5 Nycklar Till Att Bota Din Panikangest

*** Agera idag! Ta första steget mot att bli kvitt din panikångesten.
***
http://www.botapanikangest.com/gatill/panic-away/
Förord
Först av allt vill jag tacka dig för att du valt att läsa den här rapporten. Jag är glad för din
skull. Inte minst eftersom jag säker på det här är början på något du har längtat efter.
Något som har upptagit dina tankar och känslor under en lång tid. Nämligen att bli fri från
din panikångest.
Att en gång för alla få kunskap om hur du kan göra upp med det fruktansvärda
lidande som paniksyndrom innebär - och bli dig själv igen.
Det låter säkert överdrivet. Men jag vill påstå att detta kan vara den viktigaste text du har
läst i hela ditt liv. Helt enkelt för att den kommer att öppna dörren mot din frihet och ett
normalt, fungerande liv utan förväntansångest och paniksyndrom.
*** Agera idag! Ta första steget mot att bli kvitt din panikångesten. ***
För dig som redan nu avfärdar detta med skepsismen i "för bra för att vara sant" så har
jag bara ett råd. Fortsätt läs. Var kritisk. Men om du verkligen menar allvar med att bota
din panikångest så gör dig själv en stor tjänst.
Läs igenom ALLT innan du avfärdar - eller väljer att AGERA.
För att det vidare inte ska bli några missförstånd vill jag förtydliga en sak.
Jag är fullständigt övertygad om att du kan bli helt fri från din panikångest. Fri.
Utan symptom. Utan rädslor. Att du kan lämna panikattackerna bakom dig och
stänga detta som ett kapitel i ditt liv.
Vad denna rapport inte syftar till....
För att förtydliga ytterligare ska jag berätta vad den här rapporten INTE är.
• Det är INTE en samling råd som syftar till att "behandla" din panikångest.
Du vet säkert vad jag syftar på. Kanske har du lärt dig andas i en påse för att jämna ut
koldioxiden och syresättningen under en panikattack. Kanske har du läst om, eller tagit del
av, KBT-tekniker med avsikt att "avleda" din uppmärksamhet under en panikattack, och på
så vis mildra symptomen av den. Kanske har du egna system som handlar om att "slåss"
mot din panikångest och fly ifrån den på olika sätt.
Oavsett så finns det ett stort problem med samtliga dessa angreppssätt. De går inte till
roten med problemet. De fokuserar INTE vad för slags mekanismer som skapar dina
panikångest till att börja med, utan syftar endast till att "behandla" den.
Min målsättning är INTE att du ska behandla din panikångest. Min målsättning är
att du ska bota den.
• Det är INTE en rapport som syftar till att ge dig utbildning om fysiken bakom en
panikattack.
Även om jag kommer ta upp en del av de vanliga symptomen, så gissar jag att du redan
har läst på om det så kallade "kamp/flykt-beteendet". Det spelar egentligen ingen roll.
Oavsett vilken kännedom du än har om paniksyndromets kunskapshistoria, så är det här
en rapport med fokus på hur du ska agera för att ELIMINERA din panikångest. Allt annat
är ovidkommande.
• Det är INTE en rapport som mynnar ut i att du ska köpa ett "underpiller" eller bruka
någon annan medicin (eller hälsokost) som pang bom botar din panikångest.
Överhuvudtaget handlar detta inte om mediciner.
Missförstå mig inte. Jag fördömer inte användandet av mediciner. Däremot är jag
extremt skeptiskt till auktoriteter som tror att mediciner är svaret på allt. Jag har själv
erfarenhet av diverse psykofarmaka.
De botade inte min panikångest, utan fungerade mer som ett slags "dämpare" under en
tid. Men mer om detta ska jag berätta i nästa avsnitt.
• DET är INTE en rapport som grundar sig i psykologiska teorier om barndom och
uppväxt.
Det enda som är viktigt är att du existerar här och nu. Och oavsett om din
panikångest är ett resultat av extrem arbetsrelaterad stress, ett osunt förhållande till
din mamma, oidipuskomplex eller andra vanliga/ovanliga psykologiska
relationer/situationer, så kan du bota den.
Psykodynamisk terapi kan möjligen hjälpa dig på många områden i livet, men enligt min
erfarenhet gör de föga för att verkligen bota panikångest. Jag ska utveckla detta
påstående mer framöver.
Varför ska du lyssna på mig?
Okej. Innan vi går vidare ska jag göra en sak köar. Jag är ingen psykolog. Jag är inte
ens terapeaut eller "coach". Förvisso är min bakgrund akademisk såtillvida att jag har en
magisterexamen i ekonomi. Men det är knappast därför du ska lyssna på mig. Nej, jag har
faktiskt bara EN faktor i mitt förflutna som gör mig till en auktoritet när det handlar om
panikångest.
Jag har erfarenhet.
Jag har själv lidat av paniksyndrom under en lång tid (med depression och
utmattningssyndrom som följd) och jag har blivit fri från detta med EXAKT de nycklar som
jag tänker ta upp i denna rapport. Om du som läser detta själv lider av panikångest (vilket
jag förutsätter) så förstår du vad jag menar. Det vill säga att det är en helt avgörande
skillnad mellan att å ena sidan "intellektuellt" förklara för en annan person vad panikångest
innebär - och att själv uppleva en panikattack.
Man kan berätta om upplevelsen för andra. Men för att verkligen förstå rädslan,
förvirringen, skamen och ångesten, så måste du har varit där själv.
Jag har det. Jag vet vad jag pratar om.Hela mitt liv rasade samman från den sekund då
jag drabbades av min första panikattack. Idag är jag helt fri från panikattacker - och har
varit så i drygt tre år. Min övertygelse är därför att detta ska bli dagen som är början på
det liv du verkligen förtjänar. Ett liv i frihet.
Ett liv utan panikångest.
Varma lyckoönskningar!
Marcus Andersson, Göteborg, 20120701
PS. Jag uppmanar dig att läsa hela denna rapport och därefter omedelbart vidta åtgärder för att
påbörja din väg mot ett liv fritt från panikångest. Som namnet på den här rapporten avslöjar,
kommer jag att ge dig nycklarna till ett liv fritt från panikattacker. Men det är du som måste öppna
dörrarna. Vänta inte - agera idag! DS.
Innehållsförteckning
Förord ....................................................................................................................................2
Vad denna rapport inte syftar till........................................................................................3
Varför ska du lyssna på mig? ............................................................................................4
Bakgrund - min historia .........................................................................................................9
"Det är inget fel på dig, du är fullt frisk..." .........................................................................9
På akuten hittar man inga tecken på något farligt...........................................................10
Panikångest och ändå frisk - en omöjlig ekvation?.........................................................11
”Ta det lite lugnt”...............................................................................................................11
Livet rasar, ångesten regerar ..........................................................................................12
Rädslan för paniken tar över............................................................................................12
Kamp, flykt, inbillade faror och falsklarm.........................................................................13
Intellekt förstår men känslorna är någon annanstans ....................................................14
Depression, isolering, terapi............................................................................................14
Min ”personlighet” är problemet och källan.....................................................................15
Pengarna är slut men paniken är kvar............................................................................16
Leva med panikångest ....................................................................................................17
När pusselbitarna plötsligt och oväntat faller på plats.....................................................18
Nutid = panikfri ................................................................................................................19
Jag är inte rädd längre.....................................................................................................20
Du, du och bara du....vad göra nu? ................................................................................21
# 1. Du behöver fokusera på att göra känslomässiga förändingar, inte kemiska ..............23
200 000 svenskar lider av panikångest, 750 000 äter piller ...........................................23
Medicinerna är en hjälp, inte lösningen på problemet ....................................................24
Vad säger erfarenheten? ................................................................................................25
En känslomässiga reaktion på en specifik situation .......................................................26
# 2. Du behöver göra känslomässiga förändringar, inte intellektuella ................................28
# 3. Koncentrera dig på att bryta panikångestens onda cirkel ...........................................31
Vad innebär Kamp/Flykt-beteendet? ..............................................................................31
I kölvattnet av panikångest lurar depressionen...............................................................33
Den viktiga ekvationen ....................................................................................................33
# 4. Konsten att flyta med istället för att spjärna emot.........................................................34
En nyckel till frihet ...........................................................................................................35
# 5. Agera istället för att analysera .....................................................................................37
Psykoanalys botade inte min panikångest......................................................................38
Paniken är kvar trots att du "vet varför"...........................................................................38
Hur tränar man bort panikångesten? ..............................................................................39
Går det inte lika bra med KBT för att "agera?"................................................................39
Vänta inte - agera idag! ..................................................................................................40
Min rekommendation: Panic Away.......................................................................................41
Bakgrund - min historia
"Det är inget fel på dig, du är fullt frisk..."
Jag var på väg hem från jobbet när jag fick min första panikattack.
Jag hade visserligen känt mig "konstig" under en längre tid. Det var något som inte
stämde. Men jag kunde inte sätta fingret på det. Ibland kände jag mig yr, hade svårt för att
fokusera blicken (vilket jag avfärdade som "vätskebrist"). Ibland kändes det som jag hade
svårt att andas, som att jag fick kämpa för att fylla lungorna med luft (vilket jag tolkade
som "astma" och ett behov av mer medicinering).
Något stod helt enkelt inte rätt till. Men det var först i bilen på väg hem från jobbet som
min första panikattack slog till med full kraft. Då förstod jag inte att det var panikångest.
Jag var säker på att jag skulle dö. Mitt hjärta slog som om det skulle spränga bröstkorgen.
Varje andetag kändes som en kamp.
Samtidigt sköljde en intensiv känsla av kolsvart, vrådjup, brutal dödsångest över mig
gång på gång. Jag inte litterära kvaliteter att vidarutveckla denna känsla, mer än att det
var en skräck jag aldrig tidigare varit i närheten av. Det var overkligt och väldigt intensivt
här och nu på samma gång.
Död. Hjärtattack. Mörker. Jag vill inte dö. Snart dör jag. Nu är det slut. Allt detta for
igenom mitt huvud. Samtidigt som jag stannade bilen i väggrenen och tog upp mobilen för
ringa ambulansen. Något fick mig ellertid att tveka. Jag vet inte vad. Skam förmodligen.
Hur pinsamt det skulle vara om ambulansen kom och det inte var något fel på mig. Det
enda som talade emot en hjärtattck var det faktum att jag var 28 år gammal - och att jag
aldrig hört talas om någon som dött av en hjärtattack i så unga år.
Men. Något. Var. Uppenbarligen. Fel. Jag ringde till min sambo och berättade vad som
hänt.
På akuten hittar man inga tecken på något farligt...
Därefter har jag inga tydliga minnen. Mer än att jag slog 112, la på efter ett par sekunder
och tog mig hem. Panikattackerna återkom med ökad eller minskad kraft under flera
timmar, och att vi beslutade oss för att uppsöka akuten.
I väntrummet på akuten fortsatte panikångesten.

