You are on page 1of 4

Åke Åkerström

Då Svenska institutet i Athen hedrade Åke Åkerström på hans 65-årsdag genom att tillägna honom en volym av Opuscula Atheniensia hade försättsbladet ett fotografi av honom. Han står i kortärmad skjorta en sommardag i sitt arbetsrum i museet i Nauplion; bakom honom skymtar hyllor med skärv lådor. Han är sysselsatt med att mäta ett av sina vasfragment från Berbati med hjälp av ett instrument som han, den praktiskt lagde, konstruerat själv. Där i museet rekonstruerade och återskapade han det förflutna. Några ord av Lars Gyllensten kommer för mig: »Skärvorna från Troja samlas kärleksfullt och varsamt av mänskovårdare: rekonstruktion av människans värdighet.» De sista decennierna av sitt liv kom Åkerström att syssla med rekonstruktion av det förflutna med hjälp av krukskärvor. Gunnar Ekelöf skrev en gång att orden är »Fynd i myllan / som man vänder med en arkeologisk spade». För arkeologen är skärvorna ofta orden i den arkeologiska texten. Av medelhavsområdets lämningar från antiken är det framför allt krukskärvor som bevarats till vår tid. I den vackra Berbatidalen nära Mykene invid en bäck, som hade den finaste slammade leran i Grekland, låg ett krukmakarkvarter, där man under den mykenska perioden tillverkade stora amforoida kraterer, som var kända vida omkring och exporterades ända till Cypern, Syrien och Palestina. Där företog Åkerström utgrävningar 1936-38, 1953 och 1959. Sina sista år ägnade Åkerström åt dessa magnifika figurliga vaser, som också fängslade Gunnar Ekelöf till tolkningar och inspirerade honom till dikter. Det är vaser dekorerade med motiv, som troligen hämtats från palatsens väggmålningar: vagnsscener, tjurar, getter, rådjur, fåglar och fiskar. Åkerström kunde lösa ett gammalt problem om dessa kraterers ursprung. De flesta har påträffats på Cypern, men fynden i krukmakarkvarteret i Berbati med dess ugn och fel brända fragment visar att de tillverkats där. Monografin Berbati, The pictorial vases, som
1

Arbetet omfattade en systematisk genomgång och diskussion av främst kammargravarna i Etrurien. Konkurrensen om tjänster var inte heller vänskapsbefrämjande. 1943 kom Der geometrische Stil in Italien. utgav han som den första monografin i Atheninstitutets kvartoserie 1951 under titeln Architektonische Terrakottaplatten in Stockholm. då vi studerade ett gammalt foto. Det var en heroisk bedrift att han lyckades tillfriskna. Han var mutatis mutandis med sin breda. Doktorsavhandlingen ansågs vara av sådan kvalitet att han antogs till docent i klassisk fornkunskap och antikens historia i Uppsala följande år. som med sin klassifikation av de geometriska vaserna från det italienska fastlandet och Sicilien fortfarande är den enda i sitt slag. Den mottogs mycket positivt av kritiken. Persson ställde mig där för att visa hur bred muren var. som inte har stått sig inför nya fynd och överväganden. som älskade att ströva i naturen och att studera fåglar. En grekisk mytologisk gestalt kommer för mig. Förarbetet gjordes i slutet av 1920-talet och början av 30-talet. Dessa hade han studerat i Istanbul.» Som sjuttioåring åkte han skridskor tillsammans med sina studenter på Näckrosdammen invid universitetsbiblioteket i Göteborg. De obefordrade akademikernas situation under 30. Född den 26 april 1902 som näst äldste son av åtta syskon tog Åkerström studentexamen vid Örebro högre allmänna läroverk 1921 med högsta betyg i gymnastik och klassiska språk. Hans goda fysik räddade honom. Han publicerade ett stort verk varje decennium från 1930talet. unter besonderer Berucksichtigung der Entwicklung des Kammergrabes. Valentin Muller menade i American Journal of Archaeology att det var ett mycket viktigt arbete och ett mycket värdefullt bidrag på grund av författarens sobra metod och hans sunda omdöme. Herakles utförde tolv storverk. 2 . då han vistades vid Svenska institutet i Rom som stipendiat. Framtidsutsikterna var emellertid inte ljusa. Idrott och sport intresserade honom hela livet. Jag tänker då på hans stora monografier i olika ämnen. där han står bredvid den cyklopiska muren i Midea: »Axel W. 1934 kom hans doktorsavhandling Studien uber die etruskischen Gräber. när han 87 år gammal drabbades aven tragisk olycka. Denna liknelse kan användas av två skäl. bland hans vänner var Nils Dahlbeck och ornitologen och författaren Erik Rosenberg. Detta kan sägas om alla Åkerströms böcker. Som en kuriositet kan nämnas att det möjligen var Åkerström som introducerade ordet terrakottaplatta i svenska språket. när jag tänker på Åkerström. då en bil välte över honom och krossade hans höft. blev krönet på hans forskargärning. Men boken väckte debatt och spelade en stor roll. Han var en människa. Han var en skicklig idrottsman och elitgymnast. Han försörjde sig som lärare och fick forska sent på nätterna. Dunbabin ägnar flera sidor i sin bok The Western Greeks till att bemöta Åkerströms låga kronologi. kraftfulla gestalt något av en Herakles.och 40-talen var inte avundsvärd. bibliotekarie respektive assistent. som hade hamnat i Sverige.utkom 1987. Han yttrade skämtsamt en gång till mig. På Vitterhetsakademiens uppdrag utgav Åkerström redan 1940 efter Ernst Kjellbergs död i två band de arkitektoniska terrakottaplattorna från Larisa vid Hermos i Mindre Asien. Åkerström minst sex. De fynd från Larisa. Som klassiker är det naturligt att tänka i mytologiska termer.

