Hedvig Charlotta Nordenflycht

Hedvig Charlotta Nordenflycht
Skrifter
SVENSKA KLASSI KER
utgi vna av svenska akademi en
nor de nf lyc ht s kr i f te r
Hedvig Charlotta Nordenycht
Skrifter
Under redaktion av Torkel Stlmarck
och med inledning av Sture Alln
SVENSKA KLASSI KER
utgi vna av svenska akademi en
i samverkan med
bokfrlaget atlanti s
Skrifter.
Atlantis, Stockholm
1996
inledning: Sture Alln
och Svenska Akademien
textversion, kommentarer
och ordfrklaringar :
Torkel Stlmarck och
Svenska Akademien
formgivning och typografi :
Anders Ljungman och Johan Melbi
pdf-generering:
Brimer Media och Megin Media, 2002
Innehll
Sture Alln: Hedvig Charlotta Nordenycht Poet och
kvinna i 1700-talet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ix
SKRIFTER
Brev till kansli-rdet och ridd. Hr A. A. von Stiernman . . . . . . . . . . . . . . 3
moraliska tankar
Ostadighet i allt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17
Frnjelse ver det slla eviga . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19
Jordiske njens ofullkomlighet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22
Dygdens val det rtta nje . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24
Det hgsta nje, knna och ra Skaparen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 26
Viktiga Frgor Till en Lrd, Med Auktorens egit Svar . . . . . . . . . . . . . 28
En Drm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43
Sjlens sanna nje . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 52
Sknhet en brcklig glans . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 54
En liten skymt av omtliga Ljus Eller Tankar om
Gud, Sjlen och Dygden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 55
K. Davids Psalm den 145 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 59
Frstnds och Hjrtas dlaste Syssla . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60
ngslig Kunskap, svra Rn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 63
Dristig Frga . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 63
Klokas och drars lika lott . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 64
Skalde-Brev Till Criton . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 68
sorgekvden
Flos saknad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 75
Sorge-Rop ver Eleantes bortgng . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 76
Den srjande Turtur-Duvan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 78
Andromache i vers efter noter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 96
Avsked frn vrlden, vid en hftig sjukdom . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 99
Ett pressat Hjrtas Klagan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100
Tankar om Lovskrifter ver de Dde, Skrevne till
Herr K*** Jmte minnelse av Irene . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 103
Sorge-Kvde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 113
Sorge-kvde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 113
Mitt de . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 117
Klagan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 118
ver Criton . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 119
tskilliga tankar och sinneslekar
Fruentimmers Plikt att uppva deras Vett . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 123
Satyr emot avundsjuka Fruentimmer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 128
Friare Konsten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 131
Vr-Ro . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 133
Sommar-Ro . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 137
Hste-Ro . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 140
Vinter-Ro eller Betraktelse om Stjrnevalvet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 145
Vid en spassergng i det grna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 149
Nje i enslighet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 150
Nymodig krleks art . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 150
Den unga Herdinnan Dorillas Kvde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 152
Till mina Bcker . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 155
Till Smnen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 155
Vr Oro . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 156
Ffngans Sinnebilder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 157
Alla Lammen fr mig ddde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 158
Herde-Visa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 158
Fabel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 160
Utur Anakreon . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 161
Till Climene . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 161
Sg mig Damon sad Lysandra. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 165
Lngt frn den storm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 167
Ensligheten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 167
ver en Hyacint . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 170
Till****. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 171
I rena tankar! Vishets ro!. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 171
Till***. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 174
Fragment av en Heroid . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 175
oden, hyllningsdikter
Tankar om Skaldekonstens Nytta I ett vl inrttat Land . . . . . . . . . . . 181
ver Hennes Kongl. Maj :t Drottningens Hlsas
Hgstnskade tervinnande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 185
Ode ver ett Gott Hjrta Till Herr Gr. G. F. G. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 188
Ode i anledning av Exod. XXXIII. Kap. v. 18. 20.
och XXXIV. Kap. v. 5. 6. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 196
Till Storfursten av Ryssland, Paul Petrowitz . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 201
epik och lrodikt
Den Frlsta Svea . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 209
Tget ver Blt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 239
Fruentimrets Frsvar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 250
prosa
Tankar om Mnniskans Intet och Allt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 287
De Svenska Poeter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 294
Fretal till Witterhets arbeten I (1759) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 310
Frjas Rfst . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 315
Brev till Johan Fischerstrm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 336
Kommentarer och ordfrklaringar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 339
Frstaradsregister . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 425
poet och kvinna i 1700-talet
av Sture Alln
Det r ltt att bli betagen i Hedvig Charlotta Nordenycht : en
poet som skrev direkt ur hjrtat och gjorde det i en tid med
andra ideal ; en temperamentsfull frkmpe fr kvinnans rtt
till andligt liv; en kulturperson med vid internationell utblick,
som gick tillrtta med Rousseau nr det krvdes; en sprklig
vgrjare i Dalins samtid; en skare som tog livsfrgorna p
allvar; en frfattare som till stor del levde p sin penna. Redan
d, vill man utbrista gng efter annan. Men ven nr man har
ordnat anletsdragen, fascinerar hennes gestalt.
Lt oss brja med kvinnosaken. Utgngspunkten r hennes
egna erfarenheter som brdmoget barn av kvinnligt kn i en
tid med ensartade konventioner i frga om uppfostran. Frld-
rarna hjlpte henne ngot p vg, men de visste nogsamt, att
ingen gruva ngonsin uppfunnits p Parnassen, och att ett lrt
Fruntimmer, med ingen annan brudskatt n sin lrdom, kunde
dmas till Kloster-Orden; och som den icke r i anseende i
Sverige, tyckte de mera om, att uppfda sin dotter till en skick-
elig Hustru, n bland Vishets-Gudinnorna (muserna) . Emel-
lertid kunde hon lsa innan hon fyllt fem r och spela cembalo
efter noter vid tta. Och hon ck hjlp med tyska och latin av
sin brors informator. Likvl var hon p det hela taget hnvisad
till att tillfredsstlla sin studiehg i hemlighet.
I Qwinligit Tankespel 1744 och redan i den handskrivna
Cronstedtska poemboken 1741 str dikten Fruentimmers
Plikt att uppva deras Vett:
Dumma lag, du blinda sed,
Som av nedrig avund ljuder,
ix
Nr du Evae Kn frbjuder,
Att Parnassen komma ved.
Att du frst har ftt din fart
Ur en svag och manlig hjrna,
Som sitt vlde velat vrna,
r vl, utan tvivel, klart.
I dikten lggs uppgiften att utveckla sig i kvinnornas egna hn-
der. Den utmynnar i att kllan till all dygd r att lra knna sig
sjlv. Fru Nordenycht var fre sin tid p era stt men aldrig
s tydligt som hrvidlag.
Det stora slaget slog hon med lrodikten Fruentimrets Fr-
svar. Dikten r riktad mot Rousseau, som i ett brev till encyklo-
pedisten dAlembert hade sagt frgripliga ting om kvinnorna:
Men denna himmelska lga som uppeldar och vrmer sjlen,
detta snille som frtr och uppslukar, denna brinnande vl-
talighet, denna sublima hnfrelse som leder nda till hjrtats
djup kommer alltid att saknas i kvinnors skrifter. Fru Norden-
ychts berttigade upprrdhet tog sig uttryck i en lng dikt p
alexandriner:
Ack! grymma tyranni, mnn det vr Vrld frbttrar,
Att halva slktet stngs i dumhets trnga fjttrar?
Eleganta alexandrinpar som detta glimmar till, men den lnga
dikten tyngs av en alltfr utfrlig kvinnokatalog av allmnt
europeisk typ. nd r den en anmrkningsvrd prestation av
en avancerad tnkare.
I sitt eget liv verhopades fru Nordenycht av olyckor.
Namnet Hedvig Charlotta Nordenycht r en fyrtaktig fal-
lande vers som slutar med katalex. P sitt stt ger den en bild
av fru Nordenychts liv med dess genomgripande relationer
till fyra mn, frn den faderligt ptvingade fstmannen till den
s tur e a l l n
x
hopplst lskade vnnen under de allra sista rens katastrof.
Hon dog endast 44 r gammal.
Det kan frefalla egenartat att s snart notera mnnen i hen-
nes liv. Men hon har sjlv lett tankarna i den riktningen bde
genom sitt curriculum vit i brevet till Kongl. Sekreteraren
Anders Anton von Stiernman och i sina sorgekvden.
I hennes tidiga tonr kom mekanikern Johan Tideman in i
kretsen fr att hjlpa brodern, som hade brjat syssla med
manufakturer. Det var en originell person, belst, fantasirik
och vlartikulerad. Hans levnadsstt var klokt fr de klarsyn-
ta men tokugt fr drars gon. Lika mycket som han vr-
dade sig om sitt inre vrdslsade han emellertid sitt yttre. Han
var ocks puckelryggig. Tideman blev mentor fr den out-
trttligt vetgiriga.
P sin ddsbdd 1734 lt hennes fader frst, att det var hans
yttersta vilja, att Tideman och hon skulle bli man och hustru.
Efter stor vnda bjde sig femtonringen och inriktade sig p
ktenskap med den tio r ldre mannen. Hans mnga plgor
blev honom dock vermktiga, och 1737 dog han efter ett rs
sngliggande. Fr Hedvig Charlotta blev saknaden stor, och
den minskades inte av att hon hade gjort vld p sin bjelse.
Dikten Flos saknad brjar:
Var r du nu, min sinnes vn?
Var r min ledare?
Vart sku min gon vndas hn,
Att de m dig f se?
Enligt tidens kutym anvnde hon som hr ofta tcknamn som
Flo, Flora och Uranie. Mest bekant blev hon efter hand under
signaturen Herdinnan i Norden.
Nr hon efter ett r tog upp studier i franska, blev hon som
lrare rekommenderad den charmerande prsten Jacob Fabri-
p oe t oc h kvi nna i 1700- ta l e t
xi
cius. Tycke uppstod, och efter att under ett r ha prvat hans
dygd och gudsfruktan gav hon honom sitt hjrta. Flera rs pro-
blem frestod, men s utnmndes Fabricius till amiralitetspas-
tor i Karlskrona, och brllopet hlls utan drjsml. Herrskapet
yttade dit frn Stockholm. ktenskapet med Fabricius blev
lyckligt men ytterst kort. Maken dog samma r som brllopet
gde rum, 1741. Fru Nordenycht blev drmed nka vid 23 rs
lder. I Den srjande Turtur-Duvan, dr hon i prosainled-
ningen talar om en sorg utan like, skriver hon:
Min levnads lust r skuren av,
Och dden r min lngtan,
Till dig du mrka tysta grav,
Str all min trngtan:
P jorden jag ej nner
Vad mer min sjl sitt nje br,
Min gldje borta r;
Min tid i grt frrinner,
Min ungdoms lust frsvinner;
Jag r olyckligt sld
I grymma sorgens vld.
Dikterna i denna samling r med ngot undantag skrivna till
den gngen knda melodier. Det ger dem en mjukt visartad
diktion.
Fru Nordenychts kusin, Akademisekreteraren Carl Klingen-
berg, var som vn och frtrogen under lng tid en fast punkt
i hennes tillvaro. Men hon frlorade ven honom. Vid hans
dd 1757 skrev hon era dikter, bland dem Klagan:
En vn, var lmnad till mitt std,
Min hjlp, min trst i all slags nd,
Som mig frtjusat vrldsens plgor.
Nu r mitt ankar slitit av,
Nu sls mitt skepp av tusend vgor,
Och mktar dock ej g i kvav.
s tur e a l l n
xii
De tre mnnens dd hade alla varit omvlvande upplevelser fr
fru Nordenycht och lett till mnga sorgekvden. Den fjrde
mannens uppdykande 1761 blev inte mindre omvlvande men
ck en utgng, som av allt att dma frkortade hennes eget liv.
Johan Fischerstrm, en ung man med agronomisk inriktning
men ocks avsevrd entusiasm fr vitterhet, var en stor beund-
rare av fru Nordenycht. Deras umgnge vckte hennes pas-
sion, men nr hon ck klart fr sig att hans beundran gllde
hennes diktning och inte hennes person, slocknade hennes
livsgnista. Hennes sista dikter hade ftt sitt tema: Till ****,
ver en hyacint, det oftast citerade poemet, och Fragment
av en Heroid med underrubriken Hildur till Adil, det sista
knda. Hyacintdikten slutar i resignation:
Men skall jag p en blomma klandra,
Det veka vsen klaga an,
Dess de r att sig frandra,
Hon mste vara som hon kan.
Hon r ett grs, hon skall frfalna,
Jag intet agg till henne br.
S ser jag ock ditt hjrta kallna
Det mste vara som det r.
Andligen utmattad och kroppsligen bruten dog hon i juni 1763.
Dessfrinnan hade ytterligare tv mn kommit in i hennes
liv, de unga grevarna Gustaf Fredrik Gyllenborg och Gustaf
Philip Creutz. ver dem kom hon inte att skriva ngra sorge-
kvden de verlevde henne med decennier. Gyllenborg har
hon tillgnat Ode ver ett Gott Hjrta:
Vem har det Hjrta jag vill mla?
En sannings vn i dygden kr,
Som i den krets hans gvor strla,
Den Hgsta Godhets avbild r.
xiii
Gyllenborg, Creutz och fru Nordenycht som var den enda
kvinnan i frsamlingen kom snart att bilda den inre kretsen i
det litterra sllskapet Tankebyggarorden, grundat 1753. Detta
sllskap utgjorde ett slags motvikt till Lovisa Ulrikas Vitter-
hetsakademi, som instiftades senare samma r med fru Norden-
ychts diktarkollega och medtvlare Dalin som frgrundsgur.
Tankebyggarna gav ut tre volymer under rubriken Vra Fr-
sk, ren 1753, 1754 och 1756. Efter ett uppehll kom s tv
volymer Witterhets Arbeten, 1759 och 1762.
I fretalet till det frsta bandet av Witterhets Arbeten
skriver fru Nordenycht : Vi hava i synnerhet skt att i akt
taga Sprkets renhet, s vl till dess art som utltelser. Nya ord
hava vi icke mnga: De f som vi vgat, ro begripelige och
tarva inga noter. De frsta och vanliga reglor i Skalde-Kons-
ten, som dock hos de Svenske Skalder s lnge varit vrdslsa-
de, hava vi i detta nya arbetet p det nogaste skt flja.
De strre och dlare reglor, som rra smaken och stilen, hava
vi ock skt taga i akt. Genom denna klara anknytning till
franskklassiska mnster lggs grunden till vad som komma
skulle under 1700-talets senare del. Hos fru Nordenycht
mrks av naturliga skl en stramare form n tidigare, men i de
sista poemen, Fischerstrmdikterna, r knslan s stark att den
ursprungliga omedelbarheten bryter igenom igen utan gen-
saga frn lsaren.
Hur ter sig den sprkliga uppstramning som frordet anger?
Vi kan f ett intryck av vad det gller genom att betrakta en
av de Nordenychtska hjdpunkterna, Skalde-Brev Till Cri-
ton. Denna epistel om kunskap och okunnighet, riktad till
Klingenberg, r skriven p fri jambisk vers. Den publicerades
frst i Vra Frsk II och sedan i Witterhets Arbeten II.
I de citat jag ger fljer jag originalstavningen.
Viktigast r nog att rytmiska skl tycks ligga bakom era
ndringar. I exemplen nmns den ldsta formuleringen frst :
s tur e a l l n
xiv
Det dyra sannings ml instnga
Det dyra sannings-mlet stnga
Fast deras sprk fr oss okunnigt r
Fast deras sprk fr oss ej kunnigt r
Vr ovisshet, vr brist och vrt missnje fda
Vr ovisshet och oro fda
En med sit egit fel olycka sig drager
En af sit eget fel sin graf i bljan nner
Genom omskrivningarna undviker poeten betoningar som in-
stnga, okunnigt, missnje, olycka och drager. Vlljudet kar.
Strre frsiktighet och tydlighet utmrker anvndningen av
sammansttningar i den senare avfattningen:
Och sjelf-kr dumhet, som har altid rtt
Och dumhet, som vil steds ha rtt
Nr lttja, vanans tvng, ett blindt upfostrings stt
Nr lttia, vanans tvng, et blindt upfostrings-stt
Ett sammansatt ord som sjelf-kr fr vika. De tvledade sam-
mansttningarna av typen upfostrings stt fr ett bindestreck
som sammanhllande element. Det nns fr vrigt helt hop-
skrivna sammansttningar i bda versionerna, t. ex. spelboll och
tankeslut.
ndringar i stavning, bjning och val av formord gr i all-
mnhet i moderniserande riktning: kundskap och tusend blir
kunskap och tusen, stadnar blir stannar, vettenskaper blir veten-
skap, sine tankeslut blir sina tankeslut, sin foster (neutrum plural)
blir sina barn, ho blir (med ngot undantag) hvem. Det r ocks
intressant att ndringarna i ngra fall gr t det arkaiserande
hllet : okunnighet blir okunnoghet, vatten blir vattn. P lng sikt
var just detta en dlig prognos, men det r uppenbart att fru
xv
Nordenycht har prvat sin sprkknsla noggrant i sitt fretals
anda.
Musiken var betydelsefull fr henne. Det var inte bara i
Den srjande Turtur-Duvan som hon hnvisade till melo-
dier, utan det frekom tskilliga gnger. Gyllenborg, Atterbom
och andra har vittnat om att hennes texter sjngs allmnt. I det
perspektivet kan man ocks se henne som visdiktare.
De melodier hon valde r av olika karaktr: frn koraler och
arior till dansmelodier som menuett och gigue. Frnjelse
ver det slla eviga, som brjar Min sjl av frjd upptndes,
r skriven till melodin Den Blomstertid nu kommer. Ngra
stycken r hmtade ur en engelsk sngsamling, s t.ex. melodin
till Vr Oro (dvs. vroro) med inledningsraden Nu ter
syns tiden frbyta. Fru Nordenycht var samtida med Johan
Helmich Roman, och era av hennes dikter har melodier av
honom, bland annat Min levnads lust r skuren av. Hennes
stt att botanisera bland tillgngliga melodier pminner om
Bellmans grepp. En av dem, Sg mig Damon sad Lysandra,
fll i sinom tid ocks honom i smaken.
En intressant aspekt p fru Nordenychts estetiska hllning
ger prosa- och poesistycket De Svenska Poeter. Efter en trta
p Helikon, Vishets-berget, om rangordningen i skaldernas
samfund fr Stiernhielm Apollos befallning att sammankalla
alla svenska poeter som ankommit frn de levande och visa var
och en sitt rum. Han kommenterar ett drygt tjugotal diktare
frn Lucidor till Kolmodin. Det blir inte Lucidor som fr det
frmsta rummet, Ty du sng s sllan vl. Dahlstierna rkar
ocks ganska illa ut och inte bara fr Himlens silvervrta
med syftning p mnen.
Vl behandlade blir srskilt Columbus och Runius. Att
Columbus prisas fr allvar, sanning och djupa tankar ligger
helt i linje med fru Nordenychts livslnga bearbetning av det
fr henne centrala dygdebegreppet. I rttvisans namn beteck-
s tur e a l l n
xvi
nas han ocks som en sinnrik god Poet (dvs. fyndig). Ru-
nius r en skald bd kvick och lrd. Hos honom lyser eld och
ltthet, och han hyser andakt, stma och kraft.
Kvaliteter som allvar, eld, lrdom och fyndighet prglar ock-
s fru Nordenychts grning. Genom sin mngsidighet var hon
inte bara en av grundlggarna till den gustavianska epoken utan
ocks en frelpare till nsta rhundrades knslobejakande
romantik. Man blir ltt betagen i fru Nordenycht.
SKRI FTER
Brev till kansli-rdet och ridd.
Hr A. A. von Stiernman
Vlborne Herr Kongl. Sekreterare.
Den ran, I gren mig, Min Herre, att vilja veta mina hn-
delser, fr att infra mitt namn ibland vra Nordiska Snillen,
skattar jag s hgt, som jag rknar mig ovrdig en slik heder:
icke drfre, att ju detta mitt korta levnads-lopp redan r upp-
fyllt med s besynnerliga omvxlingar, som skulle vara bde
nyttige och sllsamma att uppteckna, och att ven de sm
gvor, som himmelen och naturen mig frlnt, hade kunnat
bliva vrdige nog fr Er vittra penna att beskriva, om de blivit
s uppodlade som de bort. Men som min Levernes-beskriv-
ning, rttel. utfrd, skulle bliva allt fr vidlftig: s, ehuruvl
mitt lilla snille, som frr i brist av lyckeliga tillfllen, och nu av
motgng och sorg, blivit mycket frkvavt, ej kan framvisa s
lysande prov, att de kunna tjna till fosterlandets heder; vill jag
dock i mjeligaste korthet endast fullgra Eder begran och
min skyldighet.
Jag r fdd 1718 d. 28 Nov. i Kongl. Residens-Staden Stock-
holm. Min Fader har haft den frmn, att genom egen vrdig-
het och frtjnst ga mer anseende, n av titel och stnd. Han
blev av allt frnuftigt folk i vrde hllen, fast hans lycka icke
bragt honom lngre, n till Kamererare i General-Avrknings-
Kontoret i Kongl. Kammar-Kollegio. Han tjnte i ofrtruten
it och trgit arbete med pennan sitt Fdernesland, och blev
vid Riksdagen 1727 i Adeligt stnd upphjd, samt kallade sig
Nordenycht. Min Moder r av en gammal Prsterlig Slkt,
Rosin benmnd, med tskilliga Biskopar och Adeliga familjer
frbunden. Av dessa mina kra Frldrar njt jag all den mma
s kr i f te r
3
uppfostran, som tycktes vara tjnlig fr mitt stnd och kn.
Vid fyra rs lder begynte jag, att lras av ett Fruntimmer lsa
Svenska, och innan jag fyllt fem r, lste jag rent. Min Fader,
som tyckte mig vara begvad med ngon kvickhet, lt mig
sedan hos min yngre broders Informator lsa n Tyska och n
Latin; men som detta ej oftare hnde, n nr de frn studer-
terminerna i Uppsala voro lediga, d de antingen i Stockholm
eller p vr lantegendom vistades allenast ngra veckor, blev
den lilla vningen p de vriga tider om ret alldeles sido
satt. Denne bermvrde Mannen, som nu r Kyrkoherde i
Norrland, frsamlingen vet jag icke, och fr sin exemplariska
vandel allmnt lskad, sdde de frsta frn till en sann Guds-
fruktan i min spda och bjeliga vilja. Redan vid denna ldren
yppade sig hos mig en bjelse till Bokeliga Konster, s vl som
en vetgirughet i allt vad som var ver mitt lilla begrepp: ja
ntelig ock en liknelse till Skalde-Konsten, som frnmligast
viste sig i en nog levande inbildnings-kraft, s att min frnms-
ta ro p mina lovstunder, var att sammanstta sagor i minnet,
och fr mina lek-kamrater frtlja.
Men ehuru mycken lust jag lt frsprja till sdana vetenska-
per, funno mina kra Frldrar dock icke rdeligt, att under-
stdja min bjelse druti. De visste nogsamt, att ingen gruva
ngonsin uppfunnits p Parnassen, och att ett lrt Fruntimmer,
med ingen annan brudskatt n sin lrdom, kunde dmas till
Kloster-Orden; och som den icke r i anseende i Sverige, tyck-
te de mera om, att uppfda sin dotter till en skickelig Hustru,
n bland Vishets-Gudinnorna. Detta var orsaken, att sedan jag
lrt skriva, blev min vning, jmte det Tyska Sprket, de vanli-
ga Kvinno-sljder, ssom sm, ritande, spnad och dylikt mer.
Musiken, till vilken jag ock hade stor lust, vades jag jmvl
uti, s att jag vid tta rs lder spelte p Clave-Cymbale efter
noter. Dock gjorde jag ganska ringa framsteg vid denna ldren,
i de sysslor, jag skulle lra; ty emedan jag vid bgen och knyp-
nor de nf lyc ht
4
peldynan alltid var frsedd med en bok under frkldet, den
jag, s snart min Lrmstarinna vnde sig bort, i stllet fr mitt
fresatta arbete, anvnde tiden p, vann jag icke mycket berm
av henne: tvrtom, man frundrade sig, att ett barn, som i
andra ml tycktes ga kvickhet, var s lngsam och litet fallen
till de sysslor, som hllos fr hgst ndige. Denna trgheten
hrrrde dock endast av det tvng, man gjorde p min naturl.
bjelse, det jag eftert kunnat mrka. Hade min Sinnes-drift
vid den tiden ftt understd, och i sitt mne blivit uppodlad, s
torde min kvickhet s mycket blivit prisad, som jag dagel. kom
efter mina Kamrater i snllhet och handarbeten. Ett klart prov
av den skadeliga vanan, att barn efter en antagen sed uppfost-
ras, och icke deras naturliga bjelse skrskdas och urskiljes.
Mina studier, dem jag sledes p mitt stt i tvng och hemlig-
het mste va, bestodo nnu icke uti annat, n Tlmaque, vra
Svenske Poeter, Tyska Resebeskrivningar, Fabler, och ngra
Utdrag av Vrlds-Historien, samt en hop teologiske och mys-
tiske bcker, dem jag, i synnerhet fr den tvehugsamhet, som
brjade yppa sig i mitt frnuft, med mycket begr och tr
igenomlopp.
Fem r tillbragte jag p detta sttet, till dess min Fader, trtt
vid mbetssysslor och arbete, satte sig fre, att bo p landet.
Jag fljde honom frn Stockholm: och som jag d var p mitt
trettonde r, lmnades mig frihet, att efter egit behag inrtta
mina sysslor, vilka d mestadelen bestodo uti lsande, s ofta
icke min Moder befallte mig, vara med i Hushlls-frrttningar.
S mycket jag nu vunnit min frihet, och undsluppit Frun-
timmers-Skolreglor, s mycket brjade ock mitt spda frnuft
att arbeta. All ting var mig som en gta. En tr, att vilja veta
sammanhanget av allt, bragte mig en oro, som var ovanlig. Jag
sammansatte vid samma tid en liten dikt, som jag kallade:
Hgsta Nje, att lra knna och lska Skaparen. Denna, ehuru
vid s spd lder frfattad, har icke funnits otjnlig, att i min
s kr i f te r
5
frsta Poetiska Samling infras, som utgtt p trycket, under
namn av Kvinnligt Tankespel, och utvisar ngorlunda en mn-
niskas tillstnd, d hon frst brjar tnka.
Som jag uti min vanliga lsning icke mera fann fr mina sin-
nen ngon fda; skte jag att f den i Filososka bcker. Jag
kan ej neka, att de stodo mig vl an; deras skrivart, som r
djup, redig och demonstrativ, tycktes nra och uppodla mitt lil-
la frnuft ; men i stllet fr att fsta och vertyga mig om ngot
visst, lmnade de efter sig en tvivlan i sinnet, och en ny trng-
tan att nna sanningen. Jag hade rkat i strsta ovisshet, och
snart kunnat bliva en Sceptica, om jag ej trffat i bekantskap
med en Man, som genom invrtes arbete och utvrtes lidande
redan blivit fast i sina tankar, och nu i en moralisk och gud-
fruktig vandel satte sitt hgsta ndaml.
Denne Mannen hette Johan Tideman, en Broder till den,
som varit min yngre Broders Informator. Han var mycket fal-
len till Mekaniska vetenskaper: hade i sina studier ock lagt sig
p dem, och ven av vr store Polhem, vrt lands prydnad och
heder, ftt undervisning och uppmuntran, att uppodla sig i
denna rara och nyttiga vetenskapen. Han var just i begrepp, att
fretaga sig en utlndsk resa, fr att inhmta vidare kunskap,
d nyssberrde min Broder, som redan brjat, att p vr grd
anlgga Manufakturer, vilka d i Sverige begynte idkas, ver-
talte honom, att lmna sitt frra uppst, och nu hjlpa honom
i hans anlggningar. Han fljde honom p landet ; och av den-
na Mannens frnuftiga omgnge vann jag icke ringa frdel.
Finge jag vara vidlftig i min beskrivning, vore det vrt, att be-
rtta ngot mera, om den nya Sokrates, som i utseende, tanke-
gvor och levnadsstt liknade tmmeligen den gamla. Men
detta mnet m jag lmna till en annan tid, d jag, jmte ngra
era besynnerliga Personers beskrivning, fr fullkoml. utfra
det, och endast nu nmna om, vad som rrer mina hndelser.
Jag sg med frundran denna Mannens levnadsstt, som var s
nor de nf lyc ht
6
klokt fr de klarsynta, som det syntes tokugt fr drars gon.
Hans jmna och stadiga uppfrande, ringa tr till ffnglig-
heten och den orrliga sinnesro, som han var gare av, bragte
mig att vilja veta hans religionsgrunder. Jag blev kunnig om
dem, och den sanning, han genom erfarenhet och exempel
bestyrkte, gjorde ett djupt intryck i min sjl. Allt sedan lste jag
de bcker, han valde mig; och allt vad som frefll mig tvivel-
aktigt, frklarade han s redigt, som ngonsin ett inskrnkt
skapat frnuft gde krafter till. Han var en sdan Filosof, som
lskade och skte sanningen med djup eftertanka; men erkn-
de alltid sina svaga krafter allt fr ringa, att kunna fullkoml.
hinna till dess djupa grunder. Sledes nekade han icke allt det,
som var ver hans frnuft. Hans ndaml var, att strka och
va sig i dygden, och drfre arbetade han mera p sin egen
frbttring, n p nya systemer. Han roade sig stundom med
sannolikheter, och utstrckte sin starka inbildningskraft till alla
de mjeligheter i naturen, bde om andar och kroppar, som
kunna vara till. Den nya och allmnt antagne systemen om
era vrldar var rtt njsamt, att hra honom tala uti. Jag hade
nu, bde fr hans egenskaper, och det ljus, han upptnt fr
mig, mycken hgaktning fr hans person; men en besynnerlig
omstndighet hade snart utslckt alltsamman, vartill dock han
var oskyldig. Min Fader, som redan 7 mnader legat p sin
sote-sng, och sg sitt levnads-slut nalkas, kallade honom till
sig, och sade sin yttersta och fasta vilja vara, att han skulle taga
mig till hustru, vartill min Fader trodde mig s mycket snarare
kunna bjas, som den lydnad, jag alltid vist min Fader, gav
honom strsta anledning, att sig det frestlla. Min Fader
avled hrupp r 1734 d. .. Junii, och lmnade mig med de
vriga mina anhriga uti en hjrtelig sorg. Jag tnkte i brjan
icke p annat, n beklaga min frlust ; och Tideman, som ej var
mindre lskad av min Fader, n han honom vrdade, var icke
s orrlig vid detta ddsfallet, att ju en uppriktig sorg rjdes i
s kr i f te r
7
hela hans vsende. Men nr tiden ngorlunda stillat min smr-
ta, begynte jag komma ihg min faders beslut, som fll mig
omjeligt att fullgra. Jag undvek alla tillfllen, att bliva p-
mint om det samma, och ydde nu dens sllskap, som frr varit
mig angenmt. Ssom en Filosof, var han mig kr att hra;
men som fstman odrglig att se. Hans ansikte var icke s obe-
hageligt, emedan hans fysionomi var mycket ren; men ett
olyckeligt fall, som tillskyndat honom en knyla p ryggen:
hans torra tbrder och slta drkt, voro inga medel, att upp-
vcka tycke hos ett femton rs fruntimmer. P sin sida stllde
han sig ganska frsiktigt; emedan han nogsamt mrkte den
avsky, jag brjade f fr hans person: varfre han ock aldrig
skte mitt omgnge; och hnde det ngon gng, fll talet p
intet annat, n de vanliga mnen, s att jag begynte tro, att han
icke heller var mer bengen till den gjorda freningen, n jag.
Detta hoppet satte mig i min frra frihet, att omgs med
honom; varvid jag dock mrkte, att kallsinnigheten med it var
antagen, och att Filosofernas hjrtan ro ej heller orrlige fr
den i naturen inplantade ljuva bjelsen. Med mycken allvar-
samhet och terhll frklarade han sina tankar, vilke, ehuru bil-
lige de tycktes vara, i anseende till min Faders befallning, likvl
frorsakade mig en s stor sinnesrrelse, att jag av tvehugsen-
het och oro sjuknade. Jag hade mera allvar och verlggning
inom mig, n min lder tycktes medgiva. ntel. beslt jag av
krlek till vishet och dygd, s vl som lydnad fr min Faders
yttersta vilja, att vervinna de hinder, som ungdoms-tycket
kastade i vgen; och sedan jag vant mig, att anse saken fr god
och nyttig, blev denna personen mig mycket kr, ehuru mina
gon ej hade s mycket nje, som ronen, och jag sedan endast
blott ansg den sknhet, som i Sjlen lg. Jag uppehller mig
ngot lnge med detta mnet ; men en s ovanlig krlek tyckes
fordra det. Tre r varade denna frbindelsen, som prvades
under samma tid p mngahanda stt. Alla de sm oskyldiga
nor de nf lyc ht
8
njen, som lskande kunna rna, voro oss obekanta. En allvar-
sam och torr vishet fdde vr vnskap. Tadel, avund, okunnigas
frakt, ja ntel. bde brist och sjukdom, voro dock fr svaga,
att bryta detta bandet. Min Mentor syntes mig mera prisvrdig
i de strsta motgngs-moln, n i bttre omstndigheter; ty jag
sg honom med ovanlig styrka draga sina brdor. Sedan den
Hgste behagat sledes hrda honom genom mngahanda sv-
righeter, tycktes hans sjl vara frdig och skickelig, att emotta-
ga en evig lycksalighet. Han avled efter ett rs stadigt snglig-
gande 1737 d. 26 Maj p sitt 27 lders r. Utmattad av mnga
plgor, bar han alltid ett utseende av 40 eller 50 r. Hans lev-
nads-stt svarade emot samma lder, och hans sjl hade en
mogenhet och styrka, som visar, att den icke alltid hryter av
lder. Hans ddsart var besynnerlig. Han tog avsked av mig
med ett stilla sinne, och sade sig kunna lmna mig med gldje,
sedan han givit mig smak fr dygden. Han bad mig lska och
ska henne framgent, och drjmte icke srja ver hans bort-
gng. Med en modig frtrstan p Skaparens nd, gick han
frn detta lga, och prisade i sista gnablick den Evigas makt,
vars hrlighet han sade sig snart f skda. Min saknad ver
hans bortgng var s mycket strre, som jag tyckte mig nu hava
ingen ln fr min trogna stadighet och det vld jag gjort p
min bjelse.
Vad omvxling ro icke vre omstndigheter och vrt sinne
underkastade i denna tiden! Vi rda ofta icke om oss sjlva.
Hndelsernas ombyten och vra egna bjelser kasta oss i en
stadig frndring. Ett r hade gtt frbi uti idel klagan ver
min Mentors dd, nr ter mitt omvxlande de viste mig den,
som skulle vara mig en ny orsak till bde gldje och sorg. Jag
skulle lra Fransyskan, och ville helst av ngon Svensk, som i
Sprket var frfaren, bliva vad druti, emedan jag redan av en
Fransysk ftt frsta handledningen. Min Kusin, Carl Klingen-
berg, Adjunkt i Uppsala, som, innan han dr, lrer ka den lr-
s kr i f te r
9
da vrldens antal och lustre, underrttade mig en tid hruti ;
men vid sin bortresa till Akademien rekommenderade han mig
i sitt stlle en Prst, vid namn Fabricius, som tillfrene betjnt
Fransyska Frsamlingen i Stockholm. Denne ck tycke fr
mig, och mitt beslut att leva ogift, frgick, allt efter som krlek
blev mstare ver mitt hjrta. Om ngonsin Frsynen haft del
uti ktenskap, har Han visserl. styrt mitt. Hr ck jag erstt-
ning i allt det jag frlorat, och vad som briste i utvrtes frm-
ner hos den frra personen, fanns hr i hgt mtt. Ett behag-
ligt utseende, tbrder och levnadsstt, som drogo till sig allas
hjrtan; en kvickhet, frenad med mogen eftertanka: in sum-
ma, en lycklig blandning av goda sjls gvor, gjorde den Man-
nen allmnt ansedd och lskad; dock var icke detta mktigt, att
intaga mitt sinne. Jag kom ihg min Mentors frmaning, att
hgst vrdera dygden; och tordes jag icke lmna min bjelse
fritt lopp, frrn jag, efter ett rs frfarenhet och prov, blev
vertygad om hans dygd och gudsfruktan. D gav jag honom
med nje mitt hjrta: ehuru jag i bgge mina krleks-val efter
yttersta begrepp skt ett reelare syfteml n de, som allmnt
gra ktenskap. Icke dess mindre hava mnga hinder varit mig
emot. Och alla de svrigheter, som kunna frflja en stadig
krlek, har jag alltid mst frska. En av min slkt tyckte ej om
detta Svgerskapet, utan hade hellre uppoffrat mitt nje och
sanna lycka, sin regirighet och ett fr vrlden mer lysande
vsende med mindre merit. Drav hnde, att vi i 4 rs tid fdde
vr mma krlek i fruktan och ovisshet, och prvade under
samma tid varsannars sinnelag, tro och stadighet, utan att f
fullborda vrt mnade ktenskap. Denna ljuvaste tiden av hela
min livstid, vilken, ehuru ansatt han var av frfljelser, avund
och mnga Romansvrda ventyr, var mig likvl bde behage-
lig och nyttig. Han styrkte och fullkomnade mig ej mindre
i krleken till dygd, n i mina sm studier, och i synnerhet Poe-
sien. Min Fstman var sjlv fallen att gra vers, i synnerhet
nor de nf lyc ht
10
Latinsk. Vi vade itigt den konsten, ty vr brevvxling r ej
annat n Herdakvden; och om krleken allena r mktig att
gra Poeter, vad strre verkan skulle han icke hava hos dem,
som frut gt ngot av en poetisk der?
ntel. yppades en skymt av vr lycka. Alle vidriga omstndig-
heter frbytte sig. Den som varit strsta hindret till vrt nda-
mls ernende, var icke mer i Sverige. Vrt brllop gick straxt
fr sig, och jag reste med min lskeliga Man till Karlskrona,
dr han emottog Pastors-bestllningen vid Kongl. Amiralite-
tet. Dr levde jag med honom den allrasllaste levnad, som
ngon ddlig kan hava i denna ofullkomligheten. De svraste
hndelser av sorg och skador kommo den ena efter den andra
mig ver, men voro dock icke mktige, att rubba min frnjel-
se. Jag gde allt, nr jag gde min ljuvaste maka: och nr det
frnmsta av min lilla egendom p sjn blev skadat och frlo-
rat, tyckte jag mig ingen ting hava mist, s lnge jag hade den-
na skatt i behll.
Men ack! min lycksalighet var lika s kort, som han var stor.
Jag hade under denna slla tiden sjlv mnga gnger sptt mig,
att han icke lnge kunde rcka; ty en sdan hjd av utvalt nje
kan icke st stadigt i denna jmnt omvxlande frgnglighet.
Min Man sjuknade i hetsig-feber. Jag mrkte straxt min olycks-
stjrna vara uppgngen ver mig. Jag anropte den Evige om
ndring. Jag fll p kn fr Doktorer, och bd dem allt, vad jag
gde, fr min Mans liv. Men allt frgves. Ingen sktsel, inga
lkemedel, inga trar, som voro mnga eras n mina, kunde
ndra det som beslutit var. Min lskeliga Maka avsomnade
efter nio dagars sjukdom, p ett s stilla, saligt och frnjt stt,
att denne lysande GUDs nd, som halp honom vervinna allt,
och ven det fasta band, varmed hans hjrta var bundit till mitt,
var sedan det endaste, som under min frtvivlan mest styrkte
min svaghet, och lindrade min jmmer. Sledes mste jag
andra gngen underg en sorg, som fr mitt hjrta varit den
s kr i f te r
11
allrammaste; och som detta var ett nrmare band n det fr-
ra, var ock denna frlusten mig odrgeligare. Jag miste en
Maka, p en frmmande ort, efter 7 mnaders slla samman-
levnad, i dess bsta lder, som icke allenast stod p trappan, att
i utvrtes ml gra mig lyckelig, utan ock fr sin Gudsfruktan,
saktmodighet, dygd och vett var mig ssom en spegel och upp-
muntran i mitt levnadslopp. Min sorg var obeskrivelig. Alla
sinnen frstrdes, och kroppen kastades i yttersta elnde. Slag,
dningar, mnga tillsttande sjukdomar, nattvak och en tanke-
strid utan vila, voro dock icke mktige att utslcka ett liv, som
var sig sjlv till odrgelig plga. Jag mste nna med smrta, att
mina krafter emot allas frmodan togo litet till, och att min
frlossning var icke s nr, som jag hoppades. Jag reste, efter
11 veckors sjukdom ifrn denna bedrvel. orten till Stockholm
igen, och fann alla mina anhriga nstan s rrde som jag ver
min frlust. Som ingen trst var, att nna fr mig hos mnni-
skor, var ock deras sllskap fr mig odrgeligt : ty valde jag mig
en liten hydda p landet, och inrttade i ett torp min sorgeliga
boning. Hr regerade enfaldighet och bedrvelse med varand-
ra. Hela rummet, med sorgeliga mlningar bekltt, vittnade om
min saknad; och en Cymbal med ngra fglar voro hr de
endaste gldjetecken. Mina gon vilade sllan, och min harpa
spelade idel sorgekvden: av dem r en liten Samling p tryck-
et utgngen, under namn av Den Srjande Turturduvan. Ett
r frntte jag hr, och under all min smrta knde jag dock
en lindring vid denna enfaldiga, och frn allt hgmod skilda
levnadsarten; men min odrgeliga sorg, som tillskyndade mig
tskilliga krmpor, kastade mig i en s hftig gikt, att mitt tla-
mod ej var lngre mktigt att uthrda. Jag mste drfre fras
till Staden och lggas under Doktors hand. Som denna sjuk-
domen ej ville ndra sig, var jag ndsakad, att lmna min lilla
enslighet, och har allt sedan mst bo i Stockholm. Dessa mina
olyckor, som varit frsllskapade med mnge era, sjnd,
nor de nf lyc ht
12
tjuvnad, eldsvda, bedrgeri, som satt ens vlfngna egendom
i frmmandes hnder, voro p en gng hrda prov fr en i vrl-
den ofrfaren mnniska, s att det ej var under, det jag rkade
i ovisshet och misstrstan om den Evigas nd och frsyn. Alla
lososka tvivelsml yppade sig p nytt i mina tankar. Jag fann
ingen fast botten att vila p. Jag utmattade mig i stadigt fres-
tande: korresponderade med mnga upplysta Mn; bland dem
ock den lrde Prof. Holberg i Danmark, och prvade alla mina
vnners styrka. Bland vilka Kyrkoherden Carl Brovallius allra-
mest upphjlpte mina tankar, emedan hans frnuftsljus varken
i sig sjlvt r slgt, eller med it frblindat, och hans ndaml
r, att rikta sig i en sann dygd. Mitt nje fr Bokvett varar
nnu, ibland vilka Moralen, Historien och Poesien ro mine
kraste mnen; i synnerhet kan jag vid den frsta aldrig trtt-
na, och tyckas mig sanningar i den aldrig sgas fr ofta. Min
lilla Versgva nyttjar jag ock helst till det mnet. Stundom ock
i Satyren. Fr Teatren har jag gjort ngra frsk, som mine
vnner funnit frtjnte att komma i dagsljuset. Panegyriske
Skrifter har jag svrast vid att skriva. Ngra prov av dem ro
dock fr det Allmnna bekante, ssom vid Hennes M:ts
Hgstsal. Drottn. Ulricas grav, Hans Kongl. Hghets val till
den Kongl. Svenska Tronen, samt vid Dess Bilger med Prin-
sessan av Preussen. Under hnder haver jag ock era Arbeten,
ssom Levernesbeskrivningar, Romaner, jmte en verstt-
ning p Svensk vers av Spanjoren Gracins till rtta komna
mnniska. Dessutan tnker jag rligen lta utg en Fortstt-
ning av det Kvinnliga Tankespelet, varav fr 2: ne r redan
utkommit, tillika med en liten Poetisk Samling av min sal.
Mans arbeten, till ett frebud av ett viktigare Teologiskt, som
nu r under trycket, och med mina fretal frsedde. I Sprken
r jag ej mera frfaren, n jag till oumgngeligt bruk behver.
De Lrdas Sprk hava ngre av mina vnner styrkt mig att lra,
i synnerhet Latinen; men som jag icke stundar, att vara eller
s kr i f te r
13
heta Lrd, har jag ej anlagt min tid drp, i synnerhet sedan jag
funnit, att lrdom och ett rtt frnufts-bruk icke ro allt ett.
Av detta allt lrer Min Herre kunna inhmta s mycket, han
till sitt ndaml nner ndigt. Om jag varit fr vidlftig, r det
icke mitt utan dets fel, som redan uppfyllt mitt levnadslopp
med s mnga omskiften, att jag vid dess beskrivning ej vetat,
vilka jag borde frbig eller infra. Jag liter med skl p Er
vittra penna, som lrer frbttra mina fel, och som I s vrdigt
till Edert Fderneslands heder nyttjar henne, s lren I ej miss-
tycka, att jag p detta sttet talar om dess dla nit :
De Svenska Snillen m med dubbel lust arbeta;
Till Landets gagn och pris uppodla sina vett,
D Lrda vrlden straxt fr deras framsteg veta,
Och fr nu undra p; vad hon ej frr har sett :
En vitter Stiernman dem i ryktets tavla skriver.
Med ett s prktigt verk han dmmer glmskans lv;
Och vid det han berm som bst t andra giver,
S hedrar han sig mest, och blir oddlig sjlv.
Frbliver
Min Herres
Fuller d. 17. Aug. hrsamma Tjnarinna
1745 Hedvig Charlot. Nordenycht.
nor de nf lyc ht
14
MORALISKA TANKAR.
OSTADIGHET I ALLT.
Mel. Ach was mach ich in den stdten.
Ledsamhet mitt hjrta tvingar,
Oro all min tid frtr,
Vart jag snder tankans vingar,
Idel storm till mtes r.
Gack min tanka ut att leta,
Om du ngot nna kan,
Dr din sjl i ro fr beta:
Se Naturens frrd an.
Se! en fgel kan sig frjda
I sitt svaga vsende,
Alla djuren leva njda,
Solen de med hugnad se.
Men min sjl mst ligga fngen,
I den mrka sorge-vr,
Hon r in i oro gngen,
ver allt, vad hnda m.
Ingen ting kan mig frnja,
Av allt nje, som r till :
Tiden mnd sitt skifte rja,
I allt, vad jag smaka vill.
Varp skall min tr syfta?
Vari skall min ro best?
s kr i f te r
17
Medan tiden allt kan lyfta:
Allt mst ndring underg.
Vishets konst och lrdoms styrka
Hjer sinnets agga opp;
Men, hur lngt vi den ock yrka,
Trampas hon av tidens lopp.
Mnsko-gunst och vrldslig ra
Flyta av en svager Grund,
Som sig mste sjlv frtra,
Och frvandla varje stund.
Jordska skatter bli frstrda,
Och den strsta rikedom
r en tung och plgsam brda,
Samt vr frihets starka bom.
Timlig lust kan aldrig giva
Sjlen en fullkomlig frjd,
Samvets sr kan den uppriva,
Men ej gra andan njd.
Ljuva vnskap, sjlars smja,
Jordiskt allt du vergr,
Tidens grymhet kan du tmja;
Dock av henne ndring fr.
Jag har, under bittra ilar,
Smakat sta svalkan din:
Nr jag dri tryggast vilar,
Drages ock den strlan in.
nor de nf lyc ht
18
S r ingen ro i tiden,
Som en stadig ro kan ge,
Nr den till sitt ml r skriden,
Mste den frvxling se.
Ack! var nner jag den grunden,
Dr min sjl kan ga ro,
Dr hon stds fr vara bunden,
Och ej ter ytta bo.
Evighet, som aldrig ndas,
Krleks djup och vishets hjd,
Lt min ro i dig upptndas,
Gr min sjl i dig frnjd.
FRNJELSE VER DET
SLLA EVIGA.
Mel. Den Blomstertid nu kommer.
Min sjl av frjd upptndes
Och fr en himmelsk ro,
Enr min tanka vndes
Upp till det slla bo,
Dr rena sjlar njuta
En evig gldje-lott,
Dr Gud vill fritt utgjuta
Sitt fulla sllhets mtt.
Fast mrker vill inskrnka
Fr mig den himlaprakt ;
s kr i f te r
19
S hgt jag dock kan tnka,
Om en fullkomlig makt,
S hgt gr sjlens ga,
Hans sknhet se upp,
I vilkens sllskap hga
Vr himmel skall best.
Allt vad vi hr betrakta,
Som Gud utgjutit har,
Allt vad vi hrligt akta,
Och vad vr sjl betar,
r blott en strl och strimma
Frn evighetens hus,
Som dr skall klart uppglimma
I ett fullkomligt ljus.
Vr sjl r dr ej stngder
I trnga fngehus;
Men evighetens lngder
Hon rcker med sitt ljus,
I dessa djupa grunder,
Fr hon med gldje se
De stora Herrans under,
Som utan upphr ske.
Guds sknhet uppenbaras
P ett fullkomligt stt,
Och fr vr sjl frklaras,
Som sig d skdar mtt ;
Hans Gudoms skatt uppblnker,
Hans egenskapers hjd,
Som sjl och hjrtat snker
I ofrsvinnlig frjd.
nor de nf lyc ht
20
Hans vishet d intager
Vrt inre sjlabrst,
Hans krlek till oss drager
Den allraljuvsta trst,
Vr tr, hg och lngtan
Har d sin fyllnad ftt,
Hr r ej ngon trngtan;
Vi ha det hgsta ntt.
Av dygdens sanna klla,
Den ljuvsta smak vi f,
Som skall i sjlen kvlla,
Liksom en od och ,
Och i vr anda verka
En evig sjlaro,
Som intill Gud skall rcka
Och i hans krlek gro.
Den stma, vi hr smaka
Av vnskaps ljuvlighet,
Gr icke dr tillbaka;
En himmelsk enighet
De slla sjlar binder,
I frid evinnerlig,
Att alla, utan hinder,
I Gud frnja sig.
Vi skole se och veta,
Att denna sllhets tid
Ondelig br heta,
Som ka skall vr frid:
Ej ngon fruktans plga
Kan hos oss vxa opp;
s kr i f te r
21
En helig gudoms lga
Har stillat allt vrt hopp.
Vad vi i mrkret letat
D fram i ljuset gr,
Vad vi ha hr arbetat
Fr sannings vgen svr,
Blir oss en ljuvlig tanka,
Att minnas p en strid,
Som oss har kunnat sanka
En evig sjla frid.
Min sjl, bliv fast och trgen,
Frbida, lid och tl,
Och vik ej frn den vgen,
Som br till detta ml :
Din ro du aldrig nner
I skuggans tomma mtt,
Frrn du ditt ursprung hinner,
Och sjlva solen ntt.
JORDISKE NJENS
OFULLKOMLIGHET.
I sin egen Melodi.
Lik som ett bi p blomster vilar,
Och drager stman av mng ljuvlig ros,
Som ntlig sist, av vintrens ilar,
Frtorkas bort, och svinner snart sin kos,
Den sta saften nda tar,
Och torra stjlken lmnas kvar:
nor de nf lyc ht
22
S ock min sjl orolig vankar,
Och sker ro i jordska njens prakt,
De synas ljuva fr min tankar,
Och dra min lngtan med en hftig makt,
De sga mig: din tr fr
Sin fyllnad, nr du oss ernr.
Men ack! de , som blomster, svaga,
De falna av, liksom de lysa mest ;
De njen, som oss hr betaga,
Vid dem har brcklighet sitt vlde fst :
De sva sinnet till en tid,
Sen vaknar det i dubbel strid.
Ack! var skall jag den rosen nna,
Dr sjlen min kan ymnig fda f?
Nr skall min lngtan en gng hinna
Den hamn, dr hon kan evig vila n?
Hon famlar ffngt vrlden kring,
Hon nner brist i alla ting.
O du! som lngtan sjlv har stiftat,
O Gud! som sjlv r krlekens magnet,
Du, som Naturens verk s skiftat,
Att deras grunder frgnglighet,
Ack! drag min lngtan in i dig,
Du all tings ursprung! mtta mig.
O! kunde jag mig rttlig skilja
Frn alla band, som gra mig till trl !
Du, starka krlek, drag min vilja,
Du, djupa vishet, upplys sjlv min sjl,
s kr i f te r
23
Att hon i dig m bli frnjd:
D saknar hon ej jordisk frjd.
Jag lngtar, Gud ditt vsend skda,
Att jag dig obehindrad lska m:
De brister, som n vid mig lda,
Som starka dimmor, mig i vgen st:
Jag lngtar i det ljuset bli,
Som gr min sjl frn mrker fri.
S lngt min tro kan dig omfatta,
S hgt frnjs min anda uti mig:
Ack! kunde mina krafter matta,
Frn jordens grus, s hgt upplyfta sig,
Att stadigt p ditt vsend se,
Och dig fullkomlig dyrkan ge.
D vore jag, i detta livet,
Lycksalig ren utav din helga lag,
Och, i det hopp, som du mig givit,
Blott vntade en glad frhjnings dag,
P vilken d det ljus geck opp
Som stillar lngtan, tro och hopp.
DYGDENS VAL DET RTTA NJE.
Mel. Lt grlar lnge prata.
Bort ffngt vrlds bekymmer,
Kom, fria sinnen, gldjen Er,
Se, ldren tvr och grymmer
nor de nf lyc ht
24
Slr hastigt nog all fgnad ner:
Det rtta njet r ej svrt att vinna;
Vi kunna det ju hos oss sjlva nna,
Nr ffng tr dmpas nid,
Som srar sinnets ro och frid.
Kom in i dygdens Hagar,
Och uti hennes ljuva tjll,
Frnten Edra dagar,
Och vljen hr en levnad sll :
Hr slites man ej om en ffng ra,
Hr vill man ej fr guld sin ro frtra,
Hr r man fr sin dygd upphjd
Och med en ringa del frnjd.
Lt hgfrds drar bygga
P branta berg sin Lustegrd,
De bo dock aldrig trygga
I falska lyckans skydd och vrd:
Lt dem man fritt med tusend rnker lpa,
Och sig fr namn en tvungen vrdnad kpa:
Lt penningtrlen ta sin rtt ;
Han blir dock aldrig njd och mtt.
Se! Hur en njsam levnad
Uti vrt eget val bestr:
Se! dygden ger en trevnad,
Som ver all slags lycka rr:
Hon sknker oss de allrastrsta hvor,
Att nja sig i allt med sina gvor:
Hon r en std, i lust och nd,
Hon segrar bd i liv och dd.
s kr i f te r
25
DET HGSTA NJE, KNNA
OCH RA SKAPAREN.
Mel. Ifrn den dag jag Elisandra.
Ho r vl till i vrlden vida,
Som icke ngot till sin ro utvalt
Av det Naturens ymnoghet har falt ?
Fast mestadelen mste lida
Frvxling, nr de snka sin begr
I det, som tiden underdnigt r.
Dock de lyckliga att skatta,
I det de ngot medel fatta,
Att va opp
Sin sjl och kropp,
Och uti ngot ska
Sin levnads nje ka.
Men vart skall jag min tanka skicka,
Att hmta ro i min orolighet ?
Jag, som av intet skert nje vet ?
Var med skall jag mitt hopp uppkvicka?
Som trttnar nu i oviss lngtan st,
Och ser sin tr ingen fyllnad f?
Skall jag vid glas min levnad stda?
En hungrig sjl med intet fda,
r ingen ting
I vrldsens ring,
Som henne kan frnja?
Vart ut skall jag mig bja?
Vi r jag satt p denna jorden?
Vi r min sjl hopbunden med en kropp,
nor de nf lyc ht
26
Och stlld uti ett s ordentligt lopp?
Vi r jag sleds skapad vorden?
Om ej det ursprung, som all ting berett
Till ngon nytta haver mig utsett.
Ell mnn den store vrldsens mstar
Ibland sin under ngot frestar,
Som han ej vet
I skerhet
Skall till hans ra lnda,
Men utan avsikt hnda?
Ack hur kan det hans vishet likna?
Hur blir hans godhet dri uppenbar,
Och hans fullkomlighet i sdant klar?
Skall ngot liv i vrlden kvickna?
Skall ngon ting bli gjord utav hans hand,
Som till hans ra icke lnda kan?
Ack! jo du store vrldsens HERRE,
Du ser det strre med det smrre,
Varkunna dig,
Och lt ej mig
Ibland din under alla,
Ifrn din Krlek falla.
Men lt mig hr i denna vrlden
Min hela levnad sleds stlla an,
Att den i evighet mig gagna kan:
Lr mig frst och knna rden,
Att aldrig den m ver sinnet r,
Men upp till dig min hg och tr st,
Lt mig den enda sllhet vinna:
I denna sjla-vning hinna,
Att knna dig,
s kr i f te r
27
S lngt du mig
Dr till vill krafter giva,
Och dem till dig uppdriva.
Har du mig till din ra mna,
Har du fr den mig ltit bliva till,
Jag av din krlek d frhoppas vill,
Du lr mig rtta medel lmna,
Att hinna till det ml du fr mig satt,
Och druti undf den hgsta skatt,
Som kan min sjl i lngden nra,
Jag intet mera vill begra
I detta Liv,
n HERRE giv
Mig, dri vara trgen,
Och vis mig rtta vgen.
VIKTIGA FRGOR TILL EN LRD,
MED AUKTORENS EGIT SVAR.
FRGORNE.
Frundra ej, o Danmarks ljus,
Jag obekant fr eder vgar
Avmla allt det tankebrus,
Som ogement mitt sinne plgar:
Er sanna lrdom, rena vett
Har gjort, att man Er vida knner,
Samt vrvat Er oknda vnner,
Som sinnet, fast ej kroppen, sett.
nor de nf lyc ht
28
Er Danska skde-plan har lyst
Av eld och kvickhet, vett och snille,
Och visat ut, att Norden hyst
Vad Frankrik endast ga ville:
Att Mollier, La Fontaine, Despreaux,
Ej haft all eld i sina hjrnor;
Men under kalla Bjrnens stjrnor
Kan Danska snillen vrma f.
Ovidius, den snlla Skald,
Som bytte folk i djur och stenar,
Mst hra ned i Glysis vald,
Hur Ryktet nu hans Lov frklenar,
Sedn en mer lrd och vitter hand,
Med bttre skl, av strre grunder,
Har vist ett nytt Naturens under,
Att f i folk frvndas kan.
Ja resan i den nya luft,
Som r en jmn och noga blanning
Av njsam kvickhet, starkt frnuft,
Av lovlig list och lustig sanning,
r visst ett prov av sdant vett,
Som villo gnger genom-hunnit,
Och i sig sjlv den stadga vunnit,
Att det ej mer kan bli frlett.
Se! alla desse vishets prov
Ha lnge njt ett plgat sinne,
Som r fr egne tankar rov,
Och kan ej bli i stillhet inne:
Det lper vrlden runt omkring,
Och vill till ljus och klarhet hinna,
s kr i f te r
29
Det vill bestndigt nje nna;
Men nner ro i ingenting.
Att det ej frr ftt livet se,
n sen de stora Mn blitt dde,
Som bot fr soten kunnat ge,
Drfr beklagar det sitt de.
Om Newton, Leibniz, Locke, Bayle
nnu p denna runden vanka,
S skulle de f bry sin tanka
Med lkdom fr en tvivlad sjl.
De skulle d f skaffa bot
Fr sinnen, de med tvivlan smittat :
Nu ha de rjt vr blindhets sot ;
Men ingen Lkedom upphittat :
r icke bttre vara sjuk,
Och ej sin egen smrta nna,
n hftigt i en sveda brinna,
Och ej drfr f minsta bruk?
Vad gagnar, man de dimmor ser,
Som allt vrt vsend hr omgiva:
Att man sig mdar mer och mer,
Det grovsta mrker frn sig driva?
Nr ntlig man, med mycket bry,
Okunnigheten genombrutit,
Och tankegvan lngt uppskjutit,
Str man n kvar i dunkel sky.
r det den ln, som vishet ger
t dem, som dyrka hennes under,
Som sig med mda snka ner,
nor de nf lyc ht
30
Och djupt rannsaka hennes grunder:
Att sist i tviksam ovisshet,
Nr man har trttnat tankan spnna,
Med gamla Sokrates beknna,
Att det r intet som man vet.
Vad skall oss visa vgen hr
Ibland s mnga villo-gngar?
Vad skall oss trsta i besvr,
D bitter nd vrt hjrta fngar
P denna lasters tummelplats,
Dr dygd och odygd hopamngas:
Dr vett och ljus av drskap vrngas,
Och var en skryter med sin sats?
Sll den, som med sin religion,
Den han frn spda ren lrer,
Kan trsta sig, och tro den Tron,
Som bst till saligheten brer,
Som far och farfar byggde p:
Och ej av minsta tvivlan frestas,
Men under nd i tro befstas,
Nr han fr till sin Bibel g.
Sll den, som p s hger stig
Kan lyfta sig och himlen hinna:
I sjlver Gud frnja sig,
I mrkret hr hans vsend nna:
Omedelbart hans helga rst
I Sjlens vra del f hra:
Med rena andar sllskap fra,
Och smaka himmelsk nglatrst.
s kr i f te r
31
Sll den, som med frnuftet sitt
Kan till sin vandel ljus bereda:
Som gjort sig ffng tvikan kvitt,
Sig lter av Naturen leda:
Som fljer trn sin i allt,
Och tidsens njen njsamt vljer,
Av andras nd sig intet kvljer:
r lika njd vid hett och kallt.
Sll den, som hr, s hgt han kan,
Frnjer sina grova lustar:
Som nekar vrldsens upphovsman,
Fr straff och ansvar intet pustar:
I tiden lever han frnjd,
Nr andra sucka under nden:
Om nu hans sjl frgs i dden,
S saknas ej hans frra frjd.
Men dremot olycklig den,
Som, uti desse tankar alla,
Fr ingen sker grund igen,
Kan icke visst p ngot falla;
Som trngtar efter ljus och std:
I GUD och dygden hugnad tager;
Men fruktar, att han sig bedrager,
Och faller s i frsta nd.
Om det r sant, vad Locken sagt,
Att Gud Materien kunnat giva
Frmgenhet till tankemakt,
Och sleds inga andar bliva:
S r ju det hans tanke-slut,
Att vad vi sjl och anda kalla
nor de nf lyc ht
32
Med dden lrer snderfalla,
Och med vr Livstid lpa ut.
Om ven dygd r ingen ting,
Ej vsend i sig sjlver ger;
Men endast hr i vrldsens ring
Bestr i det, som vanan sger,
Vad r d t, att vara from,
Att vld p sina lustar gra,
Om ingen rttvis makt skall fra
P ont och gott en rttvis dom?
Vi har det hgsta Majestt
S litet ljus oss hr i lmnat ?
Har han oss till ffnglighet
Och detta livet endast mnat ?
Ack, ja, han kan s vl best
Uti sin makt och sllhet rena;
Fast desse jordematkar klena
Hans hrlighet ej skda f.
