2. Tolkning, forstaelse, existens URSPRUNGET Orden »tolka« och »forsti« har rétter i fornsvenskan. Motsve- rande verb hette under medeltiden »tolka« resp. »forstanda« (GHellquist, 1993). Vr nuvarande ordform »férsti« kan hair Jedas tillbaka till a 1523 De germanska orden for »tolk« har ett relativt vil klarlage vursprung. De uppstod i samband med handelsférbindelser med slaverna ock niirstiende folk; behovet av ett sidant begrepp uppstod i och med att tolkning och dversittning av de frim- ‘mande folkeas tungomal blev en praktisk nddviindighet. Det ir hhirvid trolige att man helt enkelt 6vertog och ombildade ord besliktade med det fornslaviska »tlumaci« (tolkande) eller det magyariska »tolmics«. Ordets uppkomst ar ett intressant ex- empel pA begreppsbildning som féljd av den praktiska verk- samhet man livnar sig pa. Verbet »tolkas« har siledes sé ldngt tillbaka vi kan komma betyte just »tolka« och »éversiitta«. Men vad innebir d§ tolk- ring som prektisk verksamher? En vanlig tolk,allts’ en person som 6versitter mellan parter som talar tvé eller flera sprik, har till uppgift att férmedla kommunikation, att underlita dialog. Detta kan ocksd beskrivas som att tolken férmedlar mellan olika sprildiga forstdelsehorisonter, med uppgift att fi dessa att forenas i en gemensam férstielse, i samforstind. En tolk utfor siledes en grannlaga hermeneutisk arbetsuppgift: Om betydelseutvecklingen fér begreppet mtolkas alltsi ar relative entydig, si air den desto dunklare for »forstd«. Detta giller aven likbetydande utlindska ordformer, som tex eng- 33clskans »understand«, eller forntyskans »instantan«. Ordens ‘uppbyggnad ar i samtliga fll densamma: en preposition och ett verb med betydelsen »stl« eller »stilla«, Den svenska preposi- tionen betyder »framfér« eller »fére«, Betydelsen kan dA tin- Jaas bli nfgot i stil med »ate stilla framfér sig eller matt sti framftre DA man stiller nigot framfér sig eller stir framfér nigot, framstir det for en; man ser det nydligare. Jag kan se »ansikte mot ansiktes, Paulus’ bild fr omedelbar och genomgripande fBrstdelse och insikt, atc jmfora med att se dunkelt, »s8som i fen spegels.* Man kan genom férstlelsen »nd fram till« den el- ler det man betraktar, vilket Sverraskande nog ir en av ur- sprungsbetydelserna hos verbet »fattax, som ju numera bety- der »gripa tag i« och dirmed i sin dverférda betydelse snarast ar besliktat med férstlelsens kusin, begripandet. ‘Att gripa tag i nfgot ar ju inte detsamma som att se det ‘framfér sig, Att begripa, greppa, air nigot motoriskt. Det for- ‘indrar en inte pl annat sitt én att ndgot nytt liggs till det gam- la, Férstlelsen diremot innebir fornyelse och omskapende (jft Radnitzky, 1970). Begripandet ar en kognitiv akt, medan f6r- stielsen beréren aven som viljande, kinnande och etisk varelse. Radnitzky hinvisar till en distinktion mellan férstdelse (Verste- hen) och begripande (Begreifen) som gjorts av E. Rothacker. Begripandet ir enligt Rothacker underordnat férstfelsen och har en redskapsfunktion i férhillande till denna. Ménster- exemplet ar enligt Radnitzky dee slags insikt som infinner sig, di man begriper ett matematiskt bevis. Férstielsen giller andra slags objekt. Radniteky menar tex att hermeneutiken kulmi- nerar i forstielsen av »de mest djupliggande slutmilen, av de stora virldsiskdningarna och konstverken, av hela kulturer ‘och epoker«, Strivan efter férstielse leder till ate vi frigar oss varfér egyptierna byggde sina pyramider, snarare an att vi for- sbker underséka huruvida de fallféljde sina syften effekcivt och rationelle. Detta kan vi visserligen samtidigt géra, men som en. "Den seundals squonyma berydelsen mellan wat frst och nate es illustreras svat man pi engelaa oft ester wunderstands med wecex. 4 semanas sou ron underton i arbetet med att fl alla »hur«-frigor besvarade pock- ar andra problem pa en lsning: Vad betydde pyramiderna for egyptierna? Vilka férhillanden och virldstskidningar medgav att myriader med arbetare Zgnade sina liv at att bygga begrav- zningsmonument At en eada person? Forstlelsen giller siledes den manskliga existensen, dess villkor och mojligheter, begripandet enskilda pusselbitar, vilka kan utnyttjas som delférklaringar av den mer omfattande bild viforsbker férstd. De mest sjilvklara arden i var tillvaro ~ som tex »férstd- elses— kan alltsi vara svira att begripa. Den verksamhet sidana ord stir fer ar si allminminsklig och samtidige vardaglig, att den blivit genomskinlig, dys si sjilvkdar och oundgiinglig att vi hhar svart att se den, Det giller bla de akter vi betecknar