Men när jag efter flera timmars väntan äntligen fick
träffa en läkare hände något märkligt. Andningen
normaliserades, samtliga symptom försvann
successivt, jag blev lugn och landade i mig själv
under tiden som jag pratade med läkaren.
Hon ställde flera frågor om min nuvarande livssituation. Framförallt var hon intresserad
av hur mycket jag jobbade. Därefter lyssnade hon på mitt hjärta. En sköterska tog EKG
och blodprov.
Resultatet var minst sagt överraskande. Jag var fullt friskt. Alla prover var utmärkta.
Panikångest och ändå frisk - en omöjlig ekvation?
Jag behöver kanske inte säga att detta besked skapade en inre ambivalens som var
svår att definiera. Hur var det möjligt att uppleva denna skräck med med symptom i form
av hjärtklappning, andnöd, domningar i armar och yrsel som jag nyss erfarit samtidigt som
jag, enligt läkaren, var fullt frisk? Det var liksom en ekvation som inte gick ihop.
Höll jag på att förlora förståndet? Eller var det något som sjukvården missat? Kanske led
jag av en sjukdom som inte gav utslag på testerna?
Stress. För mycket jobb. Det var läkarens bästa gissningar. Att det jag nyss gått igenom
var en reaktion på detta. Konsekvensen av för mycket jobb under för lång tid.
Ville jag bli sjukskriven, frågade doktorn.
Nej, absolut inte, svarade jag. Det har jag inte tid med.
Ville jag ha antidepressiva?
Nej, definitivt inte. Jag såg det nästan som en förolämpning att hon föreslog något
sådant. Skulle JAG äta psykofarmaka? Jag var väl för f-n inget psykfall!
”Ta det lite lugnt”
Vi kom till slut överens om att jag skulle skära ner på de långa arbetstiderna och
möjligen ta ett par veckors semester inom kort. Jag kunde hålla med om att det inte var
idealt att jobba 80-90 timmar i veckan. Men det var ju bara tillfälligt. Jag hade ju planerat
att dra ner på jobbet så småningom. Skulle bara invänta rätt tillfälle (detta tillfälle som hitills
inte dykt upp på flera år...)
Tillfälligt symptomfri, men extremt förvirrad, lämnade jag akuten. Jag hade inte fått några
svar. Och jag hade svårt att förlita mig på sjukvårdens påstående om att jag var frisk.
I det läget hade det faktiskt varit lättare att acceptera en konkret sjukdom. Något som
var fysiskt påtagligt och som gick att bota, operera eller behandla på något sätt. Men det
här...det fanns liksom inga riktpunkter, inget konkret att åtgärda.
När jag kom hem ringde jag upp min chef och sa att jag mådde dåligt. Jag hittade på
någon historia om att jag svimmat i bilen, och att jag behövde vila över helgen, men att jag
skulle vara tillbaks på måndag igen. Det blev inte så.
Jag satte aldrig foten på samma jobb igen.
Livet rasar, ångesten regerar
Det här var på hösten 2007. De de dagar, månader och år som följer därefter är de
värsta i mitt liv. Jag kan inte beskriva det på något annat sätt.Under flera månader
upplever jag hela min situation som en ond dröm. Jag har svårt att tro att det är sant. Och
varje dag känns som en kamp för för att behålla förståndet.
Nu är inte meningen med den här rapporten att kartlägga min sjukdomshistoria i detalj.
Det tjänar inget syfte. Men det finns ett par saker i min historia som är viktiga erfarenheter.
Inte minst eftersom den innehåller en hel del misstag som jag önskar att du som läser det
här ska slippa göra.
Rädslan för paniken tar över
Tiden efter min första panikattack var som sagt

