruistisk inkluderas. Hjälpsamhet – underkategori. Intentionellt, gynnar andra personer eller
grupper. Att donera pengar för att framstå som god – inte hjälpsamt beteende. Hjälpsamhet
kan var antisocialt – överhjälpsamhet, för att få andra att verka underlägsna. Altruism – gynna
annan person, snarare än en själv. Osjälviskhet, men svårt att isolera – bra känslor från att
gynna andra.
Kitty Genovese – att inte hjälpa, gruppeffekter. 38 personer hörde dådet, enligt rapport. Kolla
upp studie?
Prosocialt beteende svårt att förklara med traditionella teorier, som antar att vi är egoistiska.
Är det oberoende av förstärkning, reflekterar optimistisk och positiv bild av människor?
Förklaringar – arv och miljö.
Biologi och evolution. Inneboende tendenser, precis som att äta och dricka. Överlevnadsvärde.
En hund som räddar en människa – etologiskt. Samarbete och hjälpsamhet i djurriket.
Mutualism (samarbete är gynnsamt, den som inte samarbetar klarar sig sämre) och kin
selection (blodsband, bias, hjälper att sprida gener – att den som hjälper inte får direkt fördel
indikerar altruism).
Studie om vem som får hjälp, i vilka situationer: sjuka, friska, unga, gamla, vardag eller liv
och död. Nära anhöriga får hjälp.
Få accepterar biologiska faktorer som enda förklaring. Psykologiska frågor om motiv,
filosofiska frågor om moraliska krav. Biologiska frågor om vad vi har ärvt.
Fitness altruism – urval, när egen reproduktiv fitness prioriteras bort, för att gynna andra?
Adoptera barn?
Överlag, evidensläget för människor svagt.
”Kommunikativ gen”: kommunikation har emotionella signaler, viktiga för att upprätthålla
sociala band.
Empati och arousal. Biosocialt. Utvecklats biologiskt, men format av social kontext:
predisponerat att handla på vissa sätt, men historiska och omedelbara omständigheter avgör.
Arousal följt av empatipåslag. Att inte hjälpa – aktivt försöka undvika empati. Att hjälpa –
bara för att reducera obehagskänsla? Perspektivtagande, närliggande – ”känner din smärta”,
medan perspektivet är ”jag ser din smärta”, kognitivt.
Beräkna om man ska hjälpa. Bystander calculus model. Tre steg: arousal, emotion, utvärderar
följder av att hjälpa. Att inte hjälpa kan vara kostsamt. Empati- respektive personlig kostnad.
Faktorer påverkar – ju mer lik offret är den som iakttar. Motiverat av självintresse – reducera
obehag.
Empati och altruism (524). Batson: bara när man väljer att hjälpa trots att det skulle vara
enkelt att ducka. Perspektivtagande. Förutsättning för empati. Skillnad: faktiskt känna,
uppskatta hur person känner. Olika kombinationer, uppfatta hur någon annan, respektive utgå
från hur det skulle kännas för en själv, aktiverar olika reaktioner – mer eller mindre
självorienterat, mer eller mindre altruistiskt. Hur lik någon är en själv, erfarenheter. Mer för
kvinnor – studie: identifiera sig med och skatta empati karaktär: värderar ömsesidighet och
mer orienterade mot andra.
Empati kan leda till: sympati, ömhet, ledsamhet, obehag, medkänsla – medkänsla mer distinkt
än empati.
Att lära sig vara hjälpsam. Socialiserat, inlärt, inte inneboende. Att ge instruktioner fungerar,
men barn gör som vuxna gör. Förstärkning. Observation, förebild, modell (526). Relaterat till
hur vi lär oss attityder, aggressivitet. Modelling effect. Påminner oss att det är lämpligt, ökar
självförtroende att vi kan göra någonting, information om konsekvenser. Studie: byta däck,
antingen med eller utan förebild. Social learning theory: kunskap om vad som händer
förebilden – positivt utfall, förstärkande.
Spel och media (528). Prosocialt innehåll påverkar, men också våldsamt. Överföra generella
agressionsmodellen till generell inlärningsmodell?
Attribution. Självattribution, mer effektiv än förstärkning? Uppfattar världen som att dåliga
saker händer dåliga människor, och tvärt om. Just world hypothesis. Inlärd attribution.
Två faktorer: offret är ett speciellt fall, unikt, samt att behovet är tillfälligt. Nödsituation –
oförutsägbar, okänd.
Bystander effect. Kitty Genovese – från krissituationer till mer allmänna frågor om prosociala
sammanhang. Situationsfaktorer som påverkar bystander intervention.
Latane och Darley – kognitiv modell. Andras närvaro kan inhibera. 1) uppmärksamma, 2)
tolka, 3) personligt ansvar, 4) beslut, 5) utfall. Vad andra gör påverkar respons.
Grupprespons – varför tendens att avvakta? Överföra ansvar. Publikeffekt – känna sig
iakttagen, självmedveten. Social influens, med andra iakttagare som förebild.
Långsammare respons mellan främlingar, och tvärt om. Begränsad effekt om det finns skäl att
tro att man kommer att mötas igen, interagera, förklara handlingar. Anonyma främlingar som
inte kommer att mötas igen. Att utgöra en grupp – även för främlingar kan gruppdynamiker
aktualiseras; primas.
Experiment med elchock och villkor.
Personen i ekvationen. Inte jättemycket, men vissa saker: humör (framgång), vissa attribut,
anknytningsstil, kompetens. Små städer. Ingen fristående altruistisk personlighet, bestämt av
personlighet tillsammans med situationsfaktorer, samt faktorer hos den som behöver hjälp.
Scrooge-effekten. Påminns om sin egen dödlighet.
Kompetens. Förmåga – hjälpsamhet. ”Jag vet vad jag gör”. Kompetenseffekten.
Självperception – jag vet vad som ska göras, så jag har ett ansvar att agera. Situationsspecifik,
men också delvis generaliserat till icke-relaterade sammanhang. Ledare och följare – generellt
mer ansvar. Könsskillnader – män mer benägna att hjälpa ensamma kvinnor.
Prior commitment. Mer benägna om vi har åtagit oss ansvar.
Normer för att hjälpa andra. Förstärkt av kulturella normer: förväntat och normalt. Ofta, att
kostnaden inte är så stor, eller behovet är stort. Två specifika normer: reciprocitetsnormen
(hjälpa dem som hjälper oss); socialt ansvar (hjälpa dem i nöd eller beroendeställning utan att
förvänta oss någonting tillbaka). Kan inte förklara beteenden hos djur.
Fyra motiv. Egoism (självtjänande), altruism (andras välbefinnande), kollektivism (gynna
social grupp), principialism (moralisk princip).