med begreppen »tolknings, »férstielse« och »sprik«, Den existen- tiella hermeneutiken eller »existensens hermeneutik« ~ som ‘Martin Heidegger skulle ueuryckt det férsdker gira dessa ak- ter synliga for oss, >EXISTENSENS HERMENEUTIK« Lboken Sein und Zeit (Varat och tiden) ~ som utkom 1927 ~ de- finierar Heidegger hermeneutik som en med vir existens sam- mankinkad formAga att forsté och tolka. Hirigenom kan vi ora tingen i deras varande synliga fer oss; ytrerst kan vi upp- ticka tilvarons inneboende mojligheter (Palmer, 1969, 5 130). Forstielse ar enligt Heidegger inte nigot man dr i besite- ning av, ett redskap att ta till di det behdvs. Forstdelsen ir i stillet konstituerande for virt vara-i-virlden, den samman- hanger oupplésligt med vir existens. Den ar grunden for virt tolkande, med vilket den stindigt samverkar. Férstdelsen refe- serar alltid till framtiden, den har en projektiv karaktir (Ent- wwarficharakter). Samtidigt ar den forknippad med vir faktiska situation (Befindlichkeit). Den arbetar vidare inom en helhet av redan tolkade relationer (Bewandenisganzheit). Denna hel- het kan ocksi beskrivas som vr »virld«, ett av de centrala be- crouanino, oars trae a5sgreppen hos Heidegger. Med »virlds avser han inte enbart den. tre virlden, vir milj6, utan bide den helhet i vilken minni- skan befinner sig och den frstéelse, genom vilken hon avslojar och omfattar denna stindigt pétringande helhet. ‘Var fBrstdelse beror alltsi av vir varld, liksom virlden av frstdelsen, Heidegger anvinder ett klassiskt exempel for att illustrera detta. Vi kan inte frst vad en hammare ir genom att vviga, mita och katalogisera dess egenskaper. Vi maste anvinda den, Men dess innebérd blir mest uppenbar dé den gitt sinder. Forst di blir det vardagliga redskapet i all sin pataglighet syn- lige for oss. Hammaren miste alltss forstis som redskap och anvindas somt redskap for att dess innebérd skall bli tydlig. Decta ar inte sama sak som: att tilldela foremflet en mening, att projicera sig sjlv pa fOremalet. Det ir att lita foremalet jalve uppenbara sin existentiella innebird for oss; virlden och férstielsen a in- flitade i varandra. ‘Tolkning ar for Heidegger sittet att liga i dagen vad vi sedan har forstitt. Redan i vir forstielse uppfattar vi foremil i virlden som deteller som det; hammaren ser vi som ett redskap, ‘Tolkningen innebi att vi ligger ordet »som« i éppen dag Gf £6 en av de tyska termerna for tolkning, Auslegung). “Tolkning ir emellertid inte ete verkeyg i forstdelsens tjinst. De bida befinner sig i stillet i standigt samspel, tex i spriket. ‘Vi uterycker ofta vira tolkningar i sprik men vi fBrstdr sem- tidige genom de tankekategorier spriket omfattar. Spriket ér siledes bide tolining och ett sitt ate férstd. Precis som i férhal- landet mellan virld och forstielse rader har dialektik, inte dua- lism, Av exemplet med spriket framgir att begreppet »férutsit- ningslés tolkning« ir en orimlighet. Vi har atid en férférsti- clse av det vi tolkar. En tolkning utférs vid en bestimd tid och pa en bestimd plats av en minniska som befinner sig mitt i historien. 26 »SANNING OCH METOD« Hans-Georg Gadamer har givit site viktigaste arbete titeln Wabrbeit und Methode. De tanga orden déljer en blodig ironi, ett hin mot den gingse vetenskapsuppfattningen, Gadamers arbetssitt ligger narmare Sokrates in modemt vetenskaplige tinkande, Antikens grekiska filosofer sig tinkan- det som en del av livet; kunskapen var for dem inte en agodel, ett objekt, utan ndgot man deltog i. De byggde enligt Gadamer inte sitt kunskapssékande pi metodik utan pa dialektik. Genom ‘metodik manipulerar och kontrollerar forskaren det han stude~ rar. I dialektiken ar det paradoxalt nog det studerade imnet sjilvt som stiller fegor, som forskaren soker besvara. Metodi= ken kan enligt Gadamer inte avsldja nya sanningar: den blote- lagger endast de sanningar den bygger pi. Kunskapsskande ‘och forstlelse blir dirfér for Gadamer en friga om éppenhet ‘och deltagande, en friga om dialekctike i motsats till metodik. Hiri ligger nyckeln till hans hermeneutik. Gadamer frigar sig tex vad som hinder nar vi betraktar ett konstverk. Jo, menar han, sitaationen ar inte alls som man gar- za slentrianmassigt uppfattar den, att ett granskande subjekt studerar ett passive objekt. Den kan inte forstis inom griinserna for ett sidant subjekt-objekt-schema. Den erfarenhet (Erfah- ‘rung) som uppstir Sverskrider bide konstniirens och betrakta- rrens subjektiva tolkningshorisonter (Gadamer, 1972). Vad som 4 avgorande ari stillet detta »nigot« som uppstir i