Men ack! det r ett mkligt slut,
Nr sjlen om sig sjlv skall tnka:
Ditt vsende skall slckas ut,
Nr man din kropp i jord skall snka:
Din kraft, din knsla, vett och ljus,
Din tankefart, som gr s vida,
Har intet annat att frbida,
n delas i smtt stoft och grus.
O! vad fr bittert hjrte-skott
Fr alla dem, som ortt lida,
Som p sin del i tiden ftt
s kr i f te r
33
En dygdig sjl : men mycken kvida.
Mnn deras dygd frgves r,
Och deras trar icke hmnas;
Mnn var en fri i dden lmnas,
Som haft s olikt de hr?
O! vad fr grsligt dunderslag
Fr dem, som hr i gldje prvat
Den dla vnskaps ljuva lag,
I vett och dygd varannan vat :
Att mista p en bister stund
Fr evig tid s dyrbar hva,
Som med sin myckna dygd och gva
Skall sova i en evig blund.
Vad skall, i en s hftig nd,
Dock trsta ett frtvivlat hjrta,
Som av en s mng-dubbel dd
Mst knna en ovanlig smrta,
Som i en maka ser frgs
Sitt jordska allt, sitt sinnes fgnad,
Sin dygdestd, all timlig hgnad,
Frutan hopp att terfs?
Som av sin gnasaknad har
En stndig sorg, en bitter jmmer;
Men dock ett strre kval frfar
Av tvivlan, som s sjlen klmmer,
Att en s kr och del sjl,
Den man sitt hela hjrta givit,
Tr hnda, har till intet blivit,
Och njuter ej ett evigt vl.
nor de nf lyc ht
34
Att den, som hr i dygd och frid
Sin levnad stllt till mngas nytta,
Skall i sin bsta blomstertid,
Till allas sorg, i graven ytta:
Ej av en vis och ndig makt
Fr evig orsak hdantagen;
Men av en slump till jorden slagen,
Och i ett knn-lst intet bragt.
Min mma och beklmda sjl,
Som denne plgo-eld frbrnner,
Som sig i frtand smrta kvl
Och aldrig frid och lisa knner,
Hur grna led hon nnu mer,
Om hon, fr all sin plga, visste,
Att den, hon hr med trar miste,
r till och evig sllhet ser.
Hur skall jag detta upplst f?
Ho r, som hri ljus meddelar?
Frlt, att jag till den vill g,
Som ej i andra tankar felar;
Men har en medelvg valt ut,
Fr sitt frnuft en stadig trappa,
Varp det ej sig plgar tappa
Vid varken tro ell tankeslut.
Om ngon dygd r verklig till,
Och ro uti sig sjlver nner:
Om den, som gott utrtta vill,
Belning i sitt samvet vinner:
Skall visst ett ljuvligt sinnes vl
s kr i f te r
35
Hos er, p denna mda, flja,
Om ur en faslig tvivlans blja
I hjlpen en bedrvad sjl.
En sjl, som i s tunga band
Frnter sina bittra dagar,
Att intet nns i vrldsens land,
Som hennes tr mer behagar:
Som p sin korta levnads tid
Ett hrt och sllsamt de prvar,
Och endast nu med lngtan tvar,
Att f i sina tankar frid.
Frvgra ej, att giva svar
P desse mina tvenne frgor:
Om sjlen blir, i dden, kvar,
Och om hon r av himla-lgor:
Om det, vi kalla dygd, r till
Ell den bestr i Mnsko-funder,
Om dygden i sig sjlv har grunder,
Som himla-handen krna vill ?
Om Edert vett vill mda sig,
Ett tvivlat sinne hri styrka:
Om edra skl upprtta mig,
Hur skall jag ej den stunden dyrka,
P vilken jag helt obekant,
Med Saba Drottning, lyckligt lnde
Bort till en vis, den jag ej knde,
Och svar p mrka frgor fant.
nor de nf lyc ht
36
SVARET.
Nej ! sk uti dig sjlver ro,
Det r en evig sannings regel :
Se andras tankar, hjlp och tro,
De ro dig, som lsa segel :
De vnda sig, som vdren g,
Och skeppet snart i sjn ned vger:
Om det ej egen styrman ger,
Frloras det i bljan bl.
I, trtta tankar, gn i lugn,
Och sjen mig, vad han I vunnit,
Sen I uti en prvo-ugn
Er luttrings vg igenomhunnit ?
n r den ej till nda bragt,
n str Er mer i vrlden fre;
Men vad blir nu Ert rtte-snre
Vid tvivlans brus och motgngs makt.
Nog lnge han I luppit kring,
Att ljus i mrka saker vinna;
Men ffngt hopp, p alla ting
I denna vrlden redo nna:
Ett slut som helt frmtit r;
Hur kunna vi oss s frgta?
Ett ndligt vill ett evigt mta,
Som styr, och skapat all ting hr.
Men drfr m ej dren tro,
Att han gr bst, som intet vgar
Uppvakna ur sin dva ro,
s kr i f te r
37
Ej efter vishets vgen frgar;
Ty vishet r det hga ml,
Dit vrt frnuft skall stadigt syfta,
Sig mer och mer frn mrkret lyfta,
S lngt som skapta kraften tl.
Naturen r den Lustegrd,
Dr vi sku sannings frukter leta,
Och, fast vr vdjo-ban r hrd,
Vi bra dock p den arbeta;
Ty livets ndaml r det,
Att jorden se, men ej vidlda,
Att skaparn genom verken skda
Uti dess minsta spr och fjt.
D giver vishet hrlig ln,
Nr vi dess rtta frukter samla:
Hon ger oss alltid nya rn,
Att vi ej jmt i mrkret famla:
Det lilla, som vi hr frst,
Vl intet r mot det som felar;
Men i s ringa kunskaps delar
Vi dock vrt ndaml ern.
Hon r den lykta i vr hand,
Som skall oss rtta vgen visa,
Och fast en upplyst fela kan,
Och all hans ljus tycks icke spisa;
S r han likvl mera sll,
n den, som sjlv sitt vett frringar,
Och all sin levnads tid tillbringar
Uti okunnighetens kvll.
nor de nf lyc ht
38
Nr tankan sker upp en stig,
Som in i evigheten hamnar,
Och, fast hon ofta villar sig,
Det hgsta goda dock omfamnar;
S skall hon ntlig vinna ljus:
Den henne skapat till sin spegel,
Skall lmna henne sker regel
I detta mrka levnads hus.
D blir den religionen fast,
Som henne mest till skaparn drager;
Som ej ger lov till ngon last,
Som livar upp den inre dager,
Det samvets ljus, Naturens lag,
Som Gud ett tnkand vsend givit,
Och kraftigt i vr anda skrivit,
Ifrn vr frsta fdslodag.
All villostig gr hon frbi,
P den hon funnit strsta brister:
Om hon n velat den besi ;
Hon dock drav ej ngot mister;
Ty sen hon allting prvat har,
S vet hon vlja ut det bsta,
Dr hon kan evigt ankar fsta,
Och vila med sin tr kvar.
Hon famlar ej vid sdant ljus,
Som djupar ned i mrkret snker:
Hon stillar snart det frgo-brus:
Om Anda ell materie tnker;
P Guds fullkomlighet hon ser,
s kr i f te r
39
Som ej s korta ml behagar,
Att endast, fr f livstids dagar,
S hga gvor lgga ner.
Nej ! verket av den hgstas hand
Ondlig ndaml upptcker:
Vr vrld, det underbara band,
Lngt in i evigheten rcker:
Den sknhet, som i tankan r,
Den Himla-art, som dr uppglimmar,
Mnn den r gjord fr ngra timmar,
Fr litet ljus och lekverk hr?
Nej, Sjlen bliver evigt till,
Hon skall sitt ursprung knna lra;
Men om hon det ock nalkas vill,
S skall hon rtt sitt vrde bra:
Ej snka sig i stoftet nid,
Ej med sin tr skada andra;
Men efter ljusets reglor vandra
P denna vrldsens bana vid.
D yppar sig vad dygden r:
Ett ljus frn Guda-solen sjlver:
P all ting dygden mtto br,
Ehuru sig vr vandel vlver:
I njet vet hon terhld,
I sorgen r hon all vr styrka,
Hon kan sin kraft vid all ting yrka,
Hon har all sllhet i sitt vld.
Vad samvets ljuset tcker opp,
P noga stt hon efterfljer:
nor de nf lyc ht
40
Hon prvar ut fr sjl och kropp,
Vad gott sig uti allt frdljer:
En mttlighet i all tings bruk
r dygdens Hgsta msterstycke:
Fr litet eller ock fr mycke
Gr inre hlsan genast sjuk.
S r d dygd ej blott en hamn,
Som nmns, men str ej till att hinna,
Ty hennes vsend, art och namn
Kan var en hos sig sjlver nna:
Naturligt straff ell sinnes vl
Vid var en enda grning lda,
Som oss s jmt och itigt bda,
Vad mest fr rda i vr sjl.
Dygd r d det, att lska Gud,
Som hgst och hrligst r av alla:
Fullkomligheten i sin skrud
Kan krleks kraften mest befalla:
Gud r vr andas vilogrund:
Och det r dygd, att honom knna,
Ej blott att tankan hgt uppspnna,
Men i en dmjuk tros frbund.
Dygd r ock det, att lska sig,
Sitt egit vl, sin sllhet vilja:
Uppska sannings rtta stig,
Frn falska tanke-slut sig skilja:
Att nyttja allt i vrlden rtt,
Sin kropps och sjla-ndtorft ska,
Ej den p orent vis frka,
Men p ett sant och upplyst stt.
s kr i f te r
41
Dygd r, att lska var och en,
Fr alla god och nyttig vara:
Som man ej skapad r allen,
Vill skaparn ju drmed frklara,
Att krleks bandet hgnar allt,
Ej blott, att intet skada andra:
Man br till allmn nytta vandra,
Naturens lag det ock befallt.
Sll den, som sker sdan dygd;
Den henne lskar, ser och ger,
Han vilar njd i himlens skygd:
Hans sllhet all ting vervger;
Ty dygden, som frn Gud utgr,
Ifrn sitt ursprung skydd tnjuter,
Han viljan sin i Guds insluter:
Och trygga njen dr undfr.
Allt vxellopp, i vrlden sker,
Gr ingen ndring p hans tankar;
Ty i det ljus, som all ting ser,
Infster han sitt sjla-ankar:
Fr slump han ingen ting tar opp,
S vida Guds frsyn regerar:
En Maktls Gud sig ej formerar,
Som bryr sig ej om vrldsens lopp.
Sitt liv han, som en gva, br
Av himlens hand till mycken nytta;
Men om det hastigt sig frtr,
S kan han njd ur tiden ytta:
Nr han det sjlv ej kortat av,
Han glader frn det lga drager,
nor de nf lyc ht
42
Och tror, att den sjlv livet tager,
Som honom det av Nde Gav.
Vad bittert honom mta kan,
Vad svrhet honom hr m hnda,
Det tar han, som frn himlens hand,
Och lter det till nytto lnda:
Han saknar vl med sorg en vn,
Av den han gldje har frfarit,
Men nr den samma dygdig varit,
S vet han var han nns igen.
Jag vill d hrvid stdja mig,
Ehur mitt levnads lopp m ila
P motgngs eller Lyckans stig,
Vid Gud och dygden skall jag vila:
Oddligheten fr mig str,
Stor sak, hur tiden hr frsvinner,
Om den i sorg ell frjd frrinner,
Frst jag det sanna mlet nr.
EN DRM.
En enslig natt, jag nyss med trtta gon lg,
Till dess en oros smn intog min matta leder:
Min tanka g omkring, och ntelig geck neder
Till ddsens skumma dal, och livets slut besg.
Hr r det sista ml och tankans dystra hamn,
En grntsa fr dess fart, ett tjnligt vilostlle,
Nr hon av oro far, med sina vingar snlle,
Till livets mnen kring av allahanda namn.
s kr i f te r
43
Nu geck hon njder ut frn detta oros bo,
Dr rrelser och liv, dr hopp och lustar ila,
Sig sakta snkte dit, dr skuggor njuta vila,
Till ddsens boning och den Eliseiske ro.
Vid nattens matta sken, hon utan bvan geck
Till tysta klyftan frst, dr Ddsgudinnan bodde,
Och oden sen besg, dr gamla Karon rodde,
Dr nakna andan sist sin verfrsel feck.
Hon sg Gudinnan i sin Grymhets harnesk spnd;
Men det man ofta ser frskrcker icke mycke;
Min tanka skrmdes ej av hennes bistra tycke,
Som i s lngan tid med henne varit knd.
De ddsens verktyg och de mnga Instrument,
Som lgo hr omkring, att mnsko liv frstra,
Min tanka ock besg, samt djrvdes alla rra,
S att p sdant stt hon deras skarphet knt.
Det lrde hon hrav, att intet ddsstt var,
Som, fr ett annat, hon frivilligt skulle vlja:
Dds pilar alla ha den egenskap att kvlja:
Mot dem r sinnets skld det endaste frsvar.
Ty geck hon ut frnjd, och, utan fasa, sad:
Vad helst av dessa m min kropp frn livet skilja,
Det tar jag njd emot, och vrdar himlens vilja;
Min kropp ej lider stort, nr jag r trygg och glad.
Frn denna boning geck hon ngot lngre fram,
Frbi de mnga svalg av Karons od och sjar,
I gnasiktet tog de land och skilde ar,
Dit andar frdes och dit frjan nu ock sam.
Hon fljde henne t, och sg imellertid,
Hur vid tskillig rum frj-Guden alltid landa;
Han hade srskild ort fr var en srskild anda,
Som lmnades fr sig, i oro eller frid.
nor de nf lyc ht
44
Min tanka visste ej, vad hon nu skulle tro;
Hon hade endast hrt om tvenne orter talas,
Dr sjlar anten sku bestraffas ell hugsvalas,
Och dr de evigt sku i ro ell oro bo.
Nu sg hon dremot, hr voro mnga rum,
Som varken hgsta kval ell hgsta gldje gmde.
Hit blevo ven ock de mesta skuggor dmde;
Ty deras levnad mest p jorden varit ljum.
Hon undra nu ej mer upp de mnga liv,
Som g omogna ut frn tidens vnings dagar,
Och som till hlften tycks tlyda dygdens lagar,
Och hlften offra sig till ffngt tidsfrdriv:
In summa alla de, som i okunnighet,
Men utan arghet dock sin levnads tid frnta,
Som vlja ngot gott, men lamt det goda skta,
Om vilkas tillstnd man ej skert dma vet.
De alla ngo hr sin egen bonings ort,
I mer och mindre mtt de syntes ofrnjda,
Som mer ell mindre de till ljuset varit bjda,
Och uti tiden hr sin skyldighet fullgjort.
De hade med sig ftt en sdan minnes skrift,
Dr deras levnads lopp upptecknat var till pricka:
Nu halp det icke mer av glmskans vatten dricka;
De mste lyda hr en evig sannings drift.
Det, som frut var mrkt i denna samvets bok,
Feck nu sin rtta frg av sannings strlan klara;
Ty syntes mnga hr av hopp frnjde vara,
Och andra ter f av ljuset dubbelt ok.
P desse ar sgs de tvenne andra land:
Om dem min tanka frr en liten kunskap hade.
Som Karon ven med sin frja dit t lade,
S fljde hon ock frst till mrkrets plgostrand.
s kr i f te r
45
Hr frdes, utan nd, de svarta sjlar opp,
Som s i tiden ha i mrker sig frdjupat,
Att detta sista steg, nr de i dden stupat,
Var blott att anse, som ett ml fr deras lopp.
De gingo hr, att f till fullo va ut
Sitt arga hjrtas drift, som hatat himlens Nde,
Fr sanna ljuset skytt, och strt sig sjlv i vde,
I laster vltrat sig intill sin levnads slut.
De grova lustar, som i tiden dem frnjt,
Betogo dem all smak fr ljusens njen slla;
Dock boro de i sig en outtorklig klla,
Av lngtan och begr, men allt till mrker bjt.
Nu kunde de ej mer av lasten nje ta,
Som nu helt naken sgs, vanskapelig och gruvlig;
Men hennes tjnst fll dock den mrka sjlen ljuvlig,
Som kunde ingen lust till ngot bttre ha,
Och bar s i sig sjlv sin hmnd och plgorn,
En oordentlig lust till syndens njen villa,
Ett samvets agg av det hon gjort i vrlden illa,
En vmjelse fr dygd och dygdens hga ln.
Min tanka blev frskrckt, och stod ej lnge hr,
Att se ett himlaverk i jmmers djupet stanna,
S uselt och frvnt ifrn det mlet sanna,
Till vilkets salighet det en gng skapat r.
Hon hasta hrifrn, i djup frundran bragt,
Att evighetens ring det mrka bo kringstnger,
Att ingen udd ell vg frn denna stranden hnger,
Till hoppets ar och de ljusa fltens prakt.
Till denna gldjehamn min tanka skynda sig
Med slla andar, som, fr ren och fridsam levnad,
I dessa fridsens land skull njuta evig trevnad,
Och hmta frukten av sin jmna vandrings stig.
nor de nf lyc ht
46
De, som rttrdighet ha haft till freskrift,
Som sannings ljuset skt, och fljt dess strlar klara,
Sig brutit mer och mer frn lustars nt och snara,
I minsta grning lytt ett upplyst samvets drift :
Ja de, som skt och knt och erknt ha en Gud,
Vars vsend de ej blott med ord och tunga prisat,
Men med sin levnad mest hans varelse bevisat,
Och honom dyrkat mer med grning, n med ljud:
De, som sin tr ej i jordisk gyttja snkt,
Fast mindre, fr dess del, uppoffrat samvets friden:
Ja ntlig alla de, som lidit ha i tiden,
Dem vrlden ofrrtt, frtryck och plgor sknkt.
De rena andar hr, i outsglig frid,
Sitt ursprung mer och mer betraktad och upphjde,
I dygdens rena lust och fulla vning njde,
Den de ha brjat i en ofullkomlig tid.
De ngo henne nu i all sin sknhet se,
De ngra ej den strid, som de fr henne vgat,
Det sannings ljus, som hr bland mrka dimmor lgat,
Nu i sin fulla glans och klarhet sgo de.
Den hgstas underverk, Hans dolda styrsels ring,
Hans grning, som hr mrk fr svaga gon blnker,
r salighetens djup, dr sjlen sig nedsnker,
I helig tystnad ser osgeliga ting.
De egenskaper, som vi lgge honom till
Upp vrt svaga stt, d bli fr henne klara,
Hon fr dem evigt se, av dem delaktig vara,
Ju mer hon skdar hr, ju mer hon ga vill.
En evig hungers drift, som i dess inre rr,
Blir evigt mttad hr av Evighetens hvor,
Hon lngtar och hon fr av ljuset nya gvor:
Fullkomligheten i sin hjd hon lska fr.
s kr i f te r
47
Min tanka, som i band och mrker fngslad r,
Ej lngre tordes i de klara Sfrer vandra:
Sin styrka knde hon i svaghet sig frandra,
Och liksom hissna vid att lngre vistas dr.
Hon blev frblindad av det klara sannings ljus,
Det hon s mnogt sg p alla sidor blnka,
Och mste sig allts till jorden ter snka,
Ja lpa in p nytt till livets storm och brus.
Men innan hon geck bort frn desse fridsens rum,
Hon nskade, att frst en salig anda rka,
Med den hon skulle f om tidens jmmer sprka,
Om vrldsens faror och ffnglighetens skum.
Hon skulle vnda hit till detta frmlings bo,
Begynna hr sin strid och i sitt lopp arbeta;
Ty ville hon sig trst frn dygdens fristad leta,
Och styrkas i sin kamp, i hopp av denna ro.
Vid samma nskan en behaglig skugge kom,
Den hon, i frsta blick, just fr den samma knde,
Som varit hennes trst i denna tids Elnde,
Och den, frn livets ban s hastigt vnde om,
Vars snara bortgng hon s titt beklagat har,
Vars dygdeminne hon i evig hugkomst skrivit :
Nu sg hon, varfr han s hastigt kallad blivit ;
Hans ro var hr frhjd, hans dygd fullkomnad var.
Ack! sade hon, jag ser i hrlig gldje dig,
Som oskulds njen har p jorden med mig delat,
Som lskat himlens lag, och ej av uppst felat,
Och muntrat upp min gng p dygdens bratta stig.
Allt sedan du, min lust, ifrn min syn vek,
Har ingen jordisk lust mitt sinne mer intagit :
Jag haver vrldsens tyngd med dubbel knsla dragit,
Och mera vansmak ftt fr hennes rd och lek;
Jag rner varje stund, hon r sig alltid lik,
nor de nf lyc ht
48
Uti sin blindhet frck, fr ljuset villigt blundar,
Sin krlek och sitt hat hon lika rttvist grundar,
Och hennes bsta ln r ofrrtt och svik.
En nedrig avsikt styr de allrabsta vrv,
Med vnskaps dla drkt man egennyttan klder,
I dygdens tcka hamn den grvsta last framtrder,
Att snrja hennes folk och smida dess frdrv.
Den hennes dyrkan har, fr annat allt utvalt,
M sllan vnta sig i vrlden ngon lycka;
Ty vrldsens stt r det, att sann frtjnst frtrycka,
Och, mest fr drar, ha sitt rika frrd falt.
Ja! det som srar mest och rena sinnen kvl,
r falska frgors sken, med vilka lasten spkar,
Sin fart och dygds frtryck han, med den konsten, kar;
Ty hopen var ont, och tror sig gra vl ;
Emedan lycka, ros, och ra fljer den,
Som endast lrt, sin skalk med slughet att frstlla,
Och p s na stt oskyldigheten flla,
Att ondskan ej, fr smink, kan knnas ltt igen.
Ja medan dygdens tjnst i falska sken bestr,
Guds dyrkan Kristendom, med skrymtans mantel hljas,
Och, under helig drkt, de svarta konster dljas:
Ja! den fr namn av dygd, som hyckla bst frstr;
Ty lmna mnniskor den sanna dygdens art,
Som r, att sig frn last och sinnes mrker skilja,
Att f en upplyst sjl, en god frbttrad vilja,
Och vlja skenet, som fr vrlden prlar klart.
Det r ju mera ltt, att tala helig ord,
n helig avsikt ha i all sin levnads handel ?
Att hra himlens lag, n van i sin vandel ?
Att tadla andra, n att sjlv bli dygdig gjord?
Ack! svra levnads ban, det r vr usla del :
Vi mste inom oss av egne lustar fngslas,
s kr i f te r
49
Av mrker, ofrstnd och tusend brister ngslas,
Med skada vise bli av vre egne fel :
Utom oss nne vi ej mera sker hamn;
S mnga ender, som mnniskor, vi skda,
Frtal och avund, rd, bland bsta vnner, rda,
Och rligheten r ej annat, n ett namn.
Den alla illa tror, av hemlig oro trs,
Bland mnniskor han ej, en timma, njd kan vara:
Den ter tror dem vl, sig strter sjlv i fara,
Frsiktigheten d med harm och nger lrs.
Av vrldsens onda bruk vr lusta retas opp,
Vi smittas ofrmrkt av andras sed och vana,
Man vill bli androm lik, sig vg till lycka bana,
Och goda medel ge s sllan drtill hopp.
S drages en utav en lysand ros prakt,
Och vgar allt, att f dess stolta krans om hnder,
En ann sin hg och lust till gyllne gvor vnder,
En fr sitt krleksml uppoffrar vett och makt.
Var mnniska har s sin avsikt och sin drift,
Att vlja ut sin ro, sin inre lngtan stilla:
Har d Naturen gjort uti sin ordning illa,
Som givit oss en lust, vars utbrott r ett gift ?
Allt skapat har den art, det smickrar vrt begr;
Men nr vi vunnit det, tillbringar det oss skada;
Vi mste dock till slut i ngers hetta bada;
Det mistes, gs och vinns med oro och besvr.
Vad jmmer r d hr, vad blindhet, strid och tvng
I denna vrlden ha vi usla att frska?
De sjlar allramest sin levnads tyngd frka,
Som vishets mlet valt, till dygden styrt sin gng.
I sdan klagan brast min svaga tanka ut,
Som trtt och ledsen vid den mrka tidens ken,
nor de nf lyc ht
50
Ffnglighetens tjnst, begrelsernas tcken,
Ej nskad ngot mer, n livets snlla slut :
D denne rene sjl, av himmelsk trst upptnd,
Som henne tligt hrt, begynte att frklara,
Att tiden skall en vg till saligheten vara,
Och att vr sjl skall dit i tiden bliva vnd.
Det r en evig makt, som denna ordning gjort :
Ack! klandren icke p s hga vishets lagar:
Hr r vrt rtta liv: Den korta tidens dagar
I bren tligt g, i detta hoppet fort :
Frsummen ej den plikt, som livet med sig fr:
Ju frr I mognad ftt, ju frr I hit frsttas,
Dr dygden blir belnt, dr andar evigt mttas,
Dr skaparn sina verk fullkomligt slla gr:
Dr nedre r en skymt utav hans Majestt,
En strle av hans ljus: borttappen ej den strimma,
Den skall er leda hit ur tidens moln och dimma,
Hr fr han skdas rtt i sin fullkomlighet :
Betrakta detta ml i helig tro och hopp,
Det skall er styrka ge, att all ting vervinna:
I skolen, vid er strid, av krleks lngtan brinna,
Ej, av otlighet, p vgen trttna opp:
Den hgstas vilja skall er sjlars vilo bli,
Insluten eder vg uti hans milda hnder,
Han vill frst skas och i svaghet bliva knder,
Frrn I honom fn i hrligheten si.
O store ursprung, du frunderliga ljus,
Som till s saligt ml har skapat vra andar,
Det svra, varmed du vr korta levnad blandar,
r endast vgen till lycksalighetens hus:
Vi skole renas hr, i denna prvnings tid,
Att skickelige bli din sllhets lott mottaga,
s kr i f te r
51
Vi skole stundom oss p usel ro bedraga,
P det vi ska m en mer bestndig frid,
Vi skole se dig hr i moln och dimmor hljd,
P det vr gldje m s mycket hgre vara,
Nr du dig vill fr oss i hrlighet frklara,
Din gudoms sol gr upp, som varit hr frdljd.
Du krleks fulla makt, som skapat Kreatur,
P det du skulle dem din salighet meddela,
Ack! lt oss icke om de sanna medel fela,
Som till s hga ml kan hja vr Natur,
Och att vi, skapat allt, m se och nyttja s,
Att det oss mer och mer till skaparn m upplyfta,
Vrt liv och all hans verk till detta mlet syfta,
I honom endast skall vr salighet best.
SJLENS SANNA NJE.
Sorgemoln, du ngslans dimma,
Som frmrkar sjl och sinn,
Som utslcker hoppets strimma,
Och frtrer friden min,
Fly ifrn mitt hjrta bort
Tiden r s dyr och kort ;
Jag vill den i sorg ej nta,
Men en hgre syssla skta.
Vrldsens lust, dess usla njen,
Har mitt hjrta prvat p;
Hennes gldje, hennes ljen;
Som ett vder hastigt g,
Hennes prakt en barnalek:
nor de nf lyc ht
52
Hennes trohet, list och svek;
Hennes klokhet, arga rnker,
Allt i oro oss ned-snker.
Nu vl an mitt mma hjrta,
Medan vrlden sknker dig
Flyktig frjd, som dock i smrta
Sent ell hastigt byter sig;
Kom och vlj ett nje ut,
Som av tiden ej fr slut,
Som ej falskhet kan frstra,
Inga rnkor brckligt gra.
Kom och sk din enda vila
I den rtta sllhets grund,
Lt man vrldsens stormar ila,
Livet varar blott en stund;
Ffng ra, skryt och prl
Ha ett kort och uselt ml :
Sll r den, som dem fraktar
Och ett evigt eftertraktar.
Sll r den som rttlig knner
Vrdet p de jordske ting,
Som ej blint i oro rnner,
Med sin tr, vrlden kring,
Men, uti sin egen sjl,
Vljer ut sitt hgsta vl,
Sig i himlens vilja bjer
Och med hans frsyn sig njer.
O! du evighetens ga,
Som all ting s noga ser,
s kr i f te r
53
Och, uti din boning hga,
Vet, vad minsta matkar sker;
Helga ljus, ack! upplys mig.
Lt mig, Gud, f knna dig!
Att min sjl i dig m mttas,
Och i fridsens lugn frsttas.
Lt mig i din krlek nna
Ljus och klarhet, att jag m
Fruktans molnet vervinna,
Och i renhet till dig g;
Nr jag hint till ddsens dal,
Herre! lindra d mitt kval !
Lt mig fsta mina tankar
P din nd och allmakts ankar.
SKNHET EN BRCKLIG
GLANS.
En blomma rinner upp ur mull,
Av vder blses hon omkull,
Ell vissnar hon och fr sitt slut,
Nr Sommartiden lupit ut :
S r det ock med sknhets prakt,
Hon ger ej fullkomlig makt :
Hon lider oundviklig nd,
Av sjukdom, lder, tid, och dd.
En sknhet r allena till,
Som evigheten gilla vill :
En ren, en klar, en helgad sjl,
nor de nf lyc ht
54
Hon vxer till, och prydes vl
Av himlaprakt, en sknhets skrud,
Som gr, att hon behagar Gud.
En liten skymt av omtliga Ljus
Eller
TANKAR OM GUD, SJLEN
OCH DYGDEN.
Du himmelska strla! du levande ljus,
Som underbart enas med jordiska hus!
Du tnkande vsend! du naste kraft,
Som livar materiens delar och saft !
Vi kalla dig Enhet, Sjl, Tanka, Frnuft,
En odelad lga, en andelig luft :
Vi mrka din utbrott ; men rka ej dig:
Din kraft sig vl yttrar; men dljes i sig:
Sjlv sker du ffngt, att hinna din grund;
Ditt sammanhang nna, r ver ditt pund.
Jag frgar nu icke, varav du bestr,
Din brjan, och huru du verka frmr:
Allt nog, att jag rner och knner din art,
Din starka, din snlla och hemliga fart :
Du mrker, begriper, du minnes, du ser
Frnvarande saker, du bildande ger,
Du uppnner, fattar, och dmer till slut,
Du rder, och fr dina rdslag sjlv ut,
Du lskar och hatar, du bjes, du vill
Vad omdmet gillat och rder dig till,
s kr i f te r
55
Din kunskap, din tr, s noga hopfst,
Att vi, med de namnen, uttolka dig bst.
Du kommer i vrlden: naturen sig ter,
Din tnkekraft tusende freml ger:
Hon, spd och obrukad, s smningom lr,
Att knna det allt, som utom henne r:
Den innersta driften, att vilja sig gott,
Straxt uppgr: hon verkar, i samma det mtt,
Dess knslor beskriver: i brjan ej mer,
Till dess, av frfarenhet, lngre hon ser:
D kas begreppet och viljan bredvid,
Och mnniskan brjar sin giltiga tid.
Av sanningar ser hon ondliga hav:
Frnuftet hr seglar; men lper i kvav.
Hon frgar, hon forskar; men mste dock sist
I lpandet stanna, och mrka sin brist.
Av allt vad hon skdat, hon tager i akt,
Att det sig ej sjlv uti vsende bragt :
I sig och naturen, i mindre och mer,
En skugge av hgsta fullkomlighet ser.
Till brjan och grunden av all ting hon gr,
Och visshet om Skaparens varelse fr.
Hon hissnar, hon stannar, hon kastar sig njd
I hpen frundran och bvande frjd:
Hon ser hr ett vsend, ondligt och stort,
Som henne och tusende varelser gjort,
Med vishet och mhet, till ringaste prick:
Och hller alltsammans i ordning och skick:
Hr vittnar det ena om hrlighet, makt,
Ett annat om krlek och mmaste vakt ;
nor de nf lyc ht
56
Hr tala om storlek, omtlighet, hjd,
De himmelska kroppar; nr skriddjuret, bjd
I stoftet, predikar om den honom gav
Liv, fda och vrn till att undy sin grav.
Till vrdnad och krlek, till lngtan och hopp,
Tnds andan, av slik vertygelse, opp,
Att skda sitt ursprung, det knna och si,
Och delaktig utav dess vsende bli.
Hon ser, hennes tr ondelig r,
Och att den av allt ej blir mttader hr:
Hon rner en trngtan, den fyllest ej fr,
Den allt till fullkomlighet syftar, och gr.
Var nnes d banen, att mlet ern?
Vad vg skall hon upp till sin Skapare g?
Han sjlv, i ett ljus, har sin boning berett,
Dit ingen kan komma, och ingen har sett :
Hr har han gett skuggan, och mer av hans ljus
Uppgr, i de sllare himlarnas hus:
Omtliga boningar: Staden r stor:
Den evigas hrlighet i honom bor.
Ho mter dess lngder? ho vet ock det mtt
Av klarhet, som bliva skall Andarnas lott ?
De ro beredde till sanning och frjd:
Var en, till att n sin lycksalighets hjd.
Bland mrker, villfarelse, svaghet och fel,
Som blivit de tnkande jordmaskars del,
Uppgr dock en strla: ett ljus r hr satt,
Att leda oss ut, frn vr elndes natt :
Det delar, i livet, oss sllhet och frid,
Och lyfter vr tanka upp, ver all tid.
s kr i f te r
57
Det r, p den vgen, vi nalkas den makt,
Som oss och allt annat i vsende bragt :
Den rena, osmittade, verkliga dygd,
P eviga grunder och sanningar byggd,
r den, som vr endesta sllhet utgr;
Oss fram till den sanna lycksalighet fr.
Men dygden, s litet hon vader r,
Ltt vunnen och knder hon synes dock hr:
Vi tillgna henne s snllt t en var,
Som ofta knappt frgen utav henne drar;
Men att ga henne, det r ngot mer,
n vrlden begriper, som mestadels ger,
t utseende, vana och skenverk, det pris,
Och dmer om skalet p okunnigt vis:
Hon vinnes ej hastigt, hon kostar att f:
Hon strst utav allt r, och svrast att n.
Vad r hon? ett ljus av den Evigas hand,
Okunnighets lykta, begrelsers band.
Frn hgsta fullkomlighet der hon ut :
Det r hennes gneml, brjan och slut :
Den, henne har utvalt, och har henne kr,
Hon lyser och leder, hon styrker och lr:
Hon skingrar de molnen, hon sluter den natt :
Som lustar och vana, fr sanningen, satt :
All tr hon dmpar, som icke begr
Vad rttast och visast och billigast r.
Sll den, henne lyder, och aktar upp
En rst, den de aktsamma sjlar frst,
Som talar i samvetets innersta grund,
Hos dem som med sanningen slutit frbund
nor de nf lyc ht
58
Det vittnet, som mrker s grannelig allt,
Som gillar ell straffar vad bjelsen valt ;
Det ljuset, som stter vr plikt i sin dag,
Och ger oss, i ringesta grningar, lag:
Som fr oss osmittade ut, frn en stig,
Dr mrker och ljus fra stndiga krig;
Som lr oss att nyttja det jordiska rtt :
Gr vrldslyckan ringa och motgngen ltt.
S ser du Gudomlighets gnista, du Sjl !
Som r uti tiden bd herre och trl,
Ditt ml och de medel, som leda dig fram
Till Gud, ifrn vrld och ffnglighets damm:
Att skda och lyda hr sanningens bud:
P mnniskor visa din tankar om Gud:
Vad hopp och frtrstan du till honom br,
Vars hrliga skugga du skdat hr.
I sann undergivenhet, suckar och lov,
Du nalkas hr nedre hans hrlighets hov:
Med oskrymtad dygd, p ditt levernes lopp,
Du fyller hans ml och din salighet opp.
K. DAVIDS PSALM DEN 145.
Eviga Gudoms makt, Du obegriplige Konung,
Upphjt vare Ditt lov, Ditt namn i evighet prisat !
Du som st hrlig och stor, osgliga ro Din under:
Mnniskobarn skola se Din verk, Ditt vlde bermma.
HErre! det r min lust, att om Dina grningar tala,
Och frtlja Din hrlighets ljus, Din ro frkunna,
Att Din godhet ondelig r och icke utgrundas,
s kr i f te r
59
Och Din rttfrdighets makt med den i evighet lovas.
Ndenes ursprung Du st, barmhrtighetenes klla,
Tlig och mild ver all Din verk Dig ndigt frbarmar.
Allt vad Din allmakt gjort, allt vad Du bragt uti vsend,
Prisa Din mktiga hand, och om Din varelse vittna;
Men Dina heliga mest, dem Du frn jordene utvalt,
Lova, o Gud! Din nd, som dem berett till Ditt rike;
Ty Ditt rike r stort : frn evighet har Du det brjat,
Och Ditt vlde ondligit r frrn tiden blev skapad.
HErre! Du har dig sjlv fr mnniskors barn uppenbarat,
Att Din hrlighet, Ditt Majestt, Din eviga krlek,
Skulle knnas av dem, och dem lycksalighet giva.
Du uppreser ett stoft att skda Ditt heliga vsend,
Allt vad Du givit liv Din mktiga omsorg bevarar,
Och Din Gudomliga kraft uppfyller bd himlar och jorden.
Vrldenes lopp Du styr med rtt : Dina heliga vgar
Outrannsaklige ro fr oss; dock r Du ej fjrran;
HErre! Du st nr dem, som Dig utav hjrtat begra:
Och den, som lskar Dig, den vill Du i evighet mtta.
Ondskan mste frgs: Du skall dess vlde frgra,
Och allt, vad skapat r, skall Skaparens ra upphja.
Prisa, min sjl ! Hans namn, min mun frkunna Hans under.
Ja i tid och i evighet skall Hans vlde bermmas.
FRSTNDS OCH HJRTAS
DLASTE SYSSLA.
I Hjrtan, som i Eder innersta grund
Till Dygden en bjelse nnen:
I Vett, som med Sanningen slutit frbund:
nor de nf lyc ht
60
I mma och klargda sinnen!
Er sfr r vl inskrnkt, och skumt r Ert ljus:
Er krafter ringa och svaga;
Men lyftom oss ver de blnkande grus,
Som hr vra sinnen betaga.
Se livet r icke s ngsligt och svrt,
Nr vi p dess ndaml tnka:
Vi grom det sjlva oroligt och hrt,
Nr vi oss i stoftet nedsnka.
S glmmom de lga, besvrliga ml,
De hinder och glimmande snaror:
Ffnglighets tvingande bojor och stl,
Som dra oss i oro och faror.
En lycka ju nnes av varaktighet,
Som kan vra hjrtan frnja:
En ewig Fullkomlighet r den Magnet,
Varefter vi skolom oss bja.
Hon ver vr tankar och inbillning gr:
Vi kunnom ej henne beskriva;
Dock, vad till vr verkliga sllhet frslr
Att veta, hon velat oss giva.
Vi skde, bland dimmor, de hrliga bloss,
Som frn denna Solen upprinna:
I Godhet och Vishet hon lyser fr oss:
De ndigast r oss att nna.
De tvenne frtrfiga mlen att n,
Och likna dem hr i vr levnad,
r allt, vad vi bre i tiden tr,
Till verkelig sllhet och trevnad.
Ju lngre vi hinne, ju nrmare opp
Till dessa lycksalighets hjder:
s kr i f te r
61
Ju mera blir lttat vrt jordiska lopp,
Ju hgre vr anda frnjder.
S blir d allt annat oss ringa och smtt :
Det yppersta mlet, vi ska,
Fullkomlighet, r den ondliga lott,
I den vi oss rikta och ka.
Hr ro de mlen, vi syfta upp:
Frstndet och Viljan: hr prva
Otaliga vgar, p vilka de f
I Ljus och i Godhet sig va.
Det ro de Skatter, den ra, den ro
Vari vi vr lycka upprtta:
Den lycka, som dyrkas i drarnas bo,
Skall oss icke gldja och mtta.
Inom oss vi ska vr sllhet och frid,
Vrt vrde, lugn, gldje och vila:
Den rubbas d icke av de och tid;
Ehuru de vxla och ila.
Som bi-verk vi skta det vriga allt ;
Det tjnar vrt liv, men ej mttar;
Dock ha vi ett enda till livsnje valt,
Som i allt bekymmer oss lttar.
Den ljuvaste gva, den dlaste skatt,
Det bandet, som hller mot tiden:
Den Likhet, som r mellan Sjlarna satt,
Den frsmak av Himmelska Friden:
Den hemliga dragning, den starkaste makt,
Som lder ej tr och frsvagar:
Det krliga mte, som ofrmrkt lagt
I hjrtan s tvingande Lagar:
Det lugnet, som r uti stormar en skygd:
nor de nf lyc ht
62
Det liv, som i dd ej tar ndskap:
Som fdes av Likhet och vxer av dygd:
Den rena oryggliga vnskap.
NGSLIG KUNSKAP,
SVRA RN.
Despreaux, Pope och Holberg le
t ett djur, de Mnska kalla,
Som i Vetenskaper alla,
Hinner lngt, och ljus kan ge;
Men sig sjlv ej mktar knna.
Ack! det r ej under vrt :
Roligt r, att tankan spnna
Fr ett ml, som r en krt :
Att betrakta Grs och Djuren,
Ger ens mda njsam ln;
Men den mnskliga naturen,
ngslig Kunskap, svra Rn.
DRISTIG FRGA.
Sg, vise Criton, sg, vari r dock din ro
Mer vrd, n drens till att skatta?
Din kunskap fgnar dig, men gr din sinnen matta:
Han, utan mda, r mer njder med sin tro.
s kr i f te r
63
KLOKAS OCH DRARS
LIKA LOTT.
Min tanka som i oro famlar
Fr tids och lyckans mrka lopp,
Som annat ej n plgor samlar,
Hllt i din sorg din klagan opp.
Bese frutan agg och smrta
Det jordska allt och vad dig rr;
Tr hnda i ditt egit hjrta
Du grund till oron ska br.
Ell, sg mig Daphne; f vi skylla
Vrt de p en mktig hand
Som vill, frn jordens lga mylla,
Oss draga med s svra band?
Ell mnn en Kabbalistisk anda,
Fr missundsam p mnskors lott
Med oro deras levnad blanda
Som mesta vett och gvor ftt ?
En vrldslig vis, den satsen nekar
Som allt av nrmsta orsak lr.
P ofrsiktigheten pekar,
Den Grund till vra ofall r.
Men ack! frfarenheten visar
Mngfaldigt och till verd,
Att drskap sig i njen spisar,
Nr vishet ofta tigger brd.
nor de nf lyc ht
64
En klok, med varsamhet sin vandel
Inrttar, stter dock emot ;
En dres obetnkta handel
Blir all dess lyckas enda rot.
En dygdig jmt sin grning vger
Och lustans lopp i bojor fr;
Mnn mera gagn han drav ger
n den, som aldrig motstnd gr?
Vad tjna sleds vett och mda,
Bd kropps och sinnes prydnad till ?
Mnn de vl ro och lycka fda?
Nej ingen, om ej det vill.
Frgves trst, frgves hugnad
I dem, att nna njets del :
De giva ofta ringa lugnad
Mot avunds storm och egna fel.
En vis av kloka lycklig skattas
Fr det han verkligt vrde har;
Den som ej vet vad honom fattas
Av bristen ingen oro tar.
Mnn Sultan upp silkes fllar
Har star smn och bttre natt,
n Lappen p de kalla fjllar,
Som aldrig uti soffa satt ?
Det svarta Folk som vi ohygga,
Missunna ej vr vita hy:
De ro i vr gon stygga
Och bra ter fr oss sky.
s kr i f te r
65
P lika stt de visas nje
Som kostar mda och besvr,
Emot sin galenskap och lje,
En narr ej grna byta lr.
Att ingen vill sin drskap mista,
En lycklig egenkrlek gjort ;
F knna vad dem mnde brista
Och sakna sleds icke stort.
S glla vett och drskap lika,
De vilja icke byta lott ;
I vrde tro sig alla rika,
I lycka ingen fyllest ftt.
Vi m d minsta mkan draga
Med svagt, okunnogt, elakt folk:
I vrlden bsta lott de taga
Av lyckan, ofrstndets tolk.
En olyckssknk, en tyngre gva
r dremot frnuft och dygd;
Om de ej sinnes nje lova
Och ej fr oro giva skygd.
En granngjord smak, ett verkligt vrde
Uppriktigt hjrta, stadgat vett,
Mer agg och avund bragt frde,
n de ha pris och lycka gett.
Vad r som d frmr oss trsta
Min Daphne i vr vidrighet ?
nor de nf lyc ht
66
Sku vi ej annan frukt f hsta
Av all vr mda n frtret ?
Skall vettet sin frmga vnda
Att dubbelt knna olycks slag?
Det br oss hellre drtill lnda,
Att tligt lyda dets lag.
Bevpnom oss med kraft och styrka
Mot sinnes kval och sorgers hr;
Vrt hjrta skall ej ngot dyrka
Av allt vad tiden i sig br.
Han skall oss blott en resvg vara
P den vi icke stndigt bli,
Och nr vi sluppit ur dess fara,
r bde sorg och lust frbi.
Emellertid den enda lycka,
Som vra hjrtan gna kan,
r vnskap; ltom oss uttrycka
Vr tanka troget fr varann.
Den r ett lugn i storm och vgor,
En lott, som tiden drglig gr,
Den enda bot mot sinnes plgor,
Som likvl varsamt sktas br.
Hos tcka Daphne fr jag mta
Ett hjrta stort, ett sllsynt vett,
Hon synes fdd, att vnskap skta,
S visst jag henne min har gett.
s kr i f te r
67
SKALDE
-
BREV TILL CRITON.
ver den frgan: Vilket mera bidrager till Mnni-
skans nje och frid kunskap eller okunnighet, samt om
det varit nyttigare fr mnniskan att konster uppfun-
nits eller icke?
Ja du har rtt, jag nner dina skl,
Att tnka klokt och gra vl,
r ett, vi bra ej de tvenne tingen skilja;
Ju mera upplyst vett, ju mera dygdig vilja,
Och sleds r en mnskas rtta plikt,
Som r och blir av hgsta vikt,
Att odla upp sin sjls frmga
Och sanning i naturen efterfrga.
Ju mera jag den tankans styrka ser,
Ju mera oro mig den samma ven ger;
Ty kra Criton, om ej era,
I tiden gra rtt och gott,
n de som nyttja vl den tankekraft de ftt
Och genom odling den frmera,
S r den minsta del av mnsko-slktet god;
Ty huru mngen har vl lgenhet och mod
Okunnighetens moln och dimmor genomtrnga?
Nr lttja, vanans tvng, ett blint uppfostrings stt
Och sjlv-kr dumhet, som har alltid rtt,
Det dyra sannings ml instnga.
Ja, svarar du, vem har vl sagt,
Att myckenheten klok och dygdig varit :
Ej vrlden blitt i villo bragt,
Om var en ljuset sett och sanning efterfarit.
S r det dets fel ? men nej vi nna vl,
nor de nf lyc ht
68
Vi alla ftt av himlen lika mycke;
Att odla upp vrt pund han givit grund och skl.
Men mnge gra prov och ngre msterstycke:
Den strsta delen i en fnads-artad frid,
Den plikten aldrig knnes vid.
Tr hnda ock de ro mera slla,
Ty, Criton, mnn ej kunskap r en klla,
Vars der huru ren och klar,
Likvl bd stt och bittert vatten har;
Och ho br mera lycklig skattas,
Den trsten slcker med begr,
Ell den som aldrig trstig r?
Den som med omsorg fr ell den ej ngot fattas?
Naturens drift r nog fr jordens mesta folk:
En ringa tr de med ringa mda stilla:
Dr r enfaldighet de f behovens tolk
Och om n mngen dygd r oknd hos de villa,
S r ock mngen last uti sitt inte gmd:
Hr bliver svrt att skillnad mta:
Av sed och vana blir mest dygd och odygd dmd
Och mnskans hgsta vl man icke br frgta:
I hlsa, ro och ndtorft det bestr.
Mnn kunskap till det mlet tjnar,
Ell mnn Naturen vl, som korta vgen gr,
Sin foster denna del ej utan konst frlnar?
Ja svarar allt vad liv och rrelse har ftt :
Den samma lag ock stumma vrlden lyder;
Den ingen omvg gr var hinner ju sin lott :
Men konsten s naturens lag frtyder,
Att mnskan endast r en tom och usel slav,
Som, mitt i lystnans famn, mst nna njets grav:
Hon trr tusend ting och blir av intet mttad:
Hon skrper vett och alstrar snille-prov:
s kr i f te r
69
Men blir hon drav sll och hennes tr lttad:
Dess mdas vinning r frdubblade behov.
Men sger du den mycket vet,
En lustgrd nner i naturen,
Och dremot okunnighet
Har icke hgre ml n dumma djuren.
Vl an, de leva ju frnjde i sin drift ;
Nr Mnskan som sin hjrna brkar
I vetenskaper och naturens tnkeskrift,
Stds nya djup fr fasta bottnen rkar.
Ho vet om hon har lov i detta Eden ftt
Att rra kunskaps trt, som var bd ont och gott ?
Ho kan oss drp visshet giva
Att icke djuren ock frn frste ordning g?
Om vrlden skulle n i tusend ldrar st.
De torde venleds i konsten snrde bliva.
De tnka grumligt nu; men yttra vl begr;
Fast deras sprk fr oss okunnigt r.
Tr hnda efter hand de brja redigt tnka,
Samt rja sina tankeslut
P mera tydligt stt n de ha gjort frut
Och nya rn t vetenskaper sknka.
D kunde mnskan f med undran si
En djupsint Elefant en annan Newton bli,
Ett Lejon Scanderbey i del mandom trossa
Och Bjrnen lik Cortez de strsta Riken krossa,
En Bjur, i Byggnings-konst, fr Arkimedes g
Och Apan, uti dikt, fr Voltaire priset f.
Jag stannar i det slut att vett och konst och mda
Vr ovisshet, vr brist och vrt missnje fda.
Men Criton likafullt din sats jag gilla vill.
nor de nf lyc ht
70
Nu hr det kloka vrlden till,
Att sig allt mer i kunskap styrka,
Sen hon har brjat konster yrka.
I deras rtta bruk hon sllhet ska br,
Sen hon Naturens rst nu icke mera hr.
Den sig p havets rymd beger
Uti ett brckligt skepp och fasta landet lmnar,
Med god Kompass och redskap sig frser,
r mera vis, n den, som sig till segels mnar
Frutan styre, lod, magnet och allt behov:
Han blir i frsta storm ju bljans skra rov.
Fast lika drskap bgge driva,
Att utur trygghet sig i ppen fara giva.
Den ena landet nr, fast n med stort besvr;
Den andra gr i kvav och vdrets spelboll r.
En med sitt egit fel olycka sig drager,
En ann, i nden bragt, all mjlig utvg tager.
* * *
En mnska, stadd uti en konstig vrld,
Sin sllhet bygga skall, sin tr ska stilla.
Som dre vljer hon ndvndigt illa
Och blir i Labyrinten snrd.
Som vis hon knner alla hinder,
Som stnga hennes sllhets ml,
Att vanans lag hon fljer mer ell minder,
Allt som frnuftets regla tl.
Fast tusend falska bilder spka,
Kan hon bland dem Naturens urbild ska.
Ju mer hon efter den sin levnad passa vet,
Ju mer hon nr lycksalighet.
Vi bra drfr ej de tvenne tingen skilja;
Ju mera upplyst vett, ju mera dygdig vilja;
s kr i f te r
71
Och sleds r en mnskas rtta plikt,
Som r och blir av hgsta vikt,
Att odla upp sin sjls frmga
Och sanning i naturen efterfrga.
Men Criton lkedom ju vore verdig
Om sjukdom ej gjort honom ndig.
nor de nf lyc ht
SORGEKVDEN.
FLOS SAKNAD.
Var r du nu, min sinnes vn?
Var r min ledare?
Vart sku min gon vndas hn,
Att de m dig f se?
De famla ffngt vrlden kring;
Men ej i ngot skapat ting
Mer nna dig igen.
Jag sker i den svarta mull :
Dr ligger sjlens tlt,
Uti frgnglighet, omkull,
Och dri nederfllt :
Jag ser en skugga dr av dig;
Men intet det, som hugnad mig,
Och tog mitt hjrta in.
Jag sker i mitt inre brst :
Dr knner jag ett band,
Som ej har hunnit bliva lst,
Igenom ddsens hand;
Fast n din kropp har blivit kall,
r drfr ej min krlek all :
Han r i lika or.
Jag har, utav din sjl, en bild
S djupt i hjrtat tryckt,
Att hon, fast ifrn kroppen skild,
Dock ej frn mig r ryckt.
Min inre gon skda dig,
Det r ock det, som hugnar mig;
Fast skalet r frtrt.
s kr i f te r
75
Jag vet, du har en evig ro:
Vi skall mitt frvett hr
Mig frga, var du har ditt bo,
Och var du vistas lr?
Jag vet, din fria rena sjl
Mr, i GUDs krlek, evigt vl,
Och har sin ro i sig.
Hon hlles ej i bojor mer,
I trnga fngehus:
Hon ver tid och orter ser,
Utav de rena ljus,
Som lysa hennes gon opp:
De redan vid en brcklig kropp
Frn dimmor rena vor.
Den klarhet, som omgiver dig:
Det ljus, din sjl nu har,
Kan ej begripas utav mig,
Som gr i mrkret kvar:
Jag ser en strle blott drav;
Men du, i detta ljusets hav,
Frdjupas mer och mer.
SORGE
-
ROP VER ELEANTES
BORTGNG.
Ack! bittra kval, som mig frtr,
Och, utan uppskov, r
Mitt hjrtas pilar.
Min usla sinnes grund,
nor de nf lyc ht
76
Ack! att du ingen stund,
Fr smrtan, vilar.
Ack! min vn, nr fr jag skda
Dig, uti din slla frjd?
Jag kan ej om hjrtat rda:
Hgen r n till dig bjd;
Du r uti mitt hjrta gmd,
Och bliver aldrig glmd,
I denna tiden:
Det r nnu min enda ro,
Att tankan min fr bo
Hos dig i friden.
Fri frn avunds agg och buller,
Fr hon vila hos sin vn;
Men dess mer av saknad fuller,
Som han ej gr det igen.
Du r ju knslols fr mig:
Jag fr ej mer av dig
De rena trster,
Som kvavde med sin dyra kraft,
Och med den rena sannings saft,
Min sorge-rster.
Ack! vart ut skall jag nu hamna,
Som ej nner dig igen:
Jorden vill jag ej omfamna,
Hinner icke himmelen.
s kr i f te r
77
den
srjande
TURTUR
-
DUVAN,
eller
tskilliga bedrveliga
SNGER,
under vackra melodier sammansatte
och
samlade av en medlidande
hrare.
till den ljuva och msinta philomela.
lskeliga Philomela! du stundar veta, huru den ensamma
Turturduvan frnter sina stunder. Ack! p ett ganska beklage-
ligit stt. Hon har utvalt till boning en Enslighet, varest Still-
heten regerar ver allt, undantagandes i hennes Hjrta. Vid
Sjkanten p detta ensliga stllet beskdar hon Vgorna, dem
hon blandat med sina trar. Hon vilar sin matta fot p ngra
torra Cypresser, utan att nna vila till sitt Sinne. Om dagen
sjunger hon om sin bedrvelse, och natten tillbringar hon i
suckande. Hennes gon blunda aldrig frr n Solen med sin
glants frgyller Horisonten, och lockar all ting till liv och gldje.
D faller hon i dvala; ty hennes bittra tillstnd kommer intet
verens med denna glada rrelsen. Hennes saknad r allt fr
stor, och hennes sorg utan like. Smrtan r mlad i hennes
gon: den utvisar, att gldjen ligger kvavd i hjrtat. Si hr!
hennes klago-snger, de ro bde mkelige och hftige; Men
du, lskelige Philomela! lrer intet frundra dig ver dem,
emedan du sjlv ftt till del ett s mt hjrta, att du s inner-
nor de nf lyc ht
78
ligen gladdes av hennes sllhet, nr hon bodde med sin ljuva
Maka i Paradis lunden, och du ven s noga knde denna
Makans frmner, vars hastiga bortgng rrer alla Lunders
inbyggare. Fr dig, kra Philomele! och dina msinta likar ro
desse sorge-Toner samlade. De som ro s lyckelige och intet
blivit fdde med slika hjrtan, eller ock genom annan styrka
vervunnit en s verdig mhet, de, sger jag, bra intet se
dem.
F a r v l.
Mel. S skiljes ont och gott, den skna etc.
Jag strider med mig sjlv, att dmpa ned den smrta,
Som bor frdold; men har sitt vlde i mitt hjrta,
Dr hon med dubbla skott mitt mma sinne skr,
Och i en stadig fart, s hemligt mig frtr.
Men som jag i mig sjlv dess vlde ej kan dmpa,
Vi skall jag d uti en evig tysthet kmpa?
En sdan tysthet r en Olja p min brand:
Min plga fr dr av mer makt och verhand.
Den tiden r sin kos, de stunder platt frstrda,
P vilken jag frskt, att ltta av min brda
I trogna vnnens skt, som lindrade mitt kval ;
Men r nu dv och tyst, till allt mitt sorge tal.
Ty m jag fr mig sjlv utgjuta mina trar,
Och repa ynkligt upp den smrta, som mig srar:
Det r s sorgens art, att nna ro och lust
Uti sitt egit djup, i klagan, grt och pust.
s kr i f te r
79
Hr skall jag brista ut, var ro ord att nna?
Hur kan dock tungans ljud mitt hjrtas mening hinna?
S hftigt sorgesvall, s plgsamt tanke lopp
Kan ej av tomma ord f lugn, och rensas opp.
Jag kan min forna lust ej utan skrck betnka:
Jag kan mitt sinne ej upp min jmmer snka,
Att jag ej blir frsatt upp en sorge-sj,
Dr vgor vrka mig, dr jag dock ej kan d.
Min Herde! r det sant, att du mig har frltit ?
Du har ju trstat mig, nr jag har fruktsamt grtit
Fr grymma Avskeds stund, d gladde du mitt hopp,
Att vi p lika tid skull sluta f vrt lopp.
Men Ack! du gick frut, du lmna mig och Hjorden,
Vr tcka hydda r en sorge-kula vorden:
Var himlen avundsam p vr menlsa ro?
Vem hade skada av vr mma vnskaps tro?
Vem var av del smak och ej med nje skda
Frenings-bandets art emellan lika bda?
En Sjla-smja, som av hgre grund utt,
Den jordisk avsikt ej frringa eller brt.
Men de, som utan val p vinst sin vnskap bygga,
Fr grova syfteml den binda och den rygga:
Som nna allestds en krleks vrdig Vn,
S snart, som namn och Guld satt Stmpel upp den.
De kunna om vr ro och dla frid knappt drmma,
Och ej om min frlust, min stora saknad dma:
nor de nf lyc ht
80
De rja dr med blott sitt grova sinnes kld,
Och ge sin hrdhet ut fr tlamodets skld.
Ack! rart, och mer n rart, ett sdant sinne nna,
Med vilket man kan dygd och dla njen vinna:
Det hyses alltid ej i lyckans fagra prakt,
Det vxer snarast till i motgng och frakt.
En prvad dygd kan bst bd rd och styrka giva,
I vnskap allramest m, ren och trofast bliva:
Han r frskt och fast, r snart med litet njd,
Han rrs ej utav allt, r jmt till friden bjd.
Av egit prov han vet, att mnskor kunna fela;
Ty kan han lkedom p ljuvligt stt utdela,
Ej hgmod, ledsnad, agg, kallsinnigt levnads stt
Fr rubba njets grund, ell bryta fridens rtt.
Hans mhet som sig vitt till alla Mnskor strcker,
Fr kra makan dock en dubbel fart uppvcker;
Han tnker talar gr, vad ljuvt och dygdigt r,
Och det, som henne gagn och sinnes styrka br.
Hans ndaml r det, att sig i dygden styrka,
Och drigenom sin och Makans sllhet yrka:
All vrig tr till en vrldslig prakt och hjd
Bryr ej hans Sinnes lugn: han r i dygden njd.
En sdan dyrbar vn r den, som jag begrter:
En sdan utvald ro ej kommer mera ter,
En ro, den jag ej nog kan fyllest tala ut,
Som lika stadig var i brjan och i slut.
s kr i f te r
81
Med dig, utvalda vn! jag Paradiset byggde,
Ditt ljuva sllskap mig fr alla stormer skyggde:
Det lugn, den slla frid, som i ditt inre lg
Var mig en tnkeskrift, som dla upp min hg.
Ack; att min gldje tid r platt frsvunnen vorden;
Det enda utav allt jag nskat mig p jorden.
Min ljuva Maka Ack! var hrs din blida rst ?
Ditt milda gna kast, som gav mitt sinne trst ?
Jag hr ej era rd av dina lppar yta,
Ditt rena sannings ord min oros stormar bryta:
Det ljuva tal, som har allt skryt och rd lagt av,
Jag ser det Anlet ej, som frid och hugnad gav.
Nu r mitt tids frdriv, i bittra trar draga
Min tunga levnads tid, och min frlust beklaga,
Ej ngon jordisk frjd kan mer hugsvala mig;
Vad skall mig lindring ge? jag har frlorat dig.
S har jag sleds p min lilla tid frfarit,
Vad allrastrsta ro och strsta smrta varit,
Men med den skillnad, att min frjd var blott en stund,
Och sorgen varar till min sista levnads blund.
Mel. Du stolta lycka, vad r t etc.
Min levnads lust r skuren av,
Och dden r min lngtan,
Till dig du mrka tysta grav,
Str all min trngtan:
nor de nf lyc ht
82
P jorden jag ej nner
Vad mer min sjl sitt nje br,
Min gldje borta r;
Min tid i grt frrinner,
Min ungdoms lust frsvinner;
Jag r olyckligt sld
I grymma sorgens vld.
En lngsam dd fr gon str, den jag dock icke nner,
Du arma mma hjrta!
Kan ej den bittra smrta,
Som tr dig utan mtt,
Dig ge s ddligt skott,
Att livets tr m brista,
Och dla Sjlens gnista
Sitt fnge-hus m mista?
Alla nymfers prinsessinna.
ntlig kom den mrka stunden,
D i grunden
All min frjd blev sluten platt,
D de svarta olycks dimmor,
Dunder strimmor,
Brto ur mitt des natt.
D de grymma sorge Andar,
Som uppblanda
All min blod med ngslans fr,
Togo rum med bitter smrta,
I mitt hjrta,
D min gldje mste d.
s kr i f te r
83
D mitt ljus och stjrna gmdes,
Och jag dmdes
Till ett mrkt och fasligt kval,
Som allt jmt mitt sinne gnager
Och injagar
Tre-mnen utan tal.
Arma hjrta, kan du tnka
Och dig snka
P din djupa olycks grund,
Utan att i stycker brista,
Och s mista
Knslan av din plgo stund?
Ja, du mste, fast du bvar
Och motstrvar,
Mot din vilja hava liv,
Vrida dig i bljor vta,
Och dig lta
Sargas av en lngsam kniv.
Ingen undykt r frhanden,
Sorgebranden
Som dig utan upphr tr,
Kan av hoppets kt ej lindras,
Eller hindras:
Intet hopp mer vrigt r.