extremt förvirrande. Jag har idag svårt att
redogöra för det kronologiska händelseförloppet,
eftersom allt verkar flyta samma i en stor svart
röra av ångest.
Jag får upprepade panikattacker. I bilen, i matbutiken, när jag går på bio, på
gymmet. Till slut känns det som att panikattackerna och rädslan för att få en
panikattack har tagit över hela mitt liv.
Jag söker hjälp ett par gånger på vårdcentralen och får alltid samma svar. Det är inget
fel på dig. Allt du går igenom är "bara" stressrelaterad. Och så standardåtgärden: vi skriver
ut antidepressiva som du ska ta varje dag - och så Stesolid, som du kan ta mot
panikattackerna vid behov. Det känns som en ond dröm. Varje morgon jag vaknar så
hoppas jag på att jag ska känna mig bättre. Men i samma stund som jag slår upp
ögonlocken kan jag snabbt konstatera känslan är kvar. Känslan av rädsla, av ångest;
känslan av att min kropp håller på att förstöra sig själv; och tankar på att mitt liv är slut.
Jag vägrar konskvent att ta några mediciner. Det blir som ett slags kamp. Som att
medicinerna är det slutgiltiga beviset på att jag verkligen blivit psykiskt sjuk.
Jag är på alla sätt fruktansvärt envis. Doktorn på vårdcentralen har diagnosticerat mig som
utbränd och menar att det brukar vara bra att "röra på sig fysiskt" under dessa
omständigheter. "Bli inte stillasittande" säger han ocn argumenterar att "det är både bra för
din mentala som din fysiska hälsa att motionera".
Jag tar honom på orden. Tecknar nytt gymkort och kör skiten av mig flera timmar om
dagen. Och trots att jag är paniskt rädd för att vistas bland folk - trots att det känns som att
den där slutgiltiga panikattacken, den som kommer tippa mig över förståndets gräns eller
ta död på mig, väntar som en lönmördare runt varje hörna - jobbar jag tappert för att
uppbringa det mod som krävs för att "arbeta" mig ur min situation.
Det känns som jag slåss för mitt liv.
Kamp, flykt, inbillade faror och falsklarm
Under denna period läser jag också en massa böcker och artiklar om panikångest och
utbrändhet. Jag lär mig att panikångest egentligen "bara" är en flykt/kamp-reaktion på en
upplevd och inbillad fara. Jag lär mig vad som händer i kroppen under en panikattack,
läser på om alla symptom och försöke att panikattacker egentligen inte är farliga, att det
är frågan om ett "falskt" alarm av fara som kroppen "feltolkar".
Jag inskaffar kunskap om kroppens hormoner och signalsystem. Jag äter kost som
innehåller mycket tryptofan för att få upp nivåerna av seretonin i min kropp; detta hormon
som kallas för kroppens naturliga "lyckohormon" och som deprimerade/utbrända individer
har ovanligt låga nivåer av.
Intellekt förstår men känslorna är någon annanstans
Ingenting jag företar mig gör emellertid någon märkbar skillnad. Efter ett tag har jag läst
nog med böcker och artiklar om panikångest, depression och utbrändhet för att doktorera i
ämnet. Men trots att jag kan förstå och redogöra för panikångestens på ett intellektuellt
plan, är mina känslor någon helt annanstans.
Det spelar liksom ingen roll att jag "vet om" att panikångesten egentligen är helt
ofarlig. Jag mår lika dåligt ändå. Och jag är fortfarande lika rädd för att få ytterligare
en attack.
Jag upplever en stark desperation över att mitt intellekt och min tankevilja inte förefaller ha
någon makt över mina känslor. Det är som om min vilja är satt ur spel. Som att känslorna
reagerar per automatik, utan att jag har någon makt att påverka dem.
Så fort du har läst klart denna rapport är det dags att agera och bli kvitt din panikångest.
Klicka här för att få reda på mer:
Till slut når jag en punkt då jag resignerar, slutar hoppas. Jag känner mig, i brist på
bättre uttryck, helt värdelös. Det verkar som att jag nu måste acceptera att leva resten av
livet med paniksyndrom - och att besluta om ett sådant liv är värt att leva överhuvudtaget.
Depression, isolering, terapi
Under ungefär två års tid är jag diagonosticerad som utmattningsdeprimerad. Jag tar
antidepressiva dagligen (Cipramil) och har alltid en Stesolid i fickan "vid behov". Jag
isolerar mig i hemmet.
Det är ingen överdrift att påstå att jag
uppvisar den djupt deprimerades samtliga
symptom. Jag bryr knappt om att duscha
eller äta, men jag försöker göra det för att
jag måste. Håret växer (att gå till frisören
känns helt otänkbart, bara tanken på att sitta
fast i en frisörstol under en halvtimme ger
mig kalla kårar). Jag undviker all mänsklig
kontakt så långt det är möjligt. Till exempels är det extremt ansträngande att sitta runt ett
middagsbord tillsammans med min familj eller i soffan och titta på en film tillsammans med
andra.
I alla situationer där jag måste sitta still bredvid andra människor kommer paniken.
Det är som att paniken jagar mig och lurpassar på mig i vissa situationer, och min
strategi är därför att helt undvika dessa situationer.
Under denna period går jag i regelbunden terapi hos en privatpraktiserande psykolog.
Jag betalar 800 kr per session (50 minuter) och eftersom jag anses som djupt deprimerad
ses vi två gånger i veckan till att börja med för att snabbt försöka "få mig på fötterna" igen.
Angrepssättet kallas för "psykodynamisk terapi". Vi talar om allt möjligt under våra
sessioner. Om min uppväxt, om min personlighet, om mina rädslor och givetvis om möjliga
anledningar till min depression. Men också om andra ämnen såsom intressen, musik,
konst, poesi, ekonomi och allt däremellan. Jag har tidigare haft stora fördomar om vad det
innebär att gå till en psykolog. Men det är inte alls som jag föreställt mig. Det är som träffa
en vän man verkligen litar på.
Faktum är att dessa stunder är de enda gångerna i veckan som jag känner mig
någotsånär trygg. Terapin blir ett slags tillfälligt andningshål i helvetet; ett halmstrå av
framtidstro. Jag sätter med andra ord allt mitt hopp till att terapin ska bota min panikångest
och förlösa mig ur depressionen.
Min ”personlighet” är problemet och källan
Vi kommer fram till att min belägenhet till stor del beror på de människor och de
situationer som min personlighet attraherat. Min personlighet karakteriseras av en
bristande självinsikt på så vis att jag ställer alldeles för stora krav på mig själv. I hela mitt
liv har det varit extremt viktigt att prestera. Jag har likställt prestation med uppskatting och
kärlek. Vilket har lett till ett slags "extremtpersonlighet" i fler avseenden: jag kan inte gör
något med måtta, allt blir extremt, tävlingsinriktat, prestationskrävande, too much.
Med andra ord: för mycket jobb, för mycket stress, för många prestationskrav, för
lite tid att njuta av livet.
Under terapin drar vi en rad slutsatser om min personlighet.
Jag har svårt för att säga nej, vilket grundar sig i en påtagliga rädsla för konflikter, som i
sin tur har med min uppväxt att göra. Jag lider av en lättare form av separationsångest,
vilket också bottnar i min uppväxt, och som sannolikt har triggats ytterligare av min morfars
nyliga bortgång.
Samtidigt anser min psykolog att jag har, som hon uttrycker det, "massor av resurser".
Poängen är att jag måste använda dem på rätt sätt. Min analytiska förmåga och
intellektualla kapacitet, min tendens att bli för extrem i allt jag tar för mig, är mitt ying och
yang: min styrkor och svagheter, min källa till självförverkligande och själdestruktivitet i ett
och samma andetag.
Hela insikten i den terapeutiska behandlingar kan, lite förenklat, sammanfattas med
följande.
För att må bra i framtiden måste jag göra upp med min ”extrempersonlighet”, min
konflikträdsla och min oförmåga att säga nej. Det låter kanske trivialt, men för mig, där och
då, kändes det som livsavgörande insikter.
Pengarna är slut men paniken är kvar
Efter drygt ett års terapi är mina pengar slut. Detta faktum ger mig stark ångest. Jag har
räknat ut att jag lagt cirka 90 000 kr på denna behandling. Men i min belägenhet spelade
pengarna ingen roll. Vid det tillfället skulle jag gladeligen ha amputerat en arm, sålt allt jag
ägde utan att tveka, om detta skulle botat min panikångest.
Den stora frågan är förstås...botade terapin min panikångest?
Nej. Det gjorde den inte.
Den tog visserligen udden av panikångestens mest extrema uttryck och gav mig modet
att släppa min totala isolering i hemmet. På många sätt var terapin källan till att jag blev en
någotsånär fungerande människa igen - åtminstone på "ytan". Under denna period slutade
jag även med de antidepressiva medicinerna och Benzopreparaten, mycket tack vare
terapin.
Men mina panikattacker kvarstod. Och rädslan för att få dem.
Leva med panikångest
Terapin lärde mig med andra ord att leva med min panikångest. Men den botade inte
den. Den var som om panikångesten - och alla känslor som följde i dess kölvatten - nu var
en självklar del av min kropp, lika fysiskt påtaglig som en arm eller ben. Jag tänkte att om
inte ett år av intensiv terapi kan bota min panikångest, ja - då är jag otvivelaktigt ett
hopplöst fall. Då måste jag acceptera att jag aldrig kommer att bli fri från panikattackerna.
Jag måste lära mig att leva med dem.
Så resonerade jag. Och fet är också så mitt liv ser ut efter terapin. Jag försöker