historiska maten (Palmer, 1969, s 164). Det ar inte i fersta hand en este~ tisk njutning eller en sinnesupplevelse. Det ir kunskap. Nir vi forstir ett konstverk gir vi in i denna erfurenhet med allt det vi har bakom oss och allt det vi ar. Vi sitter vir sjlvférstielse i vigsllen, Det ir nimligen inte vi som stiller frigor till konst- verket, det ari stillet det som frigar ut oss. For ett kort 6gon- blick tar tavlan dver och blir sin egen virld. Denna paradoxala situation kan beskrivas som att konstverket blir subjekt. Detta innebir emellertid inte en ny subjekt-objektsklyvning; vi fer vandlas inte till objekt. Forutsittningen for att vi forstir den ‘nya virld, som uppstir i métet med kenstverket, r tvirtom se roumeos, warolein xieans ”virt arbere med att frst oss sjilva p& ett nytt sit; det ar just denna sjilvférstielse i fSrindring som gor att vi uppfattar konstverketsom sant, Den leder till att vi kan siga oss: Ja, sir det verkligen! Erfarenheten av ett konstverk kan ses som ett paradigm for andra méten, vare sig dessa giller andra minniskor eller kulta- rella produkter. Idealsituationen kinnetecknas av éppenhet si- vil infor den andres som mitt eget frigande. Oppenheten air sjilva forutsittningen for att samtal skall kana uppst8. Her- ‘meneutikens huvuduppgift tex i arbetet med texter blir dirmed ate wlyfta texten ur det frimlingskap den befinner sig i, tillbaka till den levande nutiden i samtalet, vars gemuina uefSrande all- tid bestir i frigor och svar« (Gadamer, 1972, s 350). Gadamers tankar om det hermeneutiska motet kan sikert uppfattas som romantik och mysticism. Det beror sannolikt pa act man si ltt glmmer bort att han beskriver métet som exi- stentiell hindelse. Den Klassiska bilden av en forskande be- traktare och ett granskat objekt rimmar illa med hur sidana cxistentiella hiindelser ter sig fr oss. Oppenhetens princip innebir att det tidigare objektet av betraktaren i stillet upplevs som ett subjekt, som framtrider fr honom. Det rir sig alts8 inte om ett fErnckande av objekavirlden. ‘Men det hermeneutiska métet — den existentiella konfrontatio- nen ~ kan inte beskrivas med den sedvanliga subjekt-objekt- terminologin, Motet méste beskrivas som det ar, vir existen- tiella virld som den a. Att Gadamers filosofi trots sidana synpunkter ind’ rént ‘motstind dr knappast ignat att forvana. En aning forvinansvirt lr dock ate det mest hirdnackade motstindet kommit frin det hermeneutiska ligret sjilvt. E.D. Hirsch anklagar tex den exi- stentiella hermeneutiken i Gadamers tappning for »subjekti- vistisk tolkningsanarki och allman ovetenskaplighet« (Aspelin, 1975.8 257). SPRAKETS ROLL Spriket intar en central plats i Gadamers tinkande. Den tredje delen i Sanning och metod ignas silunda it spraket och dess for- hallande tll hermeneutiken. Gadamer tar avstind frin uppfatt- rningen om ord som enbart tecken, Ijudkombinationer som godtycllige tillordnas foreteelser i vir omgivning. Ordet ar >alltid redan betydelse« (Gadamer, 1972, s 394). Detta innebar inte att ordet pA nigot mystiske sitt skulle foreg’ existensen. ‘Vad han vill visa ir att spriketliksom konstupplevelsen maste forstis existentiellt. Och i var existentiella virld a orden oftast betydelse redan innan vi konfronterats med dem. Gadamer erinrar om att antikens greker inte hade nigot ord eller begrepp for spriket sj; spriket ar inte i forsta hand ett hjalpmedel utan lika grundliggande fr oss som férstielse och existens. Det var darfor »genomskinligt« fer antikens gre- keer: »»Spriket ir inte bara ett slags utrustning som kommit minni- skan till deli hennes virld; att minniskan Sverhurudtaget har en virld berortvirtom pi spriket och visa sig spriket.« (Ga- damer, 1972, 5 419.) Spraket ar siledes med om att skapa den exis:entiella virld, inom vilken allt kan avsléjas och tolkas (Palmer, 1969, s 207). Det kan ven dverskrida tid och rum. En urgazamal text kan ‘med forbluffande Klarhet dterge den virld som kinnetecknade en forfluten kultur. ‘Resonemanget har viktiga konsekvenser for den hermeneu- tiska erfarenheten. Denna uppstir i ett méte mellan en kultur- prodult, tex en text, och en uttolkares horisont. Férutsittning- en fér att en gemensam horisont - mellan lisarea och det lista ~ ska kunna uppstf ar emellertid enligt Gadame- vir egen och textens tllhérighet til spriket. Sprildigheten utgbr dirmed en férutsittning for historisk medvetenhet, som bypger pA att min ‘tradition kan méta en férfluten tradition, att de bada horison- terna kan forenss. ‘Metodiskt far detta flera konsekvenser. Jag bor tex undvika roves, oapoess