Bibelstudium 3 - 2019 - Webbarkiv 1

"DESSA MINSTA":
ATT TJÄNA DE NÖDSTÄLLDA
Tredje kvartalet 2019
Huvudförfattare: Jonathan Duffy

Översättare: Aila Annala
Skandinaviska
Bokförlaget
3– 2019
BIBELSTUDIUM Bibelstudium för sabbatsskolan

FÖR SABBATSSKOLAN arbetas under ledning av en utvärde-
Utges av Skandinaviska ringskommitté för bibelstudiemanus
Bokförlaget, Stockholm © 2019 som utses av Sjundedags Adventist-
samfundets generalkonferens och vars
Ansvarig utgivare: Rainer Refsbäck medlemmar är rådgivande redaktörer
Den engelska originalutgåvan från hela världen. Studiehäftet åter-
© 2019 General Conference of speglar kommitténs arbete och inte
Seventh-day Adventists. enbart eller nödvändigtvis
Samtliga rättigheter förbehållna. författarens åsikter.
Ingen del av denna publikation får
på något sätt reproduceras utan Den svenska utgåvan har bearbetats
tillstånd från utgivaren. av följande redaktionskommitté:
Per Bolling
Originalets titel: Vivianne Carlsson
"The Least of These": David Cederström
Ministering to Those in Need Jonathan Karlsson,
Huvudförfattare detta kvartal: Nils-Erik Lundberg
Jonathan Duffy
Internationell redaktör: Om inte annat anges är bibelcitaten
Clifford Goldstein hämtade från:
Svensk redaktör: Rainer Refsbäck
rainer.refsback@adventist.se Bibel 2000: copyright © 1999
Översättare: Aila Annala Svenska Bibelsällskapet.
Formgivning: Susan Bolling FB: Svenska Folkbibeln: copyright ©
Illustrationer: Lars Justinen 1996, 1998, 2015 Stiftelsen Svenska
Bild på framsidan: Folkbibeln och Stiftelsen Biblicum.
AdobeStock © Rawpixel.com
BETALA FÖR
MISSIONSNYTT BIBELSTUDIUM 2020:
FRÅN HELA VÄRLDEN
Om du inte hunnit betala använd
Redaktör: Susan Bolling
gärna plusgirotalongen som är
bifogad i häftet.
Tryck: Åtta.45 tryckeri, Järfälla, 2019
Observera dock att talongen inte har
ISSN 0349-375-X ett OCR-nummer anknutet till din
prenumeration.
Vänligen fyll i ditt namn
PRENUMERERA som avsändare.
Hela året 330 kr (Sverige)
PlusGiro: 934 – 0 Är du osäker på när din prenumera-
tion löper ut? Eller har du andra frågor
Glöm inte att skriva avsändare angående din prenumeration?
Enstaka häfte (två kvartal): 195 kr Kontakta prenumerationavdelningen:
prenumeration@adventist .se
Kan även prenumereras via eller 08-545 297 70.
www.skandinaviskabokforlaget.se
2
TREDJE KVARTALET 2019
Innehåll
Solens nedgång ………….…................................…................................... 4

Inledning ……………………………........................................................... 6
1. Gud skapade | 30 juni – 6 juli .......................................................... 9
2. Förebild för en bättre värld | 7–13 juli …........................................... 19
3. Sabbaten: en frihetens dag | 14–20 juli .............................................. 29
4. Nåd och rättvisa i Psaltaren och Ordspråksboken | 21–27 juli ........... 39
5. Profeternas rop | 28 juli – 3 augusti ….............................................. 49
6. Tillbe Skaparen | 4–10 augusti ......................................................... 59
7. Jesus och de behövande | 11–17 augusti …….................................... 69
8. Dessa minsta | 18–24 augusti …........................................................ 79
9. Den nytestamentliga församlingens verksamhet | 25–31 augusti ...... 89
10. Att leva evangeliet | 1–7 september ................................................... 99
11. Att leva adventhoppet | 8–14 september …........................................ 109
12. Att älska nåd | 15–21 september …................................................... 119
13. En tjänargemenskap | 22–28 september ............................................ 129
Så används sabbatsskolgåvorna ………….….......................................……. 138

Bibelläsningsplan ……………………………............................................... 141
3
Solens nedgång
JULI 5 juli 12 juli 19 juli 26 juli

Lund 21.50 21.43 21.34 21.23
Göteborg 22.10 22.02 21.52 21.40
Stockholm 22.00 21.52 21.40 21.26
Östersund 23.01 22.48 22.31 22.12
Luleå 23.24 23.01 22.36 22.11
Helsingfors 22.44 22.34 22.22 22.07
Uleåborg 00.03 23.41 23.18 22.53
AUGUSTI 2 aug 9 aug 16 aug 23 aug 30 aug

Lund 21.10 20.56 20.40 20.23 20.06
Göteborg 21.25 21.09 20.52 20.34 20.15
Stockholm 21.10 20.53 20.34 20.15 19.55
Östersund 21.51 21.29 21.07 20.44 20.20
Luleå 21.45 21.19 20.52 20.26 19.59
Helsingfors 21.50 21.32 21.12 20.52 20.31
Uleåborg 22.29 22.03 21.38 21.12 20.46
SEPTEMBER 6 sept 13 sept 20 sept 27 sept

Lund 19.48 19.29 19.11 18.53
Göteborg 19.56 19.36 19.17 18.57
Stockholm 19.34 19.14 18.53 18.32
Östersund 19.56 19.32 19.08 18.44
Luleå 19.33 19.06 18.40 18.13
Helsingfors 20.10 19.49 19.27 19.06
Uleåborg 20.20 19.54 19.28 19.02
4
"DESSA MINSTA":
ATT TJÄNA DE NÖDSTÄLLDA
5
INLEDNING
"Dessa minsta ..."

Jonathan Duffy, kvartalets huvudförfattare
Adventisterna är kallade till att förkun- frälsningen, helgedomen, tillståndet i

na ”ett evigt evangelium” (Upp. 14:6) för döden och lagens beständighet ska vi
hela världen. När vi gör det lyder vi helt tjäna andra i deras behov. Vilket bättre
enkelt Jesus ord om att göra lärjungar sätt finns det dessutom att nå människor
genom att döpa dem och lära dem ”att än att arbeta för dem? Med Ellen Whites
hålla alla de bud jag har gett er” (Matt. välbekanta ord: ”Det är bara Kristi me-
28:20). En av de saker som han befallde tod som kan ge verklig framgång när det
var att vi ska tjäna de sårade, de för- gäller att nå människor. Frälsaren um-
tryckta, de fattiga, de hungriga, de som gicks med människor som en som ville
är i fångenskap. deras bästa. Han visade dem medkänsla,
Det var ju Jesus som berättade hjälpte dem i deras behov, och vann de-
liknelsen om den barmhärtige samari- ras förtroende. Sedan bad han dem: ’Följ
ern (Luk. 10:30–36) och sedan befallde mig’ ” (Hälsa för hela människan, s. 78).
sina åhörare: ”Gå du och gör som han!” Enligt en uppgift innehåller Bibeln
(Luk. 10:37). Det var Jesus som beskrev 2 103 verser som uttrycker Guds särskil-
tiden då han skulle ”skilja människorna da omsorg om de fattiga och förtryckta.
som herden skiljer fåren från getterna” Jämfört med många andra aspekter av
(Matt. 25:32) och sedan talade om hur tron, läran och det kristna livet generellt
viktigt det verkligen är att hjälpa de läggs det en överväldigande vikt vid
hungrande, de sjuka, de nakna och de dessa hänvisningar till tjänst för de nöd-
som är i fångenskap. ”Sannerligen, vad ställda. Vi behöver ta det på allvar att ar-
ni har gjort för någon av dessa minsta beta för att lindra smärtan och lidandet
som är mina bröder, det har ni gjort för som finns runt omkring oss. Det tar inte
mig” (Matt. 25:40). bort vårt arbete med att sprida evange-
Med andra ord: Samtidigt som vi liet, tvärtom: det kan bli ett kraftfullt
förkunnar de stora sanningarna om sätt att göra det.
Jonathan Duffy har tjänstgjort som ledare för ADRA International sedan 2012. Innan han
började arbeta för ADRA Australien 2008 tjänstgjorde han som ledare för hälsoavdelningen
i Adventistsamfundets Södra Stilla havet-division, där han fick en omfattande erfarenhet av
hälsofrämjande och samhällelig hälsoutveckling.
6
Naturligtvis är det en god sak att MISSIONSNYTT FRÅN
hjälpa andra bara för hjälpandets skull. HELA VÄRLDEN
Vi bör ”göra det rätta” (se Mika 6:8)
helt enkelt därför att det är både rätt
och gott. Det är väl ännu bättre att när TRETTONDE SABBATEN
vi gör det rätta, när vi hjälper andra Den 28 september 2019
i deras omedelbara och akuta behov, Detta kvartal kommer den trettonde
visar vi dem också orsaken till det hopp sabbatens missionsgåvor att användas till
vi har (1 Pet. 3:15), löftet om evigt liv i speciellt utvalda projekt inom Södra Stilla
Kristus. havet divisionen. Divisionens ansvars-
Jesus botade sjuka, gav blinda område omfattar Amerikanska Samoa,
människor synen tillbaka, helade Australien, Cooköarna, Fiji, Franska Poly-
spetälska och väckte till och med upp nesien, Kiribati, Nauru, Nya Kaledonien,
döda. Men alla de som han tjänade Nya Zeeland, Niue, Papua Nya Guinea,
skulle väl ändå dö förr eller senare? Vad Pitcairn, Samoa, Salomonöarna, Tokelau,
det än var för gott han gjorde för dem Tonga, Tuvalu, Vanuatu samt Wallis och
och deras omedelbara behov gjorde han Futuna-öarna. Gud verkar på ett mäktigt
i det långa loppet också mer. Ja, han sätt i denna region med 40,5 miljoner
tjänade dem som hade ont, men sedan invånare. Över en halv miljon av dem är
bad han dem: Följ mig. Det är också just adventister.
I Bibelstudiet kan du läsa berättelser
därför som även vi ska tjäna de lidande
som har skrivits av Andrew McChesney
och sedan be dem att följa Jesus.
från Adventist Mission. Han säger: ”Varje
När vi arbetar för rättvisa och god-
kvartal innan jag reser till länderna som
het i världen (se Luk. 4:18, 19) främjar kommer att få stöd av den trettonde sabba-
vi utan tvekan Guds rike på ett sätt tens missionsgåva ber jag alltid om Guds
som är lika troget, giltigt och kanske välsignelse. Men den här gången började
lika effektivt som förkunnelse. När vi jag be extra tidigt. Varje morgon bad jag
tar hand om de fattiga och förtryckta Gud att leda mig till de bästa berättelserna
ärar och tillber vi faktiskt Gud (se i de sex länder jag skulle besöka.”
Jes. 58:6–10). Men om vi inte lyckas ”Gud svarade på mina böner på ett
tjäna dem som har ont, de lidande och mäktigt sätt. Jag märkte en otrolig ökning
brustna, representerar vi inte honom (se i antalet gripande berättelser om Guds
Ords. 14:31). makt och beskydd jämfört med tidigare
Detta kvartal ska vi se på vad Guds resor. Mer än någonsin är jag övertygad
Ord säger (och det säger mycket) om om att Jesus kommer snart!”
vår skyldighet att tjäna de nödställda
På länken bit.ly/spd.archive finns det fler
runt omkring oss.
berättelser från Södra Stilla havet divisio-
”Ge som gåva vad ni har fått som
nen.
gåva” (Matt. 10:8). Det säger allt.
På länken bit.ly/missionspotlight hittar du
Mission Spotlights videor.
På facebook.com/missionquarterlies läg-
ger Adventist Mission (USA) varje söndag
ut bilder och information som hör till
kommande veckas missionsberättelse.
I Bibelstudium kommer dock som tidigare

tre berättelser att skrivas av ADRA Sverige.
7
MISSIONSNYTT FRÅN HELA VÄRLDEN | SABBATEN DEN 6 JULI 2019
Något bättre att se fram emot

Talitha Hoyato växte upp i staden lärt känna Jesus och valt att följa honom
Goroka i Papua Nya Guinea. Hennes måste du berätta om honom för dina
föräldrar var ökända där som fyllon och föräldrar”, sa hon.
storspelare som slösade bort alla sina Talithas föräldrar blev förvånade
pengar. Medan de roade sig glömde de över att se henne. De välkomnade henne
ofta bort sin åttaåriga dotter därhemma. hem. Men de ville inte höra om Jesus. Så
Så när en vänlig granne grep in och frå- då gjorde hon på ett annat sätt. Hon gick
gade om hon fick adoptera Talitha hade och satte sig bredvid dem på nätterna
föräldrarna inga invändningar. medan de sov och berättade för dem då
Grannen tog med sig Talitha hem istället. Och hon bad för dem.
och sa att hon fick kalla henne ”Mor”. Efter ett par år lovade Talithas mam-
Tidigt nästa morgon vaknade Talitha när ma att följa med henne till kyrkan. Men
Mors väckarklocka ringde klockan fem. hon var rädd att församlingsmedlem-
Hon såg att Mor steg upp och böjde knä marna skulle håna henne. Alla i staden
bredvid sängen. Och då hörde Talitha att visste att hon drack och spelade, så de
hon talade högt med Gud. Mor nämnde föraktade henne. Talitha lovade henne
Talithas namn. Sedan öppnade Mor en att hon inte behövde vara orolig. ”När
svart bok och läste en stund. Jesus levde på jorden brydde han sig om
Även nästa dag vaknade Talitha när alla människor, och han accepterade inte
väckarklockan ringde klockan fem. Mor att vissa människor tyckte att de var mer
steg upp, bad och läste i den svarta bo- värda än andra. Så bry dig inte om saker
ken. Under dagen fick de besök av flera som andra säger”, sa hon.
kvinnor som ville få Mors råd om olika Talithas pappa sa ingenting när hen-
problem som de hade. Mor bad med dem nes mamma kom hem från kyrkan. Strax
och gav dem råd från den svarta boken. efter blev han gripen av polisen. Han
Senare fick Talitha veta att boken heter hade låtit bli att slutföra ett jobb som han
Bibeln. redan hade fått betalt för. Under tiden
Talitha började göra samma sak som han satt i fängelse började han tro på
Mor. När väckarklockan ringde böjde Jesus. Och när han blev frigiven efter tre
hon knä bredvid sängen och bad. Hon månader anslöt han sig till dopklassen i
läste Bibeln. Mor lärde henne att berätta Adventkyrkan. Tyvärr hann han studera
för andra människor om saker som hon tillsammans med gruppen i endast en
läste i Bibeln. Talitha bad, läste och månad innan han dog i tyfus. ”Saker
berättade. Hon såg hur Gud svarade på och ting blir inte alltid som vi har tänkt
hennes böner. Hon trodde på honom. oss”, säger Talitha. ”Men jag är glad att
Åren gick och Talitha växte upp. innan pappa dog lärde han känna Jesus.
När hon var 17 år blev hon döpt. Ganska När Jesus kommer tillbaka kommer vi
snart efter dopet sa Mor till Talitha att att följa med till himlen hela familjen.
det var dags för henne att flytta hem till Och det är något som jag kan lita på och
sina riktiga föräldrar. ”Nu när du har något ännu bättre att se fram emot.”
AV ADVENTIST MISSION, USA | PAPUA NYA GUINEA | SÖDRA STILLA HAVET DIVISIONEN
8
1 Gud skapade…
INFÖR SABBATEN DEN 6 JULI 2019
”Att förtrycka de ringa är att smäda deras skapare, ärar honom gör den som
hjälper de fattiga” (Ords. 14:31).
VECKANS HUVUDTEXTER
1 Mos 1–3; Apg. 17:28; Ps. 148; Ps. 24:1: 1 Mos. 4:1–9; Matt. 22:37–39;
Upp. 14:7.
INLEDNING
Har du någonsin arbetat för att skapa någonting, kanske ett konstfö-
remål eller konsthantverk, en måltid eller något annat kreativt, bara
för att få det förstört eller förkastat av den du gav det till? I så fall kan
du ha fått en liten glimt av vad Gud upplevde när han skapade den
här världen och gav människorna liv, bara för att sedan se synden
förstöra det han hade skapat.
Bibeln säger att världen skapades med omsorg och som någonting
”mycket gott”. Vad Gud kände för sin skapelse är uppenbart i skapel-
seberättelsen i 1 Mos. 1 och 2. Det är i det här sammanhanget som vi
bör läsa 1 Mos. 3 som handlar om syndafallet och hur krossat Guds
hjärta var när han konfronterade människan som han hade skapat.
Det är anmärkningsvärt att vår värld fortfarande är något som
Gud älskar, trots årtusenden av synd, våld, orättvisa och direkt
uppror. Ännu mer anmärkningsvärt är det att när Gud verkställde sin
plan för att återlösa och återskapa världen gav han oss som tror våra
roller att spela i fullföljandet av hans större planer. Ja, vi är mottagare
av hans nåd, men utifrån den nåd han har gett har vi fått ett arbete att
utföra som vår Herres medarbetare. Vilket allvarligt, heligt ansvar!
Studiematerial för den 30 juni – 6 juli 2019

9
SÖNDAGEN DEN 30 JUNI 2019
GUD: EN GLIMT AV SKAPELSEN

Den här världen och allt liv i den, vårt eget liv och allt vi gör av det,
alla andras liv runt omkring oss, livet självt och hur det bäst levs
börjar allting med Gud, ”ty i honom är det vi lever, rör oss och är
till” (Apg. 17:28).
Det är här Bibelns berättelse börjar: ”I begynnelsen skapade
Gud himmel och jord” (1 Mos. 1:1). Det faktum att den blev till ge-
nom att han talade pekar på en kraft och process som vi inte ens kan
börja föreställa oss. Men Gud skapade inte på distans; han var nära
inblandad, särskilt när det gäller den första människans skapelse (se
1 Mos. 2:7).
FRÅGA
Läs berättelsen om de första människornas skapelse i 1 Mos.
1:26–31. Vilka viktiga saker berättar det textavsnittet för oss om
Gud? Vilka viktiga saker berättar det om människor?
Det har ofta sagts att vi kan lära oss mycket om Gud genom att
tillbringa tid i naturen, betrakta hans skapelse och där se glimtar
av Skaparens karaktär. Men vi kan också se glimtar av hur Gud
skapade världen genom att studera vår förståelse av honom själv.
Om Gud t.ex. är ordningens Gud bör vi förvänta oss ordning i hans
skapelse. Eller om vi tror att Gud är kreativitetens Gud bör vi inte
bli förvånade över att finna fantastiska exempel på den kreativiteten
i den värld som han skapade.
Vi tror också att Gud är relationernas Gud, och då är relationer-
na kärnan i hur Gud sammanfogade världen. Han skapade allting
i världen i relation till resten av skapelsen. Han skapade djuren för
harmoniska relationer, människan till en relation med honom själv,
med andra människor och med resten av skapelsen.
Vår förståelse av Gud är i många avseenden begränsad, men det
vi kan se av hans karaktär bör få oss att betänkta hur världen borde
vara.
FÖR EFTERTANKE
På vilket sätt bidrar det till din förståelse av världen att se den
som en återspegling av Guds karaktär, trots syndens uppenbara
härjningar?
10
MÅNDAGEN DEN 1 JULI 2019
EN FULLSTÄNDIG VÄRLD
Det är lätt att känna en längtan till Eden. I den korta beskrivningen
av trädgården som Gud skapade som ett hem åt Adam och Eva finns
det något som väcker en hemlängtan i våra hjärtan. Kanske förstår
vi inte hur en sådan värld fungerar, men vi skulle vilja uppleva det.
Känslan av tillfredställelse och fulländning verkar också ha varit
vad Gud kände: ”Gud såg att allt som han hade gjort var mycket
gott. Det blev kväll och det blev morgon” (1 Mos. 1:31). Det som Gud
gjorde var både vackert och funktionellt. Det såg välplanerat ut, både
till sin form och sin användbarhet. Det vibrerade av liv och färg, men
det var också fullt av allt som krävdes för att livet skulle blomstra.
Visst kunde Gud stanna upp och vara nöjd med att världen som han
skapade var god.
FRÅGA
Läs 1 Mos. 1. Vad tror du menas med det upprepade konstateran-
det att ”Gud såg att det var gott”? Se 1 Mos. 1:4, 10, 12, 18, 25,
31.
Trots att Bibeln skrevs efter syndafallet är den full av hyllningar till
naturen, t.ex. Job 38–41 och Ps. 148. Vi behöver komma ihåg att
de inte är skrivna som en tillbakablick på världen i skapelsen, före
synden, utan de är skrivna i presens och hyllar den godhet som fort-
farande finns i vår värld.
Även Jesus hämtade exempel på Guds godhet och omsorg från
naturen (se t.ex. Matt. 6:26, 28–30) och lyfte fram både vårt bero-
ende av Gud och vår uppskattning av de gåvor som omger oss så
förunderligt. Om vi ser på skapelsens under med öppna ögon ser vi
att vi verkligen är mottagare av Skaparens förunderliga gåvor. Även
mitt i prövningar bör vårt gensvar vara tacksamhet, eftertanke och
ödmjuk underkastelse till gåvornas Givare.
Som adventister som både hyllar skapelsen och ser fram emot
Guds kommande rike bör vi inse att all skönhet, glädje och godhet
som vi ser och upplever i världen är glimtar av vad världen en gång
var och en gång åter kommer att bli.
FÖR EFTERTANKE
Vilka skapelsens under värdesätter du särskilt i din erfarenhet av
naturen? Hur kan du bättre lära känna Herren genom naturens
under i ditt vardagsliv?
11
TISDAGEN DEN 2 JULI 2019
JORDENS FÖRVALTARE
Enligt berättelsen i Bibeln var Edens trädgård och den nyskapade
jorden platser av överflöd. De var skapade för ett blomstrande liv
och särskilt för att människan skulle njuta av dem.
Men Gud gav också den första mannen och kvinnan och oss alla
efter dem en roll att spela i hans skapelse. Det blev snart uppenbart,
inte bara från hans sätt att skapa, att Adam och Eva skulle ha en
särställning i denna nya värld.
Adam fick först i uppdrag att namnge djuren och fåglarna (se 1
Mos. 2:19). Sedan fick han ytterligare en roll, som Gud själv presen-
terade som en välsignelse: ”Gud välsignade dem och sade till dem:
’Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under
er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur
som myllrar på jorden’ ” (1 Mos. 1:28).
FRÅGA
Läs och jämför 1 Mos. 1:28 och 2:15. Hur skulle du formulera män-
niskans arbetsbeskrivning i en eller två meningar?
I den kristna historien har 1 Mos 1:28 alltför ofta använts som
någon sorts legitimitet för att exploatera, ja, till och med förstöra
naturen. Ja, världen skapades uppenbarligen för människan, till
nytta och glädje. Men människans ansvar är att ”bruka och vårda
den” (1 Mos. 2:15).
När vi talar om förvaltarskap tänker vi ofta först på pengar, men
Bibelns första bud angående förvaltarskap är att ta hand om den jord
som Gud har skapat och anförtrott åt oss. Befallningen som gavs till
Adam och Eva förutsåg också att jorden skulle delas med deras barn
och kommande generationer. I den ursprungliga planen för världen
skulle den fortsätta att vara en källa till liv, godhet och skönhet för
alla människor, och Adam och Eva hade en stor roll i att ta hand om
den.
Jorden tillhör fortfarande Herren (se Ps. 24:1), och vi är fort-
farande kallade till att förvalta allt som Gud har gett oss. Kanske
skulle vi också kunna dra slutsatsen att i en fallen värld är vårt
ansvar som förvaltare ännu större.
FÖR EFTERTANKE
Vad innebär det för dig att vara jordens förvaltare idag, i en fallen
värld? Hur bör insikten om det ansvaret påverka ditt dagliga liv?
12
ONSDAGEN DEN 3 JULI 2019
EN BRUSTEN VÄRLD
En sak som Gud gav Adam och Eva men ingen annan på jorden var
moralisk frihet. De blev moraliska varelser på ett sätt som växter,
djur och träd aldrig kunde bli. Gud värdesatte denna moraliska fri-
het så mycket att han tillät möjligheten att hans folk skulle välja att
inte lyda. När han gjorde det riskerade han allt som han hade skapat
för ett större syfte: han ville ha en relation till människorna som han
hade skapat, och den relationen skulle bygga på kärlek och fri vilja.
Men där fanns också en förgörare (denna moraliska frihet fanns
också hos änglarna), en som ville förstöra den goda och fulländade
värld som Gud hade skapat. Han försökte använda Guds speciella
skapelse på jorden, människor, till att göra det. Djävulen talade
genom en orm och ifrågasatte den fullhet och det överflöd som Gud
hade gett (se 1 Mos. 3:1–5). Den första frestelsen var begäret efter
mer än vad Gud hade gett dem, att de skulle tvivla på Guds godhet
och lita på sig själva.
I och med det valet och den handlingen bröts de relationer i ska-
pelsen som Gud hade planerat. Adam och Eva hade inte längre den
relation till sin Skapare som de hade skapats till (se 1 Mos. 3:8–10).
De två insåg plötsligt att de var nakna och skämdes, och deras
relation till varandra förändrades oåterkalleligt. Deras relation till
resten av jorden gick också sönder och bröts.
FRÅGA
Läs 1 Mos. 3:16–19. Vad säger dessa verser om den förändrade
relationen mellan människor och naturen?
På grund av synden blev livet plötsligt mycket hårdare för Adam,

Eva och resten av skapelsen. Syndens konsekvenser är verkliga, sär-
skilt när de drabbar mänskligheten och våra relationer. I en bemär-
kelse distanserar vi oss från Gud, vår Skapare. Även våra familjer
drabbas på många sätt, och våra relationer med andra utgör ofta
en utmaning. Vi har också en kamp i relationen till den naturliga
omgivningen och världen där vi lever. Alla aspekter av våra liv och
vår värld visar den brustenhet som synden har orsakat.
Men det var inte så Gud skapade världen. ”Förbannelserna” i 1
Mos. 3 kommer med ett löfte om att Gud ska återskapa vår värld och
hela relationerna som synden har brutit. Medan vi fortsätter med
vår kamp mot synden och dess effekter i våra liv är vi kallade till att
upprätthålla den ursprungliga godheten i världen och sträva efter att
leva våra liv i enlighet med Guds plan för den här världen.
13
TORSDAGEN DEN 4 JULI 2019
MÄNNISKOFAMILJENS NÄTVERK
I och med syndens ankomst dröjde det inte länge innan världen
bröts ner ännu mer. Avund, missförstånd och vrede ledde till det
första mordet, och det begicks mellan två bröder. När Gud frågade
Kain om hans synd är hans svar antagligen ironiskt och retoriskt:
”Skall jag ta hand om min bror?” (1 Mos. 4:9). Svaret utifrån Guds
ursprungliga fråga var: ”Ja, absolut. Du ska ta hand om din bror.”
FRÅGA
Läs Ords. 22:2. Vad antyder detta uppenbart enkla konstateran-
de? Vad säger det om vår relation till våra medmänniskor?
Alla vi möter är skapade av Gud till hans avbilder, och de är delar av

det nätverk av relationer som binder samman alla i Guds skapelse,
hur skadad och brusten den än kan vara. ”Vi är alla sammanknutna
i mänsklighetens nätverk. Det onda som drabbar någon del av den
stora mänskliga familjen utgör fara för alla” (Ellen White: Hälsa för
hela människan, s. 198). Vare sig vi gillar det eller inte har vi på grund
av denna gemensamma länk ett gudagivet ansvar för varandra (se
Matt. 22:37–39).
I hela Bibeln återupprepas det att Gud är vår Skapare. Det är
t.ex. en av orsakerna till att tänka på sabbaten (se 2 Mos. 20:11) och
tillbe Gud i den sista tiden (se Upp. 14:7). Det är också en grundläg-
gande orsak till att vi ska ha omsorg om andra, ta hand om dem som
behöver hjälp.
Vi är alla förenade genom vårt gemensamma ursprung hos Gud.
”Att förtrycka de ringa är att smäda deras skapare, ärar honom
gör den som hjälper de fattiga” (Ords. 14:31). Kan kopplingen vara
tydligare?
Som vår Skapare har Gud anspråk på oss och hela vårt liv, in-
klusive vår tillbedjan och tjänst för och omsorg om andra. Hur svårt
och frustrerande och obekvämt det än kan vara ibland ska vi ”ta
hand om min bror”.
FÖR EFTERTANKE
Varför tror du att det upprepas så ofta i Bibeln att Gud är vår Ska-
pare? Varför är det så viktigt, och hur bör det påverka vårt sätt att
behandla andra?
14
FREDAGEN DEN 5 JULI 2019
STUDIEHJÄLP
Läs Ellen White: ”The Creation”, s. 44–51 i Patriarchs and Prophets.
”’Gud är kärlek’ (1 Joh. 4:8). Hans väsen, hans lag är kärlek. Så har
det alltid varit och så kommer det alltid att förbli. Han är ’den höge
och upphöjde, han som tronar för evigt’. ’Hans vägar är eviga’, och
han förändras inte (Jes. 57:15; Hab. 3:6).Varje uppenbarelse av Guds
skapande makt är ett uttryck för oändlig kärlek. Guds herravälde
innefattar den mest fullkomliga lycka för alla skapade väsen” (Ellen
White: Patriarchs and Prophets, s. 33).
”Om människorna gjorde sin plikt som trogna förvaltare av Herrens

egendom skulle det inte finnas några rop efter bröd, inget lidande i
fattigdom, inga nakna eller hjälpbehövande. Det är människors otro-
het som medför det lidande som mänskligheten kastats i. … Gud har
gjort människor till sina förvaltare, och han är inte skyldig till män-
niskors lidande, misär, nakenhet eller nöd. Herren har gett rikligt
med allt” (Ellen White: Welfare Ministry, s. 16).
SAMTALSSTART
När Jesus dog trodde lärjungarna att allt var förlorat. När han upp-
stod visste de att allt var vunnet. Vad betyder uppståndelsen för er?
FÖRBÖN
Be att Gud hjälper er att vara goda förvaltare av allt som han har gett
er.
SAMMANFATTNING
Gud skapade en god och fulländad värld, och han utsåg männis-
korna, skapade till hans avbild, till att ta hand om hans skapelse.
Fastän synden bröt de relationer som Gud från början hade avsett för
oss har vi fortfarande en roll att spela som förvaltare av skapelsens
godhet och omvårdare för våra medmänniskor. Genom att fullfölja
denna roll kan vi ära Gud som vår Skapare.
SAMTALSFRÅGOR
finns på nästa sida
15
SAMTALSFRÅGOR
1. Se noga på citatet av Ellen White ovan. Vad säger hon? Vem säger hon är ytterst
ansvarig för mycket av den fattigdom vi ser? Vad bör det säga oss om vikten av
troget förvaltarskap?
2. I vilken mån är det möjligt för oss att fortfarande se skapelsens godhet efter årtu-
senden av brustenhet som synden orsakat? Vad kan vi som tror på Gud som Skapa-
ren göra för att hjälpa andra att se godheten i hans skapelse?
3. Hur förstår du ordet förvaltarskap? Finns det någonting i denna veckas studium
som har utvidgat din förståelse av vad det innebär att vara en förvaltare, särskilt
med tanke på att vi är kallade av Gud?
4. Hur kan det förändra vårt sätt att förhålla oss till och behandla andra om vi kunde
se något hos varje person vi möter som påminde oss om att den här människan är
skapad av Gud till hans avbild och är älskad av honom?
16
16
17
Förändring och förvandling

Patrick är 32 år gammal och har en planterade citrusfruktträd. Hennes man
bakgrund som är traumatisk. Redan när märkte knappt vad hon höll på med, men
han var barn kom rebelledaren Koni och inom ett år fick hon de första frukterna.
hans armé till deras by i den norra delen Hon sålde dem och fick mer pengar än
av Uganda och attackerade den. Patrick hon någonsin hade haft i hela sitt liv!
lyckades fly. Han växte upp i ett läger för Hon började prata med sin man om
inhemska flyktingar i landet. Där fick gruppen.
de skydd och mat men ingen möjlighet I början var han bara arg, men när
att lära sig att läsa eller skriva eller att han märkte att de hade mat att äta och
utbilda sig i ett yrke. kläder åt barnen började han fundera
Redan som 17-åring gifte han sig på om det kunde vara en bra idé att följa
med Jenifer. Hon var bara 14 år gammal, med sin fru. Han tyckte att sparmodel-
och inom några år hade de tre små barn. len med små lån var bra, men hur skulle
När området befriades från Koni och han kunna få mer pengar att sätta in i
hans fruktade armé kunde Patrick ta besparingarna? Han började arbeta som
sin lilla familj tillbaka till sitt hem och daglönare, och då hade han inte längre
påbörja livet igen – men det var mycket tid att dricka. Efter en tid tog han sitt
svårt! Hur skulle de kunna försörja sig, första lån och började köpa och sälja hö-
få mat på bordet, möjlighet att ge barnen nor. Senare köpte han getter, och till slut
en framtid? Många i området blev de- köpte han sin första säck med sesamfrön.
primerade, gav upp och började dricka. Han planterade dem och fick tillbaka
Patrick var en av dem! fyra gånger sin investering. Det var för-
När han var berusad slog han ofta sin sta gången som Patrick ägde en miljon
fru. Livet blev outhärdligt för familjen. ugandashillingar (ca 3 000 kronor).
Barnen gick aldrig i skolan. De fick säl- Idag är Patrick helt fri från sitt
lan tillräckligt med mat att äta, och de alkoholberoende. Han arbetar hårt för
var ofta sjuka eftersom de levde i smuts sig själv och sin familj, alla barnen går i
och fattigdom. skolan och Jenifer och Patrick har hittat
Jenifer hade fått nog och tänkte tillbaka till varandra. Barnen är säl-
lämna sin man. Men då fick hon höra lan sjuka numera. När vi möter dem är
att ADRA hade börjat arbeta i området familjen på väg till kyrkan, någonting
för att lära människor läsa och skriva som de tidigare inte brytt sig om på
och starta små verksamheter som kunde många år!
hjälpa dem att försörja sig. Hon tyckte ”Idag lever vi ett liv i fred och har-
att det kunde vara värt att undersöka om moni”, säger Patrick. ”Det är tack vare
det var någonting bra. ADRA. Jag vet inte hur det hade gått för
När Jenifer började lära sig läsa och oss annars. ADRA har inte bara föränd-
skriva var det som om världen öppnade rat våra liv, de har förvandlat oss som
sig. Hon började spara lite pengar varje människor, och jag kommer alltid att
vecka. Senare tog hon ett litet lån och vara enormt tacksam för detta!”
AV SIRI BJERKAN KARLSSON | ADRA SVERIGE | UGANDA

18
2 Förebild för
en bättre värld
”Du skall inte ta hämnd och inte hysa vrede mot någon i ditt folk, utan du
skall älska din nästa som dig själv. Jag är Herren” (3 Mos. 19:18).
VECKANS HUVUDTEXTER
2 Mos. 3:7; Matt. 22:37–40; 2 Mos. 22:21–23; 5 Mos. 14:22–29;
26:1–11; 3 Mos. 25:9–23.
INLEDNING
I sin nåd har Gud alltid haft människor som han har haft en speciell
relation till. Bl.a. i berättelserna om Henok, Noa, Abraham, Isak och
Jakob ser vi Guds försök att återuppbygga den brustna relationen
till människorna. Men detta var inte bara till förmån för dessa få
individer och deras familjer. När de hade kontakt med Gud och var
välsignade av honom var det en del av en större plan som innebar att
Gud skulle reparera den relationen och ge välsignelser till andra. Som
Gud sade till Abraham: ”Jag skall göra dig till ett stort folk, jag skall
välsigna dig och göra ditt namn så stort att det skall brukas när man
välsignar. … Och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse
som du har fått” (1 Mos. 12:2, 3). Eftersom han var välsignad kunde
han bli till välsignelse för andra.
Denna välsignelse skulle komma genom Israels folk och ytterst
genom Messias, som skulle komma från det folket. I och med att Gud
skapade Israels folk arbetade han nu med en hel nation. Han gav dem
lagar, föreskrifter, högtider och sedvänjor som skulle vara ett lev-
nadssätt som ledde till att de som Gud välsignade också skulle bli till
välsignelse för andra.
Utan tvekan finns denna princip kvar än idag.
Studiematerial för den 7 – 13 juli 2019