"hantera" rädslorna och ångesten som förvisso kommer och går under dagarna i
varierande styrka, men som aldrig helt försvinner. Jag slåss mot min panikångest, men jag
tror inte längre att jag kan besegra den.
När pusselbitarna plötsligt och oväntat faller på plats...
En dag i början av 2010 surfar jag av, som jag kommer ihåg det, ren slump in på en
amerikansk hemsida som handlar om panikångest. Vid den här tiden tittar jag då och då
runt på nätet om det kommit några nya råd och rön i ämnet, men det är alltid samma tjat
om andningstekniker, avledningstekniker, kamp/flykt-beteendet, KBT-terapier och annat
som jag redan provat.
Mina erfarenheter har gjort mig extremt skeptisk och kritisk till alla råd runt panikattacker.
Men det är något på den här hemsidan som väcker min uppmärksamhet. Framförallt blir
jag nyfiken eftersom programmets grundare varken är psykolog eller terapeut - däremot så
har han haft svår panikångest och botat sig själv med de tekniker som programmet lär ut.
Jag blir också intresserad eftersom detta är en sajt som bara handlar om panikångest -
och som enbart är fokuserad på att bota panikångest. Jag utlovas att få ta del av en enkel
med genial teknik och ett system som kommer att bota min panikångest.
Det kostar mindre än en terapisession för hela programmet och det finns även en
pengarna-tillbaka-garanti om man inte blir nöjd. Så jag tänker ungefär att "okej, det kan
vara rena bluffen det här, men vad har jag att förlora?". Samtidigt är jag synnerligen
skeptiskt. Men efter att ha spenderat hundratusentals kronor på terapi och mediciner det
senaste året, så känner jag att jag nog kan "riskera" ett par hundralappar till.
Idag är jag extremt tacksam att jag tog det beslutet. Det är ett par helt
avgörande sekunder i mitt liv.
Efter att ha betalat, fått mitt användarnamn och lösenord, och loggat in på
medlemssidan, börjar jag med att läsa den e-book som utgör avstamp för hela
programmet.
I brist på bättre uttryck är det då, för första gången, som pusselbitarna faller på plats - en
efter en, sida efter sida. Alla de tankar och teorier jag haft om panikångesten, men aldrig
kunnat ”konkretisera”, blir bekräftade, samtidigt som jag får exakta instruktioner om hur
jag ska bota panikattackerna. Märk väl att det handlar om att bota - inte "behandla".
Det är svårt att beskriva vad jag känner. Det är som om en stor sol plötsligt sprider ljus i
hela min kropp. Och jag vet. Det är kanske en klichéartad liknelse. Men efter flera års att
totalt depressivt mörker, är det bara så jag kan beskriva upplevelsen av att känna verkligt
hopp igen. Hoppet om att göra upp med min panikångest och bli mig själv igen.
Nutid = panikfri
Resten kan du säkert räkna ut. Jag använder teknikerna och filosofin i programmet. Jag
blir kvitt min panikångest. När jag väl sätter igång går det förvånansvärt fort. Jag vill påstå
att efter att ha läst klart e-boken, vilket tog ett par timmar, är jag en annan människa. Helt
enkelt för att jag tänker på min panikångest på ett helt annat sätt än tidigare.
Det tar ett par veckor för att gå igenom hela programmet och använda teknikerna i
konkreta vardagssituationer. Men jag är fast besluten att genomföra programmet. Och till
skillnad från tidigare, upplevar jag konkreta, högst påtagliga resultat. Äntligen har jag hittat
något som fungerar, något som återigen återställer relationen mellan min tankevilja, mina
handlingar - och hur mina känslor reagerar.
Det är förstås svårt att exakt peka ut ett datum när jag inte längre upplever närvaron av
paniksyndrom och förväntansångest. Helt enkelt eftersom det handlar om en gradvis
förbättring under ett par veckor. Men jag kommer aldrig glömma den vårdag då jag en tidig
morgon promenerar genom Göteborg city och känner mig som en hel människa igen. Det
är så nära en religös upplevelse jag kommit i mitt liv (näst efter födelsen av min dotter.)
Känslan av ro och lugn; känslan av att inte vara rädd längre; känslan av att "vila" i sig själv.
Bara den som haft panikångest kan förstå den enorma lycka detta innebar.
Det var som om ha blivit benånad från helvetet och upptäckt att sinnesro är en plats i
paradiset.
Jag är inte rädd längre
Att bli kvitt min panikångest har på många sätt varit som att födas på nytt och upptäcka
det oskattbara värdet i psykisk hälsa. Idag har jag jobb, familj (en dotter + ett barn till på
väg som beräknas födas i december) och lever i en vardag som jag trivs utmärkt med. Jag
har inte haft en panikattack på flera år. Visst känner jag ångest ibland, och visst blir jag
rädd ibland, men det är "normala" känslor vi talar om. Ångest och rädslor som är
hanterbara och som utgår ifrån konkreta situationer.
En viktig del är att jag inte längre är rädd för att få en panikattack. Om jag skulle få en ny
panikattack, så vet jag att jag har kunskapen att jaga den på flykt. En vetskap som skapar
en grundläggande känsla av trygghet som jag alltid bär med mig. Jag vill också nämna att
min "depression" och det som diagnosticerade som utmattningssyndrom, skringades i
samma stund som jag blev fri från panikångesten. Jag skulle därför vilja påstå att
panikångesten alltid var själva källan till min depression, och det misstag som många gör
är att inte fokusera tillräckligt mycket på att bota panikångesten.
Kort sagt - gör upp med din panikångest, och sannolikheten är stor att
ditt depressiva tillstånd försvinner.
(Faktum är att flera av varandra oberoende studier visar just detta. Jag läste nyligen om
en studie från UK där man följt ett femtiotal personer med paniksyndrom och depression
under en längre tid. 8 av 10 personerna som blev av med sin panikångest blev också, i
samma stund, fri från alla symptom på depressionen).
Hur märkligt det än låter så skulle jag inte vilja ha dessa fruktansvärda år av depression
och panikångest ogjorda. Såhär i efterhand kan jag konstatera att denna period lärde mig
ovärderliga saker om mig själv, om människan, om vårt intellekt, men framförallt hur våra
rädslor fungerar.
Detta är också den enda anledning varför jag hoppas att du ska lyssna på mig - och
själv agera för att bota din panikångest.
Du, du och bara du....vad göra nu?
Min förhoppning efter att du har läst om min resa är egentligen bara en enda. Att du ska
förstå att det är fullt möjligt att falla ner i ett tillstånd av djup depression och dagligt
återkommande panikattacker - och att bli helt och fullt återställd igen.
Det går att bli av med panikångest. Och det spelar ingen roll om du
som jag lidit av den i flera år eller nyligen drabbats. Det är samma slags
förståelse och system du behöver.
Men för att göra detta behöver du själv investera i två saker. Dels i det program som jag
nyligen berättat om, dels i modet och beslutsamheten att fullfölja detta program.
Som du säkert förstår jag kan av upphovsrättsliga skäl inte avslöja det exakta innehållet
i programmet. En annan anledning är att jag tror det är viktigt att du inte går in i
programmet utan för många förutfatta meningar och åsikter, och på så vis möter det, som
jag gjorde, med ett kritiskt men "öppet" sinne. Det är helt enkelt en resa du måste göra
själv.
Vad jag däremot kan göra för att ytterligare motivera dig att agera, är att peka ut några
av de viktigaste insikterna jag själv gjort om panikångest - mycket tack vare detta program.
Jag har valt att kalla dessa insikter för "nycklar" av den enkla anledning att det är så jag
uppfattat dem. Som viktiga mentala nycklar för att öppna dörrarna till ett liv utan
panikångest.
# 1. Du behöver fokusera på att göra
känslomässiga förändingar, inte kemiska
Om du studerat ämnet har du säkert stött på argumentet att panikångest beror på en
"kemisk obalans" i din hjärna. Poängen i detta resonemang är att om du bara återställer
den kemiska balansen så kommer även dina panikattacker att försvinna.
Speciellt vanlig är denna teori bland läkare som använder antidepressiva och
benzodiazepiner ("lugnande medel") preparat som ett slags universalmedel för alla slags
åkommor med inslag av psykisk ohälsa. Tyvärr säger detta mer om den svenska
sjukvårdens begränsade resurser, än om våra läkares faktiska kunskap om panikångest.
200 000 svenskar lider av panikångest, 750 000 äter piller
Socialstyrelsen uppskattar att ungefär var tredje person som söker hjälp på landets
vårdcentraler lider av psykisk ohälsa. Det rör sig följaktligen om hundratusentals svenskar
varje år (det uppskattas att ungefär 200 000 svenskar lider av återkommande
panikattacker.) Det är också ett faktum att den absoluta majoriteten av de som söker hjälp
på vårdcentralerna får ett recept på psykofarmaka med sig hem. (Enligt socialstyrelsen så
brukar över 750 000 svenskar antidepressiva idag.)
Det finns nog ingen som skulle förneka att det frekventa bruket av receptbelagd
psykofarmaka till stor del beror på bristande resurser. Om tid och pengar. Det är helt enkelt
inte kostnads - eller tidsmässigt möjligt för vår sjukvård att erbjuda terapeutiska
behandlingar till alla som söker hjälp, även om detta skulle vara det bästa alternativet för
individen ifråga. Så vad återstår att göra? Mediciner - och mera mediciner.
Det är också intressant att konstatera att såväl läkare som