nsre¥e 29att bemistra texten; i stillet ska jag fungera som dess »tjénare« Palmer, 1969, s 208). Texten ska siledes inte i férsta hand granskas och observeras, sas liggas under min dissektionskniv. I stillet ska jag »lyssna mig fram till« vad som sigs iden. En hermeneutisk tolkningssituation bér siledes enligt Ga- damer bygga pi en forvintansfull dppenher for att nigot ska hiinda, Uttolkaren tar inte texten i besitening genom att firsbka fatta den intellekruellt. Tollningsprocessen bestir i stillet av att man liter en varld éppna sig. 3e semanas sou ron 3. Hermeneutik och vetande ATT VETA OcH FORSTA Vad »veta« betyder tror sig sikert de flesta veta. Men betydel- sen ar endast skenbart klar. Svensk etymologisk ordbok (Hell- Guist, 1993) anger vex nigra ganska olikartade betydelser: se till, efara, veta, kiinna. Och ursprunget ar niistan like dunkele som i fallet »forsti«., I botten finns dock en sliktskap med lati- nets »vidi« Gag har sett) och dess grekiska motsvarighet. Detta 4r intressant, eftersom vi dirmed tangerar innebirden hos be- ‘greppet »ferstiw som den belystes i forra kapitlet. Skirnings- punkten mellan »veta« och wférstt« ligger tydligen i detta med attse. Men det finns en viktig skillnad, som ocksi den har sina oiinger, »Att veta« har allts4 att gra med att man sig eller att ‘man har sett. Det betecknar forfluten insikt, I éverford bety- delse kan alltsd vetandet betriktas som férstielse som skett i motsats till forstiende som sker. Men verbet »veta« ger sam- tidigt uetryck for nutid, det ar presentiskt, Det betecknar dir- for bade att man sett och att man fortfarande ser. Det tycks ange att man fOrstir pa basis ay en férstlelse man har. ‘Vetandets abstraktion ar veten-skapen. Den abstrakta bety- delsen ligger i andelsen. Vetenskapen betecknar altsé inte ett bestimmt enskilt vetande. Den ursprungliga betydelsen hos an delsen -skap ar emellertid oklar. Enlige en tolkning betydde den »beskaffenhets, enligt en annan daremot den verksamhet varigenom man skaffar sig det som uttrycks i ordstammen och det resultat eller tillstind man dérigenom astadkommer. I det senare fallet angrinsar betydelsen till verbet »skapa«. Veten- sy seanerori Oc vevane 3rforstielsens herravilde (Ricoeur, 1688, s 98). Det ar, menar han, filosofins uppgift att kunna redogira fer den rorelse ge- ‘nom vilken férklaring och forstielse ferutsiter varandra pi det epistemologiska planet. Den hermeneutiska férstielsen kan alts’ aldrig restlést ‘upplésas i nigon ar de andra kunskapsformerna (jf Lind- holm, 1975). Begripande och férklaring har visserligen, enligt sina egma vida falt. Men forstdelsen nér ett annat plan. Forstielsen berdr oss pi ett annat site, det ir kunskap och upplevelse i fSrening: »Det ar det upplevda som blir érstiee.< Upplevelsen hiinger shop med vir orientering i tillvaron och virt sitt att uppfatta oss sjilva. Férstdelse innebir dirfor dkad Jeunskap bade om det objektiva och det subjektiva, aven det subjektiva utanfor oss. For att citera Stig Vindholm (2979) i en sammanfattning om Rothacker: »Hir, dir det subjektive bety- dande plotslige framirider i det objektivt betydande — inte iso- lerat bakom det objeltiva, utan fortydligande detta — har ar det som humanvetenskaperna ser Verstehens mil.« 9 ‘asenente sou Tro 7. Tolknings- och férstéelse- processen forra kapitlet beskrevs en modell fr fSrstielseprocessen som Apel konstruerat. Det samspel mellanforstielse och forklaring beskriver i modellen ar ett viktig:inslag i vira tolknings- IN BILD AV TOLKNINGS- ocH ORSTAELSEPROCESSEN for analysen ir en f6- alla villeind sysselsite- ning, at ligga pussel. Till ate bérja med ligger hégen med pusselbitar dir, stor ‘och kaotisk. Pusslaren betraktar den och kainner sig en aning iga? Emellertid bérjar han planlést plocka bland bitarna. Smi- ingom visar det sig att ett rite stort antal bitar har ungefir firg. Han experimenterar med dem, forsdker foga hop . Misslyckas. Plétsligt stiimmer ta bitar med varandra, fiumf! Kanske gir det att f& reda i pusslet! Ja, plotslige stim. fier bitar, och fler och fer. Hela sjok med pusselfilt ligger firdiglagda. Under tiden intrffar ndgonting mirkligt. Det blir alle sv4- jrouecs- oon Onerisstreoceses ”tare att slita sig frin pusslet. Lamnar han det, verkar det som det forsbker dra honom tillbaka med oerhrd kraft. Nagonting i situationen fordrar gestalting, simmanhang och fullbordan, Det givna, oformliga, fordrar att bli sin framtid, det strukture- rade och kontextuella, Under tiden tolkar han, férstir, omtol- lear och forstir inn mer. En del av