Att läsa romanen var en fin läsupplevelse.

Men jag tror att man kan inte

riktigt uppskatta Per Anders Fogelströms styl som lättläs. Den är för enkelt
och visar inte språkets nuanserna.

Karaktärer:
Personerna är så trovärdiga, jordnära och mänskligt beskrivna. Jag kunde
tänka mig hur de ser ut och hur de var som personer.

Stockholm:
Det är så intressant, lärorikt och spännande att se Stockholms enorma
utveckling. Människornas livsvillkor i början (1860) är så radikalt annorlunda
mot hur de är nu. Så mycket som har hänt.
På ett vis är Stockholm också en av romanens huvudpersoner, tycker jag.
Från att i början vara endast en lite större by, blir Stockholm idag en
storstad i världen.

Romanen har ytterligare en viktig roll och det är att berätta om människors
arbete och arbetsvillkor ......att arbeta på fabriken som en tonåring-
arbetsdagar kunde vara fjorton timmar långa, sex dagar i veckan året om
och för nästan ingen lön alls. Nu, finns det en åtta timmars arbetsdag, rätten
till ledighet och mycket annat vi idag tar för givet. Man får verkligen
perspektiv på livet när man läser om Henning och hans vänners vardag.

Fogelströms val av yrken för sina romanfigurer var medveten eftersom vissa
yrken är samtidigt fönster till en specifik del av samhället. Arbetare var den
största yrkesgruppen och de byggde en ny värld.

Fogelstrom väver sina tre teman (relationer och privatliv, arbete och politik,
Stockholm) väldigt professionellt.