19
SÖNDAGEN DEN 7 JULI 2019
GUD SOM HÖR

”Jag har sett hur mitt folk plågas i Egypten. Jag har hört deras kla-
gorop över sina slavdrivare – ja, jag vet vad de får lida” (2 Mos. 3:7).
Fyrahundra år är en lång tid att vänta, särskilt när förhållan-
dena under väntan är allt hårdare slaveri. Gud hade lovat att åter-
vända till sitt folk och föra ut dem ur Egypten, men generation efter
generation lämnades de till att bygga upp sina hedniska förtryckares
välfärd och makt, allt medan Gud verkade hålla tyst.
Då visade sig Gud på ett unikt sätt. Han visade sig i en brinnan-
de buske ute i en avlägsen öken för en osannolik ledare, en prins på
flykt, en ödmjuk fåraherde som hette Mose. Han gav den motvillige
Mose ett arbete att utföra. Den första delen blev att gå tillbaka till
israeliterna i Egypten med ett budskap om att Gud hade hört och
sett deras förtryck, och att han faktiskt brydde sig. Ja, han skulle
göra något som förändrade deras situation på ett dramatiskt sätt.
FRÅGA
Läs 2 Mos. 3:16, 17. Varför var det viktigt för Gud att börja
beskriva sin plan för dessa människor med just det här speciella
budskapet? Vad fångar din uppmärksamhet i det som Gud sade?
Gud stannar inte här. Han har inte bara en bättre plan för ett bättre
land. Han avser inte att folket ska fly från Egypten tomhänta. I
hundratals år har de bidragit till Egyptens välfärd. Gud förutsåg att
farao skulle göra motstånd i början, men han försäkrade Mose att
israeliterna skulle få kompensation för sina år i hårt arbete: ”Och
jag skall göra egypterna så välvilligt stämda mot detta folk att ni
inte skall behöva ge er i väg tomhänta” (2 Mos. 3:21).
Efter deras år i förtryck tog Gud tillfället att upprätta en ny sorts
samhälle med dessa f.d. slavar. Han ville att de skulle leva på ett
annat sätt och upprätta ett samhälle som skulle fortsätta att vara
välmående och livskraftigt. Hans plan var att detta nya samhälle
skulle bli en förebild för de omgivande nationerna, och att deras
välsignelser från Gud skulle, likt Abrahams, bli till välsignelser för
hela världen.
FÖR EFTERTANKE
Hur viktigt är det att Gud är en Gud som ser folkets lidande i
världen och hör deras rop på hjälp? Vad säger det om Gud? Se 2
Mos. 4:31.
20
DE TIO BUDORDEN
FRÅGA
Läs Matt. 22:37–40 och därefter 2 Mos. 20:1–17. På vilket sätt
hjälper Jesus sammanfattning av de tio budorden dig att förstå
vart och ett av dem?
De tio budorden låter som en grundlag. Ett kort förord lägger ut

grunden för dem, nämligen det faktum att Gud befriade sitt folk.
Sedan räknar dokumentet upp grundprinciperna för nationen. I det
här fallet fanns det speciella bud om hur människorna bäst skulle
leva ut sin kärlek till Gud och älska varandra. Det är ganska intres-
sant att många nationer med ett kristet arv har lagt grunden för sina
lagar utifrån dessa vägledande principer.
Många av budorden är korta, men vi bör inte underskatta bred-
den av deras påverkan och hur allomfattande de tio budorden är
som en lag för livet. T.ex. sammanfattar det sjätte budordet ”du skall
inte dräpa” ”alla handlingar av orättvisa som kan korta ner livet”
liksom ”självisk försummelse att ta hand om de hjälpbehövande eller
lidande” (Ellen White: Patriarchs and Prophets, s. 309). På samma sätt
dömer budet mot stöld (se 2 Mos. 20:15) ”slavhandeln och eröv-
ringskrig”. Det ”kräver betalning av rättvisa skulder och löner” och
förbjuder ”varje försök till egen vinning genom likgiltighet, svaghet
och andras olycka” (s. 309).
Vi kan lätt tycka att vi inte är några onda människor. Om vi t.ex.
inte är direkt involverade i mord eller stölder kan det kännas som att
vi är rätt bra människor. Men när Jesus talade om budorden gjorde
han det klart att de inte uppfylldes bara genom att vi inte utför vissa
handlingar. Nej, våra tankar, motiv och även försummelser att göra
något vi vet att vi borde göra kan vara ett brott mot Guds lag (se
Matt. 5:21–30).
Föreställ dig därför ett samhälle där vart och ett av de tio budor-
den tas på allvar och där människorna lever efter dem helt och fullt.
Det skulle vara ett aktivt, levande samhälle där var och en entusi-
astiskt handlade utifrån kärlek till Gud genom att älska och ta hand
om varandra.
FÖR EFTERTANKE
Varför är vi benägna att läsa de tio budorden ”snävt” och ofta
ignorera deras bredare tillämpning av dessa viktiga principer på
våra liv? Varför är den snävare läsningen lättare att följa i prakti-
ken?
21
SLAVAR, ÄNKOR, FÖRÄLDRALÖSA,

FRÄMLINGAR
FRÅGA
Läs 2 Mos. 23:9. Vad är Guds budskap till Israel här?
Som nyligen befriade slavar visste israeliterna vad det innebar att
vara förtryckta, utnyttjade och marginaliserade. Medan de firade sin
befrielse var Gud mån om att de inte skulle glömma var de kom ifrån
och vad han hade gjort för att rädda dem. Han instiftade påsken
som minne och som ett tillfälle att återberätta berättelsen: ”Med sin
starka hand förde Herren oss ut ur Egypten, ut ur slavlägret” (2 Mos.
13:14).
FRÅGA
Läs 2 Mos. 22:21–23. Hur viktigt var minnet av deras eget slaveri
i föreskrifterna om hur folket skulle behandla de mindre lyckligt
lottade i sitt samhälle?
Ekot hade knappt dött ut efter att de tio budorden hade getts när
Mose kallades till att tillbringa mer tid med Gud, som gav honom
detaljerade föreskrifter om hur dessa viktiga bud skulle levas ut i det
israelitiska samhället. Redan innan Gud gav folket föreskrifterna för
helgedomsbygget gav han dem tre kapitel med lagar om sådant som
hur de skulle behandla slavarna på rätt sätt. De lagarna stod i stark
kontrast till vad många israeliter hade upplevt. Där fanns lagar om
hanteringen av våldsbrott, lagar som handlade om egendom, lagar
för vardagslivet, och principer för rättssystemet som skulle tillämpa
dessa lagar och skapa rättvisa (se 2 Mos. 21–23).
Omsorgen om de egna landsmännen hade en framskjutande plats
bland dessa lagar. Detsamma gällde för omsorgen om de utomstå-
ende och de mest sårbara. Dessa människor skulle inte utnyttjas;
de fick rätt att skaffa sig mat på sätt som skulle respektera deras
värdighet, som att plocka överblivna ax på sädesfälten. En sådan be-
handling av ”utomstående” och främlingar var ovanlig i den gamla
världen. Än idag verkar somliga glömma bort de viktiga moraliska
principerna som finns här om hur man ska behandla andra männ-
iskor.
FÖR EFTERTANKE
Vilket minne i din egen erfarenhet gör dig mer medlidsam och
intresserad av andras lidande och orättvisa?
22
ETT ANDRA TIONDE

Många kristna erkänner och följer Bibelns vägledning när det gäller
att betala, eller ge tillbaka, tionde. Vanligtvis hänvisar man till att
Mal. 3:10 ger oss en enkel formel: att de som är troende ger tio pro-
cent av sin inkomst för att stödja församlingens arbete med att sprida
evangeliet. När dessa tionden anförtros åt församlingen finns där
vanligtvis strikta bestämmelser om hur dessa medel ska användas, i
första hand till att direkt stödja tjänst och evangelisation.
FRÅGA
Läs 5 Mos. 14:22–29. Vad är tiondegivandets främsta syfte enligt
dessa föreskrifter?
Det finns en frestelse att tänka att vi har gjort vårt när vi ger dessa
tio procent. Men föreskrifterna till israeliterna antyder att de tio
procenten var en utgångspunkt. Forskning visar att en forntida
israelit som levde och offrade i enlighet med den vägledning som de
levitiska lagarna gav vanligtvis offrade mellan en fjärdedel och en
tredjedel av sin årsinkomst till Guds verk för att stödja prästerna och
helgedomen, och för att hjälpa de fattiga.
Vissa bibelforskare beskriver detta givande, särskilt stödet till
främlingar, föräldralösa och änkor, som ett andra tionde. Det är
uppenbart att folk skulle njuta av resultaten av sitt arbete och fira sin
skörd. Gud lovade att välsigna dem, särskilt i deras nya land, men de
skulle inte ta den välsignelsen för given eller glömma dem som inte
var lika välsignade.
Under normala år skulle denna del av skörden föras till helgedo-
men och delas ut därifrån. Men vart tredje år skulle man koncentrera
sig särskilt på att dela med sig av välsignelserna i den egna gemen-
skapen. Under dessa skördehögtider koncentrerade man sig särskilt
på dem som lätt kunde ha förbisetts eller glömts bort: ”När du det
tredje året, året för tiondet, har samlat ihop allt tionde av din skörd
och gett det till leviterna, invandrarna, de faderlösa och änkorna, så
att de har kunnat äta sig mätta i dina städer …” (5 Mos. 26:12).
Enligt Guds föreskrifter skulle åtminstone en del av israeliternas
gåvor användas till ekonomisk och praktisk hjälp för dem som mest
behövde det. Återigen var detta grundat på att folket kom ihåg och
uppskattade hur Gud hade varit nådig och rättvis mot dem.
FÖR EFTERTANKE
Läs 5 Mos. 26:1–11. Vad säger Herren till dem? Hur bör vi tillämpa
detta på vår egen inställning till att ge till de hjälpbehövande?
23
FRIÅRET
Gud mötte israeliterna som ett folk som inte hade något eget hem och
som väntade på att de skulle komma fram till det utlovade landet.
Därför visste han hur viktigt landet skulle bli för dem när de upprät-
tade sitt nya samhälle i Kanaan. Under Josuas ledning såg Gud till
att landet delades metodiskt till stammarna och familjerna.
Men han visste också att med tiden skulle välfärden, förutsätt-
ningarna och resurserna som var förknippade med att äga jord
tendera att bli koncentrerade i några få människors händer. Famil-
jeproblem, dålig hälsa, dåliga val och andra motgångar skulle få
jordägarna att sälja sin jord för en kortsiktig vinst eller helt enkelt för
att överleva. Men detta skulle innebära att familjen kunde bli utan
egendom under kommande generationer.
Guds lösning var ett dekret att jorden aldrig skulle kunna säljas
slutgiltigt. Nej, den kunde bara säljas fram till nästa friår. Då skulle
den lämnas tillbaka till den familj som hade fått den tilldelad, och
all jord kunde när som helst återlösas av säljaren eller någon annan
familjemedlem. Återigen påminner Gud folket om deras relation till
honom och hur den påverkar deras relationer till andra: ”Jord får inte
säljas för all framtid, ty landet är mitt och ni är främlingar och gäster
hos mig” (3 Mos. 25:23).
FRÅGA
Läs 3 Mos. 25:8–23. På vilket sätt föreställer du dig att samhäl-
let skulle bli annorlunda om dessa principer tillämpades, särskilt
orden ”Ni skall inte göra orätt mot varandra”?
”Guds föreskrifter var tänkta att främja social jämlikhet. Det som
sabbatsåret och friåret gav skulle till en stor del rätta till det som
emellanåt gått fel i nationens sociala och politiska ekonomi” (Ellen
White: Patriarchs and Prophets, s. 534).
Historikerna är osäkra på i vilken grad dessa ekonomiska och
sociala rytmer någonsin till fullo följdes under någon nämnvärd
tidsperiod (se 2 Krön. 36:21). I vilket fall som helst ger dessa föreskrif-
ter en fängslande glimt av hur världen skulle fungera om Guds lagar
följdes till fullo. Vidare understryker de Guds särskilda omsorg om de
fattiga och de marginaliserade, liksom hans intresse för att rättvisan
kommer till uttryck på praktiska sätt i vår värld.
24
STUDIEHJÄLP
Läs Ellen White: ”The Law Given to Israel”, s. 303–314; ”God’s Care
for the Poor”, s. 530–536 i Patriarchs and Prophets.
”Efter deras erkännande av Guds anspråk finns det ingenting som

mer särskiljer de lagar som gavs Mose än den öppna, milda och gäst-
fria andan gentemot de fattiga. Även om Gud hade lovat att välsigna
sitt folk rikligt var det inte hans plan att fattigdom skulle vara helt
okänd bland dem. Han deklarerade att det aldrig skulle upphöra att
finnas fattiga i landet. Bland hans folk skulle det alltid finnas männ-
iskor som skulle visa sin sympati, mildhet och välvilja. Då, liksom
nu, fanns det människor som drabbades av olycka, sjukdom och
förlust av egendom. Men så länge de följde Guds föreskrifter fanns
det inga tiggare bland dem, inte heller några som led i brist på mat”
(Ellen White: Patriarchs and Prophets, s. 530, 531).
”Dessa föreskrifter var tänkta att välsigna både rika och fattiga. De
skulle begränsa girighet och strävanden efter att själv bli upphöjd och
odla en ädel anda av givmildhet. Genom att utveckla välvilja och
tillit mellan alla klasser skulle de främja en social ordning, stabilitet
för ledningen av landet. Vi är alla sammanvävda i mänsklighetens
stora nät, och vad vi än kan göra för att gynna och lyfta upp andra
återspeglas i välsignelser över oss själva” (s. 534, 535).
SAMTALSSTART
Vårt samfund arbetar på många sätt för att förbättra tillvaron för
utsatta människor i låginkomstländer. Skulle vi göra något liknande
här i Sverige?
FÖRBÖN
Be att Gud ska göra er alla villiga att hjälpa och stödja fattiga och
utsatta människor.
SAMMANFATTNING
Gud hörde Israels lidande folks rop i Egypten och grep in för att
rädda dem. Han strävade efter att bygga upp en speciell förbundsrela-
tion med dem och arbeta med dem för att upprätta ett nytt samhälle
som skulle bli till välsignelse för alla, även för de människor som ofta
var glömda, marginaliserade och sårbara.
SAMTALSFRÅGOR
25
SAMTALSFRÅGOR
1. Vad finns det för drag, lag eller föreskrift som fångar din uppmärksamhet (oavsett
om det nämns specifikt i veckans studium eller om du har mött det i din vidare
läsning) i den förebild som Gud gav Mose och israeliterna för det samhälle som de
skulle upprätta?
2. Varför tror du att Gud verkar vara så inriktad på de mest sårbara i sina lagar som
han gav sitt folk?
3. Hur bör vi förstå och förhålla oss till dessa lagar idag? Hur väljer vi vilka av dem
som är tillämpbara och relevanta för oss idag? Vad är det viktigaste vi kan lära av
dessa detaljerade föreskrifter för hur israeliterna skulle ordna sitt samhälle och
sina liv?
26
27
27
Pensionären som är mer

upptagen än någonsin
Många adventistpastorer på Papua Nya Pastor Okanama smorde kvinnan
Guinea återvänder till sina hembyar när med olivolja och bad för henne. Två da-
de har gått i pension. Sina sista år ser gar senare födde kvinnan en frisk flicka.
de fram emot att tillbringa tillsammans Nästa sabbat kom Ricky till Adventkyr-
med sin familj. kan tillsammans med sin fru och deras
Okanama Kavi valde annorlunda. sex barn, inklusive den nyfödda flickan.
Pastor Okanama är pastor emeritus från Pastor Okanama inbjöd Ricky och
byn Ura i Papua Nya Guineas högland. hans fru att studera i församlingens
När han gick i pension blev det ingen dopklass som han själv ledde. Parets
pensionering som man brukar tänka fem äldsta barn var mellan åtta och tolv
sig den. Istället ägnar han sin tid åt fler år gamla, och de började också studera
uppgifter än någonsin. Allt började när Bibeln. Flera månader senare blev Ricky
han upplevde att Gud kallade honom till och hans fru och dessa fem barn döpta.
att driva en förbönstjänst på heltid. Det skedde i augusti 2017.
Pastor Okanama har blivit känd i En sabbat efter Rickys dop besökte
Papua Nya Guinea som någon som ber den ledande pastorn från hans tidigare
böner som Gud besvarar på ett speciellt samfund Adventkyrkan. Han fick till-
sätt. Alla sorters människor ringer ho- fälle att tala till församlingen efter guds-
nom på mobilen eller knackar på dörren tjänsten. Han höll ett rörande tal fyllt
till familjens hydda som står i ett bergigt av äkta känslor. ”Jag tog mig mycket tid
skogsområde. Pastor Okanama har till att stödja Ricky i hans gamla tjänst,
sammanställt en lång bönelista som han och det var inte förgäves. Ta nu väl hand
lägger fram inför Gud när han ber varje om honom och ge honom stöd, precis
morgon och kväll. som jag gjorde, så blir han till välsignelse
En dag knackade en annan pastor även för er.”
på pastor Okanamas dörr. Han arbetade I och med detta gav pastorn sin väl-
åt ett annat samfund. Ricky bodde och signelse till Rickys beslut.
arbetade i en annan provins. Han hade ”Jag har bett för många pastorer”,
varit i Ura på tjänsteresa för sitt eget säger pastor Okanama. ”Jag har förstås
samfunds räkning. Och där hade han även bett för andra människor. Jag har
hört talas om pastor Okanama. Rickys fått många spännande bönesvar och
fru var höggravid och hade följt med sett människor ta nya kliv i sin andliga
honom hem till pastor Okanama. utveckling. Så nej, jag har inga planer el-
”Snälla, kan du be för min fru?” ler någon önskan att gå i pension på det
frågade Ricky. ”Tiden för den beräknade sätt som människor ofta föreställer sig
förlossningen har överskridits, och vi är pensionärslivet.”
mycket oroliga.”
AV ADVENTIST MISSION, USA | PAPUA NYA GUINEA | SÖDRA STILLA HAVET DIVISIONEN
28
3 Sabbaten:
en frihetens dag
”Och Jesus sade till dem: ’Sabbaten blev till för människan och inte männis-
kan för sabbaten’ ” (Mark. 2:27).
HUVUDTEXTER
2 Mos. 16:16–18; 20:8–11; 5 Mos. 5:12–15; Matt. 12:9–13; 3 Mos.
25:1–7.
INLEDNING
Gud skapade sabbaten som skapelseveckans avslutande verk. Det har
sagts att Gud inte bara vilade på den sjunde dagen utan han skapade
vilan som en väsentlig del av hur världen skulle komma att vara.
Sabbaten visar hur vi skapades till att samverka med Gud och med
varandra.
Därmed är det knappast förvånande att finna att sabbaten, som
är ett av budorden i Guds plan för sitt folk, visar sig tidigt när den
nya israelitiska nationen upprättas. Sabbaten skulle ha en viktig roll i
hebréernas liv.
När vi talar om sabbaten övergår samtalet ofta till hur den ska hål-
las. Vad bör vi inte göra, och liknande frågor. Hur viktiga dessa frågor
än är behöver vi förstå den väsentliga roll som sabbaten var tänkt
att spela i världen och i Guds folks liv. Den skulle vara en symbol på
Guds nåd och omsorg.
Som Jesus sade var sabbaten skapad för hela mänskligheten. När
vi verkligen ”tänker på sabbatsdagen” förändrar det oss under varje
veckodag, och Jesus visade att den kan bli till välsignelse även för
andra.

29
TILLRÄCKLIGT MED MANNA

Efter generationer av slaveri och den sociala förnedring ett sådant
tillstånd kan tvinga på det förtryckta folket försökte Gud lyfta upp
de nyligen befriade israeliterna. Han pekade på ett bättre sätt för
dem att leva och gav dem lagar för att deras nya samhälle skulle
vara ordnat så bra som möjligt. Men en av de första delarna i denna
process kom i form av praktisk och vägledande undervisning.
Denna livsrytm fortsatte i hela 40 år under deras ökenvandring.
Den var ett synligt bevis på Guds omsorg och konkreta osjälvisk-
het, och detta borde ha blivit en del av det israelitiska samhällets
kultur. Beviset kom i form av manna, mat som dök upp varje mor-
gon på marken runt omkring det israelitiska lägret.
FRÅGA
Läs 2 Mos. 16:16–18. Vad tror du att det betyder att de här ver-
serna betonar att varje person ska samla in en viss mängd?
I 2 Kor. 8:10–15 hänvisar Paulus till denna berättelse som ett

exempel på hur de kristna bör ge: ”nu skall ert överflöd avhjälpa
deras brist, för att en annan gång deras överflöd skall avhjälpa er
brist” (v. 14).
Lärdomen för israeliterna, och för oss, var att Gud har förberett
tillräckligt för sitt folk och för sin skapelse. Om vi bara tar vad vi
behöver och är beredda att dela med av våra tillgångar till andra
finns det tillräckligt för alla. Att bara ta tillräckligt för den dagen
förutsatte att människorna litade på att det skulle finnas mer nästa
dag. Förtryckta folk, som de israelitiska slavarna, är benägna att
koncentrera sig på sin egen överlevnad, men Gud ville visa dem ett
liv i tillit, generositet och givmildhet.
Men det fanns också en annan och mer anmärkningsvärd
dimension i denna praxis. Varje fredag kom det en dubbel portion
manna på marken, och den dagen, bara den dagen, skulle folket
samla manna för att förbereda sig för sabbaten. Den speciella förbe-
redelsen för sabbaten blev ytterligare ett sätt för dem att lära sig att
lita på Herren för alla sina behov. Denna extra portion manna, en
nådeshandling från Guds sida, gjorde det möjligt för dem att njuta
ännu mer fullständigt av den vila som Gud hade lovat att ge dem på
sjundedags-sabbaten.
FÖR EFTERTANKE
Vad kan vi göra på fredagen för att kunna njuta mer av det som
Gud ger oss på sabbaten?
30
TVÅ SKÄL TILL SABBATEN

FRÅGA
Läs 2 Mos. 20:8–11 och 5 Mos. 5:12–15. På vilket sätt komplet-
terar dessa två versioner av det fjärde budet varandra?
Att komma ihåg/tänka på är en viktig del av den relation som Gud

försöker återupprätta med sitt folk. Den relationen bygger på att
Gud är vår Skapare och Återlösare. Båda rollerna visar sig i de två
versionerna av fjärde budet, och därmed är de nära sammankopp-
lade med sabbaten och att fira den.
Israeliterna kom från ett land som dominerades av många falska
gudar. Därför behövde de bli påminda om den sanne Gudens roll
som Skaparen. Sabbaten var ett viktigt sätt att göra det, och den blev
allt viktigare i samband med veckocykeln då extra manna gavs på
fredagen, ett kraftfullt exempel på Guds skaparmakt. I den version
av det fjärde budet som finns i 2 Mos. 20 uppenbaras Gud som vår
Skapare tydligast.
Däremot står deras räddning, återlösning och frälsning i centr-
um i fjärde budet i 5 Mos. 5. Detta var en berättelse som israeliterna
skulle återberätta regelbundet. De kunde särskilt återkoppla till den
varje sabbat. Deras första berättelse handlade om en verklig, fysisk
räddning från Egyptens slaveri, men när deras förståelse av Gud och
hans frälsning växte skulle sabbaten också varje vecka bli en symbol
då de firade sin andliga räddning.
Båda dessa motiv för att fira sabbaten handlade om återupprät-
telsen av relationen mellan Gud och hans folk: ”Dessutom gav jag
dem mina sabbater till ett tecken som förenar mig och dem, för att
de skall inse att det är jag, Herren, som helgar dem” (Hes. 20:12).
Som vi sett var detta aldrig bara för denna folkgrupp. På grunden av
denna relation skulle de upprätta en ny sorts samhälle, ett som var
vänligt mot utomstående och en välsignelse för den övriga världen.
”Därför har Herren, din Gud, befallt dig att fira sabbatsdagen”
(5 Mos. 5:15). Genom att fira sabbaten som ett sätt att minnas och
fira både vår skapelse och frälsning kan vi fortsätta att växa i vår
relation, inte bara med Herren utan också med dem vi har runt
omkring oss. Gud är nådig mot oss; därför behöver vi vara nådiga
mot andra.
FÖR EFTERTANKE
På vilka sätt borde sabbatsfirandet göra oss bättre, vänligare, mer
omtänksamma och medlidsamma?
31
EN JÄMSTÄLLDHETENS DAG
En snabb genomläsning av de tio budorden i 2 Mos. 20 och 5 Mos 5
visar tydligt att det fjärde budet är det överlägset mest detaljerade bu-
det. Några av buden återges med ett litet fåtal ord (i hebreiskan kan
några uttryckas med bara två ord), men det fjärde budet ger utrymme
för varför, hur och vem som ska komma ihåg/tänka på sabbatsdagen.
FRÅGA
Läs 2 Mos. 20:8–11. Vad säger det om tjänare, främlingar och till
och med djur, och vad betyder det?
Det som är anmärkningsvärt bland detaljerna om sabbaten är att

budet handlar om andra. Sigve K. Tonstad hävdar att denna sorts
bud är unikt bland alla världens kulturer. Sabbatsbudet, förklarar
han, ”prioriterar nedifrån och upp, inte uppifrån och ner, och inrik-
tar sig främst på de svagaste och mest sårbara medlemmarna i sam-
hället. De som mest behöver vila, slaven, främlingen som bor där,
och lastdjuret, får ett speciellt omnämnande. I den sjunde dagens
vila finner de mindre privilegierade, även stumma djur, en allierad”
(The Lost Meaning of the Seventh Day, Michigan: Andrews University
Press, 2009, s. 126, 127).
Budet betonar särskilt att sabbaten är en dag som alla ska njuta
av. I ljuset från sabbaten är vi alla lika. Om du är en arbetsgivare
under veckan har du ingen makt att sätta dina anställda i arbete på
sabbaten. Och det beror på att Gud gav även dem en vilodag. Om du
är en anställd, eller t.o.m. en slav, under de övriga dagarna påmin-
ner sabbaten dig om att du är skapad jämlik och återlöst av Gud, och
han inbjuder dig att fira det på ett sätt som avviker från dina vanliga
sysslor. Också de som inte tillhör det sabbatsfirande folket, ”även
invandraren i dina städer” (2 Mos. 20:10), bör få nytta av sabbaten.
Denna tanke måste ha inneburit en anmärkningsvärd förändring
av israeliternas perspektiv. De hade ett färskt minne av sina egna
erfarenheter av slaveri och marginalisering. Nu skulle de etablera
sig i ett nytt land, och då ville Gud inte att de skulle tillägna sig sina
tidigare förtryckares sedvänjor. Han gav dem detaljerade lagar för
deras samhälle, och på samma sätt gav han dem (och faktiskt oss
alla) en återkommande, kraftfull påminnelse varje vecka om hur
jämlika vi alla är inför Gud.
FÖR EFTERTANKE
Hur kan du dela med dig av sabbaten i ditt samhälle? Hur kan
andra få nytta av din sabbat?
32
EN HELANDETS DAG
Den ursprungliga meningen med sabbaten och att fira den var bred
och inkluderande, men på Jesus tid hade sabbaten blivit ganska
annorlunda för många religiösa ledare. I stället för att vara en dag
för frihet och jämlikhet hade sabbaten blivit en dag som var fylld av
mänskliga, traditionella regler och föreskrifter. På sin tid satte sig
Jesus emot mot sådana attityder, särskilt när de tvingades på andra.
Det är intressant att han gjorde detta mest anmärkningsvärt
genom att utföra en rad helanden på sabbaten. Det verkar som om
Jesus avsiktligt utförde dessa under på sabbaten, inte på någon an-
nan dag, för att visa något viktigt om vad sabbaten skulle betyda. I
dessa berättelser sade Jesus ofta något om hur passande det var att
bota människor på sabbaten, och ofta använde fariséerna hans ord
för att gå vidare i sina planer för att få Jesus dödad.
FRÅGA
Läs berättelserna om Jesus helande underverk i Matt. 12:9–13;
Mark. 1:21–26; 3:1–6 och Joh. 9:1–16. Vad är det viktigaste som
du lägger märke till i dessa berättelser?
Jesus bekräftade att sabbaten är viktig. Vi behöver sätta gränser runt

sabbatstiden för att hålla den speciell och låta denna tid varje vecka
bli ett tillfälle att växa i vår relation med Gud, med våra familjer,
församlingen och vårt samhälle. Men sabbatsfirandet bör inte bara
själviskt handla om oss. Som Jesus sade: ”Alltså är det tillåtet att
göra gott på sabbaten” (Matt. 12:12).
Många församlingsmedlemmar gör mycket gott för att ta hand
om andra. Men många av oss känner också att vi borde göra mer för
att hjälpa. Vi vet att Gud bryr sig om dem som lider, är förtryckta
eller bortglömda, och det borde vi också göra. På sabbaten ska vi inte
utföra vårt ordinarie arbete och vi är fria från veckans press. Därför
ger sabbaten oss tid att koncentrera oss på omsorgen om andra som
ett sant och aktivt sätt att fira sabbat: ”Enligt fjärde budet helgades
sabbaten till vila och tillbedjan. Allt världsligt arbete skulle läggas åt
sidan, men gärningar av nåd och välvilja var i harmoni med Herrens
syften. … Att befria de plågade, trösta de sörjande, är ett kärlekens
verk som ärar Guds heliga dag” (Ellen White: Welfare Ministry, s. 77).
FÖR EFTERTANKE
Vad gör du för andras bästa på sabbaten?
33
SABBATSVILA FÖR LANDET

Som vi sett var sabbaten en inbyggd del av den israelitiska nationens
livscykel. Men sabbatens princip handlade inte bara om en veckodag.
Den omfattade också en speciell vila vart sjunde år. Den vilan nådde
sin höjdpunkt i friåret efter sju gånger sju år, alltså vart 50:e år.
FRÅGA
Läs 3 Mos. 25:1–7. Vad är anmärkningsvärt med den här typen av
föreskrift? På vilka tänkbara sätt kan du införliva denna sorts prin-
cip i ditt liv och arbete?
Sabbatsåret tillät den odlade jorden att ligga obesådd. Det är en an-
märkningsvärd handling i förvaltarskapet av jorden, och det har blivit
vida erkänt att det är ett vist sätt att sköta jordbruket.
Det sjunde året hade också betydelse för slavarna (se 2 Mos.
21:1–11). Om det hände att en israelit blev så skuldsatt att han måste
sälja sig själv till slaveri skulle han befrias det sjunde året. På samma
sätt skulle kvarvarande skulder avskrivas i slutet av det sjunde året (se
5 Mos. 15:1–11).
När israeliterna var i öknen gav Gud dem manna. Att inte beså
jorden var ett liknande sätt att visa förtröstan på Gud. Människorna
skulle lita på att Gud skulle ge tillräcklig skörd under året före sab-
batsåret och från det som jorden själv gav under själva sabbatsåret.
Att släppa slavarna fria och avskriva skulderna var på ett motsva-
rande sätt en nådeshandling men också en handling som visade
förtröstan på Guds makt att förse oss med vad vi behöver. På sätt och
vis behövde folket lära sig att de inte behövde förtrycka andra för att
få sina behov tillgodosedda.
Sabbatsårets principer och mönster skulle vara nära samman-
bundna med det israelitiska samhället i dess helhet. På samma sätt
borde dagens sabbatsfirande vara en andlig ordning som förvandlar
alla våra övriga dagar. I praktisk bemärkelse är sabbaten ett sätt att
leva ut Jesus maning att först söka hans rike: ”Men er himmelske
fader vet att ni behöver allt detta. Sök först hans rike och hans rättfär-
dighet, så skall ni få allt det andra också” (Matt. 6:32, 33).
FÖR EFTERTANKE
Vilken skillnad borde sabbatsfirandet göra för de övriga sex vecko-
dagarna? Om du är girig, självisk och likgiltig från söndag till
fredag, vad spelar det då egentligen för roll om du inte är något av
detta på sabbaten? (Eller är det alls möjligt att inte vara något av
detta på sabbaten om du är det resten av veckan?)
34
STUDIEHJÄLP
Läs Ellen White: ”From the Red Sea to Sinai”, s. 295–297 i Patriar-
chs and Prophets; ”Minnesdagen”, s. 274–283 i Vändpunkten; Sigve K.
Tonstad, ”The Social Conscience of the Seventh Day”, s. 125–143 i
The Lost Meaning of the Seventh Day.
”Jesus sade till dem att det stod i överensstämmelse med sabbatsbu-
dets anda att hjälpa de lidande. Det stod också i överensstämmelse
med det arbete som utfördes av Guds änglar, när de ständigt far upp
och ned mellan himmelen och jorden för att tjäna lidande männ-
iskor…
Människorna har också en gärning att utföra på denna dag. Livets

nödvändiga göromål måste utföras. De sjuka måste vårdas och de
nödlidande hjälpas. Den som försummar att lindra lidandet på sab-
baten, kommer inte att bli betraktad som oskyldig. Guds heliga vilo-
dag skapades för människans skull. Barmhärtighetens gärningar står
i full överensstämmelse med denna avsikt. Gud vill inte att någon av
dem han skapat skall utsättas för smärta en enda timme, om den kan
lindras på sabbaten eller någon annan dag” (Ellen White: Vändpunk-
ten, s. 195, 196).
SAMTALSSTART
Bibeln säger att sabbaten ska vara en glädjedag för oss (Jes. 58:13). Är
den det för dig? Varför? Vad gläder du dig över?
FÖRBÖN
Be att den här sabbaten ska bli välsignad och att du och hela din
församling ska få möta Gud idag.
SAMMANFATTNING
Gud gav sabbaten som minne av skapelsen och återlösningen, men
den har också många praktiska fördelar. Den lär oss att lita på att
Gud tillfredsställer våra behov; den lär oss att behandla alla lika; och
den kan bli en andlig ordning som kan förvandla alla våra relationer.
Jesus visade sitt ideal för sabbaten genom att hela de sjuka och be-
tona att sabbaten är en dag då man kan hjälpa dem som behöver det.
SAMTALSFRÅGOR
35
SAMTALSFRÅGOR
1. På vilka sätt har du upplevt sabbaten som en demonstration av din förtröstan på

Gud? Har du haft någon mannaliknande erfarenhet i ditt liv, där Gud bemött dina
behov som ett svar på din förtröstan på honom? Berätta i så fall om det i studie-
gruppen och tala om vad du lärde dig.
2. Som vi sett i fjärde budet i 2 Mos. 20:8–11 och 5 Mos. 5:12–15 betonade Gud olika
aspekter av sabbaten. Vilken av dem värdesätter du mest?
3. Samtala i studiegruppen eller individuellt om hur ni kan dela med av er sabbatens
välsignelser och fördelar i ert samhälle.
4. På vilka sätt förvandlar sabbaten ditt liv? Finns det delar av ditt liv där sabbatens
mönster och principer borde ha en större påverkan?
36
37
Heriks väg till ett friskare liv

Herik Dun Siope växte upp i ett adven- Herik tackade Gud för att hans ben
tisthem. Han hade varit en av Salomon- hade blivit så pass mycket bättre. Han
öarnas bästa idrottsmän inom kamp- bad: ”Jag behöver fortfarande din hjälp.
sport och representerat landet vid South Och jag vill kunna hjälpa andra som min
Pacific Games som hölls i Tahiti och släkting hjälpte mig. Visa mig din plan.”
Fiji. Han hade vunnit flera medaljer. Herik började inse att hans smärta
Sedan blev han upptagen med sin hade orsakats av hans vikt. Han sov
karriär som ritare åt en arkitektfirma. dåligt på nätterna och hade smärtor i
Han gifte sig och fick fyra barn. Det blev ryggen. När han gick hade han svårt
allt mindre tid över till att läsa Bibeln att andas. Men vad kunde han göra
eller att gå i kyrkan. Han slutade träna åt sin övervikt? Herik kom ihåg Ellen
och det blev en hel del snabbmat och läs- Whites bok Hälsa för hela människan som
kedrycker. Elva år gick och Herik växte han hade hemma. Han läste boken och
och växte tills han nådde långt över de bestämde sig för att pröva de livsstilsför-
105 kg som hade varit hans idealvikt när ändringar som föreslogs i boken. Skulle
han hade tränat inför sina idrottstäv- de leda till ett friskare liv? Det var värt
lingar. att försöka.
En dag fick Herik ont i vänsterfoten. Herik gjort stora förändringar i sin
Efter hand kröp smärtan uppför hans kost. Han slutade att äta snabbmat och
ben. Han sökte läkarvård, men ingenting att dricka de koffeinhaltiga läskedrycker
hjälpte. Till slut kunde han inte gå. som han hade använt för att hålla igång
Herik blev skräckslagen. Han förstod under långa arbetsdagar. Han försökte
att han fick sämre och sämre blodflöde i låta bli att äta efter en viss tid på kvällen,
sitt ben och var orolig för att han skulle och under resten av dagen var han noga
förlora det. Då kom han ihåg Gud och med att inte äta för mycket. Sedan lade
bad. han till dagliga promenader och enkla
En kort tid senare fick Herik besök gymnastikövningar.
av en gammal släkting som bodde i Salo- Efter tolv månader hade han gått ner
monöarnas huvudstad Honiara. Mannen 40 kilo och var tillbaka på sin idealvikt.
sa att han hade fått en stark känsla av att Nu, två år senare, är Herik 46 år gam-
han borde hälsa på Herik. Herik berät- mal och leder gratis gruppträning för
tade om smärtan och läkemedlen som överviktiga öbor i en lokal som Adven-
inte hjälpte. tistsamfundet äger. Över 200 människor
”Var inte orolig. Jag ska hjälpa dig”, från olika samfund och religioner kom-
lovade släktingen. Den gamle mannen mer dit för att träna fyra dagar i veckan.
gjorde iordning ett naturbotemedel och En del av detta kvartals missions-
behandlade Herik varje dag. Efter tre gåvor till speciella projekt kommer att
veckor kunde Herik stå, men inte gå. stödja ”Rädda 10.000 tår”. Det är ett
”Du har förlorat mycket muskelstyr- projekt för att bekämpa sockersjuka på
ka i ditt ben”, sa släktingen. ”Du måste Salomonöarna. Tack för era gåvor som
träna benet.” hjälper människor att återfå god hälsa!
AV ADVENTIST MISSION, USA | SALOMONÖARNA | SÖDRA STILLA HAVET DIVISIONEN
38
4 Nåd och barmhärtighet
i Psaltaren och i
Ordspråksboken
”Ge de svaga och faderlösa deras rätt, låt de hjälplösa och fattiga få rättvisa,
rädda de arma och svaga, befria dem ur de ondas våld! ” (Ps. 82:3, 4).
VECKANS HUVUDTEXTER
Ps. 9:8–10, 14–21; Psalm 82; Psalm 101; Psalm 146; Ords. 10:4; 13:23,
25; 30:7–9.
INLEDNING
Psaltaren och Ordspråksboken beskriver erfarenheten att leva med
Gud i vardagen, inte bara vid gudstjänsttillfällen eller andra religiösa
aktiviteter. Ordspråksboken innehåller en hel del praktisk visdom,
allt från relationer och familjer till affärer och landets styre, medan
Psaltaren är en samling sånger som täcker varierande känslor och
andliga erfarenheter från klagan till överflödande lovprisning och allt
där emellan. Det är lätt att se att vår tro bör göra skillnad i varje del
och erfarenhet i våra liv, eftersom Gud bryr sig om varje aspekt av vår
tillvaro.
När vi reflekterar över livet i den här fallna världen kan vi dock
knappast förbise den orättvisa som genomsyrar de mänskliga förhål-
landena. Orättvisan beskrivs faktiskt upprepade gånger som någon-
ting vår Herre bryr sig om och försöker avhjälpa. Det är han som är
de hopplösas hopp.
Även om vi bara summariskt kan beröra det som dessa böcker sä-
ger om detta ämne kan detta studium kanske inspirera dig till att vara
mer aktiv i tjänsten för de fattigas, förtrycktas och bortglömdas behov
som finns överallt runt omkring oss och som vi är skyldiga att hjälpa.