Hrda lag! som mig s fljer,
Och mig hljer
Med din strnga tuktans hand,
Ack! vad har jag arma brutit
D jag knutit
Ett oskyldigt vnskaps band?
nor de nf lyc ht
84
Dyra vnskap himla stjrna;
Njets Krna,
Avbild p ett evigt gott,
Vi har jag ditt vrde funnit,
Och s vunnit
Stman din i hgsta mtt ?
Vi har jag ditt vsend fattat,
Och dig skattat
ver allt vad jordiskt r?
Medan nu din dla hva
Himla gva
Mig ondlig smrta br.
Skall p Nektar flja Galla;
Stormer svalla
Efter liten lugne tid,
Nr man trngtar efter fara,
Att bevara
Himlens Nd och dyra frid?
Vittna dock mitt mma Sinne,
Och dr inne
Du frdolda samvets grund,
Om ej glada lovsngs frjden,
Gick till hjden
Fr Guds gva, varje stund.
Intet tillstnd var s prktigt,
Hgt och mktigt,
Att min nskan hamna dr:
Njet som en strm mig fljde
Och bort skljde,
Allt vad tungt och plgsamt r.
s kr i f te r
85
Hos min Vn var all min trevnad,
Och Hans levnad
Var min ljuva tanke-ro,
Intet mot min sllhet vgde,
Nr jag gde
Dygd och Honom i mitt bo.
Vad ren krlek mktar sknka
Och man tnka
Kan om vnskap, blygd och Dygd,
Allt vad ljuvlig sjle-smja
Kan befrmja,
Njto Vi i fridens skygd.
Ingen lystnad till den rden,
Som i vrlden,
Nu till hgsta vlde gr:
Rikedom och ffng ra,
Fingo bra
Namn av stoft i tankan vr.
Misstro, lngtan, agg och smrta,
Vad ens hjrta
Ur en ljuvlig stillhet drar,
Brydde ej vr slla lugnad,
Frid och hugnad,
Slogo dr sitt lger kvar.
Ack! hur kunde jag mig nska,
Att f grnska
Vid s stndig sommar tid?
det har ju sagt de orden,
Att p jorden
Gives aldrig stadig frid.
nor de nf lyc ht
86
Vad fullkomlig mognad vunnit,
Allt vad hunnit
Till sitt hgsta ml och mtt,
Mste slut och nda taga:
Skall jag klaga
P en oundviklig lott ?
Stillen Er I djupa tankar,
Som hopsamka
All den forna ngla-frjd,
Den utvalda njets boning,
Som min vning
Gjort till Paradisets hjd.
Glmmen bort den korta timma,
Som uppglimma
Lik en hrlig middags sol,
Vilken straxt i moln gick neder
Och nu breder
Svarta skyar p min Pol.
Minnes kraft du grymma plga,
Som min lga
Stndig sorge-Oljo ger,
O! att nu din fart frsvunne,
Och jag kunne
Aldrig minnas gldje mer.
s kr i f te r
87
Mel. Sg mitt hjrta mig etc.
Vrldslig ro far vl,
Kom min mma Sjl !
Bliv nu hrd och kall,
Mot allt olycks fall,
Stt dig fr,
Som sig br,
Att anse
Vl och ve,
Lika njd; aldrig bjd
Till en yktig frjd.
P min levnads ban, vrldsens vida plan
r jag nu vid tidens lopp och skifte van:
Jag har redan ftt min lott,
Smakat ett oskyldigt gott
I det hgsta gldje mtt,
Som i tiden givs.
Nu har den sig vnt,
Och mig oro snt,
Hrt betalar jag,
Forna njets dag,
Nu gr tiden bort uti en kulen natt,
Tills min Sjl blir utom tiden satt.
Mel. Hr till O! Himla hga Konung. etc.
S komma mina vakostunder,
Du mrka lnga nattetid.
Har Solen ter gmt sig under,
Att sknka alla gon frid?
Men i det samma lmna mig
nor de nf lyc ht
88
En ymnog tid att ngsligt grta,
D gra sig min gon vta,
I stllet fr att vila sig.
En tid den sjlv Naturen mnat
Till lisa fr var ngslig trtt,
Har sorgen mig till fristad lmnat,
P den min ngslan mest blir sktt :
De trtta gon tynas av,
De falla hop, men utan vila;
Ty bittra tanke-stormar ila
Ifrn mitt mrka sorge-hav.
Skall jag ej lugn om natten nna,
Nr all ting sover och r tyst ?
Kan jag ej nog om dagen hinna
Begrta gldjen, som jag mist.
Ack! nej, min tid r allt fr kort,
Att nogsamt min olycka srja,
Min oro, som s bittid brja,
Gr ej frr n med livet bort.
Jag tlamodet ffngt ropar,
Till styrka fr min skrmda Sjl :
Min smrta mig s verhopar,
Min saknad mig s svra kvl,
Att Himlens blida Nde-sken
Med bistert moln r verdragit,
Sen han sin ndes sknk gentagit,
Har jag i mrkret sttt allen.
Fly bort, I mma hjlpe-rster!
Som giva vill min ngslan bot :
s kr i f te r
89
Ert tomma ljud, Er svaga trster
Upprycka ej min sorgerot :
Vad redan skett ej ndras kan,
Det mste en ju villigt lida,
Men r det lindring i min kvida,
Att ingen ndring r frhand?
Ack! det r just den hrda knuten,
Som ger min ngslan dubbelt lopp,
Frvntans tiden r fruten,
Och ffngt r ett ivrigt hopp:
Min strnga Dom r redan flld,
Ej hjlper suckar eller trar,
Ett smickrand hopp mig ej mer drar,
Jag r p plge-platsen stlld.
Du mrka natt som mig omgiver,
Du r en avbild p mitt sinn,
Dr inne aldrig dager bliver,
Dr trnges ingen strla in:
S fullflj nu din tysta gng,
I morgon nr sig solen visar,
Med nya trar jag mig spisar.
Och brjar s min klago sng.
Mel. Sist nr jag ifrn dig drog: etc.
ter brjar jag min lust,
Men en lust bemngd med galla,
Att utgjuta suck och pust,
Lta trar strmlikt falla,
nor de nf lyc ht
90
r den enda ro jag har,
Av de forna njen kvar?
Ja, mitt sorg-beklmda brst
Fr av tre-regnet andas,
Och min tanka fattar trst,
Nr hon med det minnet blandas,
Som bd ljuvt och plgsamt r;
Minnet av min Herde kr.
Att i tiden glmma dig,
r omjligt fr mitt hjrta:
Och dig jmt pminna sig,
r en obeskrivlig smrta:
Minnas glmma p en gng,
Ett osjligt Sjla-tvng.
Sig, din levnad minna p,
Dina tankar, dina seder,
Och de spr du mnde g,
Till det ljuvsta nje leder,
Si din mildhet, mhet, tro,
O! en njsam tankero.
Men i samma tids frdriv,
Bli som av ett dunder slagen,
Nr man vet, frn detta liv
Du r redan ytt och tagen:
Aldrig jag p jorden ser
Dig med dina gvor mer.
Som d mer ej vrigt r
n ditt ljuva namn och minne,
s kr i f te r
91
Skall jag, huru det mig tr,
S intryckat i mitt Sinne,
Att du i min tankar all,
In till dden leva skall.
Himlen ge din milda Sjl,
Som i frid sig endast njde,
Evig frid, ett evigt vl,
Ja, hon sig s ymnigt frjde,
Som min sjl har lidit kval,
Sen du gick ur vrldens dal !
Mel. Min sorge-tanka hll tillbaka etc.
Min forna skatt, mitt ljus p jorden,
Min milda vn! var vistas du?
r du s hgt frvandlad vorden,
Att jag dig ej kan nna nu?
Ack! ja, din Hydda falnat av
Ditt tcka skal i mull frsvinner:
Jag aldrig mer de gon nner,
Som mina gon gldje gav.
S skall jag dig framhrdigt mista?
Fr jag dig aldrig hr igen?
Din kropp r dd, din Andas gnista
Intagit vida Himmelen,
Och jag p jorden famlar hr
I jmmer, sorg och oro svvar,
Min skrmda sjl fr stormen bvar,
Och kan ej hamnen komma nr.
nor de nf lyc ht
92
Mnn ej den dagen snart r inne,
Att jag mig m frlossad se,
Att jag fr med bd kropp och sinne
t vanskligheten avsked ge?
Nr kommer frihets stunden min,
Att ej min matta kropp mer andas,
Att Askan min med din fr blandas
Och Sjlen till din ro g in?
Jag vet, din ro r frid och vila,
I evigt ljus bestr din frjd,
Din Anda fr nu ljuvligt ila
Ohindrad till Guds Krleks hjd,
I den du redan smakat ro,
Frr n Gud dig ur stoftet hjde,
Den dig till frid och mildhet bjde,
Till ljus och sanning, dygd och tro.
Den var, som dig s msint gjorde
Fr armas nd, fr trycktas kval,
Som hgna dig, nr du frsporde
De vrngas hat och avunds tal,
Som vckte i din Sjla-grund
En ro, som dig bestndigt fljde,
Den jordska njen ej frhljde,
Som krnte ock din sista stund.
O Himla Makt ! frlt min smrta,
Den krlek jag ett skapat gett ;
Jag har ditt milda krleks hjrta,
I denna kra gvan sett :
Om gvan nu s ljuvlig var,
Om Mnsko krlek s frnjde,
s kr i f te r
93
Att den mitt hela hjrta bjde,
Vad tro d icke Givarn har?
Ack! lt mig snart den sllhet hinna,
Att bli din dyra krlek vrd,
Lt mig min smrta vervinna,
Och gr mig i din Schola lrd!
Min Anda aldrig vilo fr;
Men av en stadig lngtan brinner,
Tills jag ett krleks ursprung nner,
Som aldrig slut och ndring nr.
Imellertid min levnads vandel
Jag trkar fram p tunger ban,
Och aldrig mer jag ngon handel
Med jordska njen sluta kan:
Jag har dess lsa grunder sett,
Nu tror jag den, som allt framskaffar,
Sin verk till evig tid ej straffar;
Men dem en sker ro berett.
Mel. ngslighet r mitt dagliga nste etc.
Himmel ! ditt hot kan stoftet ej draga,
Ack! huru r din tuktan s svr!
Vi ro jord, ja brckliga svaga,
Ho r dock den din styrsel frstr?
Ack! huru kan din krlek d rnas
I ngest och kval ?
Hur skall en sjl med tlamod krnas
I plgones dal ?
nor de nf lyc ht
94
Nr du tar bort den kraste gva,
Ett prov av din nd,
Kan d en mask dig drfre lova,
Som ser ej ditt rd?
Eviga nd! som bor uti ljuset,
Giv utav nd, min svaghet mig till,
Gr mig beredd, att g i det huset,
Dr du ditt ljus rtt upplta vill.
Jag har uti otlighets fngslan
Min uselhet knt,
Ja, all min sorg, min jmmer och ngslan,
Till godo mig hnt ;
Hrlighets makt ! s gr mig dock vrdig,
skda ditt ljus,
Fria min sjl och gr henne frdig
Frn jordenes grus.
Ack! huru yr frblindelsens dimma
D fr ditt ljus, ditt eviga sken,
Nr jag fr se din krlek uppglimma,
Hrlig och stor, Gudomlig och ren:
Nr jag fr se, din grning och styrsel
Har nd till sin grund,
Som vrt frnuft ej ser i sin yrsel
I frestelsens stund;
Nr jag fr, glad, de andarna nna
I renhet och frid,
Som du har hjlpt att segra och vinna,
Och krnt deras strid.
s kr i f te r
95
levnads beslut.
I denna enslighet, har jag min boning valt,
I detta tysta lugn, jag vrldsens storm betraktar
All hghet prakt och lust, som lyckan bjuder falt,
Jag som en yktig rk, en vder bubbla aktar,
Hr skall jag lra mig att draga tidens ok
I tlamod och hopp, tills frihets stunden nalkas,
Tills dden lser av mitt svra ngslans dok
Och all min sorge-eld i sker vilo svalkas.
Imellertid jag hr min forna lust beser,
Det ljuva Paradis, som lik en ros frbleknat,
Och trogna trar till dens dyra minne ger,
Vars krlek, vett och dygd jag i min sjl upptecknat.
Hr skall jag repa upp min Herdes ljuva namn,
Hr skola klippor p min sorge toner svara,
Hr skall jag gra mig bekanter om den hamn,
Dr rena sjlar f i evig krlek vara.
ANDROMACHE I VERS
EFTER NOTER.
Recitativ.
Mitt hopp r allt : min lust r slagen kull :
Min gldje r i trar drnkter:
I sorgens bljor r jag snkter;
Min gnalust, mitt andra jag,
Har tlytt ddsens lag,
Och jag mst livet ga,
nor de nf lyc ht
96
I saknad av mitt sinnes liv,
Min tankars hamn, mitt tidsfrdriv:
Mitt liv r mig en plga.
Ack! krlek, huru st du r!
Hur grna jag din lag tlydde,
Nr ingen storm min sllhet brydde:
Jag sg den, jag hllt kr:
Mitt hjrta lg i hans,
Och njt den ljuvsta ro:
Det tillbad, och blev sjlv tillbedit ;
Men ack! mitt hjrtas ljuva bo
r kallt, och frn all knsla ledigt :
Det glmmer allt, uti den dystra grav,
Och mina suckar vet det intet av.
Du mma krleks brst,
Som s frstod, att delt lska!
Kom! dela mig nu ngon trst ;
Men ack! min klagan ffng r:
Du kommer ej igen ur ddsens rike:
Och ffngt nskar jag, din like
Att nna upp jorden hr.
Mitt sinne, glm
Ett nje, som har gtt sin kos,
Och bleknat hastigt, som en ros,
Liksom en drm:
Snk nu din forna lust i glmskans djupa strm.
Aria.
Min sorg frkvver mig, jag dignar bort av smrta,
Och hjrtat brista vill :
Tryck, sorgepilar, trycken hftigt till,
Och skilj mig frn mitt hjrta.
s kr i f te r
97
Recitativ.
Jag leva skall ; men utan nje:
Frlora allt ; men ga livet kvar:
Frgta gldje, lust och lje;
Men minnas pilen, som mitt hjrta skar,
Nr Hektor ddde.
Det bittra sret aldrig helnar,
Frrn blodet i mitt hjrta stelnar:
Den stunden fdde
Ett sorge-mne, som blir alltid nytt ;
Fast tiden mnga skiften bytt ;
Ty krleks minnet kan ej glmma
Min Hektor, och hans krlek mma.
Den rena trohet krnte oss:
Vi tnde vra krleks bloss,
Av dygdens ljusa fackla;
Ty kunde ej vr krlek vackla.
Hur skulle jag nu glmma bort hans namn;
Fast han r sliten ur min mma famn?
Nej ! del krleks lga
Upptndes ej av minsta vderpust ;
Men, nr han yttrar sin frmga,
S brinner han i nd och lust :
Han kan ej vckas
Av lsa stoft, som tiden flja,
Och sleds, utav glmskans blja,
Fast mindre slckas;
Ty skall vr krlek evig bli :
Fast man i sorg skall honom mlad si ;
Dock skall han dla sinnen tckas.
nor de nf lyc ht
98
Aria.
Sorgen skall min krlek nra:
Jag skall bra,
I min sjl, min Hektors bild;
Till trots mot tid och dd, skall jag hans minne vrda,
Och dden kan mitt liv, men ej min krlek, mrda.
Min kropp, men ej min sjl,
r frn min Hektor skild.
AVSKED FRN VRLDEN,
VID EN HFTIG SJUKDOM.
S r min frihets timma hr,
Som min frlossning med sig br,
Den jag s lnge efterlngtat :
S fr min sjl sitt ursprung n,
Och stoftet till det stoftet g,
Till vilket det s hjrtlig trngtat.
En kort och bitter levnads tid,
I tvivlan, oro, sorg och strid,
Har jag frntt, p denna runden,
Och gr nu, i det glada hopp,
De tvivlans ml att lsa opp,
Som ingen kan, frrn sista stunden.
Det enda, mig hr fgnat har,
En obeskrivlig krlek var
Till min utvalda, ljuva maka:
Hans levnad var vitt gldjebrd:
s kr i f te r
99
Hans bortgng var min vissa dd:
D feck jag ddsens brjan smaka.
Nu syns mig dden ej mer svr:
Fr den, som hgst av nd bestr,
Som ver allt sig milt frbarmar,
Jag kastar mig i vrdnad ner,
Mig i hans makt och vishet ger:
Jag vilar i hans krleks armar.
Upp den grav, som sluter in
Min makas stoft och askan min,
Skall man vrt krleks minne stta:
En del krleks hgsta mtt
P jorden var vr bsta lott :
I himlen f vi nu den rtta.
ETT PRESSAT HJRTAS KLAGAN.
Mel. En Himla vn i ddlighetens Rike.
Se dagen gryr, och Morgonrodnan blnker,
Frrn mitt ga nnu blundat har:
Fr ljuvlig smn, jag p mitt de tnker,
Som hrt frfljer mina ungdoms dar:
Det r det lugn, som jag om natten nner,
Att jag, i ro, min oro mig pminner.
Allt vilar sig: den sta smnen ddar,
P denna stund, all knsla av besvr;
Men ffngt sig mitt kvalda hjrta mdar,
Att domna frn den oro, det frtr:
nor de nf lyc ht
100
En plga kan frskingras och bortglmmas;
Men tusendtals ej fr ens medvett gmmas.
Min forna lust ett bittert minne lmnat,
Att tankan ej vid den kan roa sig:
Odrgligt kval har nu de njen hmnat,
Som syntes spela p min levnads stig:
De togo in med skl mitt mma sinne;
Men ro nu, som trnen, i mitt minne.
Vad har jag nu, fr all min trohets lga,
En krlek, som har trotsat tid och dd?
Min matta kropp mst sakna sin frmga,
Och hlsans kraft r trd av sorgegld.
I trar, som mer titt, n regnet, runnit !
Vad har jag, av min myckna jmmer, vunnit ?
I lnga r, I smnelsa ntter,
Som varit mina suckars tysta valv:
Du enslighet, som sorgen dubbelt stter,
Och kat det, varav mitt hjrta skalv:
I klippor, som mitt sorgerop besvarat !
Vad r mig, fr mitt lidande, frvarat ?
Ny olycksstorm, och nya motgngs vgor!
Jag har ej sluppit ur ett sorgesvall,
Frrn jag kvls av annor art av plgor;
Och trnevgen vill ej bliva all :
Hur lnge skall jag s bland klippor trka,
I ffngt hopp, mitt mma hjrta brka?
Jag sker Ljus, bland mrka moln och dimmor;
Men dagen vill ej fr min lycka gry:
s kr i f te r
101
Jag nyttjar rtt de Nds- och Himla-strimmor,
Som brutit in uti min motgngs sky;
Men ingen ting vill efter nskan hnda:
Allt mste sig till hrt mot mig frvnda.
Mitt hjrta, som har varit vant, att njuta
Ett ljuvligt vrn av del vnskaps ro,
Mst, fr sig sjlv, sin sorg och nd utgjuta;
t vem skall jag mitt myckna kval frtro?
Ho tager del uti en annans smrta,
n den, som r hopbunden med dess hjrta?
Mitt tlamod av sllsam oro trottas:
Min dygd blir satt p mnga hrda prov:
En billig harm, med tvng och fruktan, brottas:
Mitt rena namn blir avund sknkt till rov:
Man hjrtat mitt med hot och krlek sticker:
Det tastas an av bde hat och smicker.
Jag mste mig i frmmand drkt frgmma,
Och, mot min vana, anta falsker frg:
I hjrtat hata, och med mun bermma,
Och smlta det, som trer ben och mrg:
En daglig strid, ett vld p Sjl och tankar,
Gr, att var stund jag nya plgor samkar.
Nr sinnet har i ngon ting sin fda,
Och hoppets kt livsnjet gldgar opp:
D kan man ltt frdraga ngon mda,
Som yppar sig uti ens levnadslopp;
Men vad fr hopp och vad fr trst sku spisa,
Fr den, som ej i minsta ting har lisa?
nor de nf lyc ht
102
S gr min tid i hemlig sorg: jag drager
Mitt levnads ok; fast mngen det ej ser:
Fruten tid mitt minne mkligt gnager:
Nrvarand mig osjlig plgor ger:
Och vad den tid, som kommer, tcks mig giva,
GUD vet, hur dr mitt de ock lr bliva.
Tankar om Lovskrifter ver de Dde,
Skrevne till Herr K***
Jmte minnelse av IRENE
P Svensk Vers.
Det r dig nogsamt bekant, min vrde vn, huru allmnt den
seden r antagen i alla tider och i alla land, att efter de dda
uppresa Minnes-mrken, prisa deras levnad och stadfsta deras
namn emot glmskan. Ingen ting vore ondigare, n bevisa
denna sanning. Man kan icke neka, att ju denna plgsed r bil-
lig, och har sin brjan och upphov av frtjnst, tacksamhet och
vnskap: Skulle ock kunna utrtta mycken nytta, nmligen
uppmuntran till dygd och lovlige grningar, om en opartisk
sanning dr nge rda, samt smickran och egen nytta voro skil-
de drifrn. Men ofrtjnt berm p de ddas mull r nu rtt
s skert och allmnt, som tadel ver de levande: och det ord-
sprk, att ingen r god frr n han r dd, sannas gemenligen.
Detta missbruk grundar sig, som alla andra, i mnniskors
blinda egen-krlek, falska begrepp och ortta omdme. De
avundas ver Dygden rtt s snart, som de frargas ver lasten.
Den ena r dem ofta till s mycket besvr som den andra. Dr-
av kommer, att dygd och odygd hos de levande mestadelen
anses efter den interesse, som andra hava att hja eller minska
densamma. Dremot som de dda ej mera ga ngon del i de
levandes samfund, ro ingen i vgen, och kunna varken minska
s kr i f te r
103
eller ka fr dem ngon frmn, bliva de fritt lmnade fr
avund och tadel ena sidan, samt av vld, smickran och vinst
grna upphjde p den andra. Nr man sledes beser de avled-
nas re-stoder och minnes-runor, vad stora dygder och fr-
trffelige personer dr avmlas, skulle man billigt tro, att mn-
niskorna ver allt voro goda och fullkomliga, och att vrlden
vore uppfylld med klokt och dygdigt folk, vilket dock beklage-
ligen frfarenheten nekar; S att man i anseende dr till ej
mycket kan lita p desse prktiga frskringar, som lmnas om
de avlednas dygder och frtjnster.
Det nyttiga ndaml, som r sanningens seger och Dygdens
befrmjande, frsvinner hrigenom; ty de klarsynte och goda
kunna ej taga ngon uppbyggelse av falska mlningar: De
okunnige och elaka styrkas i deras fel, emedan de nna deras
rkning vid, att p s ltt stt erhlla lovord efter dden.
Det vore drfre att nska, det en sdan sedvana, som genom
detta missbruk blivit mera skadelig n god, kunde bringas i den
ordning, att hon svarade till sitt ndaml. Om den reglan bland
oss vore upprttad, att aldrig i vra Lov-dikter vika ifrn san-
ningen, och att ett ofrtjnt berm ansgs, som den strsta fr-
vitelse, vilket det ock i sanning r: Vad uppmuntran och bel-
ning vore det d icke fr de vrdige att erhlla ett gott lovord?
Den lrde och sinnrike Baron H o l b e r g beskriver, i sin
underjordiska resa, Potuanernas stt, att bermma deras dda.
De upprepade den avlednes bde dygder och fel ; vilket tjnte
s mycket till den avsikt de hade att gra Dygden lskvrd och
lasten vederstyggelig, som ckar p en frtrffelig mlning
sticka illa av: S att nr man ser stora och bermvrde grning-
ar blandade till ventyrs med stora fel, samt en del och god
Karaktr av ngon srdeles svaghet frdunklad, intrycker det i
alla sinnen s mycket ivrigare uppst att efterflja det frra,
som att vakta sig fr det senare.
Att vilja gra detta artigt uppfunna och nyttiga sttet mjeli-
nor de nf lyc ht
104
git ibland oss, skulle, kan ske, synas frgves, sedan vr lckra
egenkrlek blivit tillvnd, att fdas och fgnas, av smickran:
Och som det r oss mer angelgit, att synas n vara dygdige.
Jag vill ock medgiva, att det skulle nnu lta sllsamt och stta
de srjande vnner och anhriga, om i en Gravskrift, ansedd
efter vanan, som ett vittnesbrd om den ddas goda egenska-
per, skulle nnas tillika dess fel och svagheter upptecknade.
Ett medel, att undvika detta, och tillika erhlla det goda
ndamlet, vore, att vid hela mlningen av den dda, ej uteslu-
ta ngot mer n dess namn. Vore personen lovvrd, s kunde
den inrttas ganska knnbar, och ter tvrt om. Ja, omstndig-
heter, mbeten, dygder och sinnesgvor, utfrda av en skicke-
lig hand, skulle ltteligen rja originalet: Lika som, nr man
vore ndsakad att avskildra ngot mindre gott och fullkomligt,
en liten skugga ven s ltt kunde bortgmma personen, och
allena dess grningar frestllas.
Man kunde sga, att hrav frlorade en verkelig bermvrd
den glants, som borde flja dess namn, och eftervrlden skulle
ock d tillika famla i mrker drom; Men som slike sannings-
skrifter d ej voro inrttade s mycket fr visse personers be-
rm, som fr allmn nytta, och snarare kunde anses fr mora-
liske n panegyriske, s vunnes drigenom ett strre ml, n det
man frlorade. En rttsint skulle det ock mer fgna, att hans
levnad kunde tjna till allmnt efterdme, n om hans namn
lyste i oddelighet, sedan han ej knde drav varken ont eller
gott.
Konungars och Hjltars bedrifter, samt lrde Mns minnel-
ser ro ock snarare mne fr Historie-skrivare n fr Skalder,
och synas drfre egenteligen tillkomma dem, att lmna vrl-
den slika bilder.
Till prov, huruvida detta r mjeligit, ser du hr, min kra
vn, Irenes Minnesstod. Hennes hndelser ro hr icke s
mycket upptecknade, som fast mer de betraktelser man kunnat
s kr i f te r
105
gra sig av hennes fel och dygder, lidande och olyckor, samt i
synnerhet dess invrtes tillstnd vid ddsstunden. Ett mne,
som kan hnda torde tjna ngon till nytta; ty dr till r det
frnmligast syftat. Om du, som en verkelig Sannings lskare
med ditt omdme gillar det, s vinner jag tvenne ndaml och
ett dubbelt nje.
S r p denna skde-plan Ditt levnads spel frbi,

Irene! gr Du frn vr dag frr n Du afton nner?
Din levnads, som Din lyckas Sol frmrknar och nedrinner
S snart : Ack skulle livet lik Din lust s stackot bli !
Nr allt vad hjrtat fgna kan, drogs undan fr Ditt hjrta,
Det mste ledsna, tras bort, och ntlig d av smrta.
Hur olikt de ha vi hr! Hur sllsamt r vrt lopp!
Du Undermakt, frdolda hand, Du som vr livstrd spinner,
Har Du oss frelagt ett visst det ingen undy hinner?
Har Du evad oss hnder, som ndvndigt, tecknat opp?
Ell slpper Du vr levnadstm och lmnar t oss sjlva,
Vrt klena skepp p havets vidd bland vg och klippor vlva.
Vi svage! huru ke vi p detta lga klot,
Vars hrlighet s mycket med vr lystnad sammanstmmer,
Vars brister ven drabba oss och fda kval och jmmer,
Utgra fr oss ont och gott och verka med och mot :
Hr bilda alla var fr sig sitt syfteml, sin lycka;
Allt efter som de ern dem, de sig ock slla tycka.
Du blandning utav ljust och mrkt, sllsamme mnnsko-liv!
Du ordningsfulla Labyrint ! Vrld, Du vr livstids bana,
Som verka skiftvis p varann: De skapte ting uppmana
Vr tr, att omfatta dem: S r vr tidsfrdriv
nor de nf lyc ht
106
I tiden, att bese all ting, behaga och besittja;
Vi skapte i Naturen , och den fr oss att nyttja.
Men denna Mnnsko-rttighet hur olik blir han hr!
Nr en till sina njen tycks Naturen sjlv befalla,
Och njuter allt vad skas kan utav dess lustar alla,
Om brd till livets uppehll, en ann ej sker r:
Nr hlsa, makt och verd det ena stoftet fljer,
I smrta, armod och frakt det andra sig frdljer.
Mnn det vrt egit groml, vr grnings pfljd r?
Frfarenhet ! Du vrldsens ljus, ack! kom och lgg daga,
Hur ofta bsta grning mst de vrsta fljder draga:
Hur vett, frsiktighet och it till skada utsl plr:
Hur strsta vgspel lyckas bst, och ingen borg r sker
Fr hndelser, som upp och ned vrt liv i omkast vrker.
Men ett r mera undervrt, frmrkar tankan platt :
Att en och samma grning ej en lika pfljd ger;
Den enas dygd bereder sig Lycksalighetens lger,
Och fr med sin frsiktighet den yra lyckan fatt :
En annan, prydd med lika dygd, frgves henne sker,
Med arbet, mda och frtjnst, sommotgngs hjd frker.
P lika stt en modig last till hgsta lycka gr
Och rner hennes hand i allt dess anslag liksom dyrka:
En annan lika djrv och stor med samma konst och styrka
Till undergng, frdrv och nd hans groml utslr.
Ett fel, en dygd till lyckans spets den ena hgst upprycker,
Det samma fel, den samma dygd en ann i stoftet trycker.
S sllsam irrgng r vrt lopp, vr vrld s mrker r,
Nr vi med hgsta aktsamhet de yttra ting betrakta,
s kr i f te r
107
Och lika noga inom oss upp vrt vsend akta,
Bese vrt hjrta, vrt frnuft, vr lustar och begr,
Hur allt vart annat rcker hand och fram till mlet driver
Vad slute vi ? Att detta allt oss obegripligt bliver.
I frsta syn tnke vi allt utan ordning sker,
En slump syns tidens gng och lopp: Vi ivras i vr yrsel,
Fr all den ortt, brist och nd, och mrka ingen styrsel
Utav en hg och evig makt, vars orsak man ej ser.
Hur kan ondlig godhet hr s mycket ont tillta?
Hur kan villfarelse och fel till hgsta ordning bta?
Men liksom gat svagt och klent en stjrna skdar an,
Och dmer hennes storlek av den vidd det innefattar,
En hel och snart omtlig vrld blott som en trning skattar,
Och utom hgre kunskapsljus ej annat sluta kan;
S ock ett slgt och ndligt vett, hur litet kan det hinna,
Att utom sina grntsor g och sammanhanget nna?
Den starka hand, som styrer allt, lngt hgre r fr oss,
Mer obegriplig, lngre skild ifrn frnuftets ga,
n stjrnan i sin hgsta gng uti det vlvda hga
r fr vr syn, n var en sol av vintergatans bloss,
Somsknjas knappt, ej rknas m av mnsklig konst och snille,
Men r likvl och vittna nog om man dem neka ville.
r nu ett skapat verk fr hgt och fr vrt vett fr stort,
Naturens gng och hemlighet s litet av oss knder;
Vad under om den r frdold, som tid och vrldar vnder?
Som till sin brjan evig r, som allt av intet gjort ;
Sku vi frst hans groml och se vart ut de syfta:
Hur kunna matkars klena syn sig upp till Solen lyfta?
nor de nf lyc ht
108
Ack! hpna, usla mnnsko-vett, och stanna i ditt hot,
Gack hgmod och otlighet uti Er vanmakt neder;
En evig vishet likafullt i evig ordning leder
Vad han har gjort, oaktat allt ditt mrker och ditt knot.
Ja, sger du, det r hans makt ; Men varfr har han givit
Mig knsla utav ont och gott, att det min plga blivit ?
Ack! drfr att hans ml r stort, och du har brjan ftt,
Ej fr ett nu, en hastig blink i tidens korta stllning,
Som medel till din sllhet r, men ej din vedergllning;
En prydder vg, men ej ditt hem; en frstad till det slott,
Som ljus och salighet berett, och evigheten strandar,
Som innesluter tskild rum fr alla skapte andar.
Vi trttas du av ngra steg fr detta hga ml ?
Och kallar ond en gng, som dig till evig lycka leder?
En vning mer ell mindre svr, som dock ditt vl bereder;
Vi r den knslan dock s m och hr s litet tl ?
Som ej r gjord s n och hg, att tidens skatter vinna,
Men fr fullkomlighet, att GUD det hgsta goda nna.
I tiden sk d icke det, som aldrig vinnes dr,
Bestndig ro, frgves den hr nedre efterkes:
Ej ngon jordisk sllhet med varaktighet frlikes,
Ehuru ljuv hon synas m, hon dock frgnglig r:
En brist, som blandar fruktan in i allt vad sinnet njer,
Som under gande och hopp sitt vld dock lika rjer.
Nr allt s otillrckligt r, att verkligt nje ge,
Vad r det d fr tomma skal, som vi ge namn av lycka,
Ett mer ell mindre mtt av det, som lustar, vana smycka,
Som mest blir ont ell gott fr oss, allt som vi det anse;
s kr i f te r
109
Vi kalle ra nr ett stoft det andra verlyser,
Och nr man hga tankar om vars annars drskap hyser.
Om ryktet talar till vrt pris, ell det oss flla m,
Vad r det ? Mnniskors behag, som dma vl ell illa
Av egen krlek, vana, smak, sig mestedels frvilla,
Vid skalet hfta, sllan pl i grunden insikt f;
Vad r vl mera falskt och blint n ryktets rop och tankar?
Kan sllhet i ett ljud best, som likt med vdret vankar?
Vi ofta dme lycklig den, som suckar vid sin lott ;
En arm, som ska skall sitt brd, avundas vid den rika,
Som, lika torftig, sitt behov med sorg mst efterka;
En hg och krslig vmjes vid sin prakt nr han den ftt,
En ringa av en liten del lngt mera nje fattar;
Ho r nu lycklig, rik och stor? Den sjlv sig sleds skattar.
Inbillad sllhet, som av tid och tycke vrdet drar,
Ack! lsa grunder, huru snart frvndens I och falla?
Och likvl bygger sig p Er vrt ml, vr njen alla;
Vad under njet d r tomt och intet verkligt har?
Om ont och gott, om vl och ve vi stndigt oss bedraga:
Vrlds omsorg! huru litet vrd r du, att oss intaga.
Men om ock ngot verkligt svrt av plgor blir vr del,
Nd, sjukdom, brist och ofrrtt vr levnads kedja binder;
Vad r det mer? de ro oss, kan hnda, mindre hinder
Uti vrt fresatta ml, n lyckans blida spel,
Som njer, men frtjusar ltt : Ho vet ? den dolda handen,
Att snart fullborda sina verk, tcks bruka dessa banden.
Nr vi om vrld, om tid och liv stds rtta tankar ha,
Vad kunne vi vl fordra hr? vad vilje vi dock vinna?
nor de nf lyc ht
110
n mer, n med en vad sjl igenom vrlden hinna,
Och vad Frsynen delar oss med hopp och stillhet dra:
Vr lott, n mer och mindre ljuv, som Han ser ndig vara,
Skall evighetens fulla dag en gng fr oss frklara.
Till detta Ljuset har Du gtt, frn natt och skugga fri,
Irene! Du, vars levnadsvg med trne sdder varit,
Vad motgng och olycka nmns i dryga mtt frfarit,
Att alla vrldsens njen Dig en galla mtte bli :
Allt rycktes undan fr Ditt brst, vart sig Din tr vnde
Blev allt frment : bd dygd och fel Dig till olycka lnde.
Du syntes icke mnad till s bitter levnadsgng,
Naturen Dig de gvor gav, som lycka teckna ville:
Ett hjrta mt, behaglighet, ett sinnrikt vett och snille;
Ack! att allt detta lnde Dig till oro, kval och tvng!
Med mindre glants, med mindre dygd en ann till lycka hastat,
Igenom samma fel som Dig i motgngs mrkret kastat.
Men detta det, som s hrt och sllsamt syntes Dig,
Ett vittne var, att Himlen hll Din sjl sin tuktan vrdig:
Hon skulle snart sin luttring f och bli till mlet frdig;
Ty mste hon av ingen ting i tiden gldja sig,
Att vrldsens njen henne ej i bojor skulle stta,
Som var fr del, n och hg, att sig i stoftet mtta.
S drog den hgsta krleks hand Dig sleds till sig opp:
Den syn, fr vilken vrlden frr med retand strlar lyste,
I grunden se och knna ck vad rd hon i sig hyste.
Den trn, som orolig frr kring tidens skatter lopp,
Frbyttes i ett stilla lugn, sen vrldsens hela vrde
Att knna och frakta Du av vett och vning lrde.
s kr i f te r
111
Nr Sjlen sleds var beredd och ls frn alla band,
S kom den slla frihets stund, att kroppens ok avbda:
O! vad fr verltenhet bland smrtor sgs hr rda,
Och tlamodet ha uti ett sinne verhand,
Som frr, av oro, kunde ej i ngot vila ga:
Nu undergivit, stilla, njt i hgsta nd och plga.
S lyser under tcknen fram Frsynens dolda makt,
Att vi ock stundom kunna se av denna Sol en strimma,
En orsak till dess groml vi eftert frnimma,
Nr han sitt ml fullbordat har, sin viljas slut fullbragt,
Dess tuktan blir oss dyr och ljuv, vr plgor bli oss kra,
Vi rna krlek uti allt, fullbordan av GUDs ra.
I sdant tillstnd gick Du bort, Irene, sll och glad;
Den Hgste vant sitt ml med Dig, och Du har lyckligt hunnit
Utur en obehaglig drm, som Dig i oro bunnit,
S lnge Du i mrksens natt hr nedre lger had;
Men tjnte dock att vcka Dig, att snart ur mrkret hinna,
Och med s mycket hgre lust, det nya Ljuset nna.
Nu skdar Du Dig dri mtt, och stillar Ditt begr
I det, som r vsentligt, och ej lida kan frandring;
Om Du nu ser tillbaka p den korta tidsens vandring,
Mnn vrldsens tryck och ofrrtt Dig minsta oro br?
Nej, om Du minns den lga mull, och vad Dig drp hnde,
S smakar Du, med dubbel frjd, frndring p elnde.
nor de nf lyc ht
112
SORGE
-
KVDE.
S skall jag ej f se, av lyckans sol en strimma
Frr n den skymmes bort, av ngslans mrka dimma?
Skall lust och olust jmt s blandas var om ann?
Mnn intet nje rtt i vrlden vinnas kan.
Vad btar mig, att fri frn stormens ilar vara,
Nr mitt i lugnet mig bereds en annan fara?
Mitt hjrta vad fr vinst, att ett ditt fngsel bryts,
Nr art av plgan blott men plgan ej frbyts?
Dock ffngt nskas hr fullkomlig ro att vinna,
Vi mste ont och gott av stndig vxling nna,
Ack! strnga des lag, ack usla mnsko lott,
Att av det godas brist, vi lra knna gott.
SORGE
-
KVDE.
Uti en enslig skog, dit Solens strlar blida,
Och kraft, sig aldrig trnga ftt,
Dr vilda bjrnen sker gtt ;
Men ingen Herde vgat bida,
Dr tte grenar om varann,
Ej skugga blott, men mrker fdde,
Dr ris och mossa marken dde,
Att knappt ett grs ur jorden rann;
Dr tycktes ngslan sjlv sin dystra grotta ga,
Och klippan liksom mera hrd,
En sorglig Echo ha om vrd,
Som idel klagan kom till vga:
s kr i f te r
113
Dr spelte ingen nktergal,
Och Lrkans sng dr aldrig hrdes,
Det enda ljud i stmmor frdes,
Var Turturduvans lt och kval.
En od, som sin Kristall till salta havet ledde,
Den mrka boning genombrt,
Och inom torra strander t,
Dr inga blomster blevo sedde,
Ej ngon Nymf, ej ngon Gud,
Regerad hr, och lven prydde,
Frn detta rum som njet ydde,
Geck ut ett sdant klageljud:
* *
Du klara lv, som gmmer mina trar,
Ack! mtte ock ditt djup frgmma mig,
Ett hjrta, det en hftig smrta srar,
Det nskar, att i dig f kyla sig.
O! kunde jag min tre-strm tflja,
Och i din vg, min kinders vg avsklja.
Du mrka skog, du enslighetens gmma,
Ack! slut mig in i dina tysta vrr.
O! kunde jag i dem min oro glmma,
Som fljer mig likt skuggan vart jag gr:
Du susand vind som starka trd upprycker,
Ryck upp den rot, som mig i hjrtat trycker.
I vilda djur, som ingen mildhet gen,
Hit, skden fritt en mklig mnsko-hamn,
Er grymma drift, Ert glupska kynne vgen,
Och kasten mig i ddsens ljuva famn,
nor de nf lyc ht
114
I skolen hr ej ngot motstnd hitta,
Om ej ett blod, som Er med sorg kan smitta.
Du blida Sol, kan n din strimma spela,
Gr du ej sjlv i Sorge-skyar in,
Vill du n ljus min tre-gon dela,
Som skdat frr med undran sllhet min?
Frskrcks, och drag nu bort din gldje-strlar,
Nr ngslans natt mig dd och fasa mlar.
Jag ensam r, en ringa vr har inne,
Min gna-lust, mitt allt, mitt hjrtas frjd,
Min Celadon, som var till kropp och sinne,
Bland herdar skn, och fr sin sng upphjd,
Hans dla blod med mrka stoftet blandas,
Och jag nnu i kval och plgor andas.
Farvl min hjord, min forna lust och fgnad,
Du spda hop, som gr i marken trtt,
Frvnta mer ej ngon vrd och hgnad,
Av den, som mig och dig s troget sktt,
Frgs; och bliv ett rov fr ulvars tnder,
S saknar du ej herdens hulda hnder.
Hllt Philax upp, att vid min hydda grta,
Ditt skrik och gnll mitt hjrta genomskr,
Gack, slut ditt liv vid herdens ftter sta,
Och riv den jord dr han frgmder r,
En skymt av dig r nu s grym att skda,
Som kr, nr du din Herres ankomst bda.
Du vackra Ek, som sval och mnog skugga,
t mig och Celadon s tida lnt,
s kr i f te r
115
Nu lra dig de lystna hnder hugga,
Fast du till skygd fr ljuvsta krlek tjnt,
Vlan, du m ej saft ej grnska hysa,
Nr krlek sjlv mst tyna och bortfrysa.
I ngar, I, som hoptals blomster sknkte,
Nr Celadon dem fr min hjssa knt :
I pple-trn, som rikt av frukter blnkte,
Dem Herden tckt i rosen-korgar brt,
Frgmmen nu er prakt och skatter era,
Hans kra hand dem plockar aldrig mera.
Du tta lund, dr sig vr klla gmmer,
Dr ljuvlig dryck jag t min herde bar,
Frvissna snart : Du der som uttmmer
Den silver-od, som all vr rikdom var,
Ack! tpp dig till ; lt ej din svalka rinna,
Att ingen i din nejd m hugnad nna.
Frsvinnen allt, som sett vr mma lga,
Du stela mark, fall ned i jordens valv,
Du branta klint, dit sig min herde vga,
Nr lammet vilse geck fr hjden skalv.
Bryt styckvis lst och strt i bljan klara,
Frsvinnen allt, nr krlek ej fr vara.
Du Herde-hop, som njd din hjordar driver,
Dr vittne du till all vr lskog var,
Nr ryktet dig den sista tidning giver,
Om ett s krt och osllt herda-par,
Frgt dess namn, lt Echo dem ej stava,
Bryt hyddan ned, lt glmskan allt begrava.
nor de nf lyc ht
116
MITT DE.*
)
Uti min frsta ungdoms vr,
Nr hjrtats eld i lga brinner,
Ett freml min Krlek nner,
Dr all sin kraft han yttra fr;
En Maka, fager, m och kr,
Vars hela Vsend krlek r,
Till njets hgsta hjd mig leder.
Jag smakar krleks ljuvsta lott
Och liksom jag den ga ftt,
Slr dden all min sllhet neder.
Uti en stadgad tid av r,
Nr eftertankan mognad vinner,
Ett freml min Vnskap nner,
Dr all sin kraft hon yttra fr.
En Vn, frnuftig, vis och god,
Vars klara ljus och fasta mod,
Till vishets sanna ml mig leder.
Jag smakar vnskaps ljuva lott
Och liksom jag den ga ftt,
Slr dden all min sllhet neder.
Mnn det br namn av lycka f,
Att dessa skatter jag ftt ga,
Dem mma hjrtan efterfrga,
Men sllan detta mlet n?
Nej, lycklig den, som icke vet,
Vad nje, vad lycksalighet,
*
)
Skrivit, den 5 april, 1757.
s kr i f te r
117
Ett mt, och lskat hjrta knner.
Han saknar ej det ljuva val,
Han undgr ock det bittra kval,
Att mista och begrta vnner.
KLAGAN.*
)
S r det enda frn mig tagit,
Som jag av jordiskt allt begrt :
Mitt liv, jag som en brda dragit
Och tusend plgor hjrtat trt :
En Vn, var lmnad till min std,
Min hjlp, min trst i all slags nd,
Som mig frtjusat vrldsens plgor.
Nu r mitt ankar slitit av,
Nu sls mitt skepp av tusend vgor,
Och mktar dock ej g i kvav.
Du knsla, som min plga vller,
Ack! domna bort, du mer ej tl :
Du kraft, som livet sammanhller,
Ett olycks liv, ett sorgers ml,
Frsvinn och stanna i ditt lopp
Och lt en sansning hra opp,
Vars mhet ingen kan uttala.
Du knsla och du tankefart,
Skall ej en st, en evig dvala,
Frstta dig i lugnet snart.
*
)
ver Akadem. Sekret. Klingenbergs Dd,
den 17 julii 1757.
nor de nf lyc ht
118
VER CRITON.
Nej, Tiden r frsvag min enda trst frda,
n knner jag mitt kval, n kunna trar da;
Och hjrtat lika mt fr suckar ppnar sig:
Min sllhet rcker n, jag fr min Criton srja;
Fast Solen slutit r, och hunnit dem att brja,
Kan jag begrta Dig.
Ett gruvligt gnablick, en svart en bister dimma
Frgmmer Critons Liv, och slcker ut den strimma,
Som mina den lyst, min enda lycka var.
Vid ryktet av Hans dd, Jag tusen ddar smakar,
Knappt vet jag vad jag hr, ett ord min livsgrund skakar,
Och all dess kraft betar.
Du underfulla Makt, som velat knsla giva,
Vi gav Du ej ett stt, att knslan rtt beskriva,
Det nsta utav allt, som tolkas ej med ord?
Naturen intet likt med detta tillstnd ger,
Nr en obotlig sorg i Sjlen slr sitt lger:
En V n, frbyts i J o r d.
De tta ddsens bud, som kropp och sansning tvinga
Frtvivlan, tystnad, rop och trar fr ringa,
Att teckna detta kval och mla knslan av;
Hon verkar utan mtt, frnuftets krafter somna,
Allt blir i dvala bragt, men smrtan vill ej domna,
Hon svallar likt ett hav.
Min dyra Sinnes-vn, som tlamod och styrka
I tidens vxel-lopp s jmt har kunnat yrka,
s kr i f te r
119
Frlt min jmmers hjd, min svaghet i min nd;
Min sjl frmrkad blev, ej annan sanning visste,
n endast vad Du v a r, och endast vad j a g mi s t e,
Hon kvavdes, vid Din dd.
nor de nf lyc ht
TSKILLIGA TANKAR OCH
SINNESLEKAR.
FRUENTIMMERS PLIKT
ATT UPPVA DERAS VETT.
Dumma lag, du blinda sed,
Som av nedrig avund ljuder,
Nr du Evae Kn frbjuder,
Att Parnassen komma ved.
Att du frst har ftt din fart
Ur en svag och manlig hjrna,
Som sitt vlde velat vrna,
r vl, utan tvivel, klart ;
Ty natur och sunt frnuft
Mot din blindhet alltid stridit,
Och bevisar, att den lidit
Men av tjock och osund luft,
Som uti sitt hjrne-grill,
Undrar p om kvinnor ga
del anda, Himmelsk Lga,
Och av vad de kommit till ?
Denne tok frtjnar ej,
Att hans dumma sats besvaras,
Han m lnge nog frvaras,
Som ett livligt Konterfej.
Utav Karlars stolta mod
Och de mnga tvivlans krokar,
Som de gamla vishets tokar
Drogo ur sin hjrneod.
s kr i f te r
123
Lt oss ta en riktig grund,
Vr Systeme p sanning bygga;
Ingen lr den sanning rygga,
Att ju alla ha sitt pund.
Nu vl an, vi kvinnor ftt,
Som de visa mnner yrka,
Mindre kraft och mindre styrka,
Uti vr Natur och lott ;
Detta r det frsta skl,
Varfr kvinnor bra vandra
Mer till vishet, n de andra,
Dem Naturen delt s vl ;
Medan alla Sjlars Lag
r att sig allt mer frbttra,
Och ur mrkrets band och fjttra,
G till klarhet, Ljus och dag.
Vgen har man ren berett :
Sjlva Manna-hopen dryga,
Till Apollos verkstad yga,
Fr att rga sina vett :
Kunskap r den sta spis,
Som frnuftet mste nra:
Sanning r den makten kra,
Som gr Sjlen klar och vis.
Detta ljuset, som man vet,
Upp frn tvenne Eldar rinner:
Genom lsning man det vinner,
Och av ren frfarenhet.
nor de nf lyc ht
124
Den som d vid dessa bloss
Mer och mer sin tankar renar,
Bgges lgor ntt frenar,
Ger p slutet mrkret tross.
Se d hr, I tcka Kn!
Huru klart vi saken vinna.
n ett skl sku vi pnna
Av ett klart frsk och rn:
Var en karl, som ger vett
Och ett rtt begrepp om dygder,
Vet, att Dygd p vett r byggder,
Och de tvenne ro Ett ;
Mnn han sig en Hustru tar,
Som i dumhet ligger bunden,
Och vars dygd p vishets grunden
Inga fasta rtter har?
Nej, hur kan en upplyst Sjl,
Bliva kr i dumhets svrta,
Och hop med ett fjlligt hjrta,
Vinna njsamhetens vl.
Men Herr Matvett sjer dock:
Kloker kan jag sjlver vara,
Och en Hustru br ju svara
Fr sitt Kk, sin Nl och Rock.
Dr med tjnar hon sin Man,
Mer, n med de kloka funder,
Ty i Pallas visa lunder
Hon ej Hushll lra kan.
s kr i f te r
125
Nej, Herr Matvett, tigen still,
Tag Er fritt en dummer fjlla,
Hon lr vl t Er hushlla,
Som hon har frstndet till.
Efter Eder sats och smak
Fordras intet vett och lra,
Att en Hushlls brda bra,
Som r dock s viktig sak.
Nej, I dmen icke rtt :
Tro mig, att en kloker kvinna,
Som kan hgre saker hinna,
Vinner hushlls vettet ltt.
Har hon en uppbrukad sjl,
Lr hon sig snart Hushlls sljder:
r hon rtt till vishet bjder,
Vet hon ock att styrat vl.
Sleds styrker icke jag
Alla dla Lsarinnor,
Glmma, att de ro Kvinnor,
Och frkasta Knets Lag.
Nej, de kunna Stndets plikt
Hrigenom mer fullgra,
Nr de sina tankar fra
I de rtta mnens vikt,
Som bevisa oss s rent,
Att vi ingalunda leva
Drfr blott, att hrma Eva,
Om n vanan det s ment.
nor de nf lyc ht
126
Nej, betnk, O dla hop!
Att Er tr frst br vlva
Att upphjlpa Eder sjlva,
Ur en neslig dumhets grop.
I han ftt Ert dyra liv
Ej drfr, att det frspilla,
Och att Edert vett frvilla
I ffnga tidsfrdriv.
Himlen haver satt oss hit,
Liksom till frsk och prvning,
Hur i denna Sjla-vning
Vi anvnda skull vr it.
Den som nyttjar tiden hr,
Himlens hga avsikt mrker,
Och sin sjl i vishet strker,
Ej fr dden bva lr.
Sannings strlan r hr satt
Under mycket moln och dimma:
Den, som sker denna strimma
Fr ock en gng solen fatt ;
Men den, som med stoft och mull
Har sin sjl i tiden mttat,
Och sig efter skuggor rttat,
Gr i mrker mer omkull.
Hur sku mrka sjlar d
Sjlva solens klarhet tla;
Nr de ej dess minsta strla
Skdat hr och rkat p?
s kr i f te r
127
Drfr blir vrt skra slut :
Frst vr skyldighet upptcka,
Och, s lngt vr krafter rcka,
Fra den till nda ut.
Lt oss drfr tnka p
Vad vr plikt av oss begrer,
All Naturens ljus oss lrer,
Att vi ej sku stilla st.
Vgen till all sllhets bygd
I vr egen sjl vi bra:
Att sig sjlver knna lra,
Det r kllan till all Dygd.
SATYR EMOT AVUNDSJUKA
FRUENTIMMER.
Nog har jag ofta till mitt Kns frhjning skrivit
Mot karlars Hgfrds agg, och bitand tadel-fjr,
Mig har en del plikt fr Knets heder drivit ;
Men mot min tanka jag nu illa lnter r:
Min systrar tacka mig med avunds tadel-svrta,
Det har vl litet rrt, men aldrig kvlt, mitt hjrta.
Att Himlen ofta gett en kloker sjl t kvinnor,
Det vittnar vrlden all : p denna grund de ftt
Av Hedna folket namn av mktiga Gudinnor,
Fr det de hgre ha, n allmn-hopen, gtt
nor de nf lyc ht
128
I vishet och i konst, ja ock i dygdens lra:
Tnk! det har skaffat dem oddlighet och ra.
Men se! vrt Svenska blod r nstan knt kring jorden,
Att vara smittat med en farlig avund-sot,
Ack, vad fr nedrig drift ! det dla folk i Norden
Kan npplig kvva ned sin strsta olycks-rot.
Men kan nu avunds makt ett Rike lutand gra,
Vi vill jag undra, att mig kvinno-tungor rra.
Jag mkas likvl t de pilar hon mig snder,
De bita icke p den blanka sannings-skld,
De komma slga fram ur kvinnfolks veka hnder.
En tycktes vara vass, och grep mig an fr stld,
Att jag ur bcker tog, med andras tankar jste;
Men huru vet hon det, som aldrig nnsin lste?
Jag vill min tanka dock om denna saken lmna:
Mig tyckes det r skam, att vad en ann har gjort
Blott kopiera av, och fr sitt egit nmna:
Fr detta greppet har mitt hgmod lupit fort :
Nej ! jag har ro drav, sjlv tnka och betrakta:
Poeten ls jag blott, mig fr dess infall akta.
Men spda tadelrst, som tyckes alltid hitta
Upp ett bttre ord, n det som str frut,
Hon skulle vackert kvar vid lilla Bgen sitta,
Och lra sig att sl p silkes ndan knut,
n hinner ej ditt vett en annans grning tadla,
Men tvrt emot, den kan ditt lilla gry uppadla.
I, som med tusend bry blott skten mat och maga,
Och spotskligt len t mig, som pennan tar i hand,
s kr i f te r
129
Som tro Ert egit kn s mkliga och svaga,
Ej kunna lra mer, n sy och vva band:
Tnk tiden rcker till fr lsa och fr spinna,
Jag har det sjlv frskt, man kan alltsammans hinna.
Kom lt oss kmpas i en riktig Hushlls styrsel,
Jag trotsar Er, som blott av vanan sysslor lrt,
Ej rensat upp Ert vett, men i Er snlhets yrsel
Kan trta p Ert folk, fr stoft som ej r vrt.
Frnuft skall lra mig mitt jordska goda skta,
Och samvets ljuset det, att alla rtt bemta.
Men kloka kvinnor, I, som hjen Er frn jorden
Med it, med vett och dygd, med rena tanke-slut,
Som nnen, att Er sjl r drfr hitsatt vorden,
Att hon skall vinna ljus, frrn hon gr hdan ut,
Tack! fr vart Gunstigt ord, Er vnskap pl mig sknka,
Fr det jag sjer ut, det I ju lren tnka.
Den andra svaga hop, som man knappt hinner tlja,
Som mycken dumhet har med nedrig avund ftt,
Ack! kunde den fr vett en del av sknhet slja,
De bytte visst fr skal ett rtt sannskyldigt gott.
Den hopen, sjer jag, som knappt frst att andas,
Med den och dess frakt kan andra ej hopblandas.
Ty blir min sinnes ro fr avund ofrfrad,
Jag ger sklder tv, att stta emot den:
Den ena r, jag vill av andra ej bli rad,
n de, mig ran ge, var enda vishets vn:
Den andra r s stark, han all ting vervinner,
Att mnskligt vett r svagt, och vrldsens pris frsvinner.
nor de nf lyc ht
130
FRIARE KONSTEN.
Melodi Fromma Sjl och ljumma Hjrta etc.
Skna Iris, sad Clianter,
Du har gjort mig till din slav:
Dina gons diamanter
Ha min frihet tacklat av.
Ack! hur r mitt fngsel prktigt ;
Ty min Iris r min vakt :
Ack! hur r det vldet mktigt,
Som r i en sknhets makt.
Lt mig dina bojor bra:
Unna mig din fnge bli.
Aldrig skall jag mig besvra:
Aldrig vill jag bliva fri.
Ditt behag skall bli min vilja,
Och din vilja r min lag:
Intet skall mig kunna skilja
Frn att lyda ditt behag.
S v a r.
Starka kn, som Er bermma,
Utav styrka, mod och vett,
Kunnen I det vldet glmma,
Som Er Moses en gng gett ?
Kan en prktig sknhets strla
S frtjusa edert mod,
Vill jag vl din tjnster tla,
Och din krlek kalla god.
s kr i f te r
131
Se! hr har du hand och hjrta:
Akta nu den gvan grant :
Lt ej vanans vlde svrta
Vr frenings ljuva pant :
Kom ihg, nr du mig vunnit,
Vad du lovat mig frut,
Och betnk, att vi ha bunnit
En olslig vnskaps knut.
F s t m a n.
Hr! min icka, sen ditt sinne
Mig en stadig trohet svor,
Br du hava i ditt minne,
Att en fstms plikt r stor:
Ingen ting br hon besluta,
Frrn hon ftt sin fstmans ja,
Och jag br min rtt tnjuta:
Ngon lydnad av dig ha.
S v a r.
Ack! hur kan du det begra?
Ty jag r i vanan n,
Att ta mot berm och ra,
Bner, lften av min vn:
Vnner kunna icke lyda:
Deras krlek r den lag,
Som kan bgges plikt uttyda
Till vars annars vlbehag.
M a n.
Nej ! min hustru, var s ndig,
Och betnk, att jag r Man:
Hon r allt fr verddig:
nor de nf lyc ht
132
Det str ej en kvinna an;
Mitt r vldet av Naturen:
Jag r huvud, jag r kar:
Papegoja sitt i buren:
Du r nu i mitt frvar.
S v a r.
Se! s gr det, nr man givit
Sig en gng i manna-vld:
Den som frr har dyrkad blivit,
r d under trldom sld.
Tnk! hur snart det kan sig byta:
Den nyss, ssom fngen, bad,
Kan nu, lik ett Lejon ryta,
Sen han ntt sin nskans grad.
Flickor rdens denna fara:
Tro mig, nr en Ung-karl ber,
Att han skall Er trl f vara,
Nmner sig, men menar Er:
Liten tid en fnge heta,
Fr att evigt Herre bli,
r en konst, som kunnat reta
Tusen in i slaveri.
VR
-
RO.
Mel. Alla Nymfers Prinsessinna.
Vren med sin prakt begynnes,
Jorden synes
Byta om sin vinterdrkt,
Lrkan bdar alla djuren,
s kr i f te r
133
Nr Naturen
Blir utur sin dvala vckt.
Skogens prydnad brjar knoppas,
All ting hoppas,
Solen delar liv och saft :
Upp min Sjl, frn oro vaka,
Kom och smaka
Hoppets dla ro och kraft.
Se! hur den, som allt har grundat,
Jorden rundat,
Vrldsens stora Upphovsman,
Har i all ting velat rista
Hoppets gnista:
All ting bttre bliva kan.
Vart ett ting till kning lngtar,
Liksom trngtar,
Till ett hgt fullkomligt mtt,
All naturens lag s handlar,
Jmt frvandlar,
Till dess allt sin hjd har ntt.
Mnn den mark, som frosten hljde,
Snn frdljde,
Liknat sig att bli s skn?
Han lg frusen, stel och mager,
Men nu fager,
Av en mnog vrma grn.
Vra Sinnen trga, matta
Till att fatta
nor de nf lyc ht
134
Det oss lnda kan till trst,
Utav allt man kunde lra,
Skaparn ra:
All hans verk ha lika rst.
Vad vi nna, se och skda,
Nogsamt bda,
Att han r fullkomligt god,
Att hans Krlek lika brinner,
Och utrinner
ver allt. Liksom en od.
Men vr Syn, vrt svaga ga
Kan den hga
Vishets strlen intet n:
Vi i vra njen drmma,
Blindvis dma
Om de ting vi ej frst.
Vra ml, till dem vi syfta,
Och upplyfta
All vr trs starka bloss,
ro, i den Hgstes tycke,
Ej s mycke
Som en barnlek r fr oss.
Skall han ndra sina lagar,
Att vr dagar
Mge till vr lystnad g?
Skulle han Naturens grunder
Strta under,
Att vi m vrt nje f,
s kr i f te r
135
Ack! vad kan en mask dock pocka,
Den m bocka
Sig i lga stoftet nid,
Fr det hgsta Enevlde,
Som dock stllde
Ndigt allt i rttan tid.
Men vr Sjl, vr Knsla mma
Kan ej glmma
Kraften, som vi en gng ftt,
Hur vi ock vr tankar strka,
Mst vi mrka
Skillnan mellan ont och gott.
Masken, den min ftter rka,
Och frbrka,
Fast han ringa r i sig,
Lrer dock uti sitt hjrta
Knna smrta,
Nr han trampas utav mig.
Lika s vi, Sinnen svaga,
Mste klaga
ver tidens hrda tvng:
Brist och arbet, motgng, mda
Oss frda,
Tills vi bliva ddsens fng.
Ingen ro str hr att nna,
Som kan vinna
Upp tidens ndrings lopp:
Vad oss hr kan bst upprtta,
nor de nf lyc ht
136
Endast ltta,
r ett fast oryggligt hopp.
Hoppet r den strsta gva,
Som kan lova
ndring p den hgsta nd;
Sll r den, som hoppet ger;
Hoppet sger:
Hoppas jmt i Liv och dd.
Ack, min Sjl ! s vlj det bsta,
Sk att fsta
Dig vid ett bestndigt hopp,
Hoppas jmt, att den dig skdar
Och bendar,
Som dig givit Sjl och Kropp.
Om du hr, i dessa brister,
Ngot mister
Av en kort och timlig frjd,
Hoppas, att Rttvisans Fader
Gr dig glader
I fullkomlighetens hjd.
SOMMAR
-
RO.
Mel. Blida Sol ! gack! lt ditt sken.