Han uttryckte det så att motiv som förekom under andra årtusendet i Främre Orienten hade infrusits där. Han ägnade kraft och energi åt att skaffa institutet en lokal. Fyndet 1960 av ett komplett harnesk i Dendra med skulderskydd gav honom helt rätt. som påträffats av Axel W. Han kallade detta 3 . Fredrika Bremer i Grekland. Han försåg institutet med ett omfattande bibliotek genom att tigga ihop och byta böcker och genom att leta i antikvariat. Han var en av de svenska klassiska arkeologer. Graecia capta ferum victorem cepit som Horatius uttryckte det i en av sina epoder. en av de sista professorerna i vad som kallades klassisk fornkunskap och antikens historia. ett vetenskapligt kontaktnät och en aktad ställning i Grekland. Utöver de stora bedrifterna utförde Herakles en mängd parerga. Uppbyggandet och konsoliderandet av Svenska institutet i Athen bör också räknas in bland Åkerströms storverk.om man får döma efter Östergrens Nusvenska ordbok. Jag citerar: »Så vann sångaren i sin berättelse den balans. I en Axel Boethiusföreläsning vid Svenska institutet i Rom 1977 återvände Åkerström till sina etruskiska studier. som han format i marmor men som tillvaron sällan beskärde honom. tidigt föreslagit att ett bronsföremål. tills en orientaliserande upptining inträdde med en ström av influenser västerut. den harmoni som greken så längtansfullt famlade efter i tillvarons vansklighet. grekiska mynt. m. innan ämnet bytte namn till antikens kultur och samhällsliv. då han vistades 1956-57 vid Institute for Advanced Study i Princeton. Athens agora m. Han hade t. som senare kunde bekräftas genom nya fynd. Persson i Dendra och som denne tolkat som en hjälm. Arbetet skrevs bl. Sina forskningar rörande de mindreasiatiska terrakottaplattorna sammanfattade Åkerström 1966 i ett monumentalt arbete Die Architektonischen Terrakotten Kleinasiens. Det var signifikativt att han i denna föreläsning spände en bro från Grekland till Rom.» I sin avskedsföreläsning vid Göteborgs universitet gav Åkerström en mästerlig skildring av den grekiska konstens väg till Rom och visade hur det besegrade Grekland besegrade sina okonstnärliga besegrare. Han visade där att vissa ikonografiska motiv i det etruskiska gravmåleriet går tillbaka till hettitiska förebilder. Bland Åkerströms smärre skrifter kan nämnas uppsatser om skatten från Hassle. som behärskade både det västra och det östra medelhavsområdets kulturer. i själva verket var ett skulderskydd till ett harnesk. Han har berättat om institutets födslovåndor i en skrift. som han nedlagt i djupa tankar. Han gjorde många goda iakttagelser och framlade tolkningar. Mycenaean Problems är en betydande skrift. Han var klassiker och antikforskare i vid bemärkelse. Han fyllde också luckor i Göteborgs universitetsbiblioteks bokbestånd och belönades därför för sin boksynthet med bibliotekets guldmedalj. där han magistralt utreder hur den arkitektoniska takdekorationen utvecklades i de grekiska städerna utmed Mindreasiens västkust. I sin installationsföreläsning om Homeros och det trojanska kriget har han karakteriserat det grekiska kynnet i slutorden. ex. där Åkerström citeras. attiska vaser. För Svenska institutet i Athen gjorde Åkerström betydelsefulla insatser som föreståndare i två perioder 1948-1956 och 1970-72 och som sekreterare i dess styrelse i många år. a.