39
PSALTAREN: SÅNGER OM HOPP

FÖR DE FÖRTRYCKTA
Gud hör människor som lider och har bekymmer. I Psaltaren hör
vi ofta dessa rop från människor som har förtröstat på Gud men
som inte ser någon rättvisa nu. Bekräftelser på godhet, rättvisa och
Guds makt kan överskuggas av den orättvisa och det förtryck som
rösterna i dessa sånger upplever eller observerar.
Men Psaltarpsalmerna är sånger från dem som fortfarande
sjunger. Varken deras liv eller deras tro har släckts. Det finns fort-
farande hopp; och det är brådskande för Gud att agera innan det är
för sent, innan det onda segrar, innan de förtryckta förgörs av det
ondas tyngd. På detta sätt försöker psalmisterna bygga en bro över
klyftan mellan det som bekräftar deras tro och livets prövningar och
tragedier.
FRÅGA
Läs Ps. 9:8–10, 14–21. Kan du föreställa dig de omständigheter
som David, psalmförfattaren, befann sig i? Kan du känna spän-
ningen mellan hans tro på Guds godhet och hans nuvarande erfa-
renhet? Hur har du hanterat kampen om tron på Gud mitt i tider av
svåra prövningar?
Överallt i Psaltaren är det upprepade svaret på denna spänning

hoppet och löftet om Guds goda och rättvisa dom. Ondska och
orättvisa kan tyckas segra nu, men Gud kommer att döma dem som
gör det onda och orättvisa. De ska straffas medan de som lider och
är förtryckta kommer att återupprättas och förnyas.
I sin bok Reflections on the Psalms beskriver C. S. Lewis sin
första förvåning över spänningen och längtan efter Guds dom som
upprepas i Psaltaren. Han noterar att många bibelläsare idag ser på
domen som något att frukta. Han betraktar det ursprungliga judiska
perspektivet och skriver: ”Tusentals människor som mist allt de ägt
och som har rättvisan helt på sin sida kommer till slut att bli hörda.
Självklart är de inte rädda för domen. De vet att deras rättsfall – om
det bara fick komma inför domstolen – är mot en motpart som inte
kan väcka ett försvar. När Gud kommer med sin dom, sker det till
slut” (C. S. Lewis: Reflections on the Psalms, New York: Harcourt,
Brace and Company, 1958, s. 11).
I Psaltaren ser vi de förtrycktas hopp redan nu, även mitt i deras
nuvarande lidanden och besvikelser.
FÖR EFTERTANKE
Vilka skäl har vi att se på tanken om domen som något positivt
och inget att frukta?
40
”GUD, GRIP IN!”

FRÅGA
Läs Ps. 82. Vad är budskapet till oss?
Trots den ordning och de föreskrifter som Gud gav Israels nation
misslyckades de vid olika tillfällen i sin historia att leva upp till
denna plan. Det var alltför lätt för dem att anpassa sig till nationer-
na runt omkring och leva efter ett mönster av orättvisa och förtryck.
Ledare och domare såg bara till sig själva, och deras välvilja kunde
köpas med mutor. Utan rättsinstanser som skulle skydda dem var
vanligt folk och särskilt de fattiga utsatta för exploatering.
Ps. 82 är en reaktion på en sådan situation. Den beskriver Guds
roll som den högste Domaren, och den beskriver en scen där han
dömer folkets ledare och även deras domare. Psalmen betonar att de
som har dessa roller i samhället ”är utsedda att agera som domare
under honom” (Ellen White: Prophets and Kings, s. 198). De har sin
ställning och utför sitt arbete som Guds representanter och under-
såtar. Enligt psalmisten är Guds rättvisa en förebild för hur den
jordiska rättvisan bör fungera, och den är också måttet mot vilket
den rättvisan eller orättvisan samt de som utövar den ska dömas.
Psalmen avslutas med en uttrycklig vädjan till Gud att agera
(Ps. 82:8), att gripa in och stoppa orättvisan som är så påtaglig inom
nationen. Likt många andra psalmer ger den här psalmen röst åt
de röstlösa och åt de förtryckta, de vilkas röst har tystats ner av det
orättvisa systemet där de lever och verkar.
Ps. 82 vädjar till Gud som den högste Domaren och den alls-
mäktige Härskaren över universum och alla nationer. Det finns
ingen högre domstol eller auktoritet till vilken en sådan vädjan kan
riktas. En försäkran kommer att när jordiska domstolar inte hör de
fattigas och förtrycktas rop, vilket ofta är fallet, finns det fortfarande
ett obestridligt tillfälle att ropa på hjälp.
Vid olika tider i vårt liv kan vi själva befinna oss i en situation
där vi är offer för orättvisa, men vid andra tillfällen kan vi själva
begå och dra nytta av orättvisa. I texter som Ps. 82 kan vi finna
insikt och vishet, oavsett om vi är förtryckta eller förtryckare. Gud
bryr sig också om de orättvisa domarna. Han beskriver dem som
sina barn och önskar att de skulle välja att leva bättre (Ps. 82:6). Det
finns alltså hopp också för dem som står på fel sida, om de tillåter
sig att bli förvandlade.
41
EN KUNGS LÖFTEN
FRÅGA
Läs Ps. 101. Den skrevs för ledarna, men vilka viktiga råd kan vi
hämta där för oss själva, oavsett vår livssituation?
Ps. 101 tros vara skriven av David under början av hans regeringstid
i Israel. Verserna kan även ha hämtats från den ed som han svor när
han blev kung. I hans erfarenheter som krigare för Saul och sedan på
flykt från honom hade han bevittnat hur en kung som irrar bort sig
kan skada nationen och sin familj. David bestämde sig för att bli en
annorlunda ledare.
Få av oss blir politiska eller nationella ledare, men alla har vi
våra roller i livet där vi har tillfällen att påverka och uppmuntra
andra. De kan finnas i arbetslivet, i samhällsengagemang, inom fa-
miljen eller kyrkan. Som Ellen White kommenterar om ett av dessa
ledarskapstillfällen: ”Davids ed i Ps. 101 borde vara eden för alla
som har ansvaret för att skydda hemmets inflytanden ” (Counsels to
Parents, Teachers, and Students, s. 119).
När vi har tillfällen bör vi vara redo att föreslå och upprätthålla
dessa principer inför dem som är ledare över oss. I vårt ledarskap och
på platserna där vi har inflytande har vi alla möjlighet att tillämpa
Davids ledarskapsprinciper för att vi ska kunna bli till välsignelse för
andra.
Startpunkten för David är att ära Gud för hans nåd och rättvisa
(Ps. 101:1). Det blev grunden för allt som David försökte upprätthålla
genom sitt ledarskap. Han försökte lära sig och utöva dessa egenska-
per i sitt liv och verk. För att göra det behövde han stå emot frestelser
till att handla fel, korruption och oärlighet, vilka alla är särskilda
fällor för makthavare och ledare.
David var medveten om hur viktigt det var att ha goda rådgivare
som kunde hjälpa honom att göra det rätta. Därför satsar han på att
hitta pålitliga rådgivare och att tillsätta hederliga tjänstemän. Rätt-
visa och nåd kom att karakterisera hans ledarskap, även bland dem
som arbetade med och för honom.
FÖR EFTERTANKE
Vi kanske inte innehar en ställning som innebär att vi har rådgivare
och administratörer. Men hur kan vi fylla våra liv med inflytanden
som hjälper oss att leva och leda (där vi kan) med rättvisa och nåd
gentemot dem som behöver det?
42
VANDRING MED HERREN

När vi närmar oss slutet av Psaltaren verkar uttrycken för lovpris-
ning bara öka. De fem sista psalmerna börjar med den enkla och
direkta uppmaningen ”Prisa Herren”, men den första av dessa, Ps.
146, betonar särskilt Guds omsorg om de fattiga och förtryckta som
en främsta anledning till den lovprisningen.
FRÅGA
Läs Ps. 146. Vad är dess budskap för oss? Vad säger Gud, särskilt i
Ps. 146:5–9?
Lika säkert som Gud är världens Skapare (se Ps. 146:6) beskriver
denna psalm hans fortsatta verk i världen som domare, försörjare,
befriare, helare, hjälpare och försvarare. Alla dessa riktar sig till
människor med särskilda behov av dessa sorters hjälp. Det är en in-
spirerande vision om vad Gud gör och försöker göra i våra liv, i våra
samhällen och i vår värld.
Ibland tänker vi att vi behöver ta hand om de hjälpbehövande
därför att Gud säger det. Men Ps. 146 säger att det är något Gud re-
dan gör, och vi inbjuds till att förena oss med honom. När vi arbetar
mot fattigdom, förtryck och sjukdom arbetar vi verkligen med Gud
och för hans syften. Vilket större privilegium kan det finnas än att
samarbeta med Gud för att fullfölja någonting så inspirerande som
Ps. 146?
Men där finns också förmåner för oss. De kristna talar ofta om
att de söker Gud och längtar efter en närmare relation med honom.
Men Ps. 146:7–9, liksom många andra texter i Bibeln, antyder att ett
sätt att finna Gud är att delta i det han gör. Om han alltså arbetar för
att lyfta upp de fattiga, sjuka och förtryckta, som Ps. 146 säger, borde
vi också arbeta med honom. ”Kristus kom till den här jorden för att
vandra och arbeta bland de fattiga och lidande. De fick hans främsta
uppmärksamhet. Idag besöker han i sina barns gestalt de fattiga och
nödställda och befriar från vånda och lindrar lidande.
Ta bort lidande och nöd, och vi skulle inte ha något sätt att förstå
Guds nåd och kärlek, inget sätt att känna den medlidsamma, förstå-
ende himmelske Fadern. Evangeliet visar sig aldrig vara mer ljuvligt
än när det förs till de mest behövande och till avlägsna områden”
(Ellen White: Testimonies for the Church, vol. 7, s. 226).
FÖR EFTERTANKE
Hur har du upplevt att vi kommer närmare Gud genom tjänst för
andra?
43
BARMHÄRTIGHET MOT
DE BEHÖVANDE
Ordspråksboken är en samling visdomsord som handlar om en rad
olika ämnen och livserfarenheter. Bland de visdomsorden finns det
tankar om fattigdom, rikedom, förnöjsamhet, rättvisa och orättvisa,
ibland också från olika infallsvinklar. Livet är inte alltid enkelt och
rättframt, och Ordspråksboken uppmärksammar olika omständighe-
ter och val som påverkar hur livet levs, även bland dem som är trogna
mot Gud.
FRÅGA
Läs och jämför Ords. 10:4; 13:23, 25; 14:31; 15:15, 16; 19:15, 17
och 30:7–9. Vad säger dessa texter som är relevant för rikedom,
fattigdom och hjälp till de nödställda?
Ordspråksboken betonar Guds omsorg och uppmärksamhet för de

fattiga och sårbara. Ibland är människor fattiga på grund av omstän-
digheter, dåliga val eller exploatering, men vad det än är som har or-
sakat deras situation beskrivs Herren fortfarande som deras Skapare
(se Ords. 22:2) och Försvarare (se Ords. 22:22, 23). Dessa människor
ska inte förtryckas eller utnyttjas, vilka misstag de än har gjort.
Medan Ordspråksboken erbjuder ett bättre liv genom att man väl-
jer vishet och lyder Gud är rikedom inte alltid något resultat av Guds
välsignelse. Trohet mot Gud ses alltid som viktigare och till slut mer
belönande än materiella tillgångar: ”Bättre äga litet med rättfärdighet
än tjäna mycket med orätt” (Ords. 16:8).
Något annat som är centralt i Ordspråksboken är ärlighet och rätt
hantering av affärer, styre och rättvisa (se Ords. 14:5, 25; 16:11–13;
17:15; 20:23; 21:28; 28:14–16). Ordspråksboken bryr sig inte bara om
enskilda människors liv, utan den ger också insikter i hur samhället
i sin helhet bör fungera till allas bästa, särskilt för dem som behöver
skydd. Vi påminns återigen om att även de bästa styresmän och le-
dare gör det med Guds hjälp (se Ords. 8:15, 16), och de bör agera som
redskap för hans nåd och medkänsla för de hjälpbehövande.
FÖR EFTERTANKE
Det är lätt för vem som helst att tycka synd om dem som befinner
sig i svårigheter. Men hur kan vi omvandla känslan av sorg till en
handling?
44
STUDIEHJÄLP
Läs Ellen White: ”The Last Years of David”, s. 746–755 i Patriarchs
and Prophets; C. S. Lewis: ”‘Judgment’ in the Psalms”, s. 15–22 i
Reflections on the Psalms.
”Davids psalmer går igenom en hel rad erfarenheter, från djup med-
veten skuld och självfördömelse till överväldigande tro och högsta
möjliga gemenskap med Gud. Hans livsberättelse förkunnar att synd
bara kan medföra skam och klagan, men att Guds kärlek och nåd kan
nå till de djupaste djupen, att tron lyfter upp den ångrande männis-
kan till att bli adopterad som Guds barn. Av all försäkran som finns
i hans ord är det ett av de starkaste vittnesbörden om Guds trohet,
rättvisa och förbundsnåd” (Ellen White: Patriarchs and Prophets,
s. 754).
Med hänvisning till visheten i Ordspråksboken skriver Ellen White:

”Sådana principer befordrar välstånd såväl i samhället som i världs-
ligt och religiöst umgänge. Det är de principerna som gör att vi kan
känna trygghet både i fråga om det vi äger och om vårt liv. Det är
tack vare Guds lag som tillit och samarbete är möjligt. Den lagen
finns i hans ord och vi märker den i vårt inre, även om den ofta är
otydlig och nästan utplånad” (Vägen till mognad, s. 154).
SAMTALSSTART
Dela med dig av en händelse då du mötte nåd, barmhärtighet eller
rättvisa och hur det påverkade dig.
FÖRBÖN
Gud, hjälp oss att samarbeta med dig och att återspegla dig i alla våra
kontakter.
SAMMANFATTNING
Psaltaren och Ordspråksboken är två böcker som är särskilt inrik-
tade på utmaningarna som det innebär att leva ett troget mitt i livets
vanliga erfarenheter och prövningar. Båda ger insikter i Guds vision
för samhället och hans särskilda intresse för de fattiga och förtryckta.
Psalmernas rop och Ordspråksbokens visdom är att Gud ser och
griper in för att skydda dem som ofta ignoreras eller utnyttjas. Om
det gäller Gud bör det också gälla oss.
SAMTALSFRÅGOR
45
SAMTALSFRÅG0R
1. På vilka sätt betraktar du dig själv som en ledare eller i en inflytelserik ställning?
Hur kan du agera för rättvisa på det området i ditt liv?
2. Tänk på den kultur och sociala struktur där du lever. På vilket sätt kan du arbeta
inom det befintliga systemet för att förbättra de hjälpbehövandes lott?
3. Varför är principer om rättvisa och rätt så viktiga för att bygga upp ett starkt sam-
hälle?
4. Ordspråksboken handlar främst om visheten som behövs för att leva ett bra liv,
men vad säger den om hurdan Gud är?
46
47
MISSIONSNYTT FRÅN HELA VÄRLDEN | SABBATEN DEN 3 AUGUSTI 2019
Mattor kan förändra livet!

Den lilla byn Ketapui ligger ca 30 läs- och skrivundervisning så att de skul-
kilometer från Togos huvudstad Lomé. le vara säkra på att de fick rätt betalning
Området är mycket fattigt, och det har och kunde hålla ordning på sina utgifter
varit mycket bråk kring vem som äger och inkomster i en enkel kassabok. Pro-
vilken mark. Det har gjort det svårt för jektet har också hjälpt män och kvinnor
många att kunna odla tillräckligt för att att arbeta tillsammans. Kakou berättar
hålla sig själva och sina familjer självför- själv att det har varit otroligt viktigt för
sörjande. honom att lära sig arbeta tillsammans
När ADRA började arbeta i området med sin fru. Genom att hon var den som
frågade de vad medlemmarna i ADRA- lärde sig läsa och skriva har hon kunnat
gruppen trodde skulle kunna ge dem hjälpa honom i försäljningsaktiviteterna.
en inkomst. En av gruppmedlemmarna Paret har fått större respekt för
nämnde att de kanske skulle kunna varandra genom att de nu inte bara lever
väva stråmattor som de kunde sälja på tillsammans utan också fattar gemen-
marknaden. Det var inte många i grup- samma beslut, delar på pengarna som
pen som trodde på att det skulle kunna de tjänar och planerar för framtiden
ge någon vidare inkomst, men de kunde gemensamt.
i alla fall pröva! ”De här mattorna har förändrat våra
En av ADRA-grupperna med åtta liv till det bättre, men det handlar egent-
medlemmar började väva mattor och ligen inte om mattor”, förklarar Kokou.
sälja dem på den lokala marknaden. I ”Det viktiga är sättet som ADRA har
början gick det trögt, men med tiden arbetat för att lära oss att jobba tillsam-
blev de mycket skickliga, och mattorna mans. De har gett oss ansvar för att
sålde snabbt slut. Det fanns till och med själva göra vår marknadsundersökning
beställningar som låg och väntade! och besluta hur vi bäst kan försörja oss.
Kokou, en av de äldsta i gruppen, be- Det har gett oss ägarskap av vår egen
rättar: ”Jag trodde inte alls på att mattor möjlighet att förändra våra liv. Det här
skulle kunna förändra mitt liv, men idag programmet har gett oss tro på oss själva
ger mig inkomsten från dessa mattor tre och hopp om en bättre framtid!”
måltider per dag. Jag kan ta mina barn I Matt. 25 säger Jesus att ”vad ni har
eller min fru till kliniken när de är sjuka. gjort för någon av dessa minsta som är
Jag kan sätta mina barn i skolan och kan mina bröder, det har ni gjort för mig”
köpa mediciner när vi behöver dem.” (Matt. 25:40). ADRA hjälper människor
Medlemmarna i gruppen fick också med hopp och en bättre framtid.
AV SIRI BJERKAN KARLSSON | ADRA SVERIGE | TOGO
48
5 Profeternas rop
INFÖR SABBATEN DEN 3 AUGUSTI 2019
”Människa, du har fått veta vad det goda är, det enda Herren begär av dig: att
du gör det rätta, lever i kärlek och troget håller dig till din Gud” (Mika 6:8).
VECKANS HUVUDTEXTER
1 Sam. 8:10–18; Am. 5:10–15; Mika 6:8; 1 Mos. 19:1–13; Hes. 16:49;
Jes. 1:15–23.
INLEDNING
Gamla testamentets profeter är bland de mest intressanta personerna
i Bibeln. Deras kraftfulla röster, deras frimodiga budskap, deras
känsla för sorg, vrede och raseri och tidvis deras sätt att dramatisera
sina budskap gjorde dem till människor som inte kunde ignoreras,
även om de inte alltid varit bekväma att ha i närheten.
De var främst sända till Israel och Juda och vädjade till männis-
korna att återvända till deras gudomliga kallelse. Folket och deras
ledare drogs alltför lätt till avgudar och de omgivande nationernas
livsstil. Det var profeternas otacksamma uppgift att mana dem till att
vända om. Ibland fick de påminna dem om Guds kärlek till dem och
hans handlingar för dem i det förgångna och ibland varna dem för
konsekvenserna om de fortsatte att gå bort från Gud.
Vi kommer också att se att de varnade folket och ledarna för
synder och ondska. Förtryck av de fattiga, behövande och hjälplösa
tillhörde de största synderna. Ja, avgudadyrkan var något ont, och att
följa falska religiösa sedvänjor var ont, men att utnyttja de svaga och
fattiga behövde också fördömas.
Studiematerial för den 28 juli – 3 augusti 2019

49
DEN ÅTERKOMMANDE MANINGEN

TILL RÄTTVISA
Trots Guds plan för Israels nation levde folket sällan upp till sin kal-
lelse. Några generationer efter att de hade etablerat sig i landet bad
de Samuel utse en kung: ”Det har ju alla andra folk” (1 Sam. 8:5).
FRÅGA
Läs 1 Sam. 8:10–18. Vad varnade Samuel för i sitt svar på deras
begäran om en kung?
Samuel insåg att detta var ett steg mot att bli lika andra nationer
även på andra sätt. När han försökte ge råd till den förste kungen,
Saul, började hans profetia snart bli verklighet. Inte ens när det
israelitiska riket stod på sin höjdpunkt undvek David och Salomo
frestelser, korruption och maktfullkomlighet.
Under Israels och Juda kungars regeringstider svarade Gud
bland annat genom att sända profeter som talade om hans vilja
och påminde de israelitiska ledarna och folket om deras gudagivna
ansvar för de bortglömda medlemmarna i deras samhälle.
I de hebreiska profeternas skrifter ser vi en fortsatt och åter-
kommande maning att leva rätt och handla rättvist i samhället.
Profeterna konfronterade Israels och dess ledares otrohet och var en
återkommande och manande röst för de röstlösa, särskilt för dem
som hade skadats av Israels misslyckande att följa Guds vilja.
Abraham Joshua Heschel reflekterar över lidelsen hos Gamla
testamentets profeter och sätter vår förnöjsamhet i kontrast mot
deras ivriga maning för rättvisa: ”Det som förskräckte profeterna
förekommer även nu i dagliga händelser över hela världen. … Deras
andlösa otålighet med orättvisan kan för oss kännas som hysteri. Vi
bevittnar ständigt handlingar av orättvisa, uppvisningar av hyckleri,
falskhet, raseri, misär, men sällan blir vi indignerade eller särskilt
upprörda. För profeterna fick även en mindre orättvisa kosmiska
proportioner” (The Prophets, New York: Jewish Publication Society
of America, 1962, s. 3, 4).
Dessa profeter ger oss en insikt i Guds hjärta och sinne. De talar
för Gud och kan hjälpa oss att se orättvisan och lidandet i vår värld
genom Guds tårfyllda ögon. Men denna lidelse är också en ma-
ning till handling, till att arbeta med Gud för att befria och lindra
förtryck och sorg hos dem som finns runt omkring oss.
FÖR EFTERTANKE
På vilka sätt försöker vi ibland bli lika ”alla andra folk” på sådana
sätt som kan skada oss och andra?
50
AMOS
”Jag är inte profet. Jag tillhör inte det skrået, jag håller boskap
och odlar fikon. Men Herren tog mig från min hjord och sade till
mig: ’Träd fram som profet inför mitt folk Israel’ ” (Am. 7:14, 15).
Amos medgav ganska öppet sina bristande kvalifikationer för att

vara profet, men när han presenterar sitt budskap för israeliterna
visar han en uppenbar förmåga att dra sina åhörare till det han vill
tala om för dem.
Han börjar med en populär anmärkning och räknar upp de
omgivande nationerna, Syrien, Filisteen, Fenikien, Edom, Ammon
och Moab, med deras detaljerade brott, raseri och grymheter för
vilka Gud ska straffa dem (se Am. 1:3–2:3). Man kan lätt föreställa
sig hur israeliterna applåderar när de hör de här anklagelserna mot
sina fiender, särskilt då många av dessa nationers brott hade riktats
mot israeliterna själva.
Sedan förflyttar sig Amos lite närmare hemlandet och uttalar
Guds dom över Juda, Israels sydliga grannar i det nu delade riket.
Han talar å Guds vägnar, hänvisar till folkets förkastelse av Gud,
deras olydnad mot hans bud och straffen som skulle komma över
dem (se Am. 2:4, 5). Återigen kan vi föreställa oss applåderna hos
folket i Nordriket när Amos pekar ut deras felsteg som finns runt
omkring dem.
Men sedan vänder sig Amos till sina åhörare. Resten av boken
koncentrerar sig på Israels ondska, avguderi, orättvisa och uppre-
pade misstag inför Gud.
FRÅGA
Läs Amos 3:9–11; 4:1, 2; 5:10–15 och 8:4–6. Vilka synder varnar
han för här?
Amos är inte diplomatisk i sitt språkbruk; hans varningar är doms-

ord, och hans budskap är kryddat med maningar att vända tillbaka
till deras Gud. Där ingår en förnyelse av deras känsla för rättvisa
och omsorg om de fattiga bland dem: ”Men låt rätten välla fram som
vatten och rättfärdigheten som en outsinlig ström!” (Am. 5:24). De
sista verserna i Amos profetia pekar på en kommande återupprät-
telse av Guds folk (se Am. 9:11–15). ”I deras stund av djupaste avfall
och största nöd var Guds budskap till dem ett budskap om förlåtelse
och hopp” (Ellen White: Prophets and Kings, s. 283).
FÖR EFTERTANKE
Finns det tillfällen då vi behöver använda hårda ord för att rätta
till det som är fel? Hur kan vi urskilja när ett sådant språk kan
behövas?
51
MIKA
”Han har sagt dig, du människa, vad som är gott. Vad begär Her-
ren av dig annat än att du gör det rätta, älskar barmhärtighet och
vandrar i ödmjukhet med din Gud?” (Mika 6:8, FB). Hur kan du, just
nu, leva ut dessa ord?
Mika 6:8 är kanske en av de mest kända texterna i Bibeln. Men likt

många andra verser som vi gör till slagord är vi antagligen mindre
medvetna om textens sammanhang än vad vi vill erkänna.
Läs Mika 2:8–11 och 3:8–12. Vad var det folket gjorde som Mika
fördömde?
Under Judas kung Achas regeringstid nådde Guds folk en ny botten

i nationens historia och andlighet. Avguderi med dess olika onda
sedvänjor ökade. Som även andra profeter noterat fortsatte man att
exploatera och utnyttja de fattiga.
Mika är inte mindre av en domsprofet än sina samtida. Det
mesta av hans tre första kapitel uttrycker Guds vrede och sorg över
det onda som hans folk har gjort, liksom förödelsen som var på väg
att komma.
Men Gud hade inte gett upp. Även profeternas starka röster och
hårda budskap antydde att Gud fortfarande intresserade sig för sitt
folk. Han gav dem varningar på grund av sin kärlek till och omsorg
om dem. Han längtade efter att få förlåta och återupprätta dem. Han
skulle inte förbli vred för alltid (se Mika 7:18–20).
Det är sammanhanget för den välkända ”formeln”: gör det
rätta, älska barmhärtighet, vandra i ödmjukhet. Det kan låta enkelt,
men att leva ut en sådan tro i praktiken är mycket mer utmanande,
särskilt när den är så avvikande från det övriga samhället. När andra
drar nytta av orätt, hånar barmhärtigheten och lever högfärdigt så
krävs det både mod och uthållighet att handla rätt, älska barmhärtig-
het och leva ett ödmjukt liv. Men vi gör det inte ensamma; när vi gör
så vandrar vi med vår Gud.
FÖR EFTERTANKE
Vad är kopplingen mellan att göra rätt, älska barmhärtighet och
vandra ödmjukt med Gud?
52
HESEKIEL
Om vi skulle fråga en grupp kristna om ”Sodoms synd” skulle chan-
sen vara stor att många skulle kasta sig in i en beskrivning av dess
olika sexuella synder och andra former av omoral. 1 Mos. 19:1–13
beskriver ju ett sjukt och vanställt samhälle som var mer än moget
för undergång.
Men intressant nog är svaret mer komplicerat än så. Begrunda
Hesekiels beskrivning: ”Detta var din syster Sodoms synd: hon och
hennes döttrar kunde leva storslaget, i överflöd och ostörd ro, men
de hjälpte inte den som var svag och fattig” (Hes. 16:49). Även om
Herren helt klart inte skulle förbise andra former av omoral i staden
koncentrerar sig Hesekiel här på den ekonomiska orättvisan och
bristen på omsorg om de nödställda.
Kan det vara så att dessa ekonomiska synder var i Guds ögon
lika illa som de sexuella?
Hesekiels tidiga profetior, som kom efter Amos, Mikas och Jesa-
jas tid, låter som en likadan varning för den kommande förödelsen.
Men efter Jerusalems fall och folkets exil byter Hesekiel inriktning
mer fullständigt till Guds löften om återupprättelse.
FRÅGA
Läs Hes. 34:2–4, 7–16. Jämför Guds bedömning av Israels korrupta
ledare med honom själv som herde. Vilken kontrast finns det mel-
lan deras behandling av de svagaste ”fåren” och Guds metoder?
Trots att de hade varit så onda att de jämförs med Sodom försökte
Herren fortfarande nå dem i hopp om att de skulle vända om från
sin ondska. I Guds förnyade plan för sitt folk skulle de återvända till
sitt land, Jerusalem och templet skulle återuppbyggas. Högtider som
Gud hade gett skulle åter firas, och landet skulle åter delas lika mel-
lan folket enligt deras arv (se Hes. 47:13–48:29). Uppenbarligen var
Guds avsikt att hans plan för hans folk, som den först hade getts till
Mose och Israels folk efter uttåget ur Egypten, skulle återupptas efter
folkets exil. I den ingick omsorg om de svagaste i samhället, liksom
om dem som kanske betraktades som utomstående.
FÖR EFTERTANKE
Hur viktigt är det för dig att vår Gud ger mer än en andra chans, till
och med åt sitt folk då de gjort fel fastän de fått chansen att göra
bättre val?
53
TORSDAGEN DEN 1 AUGUSTI 2019
JESAJA
FRÅGA
Läs Jes. 1:15–23; 3:13–15 och 5:7, 8. Hur skulle du beskriva profe-
tens reaktion på det han ser i samhället runt omkring sig?
Jesajas öppningstal, de fem första kapitlen, är en blandning av sar-

kastisk kritik mot den sortens samhälle som Guds folk hade blivit,
varningar för en annalkande dom som svar på deras förkastelse av
Gud och fortsatta synd, och erbjudande om hopp om folket vänder
tillbaka till Gud och reformerar sina liv och sitt samhälle. Men kan-
ske är den starkaste känslan i hans ord en känsla av sorg. Utifrån sin
förståelse av vem Gud är och vad han vill för sitt folk klagar profeten
över det som har gått förlorat, de otaliga bortglömda människor som
har skadats, och den dom som ska komma över nationen.
Jesaja fortsätter med detta mönster genom sin profetiska verksam-
het. Han manar folket att komma ihåg vad Gud har gjort för dem.
Han ger också folket hopp om det som Gud kommer att göra för dem
i framtiden. Därför borde de söka Herren nu, för denna förnyade
relation med honom omfattar ånger för deras nuvarande felsteg och
förändring av deras sätt att behandla andra.
I kap. 58 och 59 återgår Jesaja särskilt till hur viktig rättvisan är.
Han beskriver åter ett samhälle där ”Rätten trängs tillbaka, rättfär-
digheten stannar på avstånd, ärligheten snubblar på torget, redbarhe-
ten kan inte komma fram” (Jes. 59:14). Men han bekräftar också att
Gud ska rädda sitt folk, Herren kommer ”som befriare” (Jes. 59:20).
I hela Jesajas bok ges en betydande del av profetens uppmärk-
samhet åt förkunnelsen av den kommande Messias. Han ska till slut
återupprätta Guds styre på jorden och föra in rättvisa, nåd, helande
och återupprättelse.
FÖR EFTERTANKE
Läs Jes. 9:6, 7; 11:1–5; 42:1–7 och 53:4–6. Hur stämmer dessa
profetior med din förståelse av Jesus liv, verksamhet och död? Vad
antyder de om syftet med hans ankomst till jorden?
54
FREDAGEN DEN 2 AUGUSTI 2019
STUDIEHJÄLP
Läs Ellen White: ”The Assyrian Captivity”, s. 279–292; ”The Call of
Isaiah”, s. 303–310 i Prophets and Kings.
”På sin tid höjde profeterna sina röster mot tydligt förtryck, uppen-
bar orättvisa, extrem lyx och överflöd, det skamliga festandet och
drickandet, den stora tygellösheten och ondskan. Men deras protester
var förgäves, och förgäves var deras fördömelse av synden” (Ellen
White: Prophets and Kings, s. 282).
För Jesaja ”var synen särskilt deprimerande när det handlade om

folkets sociala tillstånd. I sin önskan om vinst lade männen hus till
hus och åker till åker. … Rätten förvrängdes, och ingen barmhärtig-
het visades mot de fattiga. … Till och med domstolarna som hade
som uppgift att beskydda de hjälplösa slog dövörat till för ropen från
de fattiga och nödställda, änkorna och de föräldralösa. …
Inför sådana omständigheter är det inte förvånande att Jesaja,
när han under Ussias sista regeringsår kallades till att bära Guds
budskap om varning och tillrättavisning till Juda, bävade inför
ansvaret. Han visste väl att han skulle möta envist motstånd” (s. 306,
307).
”Profeternas raka ord borde tas emot av oss som Guds röst till varje
människa. Vi borde inte missa några tillfällen att utföra handlingar
av barmhärtighet, av mild omtanke och kristen omsorg, för de ner-
tyngda och förtryckta” (s. 327).
SAMTALSSTART
Vad finns det för orättvisor och förtryck att ropa om just här där vi
befinner oss?
FÖRBÖN
Gud, öppna våra ögon till att se vad vi kan göra och ge oss mod att
utföra det.
SAMMANFATTNING
Gamla testamentets profeter var lidelsefulla och ofta arga och
upprörda försvarare av Guds väg och vilja för sitt folk. Denna lidelse
återspeglade Guds omsorg, och i den ingick en stark fokusering på
rättvisa för de fattiga och förtryckta. Profeternas uppmaningar att
vända om till Gud innefattade att göra slut på orättvisan, något som
Gud också lovade att göra i synerna som han gav om en bättre fram-
tid för hans folk.
SAMTALSFRÅGOR
55
SAMTALSFRÅGOR
1. Vi förstår ofta den profetiska uppgiften som förutsägelser om framtiden. Hur för-
ändras din uppfattning om den profetiska rollen av insikten att Gamla testamen-
tets profeter koncentrerar sig på den värld de levde i?
2. Profeternas liv och budskap visar hur svårt och farligt det kan vara att stå upp för
sanningen. Varför tror du att de gjorde vad de gjorde och talade som de gjorde?
3. I profeternas skrifter tycks Gud skifta mellan vrede och djup omsorg om sitt folk.
Hur får du ihop dessa två aspekter av Guds karaktär?
56
57
Överraskningen
Trots att Kinnie Aitorea bara var 18 år len sa att hon var borta hela dagen med
valdes hon till att bli diakonissa i försam- skolkören. Sedan berättade flickorna att
lingen vid Adventistsamfundets inter- Mitlyn grät på nätterna eftersom några
natskola i Salomonöarna. Församlingen flickor retade henne för att hon kom från
hade åtta diakonissor – fyra elever in- en fattig familj. Kinnie och Wendy gick
klusive Kinnie, och fyra vuxna. Pastorn till pastorn och berättade för honom om
kallade dem till ett möte för att diskutera Mitlyn.
deras ansvar i Betikama Adventist Col- ”Vi åker och skaffar en madrass och
leges församling. Han gav Kinnie och en kläder åt henne”, sa han. De tre åkte till
annan diakonissa, hennes vän Wendy, ett stan och köpte en madrass så att Mitlyn
mycket speciellt jobb. De skulle ta reda skulle ha en mjuk och skön säng. De
på om flickorna på internatet behövde köpte också ett brunt lakan, en filt med
hjälp med något. små blommor, en kudde och ett brunt
Kinnie och Wendy satte genast igång. örngott. Dessutom köpte de en vit blus
De började i sin egen sovsal. Den var och en svart kjol, skrivpapper, pennor,
ett stort rum med våningssängar åt 40 två tuber tandkräm och en tandborste.
flickor. När de såg en flicka som kanske När de var tillbaka i sovsalen bädda-
behövde hjälp stannade de för att prata de Kinnie och Wendy sängen och ovanpå
med henne. den lade de kläderna och de andra sa-
”Hur har du det?” frågade Wendy. kerna som de hade köpt. När Mitlyn kom
”Går allt bra för dig i skolan?” tillbaka från körresan blev hon chockerad
”Finns det något du behöver hjälp när hon såg sin säng.
med?” frågade Kinnie. ”Vems madrass är det där?” frågade
Några flickor sa att de behövde klä- hon de andra flickorna.
der. Andra talade om att de behövde ”Det är din madrass. Kinnie och
pennor och papper. Så kom Kinnie och Wendy tog hit den åt dig. Och de gav dig
Wendy fram till Mitlyn Todongas säng. också några kläder”, svarade en flicka.
En tunn filt låg prydligt vikt vid fotän- När Kinnie kom tillbaka till sovsalen
dan av våningssängen. Sängen saknade senare den kvällen sprang Mitlyn fram
madrass, lakan och kudde. Flickorna till henne och grät.
märkte också att Mitlyn inte hade någon ”Jag trodde aldrig att någon skulle
skoluniform – en vit blus och en svart köpa en madrass eller kläder åt mig”, sa
kjol som eleverna förväntades bära i sko- hon. ”Du har gjort något mycket stort åt
lan och till viktiga möten. mig!” Kinnie blev själv lycklig när hon
Det var Mitlyns första år på skolan. såg hur glad Mitlyn blev. Hon förstod att
Hennes föräldrar som inte var adventister Gud vill att människor ska hjälpa varan-
försökte stödja henne. Men deras pengar dra. Och hon förstod lite bättre hur Gud
räckte inte till. kanske känner sig när vi människor blir
Kinnie och Wendy ville prata med glada och tackar honom för allt han ger
Mitlyn, men de andra flickorna i sovsa- oss.
AV ADVENTIST MISSION, USA | SALOMONÖARNA | SÖDRA STILLA HAVET DIVISIONEN