Tcka tid, som muntrar allt,
Och i dig allt ljuvligt sluter,
Liv i Kulna Sinnen gjuter,
Du mig roar tusend falt.
s kr i f te r
137
I min tysta enslighet,
Dit ej storm ell oljud hinner
Jag ett lugn, en stillhet nner,
Som ej mngen skatta vet.
Lngt frn Vrldsens buller skild,
I min lga jorde-hydda,
Bli ej mina Sinnen brydda
Av den retand lyckans bild.
Tadel-rst jag hr ej hr,
Ell de blinda Mnskotycken:
Finer list och falska stycken
Ej min Sinnes ro frstr.
Om jag saknar prakt och stt,
Det ffngan kallar ndigt,
Har jag ndtorft verdigt
Utan bry och avunds lt.
All Naturen offrar sig,
Att frlusta mina tankar,
Vilda skogen sammansankar
Njen, till att roa mig.
Med sitt tysta dn och sus,
Och sin kvicka Innevnar,
Han mitt ra nje lnar,
Nr sig tnda dagsens ljus.
Vid en Bck, som sakta gr,
Och frn hga klinter, strter,
nor de nf lyc ht
138
Samlar jag de grs och rter,
Som frnyas r frn r.
P den grna Blomster Krets
Jag Naturens sknhet skdar,
Vart ett blad min tanka bdar
Till frundran mngaleds.
Under grna trdens kt,
Som hopskockat sig till lunder,
Vilar jag om afton stunder
Dr som kllan sorlar tckt.
Klippans spits r ej s brant,
Att min fot dit upp ju hinner,
Dr jag njsam utsikt nner
nda bort t Havets kant.
Nr jag dit har gon snt,
Och fr se de Flockar tga,
Som sitt liv fr vinsten vga
P det falska Element;
mkas jag vid allt vrt vett :
Mnskan, fr att livet nra,
Tycks hr dden sjlv begra,
Villigt sig i faran gett.
Lyckans trlar lika s
Upp Vrldsens hav sig kasta,
Fr ett yktigt vder hasta
De till kvavs i djupet bl.
s kr i f te r
139
Nr jag sleds i mitt sinn
Andras yrsel ftt betrakta,
Bringas jag, att troget akta
Upp egna trn min.
Ack! hur vore den frnjd
Uti desse vilda marker,
Fri och trygg i lga parker,
Trotsa Lyckans hgsta hjd?
Om ej den med hftighet
Ett omjligt vill stunda:
Att p detta vida runda
F igen sin Sjls Magnet.
Ljuvste Corilas, som gtt
Frn de skiftand Sommar dagar
Till de Eliseiske hagar,
Dr du evig Sommar ftt,
Vnta mig, min Herde kr!
Snart jag mnar dig f mta,
Att ett heligt nje skta,
Dr all dygds belning r.
HSTE
-
RO.
Mel. Tcka brde konstigt Sirat etc.
De skarpa Nordanvder ljuda,
Med sitt frtrand dn och gny,
Att Sommarns prakt till avfrd bjuda;
nor de nf lyc ht
140
De tvinga hennes fgring y,
De tackla trdens prydnad av,
I luften de sin kyla sprida,
I ng och skog, i marken vida,
Frbleknar allt, som grnska gav.
Det klara vattnet nylig spelte,
I stilla vgor kullra fram,
En Spegel det t Himlen delte,
Dr den med sine Stjrnor sam;
Det var ett prktigt Skdespel,
Nu stormar det, som nyss var ljuvligt
Det kastar sina bljor gruvligt,
Gr mngens blod och mandom stel.
Av Solens eld och varma lga
Var luften ljuvlig, ren och skr,
Allt levand ck en ny frmga;
Men se, hur allt ombytligt r,
Den Himlen, som s nyss var klar,
Av mrka skyar nu betckes,
Frn Jorden tjocka dunster strckes,
Bland vilkas faggor dden far.
De stllen, dr all fgring bodde,
Som hg och ga till sig drog,
Dr lust och ro bland rosor grodde,
Dr Sommarn all sin stt nedslog,
Nu endast av sin tcka glans
Ett tomt bedrvligt minne lmna,
De kulna vder tycks nu hmna
Den rika sknhet, som dr fanns.
s kr i f te r
141
Fr Fglars drill och sta toner,
Av ruskand vind fylls rat opp,
De stolta trn med grna kronor
Dem sakna nu i torran topp,
Naturens njen avsked f,
I frosten grs och blommor frysa
Ho m nu ej av ledsnad rysa,
Sig all sin oro minna p?
Nr all Naturen synes kvida,
Nr tiden sig ohygglig ter,
Nr Solen yr med dagen blida,
Och dubbel lngd t natten ger
Ho r ibland de sorgsnas tal,
Ho br ett sr i hjrtat inne,
Ho slpas med ett ngsligt sinne,
Och knner nu ej dubbelt kval ?
Den mrka Hst, de vta skyar
r tryckta hjrtans Element,
Han med sin kld och blst frnyar
De sorgemoln, som dem kringrnt,
Med salta trar blanda de
Det tta regn, som jorden tcker,
All ting till ngslan dem uppvcker,
Sjlv tiden tycks den verkan ge.
Vi skall dock allt s yktigt vara,
Som lust och fgnad verka kan?
De tcka Sommardagar fara,
Och liksom skynda p varann:
Den kalla Vinter, lnga Hst,
Vill dremot s lngsamt skrida,
nor de nf lyc ht
142
Vr gldje-stunder hastigt lida,
De lpa undan fr vrt brst.
S skall jag nu i dimmor famla
Med Sinnet, liksom med min kropp,
Skall jag som moln min sorger samla,
Skall tidens art och ndrings lopp
S mycken makt p Sjlen ta,
Att henne lik med vdret gra,
Kan regn och kld min tankar rra,
Ell minsta blandning med dem ha?
Ack! nej, de ro hgre stllde,
Av nar ursprung, bttre art,
De bra trotsa tidens vlde,
Ej sinkas i sin dla fart ;
Vad hindras de av rsens tid
Uti den ro, de bra ga?
De kunna alltid nje plga
Med det de skola fstas vid.
Till den, som skapat alla tider,
Sku de med sina krafter g,
Han som frndring aldrig lider,
Hos honom r en ro att f,
Den intet tiden slr omkull,
I honom ro njen sanna,
Ej nog, att vid hans grning stanna,
Upp, upp frn jordens skugge-mull.
S lnge Vishets Solen blnker,
S f de vrma, ljus och liv,
S lnge Dygden njen sknker,
s kr i f te r
143
S felar dem ej tidsfrdriv,
Ja detta blida Solskins land,
Som Himlen dem till boning stiftat,
Har ingen skadlig il frgiftat,
Ej Nordanvdrets skarpa tand.
Gn ut min tankar hr och beten,
Hr fn i ro och fda nog,
Ej mer frgngligt nje leten,
I veten hur det Er bedrog:
Uti sin Sommar var det tckt,
Men det frsvann liksom det lyste,
Det sg sin Hst och snart frfryste,
Blev som ett ljus i blinken slckt.
S lrer er d nje taga
I det, som tiden ej frstr,
Och icke p det skifte klaga,
Som till Naturens ordning hr;
En hst, s kall och mrk han r,
Dock mogen skrd i sktet bringar,
Den vise ro av all ting tvingar,
Och gagn av alla tider br.
Lt Hstetiden er pminna
Den plikt, I bren ta i akt,
I skolen med de punden vinna
De gvor, Himlen i er lagt,
Att nr den Hsten kommen r,
D Kroppen mognat sig till jorden,
I yttas m i hgre Orden,
Sen I ha nog arbetat hr.
nor de nf lyc ht
144
VINTER
-
RO
ELLER
BETRAKTELSE OM STJRNEVALVET.
Du allrasknsta skde-plan,
Du vidd, den ingen grntsa innesluter,
Dit gat sina strlar skjuter;
Men aldrig fyllnad nna kan,
Omtligheten dig omgiver;
Att rkna ut din hjd, r Mnskovett fr kort,
Ditt sammanhang frdolt och obegripligt bliver,
Hr tappar sig frnuftet bort.
Men fast du r en Labyrint,
Fr mnskovett, och all din ljusa skara
Fr oss skall obekanter vara,
Fast ingen skapad tanka hint,
Att hgre g, n i din stllning,
En hg och oombytlig ordning se,
r dock ditt Majestt en hrlig vedergllning
Fr dem som aktning p dig ge.
Den sknhets glans r allrastrst,
Som p en gng frnjer Sinn och ga,
Det mrkbl valv, det djupet hga
Ju lockar gat allrafrst
Upp till sin prakt, det vida runda,
Dr tusend Eldklot st p Himlens stora hus,
Dr brjar tankans ro, hon fr d nog begrunda,
P desse stolta Himla-ljus.
s kr i f te r
145
Men fast de klarhet i sig ha,
Och ljus p alla sidor livligt da,
r dock fr tankan strsta mda,
Att klara tankar om dem ta:
Vad ro de? vad mnd de gra?
Till vad fr ndaml st desse Himla-bloss?
Mnn de uti sin krets mngfaldig Saker fra,
Ell mnn de lysa blott fr oss.
Ho har av Stjrnekloka Mn
Det strsta ljus om desse ljusen fattat ?
Det har ju mngen hjrnan mattat
I tankelopp p Himmelen,
Ho r, som kan dem rtt beskriva?
Kan vl Torquato, Brahe, Ruggeri
Ett rtt begrepp om deras vsend giva?
Och sja, vad de och bli.
Jag hr dem gissa all ihop:
Den ena sger dem p Sjlar verka:
Den andra, att de p vr fdsel mrka;
Dock tecknar detta lrda rop
Ej annat, n en oviss gta;
Men skall man ro i ngon gissning f,
S tyckes den ju sannolikast lta,
Som mest fullkomligt rkar p.
Om de som Solar fste st,
Att sina vissa Sfr och Jordar lysa,
Som Kreatur mst i sig hysa;
Ty intet tomt man nna m
I all Naturens vida Rike;
Hjlp Himmel ! hjlp! d mine tankar opp,
nor de nf lyc ht
146
Ho r d du, du kraft frutan like,
Som sammanhller denna kropp?
Stig ned, min tanka, liten stund,
Att du ej, Ikar lik, vid denna Sol m smlta,
Och i ett mkligt brddjup vlta,
Lp in uti din egen grund,
Och dig i helig undran kasta neder
Fr detta ljusens ursprung, denna makt,
Som vart ett ting i evig ordning leder,
Och av sig sjlv har sammanbragt.
Du hgst av vad jag tnka kan,
Fullkomlighet och ljus, som vi fr Gud kalla!
De tankar i min Sjl uppsvalla,
Vid den ondlighet jag fann:
Mnn du, som desse stora Kretsar vnder
Och nnu er dit ej min tanka gr,
Din gon hit p usla matkar snder,
Och skdar ner p Jorden vr?
r vrt elnde dig bekant,
Och ser du ndigt till vr brister mnga?
Vi, som i vra Grntsor trnga
Ej kunna skilja falskt och sant,
Ej se vr plikt, n mycket mindre hinna
Att knna dig, du hgsta underkraft,
I dine verk vi nog ditt vsend nna,
Men knna likvl verken knappt.
Mnn du r m om desse liv,
De usla krk, som du dock knsla givit
Av ont och gott, och i dem skrivit
s kr i f te r
147
Mer n ett jordiskt tidsfrdriv?
Mnn du har dem till hgre sysslor mnat,
n trla fr sitt stoft p denna villo-,
Ell har du dem frgves krafter lmnat,
Att tnka lngre n att d?
Ack! ssom du fullkomlig r,
S mst, i dina helga gon klara,
Bd stort och smtt dig lika vara,
Som varelse t allt beskr:
Hur skulle du de verken nu frglmma,
Som du av nd och vishet en gng gjort ?
Du hgsta nd, hur kan du nden gmma,
Fr dig r all ting lika stort.
S r jag sker du mig ser,
Och att du p min nd och jmmer mrker:
Det r det enda, som mig strker
I all den sorg, mig tiden ger,
Det r det hopp, som i min Anda brinner,
Nr jag av suck och kval frsmkta m,
Att jag hos dig en sker tillgng nner,
Fr med mitt hjrta fr dig g.
S nner jag dig, store GUD,
Fast uti moln och under dunkla skyar,
Nr du en gng mitt liv frnyar
Och klder i fullkomlig skrud,
D fr jag se i rena ljus och strlar
Dig sjlv och vad din vishet allt berett,
Den Stjrnehop, som nu s konstigt prlar,
Begriper jag d med mitt vett.
nor de nf lyc ht
148
I Himlakroppar, hga ljus,
Som dran min hg till sjlva Ljusens HERRE,
I Solar, strre med de smrre,
Som lysen mnga Vrldars hus!
Ack! haven I i er s rena andar,
Som knnen denne Guden mer n jag,
S prisen den, mitt lov jag med ert blandar,
Och vntar min frhjnings dag.
D gr jag glad frn denna mull,
Den lga jord, som varit mig en prvning,
En oundviklig Sjla-vning,
Och njder ger min kropp i Tull,
I evigt ljus min Anda sen inyter,
I ljus, som Sol och Stjrnor verg,
Dr aldrig liv och evig klarhet tryter,
Dr alla Andar fda f.
VID EN SPASSERGNG
I DET GRNA.
Sommartidens ljuva stunder
Gr en friad tanka glad,
Nr man ser naturens under
I den minsta mask och blad.
Sll r den, som fr betrakta
Skaparns verk, i stilla frid;
Utan bry, frnjd och sakta,
Leva lyckligt fram sin tid.
s kr i f te r
149
NJE I ENSLIGHET.
Kom aftonstjrna snart, att bda
De bsta stunder av mitt liv;
Nr stillhet ver allt fr rda,
Uppvakna mina tidsfrdriv:
Den tysta natten friar mig
Frn buller, oro, storm och mda;
De svvand sinnen ligga dda;
Du stund, som lgger allt i dvala,
Du vcker mina tankars fart :
Din kld min oros eld kan svala:
Ditt mrker gr mitt sinne klart.
Vid mnskord och drskap trtt,
Vid sllskaps tvng och tadelpilar,
Bland Sng-Gudinnors hop jag vilar,
Och somnar hos Thalia stt.
NYMODIG KRLEKS ART.
Skall krlek vara trohets slav?
Den starka eld, den fria lga,
Han kan ju vxla till och av.
Om tvenne gon fngslat mig,
Vi skulle mig ej ere fnga,
Som ga samma kraft i sig?
nor de nf lyc ht
150
Nr jag det ena njet mist,
Vad hindrar mig ett annat vlja?
Jag lskar den jag rkar sist.
Mitt hjrta r, som tiden, gjort :
Det mste tidens ordning flja,
Och g i stadig vxling fort.
Jag lskar dock p delt stt :
Min konst r den, att sinnen draga,
Och gra alla lika rtt.
t Cloris offrar sig min sjl :
Zelide segrar i mitt hjrta:
Jag lever Hippolites trl :
Till Daphne r jag evigt sld:
Thimandra och den tcka Flora,
De ha mig bde i sitt vld.
Ho r, som mig d klandra vill ?
Br vl ett sdant hjrta hatas,
Som fr s mnga rcker till ?
Ja dla hop, som jag tillber!
I veten, att jag, fr Er alla,
Har lagt min trohets lften ner.
De skola, vid Er sknhet, gro;
Men kre dljen fr varandra,
Att I han alla ftt min tro.
s kr i f te r
151
DEN UNGA HERDINNAN
DORILLAS KVDE.
Mel. Le plaisir de notre village.
Frihet, min frjd, du min Gudinna,
Den jag mitt lger slagit hos!
I dina tjll vi skrast nna
Njets ros:
Krlekens blomster snart frsvinna,
Fly sin kos:
Vad fr en Eld, vad farlig snara
Som i en hast all frid frtr!
Aldrig jag sett den njder vara,
Som r kr:
Skydda mig frihet, att frfara
Vad det r.
Tirsis allt jmt den ro bermmer,
Och sger krlek nje ger:
Av honom sjlv tvrt om jag dmer,
D jag ser,
Att han sin krleks smrta glmmer
Kvva ner.
Han sger ock, att denna lagen
Skrper vrt vett, och gr en klok:
Dri jag ser mig ock bedragen;
Ty en tok,
Liknar han, nr han blir betagen
Av sitt ok.
nor de nf lyc ht
152
Nr han min hy, med liljans parar,
Och talar om min gons prakt,
Har han ej, nr den stunden varar,
Hrslens makt ;
Men kallar, vad jag hvligt svarar,
Blott frakt.
Och fast han sett mig ofta grta,
Lammen, som kommit ur min vrd:
Fast jag begrov, med gon vta,
Lilla Mrd,
Nmner han mig, hur tycks det lta,
Grym och hrd.
Drfr tror jag, att denna branden
Kvver bd minne, mod och vett :
Herden som sng, vid klara stranden,
Allt fr ett,
Tiger nu, sen i krleks banden
Han sig gett.
Krlek kan sig ock snart frbyta:
Flyger s ltt, som svalor sm:
Som sven upp vattnet yta,
I vr ,
Dem minsta vder snderbryta
Och nedsl:
Nr jag sist satt vid Aspen grna,
Och knt de mjuka blomsterblad,
Hrde jag en, som fr sin skna
Ljuvligt kvad,
Och henne, att den krlek lna,
Hftigt bad.
s kr i f te r
153
Ack! tnkte jag, vad lskogs vda
Har nu tnt alla Herdar an:
Tirsis vill mig det samma bda,
Bst han kan,
Och nr jag geck, att denna skda,
Var det han.
Han, som, av hgsta lga tnder,
Fr mina ftter nylig lg,
Honom jag nu, av andra hnder,
Fngslad sg:
Krleken s var timma vnder
Deras hg.
Lngt mera lust i skogen vankar,
Dr mina fr i skuggan g:
Se hur sin mjlk av modren sanka
Lammen sm:
Av sdan krlek mina tankar
Nje f.
Nr jag mitt spel, om aftonstunder,
Stmmer med fgla-rsten in,
Echo hopdrar, frn nrmsta lunder,
Stmman sin:
Roar jag, med menlsa under,
Frihet min.
Drfr y krlek, med din bga,
Jag har dig fr min ovn nmnt :
Gack med din rd, din lust och plga,
Lsa skmt :
Mig har din blink, din frsta lga
Redan skrmt.
nor de nf lyc ht
154
TILL MINA BCKER.
sonett.
Du vishets samling, du frnuftets bsta fda,
Du ledsna stunders bot, du dla sinnes ro!
Hur trygg kan jag, bland Er, I stumma vnner, bo,
Som synas utan smink, och vinnas utan mda?
I varnen ej av agg, med smickran ingen dda:
Man, utan fara, kan p orden Eder tro.
Fr den, vars tankar hlst p kunskapsvgen gro,
Ert bsta sllskap stds av njen verda.
Vad ljuva tidsfrdriv frmn I icke ge?
Man sanning fr hos Er beprydd och upptckt se:
Kring vrldsens skdoban naturen genomfara.
Sig sjlv, och allt vad r fr mnsko-ljus berett :
Kan ngon lust emot s rena njen svara,
Som kraft och nring ger t hjrta och t vett ?
TILL SMNEN.
sonett.
Du alla plgors lugn, Naturens ljuvsta gva:
Du livets dvala st, du skugge av vr dd,
Som lindrar allt besvr, och stillar hgsta nd!
Vi vill du, i mitt kval, mig aldrig bistnd lova?
En usel fnge, i sin band och tunga klova,
Till dden dmd, med all sin jmmers verd,
r mera sll n jag, om, i sin sorgegld,
Han dock p ngon stund kan glmma dem, och sova.
Mig r frnekad all den trst, som andra ftt :
s kr i f te r
155
Frdubblade i allt mina sorge-mtt.
Min dag r ej nog lng, att mina brdor draga:
Jag mst, fr deras mngd, ock lgga natten till :
Den sta smnen kan mig i beskydd ej taga;
Ty tankan vilar ej, fast gat blunda vill.
VR ORO.
Mel. Dear Collin prevent my warm blushes.
Nu ter syns tiden frbyta
Sitt kalla och ngsliga lopp:
Naturens frmner frambryta,
Som allt giva gldje och hopp;
Fr mig bliver tiden dock lika:
Min Sol s i mrker r satt,
Att Molnen ej vilja bortvika,
Som ombytt min dag uti natt.
Vi rknar jag stunder och dagar,
Och tror, att de ock, ngon gng,
Med tidernes skiftande Lagar,
Sku sluta en olyckstid lng:
Allt hinner bd vissna och knoppas,
I mngfaldig omvxling g,
Frrn, till den sommar, jag hoppas,
Vill ringaste tecken utsl.
S kunna de njen ej gldja,
Som Vrens behaglighet ger;
Mitt de vill icke tillstdja,
I dem att frnja mig mer:
nor de nf lyc ht
156
Vad btar all lust och all hugnad,
Som utvrtes sinnen blott rr:
Nr hjrtat ej ger den lugnad,
Som njena smakliga gr?
FFNGANS
SINNEBILDER.
Fast jag ett ffngt tycke rjer;
Dock intet mer mitt ga njer,
n blomster, taft och frgat ler:
Bland allt, varmed naturen prlar,
Och vari konsten sig avmlar,
Mig detta strsta fgnad ger.
Som Blommor synen kortast glder:
Det ltta taft, i Solskinsvder,
r tckt ; men ej mot kld frslr:
Porcellainet blnker; men snart brckes:
Vr tr ock, evart hon strckes,
Stds lovar mer, n vad hon fr.
Mitt tycke kan jag ej frdriva;
Dock skall det mig till nytta bliva:
Er svaghet och Ert prl mig lr,
Att Er, som Sinnebilder, taga
Av det vr hg plr starkast draga,
Att det s ljuvt, som brckligt, r.
s kr i f te r
157
Alla Lammen fr mig ddde

Och min trogna Hjord frsvann;
ngen dr min Hjord sig fdde,
Blev intagen av en ann.
Kllan rrd och grumlad var:
Och min Lnn, all skogens heder,
Hggs fr mina ftter neder,
Likafullt var modet kvar.
Men sen Tirsis hela dagen
Med sitt sllskap roat mig;
Brt jag ngot av den Lagen,
Som han gjort fr mig och sig.
Tvivla litet p dess tro:
Straxt hans glada uppsyn spilldes,
Missnjd, kall, han frn mig skildes,
Och med honom all min ro.
HERDE
-
VISA.
Ack! tystna, tcka Fgle-hop:
Du roar mig ej mer,
Min Herdes namn av Echos rop
Mig strre hugnad ger.
Jag utan honom ensam gr,
Ej hrs hans ljuva rst ;
Att jag med klippan tala fr,
r nu min enda trst.
nor de nf lyc ht
158
Min klagan jag fr skogen br,
Nr luften blivit sval.
Den mrka skuggan tjnlig r,
Att dlja mma kval.
Hr vallar Herden sina fr
Och glds t brgat h;
Om Damon snart ej hos mig gr,
M hjorden grna d.
Hr syns Herdinnan njder le,
Nr Lammen kat sig;
Fr jag ej snart min Herde se,
Kan intet fgna mig.
Jag ofta dalen genom far,
Att mta dr min vn;
En sol gr bort, min sorg blir kvar,
Ty Damon drjer n.
Vid kllan ffng vntar jag
Tills Mnan runnit opp;
Hur mngen natt och lngsam dag,
Bedragit mina hopp!
Nr Vstan vdret rr ett blad,
Nr Fglen msar gren;
Mitt ra lyss, i tankan glad,
Jag famnar Damon ren.
Ack! skynda Damon till den ro,
Som prvad vnskap ger,
Vad gagnar mig din dygd och tro,
Nr jag dig sjlv ej ser ?
s kr i f te r
159
FABEL.
Siskan kom till Nktergalen,
Den hon vnskap svurit har,
Grtgd, vred och rrd hon var.
Vest du, sad hon, nyss i dalen
Var jag p en Fgla-fest,
Det jag ngrar tusend gnger,
Tnk! man tadlar dina snger
Och de sknsta allramest.
En p drillen lyte lade,
Sade att han faller trgt ;
En, att sngen gr fr hgt.
ntlig Spolen myndigt sade:
Hela rsten jag frsmr.
Tacka vill jag Trastens tunga,
Lrkan kan ock ntlig sjunga,
S att sngen man frstr.
Men mig mest till iver rrde,
Otacksamma Gkens spel ;
Aldrig utav dig jag hrde,
att du siktat andras fel.
Deras gvor du bermmer,
Lmnar heder i sitt mtt,
Icke eller den frdmer,
Som ej ngon stmma ftt.
Vi skall du s lindrig vara,
Om de andras sng och tal ?
Drfr, (hrdes Fglen svara)
Att jag r en nktergal.
nor de nf lyc ht
160
UTUR ANAKREON.
Astrild nyss i grset lekte:
Efter vanan yr och glad.
Just nr han en blomma smekte,
Ville ngra hennes blad;
Blev han ofrmodligt stungen
Av den lilla Honungs-ungen.
Till sin Mor, han lopp med trar,
Ropte, jag frlorad r:
Mig en vingad drake srar
Giftet redan hjrtat tr:
Ack! hur gruvligt han mig stinger
Varfr straffas d mitt nger?
Venus sad: kan du s kvida
Fr ett styng utav ett bi,
Sj ! vad menar du de lida
Som av dig frfljde bli ?
Kan en liten tagg dig rra,
Dm, vad dina pilar gra!
TILL CLIMENE.
Climene som s ljuvt i Sunnanskogen kvder
Och med sitt herdaspel de nrmsta Lunder glder
Philemons hgsta lust, som hugnar ock hans hjord,
Tag av en oknd hand med vnskap desse ord:
Lt mig min undrans frjd och lngtan f frklara
s kr i f te r
161
Att se och hlsa Dig bland lrda Nymfers skara:
Kom Du! Herdinnors pris, och ka nu den hop,
Som vishet fgnad ger, som vcker avunds rop.
Vi lnge hava ftt av vanans tvng och lra
Okunnighetens ok p spda axlar bra.
Nog lnge har vrt Kn i mrker blivit stngt,
Naturens fria bud av tvng och Dumhet vrngt,
Men hennes jmna lag sin ordning aldrig byter.
Den dla drift hon ger allt hinder genombryter:
Hon icke bunden r av konstens tyranni
Hon ofta kvvas kan men aldrig ddad bli.
Mnn till en synls bruk hon endast velat rna
Den kraft, som ofta rjs uti en kvinnohjrna,
Att tnka starkt och kvickt, med ltthet sanning se,
Att minnas och med smak sin tanke bildning ge?
Mnn all den frdighet man plr hos knet skatta,
Att muntert nna sig, att rd i faran fatta,
Till intet annat gryn i vrlden nyttjas br,
n hindra lgans fart, som grten vedbrnd gr;
Ell mnn det aktsamhet i annat ej behver,
n att en stek ej brnns och mjlken kokar ver?
Skall slughet, pfundskraft, ej strre vning f,
n drpa del tid och kort i bordet sl?
En frisk och viger kropp blott va sig i niga
Och hlsan trttas ut i vagn och Trappor stiga?
Skall lcker Talekonst ej nna bttre val,
n i vad nytt som sprs i Skvaller och frtal ?
Vad n och utvald smak vrt kn d medfdd bliver!
Tnk vad fr hrligt gagn hon vrld och samfund giver,
Nr vid ett Nattduksbord hon prvar, granskar, ser,
Om Hatten strre glans n Diademen ger!
Att dma, sunt och rtt den dolda sanning nna,
Skall denna Himlakraft ej bttre mne hinna
nor de nf lyc ht
162
n vad fr krmpas art den sjuka Moppa har
Och vad fr list var gmd i Damons djrva svar?
Ack! vld och Tyranni ! mnn vrlden det frbttrar,
Att halva slktet sluts i Dumhets trnga fjttrar,
Nr brist p hjrnor rjs i Sysslor och i vrv?
Men falska fredom, du mnniskors frdrv,
Du r det olyckshjul, som allmn ofrd driver,
Som gr att vrlden mrk, frvnd och lastfull bliver,
Du var frn brjan med, du alla tider fljt
Och jmt fr mnskors Syn den rena Sanning dljt,
Du blandar dig i allt, du hrskar utan nder,
Hos vilt, hos hfsat folk, ditt blinda vlde rder,
Du r de dummas Gud, den visa, som Dig styr,
Du dock i spren nr, d han som mest dig yr;
Han ofta fngat dig, men aldrig hunnit dda,
Fr Sannings skarpa svrd han tvingat dig att blda,
Men Hydran lever dock, hon hundra huvud br,
Och nya vxer upp fr ett som krossat r;
Ty hopen myndig r, som fr dess dyrkan strider,
Frn Sokrats, Galilae a) intill Helviti b) tider.
Han var och r sig lik, han tror sig sannings tolk,
Nr i sitt blinda nit han srar hennes folk.
Ja! lt ock hopen fritt i falska frgor blnka;
Men du som sker ljus och tror dig kunna tnka,
Dig passar icke vl s slga tankestt,
Mot knet allraminst frfkta vanans rtt,
Nr du vr tankekraft till Dumhetsfngslet dmer.
Mnn i din djrva dom sig intet hgmod gmmer?
a) Galilaeus blev av Pven p sitt 80 r kastad i Fngelse fr det han upptckt och
pstod, att jorden var rund, och att det gavs antipoder.
b) Helvtius, en lrd man och Filosof i Frankrike, r nu vl frvist huset av Paris,
samt mist sitt mbete fr en sin bok, kallad De lesprit.
s kr i f te r
163
Mnn avund ingen del i denna grymhet har!
Hon rjs fast hon till skygd en rbar Mantel tar.
Men ffngt vgar hon naturens lag att vrida:
Att kvva ner vr eld, vr Mnsko-rtt bestrida;
Frn vrldens frsta Sol, i tiders minnesstod,
Vi Kvinnor haft som lyst av Lrdom, vett och mod;
Att rkna denna ock min penna icke hinner,
I alla Stnd och vrv man dessa Ljusen nner,
P Troner, p Parnass, i enslighetens skygd,
Naturens hjd de ntt i vett och hjltedygd.
Men att de esta lngt frn detta mlet stanna,
Har fostringssttet gjort och fredom och vana.
D mngen redan gtt och n ur banden gr,
r ju ett klart bevis p vad vrt kn frmr?
En evigt stadgad Lag naturens rtt frsvarar,
Och verkstlld sanning bst vad nu r sagt frklarar.
Climene, som din ro i vishets dyrkan har,
Och regel till din dygd av hennes Lagar tar,
Som speglar all din plikt i hennes rena strlar,
Det r av hennes ljus, som allt ditt vsend prlar;
Du visar att din dygd en dubbel styrka fr,
Nr hon av vishet styrs, nr hon sig sjlv frstr.
Ditt efterdme bst kan Avunds skl bemta.
Du jmte Lrdoms-ro kan kvinnoplikter skta:
Du r din makas Sol och dina vnners frjd,
Av ljus och kunskap blir din rvda dygd frhjd;
Ditt ljuva levnadsstt, din dmjukhet i seder,
Bevisa ock att vett till hgmod ej frleder,
Tvrtom det ser sin brist, nr fjollan stolt och tvr
I Dumhet yvar sig och yr av drskap r.
Det r vid hennes kraft, vi felen vervinna:
Herdinna, flj den vink som dig Minerva ger,
Se hur hon hyllar dig, hur SngGudinnan ber!
nor de nf lyc ht
164
Du frmjar hennes konst, du knner hennes nje,
Och Gudasprket r ditt tidsfrdriv och lje;
Mig ryktet det har sagt ; lt hra hr din rst,
Och Sjung den dla ro, som ger i plgor trst.
Gudinnan reder dig en krans bestndigt fager
Av vishets egna lv, och du r vrd din lager.
Sg mig Damon sad Lysandra

Du min mhets enda ml,
Kan ditt hjrta sig frandra?
Sg vad prov din krlek tl ?
Skull han tynas genom plgor,
Och av hrdhet se sitt slut ?
Nej, sad Damon, stngda lgor
Bryta mera hftigt ut.
n om jag din ro frvillar
Alltid stridig i beslut,
Nu frkastar, ter gillar
Byter sinne var minut.
Aldrig ense med dig tycker,
msar seder, smak och ro,
Nej, sad Damon dessa nycker,
Jaga ledsnad frn vrt bo.
n om mig den yran fattar
Att jag svartsjuk, rrd och tvr,
Dig med stndig klagan mattar,
Spke ser dr intet r;
Kan mitt sinnes storm ej styra;
s kr i f te r
165
Vcker alla stunder krig,
Nej, sad Damon, denna yra,
Vittnar att du lskar mig.
n om Lisis en gng vinner
Och fr sina plgors lngd,
Nr han mig ovpnad nner,
Fr en blick med mhet mngd.
Ofrtnkt kan krlek rda,
Hemligt var den sin makt.
Nej sad Damon, denna vda,
Stter hjrtat mer p vakt.
n nr sig min vr frbyter,
Rosen bleknar, liljan yr,
Nr den eld i gat tryter,
Som dig roar och dig bryr,
Krlek plr med sknhet vandra,
Tjusas av dess ljuva rst ?
Nej sad Damon, min Lysandra
Segrar ven i sin hst.
Vad kan d min sllhet rra?
Damons eld ej ndring fr,
Den skall all min lycka gra,
Den p tid och skiften rr.
Tryggt jag trs min frihet vga;
kta bojor taga an.
Nej sad Damon, all min lga,
Slocknar om jag blir din man.
nor de nf lyc ht
166
Lngt frn den storm som Vrlden skakar,

I Lugnet* jag min Hydda fst ;
Med gldjen som mitt hjrta smakar
Naturen fgnar dr sin Gst ;
Dr skall den strid hos mig frsvinna,
Att vara vis och icke njd:
Nr jag med stilla Sjl kan hinna
Att le t vrldens gyckel-frjd;
Frakta Lyckans falska smycken
Och y de blinda Mnsko-tycken.
P stranden dr mig bljan kastar,
Ett ringa Gods sig brgat har;
Jag med dess ltta brda hastar
I lugnet dr jag andan drar.
Dr skall mitt liv av njet nras,
Dr skall min ntta levnads trd,
Utav en vnlig Parqve avskras
Och rna hennes sista nd.
Dr skall mig jorden vila lta,
Och ngon Vn vid graven grta.
* S kallades den lilla Lantgrd som fru NORDENFLYCHT
utvalt till sin Fristad, och varest hon ven slt sin levnad.
ENSLIGHETEN.
I denna lugna skog jag njet fr igen,
Som ydde fr mitt brst nr jag bland Mnskor dvljdes,
Du mma knsla du, som alla stunder kvljdes,
Njut vila, smaka frid, min frihet varar n.
s kr i f te r
167
Hr ser jag ingen konst, naturen ensam rr
Med blomstrens sta lukt den friska ngan blandas,
Jag drager hlsans kt i varje pust jag andas
Och knner hur dess kraft till mrg och dror gr.
n vid en kllas bredd dr spda videt gror,
n i ett skuggigt valv, som evig kyla gmmer,
Jag p en mossig bdd om glmda njen drmmer
Och det sjlv till trots mig ter lycklig tror.
Bland trdens tta ock jag ofta vilse far
Och stannar i en lund som ljuset undanskymmer
En helig fasa knns, min tanka frn mig rymmer
Hon ver sol och jord sin djrva kosa tar.
I denna enslighet jag dock ej ensam r;
Jag sllskap kring mig ser, och vckes ur min dvala:
D luftens fria barn om sina njen tala
Och bryta ut i sng sin knsla och begr.
Vad prasslar hr i gren? Vad r som rat bryr?
En Ickorn som en pil i granens topp sig kastar:
Ett rdjur skymtar fram, men strax tillbakas hastar
Det rubbar ej min ro, det undrar, rds och yr.
En ren och stilla frjd mitt sinne fyller opp
Naturen fridsam r, hon frid i sjlen sprider
Av bjelsernas vld jag intet anfall lider,
Jag ingen fruktan har, jag knner intet hopp.
Jag har min plgo-svrm i staden lmnat kvar,
Dr oron trnger sig frn Slott, till lgsta murar,
nor de nf lyc ht
168
Dr arghet icke mer p oskuld hemligt lurar
Men dr hon i Triumf fr allas gon far.
Min otacksamma vn jag ven lmnat dr,
Som fordrar mhet jmt, men aldrig mhet knner:
Den hala smicker-vn som hemlig avund brnner
Nr han ett vrdigt lov p tvungna lppar br.
Den enda strid jag ser, r mellan bladens kt
De yvas om varann, men utan fruktan bva
Det enda sorl jag hr, d vstan brjar svva;
Och han sin envlds makt till trdens toppar strckt.
Ack! slla enslighet till dig r vgen ltt
Jag skall d snart i dig mitt des hrdhet glmma
Och mig i skogens skygd, i bergens grottor gmma
Fr smickran och frakt, fr nd och ofrrtt.
Vad fr en Gudahamn var det mitt ga sg!
Vem r som nalkas mig med harpa och med bga
Mig sluter i sin famn och med sin kyska lga
Ingjuter kraft och liv uti min kalla hg?
Det Skalde-Guden r: han till min hydda gr,
Hans rika, ljusa hr omkring hans axlar hnger,
Den eld som ur hans blick och hgbl gon trnger
I tankan tnder ljus och ver hjrtat rr.
Han talar och min Sjl blir tjust av denna rst :
Du skall min krlek bli, men dig fr hopen dlja,
Gack skynda till ditt lugn min mhet skall dig flja.
Han yr, men lmnar kvar sin styrka i mitt brst.
* * *
s kr i f te r
169
S klandra ej min smak, att jag frn mnskor yr,
Jag sker sinnets lugn dr det kan lttast vinnas.
Det enda som mig n uti min stillhet bryr
r att jag mnskor minns och att mig mnskor minnas.
VER EN HYACINT.
TILL

Du rara rt som ej din like
I frg, i glans, i tckhet har,
Bland all din slkt i Floras rike
Din fgring mest mitt ga drar:
P dina blad Naturen spelar,
I konst, i prakt hon yttrar sig,
Den na balsam-lukt du delar,
Frnjer och frtjusar mig.
Med trogen omsorg jag dig skter,
En lindrig luft du andas fr,
En hftig il dig aldrig mter,
Fr hetta, kld du sker str.
Ett livligt vder p dig ktar,
Som trnger genom blad och knopp
Och nr av vrma du frsmktar
En kylig od dig friskar opp.
Men liksom du min hydda pryder
Och dig i all din tckhet ter,
En grym frvandlings lag du lyder
Du vissnar, dr och nns ej mer.
Du hastigt all min mda glmmer
nor de nf lyc ht
170
Och ledsnar vid min mma vrd,
Bland ringa stoft din fgring gmmer,
Du r ju otacksam och hrd?
Men skall jag p en blomma klandra,
Det veka vsen klaga an,
Dess de r att sig frandra,
Hon mste vara som hon kan.
Hon r ett grs, hon skall frfalna,
Jag intet agg till henne br.
S ser jag ock ditt hjrta kallna
Det mste vara som det r.
TILL * * * *
Den lgan, som mig tr och brnner,
Till Krleks elden icke hr,
Dock oro, i ett hjrta gr,
Som starkt och mt och hftigt knner.
Det r en vnskap, som mig rr,
Som ej r gjord fr tidens vnner.
I rena Tankar! Vishets ro!

Frnuft och Snille! sken stnga
Min ende ifrn det bo,
Ur vilket han Er velat trnga;
Och rden i min fria Sjl,
Som krlek skt att gra trl.
s kr i f te r
171
Den makt drinne hrskat har
Som en Tyrann sitt vlde brukat ;
Sen Hjrtat verraskat var,
Han s mitt stolta mod dmjukat,
Att det ej trotsar faran mer
Men tyst ur fngslet sig beger.
Jag litar ej p grunder mer
Som Sedolrans Hjltar lra;
I ljuva band man snkes ner,
Dem krlek vet osynligt bra,
Och dem Han s har sammansmitt,
Att varje hjrta rkar sitt.
Frgves frgas d om jag
Ett nederlag har kunnat hindra:
Allt nog, jag vet jag varit svag,
Det skall min dom om andra lindra;
Och utan att mig tro fr vl,
Har dock min drskap haft sitt skl.
En Hjlte mister ej sin frejd
Om han av Kmpar en gng vinnes;
Helt olik den som i var fejd
Stds tappar och av Dvrgar binnes.
Dock vare mer ell mindre brott,
r fngenskapen aldrig gott.
Min Frihet i en dvala lg,
Och skrt dock av sitt ljuva fngsel :
Frnuft och minne, vett och hg
Omringades av tusend stngsel ;
nor de nf lyc ht
172
Jag var frn deras vning skild,
Min enda ro var Damons bild.
n gav jag p ett tycke akt,
Som ger hans Sjl en lycklig dager,
n knde jag den dolda Makt,
Som lika sinnen sammandrager:
Och framfr allt i vsend, vett,
En dygd som ej sin like sett.
S kldde krlek in de band,
Som fr vr syn han plgar binda;
Ty hjrtat han ej fngsla kan,
Frrn sig frnuftet ftt frblinda.
Nu ser jag Damon som han r,
Och ej hans dyrkan mer begr.
Jag har min hlsa ftt igen,
Men Damon skall drvid ej mista:
Jag lskar honom som en Vn,
Men plnar evigt ut en lista,
Dr han av allt vad jorden bar,
Fullkomligast avmlad var.
Han har som andra dygd och fel,
Men livlig sjl och delt hjrta:
Att i hans vnskap ga del
Jag ska skall, men utan smrta,
Ej mer mitt sinnes njda skick
Skall grundas p en ljuvlig blick.
Ack! sger ngon Krleks Slav,
Du nekar dig den strsta gva,
s kr i f te r
173
Den sllhet vet du icke av,
Som lycklig krlek plgar lova:
Ja vl : mitt hjrta sllt och mt
Har icke slika njen glmt.
Men drfr tror det vlja bst,
Sen det har allt frskt och prvat :
All hftig tr r en gst,
Som Sjlen jmt sin frid bervat.
Mitt hjrta fritt, men dock ej kallt
Vill dra en menls ro av allt.
TILL * * *
+
)
Vad har jag sett ? vad gruvlig plga?
Vad nya mnen fr mitt kval ?
Vad olja p min olycks lga?
Vad de fr mitt hjrtas val ?
De gon, som av mhet brunnit,
Som ha mitt liv, min dd, i sig,
Ha nyss av sorg och saknad runnit,
Fr vem? Ack fr en ann n mig.
Jag tecken ser av mhets trar,
P Damons kinder rjas n:
Ett avsked s hans hjrta srar,
S kan han knna fr en vn,
Och jag, jag skall till evig smrta,
En sdan skatt p jorden si,
+)
Den 25 Junii 1762.
nor de nf lyc ht
174
Det bsta och det msta hjrta,
Och sjlv dock icke lycklig bli.
Mig skulle hopen svartsjuk kalla,
Och ge mitt kval frhatligt namn.
Jag kan dock utan kld och galla,
En sknhet se uti hans famn.
Men se det dyra hjrtat delas,
Sen jag en gng dess mhet vann,
En grad fr mig i knsla felas,
r vad jag icke bra kan.
Lt drfr Damon, dygd och ra
Ej hlla dig i ngot bann,
Jag svr vid dig och hjrtats lra,
Att jag det aldrig tager an.
Frr m min sorg, mitt liv frstra,
n g i tvungen vnskap in;
Du kan min sllhet icke gra,
Om jag ej hgst kan gra din.
FRAGMENT AV EN HEROID.
Hildur till Adil.
Frgves rknar jag, vart gonblick, var timma,
Var morgons glada Sol, och Aftonstjrnans strimma,
Var dag, en annan dag, r nu min lngtans-val,
Den kommer, utan Dig och vcker nya kval.
Frgves jag min Syn, till frusna Stranden vnder,
Och till den falska Sj, bedrvat ga snder;
Det falska Element, som skiljer dig frn mig,
s kr i f te r
175
Till mina plgors lngd, har dubbelt vpnat sig.
n hrskar stormens Gud, och skyn med bljan hotar,
n rustar klden sig, och vgens snllhet motar.
De strida med varann, och msom lika r,
Skall d ej en av Er, I grymma! seger f.
Den natt, nr blst och brak, besvrar andras ra,
D sver hoppet mig, i drmmen tycks mig hra,
En svag bedrglig is, av stormen sndersls,
Och rans vlde snart, p vattnet terfs.
Nr Bore kldd i sn, begynner hftigt rasa,
Gr heta blodet stelt, och vcker kld och fasa;
D frst mitt mma brst, en dubbel vrma fr.
Jag ser hur Adil, trygg, p vgen till mig gr.
Med dessa ljuva hopp, var dag min lngtan drar,
Frtrd av trs eld, och ntlig trtt av trar:
I fruktans bleka famn, jag redan dignat ner,
Jag r ett ngslans rov, jag hoppas intet mer.
Du starka Seger-Gud, som all ting vervinner,
Som hrskar nr du stngs, och aldrig hinder nner.
Som ser Naturens allt, uti din lydnad st,
Sg, Krlek! kan du ej, p storm och vinter r.
Vad kan din dolda kraft, fr under icke gra!
Du, som n dristat dig, att Hildurs hjrta rra.
Det hjrtat lskar nu, som hade till sin borg,
Dygd, vnskap, vishets ro, frfarenhet och sorg.
Ej ngon ddlig mer, m sig till motvrn stlla,
Nr dessa vapens makt, mot krlek intet glla.
Natur! det mma bud, som du i hjrtat skrev,
Mot konst och vld och tvng, s outplnligt blev;
Men r det ock ett fel, att lska och att rras,
En plikt, att hjrtats lag, av vanans skall frstras?
Du falska fredom, som hrskar tusend-falt,
nor de nf lyc ht
176
Att stlla dig till freds, har Hildur vgat allt.
S lnge har hon stritt, med all sin tanke-gva,
Att denna dla kraft, snart saknar sin frmga.
S lnge har hon valt, emellan liv och dd,
Att ddens kalla hand, blott stillar hjrtats nd.
De plgor och de straff, som hmnden bruka plgar,
Emot den mrka hop, som trampa lastens vgar;
Ej svara mot de kval, som Hildur lidit har,
Sen msom hon ett ml, fr dygd och krlek var.
D hjrtat skrs och slits, av pilen som det srar,
Frsvinner hennes liv, emellan eld och trar.
Fr lngtan, tvivlan, hopp, ett rov dess sinne r,
Och p sin bleka kropp, hon ddsens mrke br.
Det r fr Adils skull, som Hildur detta lider,
Den Hildur, som man sagt, bepryder vra tider.
Som vcker fgnad opp, var gng hon harpan rr
Det r fr Adils skull, den mma Hildur dr.
Ack! mhet, det var du, som Adils uppsyn gjorde,
Och satt den i en kraft, varmed han segra borde;
Frstndets starka eld, och oskulds lugna frid,
Hr msom rja sig, uti en stilla strid.
Nr denna rara glans, ur gat brjar strla,
Vad hjrta r vl till, som kan dess intryck tla?
Mitt av det mma slag, till sin Magnet blev frt,
Som trngt till Sjlen in och alla knslor rrt.
S lnge blodet drivs och tankan livar sinnet,
Frsvinner ej den stund, den dyra stund ur minnet,
D Adil frsta gng, sitt hjrta tckte opp,
D frn hans lppar frst, det ordet krlek, lopp.
Frtjusad, hpen, stum, jag sg mitt de vackla,
Som rckte mig p nytt, den slckta njets fackla.
Mitt hjrta skte kld, min tunga skte ord,
s kr i f te r
177
Men ack! frstllnings larv, r ej fr Hildur gjord.
Jag sade utan konst, att jag en himmel funnit
Min Adil ! blir man kall, fr vad man ltt har vunnit ?
Det r vl hopens smak, men den jag ftt till vn,
r drfr stor och rar, att han ej liknar den.
Ibland det slla folk, som bygga Frjas rike,
I mhet och i dygd, r ingen fdd din like,
Men hjrtat tvivlar dock, och frgar sig till blygd,
Om Adil lskar mig, av mhet eller dygd.
Det spda krleksbarn, s lindrigt br bemtas,
S noga aktas vill, s mt och varsamt sktas,
Det av ett intet rrs, ett solgrand intryck gr,
Av kld, av minsta pust, det rasar, eller dr.
Jag fruktar; Ack! du vet, hur vitt min tanka svvar,
Du r av mkan rrd, men krlek ack jag bvar!
Av delmod, av dygd, du mmar Hildurs kval :
Frkunna mig min dom! Lt dden bli mitt val !
En lga av den art, som Hildurs hjrta brnner,
En sjl, som nt och starkt och mt och hftigt knner,
Ej lnas med en eld, som skyldigheten gr,
Den kalla tacksamhet till krlek icke hr.
Frkunna mig min dom, och slck ett hav av lgor:
Den sista plgan r den ljuvsta utav plgor!
Mitt liv r redan dtt, fr allt vad livet ger,
Ett enda steg nnu, och Hildur r ej mer.
I glmska och i mull, skall hennes vsend gmmas:
Hon blir med mkan nmnd, men ntlig skall hon glmmas.
Hr intet evigt r; bd sorg och rykte y;
De hinna ej s lngt, att gravens tysta bry.
Men blir en tanka kvar, av vad jag sjlv har varit,
Och vad av frjd och sorg, jag mmast har frfarit ;
Blir Adil och den eld, som han i sjlen vckt,
Min knsla och min kraft, och blir dr aldrig slckt.
nor de nf lyc ht
178
ODEN, HYLLNINGSDIKTER.
TANKAR OM SKALDEKONSTENS NYTTA
I ETT VL INRTTAT LAND.
Mnn Himlen gvor ger, att man skall dem frspilla,
Mnn icke allt r gjort till vissa ndaml ?
Mnn icke vart ett ting kan brukas vl och illa,
Och ingen sats s sann, som icke ndring tl ?
Naturens skatter frgves ej beskrde,
Och missbruk av en sak betar ej sakens vrde.
Fast Skaldekonsten var i forna tider skattad
Fr Gudars egit Sprk, och Snillegvors prakt,
Har nya tider gjort dess styrka s avmattad,
Att hon med all sin hjd r fallen i frakt :
Det tycks, hon borde dock sitt rtta vrde vinna,
Sen forna Barbarit i Norden syns frsvinna.
Men hon har de, likt de gamla rtta dygder,
Ju mer vr nya vrld tycks bliva klok och slug,
Ju mera saknas det, i vra Svenska bygder,
Som pfljd vara br p upplyst vett och hug:
Vr rlighet tar av, allt som vr nhet kas,
De sanna dygder y, nr med chimrer spkas.
Men rot till det frtryck, som Skaldekonsten hotar,
r mest det felsteg, som Poeten sjlv begr:
Med nedrigt ndaml han s sin ra motar,
Att sjlva konsten till sin hghet lida fr:
Nr Skalden obetnkt sig lga mnen vljer,
Och rans Lagerblad, som kram, fr vinsten, sljer.
s kr i f te r
181
Allt, vad av nedrig drift och grova syften smakar,
Frlorar vrdet sitt, och tappar snart sin glans.
Den, som p Helikon hos Sng-Gudinnren vakar,
Har nog belning av var enda rekrans,
Som han, till dygdens lov och prydnad, sammanknyter,
Att honom skydd och hgn av dygden aldrig tryter.
Det r en del vinst, sin hand till nytta lna:
En vrdig Skald r den, som brukar gvan rtt :
Hans ml r allramest, att Eftervrlden tjna
Med det, han prisar dygd p ett behagligt stt :
Han mlar hennes Folk i rans hga tempel :
Dr st de i sin prakt, till annat Folks exempel.
Vad hade vrlden nu av mnga hjlte-dater,
Som fordom skett, om ej Poeter varit till ?
Historien, Poesien, de ro ju kamrater,
Som bgge till ett gagn och syfte tjna vill :
Den ena sger blott, hur saken sammanhnger,
Den andra med sin kraft sig in i viljan trnger.
S r d Skaldens plikt, att sjunga Dygdens ra,
Upphja gvors dyrd, till Skaparns vlbehag,
Bermma drpligt Folk: t Hjltar Offer bra,
Ja, stta stora verk fr vrlden i en dag;
Man kalle denna konst onyttig, verdig;
Dr en Trajanus r, blir Plinius straxt ndig.
Hur mngen del dygd r lagd i glmskans dimma,
Som kunnat tjna till ett Eftervrldens bloss?
Om den var rtt bekant, och ftt i ryktet glimma?
S gagnar ju en Skald till tids och lasters tross.
nor de nf lyc ht
182
Han br bermma Dygd med allraljuvsta stmma,
I hgsta ordaprl ; men aldrig Sanning skmma.
Han br den frihet ha, att hgt f dygder prisa,
Och skildra laster av i deras vrsta frg;
P det han bgges art s livligt m bevisa,
Att lasten ndgas y; men dygden bli som berg.
Det vitsord br han sig bland sina Landsmn skaffa,
Att ingen honom kan fr nedrigt smicker straffa.
D tjnar han till gagns, och Skaldekonsten bliver
Bd nyttig, angenm och ndig fr ett Land:
Ju mera Folket hgt p Dygdens trappa kliver,
Ju era sysslor fr hans Sannings-vnta hand,
Att prisa, muntra upp, de vrdas lov utfra,
Vart enda drpligt verk p jorden evigt gra.
Hans syssla r d det, att rans Folk avmla;
Men det r klagan vrt, han rkar stundom fr
S na sinnen, som sitt egit lov ej tla:
Till rga p all dygd, man stora hjrtan hr
Begra tystnad, nr Poeten vill frska,
Att fylla upp sin plikt, och re-offer rka.
Du Ljus, som s i glans bland Svenska ljusen lyser,
Att p en strle kan du knnas grant igen!
Frlt, jag sger ut den vrdnads eld, jag hyser:
Jag gr ditt bud emot ; men lyder dig dock n:
Du kan befalla mig, att ej ditt lov frklara;
Men aldrig hindra mig, att evigt tacksam vara.
Jag r s full av nit, jag mste f bermma
Ett delmod, som blott i Dig sin like har:
s kr i f te r
183
Med Ndegvor vill Du tvinga mig, att gmma
Din resol, som dock fr vrlden r s klar:
Vlan! jag tiga vill ; hon kan sig dock ej dlja:
Du r Dig alltid lik, hon mst Dig alltid flja.
Fast Skalder ej f lov, Ditt vrda Lov att sjunga,
S lnge ljudet kan Din na ron n,
Har Ryktet lngesen med Svensk och Utlndsk tunga
Beskrivit vad Du r, och vad Du kan frm
Till Sverges pris och gagn. Du r till fullo del,
Ett skydd fr sann frtjnst, ett Himlens Nde-Medel.
Som Du nu lyser nog, och ej behver lna
Av andra ngot sken, s lyda vi din lag;
Men, Store Patriot ! att Eftervrlden tjna,
Det lr ej vara mot Din vilja och behag?
Kan ngon lycklig Skald till fullo Dig beskriva,
S kunde det modell fr stora Stats-Mn bliva.
Om jag s tjnlig hand till denna sysslan hade,
Som sjlen min r full med undran p Din Dygd,
Fr alla tider jag en prktig mlning lade,
Som skull till skugga ha den undrans vrda blygd,
Du har fr egit ros: Den enda dunkla strimma
Skull gra, att din bild i dubbel sknhet glimma.
Men att bermma Dig, skall bli de Skalders gra,
Som ga gvor, att Din gvor rttlig se:
D skall den senre vrld, nr hon Ditt lov fr hra,
Besanna vad jag sagt, min sats det vits-ord ge,
Att Skalde-konsten r ett Rikes gagn och heder,
Som trycker stora Namn i ofrvansklig Ceder.
nor de nf lyc ht
184
VER HENNES KONGL. MAJ: T
DROTTNINGENS HLSAS
HGSTNSKADE TERVINNANDE.
DIANA, HERDA- KVDE.
Amarylli s . Dafne.
Herdinnors vna hop, som alla kvllar lydde
P Amaryllis sng, den hon vid kllan kvad;
Had nu en runder tid frgves gtt stad,
S snart det mrknade ell morgonrodnan grydde,
Till lunden, dr hon frr p hornet plgat rra:
Nu var allt tyst och dtt ; Var fgel tagit ykt
Med Nymfen, som r van det sista ordet fra,
I nrmste skogar de sin bo och nsten byggt.
De mantes nu ej mer p ngon sng att svara,
Herdinnan borta var och njet avsked ftt :
Den spake Hjorden sjlv frn feta betet gtt :
I berg och dalar sg man Lammen vilse fara.
Hr undrades vad sorg all lundens ro frstrde.
En dag, nr Dafn gick vid stranden av en ,
En bitter klagan hon ur skogens tysta hrde;
D Amaryllis sorg i kvidan lydde s:
Mitt spel jag icke mer till glada snger rr:
I hesa treljud mitt glla horn sig byter:
Se Lagren vissnar bort och kllan mer ej yter:
Det klara Mnans bloss ett moln omringa tr.
Diana i sin glans betcks av mrker sky:
Skall brcklighetens vld till Guda-Barn sig strcka
Och stumma Nornor f de Himla-foster gcka?
Det stora Nordens Ljus de kulne dimmor bry.
Du glada Herde-ock! Hll upp med sng och lek
s kr i f te r
185
Och lt din omsorg ej till Fre-hjorden hinna;
Men tre-offer red. Vr Stora Skydds-Gudinna
Av sjukdom blivit matt, av plgor ligger blek!
Du vest vad hon oss gjort, sen vid vr lga tjll
Dess Tempel helgat blev, hur vre hjordar trivits:
Hur aldrig ngot Lamm av vilde tnder rivits
Och att Dess mildhet gjort vr Herda-levnad sll :
Jag minnes grant den dag, nr Hon vr mark besg
Och uti dalen gick att hra fgla-lten,
Att blomstren hopetals uppvxte efter fjten
Och ngen lopp i grs, som torr och mager lg:
n mer, de branta berg, dr Lammen stupad ned,
Med buskar prydde sig och med sin spda grda,
Nu ro Herdens lust och hjordens bsta fda:
Gudinnans gna-kast frbytte s vr hed:
All skogen gladde sig, slog ut i dubbel prakt.
P klinten stolta Gran och Almens hga grenar
Med gamla Eken till det lga grs p renar
Ikldde sig ny drkt och prisad Hennes makt :
De tcke kllor, som frn Kastals brunnen g,
Dr fnad ofta drack och magra hjordars skara,
Som vattnet grumlad ned, nu helgade och klara
I rinnande Kristall fr rena lppar st:
Den vilde marken straxt av Honings-fglars hr
Betcktes, sedan den med vppling sig bestrdde
Och Gettrens vita saft ur stinna spenar dde;
Frr n de hunno hem och kommo husen nr.
Allt detta har du oss, O! Guda-Dotter, gett ;
Ty var vr sng Ditt lov: Vi Dig i tvlan vunno
Och vrdnads offer p Ditt Altar tida brunno,
Till vilka Du ock har med blida gon sett,
En krans av rosor rd och ngre Myrtenblad
Jag bant en gng ihop, i det jag vallad fren,
nor de nf lyc ht
186
Den in i Templet bar, som ngot nytt av vren
Och om Gudinnans Nd fr ringa gvan bad.
Allt sedan jag ock rnt Dianas Hga skydd:
Min lilla hjord har kts med betet upp Liden;
Ej rovdjur dristat sig att rra ett av kiden:
Jag ej s hrt, som frr av vintrens il r brydd.
Dock r ej egit vl, som mig betagit har:
Fast mera binda oss de Ljus och rena strlar,
Med vilka Hon, som strst ibland Gudinnor prlar
Som skiljer mrkret t, gr sjlva natten klar.
En tidning ock en gng bland vra Herdar lopp:
Det sads frvisso att Apollos Syster blida
Upp de Tvenne Berg, som st vid Nordens sida,
En prydand ny Parnass har tnkt att rtta opp.
Ack! slla Herda-park om dig den lyckan hnt
Att valle-hyddor sig i Guda-Bo ftt vnda;
Ditt rykte och ditt pris had gtt till vrldsens nda
Med den Gudinnans Namn, som ljuset hos dig tnt.
D hade sljd och ull och frens trgna ans,
Din ystning och din mjlk ej varit all din ra:
Herdinnor hade d ftt vishets Snger lra
Och hugsat ngot mer, n g i vall och dans.
D ingen dristat sig att blanda Lager-frukt
Med krva ollon hop; Men ver allt i lunden
Det blivit annat skick och ingen varit bunden
Med sava mttas, som ftt nar smak och lukt ;
Men var r nu vrt hopp? Ett hotand des bud
Oss alle hpne gjort och fruktan hjrtat trycker!
Kan Guda-tt frgs! Min pipa brist i stycker,
Ell fr min ngslan ut i hgsta klage-ljud.
S kvidde Amarill i skogens dystra gmma,
Att rsten trngde sig till Dafnes ra fram,
Som rtta orsak nu till hennes sorg frnam,
s kr i f te r
187
Och varfr hon sitt spel och kvden mste glmma.
En frjd, med mkan mngd, gick upp i Dafnes hjrta.
Hon hastad till sin vn och ljuvste tidning bar:
Hll, Amarillis, upp, sad hon, med kval och smrta!
Den store Jofurs Makt Gudinnan rddat har!
ODE VER ETT GOTT HJRTA
TILL
HERR GR. G. F. G.
Du himla skatt ! som allmnt dyrkas,
S hrmad som du sllsynt r,
Du, som i tal och lften yrkas,
Men i vr vandel saknas plr.
Du sanna ml fr vett och mda!
Du klla! varur dygder da
En Mnskas vrde, lugn och ro.
Gott Hjrta! varmed alla prla:
Jag vill din art, ditt lynne mla
Och folket ej p orden tro
Som ljuset Diamanten spritter,
I glans och renhet vergr
Det skra glas, det falska glitter,
Dr konsten syns, men mnet rr;
S kan frstllning ej bedraga
Och glansen av det kta taga,
Som skilts i alla tide-varv.
Av mildhet och en upplyst vilja,
Av sjlvbestnd, vi lttlig skilja,
Det goda hjrtat, frn sin larv.
nor de nf lyc ht
188
Er tillhr om dess dygder dma.
Ett hjrta, delt, rent och gott,
Kan ej sitt inre vrde gmma,
Nr det sin bild i lynnet ftt.
En lycklig uppsyn hos Er rjer
Naturen som oss mera bjer,
n all vr kunskap och beslut.
I tbrd, blick, i vsend, tycke,
Hon skildrar sig och sger mycke;
Ja visar hela hjrtat ut.
Naturen mer och mindre giver
Av drift till gott uti vrt blod,
Som n frkvavd hos mngen bliver
I brist av odling, kraft och mod;
n hos en annan sig frker,
Vars muntra snille, sanning sker
Och trngtar fast i dygden bli.
Vem kan den drivnings fjdren nna,
Som gr att ngra ljuset hinna
D tusend g det blint frbi ?
Nr Titus kan sin krlek styra
Och dygd hans hgsta sllhet r;
Domitian i lustans yra
Ej bommar ser fr sitt begr.
Den ena sanna njen samlar,
Den andra vilt i lasten famlar,
Fast lika stam dem alstrat har;
Ett lika fostrings stt dem leder;
Vad vller deras skilda seder
Och ett s olikt broder-par?
s kr i f te r
189
Den brjan som vrt vsend blandar,
Vad olik drift har den oss gett !