pusslet verkar tex kurna bilda en helhet som fre stiller skog, medan en atnan tycks forestilla ett slott. Men hel- hheterna bestir av sind obetydliga bitar som antingen kan eller inte kan gripa in i varandra. Vilken helhet verkar den har biten passa in i? Blir helheten mer begrialig genom att den har pus- selbiten fogas in? ‘Hela tiden mAste han géra sidana tankerdrelser mellan del ‘och helhet, annars skulle pussletaldrig bli firdige. Nur det bara en bit kvar ate ligga. Trots att pusslaren nu vet vad bildens olika delar forestiller, ar Srviintan spiind till brist- ningsgrinsen. Det ar ju fortfarande ett pussel han har framftr sig, Den sista biten kommer at férvandla det tll nigot annat. Den sista biten kommer pa plats, Bilden ar dir. Allt hinger shop; de sviraste, mest mystfie~ rande bitarna ingar nu i ett: sjalvklart ménster. Pusslet upplises: ‘och frvandlas till bild, tll nigot manifest och entydige. Hur dkunde det vara si svar? DEN HERMENEUTISKA CIRKELN Vad kan mu pusselexemplet lira oss? Hur gir vi egentligen tll- viga nar vi frsdker tolka och frst? Ofta startar vi ganska planlést,eftersom vi sillan har till- ‘ging till nigon total helhetsbild. I sldana situationer fBrsiker vi bilda oss en ‘uppfattning om smA helheter som tillsammans konstituerar en stdrre, Nar vi pusslar ger oss tex de olika bitar- ‘nas firg och teckning forestillningar om begrinsade filt av pusslet, och med utgingspunkt hirifrin férsbker vi komma fam till hur de enskilda pusselbitama ska placeras, dvs deras innebérd i sammanhanget. 98 ‘menor sm rns Vi gir alltsd frin del till helhet och frén helhet till del. Her- ‘meneutik innebér pi detta sitt en stindig kontextuaiering och de-kontextualisering, en stindig totalisering och de-totalise. ring. Sammanhanger, kontexten, ér oftast helt avgérande for om helheten skulle vi i pusslandet endast ha bitarnas form att a4 efter, med resultat at pusslet aldrg skulle bli firdiglage ‘Men delarna ar 4 andra sidan nédviindiga for ate vi ska kunne bild oss en uppfattning om helheten. Det rider ett émsesiigt beroendeférhallande mellan del och helhet. ‘Vad vi gir nir vi pusslar ir egentligen ganska egendomligt. Hur kan vi forstéen pusselbitsinnebérd utan at riktgt inna till helheten? Och hur kan vi andra sidan forse helheten utan att kina till innebérden hos alla de olika bitarna? Annu egendomligare blir det di vi beaktar att wi ide flesta tolknings- och férsticlseprocesser inte har négot fait, ingen stielsen tll en hel de, alla vet tex vad oférsta gingene betyder ‘Men den som liser det vet & andra sidan inte vad som ska kom. ‘ma hirnist i meningen, And& vigar jag past att alla forstod meningen efter avslutad lisning. Detta ari sin tur en parador, fr bur lan man férst§ meningen utan att ha list hela kaptlet och hur kan man férsté kapitlet utan att ha list hela boken? Den egendomliga dialektiken framstir kanske som allra Maras nar den inte fangerar, deta i enlighet med Heideggers tes at ett tings sammanbrot bist avslijar vad det ar fér ndgot. ‘Nis vi inte férstir ett enstaka ord kan det hinda att hela den mening i vilken det forekommer blir obegriplig fer oss; detta Biller i synnerhet om det ar ett fOr meningen och hela fram. Stillningen visentlige ord vi inte férstir. Om boken i viktig ir ‘F-votsnoncs- dem Onestestenceesn 99ss, starar sien hektisk process. Vi slar kanske upp bokens sakregister for att hitta definitioner pa begreppet. I virsta fall siger oss definitionerna ingenting och vi tvingas lea oss fram Ail andra stillen dir ordet fOrekommer, Vi slir upp lexikon, cordbécker, men det visar sig snart at ferfattaren anvinder or. det i en annan betydelse an den gingse. Vi ger di upp vira ambitioner att férst4 ordet men resignerar inte helt utan fort= sitter lisa vidare, fast med en viss otilfredsstllelse i botten. Nir boken nistan ir firdiglist brjar dess huvudteser emel- Jertid klarna; vi fir en allt tydligare helhetsbild. Nar vi gir sill- baka till det gitfalla ordet igen, begriper vi det plotsligr, efter som vi mu kan relatera det till en kind helhet. Toch med detta framstir iven denna kdarare, Det intuitive feregripande pendlandet mellan del och hel- het, som kiinnetecknar férstielsen, har hedrats med ett sirskilt begrepp inom hermeneutiken, Det ar den hermeneutiska cir- keeln, som bér uppfattas som en bild fr hur tinkande, férstd- else och tolling fungerar. Den introducerades av Friedrich Ast (1778-1841) och Schleiermacher och har sedan dess ge- nomgitt atskilliga transformationer. Grundbetydelserna stir dock kevar. ‘TvA sidor hos begreppet har sirskiltstarkt