58
6 Tillbe Skaparen
”Nej, detta är den fasta jag vill se: att du lossar orättfärdiga bojor, sliter
sönder okets rep, befriar de förtryckta, krossar alla ok. Dela ditt bröd med den
hungrige, ge hemlösa stackare husrum, ser du en naken så klä honom, vänd
inte dina egna ryggen!” (Jes. 58:6, 7).
VECKANS HUVUDTEXTER
Ps. 115:1–8; 5 Mos. 10:17–22; Ps. 101:1; Jes. 1:10–17; Jes. 58; Mark.
12:38–40.
INLEDNING
Redan en snabb läsning av Gamla testamentets profeter visar oss
hur de oroas av att de fattiga och förtryckta behandlas orättvist.
Profeterna och Gud för vilken de talade var rasande över vad de såg
göras bland nationerna runt omkring (se t.ex. Amos 1 och 2). Men
de hade också en särskild vrede och sorg över de onda handlingar
som Guds folk själva utförde, de som hade tagit emot så många
välsignelser. Med tanke på deras historia, liksom lagarna som Gud
hade gett dem, borde dessa människor ha vetat bättre. Men tyvärr
var det inte alltid fallet, och profeterna hade mycket att säga om detta
sorgliga tillstånd.
Det är också intressant att upptäcka att många av de mest kända
utsagorna av Gamla testamentets profeter beträffande rättvisa och
orättvisa faktiskt kom i samband med föreskrifterna för gudstjänst.
Som vi kommer att se är sann tillbedjan inte bara någonting som sker
under en religiös ritual. Sann tillbedjan handlar om ett liv som delar
Guds omsorg om andras välbefinnande och försöker lyfta upp dem
som har tryckts ner och glömts bort.
Studiematerial för den 4 – 10 augusti 2019

59
SÖNDAGEN DEN 4 AUGUSTI 2019
AVGUDADYRKAN OCH FÖRTRYCK

En kort tid efter det att Gud hade lett Israel ut ur Egypten mötte
han dem på Sinaiberget och gav dem de tio budorden i skriven form.
De innefattade de två första buden om att människan inte ska tillbe
andra gudar eller göra avgudabilder (se 2 Mos. 20:2–6). Som svar
lovade folket att göra allt de hade fått befallning om och leva som
Guds folk (se 2 Mos. 24:1–13).
Men sedan gick Mose upp på berget och tillbringade nästan sex
veckor där. Då började folket undra vad som hade hänt honom.
Pressad av folkhopen gjorde Aron en guldkalv och ledde folket
när de offrade till den, varefter ”folket slog sig ner för att äta och
dricka och började sedan förlusta sig” (2 Mos. 32:6). Både Herren
och Mose var rasande över hur snart folket hade vänt sig bort från
Gud till avgudadyrkan. Det verkade bara vara Moses förbön som
räddade Israel från dess tillbörliga straff (se 2 Mos. 32:30–34).
Men avgudadyrkan var en frestelse som Guds folk föll för
alltför ofta. Judas och Israels kungars historia utmärktes av tider av
avgudadyrkan, som omfattade fruktansvärda handlingar som några
kungar ledde sitt folk till när de tillbad dessa gudar. Den otroheten
var ett återkommande tema hos de profeter som Gud sände för
att kalla folket tillbaka till sig. Bland kallelserna till väckelse och
reformation fanns det också ofta maningar till att behandla de
fattiga, nödställda och hjälplösa bland folket på ett mer rättvist sätt.
FRÅGA
Läs Ps. 115:1–8. Vilken viktig poäng har författaren här?
Det är en mänsklig benägenhet att bli lik det eller den person som
vi tillber och koncentrerar oss på. Därmed var det bara naturligt
att omsorgen om andra och rättvisan skulle minska när Guds
folk vände sig bort från att tillbe rättvisans Gud till att tillbe de
omgivande nationernas falska gudar, som ofta karakteriserades
som krigs- eller fruktbarhetsgudar. När de valde andra gudar
förändrades folkets inställning i många saker, och det innefattade
deras sätt att behandla andra. Om de hade förblivit trogna
mot Herren skulle de ha varit delaktiga i hans omsorg om de
hjälpbehövande bland dem.
FÖR EFTERTANKE
Fundera ytterligare över tanken att bli lik den vi tillber. Vad ser vi
idag som visar upp den principen?
60
MÅNDAGEN DEN 5 AUGUSTI 2019
EN GRUND FÖR TILLBEDJAN

I hela Bibeln uppmanas Guds folk att tillbe honom, men vi får också
ofta skäl till det. Vi uppmanas att tillbe honom därför att han är
den han är, för vad han har gjort, och för hans många egenskaper.
Bland dem finns hans godhet, rättvisa och nåd. När vi påminns om
hurdan Gud är, vad han har gjort för oss (särskilt på Kristus kors)
och vad han lovar att göra borde ingen av oss någonsin vara utan
skäl till att tillbe och lovprisa honom.
FRÅGA
Läs 5 Mos. 10:17–22; Ps. 101:1; 146:5–10; Jes. 5:16; 61:11. Vilka
skäl till tillbedjan och lovprisning ges här?
Sådana skäl till tillbedjan var inte något nytt för Guds folk. Några av
de mest entusiastiska tiderna för tillbedjan hos de nyligen befriade
israeliterna kom som svar på Guds uppenbara ingripanden för
dem. När de t.ex. hade blivit ledda ut ur Egypten och kommit över
Sävhavet ledde Mose och Miriam folket i lovsång till Gud för det
som de just hade sett och räddats ifrån (se 2 Mos. 15).
Guds rättvisa och nåd som uppenbarades i sådana händelser
skulle inte glömmas. När folket höll dessa berättelser levande genom
att återberätta dem regelbundet fortsatte Guds handlingar och
rättvisa att vara en inspiration till deras tillbedjan flera år senare och
in i kommande generationer. Ett exempel på detta återberättande
och denna tillbedjan finns i 5 Mos. 10:17–22.
Guds rättvisa är för det första helt enkelt en del av vad han är,
en central egenskap i hans karaktär. ”Gud gör ingenting ont, den
Väldige vränger inte rätten” (Job 34:12). Gud är rättvis och mån om
rättvisa, och det är anledningen till att vi ska tillbe och prisa honom.
För det andra syns Guds rättvisa i hans rättvisa och rättfärdiga
gärningar för hans folk och för alla fattiga och förtryckta. Hans
rättvisa är aldrig bara en beskrivning av hans väsen. Nej, Bibeln
beskriver Gud som en Gud som ”hör när de fattiga ropar” (Job
34:28) och är aktiv och ivrig att rätta till de fel som är så uppenbara
i vår värld. Slutligen kommer detta att bli fullt förverkligat vid Guds
yttersta dom och när han återskapar världen.
FÖR EFTERTANKE
Om det forna Israel hade anledning att prisa Gud, hur mycket mer
har inte vi det, efter korset?
61
TISDAGEN DEN 6 AUGUSTI 2019
RELIGIÖSA FÖRTRYCKARE
Under Israels och Judas bättre tider återvände folket till templet och
tillbad Gud, även om deras tillbedjan också då ofta var blandad med
intryck från avguderi och de omgivande nationernas religioner. Men
enligt profeterna var inte ens deras bästa religiösa försök tillräckliga
för att vända dem från det onda som genomsyrade landet i deras
vardagsliv. Hur hårt de än arbetade för att vara religiösa genom
sin rituella tillbedjan, kunde inte musiken i deras sånger dränka de
fattigas och förtrycktas rop.
Amos beskrev sin tids folk som de ”som trampar på de fattiga och
utrotar de svaga i landet” (Am. 8:4). Han såg deras önskan att klara
av sina ritualer för att sedan kunna öppna marknaden på nytt och
gå tillbaka till sina oärliga affärer, till att ”köpa de fattiga för pengar
och de nödställda för ett par skor” (Am. 8:6).
FRÅGA
Läs Jes. 1:10–17; Am. 5:21–24 och Mika 6:6–8. Vad sade Herren
till dessa religiösa människor om deras ritualer?
Genom sina profeter använde Gud ofta ett starkt språkbruk mot den
religion och tillbedjan som står i sådan kontrast mot lidandet och
förtrycket som finns hos dem. I Am. 5:21–24 läser vi att Gud säger
att han ”avskyr”, ”hatar” och inte vill veta av deras tillbedjan. Deras
samlingar beskrivs som något Gud inte står ut med, och deras offer
och musik förkastas som värdelösa.
I Mika 6 finner vi en serie med allt mer uppblåsta och till och
med hånfulla förslag till hur de kan tillbe Gud på det mest passande
sättet. Profeten nämner hånfullt brännoffer och utvidgar det sedan
till ”baggar i tusental och ändlösa flöden av olja” (Mika 6:7), innan
han går över till det förskräckligt extrema, men inte okända, att offra
ett förstfött barn för att få Guds välvilja och förlåtelse.
Slutligen var det enda som Herren verkligen ville att de ”gör det
rätta, älskar barmhärtighet och vandrar i ödmjukhet med din Gud”
(Mika 6:8, FB).
FÖR EFTERTANKE
Har du någonsin känt dig skyldig till att vara mer koncentrerad
på religiösa former och riter än på att hjälpa de nödställda runt
omkring dig? Vad lärde du dig av den erfarenheten?
62
ONSDAGEN DEN 7 AUGUSTI 2019
ETT SÄTT ATT TILLBE

I sin förklaring av relationen mellan tillbedjan och rättvisan har
profeterna ytterligare ett steg som de manar till: ett aktivt intresse
för att hjälpa de fattiga, förtryckta och nödställda är en viktig del
av själva tillbedjan. Jes. 58 är ett kapitel som gör den kopplingen
uppenbar.
FRÅGA
Läs Jes. 58. Vad har gått fel i relationen mellan Gud och hans folk
som det beskrivs i den första delen av kapitlet?
Som vi redan sett riktas denna kritik till dem som är aktivt religiösa.
De söker Gud uppriktigt, men det fungerar inte. Alltså säger Gud
att de borde försöka ändra på sitt sätt att tillbe, försöka tjäna Gud
på ett annat sätt. Om han fick välja hur de tillbad så skulle det vara
att de ”lossar orättfärdiga bojor, sliter sönder okets rep, befriar
de förtryckta, krossar alla ok” (Jes. 58:6). De skulle också ge de
hungrande mat och de hemlösa skydd och hjälpa de nödställda.
Sådana aktiviteter presenteras inte som det enda sättet att tillbe,
utan Gud erbjuder dem ett sätt att tillbe, och en form av tillbedjan
som är att föredra framför folkets mer traditionella gudstjänstvanor.
Tillbedjan är inte i sig bara en inre övning utan någonting som
medför välsignelser till alla som finns runt omkring dem som tillber
Gud. ”Religionens sanna syfte är att befria människor från deras
syndabörda, ta bort intolerans och förtryck och främja rättvisa, frihet
och frid” (The SDA Bible Commentary, vol. 4, s. 306).
I Jes. 58:8–12 utlovar Gud välsignelser som svar på denna form
av tillbedjan. I verkligheten säger han att om folket koncentrerar sig
mindre på sig själva kan Gud verka med dem och genom dem för
helande och återupprättelse.
Intressant nog kopplar detta kapitel också denna sorts tillbedjan
till en förnyelse av ett glädjefyllt sabbatsfirande. Vi har redan
sett på några av de starka sambanden mellan sabbaten och det
praktiska arbetet för Gud. Men de här verserna innefattar båda dessa
aktiviteter när de kallar folket till att ge nytt liv åt sin tillbedjan och
upptäcka Guds välsignelse. Ellen White reflekterar över dessa verser
och säger: ”På dem som håller Herrens sabbat läggs ansvaret att göra
barmhärtighetens och välviljans gärningar” (Welfare Ministry, s. 121).
63
NÅD OCH TROFASTHET

När några av den tidens religiösa ledare konfronterade Jesus och
kritiserade honom för att äta med ”syndare” citerade han profeten
Hosea och sade till dem att gå tillbaka till sina böcker och upptäcka
vad Gud verkligen menade när han sade: ”Barmhärtighet vill jag se
och inte offer” (Matt. 9:13; Hos. 6:6). Jesus levde ett liv av omsorg och
tjänst. Hans samverkan med andra, hans helande underverk och
många av hans liknelser visade och krävde att ett liv som levs så
var det bästa sättet att visa sann hängivenhet till Gud. De religiösa
ledarna var hans starkaste kritiker, men de var också föremål för hans
hårdaste kritik. Likt de religiösa ledarna på Jesajas tid trodde de att
de försäkrade sig sin speciella relation med Gud genom sina religiösa
handlingar medan de samtidigt utnyttjade de fattiga och ignorerade
de nödställda. Deras tillbedjan stämde inte överens med deras
handlingar, och Jesus drog sig inte för att fördöma deras hyckleri.
FRÅGA
Läs Mark. 12:38–40. Verkar Jesus ord att de ”äter änkorna ur
husen” främmande i sammanhanget? Eller är det poängen som
Jesus vill få fram? Hur skulle du förklara att ”så mycket hårdare blir
den dom de får”?
Kanske finns Jesus mest skrämmande predikan, särskilt för de

religiösa, i Matt. 23. Jesus beskrev inte bara deras religion som att
den inte hjälpte de mindre lyckade i livet. Han menade att en sådan
religion lastade ytterligare bördor på människorna. När Jesus beskrev
deras handlingar eller ibland brist på handlingar och omsorg sade
han: ”ni hycklare som stänger till himmelriket för människorna”
(Matt. 23:13).
Men med ett eko från profeterna flera århundraden tidigare
riktade Jesus sig direkt mot kontrasten mellan deras noggranna
religiösa handlingar och de sociala orättvisor som de hade överseende
med och drog nytta av: ”Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare
som ger tionde av mynta och dill och kummin men försummar det
viktigaste i lagen: rättvisa, barmhärtighet, trohet” (Matt. 23:23).
Jesus var snabb med att lägga till att de religiösa sedvänjorna inte
är fel i sig, men de får inte göras på bekostnad av att man behandlar
andra rätt.
FÖR EFTERTANKE
Hur kan vi undvika fällan att tro att det räcker med att ha och
känna till sanningen?
64
STUDIEHJÄLP
Läs Ellen White: ”Isaiah 58—A Divine Prescription”, s. 29–34 i
Welfare Ministry; ”Avslöjandet”, s. 610–618 i Vändpunkten.
”När profeten lyfte fram värdet av praktisk gudsfruktan upprepade

han bara rådet som hade getts till Israel århundraden tidigare. …
Från generation till generation upprepades dessa råd av Herrens
tjänare för dem som riskerade att falla in i formalism och glömma att
visa barmhärtighet” (Ellen White: Prophets and Kings, s. 326, 327).
”Jag har blivit tillsagd att hänvisa vårt folk till Jes. 58. Läs detta
kapitel noggrant och förstå den sortens verksamhet som ger
församlingarna liv. Evangeliets arbete ska utföras genom våra
frivilliga likväl som genom våra anställda. När du möter lidande
människor som behöver hjälp, ge det till dem. När du finner
hungrande människor, ge dem mat. När du gör så arbetar du i
enlighet med Kristus verksamhet. Mästarens heliga verk var ett
välviljans verk. Låt människorna överallt uppmuntras till att vara
delaktiga i det” (Ellen White: Welfare Ministry, s. 29).
SAMTALSSTART
Hur stark är kopplingen mellan evangeliet och social rättvisa? Hur
visar sig detta i kyrkans liv?
FÖRBÖN
Be om ett förnyat hjärta för de förtryckta och marginaliserade i vårt
land.
SAMMANFATTNING
När profeterna koncentrerade sig på ondskan i landet var de särskilt
riktade på ondskan hos dem som gjorde anspråk på och tillbad Gud
som sin egen Gud. För profeterna och för Jesus är tillbedjan oförenlig
med orättvisa, och en sådan religion är hyckleri. Sann gudstillbedjan
strävar efter att också arbeta mot förtryck och ta hand om de fattiga
och behövande.
SAMTALSFRÅGOR
65
SAMTALSFRÅGOR
1. Har du någonsin tänkt på att man kan tillbe genom att utföra rättvisa barmhärtig-
hetshandlingar? Hur skulle denna förändring påverka din omsorg om andra? Hur
skulle den påverka ditt sätt att tillbe?
2. Hur kan vi skydda oss från att försumma ”det viktigaste i lagen” (Matt. 23:23) i
våra kristna liv, både individuellt och som församling? Kan du se några exempel i
din egen erfarenhet där du kan ha ”silat mygg men svalt kameler” (Matt. 23:24)?
3. Varför betraktas hyckleri som en sådan synd? Är det inte bättre att åtminstone
försöka se ut som om vi gjorde något gott?
4. Hur förändrar Guds vision och lidelse för de fattiga och nödställda, som profeterna
uttryckte den, ditt sätt att se på världen? Hur skulle du kunna läsa eller höra lokala
nyhetsrapporter på ett annat sätt om du såg och hörde dem med en profets ögon
och öron?
66
67
Tid är det viktigaste

Sophie Buama lärde sig om sabbaten un- arbeta på lördagen”, skrev hon.
der en serie evangeliska möten som hon Sophie textade tillbaka: ”På lörda-
besökte under hösten 2017. När pastorn garna går jag i kyrkan. Så jag öppnar
talade om det fjärde budordet bestämde inte affären.”
hon att hon ville fira lördagen som den Efter en stund svarade ägaren: ”Inget
bibliska sabbaten. Men hon sa inte upp problem. Stäng affären.”
sig från sitt jobb i Nya Kaledonien, som Sophie berättade alltsammans för en
är ett franskt territorium i Söderhavet. församlingsmedlem. ”Var inte rädd”, sa
Sophie arbetade fyra dagar i veckan, församlingsmedlemmen. ”Lita på Gud.”
från tisdagar till fredagar, på en stor- På söndagen hade Celine ännu inte
marknad i Mebuet. Det är en by på den kommit hem, och Sophie öppnade af-
lilla ön Maré. En medarbetare, Celine, fären. Ägaren hade lyckats ta sig hem.
arbetade de övriga tre dagarna. Hon kom till affären och var väldigt arg.
Sophie förväntades hålla affären ”Affären har aldrig varit stängd på en
öppen till klockan sju på kvällarna. Men lördag. Och detta får aldrig ske igen”, sa
beroende på årstiden gick solen ner mel- hon. Sophie påminde ägaren om sitt sab-
lan halv sex och kvart i sju på fredagar- batsfirande och tillade: ”Om du vill säga
na. Sophie mådde dåligt när hon måste upp mig får du göra det.”
arbeta på sabbaten, även om det bara var Några veckor senare tog Sophie le-
fråga om högst 90 minuter. Men hon vil- digt i fyra dagar för att åka till huvudsta-
le inte säga upp sig eftersom det är svårt den tillsammans med sin dotter. När hon
att hitta jobb på Nya Kaledonien,och kom hem sa ägaren att hon måste arbeta
hennes lön försörjde hela familjen. Hon fyra dagar för att ta igen de fyra dagarna
bad till Gud att han skulle ordna det så hon hade varit ledig. Två av dagarna föll
att hennes arbetsschema ändrades. på en lördag. Sophie försökte byta da-
En fredagskväll var Sophie på jobbet gar med Celine. Men ägaren tillät inte
och önskade att hon fick låsa affären Celine att göra det. I desperation bad
innan solen gick ner. Då ringde hennes Sophie: ”Gud, hjälp mig att få ledigt på
medarbetare. Celine berättade att hon lördagarna.”
var i huvudstaden Noumea som ligger på Några dagar senare berättade ägaren
en annan ö. Hon hade inte lyckats få tag att hon hade gjort ett nytt arbetsschema.
i en flygbiljett hem och kunde inte ta sig Sophie hade tvingats arbeta många extra
därifrån. ”Skulle vi kunna byta arbetsdagar. Men nu hade ägaren kommit fram
dagar så att du arbetar istället för mig till att det kostade mycket pengar i över-
imorgon?” frågade hon. tidslön. ”I fortsättningen kommer du att
”Nej, imorgon går jag till kyrkan”, jobba söndagar till och med onsdagar
svarade Sophie. ”Du vet att min för- med mindre lön”, sa hon. Sophie säger
samling firar gudstjänst på lördagarna.” att familjen klarar sig ändå. ”Lönen är
Efter en stund fick Sophie ett sms från inte det viktigaste. Min tid med Gud är
ägaren som också var i huvudstaden. det viktigaste, och jag är lycklig över att
”Du måste öppna affären imorgon och inte behöva jobba på sabbaten.”
AV ADVENTIST MISSION, USA | NYA KALEDONIEN | SÖDRA STILLA HAVET DIVISIONEN
68
7 Jesus och de
behövande
”Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett
glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna
och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år
från Herren” (Luk. 4:18, 19).
VECKANS HUVUDTEXTER
Luk. 1:46–55; 4:16–21; 7:18–23; Matt. 12:15–21; 21:12–16; Mark.
11:15–19; Jes. 53:3–6.
INLEDNING
En av orsakerna till att Jesus blev människa var att han skulle visa
oss hurdan Gud är. Han gjorde det genom sin undervisning, genom
sitt offer och genom sitt liv, alltså hur han umgicks med vanligt folk.
Många av hans handlingar gjorde omedelbara, verkliga avtryck i
andras liv.
Denna aspekt av Messias tjänst hade förutsagts av Gamla
testamentets profeter, av Jesus mor Maria, och även av Jesus själv
när han definierade sitt uppdrag i sin första nedtecknade predikan
(Luk. 4). Dessutom använde evangelieförfattarna ofta uttryck från
Gamla testamentets profeter för att förklara vad Jesus gjorde när de
berättade om honom. På detta sätt var Jesus liv i tydlig samklang
med dessa profeters tradition, och det innefattade deras lidelse för
fattiga och förtryckta människor.
Men de religiösa ledarna upplevde Jesus som ett hot. I ett
fruktansvärt exempel på orättvisa och grymhet fick de Jesus
arresterad, orättvist dömd och korsfäst. I Jesus vet Gud hur orättvisa
känns, och i sin död visade Jesus ondskans hemskhet. Men med sin
uppståndelse segrade han för liv, godhet och frälsning.

69
MARIAS SÅNG
Föreställ dig scenen: Maria hade fått ett budskap från ängeln
Gabriel bara några dagar tidigare. Han hade sagt till henne att
hon skulle bli mor till Jesus, den Högstes son. Hon hade ännu inte
berättat det för någon men gav sig iväg för att besöka sin äldre
släkting Elisabeth, som också väntade ett mirakelbarn. Med andlig
insikt förstår Elisabeth Marias nyheter innan hon har möjlighet att
säga något, och tillsammans hyllar de Guds löften och godhet.
FRÅGA
Läs Luk. 1:46–55. Lägg märke till blandningen av lovprisning som
bara gällde henne: ”stora ting låter den Mäktige ske med mig”
(Luk. 1:49) och den mer generella lovprisningen. Varför borde det
finnas en både personlig och generell betoning i vår lovprisning
och tillbedjan?
Den här är en anmärkningsvärd sång som väl kan passa in bland

psalmerna eller i de hebreiska profeternas skrifter. Marias känsla
av förundran och tacksamhet till Gud är överflödande. Hon har
uppenbarligen sett Guds verk i sitt eget liv, men hon är också väl
medveten om de större följderna av Guds plan för hennes folk och
för människosläktet.
Men i Marias förståelse är Gud inte bara mäktig och värd att
prisas utan också nådig, och han tycks ha ett särskilt intresse för de
ödmjuka, de nedtryckta och fattiga. Ängeln hade knappt lämnat
henne efter att ha meddelat ”de goda nyheterna” av den kommande
födelsen innan Maria sjöng: ”Han störtar härskare från deras
troner, och han upphöjer de ringa. Hungriga mättar han med sina
gåvor, och rika skickar han tomhänta bort” (Luk. 1:52, 53).
Redan i början av berättelsen om Jesus liv på jorden presenteras
han som en härskare (se Luk. 1:43) men över en annan sorts rike.
Som många kommentatorer har beskrivit det var Guds rike som
Jesus kom att införa och upprätta ett ”upp- och nervänt rike”
jämfört med den vanliga sociala ordningen hos världens riken. I de
beskrivningar vi har om Jesus kungarike är de mäktiga och rika de
minsta och de fattiga och förtryckta är fria, ”fyllda”, upplyfta.
FÖR EFTERTANKE
Om församlingen ska vara ett uttryck för Guds rike, hur bra lyckas
den avbilda ett ”upp- och nervänt rike”, som det Maria beskrev?
Hur kan något sådant fungera, utan att vara orättvist mot de rika
och mäktiga, som också får del av Guds nåd?
70
JESUS MISSIONSBEFALLNING
Oavsett om det var dagens läsning eller om Jesus avsiktligt fann
den relevanta texten (Jes. 61:1, 2) i bokrullen han fått för att läsa ur
var det ingen tillfällighet att dessa verser blev texten för hans första
offentliga predikan. Inte heller var det en tillfällighet att berättelsen
i Jesus korta predikan i Luk. 4:16–21: ”I dag har detta skriftställe
gått i uppfyllelse inför er som hör mig” (Luk. 4:21) är början på
Lukas berättelse om Jesus offentliga verksamhet.
Jesus tycks ha plockat upp tonen i Marias sång om ”det upp- och
nervända riket” och börjat förverkliga det i sin verksamhet. Jesus,
och Lukas i sin återgivning av Jesus berättelse, använde Jesajas
profetia för att förklara vad Jesus gjorde och skulle komma att göra,
men det var också ett annat sätt att uttrycka det som Maria hade
beskrivit trettio år tidigare. De fattiga, lidande och förtryckta står i
särskilt centrum och är mottagare av de goda nyheterna som Jesus
kom med.
Jesus tog till sig dessa verser ur Jes. 61 som motto för sin
mission. Hans verksamhet och uppdrag skulle bli både andliga
och praktiska, och han skulle visa att det andliga och det praktiska
inte ligger så långt ifrån varandra som vi ibland tror. För Jesus och
hans lärjungar var fysisk och praktisk omsorg om människorna
åtminstone en del av den andliga omsorgen om dem.
FRÅGA
Läs Luk. 4:16–21 och 7:18–23. Varför tror du att Jesus svarade
så? Hur skulle du svara på liknande frågor om Jesus gudom och
om honom som Messias?
När Jesus sände ut sina lärjungar stämde hans befallning till dem
överens med detta uppdrag. De skulle förkunna att ”himmelriket
är nära” (Matt. 10:7), men Jesus vidare instruktioner var: ”Bota
sjuka, väck upp döda, gör spetälska rena och driv ut demoner; ge
som gåva vad ni har fått som gåva” (v. 8). Deras verksamhet i hans
namn skulle återspegla och leva ut värderingarna och principerna
från Jesus och det rike som han inbjöd människor till. Lärjungarna
skulle också förena sig med Jesus i hans uppdrag att lyfta upp de
bortglömda, de minsta och de förlorade.
FÖR EFTERTANKE
Hur finner vi en balans i detta arbete med det viktiga budskapet
att förkunna de tre änglarnas budskap till en förlorad värld?
Varför behöver allt vi gör på ett eller annat sätt vara relaterat till
förkunnelsen av den sanningen för vår tid?
71
JESUS HELAR
Evangelierna är kryddade med berättelser om Jesus underverk,
särskilt helanden. Som Jesaja hade profeterat helade han blinda och
befriade dem som sjukdomar hade hållit i fångenskap. Ibland skedde
det efter många års lidanden (se t.ex. Mark. 5:24–34; Joh. 5:1–15).
Men han gjorde mer än så: han fick lama att gå igen och botade
spetälska, inte bara genom ord utan genom att röra vid dem, trots
att de var ”orena”. Han konfronterade de onda andarna som hade
makten över människors sinnen och kroppar, och han väckte även
upp döda.
Vi skulle kunna förvänta oss att dessa under skulle ha handlat
om att dra till sig folkmassor och bevisa hans kraft för tvivlarna och
kritikerna. Men så blev det inte alltid. Nej, ofta förbjöd Jesus den
som hade blivit helad att tala om det för någon. Medan det verkar
osannolikt att den som just hade helats skulle följa det förbudet
och hålla de underbara nyheterna för sig själv, försökte Jesus visa
att hans under handlade om någonting mer betydelsefullt än ett
spektakel. Det yttersta målet var naturligtvis människans frälsning.
Ändå var Jesus helandeunder ett uttryck för hans medlidande.
T.ex. innan han gav mat åt de 5 000 berättar Matteus: ”När han
steg i land fick han se en stor skara människor, och han fylldes av
medlidande med dem och botade dem som var sjuka” (Matt. 14:14).
Jesus kände smärtan hos dem som led och gjorde vad han kunde för
dem som kom i kontakt med honom för att hjälpa och lyfta upp dem.
FRÅGA
Läs Jesajas profetia i Matt. 12:15–21. På vilka sätt identifierar
Jesaja och Matteus att Jesus gjorde någonting större än att hela
några, eller till och med några hundra sjuka?
”Varje underverk som Jesus gjorde var ett tecken på hans gudom.
Han utförde exakt det som hade förutsagts om Messias. Men för
fariséerna var dessa barmhärtighetsgärningar till direkt anstöt. De
judiska ledarna såg med hjärtlös likgiltighet på mänskligt lidande.
I många fall hade deras egoism och förtryck förorsakat det lidande
som Jesus lindrade. Hans under var sålunda en anklagelse mot dem”
(Ellen White: Vändpunkten, s. 405, 406).
Jesus helandeunder var handlingar av medlidande och rättvisa.
Men i inget fall var de själva slutet. Ytterst hade allt Kristus gjorde
syftet att leda människor till evigt liv (Joh. 17:3).
72
JESUS RENSAR TEMPLET