Mnn lustar ro villo-andar,
Som kvva ner vrt spda vett ?
Mnn de oss alltid lika kvlja
Och driva oss att ortt vlja?
Hos en de styras fritt och ltt,
En annan, tvingas, plgas, strider
Och oftast av sin drskap lider
Men kan den aldrig tmja rtt.
S syns en Catilina hasta
Sin bane, ofrd och frakt ;
Sig blint i lustans armar kasta
Han r i nd och jmmer bragt :
Han fljden av sin yrsel nner,
Men den i hjrte-roten brinner
Och frst med livet mattas av.
Ej faror, ej den ppna griften
Frm att betsla denna driften,
Som strtar i frdrvets hav.
I menls gng, i rena seder,
Gr dremot Camillus fort.
Han hela hjrtats tr leder,
Till det beslut han upplyst gjort.
Ej kostar dygden honom mda,
Tvrtom, hon r den sinnes fda,
Den rena vllust, rika skatt,
Som all hans lngtan roligt stillar
Och om han sig i skymning villar,
Han ter snart fr kosan fatt.
nor de nf lyc ht
190
r det vl rtt, att vi oss harma,
Vid andras laster, brist och fel,
Ej ver hjrtan oss frbarma,
Som hava ftt s plgsam del ?
Man br den olycks lott beklaga
Vem vet vad hemligt ok de draga,
Vad vink, vad ljus de kunnat f.
Den strsta hop av blindhet syndar
Okunnogt vis sin ofrd skyndar
Och menar livets sllhet n.
Men mma brst ! som knna kunnen,
Och gen drift till rtt och gott,
r denna skatt, med mda vunnen,
Ell ock en lycklig fdsels lott ;
Er hr det till att den bevara,
Rtt vrda, ka och frklara,
Vid sannings elden gra ren.
Naturen kan blott mnet giva,
Som prvas skall och luttrat bliva,
Att dygder ej bli lsa sken.
Vem har det Hjrta jag vill mla?
En sannings vn i dygden kr,
Som i den krets hans gvor strla,
Den Hgsta Godhets avbild r.
Den brist oss mnskligheten bdar,
Han liks mt, som vidstrckt skdar.
I rans Slott, i glmskans Tjll,
Han mnskan, mnskan ser behva,
Sin vrld ett flt, att dygder va,
Dr ingen avskild, levat sll.
s kr i f te r
191
I allmnt vl han sig frnjer;
Med verklig ro, han skda kan,
Om p sin vg han ngon rjer,
Som nalkas mlet frrn han.
Han ingen bitter tanka knner
Om bde ende och vnner,
Han utan frdom dma lrt.
Var vrdet r, han vrdet nner.
Allt varav mnsko-slktet vinner,
r fr hans hjrta dyrt och krt.
Nog hg han ingen lycka aktar,
Att ge t plikters glmska skygd;
S ringa intet stnd betraktar,
Som ej kan hedras genom dygd.
Vad stlle honom det delar,
Ej mne fr hans hjrta felar,
Var olycks lott gr honom an.
Han rrs ej blott, han verkligt lider
Han hoppet med sin syn sprider
Och lttar vad ej hvas kan.
En kvavd frtjnst, i mrkret dljes,
En usling klagar hr sin nd;
Av mktig ovn en frfljes,
En grter dr sin vn och std.
En ndstllt nns, som blygs att synas,
Av sjukdom, sorg en ann frtynas,
En lider ogunst och frtal ;
Dr r det, man hans hjrta prisar:
I hjlp, i trst det sig bevisar
Och hgst i medlens mma val.
nor de nf lyc ht
192
Vad himla-lust ! vad Guda-fgnad!
Att bidra till en annans vl.
Ack! r s dyrbar sllhet gnad
En ringa matk, en jordens trl ?
Ja: mnskan fr en mnska tjna
Och Guda-Maktens syssla lna,
Ja likna den, i ringa mtt.
Du hrda hop, som mhet brister!
Vad vrdig mnsko-ro du mister
Som ej frstr att gra gott.
Hans sjl, sin vila, liv och styrka,
I vnskaps ljuva skte fr;
Ty kan han s dess lagar dyrka,
Att snart han dr fr vida gr.
Kan han en ovns hrdhet glmma,
Hur lr han fr en vn ej mma
Och evigt minnas trohets prov!
Av blotta sken han kan betagas,
Men vgar hellre att bedragas,
n brista i s krt behov.
Vad gldje man i sjlen knner,
Och andas inom denna Grd!
Vad samfund av frtrogna vnner?
Vad himmel, under ngla-vrd?
Det r hans hus ett fridens Lger,
Dr han sitt hjrta delat ger
Och allt hans godhets mrke br.
Dr syns han i sin rtta dager;
I vrlden han sig sammandrager
Och skdas sllan, vad han r.
s kr i f te r
193
Vad aktning kan p dygder gras,
Dr utom lyckan, allt r smtt ;
Dr man av undran, lskar rras
Och tjusas av frmtna brott.
Ack Allmnhet ! som alltid sras,
Om du ej vore mn att dras
Och falsk och blind i ditt beslut ;
Du skulle godhet priset giva
Och ej frledd, av gvor bliva,
Som p din kostnad fras ut.
Om trtt att av frstllning lida,
Du sker dygdens sanna vn,
Stt egennyttans ock sida,
Dr fr du honom ej igen.
Den blygsamhetens mantel hljer,
Som i din iver dig ej fljer;
Fr oskulds sak, sig vga kan.
Som till ett lugn ur vrlden traktar,
Dig tjnar och ditt lov fraktar
Dig aldrig smickrar det r Han.
Hans tunga hres aldrig svika,
Den lag han vrdar i sitt brst ;
Men utan att frn sanning vika,
Frljuvar han dess strnga rst.
Han frambr henne utan hpnad,
Ej sminkad, ej med pilar vpnad.
Med samma sprk hos hg och lg,
Han ej ett inbilskt vett bedrager;
Men ock ej dygd sitt lov betager
Och vacklar ej i ord och hg.
nor de nf lyc ht
194
I vishets skt, han sker reda
De ljus som vidga Sjlens krets,
Att sig i vrldens irrgng leda
Och leva med sig sjlv tillfreds.
Vad lyckligt fynd av nya strlar!
Nr snillet, dygden lskvrd mlar,
Nr sanning tecknar hennes bild.
Knappt kan han sig sin ro berva,
Om rum ej fanns att dygden va
Han vore dr frn vrlden skild.
Den Politik, den falskhets lra,
Som tecknar lynnet av vr tid,
Som lrt oss strida utan ra
Och utan trohet gra frid;
Den konst att hopens gon fsta,
Med lappad larv av allmnt bsta
Och syner av frtckta spel ;
Hans dla enfald ej frvillar.
Han fljer vad hans hjrta gillar
Och tar i vinsten ingen del.
Den sllskaps ro, som allmnt vankar,
Som sed och ondska vrde gett,
Dr tungan leker utan tankar
Och dren har det mesta vett ;
Det lsa gift, det skum av snille,
Som srar ej s djupt det ville,
Men ckar vad det yktigt rr,
Ett spckat nytt, en barnslig blanning,
Av lje, arghet, lgn och sanning,
Man frn hans lppar aldrig hr.
s kr i f te r
195
Den avund, som sin galla rjer,
I vad berm hon ej har del ;
Som mot frtjnst sin stmma hjer
Och fster sig vid minsta fel.
Vars trnen i var Lager blandas,
Som smittar luften, var hon andas
Och tvedrkts frn i lnndom sr;
Vr mdas skrd, vrt liv frder,
I egen barm sin avgrund fder,
Ej till hans hjrta nalkas fr.
S, nr en od frn hjden hastar
Och rjer vg i grus och sand;
Hans strida fors, det vrak frkastar,
Som nalkas till hans klara strand.
Hr, njd han sin frfriskning njuter.
Den strm hans rena klla gjuter,
I loppet skras mer och mer;
Hans inre rikdom gat nner,
Som med en strle djupet hinner
Och prlan dr, p bottnen ser.
ODE
I ANLEDNING AV EXOD. XXXIII. KAP. v. 18. 20.
och
XXXIV. KAP. v. 5. 6.
Du makt ! du Varelsernas Klla,
Du tids och Vrldars Upphovsman!
Du grund! ur vilken tingen kvlla,
Du hgst av vad jag tnka kan!
nor de nf lyc ht
196
Du Vsen ver alla Vsen!
Som Himla kroppar, minsta grsen,
Ett Gudoms mrke velat ge,
Som Dig i stort och smtt frklarar,
Som gr att allt r till och varar;
Lt mig Din hrlighet f se!
Lt denna del av kraft och tanka,
Som Du till mnska har berett,
Ej blind, ej mrk, ej oviss vanka
Om Dig, nr hon Naturen sett.
Naturen vid, bestndig, prktig
Predikar: den r stor och mktig,
Som mig frvarar, alstrar, br.
Allt vill en evig Allmakt bda,
Men ho r den Dig rtt kan skda
Och sga, Herre vad Du r?
I vad fr Bild sku vi Dig dyrka?
Vad var Du frr n tiden var?
Hur gr Du, underfulla styrka!
Vad blir Du om allt nda tar?
Bestr Du av ett ljus, en lga,
Frenad vishet med frmga,
Har Du Dig strckt till tid och rum?
r Du en Enhet eller delar?
Jag bvar, mod och sansning felar,
Min frga gr mig stel och stum.
Min tankefart kan Dig ej nna,
Ditt anlet kan ej ngon se,
En ndlig kraft hur kan den hinna,
Att Ljus om en ondlig ge?
s kr i f te r
197
Den som Dig ser kan icke leva,
Det r: de sig i mrker veva,
Som Gudoms djupet g fr nr.
Hr skapat vett frgs och hissnar,
Som veka blomman dr och vissnar,
Nr Solens brand fr hftig r.
Skall d fr oss en sanning gmmas
Som nrmast rr vr sllhets grund?
Skall tankan till en vila dmas,
Som kar hennes plgo-stund?
Dess kraft den hon ej vgar spnna,
Av Dig s mycket borde knna
Som till Dess egit vsend hr.
t oss som Du ett liv har mnat,
Ack! vore det fr mycket lmnat,
Att se vad ml Du satt Dig fr?
Men i ett moln Du Dig frdljer:
En skymt som strlar genom skyn,
Jag i en oviss kosa fljer
Dr jag r styrd av Din Frsyn.
Det r det enda tankan fattar;
Det namn av Dig jag dyrast skattar;
Den enda strle fr mitt hopp.
Om midnattstid man nyttjar grna
Ett sken av nattens matta stjrna
Tills morgon-Solen rinner opp.
Naturen om Din hghet talar,
Frnuftet klart Din Allmakt ser;
Men den mitt hjrta ej hugsvalar,
Frundran, hpnad han mig ger.
nor de nf lyc ht
198
Uti ett hav jag brjar simma:
Jag ser de stolta skeppen glimma,
En ljuvlig hamn, en prktig strand.
Vad r att jag det hrligt kallar,
Om storm och vg mig versvallar
Och aldrig jag kan hinna land.
Nr Himlens Hr Ditt lov frtljer,
Jag prisar en omtlig kraft.
Men jorden dock med grymhet svljer
De Barn hon i sitt skte haft.
Dem intet vrn mot faran brgar,
Ett gruvligt gnablick frhrjar
De usle liv, till tusend tal.
r ingen hjlp i nd frordnad?
r mnsko-liv ej i Din vrdnad?
Mitt lov frbyts i suck och kval.
Ett lamm p spda grset betar,
I blomman smakar Skaparns nd;
Men hungren n ett villdjur retar,
Och n ett mnskligt verdd.
Det vrldens bild i korthet giver;
Dr offras allt t lystnans iver,
Den svaga r den starkas rov.
Ett slkte syns det andra da,
Ett djur det andra djuret fda,
Och rn och vld, vid vart behov.
Ej ngot andas i Naturen,
Som fr sig sjlv ej mhet har.
Den frsta drift i kreaturen
Frn den all tr brjan drar.
s kr i f te r
199
Men denna drift som hjrtat bjer,
I tiden ingen rtt frnjer
Och jorden ingen lycklig br.
Allt stmmer hop att oro fda.
Allt under Solen r ju mda,
Och bsta slktet uslast r.
Du hand som velat Vrlden stlla
I sdan ordning, sdan prakt,
Vi blevo ej dess bor slla?
Ack! feltes mhet, feltes makt ?
Vi skall vrt liv en blanning vara
Av ljus och mrker, lugn och fara,
Av sant och falskt, av ont och gott ?
En mnska efter njet famlar,
Men skalet blott med oro samlar,
Vars tomhet rjs nr hon det ftt.
Om hon blev skapt s svag och ringa,
Att mera ljus ej vart dess del,
Vi skola lustar henne tvinga,
Vi fr hon lida av sitt fel ?
Vi har hon makt att kunna synda,
Till sin och andras ofrd skynda,
I drskap ga kraft och mod?
Den masken sig ej stilla hller:
En endas yra ofta vller,
Att jorden simma fr i blod.
S under moln och mrka dimmor,
Dr dagens fackla gtt i kvav,
I skenet av frugna strimmor
Ett Kaos Jorden bildar av;
nor de nf lyc ht
200
Bland skarpa skuggor, bistra strlar,
Om en frvirrad vrld jag mlar;
Jag mlar som hon frestlls;
Jag skall min irring lyckligt rja,
I dagens klarhet mig frnja,
Nr undan gat tcket flls.
TILL STORFURSTEN AV RYSSLAND,
PAUL PETROWITZ.
Det moln frskingrat r, det mrker har frsvunnit,
Som hljde jordens Krets och irrat Mnsko-vett.
En ny, en upplyst tid har nu med hpnad funnit,
Att vrlden falska namn, t vld och grymhet gett.
t den dess sllhet brt, t den dess frid frstrde
Hon reste restod och vrdnads offer bar:
Hon sng Tyrannans lov, som henne fngslig frde,
Och kysste njd dens spr av den hon trampad var:
Hon nmnde Hjlte den, som vant den grymma lycka,
Att spilla mnsko-blod och sina likar trycka.
En sanning klarnat har, som sknkt t vrlden dager,
Och upptckt deras plikt, som ftt om samfund vrd;
Ej vgen blodig r till en oddlig lager,
Ej tapperhets bevis, att vara vild och hrd.
Den mma Mnsko-rtt, Naturens ldsta Dotter,
Gudomlighetens bild och alla Dygders Mor,
Som sina Foster ger av njet lika lotter
Och gr, att Jordens Son p Jorden sker bor,
Vars suckar fordom blott i ringa kojor hrdes,
Palatsen nalkas ck, och Prinsars hjrtan rrdes.
s kr i f te r
201
D blev en lag bekant, som Furstar bra lyda,
Naturen tala ck, och man frstod dess rst :
D blev det Hjlte-dygd, med mildhet Spiran pryda,
Och grunda Tronens makt i understarns brst ;
Att gra vrlden sll, att Samfunds vl frmera
r krntas tvlans-ban, dr rans Tempel str:
Att, som ELISABETH, ett lyckligt Folk regera,
r hjden av det ml dit Kungars tr gr.
Gudomlighetens lag p jorden Hon frklarar,
Och Majestt och makt med hgsta godhet parar.
Prins! hela Rysslands hopp, till Kronor fdd och ammad!
Vad Alexandrar skt, Du genom fdslen har.
Frn Nordens Kunga-hus, Din hga Brd r stammad,
Du ser ett mktigt folk, som vntar Ditt frsvar.
Men denna lyckas hjd, som f i vrlden hinna,
Du ringa skatta br, emot den frmns-rtt,
Att Du p rans ban fr Dina mnster nna
I PETTERS Hjlte-dygd och i ELISABETH.
Det minsta Deras verk, till ngot stort Dig leder;
Fst Dina gon dit, s blir Du Spirans heder.
Jag ville rans Son, den stora PETTER mla;
Men hpnar fr en Hjd dit ingen vgat g:
Jag ser en mngd av ljus, som om varannan strla:
Monark och Mnska hr min vrdnad msom f.
Naturens strsta kraft, Du Tronens std och under!
Skall, p Ditt Hjlte-flt, min pensel skildra Dig,
Nr till Din vida makt Du lgger Segrens grunder,
Och hrdar frst Ditt folk i faror nd och krig
Ell nr Du, lik en Gud, dess sllhets hjd bereder,
Och skapar om dess art till tankar, vett och seder?
nor de nf lyc ht
202
Var r du mera stor med Spiran uti handen,
Som lyds frn Tauri spits till Nordens yttra kant,
Ell nr du oknd gr, vid lga Amstel-stranden,
Och timrar sjlv den kl varmed du havet vant ?
Hr rjs en del eld, som dristigt genombryter
Okunnighetens moln, och vanans tyranni.
En Yngling, en Monark kan se vad honom tryter,
Gr ned ifrn sin hjd, att nnu hgre bli.
Vem var hans frsta rd? vem livar upp hans snille?
Han sjlv, Hans stora Sjl, som kunde vad hon ville.
Nr efter tusend r bland Stora Mns bedrifter
Man sker och fr se PETROWNAS tappra Far,
Ett undrans ml han blir i tide-rn och skrifter,
Och npplig lr man tro vad Rysslands MINOS var.
I rlogs bistra tid, nr Lagar trampas neder,
Han fridens frukter ger, och hennes klagan hr:
Han ammar konster upp, sin otta vg bereder,
Och i en annars land, Sitt nya Tyrus gr:
Nr svrds-rtt ensam rr, han Lag och Ordning stiktar,
Och krigets de-flt med vishets-lagren riktar.
Bland Hjltar, som ett Folk ur mrkret hunnit lyfta,
En verket pbegynt, en halvgjort lmnat har;
Till ett s vidstrckt ml ju mnga snillen syfta,
Frrn Grekland nr sin hjd, frrn Rom sitt vlde tar?
Det fordras tidevarv, att sdan vlvning gra;
Men Muskos unga Drott p tid och hjrtan rr.
Han, ensam om sitt verk, kan ensam det utfra,
Vad Sekler knappt frm, sker hr p tjugu r.
Utav hans vishets frn hans samtid frukten skrdat,
Och Ryssland p en gng blir ryktbart, knt och vrdat.
s kr i f te r
203
Du Telning av Hans Stam, som rva skall Hans Spira,
Det blir Din ras ml, att flja dessa spr:
Du br, med egen Dygd, Din vunna Purpur sira,
Att vrlden ock i Dig ett undrans-mne fr.
P Stora PETTERS Tron man mktar sig ej gmma,
Europa mer av Dig n vanlig Dygd begr.
Vr Nord med undran vill om Dina framsteg dma,
En gren av CARLARS tt fr henne dyrbar r.
Dig bde blod och plikt till ran msom tvinga,
Du ger endast val emellan stor och ringa.
Nu fr Du Kunga-plikt av den Hjltinnan lra,
Som med bd Nd och rtt och vishet Spiran fr,
De trycktas mma Mor, och alla Krntas ra,
Som kvinnors Hjlte-dygd fr vrlden kunnog gr:
Som muntran, ln och skydd t mod och lrdom delar.
S vitt hon talas om av Ryktets glla rst :
Som frn sin hjd kan se vad Mnskligheten felar,
Och gjuter ver den vlgrning, hjlp och trst :
Hon, och det Guda-Par som Tronen frst skall pryda,
Dig msom reglor ge: att hrska och att lyda.
Vad fr ett vrdigt kall fr Stora PETTERS Dotter,
Att bana friden vg med Segrens starka hand,
Att hlla vikten jmnt emellan vrldens Drotter,
Att fruktad bli i flt och vrdad i sitt land?
Sin vitt frdelta makt Hon liv och styrka giver,
Nr Hennes tappra Mn bland tusend ddar g:
Hon syns, det r Dess namn, som eldar deras iver,
Och i en Guda-hamn, tycks Hon fr Hren st.
Du! slla PETROWITZ, vars framtid Hon bereder,
Vad nya frebd till Din och Rysslands Heder!
nor de nf lyc ht
204
Gack! fyll Ditt de upp, Din brd med dygder smycka,
Var Stora PETTER lik i Klokhet, Makt och mod:
Bliv som ELISABETH millioner Mnskors lycka,
Din Lager vidge sig; men vxe ej i blod:
Lt vrlden f i Dig en vis p Tronen dyrka,
Som fredar Mnsko-rtt och vrdar hennes rd:
Ditt Rikes vllust bliv, och Dina vnners styrka,
Var Mnniska i allt ; men Guda-lik i Nd!
Du efterdmen ftt, Du br dem ven giva;
Lt Stora PETTERS dygd p Tronen evig bliva.
s kr i f te r
EPIK OCH LRODIKT.
DEN FRLSTA SVEA
I FEM SNGER
Thet r almogans lif och hlsa/ och gagn
och gldi hawa frid och frelse och goda
smio inbyrdis. Och huar ey haldz thet / ta
r thet ojikt almogans frderuilse.
Kon. och Hfd. Styr. 1. Balk 23 .
Till Samtelige
SVERIGES RIKES HGLOVL. STNDER.
D y r e M n, S v e a R i k e s S t d e r, som ren samman-
komne fr att rdsl om dess sllhet ! frsmn icke en ringa
mlning av Edert arbete. En ovad pensel, har frdristat sig att
avskildra Riksens Stnders Hga hnders verk: Det r den
Frlsta Svea. Hr synes hon i matta strlar; men Deras omsorg
lrer gra henne hrligare. Hr uppoffras hon Dem av en svag
hand; Men den Mktigaste skall vlsigna Deras groml, och
genom Dem gra henne verkeligen sll. Till Deras heder och
efterkommandes gldje skall hon trivas p de grunder, som De
nu lgga till hennes uppkomst.
Genom dygd bliva mnniskorna lyckeliga: Arbete frskaffar
dem fda, och av en vis Regent njuta de rtt och frsvar. Desse
ro ett Rikes grundstolpar, och om dem kvder jag.
s kr i f te r
209
DEN FRLSTA SVEA.
Frsta Sng.
Rtt under Nordens Pol, dr Karlavagnen lyser,
Och dr Naturen en mngfaldig fgring hyser,
S skn och prktig p den grna blomsterbdd,
Som hurtig, frisk och tck, i sn och is bekldd:
Dr bor en sklde-fru, den fagresta i Norden,
Vars heders Namn r knt kring hela vida jorden.
Vid skog och rike berg hon slagit ned sitt tjll :
Fr grannar stor och fri, samt hemma njd och sll :
Frn tidens brjan drar hon sina stolta anor,
Dem hon har sedan prytt med dygd och seger-fanor:
Kring vrldens bsta del hon vidgat ut sin Tron:
I Krig hon haft sin lust, och SVEA heter hon.
Det var en tid, d det n brukades p jorden,
Att tala utan konst, och knnas upp orden,
I vrldens barndom, d enfaldighet och tro
Var tidens strsta skatt och folkens bsta ro.
Naturlig ndtorft var den Rikedom, som sktes:
En lysten tr ej med plgsam mda ktes:
Ffngan hade n ej delat ut sin lag,
Och ran var d en; men ej av mnga slag.
I denne gode tid var Svea nnu fredlig,
Stark, sparsam, frisk och njd, uppriktig, vnfast, redlig:
nor de nf lyc ht
210
Med dessa dygder fdd, hon s uppammad r,
Att hon n ngre streck, p ldren, av dem br.
Men varje tid har dock sin brist, sitt visse de;
Med lystnan voro d de frie konster dde;
En grov okunnoghet, i vett och seder, lg,
S lnge ingen drift steg upp i mnskans hg.
Men sedan hgmod feck de spake sinnen reta,
Att, uti vermakt, en blodig ra leta,
D ddde friden bort, och konster vxte opp:
Den yra Svea straxt till strids och vapen lopp.
Hon kldde sig i jrn, och lrde sig s strida,
Att, uti blodig konst, har ingen gtt s vida:
Kring hela vrlden gav hon grymme mandoms prov,
Och strste rikens makt blev hennes hnders rov.
Ej raske mnner blott i hjlm och brynja lyste;
Man sg en sknhets hr, som idel grymhet hyste,
Med spde armar dra ett vasst och blodigt spjut,
Och skjuta dubbla skott frn hand och gon ut.
S var den Svenske art fr fosterlandets ra:
Allt vekligt lgges bort, och kvinnor vapen bra:
De Kmpar g i jrn, och Jungfrur uti stl :
S dyrt och delt var det hge rans ml.
Ett grymt och vgsamt mod var d den tidens heder;
Ty vishets ljuset, som till sanna ran leder,
Var icke n upptnt, fr kalla Nordens folk,
Som satte ran i en grym och blodig dolk.
s kr i f te r
211
De rjde dock ett mod, som ej fr faran bvat,
En drift, som, alltid fri, till store ting har strvat,
Som hgste mlet skt, fullkomligheten ntt,
Ej grna nedrig vg, fr vinst och lycka, gtt.
D var det Sveas pris, att vara stor i grunden,
Nr Hon, med segerrop, har uppfyllt jorde-runden.
En annan tid gr in: Hon tar ett ljuvligt skick;
Men modet strlar dock ur gats minste blick.
I ngre hundrad r, sen hon kring vrlden strvat,
I fejd och Bardar-lek de stolte Kmpar vat :
Sin styrka drar hon in uti sitt egit land,
Och knyter s, i frid, ett sllt regerings band.
Hon fostrar, i sitt skt, de barn och store Sner,
Dem hon och deras dygd, till Tronens vlde, krner.
Med himlens rena tjnst, med lagar, dygd och rtt,
De bttra hennes fel och yre levnads stt.
Hon kallar det d last, att land och stder hrja:
Mot ofrrtt och svek hon endast drar sin vrja,
Och hon, som lnglig tid i konsten vad r,
Gr sllan hem ur strid, att hon ju lager br.
I ett s lyckligt skick den dla Svea vilar:
n skrpar hon sin plog, n vss hon sine pilar,
n tar hon seglet och n spola in sin hand:
Hon r bekvm till allt, vad bta kan dess land.
Naturen henne har s stora gvor delat,
Att, om hon sjlv, uti dess rtte bruk, ej felat,
nor de nf lyc ht
212
Har aldrig brist och nd, fast mindre Utlndsk makt
En sdan mktig fru i tvng och trldom bragt.
Men hennes olycksrot uppvxer vid en klla,
Vars dror torka ej, men synas n uppkvlla,
Med samme starke lopp, som i de forne dar,
D Svenskes avund, grund till Svenskes ofrd var.
Vad hrd och sllsam art, att mot sitt egit strida:
Den grymhet sllan gr bland vilde djur s vida:
Ett lejon aldrig n ett annat lejon rev,
Och med en mordisk klo, frn rov och kula, drev.
Men ack! att Sverges barn den olycks vanan burit,
Frn lngste tider bort varsannars ro avskurit,
Fr split och enskylt agg, uppoffrat folk och land,
Och slt sin frihets vl i frmmand makt och hand.
En frukt, p frodig gren, i mogne frgor prlar,
Av jorden drar han must och kraft av solens strlar,
Han sktes jmt, och str, fr lysten hand, i fred,
Nr, av en hemlig mask, han vissnad faller ned.
S har sig Svea ock, med modig arm, frsvarat
Mot makt ; men sllan sig fr dolde nt frvarat :
Oenighet och hat ha tynat hennes kraft :
Hon vrste ender i egit skte haft.
Upp de Nordske flt, som titt i blod ha simmat,
Dr fordom skarpa svrd och blanke sklder glimmat,
r mngen utlndsk krok av inhemsk hand utstlld,
Mng Svensker hjlte dr av egne landsmn flld.
s kr i f te r
213
En Mns, med listig hmnd, sitt lands frsvar kullkastar,
Han drper Engelbrekt; och fruktsam avund hastar
Med Erik Puke till en hrd och neslig dd,
Som halp, att draga det ur tvng och trldoms nd.
Snart sig frrderi i vldsam eld upptnde:
Nils Stensson Danskas vn, fast Svenska Kungens frnde,
Sitt egit fosterland han fyllte upp med blod,
Som gjts vid Vnerns strand och blandads med dess od.
S har sig folk mot Kung, och slkt mot slkt upphvit :
P egne snaror byggt, och olycks gropar grvit :
I raseri och hmnd varandra strt omkull,
Fr avunds galla, som dem alla giftat full.
Min Sng-Gudinna hllt ! du r frsvag att tla
S blodig frg, vari du tnker Svea mla:
Hon minns vl sjlv sin nd, sin egne fosters svek,
Tyranners falska tro och grannars hrda lek.
Pass p, att rkna upp de forna jmmers tider;
Hon har av dem det styng, som n i brstet svider;
Men teckna, om du kan, dess olycks ursprung s,
Att hon m rras sjlv, och det kan motstnd f.
Andra Sng.
Som vdrets starka kraft ett skepp till hamnen hjlper;
Men ven lika snart i havets avgrund stjlper:
Om kosan ej r rtt, om styret slppes lst,
Det blir, med brd och fart, till olycks klippan fst :
nor de nf lyc ht
214
S r det med den drift, vi i vr vilja bra,
Ett folkslag lskar vinst, ett annat bjs till ra,
Till lust ett annat gr: och denne trs brand
Blir skadlig eller god, som han fr verhand.
Allt skapat lskar sig, allt vill sin nytta ska:
P sant och rttvist stt sin egen sllhet ka,
r mnniskornas plikt : och drfr ha de ftt
Drift, frihet och frnuft, att vlja ont och gott.
Men falskhet i begrepp r det, som oss bedrager:
Vi se det sanna ej ; ty skuggan syns oss fager:
Vi strve efter vinst, pris, lycka, heder, prl ;
Och sakne dock vid allt vr mdas ndaml.
Till njets ljuva hamn utstrcker sig all lngtan:
Vr anslag syfta dit : dr gr vr sinnes trngtan:
Att sllhets mlet n, vi ke vrlden kring;
Men sjlve mota det med tusend falska ting.
En grund till enskylt ro, en grund till Rikets lycka,
Som fast och stadig str, och ingen tid kan trycka,
r all tings rtta bruk: s r en upplyst dygd
Den enda rot, varp vr sllhet blir uppbyggd.
Hon styr och jmkar allt, att nytta drav hnder:
Hon brukar allt till gagns, och bjelserna vnder
Till gott och heligt ml, att Skaparn blir upphjd,
Naturen brukad rtt, och mnniskan frnjd.
Nr vinsten rr ett folk, dr hennes lag fr rda,
Hon ddar ej dess drift ; men kan frlika bda:
s kr i f te r
215
Med arbet, svett och it hon samlar verd,
Och rika Tyro ger mng tusend munnar brd.
Dr ro, bekvmlighet och lust fr tycket blnker,
Hon smyckar ut sin lag, med desse ljuva sknker:
Hon lr Athen att bli vis, del, sinnrik, blid,
Och fria konster ur dess skte lockar nid.
Av rans starka drift hon ven sig betjnar,
Att verka mycket gott, nr hon sitt bistnd lnar:
Ett Rom sin seger-arm kring vrlden strcker ut ;
Men folket lever sllt : och det r segrens slut.
Tvrt om, dr hennes tjnst r platt fraktad vorden,
Dr hon ej ansedd r som nyttigast p jorden,
Dr hennes vrde glms, dess dyrkan r ett tvng,
Det blir ett Rikes fall och vissa undergng.
Liksom en vldsam od det landet verskljer,
Som borde fuktas av dess hlsosamma bljer:
S kan en nyttig lust i last frbytter bli,
Nr, utan regel, hon gr ls och tygelfri.
En billig egenvinst, i svek och vld, sig byter:
Man riktar sig d s, att allmn ndtorft tryter:
Att en m bliva rik, av guld och hvor mtt,
Stor sak, om det n sker med hundras ofrrtt.
I lttja och frdrv bekvmligheten vilar,
Och sjlvsvld reder till sin falska frihets pilar,
Att strta lag och rtt, att fritt utva allt,
Vad blinda tycket vill, och lystnan har befallt.
nor de nf lyc ht
216
Det stolte hgmod sig, i lnte frgor, klder,
Och djrvt, p sann frtjnst och verkligt vrde, trder,
Inrttar ran blott i Titlar, namn och prakt,
Och brukar Tyranni fr billighet och makt.
Frn desse olycks djup de lasteockar fara,
Som fristad bland oss ftt, och hr tycks hemma vara:
Vad under, avund, agg med illgrepp bland oss bor,
Nr det ej r i bruk, att, genom dygd, bli stor?
Hur ffngt sucke vi, att enigheten vinna,
Att mnge medel, till vrt rikes uppkomst, nna?
Frgves rd och dd frn Kyrka, stad och bygd,
Om folket icke f ett rtt begrepp om dygd.
Ett Rom str jmt i or, s lnge dygd regerar,
S lnge hg och lg dess vrde mest vrderar:
Rttrdighet och vett regerings spiran fr,
Och annat, n frtjnst, ej ppnar rans drr.
En del tvlan rr vart stort och upplyst sinne,
Att, hg och vrdig, st i fosterlandets minne:
En hjltegrning r, den tiden, icke rar,
Som vrdas ver allt och straxt belning har.
Den rknas nedrig dr, som prakt och ttja sker;
Ty lyckan intet, till personens vrde, ker:
Ej ngon gva blir, fr hennes blindhet, glmd;
Men, som en landets skatt, framletad och bermd.
Samhllighetens band det slla folk frenar,
Och allmn krlek s all enskylt nytta renar,
s kr i f te r
217
Att en ej tror sig sll, om grannen usel r.
Och hat till ingen ann, n rikets ovn, br.
Om ngon trngtar dr sin landsmn verlysa,
Den mste vrde, mer n alla andra, hysa:
Hr gller intet prl och intet lyckos sken;
Men delmod och dygd r rans prvosten.
En hurtig ungdom sig, i lttja, ej nedsnker:
Den sanna ran, fr dess dla tr, blnker:
Bli nyttig medlem i den store Riksens kropp,
Det r det ml, vartill hans trngtan skyndar opp.
Frn vaggan helgas han t dygdens rena tempel ;
I sine fder ser han hrlige exempel:
Av deras frejd och dygd uppeldar sig hans mod:
Han vill frr d, n som vanslktas frn sitt blod.
I veklighet och lek hans tid d ej frsvinner,
Som, p sin levnads ban, han mnga plikter nner,
Dem han skall fylla upp: han vet, att it och svett
Och arbet r den jord, dr endast vxer vett.
Han lr sig tnka sjlv, och litar ej p andra:
Han skall, med egit ljus, igenom vrlden vandra:
D kan han prva allt, det bsta vlja ut :
Han vacklar d ej lst, i rdslag och beslut.
Hans ml r allmnt gagn; ty slipper han ock lpa,
Att tigga sig till brd, att tjnst och heder kpa:
Uti ett vittert land, s klart och vrdigt ljus
Blir snart bekant och skt och stllt i rans hus.
nor de nf lyc ht
218
Om ock hans lycka yr, och hans frtjnst ej lnes,
Det r ett prov, varp hans dygd till fullo rnes:
Han blir dock lika stor; han har den skatten kvar,
Sitt vrde och sin dygd, fr den han svettat har.
Hans hjrta r frstort, sin ofrrtt att hmna,
Och, fr ett lyckans fel, sitt samvets nje lmna,
Hans vilja vger ej emellan desse tv;
Ty, mot hans sinnes skatt, r lyckan som ett str.
Hat, arghet, vld och last till intet snart frfalla,
Och avund ingenstds fr gjuta ut sin galla,
Nr var och en kan n, vad verklig lycka r,
Och den blir skattad hg, som egit vrde br.
En ymnoghet allts p stora sjlar vankar,
Som sammanknippa hug, frmga, vett och tankar,
Att frmja allmnt gott, att yrka dygdens lopp,
Och hjlpa landet upp till hgsta sllhets topp.
P denne rikedom beror ett Rikes styrka:
Ett vist och idogt folk, som dygdens lagar dyrka,
Som rtten har till skygd, och enighet till vakt,
Det rdes ej fr hot, av ngon utlndsk makt.
S mktigt folk och land r ej s ltt att flla,
Som kan i var soldat en modig hjlte stlla,
Den ej allenast lrt, hantera rtt sitt spjut,
Men, fr sitt fosterland, all mda hrda ut :
Den hellre blodig dd, n nedrig frihet, vljer,
Sin ra ej, fr vinst och nd och lycka, sljer:
s kr i f te r
219
Som lika modigt gr, p egna lustar, lst,
Som nr, i striden, han sin ovns blod utst.
Lycksaligt land, som p s sker makt sig stder,
Och slike barn, uti sitt egit skt, uppfder!
Det r i frid s sllt, som stort i krig och fejd,
Och, om det tappar allt, dock tappar ej sin frejd.
Tredje Sng.
S r d dygden den, som oss skall slle gra,
Som till den hgsta hjd av lycka kan oss fra:
Frn denna kllan g de andra dror fort,
Och stmma alla hop, att gra landet stort.
Ett sinne prytt med ljus, ett hjrta bjt till ra,
Vill ej sitt egit brd, av andras svett, begra;
Dock samlar ej sin vinst, som vargen drar sitt rov;
Men, med en mttlig drift, frskaffar sitt behov.
Till sitt och andras gagn, sin dla mda lnar:
All nyttig vetenskap, som mnskligt samfund tjnar,
Ur mrkret letar fram: och billigt nyttja vet,
Med konst, med it och id, naturens ymnoghet.
Den milda modren blir ej vansktt och fraktad,
Som fordom blivit av Monarken sjlv uppvaktad,
Som delar trogen it, ett ymnogt verd,
Och aldrig trttnar vid, att ge sin foster brd.
nor de nf lyc ht
220
Dess vrdnad slppes ej t dem, som intet duga,
Nr det fr vrdigt hlls, att jorden itigt truga,
Nr ran icke mts med visse heders mtt ;
Men var en, som gr gagn, fr del av hennes lott.
En Lantman skulle ej, i Hovets trappor, trngas,
Om han, fraktligt vis, ej sg sig utestngas
Av grant och titlat folk, frn viktigt vrv och rd;
Ty mste han ock fram och dyrka lyckans nd.
Det gr, att den, som frr, med mda, it och snille,
Till landets rikedom, naturen forska ville,
Upptcka mnga rn, och skta jorden vl,
Av nyttig lantman, blir oduglig mbets trl.
Vad r dock mera ljuvt, n sig av jorden fda,
Och, i sitt frihets skjul, all plgsam lystnad dda?
Oskyldigheten, i sin dla fgring, gr,
Frnjd uti sin skrud, och ffng prakt frsmr.
Gudinna, du som hr ditt blida vlde strcker:
Fr bygdens fria folk: det njets ros upptcker,
Som ingen hjlte n ftt bra i sin krans,
Och vilken aldrig trivs vid Tronens purpur-glants.
Hur ljuvlig r din tjnst, din fgring utan like!
Din prakt ej hrmas kan, nr, i ditt blomster-rike,
Frstnd och ga, i en hpen undran, se
De tusend fgrings slag, som alle nytta ge.
Naturens rikedom r given i din lydnad:
Han offrar dig sitt gagn, sin ymnoghet och prydnad:
s kr i f te r
221
Du, mer n lyckan, rr; ty i ditt tysta bo
Har dygden valt sitt lugn, sin frihet och sin ro.
Hon, utan fara, slr hos dig sitt ljuva lger,
Nr hon ej mer beskydd, i store vrlden, ger:
Hr har hon nrmste vg, att till sitt ursprung g,
Och i allt, vad hon ser, dess allmakt skda f.
Hr vilar frihet i frnjlighetens skte:
Hr menls syssla har, med sinnes stillhet, mte,
Att hlla det i lugn med glada tidsfrdriv,
Och stnga lngtan ut frn detta slla liv.
Av blomstrens frg och glans sitt purpur man bereder:
Enfaldighet och it r hr den strsta heder,
Den retrappan, dr ej mycken trngsel r:
Och krens gyllne skrd r bsta guldet hr.
Sin makt man rknar av de trevne Boskaps ockar,
Och krslighet sitt bord av rtesngen plockar:
Man speglar gat i den rinnande kristall:
Det ljuvste samljud r de tysta bckars fall.
Hr gjuts ej annat blod, n det av Lammen rinner:
Ej nns hr andra nt, n man fr skar spinner:
Det mesta nya r, vad luftens bor fr,
Och vderleken hr den strsta ndring gr.
Kom, njde sinnen, I, vars hug och lngtan bjes
Till enslighet och ro, i lugnet bst frnjes:
Sln edra hyddor vid oskyldighetens tjll ;
Hon skaffar Ert behov, och gr Er levnad sll.
nor de nf lyc ht
222
Hon bor p bygden; men ej blott att nje smaka:
Hon vill ock, med sitt folk, fr landets vlfrd vaka;
S offren Edert vett till detta stora vrv,
Att gra Sverget rikt igenom plog och hrv.
Det r en syssla, som mer vrdig r att sktas,
n, bland en torftig hop, om magra tjnster sttas:
Hr tar man sjlv sin ln utur en idog hand,
Och har den sinnes ro, att gagna rtt sitt land.
Ett delt kerbruk bd vett och mda krver,
Och hushlls konsten ej frstndets ljus frkvver:
Tvrt om hr fordras allt, vad vetenskaper lr;
Naturens knnedom r oundviklig hr.
P detta vida flt man jmt frnuftet var,
Och, till ett nyttigt ml, frsker, rner, prvar
Vad Skaparn har frdolt i tusendhanda ting:
S tckes mycket upp uti naturens ring.
Ho r nu mera vrd, att bli med heder krnter,
Av verhetens nd och sina Landsmn lnter:
Den, till s ymnogt gagn, uppoffrar sina dar,
Som kar allmn vinst, och egen utgift spar:
Ell den, som endast lrt, att utlndskt bruk bermma,
I yppighet och prl sitt gods draktigt tmma:
Av vett och kunskap tom, till ingen ting bekvm,
Tar in ett hedersrum, och blir i hast frnm.
Nej Svensker relust, som efter hghet ker,
Som aldrig tryckas kan, var dig i grunden liker:
s kr i f te r
223
Se vilka matta sken en lnter heder ger,
Och hur en sann frtjnst, med lje, dig anser.
Du yvs i prakt och stt, nr mest din kassor tryta:
Hos grannar i frakt, blott du fr hemma skryta,
Och, p din olycksrot en rga utan mtt,
Ditt egit du frsmr, och kallar andras gott.
Hur lnge skall du s, av falska sken, frblindas,
Din drift, vanmktigt vis, i vanans bojor lindas?
Lyft upp ditt dla mod, arbeta sjlv och lr,
Vad makt, vad rikedom din mda dig beskr,
Nr du ditt verd, ur egna kllor, drager,
Och, i ditt goda land, den rika skatten tager,
Som himlen dr lagt ned, till sdan ymnoghet,
Att det kan gagna er, nr du det odla vet.
Ett urverk stannar ltt, om ngon fjder felar:
Det mste aktas grant till alla sina delar,
Om det skall bli vid makt : ett Rike lika s
Br sktas rtt i allt, att det m vl best.
Det r ej nog, att brd, ur jordens skte, letas;
Fr annan ndtorft br, p annat stt, arbetas:
Till mnniskans behov hr fordras mycket mer,
Och, utan sljd och konst, sig ingen hulpen ser.
Bort enskylt nedrig vinst frn det, som landet hjlper,
Och helig mantel frn ett rd, som det dock stjlper:
Kom rlighet och it, och vis oss klara rn,
Att Sverget, p sin sljd, kan spara arbetsln.
nor de nf lyc ht
224
Den rika der, som i nordska klippor lper,
Vars alster grannen, till sitt bruk, ndvndigt kper,
Ger oss ett ymnogt fng, att trotsa all hans sljd,
Och bringa konster upp, hos oss, till mycken hjd.
Allt vad som sparas kan, det r s gott att vinna:
Ho vet, om skicklighet och omsorg ej kan nna,
I Svenska varor nog, i djur, i grs och berg,
Vad oss ock tjna kan till kldnad och till frg.
Emellertid br ej den mda olnt bliva,
Som vill, med svett, sig sjlv och ere fdan giva;
Ty lttjan allrafrst ett mktigt motstnd fr,
Nr varen har sitt vrv och uti syssla gr.
Det tryter d ej brd fr strre eller smrre,
Och var en bondedrng ej skter om bli Herre,
Nr, till sin fda, han s mnga vgar ser,
Och att en rlig konst tillrcklig utkomst ger.
Vi slippa d dri, fr utlndskt vlde, bocka,
Som nu s slugt frstr vr bsta frukter plocka:
Ack kloka Svenska barn, det r en skymf fr dig,
Att du skall lida brist, nr grannen riktar sig.
Du har en gng begynt, att ur hans ok dig slita:
O att frsiktighet dig ej m frevita,
Det ur din bsta vrv, hon kanske sluten r,
Och egennyttan sig i hennes drkt frklr.
Nej ! mogna ditt beslut, frrn det i verket stlles,
Att mngas vlfrd ej, fr ngras nytta, flles:
s kr i f te r
225
Om allt gr rent och rtt, och vett tar verket an,
Mnn ej bd land och folk samhldigt hjlpas kan?
Nr Svenska varan ej ett utlndskt namn behver,
Att avgng bland oss f: nr ej dess vinst gr ver
Det vrdet, som hon har: nr avund, skinneri,
Som gra lika ont, frn verken krde bli.
Ho r sitt fosterland s vidrig och ovrdig,
Att, fr dess rtta gagn, han icke nnes frdig,
Uppoffra ngot av sitt egit, nr han ser,
Att det tillbakas tack och fda honom ger.
Si d kan sljder ock i Svenska stder trivas,
Nr de av it, frstnd, och rena hnder drivas:
Den dla handel, som r hela vrldens band,
Fr drav dubbel fart, och riktar rtt vrt land.
P havets vidd f d de rika slotten yta,
Med vinst, fr hemgjort gods, utlndska varor byta,
Dem oss naturen nekt : det blir kanske d mer,
Utlndska handen tar, n det han t oss ger.
Man ser, att andra land till makt och styrka hunnit,
Sin rikedom av sljd och handel endast vunnit :
Vad hindrar Svenska barn, att gra lika s?
De hava mnen mer, att lngt i handel g:
S mngen sj och od, som genom landet rinner,
Och skra hamnar, dit man, utan fara, hinner,
Gr Sverget hgst bekvmt till allt, vad handel rr,
Och ingen sjmakt n dess skogar trotsa tr.
nor de nf lyc ht
226
O vilka slle dar skall Sverige d frfara,
Nr Lantbruk, handel, sljd f gngse hos oss vara,
Varandra rcka hand, och brukas alla rtt :
D str ett land i or av goda nrings-stt.
Fjrde Sng.
Men allt, vad samfund r, av ordning styrka tager:
Om huvudet r svagt, snart blir ock kroppen svager:
Om ingen vldet fr, allt vlde faller platt ;
Ty r en vis Regent ett Rikes strsta skatt.
Naturens upphovsman har satt, i alla vsen,
Frn Himlakroppar till de allraminsta grsen,
Ett noga sammanhang, och gjort, att alla ting,
Varandra tjna sku i vrldsens stora ring.
Han har frknippat allt, och i den jmnvikt hller,
Att samdrkt r det band, som all tings trevnad vller,
Som gr att vrlden str: s gr i ordning allt,
Vad hans allvisa rd har, till sitt ml, befallt.
De dolda lagar, dem naturen stadigt lyder,
Och dem hon, utan konst, fr sina alster tyder,
Hopstmma, till ett bruk, med samma dla lott,
Som mnniskan, uti frnuftets ljus, undftt.
S nns ej hgt och lgt uti naturens rike:
Allt tjnar till ett ml, och r vars annars like:
En mask, en Elefant, r lika ndig hr:
Ja var och en fr sig ock undrans vrdig r.
s kr i f te r
227
I lilla vrlden syns den samma regel stiktad,
Dr varje del r, till sin vissa tjnst, frpliktad:
S hrligt gat r, s nyttig r en hand:
De hra bgge tv till bruk och kroppens band.
Bland mnskligt samfund lys den lagen nnu mera:
Den ena lyda br, den andra skall regera:
Hr nnes grunden till all billig vermakt :
En mste vara strst, och ha om era vakt.
Ett allmnt vlde plr ett allmnt ofall bda:
Vad sjukt regerings stt, dr alla lika rda?
Ho skulle honung dra, om vart ett arbets bi
Skull trttna vid sin tjnst, och alla visar bli.
Den Hgste har s vl sin milda gvor delat,
Att intet kreatur har, uti lotten, felat :
Han sammanbinder folk: de tjna s varann,
Den ena mnskan ej den andra mista kan.
Ett land, frutan lag, och den, som hgnar lagen,
r likt ett styrlst skepp, som mitt p ljusa dagen,
Mot skr och klippor bryts, har ingen sker led:
Det tryckes, utan storm, i djupa bljan ned.
En Konung, utan folk, kan man ej Konung kalla:
Om ingen r, som hr, vad btar att befalla?
S ser man samdrkt, val, och frihet ro de,
Som stiftat Kungamakt, och honom styrka ge.
Vad r d mer frvnt, och mera fasa giver,
n nr s nyttig makt tyranniskt brukad bliver:
nor de nf lyc ht
228
Man ger otvungit bort sin frihet och sitt vl,
Att sktas, som en vn, men blir i hast en trl.
En herde, som r satt, en menls hjord att vakta,
Om han, p gruvligt stt, sjlv brjar fren slakta,
Och, fr sin egen vinst, dess ull och grda tr,
Han mera falsk och hrd, n ngot villdjur, r.
Ack! att s grymma rn i vrlden givne blivit,
Och Tide-bckren oss s gruvlig ting beskrivit,
Att, fr en endas last, dess lust och tidsfrdriv,
Ha tusend mnniskor mst offra sina liv.
Ja! store Hjltar, I, som land och stder hrjat,
I edra brders blod Er bittra hnder frgat,
Som himlens plgoris br vrlden Er anse:
I fyllen henne upp med jmmer, kval och ve.
Det r en Kungaplikt, att ka grnts och stder;
Men hgna lagen vl, och vara folkens fder:
Den genom dygd och rtt, mng tusend slla gr,
r den ej hjlte mer, n den, som dem frstr?
En Konung, p sin Tron, den Majestt omgiver,
Den nd och vishet styr, liksom en avbild bliver
Av den Allvise sjlv, den hgsta Envlds makt,
Som milt regerar allt, vad han i vsend bragt.
Vad strre ra kan en ddlig dock frfara,
n, i den Hgstas hand, ett hrligt redskap vara
Till dess beslut och rd, till sllhet fr hans folk:
D r en Konung stor, en vrdig himlens tolk.
s kr i f te r
229
Det r den rtta glants, som i en Krona strlar:
Det andra skenet, som, fr skumma gon, prlar,
r blott ett skuggeverk, ett dvrgsnt och ett garn,
Som, till osgligt ont, insnrjer lyckans barn.
Den upp till Tronen gr, i hopp att njen leta,
Och alla lustar dr, frutan tygel, beta,
r ingen Kung: han gr ett missbruk av den plikt,
Som fljer detta namn, och ger dess vlde vikt.
Han byter om den lag, som han vid spiran bunnit :
Den r, att hava sjlv sin svaghet vervunnit :
Regera sig i allt, och styra andra s,
Att, i hans levnad, de den bsta spegel f.
Mnn detta kall r ltt ? mnn dessa plikter dyra,
Att svara fr ett folk, att land och rike styra,
S hastigt fyllas upp? Mnn ngot vrv r till,
Som hgre hjltedygd och styrka fordra vill ?
Hr tarvas allt det ljus, som skapat vett kan vinna,
Och all den hjd av dygd, dit mnniskan kan hinna:
Hr br allt vara stort ; ty minsta svaghet hr
Gr dubbel skada, och syns strre, n hon r.
En Sncka kan sig ltt uti sitt skal frgmma:
Hon saknas ej : man kan det krket snart frglmma:
En ringa, ofta nog, i nedrighetens vr,
Frdljer sina fel, och kan dock ra f.
Men Solen, som skall ljus t hela vrlden verka,
Om hon frmrkad blir, ho skulle det ej mrka?
nor de nf lyc ht
230
En Kung, som sitter hgst, och allas gon drar,
Dess purpur dunkel blir av minsta ck, den tar.
Ty br en Konung frst de sannings grunder dyrka,
Som, i hans svra kall, ger honom bsta styrka:
Fr Gudamakten jmt, i helig vrdnad, g,
Och, med hans lagar, i en nra ening st.
Han skall ej all sin ro, av yttre njen, ga;
Men bsta sllskap, med sitt glada samvet, plga:
Vid denne trsten van, han noga vaktar sig
Fr allt, vad vcka kan i samvets grunden krig.
I grning lys hans tro, hans rena levnad visar,
Att Skaparns ra r det ndeml, han prisar:
Den sin religion, i hjrtat intryckt, br,
Till dess beskydd och hgn, vid all ting, redo r.
Hans tapperhet r van sin egna lustar dmpa:
Med hjltemod och kraft, mot retelserna, kmpa;
Ty vet hans blod ej av, att ngon bvan ha,
Nr han, mot trolst folk, i strid och fejd skall dra,
Frsiktigheten, mitt i faran, honom leder:
Hans goda sak r den, som segerkransen reder:
Mot dden ofrskrckt, och trygg i himlens vrd,
Hans hjrta skonsamt r; nsknt hans arm r hrd.
Nr friden, i hans land, sin gyllne frukter sprider,
Han ej, i vrdsls ro, frnter sine tider:
Hans stora omsorg r, att gra landet sllt,
Och att hans syfteml blir d i verket stllt.
s kr i f te r
231
Sjlv knner han sitt folk, sjlv vill han rtt utdela,
Att ingen Gunstling m, med ndehvor, spela:
Rttvisan r hans lag, och billighet hans rd:
Frtjnst r alltid trygg, och sker om hans nd.
D blir ej ngon dygd i tryck och mrker lmnad,
Och ingen modig last tr resa sig ohmnad:
Utav sin Kunglighet han prov t bgge ger:
Den ene sig belnt, den andre straffad ser.
Hans hghet allramest, uti vlgrning, lyser,
Och delmodet r den Kungaprakt, han hyser,
Nr oskuld frlsas skall ur orttvisans klor,
Nr dygd skall muntras upp, d visar han sig stor.
Sin myndighet och makt han ej p grymhet bygger;
Men vilar, utan vakt, i folkens hjrtan, trygger:
Fr bde hg och lg hans mildhet ppen str,
Och smickrarn ensam r, som sig ej visa fr.
Med djupt och moget vett han deras grunder knner,
Som kring hans sida g: han vljer sig ej vnner
Av dem, som bsta tjnst hans njen kunna ge;
Men dem, hans heder mer, n egen vinst, anse.
Han varsamt hr sitt ros: han vet, den smickran yrkar,
Sin egen lycka mer, n Kungens ra, dyrkar:
Den hrda sanning, frn allt krus och frga skild,
I ett s dygdigt Hov, r den frnmsta bild.
De fagra njen, som kring Tronen hoptals vanka,
Med deras lust och prakt, d rra minst hans tanka:
nor de nf lyc ht
232
Lngt hgre knsla han, av gldje, hos sig br,
Som sjlv en orsak till s mngas sllhet r.
Med sdan Gudakraft utrustad och bevpnad,
En Konung, dygdens frjd och alla lasters hpnad,
Som offrat upp sig sjlv, fr himmelens beslut,
Sitt dyra purpur-kall kan vrdigt fra ut.
Av honom blir ett land rtt hgnat, och lycksaligt :
Det goda, han dr gr, mngfaldigt och otaligt
Br mnga tider frukt : ja! sllt det folk och land,
Som ftt en sdan sknk av Gudamaktens hand.
Det gr till hgsta hjd av ra, makt och lycka:
Dygd, arbet, svett och konst inbyggarena smycka:
En stor och vis Regent ett sdant folk anfr:
De ro grunden, som ett Rikes uppkomst gr.
S har du vgat dig, med svag och olrd tunga,
Min sng-Gudinna, om de stora mnen sjunga,
Som rra Sverges vl : stm nu din harpa om,
Och sjung den glade syn, nr landets gldje kom.
Femte Sng.
Nr avgrund all sin makt, till Sveriges ofrd, vckte:
Nr tta olycks moln den Norske himlen tckte:
Den dyre freden, med Ulrica, saknad blev,
Och ondskan uppenbart sitt frcka vlde drev.
s kr i f te r
233
Av krigets jmmer-natt och ovns vapen tvingad,
Den dla Svea sg med snaror sig omringad:
Hon stod p farans spits, nr, i ett gnableck,
De svarta skyar brts, och ljus ur mrkret geck.
Straxt mste mord och vld i klyfter sig frgmma,
Och arghet, i en hast, frslag och konster glmma:
Frsynens starka arm en Prins till Sverge fr,
I vilkens dyra namn all tordns blixt upphr.
Som, efter regn och storm och nattens dimmor kalla,
Nr dunder, eld och brak, ur tjocke molnen, falla,
En prktig morgon-rand gr upp p himlens hus,
Begynner dagen, och frnyar liv och ljus.
S kom vr Adolf hit, att hjlp och gldje bda:
Vi ngo, i hans hand, det dyre tecknet skda,
Som frde landet frid: han bar en oljokvist
Av ett behjrtat mod, att bota all vr brist.
Oenighetens flt, dr avgrunds alstren bodde,
Dr sjlva roten till vr nd och ofrd grodde,
I hast man jmnat sg, och samdrkts spde str
Sin huvud sticka upp, och ngon trevnad f.
Han blev, med frjde-rop och allmn gldje, hlsad:
Och Svea redan ser sig, i hans hnder, frlsad,
D himlen, n mer blid, frker hennes hopp:
En dubbel gldje-Sol i Norden rinner opp.
En ny Ulrica, som, i alla sinnen, tnder
Den trst, som detta namn i Svenske hjrtan snder:
nor de nf lyc ht
234
Som, redan lnglig tid, i Sverge helgat r,
Och, under Kronors glans, en stor betydning br.
Hon kommer, landets frjd och hulda Mor att bliva:
Dygd, sknhet, gudavett dess dyra liv omgiva:
De rare snillen och olyckans usle rov,
Av hennes stora sjl, ha redan nde-prov.
Nu brjar Svea rtt, att p sin uppkomst tnka:
Hon ser det stora Par i dygd, vid Tronen, blnka,
Sin vlfrds blommor gro, sin forna faror y,
Nr snlla ryktet kom uti en hgbl sky.
Det hade, i sin hand, ett gyllend horn att fra,
Som det, p lnglig tid, ej ftt i Sverget rra:
Det ropte: Svea sll, ocks sin rst utgjt :
Du har en infdd Prins, en Gustaf i ditt skt.
Med tusend frjderop blev ryktets tal besvarat,
Att Svea aldrig n sin gldje mer frklarat :
Hon lopp, att taga mot sin dyra sllhets pant,
Och all sin trygghet, vid hans spda armar, bant.
Hon ser sin Hjltars blod i denna Prinsens leder:
De forne Kungars frejd, sin egen gamla heder,
Hon tycker vxa upp nyo, med hans r,
Och, i hans dyra liv, sin slla framtid spr.
Fr den, som vrlden styr och jordekloten vnder,
Hon kastar sig i suck, hon sger: av din hnder,
Jag tar den dyra sknk: fullborda nu ditt verk,
Och, till ditt stora ml, hans sjl och krafter strk:
s kr i f te r
235
Bered du honom sjlv, att dina rd utfra,
En vrdig Konung bli, och mig lycksalig gra.
Den Hgste hennes bn, med milda ron, hr:
Fr himla-makter han sin viljas bud kungr.
Han talte till de ljus, som kring om Tronen brinna,
De samma dygder, som av honom sjlv upprinna:
Gn mine barn, sad han, till jordens lga rund,
Och dran ett osllt land utur dess olycks grund.
En Prins har Sverget ftt, p den dess lycka vger:
Uti hans spda sjl bereden Edra lger.
De Himla-andar straxt, med kraft av hjden, g,
Att, kring om Gustafs liv, sin klara strlar sl.
I vit och himmelsk drkt den rena sanning lyste:
Hon bar ej minsta ck och ingen frga hyste:
Ett ljus, av evigt sken, hon frde i sin hand:
En Seger-Palm drvid, som trotsad dd och band.
Rttrdigheten jmt sin grning syntes foga:
I billighetens spr hon fljde ttt och noga:
All plikt hon mtte av, all rtt hon tog i akt :
Hon hade ln och straff i flje, till sin vakt.
Religionen i en blodig mantel knder,
Ett andligt rkeverk hon br p sina hnder:
Den Hgstes lag man, i dess hjrta, skreven sg,
Och hennes ankar fast p himlagrunden lg.
En vad mttlighet, vid sidan, henne fljde,
Den samvets fridens glans, och oskulds tcken hljde:
nor de nf lyc ht
236
Hon, med sin trygga fot, p snda lustar geck:
Allt nje smak och art av hennes vsend feck.
Frsiktigheten, av en himmelsk strla ledder,
Med varsamhetens stav och mnge rd frsedder,
En tidens Karta hon, i vissa handen, drog,
Och all dess vxellopp i gnamrke tog.
Med ofrfrat brst, det intet vekligt rrde,
Geck tapperheten, som, i modig uppsyn, frde
En eld, en hjltekraft, den alla faror brt :
En himmelsk skld hon bar, som aldrig styrka trt.
I lena klder sgs varkunnsamheten blida:
Hon frde givmildhet och nde vid sin sida:
Med utstrckt armar och med milt och ppet brst,
De mtte uselt folk, och delte armom trst.
Kring desse Gudabarn sig alla dygder samka,
Och himlavsend er i deras flje vanka:
Ljus, styrka, vishet, mod sig blanda var om ann,
Med den frdolda kraft, som hjrtan vinna kan.
I ljusa skyar de sin fart t jorden vnda:
Bland mnniskornas hop de voro litet knda:
I Sveas Huvudsal, just dr Ulrica satt,
De gingo in, att se den anfrtrodde Skatt.
Vid Adolfs sida, och med Gustaf i sitt skte,
Hon sprang, av gldje, upp, fr detta himlamte:
Hon knde dem igen: Gudinnor, sade hon,
S lsken I s hgt min Prins och Sverges Tron:
s kr i f te r
237
Jag vrdar n den lag, I fr mitt hjrta vckte:
Tag denne, sade hon, i det hon verrckte
Bd sin och Sverges Son, t samma Gudatropp,
Som henne ven har s vrdigt fostrat opp.
I alla dygders famn den dyre Gustaf lnde:
En himlaklarhet de, uti hans sjl, upptnde:
Hans vilja vad blev, att lska deras bud,
Och kl sin hghet i den rtta rans skrud.
De skade-andar, som, vid hoven, grna trivas,
Av denne Gudamakt, man sg i hast frdrivas:
Ifrn hans ron straxt den na smickran sprng;
Och sannings rena sprk kom d i bruk och gng.
Han lr nu straxt sin plikt, med Kunganamnet, stava:
Fr Tronen mda, men ej ffngt tycke, hava:
Han kallas Kronans Prints, han nmnes Hg och Stor:
Det r, att Sverges vl upp hans dygd beror.
Sjlv lr han knna sig, och, i sitt hjrta, veta,
Att Han r mnniska, fast Han br Konung heta:
Han trampar d ej hrt upp sitt egit blod:
Han tror sig fela, och ej drunknar i sitt mod.
