Lektion 1

- Vad är en modell?
 Att att fram en modell
● Vi gör en undersökning där vi ska ta fram formen på en figur som är så liten att
vi inte kan använda oss av ett vanligt mikroskop.
● Vi låtsas att vi har ett mätinstrument som kan uppfatta signaler från vissa delar
av föremålet.
● Så vi utför ett experiment och får mätdata →
 Tänk till!
Kan vi säga något om figurens form efter detta experimentet?
Innan du diskuterar med din bordsgranne tänk ut vad du tror först!
 Att ta fram en modell
● Vi gör fler experiment!
● Vi får fler mätdata →
 Tänk till!
● Kan vi säga något om figurens form efter dessa experimentet?
● Innan du diskuterar med din bordsgranne tänk ut vad du tror
först!
● Ta tillsammans i basgruppen fram EN möjlig form!
 Att ta fram en modell
● Den mätdata vi har styrker den enklaste formen för
vårt föremål. Alltså trekanten.
● Verkligheten kan vara någon annan!
● Det kan vara så att det finns punkter vi
inte observerat än, mer avancerade former är
möjliga även om vi inte har data för det just nu!
● Exempelvis:
● Så vi gör ytterligare experiment och får fram
mer mätdata!
 Tänk till!
● Kan vi säga något om figurens form efter dessa experimentet?
● Diskutera i er basgrupp
 Att ta fram en modell
● Vi har nu kunnat utesluta 4 av 6 möjliga former.
● Två former kvarstår, som båda kräver att vi antar att det är raka streck mellan
punkterna.
 Tänk till!
● Alla modeller måste göra antaganden. Den modell där man
behöver göra minst antaganden är den som är mest sannolik.
● Vilken är det i detta fallet anser ni?
 Att ta fram en modell
● I detta fallet är det den vänstra som kräver minst antal antaganden
 Att ta fram en modell
● Vårt resultat visar att med de experimenten vi gjort är en femhörning den mest
troliga formen vi har på vårt föremål. Det är IDAG den bästa modellen.
 Att ta fram en modell
● MEN!
● Det finns oändligt många möjligheter på form som vårt föremål kan ha, men för
att ta reda på detta krävs fler tester och experiment.
Att ta fram en modell
 Lektion 2
- Att skapa en modell
 Forska fram en bättre modell av atomen
som stämmer med nya kunskaper
Du och dina kamrater är forskare vid sluter av 1800-talet, början av 1900-talet. Det
är en mycket spännande tid att vara naturvetare, eftersom många upptäckter som
kommer att förändra världen görs.
Du och dina kamrater i Forskar(bas)gruppen är alla nyblivna forskare inom
partikelfysik, ett område som skulle bli mycket viktigt för kemins framtida
utveckling. Er uppgift är att utforska materians minsta delar, det vill säga atomen.
Mer specifikt blir er uppgift att ta fram nya modeller av atomen och hur den är
uppbyggd.
Er utgångspunkt är kunskaper från tidigare, där framför allt John Daltons
utveckling och tolkning av Robert Boyles undersökningar ger er en grund att stå
på. Dalton säger att allting är uppbyggt av odelbara enheter, så kallade atomer,
och att dessa kan vara av olika sorter. De olika sorterna kallas grundämnen och
atomerna av dessa har visat sig att väga olika mycket beroende på vilket
grundämne det är.

(Han säger vidare att dessa reagerar i bestämda proportioner, för att bilda nya
ämnen, så kallade molekyler, men det är inget ert forskarteam behöver fokusera
på).
 Tänk till!
● Er startmodell är att en atom är ett massivt odelbart klot (Daltons
modell) med neutral laddning, Denna modell är nästa hundra år
gammal när ni börjar ert arbete.