När vi läser berättelserna om Jesus i evangelierna tilltalas vi ofta av
de milda bilderna av Jesus, hans omsorg om de sjuka och barnen,
hans berättelser om sökandet efter de förlorade och hans tal om
Guds rike. Därför kan andra berättelser förvåna oss när vi ser honom
agera kraftfullt och trubbigt, särskilt mot sin tids religiösa ledare och
några av deras sedvänjor.
FRÅGA
Läs Matt. 21:12–16; Mark. 11:15–19; Luk. 19:45–48 och Joh.
2:13–17. Vad är betydelsen av att de här berättelserna finns i alla
fyra evangelierna?
Det är knappast förvånande att denna händelse återges i varje

evangelium. Berättelsen är fylld av dramatik, handling, lidelse. Jesus
var uppenbarligen bekymrad över att templet användes på det här
sättet och över att sann tillbedjan ersattes av en offerdjursmarknad.
Vilken kränkning av allt som dessa offer skulle representera: Jesus
ställföreträdande död för världens synder!
Ett sådant direkt agerande stämmer väl överens med de hebreiska
profeternas tradition. Denna poäng finns antydd i alla evangelierna,
antingen av Jesus eller av evangelieförfattaren som citerar Jesaja,
Jeremia eller Psaltaren för att förklara vad som händer i berättelsen.
Folket identifierade Jesus med en profet (se Matt. 21:11) och kom till
honom när han helade och undervisade på tempelgården efter att ha
drivit ut säljarna och penningväxlarna. Människor fann helande i
hans beröring och hopp som växte i deras hjärtan när de lyssnade på
hans undervisning.
De religiösa ledarna erkände också Jesus som profet, en
som var ett hot mot deras makt och stabiliteten i deras sociala
ordning, och de konspirerade för att döda Jesus, på samma sätt
som deras företrädare hade gjort med profeterna under de gångna
århundradena (se denna kontrast i Luk. 19:47, 48).
FRÅGA
Vad kan vi som församlingsmedlemmar göra för att försäkra oss
om att våra lokala församlingar aldrig behöver det som templet
behövde på Jesus tid? Hur kan vi undvika dessa andliga faror?
Vilka faror finns det?
73
KRISTUS KORS
Det är en tröst att Gud är en Gud som ser och hör de fattigas och
förtrycktas rop. Att Gud är en Gud som i Jesus har upplevt och
uthärdat det värsta av världens omänsklighet, förtryck och orättvisa
är häpnadsväckande. Trots all medkänsla och godhet som Jesus
visade i sitt liv och i sin verksamhet kom hans död som ett resultat av
hat, avund och orättvisa.
Från sin ångestfyllda bön i Getsemane till gripandet,
”rättegången”, tortyren, hånet, korsfästelsen och döden uthärdade
Jesus en hård prövning av smärta, grymhet, ondska och förtryck. Allt
detta förvärrades av hans oskuld, renhet och godhet när han led: han
”avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av
oss. När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk
och var lydig ända till döden, döden på ett kors” (Fil. 2:7, 8). Genom
berättelsen om frälsningen ser vi skönheten i Jesus offer för oss, men
vi får inte glömma att lidandet och orättvisan som han upplevde var
grymt och orättvist.
FRÅGA
Läs Jes. 53:3–6. Vad säger de här verserna oss om vad som hände
med Jesus? Han var oskyldig men led för de skyldiga. Hur hjälper de
oss att förstå vad han gick igenom för vår skull?
I Jesus vet Gud hur det känns att vara ett offer för ondska och
orättvisa. Avrättningen av en oskyldig är ett brott; att mörda Gud är
mer än så. Gud har identifierat sig själv så med oss i vårt brustna och
fallna tillstånd att vi inte kan betvivla hans empati, medkänsla och
trohet: ”Vi har inte en överstepräst som är oförmögen att känna med
oss i våra svagheter, utan en som har prövats på alla sätt och varit
som vi men utan synd” (Heb. 4:15). Vilken uppenbarelse av Guds
karaktär! Hur kan vi ens börja förstå de goda nyheterna om Gud som
korset representerar?
FÖR EFTERTANKE
Varför behöver vi i allt vi gör för Herren hålla Jesus, vår ställföre-
trädares, död i centrum för vårt uppdrag och våra syften? Varför är
detta viktigt både för vår egen del och särskilt när vi når ut till de
nödställda?
74
STUDIEHJÄLP
Läs Ellen White: ”In the Footsteps of the Master”, s. 117–124
i Welfare Ministry; ”I tjänst för andra”, s. 17–26 I Hälsa för hela
människan; ”Inför romersk domstol”, s. 724–744 i Vändpunkten.
”I sitt ord har Gud gett tydliga bevis för att han kommer att straffa
dem som överträder hans lag. De som inbillar sig att han är alltför
barmhärtig för att skipa rättvisa mot syndare behöver bara se på
Golgatas kors. Guds syndfrie Sons död vittnar om att ’syndens
lön är döden’ (Rom. 6:23) och att var och en som överträder Guds
lag får ett rättvist straff. Kristus, den syndfrie, gjordes till synd
för människorna. Han bar överträdelsens skuld. Fadern dolde sitt
ansikte för honom till dess att hans hjärta brast och han dog. Detta
oändliga offer gavs för att syndare skulle bli återlösta. Inte på något
annat sätt kunde människan bli befriad från syndens straff. Och
varje människa som inte vill bli delaktig av den försoning som
åstadkommits till ett så högt pris, måste själv bära överträdelsens
skuld och straff” (Ellen White: Från mörker till ljus, s. 466).
SAMTALSSTART
Barmhärtighet och rättvisa stod högt på Jesus dagordning. Hur högt
rankas detta i kyrkan?
FÖRBÖN
Tack, Gud, för din godhet, barmhärtighet och nåd.
SAMMANFATTNING
I evangelierna presenteras och förklaras Jesus verksamhet med
hänvisningar till Gamla testamentets profeter. Goda nyheter
för de fattiga, frihet för de förtryckta och helande för de brustna
förkunnades som markörer för Messias, något som Jesus visade i hela
sin verksamhet. Men i sin död led han av orättvisans följder och han
besegrade då slutgiltigt det värsta från den fallna mänskligheten och
omänskligheten. Tack vare hans orättvisa död för vår skull kan våra
synder förlåtas, och vi har ett löfte om evigt liv.
SAMTALSFRÅGOR
75
SAMTALSFRÅGOR
1. Läs citatet av Ellen White ovan. Samtala om orättvisans verklighet: Jesus, den
oskyldige, lider syndens straff! Varför är det så viktigt att ha denna avgörande san-
ning framför oss?
2. Jesus förespråkade aldrig någon politisk reform för att föra in det ”rike” som han
hänvisade till. Ändå är historien full av sorgliga berättelser om människor som
har använt våld och förtryck, allt under täckmanteln att hjälpa de nedtryckta och
förtryckta. Alltför ofta har det enda resultatet blivit att en förtryckande grupp har
ersatt en annan. De kristna kan och bör samarbeta med krafter som försöker hjäl-
pa de nedtryckta, men varför bör de alltid akta sig för att använda politik i dessa
syften?
3. Tänk på vad frälsningsplanen krävde. Jesus, den rättfärdige, led för de orättfärdiga
– för var och en av oss. Varför bör detta underbara offer för vår skull göra oss till
nya människor i Kristus?
76
77
Änglarna i stormen
Annie Paama växte upp i ett adventisthem vingar över biltaket. De två andra stod på
i Nya Kaledonien. Men när hon var 16 år varsin sida av bilen och skyddade den med
flyttade hon ihop med sin pojkvän Leonce. sina vingar.
Snart hade de två barn. Men Leonce drack, Annie blev skräckslagen och skakade
och ibland slog han barnen. av rädsla. Sedan kände hon hur bilen vag-
En kväll hörde Annie hur Leonce gades som en barnvagga. Bilen fylldes
ropade och skrek på vägen uppför backen av en behaglig värme. Plötsligt försvann
till deras hem i förorterna av huvudstaden Annies rädsla och hon kände frid. Hennes
Noumea. Hon förstod att han var på väg ögonlock blev tunga, och snart hade hon
hem från baren och var väldigt berusad. somnat och sov djupt.
Enligt kvällens väderrapport skulle cyklo- Annie väcktes av fåglarnas morgon-
nen Erika drabba Nya Kaledonien under kvitter. Hon kunde nästan inte tro att det
natten. Människor fick rådet att stanna hon hade upplevt var på riktigt. Men hon
hemma. insåg att hennes bön hade besvarats på ett
Annie ville inte tvingas att stanna märkligt sätt. Och hon gav sitt hjärta till
hemma hela natten med en berusad och Jesus.
våldsam man i huset. Snabbt tog hon tag i Annie hade precis tillräckligt mycket
sin treåriga dotter Morgane och åtta må- bensin kvar för att köra hem till sin mam-
nader gamla son Leonce junior och satte ma. Mamman gav Annie pengar för att
dem i deras barnsäten i bilen. Hon satte sig tanka och köra hem. När Annie kom hem
bakom ratten och körde genast därifrån. frågade Leonce var hon och barnen hade
Annie körde tills pilen på bensinmä- varit under natten. ”När jag kom hem var
taren visade på noll. En stark vind blåste, huset tomt”, klagade han.
och det blev snart kallt i bilen. Först då Annie berättade om hur hon hade
insåg Annie att i brådskan hade hon inte hört honom skrika på vägen hem uppför
tagit med sig varma filtar. Hon tittade på backen. Och hur hon hade åkt iväg för att
barnen. De hade somnat efter den långa undvika bråk. Leonce skakade på huvudet.
bilresan. Men hur skulle det gå för dem i ”Men det var inte mig du hörde”, sa han.
kylan och stormen? Då tänkte hon på Gud ”Igår drack jag inte.”
för första gången på många år. När Leonce hörde berättelsen om äng-
”Gud, om du finns, vaka över mig och larna slutade han att vara våldsam. Och
barnen under natten”, sa hon. Annie ber att han ska bli döpt.
Efter bönen kände hon sig mycket Idag är barnen tonåringar. De kan
trött. Hon fällde tillbaka bilsätet och såg ut nästan inte tro att de var med under en så
genom bilrutan. Sedan gnuggade hon sig i märklig natt. Och de tycker att det är synd
ögonen och tittade en gång till. Till hennes att de sov och missade alltsammans. De
förvåning rullade molnen ihop sig, himlen önskar att de kunde vara med om något
öppnade sig och hon såg tusentals änglar liknande idag. Annie säger att det.kommer
gå fram och tillbaka på himlen. Sedan rul�- de att få uppleva.
lade molnen tillbaka och hon såg en stege ”Följ Jesus och prata med honom”,
som sträckte sig ner från himlen till bilen. säger hon. ”Och ni kommer att uppleva att
Den såg ut som en jättestor repstege. han inte är långt bort utan vakar över er än
Tre änglar gick nerför stegen. En stod idag.”
framför bilen och sträckte ut sina stora
AV ADVENTIST MISSION, USA | NYA KALEDONIEN | SÖDRA STILLA HAVET DIVISIONEN .

78
8 Dessa minsta
”Kungen skall svara dem: ’Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa
minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig’ ” (Matt. 25:40).
VECKANS HUVUDTEXTER
Matt. 5:2–16, 38–48; Rom. 12:20, 21; Luk. 16:19–31; 12:13–21; Matt.
25:31–46.
INLEDNING
När vi har sett att Jesus levde ett liv där han visade omsorg om andra,
särskilt de som led och var förlorade, borde vi förvänta oss att han
också har en del att säga om den omsorgen. Och det har han också.
Jesus undervisning är praktisk och koncentrerad på vad det
innebär att leva som Guds efterföljare. Som sådana kan vi se att Jesus
manar oss till rättvisa, vänliga och barmhärtiga handlingar, såsom
han själv gjorde här på jorden. Om vi följer hans exempel tjänar vi
andra såsom han gjorde.
Jesus talade också om himmelriket. I hans beskrivning är him-
melriket en verklighet som vi redan nu kan vara en del av. Det är
ett levnadssätt som fungerar med andra prioriteringar och värden
och annan moral än i de jordiska rikena. Jesus undervisning gav en
förebild av detta rike, och där ingår en stark betoning på hur vi tjänar
Gud, och hur vi, när vi gör det, ska förhålla oss till andra. Vi ser
också att tjänsten för andra, att vi tar hand om deras behov och lyfter
upp dem, är ett sätt att direkt tjäna Gud.

79
BERGSPREDIKAN
Jesus längsta predikan, eller samling av det han undervisade om,
är bergspredikan. I tre kapitel ger han en översikt över livet i Guds
rike. Han börjar med värderingar, med de så kallade saligprisning-
arna.
FRÅGA
Läs Matt. 5:2–16. Vilka gemensamma drag finns det i dessa nio
värderingar eller hos de slags människor som Jesus beskriver som
”saliga”?
I samband med den djupa andliga tillämpningen av dessa ord bör

vi inte missa den praktiska läsningen av dem. Jesus talade om att vi
behöver förstå fattigdomen som finns hos oss själva och i vår värld.
Han talade också om rättfärdighet, ödmjukhet, barmhärtighet, frid
och hjärtats renhet. Vi bör lägga märke till den praktiska skillnad
som dessa egenskaper gör i våra liv och i vår värld när de levs ut.
Denna praktiska läsning betonas i Jesus efterföljande ord där han
uppmanar sina lärjungar att vara världens salt och ljus (Matt.
5:13–16).
Rätt använda gör salt och ljus en skillnad där de tillsätts. Salt
ger smak, konserverar maten och är en symbol för det goda som vi
bör vara för dem runt omkring oss. Likadant skjuter ljuset undan
mörkret, uppenbarar hinder och faror, gör huset eller staden säkrare
och ger en navigationspunkt redan på avstånd. Likt ett ljus i en
mörk natt, sade Jesus, ”skall ert ljus lysa för människorna, så att de
ser era goda gärningar och prisar er fader i himlen” (Matt. 5:16).
Båda symbolerna, saltet och ljuset, pekar på lärjungarnas ansvar
att påverka och förbättra livet för dem som finns runt omkring dem.
Vi är salt och ljus när vi lever ett liv som sörjer på rätt sätt, har rent
hjärta, är ödmjuka, visar barmhärtighet, stiftar fred och uthärdar
förtryck. Alltså börjar Jesus denna predikan med en kallelse att
förkroppsliga dessa ibland ”underskattade värderingar” som tillhör
hans rike.
FÖR EFTERTANKE
På vilka sätt arbetar din församling som salt och ljus i ert sam-
hälle? På vilket sätt är ditt samhälle en bättre plats eftersom din
församling verkar där? Å andra sidan: om ni inte fanns där, vad
skulle det göra för skillnad i samhället?
80
ATT BESEGRA DET ONDA

MED DET GODA
När vi betraktar Jesus undervisning är det värt att ha i tankarna
vilka han talade till och omständigheterna de levde i. Jesus hade
börjat att dra till sig stora folkmassor från de områden där han
verkade (se Matt. 4:25; 5:1). De flesta var vanliga människor som
levde under Romarrikets makt, men några var judiska härskare och
religiösa ledare. De vanliga människornas tillvaro var svår. De hade
få möjligheter att välja i sitt liv, var belastade av tung beskattning
och tyngda av religiös tradition.
När Jesus undervisade dem var han uppenbarligen mån om att
ge dem ett bra liv, ett liv i värdighet och mod, oavsett hurdana deras
omständigheter än var. Ett exempel på detta finns i Matt. 5:38–48.
För oss kan uttryck som ”vända den andra kinden till”, ”ge också
din mantel”, och ”gå den extra milen” vara så bekanta att de känns
som klichéer. Men vår bekantskap med dem kan få oss att missa de
radikala handlingar och attityder som Jesus lär här.
De scenarier som Jesus beskrev var vanliga erfarenheter för
många av hans åhörare. De misshandlades ofta våldsamt av sina
överordnade eller mästare. De var ofta skuldsatta och miste sin
egendom till jordägare och långivare. De pressades ofta till arbete
av ockupationsmakten Roms soldater. Jesus lärde människor att
reagera med integritet, behandla förtryckarna bättre än vad de för-
tjänade, och därigenom stå emot förlusten av sin mänsklighet. När
dessa förtryckare försökte utöva sin makt hade människorna alltid
friheten att välja hur de skulle reagera, och genom att göra motstånd
utan våld och svara generöst avslöjade de det onda i förtrycket och
orättvisan som pågick.
FRÅGA
Jämför Matt. 5:38–48 med Rom. 12:20, 21. Hur ska vi leva ut
dessa radikala principer i våra liv?
FÖR EFTERTANKE
Jesus sammanfattade ”allt vad lagen och profeterna säger”, alla
de heliga skrifter vi ofta beskriver som Gamla testamentet, i en
enkel princip som har blivit känd som den gyllene regeln: ”Allt vad
ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för
dem” (Matt. 7:12). På vilka sätt kan du just nu anstränga dig för
att göra vad han befaller här, oavsett vad det kostar?
81
DEN BARMHÄRTIGE SAMARIERN

FRÅGA
Läs Luk. 10:25–27. Den laglärde som frågade Jesus gav en stan-
dardsammanfattning av Gamla testamentets bud beträffande ett
liv som Gud accepterar. Hur är dessa två bud sammankopplade?
När Jesus tillfrågades sammanfattade han ofta sina svar på ett annat
sätt än frågeställaren förväntade sig. Som reaktion på maningen i
3 Mos. 19:18: ”du skall älska din nästa som dig själv” verkar många
religiösa människor på Jesus tid ha tillbringat mycket tid och energi i
debatter om omfattningen och gränserna av denna ”nästan”-princip.
Jesus hade redan försökt utvidga sina efterföljares förståelse av
det och uppmanat att man inte bara skulle älska sin nästa utan göra
gott för alla: ”Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som
förföljer er; då blir ni er himmelske faders söner. Ty han låter sin sol
gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och
orättfärdiga” (Matt. 5:44, 45).
Men när en expert på religiös lag försökte pröva Jesus föll han
tillbaka på den mycket omdiskuterade frågan: ”Vem är min nästa?”
(Luk. 10:29). Som svar berättade Jesus om den barmhärtige sama-
riern, men det yttersta svaret på den laglärdes fråga var inte att
definiera begreppet ”nästa”. Nej, Jesus sade i praktiken: ”Gå och bli
en nästa för alla som behöver din hjälp” (se Luk. 10:36, 37).
FRÅGA
Läs Luk. 10:30–37. Vad betyder kontrasten som Jesus gör mel-
lan de tre karaktärer som ser mannen som satt vid vägrenen och
behövde hjälp?
Som det brukade vara i Jesus undervisning riktades hans hår-

daste kritik mot dem som hävdade sig vara religiösa men visade
lite intresse för andras lidande. ”I berättelsen om den barmhärtige
samariten ger Jesus oss en bild av den sanna religionens egenart. Här
visar han att den inte består i system, trosbekännelser eller riter utan
i kärleksfulla gärningar, sann godhet och att ge det bästa åt andra”
(Ellen White: Vändpunkten, s. 497).
I sin undervisning pekar Jesus på en utomstående, en som ansågs
vara otrogen mot Gud, för att visa vad Guds kallelse är för alla som
menar sig vara hans efterföljare. När vi likt hans första åhörare kom-
mer till Jesus och frågar vad vi behöver göra för att få evigt liv vägle-
der han ytterst oss till att gå och vara allas nästa som behöver hjälp.
82
DEN RIKE MANNEN OCH LASAROS

I liknelsen om den rike mannen och Lasaros (se Luk. 16:19–31)
lägger Jesus fram en kontrast mellan två män, en rik och en des-
perat fattig. När det inte fanns social omsorg, allmänna sjukhus
eller soppkök var det vanligt att de nödställda, handikappade eller
annars utsatta tiggde utanför de rikas hem. Det förväntades att de
rika skulle vara givmilda och dela med sig lite av sin rikedom för att
lindra lidandet. Men i denna berättelse var den rike mannen ”själv-
iskt likgiltig för sin lidande broders behov” (Ellen White: Sånings-
mannen, s. 206). Här i livet förblev deras olika förhållanden oföränd-
rade, men i döden, i och med Guds dom, vändes deras situationer på
ett dramatiskt sätt.
FRÅGA
Jämför Luk. 16:19–31 och 12:13–21. Vilka likheter resp. skillna-
der finns det i dessa två berättelser, och vad lär de två berättel-
serna oss?
Det finns inga belägg för att någon av männen i dessa berättelser
blev rik genom att göra något fel. Kanske hade de båda arbetat hårt,
handlat noggrant och blivit välsignade av Gud. Men någonting
verkar ha gått fel i deras inställning till livet, Gud, pengar och andra,
och det kostade dem mycket och hade eviga konsekvenser.
Utifrån en populär föreställning om livet härefter på Jesus tid be-
rättade han berättelsen om den rike mannen och Lasaros för att lära
oss att de val som vi gör i detta liv har betydelse för det kommande.
Hur vi svarar dem som söker vår hjälp är ett sätt för oss att visa våra
val och prioriteringar. Precis som ”Abraham” säger till den plågade,
rike mannen, så ger Bibeln oss en mer än tillräcklig vägledning för
ett bättre val: ”De har Mose och profeterna. De kan lyssna till dem”
(Luk. 16:29).
Jesus lärde att rikedomens frestelser, oavsett om vi har rikedom,
behåller den eller söker den, kan dra oss bort från hans rike, bort
från andra och mot att bli självupptagna och enbart förlita oss på oss
själva. Jesus uppmanade oss att först söka hans rike och att dela med
oss av hans välsignelser till dem runt omkring oss, särskilt till de
nödställda.
FÖR EFTERTANKE
Vad din ekonomiska ställning än är, hur kan du akta dig för att låta
pengar eller kärlek till pengar förstöra ditt perspektiv på vad de
kristna bör koncentrera sig på i livet?
83
DESSA MINSTA
Ytterligare ett tillfälle då Jesus fick en fråga och gav ett ganska an-
norlunda svar än vad som kunde förväntas finns i hans predikan i
Matt. 24 och 25. Lärjungarna kom till Jesus och frågade om templets
förstörelse i Jerusalem och tiden för hans återkomst (se Matt. 24:1–3).
Slutet av Jesus omfattande svar på denna fråga hänvisar till att ge de
hungrande mat och de törstande att dricka, ta emot främlingar, klä
de nakna, ta hand om de sjuka och besöka dem som är i fångenskap.
Han försäkrade dem: ”När ni gjorde det – eller vägrade att göra det –
mot dessa mina minsta bröder och systrar, gjorde ni det mot mig!” (se
Matt. 25:40, 45).
Det här är sammankopplat med frågorna som påbörjade denna
undervisning som en bild på den yttersta domen. I Matt. 24 gav Jesus
mer direkta svar på lärjungarnas frågor. Han gav tecken och varning-
ar som handlade om Jerusalems förstörelse och tidens slut, men han
betonade behovet att ”vaka” och leva väl i ljuset av löftet om hans
återkomst. Den första delen av Matt. 25, berättelsen om de kloka och
dåraktiga unga flickorna, betonade behovet av förberedelse för en
oväntad resp. fördröjd återkomst. Berättelsen om de tre tjänarna tar
upp behovet att leva väl och produktivt medan man väntar. Liknelsen
om fåren och getterna är mycket mer tydlig i sin beskrivning av de
uppgifter som Guds folk borde engagera sig i.
FRÅGA
Läs Matt. 25:31–46. Vad säger Jesus här? Varför är detta inte
frälsning genom gärningar? Men vad lär hans ord här om vad det
verkligen innebär att ha en frälsande tro?
Jesus säger här att när vi tjänar andra gör vi det för honom. De orden
borde förvandla alla våra relationer och attityder. Föreställ dig att
kunna inbjuda Jesus till en måltid eller besöka honom på ett sjukhus
eller i ett fängelse. Jesus sade att det gör vi när vi utför det för männ-
iskor i vårt samhälle. Vilket fantastiskt tillfälle han ger oss på detta
sätt!
FÖR EFTERTANKE
Läs med bön Jesus ord i dessa verser. Hur förstår vi tanken att han
likställde sig själv med de hungrande, nakna och fångna? Vilken
kraftfull skyldighet lägger detta på oss och på hur vi lever?
84
STUDIEHJÄLP
Läs Ellen White: ”Besvärande fråga”, s. 497–503 och ”De två
grupperna”, s. 637–642 i Vändpunkten; ”En stor klyfta fastställd”, s.
205–216 och ”Vem är min nästa?”, s. 312–323 i Såningsmannen.
Kristus ”bryter ned alla skiljemurar som byggts upp i världen och
talar om en kärlek som omfattar hela mänskligheten. Han lyfter män-
niskorna ur de trånga cirklar som deras själviskhet ritat upp åt dem.
Han suddar ut politiska och sociala gränslinjer. Granne eller främ-
ling, vän eller fiende – är inte det avgörande. Han lär oss att var och
en som behöver hjälp är vår nästa som vi bör hjälpa. Hela världen är
vårt missionsfält” (Ellen White: Men jag säger…, s. 49, 50).
”Den gyllene regeln utgör kristendomens verkliga väsen. En lägre

målsättning är ett falsarium. En religion som leder oss att nedvär-
dera våra medmänniskor, som Jesus satt så högt pris på att han dött
för dem, är en falsk religion. En religion som försummar mänskliga
behov och rättigheter och inte beaktar mänskligt lidande duger ing-
enting till. Nej, vi förråder Kristus om vi inte bryr oss om dem som
saknar resurser, tröstar dem som lider eller räcker en hjälpande hand
åt dem som sjunkit i synd. Att människor kallar sig kristna men inte
lever som Kristus, har gjort kristendomen kraftlös i världen” (s. 142,
143).
SAMTALSSTART
Om din församling försvann, skulle ditt samhälle sakna den? Varför?
Varför inte?
FÖRBÖN
Be att vår församling ska få en (större) vision om att engagera sig i
samhällets behov runt omkring den.
SAMMANFATTNING
Jesus undervisning stakade ut ett annorlunda sätt att leva för dem
som är medborgare och aktiva i Guds rike. Han byggde på Gamla
testamentets grund och gav eko åt och utvidgade omsorgen om de
fattiga och förtryckta. Han betonade att hans efterföljare ska leva som
människor som visar medkänsla och barmhärtighet medan de väntar
på hans återkomst.
SAMTALSFRÅGOR
85
SAMTALSFRÅGOR
1. Vilket bibelavsnitt tycker du bäst om i veckans studium? Varför?

2. Se på vad Ellen White skrev: ”En religion som försummar mänskliga behov och rät-
tigheter och inte beaktar mänskligt lidande duger ingenting till.” Varför bör vi akta
oss för att tänka att eftersom vi har ”sanningen” (som vi har) är allt annat oviktigt?
3. Vad visar verserna i torsdagens studium också ingår i att vi har ”sanningen”?
86
87
”Hej, Hope Channel!”

William Arama, pastor i staden Keri- eftersom jag visste att jag skulle träffa en
keri längst uppe i norra delen av Nya massa människor där.”
Zeeland, läste intresserat mejlet han William har lärt känna många
hade fått. ”Hej, Hope Channel”, stod människor på gymmet, och han började
det. ”Min fru och jag flyttar snart till göra program åt Hope Channel New
Kerikeri. Vi kommer att leta efter en Zealand. Hope Channel är inte en be-
församling där vi kan trivas. För ett tag talkanal utan sänder program som kan
sedan såg vi ett program med en värd på ses gratis i varje hushåll i Nya Zeeland.
ett gym i Kerikeri. Jag undrar om det är Kanalen har kunnat göra detta tack vare
möjligt att få kontakt med honom när vi de missionsgåvor som vi gav 2016 i slutet
kommer dit. Colin Horsfall.” av ett kvartal då Hope Channel New
William blev glad när han läste mej- Zealand hade valts som ett speciellt mis-
let. Det kändes bra att veta att någon sionsprojekt.
tittade på hans program. Nu ville detta Ett program som William gjorde för
par besöka hans kyrka. Hope Channel sändes från gymmet då
William svarade att han var glad han gav motionstips. Under programmet
över att Colin och hans fru gillade Hope beskrev han hur människor kan oroa sig
Channel. Han förklarade att Kerikeri låg för sin fysiska hälsa, och han frågade:
ca 25 mil norr om Nya Zeelands huvud- ”Men hur står det till med din andliga
stad Auckland. Det är en liten stad med hälsa?” Det var detta program som hade
7.500 invånare. Han berättade att Ad- gjort intryck på Colin och hans fru Ro-
ventistförsamlingen började sina möten byn.
klockan tio varje sabbat i ett kapell som Sabbaten kom då Colin och Robyn
tillhörde ett skyddat bostadsområde för besökte Williams församling för första
pensionärer. gången. Församlingens tolv medlem-
”Du och din fru är välkomna till mar välkomnade dem varmt. Och paret
våra möten. Ring mig om ni behöver fortsatte att komma till mötena. William
hjälp”, skrev han som svar på mejlet han fick veta att Colin, som är 75 år gammal,
hade fått. tidigare hade vunnit en medalj under
William hade flyttat till Kerikeri landets viktigaste cykeltävling – ”World
några år tidigare för att grunda stadens Masters Games”.
första adventistförsamling. Det fanns William är övertygad om att Hope
bara en adventistfamilj i stan då, och Channel skapar många möjligheter för
William kände inte någon annan. Men människor att fundera på andliga frågor.
efter att ha bett om hur han skulle gå ”Många kämpar med frågor och pro-
vidare med sin uppgift bestämde han sig blem. De kommer inte till kyrkan. Men
för att öppna ett gym. genom att titta på Hope Channel kan de
”Gud gav mig denna lysande idé och höra Guds budskap i tryggheten i sina
sa: ’Varför öppnar du inte ett gym?’ ” hem”, säger han.
minns William. ”Jag startade gymmet
AV ADVENTIST MISSION, USA | NYA ZEELAND | SÖDRA STILLA HAVET DIVISIONEN
88
9 Den nytestamentliga
församlingens
verksamhet
”Men att söka upp faderlösa och änkor i deras nöd och hålla sig själv obesmit-
tad av världen, det är en fromhet som är ren och fläckfri inför vår Gud och
fader” (Jak. 1:27).
VECKANS HUVUDTEXTER
Apg. 2:42–47; 4:32–37; Matt. 25:38, 40; Apg. 9:36; 2 Kor. 8:7–15;
Rom. 12; Jak. 2:1–9.
INLEDNING
Bland det mest kända i Bibeln, åtminstone för de kristna, finns ver-
serna som kallas Jesus missionsbefallning (Matt. 28:18–20). De har
ofta beskrivits som vårt missionsuppdrag och varit till inspiration för
alla sorters mission och evangelisationsprojekt. Inspirerade av dessa
verser och ofta till en hög personlig kostnad har de kristna faktiskt
gått ut till hela världen för att sprida evangelium.
Vad sade Jesus då i missionsbefallningen? Att göra lärjungar,
döpa och lära människor ”att hålla alla de bud jag har gett er” (Matt.
28:20). Som har vi sett handlar många av Jesus befallningar om
omsorgen om de hjälpbehövande, de som lider och de som inte kan
ta hand om sig själva. I och med det behöver vi komma ihåg att dessa
anvisningar till Jesus första lärjungar inte var något nytt uppdrag i
särskilt hög grad, något de inte hade hört eller sett tidigare, utan mer
en fortsättning på det uppdrag som Jesus redan hade arbetat med
bland dem. Som sådan kan man tydligt se Jesus undervisning i den
tidiga församlingsgemenskapens liv som en del av uppfyllelsen av
missionsbefallningen.

89
EN NY SORTS GEMENSKAP
Efter Jesus himmelsfärd och den heliga Andens utgjutelse på pingst-
dagen växte den nya gruppen troende snabbt och skapade den tidiga
församlingen, en ny sorts gemenskap av Jesus efterföljare. I början
leddes den av hans ursprungliga lärjungar. Men denna nya gemen-
skap var inte bara någonting som de skapade bland sig själva. Nej,
den var grundad på Jesus undervisning och verksamhet och byggde
vidare på den långa historien av de hebreiska skrifterna och deras
profeter.
FRÅGA
Läs Apg. 2:42–47 och 4:32–37. Vilka viktiga egenskaper för den
tidiga församlingen ser du i dessa beskrivningar?
Israeliterna verkar aldrig helt ha lyckats följa förebilden för ett

rättvist och generöst samhälle, men den tidiga församlingen tog det
på allvar att det inte skulle ”finnas någon fattig hos dig” (5 Mos.
15:4). Ett av deras praktiska uttryck för att visa sin tro var att dela
med sig av sina materiella tillgångar, till och med sälja mark för att
ge sitt bidrag (se Apg. 4:34–5:2) till att bemöta trossyskonens behov
och vara till välsignelse för dem som inte tillhörde gemenskapen,
särskilt i tjänsten att bota sjuka (se Apg. 3:1–11; 5:12–16).
Ändå var denna gemenskap inget utopiskt samhälle på något
sätt. När antalet troende ökade, växte det fram spänningar kring
administrationen av dessa tillgångar, särskilt när det gällde mat-
distributionen till änkorna (se Apg. 6:1). Lärjungarna, som var de
naturliga ledarna för gruppen, ville koncentrera sig på att förkunna
evangeliet. För att hantera den aktuella situationen behövdes en viss
omorganisation.
Därför utsågs sju män till att ansvara för det praktiska i försam-
lingen. Detta var kanske den första insikten om olika tjänster och
förmågor i församlingen. Samtidigt visade det vikten av det prak-
tiska arbetet i församlingens liv och vittnesbörd. ”Samma principer
av fromhet och rättvisa, som skulle vägleda ledarna bland Guds folk
på Moses´ och Davids tid, skulle också följas av dem som skulle leda
den nyligen organiserade Guds församling under den evangeliska
tidsåldern” (Ellen White: Löftestiden, s. 91).
FÖR EFTERTANKE
Försök att föreställa dig hur det måste ha varit i den tidiga för-
samlingen. Hur kan vi återspegla de principerna idag?
90
DORKAS TJÄNST OCH VITTNESBÖRD

När församlingen började sprida sig, som Jesus sagt, ”i Jerusalem
och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns”
(Apg. 1:8) tog nya troende till sig Jesus tro och tjänst. Bland dem
fanns Dorkas, eller Tabita, i staden Joppe. Hon tog uppenbarligen
på allvar Jesus särskilda ord att när hon klädde de nakna gjorde hon
det för Jesus själv (se Matt. 25:38, 40).
FRÅGA
Läs beskrivningen om Dorkas och hennes arbete i Apg. 9:36. Hur
skulle ditt liv och arbete kunna beskrivas på ett motsvarande
sätt? Hur skulle du vilja bli beskriven?
Det verkar som om Dorkas tjänst var sådan att hon som ”lärjunge”
(se Apg. 9:36) och hennes trohet, energi och intresse för andra erkän-
des också utanför hennes hemstad.
Petrus var på besök i den närliggande staden Lydda, och
invånarna från Joppe bad honom komma när Dorkas oväntat dog
(se Apg. 9:37–41). Vid sin ankomst till Joppe mötte Petrus många
som Dorkas hade hjälpt genom sitt arbete för de fattiga. De visade
honom kläder som hon hade gjort, och utan tvekan berättade de
mycket om hur hon hade hjälpt dem och andra.
Att Petrus sedan bad för Dorkas och Gud återgav henne livet är
naturligtvis ingen garanti för att livet alltid går så bra för dem som
har ägnat sitt liv åt tjänst för andra. Dorkas hade ju redan lidit av
en sjukdom och dött, och Stefanos, en av de första diakonerna som
utsetts till att hjälpa änkorna i församlingen, hade också blivit den
förste martyren (se Apg. 7:54–60). Ett liv i tjänst är inte alltid någon
lätt väg utan kan tidvis bli den svårare vägen.
Men i denna berättelse använde Gud insikten om hans kärlek
och makt i både Dorkas liv och död för att påverka människorna i
Joppe: ”Händelsen blev känd i hela Joppe, och många kom till tro
på Herren” (Apg. 9:42)
FÖR EFTERTANKE
Om du skulle dö, skulle du och din hjälp sörjas och saknas likt Dor-
kas? På vilket sätt kan vi lämna efter oss ett bättre arv i fråga om
tjänst? Vilka praktiska förmågor har du, jämförbara med Dorkas,
som du kan använda för att tjäna andra?
91
GIVANDET SOM ETT SÄTT

ATT DELA MED SIG
Efter sin omvändelse tog aposteln Paulus upp uppdraget att föra
evangeliet till hedningarna. Den framgång som Gud gav honom
väckte stora frågor om relationen mellan den växande kristna trons
judiska rötter och de nya Jesus-efterföljarna från andra folk. Judiska
och kristna ledare möttes i Jerusalem för att diskutera saken och
söka Guds ledning i dessa komplicerade frågor. Mötet med dess
resultat finns återberättat i Apg. 15.
Men i sin rapport om detta möte i Gal. 2 lägger Paulus till en
viktig sak i vägledningen som han fick från mötet i Jerusalem för sitt
fortsatta arbete bland hedningarna: ”Dock skulle vi tänka på deras
fattiga, och det har jag verkligen lagt mig vinn om” (Gal. 2:10).
Paulus fortsatte att sträva efter detta personligen (se t.ex. Apg.
20:35) och i hela sin verksamhet. Likt den tidiga församlingen i Jeru-
salem utvidgade Paulus visionen om den kristna församlingen till att
omfatta alla troende.
FRÅGA
Läs 2 Kor. 8:7–15. Hur kopplar Paulus samman evangeliet och det
generösa givandet?
Även utifrån gammaltestamentliga hänvisningar manade Paulus de

troende till givmildhet och omsorg om deras trossyskon i svårighe-
ter. Han citerade berättelsen om hur Gud generöst gav manna till
israeliterna i öknen som en förebild på givandet i den vidare försam-
lingsgemenskapen (se 2 Kor. 8:15). Han citerade också Ps. 112:9:
”Han strör ut, han ger åt de fattiga, hans rättfärdighet varar i evighet” (2
Kor. 9:9).
Paulus uppmanade sina läsare till planerat givande, att regelbun-
det lägga undan en del av sin inkomst så att det skulle vara lätt att
ge när han eller Titus besökte deras församling för att samla in deras
offer och ge dem till de hjälpbehövande kristna i Jerusalem. Han an-
vände en församling som exempel för att uppmana andra till samma
generositet: ”När ni genom denna tjänst visar er pålitlighet kommer
de att prisa Gud för att ni följer er bekännelse till Kristi evangelium
och frikostigt delar med er till dem och till alla” (2 Kor. 9:13).
FÖR EFTERTANKE
Hur ska vi prioritera när vi inte kan ge till varje framlagt behov?
92
PAULUS VÄGLEDNING TILL ETT GOTT

OCH KÄRLEKSFULLT LIV
Paulus brev till romarna är mest känt för sina djupa förklaringar
av den viktiga läran om frälsning genom tron på Kristus död. Men
efter 11 kapitel av den undervisningen ändras betoningen. Paulus ger
praktisk vägledning i att leva ett gott liv, grundat på Guds nåd och
kärlek som de uppenbaras i Jesus och i evangelierna: ”Därför ber jag
er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära er själva som ett
levande och heligt offer som behagar Gud. Det skall vara er andliga
gudstjänst” (Rom. 12:1). I praktiken säger Paulus att på grund av vad
Gud har gjort för oss i Jesus ska vi leva så.
FRÅGA
Läs och sammanfatta Rom. 12. Lägg särskilt märke till uppma-
ningen att älska och ta hand om andra, särskilt de nödställda.
I en bemärkelse är Rom. 12 en sammanfattning av Paulus många

ämnen som han behandlar mer detaljerat i några av sina övriga brev.
Han talar om olika roller och gåvor i församlingen, inklusive att
tjäna och förmana andra och ge rikligt (se v. 3–8). Men detta ska inte
bara göras utan det ska göras väl, med hängivenhet och framför allt
med kärlek (se v. 9–11).
Paulus beskriver i praktiska termer vad denna sorts liv handlar
om. Han manar de troende till uthållighet i svårigheter och förföljel-
se, till att ta hand om de nödställda, stifta fred och när det är möjligt
och, som vi har sett tidigare, bemöta det onda och orättvisa med
vänlighet och besegra det onda med det goda (se Rom. 12:20, 21).
I detta kapitel finns en skiss över vad det innebär att leva som
en ny människa som tjänar Gud individuellt och som en del av de
troendes gemenskap. Paulus talade om för dessa nyblivna Jesus
efterföljare att deras liv, prioriteringar och handlingar borde för-
ändras som en reaktion på vad Jesus gjort för dem genom sin död på
korset och genom hoppet om evigt liv. Dessa människor som levde
i ett förtryckande och ofta grymt samhälle i Romarrikets hjärta
vägledde Paulus till att leva på ett annat sätt: ”Anpassa er inte efter
denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era
tankar” (Rom. 12:2).
FÖR EFTERTANKE
Vad finns det för attityder och sedvänjor som du behöver motstå i
ditt samhälle för att leva väl och visa kärlek som Jesus efterföljare
idag?
93
JAKOB ”DEN RÄTTFÄRDIGE”