Fr vllust fr Han sky, till hennes gift en leda:
Vett, menlshet och konst Hans tidsfrdriv bereda:
Hans kropp sig hrdar, och Hans sinne krafter fr:
Hans bjelse och drift till intet nedrigt gr.
Vad hgt och delt r, det drar Hans krleks lga,
Nr GUD och dygden den frnmligast ftt ga:
nor de nf lyc ht
238
Den trogna Svea, om Hans hjrta, nrmast r,
Och, ver jordiskt allt, Han hller henne kr.
S vxer Gustaf upp, till lycka fr sitt Rike,
Att bli en landets Far, Gustavers vrde like:
S segrar dygden, och i vars mans hydda bor;
P Tronen r hon strst : och det gr Sverges Flor.
TGET VER BLT.
Den Hjlten, Krntas pris och Kmpars hgsta ra,
Som genom val och tt ck Svenska Kronan bra;
Som drog sin hga brd ifrn Gustavers blod,
Och evigt vrdad r fr mildhet, vett och mod,
Som var en himlens sknk, och fdd att jorden glda:
Hans undransvrda Tg och Storverk vill jag kvda.
Du kta Skaldedrift, som alltid sllsynt r,
Frn konst och medfdd eld din hjd och styrka br:
Min slga fjder led och lt din fgring prla!
Nr jag en Hjltes bild i rans drkt vill mla,
Flj honom i hans fjt och sk Naturen opp
Som fordom frmjat har hans hga daters lopp.
Den Svenska Zenobie (a) en vitter krnt Hjltinna,
Frn Tronen gr, att lugn i vishets njen nna:
(a) Zenobia, regerade uti Palmyra i Asien; En ibland de namnkunnigaste Drott-
ningar, som frt Spiran, s till sin fdsel, som makt, mod, lrdom och fgring.
Efter sin Mans Kejsarens Odenats dd, utfrde hon mnga lyckliga krig, och gjorde
era ervringar. Hon talade tskillige frmmande sprk, hade insikt i vetenskaper,
beskyddade de lrda, frfattade sjlv den Orientaliske Historien. Hon dog i Rom.
s kr i f te r
239
Christina Spiran ger i Carls sin frndes hand,
Som himlen rustat ut att styra folk och land.
Nu Svea redan har all vrldens vrdnad vunnit,
Till rans hgsta spets med Gustaf Adolf hunnit,
Frundrad, fruktad, sll, Europas bvan var,
Och under allmnt pris, hon allmn avund bar.
Knappt var det Lytzke flt med Hjltens blod befuktat,
Dock Svenska vapnens lopp nnu av vrlden fruktat,
Frr n ett sminkat troll, som helst vid Troner bor,
Till Sverges avundsmn, dess krnta grannar, for.
Den falska Styrselkonst i hemlig ykt sig skyndar
Frn ett till annat hov, och i en hast befryndar
Bd Lejon, rn och Hjort, bd Hst och Elefant, (b)
Och dem, ej smdes frr, till farlig vnskap bant.
Hon kan sin arga sjl med smilig uppsyn dlja,
I barmen br en dolk, den oljo-kvistar hlja,
Dess gng r ljumsk och tyst, och spindelvv dess drkt,
Sitt gift hon rcker fram, det hon med blomster tckt :
All skepsel tar hon an, i blinken sig frvandlar,
Med den hon strte nyss, hon nu om friden handlar:
Natur och Ed och Lag, hon trampar under fot,
P blods och vnskaps band hon var vld och hot :
Hon Guda-dyrkans nit till vermantel brukar,
Nr i sitt raseri hon liv och vlfrd slukar:
Att vinna litet jord hon ser bckar blod,
Hon kallar illgrepp vett, och vld och grymhet mod;
Hon vet sitt morde-tal med lindrigt smicker sira,
Regenter! sade hon, upp hgnen Eder spira:
Er hghet, myndighet och makt i fara st;
De Gter vaknat upp ur Nordens kalla vr:
(b) Hollndska, sterrikiska, Preussiska, Ryska, Polska och Danska
Riksvapnen.
nor de nf lyc ht
240
Det Svenska Lejon-mod har ftt en Segervana,
Se Tyskland blder n, fast Hjlten dr ck bana,
Det tyglas under ok av Nordens Amason;
Nu ter stiger upp en modig Carl p Tron,
Hans djrva ungdoms eld, hans drift till namn och ra,
Kan rubba edert lugn, Er hga frejd frtra:
Rds denna Vasa art, till motvrn skicken Er,
Gn, gripen Drotten an, sln Gters hgmod ner.
S talte detta Troll, och nr hon ntlig funnit,
Att hennes onda rd ett gudlst bifall vunnit,
I lje argt och spotskt hon sina gon vred,
Och ner till avgrund for, att ge drom besked.
Carl Gustaf mellertid fr Sverges vlfrd vakar,
Allt vekligt tidsfrdriv p rans hjd frsakar;
Han ser, att Kunga-plikt frliks ej med den ro,
Som fljer enskilt folk i glmskans mrka bo.
Snart fr han djrva bud frn Polska Prinsen hra,
Som vill dess rttighet till Kronan stridig gra.
Vr Hjlte r ej fdd, att skymigt hot frst,
I Warschau ger han sjlv ett blodigt svar drp.
Sin hga Kunga-rtt s myndigt han frklarar,
Att Casimir ej mer sin rvda Tron frsvarar;
Och Carl ett sdant skydd t Svenska Spiran ger,
Att han den Polska makt fr sina ftter ser.
Han vald och hyllad blir av Rikets fria Stnder,
Slott, Stder, Folk och Land, allt faller i hans hnder,
De Gallers verman han lik i Segrar gr
Och lagren frisk och stolt, fr Hjlten frdig str:
Sarmaters vilda hop fr bruten ed han tuktar,
Nu sviktar Polska Tron, och hela Tyskland fruktar;
Dess Makter resa sig av Trollets sista tal,
Och Gustafs digra Svrd frdubblar deras kval.
s kr i f te r
241
Lngst bort vid Volga strm frfrad Jtten ryser,
Jrn-spiran slr i bord, och vreda anslag hyser;
Han ropte: Grdmn! upp mot grannen i vr nord,
Gn fyllen allt hans land med blod, med eld och mord.
Straxt en entlig skock p Livlands sltter rasar,
All grymhet vas ut och mnskligheten fasar;
Av lik r marken tryckt, av blod r jorden mtt ;
Men Stora Vasas Glav frsvarar nog sin rtt.
Europa d med harm de stora framsteg skdar,
Och Trollet upp till fejd sex starka Makter bdar.
De rdsl med varann, att trycka Sverge ned
Nu syftas p dess fall och Danmark bryter fred.
Det faller Bremen an och Hjlten r i fara:
Men Tapperheten vill sin Foster-Son frsvara.
Hon vid hans fdslostund sig honom helgat har:
Gudinnan aldrig skild ifrn hans sida var.
Hon har sig fresatt, att denna Sonen leda
Av Vasa tte-lgg ett redskap sig bereda,
Som Carlars stora namn skall gra dubbelt stort,
Och fylla upp den ed som Gter henne gjort.
Bland tusend ddars hot hon denna Hjlten frde,
n med sin Guda-kraft hans hjrta hemligt rrde,
n t hans raska arm frnyad styrka gav,
n fste ovns svrd och styrde nden av.
Nr eld och mord och dd, allt fllte, allt frskrckte,
Hon med sin egen skld sin lsklings brst betckte;
Hon steg i spetsen sjlv, hon fattar Hjltens spjut,
Sig viste i sin glants och frde segren ut.
Nu var hon sysslosatt p de Litauske flten,
Med nya lagrars skrd att krna Svenska Hjlten.
En Siebenburgisk Prins (c) frenas med hans makt,
(c) Prins Ragozki.
nor de nf lyc ht
242
En Hjlte-lrling blir i Seger-Skolan bragt,
Det stolta Bresciens torn de ned i stoftet kasta;
Man ter Hjlten ser till Preussens sltter hasta,
Han brjar strre verk, nr ryktet visar sig,
Som fr Gudinnan sjlv berttar Cimbrers krig.
En del vredes eld ur Drottens gon lyser,
Men t ett ffngt hot hans skyddarinna myser;
Min Hjlte! sade hon, nu har du orsak ftt
Att hmnas p ett land, som friden har frsmtt.
Straxt hon ett myndigt bud till kcka Wrangel snde,
Gudinnan och sin Kung, han ltt p orden knde;
Med hennes Guda-kraft han Danska hren slog,
Och bytets rika lott med segrens armar tog.
Till Holsten skyndar Carl, i fljd med sin Gudinna,
Hon frde honom an, han kom att se och vinna.
Allt faller fr hans hand, allt till hans ra gr:
Och ovn till sitt straff en senkpt nger fr.
Men Trollet vakar dock frn Vita slttens trakter,(d)
Hon far, Hon eggar upp p nytt de andra makter,
Som stds med avund se p Vasas segrars lopp:
Till Danmarks hjlp och vrn de bryta alla opp.
Av ddar, vld och list, vr Hjlte kringvrvd bliver:
Den vill han kuva frst, med rttvis hmnd och iver,
Som helga friden brt och retat har hans hand,
Han gr att skaffa rtt till trygghet fr sitt land.
Lngst ver Ria fjll och ytterst uti Norden (e)
Vid Gandviks (f ) kalla udd, r grottan danad vorden,
(d) Danmark.
(e) Fjllryggen.
(f ) Ishavet.
s kr i f te r
243
Utav Naturens hand, i hrda klippans barm,
Vars Istopp aldrig var av Solens strlar varm:
En tjock och stelnad sn dess kulna valv betcker,
Dess evigt frusne spets sig upp till molnen strcker,
En blank Kristallisk is r taks och vggars prakt,
Tv Bjrnar mumla hr, vid kulan hlla vakt.
Hr Bore stolt och prydd i Sabel-fllar sitter,
Hans Spira r av stl, besatt med rimfrosts glitter;
Kring honom ilar, storm och kld i harnesk st,
Beredde p hans vink, att ut till hrjning g.
Till detta derum Gudinnan sig begiver:
Av hennes gons eld allt ljust drinne bliver.
Den kulne Bore sjlv en vrma knna fr
Nr detta Guda-tal frn hennes lppar gr:
Du Luftens ilskna Gud, du skarpa Nordanvder,
Som delgga kan bd djur, och land och stder,
Som styrka, drift och liv, naturen sjlv betar,
Och kldens strnga kraft uti din lydnad har:
Snd denna resen ut, att min befallning hra,
Han skall fr mig en stig p salta vgen gra,
P den jag ofrskrckt min Hjlte leda m,
Att vapne-skiften ge, och friden terf.
Hon talte; Bore straxt den starka kedjan lossar,
Som klden fngslig hllt, vars anda Solen trossar;
Han med en tordns rst och bister uppsyn far.
Gudinnan s sin vg till Hjltens lger tar.
I Djupa rdslag stadd, hon dr sin Gustaf nner,
Hans hug av del nit, hans blod av ra brinner;
Gn, tagen Bardamn, sad han, den plikt i akt
Som grund till Svears frejd frn hedentima lagt.
Fritt vgom liv och blod, det Atlands trygghet gller.
I samma gnablick hon sig i kretsen stller,
Hon hade tagit an den stora Dahlbergs hamn,
nor de nf lyc ht
244
Och s till orda tog, i denna Visurs (g) namn:
Nu lyckan, Svea Drott ! sig i ditt vlde giver,
Dig lgger klden vg, och bljan fngslig bliver;
En brygga fr oss vlvd p vilda Glisjn (h) r,
Som nda fram till Fyn och Ivarnset (i) br:
Nu viner Bores rst (k) hans hot r utan like,
En iskldd vinter rr i sjlva ges rike, (l )
De hllit Envigs-kamp p havets bla flt :
Sist vann den grymma kld, och tog sitt rum p Blt ;
Han kldde Bljans rygg med starka Frostens tcken,
I djupets dolda gl han bundit falska Ncken, (m)
Dess Tre-udds Gaffel-grep, som flld och bruten lg,
Satt honom utom stnd, att reta havets vg.
Hr ses en Guda-makt, som skyddar Manhems Hjlte,
Upp! ropte Carl, mitt folk, och spnnom modigt blte,
Han sedan Tirng (n) tog och stllte hren opp;
Hr brjas nu ett tg, med mod och segrens hopp.
Gudinna! Du som sjlv bland ddar Hjlten leder,
Till underfulla vrv, till namn och evig heder;
Ditt Majestt, din glants frn Vasas gon geck:
Det var din Guda-kraft, som honom rra feck,
I spetsen gr han frmst, med Ddsens udd i handen,
Av styckens dn och knall ren darrar Brans stranden,
Nu br det hala golv de Gters stolta hr,
Och Solen skymmes bort av Fanor och Gevr.
Nu hras stumma berg Trumpeters klang besvara,
Nu ddar tusend-tals med eldens vingar fara.
(g) Visur, Hvdinge.
(h) Blt.
(i) Frsta udden p Fyn.
(k) Nordanvdret.
(l ) Neptunus.
(m) Ett gammalt Svenskt namn p Havsguden.
(n) I hedna tiden, ett svrd, som nr det blottades, gav alltid seger.
s kr i f te r
245
Av hrskri luften fylls, som ned i djupet hrs:
Den blanka skaran skrms och bort av fruktan frs.
S skyndar hren fort den stela rymden ver,
Och Fyen allt sitt folk, sin Sestedt nu behver;
Men kcka Borneman! den ran vntar dig,
Att sl den frsta hop som nu bevpnar sig.
Som ulvar efter rov, de tvenne kmpar fara,
De ska straxt varann, var vill sin rtt frsvara;
En, Vasas trygga sak, en, livs och frihets vrn,
Nu drabba hjltar hop, att prva eggat jrn:
Nu sttes brst mot brst, de hrda svrden klinga,
Men Svenska Hvitsman! du vet en ovn tvinga.
Han rcker brynjan fram, och sjlv sig fngen ger;
En Sestedt vunnen blir, det bdar ngot mer.
Av sina slagna barn det Jutska land betckes,
En lmning fktar n, men hpnar och frskrckes,
Nr Berns, Lybecker, Tott bevisa Kmpe-plikt,
Frskingra denna hop, ge frsta segren vikt.
Lik blixten i sin fart, vr stora Wrangel trnger
Bland heta dustar fram, och modigt glaven svnger,
Hans segervanda svrd, hans starka Hjlte-rst
Ett lika vlde f, p ovns fega brst. (o)
Sjlv Carl med makt och mod sin krigshr frelyser,
Frordnar, muntrar upp, och Guda-styrka hyser;
Nu Fyen vunnen r, till Odense han gr,
Han fngslar Gyllenlf, i hnder staden fr.
Hr faran med sitt hot fr Hjlten undanviker
Och han till rans hjd med mod och tr ker;
Till Seland gr han tryggt ; dr skall han mlet n,
(o) S snart Fltmarskalken Carl Gustaf Wrangel stigit upp p stranden, ropade han
till enderna, att de skulle giva sig, varav de Danske blevo frskrckte, emedan de
knde igen hans rst, som nyligen frut vunnit ver dem vid Holsten en fullkom-
lig seger. Se Pufendorff.
nor de nf lyc ht
246
Och Runa mrken ge, som skola evigt st.
Det var s Carls beslut, nr ned frn Vales rike (p)
Den mjan stiger upp, vars ondska ej har like.
Som stdse knns igen p ormbeslingrat hr (q)
Och av det svarta gift som frn dess tunga gr:
Hon hemma och bekant vid ridanske stranden, (r)
Straxt stiger upp till Blt, dr Faran var fr handen,
Min Dotter! sade hon, du ser den Svenska Drott
Som fr sitt hga mod all vrldens undran ftt ;
Han gr i rans spr, mitt hjrta mste svida,
Jag kan hans segrars rop, hans namn ej lngre lida;
Bd han och allt hans folk av lyckan gynnat r.
Gack, kld din fasa p, och vis dig fr hans hr.
Straxt Faran, blodig, grym, med ddsens stl bevpnad,
Steg fram fr Hjltens folk, att stta dem i hpnad.
Hon ropar verljutt : P Selands nrmsta sj
Om hren vgar sig, skall den frvisso d.
D ryste Svea folk, d stelna Gta blodet,
Det var den frsta gng det tycktes sakna modet ;
Frsiktighetens rd man trodde hra hr:
Hon fr de rdda brst en vanlig mantel r.
Hr rdsls nu p nytt : D Dahlbergs hjrta rrdes,
Hans gon och hans ord av Tapperheten frdes,
Det gnar Gta mn ge dd och fara tross,
Jag vgar detta brst om Bltet sviker oss.
Straxt fljde mod och drift, p desse Hjlte-orden,
Gudinnan mellertid slog Faran ned till jorden,
Nyss i en hisklig hamn man henne svva sg,
Nu avkldd, svag och tmd hon i sitt mrker lg.
(p) Plutos rike.
(q) Avunden.
(r) Sundet emellan Sverge och Danmark.
s kr i f te r
247
Kring jorden dunkla or den tysta natten breder,
Nr Hren tgar fort i ordnings fulla leder.
P Langland lger sls: ej spills en droppa blod,
Och npplig mne givs, fr Yverboars mod. (s)
Fr Hjlten bvar allt, fast ingen grymhet vas,
Och om n ngon Sven av Vattu-nymfren rvas,
Gr Vasa skadesls, till Laland vgen tar:
Fr honom Segren sjlv till Neschows vallar far.
Hon talar staden in, att falla Carl i hnder,
Till Falster med sitt folk han sedan lyckligt lnder,
Tar in den rika n och ger soldaten rov,
Som rasta fr i ro, till ere mandoms prov.
Nr morgonrodnans blick ny dag t vrlden sknker,
P Nordens stora Blt den Svenska Hren blnker.
Fr Kmpa-ocken frmst, den strsta Kmpen gr,
Och stannar nr han trygg p Seland vila fr.
P Seland, Cimbrers skatt och Dana jars prydnad,
Hit skyndar Hjlten sig, att bringa den i lydnad;
Hr str en gyllen stol, den tvenne Jttar br: (t)
Carl prvar om han fast p sina stolpar r,
Han gr med Hjlte-steg och vid sitt antg skdar,
Den bleka fruktans hop, som allmn jmmer bdar,
Bestrtning, nd och harm, frtvivlan, kval och grt,
Hr lpa om varann, och flja faran t.
Hon hade skyndat sig frn Blt och Svea lger,
Och syntes stor och vild, i vrsta drkt hon ger,
Hon med sin hela fljd till Danska Tronen geck,
Regenten bvar sjlv som henne skda feck.
Han ffngt mdar sig, att dem p ykten driva;
(s) De Gamla Svenske.
(t) Anledningen till denna Allegori r tagen av Danska Riksvapnet som
stdjes av tvenne Herkuler.
nor de nf lyc ht
248
Nu fordras goda rd: vem kan det bsta giva?
Hr tvekas, tvistas hrt : men Faran trnger p,
Och Segervinnarns svrd vill snart i hjrtat st.
Bestrt av hennes hot en del dess grymhet ker,
Frsagd den ena yr, en annan vapnen sker,
Nr Friedric, Cimbrers Kung, fr folket visar sig:
Och sger: hpne barn! kom fljen alla mig.
Han matt och modflld gr, till Friden suckar snder,
Och tar den gena vg som till dess tempel lnder.
Hr faller Drotten nid: hr tndes rkverk an,
Och ropar: frlsa du som endast frlsa kan:
Jag brutit dig emot, mitt usla Rike skona!
Bevek den Hjltens brst, som nalkas vill min Krona:
Bred ut din oljokvist och lt ditt anlet se;
S skall dig Dana land ett evigt offer ge.
Frn Fridens helga ort sig fram i blinken trngde
Tre mrkbl virvel-moln, med gyllne strlar mngde.
En rst sig hra lt, och orden lydde s:
Ack! mnska; nr skall du ditt egit vl frst!
I blinde jordens barn! nr viljen I besinna,
Att aldrig utom mig I kunnen sllhet vinna;
Min dyrkan r Ert vl, Ert vl r all min ro,
Frenens yra Folk! och svrjen Friden tro.
Nu rustar Carl till strids och Ledras (u) vallar hotar,
Nr en Gudomlighet i loppet honom motar,
Hon, alla njens mor, i uppsyn glad och blid,
Sju kransar frde nu: Hon var den dla Frid.
Du Tapperhetens Son! sad hon: du Hjltars heder
Som hunnit rans hjd, lgg Segervapnen neder.
Vis vrlden vad du r: en Hjlte stor i krig,
(u) Kpenhamn.
s kr i f te r
249
En klok, en mild Regent, som vet att vrda mig.
Ett sdant Guda-tal, en allmn gldje vcker:
Vr Hjltes hjrta rrs, han sklden henne rcker.
Gudinna! sger han: bliv du mitt Rikes skydd,
Och vare s din lag av hela vrlden lydd!
Straxt trygghet, lust och lek, p Danska Flten trda,
Och friden vill sig sjlv med Manhems Hjlte glda.
Hon sger: store Carl! Dig haver segren lnt,
Men neka ej att bli av mina hnder krnt.
De kransar jag dig br, vid Svea fordom bundne, (*)
Av dina Hjlte-vrv med ra tervundne,
Dig hra billigt till : tag denna Segrens pant,
Att dina daters ln m evigt bli bekant.
Med Segrens Krona prydd och p Triumfens hnder,
Av Guda-makter fljd, till Svea, Hjlten lnder;
Den Hjlten, som sitt rum, bland strsta Kungar tar;
Som krntas eftersyn och Landets Lycka var.
(*) Hrmed betecknas de sju Provincier som avstodos t Sverige
i Roschildska Freds-slutet.
FRUENTIMRETS FRSVAR,
EMOT
J. J. ROUSSEAU
medborgare i genve.
FRETAL.
Ibland de vanor och fredomar, som hrska i vrlden, vilka fr
sin lder vunnit likasom burskap hos mnniskor, kan i synner-
het rknas det omdme, som i allmnhet hyses om knet, dess
nor de nf lyc ht
250
inskrnkta fostrings-stt, och den trnga grns, inom vilken
dess gvor och plikter blivit inneslutne.
Om Villfarelser, som blivit allmnt antagne, drigenom fr-
vandlades till sanningar; om en drskap, som vunnit gammal
hvd, frtjnte drfre att vrdas, och om sedvanor, som in-
ritat sig hos hela folkslag, och gjort dem ofta bde ljlige och
olyckelige, skulle fr sin lder anses ssom Dygder, s hade
Knet icke en gng den trst vrig, att veta sig vara skett fr-
nr.
Men frfarenheten bevisar vederspelet ; det r varken myck-
enhetens bifall, eller lderdomens myndighet, som gr en sak
billig; ty d skulle Mahomets Lra vara den sannaste Religion,
emedan strsta delen p Jordklotet antagit den samma, och de
Indianske Hustrurs urgamla sed, att uppbrnna sig sjlva vid
deras Mns dd, borde ock anses som helig och nyttig.
Minsta delen av mnniskor ga hug och frmga att tnka.
Om en sdan vanmakt r Naturens, Klimatets, Regerings eller
Fostrings-sttens fel, det varken kan eller br jag avgra; men
det r ostridigt, att tnkande mnniskor och Snillen, hava varit
och ro sllsynte ver hela vrlden och i alla tider. Drav fljer,
att den strsta hopen alltid antager meningar utan Urskillning:
Ett blint hgmod gr honom sedan nitisk fr sin tanka, och
okunnigheten, som icke r mindre envis, n allmn, omfattar
helst det orimligaste. Den Israelitiska menigheten gjorde sjlv
den Guld-kalv, som den sedan hllt fr Gud.
Att upprkna alla de fredomar och irrmeningar, som blivit
helgade av vanan och oinskrnkt hrska ver tider och folk, r
icke en enda mnniskas groml. Till mitt mne r nog, att
genom f exempel endast visa, det en sed icke r rtt drfre
att hon blivit allmn, och att en tanka, som alstras i den frsta
vrldens vildhet och mrker, kan vara lika s r och ohyfsad
som hon.
Det r icke de allmnna mnniskors omdme och tankestt,
s kr i f te r
251
som jag rnar bestrida. Det vore ett lika s ffngt som drak-
tigt frsk. Men de upplysta och opartiska sinnen, som ro
grannlaga i deras domslut, som kunna prva sanningar, se dem
i sin vidd, och ga styrka, att hopbinda dem och deras fljder,
som ro kunnoga i Vrlds Historien, knna de gamla tiders
seder, alla folkslags lynnen, och hava sig bekanta de lagar,
Regerings-stt och vanor, som hrskat i Riken och Samhllen,
hos Barbarer och Vilda, i korthet sagt, de som kunna skilja
Naturens billiga och skra lagar, ifrn dem, som obndiga
begrelser, vld, dumhet och konst med dem sammanblandat ;
dessa, som, oaktat deras Ljus dock kunna fela i sitt omdme i
detta mne, det de med sin uppmrksamhet, kan hnda, frbi-
gtt, dem nskade jag att kunna vinna med mina skl. Det r
icke en halvlrd, men en verkelig Filosofs tanka, som retat min
iver; icke en Arnauds
(
*
)
enfaldiga dom, men en Rousseaus utl-
telser, som denna gngen satt mig pennan i handen.
I sitt brev till H. Alembert om en Teaters inrttande i Genve
(vilket fr vrigit r frtrffeligit skrivit) tyckes han ver allt
vilja skylla Knet fr de fel, som gra vr tid bortskmd och
ljlig, vilket ehuru hrt det r, p ett visst stt dock hemligen
tyckes medgiva vr styrka och upptcka vra rttigheter; ty
varfre skulle eljest det starka och upplysta Knet antaga det
svagares smak? Om Fruentimren ro en orsak till den drskap,
som regerar i vr tid; varfre sttja d Karlar vrde upp den,
och med sitt bifall gilla den samma? Om de icke rade den hos
oss, och sjlva kan hnda voro fallne till ffnga, skulle den
snart frsvinna; ty Knets vriga avsikter skulle alla vika fr
det huvudmlet att behaga dem. H. Rousseau fortfar n vidare,
att gra Knet brottsligt och fraktligt. Han mlar icke mindre
(
*
)
Hr. Arnaud har uti en Eptre kallad Les Conseils damiti, avrtt ett Fruentim-
mer att vinnlgga sig om Vetenskaper. Han klandrar dr alla dem av Knet, som
lyckats i Vitterlek. Fr vrigit r hans Poesi och hans omdme varannan lika i
styrka.
nor de nf lyc ht
252
livligt n starkt, ett sllsamt Kvinno-vlde, som kan hnda i
Frankriket r upprttat ; han visar, huru en okunnog, hgdra-
gen, ffng och behaglysten Kvinna, stadgar drstdes bde
seder och smak, dmer med myndighet om de bsta Skrifter
och Snille-Arbeten, avgr dristigt frtjnsters vrde och
utmrker deras rum, giver dygden vad anseende hon behagar,
och delar t Snillen och Lrda, som nedrigt vis tvla om hen-
nes gunst, s mycket bifall som hon nner fr gott.
Att detta bruk i era Lnder i Europa r antagit, har jag mig
icke bekant ; tminstone r det i Norden nnu icke s efterapat,
att det hr vunnit hgaktning och anseende; varav tyckes flja,
att ett missbruk i en enda Nation, icke skapar alla de vrigas
lynne. Men jag inlter mig icke i ngon strid med H. Rousseau
om dessa, och tr hnda, era frhastade meningar i dess
ovannmnde bok, dem en Voltaire, en Alembert och era,
upptagit och besvarat.
Mitt mne r endast, att skrskda och visa obilligheten av de
utltelser han vgat om Kvinno-Knet i gemen, d han om
dess frstnd, bjelser, smak, Snille-gvor, Lrdom, Arbeten
och tanke-styrka, fllt fljande utltelser.
Les Femmes, en gnral, naiment aucun art, ne se connoissent
aucun, et nont aucun gnie. Elles peuvent russir aux petits ouv-
rages qui ne demandent que de la lgeret desprit, du got, de la grace,
quelque fois meme de la philosophie et du raisonnement. Elles peu-
vent acqurir de la Science, de lrudition, des talens, et tout ce qui
sacqiert force de travail. Mais ce feu celeste qui chauffe et embrase
lame, ce gnie qui consume et dvore, cette brulante loquence, ces
transports sublimes qui portent leurs ravissemens jusquau fond des
coeurs, manqueront toujours aux crits des femmes : ils sont tous
froids et jolis comme elles ; ils auront tant desprit que vous voudrez,
jamais dame; ils seroient cent fois plutt senss que passionns. Elles
ne savent ni dcrire ni sentir lamour mme. La seule Sapho, que je
sache, et une autre mriterent dtre exceptes. Je parierois tout au
s kr i f te r
253
monde que les Lettres Portugaises ont t ecrites par un homme. Or
partout o dominent les femmes, leur got doit aussi dominer: et voi-
la ce qui determine celui de notre sicle. pag. 193.
(
*
)
Om H. Rousseau funnit sig franlten, av krlek fr sanning,
att fatta pennan emot sin Vn, den han eljest hgt aktar, s
lrer jag p samma grund vinna urskt. Han anfrer i sitt Fre-
tal, att rttvisa och sanning ro en Mnniskas frsta skyldighe-
ter, mnnisko-krlek och Fderneslandet hennes frsta frbin-
delser. Jag dristar tillst, att jag ven knner dessa rrelser:
Vrdnad fr sanning, krlek fr rttvisa, mhet fr mitt Kns
vrde och rttigheter, som s lnge av vanans tyranni blivit
trampade, hava upptnt min iver. H. Rousseau har sitt Fder-
neslands och jag halva Mnnisko-slktets intresse att frfkta.
Om man srskilt skulle upptaga hans ord, och skrskda var
utltelse, bleve det ltt att vertyga honom om frhastade
omdmen och uppenbar stridighet i hans sats. Nr han till
exempel sger, att Knet kan lyckas i sm Snille-Arbeten, som
ej fordra mer n kvickhet, ett ltt begrepp, smak och behaglig-
het, sluter han samma mening drmed, att det ven kan lyckas i
Filoso, frnufts-slut etc. och straxt drupp i Vetenskaper och
Lrdom; fast han i brjan avhnt dem allt Snille, och till slut
betager dem Sjl, Eld och Livlighet. Likasom en sund Filoso
och de djupa Vetenskaper skulle kunna vinnas, utan ovan-
nmnde frstnds gvor.
Att deras skrifter fr vrigit alltid ga den egenskap, som H.
Rousseau tillgnar dem, nmligen att de ro mera frnuftiga
n eldfulla, skall jag icke kunna sga. Men jag tror, ehuru hgt
han sker bestrida Knet styrka och hftighet, och sledes den
eld som drav skulle rjas i deras penna, att om en Kleopatra,
Fulvia, Julia, Agrippina, Fredegonde, Brunehaut, Theodora,
Jeanne de Neaple, Marguerite dAnjou, Chioya, Catherine de
(
*
)
Jag har trott mig bra infra hans tankar i det Sprk, han sjlv givit dem, fr att
undvika all tvetydighet.
nor de nf lyc ht
254
Medicis, Maria av Skottland och era sdana, sjlva hade skri-
vit sin Levernes Historia och avskildrat sina hjrtan, hade H.
Rousseau ftt se den starkaste mlning, den livligaste tavla p
alla mnskliga bjelser; en Sapfo, och den andra, som han jm-
te henne behagat undantaga, hade d icke blivit de enda som
gt knsla och eld, att frtiga den klara fljd, att s snart han
tillter en av Knet ga desse egenskaper, s torde det bliva
tminstone en mjlighet fr de vriga. S vida han icke vill
pst, att Naturen med dessa tv gtt utom sina grnsor.
Fr att vertyga H. Rousseau och hans medhllare om orim-
ligheten av deras tanke-stt, har jag i denna min frsvars Skrift
fr Knet anfrt en del av de namnkunnoga Kvinnor, som lyst
och nnu lysa av stora Egenskaper, Snille, Lrdom, Dygder
och Hjltemod; emedan exempel ro de mest bindande bevis;
att upprkna alla, hade blivit ett Lexikon och icke en Poem;
och att jag valt en bunden skrivart, grundar sig i den tanka att
Skalde-Konstens egenskap r, att vinna, behaga, frtjusa och
vertyga. Att ngon del av sdant skulle nnas i mina Verser,
br jag icke hoppas, men endast nska.
Det r mig icke obekant, att Poesien hos alla ej har detta
lyckeliga det. Det nnas de, som icke ro knnare, och kunna
sledes icke nna nje i det de icke frst; andra, som icke ga
den ringaste inbillnings kraft, frtjna ock samma urskt ; som-
liga ter, hos vilka strnga sysslor och grl frkvavt all smak
och livlighet, och nteligen sdana som likna den kalla Geome-
tern, vilken sade om en Racines Tragedi, den han i ett Sllskap
hrde upphjas och bermmas, Den bevisar ju ingen ting.
Men att de Snillen, som ro utrustade med strsta gvor,
som ga p en gng Eld och Djupsinnighet, Lrdom och smak,
som knna allt med livlighet och dma med lika styrka, att des-
sa icke hava tycke fr en lyckelig Poesi r nstan en gensgelse;
de samma, vilkas bifall och rena omdme ofta r en Autors fr-
nmsta och endaste belning, kunna ju icke undg, att frst
s kr i f te r
255
och lska tankar och sanningar, antingen de ro satte under
mlning eller ej. Jag utber mig endast deras uppmrksamhet,
och skall av den allena nna min regirighet frnjd.
Hos mitt Kn, lrer det vara verdigt, att tala ngot fr
detta arbetet, dess billiga egenkrlek torde tminstone gilla
mitt uppst. De vrdiga, som uppfylla sina frelagda skyldighe-
ter, och visa drmed, huru lngt de ven kunde hinna i era;
vilkas Dygder, frnufts-ljus och lskvrda Egenskaper, allrabst
bevisa Sanningen av vad jag anfrt, lra icke neka mig sitt
bifall.
FRUENTIMRETS FRSVAR.
Du Vrlds och Samfunds mor, du Fgrings eget lger,
Du Kn! som makt och del uti Naturen ger;
Du slktets dla hlft ! du hats och krleks ml !
Som hgsta ra fr och strsta nesa tl.
Frn vrldens frsta sol du varit skt och vrdad,
Frn samma gnablick din frejd blev ven mrdad:
En stridig dom om dig stds varit har din lott,
Du dyrkan och frakt i lika jmvikt ftt.
n ser jag dig en rot till mnsko-slktets fara,
n medel snart igen till all dess rddning vara.
n har du fall och dd och ondskans ursprung vllt,
n sllhet, liv och frid uti ditt skte dolt.
n som en Gudamakt p jordens krets du hedras (a) ;
(a) Den dyrkan, som Knet i allmnhet fr av deras tillbedjare, synes icke mindre
grunda sig i hjrtats behov, n i lderdomens exempel. De gamla Tyska och Gal-
liska Folkslagen trodde, att det var ngot Gudomligit hos Fruntimret. Var och en
utvalde sig en av Knet, den de ssom det hgsta vsendet underkastade alla deras
tankar, bjelser och groml. Se Tacit. de Mor. Germ.
nor de nf lyc ht
256
n blir dig sjlen nekt, d du till djur frnedras (b),
n har du envlds ja vid sjlva himlens drr (c),
n slppes snan in och du blir utan fr (d) :
Sj, dla Kn! vad r som detta de vller?
Du r ju sjlv en del som vrlden sammanhller,
Du fds med vett och drift, med knslor och begr,
Och Kvinnan liksom Man fullkomlig mnska r:
Skall den dig lskar hgst dig mnsko-rtt frmena?
Skall Mannen s sin hlft, sitt vsend sjlv frklena?
Skall mnskan mrk och svag t mnskligheten le,
Den blinda av en blind med hgmod gra spe?
Man har med Knets rtt s enevldigt handlat,
Att man det n till Gud och n till mask frvandlat,
Dock alltid sammanstmt i ett s hrt beslut,
Att stnga det frn ljus och hga sysslor ut.
Jag vet man hr till skl vill frn Naturen draga,
Att blodet yktigt r, och sjlens verktyg svaga,
Dess byggnad ej s stark som hos det andra Kn.
Men grundom vrt bevis p klara sannings rn.
Har ngot ddligt vett med visshet kunnat mrka,
Var tankan rinner upp, hur sjlens krafter verka?
Den eld, den na saft, som uti Nerver gr,
Ej n begripen r, n mindre var han rr.
Kan ngon mta rtt, hur han ock forska ville,
(b) Uti ett Concilium, hllit i Macon, pstod en Biskop, att man varken kunde
eller borde hlla Fruentimren fr mnniskor. Frgan blev underskt i era sam-
mankomster, och meningarne voro skiljaktige. Efter lngt tvistande, erhllo nte-
ligen Knets dyrkare Segren, och dess rttighet att anses ssom en del av mnskli-
ga Slktet, faststlltes genom ppet utslag. Se i Essai Hist. Sur Paris.
(c) Det r bekant, att Katolikerne frmena sig i synnerhet genom Jungfru Mari
tgrd kunna vinna himmelen.
(d) Mahometanerne tro, att deras Profets sna blivit intagen i Paradiset, ifrn vil-
ket alla kvinnor efter deras mening ro uteslutne.
s kr i f te r
257
Av hjrnans tta varv frmgan av ett snille?
Mnn lustar och begr och bjelsernas lopp
Av blodets frg och tyngd och omgng tckes opp?
S lnge det ej skett, r det i dvala drmma,
Att efter kropp och blod frstndets styrka dma,
Om man ej sja vill det dock ej mngen tror,
Att Snillet allrahelst i stora lemmar bor;
Det r den frdels lott det andra Knet vunnit.
Dock har man vederspel av denna satsen funnit,
Frfarenhet gr ett med gamla Grekens rop,
Att starkhet med frstnd ej alltid trivs ihop.
Av gamla tide-rn och Gtska talestten,
Man ser en liten dvrg har alltid drat Jtten (e),
En apa i begrepp fr bjrnen priset fr,
Och biet i snillebragd en valsk vergr.
Naturen r sig lik, man kan d skert yrka,
Att snillets na eld ej fljer kroppens styrka.
Men just i kroppens kraft i nvrtt och i vld,
Tr Mnners vermakt frn brjan ligga dold.
Den kan ju stifta lag som myndigheten ger,
Dr r ju rtten strst, dr vldet vervger,
Vad gller vett och skl mot tvng och trug och hot,
Nr makten sger: lyd! r ffngt st emot.
Mig tycks jag vrlden ser i vildhets frsta yra,
Nr Barbari och vld begynte samfund styra,
Hur d en Manlig arm, som Lag med svrdet skrev,
Det Kn som rdde minst i tvng och trldom drev.
Frn denna mrka tid ha alla missbruk stammat.
Ett foster, ftt av vld, blev sen av lttja ammat :
Ett Kn som all sin vinst av andras sllhet drog,
(e) I Gtiska Sagorne betecknas med dvrg en ntlig, slug och konstrik man. Jt-
ten eller resen var dremot ofrvgen och ltt bedragen.
nor de nf lyc ht
258
Har sett, till detta ml, sin sknhet vara nog.
Det blev i mrker kvar, och lskar nu sin dvala,
Till myckenhetens lov, kan man ej mycket tala;
De mesta kvinnors vett i drskap fda tar,
Och deras dygd sin grund p blotta vanor har.
Ty kvinnan r frment att ngon sanning fatta,
Man vill det nje ha, att t dess dumhet skratta;
Men nr, av dumhets fr, blir lasters frukt till slut,
D gjutes mnogt gift och mycket tadel ut.
D gller ej det skl, att hennes vett frkvves,
Hon r d svaghets krl och kvinna ej frgves.
Naturen fr d skuld, och blod och hjrta del
I det, som blott har grund i fostrings-sttets fel.
Man tpper dran till uti en Springe-klla,
Och undrar sen drp att dran ej vill kvlla.
Man snrjer rnens fot, dess vingar snderslr,
Frviter honom sen att han ej Solen nr.
S bindes Knets drift av fostrings-stt och vana,
Att kmpas med varann p dumhets trnga bana
Och som en prydnad dra okunnighetens ok,
Ty det r kvinnans skymf att vara lrd och klok.
Ack! grymma tyranni, mnn det vr Vrld frbttrar,
Att halva slktet stngs i dumhets trnga fjttrar,
Nr brist p hjrnor rjs i sysslor och i vrv?
Men falska Fredom! du mnniskors frdrv!
Du r det olycks-hjul som all vr ofrd driver,
Som gr att Vrlden mrk, frvnd och lastfull bliver.
Du blandar dig i allt, du alla tider fljt
Och jmt fr mnskans syn den rena sanning dljt.
Du ver jordens vidd ditt mrka tcken breder,
Ett vilt, ett hfsat folk, du lika vldsamt leder;
Du r de dummas Gud: den visa som dig skyr,
s kr i f te r
259
Du dock i spren nr, d han som mest dig yr.
Han ofta fngat dig men aldrig hunnit dda:
Fr sannings skarpa svrd, han tvingat dig att blda,
Men Hydran lever dock, hon hundra huvun br,
Och nya vxa upp fr ett som krossat r;
Ty hopen myndig r, som fr dess dyrkan strider,
Frn Sokrats (f ) Galiles (g), intill Helvetii (h) tider,
Han var och r sig lik, han tror sig sannings tolk,
Nr i sitt blinda nit han srar hennes folk;
Lt honom rasa fritt, men Du! som dristigt tnker
Min sannings Hjlte! du, som ler t lyckans sknker,
I frihets skte fdd, du vgat mngen gng
t Hydran lyte ge och bryta vanans tvng:
Sj Rousseau! vad fr moln som nu din syn frblindar,
Nr Knet du s hrt i vanmakts bojor lindar,
Nr du oss snille, smak och knslans kraft betar,
Ja liv och hftighet, som Knets ensak var.
Har ngon frr vl hrt s ny och sllsam lra,
Att Kvinnan ej en gng kan krleks elden nra,
Att hon ej lska kan? Natur! Frfarenhet !
Och alla tiders bok, som Kvinno-den vet,
Jag ropar Er till hjlp mot en s kttersk tanka.
(f ) Sokrats de r bekant, att han dmdes till dden fr det han bevisade en enda
Gudoms varelse.
(g) Galilus, en stor Mathematicus blev p sitt ttationde r av Pven Urban den
8:de satt fr inkvisition och i fngelse, fr det han upptckt jordens skapnad och
psttt, att dr funnos Antipoder.
(h) Helvtius Autor till De lesprit, som nyligen fr sin Bok blivit frvist Hovet
och Paris, har funnit sin strsta frfljare uti en sin vn, vars lycka han gjort, och
den han av egna medel giver ett rligit underhll : Vid erinran, att han nu fr dess
otacksamhet borde indraga det samma, gav han till svar: att han det s mycket
mindre ville gra, som denna nu voro vrd ett dubbelt medlidande; emedan han
ej allenast har en vidrig lycka, utan ock ett elakt hjrta att plgas med. Att han
skrivit emot prejuger lrer icke nekas, ehuru man ej kan medgiva allt vad han
anfrt i sin Bok.
nor de nf lyc ht
260
Kom Rousseau, lt oss kring i forna vrlden vanka,
Din Sapfo (i), den du frst frn Kvinnor vljer ut,
Av krlek vgar sjlv p livet gra slut :
Mnn hon den enda r? Nej, Panthea (k) henne hinner,
Som av mer del eld mer dygdig lga brinner:
Av sorg och saknad rrd hon trotsar hjltars mod,
P dda makans brst hon gjuter ut sitt blod.
I samma kta glans en Cariens (l) Drottning blnker,
Som tvenne underverk t vrld och krlek sknker.
Mausolens like n har vrlden aldrig sett,
Ej eller den sig sjlv till grav t makan gett.
Ja, krlek s sin kraft i Kvinno-brst kan vcka,
Att han av mhet tycks sin egen fackla slcka;
En lskad, kr, Arisbe (m) av Marius kedjan drar,
Av krlek skiljer sig vid det hon krast har.
Hr tycks Naturen sjlv sin egen lag frsaka.
Alceste (n) n lngre gr, Admetis trogna maka:
Hon dricker ut det gift som mnat r dess man,
Hon dr och visar ut hur Knet lska kan.
(i) Sapfo fdd i Lesbos, och namnkunnig fr sina makalsa gvor i Skalde-Kons-
ten, strte sig ifrn en klippa till dds, av frtvivlan ver Faons kallsinnighet den
hon hftigt lskade.
(k) Konung Abradats Geml av Susiane, frlorade sin man i Cyri krigshr dit hon
fljt honom. Vid hans dd genomstack hon sig sjlv med en dolk. Xenof.
(l) Drottning Arthemise lt bygga sin man till heder en Grift-vrd, som efter
honom blev kallad Mausole, och erknnes fr ett av vrldens underverk. Hon
frtrde i en dagelig dryck hans aska, och sade sig ej vrdigare grav kunna lmna
honom n sig sjlv. Plin.
(m) Arisbe, en av den Numidiska Konung Hiempsals Bi-Hustrur, var hgeligen
lskad och sjlv betagen av den unga Marius, som hos samma Konung hllts fng-
en. Hon hade det delmod att sjlv befordra hans ykt, ehuru hon drigenom fr-
lorade allt hopp att vidare se honom. Roll. Hist. Rom. Tom. 10.
(n) Drottning uti Thessalien, som sin man ovetande drack ut ett frgift varav han
skulle ddas.
s kr i f te r
261
Mnn blott den forna Vrld av slika ljus fr skina?
Nej sista tidevarv har sett en Dansk Christina (o),
Hos den Naturens hand har all sin rikdom tmt ;
Men hjrtat vrdas mest, som delt stort och mt,
Mot alla lyckans hot har vrdat trohets lga
Och segrat ver skymf, harm, fngsel, nd och plga;
En Kunga-Dotter stngs i hrda bojors stl,
Och hlften av sin tid all jmmer hellre tl,
n hon sin Makas namn med minsta ck vill svrta,
Och kalla nedrig den som hon har sknkt sitt hjrta.
Sj blott, han brottslig r, och frihet ger dig hand,
Nej, krlek blir frrdd, du vljer dina band.
Jag tror att slika rn man ock av Mnner funnit,
Fastn, fr deras mngd, de ej till ryktet hunnit.
S knslolst och kallt som Kvinnans hjrta r,
S matt och lika slgt dess snille vara plr,
r Filosofens sats, varmed han dristigt skryter;
Men en s myndig dom ej Knets rtt frbyter.
Om Kvinnan lika hgt i vett, som krlek gr,
r denna striden all och segren redan vr.
En lika styrka kan i era mnen rjas,
Ty hjrta och frstnd av samma fjdrar bjas.
Ett starkt, ett vlbyggt skepp, som friskt av vdren rrs,
Har lika hftig fart p vad fr hav det frs.
(o) Christina Eleonora, Konung Christian den 4:des av Dannemark naturliga
Dotter, gift med Grev Ulfelt : Ibland hennes stora egenskaper var hennes stndak-
tighet och mod mest att frundra; Under hennes fngenskap tillbds henne fri-
het, om hon allenast velat medgiva, att hennes man varit frrdisk emot sitt
Fdernesland: Men hon nekade det och utstod det gruveligaste elnde i 23 r med
stort tlamod. Hon var en av de sknaste Fruentimmer, och den lrdaste i sin tid.
Bayle uti Art. Ulfelt, sger att hon bland mnniskor gtt nrmast fullkomligheten:
Hennes levnad kan lsas i frenmnde Auktor, uti Holbergs Heldinder och uti
Hommes illustres de Dannemark.
nor de nf lyc ht
262
S r en eldig sjl i drift och verkan lika,
I vad fr ml hon valt, vart hennes krafter ka.
Men Knet r frnekt att nyttja rtt sitt liv,
Det gr i dvala bort och lsa tidsfrdriv;
Nr oss frmenas allt vad vra vett kan fda
Och det dock glindrar upp av egen drift och mda,
r det ej strsta prov p snillets dla ml
Och p en tanke-kraft som inga grntsor tl ?
Mnn styrka, eld och smak i Kvinno-skrifter fattas?
Nej, drfr att de ej av grl och reglor mattas,
r deras penna stark, naturlig, ltt och fri.
De strste Lrde Mn mot Rousseau vittnen bli.
Sg vad det r fr kraft du sjlv s matt beskriver?
Du nmner Himla-eld som sjlen genomdriver,
Frstnd, Vltalighet, som brnner och frtr.
Ack! fattas eld hos oss; sg i vad skrift han r?
En Nunnas matta brev ( p) s hgt ditt bifall vinner,
Dr dock i varje rad man lika tankar nner,
Dem gnar du ditt Kn, det gr oss ej frfng.
En Zilia (q) mera starkt och dock med mindre tvng
Har hjrtats eget sprk i msta ord frklarat,
Nr hon sin rena drift med konstens fgring parat.
Sjlv medger du min sats i en Cnies berm,
Som p vr skdo-ban syns bde stor och m.
Var nns den tale-konst, som du s hgt vill prisa?
Jag fruktar Grekland, Rom, den endast kunna visa;
Och bland de stora ljus, som denna oljan nrt,
Ha tvenne konsten frst utav en Kvinna lrt.
( p) Lettres dune Portugaise.
(q) Zilia, Den Unga Amerikanskans namn i Lettre dune Pruvienne av Mad.
Grafgny, som ven r Auktor till den bekanta Komedien Cnie, den alla knnare
och sjlva Rousseau ndgas bermma.
s kr i f te r
263
Perikles, Sokrate, g hos Aspasie i lra (r)
De skryta sjlv drav och kalla det en ra.
En annan Aspasie man med en Krona sett,
De strsta undrans-rn Christinas ungdom gett (s).
De visa i dess tid, p hennes Altar rka (t),
Och lmna fosterbygd, att denna Stjrnan ska;
Europas gonkast hon i sin uppgng drar (u) :
Dess morgon mera ljus, n hennes middag var.
Christina lever ej av sina Vapens ra,
Som kunnat upp till skyn de strsta Kungar bra;
Hon sig oddligt namn med eget snille ger (v) ;
Och Sverge, som sin hjd med stolta gon ser,
Ej mindre av sin makt n av sin Drottning skryter.
Den ljuva talekonst, som frn dess lppar yter,
Frtjusat har ett rd av kloka Grhrs mn (x) ;
(r) Se Plutarque i Perikles leverne.
(s) Man har hr i synnerhet velat mrka Christina uti begynnelsen av dess levnad,
d hon genom sina makalsa egenskaper och vidstrckta kunskaper uppvckte all-
mn frundran. De lrda, som i senare tider velat visa sitt Snille drmed att tadla
denna namnkunniga Drottning, kunna icke betaga henne det oddeliga lovord
hon sig d frvrvade.
(t) Ingen lrd fants i Christinas tid som icke upphjde henne till himmelen; man
kunde gra ett Lexikon av alla de Stora Mns namn, som dels skrivit till hennes
ra, dels av hennes mildhet blivit dragne till Sverige, bland vilka senare Grotius,
Salmasius och Cartesius ro de mest mrkvrdige.
(u) Les belles qualits de la Reine de Suede faisoient en ce tems l un si grand
bruit par toute lEurope &c. Chanut.
(v) Elle t trembler par son genie autant que par ses victoires jusqu ses amis.
Mr. Le Gendre dans les Mmoires de Christ. par Mr. Arckenholtz. Tom. I.
(x) Il est incroyable combien Elle est puissante dans son Conseil. Les senateurs
memes setonnent du pouvoir quElle a sur Leurs sentimens. Il est surprenant de
voir une lle tourner comme il lui plait les Esprits de tant de vieux et de sages
Conseillers. Chanut.
nor de nf lyc ht
264
Och Gustafs segerljud man knna tycks igen.
Dess vitt bermda hov r ppet fr de vrda;
Hon delar krantsar ut t hjltar och t lrda (y) ;
n gav hon jorden Lag, och Frids Gudinna blev (z),
Och n med en Descartes, hon lag fr himlen skrev;
n i hans virvlar far, och fr den hjd ej sklver,
Och n med lika mod hon lnders den vlver.
Hur anstr det en lrd, att ivras mot ett Kn,
Som t hans likar sknkt s mnga mildhets rn?
Det tycks att samma Kn som hjrtan skall uppliva
r ftt att ock en Mor fr vett och kunskap bliva.
Knappt jorden varit n av ngot Snille prydd,
Som i sitt klara lopp ej njutit kvinno-skydd.
Ej denna Sannings-sats Christina blott bevisar.
Det vittra Englands folk en Annas spira prisar (aa),
Som i de lrdas krets en allmn tvlan vckt,
Ja ock sin mma vrd till deras den strckt.
Vem r det stora ljus, som gr att Tyskland dagas,
Att frn dess mrka trakt, bd grl och vantro jagas?
En Leibniz vaknar opp, och p en kmpe rr (bb),
Som Skolans avgud var i era hundra r.
Ej under att han oss den bsta vrld beskrivit,
Den honom i dess hov en upplyst Drottning givit.
(y) Hennes brev till Cond och Bayle vittna hrom. Ingen stor mnniska fants i
hennes tidevarv, den hon icke med vnskap, nd eller belning hedrat eller upp-
muntrat, vilket r ett av de strsta bevis p hennes stora snille och urskillning, s
vl som delmod och nit fr vetenskapers uppkomst.
(z) Vid Westfaliska Freden 1648.
(aa) Men vet att de strsta Snillen Engeland haft, hava levat under Drottning
Annas tid, ssom Newton, Locke, Addison, Steele, Pope, Swift och era.
(bb) Aristoteles.
s kr i f te r
265
Sophia (cc) ingen glants av Friedrichs Tron begr;
Ej hennes hga sjl av lekverk drad r;
De lrda sker hon: hon stiktar deras gille (dd)
Och lgger grund drtill med Tysklands strsta snille.
Vem mera mt n hon har Vishets njen sktt,
Mer delt levat har och mera delt dtt ?
Hon kom, att i vr vrld en skymt av sanning ska,
Och som en Sokrat dog i hopp att den frka. (*)
I varje lrdoms gren kan Knet vida g:
Man mnga mrka kan, jag nmner ngra f:
n ser man Chtelet (ee), en Newtons skrift frklara,
En Cockburn (ff ) ter hr den djupa Locke frsvara,
Det kloka Albion sin Filosof frsmr:
En kvinna visar frst att hon hans bok frstr:
Hon med en oknd hand den skatt i dagen stller,
Att Locke till undran frs, och Vantro Vapnen fller.
Frsvara Locke s vl, att Locke drmed r njd,
Vad strre prov av ljus, skarpt vett och tankars hjd?
Att gra Dygden tck, att rena seder mla:
(cc) Sophia Charlotta Konung Fredrich den Frstas av Preussen Drottning, ej
mindre namnkunnig fr sina stora frstnds gvor och vetgirighet, n det beskydd
hon lmnat de lrde och Vetenskaperne. Les Mm. de Brandebourg.
(dd) Vetenskapsakademien i Berlin, som p denna Drottnings tillstyrkan inrtta-
des.
(*) Hennes sista ord voro dessa: Ne me plaignez pas, car je vais present satisfaire
ma curiosit sur les principes des choses que Leibnits na jamais p mexpliquer,
sur lEspace, sur lInni, sur lEtre & sur le Neant.
(ee) Den namnkunniga Emilie de Breteuil, Marquise de Chtelet, som lyst i vra
tider och bland andra arbeten utgivit en frklaring ver Newtons Filoso.
(ff ) Catharine Cockburn, kallad den Engelska Sapfo, har skrivit med styrka i Teo-
logiska, Moraliska, Dramatiska och Filososka mnen. Hon hllts fr stor Poet
och fr n strre Filosof : Hon r i synnerhet namnkunnig fr sin frsvarsskrift
fr Locke.
nor de nf lyc ht
266
I denna dla konst jag ser en Lambert (gg) prla,
Som bde strng och m ger reglor och behag
Och parar hjrtats drift med dygdens hgsta lag.
Ja du, vars namn s vitt kringThemsens strander blnker (hh),
Som vnskap, gldje, liv, frn sjlva graven sknker;
Vars snlla pfunds kraft Planeter genomfar,
Ur mjligheters vidd den dolda sanning drar;
Du skildrar frjd och kval och sjlens liv tillika,
Att hoppet styrka fr och otron brjar tvika;
Som en naturlig fljd, du mlar straff och ln.
nnu ett Englands pris, ett mnster fr sitt Kn,
Var unga Packington (ii) vars djupa vett och snille
En mnskas hela plikt, t mnskan visa ville.
Den muntra Svign (kk) med sdan tckhet skrev,
Att ingen ann s kvickt, har yttrat sig i brev.
Vad stark och livlig eld man ser hos Heloisa (ll),
(gg) La Marquise de Lambert har skrivit Les Avis dune mre son ls; Les Avis
dune mre sa lle; Reexions sur les femmes; Trait sur lAmiti; La femme
Hermite.
(hh) Mad. Rowe, fr sitt snille och lrdom mycket knd och vrdad i sitt Fder-
nesland, och nmnd med berm i Samlingen av Poems by eminent Ladies in 2
Volumes 1755. I synnerhet fr sin Bok kallad LAmiti dans le tombeau, ou Lettres
des morts aux vivans.
(ii) My Lady Packington fr Sprk och Bokvett ganska namnkunnig. Bland hen-
nes arbeten skattas mest The whole duty of man.
(kk) La Marquise Svign. Hennes Brev som ro i Sju Tom. tagas till mnster i
deras mne av alla knnare.
(ll) Heloisa. Ett Fruentimmer i Frankrike, som levde i 12:te Seculo, namnkunnig
ej mindre fr sin lrdom, n fr sin krlek fr Abelard, det strsta snille och den
lrdaste man p samma tid. Sedan hon genom ett olyckligt de, blivit fr all sin
tid skild ifrn sin man, som tillika var hennes lskare, underhllt hon stndig
brev-vxling med honom. Hennes Brev ro i det vrde, att de sysselsatt de strsta
Poeter, att verstta dem var och en p sitt Sprk. Ls Bayle Dict. Hist. Artic.
Abelard. Article Heloise.
s kr i f te r
267
Ej strre hftighet kan ngon skrivart visa:
Hon mlar s sin plikt, sin mhet och sitt kval,
Att vart ett hjrta rrs av detta hjrtas tal,
I kvicka orda-prng hon ej sin lga svalar,
Det r ej snillets sprk, som denna sjlen talar,
Det r ett sammandrag av knslor och begr,
Hon hnryckt och frtjust, av dygd och krlek r.
Ja bland den vittra ock, som Skalde-Guden dyrkat
Vem hgre n mitt Kn har Guda-sprket yrkat ?
Frn tvenne Sapfors tid, som pris fr andra ftt,
Det konsten innehaft och lrdoms hjden ntt.
Den Skald, som Flaccus sjlv ej trott sig kunna hinna (mm),
Som i sin hga ykt lik rnen tycks frsvinna;
Den hant en kvinna upp, i styrka vergick:
Korinna fr Pindar fem gnger priset ck.
Ej nekas Deshoulires (nn) en ofrgnglig lager,
Hon snart det frmsta rum bland Ludvigs Skalder tager,
Hon var i tankar djup, i eld och mlning rik,
Den lrda du Boccage (oo) blir henne endast lik,
Som n en Hjlte-dikt t sina Landsmn givit,
Av vittra samfund vald, belnt och hedrad blivit.
Du! som p ddsens bdd s stark och munter var,
Att knappt i hlsans skt dig ngon liknat har;
Du som med bruten rst och kvavda suckar kvder,
(mm) Den bermda Pindare hade en farlig medtvlare i Korinna. Hon vervant
honom fem gnger i de Grekiska sammankomsterna, och blev drfre kallad den
Lyriska Sng-Gudinnan. Roll. Hist. Anc. Tom. 12. Horatius har misstrstat att
ngonsin hinna s lngt som denna Pindare. Se frsta Oden av dess 4:de Bok.
(nn) Antoinette de la Garde de Deshoulires. Hon har varit bland de frsta i vra
tider som kltt Filososka tankar i en lycklig Poesi.
(oo) Uti Arkadiska Akademien i Boulogne r hon intagen till medlem. Hon r
Auktor till Episka Poemen La Colombiade och en annan Le Paradis terrestre, och
en Tragedi kallad Les Amazones.
nor de nf lyc ht
268
Nr ur din makas famn, i ddsens famn du trder.
Sg mma Welwood ( pp) sg? hur kan du passa hop
S lyckligt orda-val med ngslans bittra rop?
Hur kan du snille, konst, med gravens bilder para,
S plgad, mattad, rrd, och dock s livlig vara?
r sdant ej bevis p sjlens eld och kraft,
Sj ! Rousseau, mnn du sjlv har mera styrka haft ?
Du sger, att vrt Kn stds skrivit svagt och illa,
Nr dock den stora Bayle dess skrifter velat gilla (qq).
Han som s hgt och starkt i alla mnen tnkt,
Till sannings dolda djup sin prvnings gva snkt,
I lrdom gtt s lngt, som mnskligt snille hunnit,
Sin like aldrig n i gransknings konsten funnit :
Hur ofta prisar han de lrda kvinnors vett,
Och en oddlig krans t deras hjssa rett ?
Med lamt och fjolligt ros han dem ej ra ville,
Men som en sannings vn, ett stort och vidstrckt snille,
Han glds att nna vett, som mnskans vrde gr,
Och tror, att namn och Kn ej till dess vsend hr.
Han vet att vrlden gagn av dygd och vishet vinner,
Ej frgar vem det har, blott att man skatten nner.
Med honom stmma in n era Vittra mn.
En Holberg (rr) Danmarks ljus och Fruentimrets Vn,
Hur sinnrikt han oss ej mot vanans vld frsvarar,
( pp) Mad. Welwood. Ett Engelskt lrt Fruentimmer, i synnerhet knd fr en
Poem kallad Ecrits dun lit de mort un Epoux, som r ej mindre hg, n rrande.
(qq) Han har i alla sina skrifter och i synnerhet i sin Dictionnaire anfrt era
bevis av deras styrka, snille och lrdom, n man hr kan upprkna.
(rr) Han har utfrt detta mne uti sin Frsvars-skrift fr Kvinno-knet, och nnu
grundeligare uti sin Frberedelse till Catharina Alexeievnas Levernes beskriv-
ning. I Klims underjordiska Resa, frfattad av samma Auktor, ser man hos de visa
Potuaner en Jungfru fra ordet i rtten.
s kr i f te r
269
Och under lyckligt skmt vr mnsko-rtt frklarar?
Ja hos det strsta folk, som Klim beskrivit har,
Blev den till huvud satt som allravisast var,
En Jungfru valdes ut, en Palmka ordet frde.
En lika del drift den stora Greken rrde,
Vars penna kunskap, ljus, behag och ovld lett,
Plutarque, vars like knappt den lrda vrlden sett ;
Han som de strsta mn, med strsta vett beskrivit,
Har rara Kvinnors dygd i ljuset ven givit,
Hans vitsord, hans berm, har Knets vrde sagt.
En Plato ock vr rtt fr Allmnheten lagt,
D han ett lyckligt folk och samfund velat bilda,
Dr lag och tanke-stt frn missbruk voro skilda,
Han delar Heder, Vrv, emellan bgge Kn.