sjuksköterskor är överrepresenterade i den grupp av
människor som varje år diagnosticeras med psykisk ohälsa
(exempelvis depression, utmattningssyndrom och
panikångest.) Man vill, kanske en smula orättvist, påstå att om
vår psykiska ohälsa bara beror på kemiska obalanser - ja, då
skulle denna yrkesgrupp knappast behöva oroa sig. De
befinner ju sig på en abetsplats där tillgången på "kemi" är i
stort sett obegränsad.
Medicinerna är en hjälp, inte lösningen på problemet
Okej. Jag kanske överagumenterar. Låt mig därför nyansera. Jag är inte emot bruket av
psykofarmaka. Faktum är att, som jag berättat tidigare, jag själv brukat både
antidepressiva och benzopreparat under drygt ett år. Och även om jag inte upplevde
någon positiv effekt av detta bruk, så har jag en rad vänner och bekanta som vittnar om
motsatsen.
Min huvudpoäng i detta resonemang är inte att avfärda medicinernas eventuella

inverkan på vår mentala stabilitet. (Kom ihåg att ämnet för denna rapport är panikångest.)
Men det är en avsevärd skillnad på att se medicinerna som en tillfällig hjälp, "kryckor för att
orka stå upp", kontra att tänka på dem som lösningen på hela problemet. Det är inget fel
med att ta antidepressiva om man känner att detta hjälper. Men jag är helt övertygad om
att medicinerna på sin höjd kan dämpa känslorna av ångest, inte bota. (Jag väntar
fortfarande på att höra talas om en person som blivit hela befriad från sin panikångest
genom att bara äta psykofarmaka.)
Vad säger erfarenheten?
Att roten till panikångest endast är en kemisk obalans i hjärnan är lika logiskt som att
påstå att kärlek egentligen bara är ett tillfälligt påslag av extra mycket dopamin i blodet
eller att musik egentligen bara är tillfälliga förtätningar och förtunningar av luften runt
omkring oss.
Visserligen säger detta något om den naturvetenskapliga språket som vill förstå och
förklara ämnet ifråga, men den säger ingenting om källan till en panikattack. Den är också
en tes som strider mot all erfarenhet.
Låt mig ta ett par exempel.
Det är ett faktum att det finns gott om människor som klarar av att jobba även de om de
lider av panikångest. Även extremt stressintensiva jobb såsom polis, brandman eller
ambulansförare inkluderar gott om individer diagonisticerade med paniksyndrom. Många
av dessa får aldrig panikångest på jobbet.
En brandman klarar med andra ord av att rädda liv, släcka bränder och hantera
livshotande situationer, men när samma person sitter i en biosalong, besöker frisören,
tandläkaren eller sitter på på en buss - ja, då kommer panikattacken.
Skulle detta bero på att "kemin" i brandmannens hjärna är obalanserad? Nej, det är helt
ologiskt.
En känslomässiga reaktion på en specifik situation
Det viktiga insikten i detta resonemang är att förstå att en panikattack alltid är en
känslomässig reaktion på en specifik situation.
En nyckel till att bota din panikångest är därför att inte sätta allt ditt
hopp på passiva, "kemiska" förändringar, utan istället lägga den stora
vikten på känslomässiga förändringar.
Vad som kan definieras som en specifik situation är individuellt - och föränderligt. Men
gemensamt för alla dessa situationer är en upplevd känsla av otrygghet (eller "fara"). En
brandman får aldrig panikattacker på jobbet eftersom han eller hon upplever en känsla av
trygghet i att behärska sina arbetsuppgifter till fullo, men när samma person slår sig ner i
stolen hos tandläkaren så kommer paniken. En annan individ känner sig bara trygg i sitt
eget hem, och får panik bara av att gå utanför dörren.
Som sagt - i vilka specika situationer som panikångesten triggas igång är individuellt
betingat. Men källan till panikångesten är känslomässigt densamma:
• en upplevd känsla av otrygghet och fara
• en känsla av att inte ha någon kontroll över situationen
• en känsla av att inte kunna fly situationen
Sammanfattningvis, och med risk för att bli övertydlig. Källan till att bota din panikångest
finns i förmågan och tekniken att hanterar dina känslomässiga reaktioner innan och under
en panikattack sker. Du måste alltså lära dig hur du ska tackla en panikattack; hur du ska
bemöta den tankemässigt för att manipulera och eliminera den känslomässigt. Jag lärde
mig detta i Panic Away programmet och framförallt via programmets 21/7-teknik. (Du kan
läsa mer om detta program i slutet av rapporten, men först ska vi titta närmare på nyckel
nummer 2.)
# 2. Du behöver göra känslomässiga förändringar, inte
intellektuella
"Känslorna har sina skäl, som förnuftet inte förstår"
Blaise Pascal
Med det här citatet från en av västerlandets största tänkare och vetenskapsmän, vill jag
lyfta fram en annan viktig insikt i panikångestens mekanismer. Nämligen att en panikattack
inte går att styra med enbart förnuftets hjälp.
Att det "logiska tänkandet" är en av de mest vägledande principerna i våra liv råder det
knappast några tvivel om. Vår enorma tilltro till naturvetenskapen eller det vi kallar för
"vanligt sunt förnuft" är inget vi ens reflekterar över. Åtminstone inte på något
grundläggande plan. Tvärtom brukar vi hånfullt avfärda allt som är "känslomässigt",
"psykiskt" eller på andra sätt "ologiskt" som ett slags ovetenskapligt flum - något som inte
är värt att beakta på allvar eftersom vi inte kan greppa det omedelbart med våra förnuft.
Vi vill alltid att det ska finnas en förnuftig och logiskt korrekt lösning
på ett problem eftersom det ger oss en känsla av kontroll. Men vad
gäller att bota panikångest kan denna tillit till det intellektuella
resonemanget vara en betydande svaghet.
För att det vidare inte ska råda några tveksamheter över vad jag menar med detta
resonemang tänker jag uttrycka mig brutalt tydligt. Panikångest struntar helt och
fullständigt i ditt förnuft. Panikångest bryr sig inte ett dugg om din intellektuella eller
analytiska kapacitet.Varför? Jo, helt enkelt för att en panikattack inte är en logisk, utan en
känslomässig reaktion.
Lika lite som det hjälper att förklara för en sörjande förälder som nyss mist sitt barn att
"döden egentligen bara är en omvandling av energier", lika lite hjälper det att du
"egentligen veta om" att panikattackerna är helt ofarliga om dina känslor reagerar som att
du är i dödlig fara.
Förnuftet har mycket sällan någon absolut makt över starka känslor (eller som Freud
skulle uttrycka det: "drifter). Och starka känslor leder till reaktioner som kan vara allt annat
än logiska eller förnuftiga.
Personligen kämpade jag länge med att greppa detta. Innan jag fick min första
panikattack var jag fast och fullt övertygad om den inre viljans överlägsenhet och det
logiska tänkandets storhet. Jag vill inte gå så långt som att säga att jag föraktade "psykisk
svaghet", men om sanningen ska fram så fanns det sådana tendenser i mina åsikter. Det
är också symptomatiskt att min första insikt efter min initiala panikattack var att direkt läsa
på och utbilda mig i ämnet.
Som jag nämnt tidigare hade jag efter ett par månader läst tillräckligt många böcker och
artiklar i ämnet för att skriva en magisteruppsats, men det spelade ingen roll för mitt
välbefinnande. Jag mådde alltjämt lika uselt. Det var först när jag förstod att jag aktivt
måste träna bort min panikångest på ett känslomässigt plan som jag på allvar fick tillgång
till ett fungerande vapen.
Jag vill avsluta det här stycket med att du ställer dig själv följande fråga.
Har vetskapen om att panikattacker är helt ofarliga lett till att du blivit av med din
panikångest?
Om svaret är nej - ja, då borde detta vara bevis nog för att det inte räcker med att tänka
logiskt och analytiskt för att bota din panikångest. Pragmatiskt betyder detta detsamma
som det gjorde för mig. Du måste göra dig beredd att träna bort dina panikattacker. (Hur
du kan göra detta ska vi titta närmare på framöver.)
# 3. Koncentrera dig på att bryta
panikångestens onda cirkel
Liknelsen med det så kallade "kamp/flykt-beteendet" är det absolut vanligaste sättet att
beskriva panikångest. Jag har läst ett femtiotal svenska böcker och artiklar om
paniksyndrom (och minst lika många engelskspråkiga) och det finns inte en enda som
undlåtit att beskriva panikångest som ett kamp/flykt-beteende.
Vad innebär Kamp/Flykt-beteendet?
Kamp/flykt-beteende är en naturvetenskaplig förklaring av hur ångest tar sig kroppsliga