Enligt den kristna traditionen blev Jakob, Jesus halvbror, en ledare
för den tidiga församlingen i Jerusalem och fungerade som ordföran-
de i mötet i Jerusalem (se Apg. 15; Gal. 1, 2). I så fall är det sannolikt
att han var författaren till Jakobs brev i Bibeln.
Jakob var ett vanligt namn på den tiden, men om dessa var en
och samma person kan han ha varit den församlingsledare som blivit
känd som Jakob ”den rättfärdige”. Namnet antyder att han var en vis
ledare som rätt prioriterade sina förehavanden med andra och visade
omsorg om dem som ofta var bortglömda och nedtryckta. Brevet som
bär hans namn har beskrivits som ”Nya testamentets Ordspråksbok”
som koncentrerar sig på praktisk gudsfruktan och ett klokt liv som
Guds efterföljare.
Jakobsbrevets författare var mån om att påminna sina kristna
läsare om att ”bli ordets görare, inte bara dess hörare, annars tar ni
miste” (Jak. 1:22), och att den religion som har betydelse, som är ren
och fläckfri inför Gud koncentrerar sig på omsorgen om de nödställ-
da och förtryckta och att motstå det omgivande samhällets fördärv-
liga påverkan (se Jak. 1:27).
FRÅGA
Läs Jak. 2:1–9 och 5:1–5. Hur skiljer sig Jakobs attityd mot de rika
från den som är vanlig i många samhällen? Vilka är hans särskilda
råd när det gäller hur rika och fattiga ska behandlas i församling-
en?
Jakob menar att det är en mager tröst att önska någon något gott
eller till och med Guds välsignelse om den personen lider, fryser eller
är hungrig. Att ge mat och kläder är mycket mer användbart som
uttryck för och uppvisning av vår omsorg om dem än alla känslor
och önskningar om allt gott (se Jak. 2:14–16). Jakob använder detta
som exempel på samverkan mellan tro och gärningar i samband med
vår relation med Gud. Han upprepar också (Jak. 2:8) vad Jesus lärde
om att älska sin nästa som sig själv och att visa hur detta bud lyds i
det dagliga livet. Det levs ut i tjänst för Gud och andra, inte för att
förtjäna frälsningen utan som en manifestation av sann tro.
FÖR EFTERTANKE
Varför är det så lätt att kanske omedvetet föredra de rika framför
det fattiga?
94
STUDIEHJÄLP
Läs Ellen White: ”Dorcas—Her Ministry and Its Influence”, s. 66,
67 i Welfare Ministry; ”Den frikostiga församlingen”, s. 314–323 i Löf-
testiden; ”This Is Pure Religion”, s. 35–41 i Welfare Ministry.
”Frälsaren har offrat sitt dyrbara liv för att grunda en församling
som kan dra omsorg om sorgfyllda, frestade människor. En grupp
kristna kan vara fattiga, outbildade och okända, men i Kristus kan
de utföra ett arbete i hemmen, i grannskapet, i församlingen och till
och med i främmande länder, vars resultat skall bli lika vidsträckta
som evigheten” (Ellen White: Vändpunkten, s. 641).
”Den uppoffrande frikostigheten förde den första församlingen in i

en hänförelse av glädje. De troende visste att de, genom sin frikos-
tighet hjälpte till att förkunna evangelium för alla som ännu inte
hade fått lyssna till det. Deras frikostighet bekräftade att de inte
hade tagit emot Guds nåd förgäves. Ingenting annat än Guds Andes
helgande inflytande kunde åstadkomma en sådan frikostighet. Både
de troende och de som inte hade tagit emot evangelium såg i detta ett
nådens under” (Ellen White: Löftestiden, s. 322).
SAMTALSSTART
Ska man som kristen ge tid och pengar till alla som frågar? Varför?
Varför inte?
FÖRBÖN
Be för någon du känner som saknar den här världens tillgångar. Be
även om insikt i vad du/ni kan göra för denna person.
SAMMANFATTNING
Inspirerade av Jesus befallning och den heliga Andens kraft gick
lärjungarna och de tidiga kristna ut för att dela med sig av budska-
pet och det Jesus gett i uppdrag så brett som möjligt. Utifrån Jesus
undervisning och de hebreiska skrifterna var den tidiga församlingen
en ny sorts gemenskap som delade med sig av vad de hade till dem
som behövde något, både inom och utanför församlingen. Genom
sitt exempel och sin undervisning som finns återgiven i breven till
dessa församlingar manade de tidiga kristna ledarna de troende att
leva ett liv i trohet och tjänst, särskilt för de nödställda.
SAMTALSFRÅGOR
95
SAMTALSFRÅGOR
1. Hur kan din församling bli mer lik församlingen som beskrivs i de fem första ka-
pitlen i Apg.? Vilka praktiska steg kan din församlingsledning behöva uppmuntra
medlemmarna att ta i den riktningen?
2. Vårt världsvida samfund använder vissa principer som har diskuterats denna vecka
för att styra användningen av tionden och gåvor i olika delar av världen. Vad finns
det för fördelar med ett sådant system för fördelningen av resurserna?
3. Är råden för ett levnadssätt, som exempelvis de i Rom. 12, realistiska och praktis-
ka sätt att leva? Fungerar de i det verkliga livet, eller känns de mer som idealbilder
för ”de heliga”?
4. Jak. 5:1–5 använder ett starkt språkbruk som ger ett eko från profeternas stränga
varningar i Gamla testamentet. Varför är så starka uttryck lämpliga och nödvän-
diga?
96
97
MISSIONSNYTT FRÅN HELA VÄRLDEN | SABBATEN DEN 7 SEPTEMBER 2019
Vägen till Jesus

Jayson Rogers var 12 år när han ropade Han tänkte: ”Vem är Gud? I min värld
till en Gud som han inte kände. ”Jag är det jag som är Gud. Jag har pengar,
minns inte exakt varför jag gjorde det”, jag har folk som jobbar åt mig, jag får
berättar Jayson som idag är en ung man deras respekt.” Men då fick Jayson något
i 30-årsåldern. ”Men på nätterna kände klurigt att fundera på när Andrew av-
jag mig ensam i mörkret och grät i min slutade med att läsa Jesus råd i Matteus-
kudde.” evangeliet 6:19, 20: ”Samla inte skatter
Jayson var den yngste av nio syskon här på jorden, där mal och mask förstör
och bodde hos en moster och hennes och tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla
man i norra Nya Zeeland. Hans föräld- skatter i himlen, där varken mal eller
rar hade gett upp kampen att uppfostra mask förstör och inga tjuvar bryter sig in
honom och ge honom disciplin. Och han och stjäl.”
hade blivit avstängd från skolan. Trots Det lät väldigt konstigt, tyckte Jay-
att han bara var en pojke gjorde han son, fast onekligen praktiskt. Men hur
inbrott i människors hem och stal bilar. skulle han kunna gömma sina pengar
Jayson upplevde inte att han fick och värdesaker i himlen i skydd från
något omedelbart svar på sin bön. Hans andra tjuvar som ville ta dem ifrån ho-
föräldrar lät honom komma tillbaka hem nom? Han funderade på saken resten
till Auckland ungefär ett år senare. Där i av veckan. När han inte kom fram till
huvudstaden sjönk han allt djupare ner i en vettig lösning hur detta skulle gå till
brottsligheten. ”Jag sålde narkotika, och fortsatte han att gå till träningen. Efter
sju personer arbetade åt mig. Vi sålde ett tag frågade Andrew Jayson om han
för många tusen kronor i veckan, och ville hjälpa till att leda gruppen. För att
jag hade alltid en massa pengar på mig”, kvalificera sig som tränare behövde Jay-
berättar han. son gå en kurs i första hjälpen i Andrews
Så en dag träffade Jayson Andrew. kyrka, Papatoetote Adventist Commu-
Andrew frågade honom om han skulle nity Church.
vara intresserad av en gratis kurs i kick- Det dröjde inte länge förrän Jayson
boxning. Jayson såg detta som en chans kom till gudstjänsterna varje sabbat
att göra sig starkare och mer effektiv när tillsammans med sin sambo Krystal
han hotade människor och fick slåss på och deras sju barn. Han tog emot Jesus,
gatan. och efter 21 år tillsammans med Krystal
På onsdagskvällen gick Jayson till friade han till henne. Församlingen höll
sporthallen och tränade tillsammans sitt största familjedop någonsin när Jay-
med en grupp andra gangstertyper som son, Krystal och de fem äldsta barnen
han. Andrew ledde gruppen i en tuff blev döpta under en sabbatsgudstjänst.
workout i 60 minuter. Efteråt delade han Jayson leder fortfarande kurser i
ut Biblar och sa: ”Nu sätter vi oss runt kickboxning och har medverkat till att
bordet och pratar.” Jayson blev över- några deltagare har blivit döpta. Han vill
rumplad och ville genast ta sig därifrån. fortsätta att hjälpa andra människor att
Men av någon anledning stannade han. lära känna Jesus. Men hans högsta öns-
Andrew talade i 30 minuter. Hela kan är att hans pappa och mamma ska
tiden rasade Jayson i sitt sinne mot Gud. finna vägen till Jesus.
98
AV ADVENTIST MISSION, USA | NYA ZEELAND | SÖDRA STILLA HAVET DIVISIONEN
10 Att leva evangeliet
INFÖR SABBATEN DEN 7 SEPTEMBER 2019
”Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det. Det
beror inte på gärningar, ingen skall kunna berömma sig. Vi är hans verk,
skapade genom Kristus Jesus till att göra de goda gärningar som Gud från
början har bestämt oss till” (Ef. 2:8–10).
VECKANS HUVUDTEXTER
Rom. 8:20–23; Joh. 3:16, 17; Matt. 9:36; Ef. 2:8–10; 1 Joh. 3:16, 17;
Upp. 14:6, 7.
INLEDNING
Så snart vi talar om Guds bud, föreskrifter eller instruktioner ris-
kerar eller frestas vi att tänka att det vi gör på något sätt kan bidra
till vår frälsning eller på annat sätt ge oss fördelar inför Gud. Bibeln
talar dock upprepade gånger om för oss att vi är syndare, frälsta av
Guds nåd genom Jesus och hans ställföreträdande död för oss på
korset. Vad skulle vi kunna lägga till? Eller, som Ellen White har
skrivit: ”Om du samlade ihop allt som är gott och heligt och ädelt
och älskvärt hos människan och lade fram detta inför Guds änglar
som en aktiv del i människans frälsning eller som en merit, skulle
det förkastas som förräderi” (Faith and Works, s. 24).
Därför bör inte heller våra gärningar av nåd och medkänsla gent-
emot de hjälpbehövande ses legalistiskt. Tvärtom: när vi växer i vår
förståelse och uppskattning av frälsningen överförs Guds kärlek och
omsorg om de fattiga och förtryckta till oss som tagit emot hans nåd.
Vi har fått ta emot och ska därför ge. När vi ser hur Gud har älskat
oss ser vi också hur mycket han älskar andra och manar oss att älska
dem också.
Studiematerial för den 1 – 7 september 2019

99
SÖNDAGEN DEN 1 SEPTEMBER 2019
”SÅ ÄLSKADE GUD…”

Joh. 3:16 säger: ”Så älskade Gud världen…” Det ursprungliga
grekiska ordet är kosmos, som betyder ”den skapade, organiserade
världen” (The SDA Bible Commentary, vol. 5, s. 929). Versen handlar
om mänsklighetens frälsning men frälsningsplanen har följder även
för hela skapelsen.
FRÅGA
Läs Rom. 8:20–23. Vad kan detta lära oss om frälsningsplanens
vidare följder?
På ett plan handlar frälsningen naturligtvis om var och en av oss i

vår personliga relation med Herren. Men det är mer än så. Rättfär-
diggörelsen är faktiskt inte bara att man får syndernas förlåtelse.
Den bör också handla om att Herren genom Jesus och den heliga
Andens kraft skapar en ny Guds familj som bl.a. hyllar sin förlå-
telse och frälsningsvisshet och vittnar för världen genom sina goda
gärningar.
FRÅGA
Läs Joh. 3:16, 17. Hur hjälper v. 17 oss att förstå v. 16 på ett
vidare sätt?
Vi kan acceptera att Gud älskar även andra än oss. Han älskar dem
vi älskar, och det gläder oss. Men han älskar även dem vi söker nå,
och vår insikt om denna sanning är ofta vår motivation till att vi
vill nå ut till dem. Men han älskar även dem vi känner obehag inför
eller som vi till och med är rädda för. Gud älskar alla, överallt, även
dem vi kanske inte tycker särskilt mycket om.
Vi kan se det t.ex. i skapelsen. Bibeln pekar ständigt på världen
runt omkring oss som belägg för Guds godhet: ”Ty han låter sin
sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga
och orättfärdiga” (Matt. 5:45). Även själva livet är en Guds gåva,
och oberoende av individernas gensvar eller inställning till Gud får
varje människa den gåvan.
FÖR EFTERTANKE
Hur kan detta ändra på vår inställning till andra och deras om-
ständigheter när vi ser dem som skapade och älskade av Gud?
100
MÅNDAGEN DEN 2 SEPTEMBER 2019
MEDKÄNSLA OCH OMVÄNDELSE

Berättelserna om frälsning och den stora striden kallar oss till att
bli medvetna om en sanning om livet som är grundläggande för
vår förståelse av vår värld och oss själva: vi och vår värld är fallna,
brustna och syndiga. Vår värld är inte som den skapades till att vara,
och fastän vi fortfarande bär avbilden av den Gud som skapade oss
är vi en del av världens brustenhet. Synden i våra liv är av samma
natur som den ondska som orsakar så mycket smärta, förtryck och
utnyttjande runt om i världen.
Därför är det rätt att vi känner för världens och våra medmän-
niskors sår, misströstan, sorg. Om vi inte gjorde det skulle vi vara
robotar. Klagosånger i Psaltaren, Jeremias och andra profeters sorg,
och Jesus tårar och medlidande visar hur naturliga denna sorts
reaktioner är på världen och dess ondska, och särskilt inför dem som
så ofta skadas av den ondskan.
FRÅGA
Läs Matt. 9:36; 14:14; Luk. 19:41, 42 och Joh. 11:35. Vad finns
det i alla dessa verser som väckte Jesus medlidande? Hur kan
vi få ett hjärta som är mjukt för smärtan hos dem som finns runt
omkring oss?
Vi behöver också komma ihåg att synd och ondska inte bara finns
”där borta” eller är ett resultat av någon annans brustenhet: ”Om
vi säger att vi är utan synd bedrar vi oss själva, och sanningen
finns inte i oss” (1 Joh. 1:8). Bibelns profeter förstod synden som
en tragedi, inte bara i första hand därför att någon hade brutit mot
”reglerna”, utan därför att synden brutit relationen mellan Gud och
hans folk och även att vår synd skadar också andra. Det kan hända i
mindre eller större skala, men det är fortfarande samma ondska.
Själviskhet, girighet, snålhet, fördomar, likgiltighet och vårdslös-
het finns i roten till allt ont i världen, orättvisa, fattigdom och för-
tryck. Att bekänna vår syndfullhet är ett första steg för att bemöta
denna ondska, och ett första steg mot att tillåta Guds kärlek att få
sin rättmätiga plats i våra hjärtan: ”Om vi bekänner våra synder är
han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och renar
oss från all orättfärdighet” (1 Joh. 1:9).
FÖR EFTERTANKE
Se på dig själv (men inte för ingående eller för länge). På vilka sätt
är du brusten och en del av det större problemet? Vad är den enda
lösningen och den enda platsen att söka den?
101
TISDAGEN DEN 3 SEPTEMBER 2019
NÅD OCH GODA GÄRNINGAR

FRÅGA
Sammanfatta Ef. 2:8–10 med egna ord. Vad säger dessa verser oss
om relationen mellan nåd och goda gärningar?
Bibeln säger att vi bland annat skapades till att tillbe Gud och tjäna
andra. Bara i vår fantasi kan vi försöka förstå hur dessa handlingar
skulle vara i en syndfri miljö.
På grund av synden känner vi nu bara till den brustna och fallna
världen. Till vår lycka öppnar Guds nåd, som den uttrycks och
förverkligas i Jesus offer för världens synder, vägen till förlåtelse och
helande. Även i denna brustna tillvaro kan våra liv därför bli mer en
Guds verkstad, och han använder oss som sina medarbetare för att
hela skador i andras liv (se Ef. 2:10). ”De som tar emot bör också ge
vidare till andra. Från alla håll kommer det rop om hjälp. Gud kallar
oss att villigt tjäna våra medmänniskor” (Ellen White: Hälsa för hela
människan, s. 54).
Återigen: vi gör inte goda gärningar, hjälper åt de fattiga, upprät-
tar förtryckta, eller ger hungrande människor mat för att förtjäna
frälsningen eller anseende hos Gud. I Kristus har vi alla genom tron
den relation till Gud vi någonsin behöver. Snarare erkänner vi att vi
är både syndare och syndens offer och ändå älskade och återlösta av
Gud. Medan vi fortfarande brottas med frestelser till självcentrering
och girighet erbjuder Guds självuppoffrande och ödmjuka nåd en ny
sorts liv och kärlek som förvandlar våra liv.
Korset visar oss det stora och fullkomliga offer som getts för oss,
och vi inser att vi inte kan lägga till något till det vi får i Kristus.
Men detta innebär inte att vi inte kan göra någonting som gensvar på
vad vi fått i Kristus. Tvärtom, vi behöver handla, och vilket bättre sätt
finns det att besvara den kärlek vi fått än att visa kärlek mot andra?
FÖR EFTERTANKE
Läs 1 Joh. 3:16, 17. På vilket sätt fångar dessa verser kraftfullt vad
vårt gensvar på korset kan vara?
102
ONSDAGEN DEN 4 SEPTEMBER 2019
VÅR MEDMÄNSKLIGHET
Genom sin tjänst och undervisning vädjade Jesus till ett radikalt
inkluderande. Alla som sökte kontakt med honom av ärliga motiv,
om de så var kvinnor med dåligt rykte, tulltjänstemän, spetälska,
samarier, romerska officerare, religiösa ledare eller barn, välkomna-
de han med genuin värme och omsorg. Som den tidiga församlingen
skulle upptäcka på livsförvandlande sätt ingick i detta erbjudande av
frälsningens gåva.
När de tidiga kristna långsamt insåg hur alltomfattande evang-
eliet var gjorde de inte bara mer gott för andra som något som var
”trevligt” att göra. Det var kärnan i deras förståelse av evangeliet,
som de upplevt i Jesus liv, verksamhet och död. När de brottades
med frågor som uppstod, först individuellt för ledarna som Paulus
och Petrus (se t.ex. Apg. 10:9–20), sedan som församling i mötet i
Jerusalem (se Apg. 15) började de inse den dramatiska förändring
som de goda nyheterna hade medfört till deras förståelse av Guds
alltomfattande kärlek och hur det behövde levas ut av dem som
bekänner sig följa honom.
FRÅGA
Vad lär följande texter om allmän medmänsklighet? Hur borde
varje tanke påverka vår attityd till andra?
Mal. 2:10;
Apg. 17:26;
Rom. 3:23;
Gal. 3:28
Gal 3:28 är en teologisk sammanfattning av Jesus praktiska berättel-

se om den barmhärtige samariern. Hellre än diskutera om vår skyl-
dighet att tjäna, gå bara och gör det, och var kanske också beredd på
att bli betjänad av dem vi inte förväntar oss ska göra det. Det med-
mänskliga i den globala människofamiljen förverkligas i högre grad
i familjegemenskapen hos dem som binds samman av evangeliet, av
Guds frälsande kärlek som kallar oss till enhet i honom: ”Med en
och samma Ande har vi alla döpts att höra till en och samma kropp,
vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria” (1 Kor. 12:13).
103
TORSDAGEN DEN 5 SEPTEMBER 2019
DET EVIGA EVANGELIET

Evangeliets förvandlande inbjudan och vädjan till ”alla länder och
stammar och språk och folk” (Upp. 14:6) har fortsatt genom den
kristna historien. Men Uppenbarelseboken beskriver en förnyad för-
kunnelse av detta budskap, de goda nyheterna om Jesus och allt vad
det innebär, i den sista tiden.
FRÅGA
Läs Upp. 14:6, 7. Hur är den vanliga förståelsen av evangeliet,
oftast sammanfattad i Joh. 3:16, med i ängelns specifika budskap
i v 7?
Upp. 14:7 sammanställer de tre huvudfaktorer vi redan noterat i detta

studium om Guds oro över ondskan, fattigdomen och förtrycket
under den bibliska berättelsen:
Domen. Vädjan om dom, att rättvisa ska skipas, har upprepats av
dem som har förtryckts genom historien. Lyckligtvis beskriver Bibeln
Gud som den som hör ropen från dem som är i nöd. Psaltaren t.ex.
uttrycker ofta att domen är goda nyheter för dem som behandlas
orättvist.
Tillbedjan. De hebreiska profeternas skrifter kopplar ofta samman
tillbedjan och goda gärningar, särskilt i jämförelsen mellan tillbed-
jan hos dem som gör anspråk på att vara Guds folk och de felsteg de
begått och fortsätter med. I t.ex. Jes. 58 konstaterar Gud uttryckligen
att den tillbedjan han mest önskade var vänliga handlingar av omsorg
om de fattiga och nödställda (se Jes. 58:6, 7).
Skapelsen. Som vi sett gäller en grundläggande aspekt i Guds
maning till rättvisa medmänsklighet, att vi alla är skapade till hans
avbild och älskade av honom, att vi alla är värdefulla i hans ögon och
att ingen ska utnyttjas eller förtryckas för orätt vinning eller girighet.
Det verkar klart att denna evangelieförkunnelse i den sista tiden är en
bred och långtgående kallelse till människor att ta emot den rädd-
ning, återlösning och återupprättelse som Gud önskar för den fallna
mänskligheten. Även mitt i sann eller falsk tillbedjan och förföljelse
(se Upp. 14:8–12) kommer Gud att ha ett folk som står för det som är
rätt, för Guds bud och tron på Jesus, även mitt i den värsta ondskan.
FÖR EFTERTANKE
Hur kan vi finna sätt att tjäna de nödställda samtidigt som vi delger
dem både hopp och varningar från de tre änglarnas budskap?
104
FREDAGEN DEN 6 SEPTEMBER 2019
STUDIEHJÄLP
Läs Ellen White: ”För att bo ibland oss”, s. 15–23 i Vändpunkten;
”Räddad för att tjäna”, s. 50–57 i Hälsa för hela människan.
”Gud gör anspråk på hela jorden som sin vingård, och trots att den
ännu ligger i händerna på inkräktarna tillhör den Gud. Den är hans
genom skapelsen och lika mycket genom återlösningen. Det var för
världen Kristus offrades. ’Så älskade Gud världen att han gav den sin
ende Son.’ Joh. 3:16. Det är genom denna enda gåva som alla andra
gåvor har getts till människan. Varenda dag tar hela världen emot
välsignelser från Gud. Varenda regndroppe, varenda ljusstråle som
flödar över den otacksamma människan, vartenda löv, varje blomma
och frukt bevisar Guds tålamod och gränslösa kärlek” (Ellen White:
Såningsmannen, s. 244, 245).
”Hos Kristus finns varken ’jude eller grek, slav eller fri, man eller
kvinna’, utan ’tack vare Kristus Jesus, har ni som en gång var långt
borta kommit nära, genom Kristi blod’. Gal. 3:28; Ef. 2:13. Oavsett
skillnader i religion måste ett rop från en lidande mänsklighet höras
och besvaras. …
”Alla som finns omkring oss är fattiga, trötta själar som är i
behov av medkänsla. Det finns änkor som är i behov av medlidande
och hjälp. Det finns föräldralösa som Kristus har bett sina efterföl-
jare att ta hand om som ett ansvar från Gud. Alldeles för ofta går
vi bara förbi dem utan att ägna dem en tanke. Trots att de kan vara
klädda i trasor, är långhåriga och ser minst av allt tilldragande ut så
är de ändå Guds egendom. De har köpts med ett högt pris och är lika
värdefulla i Guds ögon som vi. De tillhör Guds stora familj och de
kristna, hans tjänare, har ansvar för dem” (s. 320, 321).
SAMTALSSTART
Vad anser ni gör en människa värdefull?
FÖRBÖN
Be om att få uppleva mer av Jesus löfte att ”det är saligare att ge än
att få” (Apg 20:3
SAMMANFATTNING
Guds kärlek som den uttrycks i frälsningsplanen och förverkligades
i Jesus liv och offer ger oss förlåtelse, liv och hopp. Som mottagare
till denna nåd försöker vi dela med oss av detta till andra, inte för att
förtjäna frälsning utan därför att det är vad vi skapats och återskapats
till att göra. På så sätt kan evangeliet förvandla relationer och får oss
att tjäna och främst de nödställda.
SAMTALSFRÅGOR
105
SAMTALSFRÅGOR
1. Hur kan vi, när vi försöker göra gott och hjälpa andra, motstå frestelsen att tänka
att detta på något sätt gör oss bättre och ger oss meriter som Gud bör inse?
2. Är din församling en gemenskap där det inte finns någon skillnad utan alla är ett i
Kristus? Hur kan den bli mer på det sättet? Hur inkluderande är din församling?
3. Hur finner vi rätt balans när vi gör gott för de nödställda, om inte för någon annan
orsak än att de är i nöd och vi kan hjälpa dem, samtidigt som vi når ut till dem med
evangeliets sanningar? Hur kan vi lära oss att göra både-och, och varför är det
alltid bättre?
106
107
Sport förändrar
ungdomars sätt att leva
Phalombe är ett av de områden i ter för hälsovårdsministeriet att berätta
Malawi som har högst förekomst av hiv om hur hiv-viruset sprids. Ministeriet
och aids. 2017 bar 17 % av befolkningen ordnade också så att ungdomarna kunde
på hiv-viruset. Detta beror delvis på bli gratis testade i samband med match-
traditionen att om en man dör så måste erna.
hans bror ta hand om änkan, med andra När de mest beundrade fotbollsspe-
ord gifta sig med henne och ta hand om larna öppet lät sig testas blev det popu-
hennes barn. Om han dog av aids och lärt, speciellt bland killarna, att låta sig
kvinnan är infekterad så sprids viruset testas.
snabbt vidare, och barn föds ofta med I många av länderna där hiv-viruset
viruset. Det finns bromsmediciner i Ma- härjar är flickor och kvinnor ofta redan
lawi, och det finns bra möjligheter att bli testade, men bara 40 % av männen har
testad. Men många religiösa ledare säger låtit testa sig!
att man inte ska ta bromsmediciner, ef- Den här ”sportkampanjen” fung-
tersom de anser att bön är tillräckligt för erade så bra att flera andra sportklubbar
att bota smittan! Dessa religiösa ledare i andra delar av landet började härma
bär på ett tungt ansvar då deras råd har ADRA:s sätt att arbeta. På så sätt blev
gjort att allt fler människor i området många fler testade, och många började
har blivit resistenta mot bromsmediciner! också få behandling.
För sex år sedan började ADRA Men ungdomarna i Phalombe var
arbeta med just religiösa ledare i områ- inte färdiga ännu. De insåg att det
det. Tack vare det arbetet har flera ledare behövdes en liten byggnad där rådgi-
börjat tänka om, och många uppmanar vare kunde ge råd till ungdomar medan
nu sina församlingsmedlemmar att ta sportaktiviteterna pågick. I april 2018
bromsmediciner och att ta dem på rätt stod den klar. Den används för rådgiv-
sätt och vid rätt tidpunkt. Då ungdomar ning samtidigt som det pågår olika
mellan 15 och 24 år är den grupp där sportaktiviteter. På förmiddagarna
hiv-viruset har spridit sig snabbast har används den som dagis, och på eftermid-
ADRA börjat arbeta mycket med ungdo- dagarna fungerar den som ett utbild-
marna i området. ningscentrum för vuxna så att de får lära
Ungdomarna själva kom på att man sig sig läsa och skriva. Lokalen används
kunde använda sport, främst fotboll, också delvis som BB.
som en plattform för att tala med andra Sporten och ungdomarnas entusiasm
ungdomar om hiv och aids. Fotboll är och hårda arbete har gett resultat. Idag
mycket populärt i området, och många har antalet smittade minskat med ca
ungdomar är engagerade i sporten. 1,5 %. Alla är så tacksamma för detta.
Ungdomarna anordnade till exempel ADRA förändrar världen – ett liv i taget!
fotbollsmatcher och inbjöd representan-
AV SIRI BJERKAN KARLSSON | ADRA SVERIGE | MALAWI

108
11 Att leva adventhoppet
”Stå därför fasta och orubbliga, mina kära bröder, och ge ut er helt i arbetet för
Herren. Ni vet ju att han inte låter er möda vara förspilld” (1 Kor. 15:58).
VECKANS HUVUDTEXTER
Luk. 18:1–8; Matt. 24–25; 1 Kor. 15:12–19; Pred. 8:14; 12:13, 14; Upp.
21:1–5; 22:1–5.
INLEDNING
Jesus kungjorde Guds rike som en närvarande verklighet som vi kan
vara en del av idag. Han sände sina lärjungar till att göra detsamma
och förverkliga hans rike genom att förkunna evangeliet och tjäna
andra genom att ge lika fritt som de själva fått (se Matt. 10:5–8).
Men Jesus var också tydlig med att hans rike var ett annat slags
rike som ”hör inte till denna världen” (Joh. 18:36), men som ändå
skulle komma i sin fullhet. Genom hans människoblivande, verk-
samhet, död och uppståndelse upprättades Guds rike, men Jesus
såg också fram emot en tid då hans rike helt skulle ersätta den här
världens riken, och Guds välde skulle fullbordas.
Definitionsmässigt är adventister – de som väntar på detta rikes
ankomst – ett hoppets folk. Men det hoppet handlar inte bara om en
kommande värld. Hoppet emotser framtiden men förvandlar också
nuet. Med ett sådant hopp lever vi i nuet som vi förväntar oss göra i
framtiden, och vi börjar verka för att göra skillnad på sätt som passar
ihop med vad vi förväntar oss att världen en dag ska bli.

109
”HUR LÄNGE, HERRE?”

Genom hela Bibeln upprepas en vädjan från Guds folk, särskilt från
dem som befinner sig i slaveri, exil, förtryck, fattigdom eller annan
orättvisa, till Gud att ingripa. Slavarna i Egypten, israeliterna i
Babylon och många andra ropade till Gud att se och höra deras
lidanden och rätta till dessa oförrätter. Bibeln ger talande exempel
på Guds ingripanden för att rädda och återupprätta sitt folk, ibland
även med hämnd mot deras förtryckare och fiender.
Men dessa befrielser var ofta kortlivade, och olika profeter
fortsatte att peka framåt mot Guds slutgiltiga ingripande, när han
skulle göra slut på ondskan och lyfta upp de nedtryckta. Samtidigt
fortsatte dessa profeter att ropa: ”Hur länge, Herre?” T.ex. frågade
Herrens ängel om israeliternas fångenskap: ”Herre Sebaot, hur
länge skall du dröja med att förbarma dig?” (Sak. 1:12).
Psaltaren är full av klagan över de ondas påtagliga framgång
och lycka medan de rättfärdiga kränks, utnyttjas och är fattiga.
Psalmisten ropar upprepade gånger till Gud om att gripa in, i
vetskap om att världen för närvarande inte har den ordning som
Gud skapade den till och önskar, och upprepar profeternas och de
förtrycktas rop. ”Hur länge, Herre?” (se t.ex. Ps. 94:3–7).
På ett sätt är orättvisan svårare att uthärda för dem som tror på
en rättvis Gud som önskar rättvisa för hela sitt folk. Guds folk har
alltid en känsla av otålighet inför ondskan i världen, och Guds till
synes passivitet blir ännu en källa till otålighet. Därav profeternas
tidvis fräna frågor: ”Hur länge, Herre, skall jag ropa utan att du
lyssnar, kalla dig till hjälp mot våldet utan att du griper in?” (Hab.
1:2).
Ett liknande rop finns i Nya testamentet, där själva skapelsen
beskrivs vädja till Gud att rädda och återskapa(se Rom. 8:19–22).
I Upp. 6:10 tas ropet ”Hur länge, Herre?” upp för dem som dött
martyrdöden för sin tro på Gud. Men det är samma rop som manar
Gud att gripa in för sitt förtryckta och förföljda folk.
FRÅGA
Läs Luk. 18:1–8. Vad säger Jesus om Guds svar på sitt folks upp-
repade rop och böner om att han ska agera? Hur är det kopplat till
behovet av tro?
110
ETT SÄKERT HOPP

Religionen har ofta kritiserats för en tendens att dra bort troende
från livet här och nu till ett bättre liv härefter. Kritiken är att man
inriktar sig på en annan värld som blir en form av helgad eskapism
och får den troende att bry sig mindre om världens och samhällets
bästa. Ibland har troende själva lämnat sig öppna för den kritiken
genom att odla, förkunna och praktisera sådana inställningar.
Vi har också hemska exempel på makthavare som sagt till de
fattiga och förtryckta att bara acceptera sin sorgliga lott nu, eftersom
allting kommer att ställas till rätta när Jesus kommer igen.
Ja, vår värld är en fallen, brusten och tragisk plats, och det är
inget fel i att längta efter en tid då Gud ställer allt i världen till rätta,
när han kommer för att göra slut på orättvisa, smärta och sorg, och
när han ersätter den nuvarande oordningen med sitt härliga och
rättfärdiga rike. Utan det hoppet och löftet har vi faktiskt inget hopp
över huvud taget.
I sin predikan om världens slut (se Matt. 24 och 25) använde
Jesus första halvan av sitt tal till detaljer om behovet att fly och gick
så långt att han sade: ”om inte den tiden förkortades skulle ingen
människa bli räddad” (Matt. 24:22). Men detta är mera en inledning
till hans förklaring av betydelsen av dessa Guds löften. Att enbart,
eller ens främst, koncentrera sig på ”flykten” i det kristna hoppet om
framtiden är att missa några av de djupare poängerna Jesus ger.
FRÅGA
Läs Matt. 24 och 25. Vad anser du är de viktigaste tankarna i
denna predikan av Jesus? Hur skulle du sammanfatta hans råd om
hur vi ska leva medan vi väntar på hans återkomst?
Vad vi tror om framtiden har viktiga följder för hur vi lever nu. En
hälsosam tillit till Guds löften om hans framtid för vår värld bör
vara katalysatorn för energiskt engagemang, en gnista till ett liv som
är rikt och djupt och gör skillnad för andra.
FÖR EFTERTANKE
Hur kan och bör hoppet och löftet om Jesus återkomst påverka
vårt liv nu, särskilt när vi hjälper de nödställda?
111
UPPSTÅNDELSEHOPPET
Det kristna hoppet om Jesus andra ankomst innebär inte bara att
man ser fram emot en härlig framtid. Jesus kroppsliga uppståndelse
försäkrade de tidiga kristna att löftet om hans återkomst var verklig-
het. Kunde han komma tillbaka från de döda, vilket de själva hade
bevittnat, skulle han säkert komma tillbaka för att slutgiltigt avlägs-
na synden och förnya världen (se 1 Kor. 15:22, 23).
För aposteln Paulus var uppståndelsen det centrala i adventhop-
pet. Han var beredd att grunda allt han predikade på det största
undret i berättelsen om Jesus: ”om Kristus inte har uppstått, då är
er tro meningslös, och ni är ännu kvar i era synder” (1 Kor. 15:17).
Tänk på hans ord här och hur viktig Kristus uppståndelse är för allt
vi hoppas.
FRÅGA
Läs 1 Kor. 15:12–19. Hur skulle du förklara för en intresserad icke-
troende varför sanningen om uppståndelsen är så avgörande för
det kristna hoppet?
När de första lärjungarna bevittnade Jesus uppståndelse förvand-

lades de. Som vi sett hade Jesus först sänt ut dem till att förkunna
Guds rike (se Matt. 10:5–8), men Jesus död krossade deras mod och
hopp. Det senare uppdrag (se Matt. 28:18–20) som de fick av den
uppståndne Jesus och som de fick kraft till av den heliga Anden (se
Apg. 2:1–4) förde dem in på en väg som skulle förändra världen, och
de skulle leva ut det rike Jesus upprättat.
Frigjorda från dödens makt och fruktan levde och förkunnade de
tidiga kristna frimodigt i Jesus namn (se t.ex. 1 Kor. 15:30, 31). Det
onda som för med sig död är samma onda som för med sig lidande,
orättvisa, fattigdom och förtryck i alla dess former. Men på grund av
Jesus och hans seger över döden ska allt detta en dag upphöra. ”Den
siste fienden som förintas är döden” (1 Kor. 15:26).
FÖR EFTERTANKE
Vilka vi än hjälper nu ska de ändå till slut dö. Vad lär denna grym-
ma sanning oss om hur viktigt det är att låta andra veta om det
hopp de kan finna i Jesus död och uppståndelse?
112
HOPP OM DOM
FRÅGA
Läs Pred. 8:14. På vilka sätt ser du att det som står skrivet här är
en kraftfull verklighet?
Lidande, förtryck och tragedi är hårda nog i sig, men skada och
kränkning är ännu svårare när de verkar vara meningslösa eller
obemärkta. Den möjliga meningslösheten i en sorg är tyngre än
vad bördan var från början. En värld utan slutgiltig rättvisa är den
yttersta grymma absurditeten. Inte undra på att nittonhundrata-
lets ateistförfattare klagade över vad de trodde var det mänskliga
tillståndets ”absurditet”. Utan hopp om rättvisa, dom, utan hopp om
att allting någonsin skulle ställas till rätta skulle vår värld verkligen
vara absurd.
Men ropet i Pred. 8:14 är inte berättelsens slut. Mot slutet av sina
protester gör Salomo en snabb vändning. Mitt i sin klagan över me-
ningslösheten säger han plötsligt ungefär: Vänta lite. Gud kommer att
döma, så allt är inte meningslöst. Allting och alla har faktiskt betydelse.
FRÅGA
Läs Pred. 12:13, 14. Vad säger detta om hur viktigt allt vi gör här
är?
Hoppet om domen beror på vad vi tror om Gud, livet och världen

vi lever i. Som vi sett hävdar Bibeln att vi lever i en värld som Gud
skapade och som han älskar, men den har gått fel och Gud verkar
för sin plan om återskapelse, och allt genom Jesus liv och död. Guds
dom är en avgörande del i hans verk att ställa vår värld till rätta. För
dem som utstått så mycket av allt som gått fel i världen, de margina-
liserade, offer för brutalitet, de förtryckta och utnyttjade, för dem är
domen verkligt goda nyheter.
FÖR EFTERTANKE
Vad betyder det för dig att veta att en dag och på sätt som vi inte
kan föreställa oss kommer till slut den rättvisa vi så längtar efter?
Hur kan vi hämta hopp från detta löfte?
113
INTE TÅRAR ELLER SMÄRTA

