Willmar Saute Breath! Sverye AppondixE —((Sthcunelin, 478) Fr tl analyse S)Sberg uppsitining wv “Gale” Ore- maten | Stockholm 1674, Utgangspunke tar Brecht upp som tema fer sin pjés vad han ‘dive kallar votonskapsmannens fOrréderi mot mansklig- hoten. Darigonom har hans plas blvit ett ofrénkomligt Iniégg | don aktuella kirnkraftsdebatten. Genom att bedrl- va forskningen fOr dess egon skull, visar Brecht, har vor {tonskapen Isolerat sig frén eamhéllt och blivt ett verkiyg {fr maitens, kopitelets och krigets Intressen, Ved som fin bérjan avsdg ett tjéna ménsklighotons val, her fr- vvandlets tll ett hot mot mansklighetens existens." SA bor Jat Sibberg sin Itrodultion ti Brecht Gala (Oramaton 42), ‘Jaq uppfattar Brechts stycke pd samma sitt, pd don union instémmer jag helt och hallot med Sjaberg. Han har framfért sin anelys ocksé | andra sammanhang, och don hor latit tka bvertygande varje géng, 'Nér man utgar frdm en aden tolkning av styckot, Luppsittningens slutecon (ecen nr 14) ulgér oluta hhdjdpunkten, for det ar i denna scen som Galilel avsidjor sig siélv 60m forrédare, som en man som lirnnade veten- ‘skapen och diitmed mansklighaten i ticket | ett evgbran- «de Sgonbiick. I denna scon éterfére pjdsens oliketrddar tl slutsatson, att den fria (i bemdrkalsen: oansverigal forsk- ‘ingen kan bli ett svek mot folk och samhill. ‘Jag var dérfor inte a8 lite fSrvinad nd jog upptickto ott Jag under forostiliningen hil p8 att somna ifrdn hele slutsconen. Det crescendo som scenen innan uppnddde, 8 Gallle!tvingades att Sterkalla sina léror, lysto hdr helt ‘med sin frénvaro. intrsset fr den dialog mollan Gell ch lérjungen Andrea som avelutar fBrestiliningen, var ganska matt, inte bara hos mig sj, utan helttydligt aven hhos mina binkgrennar. Det verka férebrdelser | wel gubbes missndjda gnall, en retorisk 6verbygg- ad, som enbertférstarkte intrycket att Galllel var sin thds lat 148 ‘Sjaberg telar om att pjésen slutar “mad den dualistiska situationen, att Gali frie forskningons férkimpa semtidigt med att hen varnar sin lérjunge Andrea for de konsskvenser vetenskepons {otalafrihot kan ha", (Idsologi och systemutveckling, red 8. Gbranzon, Lund 1976, 528). Den senate aspekton, ated Galileis varning, framstod varken for mig el Iminarier jag diskuterat med som en vasentlig podng slutscenon, Kritiken mot Galilels handlando hede av ‘manga éverhuvudtaget into upprattat Utifrdn dessa reaktioner skulle jag vilja formulere {8l- Jande pastdende: SjSbergs uppsétining av Galil skildrar into 1 térsta hand en konflit som berdr vetenskapene frihet, utan en historisk personlighet i strid med samt dens maktor. Huvudintrasset | uppsattningan ligger i ut- angen av denne strid. Galleis parsonlighet visas from { sin "privathet” snarare 6n som Sent konflikt. ~ Riltigheten i detta pistdonde blir me: Lppenbar i slutscenen, varfor denna skall undersdkas {orst, Nar huvudtendensen I slutseanen ar klargjord skall jag f6rsbke visa, om och | s8 fall var ‘mirks p8 andra ston | uppsétiningen Stutscenen Dislogon melian den gamle Galilel och hans fd elev And- 00 Sart strangt dialoktiskt bygad, pracis som dialogen do Svriga scenerna, Til att bérja med avslojar Galil att hhan har skrivit sina discorsi. Nur han sor hur fertviviad Andrea &r Over att kyrken tagit hand om dessa papper, erkénner Galilel att han har gjort koplor. Nu stmmer ‘Andrea upp en hymn til Galileislistighet, tll hans etleka vidsynthet, Férst efter denna patetiska loveding til Gallet {ljer com motpo! Galileis sjélvfSrabrdelser, som visar indlighoten i Andreas ord. Dialektiken i denna scan forutséttor en motsvarande ‘sconisk gestaltning. ‘Dielogféringan | Sjébergs uppest- ‘ing arbetar inte fram dat dlaloktiske