uttryck. Beteendet sägs härstämma från tiden då människan var jägare, och då vår
överlevnad var beroende av snabba, "automatiska" reaktioner. Som exempelvis att fly från
ett lejon eller något annat djur i det vilda.
Panikångest kan på så vis förstås som ett slags "larm" om fara; ett larm som syftar till att
blixtsnabbt, inom loppet av ett par sekunder, göra individen redo att slåss eller fly. Det är
allt eller inget, liv eller död, fly eller fäkta, som gäller. Panikattacker är enligt denna
förklaring en kroppslig funktion som människan burit med sig i tusentals år och som finns
inkodad i våra gener.
Det motsägelsefulla är att en reaktion som de flesta beskriver som

upplevd kamp mot döden egentligen är designad för att rädda liv. Men
faktum är att allt som sker i kroppen under en panikattack är till för att
hjälpa oss.
När du upplever att hjärtat pumpar snabbare beror detta på att hjärtat dirigerar om
blodet från vissa platser i kroppen med syfte att skydda dessa delar. Till exempels får man
mindre blod i de ytliga blodkärlen, som i fingrarna och tårna utifall man skulle lida en skada
där. Det är också detta fenomen som skapar den där blekheten och uppfattningen av
domningar eller stickningar i armar och ben. Det är också vanligt att man börjar svettas,
vilket syftar till att kyla ner kroppen och göra den svårare att fånga under flykt. Kort sagt:
hela kroppen är redo för att agera, redo för kamp eller flykt, när paniken drar igång.
Men även om det känns som att din kropp löper amok, så kan det inte kollapsa.
Nervsystemet vaktar hela tiden över processen och ser till så att du så småningom återgår
till normalläge. Kroppen slappnar alltid av. Men ibland kan de ta en stund för adrenalinet
och noradrenalinet att återgå till vanliga nivåer.
Det stora problemet med den här vetskapen är att den inte hjälper dig att bli av med
panikattackerna. Som jag argumenterade i förra avsnittet rår inte den logiska analysen på
panikångest. Panikattackerna är till sin natur är automatiska reaktioner som inte går "veta"
bort. De måste tränas bort på ett känslomässigt plan.
I kölvattnet av panikångest lurar depressionen
Okej. Så långt har vi fastställd att panikångest inte kan skada dig. Att det tvärtom är en
reaktion som kroppen designat för att skydda mot fara. Innebär detta att panikångest bara
är ett "psykiskt" fenomen som det är meningslöst eller "skamfullt" att lägga någon vikt vid?
Nej, givetvis inte. Och nu vill jag att du lyssnar noga.
Panikattackerna må vara fysiskt ofarliga, men de känslomässiga konsekvenserna av