FRÅGA
Läs Upp. 21:1–5; 22:1–5. Försök föreställa dig hur det liv ska bli
som beskrivs här. Varför är det svårt att föreställa sig ett liv utan
synd, död, smärta och tårar?
Bibelns beskrivningar om vårt liv efter synden är utan tvekan under-

bara och härliga och kan knappast återge allt som väntar oss. Även
i dessa verser handlar beskrivningarna nästan mer om det som inte
kommer att finnas där än det som kommer att finnas. Då den här
världen är allt vi känner till kan det vara svårt att föreställa sig ett liv
utan smärta och lidande, död och fruktan, orättvisa och fattigdom.
Det är inte bara att där inte längre finns någonting av detta, utan
beskrivningen lägger till en personlig aspekt: ”han skall torka alla
tårar från deras ögon” (Upp. 21:4). När det gäller de frälsta når Guds
medkänsla för dem som lidit genom mänsklighetens historia sin kli-
max i denna enkla sats. Han gör inte bara slut på deras lidanden utan
torkar personligen deras tårar.
Slagna och sårade av ett syndigt liv och i en värld av orättvisa och
tragedi kan vi i Uppenbarelseboken se antydningar om en helan-
deprocess för alla som på många olika sätt blivit offer för synden.
Johannes förklarar när han beskriver livets träd att ”trädets blad är lä-
kemedel för folken” (Upp. 22:2). Återigen visar Gud sin förståelse och
medkänsla för vad det inneburit att vara mänsklig, känna, uppleva,
bevittna och även ta del av världens ondska. I hans plan för vår världs
återskapelse ingår återupprättelse och helande för var och en av oss.
Fram till dess försöker vi vara allt vi kan i Kristus, göra vår del,
så vacklande och liten vår del än kan vara, för att tjäna dem runt
omkring oss som behöver det vi kan ge. Vad det än är, vänliga ord, en
varm måltid, medicinsk hjälp, tandvård, kläder, rådgivning, vad vi än
kan göra, det borde vi göra med den självutgivande, självförnekande,
självuppoffrande kärlek som Jesus visade när han var här.
Naturligtvis blir världen fortfarande bara värre och värre, trots
våra bästa försök. Jesus visste det, men den sanningen fick inte ho-
nom att sluta tjäna andra, och det borde inte stoppa oss heller.
114
STUDIEHJÄLP
Läs Ellen White: ”En högre nivå”, s. 290–302 i Löftestiden; ”Jordens
ödeläggelse”, s. 562–569 i Från mörker till ljus.
”När Guds röst befriar hans folk från fångenskapen blir det ett
fruktansvärt uppvaknande för dem som har förlorat allt i livets stora
strid. Så länge prövningstiden pågick lät de sig förblindas av Satans
bedrägerier och försvarade sin synd. De rika kände sig stolta över sin
överlägsenhet över dem som var mindre gynnade. Men de hade fått
sin rikedom genom att överträda Guds lag. De försummade att mätta
de svältande, kläda de nakna, att göra rätt och att älska barmhärtig-
het … De sålde sin själ för jordisk rikedom och världsliga nöjen. De
sökte inte att bli rika inför Gud. Resultatet blev att deras liv blev ett
misslyckande. Deras nöjen blev bitterhet. Deras skatter multnade
bort” (Ellen White: Från mörker till ljus, s. 562, 563).
”Den stora striden är slut. Synd och syndare finns inte längre. Hela
världsalltet är rent. Samstämmighet och glädje går som pulsslag ge-
nom hela den väldiga skapelsen. Från honom som skapade allt flyter
liv, ljus och glädje ut genom världsalltets oändliga rymder. Allting,
från den minsta atom till den största värld, organisk eller oorganisk,
förkunnar i fullkomlig skönhet och glädje att Gud är kärlek” (s. 583).
SAMTALSSTART
Hur ser ni på framtiden?
FÖRBÖN
Be om att kunna dela mer er av adventhoppet på smittande och tro-
värdiga sätt och att samtidigt leva både i världen och Guds rike.
SAMTALSSTART
Vår Gud vill inte att ondskan ska fortsätta för all framtid. Bibelns
fantastiska hopp är Jesus återkomst för att göra slut på ondskan och
orättvisan och skapa en ny värld som den var tänkt att bli. Byggd på
Jesus uppståndelse förvandlar detta hopp oss idag och ger oss mod
att tjäna Gud och andra medan vi väntar på hans återkomst.
SAMTALSFRÅGOR
115
SAMTALSFRÅGOR
1. Förklara hur det du har studerat denna vecka visar att livet här och nu har betydel-
se. Jämför detta med tron som vissa har att vi inte behöver bekymra oss för detta
liv och denna värld eftersom Gud kommer att förgöra allt detta och börja om. Hur
kan vi också akta oss för att inte använda denna sanning om löftet om en ny värld
till att ignorera de nödställda (Gud ska ju till slut ställa allting till rätta)? Ännu vikti-
gare: hur kan vi försäkra oss om att vi inte använder denna sanning till att utnyttja
andra?
2. Vår förståelse av Bibelns profetior räknar med att ondska, bekymmer och lidande
ökar ju närmare Jesus återkomst vi kommer. När sådana ting händer hänvisar vi
ofta till Matt. 24. Hur borde vi se på dessa tragedier i ljuset av Matt. 25?
116
117
Begravning som
ledde till ett helt nytt liv
Ingen ville hjälpa Tito när hans pappa ville veta mer och inbjöd mannen att
dog. ”Du får inte ha en kyrklig begrav- komma tillbaka fler gånger för att be-
ning för honom”, sa någon. rätta mer för honom om Bibeln.
”Gå bara och gräv ner honom någon- Men Titos fru Vika ville inte delta i
stans”, sa någon annan. Bibelstudierna och stängde in sig med
Byborna i Nakavika i Fiji hade vänt barnen i ett annat rum när Tito fick
ryggen åt Titos pappa när han blev ad- besök. Två månader senare hade Bibel-
ventist. Byborna och även Tito själv till- studierna kommit fram till frågan om
hörde ett annat kristet samfund. dopet. Tito sa då att han ville bli döpt.
Men Tito ville ge sin pappa en or- Vika grät när hon fick veta hans beslut.
dentlig begravning. Han vädjade till Hon tyckte det var bäst om de separe-
byhövdingen som råkade vara hans rade. Tito blev ledsen, men det ändrade
kusin. Titos kusin beviljade en kyrklig inte hans beslut.
begravning på villkor att Tito byggde en Efter dopet berättade Tito för Vika
adventkyrka där begravningen kunde att han inte skulle hindra henne från att
hållas. gå i kyrkan på söndagarna. Men han bad
Tito byggde ett litet skjul där begrav- henne att inte sätta igång med någon stor
ningsgästerna fick tränga ihop sig. En matlagning eller tvätt på lördagarna.
adventistpastor predikade om de dödas Han sa att han skulle ta hand om allt
tillstånd. detta själv på söndagarna.
Tito lyssnade och blev mycket förvå- En månad gick och Vika märkte att
nad. Han hade alltid trott att människor hennes make inte längre var samme man
kom till himlen när de dog. Men pastorn som den hon hade gift sig med. Men han
beskrev döden som en sömn. Han påpe- var annorlunda på ett bra sätt. Vika sa
kade att Jesus själv kallade döden för en till honom: ”Tito, jag har sett något an-
sömn. Det kunde man läsa om i berät- nat i dig sedan du blev döpt. Jag skulle
telsen om Lasarus i Johannesevangeliet också vilja veta mer om det som har
kapitel 11, sa han. gjort att du har blivit så annorlunda.”
Pastorn läste sedan 1 Tess. 4:16 om Idag arbetar Tito fortfarande som
hur de döda ska vakna när Jesus kom- lärare. Men han är också sabbatsskol-
mer tillbaka. När de sörjande samlades lärare. Vika är Bibelkulledare. Tito har
efteråt till minnesstunden drog Tito i en blivit mobbad en hel del på jobbet på
adventistgästs arm. grund av sin tro. Men det får honom inte
”Följ med mig hem”, bad Tito. ”Jag att låta bli att fira sabbaten och berätta
vill veta mer om vad som händer när för andra människor om Jesus. Hans bön
människor dör.” Adventisten följde med är: ”Gud, använd mig så länge det fortfa-
Tito hem och visade honom i Bibeln vad rande finns människor som är villiga att
det står om tillståndet för de döda. Tito lära känna dig under den sista tiden.”
AV ADVENTIST MISSION, USA | FIJI | SÖDRA STILLA HAVET DIVISIONEN
118
12 Att älska nåd
”för de rättrådiga bryter ljus fram i mörkret. Den rättfärdige är nådig och
barmhärtig, det går väl för den som gärna ger lån och är redlig i allt han gör”
(Ps. 112:4, 5).
VECKANS HUVUDTEXTER
Matt. 6:25–33; Jak. 1:5–8; 2:15, 16; Jes. 52:7; 1 Joh. 3:16–18;
Jes. 58:1–10.
INLEDNING
Som vi sett är Bibeln full av lidelsefulla beskrivningar av Guds om-
sorg om de fattiga och förtryckta, liksom maningar att hans folk ska
arbeta för dem. Trots den uppmärksamhet dessa frågor fått har det
bibliska uppdraget bara sett en sporadisk och ofullständig uppfyllelse
och kommer att fullföljas först vid Kristus andra ankomst och de
åtföljande övernaturliga händelserna.
Fram till dess kvarstår det onda i många former, stärkta av djävu-
lens och hans änglars mörka andliga inflytanden. Denna ondska syns
ofta mest i fattigdom, våld, förtryck, slaveri, exploatering, själviskhet
och girighet. I en sådan värld behöver våra samhällen, församlingar
och familjer stå emot detta onda oavsett hur svårt det ibland är att
göra det. Som svar på Guds kärlek och bud, och i liv belysta av Jesus
verksamhet och offer, och styrkta och vägledda av den heliga Anden
behöver vi visa medkänsla, vara kreativa och modiga när vi försöker
följa maningen i Mika 6:8 så att vi ”gör det rätta, lever i kärlek och
troget håller dig till din Gud.”

119
RIKETS PRIORITERINGAR
Jesus och de nytestamentliga författarnas undervisning har gjort
klart att de som väljer att leva som Guds rikes medborgare lever
enligt andra värderingar och prioriteringar än den här världen.
FRÅGA
Läs Matt. 6:25–33. Vilken upprepad försäkran finns här, och hur
bör den påverka våra prioriteringar?
Jesus lärde att livet är ”mer än födan och kroppen mer än kläderna”
(Matt. 6:25). De är viktiga, naturligtvis, men vi behöver se dem
i ljuset av Guds rike och omprioritera våra liv på ett verkligt och
praktiskt sätt. När vi inser alla Bibelns kallelser att lyfta upp och
ta hand om andra kommer denna kallelse också att bli en av våra
prioriteringar när vi försöker gå i Jesus fotspår. Helst bör denna
kallelse hjälpa oss att koncentrera oss mindre på oss själva och mer
på andra.
Dessa förändrade prioriteringar förändrar också vår relation till
dem som har makt över oss och de förtryckta. Bibeln uppmanar de
kristna att så långt som möjligt respektera och lyda sina regeringar
(se t.ex. Rom. 13:1–7). Men det kan komma till en punkt när vi
behöver upprepa Petrus ord: ”Man måste lyda Gud mer än männ-
iskor” (Apg. 5:29). Jesus balanserade dessa två principer i sitt svar
till dem som försökte lura honom med denna fråga: ”Ge då kejsa-
ren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud” (Matt.
22:21).
Makthavare, antingen i regeringen eller någon annanstans,
tvingar ofta till sig eller skaffar sig denna makt genom hot och våld.
Som vi sett i Jesus liv förutsätter inte ett troget liv alltid och i alla
situationer någon passivitet inför ondskan. T.ex. skrev Ellen White
i fråga om slaveri i Amerika: ”När mänskliga lagar står i konflikt
med Guds lag ska vi lyda den senare, vilka konsekvenserna än blir.
Vårt lands lag som förutsätter att vi ger en slav till hans ägare ska
vi inte lyda; och vi får avvakta konsekvenserna av att bryta mot
denna lag. Slaven är inte någon människas egendom. Gud är hans
rättmätiga herre, och människan har ingen rätt att ta Guds verk i
sina händer och göra anspråk på det som sitt eget” (Testimonies for the
Church, vol. 1, s. 201, 202).
FÖR EFTERTANKE
Var går gränsen mellan lydnad för myndigheter och att ställa upp
för dem som kanske är offer för en förtryckande makt?
120
UTMATTAD MEDKÄNSLA
När vi motstår risken att våra goda avsikter ska tyngas ned av ”all
världens bekymmer” skulle många av oss vilja göra mer för att göra
skillnad i de lidandes liv. Det finns många inställningar och hand-
lingar som kan hjälpa oss att reagera positivt på de nödställda.
Medkänsla: Som vi sett är insikten om och empatin inför de lidan-
des smärta ett första steg mot handling. Vi behöver växa och bevara
känslighet inför lidande. Idag talar man om ”empatitrötthet”: vi är
så utsatta för sorg och tragedi att många av oss tröttnar på alla de
orsaker som pockar på vår emotionella energi och vårt ekonomiska
stöd. Jesus var mycket medveten om ondskan och smärtan runt
omkring men förblev medlidsam. Så behöver vi också göra.
Utbildning: Då många situationer av orättvisa och fattigdom är
komplicerade är det viktigt att lyssna och lära sig allt vi kan om
dessa situationer. Det har funnits många exempel på hur välmenan-
de människor har orsakat skada för andra i sina försök att hjälpa.
Medan detta inte är någon ursäkt för passivitet borde vi försöka
engagera oss på välinformerade och genomtänkta sätt.
Bön: När vi ser ett problem är vår första tanke en ”praktisk”
handling. Men Bibeln påminner oss om att bönen är praktisk. Vi kan
göra skillnad i de fattigas och förtrycktas liv genom våra böner för
dem och för dem som har makt över dem (se 1 Tim. 2:1, 2), liksom i
sökandet efter Guds ledning för hur vi bäst kan reagera vidare för att
hjälpa (se Ords. 2:7, 8).
Förväntningar: Ytterligare en viktig del i arbetet för att lindra li-
dande är rätta förväntningar, med tanke på hur komplexa de sociala,
politiska och personliga omständigheterna är. Vårt hopp bör vara
att ge människor val och tillfällen som de kanske annars inte har.
Ibland blir vi besvikna på vad människor gör med dessa tillfällen,
men vi behöver respektera deras val. Hur vi än försöker arbeta för
de lidande bör vår ledande princip vara: ”Allt vad ni vill att männis-
korna skall göra för er, det skall ni också göra för dem” (Matt. 7:12).
FÖR EFTERTANKE
Läs Jak. 1:5–8. Vilken roll kan bönen spela i kristet handlande?
Vad antyder Jak. 2:15, 16 om hur vi kan bidra till att våra böner för
andra blir besvarade?
121
GENEROSITET
”Gud älskar en glad givare” (2 Kor. 9:7). Generöst givande är en
viktig del av det kristna livet. Vi behöver tillåta Bibeln att utmana oss
i vårt givande och våra ekonomiska prioriteringar, men generositet
är mer än att bara slänga pengar på någonting, oavsett hur värdefullt
det är.
Nej, generositet är en av de största livsinställningarna och en vik-
tig egenskap hos dem som ”fruktar Herren”, som det anges ett antal
gånger i Ps. 112: ”det går väl för den som gärna ger lån och är redlig i
allt han gör” (Ps. 112:5).
FRÅGA
Vad lär följande texter om generositet mot de nödställda? 3 Mos.
25:35–37; Ps. 119:36; 2 Kor. 8:12–15; 1 Joh. 3:16–18; 1 Tim.
6:17–19
I sina nytestamentliga brev hänvisar Paulus regelbundet till Guds

generositet, som mest fulländat uttrycks i att Jesus har gett sitt liv för
oss, som en källa till det kristna hoppet. I sin tur var hans död också
motivationen till vårt liv i generositet gentemot andra: ”Min bön är
att vad din tro ger dem skall leda till ökad insikt om allt det goda ni
skall få genom Kristus” (Filem. 6).
Generositet är en attityd mot livet som är stor, djärv och omfat-
tande. Så mycket i våra egna liv, samhällen och kulturer utgår ifrån
vår inriktning på oss själva, att vi behåller så mycket som möjligt
för oss själva. Låt oss vara ärliga: för de flesta av oss är vår främsta
karaktärsbrist ändå alltid jaget, jaget, jaget.
Om vår tro är verklig får den oss att börja dö bort från vårt jag
och leva mer för andra. Vår tro hjälper oss att föreställa oss världen
och dess människor mer som Gud ser dem, både i deras godhet och
brustenhet, och det manar oss att försöka hjälpa de behövande så
långt som möjligt.
Som en livskvalitet värdesätts snabbt generositet av insamlare till
välgörenhet En sådan generositet är mätbar och direkt praktisk. Men
stora donationer antyder inte nödvändigtvis ett generöst liv (se Mark.
12:41–44). Ett generöst liv är vidare och mer värdefullt än någon do-
nation. Vi behöver värdesätta och odla mer en generös anda i allt vi
gör. För de flesta är generositet inget naturligt. Det är barmhärtighet
som vi behöver visa i våra liv proaktivt och målmedvetet, oberoende
av dragkraften från vår syndiga, själviska mänsklighet.
FÖR EFTERTANKE
Förutom att även frikostigt ge pengar, på vilka andra sätt kan vi
visa en generös anda?
122
ATT STIFTA FRED

FRÅGA
Läs Matt. 5:9. Hur kan vi göra det Jesus säger här, i den värld vi
lever i? Hur långt kan vi lyckas? Se Mark. 13:7.
Våldsamma konflikter orsakar mycket lidande. Krigskostnader,

krigets offer och förlorade liv, den uppmärksamhet och resurser som
det militära maskineriet får, borde användas till andra mänskliga
behov, till att lindra de överlevandes och veteranernas lidande, även
bland ”segrarna”. Sedan finns det många mindre konflikter som tar
otaliga liv i både familjer och samhällen. En passion för rättvisa kan
inte ignorera uppdraget att stifta fred.
I hjärtat av Jesus evangelium finns Guds nådefulla och enorma
handlande att stifta fred och försona syndiga människor med sin
Skapare (se 2 Kor. 5:18–21). Den försoning som vi får ta emot blir ett
mönster för oss att vara ”ambassadörer” för denna försoning också
till andra.
FRÅGA
Jes. 52:7. Hur kan vi förverkliga denna text?
Fridens evangelium blir också motivationen, mönstret och källan

till ett arbete för fred i vår våldsamma värld: ”Den som lever i
harmoni med Gud äger himmelsk frid och kan vidarebefordra dess
välsignande inflytande till sin omgivning. Denna fridens anda kan
vara som svalkande dagg för de många människor som är oroade av
och utsatta för konflikterna i världen” (Ellen White: Men jag säger…,
s. 37).
I bergspredikan sade Jesus: ”Saliga de som håller fred, de skall
kallas Guds söner” (Matt. 5:9). Han gick längre och inte bara bekräf-
tade detta bud mot att dräpa utan sade att vi inte skulle vara arga
eller hysa agg (se Matt. 5:21–26), och att vi skulle älska våra fiender
och be för dem som förföljer oss (se Matt. 5:43–48), alltså ta aktiva
steg mot att söka deras bästa. Det finns många inspirerande berättel-
ser om människor som ägnat sig åt att skapa fred i olika konfliktom-
råden dit de kommit med glimtar om försoning och helande och ofta
lindrat mycket av den orättvisa och det lidande som dessa konflikter
medfört.
FÖR EFTERTANKE
På vilka sätt kan din egen församling på sitt lokala plan agera som
fredsmäklare?
123
DE RÖSTLÖSAS RÖST
Salomo skrev att ”det finns en tid att tiga, en tid att tala” (Pred. 3:7).
Han hade rätt, och att finna en balans är inte enkelt för någon av oss.
Men när det gäller att föra de förtrycktas talan och vara en röst för
de röstlösa och försöka vinna det onda med det goda kan det vara
möjligt att vi som församling tagit fel sida, varit för tysta när vår röst
borde ha hörts?
De kristna har ofta sagt sig vara Jesus händer och fötter, med hän-
visning till kallelsen till praktisk tjänst för andra som Jesus vill att vi
gör. Men i den profetiska rollen som den visas i Bibeln är Guds första
kallelse till män och kvinnor att vara hans röst, och när de talar för
Gud också tala för dem som Gud vill försvara (se Ps. 146:6–10).
FRÅGOR
Läs Jes. 58:1–10. Vad bör detta budskap, som gavs i dess egen
tid, plats och sammanhang, säga till oss i en annan tid, plats och
ett annat sammanhang? Hur mycket har verkligen ändrats sedan
Jesaja skrev detta fram till vår värld idag?
Profeternas uppmaning till rättvisa var aldrig någon väg till populari-
tet. Men motiverade av sitt uppdrag från Gud, sin förståelse av Guds
lidelse för rättvisa, med sina sympatier för de fattiga och förtryckta
och sökandet efter samhällets bästa vågade dessa profeter vara en röst
för de röstlösa i sin tid och plats, trots motstånd, obehag och faror (se
1 Pet. 3:17).
Utifrån vår förståelse av evangeliet och dess kallelse att återspegla
Jesus för världen har vi också mycket gott att erbjuda när det gäller
att handskas med ondskan i världen.
T.ex.: ”Sjundedagsadventisterna tror att handlingar som minskar
fattigdom med dess orättvisor är en viktig del av det kristna sociala
ansvaret. Bibeln visar tydligt Guds särskilda intresse för de fat-
tiga och hans förväntningar när det gäller hur hans efterföljare bör
reagera på dem som inte kan ta hand om sig själva. Alla människor
bär Guds avbild och är mottagare av hans välsignelser (Luk. 6:20). I
arbetet för de fattiga följer vi Jesus exempel och undervisning (Matt.
25:35, 36). Som en andlig gemenskap förespråkar adventisterna rätt-
visa för de fattiga och höjer sin ’röst för den stumme’ (Ords. 31:8) och
mot dem som ’berövar de fattiga … deras rätt’ (Jes. 10:2). Vi deltar
i Guds arbete som ’skaffar de fattiga rätt’ (Ps. 140:13)” (Seventh-day
Adventist Official Statement on Global Poverty, 24 juni 2010).
124
STUDIEHJÄLP
Läs Ellen White: ”En högre erfarenhet”, s. 297–304 i Hälsa för hela
människan; ”Duty to the Unfortunate” och ”Man’s Duty to His Fellow
Men”, s. 511–526 i Testimonies for the Church, vol. 3; ”Doing for
Christ”, s. 24–37 i Testimonies for the Church, vol. 2.
”Du kan leta genom himmel och jord, men aldrig kommer du att
finna någon högre sanning än den som tar sig uttryck i handlingar
av medmänsklighet mot dem som står i behov av sympati och hjälp.
Detta är den sanning vi finner hos Jesus. När de som kallar sig krist-
na börjar praktisera den gyllene regeln i sina liv kommer evangelium
att gå framåt med samma kraft som på apostlarnas tid” (Ellen White:
Men jag säger…, s. 143).
”Kärlek till Gud framför allt annat och osjälvisk kärlek till varandra
är vår himmelske Faders bästa gåva. Denna kärlek är inte en tillfällig
känsla, utan en gudomlig princip, en förblivande kraft. En inte hel-
gad människa kan inte visa en sådan kärlek. Den finns bara hos den
i vars sinne Jesus bor… Om vi ger denna kärlek rum i våra sinnen,
skall den göra vårt liv behagligt och utöva ett förädlande inflytande
på vår omgivning” (Ellen White: Löftestiden, s. 515, 516).
SAMTALSSTART
Vad upplever ni menas med Bibelns bud att ”älska din nästa som dig
själv”? (Matt 22:39).
FÖRBÖN
Be särskilt att få uppleva den befrielse som utlovas i 1 Joh 4:18.
SAMMANFATTNING
Att bli Jesus efterföljare förändrar våra liv på många sätt, och att
vi får även en vilja att delta i Guds aktiva intresse för de fattiga och
nedtryckta. Det är aldrig någon lätt uppgift och sällan populärt, men
det förändrar våra prioriteringar och motiverar oss att ta aktiva steg
för att hela smärtan i världen runt omkring oss.
SAMTALSFRÅGOR
125
SAMTALSFRÅGOR
1. Som vi sett i denna veckas studium fortsätter evangeliet att vara mönster och mo-
tivation till att handla för andra, liksom Jesus gjorde för oss. Hur har detta utvidgat
din förståelse och uppskattning av de goda nyheterna om vad Gud har gjort för oss
och hur han visar sin kärlek till oss?
2. När vi höjer vår röst för de röstlösa och engagerar oss i att skapa fred och andra
liknande aktiviteter kan det leda oss till offentlighet och till politiska arenor. Ad-
ventistsamfundet har dock kämpat för separationen mellan kyrka och stat. Vad är
skillnaden mellan otillbörligt politiskt engagemang och att tala ut och verka för att
skapa fred i offentliga sammanhang?
3. Vilket steg eller vilken handling i denna veckas studium skulle du vilja ta in i ditt liv
och samhälle? Hur kan du göra det?
4. Vilket ämne om ondska och förtryck har du beslutat att be för i ditt samhälle eller i
världen i stort?
126
127
Ett ben, ett nytt liv

Det kändes som om livet var över, tyckte föreslog Lepani. ”Sedan vill jag hälsa på
Lepani Kuruduadua. Av misstag hade hos Nico.”
den pensionerade skolläraren råkat skära Innan Lepani och Anna hade hunnit
sig i högra benet med en kniv medan han fram till Nicos hus öppnades dörren på
höll på att reparera en kyrka i byn Naqa- vid gavel och en man rusade ut. ”Du är
rani i Fiji. Såret läktes inte. Och eftersom personen som jag har väntat på!” utbrast
Lepani hade diabetes blev det bara värre. han.
Till slut sa läkaren att om Lepani skulle Nico berättade att under lång tid
överleva måste benet amputeras. hade han bett att någon skulle besöka
Efter operationen låg Lepani till honom och berätta för honom om Jesus.
sängs i flera månader. Han undrade vad Medan han samlade ved just den morgo-
som fanns kvar av livet. Han kände sig nen hade han fått ett starkt intryck av att
särskilt ledsen eftersom han, sedan han personen skulle komma just den dagen.
hade blivit adventist 17 år tidigare, aldrig ”Jag vill bli medlem i din församling.
hade hjälpt någon att lära känna Jesus. Nästa sabbat besöker jag din kyrka till-
Om han inte hade gjort detta då han sammans med min fru och tre döttrar”,
hade två ben, hur skulle han nu kunna sa Nico.
göra det med bara ett, tänkte han förtviv- Lepani sa att han var glad över Nicos
lat. önskan att bli medlem i församlingen.
Tio månader senare fick Lepani ett Men han sa: ”Nästa sabbat kommer jag
konstgjort ben och hjälp att lära sig att hem till er istället. Vi ska grunda en för-
gå. Han kämpade på med sin rehabilite- samling i ditt hem.”
ring, och varje dag sa han till sig själv: De kommande sju månaderna firade
”Jag måste göra någonting för Gud trots Lepani gudstjänst i Nicos hem varje sab-
att jag bara har ett ben.” Medan han bad bat. Andra bybor gjorde dem sällskap.
kom han att tänka på att han och andra Efter den tiden hölls en serie evangeliska
församlingsmedlemmar tidigare hade möten. 16 personer inklusive Nico, hans
pratat om att hålla en serie evangeliska fru och två av deras döttrar blev döpta.
möten i en viss by. Han kom också ihåg I år hoppas Lepani plantera en ny
en adventistfamilj som bodde i byn. Tänk församling i en annan by. Sedan vill han
om han skulle be den familjen att hjälpa plantera en församling i en tredje by året
till att hålla möten! därpå.
Han åkte taxi till byn, knackade på Missionsgåvan som vi ger idag kom-
hos familjen och dörren öppnades av mer att användas till att stödja speciella
dottern Anna. Hon berättade att hennes missionsprojekt inom Södra Stilla havet
föräldrar hade flyttat. divisionen. Projektet ”Rädda 10 000 tår”
”Så vad gör du nu när du är ensam på är ett program för att hjälpa människor i
sabbaten?” frågade han Anna. Fiji så att de inte utvecklar diabetes. Och
Den unga kvinnan svarade att ibland det ska ge människor som redan har sjuk-
studerade hon Bibelstudiet tillsammans domen kunskap så att de kan vårda sin
med en granne, Nico, som inte tillhörde hälsa och förhoppningsvis slippa få kom-
något samfund. plikationer som leder till amputationer
”Låt oss be en kort bön tillsammans”, liknande den som Lepani råkade ut för.
TRETTONDE
128 SABBATEN | FIJI | SÖDRA STILLA HAVET DIVISIONEN
13 En tjänargemenskap
”Låt oss orubbligt fortsätta att bekänna vårt hopp, ty han som gav oss löftena
är trofast. Låt oss ge akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda
gärningar” (Heb. 10:23, 24).
VECKANS HUVUDTEXTER
2 Kor. 2:14–16; 2 Mos. 32:1–14; 1 Pet. 2:12; Fil. 2:15; Ef. 2:19; Heb.
10:23–25.
INLEDNING
När vi försöker fullfölja det kristna uppdraget bör vi inte nedvärdera
församlingens potential som en organiserad gemenskap av troende.
Vi har redan noterat utmaningar vi kan möta när vi försöker ta tag i
orättvisa och fattigdom. Men genom samarbete med andra troende
i en trosgemenskap kan vi bli till mer välsignelse för dem som finns
runt omkring.
Frestelsen finns att när vi kommer samman som en församling
blir vi distraherade av att hålla själva församlingen i gång och glöm-
mer att den finns till för att tjäna den värld i vilken Gud placerat den.
Som församlingskropp får vi inte ignorera det lidande och den ond-
ska som finns överallt runt omkring oss. Om Kristus inte ignorerade
det får vi inte heller göra det. Vi behöver vara trogna vårt uppdrag att
förkunna evangelium, och med den förkunnelsen kommer arbetet att
hjälpa de förtryckta, de hungrande, nakna och hjälplösa.
Tillsammans, som församlingsgemenskap och organisation, är vi
Kristus kropp (se 1 Kor. 12:12–20). Som en gemenskap är vi kallade
till att vandra så som Jesus gjorde, nå ut som han gjorde och tjäna
som hans händer, fötter, röst och hjärta i dagens värld.