Du sger, det r ord och inga sannings rn;
Men Nilens (ss) kloka folk ha sannat Platos lra;
Hos dem var Knets plikt, om Riket omsorg bra;
Dr skter Kvinnan allt, hon skipar lag och rtt,
Hon vrdar Templets prakt och folkets nrings-stt,
Hon sluter frids frbund, hon kan ock brynjan skaka;
Hjltinnan far i flt, sen fgnas av sin maka,
Nr hon med segrar krnt uti hans armar far,
Som hemma var sitt hus, sitt folks och barns frsvar.
Ej var det Manna-vett som styrde Gallers rike (tt),
(ss) tskilliga gamla Auktorer, i synnerhet Herodot, tala hrom. Montesquieu,
som i sina skrifter jmt bestrider frdomars vlde, yttrar sig sledes: Il faut avouer,
quoique cela choque nos moeurs ; chez les Peuples les plus polis, les femmes ont toujours eu
de lautorit sur leurs Maris ! Elle fut tablie par une Loi chez les Egyptiens, en lhonneur
dIsis, et chez les Babyloniens en lhonneur de Semiramis. Lett. Pers. Tom. I.
(tt) Ladministration des Affaires Civiles et Politiques avoit t cone pendant
assez long tems un Senat de femmes choisies par les differens Cantons. On
remarque que les Gaulois, sous le gouvernement des femmes, avoient pris Rome
et rent toujours trembler lItalie; que sous celui des Prtres, ils furent subjugus
par les Romains. Essais Hist. sur Paris Tom. I.
nor de nf lyc ht
270
Nr Rom, det stolta Rom, som aldrig haft sin like,
Av deras mandom blev i strsta vda bragt ;
Nej, landet lydde d en frejdad Kvinno-makt.
Men nr fr Caesars svrd det under oket faller,
D r det Manna-vett som styr de tappra Galler:
D gllde icke mer ett upplyst Kvinno-rd,
Dess vlde var frstrt, av Mnners verdd,
Nu tycks mig redan se ett moln i tusend pannor,
Jag ovns dunder hr och mina vnners bannor,
Ett rop, ack Barbari ! hur skulle det se ut,
Att mannen sktte barn, och Kvinnan skld och spjut ?
Jag tillstr denna syn fr oss s sllsam vore,
Som den fr Vidga blev, om han frn Vallhall fore (uu),
Och nge se en sprtt, grann, pudrad, klemig, vek,
Till vrn fr landet satt, belnt fr kmpa-lek.
Han trodde ej en hand med slika mjuka ngrar,
Som vid sin sknas sm det lena silket slingrar,
Skull hava styrka nog att fra rtt ett svrd,
Och att den lckra Kropp av Chocolaet nrd
I flt skull tla allt, kld, hunger, vak och mda,
Han dmde falskt, man vet hur dessa hjltar blda;
Men hade han ftt se en Smlndsk Skldem (vv),
Som utan manna-hjlp drev Dansken till sin ,
I grov och tarvlig drkt, med solbrnd hand och haka,
Nr hon hllt gstabud med haver-blandad kaka
(uu) Vidga den Starke, en gammal Gtisk Kmpe hos Kong Teoderik av Bern.
Vallhall Gternes hemvist efter dden.
(vv) Blnda p Vedlanda i Vedes hrad i Smland utdrev Danskarna, som en Sn-
dags morgon ofrmodeligen verfllo deras hus; hon samlade i hast ngra kvin-
nor och med dem vervann enden: Hon ddade deras Fltherre Tumlinger, vars
grav-hg nnu beses och kallas Tumlinge-hg. Blnda och hennes sllskap ngo
till vedergllning den rttighet, att g i lika arv med deras brder.
s kr i f te r
271
Och slckte hettans brand, i kllans friska od:
Den had han hellre trott om tapperhet och mod.
I hrda fostrings stt och allmn hug till ra
Ha forna Kmpar lrt att Skld och Vapen bra.
Bland Gter var ej rart att f en stlkldd brud
Och Mjan snart en skam, att g i Kvinno-skrud.
Den ck av stugan namn, som lnge hemma dvaldes (xx),
Nr Brynhild, Thoreborg (yy) bland raska Kmpar taldes.
En djrv Penthesile, bland Amasoners hop (zz),
Thalestris, som sitt namn har bragt i lika rop,
Ha msom stoder ftt p likbestrdda flten,
Av Hektors Baneman och Makedonska Hjlten.
En ann, som bldig sorg med grymhet parat har (1),
Till lindring i sitt kval, har endast hmnden kvar:
Hon sg sin man frrdd, oskyldigt frd till dden,
Ett brst, som var s mt, blir hrt av sjlva nden:
Hon sker ingen trst i suck och trars od;
S gruvlig ofrrtt ej plnas frrn i blod.
P havet ofrtnkt en vpnad sknhet svvar
Fr vilkens spda arm den Franska aggan bvar;
Med hgar utav lik en strand hon fyller opp,
(xx) Bnkhilder, var ett skmt-ord, som tillades dem av Knet, som vistades hem-
ma, varemot den som ikldde sig vapen, bar namn av Brynhilder.
(yy) Tvenne Gtiska Sklde-Mar.
(zz) Om denna frra lses i Hist. des Amazones, och om den senare i Curtius.
(1) Johanna Belleville, Olivier Clissons nka. Sedan hennes man blivit genom
obilliga misstankar dmd ifrn livet av Philip av Valois, utrustade hon trenne
Skepp, dem hon sjlv anfrde och hmnade hans dd genom stndigt hrjande
p Franska kusterna: Ce nouveau corsaire t descentes en Normandie, y fora des Cha-
teaux, & les habitans de cette Province virent plus dune fois dans leurs villages embrass
une des plus belles femmes de lEurope, tenant lepe dune main & le Flambeau de lau-
tre, presser le carnage & xer avec plaisir ses regards sur toutes les horreurs de la guerre.
Essais Hist. sur Paris Tom. I.
nor de nf lyc ht
272
Dr hennes makas blod fr mrdar-svrdet lopp.
De stolta Kmpar y, vem kan vl sker vara,
Nr mord och dubbla skott frn hand och ga fara?
De Bhmska Jungfrurs fejd ej glms i vrlden bort (2) :
Den gjorde annan lag och Manna-vldet kort.
Knappt vgar sig min hand att deras grymhet mla,
Som Lejon strida de och krigets faror tla.
Att gilla deras hmnd, jag mig ej fretar,
Jag sger Rousseau blott, hur Knet fktat har (3).
Men n till hgre ml har Kvinno-modet hunnit :
Hjltinnor visa sig som blott fr dygden brunnit.
Arria (4), Cato lik den forna rans tolk,
Med muntert lynne ger sin man en blodig dolk,
Den hon med dristig hand ur eget hjrta vrider,
Hon sger: Paete d, det knns ej att det svider,
Fr frihet, Fosterland, sig visar n ett mod (5),
Som offrar upp sitt lugn och sina egnas blod,
(2) Deras anfrerska Vlasta, som jmte dem vant tskilliga segrar ver Bhmiska
Konungen Premislaus, stiftade p sitt Slott Devin, eller Jungfru-Slottet kallat, en
ny lag: Nr en Son fddes, skulle hgra tummen avskras, och av en Flicka det
hgra brstet, mannen skulle rida i Kvinnfolks sadel och aldrig bra svrd, kvin-
nan vlja man efter eget tycke och s mnga hon ville.
(3) Man har ven hr bort anfra den bekanta Johanna dArc eller la Pucelle dOr-
lans, som visat s underbara hjlte-prov: Men som detta mne varit en stte-sten
fr era Poeter, s har man icke vgat sig att rra drvid.
(4) Arria, en frnm Romersk kvinna, vars man Cecinna Paetus under Claudii
Regering dmdes till dden. Fr att uppmuntra honom att d med frimodighet,
stack hon sig frst sjlv igenom med en dolk, den hon verrckte sin man med de
orden: Paete non dolet. Hist. des Emp. Tom. I.
(5) Aretaphile av Cyrn. Hon upphjes som en Gudomlighet av alla Grekiska
Skribenter och i synnerhet av Plutarque, oaktat av de bgge Tyranner, hon lt
dda, den ena var hennes man och den andra hennes mg, den frras bror; orsa-
ken var utan tvivel, att krlek fr Fosterlandet ansgs den tiden fr den strsta
dygd.
s kr i f te r
273
Ur grymma makans hand hon svrd och vlde rycker,
Hon lider ej en makt som hennes folk frtrycker;
Det strsta vlvnings-verk en Kvinna stller an;
Allena hon bd rd och upphov vara kan;
Sin dolda fresats hon s frsiktigt driver,
Att av sin egen bror Tyrannen ddad bliver.
t den av delmod hon sedan vldet ger,
Och all sin mdas ln i allmn trygghet ser.
Nr denna ock sin makt i vld och grymhet byter,
Hjltinnan ter vcks, ej medel henne tryter,
Hon vpnar sig p nytt, frgr Tyrannens liv,
Gr sen i skuggan ned till Kvinnors tidsfrdriv:
En spira hon frsmr, den hon s vl kan pryda,
Och visar att dess Kn bd hrska kan och lyda.
Du, vilkens strnga dygd av krlek styrka tar (6),
Som olik skyldighet s noga uppfyllt har:
De kta Kvinnors ljus och vrda dttrars regel,
Du Spartas hgsta pris, du hela Knets spegel.
Ditt de och din dygd ha gjort ditt rykte stort :
En ny och ohrd plikt din mhet mjlig gjort.
En lskad Far frfljs utav en lskad maka,
Hr skall du blodets rtt ell kta tro frsaka;
Vad gruvligt vxel-val ? Men dygden rdig r:
Hon nner sjlv den stig som fram till mlet br.
Din mhet blir din lag, en hamn fr den frtryckta;
Du frn din maka gr, att med din fader ykta,
Du blir hans trogna hjlp, i nd med honom far,
(6) Chelonide Leonidas Dotter och Kleombrotos maka, bgge Konungar av Spar-
ta. Hon fljde under dessa Konungars tvistande om Kronan, n sin far och n sin
man uti landsyktighet, och deltog sledes i bgges lidande, och uti ingenderas
lycka. Hist. Anc. Tom. 7.
nor de nf lyc ht
274
Och lmnar njen, Tron och prakt i Sparta kvar.
Din mer n starka sjl allt hinder genombryter,
Ditt hjrta slits i tu, i trar gat yter,
Nr sista avskeds kyss du t din maka ger,
Men dygden i ditt brst all svaghet kvver ner.
Du hrdar hennes kraft i motgngs eld och tcken.
Din vrld var nyss en Tron, nu r hon dig en ken.
Ur lyckans skte sttt du ven prva fr,
Att dygden utan glans, frglmd och oknd gr.
Men lyckan i ditt tjll tycks tnda upp sin fackla;
Ervrarn p sin Tron har redan brjat vackla.
Flj, trogna Dotter! flj, till Kronan nu din Far;
Han lyfts i rans skt och Spiran tertar.
Men nej ! du mste dig ur Fadrens armar rycka:
Din makas undergng r bunden vid hans lycka,
Ditt hjrta styckas skall emellan Far och man,
Din dygd, s stor hon r, ej bgge frlsa kan.
Du kper makans liv med knfall grt och bner,
Och i din hulda famn tar tvenne spda Sner;
Du sger, kom min Man, jag delar nu din lott,
Jag olycks-vgen vet, jag har den nylig gtt :
I mrksta demark, i enslighetens lger,
I lgsta koja stngd, med dig jag himlen ger.
I Visa, Vrldens ljus, I Hjltar, jordens prakt,
Mnn ngon mnsklig dygd till strre hjd r bragt ?
Ej fruktan, svaghet, hmnd, ej hgmod, den bereder;
Ty mhet r dess grund, och styrka henne leder.
Du, som ett ddligt kval fr Rom och frihet led,
Som med ditt egit blod beseglat tysthets ed:
Som lycka och natur beskrt de strsta lotter,
s kr i f te r
275
Att Bruti hustru bli och fdas Catos Dotter (7).
Du var dem bgge vrd, din dygd s sllsynt var,
Att ock ditt minne blir med deras evigt kvar;
Nr ran i sitt Slott, de tvenne Hjltar mlar,
En Porcia jmte dem p samma tavla prlar.
Vad fr behjrtat mod i Kvinnlig sknhet bor?
Se oskuld i sin glans och dygd i dden stor,
Vad fr ett Hjlte-blod i spda dror rinner?
Man hr i Frjas brst Thrase hjrta nner (8)
En dyr Johanna Gray i vishet Knets prl (9)
Ett tvedrkts offer blir, ett relystnans ml :
Hon drages ur sitt lugn, och slits ifrn de njen,
Som fda hga vett, och ro drars ljen:
Hon trugas till en Tron, hon tvingas frn sin Bok:
(7) Porcia. Sedan Brutus beslutit att vara en av huvudmnnerna fr de samman-
svurne emot Caesar, blev han tankfull och bedrvad, det hans hustru Porcia mrk-
te, och sedan hon lnge men frgves bett honom upptcka sin oro fr henne, gav
hon sig sjlv ett farligt sr, till att vertyga honom att ingen plga skulle frm
henne att rja en hemlighet. Plut. in vita Bruti.
(8) Den kallsinnighet och styrka varmed han emottog det ddsstraff, vartill han av
Nero dmdes, lses hos Tacitus.
(9) Johanna Gray, hertigens av Suffolk och Franoise Brandons Dotter av Eng-
elskt Konunga blod hrstammad, gift med Guilford Dudley, en Son av Hertigen
av Northumberland. Efter Kong Edvard den 6:tes dd blev hon genom sin Svr-
faders anlggning och stmplande utropad fr Engelsk Drottning; hon vgrade
lnge att emottaga Kronan, men blev nteligen genom smickran och hotelser
tvungen drtill av sin Moder och Svrfader. Hon regerade i 9 dagar, och blev av
Drottning Maria den 2:dra, som feck verhanden, dmd till dden: Hon avrtta-
des straxt drefter p sin lders 17 r. Denna Prinsessa var ett av de lrdaste Fru-
entimmer p sin tid; hon frstod, utom sitt Modersml, det Fransyska, Latinska
och Grekiska Sprket, och lste i det sista alla Vetenskaper. Hon skilde sig ofta
ifrn Hovets vanliga njen, fr att skta sina Studier. En gng vid en allmn lust-
barhet fant man henne allena i sitt Kabinett med Plato i handen; och betygade
hon, att all annan ro var allenast en skugga emot den hon d hade. Se Burnets
Mem. dAngleterre. Hist. des Amazones. Holbergs Heltinder och era.
nor de nf lyc ht
276
Hon tar en Krona an som frihets strsta ok,
Men av s sllsynt dygd dess des storm ej vilar;
Ty snart i hgsta sky beredas torndns pilar.
Johanna frn sin hjd i stoftet tryckes ner,
Ett mer n dyrbart liv till pant t friden ger;
Till Tronen gr hon fljd av oro, tvng och hpnad,
Till dden gr hon glad med hopp och oskuld vpnad.
Och I ! som sktt ett vrv fr alla stort och dyrt,
Hjltinnor, som ert folk med mod och vishet styrt,
Som varit Troners prakt och stora samfunds lycka,
Vars minne tiden gmt och rans hnder smycka,
Er glans, er dygd, ert namn, man nu bestrida vill ;
En lrd bevisa tror, I aldrig varit till ;
Han nekar Kvinnan mod, frstnd och sjl och styrka,
Att Vrlden, som er frejd, s lnge hunnit dyrka,
Lr nu med hpnad se, att hon har vilse gtt,
Och falska ljus om er i tide-bckren ftt.
Nu torde England snart sin lyckas grund frglmma (10)
Och sin Elisabeth till Kvinno-sljder dma,
(10) Det lrer vara ondigt, att hr anfra ngot om denna namnkunniga Drott-
ning, av vars lov alla Historier ro fulla. Hennes Epitaf, som str i St. Marie le
Bows Kyrka, r mrkvrdigt bde fr sin sanning och korthet.
Spains Rod, Romes ruin, Netherlands relief,
Earths joy, Englands gem, worlds wonder, Naturs chief
She was and is, what can there more be said?
On earth the chief in heaven the second maid.
Roms fall och Spaniens ris och Englands dyra smycke,
Ett Nederlands beskydd, Naturens msterstycke,
Som frjd och undran vrlden br.
Vad kan vl yttras mer i orden?
Hon var den frmsta m p jorden;
Den andra hon i himlen r.
s kr i f te r
277
Bevisa att hon matt Regerings-brdan bar;
Fast hon Regenters ljus och Vrldens undran var.
En lika sannings sats tr ock i Spanien glla (11) :
Det lr ej knnas vid en rdig Isabella,
Som del, tapper, stor och hrdig i beslut,
De tiders strsta verk med klokhet frde ut.
Knappt hade ngon agg vid Cuba strander ktat :
Frgves en Columb mot vg och avund fktat :
n torde Indiens skatt ej fyllt Europas brist (12),
Och mnga undrans rn vr kunskap hade mist,
Om denna Kvinnans mod i vanmakt sig frvandlat
Och hon mot mnners rd den gngen icke handlat ;
En Kung med allt sitt rd t sdant vgspel ler,
Ej nns till detta Vrv i Spanien medel mer.
De era stolta Hov, dr prakt och rikdom blnka,
Fr Vetenskap och konst ej mera vidstrckt tnka,
Den tid feck mngen narr, fr lek och gyckel-spel,
I lyckans skte rum, i Kungars ynnest del,
Nr lrda vrldens ljus fr deras syn gmdes,
Och snille och frtjnst till nd och glmska dmdes:
Men Isabellas sjl en strre klarhet har:
Hon ver vanans krets med del styrka far;
Sin hela Kvinno-skrud i prglat Guld hon vnder,
Och ger den dyra skatt i snlla Seglarns hnder,
Han hinner till sitt ml, han lyckas i sin frd,
Den grannlt bragte oss en rik och oknd vrld.
(11) Isabelle dAragon, Ferdinandi Catholici Geml och Med-regent ; r lika
namnkunnig fr sin klokhet och frsiktiga regering, som fr sitt mod och sin tap-
perhet. Hon uppfyllte en Generals och Hjltes skyldigheter, anfrde sjlv sin
Krigsmakt, och vant tskilliga betydande segrar vid Mariana.
(12) Hrmed menas icke verdet av guld, silver och dla stenar, som snarare tr
hnda kt Europas brist ; men verkeliga frndenheter, ssom vissa lkedomar,
och fr mnniskliga livet nyttige varor.
nor de nf lyc ht
278
n er av Knets prakt Historien fr oss mlar:
En klok Semiramis i vrldens barndom prlar,
Fr tapperhet och rd, fr slughet, mod och makt,
Hon sig och Babylon till vrldens under bragt.
Men om man ej s lngt vill tidens lnker flja,
Om ovisshetens moln tycks denna bilden dlja,
S m sig gats fart ej lnge matta dr,
En annan visar sig, som r oss mera nr,
En ny Semiramis, vars rykte uppfyllt jorden,
Som med en myndig rst befallte hela Norden (13) :
Vad mnga Kungar skt, den sluga Drottning vant,
Hon trenne Kronor tog och vid sin Spira bant ;
Av all Regerings konst var hennes av den kta;
Med spe och lsa ord hon lter Albrecht fkta,
Med bga, svrd och spjut, hon ter strida vill,
Hon frukta tycks hans kn, det hr en Kvinna till :
Sin synl kan hon s emot en brynsten vssa (14),
Att hon med samma hand tar Kronan av hans hjssa;
Med sina Kvinno-fel hon i den svaghet fll,
Att vad hon vant med makt hon genom vett behll.
Den stolta Zenobie (15) som sjlv med raska hnder
Sitt Rike skyddat har och kt med strre lnder,
(13) Margareta, Konung Valdemar den 3:djes av Dannemark Dotter, och Svenska
Printsens Konung Hkans i Norige Geml. Hon stiftade den bekanta Kalmare
Union.
(14) Konung Albrecht skickade p spe Margareta en brynsten, att vssa sina syn-
lar upp.
(15) Zenobie. Kejsar Odenats Geml, regerade jmte honom och efter hans dd.
Hon residerade i Palmyra, ervrade Persien och Egypten, och anfrde sjlv sina
hrar. Hon var en lrd Prinsessa, kunnig i mnga sprk; och har sjlv skrivit den
Orientalska Historien. Kejsar Aurelianus, som vervant henne, och frde henne
uti triumf till Rom, har p det prktigaste upphjt hennes stora egenskaper, uti ett
brev till Romerska Senaten. Se Dict. Hist. de Bayle Art. Zenobie.
s kr i f te r
279
I frid, frsiktig, klok, i Vapen, lycklig, djrv,
Vem visar mer n hon vr rtt till hga vrv?
I denna rara sjl sig mod och snille mta;
Hr ses en Kvinno hand, som lika vl kan skta
En Spira och en Bok, en Penna och ett Svrd
Och Asiens Drottning r ej mindre rask n lrd.
Nr ntlig ock dess makt fr lyckan mste vika,
Hon i sitt nederlag sin hghet ser tillika;
P Hjltens Segervagn hon strsta prydnan r,
Men strre r det lov, som Hjlten henne br.
En ann av Gtiskt blod ej mindre vrdnad vcker,
Som ver sjlva Rom en myndig Spira strcker (16) :
Ett under i sin tid, som, p sin hga lott,
Med Kronan, mycken sorg och mycken ra ftt.
Natur och fostrings stt och lyckans rika hvor,
I sinne, kropp och brd ha samlat sina gvor
Och haft Amalazonte till hgsta gnaml,
(16) Amalazonte, stgta Konungens i Italien Teoderiks Dotter. Alla de kropps
och sinnes frmner, som kunna tillgnas mnniskligheten, voro hos henne sam-
lade. Uti sin spdaste barndom uppvckte hon allmn frundran, med sitt snille,
som strckte sig till alla mnen. Vid mognare r intog hon alla hjrtan med sin
sknhet och sitt behageliga vsende, och nr hon efter sin Faders dd, tilltrdde
regeringen, viste hon sig ej mindre makals i klokhet och rttvisa. Hon infrde
smak fr Vetenskaper bland Gterne. Hon bibehll sin myndighet emot inbrdes
oroligheter och utvrtes krig. Hennes levnad var en kedja av olyckor; hon frlora-
de p kort tid sin Man, sin Far och sin enda Son, och var sedan allt stadigt omgi-
ven av avund och hemliga ender, utan att ga ngon annan std n sig sjlv. Hen-
nes hjrta har dock mest gjort henne oddelig. Hon drog sig de storas hat,
genom det beskydd hon lmnade de frtryckta och ndlidande. Sedan hon genom
sin Frndes Theodaths frstllning och den hjlp hon av honom frmodade uti
regeringen, funnit fr gott att dela densamma med honom; blev hon p ett lnn-
ligt och frrdiskt stt, efter hans anstalt frkvavd och ddad. Den iver, varmed
Kejser Justinianus hmnade hennes dd, bevisar i vad stort anseende hon i sin tid
var. Les vies des Hommes Illustres, Tom. 2.
nor de nf lyc ht
280
Nr hon blev Knets prakt och alla Krntas prl :
Hr hade sknhet sig med Snilles eld frenat
Och hjrtat var av ljus och sannings strlar renat,
Att var en knsla dr var idel godhets drift ;
Med dygd, med delmod, hon dmpar avunds gift.
Frst och makt och hat kring hennes Tron sig rota,
Med klokhet, mod och vett, kan hon dem alla mota;
Hon sist ett offer blev, men genom dets brott,
Och rnte ock dri de stora mnskors lott.
Att mla denna ock, kan ej min fjder hinna.
I Norden n en gng vi mrka en Hjltinna (17),
Som lyfts frn ringhets djup till Tronens hghet opp,
Med egen ra prytt sitt underfulla lopp.
I som t brd och blod s mycket vrde sknken,
I sm och trnga vett, som efter vanan tnken,
Som tron, att klokhet gr som arv till namn och tt,
Och binden Dygd och vett vid frnmt fostrings stt :
Se hr ett stort bevis mot denna frdoms yra;
Den nyss en hydda sktt, kan nu ett Rike styra:
Den blott Naturen prytt och enfald ammat opp,
Blir nu en stor Monarks och hela Rysslands hopp.
Cathrina! vad fr pris kan mot den hghet svara,
Att du en medhjlp feck fr Stora Petter vara?
Hans mnga Hjlte-vrv ej stanna vid hans slut ;
(17) Catharina Alexievna, Kejsar Peter den I :s Geml, blev frst namnkunnig
genom det sluga pfund, varigenom hon frlsade Tsaren och hela dess Arm, d
han vid Pruth av Turkarne var belgrad. Den makt hon gde ver sin Gemls
hjrta, utvade hon endast med mildhet. Mnga sina understare friade hon frn
dds-straffet, och de Svenska fngarne hade att tacka henne fr sitt liv och under-
hll. Efter Kejsarens dd, fullfljde hon alla hans stora anlggningar; i synnerhet
fullkomnade hon Vetenskaps Akademien i Petersburg, dit hon samlade de lrdas-
te mn i Europa.
s kr i f te r
281
Du fr hans hga Verk, hans stora anslag ut,
Med myndighet och nd du styr ett vidstrckt Rike
Och hade av ditt Kn ej i din tid din like.
Bland forna ldrens ljus, vi vill man leta mer?
Vr tid ju strsta prov av Knets styrka ger.
Ej under, Rousseau glmt, bd Roms och Asiens Kvinnor,
Nr han ej varse blir de levande Hjltinnor.
Vad stor Regerings konst, vad hrdat mod och vett
Har ej vrt Tide-varv i en Maria sett (18) ?
Hon vant sin Spira sjlv, vars styrka hon ock prvar;
De strsta Hjlte-mod hon i sin skola var.
Ej mindre stort bevis man i Petrowna ser,
Som Titus n en gng t mnskligheten ger.
Dig Kronan fr vrt Kn! han ven dristat glmma,
Som gvor och Frtjnst drar fram ur mrkrets gmma,
Du Sverges dyra Mor, som eldar Snillen opp,
Och ger en del drift t Vetenskapers lopp:
Okunnoghetens sky r frn vr himmel viken.
Du ven Spiran fr uti Naturens Riken;
Dess under samlar Du, i prktigt sammandrag (19),
Du knner denna ock, du forskar ut dess lag,
Vad sanning r s dold, den ej Louisa nner?
Dess tanke-gvors vidd till alla mnen hinner,
Sjlv hos sitt unga Kn hon smak fr vishet vckt,
Nr hon till deras vrd sin hga omsorg strckt (20).
(18) Maria Theresia. Kejsarinna och Drottning av Ungern.
(19) Hennes Maj :ts kostbara Natural Kabinett, som anses fr ett av de strsta i
Europa.
(20) De unga Fruentimmer, som p Hennes Maj :ts omkostnad uppfostras.
nor de nf lyc ht
282
P Kvinnors tanke-kraft och p den sats jag driver,
Louisas stora Sjl det strsta vittne bliver.
Ack! skapa om vr Nord och vis din Guda-art ;
S livlig Snilles Eld, ett vett s hgt och klart,
r icke endast sknkt att Kn och Spira pryda,
Den samling p en Tron har mera att betyda.
Nr Ljuset tndas skall och spridas i ett Land,
Ger himlen facklan frst uti Regentens hand.
Vr Nord en dager ftt som lngsam synes skrida,
Och nattens skuggor n med svaga strlar strida.
n gr en sann frtjnst i torftighetens spr,
En mindre odlad smak hos Allmnheten rr.
n hrs ej ryktets mun t kta Snillen giva
Den dyrkan och det lov, som dem till tvlan driva.
Min Drottning, Du r den som dimman skingra skall ;
Giv ljus och trttna ej vid ett s vrdigt kall.
Stt Lrdom i sin dag, och lr Ditt folk att tnka,
Att intet m bli mrkt dr Dina strlar blnka.
D skall Dig ran sjlv ett evigt offer ge,
Och Vrlden samlas hit att Dig och Sverige se:
D lr vr efter-vrld i sina domar tvika,
Om hjrta eller vett var strst hos vr Ulrica.
Vad fr en galla har d Rousseaus penna lett,
Nr han vr svaghet blott, men ej vr styrka, sett ?
Ett ngsligt gnablick, nr ledsnad honom plgat,
Han obevpnad sig mot hela Knet vgat ;
D blir hans penna slg som r s stark och rik,
Hon vittne mot sig br och r sig sjlv ej lik.
Men sg du, sannings Vn, vad har vl Knet felat,
Sen du en gng oss sjlv s mycken heder delat ?
Nr du om Kvinnors dygd, begrepp och fostrings stt,
s kr i f te r
283
S vrdigt yttrat dig och dmt s sunt och rtt (21).
Vem har beklagligt vis min Filosof frtretat ?
Tr hnda i ett lag en fjolla honom retat,
Som i hans drkt och gng ett hgml kunnat se,
Ell vgat t hans Vett en ljlig stllning ge.
En dres djrva hugg kan ock den visa rra.
Ell mnn en sknhets makt ditt hjrta givit gra,
Som stolt och obevekt din rena eld frsmtt ;
Varav vrt hela Kn har namn av hrdhet ftt ?
Men nej ! vi m vr rtt p dessa skl ej ka,
Vi slippa ngon sak med Filosofen ska:
Det icke Rousseau r, som oss frklenat har;
Han sjlv det vittne ger, att det hans skugga var (22).
(21) Uti sin Discours sur linutilit des Sciences, har han yttrat sig sledes: Je suis
bien loign de penser que cet ascendant des femmes soit un mal en soi. Cest un prsent
que leur a fait la Nature pour le bonheur du Genre Humain. Mieux dirig, il pourroit
produire autant de bien quil fait de mal aujourdhui. On ne sent point assez quels avan-
tages natroient dans la Societ dune meilleure ducation donne cette moiti du Genre
Humain qui gouverne lautre. Les hommes feront toujours ce quil plaira aux femmes. Si
vous voulez donc quils deviennent grands et vertueux, apprenez aux femmes ce que cest
que grandeur dame & vertu. Les reexions que ce sujet fournit et que Platon a fait
autrefois, meriteroient fort dtre mieux dveloppes par une plume digne dcrire dapres
un tel Maitre & de defendre une si grande cause. Discours par M:r Rousseau, si le
Rtablissement des Sciences & des Arts a contribu a purer les murs, pag. 35.
(22) Han slutar Fretalet i sitt Brev till Mr. dAlembert, med dessa orden: Lecteur,
si vous recevez ce dernier ouvrage avec indulgence, vous accueillerez mon Ombre; car moi
je ne suis plus.
nor de nf lyc ht
PROSA.
TANKAR OM MNNISKANS INTET
OCH ALLT.
Ondeliga Fullkomlighet ! Du mina tankars yttersta ml och
min Sjls endaste vila: Du, som s hrligen uppenbarat din
varelse; och r dock en frdold GUD: Jag sker dig i detta
vida, i vilket du synes s klar; men dock fr min Sjl s lngt
borta. Var skall jag nna dig, Du Eviga Vsende, som endast
frmr mtta mitt eviga begr? Huru litet stillas det icke i alla
de ting, dr det skt sin ro? Usle, ffnge och otillrckelige: de
lysa och frblinda, lova och bedraga p en gng. Naturens
skatter, mnniskors frtrffelighet, hela vrlden, och jag sjlv,
kunna icke mtta min anda. Vi r jag om denna Sanningen s
hgt vertygad? Vi har jag, med nger och skada, av frfaren-
heten den lrt ? Ja varfre skall jag mrka brist i allt, och drav
s mycket bittrare knna min torftighet, utan att dremot nna
hjlp? Min Sjl trngtar efter ro: alla mina syfteml g drhn:
och nr jag skrskdar mina grningar, mina rrelsers och
tankars hemligaste anslag, vndas de alla till det mlet, att fr-
skaffa den orolige anden vila, och stilla dess trngtande begr;
men frgves: jag nner icke vad jag sker: Jorden r mig fr
lg, och Himmelen fr hg: det frgngeliga kan icke frnja
mig, och Evighetens skatter kan jag ej annorledes, n med
hoppet omfatta, vilket r ett tomt tnjutande.
Elndiga och dock hrliga verk! du samling av mrker och
Ljus, svaghet och styrka: Mnniska! st du satt i detta tidelop-
pet till din lycka eller olycka? r ditt liv dig en frmn eller ett
straff ? Betrakta dig, vad r du? obegripelig fr dig sjlv till ditt
sammanhang: du knner dig ej lngre och annorlunda, n till
dina verkningar, och denne frfarenhet gr dig frst bekant
med dig sjlv. Du tnker, och i det samma frgar du dig sjlv,
vad det r, som tnker: Du stannar, och s ondelig du r i din
s kr i f te r
287
tr, s ndelig r du i ditt begrepp: du kan icke sga, vad du
r, och huru lnge du skall vara; Men du knner allena, att du
r en varelse, som, jmte det du kallar tanka, bestr av ngot
grvre: en kropp, s frtrffelig, som brcklig. Han r den
smre och ringare del av ditt vsende; men synes dock vara
mlet fr din omsorg. Han r en trl, som str under Sjlens
lydna; Och denna tnkande kraften, som r s mycket nare
och hgre, n han, anvnder dock alla sina frmgenheter till
dennas nje, vrdande, bekvmlighet och vidmakthllande, s
att det snart skulle synas, som Sjlen vore gjord, att draga om-
sorg fr kroppen; emedan dess oordning gr hennes smrta:
ja, att hon, med all sin styrka, ljus och frmgenheter, lider, s
snart den andra r i oreda. Sledes tyckes denna kroppen p en
gng vara bde Sjlens verktyg och ndaml ; Genom kroppen
verkar tankan, och tankan synes verka fr kroppens skull. Nr
nu denna hrskande trlen r i god och rtt ordning, d r den
nare delen ven s: d yttrar sig tankans hjd och sknhet s
mycket klarare, till begrepp, uppnning, minne och omdme.
Himmelske strlar; men dunkla! varfre lysen I ? vad tjnen
I till ? att ska och fatta Sanningar. Varfre? till den ondeliga
knslans frnjande. Ack! huru otillrckligt r edert ljus? huru
ffng synes eder mda?
Jag fant min Sjl hungrig efter sanning: begreppet fattade
tusende saker: minnet gick det tillhanda, och omdmeskraften
uppdlades drav. Jag sg p Vetenskaperne, och hissnade ej
allenast fr deras djup, utan ock fr deras myckna ovisshet, och
den ringa frnjelse, de lmna efter sig. Sedan en mnniska
anvnt hela sin livstid, utmattat kropp och sinnen, ofta arbetat
sig till dds fr en enda, ja den minsta del av dem; har hon
antingen till slut sjlv funnit sig bedragen, och dmt till elden
sitt arbete, eller hava hennes likar frr eller senare funnit det
s. En ddelig, som med sina tankegvor gtt hgre, n alla
andra, och med sin frstndskraft upptckt de strsta Naturens
nor de nf lyc ht
288
Hemligheter, samt bragt Poeterne att frukta, det nglarne
avundades ver dess Ljus: nrde till slut sitt frnuft med Pro-
fetiors uttolkande. En annan, som i en av de djupaste och dr-
jmte vissaste vetenskaper ven gtt s lngt, att hans tid ansg
honom ssom ett under, blev barn vid trettio rs lder, sedan
han vid barna-ren utvist ett ovanligt Manna-snille.
Vad r d mnniskans vishet ? Jag rrdes och mkades, och
fant jmvl denna delen av nje, otillrckligit fr en trngtande
Anda.
Mnniskors goda omdmen, ett stort rykte, berm fr gvor
och lovvrda egenskaper, synas vara retande njen fr ett hg-
sint hjrta. Vad r vl hrligare, n att genom frtjnst vinna
allas frundran, och bringa bde ender och eftervrld, att
minnas en med vrdnad? Mnn den, som arbetar p denna
refulla vgen, kan nna vrlden trng? och mnn det lysande
mlet, att av de nrvarande tider frundras, och hos de till-
kommande till sitt namn bliva oddelig, icke r mktigt, att
frringa alla plgor? S syntes det fr min tanka, vid skdan-
det av hjltarnes, de vrldslige visas och era stora Mnners
egenskaper och grningar, som till deras minnelse nnu leva
kvar ibland oss; men jag fant, vid bttre skrskdande av dessa
stora mnniskors levnad, ven falskheten av detta njet ; De
njto sllan rttvisa av sina avundsamma medborgare: rykte
och bifall stodo icke p ngon fast grund; Det var byggt p
tusende olika mnniskors olika tycke, begrepp och kunskap:
det bsta frkastades ofta av okunnoghet eller avund: det sm-
sta upphjdes av samma orsaker, och fant sledes ven sina
lskare; lyckans infall och tidernas seder hrskade ver denna
hrligheten. En endas myndighet r stundom mktig nog,
att upprtta bruk, ven i omdme och smak om Dygder och
Vitterlek. Sledes hinna mnniskorna sllan denna lysande
vderbilden, nr de den som mest efterka, och nr de av dess
frgor skulle kunna frnjas: han synes liksom lpa dem undan,
s kr i f te r
289
medan de nnu kunna skda honom, och stannar icke frr n
stundom vid deras Grifter, d de frlorat fr honom bde lus-
ten och knslan.
Jag vmjades vid detta njet, och nner nstan ingen ting
ljligare av alla vra svagheter, n den ro eller oro, som andras
tankar om oss plga uppvcka hos oss; i synnerhet d vi drav
till vr vlfrd ej hava ngot att frukta eller hoppas; icke dess
mindre r fr vr egen krlek nstan ingen ting s odrgeligit,
som det s kallade fraktet, vilket dock mest bestr i inbillning;
ty det kan ej plga mig mer, n jag sjlv tillter. Den som hyser
ortta tankar om mig, felar ju fr sin egen del : ty ho haver rt-
tighet att frakta ngon, om icke fr fel och laster? och det
icke en gng, utan en noga sin egen rannsakning, d fraktet ej
blir annat, n en rttvis tanka om en ting. Hgaktning, som
ter s hgeligen smickrar oss, r ock sllan efter vrdet inrt-
tad: lnder oss ofta till skada: har merendels egennytta eller
okunnoghet till grund, den tiden som oftast kastar ver nda:
och faller s hela denna fagra byggnaden.
Vartill tjnar d, att efterka ett stort rykte, nr det till sina
grunder r s frgngeligit, som falskt, och aldrig tillrckeligit,
att mtta ett regirigt hjrta, varom vra Krigs- och Lrdoms-
hjltars orolighet i alla tider vittnat ?
Gives d ingenting p jorden, av vilket mnniskan skulle
kunna njuta ngon verkelig fgnad? Ack! jo, hr r ngot, som
vergr, till sin ljuvlighet, vrde och nytta, allt annat : Vnska-
pen, dla Sjlars frnmsta bjelse: Kllan till de bsta Dygder
och de renaste njen: den synes vara oss lmnad, till att fr-
ljuva tidsens elnde, frhja och frbttra de svaga, usla och
hrda mnnisko-villkor. Det var i detta lugnet dr den stora
Scipio smakade i sin enslighet strre fgnad, n vid sina triumfer
i Rom. I en enda trogen vns sllskap, frglmde han alla de
ofrrtter, som ett otacksamt folk gjorde honom: och det rtta
tnkestt, den visa Lelius hade fr honom, var honom mer, n
nor de nf lyc ht
290
bde upphjelser och frnedringar, ryktet efter tidsens vnning
tillade hans namn. Hr njt han strre belning fr sin dygd,
n Rom mktat giva honom; ty hans hjrta var deltagande i
dessa frmner, och frnjt. I vnskapen r icke allenast bot
fr Lyckans ofrrtter; den stter ven endast smak p hennes
gvor. Vad vore de alla, om man ej kunde dela dem med ngon
vn? Vnskapen r hr p jorden det fullkomligaste ml fr
en mnniska, varest hennes frstnds och viljas krafter, samt
alla dess rttmtigaste bjelser njuta fda. Av en frnuftig vns
tankar, rd, kunskap och gvor frnjes frstndet : Av dess
dygd och efterdmen frbttras viljan; I dess hgaktning, mil-
da och ursktande tnkestt, nner en billig regirighet all den
hjd, hon sker: och det rdande ditt och mitt, som blandar sig
i allt, och regerar i vrlden, frlorar hr sitt vlde; Emedan den
strsta och endaste egennytta emellan vnner r den, att frst
f tjna varannan. Sledes nner ock denna nedriga bjelsen
hr ett delt mne fr sin tr, nmligen, att rikta sig i vnskap.
Vad nje r ock till, som i ljuvlighet svarar emot en vns sll-
skap? gives det ngon renare vllust, n den hjrtan smaka,
dem bjelse, hgaktning och likhet frenat. Sledes tyckes
vnskapen vara det bsta, oss hr nedre r lmnat : en him-
melsk strla, som synes nrmast avmla de sllheter, vi frestl-
la oss i fullkomligheten.
Du ljuva och dlaste makt ! jag erknner och dyrkar dina
Lagar, och tillstr, att dr du regerar i all din prakt, uppbygger
du p jorden en himmel, och frvandlar alla bitterheter i n-
jen; men tillstd mig, sga om dig, som en av vra tiders lrda
talar om en fullkomlig vis Man, den han beskriver till alla dess
egenskaper, styrka och orrlighet i med och mot, och tillstr
honom vara den lyckeligaste av alla; men beknner drhos till
ett slut, att han icke nns.
De mesta mnniskor lska sig allenast sjlva, och ro sledes
obekvma till en rtt vnskap; deras egen nytta, nje, heder,
s kr i f te r
291
bekvmlighet, egenskaper, och allt vad dem sjlve tillhrer, ro
stndigt fr deras tankar och tr nrvarande: Sledes r ej
underligit, att de ej hava mycket av hjrtat vrigit fr sina vn-
ner: Och av ett sdant, endast p sig sjlv stllt, syfteml, fdas
frakt, kld och vrdslshet fr andra, avund, tadel, falskhet,
ofrrtt, otacksamhet och ledsna: allt sdane fel, som hryta
av krlekslshet ; F ga ock den frmga, att rtt vrdera sig
sjlva, drfre, att s f knna sig: och s naturlig och billig en
rtt inrttad egenkrlek r, s skadelig och tyrannisk r denna,
som betager mnniskorna den strsta frmn, de hr i vrlden
kunna tnjuta, nmligen vnskapen: till vilken fordras, jmte
en naturlig bjelse, ett ej mindre rent och stadgat vett, n ett
gott och delt hjrta: och som desse egenskaper ro sllsynte,
fljer drav, att en rtt vnskap r och blir i alla tider sllsynt.
S mste jag ock sga om dig, du strsta himmelens gva,
som om allt det vriga, vad min tr och tanka beskdat, att du
ven r ofullkomlig, icke till ditt sammanhang; men till din
varelse; ty du nnes s sllan, och om du nnes, s varar du
dock icke lnge; dden r din frstrare; men ack! huru ofta
frrttar icke tiden, vad dden endast borde gra.
Det behves icke mycken frfarenhet och ljus, att nna, det
de s kallade Lyckans frmner, hgt stnd och rikedom, ro,
om icke stridande, tminstone litet bidragande till en rtt fr-
njelse; i synnerhet, som den oro och bry, dem fljer, aldrig
kunna ersttas av de f njen, de fra med sig. En stor Sjl,
som p rans hjd endast r sysselsatt, att stadkomma mnni-
skors sllhet, och en rik, som frstr sig p det njet, att frlsa
och hugsvala de olyckelige, samt belna och upphjlpa fr-
tryckte frtjnster, kunna endast smaka rtta ljuvligheten av
desse frmner. Alla de vriga, som nyttja dem p vanligit stt,
hava ock drav de vanliga plgor: faror, tvlan, fruktan, misstro
och en aldrig vilande tr.
Av eder, I tvenne vrldenes avgudar, begr jag icke mer, n
nor de nf lyc ht
292
vad naturen och en bekvmlig vana tillter mig att ga. I ren
allt fr tomma i Eder sjlva, fr att kunna fylla ett evigt begr;
men I underlten dock icke, att vara frmner fr dem, som
rtteligen veta nyttja Eder: och d tjnen I tillika, att gra livet
bekvmligit.
S r d ingen ting av allt, vartill mnniskan utstrcker sin
tr, mktigt att frnja henne. Och den hgsta Vishetens
verk, som alla ro fullkomliga, i anseende till deras samman-
hang, hava dock alla i flje med sig en verkelig brist. Men du
eviga Fullkomlighet ! Du Hgst av vad vi kunne tnka! Du
Makt, som satt all ting i ordning och rrelse! ser du till dessa
tnkande jordemaskars torftighet, och den brist, de hava inom
sig? Har Du det ndaml med dem, att de skola vara och en
gng mttas? Ack! s ro Dina vgar drtill s visst goda och
fullkomliga, som Du st Sjlv. Och d, min Sjl ! pass p, att
klandra den Evigas ordning: pass p, att skatta ett Intet lyckeli-
gare n Dig; missunna ej djuren deras trnga grntsor, som
hindra dem ifrn den strsta plga: tanka och verlggnings-
kraft : frga icke, varfre du ftt s mnga invrtes ender, att
strida emot : och uppges icke under striden av svaghet och
otlighet. Lt den brist och otillrckelighet, du funnit i allt vad
du beskdat, tjna till att frminska hftigheten av din tr fr
det frgngeliga; emedan det ej kan rtt frnja dig, eller ger
bestnd; men dremot, lt det goda och fullkomliga, du rner
i alla skapade ting, uppmuntra dig, under din resa i Livet, och
framfr allt vertyga dig, om ett evigt all tings fullkomliga
Ursprung, som tnker p dig, drar omsorg fr dig, och en gng
i Evigheten uppenbarar dig sin hrlighet. Behllt denna san-
ning, styrk dig i den, och frukta icke, att bli bedragen; ty du
lper drmed ingen fara; men, utan det hoppet, r mnniskan
det uslaste av alla skapade ting.
s kr i f te r
293
DE SVENSKA POETER.
Fr ngon tid yppade sig en trta p Vishets-berget ; icke emel-
lan Gudinnorne, ty de ro oaktat deras Kn likvl enige; icke
heller emellan dem och Apollo, ty som han var allena Gud p
berget, voro de nie vna Systrarna alla angelgne att behaga
honom. Sledes var vl hela Guda-skaran hr fredlig, men
invnarena gnabbades ofta, i synnerhet i Skaldernes samfund
uppkommo utan tervndo nya tvister, n om slktlinjen och
anorna, n om gunsten vid Hovet, men i synnerhet om rang-
ordningen; Skalderna trta sllan om penningar och gods. Nu
var bullret s mycket strre, som de upprrde sinnen talade var
sitt Modersml ; hr var ett blandat ljud av Engelska och Tyska,
Italienska och Spanska, Fransyska, Hollndska, Svenska och
Danska; nteligen, sedan ovsendet ngot saktat sig, kunde
man tydeligen hra, att den stora Stiernhielm tvistade med
ngra lrde. I synnerhet voro det Gracian, Fontenelle, Pope och
Swift, samt ngra sdana Tyska Auktorer vilka vl egenteligen
i det mnet som frehades allraminst hade bort utlta sig. Det
r icke allenast Eder sjlv-krlek, sade denne lrde Svensken,
men ock tillika en stor okunnighet, som bringar Er till s fr-
klenliga utltelser om mitt Fderneslands snillen och deras
framsteg i Vetenskaper; I knner icke vrt sprk huru kunnen
I d dma om vra Skalder och Lrda? Tillstn hellre att den
goda tanka I hysen om Edert eget, hindrar Er att underska
sanningen och sledes ro Edra omdmen icke annat n fre-
domar grundade p vana och vld; huru velen I neka att Nor-
den framalstrar stora Snillen, sedan dr varit en Christina, som
med sin lrdom satt hela den vittra vrlden i frundran och det
i en tid d Vetenskaper och smak nnu icke varit uti Europa
rtt vakne? Det r icke underligit, sade Swift, att Stiernhielm
som varit denna Drottningens Skald och till Hennes heder
nor de nf lyc ht
294
sammanskrivit Komedier och Baletter, genom Henne och sig
vill bevisa sina Landsmns snille gvor men han lrer icke varit
med i den bekanta Battle of The Books, emedan han varken
r andtruten eller ml-ls. Detta begabberiet satte Hercules
Alstrare utur sin vanliga kallsinnighet. Jag lskar sanningen och
mitt Fdernesland sade Stiernhielm, Apollo kan i denna tvist
endast giva utslag; varmed han gick upp till Vishets Guden och
berttade vad hnt var, hemstllandes saken till hans avdman-
de. Guden avhrde med ovlduga ron den Svenska Skaldens
klagan, som p egna och alla sine Landsmns vgnar anfrde
den ofrrtt, dem tillfogades av de Franske, Engelske och Tys-
ka Poeter, vilka verhopat det Helikonske Arkivet med tusende
frsvarsskrifter, fr sina egna gvor och arbeten, d dremot de
Svenska snillen av medfdd rbarhet aldrig med slikt besvrat
det Parnassiska hovet. Jag knner alla mina understare, sade
Guden: och vet nogsamt t vilken och huru mycket jag av
mina gvor frlnt ; det r sant de Vlske, Franske, och Engels-
ke, hava i de senare tider brjat frr att offra p mina altare,
och kunna sledes i ngot visst hava frmn fr de Nordiska,
men drav fljer icke, att inga snillen nnes uti Norden, och
att den icke kan framalstra Skalder; det kommer icke drupp
an huru snart man brjar, men huru vl man utfrer en sak.
De Svenske hava, oaktat de lnge varit under Krigs-Gudens
vlde, dock lnge sedan svurit eden t Pallas och mig, och frn
den stunden hava de, s vl som andra folkslag, blivit av Sng-
Gudinnorne hyllade. Klio, Thalia, Urania, Kalliope, Erato, Terp-
sichore och Polymnia hava i Norden gt stora dyrkare; och om
de Svenska av Melpomene och Euterpe (a) icke varit s hgt be-
ndade, kunna de dremot i djupa och era vetenskaper fram-
visa mnga snillen. Av Skalder hava de, utom dig, den jag an-
(a) Melpomene och Euterpe som uppfunnit att dikta Tragedier och ro i syn-
nerhet satta ver dem.
s kr i f te r
295
ser fr deras Huvud-Man, att framte, en Lucidor, Columbus,
Wexion, Lindschld, Dahlstierna, Rudeen, Olof Gyllenborg, Spegel,
Lagerlf, Runius, Broms, Holmstrm, Werving, Geisler, Sophia
Brenner, Triewald, Leenberg, Eldh, Rissell, Frese, Jan Hirne,
Palmfelt, Kolmodin, utom den myckenheten, som p Maronis
sprk sungit hgt och ljuvligit, ja de, som nu dageligen i Svid-
iod vid Sng-Gudinnornes sida uppfostras torde snart bringa
Konsten till sin hjd, bland vilka nnas ngra kta snillen, dem
jag en gng ej lrer neka oddlighet. Sledes kan du ltt segra
ver dina vederdelomn genom detta utslag, att jag sjlv erknt
fr Skalder, dem jag hr upprknat ; dock p det stt, att bland
dem varit samma tskillnad som trffas bland andra folkslag;
att somlige av dessa hava hmtat styrkan frn sjlva Huvud-
kllan; andra ter frn de dror och rnnelar, som lpa genom
era omgnger och sledes frlorat ngot av sin kraft ; Men p
det du och dina Landsmn hdanefter m bliva befredade fr
dylika ofrrtter, giver jag dig befallning, att sammankalla alla
Svenska Poeter; Du skall ga frihet, efter ditt omdme, det jag
anser fr giltigt, att utvisa var och en sitt rum. Drmed ropade
Guden en av Sng-Gudinnorne; Gack Kalliope (a) sade han,
flj Stiernhielm, att se och avhra huru han emottager de Svens-
ka Skalder, bertta mig sedan huru det tillgtt ; han r vrdig
drtill, ty jag sjlv, har ingivit honom styrka och ljuvlighet, han
ger allt vad som fordras till att vara en rtt Skald, skarpt snille,
levande inbillnings-kraft och vidstrckt lrdom, kort sagt, han
r Filosof fr att kunna vara Poet, och Poet fr att visa sin
Filoso.
Nr Stiernhielm p sin luta slr
De gamla hr av njen tystna,
Homerus och Horatius lystna,
Om rsten lik med deras gr;
(a) Kalliope som uppfunnit den Heroiska Poesien.
nor de nf lyc ht
296
Hans sng r hg, hans mne fullt av vikt,
Om sprket i hans tid sin prydnad hade vunnit,
Han Milton vergtt han Tasso hade hunnit,
I styrkan av en hjlte-dikt.
Hr vid tog Gudinnan sin lskade Skald vid handen och
gladdes i sitt sinne, att hennes dyrkare blivit utsedd till domare
ver alla de andra; hon fljde honom till det rum, varest de
Svenska Poeter samlat sig, dr var och en framstlltes efter det
tidevarv han levat uti, och blevo de av Stiernhielm p efter-
fljande stt hlsade och tilltalte:
P Apollos egna vgnar
Efter Pindi skrevna lag
Svenska Skalder jag er gnar
Var och en sitt rum i dag;
Alla han I burskap vunnit
P det vittra Helikon.
Du vars Eld s ojmnt brunnit
Nalkas, Lasse Johansson.
Kom, att bland din samtids lrde
Ett bermligt stlle f,
Fast du skalde-dern nrde
Minst, ur Aganippens ;
Dock, nr du din Gudar prisar,
Frjas nd och Bacchi saft,
En Anakreon knappt spisar
Mot din livlighet och kraft ;
Nr din sorg din krlek rder
Nr dig sjlv du sjlv r lik
Flder en Poetisk der
I en gravskrift om en Strik;
Ngra er de tecken bra,
s kr i f te r
297
Syndarns bot och Mjors plikt,
Sleds rjes kunskap, lra,
Sprk och bildning i en dikt.
Men du kan bland skalder nna
Ej det frmsta rum med skl
Eller bsta kransen vinna,
Ty du sng s sllan vl.
* * *
Prydda Snille, lrda Sinne
Som s tck bland Skalder blnkt,
Du r n i Svenskas minne
Fr de Oder du dem sknkt ;
Allvar, sanning, djupa tankar
Ljuda i ditt kvde jmt ;
Frn Naturens bok du samkar
Vad du p din Lyra stmt.
Bland Polymnes (a) vrda sner
Var och en dig skatta vet,
Sjlv hon sin Columbus krner
Som en sinnrik god Poet.
* * *
Wexion du kvad ej mycke,
Och din hlsning bliver den
Det var skaldens msterstycke
Att han vnde snart igen.
Om fr nr man kllan ser
Blir p botten grumlet sist ;
Nr med snillet mngen slser
Rjes i det myckna brist.
* * *
(a) Polymnia r satt ver Harmonien.
nor de nf lyc ht
298
Glada Lindschld, fast din ra
Tar av sjlva purpurn glants
M du ej frsm att bra
Frn Apollos trd en krants;
Herdar, frihet, lust och lekar
Flta den till ditt behag
Och jag vet du sjlv ej nekar
Astrild vara med i lag.
* * *
Du som om din Hjlte sungit
Nr han geck till Glysisvald,
Om du rimmen mindre tvungit (a)
I din vackra Kunga-skald;
Om du s de gamle hrmat,
Att man mera eget fant ;
Om ej Fantasien svrmat (b)
Frn naturligt, likt och sant (c)
Vore du ett ljus, en stjrna
Bland de Svenska skalders hr.
Lika gott, du hres grna,
Klio Lagren dig frr (d).
* * *
(a) Dahlstierna i sin Kunga skald sger bland annat Himlens silvervrta vilket skall
betyda mnen, fr att rimma p brta och krta.
(b) Som vita oxen var fr hela boskaps raden,
S var d Hjalmar etc. etc.
(c) D klappa Kungen milt sin ickas fagra haka,
Satt henne i sin vagn och kte s tillbaka.
Flickan var Sverige, vilken personligen feck rum i Kungens vagn.
(d) Klio, sjunger om stora mns bedrifter, och r satt ver Historien.
s kr i f te r
299
Lrde Spegel, du som kvder
Vid ditt hga Herda kall,
Jord och vatten eld och vder
Fglar, Fiskar, Djuren all
Oss i kort beskrivning givit
Med var deras art och drift,
Samt hur Eva ntlig blivit
Skapad, drad, straffad, gift ;
Vrdigt du p svenska sprkar,
I beskrivning tydlig, ren.
Att du stundom Milton rkar,
Gr ditt arbet intet men;
Men den eld, den hjd och styrka,
Som rtt teckna skalde-ljud,
Kan man rna mest och dyrka
I ditt fretal till Gud.
Ja; vr Kyrka tusend gnger
Fr ditt namn med vrdnad se,
Nr din anderika snger
Henne trst och gldje ge.
* * *
Dyra skald, som var en knner
P din luta och din stav,
Du som vist att stora mnner
Kunna grta vid en grav, (a)
Du som ljuvt och lrt frenar,
Stds i rst och hjrta m;
Tankar, ord, och pfund renar
I den klara kunskaps-strm,
Klio och Erato bda (b)
(a) Biskop Rudeens gravskrift ver sin Fru.
(b) Erato sjunger om krlek och behaglighet.
nor de nf lyc ht
300
Om din dyrkan tvla mest.
Och som bgge ftt dig rda,
Ha de kransen p dig fst.
Ja, n mer; de ha beslutit
Ge ditt namn oddlig rtt,
Och sin gva s utgjutit
Att du lever i din tt.
* * *
Holmstrm, dina infall glada
Och din rika Skalde-lott
Visar ut vad brist och skada
Konsten av din tystnad ftt.
I en tid, d han sig bringat
Jmte smaken till sin hjd,
Hade nog din harpa klingat
Ljuvligt till bd sorg och frjd.
* * *
Du, vars eld och skarpa Snille
Svenska skalder hedrat har,
Dock s sllan kvda ville
Som du sllsynt bland dem var,
Hjrta, vett och tankar brinna
I det ljuvsta sammandrag,
Nr du kr, fr din Gudinna
Tolkar krleks hgsta lag. (a)
Hgt och nt du sammanparar,
Sinn-rik, prktig r din Ton,
Nr du sjunger och frklarar
Nit fr Svenska Caesars Tron. (b)
* * *
(a) Gr. Olof Gyllenborg, Gudinnan den jag vrdat har etc. etc.
(b) Nyrsnskan till hgsalig Kung Carl den XII: te: Vad nskan stora Kung etc.
s kr i f te r
301
Werving, allt vad du oss lmnat
Rjer skalde-dren ltt,
Du din lyckas hrdhet hmnat
P ett stort och vrdigt stt,
Nr dig Skalders de hotar,
Som en vrldslig vis du ler,
Med en glader sng du botar
Brist och vad dig vrlden ger.
Val och smak och ltthet yta
I din vers; ja nr du vill
Franska rim i svenska byta,
Rcka samma gvor till.
* * *
Kvicka Runius, vad du sger
r och blir oss alltid krt ;
Vad Naturligt lynne ger
r ju alltid tycke vrt.
Fast du stundom tankar hmtar
Ofrmodligt av ett rim,
Binds din vers, ehur du skmtar,
Stds med ett Poetiskt lim.
Bland Poeters vrda skara
Som en skald bd kvick och lrd
Skall du rtt vlkommen vara
Fr din vackra eftergrd,
Fr din re-Trappa hga,
Stenstil, Skaldebrev med mer,
Dr man aldrig infall trga,
Lnta ord och tankar ser.
Eld och ltthet hos dig lyser
Uti lag och brllops Stim;
Andakt, stma, kraft du hyser
nor de nf lyc ht
302
I ett andligt Dudaim.
Ja hur kan man dig nog prisa,
Nr du vrldsens narr vill bli,
Lockar folket med en visa (a)
Att frst Filoso.
Efter tiden din och smaken
Du s lyckligt Snille var,
Att fast den nu mer r vaken,
Mngen dig ej hunnit har.
* * *
Broms, du har de tecken givit
Att du till Poet var fdd.
Om du lngre hos oss blivit
Och av konsten understdd,
Du av smak och vning vunnit,
Vad du icke alltid haft,
Tydlighet som prisen funnit,
Och en redig bildnings-kraft.
* * *
Ljuva Skald! i Herde-lundar (b)
Knns din pipa grant igen,
Den du lnt till konstens under,
Av Terpsichore din vn (c).
Lagren vilkens lv dig pryder,
Vuxit har p Gudars berg,
Och den frmns rtt betyder,
Att han aldrig skiftar frg.
* * *
(a) Vad mest alle, Efter falle Vi hr kalle etc. etc.
(b) Professor Lagerlf.
(c) Terpsichore, uppfunnit Pipan och Fleute.
s kr i f te r
303
Muntra Triewald! Skalders heder,
Nordens Boileau, bland vrt tal
Hos den Franska stt dig neder;
Du som krnan skilt frn skal,
Du vars tankar genom bryta
Drskaps blverk, vanans mur,
Du vars rim s smakligt yta,
Rjer styrka, eld, Natur;
Djupt du ser; fr sanning strider;
Skarpsint, krnrik r din skrift.
Om dr konsten ngot lider,
Glmmes det fr snillets drift.
Lik en blixt din infall strla;
All din mlning ger behag;
Livlighet och likhet prla,
I de starka pensel-drag.
* * *
Geisler bland Vr dla skara,
Tag ditt rum; du artigt kvad,
Skalde-drift och tankar para
Sig p dina lrda blad,
Nr din ungdoms frsta lager,
Du fr Carols Segrar brt,
Tecknas den att bliva fager;
Och ju mer du kransar knt,
Mera de ock blevo tcka,
Bland dem prla fyra mest (a),
Som du velat tiden rcka,
Och p rets huvud fst.
* * *
(a) Ett Poem ver fyra rsens tider.
nor de nf lyc ht
304
En Sophia oss besker,
Hon skall ock sin heder f;
Som Skaldinnors hop hon ker,
Br hon med fr Knet g;
Fast hon icke r s fager,
Som La Suse och Deshoulires,
Stundom ngot torr och mager,
Skruden dock Broderad r
Med Crepiner och Galoner
Frn Germanien, Rom, Paris,
Bland de Nordiska Matroner,
Var hon granner p sitt vis.
* * *
Se en Skald, ej mycket knder,
Likvl av det kta slag,
Som av Sng-Gudinnors hnder,
Lrde sina harpe-tag.
Kom Risell, din ln att taga,
Av de friska lagrars blad;
Allt vad vi upp dig klaga,
r, att du ej lngre kvad.
* * *
Eldh, som lyckligt fjdren vsser,
Du ock bant en artig krants,
Av de Myrten och Cypresser (a)
Som p vra kullar fants,
Sg oss dock, om Pindi ngar,
Icke givit blomster nog,
Medan du frn Trgrds sngar
(a) Ett Poetiskt verk kallat Myrten och Cypresser.
s kr i f te r
305
Stundom ngon grda tog?
Att du drfr ej s hjes,
Som ditt snille ska vill,
r att i ditt knippe rjes,
Hiacinten vid en dill,
Lika fullt blir hr ditt nste;
Ja du har frtjnt vr tack,
Fr de kta blad du fste,
I den Svenska Telemack.
* * *
Du som hrmar lrkans lte
I din drift och blida sng,
mma Frese! tag ditt ste
Vid den snygga Pavillon,
I m bst varannan skatta,
Som s lika drift ha knt,
Bgge ljuva, bgge matta,
Icke hgt Er strngar spnt.