panikattackerna är det inte. En panikattack efterlämnar ofta en rad negativa "spår" i våra
medvetande. Dessa kan i sin tur kan resultera i allvarliga åkommor, som till exempels
depression eller agorafobi. Ångest och undvikande beteenden får konsekvenser för
arbete, studier, umgänge, familjeliv - ja, för allt som är viktigt i våra liv. Livet blir inskränkt,
kringskuret av ångest. Det är heller inte ovanligt att människor med panikångest blir så
förtvivlade och desperata av sin belägenhet att de "tröstar" eller behandlar sig med droger,
alkohol eller mat.
Kommer du ihåg hur ditt liv var innan du fick din första panikattack? Minns du känslan av lugn och ro?
Det är dags att hitta tillbaks till dig själv igen och bota din panikångest!
Den viktiga ekvationen
Det är alltså mycket angeläget att du försöker vända på den negativa utvecklingen och
göra upp med din panikångest. Till saken hör nämligen att för de allra flesta som lider av
panikångest så brukar depressionen hävas när ångestsymptomen blir mer hanterbara.
Efarenheten visar alltså att det finns fog för ekvationen:
Bota panikångesten = Bli av med depressionen. Att det finns ett fog för denna ekvation
är jag ett levande bevis på.
# 4. Konsten att flyta med istället för att
spjärna emot
"Den som fruktar lidandet, lider redan av det han fruktar"
Michel de Montaigne
Bränslet för din panikångest är alltid dina egna tankar. Panikångest hämtar all sin näring
i dina känslor. Den parisiterar på dina rädslor och på dina förväntningar på att få ännu en
attack. Med andra ord: så länge du är rädd för panikattackerna, kommer de att vara en del
av ditt liv.
Betyder detta att panikångest går att "tänka bort"?
Både ja och nej.
Om man med "tänka bort" avser att sitta hemma i ensamhet och försöka analysera bort
panikattackerna, så blir mitt svar ett bestämt nej. Däremot så finns det ett slags
tankemönster som är extremt effektivt för att eliminera panikattacker. Detta mönster måste
man dock lära sig att bemästra. Men det handlar i högsta grad om en teknik som fokuserar
på hur man bemöter en begynnande panik med sina tankar. Och då är alltså svaret ja - i
detta fall går panikångest i allra högsta grad att tänka bort.
Vi ska vidare titta lite närmare på vad som är själva kärnan i denna teknik.
En nyckel till frihet
Okej, vi går rakt på sak. Som vi hitills diskuterat finns det flera olika nycklar till att göra
upp med din panikångest. Men den enskilt viktigaste nyckeln till att helt och hållet bota din
panikångest är att lära dig tekniken att flyta med en panikattack istället för att slåss mot
den. För mig, liksomför tusentals andra som lidit av svår panikångest, har detta slags
"angreppssätt" blivit en central nyckel till frihet.
Följaktligen: om du kan lära dig att flyta med din panikångest, istället för att slåss mot
den, så kommer paniken till slut att förlora all sin kraft. Precis som fjällbjörk flyter med och
böjer sig med stormen för att inte knäckas av kraften, behöver du lära dig tekniker för att
bara flyta med när du känner att en panikattack är på ingång.
Jag vet att det kan låta en aning klichéartat, detta med att "flyta med" och liknelser med
naturkrafter. Men jag är säker på att du kommer förstå exakt vad jag menar om du väljer
att agera på mina rekommendationer i slutet av den här rapporten.
Det enda som är viktigt just nu att förstå är att du måste ta steget och
lära dig dessa konkreta tekniker för att bemöta en panikattack. Först då
kan du tackla din panikångest med rätt slags psykologi och får tillgång
till ett extremt kraftfullt vapen som kan bota dina panikattacker.
# 5. Agera istället för att analysera
Denna nyckel, som är den sista i rapporten, är jag ganska säker på att vissa psykologer
skulle ha invändningar emot. Helt enkelt för att jag vill uppmana dig att lägga mindre tid på
att analysera varför du fick din första panikattack, och istället lägga mer tid på att lära dig
tekniker att bota den.
Till saken hör att många psykologer anser att långtidsterapi och analys är det enda
sättet att lindra panikångest. Föreställningen är alltså att du måste gräva i ditt förflutna för
att hitta orsaken bakom panikattackerna (och sålunda att detta är effektivt sätt att
behandla paniksyndrom).
Jag är på inga sätt emot terapi. Tvärtom tror jag det är nyttigt att stanna upp i sitt liv då
och då och analysera varför man har gjort de val man har gjort. Det är ju vidare uppenbart
att något inte står helt rätt till om man utvecklat panikångest.
Psykoanalys botade inte min panikångest
Som jag tidigare berättat har jag själv gjort denna resa. Under drygt ett års tid la jag en
halv förmögenhet, och massor av tid och energi, på så kallad psykodynamisk terapi. Syftet
var att söka källan till mina panikattacker - och sedermera min utmattningsdepression.
Denna terapi gjorde mig väldigt gott på många sätt. Den lärde mig att min panikångest
sannolikt var en konsekvens av arbetsrelaterad stress, min oförmåga att säga nej, min
ständiga prestationsbegär, och bottnade i flera andra negativa sidor i min personlighet.
Panikattackerna blev på så vis ett slags "kulmen" på ett dåligt leverne kantat av extrem
stress och för lite vila.
Problemet var bara att denna vetskap inte hjälpte mig att bli av med min panikångest.
Detta är också min poäng. Intellektuellt kunde jag förstå, och vidta mått och steg för att
göra viktiga förändringar i min livsföring och personlighet. Men trots dessa förändringar
satt min panikångest så djupt rotad i mina känslor att det kändes som att den levde sitt
eget liv.
Paniken är kvar trots att du "vet varför"
Studier har visat att detta är vanligt. Det vill säga att även om man anser sig ha funnit
orsaken till varför panikattackerna började, så fortsätter de ändå. Och fastän man
förändrar sitt liv till ett mindre stressigt, mer harmoniskt och hälsosamt sådant - ja, även
om man undviker alla de situationer som tidigare känts så stressfyllda och jobbiga, så
lever panikångesten likväl kvar.
Varför det är så? Jag tror helt enkelt det handlar om att panikångest i grunden är en
känslomässig reaktion ocbh inte ett intellektuellt tillstånd. Paniken uppstår för att du
reagerar "per automatik" i vissa situationer. Dessa reaktioner går inte att bryta genom att
enbart förstå varför de uppstår.
Lika lite som du kan stoppa en blödning genom att förstå varför du har fått den, så kan
du bota panikångest genom att analysera dessursprung. För att bryta detta negativa
reaktionsmönster måste du lära dig effektiva, konkreta tekniker (och "tankesystem") som
successivt tränar bort din panikångest.
Det första du behöver bemästra är hur du stoppar en panikattack. Det andra är hur du
får bukt med din förväntansångest, det vill säga de känslor och tankar som skapar ett
slags konstant "oro" i din kropp och som ofta leder till depression och social isolering.
Hur tränar man bort panikångesten?
Om du verkligen vill komma igång nu och agera för att bota din panikångest, så vet jag
inget effektivare system än Panic Away programmet. Som jag nämnt tidigare var det först
när jag kom i kontakt med detta program som allt lossnade för mig - och som jag fick
tillgång till ett system som verkligen var 100% fokuserat på att bota min panikångest.
Går det inte lika bra med KBT för att "agera?"
Jag får ibland frågor om inte så kallad Kognetiv Beteende Terapi (KBT) är en effektiv
terapiform för att bota panikångest - och om inte KBT är ett bra alternativ till Panic Away
Programmet?
Både ja och nej. Ja, eftersom det finns många likheter mellan teknikerna i KBT och
Panic Away. Både två är intriktade på hur man här och nu agerar för att bota panikångest.
Både två tar alltså utgångspunkt i nuet och båda två lägger vikt vid hur man tränar bort
panikattackerna.
"Problemet" med KBT är enligt min mening att det dels kan bli väldigt dyrt, vilket per
automatik utesluter individer som inte har råd.(Det är inte ovanligt att man får räkna med
någonstans mellan 6000 - 25000 kr för en KBT-behandling mot ångest eller fobier.) Ett
annat problem är att även om KBT har möjlighet att behandla panikattacker på sikt, så är
resultatet alltid väldigt beroende av terapueten ifråga. För att tala klarspråk. Om du har
turen att komma till en duktig KBT-terapeut, som dessutom är specialiserad på
panikångest, så kan resultaten bli bra. Men om du har otur så kommer detta bara att bli
ännu ett misslyckat försök att få bukt med ditt paniksymdrom.
Jag är heller ingen större beundrare av KBT:s så kallade "avledningstekniker" eller
liknande tekniker med vilka man försöker "slåss mot" panikattackerna. I detta avseende är
teknikerna och hela angreppssättet i Panic Away betydligt mer effektiva - och faktiskt även
mycket enklare att lära sig.
En annan uppenbar fördel med Panic Away är att man inte behöver boka tid eller vänta
på att få resultat. Panic Away-programmet är tillgängligt varje dag, 24 timmar om dygnet,
och du kan börja direkt. Dessutom får du tillgång till ett forum där programmets
medlemmar utbyter erfarenheter och kunskap.
På detta forum får till alltså tillgång till en enorm mänsklig kunskapsbank som liksom du
går programmet för att bota sin panikångest.
Vänta inte - agera idag!
Min rekommendation är alltså att du agerar nu och börjar med Panic Away programmet
redan idag. Du har inget att förlora. Sist jag kollade på programmets hemsida så hade de
till och med en pengarna-tillbaka-garanti om man inte blir nöjd. För min egen del var dessa
hundralappar den bästa investering jag gjort i hela mitt liv. Faktum är att Panic Away gav
mig mitt liv tillbaka. För ett liv med panikångest är inget riktigt liv. Det är ett liv av konstant
oro. Ett liv där man aldrig känner sig bekväm i sin egen kropp; ett liv i rädsla. Idag är jag
vare sig rädd för panikattacker eller har minsta spår av några symptom.
Ta steget du också och öppna dörren för det liv du förtjänar - ett liv utan panikångest!
Agera idag!
PS! Om du vill läsa på om Panic Away-programmet så