129
FÖRÄNDRINGENS AGENTER
Vi har sett i de tidiga kapitlen i Apg. hur de första kristna skapade
en annan sorts gemenskap, tog hand om de hjälpbehövande bland
dem, och när de tillsammans nådde ut till dem som inte tillhörde
församlingen erbjöd de dem hjälp där det behövdes och inbjöd dem
att förena sig med det Gud gjorde bland dem.
Vid sidan om Jesus symbolbilder på salt och ljus använder
Paulus flera metaforer för att beskriva församlingens verksamhet i
världen. Bland annat beskriver han dem som lever som Guds folk
som ett offer (se Rom. 12:1), Kristus kropp (se 1 Kor. 12:12–20),
sändebud (se 2 Kor. 5:18–20) och doft (se 2 Kor. 2:14–16). Alla dessa
bilder talar om rollen som representanter eller agenter för Guds rike
redan nu, mitt i en värld där den stora striden härjar.
FRÅGA
Se på var och en av dessa ”representantbeskrivningar” ovan.
Vilken beskriver bäst hur du skulle vilja representera Gud och
hans verk i ditt sammanhang, och varför?
I varje bild ingår ett handlande, inte som ett medel för att bli
godtagna av Gud, för det är människorna redan genom Kristus
offer när de har tagit emot Guds kärlek och nåd och blir hans
agenter i en skadad och döende värld.
Men detta kan också ses på ett ännu djupare plan: eftersom
Guds kärlek och nåd är vad riket handlar om, handlar vi på ett sätt
som återspeglar kärlek och nåd för andra och verkar för och deltar
redan nu i det eviga riket.
Inom internationell lag betraktas en nationell ambassad som en
del av den nation den representerar, även om den fysiskt ligger i ett
främmande land, kanske långt borta från hemlandet. Det är på ett
liknande sätt när vi försöker förverkliga Guds rike här och nu. Då
ger det oss glimtar av den eviga verkligheten och som sådana pekar
de på och ger en försmak av den slutgiltiga segern över ondskan.
Genom det kan vi som Kristus sändebud och agenter uppleva
verkligheten i hans kärlek och rättvisa i våra liv, i församlingen och
i deras liv som vi försöker tjäna.
FÖR EFTERTANKE
Läs 2 Kor. 2:15-16. Vad är skillnaden mellan de två dofterna, och
hur kan vi veta vilket slags doft vi själva är?
130
EN TJÄNANDE REST AV GUDS FOLK

Den profetiska allmänna definitionen av Guds folk i den sista tiden
finner vi i Upp. 12:17: de ”som håller Guds bud och har Jesu vittnes-
börd” (se även Upp. 14:12). Enligt Bibeln utmärker dessa egenskaper
Guds folk i den sista delen av jordens historia. Men även i Bibelns
tidigare berättelser kan vi finna andra exempel på hur en sådan rest
agerar och särskilt hur de tjänar andra. I det här avseendet är Mose
ett slående exempel.
FRÅGA
Läs 2 Mos. 32:1–14. Vad är jämförelsen mellan Mose och den rest
av Guds folk som beskrivs i Upp. 12:17?
I sin vrede mot Israels folk hotade Gud att förgöra dem och flytta
över löftena till Abraham om att hans efterkommande skulle bli en
stor nation till endast Mose och hans familj (se 2 Mos. 32:10).
Men det ville inte Mose. I stället hade han modet att diskutera
med Gud och antydde att Herrens sätt att agera som han hotade att
göra skulle ställa honom i ett dåligt ljus (se 2 Mos. 32:11–13). Men
sedan går Mose vidare och riskerar sig själv i sin vädjan till Gud.
Mose hade kämpat för att leda dessa människor genom öknen.
De hade klagat och gnällt nästan från den stund han ledde dem till
frihet. Ändå säger Mose till Gud: ”Om du ändå ville förlåta deras
synd! Utplåna annars mitt namn ur din bok!” (2 Mos. 32:32). Mose
erbjuder sig att ge upp evigheten för att rädda sina medvandrare.
Vilket kraftfullt exempel på självuppoffrande medling för dem
som inte förtjänade det! Vilken kraftfull symbol på hela frälsnings-
planen!
”När Mose medlade för Israel var hans försagdhet borta i hans
djupa intresse för och kärlek till dem som han som redskap i Guds
händer hade gjort så mycket för. Herren lyssnade till hans vädjan
och svarade på hans osjälviska bön. Gud hade prövat sin tjänare,
testat hans trohet och kärlek till det vilsna, otacksamma folket, och
Mose hade klarat prövningen storsint. Hans intresse för Israel kom
inte av själviska motiv. Guds utvalda folks välgång var dyrbarare
för honom än personlig ära, dyrbarare än förmånen att bli far till ett
mäktigt folk. Gud var nöjd med hans trofasthet, hans rättframma
hjärtlighet och hans integritet, och han gav honom som en trogen
herde den stora utmaningen att leda Israel till det utlovade landet”
(Ellen White: Patriarchs and Prophets, s. 319).
FÖR EFTERTANKE
Vad kan detta säga oss om hur vi så långt som möjligt bör hand-
skas med de vilsna runt omkring oss?
131
ATT NÅ MÄNNISKOR
Diskussionerna i församlingen tycks ibland kretsa mycket kring det
skenbara behovet att välja mellan socialt arbete och evangelisation,
antingen välgörenhet eller vittnande, antingen rättvisa eller evangeli-
sation. Men när vi bättre förstår bådadera och ser på Jesus egen verk-
samhet bryts skillnaderna ner, och vi inser att predika evangelium
och arbeta för att hjälpa andra är nära sammankopplade.
I ett av sina mest kända uttalanden förklarade Ellen White detta
så här: ”Det är bara Kristi metod som kan ge verklig framgång när
det gäller att nå människor. Frälsaren umgicks med människor som
en som ville deras bästa. Han visade dem medkänsla, hjälpte dem i
deras behov, och vann deras förtroende. Sedan bad han dem: ’Följ
mig’ …
Vi borde hjälpa de fattiga, sköta om de sjuka, trösta de sörjande,
undervisa de okunniga, instruera de oerfarna. Vi borde gråta med
dem som gråter, och glädja oss med dem som är glada” (Ellen White:
Hälsa för hela människan, s. 78).
Som vi sett är dessa två aktiviteter i Guds rike, rättvisa och
evangelisation, nära sammanknutna, inte bara i Jesus verksamhet
utan också i hans första uppdrag till sina lärjungar: ”Förkunna på er
väg att himmelriket är nära. Bota sjuka, väck upp döda, gör spetäls-
ka rena och driv ut demoner; ge som gåva vad ni har fått som gåva”
(Matt. 10:7, 8). Kort sagt: att tjäna andra i deras behov är ett av de
bästa sätten att nå ut till andra med vårt budskap.
FRÅGA
Läs 1 Pet. 2:12 och Fil. 2:15. Vad säger Petrus och Paulus om goda
gärningars kraft i vittnandet?
Med en bredare förståelse av Guds goda nyheter är evangelisation
inte meningsfull om kärlek för människor saknas. Texter som 1 Joh.
3:16–18 och Jak. 2:16 betonar motsägelsen i att förkunna evange-
lium utan att leva det. Som bäst är evangelium om hopp, räddning,
omvändelse, förvandling och Guds alltomfattande kärlek ett uttryck
för rättvisa.
Både evangelisation och längtan efter rättvisa kommer från
insikten om Guds kärlek till de förlorade, brustna och skadade, en
kärlek som också växer i våra hjärtan under Guds inflytande i våra
liv. Vi väljer inte en eller annan handling utan samverkar med Gud
för människor, möter deras verkliga behov och använder de resurser
som Gud har anförtrott åt oss.
FÖR EFTERTANKE
Men hur kan vi se till att när vi gör gott vi då inte försummar att
predika de goda nyheterna om frälsning?
132
NÅD INOM FÖRSAMLINGEN

I början av Jobs bok pekar Gud på Job och hans trohet mot honom
som ett exempel på den godhet som Gud visar i hur han behandlar
den fallna mänskligheten (se Job 1:8). Det är märkligt att Gud til�-
låter sitt rykte att vara beroende av hur hans folk lever sina liv på
jorden. Men Paulus utvidgade denna tilltro som Gud har till några
av sina ”heliga” till att omfatta församlingen: ”Nu skulle härskarna
och makterna i himlarymderna genom kyrkan få kunskap om Guds
vishet i hela dess mångfald” (Ef. 3:10).
FRÅGA
Läs Ef. 2:19. Vad tror du ingår i beskrivningen om församlingen
som Guds hushåll? Hur bör denna beskrivning påverka den organi-
serade församlingens verksamhet?
I varje gemenskap eller organisation återspeglar dess sätt att hand-

skas med sina medlemmar gruppens grundläggande värderingar.
Som Guds familj, Kristus kropp och Andens gemenskap har försam-
lingen den högsta kallelsen att leva ut och leva upp till: ”Gud är inte
oordningens Gud utan fridens” (1 Kor. 14:33).
Värderingar som rättvisa, nåd och kärlek, så som Gud visat dem,
bör styra allt som händer i en församling. Från lokala församlingar
till det världsvida samfundet bör dessa principer vägleda försam-
lingsledarna när de fattar beslut och har omsorg om ”dessa minsta”
i gemenskapen. De borde också leda vårt sätt att lösa tvister som
ibland uppstår bland medlemmarna. Om vi inte kan handskas med
våra egna med rättvisa och värdighet, hur kan vi då göra det med
andra?
När samfundsorganisationen anställer människor borde den vara
en generös arbetsgivare som värdesätter människor mer än något an-
nat och arbetar mot orättvis behandling av medlemmar. Kyrkor bör
vara säkra platser där alla medlemmar gör vad de kan för att skydda
de sårbara. Som vi ser i den tidiga församlingen bör medlemmarna
vara särskilt beredda att stödja dem i deras församlingsfamilj som
lider eller behöver något.
Jesus gav detta som en befallning och sade att det inte bara skulle
förvandla de troendes gemenskap utan också visa hur verklig deras
tro var för åskådarna: ”Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska
varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla
skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek”
(Joh. 13:34, 35).
133
UPPMUNTRA VARANDRA
TILL GODA GÄRNINGAR
Även om vi har de bästa motivationer och avsikter och tror att vi är
på Guds och godhetens sida kan det vara svårt och nedslående att
arbeta för Herren. Sorgsenheten och smärtan i vår värld är verkliga.
Det är ännu en orsak till att vi behöver församlingsgemenskap. Jesus
gav en förebild av den sortens stödjande gemenskap med sina lär-
jungar. Han sände sällan ut människor ensamma, och även när det
hände skulle de snart komma samman igen och dela med sig av sina
berättelser och få ny kraft och nytt mod.
FRÅGA
Läs Heb. 10:23–25. V. 25 är den mest kända av dessa verser, så hur
bidrar de föregående verserna till vår förståelse av den? På vilka
sätt kan vi uppmuntra varandra ”till kärlek och goda gärningar”?
I nästan allt som människor gör tillsammans kan en grupp åstadkom-

ma mer än alla de individer som arbetar var för sig. Detta påminner
oss återigen om bilden av församlingen som Kristus kropp (se Rom.
12:3–6) där vi alla har olika men kompletterande roller att spela. När
vi alla gör vårt bästa och låter våra inflytanden samverka kan vi i tro
lita på att våra liv och vårt verk gör skillnad för evigheten.
Resultaten är viktiga när vi försöker göra det rätta – de handlar
om människor och deras liv – men ibland behöver vi lita på Gud vad
resultaten än blir. Ibland ser vi lite framgång när vi arbetar för att
lindra fattigdom, beskydda de sårbara, befria de förtryckta och föra
de röstlösas talan. Men vi har ett hopp om att arbeta för ett långt
större och oundvikligen segerrikt syfte: ”Låt oss inte tröttna på att
göra det som är rätt. När tiden är inne får vi skörda, bara vi inte ger
upp. Så länge det finns tid skall vi därför göra gott mot alla männ-
iskor, framför allt mot våra trosfränder” (Gal. 6:9, 10).
Därför är vi kallade att uppmuntra varandra, bokstavligen
inspirera till mod. Att leva ett troget liv är både glädjefyllt och svårt.
Vår rättvisa Gud och vår rättvisa gemenskap är vårt största stöd och
något vi inbjuder andra till.
FÖR EFTERTANKE
Vem känner du eller vet om som regelbundet arbetar för att lindra
andras lidande? Hur kan du uppmuntra den personen eller gruppen
i deras goda gärningar?
134
STUDIEHJÄLP
Läs Ellen White: ”Det nya budet”, s. 511–520 i Löftestiden; ”Kindness
the Key to Hearts”, s. 81–86 i Welfare Ministry.
”Det arbete lärjungarna gjorde, skall vi också göra. Varje kristen

skall vara en missionär. När vi arbetar för dem som behöver hjälp
skall vi visa sympati och medlidande, och på ett självuppoffrande
sätt göra allt vi kan för att lindra nöden bland lidande människor. …
Det är vår uppgift att ge mat till de hungriga, kläder till de nakna och
tröst till dem som lider och har det svårt. Vi skall hjälpa dem som är
förtvivlade och ingjuta mod i dem som är utan hopp.
När Kristi kärlek kommer till uttryck i osjälviskt arbete för andra,
kommer detta att göra mer för att omvända den orättfärdige än svär-
det och domstolen kan göra. Dessa är visserligen nödvändiga för att
avskräcka lagöverträdaren, men en kärleksfull missionsarbetare kan
göra mer än det. Ofta är det så att det hjärta som hårdnar vid tillrät-
tavisning, kommer att mjukna inför Kristi kärlek” (Ellen White:
Hälsa för hela människan, s. 55, 56).
”Slaveri, kastsystem, orättvisa fördomar om raser, förtryck av de

fattiga, likgiltighet för de olyckliga läggs alla fram som okristliga
och utgör ett allvarligt hot mot människosläktets välbefinnande. Det
är ondska som Kristus församling befallts av sin Herre att förkasta”
(Generalkonferensens president A. G. Daniells, tal om Ellen Whites
gärning vid hennes begravning, Life Sketches of Ellen G. White, s. 473).
SAMTALSSTART
Vilka mänskliga behov tycker ni blir sämst hjälpta i vårt service-
samhälle?
FÖRBÖN
Be särskilt att Gud ska visa dig och din församling kärleksvägar till
människor omkring er.
SAMMANFATTNING
Ja, som kristna är vi kallade att tjäna andra i deras behov, särskilt
de skadade, lidande och förtryckta. Även om vi har vårt personliga
ansvar inom detta område, kan vi som en gemenskap som koncentre-
rar sig på tjänst för andra vara mer effektiva när vi samarbetar som
en församlingsfamilj.
SAMTALSFRÅGOR
135
SAMTALSFRÅGOR
1. Det finns många människor, grupper och organisationer som försöker lindra nöden
i världen. Vilka unika styrkor, insikter och resurser kan Adventistsamfundet tillföra
i denna uppgift?
2. Kan du minnas en tid då du har känt dig uppmuntrad av din församling och fick
deras stöd? Hur kan du, med lärdomar från den erfarenheten, ge andra samma
uppmuntran?
3. Vad mer finns det, förutom församlingens stöd, som kan hjälpa dig att inte tröttna
på att göra det som är gott?
4. Vilka projekt för rättvisa och arbete mot fattigdom känner du till som Adventist-
samfundet runt omkring i världen stödjer? Hur kan du bidra till denna sorts arbete
inom samfundet?
136
137
Så används sabbatsskolgåvorna
Sabbatsskolgåvorna som vi ger varje MISSIONSPROJEKT
sabbat spelar en viktig roll i samfundets TREDJE KVARTALET 2019
verksamhet. Tack vare de projekt som Se kartan:
har genomförts med hjälp av dessa gåvor 1. Producera ”Daniel barnserier”, en
har miljontals människor funnit hopp, animerad serie i 13 delar för barn i
frälsning och ett bättre liv. åldrarna 8–12 år. Serien handlar om
Gåvorna vi ger den trettonde sabba- Daniels och hans tre vänners äventyr
ten varje kvartal används på ett speciellt och produceras i Australien.
sätt. 25 % av dessa gåvor används till 2. Driva kampanjen ”Rädda 10.000
särskilda projekt inom en av samfundets tår” bland människor som riskerar
världsdivisioner. Resten går till att stödja att behöva tåamputationer på hälso-
samfundets pågående arbete, precis som vårdscentraler på öarna Fiji, Tonga,
de gåvor vi ger varje vanlig sabbat. Samoa, Amerikanska Samoa, Kiri-
Det här kvartalet går 25 % av den bati, Vanuatu och Salomonöarna.
trettonde sabbatens missionsgåva till tre 3. Bygga Hope TV- och radiostudior i
projekt i Södra Stilla havet divisionen. Tongatapu på Tonga.

VÄRLDSVITT ARBETE FRAMTIDA PROJEKT
Samfundets arbete omfattar hela världen. Nästa kvartals gåvor (fjärde kvartalet
Det vill missionsberättelserna återspegla. 2019) kommer att tillfalla Östra-Centrala
Därför berättar många av dem om hur Afrika divisionen. Med reservation för
människor i olika länder har kommit i eventuella ändringar kommer projekten
kontakt med samfundet och fått sina liv att bli:
förändrade. 1. Bygga klassrum vid Goma Adventist
Genom ADRA Sverige påverkas mel- University i Demokratiska repub-
lan en och två miljoner människor varje liken Kongo.
år. Deras liv förändras till det bättre. 2. Bygga tre hörsalar vid Philip Lemon
ADRA:s verksamhet spänner över ett Adventist University i Demokratiska
brett område. Men gemensamt för alla republiken Kongo.
insatser är att man vill förbättra livet för 3. Bygga ut hälsovården vid Kinshasa
dem som Jesus kallade för ”dessa minsta Adventist Clinic i Demokratiska
som är mina bröder” (Matt 25:40). Under republiken Kongo.
2018 förmedlade ADRA Sverige bistånd 4. Öppna ett distriktskontor åt Adven-
och katastrofhjälp för 38,4 miljoner tistsamfundet i Wau i Sydsudan.
kronor. Tack vare detta har samfundet 5. Bygga Juba Adventist Secondary
kunnat förbättra levnadsförhållandena school i Sydsudan.
för över två miljoner människor bara 6. Bygga Kisumu Adventistsjukhus i
under det året. Kenya.
Som tidigare kvartal handlar tre av 7. Bygga fyra rum för barnens Bibelkul
våra missionsberättelser om det arbete i Etiopien.
som ADRA Sverige stöder i låginkomst-
länder och hur det har bidragit till att ge Första kvartalet 2020 stöder vi speciella
människor ett bättre liv. projekt i Centraleuropeiska divisionen.
138
Trettonde sabbatens missionsprojekt | 28 september 2019
SÖDRA STILLA HAVET DIVISIONEN
Unioner Församlingar/ Medlemmar Befolkning

grupper
Australienska unionen 429/107 61.338 24.487.000

Nya Zeeland-Stilla havet
unionen 146/50 20.474 5.378.000
Papua Nya Guinea unionen 1.045/3.182 315.759 8.317.000
Trans-Stilla havet unionen 530/701 120.445 2.333.000

Totalt 2.150/4.040 518.016 40.515.000 139
140
April Maj Juni
Det kronologiska bibelåret 1. Dom 17-19 1. 2 Sam 15-17 1. Ords 31; Ps 127, 128,
Läs hela Bibeln under ett år i den ordning den skrevs eller 2. Dom 20-21 2. Ps 3-6, 61, 84 144;
som händelserna inträffade i den bibliska historien! 3. Dom 4-6 3. 2 Sam 18, 19 Ef 5:22-6:4
4. Dom 7, 8 4. 2 Sam 20-22 2. 1 Kung 9; 2 Krön 8
Januari Februari Mars 5. Dom 9, 10 5. 2 Sam 23, 24; 1 Krön 3. 2 Krön 9; 1 Kung 10, 11
6. Rut 21, 22 4. Pred 1-5
1. 1 Mos 1-2; Ps 8, 19, 29, 33 1. 2 Mos 14-16 1. 4 Mos 20-22 7. Dom 11-13 6. 1 Krön 23-27 5. Pred 6-12
2. Ps 93-101, 103-104 2. 2 Mos 17-20 2. 4 Mos 23-25 8. Dom 14-16 7. 1 Kung 1; 1 Krön 28; 6. 2 Krön 10-12; 1 Kung 12
3. 1 Mos 3-6 3. 2 Mos 31:18-33:23 3. 4 Mos 26-27 9. 1 Sam 1-3 Ps 72 7. 1 Kung 13-14
4. 1 Mos 7-10 4. 2 Mos 34:24-25 4. 4 Mos 28-30 10. 1 Sam 4-7 8. 1 Krön 29: 1 Kung 8. 2 Krön 13-15
5. 1 Mos 11-15 5. 2 Mos 26-28 5. 4 Mos 31-32 11. 1 Sam 8-11 2; Ps 89 9. 1 Kung 15, 2 Krön 16; 1
6. 1 Mos 16-19 6. 2 Mos 29-31:17 6. 4 Mos 33-34 12. 1 Sam 12-14 9. Ps 1, 2, 9, 10, 12- Kung 16
7. 1 Mos 20-23 7. 2 Mos 35-37 7. 4 Mos 35-36 13. 1 Sam 15, 16; Ps 23 15, 18 10. 1 Kung 17-18
8. 1 Mos 24-25 8. 2 Mos 38-40 8. 5 Mos 1-2 14. 1 Sam 17, 18 10. Ps 22, 25-26, 28, 30 11. 1 Kung 19-20
9. 1 Mos 26-28 9. 4 Mos 1-2 9. 5 Mos 3-4 15. 1 Sam 19, 20; Ps 58, 59, 64 11. Ps 35-40 12. 1 Kung 21; 2 Krön 17
10. 1 Mos 29-30 10. 4 Mos 3-4 10. 5 Mos 5-7 16. 1 Sam 21; Ps 34, 56; 1 Sam 22; 12. Ps 41, 44, 45, 49 13. 1 Kung 22; 2 Krön 18
11. 1 Mos 31-33 11. 4 Mos 5-6 11. 5 Mos 8-10 Ps 27, 52, 57 13. Ps 50, 53, 55, 62, 14. 2 Kung 1-3
12. 1 Mos 34-36 12. 4 Mos 7 12. 5 Mos 11-13 17. 1 Sam 23; Ps 11, 31, 54, 63; 69, 70 15. 2 Krön 19-21; Ps 83
13. 1 Mos 37-41 13. 4 Mos 8-10:28 13. 5 Mos 14-16 1 Sam 24; Ps 142, 143 14. Ps 71, 73, 77, 80 16. 2 Kung 4, 5
14. 1 Mos 41-42 14. 3 Mos 1-4 14. 5 Mos 17-20 18. 1 Sam 25; Ps 120, 121; 1 Sam 26; 15. Ps 81, 82, 91, 92, 102 17. 2 Kung 6-8
15. 1 Mos 43-45 15. 3 Mos 5-7 15. 5 Mos 21-23 Ps 16, 42, 43 16. Ps 109, 110, 113-116 18. 2 Kung 9-10; 2 Krön 22
16. 1 Mos 46-48 16. 3 Mos 8-9 16. 5 Mos 24-26, Ps 90 19. 1 Sam 27-30 17. Ps 117, 118, 122, 123 19. 2 Kung 11-12: 2 Krön 23
17. 1 Mos 49-50; 1 Krön 1 17. 2 Mos 21-23 17. 5 Mos 27-28 20. Ps 78; 1 Krön 3, 4 18. 2 Krön 1; 1 Kung 3, 4 20. 2 Krön 24; 2 Kung 13-14
18. Job 1-5 18. 4 Mos 10:29-13:33 18. 5 Mos 29-31 21. 1 Krön 5, 6 19. Höga Visan 21. Jona
19. Job 6-10 19. 4 Mos 14; 3 Mos 10-11 19. 5 Mos 32-34 22. 1 Krön 7-9 20. 1 Kung 5-7 22. 2 Krön 25-26; 2 Kung
20. Job 11-16 20. 3 Mos 12-13 20. Ps 119:1-88 23. 1 Krön 12:1-22; 1 Sam 31; 21. 2 Krön 2-5 15:1-17
21. Job 17-21 21. 3 Mos 14-15 21. Ps 119:89-176 1 Krön 10; 2 Sam 1, 2; Ps 7 22. 1 Kung 8 23. Jes 1, 2
22. Job 22-27 22. 3 Mos 16-18 22. Jos 1-4 24. 2 Sam 3-5; 1 Krön 11, 12:23-40 23. 2 Krön 6-7 24. Amos 1-4
23. Job 28-31 23. 3 Mos 19-21 23. Jos 5-7 25. 1 Krön 14; 2 Sam 6; 1 Krön 13-15 24. Ps 125, 131, 133, 134. 25. Amos 5-9
24. Job 32-35 24. 3 Mos 22-23 24. Jos 8-9 26. 1 Krön 16, 17; 2 Sam 7; Ps 138-141 26. Hos 1-4
25. Job 36-39 25. 3 Mos 24-25 25. Jos 10-12 24, 132 25. Ords 1-4 27. Hos 5-9
26. Job 40-42; Ps 111-112 26. 3 Mos 26-27 26. Jos 13-15:19 27. 1 Krön 18; 2 Sam 8, 9; Ps 26. Ords 5-9 28. Hos 10-14
27. 1 Krön 2; 2 Mos 1-2 27. 4 Mos 15-16 27. Jos 15:20-18:28 60, 108 27. Ords 10-13 29. 2 Kung 15:8-16:20; 2
28. 2 Mos 3-5 28. 4 Mos 17-19 28. Jos 19-21 28. 2 Sam 10, 1 Krön 19, 20; Ps 28. Ords 14-18 Krön 27
29. 2 Mos 6-8 29. Jos 22-24 20, 21 29. Ords 19-22 30. Mika 1-4
30. 2 Mos 9-11 30. Ps 105-107 29. 2 Sam 11, 12; Ps 32, 51 30. Ords 23-26
31. 2 Mos 12-13 31. Dom 1-3 30. 2 Sam 13, 14 31. Ords 27-30
Du kan börja när du vill under året, bara kryssa för de dagar
du har läst så vet du var du är någonstans. Men du kan också
följa bibelåret efter kalendern.
141
Oktober November December
1. Joh 5: Luk 4:14-30; Matt 4:12-22; Mark 1:14-20; 1. Luk 22:66-71; Matt 1. Rom 10, 11
142
Det kronologiska bibelåret Luk 5:1-11 27:1, 27:3-10, 27:2, 2. Rom 12-14
2. Mark 1:21-2:14; Luk 4:31-44, 5:12-28; Matt 8:14- 27:11-14; Mark 15:1-5; 3. Rom 15, 16
17, 4:23-25, 8:2-4, 9:2-9 Luk 23:1-5; Joh 4. Apg 20:3-
Juli Augusti September 3. Matt 12:1-21; Mark 2:23-3:19; Luk 6 18:28-38; Luk 23:6- 21:40
1. Mika 5-7 1. 2 Kung 23:26-27; 1. Hes 36, 37 4. Matt 5:1-8:1 12; Mark 15:6-47 5. Apg 22-24
2. 2 Krön 28; Jes 3-4 2 Krön 35:20-36:4; Jer 17, 7 2. Hes 38, 39 5. Luk 7:1-10; Matt 8:5-13, 9:27-35; Luk 8:1-3, 2. Luk 23:13-56; Joh 6. Apg 25-27
3. Jes 5-8 2. Jer 8-11 3. Hes 40, 41 7:11-17; Matt 12:22-50; Mark 3:20-35: Luk 18:39-19:42; Matt 7. Apg 28;
4. Jes 9-12 3. Dan 1-3 4. Hes 42, 43 11:14-32, 8:19-21 27:15-66 Ef 1-3
5. Jes 13-15 4. Jer 26, 35, 25 5. Hes 44-46 6. Matt 13:1-53; Mark 4:1-34; Luk 8:4-18 3. Matt 28:1-15; 8. Ef 4-6
6. Jes 16-19 5. Jer 22:1-19, 18-20 6. Hes 47, 48, 29:17-21 7. Matt 8:18-9:1, 9:10-26; Mark 4:35-5:43, Mark 16:1-11; Luk 9. Kol
7. Jes 20-23 6. Jer 36:1-4, 45, 36:5-32, 12; 7. Dan 3-5 2:15-22 24:1-12; Joh 20:1 10. Fil
8. Jes 24-28 2 Kung 24:1-16; 2 Krön 8. Dan 6, 7 8. Luk 8:22-56, 5:29-39; Matt 11:2-30; Luk -18; Luk 24:13-49; 11. 1 Pet
9. Jes 29-31 36:5-10 9. Dan 8 7:18-35 Mark 16:12-13; Joh 12. 2 Pet; Judas
10. Jes 32-35 7. Jer 22:20-30, 13, 23; 10. Dan 9 9. Matt 9:36-11: 1; Mark 6:1-29; Matt 13:54-14:12; 20:19-23 13. Filemon;
11. 2 Kung 17-18; 2 2 Kung 24:17-20; 2 Krön 11. Dan 10-12 Luk 9:1-9 4. Joh 20:24-21:25;
Titus
Krön 29 36:11-16 12. 2 Krön 36:22, 23; Esra 1-3; 10. Matt 14:13-36; Mark 6:30-56; Luk 9:10-17; Matt 28:16-20; Mark
14. 1 Tim
12. 2 Krön 30,31 8. Jer 24, 29, 30 Ps 85, 126 Joh 6:1-7:1 16:14-20; Luk 24:50-
15. 2 Tim
13. 2 Kung 18:13-19:37 9. Jer 31, 27, 28 13. Esra 4-6 11. Matt 15:1-16:28; Mark 7:1-8:26 53: Apg 1:1-11
16. Heb 1-3
14. Jes 36, 37; 2 Krön 10. Jer 46-48; Obadja 14. Haggai; Sak 1-4 12. Matt 18; Mark 8:27-9:1, 9:30-35; Luk 9:18-27, 5. Apg 1:12-3:26
17. Heb 4-6
32:1-23 11. Jer 49-50 15. Sak 5-9 9:43-50 6. Apg 4, 5
13. Matt 17:1-27; Mark 9:2-29; Luk 9:28-42 7. Apg 6, 7 18. Heb 7-9
15. Ps 46-48, 75, 76, 12. Jer 51 16. Sak 10-14
14. Joh 7:2-8:59 8. Apg 8, 9 19. Heb 10, 11
124, 129 13. Hes 1-3; Ps 137 17. Ester 1-3
15. Joh 9:1-10:31; Matt 19:1-2: Mark 10:1; Luk 9. Apg 10, 11 20. Heb 12, 13
16. 2 Kung 20; 2 Krön 14. Hes 4-7 18. Ester 4-6
9:51-10:24 10. Apg 12, 13 21. 1 Joh 1-4
32:24-33; Jes 38-39 15. Hes 8-11 19. Ester 7-10
16. Luk 10:25-42; Joh 10:32-42; Luk 11:1-13, 11:33- 11. Apg 14, 15 22. 1 Joh 5; 2
17. Jes 40-42 16. Hes 12-14 20. Esra 7-9
18. Jes 43-46 17. Hes 15, 16 21. Esra 10; Neh 1, 2 54, 12:1-34 12. Apg 16, 17 Joh; 3 Joh
19. Jes 47-50 18. Hes 17-19 22. Neh 3-5 17. Luk 12:35-14:35 13. Jak 1-5 23. Upp 1-3
20. Jes 51-55 19. Hes 20, 21 23. Neh 6-8 18. Luk 15, 16 14. Apg 18:1-17; 1 Thess 24. Upp 4-7
21. Jes 56-60 20. Hes 22, 23 24. Neh 9-11:14 19. Luk 17:1-10; Joh 11; Luk 17:11-37 15. 2 Thess; Apg 18:18- 25. Upp 8-11
22. Jes 61-65 21. Jer 37:1-15, 21, 34, 32:1-25 25. Neh 11:15-13:31 20. Matt 19:3-30; Mark 10:2-31; Luk 18:1-30 19:22; 1 Kor 1 26. Upp 12-15
23. Jes 66: 2 Kung 21; 22. Jer 32:26-44, 33; Hes 24, 25 26. Malaki 21. Matt 20; Mark 10:32-52; Luk 18:31-19:28 16. 1 Kor 2-5 27. Upp 16-18
2 Krön 33 23. Jer 37:16-39:18 27. Joh 1:1-18; Luk 1:1-4; Matt 22. Matt 26:1-16; Mark 14:1-11; Luk 7:36-50; Joh 17. 1 Kor 6-8 28. Upp 19, 20
24. Nahum 24. Hes 29:1-16, 30:1-19; 2 Kung 1:1-17; Luk 3:23-28, 1:5-56 12:1-11 18. 1 Kor 9-11 29. Upp 21, 22
25. 2 Kung 22; 2 Krön 25; 2 Krön 36:17-21; Jer 52 28. Matt 1:19-25; Luk 1:57- 23. Matt 21:1-11, 21:18-22; Mark 11:1-14, 11:20-26; 19. 1 Kor 12-14 30. Ps 65-68,
34:1-28 25. Jer 40, 41 2:38; Matt 2; Luk 2:39-52 Luk 19:29-44; Joh 12:12-19; Matt 21:12-17; Mark 20. Kor 15, 16; Apg 135, 136
26. Habakkuk 26. Jer 42-44 29. Matt 3:1-4:11; Mark 1:1-13; 11:15-19; Luk 19:45-48 19:23-20:1 31. Ps 145-150
27. Jer 1-3 27. Ps 74, 79; Klag 1-2 Luk 3:1-23, 4:1-13; Joh 24. Matt 21:23-22:22: Mark 11:27-12:17; Luk 20:1-26 21. 2 Kor 1-3
28. Jer 4-6 28. Klag 3-5 1:19-51 25. Man 22:23-23:39; Mark 12:18-44; Luk 20:27- 22. 2 Kor 4-7:1
29. Jer 14-16 29. Hes 27, 28, 30:20-26 30. Joh 2-4 21:4 23. 2 Kor 7:2-10:18
30. Joel; 2 Kung 23:1-20; 30. Hes 26, 31, 32 26. Joh 12:20-50; Matt 24; Mark 13 24. 2 Kor 11-13; Apg
2 Krön 34:29-33 31. Hes 33-35 27. Luk 21:5-38; Matt 25 20:2-3
31. Sefanja; 2 Kung 23:21- 28. Matt 26:17-35; Mark 14:12-31: Luk 22:7-39: 25. Gal 1-3
25; 2 Krön 35:1-9 Joh 13 26. Gal 4-6
29. Joh 14-16 27. Rom 1, 2
Det kronologiska bibelåret utvecklades av den kände radioevangelis- 30. Joh 17; Ps 17, 69, 86-88 28. Rom 3, 4
ten H. M. S. Richards (1894–1985) som 1929 grundade radiotjänsten 31. Matt 26:36-75; Mark 14:32-72; Luk 22:40-65: 29. Rom 5-7
Joh 18:1-27 30. Rom 8, 9
Voice of Prophecy (som i Sverige kom att heta ”Hoppets Röst”).
Gamla testamentet
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32
1 Mos.
33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48
49 50
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16
2 Mos. 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32
33 34 35 36 37 38 39 40
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16
3 Mos.
17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16
4 Mos. 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32
33 34 35 36
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16
5 Mos. 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32
33 34
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16
Josua
17 18 19 20 21 22 23 24
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16
Dom.
17 18 19 20 21
Rut 1 2 3 4
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16
ed denna hjälpreda De feta kapitelnumrena 1 Sam.
17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31
M kan du läsa igenom är ett urval kapitel som 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16
2 Sam.
Bibeln under ett år. På är viktigast för nybörjare 17 18 19 20 21 22 23 24
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16
de tre följande sidorna och barn. Vill du läsa 1 Kung.
17 18 19 20 21 22
finner du Bibelns alla igenom alla dessa på ett 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16
2 Kung.
kapitel uppställda. Där år behöver du läsa 1 1/2 17 18 19 20 21 22 23 24 25
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16
kan du kryssa över alla kapitel varje dag. 1 Krön.
17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29
kapitel som du läst. Läs Bibeln med efter- 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16
2 Krön. 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32
För att läsa igenom hela tanke och under bön –
33 34 35 36
Bibeln under ett år bör då kommer du att förstå Esra 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10
du läsa 3 1/2 kapitel varje vad Gud vill visa dig Neh. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13
Ester 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10
dag. genom sitt Ord.
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16
Job 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32
33 34 35 36 37 38 39 40 41 42
143
144
Gamla testamentet Nya testamentet
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16
Matt.
17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28
33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 Mark. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16
49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16
Luk.
65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 17 18 19 20 21 22 23 24
Ps.
81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16
Joh.
97 98 99 100 101 102 103 104 105 106 107 108 109 110 111 112 17 18 19 20 21
113 114 115 116 117 118 119 120 121 122 123 124 125 126 127 128 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16
Apg.
129 130 131 132 133 134 135 136 137 138 139 140 141 142 143 144 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28
145 146 147 148 149 150 Rom. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 1 Kor. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16
Ords.
17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 2 Kor. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13
Pred. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 Gal. 1 2 3 4 5 6
Höga V. 1 2 3 4 5 6 7 8 Ef. 1 2 3 4 5 6
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 Fil. 1 2 3 4
17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 Kol. 1 2 3 4
Jes. 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 1 Thess. 1 2 3 4 5
49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 2 Thess. 1 2 3
65 66 1 Tim. 1 2 3 4 5 6
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 2 Tim. 1 2 3 4
17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 Titus 1 2 3
Jer.
33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 Filem. 1
49 50 51 52 Heb. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13
Klag. 1 2 3 4 5 1 Pet. 1 2 3 4 5
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 2 Pet. 1 2 3
Hes. 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 1 Joh. 1 2 3 4 5
33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 2 Joh. 1
Dan. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 3 Joh. 1
Hos. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 Jak. 1 2 3 4 5
Joel 1 2 3 Jud. 1
Amos 1 2 3 4 5 6 7 8 9 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16
Upp.
Ob. 1 17 18 19 20 21 22
Jona 1 2 3 4
Mika 1 2 3 4 5 6 7
Nah. 1 2 3
Hab. 1 2 3 Det fullständiga bibelkrysset
Sef. 1 2 3 finns tillgängligt på www.adventist.se
Hag. 1 2
Sak. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 under ”Du & Gud”.
Mal. 1 2 3 4

Bibelstudium 3 - 2019 - Webbarkiv 1

Uploaded by

Document Information

Original Title

Copyright

Available Formats

Share this document

Share or Embed Document

Sharing Options

Did you find this document useful?

Is this content inappropriate?

Copyright:

Available Formats

Bibelstudium 3 - 2019 - Webbarkiv 1

Uploaded by

Copyright:

Available Formats

"DESSA MINSTA":

ATT TJÄNA DE NÖDSTÄLLDA

Tredje kvartalet 2019

Huvudförfattare: Jonathan Duffy

BIBELSTUDIUM Bibelstudium för sabbatsskolan

Solens nedgång ………….…................................…................................... 4

1. Gud skapade | 30 juni – 6 juli .......................................................... 9

2. Förebild för en bättre värld | 7–13 juli …........................................... 19

3. Sabbaten: en frihetens dag | 14–20 juli .............................................. 29

4. Nåd och rättvisa i Psaltaren och Ordspråksboken | 21–27 juli ........... 39

5. Profeternas rop | 28 juli – 3 augusti ….............................................. 49

6. Tillbe Skaparen | 4–10 augusti ......................................................... 59

7. Jesus och de behövande | 11–17 augusti …….................................... 69

8. Dessa minsta | 18–24 augusti …........................................................ 79

9. Den nytestamentliga församlingens verksamhet | 25–31 augusti ...... 89

10. Att leva evangeliet | 1–7 september ................................................... 99

11. Att leva adventhoppet | 8–14 september …........................................ 109

12. Att älska nåd | 15–21 september …................................................... 119

13. En tjänargemenskap | 22–28 september ............................................ 129

Så används sabbatsskolgåvorna ………….….......................................……. 138

JULI 5 juli 12 juli 19 juli 26 juli

AUGUSTI 2 aug 9 aug 16 aug 23 aug 30 aug

SEPTEMBER 6 sept 13 sept 20 sept 27 sept

"Dessa minsta ..."

Adventisterna är kallade till att förkun- frälsningen, helgedomen, tillståndet i

I Bibelstudium kommer dock som tidigare

Något bättre att se fram emot

Studiematerial för den 30 juni – 6 juli 2019

GUD: EN GLIMT AV SKAPELSEN

På grund av synden blev livet plötsligt mycket hårdare för Adam,

Alla vi möter är skapade av Gud till hans avbilder, och de är delar av

”Om människorna gjorde sin plikt som trogna förvaltare av Herrens

Förändring och förvandling

AV SIRI BJERKAN KARLSSON | ADRA SVERIGE | UGANDA

Studiematerial för den 7 – 13 juli 2019

GUD SOM HÖR

De tio budorden låter som en grundlag. Ett kort förord lägger ut

SLAVAR, ÄNKOR, FÖRÄLDRALÖSA,

ETT ANDRA TIONDE

”Efter deras erkännande av Guds anspråk finns det ingenting som

Pensionären som är mer

Studiematerial för den 14 – 20 juli 2019

TILLRÄCKLIGT MED MANNA

I 2 Kor. 8:10–15 hänvisar Paulus till denna berättelse som ett

TVÅ SKÄL TILL SABBATEN

Att komma ihåg/tänka på är en viktig del av den relation som Gud

Det som är anmärkningsvärt bland detaljerna om sabbaten är att

Jesus bekräftade att sabbaten är viktig. Vi behöver sätta gränser runt

SABBATSVILA FÖR LANDET

Människorna har också en gärning att utföra på denna dag. Livets

1. På vilka sätt har du upplevt sabbaten som en demonstration av din förtröstan på

Heriks väg till ett friskare liv

AV ADVENTIST MISSION, USA | SALOMONÖARNA | SÖDRA STILLA HAVET DIVISIONEN

Studiematerial för den 21 – 27 juli 2019

PSALTAREN: SÅNGER OM HOPP

Överallt i Psaltaren är det upprepade svaret på denna spänning

”GUD, GRIP IN!”

VANDRING MED HERREN

Ordspråksboken betonar Guds omsorg och uppmärksamhet för de

Med hänvisning till visheten i Ordspråksboken skriver Ellen White:

Mattor kan förändra livet!

AV SIRI BJERKAN KARLSSON | ADRA SVERIGE | TOGO

Studiematerial för den 28 juli – 3 augusti 2019