forloppet. Om- svangningen | Andreas fSrhdllando tll Galldiga férutséttningen. Det Br betecknande f6r frénveron av dialektisk forberadelse fr Galles sjlvanalys, att det gBrs on lustighet av Galileis ord "Hollre befiéckade din tomma, LLbtorrealistist. Later som jag. Ny vetenskap, ny etk”, Det frtar ellvaret i Andreas rekapitulation av Galliels svek, 80m hen nu ger annorlunda. Brecht jal kunde ténka sig att Andress tal ‘remférdes som en monolog av Sohi Om det into fims négot patos | Andress tal, s8 mast Gali iser bil ratt bleka. Eller med andr ‘rd: Galilais monolog forbereds inte genom den fSregé= tende dlalogen, den blir en antites som seknar tos, Golieis analys av site eget forhdllningssétt framfore | denna uppsittning som fOrestiliningens evalutning, inte ‘som dess hijdpunka. Dialogen stannar kvar | det vardags- realistika {stillet fr att rosa sig til en ny Klimex, Aven Galilei dialog ted sin dotter Virginia térbllt verdegrea- listisk. S{Oberg tar inte hinsyn til att Galilel bare unde togavis svarar pd Virginias frbgor. FOraktet som Gallfal Visor sin till inivisitionens spion férvandlede dotter, ut- plattas til ndgre publikvanliga munterheter, som inte ger néigra som halstfSraningar om Galilis djupe Insikter om ls het enkalt som en envis gubbe. Aven scenbilden bidrar tll karaktiven av avrundning som siutscenen har. | motsate til de vriga sconern ‘scenogrefi férminskas nu spelytan. Modkinslen med'den ‘gamle Galilei understryks av den sndla inredningen som Gallleis rum f&tt, vlket dessutom fOrstirks genom den varme beige-bruna firaskslen. Varkon vtan eller flrgerna har ndgon motsvarighet i utstyrsein I de Svriga scenemo. Gonom en verm, guiektig ijusséttning frambringas en in- timitet pa scenen, som boksteviigt talatframstilier Galal len positiv dager. Genom de rérliga strBlkastarna, vilkes {jus flier personorna Gver scenen, ferstBrker Sjoberg yt- torligare stimningskaraktdren i denna scen. Inom denna gemytliga ram ar det svdrt att framhiva den skarpa som finns i alilels monolog Spelsti, scenografi och kostym i slutecenen viser fr 4skédaron en gemma, hunsad och &dmjuk man, som tack Vere sitt annu friskaintellekt kan trotse férhallandena och ‘ett betydande vetenskapligt vork, Holhetsintrycket 148 {ar av Galilei i denna’ scan dr genomgdende positivt, ‘blend framkallas to m medlidande. Galilei framstilis i slutscenen som en sympatisk for ‘kdmpe fr vetenskepen mot vilken de dvrige personerna | ‘sconen verkar som elaka inbilska emBkrBmare, Ar Galilel dd genomgtende skildrad | sympatiska, personliga ton- ginger? ‘Spelmoment | styckets fBreta scon bevisar Galllol fr don lille Andre ‘att solens upp- och nedgdng framkallas av jordens rote tion. 1 Sjobergs scenldsning skjuter Galllei Andrea | stolen fran den éna sidan av tvéttfate til den andra. | scenanvis- ‘ingarna star dat att Galiloilyfter upp Andres | stolen och vandor stolen 180° (= jordans rotation under ett halvt dyanl): Uppiyftandet av stolen fOranleder Andrea sedan att betvivia limpligheten av ett sSdant bevis, eftersom han sjilv.tex kneppast kunds lyfta upp sin mor | detta syfte, Denna kritik p8 Galilels bevisfdring mésto Sjoberg stryke, eftersom hans Galilei aldrig Iyer upp Andros Galileis bovis framstdr darfér som oemoteageligt Men viktigare for presentationan av Galileis personlig- hot | fSrata scenen ar nd& det st, pa vilket Galilei mod dolar Andrea, att hans undervisning mste instlas. Gall- lei maste ante Ludovico Mersill som elev, for att denne ken botala fr sig. Sjoberg arrangerar scenan ed att Galilel, tar Andres fein famn och meddelar honom itt beslut med stor sorgsenhet. Dirrmed undorsteyke ett mycket sympe tiskt drag hos Gallel. Texton nédvandlgg®r inte 88 varma