kommer jag avsluta den här rapporten med att berätta lite
mer. DS!
# Rekommendation: Panic Away
Läs mer om det geniala programmet som har hjälpt över 60 000
individer över hela världen att bli kvitt sin panikångest!
Utvecklat av före detta paniksyndrom-drabbade Barry McDonagh är Panic Away det

mest insiktfulla och effektiva prorammet för att bli kvitt panikångest som existerar. Jag har
själv Panic Away att tacka för ett liv utan panikångest. Och det är jag inte ensam om.
Programmet startade för 9 år sen och fram till idag hjälpt över sextiotusen individer att bota
sin panikångest. Det spelar ingen roll hur länge du varit drabbad, vem du är, eller varför du
fått panikångest. Panic Away kan hjälpa dig!
Vill du veta mer? Klicka på länken här nedanför och börja med att lyssna noga på
videon. Ta första steget mot ett liv i frihet idag!

5 Nycklar Till Att Bota Din Panikangest

Uploaded by

Document Information

Original Title

Copyright

Available Formats

Share this document

Share or Embed Document

Sharing Options

Did you find this document useful?

Is this content inappropriate?

Copyright:

Available Formats

5 Nycklar Till Att Bota Din Panikangest

Uploaded by

Copyright:

Available Formats

*** Agera idag! Ta första steget mot att bli kvitt din panikångesten.

Läs igenom ALLT innan du avfärdar - eller väljer att AGERA.

Vad denna rapport inte syftar till....

Överhuvudtaget handlar detta inte om mediciner.

Varför ska du lyssna på mig?

Jag har erfarenhet.

Ett liv utan panikångest.

Marcus Andersson, Göteborg, 20120701

Vad denna rapport inte syftar till........................................................................................3

Varför ska du lyssna på mig? ............................................................................................4

Bakgrund - min historia .........................................................................................................9

"Det är inget fel på dig, du är fullt frisk..." .........................................................................9

På akuten hittar man inga tecken på något farligt...........................................................10

Panikångest och ändå frisk - en omöjlig ekvation?.........................................................11

”Ta det lite lugnt”...............................................................................................................11

Livet rasar, ångesten regerar ..........................................................................................12

Rädslan för paniken tar över............................................................................................12

Kamp, flykt, inbillade faror och falsklarm.........................................................................13

Intellekt förstår men känslorna är någon annanstans ....................................................14

Depression, isolering, terapi............................................................................................14

Min ”personlighet” är problemet och källan.....................................................................15

Pengarna är slut men paniken är kvar............................................................................16

När pusselbitarna plötsligt och oväntat faller på plats.....................................................18

Nutid = panikfri ................................................................................................................19

Jag är inte rädd längre.....................................................................................................20

Du, du och bara du....vad göra nu? ................................................................................21

# 1. Du behöver fokusera på att göra känslomässiga förändingar, inte kemiska ..............23

Medicinerna är en hjälp, inte lösningen på problemet ....................................................24

Vad säger erfarenheten? ................................................................................................25

En känslomässiga reaktion på en specifik situation .......................................................26

# 2. Du behöver göra känslomässiga förändringar, inte intellektuella ................................28

# 3. Koncentrera dig på att bryta panikångestens onda cirkel ...........................................31

Vad innebär Kamp/Flykt-beteendet? ..............................................................................31

I kölvattnet av panikångest lurar depressionen...............................................................33

Den viktiga ekvationen ....................................................................................................33

# 4. Konsten att flyta med istället för att spjärna emot.........................................................34

En nyckel till frihet ...........................................................................................................35

Psykoanalys botade inte min panikångest......................................................................38

Paniken är kvar trots att du "vet varför"...........................................................................38

Hur tränar man bort panikångesten? ..............................................................................39

Vänta inte - agera idag! ..................................................................................................40

Min rekommendation: Panic Away.......................................................................................41

"Det är inget fel på dig, du är fullt frisk..."

På akuten hittar man inga tecken på något farligt...

I väntrummet på akuten fortsatte panikångesten.

Ville jag bli sjukskriven, frågade doktorn.

Ville jag ha antidepressiva?

”Ta det lite lugnt”

Jag satte aldrig foten på samma jobb igen.

Livet rasar, ångesten regerar

Rädslan för paniken tar över

Tiden efter min första panikattack var som sagt

Det känns som jag slåss för mitt liv.

Kamp, flykt, inbillade faror och falsklarm

Intellekt förstår men känslorna är någon annanstans

Klicka här för att få reda på mer:

Depression, isolering, terapi

Under terapin drar vi en rad slutsatser om min personlighet.

Den stora frågan är förstås...botade terapin min panikångest?

Nej. Det gjorde den inte.

Men mina panikattacker kvarstod. Och rädslan för att få dem.

Leva med panikångest

Jag är inte rädd längre