(Det var Erland Ehnmark. Till sin hustru Ingrid dedicerade han två monografier och efter hennes död sitt sista stora arbete till hennes minne. Han var »Honorary Student» av Brittiska skolan i Athen. utländsk ledamot av Istituto di Studi Etruschi m. Där berättar han om lyckliga dagar i Grekland. ordinarie ledamot av Tyska Arkeologiska Institutet och Österrikiska Arkeologiska Institutet. Åkerström var en mycket uppskattad och fascinerande lärare. jag har själv upplevt honom som inspirerande lärare.Vitterhets. Han var en gudabenådad föreläsare. där jag vill föreställa mig att han nu befinner sig. Av dem som deltog i Perssons högre seminarier blev en stor del professorer och fick professors namn. En enstaka gång lättar han på förlåten. Carl Blegen och Alan Wace. Om sig själv var han förtegen. Det är ett viktigt uppslag för vidare forskning. Homer Thompson liknade honom. Gösta Säflund. De blev monument varaktigare än brons för att citera Horatius. 4 . Jag ser Åkerström sitta i det mykenska krukmakarkvarteret i Berbati i Argolis omgiven av en skara andäktigt lyssnande studenter. jag vill sluta med en minnesbild. Han umgicks med konstnärer som Sven Erixson. Perssons lysande elever. var han till levnadsåren en av de äldsta ledamöterna i denna akademi. Han var estet och uppskattade också konst överhuvudtaget. som kunde fängsla ett auditorium i timmar utan att man märkte att tiden gick. Åkerström var inte skapare av några nya efemära teorier utan var en solid grundforskare och skicklig uttolkare av det material. Det är i sitt högtidstal vid Brittiska skolans hundraårsjubileum. Det var främst konsthistoriska problem. hans hustru Ingrid och dottern Gunilla vid en väl sammansvetsad tripod. Åkerström lade ner mycken möda på sina vetenskapliga arbeten. När han gick bort en oktoberdag 1991 efter en lång och intensiv forskargärning. Åke Åkerström var en av Axel W. Olof Vessberg och Åke Åkerström. invald 1970. Arne Furumark. Torgny SäveSöderbergh. om de stora arkeologiska upptäckterna som han upplevt på nära håll och om sin samvaro med de stora arkeologerna. tills han blev nöjd. Han var en charmerande och dominerande personlighet. I familjen fann han sin styrka. Han berättar om sina spännande fynd i ett vårligt blommande grekiskt landskap inte olikt de elyseiska ängder. som intresserade honom.) Att Åke Åkerström var en framstående klassisk arkeolog framgår av de internationella erkännanden han fick: han blev ledamot av Arkeologiska Sällskapets i Athen högsta råd. Einar Gjerstad. men så blev de också mästerverk till form och innehåll. om exkursioner. han omarbetade dem. särtryck. Paul Åström Ur Kungl. den ende som erhållit den ärebetygelsen. I en yngre kull ingick Sture Brunnsåker och Tullia Unders. Holmberg. m.Historie och Antikvitets Akademiens Årsbok 1992. då jag deltog i Atheninstitutets kurs 1952. Bror Hjorth. Lasse Johnson och Hugo Zuhr.fenomen med en träffande term för övervintring i Syrien. Erik J. som står oss till buds.