betonats: kan- skapsbildningen som dialeltisk rérelse mellan del och helhet och ferferstielsens oundgiinglighet i férstBelseprocessen (jf Radnitzky, 1970, 5 23). SAMSPELET MELLAN DEL OCH HELHET Forstielsen kan alles sgas operera pi tvi nivier, av villa hel- hetsnivin gir fore delnivin (Floistad, 1973, s 453). Av pussel- exemplet framgir att interaktionen mellan hel- och delniva ar starkt sammanflitad, samtidigt som helhetsbegreppet ar myck- et relative. Tesen om helhetens prioritet miste dirfor tolkas nnyanserat. ‘Hos de klassiska filologema och Schleiermacher tillimpas esonemangen om cirkelrérelsen mellan del och helhet mesta- 100 2 meanenseri 8 HR! dels pi historska texter. Schleiermacher skilde hirvid noga ‘mellan objektiva och subjektiva aspekter hos den hermenes tiska cirkeln. Den objelaiva aspekren konstituerades av de litte- Fira verken och dessus inneboende del helhetsstrukurer. Ut- tolkaren utgick & andra sidan frn sin forstflsecirkel och desy strukturer, Subjektet hade sin cirkel, objektet sin, Dilthey utvidgade den existentiella cirkeln. En minniskas liv as, menade han, som en hermeneutisk cirkel (Palmer, 1969, '$ 118). Meningen hos livet som helhet byggs upp av de olike delarnas innebord. En enda upplevelse kan férindra virt liv Keraftigt ate det som tdigare foref6ll meningsfull blir menings- ‘lest, samtidigt som en férfuten, timligen alldaglig hindelse plétslige kan f& ny mening, Aven i sin syn pi tollningsobjektet, och dess férhdllande tll urtolkaren markerar Dilthey en ny ut- vecklingsfas j fOrhillande till Schleiermacher. Mening ar inte ndgot som »hinger i luften«, den uppstir i »det deVhelhetsfor- hallande som har upplevelsen som grund. Att forst mening fnnebar art man etablerar et forhillande til de objektiveringar egenslap hos forstielsen, oavsett inom vilket filt denna opere- tar Fleistad, 1973, s 453). Ineborden hos en viss helhet eller hhos de delar som konstituerar denna kan inte bestimmas en. bart med utgingspunke fran undersdkningsobjektet, Farstiel. sen dverskrider ovillkorligen sitt objet, det finns inget objekt som i férstielseprocessen inte har ett vidare sammanhang fin sig sjilve; 6verskridandet ar oundvikdigen férbundet med for- stielsen. Enligt Heidegger ar det dirfér omejligt att dra nigon klar mellan den hermeneutiska cirkelns objektiva och subjek- _provinncs-oce Maprinisenoceses rorForstlelsen utvecklas i ett historiske sammanhang och den ir silv temporal. Dess rérelse mellan det faktiska (och histo- riskt givna) och den anteciperade framtiden bildar en av dess viktigaste hermencutiska cirklar. Vi tolkar och fSrstir fein aspekter, som betingats och skapats i virtférfiuna, Men efter- som forstielsen samtidigt ar fSregripande, projekt, kan den ‘verskrida sin egen fakticitet. Forstielsen befinner sig framf&r sig sjls, samtidige som den bygger pi det frfutna. FORPORSTAELSENS OUNDGANGLIGHET Férférstielsen ir vir fOrsthelse som fakticitet. Pérstlelsen agrundas pi den historiskt givna fSrférstielsen, Eller som det ofa uemyeks: vi kan inte forstd utan att redan ha forstitt. En. radimentir forforstielse kan dock vara tillricklig for att pro- cessen ska kunna sitta iging. D§ har vi ju méjlighet att borja nigonstans, Forforstielsen ar dock inte enbart ett inbyggt minne vi har till fSrfogande nar tllvaron si krver. Den ger riktning i virt sokande. Det ar den som avgér vilken aspekt vi ligger p& det foremil som studeras. Man kan ocksi formulera det si hit: utan forférstielse inget problem och inget som kan ge ledtri- dar. Forférstielsen ar darfor betydelsefull ven i det liga arbetet, Charles Westin (1973, s 165) konstaterar tex: »Forférsthelsen fir en helt avgrande betydelse for forskning- ‘ens utveckling, for val av perspektiv och strategi, ja, fr val av vetenskapsteoretisk orientering.« Forforstielsen hinger ihop med ett annat fenomen, vir inten- tionalitet. Denna kan definieras som »den strukeur som ger mening at upplevelsen« (May, 1974, s 232). Intentionalitet ir samtidigt det vljande och valjande subjektet och viljandets ob- jekt, som detta representeras i subjekrets medvetande. Det ir bide upplevelserna och »upplevelsernas inriktning pa ett ob- jekt« (Marc-Wogau, 1970). Det ar helheten, varav intentionen ror ‘ceeeeneeri 8 HoH ‘endast ar en del. Intentionalitet ar alltsd nigot mer din en med- veten avsike vi har. Vi kan vara omedvema om den, men den kommer andé pa ett eller annat sitt att avspeglas i virt hand- lande eller vira upplevelser. Den har alltsé att gira med att vi fir levande och upplevande helheter och att vi som helheter in- riktar vir