Jessica Costa

E17A
Sv3

Analys av Ja visst gör det ont

Ja visst gör det ont är en dikt som är skriven av Karin Boye. Dikten handlar bokstavligt talat om hur
våren övergår till vintern, men kan tolkas på många olika sätt. Den är kryddad av många stilfigurer
som vidare väcker olika känslor. Det är minst sagt en intressant dikt som kräver närmare analys.

Boye använder sig främst av bildspråk i denna dikt. ”Ja visst gör det ont när knoppar brister” är första
meningen av dikten och redan här är ett tydligt exempel på en besjälning. Hon förmänskligar naturen
genom att ge knoppar mänskliga drag. Vidare kan vi även hitta olika liknelser i dikten, till exempel
”brister som i jubel trädets knoppar”. Med hjälp av bildspråket målar hon upp händelser och bakar in
levande känslor. Genom att visuellt beskriva känslor blir de framställda på ett starkare sätt vilket ger
dikten ett mer djup. Detta bidrar även med att det blir mer underhållande att läsa och fängslar oss
läsare.

Denna dikt anspelar sig också på många rim. Exempelvis ”spränger” och ”stänger” som vi hittar i
första stycket, ”sväller” och ”klänger” som vi hittar i andra stycket och även ”knoppar” och ”droppar”
som vi hittar i tredje stycket. Vidare hittar vi även stilfigurerna anafor och tretal:

”Svårt att vara oviss, rädd och delad,

Svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra –
svårt att vilja stanna […]”

Dessa stilfigurer knyter ihop dikten och gör det lättare att läsa då allt flyter på mycket bättre. De
bidrar med en slags rytm i dikten som vidare bättre lyfter budskapet i dikten.

I denna dikt blir bildspråket som ett yttre skal för det verkliga budskapet. Dikten skulle kunna ses som
en allegori med ett budskap som kan tolkas på många olika sätt. Bokstavligt talat handlar dikten om
när vintern övergår till våren. Övergång skulle kunna vara en symbol för förändring i livet, när vi går
från ett stadie till ett annat. Genom denna tolkning kan budskapet ses som hur svårt det kan vara att
göra förändringar i livet för att man är rädd för det nya. Genom hela dikten beskrivs rädslan för det
nya och ”skälvande av ängslan tungt de hänger, klamrar sig vid kvisten, sväller, glider” är ett bra
exempel där det beskrivs hur man inte vill välkomna det nya utan bevara det gamla.

Vad just det är för förändringen lämnar dikten utrymme för varje enskild människa att göra sina egna
tolkningar. Det kan ses som rädslan inför det nya livet efter att man tagit studenten. Genom att veta
Boyes historia kan denna dikt även tolkas som att hennes homosexualitet inte kommer att accepteras
när hon kommer ut. Denna fria tolkning och vidare de många och olika smyckningar av stilfigurer gör
denna dikt till ett fenomenalt verk.