Kénslor, vartér Galileis agerande méste uppfattas som SjSbergs tilligg. For tolkningen av styckst ar s8dona ‘pelmoment viktiga, efterscm de vsentigen priglar pub- {ikens instlining til Gall ‘Somme betydolse har ocks8 det férhallande, som Sj- berg itor Galilei ha med fru Sart, Ph sconen framstalls on Intim f8rbindelse, som soknar férutedttninger | texten. | ‘Oreta scenen antyds denna férbindelse genom att Gelllet ‘och fru Sart rullar runt i singen, antydningarna fBrstarks ‘och bekréftas slutligen I nionde scanen genom en aver. 147‘stningsmanipulation. ". .. fr att jag haller mig tll en kattare” blir “om Jag haller hop med..." och upphiivar alla tvivel om de bidas férhéllande. Detta férhallands bidrer dock inte til handlingen och darfér maste man frdga sig, ved Sjaberg uppndtt. Jag uppfattar det som ett ‘térmanskligando' av Galilei, dvs man visar Galllel | har privata (intima) sfr och vill dirmed f8 oss narmar ‘s0nen Galiel, Datta forsvarer dock semtidigt dekBdarens rtiska botcakining. Golitais naivitet (Om Galilsis sjalfbrebrBciser | sista sconen skall kunna verks trovardiga, masta de felsteg, som har lett till hans nisslyckande, visas mycket tyallgt Tva sadana avgora do situationer, skal botraktas har. Dot Br slutet av den tredje sconen: Galilei bestutar att, trots vinnen Sagrados varning, 'imna republiken Vonedig for att te anstélining hos Hartigen | Florens, fastin Inkvisitionen lurar dar. Dotta beslut far on fortBttning ‘ele scenan, dé Galil avtirdar jamfabrikanten Vannis anbud att smuggla ut honom ur Floren, tlibeka till Venedig, Bada gingerns Br Galilal medveten om dan fara som turar pa honom, Bde gngema struntar han i varningar- nna, Bide géngema later Sjdberg framféra de avgorande corden snabbt och med stor beslutsamhot. Pauserna som {Braga de respettive satserna upphivs genom bestimd- heten i tonen. Karaktiren av ett avgdrande, och Galois entuella tvivel | frégan, fremetalls inte, Det ger ett in tyes 27 at Gaitiai olint hade gat i féllan. Galllais avgé- Fenden framstills som helt logisks, vilket utesluter att Askidaron kan tinke sig ett annat man far uppfattningen att Galilei ‘som han gjordo, Med tanke pa Gel sig slv ar dottaviktigt. Det ar | dessa situatloner som Galilei gir sina misstag, inte fSrst nér han tar tllbaka sina ror. FramfBr alit | den cite scenen méste man forebré Galilei at han inte ville bogripa sina larors botydelse for de progressiva krattern | det divarande samhéllet. Den sceniska framstliningen 148 ‘av dessa progrossiva krafter ér& andra sidan av avgdren- de betydelse fOr publikens méllighst att forsté dette sammanhang. Tydligast visas dessa kraftor | den tion leis ldror har sprits till folket har de blivit farliga for 6vorhoten. Sjoberg ‘ramstillerfolket som krymplingar och ett lumpproleta at. Bortsett frin den historiska oriktigheten ~ dessa ski unde inte ons l8sa Galllels skriftor p& lallonska — utgdr denna oorganiserade hop knappast ndgon fara fér kyrkan, {61 doss instlning kan erfaronhetsméssigt vindas tll sin motsats dver en natt. Karnevalstaget organiserades dock ‘av hantvarkare, och denna klass, det framvdxande och allt starkare borgarskapot, utgjorde verkligan en fara f8r den feodala statsordningen, Donna klass sétter upp Galilal ‘80m galjonsfigur, och dérfér mAste verheten bekimpa Galilel. :fremstaliningen av folket visas samtidigt den samhélleliga betydelsen av Galills ror, Sjdbergs krymp- lingar ger dem ingen betydolse. De tre pé kartong mélade borgame pd en balkong utgér Ingen motvikt. Som hin- vvisning till den framtida arbeterklassen under industri alismen kan den sceniska gestaltninger| knappest heller soda Framstillningan av éverheten {sin kamp om den vetonskapliga canningen konfrontoras