existens mot olika objekt. ‘Mellan férférstdels, forstielse och intentionalitet rider ett cdialektiskt samspel. Genom tolkandet och den vidgade first else detta ger far vi nya objekt for vira strivanden och upp- levelser. Viskapar ny mening, vilket kanske istadkommer att vi ‘indrar riktning i vira strivanden. Vi utvecklar dirmed en ny ‘forfrsthelse att utgd ifrin. Och den sida av vir intentionalitet, som strivar efter Klarhet och struktur, fordrar stindige att vi ‘omtolkar vir verklighet och lr oss férstd den p& ett nytt site. PA detta site forindras oavlétigt den hermenentiska cirkel ‘inom vilken vi tolkar och organiserar bilden av var tillvaro. CIRKELN BLIR SPIRAL ‘Men ar bilden av en sluten cirkel som symbol for tolknings- ‘och forstdelseprocessen egentligen sirskilt yckad? Tete avseende ar den det. En tolkning sker inom en viss for- stlelsehorisont, som markerar grinserna fér vilka tolkningar som ir méjliga. Men forstdelschorisonten kan som vi sett utvid- 438 och forindras, bla genom den egna tolkningsverksamheten, (Cirkeln ar alltsd ganska statisk som bild, Den fangerar inte bra ens pa pusslandet, vars tolkningsprocess omfattar omtolk- ningar och férindringar i samspelet mellan del och helhet. Pusslandet ar faktiskt en mycket Oppen process som kinne- tecknas av att den tolkande rérelsen svinger mellan stora och ‘smd amplituder (stora tex nir pusslets helhetsbild barjar fram- “ra, smd vex nds vi sok f biden a mindre posselie ae larna). Bilden med den hermeneutiska cirkeln Sterger i silva ver- ket varken férstdelsens processdimension eller de vilda sving- sningarna mellan olika del/helhetsstrukturer. Det finns visser- etovenes ca ranerduserncisetn 103ligen exempel pi enkla och timligen entydign tolknings- och fBxstlelsefSrlopp som ar starkt avgrinsade i ten, p& vilka cir- kelbilden kanske passat bittre. Art begripa ett redskaps funk- tion ir tex ingen omfattande process, och en vits fattar man snabbt. Och sedan man vil fattat, behéver man som regel inte anstringa sig att begripa nista ging det ar aktuell; man har tillricklig forfSrstlelse. For vitsens del innebiir det dessvirre att man inte har lika rolige &t den; man dverraskas ju inte pi nyttav den brytning mellan redan kinda och oviintade betydel- ser som vitsens poing kanhinda byggde pa. De »oviintade« betydelserna ingir redan i forftrstielsen och da vitsen pa det sitet berdvats sitt dverraskningsmoment férlorar den sin poting. ‘Men bade redskap och vits kan tolkas frin andra aspekter. De kan tex relatera til livsstilar eller virldsbilder. De enklaste freteelser kan genom stindiga omtolkmingar féras in i allt stérre helheter, samtidigt som vir kunskap om dem blir altmer intringande, Forstdelsens utveckling gir pA detta site ofta i riktning mot kad totalisering och kad precisering. Férstlelse- och tolk- singsprocessen ari detta avseende falcisl mer lik en spiral én en cirkel. Radniteky anser dirfér att spiralbegreppet ar limp- ligare (1970, s 23). Bilden av férstielsen som spiral gir att tllimpa p& tolk- aings- och forstielseprocesser av olka art och omfing, pd Apels psykoanalytiska fOrsthelsemodell sivil som pi vardagstolkan- det. Den kan anvndas for at illstrera den vetenskapliga for- stlelsens utveckling eller en enskild individs forstielseutveck- ling dver en lingre eller kortare td. “Trots spiralbegreppets fortjinster ska vi dock inte helt for- asta cirkelbegreppet. Bla anknyter det p& ert intressant sitll ‘vara sprikvanor. Jag tinker dé i synnerhet pa begreppet »ond cirkel« och logikernas »citkelbevis«. Den hermeneutiska cirkeln kan vara ond. Férdomsfullt tin- tande och handlande ar tecken p en sluten ~ eller cirkalir ~ f¥rstdelsehorisont. Den Iinneteckmnas av att stindigt belrifa 104 sewn sue rm sig sjalv. Ny och motstridig information omtolkas si att den stimmer med den tidigare ferstlelsen. Eller alternativa tolk- _ningar avfirdas utan proving eller med referens till daliga ‘egenskaper hos deras upphovsman. Ent motsvarande fSrhillningssétt inom vetenskapen yttrar sigi att motsigande data avfirdas som betydelselésa eller sista hhand omtolkas si att de tind dverensstimmer med teorin. Annu vanligare tir dock att den vetenskapliga fOrhandsinstill- ningen styr oki luren sf att den genom de valda metoderna fungerar enligt ett slags filterprincip. Endast teoribekriftande data sorteras in, andra fir aldrig chans att komma med. Forstielsen kan alltsd gi i cirkel, ien ond cirkel (circulus vitiosus). Den gir aldrig dver i spiralrérelsens pendling. Spira- Jen betecknar den fruktbara, éppna cirkeln, »circalus fractuo- sus«, med Radnitzkys terminologi (970, s 23). Denna kinne- tecknas av att férstielschorisonten férindras i harmoni med férindringar i kunskapsprocessen. Dess amplitud ar ocks4 mer varierande, eftersom omdefinierar sig sl i rikening mot stérre bredd och precisering. FORSTAELSEPROCESSEN OCH TRAGANDET Gadamer har i ett avsnitt av boken Wabrbeit und Methode (San ning och metod, 1972) beskrivit en av de viktigaste forutsite- rningarna fr att forstielsen ska utvecklas i enlighet med spira- Jens princip.Instillningen till den verkligher vi str i begrepp att tolka bér enligt Gadamer ha karaktiren av en friga: »Ar detta sf eller s8?