● Uppgift 1: Rita enskilt upp en atom av Daltons atommodell. Jämför

med varandra i basgruppen, förklara hur ni tänkte.
Nya undersökningar kan inte förklaras med
daltons modell
Er startmodell är att en atom är ett massivt odelbart klot (Daltons modell) med
neutral laddning, men denna modell är nästa hundra år gammal när ni börjar ert
arbete. Det finns en del nyare data som inte kan förklaras med denna. Ni blir nu
tillfrågade om ni kan komma fram till en ny modell som bättre passar dessa nya data.
 Thomsons katodstrålerör
Vid mitten av 1800-talet har flera forskare i olika grupper studerat elektriska
urladdningar i tunna gaser och uppträdandet av en sorts egendomliga strålar,
katodstrålar, som utsändes från den negativa elektroden, katoden, i
urladdningsröret. Dessa strålar har under lång tid varit ett mysterium.
 Thomsons upptäckter
För ett par år sedan, (1897) fick Joseph John Thomson fram nya,
revolutionerande resultat. Han avfyrade ett katodstrålerör in i elektriska och
magnetiska fält. Katodstrålen böjdes av mot det elektriska fältets positiva pol. Ni
inser att han slutgiltigt lyckats visa att strålarna består av negativt laddade
partiklar. Han kallar de negativt laddade partiklarna korpuskler.
 Thomsons upptäckter
I en senare studie visade han, genom att studera förhållandet mellan partikelns
laddning och massa, att ”korpuskeln” har mycket mindre massa än vätejonen,
som är er tids minsta kända partikel.

Det sista resultat som har betydelse för er är följande: Korpuskeln i katodstrålen
har samma egenskaper (massa och laddning) oavsett vilket material (grundämne)
katoden i katodstråleröret har.
 Tänk till!
● Ovanstående experiment avslöjar att ämnet Kol kan avge upp till 6 av
dessa negativa korpuskler för varje atom.

● Fundera enskilt i två minuter på hur detta påverkar atommodellen.

Rita upp ditt förslag och diskutera varandras förslag i basgruppen.

● Tänk på att använda modellteorins grundsats. ”-En så enkel modell

som möjligt, som förklarar befintliga data.”

● Kom slutligen överens om en modell som ni vill jobba vidare med.

 Tänk till!
● Rita upp och diskutera er grupps förslag på tavlan.
 Nya data, Dags att revidera atommodellen
Under de sista åren av 1800-talet gjordes en rad stora fysikaliska upptäckter som
skakade den traditionella fysiken i dess grundvalar och som skulle komma att få
vittgående konsekvenser för den vetenskapliga utvecklingen. Ungefär samtidigt som
Thomson avslöjade katodstrålarnas natur upptäckte Henri Becquerel och Marie Curie
att vissa tunga grundämnen utsände en strålning som kunde detekteras med hjälp av
en fotografisk plåt. Ernest Rutherford visade att det rörde sig om tre slags strålning,
som han betecknade alfa-, beta- och gammastrålning (α-, β-, γ-). Rutherford visade
att alfastrålarna består av ”dubbelt laddat” helium, s.k. alfapartiklar.
 Geiger-Marsdenexperimentet
Positivt laddade α-partiklar, som
utsänds med mycket hög hastighet,
utnyttjades 1911 av Rutherford och
hans medarbetare Hans Geiger och
Ernest Marsden för ett experiment av
avgörande betydelse. En smal stråle av
alfapartiklar fick träffa en tunn
metallfolie (av guld), och man
registrerade spridningen hos de
partiklar som träffat folien.
 Resultatet av Geiger-Marsdenexperimentet
Man fann till stor förvåning att ett mycket litet (ca 1 av 8000) men signifikant antal
partiklar fick en mycket stor spridningsvinkel – några kunde till och med
observeras i bakåtriktningen. Med tanke på alfapartiklarnas höga energi var detta
helt oväntat. (Jämför att skjuta en kanon mot en pappskiva) Med Thomsons
atommodell skulle sannolikheten för så stora spridningsvinklar vara försvinnande
liten, och man tvingades därför att förkasta den.
 Tänk till!
● Gör en ny modell som kan förklara Geiger-Marsdenexperimentet.
Fundera på varför partiklarna trots sin höga energi inte alltid
passerade rakt igenom folien, utan ibland studsade. Hur ser massans
fördelning ut i en modell där detta kan hända (krafter och motkrafter)

● Fundera enskilt i två minuter på hur detta påverkar atommodellen.

● Rita upp ditt förslag och diskutera varandras förslag i basgruppen.

● Kom slutligen överens om en modell som ni vill jobba vidare med.

 Tänk till!
● Rita upp och diskutera er grupps förslag på tavlan.
 Lektion 3
- Och hur gick det till?
- FILM