Galilei.om och om igen mad éverheten | ollka former Avil 1 Venedig som i Florens och Rom maste Galle! {vervinna respektive anpassa sig til motstindarna for tt {Srsbkra sig om sina forskningars fortbestind, Bilden som frestillningen ger av maktons ropresentanter beskriver {61 éskAdaren inte bara de svérighetor som Galilei har att kkémpa mot utan ocksé allvaret hos de faror som han har attrakne med, Den forsta representanten for makten som upptrider i {Brestillningen ér universitetot Padussskettméstare. Gent- emot Galilel representerar han staden Venedig som pg 8 sin [ga botalning tvingar forskaren att sdka plats vid det farliga hovet i Florons. Skattmastarens ergument kontras- ‘terar bjirt mot Galileis 6nskan: man kan 4 1609 inte ha 149ansprdk pé forskningens frihet och en furstlig batalning pa fen ging. Skettmastaren framstalls pa Dramatens scon ‘som en féraktlig krémoro, on snaljdp vars argument inte Kan tas pt allvar. | rate scenon kan man knappast ens fana att skottmasteren faktiskt kommor att f@ rift. Hans skrattretande, patetiska upptridande berdver sconen sin funktion fbr den fortsatta handling ‘Annars symboligeras makten huvudsekligen ev kyrkan. ‘Aven kyrkans fGretradare gOrs genomatende télliga. N&- ‘ore exempelt den mycket gamia kardinalen p& Collegium Romanum gér enbart genom sin diktion kyrkans argu i till nagot groteskt; kardinalerna Ballarmin och Bar- Barini verkar inte jmb6rdiga med Galilei varken pa det rinskliga eller det Intollektuolia planet; storinkvisitorn Uupphaver sjélv genom sin affekterade gostikulation ohyggliga | hans vinlighst gentemot Virginie; samt slutl- ‘gen paven | paklédningsscenen til vilken jag strex &ter- kommer. ‘Alla dessa kyrklige represontantor saknar den farlighet, som vidhéftar dem som féretrédare for 6vorheten. Fram stulle de som leliga uppenbarolser kant man knoppast Vinta sig att de en vackor dag kan sid tl, dvs att di Yerkligen kommer ett tvings Galilei att te tillboka sing liror, For Sskédaren kommer nu dares handiande tika vertaskando som {61 Gaile slalv. PB sh sit blir dot ocks& ten uraaket fr Galileia ide: Von kunda ha anat det- ‘ta! Galileis blinghet fOr maktpolitiska fOrhatlanden fram- stills inte som hans st6rsta fol, utan som det naturl Det dr vdsentligt med tanke p& slutmonalogen. Grupperingar Pavens p8klddning sker | den tolfte scenen. Paralelit med ‘att det pAviiga ornatet ebtts p& honom fBrsiggar fOrvend- ingen av matematikern Barberini til det institutionalise- rade pavedémet. Sjdberg har p& ett lysande s8tt analyse~ rat denne scen | programhaftet (Oramaten 42). P8 soonen {ir man dBremot aldrig intrycket att péven fordndras ut- ifrdn, fran institutlonen Kyrka. Anledningen ser jag i bri tande Klathet i grupperingen, Pven sjaly rbr sig oupphor- 160 er rm I ligt ever hela scenbredden, sitter sjalv p& ringerta, stiller ‘ig | pose framfr spegeln och drive videre av sin egen ‘finga. Inkvisltorn springer efter honom. Genom denna realism i rorelserna avieds uppmérksamheten frin det ‘Vasentliga | seenen: inte en persone ésikt, utan en institu lone maktansprak avgér kyrkans reektioner. Brecht skrev angiende den sceniska grupperi ‘gcanen Bterger inte den ‘naturliga’ oordningen av ting: on. Den eftorstrivade motsatsen til! naturlig eordning & naturlig ordning. Den ordnande synpunkten ér ov histo~ tisk-semhallelig ar." (GW 17/1037) Denna princip tar inte ‘sj8berg hansyn till, men han séttor inte heller négot annat ‘des stall seschoma som inte bidrar til frstdelsen av denna Han falar bara tllbaka pa ett realistisktrorel- 2. ‘Sconografin ‘Vi mlste vidare frhga oss vitken betyd uttryeksmedel som scenografi, belysning och kostymer hari S[bergs tolkning av Galilel. Sjéberg har s{élv kon ‘staterat foljande: "Allt p& scenen skall ske Sppet. Alt &r ‘Vad det br. Byton skall g@ snabbt och lst fr att 6verviga ‘den tyngd som ajeive Amnet her. Det Bren demonstration dar allting har en mening. Alt skall samarbeta~ ius, ud, rorolse, dekor, ttribut, skédespelere~ ien procision, Men et skell vars ROLIGT, LEKFULLT och LIVFULLT.” (ON 2arnt-74) Hur tor sig detta i praktiken? 