« (fr Gadamer, 1972, s 344). En sidan friga kan naturligtvis stillas retoriske; vi vill inte veta mer genom frigan, redan sjlva sitet att stlla frlgan inbegriper ett pA fr- hand givet svar. Men frgan kan ocksi grundas p& den negativitet som ligger i att vi ar medvetna om att vi inte kianer svaret pi den. Den instillningen bor enligt Gadamer kinneteckna allt frigande: »For att friga mAste man vilja veta, dvs veta att man inte vet-« {erounanor- com rnrchetsrancass 105Oppenheten i frdgan ar emellertid inte absolut; en friga har atid en riktning (Palmer, 1972, s 199). Redan sittet att stilla frdgan ger ett visst perspelaiv,pi det man frgar om. Frigandet forutsitter sAlunda Sppenhet ~ svaret ar okdint — men sitter samtidigt grinser fr svaret. Det finns inget fSrutsittningslést frigande, lika litet som fSrutsiteningslds tolkning eller f&r- stlelse. ‘Nir vi brjar tringa in i en text, tolka en interyju, frst en samhillelig fereteelse, bor detta enlige Gadamer ske enligt det ‘ppna frigandets princip. Detta innebif tvi saker. For det fors~ ‘a miste vi inse vir lanskapsbrist och att vi genom via frigor riskerar att sjlva bli foriindrade av de svar materialet ger (Flei- stad, s 458); vi sitter vir existens i vigsidlen, Risktagandet ar en fOrutsittning fér att undersdkningsobjektet ska kunna tala site eget sprik« och dirigenom kunna bli en del av tolkarens gen existentellavirld, For det andra giller det at forsoka finna de frlgor materia let stiller till oss (Palmer, 1972, s 200). De foreteelser vi stude~ rar, vira undersékningsobjekt, ir laddade med frlgor som vi forsdker besvara genom vara tolkningar. Att férsti en férereelse innebir dirfér at vi fOrstir de frégor den stiller. De frigor vi silva tll en borjan stiller ir oft felaktiga och Humpiga. Men de ger riktning for sokandet, som sedan kan. ‘indra urs i och med ate nya aspekter p& undersékningsobjek- tettrider fram, Den vaga forestillning om helheten vii inledningsskedet utgickfrin genomgar ocksi en successiv férindring. och med att de enskilda delarna kan ges en alle tydligare innebird, klar- nar helhetsbilden, Processen ar dock varken enkel eller litesam. bland miste vi tex stanna upp infér objekets ogenomtriingl het, ta en paus, lta tankarna mogna. Ofta miste vi gra omifat~ tande utvikningar, vidga helhetssrukturen, innan vi kan &ter- vinda till objektet. For att kunna ferstl miste vi tex i enlighet ‘med Apels modell passera dtskilliga kvasinaruralisiska faser. Vi provar olika tolkningsmodeller, good-reason-assays, historiska ‘érkdaringar,analogier, jimforelsr, bilder, gér pendlingar lings 106 Iemmeeeaeri sme 19081 tidsaxeln, relaterar det tolkade till andra samtidiga foreteclser, till interpersonella och sambilleliga skeenden. Forloppet ar paradoxalt. Allt medan tids- och sambillsper- spektivet utvidgas, framstir det tolkade objektet alle klarare ‘och alltmer gripbart for oss. Dirmed blir det ocksé en erfaren= het som griper tag i oss. Frigan ar emellertid varfor vi underkastar oss all denna ‘méda. Det kan ju verka som om vi har si litet att vinna. Men vilken lon vi fir for médan ir egentligen ovisentlige. Var stri- ‘van efter innebérd, sammanhang och struktur ir ett livsvllkor. ‘Vi maste skapa sammanhang i kaos. ‘Tolknings- och férstielseprocessen sakmar birjan och slut; spiralen ar oindlig. Det finns ingen absolut nolipunkt dir pro- essen startar, och om dess framtid kan man pa sin héjd gora oda gissningar (Radnitzky, 1970, s 26) Inte heller kan vi alltid starta dir vi skulle vilja; utgingspunkten ar alltid en viss ut- vecklingsnivé, som det inte finns ndgot site att springa ikapp. ‘Var forstielse fer en viss foreteelse avspeglar alltsd endast ett ‘moment i vir utveckling. Den tollming vi si girma betraktar som slutgiltig kommer att omformuleras éskilliga ginger un- der virt liv. Vi »fryser« ett 6gonblick av vir forstlelseutveck- ling, tar en stillbild, det ar allt. jerouumos- oem asstetsraoceein 107