10 helt olka seandekor transporteras | 16 ombyggnader p8 scenen, vilket tar flora ‘varje seenbyte, Varjo ging utbyts alla dekora- tionselar med undantag fr tva sidostycken med dorrar ‘och en spotsblgeram som enbart hisses tll olika héjder. nkelheton” liggar enligt Sjéberg | det faktum, att dekordelar innehillerfyrkantiga elernent (fEredrag i hhuset, 23/1-75). restaliningens teatrala, spelmassiga karakt botonas gonom upptrdandet av ott séngarpar. Eftergom publiken inte kunde uppfatta sdngernas texter, blev dees Upptridanden bara en f&rléngning av ombyggnadstiden. Rytmen i scenféljden stardes avsevart, Dessa storningars 181betydolse for &skédaron skall inte underskattas. Reflexio- hema, som Br nédvindiga for att folja farestaliningens {oriopp och som skal! inloda varje ny scen, undergrave Genom langtrdkiga och irriterande vintotider mellan sce. Vilken funition har dé de enstilda scenbilderna? Utan att gd in p& dem i detalj tror jag mig kunna péstd att ‘scenografin Verkade iilustrerando och inte kommenteran- do, Hindelserna fér en ram, en bakgrund, en mili, men scenografin fértydligar inte relationerna mellan porso- erna, den historiska bundenhsten, makeféthéllanden ete. ‘Men just p& grund av sin ilustrativa verkan tar sconogrs fin an stor del av publikens uppmarksamhet | ansprak. Detta betyder att det visuella tringer unden det audiella, vlket bokraftas indirskt genom alla de porsoner som fann don andre forestaliningen de sg som den bate. Hypote sen ligger nara till hands att enledningen til detta var att dlalogen tattare kom fr 10m utanverket, nr man hare frbn don foratafBrestal- ingen. Velat av en sédan scenograti tilter slutsatsen att igisbr och scenograf | forsta hand efteretrivade under- héliningstoater. Sammantattning Jag hor velat visa att Galilei ~ 1 motsate ti vad Sjoberg sjalv hvdar~ framstills som encimensionell, dvs som en {Grkimpe fOr den fri forskningon som invecklar sig i en olmn strid mad makthavarna. Han verkarforlora stride, men genom sin listighot frametér hen slutligen som den ‘egentliga hjaiten | f6réstaliningen. Dottavisar sig tyaligast Islutscenen dér Galilei avslojar att han riddat sina discor- si undan kyrkans klor. Hans Insikt | och fOrdémande av sina tidigaro hanalingar vager lat. At sb dr fallot beror, onligt mig, p& det faktum att Sjb- borg inte lyckats timna suggestionsteaterns ram. Visser. ligen anvander Sjéberg de toatrala verkningsmede! som Brocht sjalv en géng anvant vid sin toator{ Berlin: projeke tioner, 18g melianridd, musikstycken, spelavbrott o dy, ‘men fr 088 éskédare ar dessa medel exakt vad vi fSrvn- 182 tar oss i en Brecht-forestiliring 1974. De har distr into langre funktionen att hjalpa Ssk&daren att halla sig p& en kritik dlstans till ekeendet. V-affekten Br an matod, en hélining gentemot publiken, inte anvéndningen av vissa stilmedel. Sjaberg bryter sig darfor Inte ur den vanliga Dramaten-stilen och gr helt logiskt pjsen till ett histo- Fiskt skédespel, dr Galllols konfliktiosning ar huvudse- ken, Att framstilla konflikten | klar belysning lati fr att koncentrera spinningen pé dass iSsning ar vad Sjoberg ‘anser vara centralt, men denra mAlssttning kan jag inte se att han har ferverkigat uppséttningen. Som ett bidrag till don pagdende karnkraftedebstien har jag svlrt at fSrstd ingceneringen, (1975) 153