Frese lockar dock vrt ra,
Ja hans kvden sakta g,
Smyga sig att hjrtat rra
Frr n snillet tnkt drp.
* * *
Leenberg hgt din Luta klingar,
Och ditt snilles fria fart,
Till den tanke-hjden svingar,
Som gr rtt frstndet klart ;
Du av Skalde-gvan lnar,
Prydnad, tckhet och behag,
Dig av henne mest betjnar,
nor de nf lyc ht
306
Fr att tolka sannings lag:
Rena tankar du inklder,
I en vers, behaglig, ltt,
mnet hgst frnuftet glder,
rat njs p lika stt.
Ack hur hastigt denne lga,
Slcktes! kan ske Norden har,
Uti dig en Pope ftt ga,
Om du blivit lngre kvar.
* * *
n en skald av annat lynne,
Visar sig ej mindre kck,
Som sitt kra blod och kynne
Mlat har med skalde-blck,
Sknhets makt och krleks vlde,
Han s livligt skildrat har,
Bjelser han s framstllde,
Att de knnas av en var;
Allt vad eld och bildnings gva,
Verkat i Poeters brst,
Tyckes hr sig sammanlova,
Att bereda Skaldens rst.
Hftig, hg och stark den lter,
Ledd och upptnd av sin Gud;
Nr han ler och nr han grter,
Hres lika rrand ljud.
Kvicka Hirne gack och skynda,
Dit din sng och de fr,
Med en Naso dig befrynda,
Och vars annars klagan hr.
* * *
s kr i f te r
307
Svenska Maro, som den Vlska,
Gav s tck och passad drkt,
Att vrt sprk vi dubbelt lska,
Sen dess rikdom du upptckt,
Lrdom, vett, otrolig mda,
Du fr Themis offrat har;
Samma gvor verda,
Nr du Skalde-fjdren skar.
Du har vunnit lrdas tycke,
Konsten evig tack dig br
Fr din bok, som Msterstycke
I sin art och mne r.
* * *
Men; vad sku vi ge fr heder,
En nykommen Svensk Poet,
Som Guds ord och vra seder,
Hop med Fabeln binda vet,
Junos kynne likt med Sara?
Jacobs hydda med Versail ?
Tnk att bruket ett kan vara,
I s drygt ett tide svalg.
Speglen som du givit kvinnor,
Passar dem vid Sexti r,
Femton-ra Lsarinnor,
Dr fr mycken kunskap fr.
Tag likvl ditt rum bland andra,
Ty om man skall ryktet tro,
Fast dig vissa snillen klandra,
r din bok dock mngens ro.
nor de nf lyc ht
308
Hrmed slt Stiernhielm sin mnstring ver de Svenska
Diktare som frn de levande voro ankomne till Gudaberget ;
Kalliope var redan i begrepp att g till Apollo och framgiva listan
p Rangordningen, d fyra ljliga skapnader kommo lpandes
och ropade med fullt skri, att Sessionen icke skulle slutas frr
n de ock likaledes blivit intagne och ftt deras rum. Man lt
dem framkomma, men ingen var som knde dem igen. De
utgvo sig fr Skalder, men hr felades bevis; de tillbdo sig d
sjlva, att med deras vrda arbeten, som kostat dem s mnga
smnlsa ntter och s mycken mda, vertyga alla drom att
de voro Poeter. Den frsta framdrog en gammal bok, samman-
pluttrad med tvenne sprk, av vilket det ena skulle vara Svens-
ka utspckat med Latin; Stiernhielm gnade p dem och mrk-
te att det var Salig Gubben han talade med; den andra hade
intet annat att framte n tvenne silkes kuddar emot vilket sva-
rade ett par muddar, (a) av dessa Skalde-prov begynte hela ska-
ran le. Den tredje framgav med en sjlvkr frnjelse ett knip-
pe av Sommar- Hst- Vinter- och Vr-blommor, jmte en hop av
andra Krydd-kvastar, som dock till all olycka icke vore hem-
vuxne p berget ; och den sista hade ett ovanligt stort pappers
bylte, som kunnat utgra ngra Volymer med vilket han mna-
de roa de nrvarande, men Stiernhielm bad honom spara sitt
omak och sade sig nu knna honom i synnerhet p hans fr-
virrade uppsyn; han frgade de bgge andra deras namn, vilka
sedan de givit sig tillknna, blevo jmte de tvenne frra, anviste
till vederbrlige rum, p det sttet, att Svenodalius, Grndahl,
och Serlachius gjordes till drrvaktare, den sista vid Pegasi stall,
och de tvenne frra vid det Parnassiska drhuset, i vilket
Twisten p Virgilii (b) och mnga eras trgna anhllan till
evrdelig tid erhll ste och stmma.
(a) I Gravskriften ver en hg Person, rimmas muddar med Silkes kuddar.
(b) Emedan han illa versatt hans bok.
s kr i f te r
309
Nr allt var slutit, framkom ntelig Momus som sttt p lur,
under den tiden Stiernhielm hllt mnstringen; Min Kra
Stiernhielm sade denna halvguden, du har tagit dig vatten ver
huvudet med ditt omdme; Menar du att din smak skall nna
bifall hos alla, och att de felaktigheter du upptckt hos de forna
Svenska Diktare, icke verdraga dig tadel och kanske Stick-
skrifter p kpet ; du hade bort bermma dem allesammans
och lmnat mig den sysslan, att rja deras brist. Jag har icke
fallit i ditt mbete, svarade Stiernhielm; ty, jag har icke lastat
dem, men skt att visa, vars och ens lynne, styrka och svaga,
och sdant hrer till granskningen och smakens upphjlpande;
men s vida den nnu hos mina Landsmn icke r rtt stadgad
har jag icke tnkt, att pbrda dem mitt tycke och omdme;
Och, att stlla dig tillfreds, skall du aldrig f veta om Apollo
gillat mnstringen eller ej.
FRETAL
till WITTERHETS ARBETEN, UTGIVNE AV
ETT SAMHLLE I STOCKHOLM. I. TOMEN.
Auktorerne till de skrifter, som utkommit under namn av Vra
Frsk, hava tlytt den upplyste allmnheten, s vl som deras
egne omdmen, och fretagit sig att nrmare granska, samt
efter Svenska Sprkets och Skalde-Konstens strngaste reglor
inrtta deras arbeten.
De hade i brjan, mera av en hndelse n en prvad ver-
lggning, kommit verens, att roa sig med Snille-lekar och
Vitterhets vningar, den ena, att frska sin bjelse i Skalde-
Konsten, en annan sin gva i Vltaligheten, en sitt Snille i
versttning, en annan i granskning. Filosoen, Historien och
Sedo-Lran skulle icke vara dem avlgsne mnen, men i syn-
nor de nf lyc ht
310
nerhet hade de satt Skalde-Konsten till deras huvudml, ssom
minst uppodlad i Sverige.
Den brist vi ga p Svenska Bcker i Vitterhets mnen, och
den olika smak som nnu i allmnhet regerar, voro de enda
orsaker, varfre Vra Frsk s snart och mindre hfsade kom-
mo i ljuset.
En inbrdes och anstndig hvlighet hindrar ofta i ett Sll-
skap granskningens verkan; Man kan med strnghet nagelfara
sitt eget arbete och utdma vad man behagar, men icke lika ltt
en annans, vars egenkrlek br skonas, i synnerhet i brjan av
en inrttning, och hos de sinnelag, vilkas hug och eld snarare
bra uppmuntras n kvvjas. Av denna orsak torde ej allenast
mnga fel blivit kvare i vra skrifter, men ock sdane skrifter
intagne, som utan saknad hade kunnat vara borta.
Man vill icke hrmed giva okunnoghet och avund vapen i
hnder; Ty man vgar sja, att oaktat de fel som kunna nnas i
dessa arbeten, de smsta av dem dock ro drgelige, och strre
delen av de bsta, kunna, s till mnen som utfrande, p Sven-
ska anses som alldeles nye.
Det r icke nu hos oss s ltt att vara Auktor, som i frra
tider, d mngen antingen med magert hemgods, eller med
lnta tankar och infall kunde prla fr menigheten, uppvcka
frundran och bliva ansedd fr stort och sllsynt snille av dem,
som icke en gng knde namnen p de hos utlnningar verallt
bekante bcker.
Auktorerne till desse Vitterhets arbeten kunna i synnerhet
frikallas fr detta felet ; de hlla fr nedrigt och ondigt, att
skryta med vad dem icke tillhr, och de tro sina Landsmn
tminstone om s mycken lrdom och god smak, att de hellre
lsa originaler i egit sprk, n stympade avskrifter. Finnes dr-
fre ngon eld, ngon styrka, uppnning, mlning och infall i
vra arbeten, kunna vi tminstone kalla det vrt eget.
Snille-skrifter hava gemenligen tvenne oundvikelige den,
s kr i f te r
311
hos de folkslag, dr Vitterhet icke vunnit rtt stadga, att an-
tingen fr mycket upphjas, eller alldeles frkastas. En illa
skreven Latinsk eller Grekisk vers, av den Hollndska Anna
Maria Schurman, uppvckte den tiden hon levde, mera rop,
mera vrdnad i den lrda vrlden och ver allt, n en Madame
de Chtelets, Grafgnys och du Boccages utvalda arbeten i vr
tid, oaktat all den smak, sunda tankar och konst, som i dem
regera. Det frra kommer ofrnekeligen av ett allmnt mrker
och grl i vetenskaperne; Det senare r en verkan av en inbilsk
klokhet. S lnge Lrdomen var inskrnkt inom sprk och
minnesverk, var det nog att lysa med denna torra kunskapen,
utan snille och odlat vett ; och sedan alle, i detta s kallade upp-
lyste tidevarv, tro sig kunna tnka, dmer var och en djrvt om
de bsta snillen, vrdslsar bde dem och deras arbeten, fr-
kastar eller gillar allt med en otrolig dristighet, som ger dock
ingen fastare grund, n en med falskt glitter verkldd dumhet.
I forna tider hllts Reinicke Foss och Rim-Krnikan hr i
Norden fr mnskeliga Snillets underverk. I vr tid r Esprit
des Loix, Henriaden, Essay of Man och Encyklopedien kland-
rade och frsmdde. Jag vet icke vilketdera omdme mest van-
hedrar mnnisko-vettet.
Oaktat alla de tadlare varav vr tid verdar, hava vi dock
den strsta brist p rtta Critici, ver allt i den lrda vrlden,
men i synnerhet hos oss. nskeligit vore, att ngot kta snille,
som gde fullkomlig stadga i smak och styrka i lrdom, gott
hjrta och ovldugt omdme, kort sagt, som hade alla de egen-
skaper, dem Pope sger en rtt Criticus br ga, ville gra sitt
Fdernesland den knnbara nytta och ptaga sig, att granska
allt vad som utkommer p vrt Sprk. Man kunde d f se tan-
kar i stllet fr drmmar om Vitterhet, frnuft, smak och rena-
de omdmen, i stllet fr matta, ensidiga, bittra och sjlvkloka
domslut.
I brist hrav hava vi mst rtta oss efter egna ljus, och varit
nor de nf lyc ht
312
vra egne Critici med all mjelig strnghet. Vi hava i synnerhet
skt att i akt taga Sprkets renhet, s vl till dess art som utl-
telser. Nya ord hava vi icke mnga: De f som vi vgat, ro
begripelige och tarva inga noter.
De frsta och vanliga reglor i Skalde-Konsten, som dock hos
de Svenske Skalder s lnge varit vrdslsade, hava vi i detta
nya arbetet p det nogaste skt flja. Att upprkna dem hr,
vore ondigt, emedan de nnas p s mnga stllen frut upp-
repade. De strre och dlare reglor, som rra smaken och sti-
len, hava vi ock skt taga i akt. Den olika skrivart som mrkes i
dessa skrifter, har varit dels oundvikelig, dels ndig. Vart och
ett Snille haver sitt skrivstt, vart och ett mne fordrar ett sr-
skilt ; Sledes vore det ett fel, om i en beskrivning ver Vren,
eller i ett Herda-Kvde, dr lckerhet, mhet och en menls
behagelighet br regera, skulle rjas den styrka, den hjd, den
dristiga mlning, som fordras i Hjltedikter och Oder: I desse
senare ter, den ntlighet och okonstlade skrivart, som br
nnas i Fabler, Satirer och Epigrammer. Denna skillnad i stil i
anseende till mnen, mrkes snarare av en knnare n den hr
kan utfras, och knnes i allmnhet bttre, n hon lres.
I versttningen av Temple de Gnide, har man skt att ut-
trycka samma korta och djupsinniga meningar, som nnes i
Originalet. ndamlet d man versatt denna skrift, har varit
att frska huruvida vrt sprk, i vilket vi hava lyckliga ver-
sttningar i Sedolran, Handelen och Vetenskaper, ven kunde
passa till detta lckra mnet, dr en hftig och del bjelse p
det naste stt r mlad. Den Lakoniska skrivart, och smaken
av den gamla Grekiske Vitterleken, som skiljer detta arbete
frn alla andra av dess slag, och som utmrker sin stora Auktor,
har gjort det vrdigt att synas p Svenska.
Av de redan tryckte skrifter i Vra Frsk, hava vi nu gjort en
brjan med frsta Tomen, att utvlja de bsta och frbttra
dem. Vi hava dr funnit f som vi gillat. Oden till Sng-Gudin-
s kr i f te r
313
norne, som r den frsta, och vilken blev frfattad i anledning
av den Vitterhets Akademi Hennes Kongl. Maj :t inrttade,
hava vi ven behllit i denna, sedan den blivit granskad och
frkt. Vi mna p detta stt fortfara med de vriga Tomer,
behlla vad som r gott, samt alltid med nya och oknda arbe-
ten frka dem.
Det r ostridigt och redan avgjort, att ingen ting mera renar
ett Sprk och bidrager till dess uppodlan, n Skalde-Konsten.
Bevis drp lmna oss Augusti, Leo den X och Ludvigs den XIV
tidevarv, vilka lyste av de strsta Skalder, och d Sprken hun-
nit till deras hjd i styrka och prydnad; Att frtiga vad Engels-
kan vunnit av en Milton, en Addison, en Dryden, en Pope;
Tyskan av en Haller, Kaestner, Gellert och Hagedorn; och
Danskan av sin Holberg.
Till ett sdant ndaml bliver Skalde-Konsten ej allenast
lmpelig, utan ock hgstndig, hos ett hfsat folkslag. var
hon sig tillika i vrdiga mnen, pryder dygden med sin fgring,
mlar lasten med rtta frgor, stter sanningen i sin glans,
gr drskapen ljlig, skildrar mnskeliga bjelser livligt och
starkt, gr Hjltar och stora mnniskor oddeliga, visar sig n
Majesttelig, n sinnrik, uppbygger och roar, s vinner hon en
gng i Sveriget, samma vrde, som hos alla andra upplysta
folkslag.
Ingen ting r strre bevis p den gensjelse, som nnes i
mnniskors sinnelag, n de Svenskas olika tycke fr sig sjlve.
Knappt gives ngot folkslag, som r knt fr mera relystnad
n vi, och nnu har aldrig ngon Nation s vrdslsat och fr-
aktat sina egna frmner. En utlnning, om han ock vore den
strsta Konstmakare, som fore vrlden omkring, fr att bedra-
ga och bliva bedragen, skulle kan hnda nna vrdnad och akt-
ning hos oss: En Herre av hg fdsel och namn ras, som hade
han frdlat vr Nord, med det han velat beska den. En halv-
lrd, ett snille som gr oss den ran, att lta oss se sina egen-
nor de nf lyc ht
314
skaper, stter oss i frundran, vinner retecken och upphjes
lngt ver sin egen frmodan; men vra egna ljus, vra bsta
Snillen, vra lrdaste mn, lmnas ofta i glmska eller lnas
med tadel och avund.
Lika som det sker med folk, hnder ven med skrifter och
sprk. Frakt fr nyttig lsning, och fr den vackra Svenskan
regerar hr nnu; Mera okunnoghet och kvarlevor av barbari
nnes i vrt land, n folket sjlv tror. Man njer sig med skenet
av klokhet, och dristighet uppfyller vad som felar i frstnd.
Den stora vrlden, som giver ton t allt, bidrager mycket till
vrt mrker och vanmakt. En, vars hela lrdom bestr i ett
sprk, lser hellre en hundrade gnger uppvrmd Roman, en
kall Komedi, en mager vers p Fransyska, n de bsta tankar
och lyckligaste infall p Svenska; Och sledes skapas ofta en
hel Nations smak.
nskeligit vore, att vre Snillen av dessa svaga omdmen
uppeldades till en del harm, att tvla med Utlnningen; d
kunde framdeles fullkomligare arbeten n desse, upplysa och
frnja det Allmnna, och vra hava den hedren, att drtill
hava givit anledning.
FRJAS RFST.
Frja hade nyss avhrt krlekens klagan d hon upptnd av
vrede vergav bde Pafos och Gnido. Hon steg bvande i sin
vagn och anlnde till en halv-, dr natten i behaglighet tvlar
med dagen. Dr havet uppstiger att blanda sin slta, med friska
och rinnande bljor.
Hr hade Gudinnan fr lngliga tider blivit dyrkad av ett
lyckligt Folk, som tlydde Naturen i det de offrade Frja.
Deras dyrkan var enfaldig, deras offer voro rene. Altaren
s kr i f te r
315
lgade av en eld som var outslckelig och varade alltid lika med
dens liv som offrade.
Under ktenskaps Gudens vrd hade Gudinnan lmnat sin
dyrkan p denna en. Han hade hr sina Tempel ver allt ; Och
det var honom som desse trygge -boar anropade s snart
Krleken hade srat dem. De kommo i Templen, framstllte
sina srade hjrtan fr honom, och av denne Guden emottogo
de endast Lkedom.
Intet stlle p Jordklotet har varit mera namnkunnogt av
Kvinnornas blygsamhet, n Atland. Hr dristade aldrig en
Jungfru att se sin lskade Brudgumme i gonen. Hon frdes
med vld ssom ett utsirat offer-djur till sin Brudsng. Hon
ronnade i samkvm vl tio dagar efter Brllops-dagen, och hon
beknde hemligen fr sina Lek-Systrar, att hon endast av lyd-
nad fr sin Moders befallning underkastade sig Krleks-lagen.
En kta Kvinna hade ntt hjden av alla dygder, nr hon beha-
gade sin Man; sjlva Mnnerna voro hr grannlaga att hlla de
lften de svurit vid altaren, och om de ngon gng brto dem,
gjorde de sig drav ingen heder.
Frja ansg detta oskyldiga Folket med ynnest ; ty varaktig-
heten av deras eld ersatte den inskrnkta tanka, de hade om
hennes gudomeliga egenskaper och allrdande vlde.
Krleken sjlv hade sin ro att skda deras enfaldiga njen, och
det var endast hos detta Folket som denna Guden trevs med
sin Broder
(
*
)
. Det r sant, han tmde icke kogret och slsade
icke med Pilarne, ty en enda var hr nog fr ett hjrta; men
han valde ock alltid de bsta, starkaste och mest vasse, varige-
nom han trffade mlet och skt sllan felt.
Lnge varade detta Folkets lycksalighet, deras begrelser
voro icke mnga, och sledes snart frnjde; deras begrepp var
icke vidstrckt, det uppfant drfre icke nya konster, som
(
*
)
Hymen.
nor de nf lyc ht
316
under sken av vinst gjorde dem torftige, i det de kade deras
behov. Deras grannar kallade det enfaldighet, men desse voro
lyckelige s lnge de behllo deras egit lynne och sina hemse-
der. rlige, tarvlige, sparsamme, trofaste i vnskap, tappre och
hgsinte voro de trygge inom sig och fruktade av sine ender.
Men en sllsam bjelse att efterapa andra Folkeslag, gjorde
detta Folkets olycka. De voro hgdragne emot varannan, men
lto tygla sig av utlnningars bruk. Man skall icke kunna sga
om det var enfaldighet, tycke fr nytt, eller en falsk regirug-
het, som gjorde dem liksom frtjuste fr frmmande seder.
Smningom frbytte sig detta Folkets art och med den sam-
ma deras lycksalighet. De blevo s omstpte, att man icke mera
skulle kunna gra en beskrivning p en Scandianer, som tyckes
nu vara en blanning av sitt egit och alla andra Folkslags bjelser.
Man utmrkte fordom detta Folket med f ord till bde
dygder och fel. Knnetecknet p en Inbyggare frn Atland, var
att vara manlig och hgmodig, lat och mttelig, enfaldig och
avundsjuk, redlig och hmndgirug. Knappt hava de nya behl-
lit mera kvar av detta lynnet, n felen. De ro lika hgmodige,
men ven falske och trolse, mindre okunnoge, men ffnge
och ostadige; orkelse men verdige. Att fylla sina mng-
dubblade behov ro de icke grannlaga p medlen, allenast de
mtte undy ett trttsamt arbete.
De gamle Scandianer vgade lycka och liv fr frihet och ra.
De tlte icke ok, men kastade det med handkraft fr vars mans
gon av sina skuldror. En falsk vn, en rdd Stallbroder, voro
skamckar hos dem. De nya, vga samvete, heder och rykte,
fr att f ta och dricka och verg sina likar uti drskap och
prakt. De tla icke heller att kuvas, men de undergrva hemli-
gen bottnen fr dens ftter som str dem i vgen; ofta krypa de
fr ngre, fr att f trampa de vrige. De stta stundom all sin
tapperhet druti att f undertrycka varannan. Den strsta van-
heder hos dem, r att synas fattig, ty att vara det och likvl
s kr i f te r
317
prunka, r nstan det enda vissa som nu utmrker detta Folk-
slaget.
I Mannaminne har man icke rodnat i detta landet fr en falsk
ra, en egennyttig anlggning, och en trols vnskap.
Baldurs dyrkan var fordom icke i bruk p denna en. Dess
inbyggare hade helgat sig till Krigs-Guden, de tillbdo honom
ver alla Guda-makter, och han hade utvalt detta Folket till sitt
egit, och sjlv anfrt deras hrar nr de underkuvade strre
delen av Jord-klotet. Icke dess mindre hade de forne Invnare
fr Vishets Guden en sdan vrdnad, att de utdelte kransar,
och uppreste restoder fr dem som endast kunde nmna hans
namn. Folket strmmade hopetals att skda den som upprepa-
de deras Frfders bedrifter, och sngo visor till deras Hjltars
heder. Den ringaste av de Yverborne, som var bendad av
Sng-Gudinnorna, kunde ska Altare.
Nu hava de upprttat Altare ver allt p en till Vishets-
Gudens heder; dr ro Helgedagar, Offerstadgar och lekar
instiktade till hans ra, men invnarne frakta hans tjnst och
vrdslsa offren. De ohelga hans Altare med kraftlsa rkverk
och gckas med hans dyraste gvor. Det nnes nu ingen ibland
Scandianerne som icke tror sig vrdig att skta hans Helgedom
och skickelig att tala Guda-Sprket.
Men uti intet hava Inbyggarne p Atland mera avvikit frn
sin oskuld n i Krlekens dyrkan. De frakta hans vlgrningar
och blygas fr hans eld; En m bjelse, en naturlig knsla, rk-
nas dr fr last. Tvenne hjrtan som lska varannan ro ett
tlje fr Allmnheten, sjlva Krlekens frtjusning anses fr
den strsta av alla drskaper.
Frja hade fordom delat t Kvinnorna p denna lyckliga en
behagligheter, som vergingo sjlva sknheten. Hon hade
bevpnat deras gon med blygsamhet och deras rst med en
frtjusande mhet. Deras blickar beknde krlekens vlde och
tillika en helig vrdnad fr Kyskhetens dyrkan.
nor de nf lyc ht
318
Det ro de tta och tjocka Skogar som gjort denna en
behagelig fr Jakt-Gudinnan. Hon hade drfre hyllat Knet i
Manhem och ingjutit sin dygd i deras hjrtan.
Manknet, som svvat under frmmande himlar, som sett
Frjas Tempel och den tskilda dyrkan man giver henne ver
hela jorden, hava infrt s olika offer-stt, s frmmande stad-
gar, och en s blandad Guda-tjnst, att allt stannat i missbruk,
och Gudinnans vlde r blivit frakteligt.
Det r icke mera sknheten som itnder hjrtan. Det r icke
Frja men Rikedoms Guden som gr Knet p Atland lsk-
vrt. De trampa ktenskaps Lagarne, ty Giftermlen ro dr
icke annat n en nedrig handel.
Hade de allenast kvar en rtt vrdnad fr Krleken! Men,
nej ! De vertrda icke sina lften av en vldsam lga; Det r
icke nya behagligheter som giva dem nya frbindelser; Deras
hjrtan ro utan knsla, och deras frstnd utan val. Sjlvs-
vldige, kalle och ffnge, vrdslsa de hans bud av ett nnu
strre frakt fr Krleken.
Guden hade ofta hemskt dem drfre, men de hava frdubb-
lat sina brott och drivit sin ogudaktighet till det hgsta. Han
beslt nteligen att fr evig tid vergiva dem, skyndade sig till
Cythere och grtande fll i famnen p sin Moder, dr han
utgjt sin klagan.
Gudinnan utvalde ett namnkunnogt Tempel i Manhem, dr
hon sammankallade de brottslige. Hon ikldde sig sitt Majes-
tt. Tckhets Gudinnorna och Njenas Gudar omgvo henne.
Hon hade uppbundit sin slja som liknade Regnbgen, med
den frtjusande grdelen. Av hennes hr utspriddes en Gudo-
melig lukt, och av hennes gon gingo strlar som uppvckte en
helig frskrckelse. Hon satte sig p Guda-Tronen och avkun-
nade domen.
Hit samlades nu alla de olyckeliga Makar av bgge Knen,
som fr ffnga avsikter, verilning eller frblindelse ingtt i
s kr i f te r
319
olsliga band, bedragit varandra, frvandlat Gudomliga njen i
plgor, ohelgat ktenskapen och vanhedrat Frja.
Frst framkom ett par som i brjan tycktes lskat varannan
med strsta hftighet. De hade blivit frtjuste av en utvrtes
fgring och sdana behagligheter som tagit sitt upphov av vana
och frstllning. Deras hjrtan hade icke knt ngot fr varan-
nan nr deras gon blivit intagne. De saknade den likhet, den
hemliga dragning som vinner och sammanbinder hjrtan. De
vmjades snart vid sinnliga njen. Deras frstnd hade icke
styrka att uppska det goda hos varannan, och deras dygd var
s svag, att de icke en gng behllo den inbyrdes vlvilja, som
hade kunnat lindra deras olycka. De fattade en overvinnelig
avsky fr varannan, blevo sina egna plgo-andar, och den
grymma sedvanan plade dem att leva i ett fngelse tillhopa.
Frja frtrnades vid det hon sg dem. I olyckelige, sade hon,
I haven bedragit Eder p min Sons gvor; I haven aldrig blivit
srade av hans pilar, men hans bloss har frblindat Edra gon;
I kunnen icke mera smaka hans njen, ty Edra hjrtan ro fr-
giftade av hat. Det r icke i de bittra sjlar, som vi utgjuta vr
stma. Friden och Krleken skola y Eder; I haven vergivit
vr dyrkan, och vi skola fr evig tid vergiva Eder.
Drefter viste sig tvenne liksinniga makar som icke desto-
mindre voro olyckeliga. Utur deras gon lyste en vild gldje,
lttsinnigheten var mlad p deras ansikten och en oskickelig
frihet styrde alla deras tbrder. De tvlade med varannan i
brott, och de satte ett verkeligt nje druti, att msom och
utan upphr bedraga varannan. De voro s lika i orimliga bj-
elser att de ofta nyo fattade tycke fr varannan, knde sig
igen och lskade med hftighet, straxt slocknade deras eld, tn-
des p nytt, avtynade, upplgade och msade utan upphr;
Deras hjrtan voro ssom halm, som fattar eld, addrar och
falnar i ett gnablick.
Gudinnan ledsnade vid detta ljliga paret. I ren icke en gng
nor de nf lyc ht
320
vrde min syn, sade hon: I vanhedren mitt vlde p ett mera
frhateligt stt n de hrde ogudaktige; I gckens med de he-
ligaste njen; I offren p mitt altare utan andakt, och I gren
Krleken fraktelig.
Hr framstllte sig ven ett par, som drog till sig allas upp-
mrksamhet. De gingo med sediga steg, tystheten hade tillyckt
deras lppar, en mrk ngslan rjdes i deras minsta gna-kast.
Den kalla anstndigheten gick framfr dem, ngren och leds-
naden fljde dem efter. Gudinnan sg dem och hade medm-
kan med dem. I ren bgge vrda ett bttre de, sade hon: I
haven blivit offrade emot Eder vilja t hgmod och rikedom;
Edra hjrtan ro fr mma att mttas drav. I ren tvungna att
lska och det r Krleken som aldrig kan tvingas. Frie haden I
kan hnda lskat varannan; Bundne knnen I allenast tyngden
av ktenskapets ok.
Hit kom ven en Man som fr ffnga avsikter, med uppst
hade valt en Hustru, den han icke mnade lska. En kval-anda
frde dem bgge vid handen. Frja ryste vid det hon sg dem.
Den olyckeliga Hustrun, begvad med ungdom och sknhet,
lskade sin Man och vant drmed hans hvlighet, men icke
hans krlek. Hon trodde sig icke dess mindre hava laga rtt till
den samma och verhopade honom drfre med en stndig
oro. Han hade nyttjat hennes rikedomar att frnja sina glde-
nrer, men stannade drigenom i en skuld hos henne som var
odrgeligare, ty hon fordrade hans hjrta och han kunde icke
giva henne det. Ffngt skte han att verhopa henne med
vnskaps betygelser, hon saknade i dem den uppriktighet som
utgr deras vrde. Misstroende, fruktan och en hftig bjelse
regerade i hela hennes vsende; Ledsnad, frstllning, tvng
och en frtande nger i hans. Deras sammanlevnad frestllte
plgo-rummet i sjlva Tartaren. Den utvrtes lyckan fr vilken
han uppoffrat den sannskyldiga, den glnsande prakt, som
omgav detta olycks-boet, kunde icke lindra deras jmmer; kal-
s kr i f te r
321
le fr de ffnga njen, vid vilka de blivit vane, hade de ingen
knsla kvar fr annat n sina verkeliga plgor.
Eder hndelse, sade Gudinnan, r ett bevis att ingen utan
straff fraktar min makt. I ren att beklaga, men den av Eder
som berett bgges olycka skall ock knna straffet i ett hgre
mtt ; Hans egen frvitelse skall flja honom som en skugga,
och oskulden den han srat, skall y till hans olyckeliga maka
att frljuva hennes bittra de.
En lttsinnig Kvinna viste sig drnst, som redan riktat gra-
ven med tvenne mn, och hade nu i samma hopp valt den tred-
je. Hon ansg ktenskapet som en fristad fr sina yktiga
bjelser. Hennes hjrta var lika s hftigt som ostadigt, hon
plundrade sine lskare nda till sin man, som med sin vlfrd
mste betala hennes otro och frakt. Hon var behaglysten,
men en sjlvsvldig hgfrd och en nedrig vinst regerade alla
hennes avsikter. Hon fljdes av ngra veklingar, som hade upp-
offrat henne deras lycka och dygd. Hon kuvade sin man mera
fr ro skull, n av hat, och brt sina lften mera fr att synas
brottslig, n att verkeligen vara det.
Gudinnan hllt henne icke en gng vrdig sin syn. Gack,
sade hon, att utva ditt bedrgeliga hjrtas art till din egen pl-
ga. Det tillhr icke mig att straffa dig, ty ditt brott emot
ktenskaps Guden, r det minsta av dina fel.
Sist framkom en Kvinna som av Frja och var och en av tck-
hets Nymfren var utmrkt med ngon besynnerlig gva. Kr-
leken sjlv hade skapat hennes hjrta, de renaste bjelser rege-
rade hennes sjl och hennes dygd var likas intagande som
sannfrdig; Ingen ddelig hade varit fdd med nare knslor
och ett mmare sinne. Naturen hade gjort henne till den full-
komligaste av sitt Kn, men det ter till den olyckeligaste av
alla Kvinnor. Hon frdes vid handen av sin ovrdige maka, vars
hela vsende var ett vederspel emot hennes. Hon hade av med-
lidande givit sig i hans vld, d han gillrade fr hennes hjrta
nor de nf lyc ht
322
med en frstlld krlek. Sjlv dygdig, m och vertygad om sitt
vrde, trodde hon, hans betygelser sanna, emedan hon icke en
gng knde bedrgeriets eller lustarnas vld, med fullt uppst
att vrda och lska den, som utvalt henne fr alla andra, kasta-
de hon sig i hans armar och med det samma i sjlva olyckans
skte. Hennes minsta lidande var hans kallsinnighet. Han
vmjades snart, ej allenast vid hennes behagligheter, men fr-
aktade ock hennes dygd. Ju mer hon med sin mhet skte att
vinna honom, ju hrdare blev hans uppfrande, hans levnad
var en enda grning, som styrdes av ortt och grova begrelser.
nteligen fant hon sin olycka vara overvinnelig och kade
drfre sina fullkomligheter med en ny dygd, som r den minst
lysande, men ofta den svraste att vinna. Med ett tlamod som
trotsade all hans grymhet frntte hon sitt dla liv i smrta och
utan att vilja hmnas.
Vid denna syn, blev Gudinnan sjlv rrd. Hon bleknade och
trar verskljde hennes Gudomeliga ansikte. Du r min
underste sade Frja, du hrer till mitt Tempel och icke till
denna en. Ditt hemvist br vara ibland de oddeliga och
Gudarne skola tvla om dig.
Ett stort antal ankom hr sedan av bgge Knen av olika
ldrar och lynne, som var och en p sitt stt dragit sig Kr-
lekens vrede. Somliga hade av okunnoghet fraktat hans vlde;
Andra ter som blygts fr hans lga, igenom skenhelighet gjort
hans dyrkan fraktelig.
Hit kommo femtio unga Flickor, vilka gjorde sig heder drav
att frneka Krleken och kvva hans drift i sina hjrtan, ned-
riva hans altare och offra rikedoms guden, samt av hans hand
emottaga sina Brudgummar.
Hundrade unga karlar viste sig hr som missbrukat krlekens
namn, skmtat med hans eld, och genom skrymtan skt vinna
sina lskarinnors ynnest, den de sedan med tlje, frakt och
otacksamhet betalt.
s kr i f te r
323
Hr funnos avfllingar s grova, att de skrto av njen dem
de aldrig gt, och det icke i uppst att bermma krlekens
gvor och utvidga hans makt, men till vanheder och skymf fr
honom och hans rtta dyrkare.
Frja vmjades vid detta ohyggeliga landet. Olyckelige dde-
lige, sade hon med en rst som genomtrngde de hrdaste
hjrtan, I haven avvikit frn min och naturens dyrkan. I kun-
nen icke mera igennna spren till lycksalighet. I haven helgat
drskaper under namn av dygder, och de orimligaste seder som
I kallen skyldigheter hava givit eder osmak fr Naturens rena
och enfaldiga njen. I skolen bliva lmnade uti Edert mrker,
och de villosken som I hllen fr ljus, skola allt mer och mer
leda Eder till omttligheten alla olyckors ursprung, dr I sko-
len bliva plgade med ffnga omsorger, obndige lustar och
frtande nger; dr ledsnaden med hngande huvud och en
mrk uppsyn alla gnablick skall frflja Eder; Hon som med
sin andedrkt allena mrdar alla njen.
Gudinnan steg i sin vagn och ville vergiva Atland, d den
frsta av tckhets Gudinnorna omfamnade hennes knn. Mk-
tiga Frja, sade hon: Lmna icke denna en frrn du med
din nrvarelse bendat den mma Hildur, hon som med sin
lskvrda Adil giver dig nnu de renaste offer.
* * *
Lngt ifrn Staden r en od som kastar sina blanka armar
runt omkring nejden. Han omfamnar i synnerhet en ng den
Blomster-Gudinnan utvalt till sin egen och dr Vren bor. Hr
skynda sig hans vgor drivna av en hftig iver att strta sig ned
fr branten, och vattna en dld dr Adil och Hildur satt deras
hydda.
P bgge sidor om denna sorlande bck nnas hga Almar
som hota molnen. Ekar som synas rotade i Jordens grundvalar.
De brokuga Rnnar som skryta av sin hgrda frukt. Hr
nor de nf lyc ht
324
utvidgar den lvrika Hasselen sina smidiga grenar och utbju-
der sin skatt. n uppskjuter en Lnn med yviga blan och
ytterst st de bvande Aspar, rdde om dessa t njet helgade
parker.
Trden luta sina toppar s ttt tillhopa att Solstrlarne fr-
lora hr sin kraft, och avbrytas mot dessa grnskande murar.
Ett sammanblandat lte av Fgla-sng och vattnets dn som
bryter sig igenom jorden, och kastar sig n ver mossiga ste-
nar, n ver grna torven, n spelar uti sanden, n stter sig
emot en dold klippa, frtjusar ronen och sver hjrtats oro.
Hr uppreser sig en hg s, allt verkldd med Frukt-Gud-
innans sknker, som utestnger Nordan-vdret p den ena
sidan, p den andra r en tjock skog som fraktar Vintrens
vlde och frvarar under is och sn en evig grnska.
Havs-vgorna som sklja denna tcka stranden hava n aldrig
dristat visa sig vreda vid ett rum, dr trygghet och oskuld med
friden regerar.
Tvrt ver stranden synas brande kerflt, Solbrnda back-
ar, grnskande slttmarker som skifta av hjordarnas tskilda
frg som dr hmta sin fda; n hoppar ett snvitt Lamm ver
blomster-kullen, n skymta de sprckloga Gettren emellan
videt. Hr tumlar i djupa grset den svarta och eldiga Flen,
som med sitt glla gny giver hela nejden tillknna sitt mod, sin
frihet, sin styrka.
I skuggan ligga de rdbruna Boskaps-ockar och tve-tugga
vpplingen sedan de simmat ver lven och svalat sin hetta i
kalla vgen. De hava ytt undan Solstrlarne, och trott att dr-
med kunna gmma sig fr de enteliga Bromsar, som ver-
rumpla dem i deras stilla vllust ; men frgves, den smvinga-
de bittra hopen sammangaddar sig och frfljer dem nda in
uti deras fristad, dr de ofta tvinga dem att trna under
verdet. Utur villmarken samlar sig stundom hit de starka
och frodiga lgar att beta ibland Boskapen, den snlla Hjorten
s kr i f te r
325
som r skogens stoltaste djur; och mitt ver fltet skyndar en
Hare som ofta i sin ykt bereder sin undergng. Ytterst vid
Himla-brynet uppsticka sig tornen p ett Baldurs Tempel, som
r ett av de prktigaste p Atland och dr han sjlv giver Guda-
Svaret.
Hr levde den lyckelige Adil med Hildur. Gudarna sgo
deras levnad och gladdes. De sgo den aldrig utan frundran
och hade avundat deras lycka om de icke varit Gudar.
Allt vad krleken frmr att giva r hr frent med allt vad
den mmaste vnskap kan verka, som Sinnes-likhet och de
renaste Seder gjort n mera varaktig och del.
Gudinnan var villrdig om hon i sitt Majestt skulle visa sig
fr Adil och Hildur som hade valt enfaldigheten till knne-
tecken p deras lycka; Hon kastade en blick p deras boning,
och erinrade sig straxt de dyrbara stunder hon frntte med
den skna Jgaren, d hon lngt ifrn sina Tempels prakt i
skogar och demarker vertygade honom och sig sjlv att hon
var Krlekens Gudinna.
Hon beslt drfre att nalkas dessa lyckelige lskande under
den menlsaste hamn. Hon kom som en tck Herdinna, och
behllt icke mer av sitt Guda tycke kvar n det som fordras fr
att gra sknheten behagelig.
Icke lngt ifrn ngen r en klla, vars dror fra den renaste
Kristall. Hon behller sin kyla under hettans starkaste vld,
och frminskar aldrig sin mnoga svalka. Hon upprres ej av
ngon storm och intet djur har nnu nalkats hennes brddar.
Hr satt Adil allena och betraktade den enfaldiga naturen.
Jag r Frjas underste, sade den oknda Herdinnan; Jag
sker enslighet fr att stilla en hemlig oro; Jag har ofrtnkt
rkat till din boning du lyckelige! Din uppsyn rjer ditt hjrtas
frnjelse. Sg mig huru skall jag bliva lyckelig?
Det gives icke mer n en vg till lycksalighet fr de ddeli-
ge, sade Adil, att nyttja Naturen med frihet och mtt, att lyda
nor de nf lyc ht
326
hjrtats Sprk, och att tro vra Sinnen som endast kunna sga
oss vra verkeliga behov. I rtta bruket av allt ligger dygden
frdold, och en bestndig frnjelse fljer med dygden. Ingen
sanning r s ltt och tillika s svr att nu nna, sedan Mnni-
skor avvikit frn en lyckelig enfaldighet. Nu fara de efter njet
genom tusende omvgar fr att aldrig nna det. Frtjuste av
vana och inbillning tvla de med varannan i drskaper, och kal-
la den lyckelig som konstigast kan plga sig sjlv, och med str-
sta mda fr sig och andra skapar sina missnjen. Hela deras
levnad r en gensgelse; de lska sin trygghet och kasta sig i
ddande faror. De uppspinna tusende ndtorfter fr att vmjas
vid alla. De hata och frakta varannan, men uppoffra icke dess
mindre sin frid, sin vila, sina njen fr att vinna anseende hos
varannan. Huru mngen har icke sjlv gjort sig olyckelig fr att
synas lyckelig i andras gon? Stora Gudamakt ! Du som stillar
mitt hjrta med dina gvor, och ltit mig igennna Naturens
prktiga spr, Du som givit mig Hildur, huru stor r icke min
lycka, huru utvalda ro icke mina njen emot de usla trlar som
dyrka s mnga ffnga lustar!
Du ger Hildur, sade Herdinnan: Den krleks vrda Hildur.
Bertta mig din lycka, tala om din krlek, sg mig huru du vun-
nit henne som r den strsta prydnad ibland Gudarnas verk.
Jag sg Hildur frsta gngen, sade Adil, d hon icke var str-
re n Frjas Son; Jag mente att hon var krlekens Syster, ty
hon var skn som han, och utan den oskuld som lyste utur
hennes gon hade jag trott henne vara krleken. Jag skildes
frn denna en som r mitt fdernesland, men tankan av det-
ta barnet fljde mig stndigt. Jag kom tillbaka sedan Solen
ellova gnger gjort sitt omlopp. Jag sg Hildur, och trodde att
jag sg Frja.
Krlek du rrde ej allenast mitt hjrta och srade det med
den starkaste av dina pilar, men du upptnde dr en lga som r
lika oddelig med dig sjlv! Jag lskade Hildur och jag lskar
s kr i f te r
327
henne s, att allt vad som plgar utslcka krleken hos andra
ro nya mnen fr min eld.
Den olikhet i stnd, i godelar, i anseende, som grymhet upp-
funnit, och vanan stadgat ibland mnniskor, tycktes vara over-
vinneliga hinder till min sllhet. Jag kunde icke gra mig hopp
att vinna Hildur utan att sjlv kalla mig frmten; Jag smickra-
de mig stundom med den tankan att de frmner som ro en
Mnniskas egne, och som gra henne till en vrdig Mnniska,
borde tminstone skattas s hgt som de, vilka alstras av blotta
hndelser och lyckan; men jag visste ock drhos att vishet och
gvor, ockade seder, ett stort hjrta och framfr allt en upp-
riktig krlek voro fraktade gvor p Atland. Jag knde Hildur;
Jag visste att hennes frstnd var lika s vidstrckt som hennes
hjrta var stort, men jag lskade henne s mt att jag icke kun-
de tla, det hon skulle sakna fr min skull det ringaste av den
utvrtes lyckan. Huru, sade jag, skall din krlek fr henne fr-
minska hennes njen? Skall hon fr att gra dig lyckelig
underkasta sig hopens domar? Du som vill ga Gudarnas makt
endast fr att gra Hildur till den lyckeligaste av alla varelser.
Ack nej ! Jag beslt drfre att gmma mig undan hennes
gon. Jag betog mig sjlv de lyckeligaste stunder. Jag dmde
mig till en frnvarelse som s nr hade kostat mig livet. Men
frgves. En overvinnerlig makt drog mitt hjrta utan upp-
skov till sitt freml. Utan tvivel r krleken Gudomelig; en
hemlig dragning som hrskar ver vr frihet gr vra beslut,
vra grningar. Vi lyda, och veta icke annat n att vi vlja.
Jag vant Hildur emot min egen och mine medtvlares fr-
modan. Hon hade lrt knna mitt hjrta och hon skattade det
ver Hghet och Guld.
Det r Hildur allena som ger styrka att frakta den lyckan
som hopen tillbeder.
I denna hyddan har hon redan lng tid levat med mig. Vra
njen kunna icke beskrivas ty vem kan avskildra hjrtats kns-
nor de nf lyc ht
328
lor? Hildur uppfdd i prakt, i hghet, i verd, i anseende;
Hildur van att se hundrade tillbedjare fr sina ftter, att hra
sitt berm av tusende tungor, att bliva skt av alla, frundrad
av alla, vrdad av alla, har inskrnkt s mnga fullkomligheter
inom detta tjll, och funnit alla sina begrelser frnjda i den
enda att lska mig.
Hildur! om mitt hjrta vore nog olyckeligt att ett gnablick
knna sin eld frminskad fr dig, s skulle min erknsla allena
likna andras krlek. Men jag behver icke frestlla mig dina
egenskaper, min bjelse fr dig r bliven lika s naturlig som
min egen varelse.
Lngt ifrn att besittningen av Hildurs behagligheter hava
avtynat min lga, eller frminskat min rena krlek fr henne.
Jag har alltid trott den vara i sin hjd och jag tycker dock att
den dageligen frkes.
De som trott sig knna mnskliga hjrtat, och givit en avml-
ning p dess bjelser, hava merendels beskrivit krleken som
yktig, och ltit honom ledsna vid sina njen s snart han blivit
gare av dem. Men denna Guden r allena ostadig, sjlvsvldig
och grym i bortskmda hjrtan; Hans Guda-eld r dremot
varaktig och hans njen alltid nya hos dem, som ro lyckeligen
fdde och som lyda naturen.
Den krlek som endast regerar ver sinnena, kan icke vara
bestndig. Men mnn det r dets eller de ddligas fel att de s
ofta glmma hjrtats behov nr de lska, och ska icke en vn i
deras krleks freml ?
Jag som r s lyckelig och funnit det i Hildur, skall vittna, till
krlekens eviga heder, att hans eld r outslckelig och hans
makt segrar ver alla omskiften. Se hr ett bevis drupp.
En gng d Hildur var sysslosatt med ett offer t vishets
Guden, ty vr fridsamma lskog var blandad med en stndig
dyrkan fr denna Guden. En gng, sger jag, nr hon var
gngen till Templet som ligger icke lngt hrifrn, drjde hon
s kr i f te r
329
emot vanan. Jag vntade med en otlighet som endast r de
lskande bekant. nteligen blevo mig gnablicken som r, och
en hftig bvan intog alla mina leder. Jag gick upp t Templet ;
Jag ropade Hildur nr jag nnu var lngt borta; Jag steg inom
murarne; Jag kastade med ngslan mina gon runt omkring
utan att bliva henne varse; Jag skyndade till Prstinnan; Jag
berttade henne min oro. Hon trstade mitt hjrta drmed att
hon trodde Hildur nnu vara kvar bland Folkhopen; Jag skte
nnu en gng men jag fant icke den jag skte. En djup bedrv-
else intog mitt sinne. De stunder jag redan saknat Hildur voro
bittrare n dden, och fruktan att evrdeligen hava frlorat
henne, uppfyllte mitt hjrta med ett kval, som endast kan fr-
liknas med det som i avgrunden plgar de frtvivlade andar. Jag
lopp omkring flten; jag klev upp fr ett brant berg att se ver
hela trakten, omsider intog jag skogen; Jag skte i de mrkaste
vrr, i de djupaste dlder, i sjlva villdjurens kulor, Hildur.
Natten nalkades med hastiga steg; Mrkret verhljde jor-
den och Hildur var nnu borta. Min sjl ville vergiva mig. En
yrsel verfll mig. Jag ropade med hg rst det namnet som
var det ljuvaste fr mina ron. Jag tyckte mig se Hildur; snart
frebrdde jag henne dess grymhet som s lnge hade lmnat
mig allena; Snart ter hennes ofrsiktighet som utan mig hade
gtt till Templet. Det felades icke mycket att jag ju fr evig tid
avsvurit Baldurs dyrkan som var en orsak till denna min gruve-
liga saknad.
nteligen ck jag hra under nattens tysthet en matt suck;
Blodet stelnade i mina dror; Jag tyckte mig knna igen den
frtjusande rsten som s ofta trngt sig i det innersta av min
sjl. Det r rsten, som gemenligen allramest rjer hjrtats
bjelser och vrt invrtes lynne. Jag skyndade till det stllet
frn vilket jag tyckte den komma. Jag ropade nnu en gng
Hildur. Min Adil sade hon, din Hildur r frlorad.
Uppfylld av gldje, hopp och frskrckelse, famlade jag lnge
nor de nf lyc ht
330
i mrkret, ty jag hrde icke mera ngot ljud. Jag omfamnade
n en sten, n en buska, n ett trd; nteligen rkade mina
lyckliga armar den dyrbara kropp, som matt och bvande fr-
mdde ej mer n rra sin tunga och framstappla mitt namn.
Jag bar hem mitt kostbara byte; Jag behllt Hildur hela nat-
ten i min famn; Jag tryckte henne till mitt hjrta i det hopp att
den eld som lgade drinne snart skulle uppvrma hennes. Min
Hildur, sade jag, i vad fr en ngest har icke din frnvarelse
frsatt mig. Frlt sade hon, att min mma krlek har frorsa-
kat dig s gruvelig ngslan, och s nr hade ndat mitt liv. Min
nykenhet att vilja forska i en oviss framtid har blivit straffad.
Jag har vertrtt den strsta vishets regel, som r att nyttja vr
nrvarande sllhet utan ffnga omsorger och ondig fruktan;
Men jag har sjlv frgiftat mitt nje med plgsamma frestll-
ningar; Min svidande ngslan som dageligen kades lmnade
mig nteligen ingen frid, frrn jag om mitt de skulle rd-
frga Guda-Svaret. Jag beredde i hemlighet de bsta offer fr
Apollo; Jag dljde mitt uppst fr dig. Utan tvivel har Frja
drfre hemskt mig. Jag utstod redan av min tysthet en osje-
lig smrta, ty min sjl var ovan att knna ngon rrelse, att
alstra ngon tanka som hon icke straxt yppade fr dig.
nteligen kom den dagen som skulle stilla mitt vacklande
hjrta, och skingra det ovisshets moln som dljde mitt de. Jag
gick till Templet, jag nedlade mina hvor fr Guden, med bl-
dande hjrta och dmjuka thvor. Prstinnan hade redan
berett rkverken, upptnt den heliga elden och drivit offerdju-
ren fram till Altaret. Jag nalkades med strre bvan n om jag
varit utsedd till ett lika de med dem. Jag fll ned fr Guda-
tronen. Stora Guda-makt ! sade jag, fullkomna dina vlgr-
ningar emot mig och uppenbara mig
om jag alltid skall vara lyckelig och Adil alltid nna mig
lskvrd.
En djup stillhet regerade i Templet. Knappt dristade jag mig
s kr i f te r
331
att gjuta en suck. Men snart brjade jorden att darra under
mina knn; Ett tjockt mrker vertckte skyn, och en rst hr-
des frn Helgedomen:
Du djrva ddeliga som vgar forska i Gudarnas beslut ;
dina gon skola tillslutas och icke ppnas frrn ditt de
undergtt den strsta frndring.
Det mrknade fr mina gon, hren reste sig p mitt huvud.
Jag trodde dig redan vara ddsens rov, ty vad strre frndring
kunde vl mitt de underg; En rysning skakade alla mina
leder; Jag tyckte mig knna ddsens iskalla hand, som fattade
mitt hjrta fr att slita det snder vid sjlva Altarets fot och
gra Guda-svaret till intet.
Men en osynlig hand drog mig utur Templet ; Jag trodde mig
redan p vgen till vr lyckliga boning. Jag skyndade med
utstrckta armar att omfamna dig, fr att beknna mitt brott
och d av sorg i din famn.
Efter en lng stund mrkte jag frst att jag hade gtt vilse.
Jag rkade till en Sj vars svartbla vgor stndigt upprrdes
av de rytande vdren. Dr mtte mig en av kval-andarne som
slpade mig kring marken och sttte mig in i frskrckelsens
kula, dr Sorgen satt p en hrd matta tad av tistel och ris,
den bleka och darrande Fruktan hllt henne under huvudet.
Saknaden med ihliga gon och insunkna kinder, hllt stndigt
en tavla fr hennes gon dr alla frutna njen stodo avmla-
de, ffngt frskte hon att bortvnda ansiktet drifrn, sakna-
den frde sin tavla utan tervndo efter hennes minsta gna-
kast. Den grymma frtvivlan med en bister, och olycklig upp-
syn frkunnade henne alla tillkommande plgor, beredde
hennes fda av suckar och trar; och tvang henne att frta sitt
egit ktt. Runt omkring go de smnlsa ntter, de skrckande
inbillningar, de faseliga drmmar, den hftiga skrmsel och en oro
som aldrig vilade. Ett gruvligit dn av klagan och rop gvo
genskall frn dessa ohyggeliga valv; Sjukdomarne som dem ut-
nor de nf lyc ht
332
gjto drogo sig med snderbrutna lemmar och lngsamma
andetag kring jorden, och rjdes vid skenet av en matt lampa.
Jag fll av frvirring ned fr dessa gruveliga skapnader, d en
av dem med grymhet anfll mig, slt mig i sina armar, kastade
mig p jorden, och gav mig en frgiftad dryck som verkade
stundom en vernaturlig styrka och stundom en domnande
vanmakt. Jag knde mitt hela vsende bliva frbytt och mina
gons ljus blev mig betagit. nteligen lmnades jag av dessa
grymma missfoster, d saknaden gjorde mitt tillstnd n mera
odrgeligit. Hon frestllte mig din frnvarelse alla gnablick,
och mlade tusende olyckor omkring dig. n trodde jag mig se
dig kall och orrlig fr alla njen; n hade du glmt din Hildur
och hennes krlek, n tyckte jag dig redan vara i ddsens
armar, din tcka kropp utstrckt och utan rrelse, dina lppar
frvissnade, och de gon utan ljus som mlat bgges vr lga.
nteligen frde Saknaden mig till den mrka dalen, dit Lngtan
och Krleken hade stllt din gng. Jag ropade av hjrtans
bedrvelse: har d Oraklet ntt sin fullbordan? r Adil dd?
Nej, sade Saknaden, du har misstagit dig i dess uttydning. Ditt
de har undergtt den strsta, men icke den svraste frnd-
ring; ppna dina gon, se din sknhet frsvunnen och Guda-
Svaret uppfyllt.
D frst, sade Adil, mrkte jag ngon skillnad i Hildurs an-
sikte. Jag hade icke frr haft tid till annat n att gldjas och hra.
Hon hade frlorat en sknhet som var lika med Frjas, men
krleken hade bevarat hos Hildur en behaglighet som kvarhl-
ler hans njen. Hennes vxt, hennes gon, hennes hy, och det
tycke som Hildurs Sjl intryckt i dess anletes streck, vittna
nnu att hon r Hildur.
Det enda som med frminskningen av Hildurs sknhet har
frminskat mitt nje r hennes bedrvelse, hon sker att dlja
den, men han rjes emot hennes vilja. Hon frdubblar alla
gnablick sin omsorg att behaga mig, men rddhgan r blan-
s kr i f te r
333
dad i hennes krlek; Hennes mhet fr mig r s stor, att hon
icke en gng vill lta se sin fruktan, men hon fruktar likvl.
Ack! Hildur, huru kan du vara s grym och misstro ett hjrta
som frstr att skatta ditt.
Det r icke min frmga att giva en rtt avmlning p hennes
hjrta. Gudarne som gjort det till en avbild av sig sjlva, har
ltit det bliva utan like. Det omfattar med sin mhet allt vad
som ger liv och denna mhet r icke matt, icke vrdsls, icke
frnderlig. Han r lika s stark som bestndig, lika s grann-
laga som hftig; detta hjrtat tyckes icke andas fr annat, n att
utgjuta vnskap, gldje, trst, vlgrning och medlidande. Det
stannar icke vid ett kallt bifall fr dygder och egenskaper, icke
vid en suck fr andras nd. Det verkar i samma mtt som det
knner, dess godhet r fruktbrande. Stort och delmodigt,
tyckes det lika som glmma sig sjlv, eller rttare sagt, det
lskar sig s hgt, att det i sig lskar alla andra.
Detta hjrtat upplyses och regeras av ett frstnd som r s
klart och s rttvist, att det sllan misstagit sig. Hildur har sll-
synta egenskaper och vida skilda ifrn dem som i allmnhet
prisas hos Knet. Hennes vetgirughet mttas endast av san-
ningar; Naturen och mnniskan ro hennes tanke-mnen. I
dessa omteliga djup letar hon orsaken till var pfljd, och
sker att knna grunden till naturens verkningar och mnni-
skans grningar. Hon kar icke sin kunskap fr att lysa med
den, men fr att uppfylla sinnets tomhet, ga ett nje som icke
str under lyckans vlde och att bliva allt mer och mer upplyst
och fast i dygden och dess utvning; Hennes tankegva r lika
s skarp som eldfull, hennes tal r okonstlat men betydande.
Hon undervisar i det hon roar, hennes sllskap r alltid nytt,
ven fr dem som ej en gng hava styrka att knna henne.
Det r d denna slags sknhet som gjort ett starkare intryck
i mitt hjrta och frnuft, n hennes utvrtes tckhets retelser i
min inbillning. Det r drfre sant, det r naturligit, att jag
nor de nf lyc ht
334
nnu lskar Hildur lika hgt som frn det frsta gnablick, d
hon segrade ver min frihet.
Gudomeliga Frja! du lskar att utgjuta din ljuvlighet ver
hjrtan, och gra dem lyckeliga; frtag d med din Guda-kraft
den miss-tro som Hildur hyser till sina egna fullkomligheter,
och lt hennes hjrta knna huru hgt hon r lskad.
Du r bnhrd, sade Herdinnan, fr vilken Adil gjorde den-
na berttelsen. Hildur skall bliva din bestndiga krlek och hon
skall knna sin lycka. I samma gnablick omgav hela Cytheras
hov sin Drottning. Lekar, Ljen och skmt samlade sig kring
hennes vagn. Tckhets Nymfren skyndade att fsta i ordning
hennes purpur rock. En ock utav njen kommo att uppvakta
sin Gudinna, och vstan-vdret bortktade alla de dimmor
och moln som vgade visa sig i luften.
Frja ropade sin Son. Gack, sade hon, att utleta en vrdig
belning fr dessa dygdiga lskande.
Guden svvade omkring Frja och vilade n i hennes famn,
n p sina vingar. Jag kan icke gra dem lyckeligare n de ro,
sade han, ty de ga varannan. Jag har utgjutit mina dyraste
gvor ver dem. De vrda mitt vlde men deras dyrkan som r
s sllsynt frtjnar ock att belnas p ett sllsynt stt. En
frmmande Gudamakt skall frenas med min fr att gra deras
dygd oddelig.
Straxt snde Krleken en sky till det berget, dr Vishets-
Guden bor och dr han med sin Gudaock uppvcker samljud
i hela Naturen. Vad tror man vl att han bragte tillbaka till
Krleken? Det var den gyllende harpan som Sng-Gudinnorna
helgat och den sllan ngon ddelig rrt.
Krleken tog detta Guda-spel och gav det t Adil. Strax upp-
tndes han av en Gudomelig eld. En oknd kraft ingjts i hans
dror. Hans sinnen frblevo i en ljuvlig frtjusning. Han tog
Harpan och sng om Gudarnas verk, om Naturens under, om
Krleken och om Hildur.
s kr i f te r
335
BREV till Johan Fischerstrm.
dat. Lugnet
Scavez vous cher Adil, que vous etes ne pour reparer tous les
malheurs de la Bergere du N. Vous avez t jusquici lobjet de
ma Passion, une Passion aussi forte quinvolontaire, a prsent
vous etois lobjet de tous les facults de mon ame. je vous aime,
je vous admire, je vous adore; ma Cabane est devenu un Ciel
pour moi, par votre Tendresse: votre prsence lembelie, vous
y repende une lumiere celeste, qui reste encore apres votre
depart, qui rempli tous mes sens dune douce volupt; Mais
cette vertu forte, ces sentimens delicats, cette Fermete, cette
douceur, qui font la Bace de votre Caracter, sont une matiere
inepuisable pour ma Contemplation. que ju svis heureux! La
douce Conence, qui a manqv jusqu ici a mon bonheur, vien de
remplir mon Ceur de sa vive jnuence, oui mon admirable
Ami je vous rende enn justice, Vous etes vertueux, vous etes
grande, je benis tous mes malheurs, jadore la Providence qui
ma reserve la meilure recompence a la n qui ma donn vous
vous vous!!!
nor de nf lyc ht
Kommentarer och ordfrklaringar
Fru Nordenycht gav ut era samlingar med egna dikter
Den srgande Turtur-Dufwan, Qwinligit Tankespel i fyra
delar, Andeliga Skalde-qvden och redan vid tjugotre rs
lder, 1741, verlmnade hon till grevinnan Cronstedt p
Fuller en handskriven samling om ett femtiotal dikter, den
s. k. Cronstedtska poemboken. Men hon blev aldrig frdig
med ngot retrospektivt urval av typen Samlade skrifter.
1774, mer n tio r efter hennes dd, utgav Johan Fischer-
strm och Gustaf Fredrik Gyllenborg Fru Hedvig Charlotta
Nordenychts Utvalda Arbeten, en volym om nrmare 350
sidor med ett rikt varierat innehll. Utgivarna har dock fr-
bigtt den del av hennes diktning dr hon icke med noggran-
nhet underkastat sig konstens dlare reglor, och den nare
smakens urskillning. Grnsen dras vid 1753, det r d Tanke-
byggarorden bildades. Fru Nordenycht blev snart en av de
ledande i sllskapet och engagerade sig helhjrtat fr de yngre
medlemmarnas klassicistiska ideal. Fr hennes poesi innebar
detta en strre sprklig och versikatorisk korrekthet men
ocks en stundom mindre spontan diktion.
Om allts en omfattande och i en senare tids gon ocks lit-
terrt vsentlig del av fru Nordenychts diktning r orepre-
senterad i Utvalda Arbeten, har samlingen nd sitt obe-
stridliga vrde genom de sent tillkomna dikter som hr tryck-
tes fr frsta gngen. En andra upplaga kom 1781, men sedan
drjde det nda till lngt in p nsta sekel innan en ny samling
sg dagen. Det var den itige men ngot oplitlige utgivaren
Pehr Hanselli som 1852 publicerade en volym Samlade skrif-
ter. Romantikerna hade d fr lnge sedan gjort upp med
fransk-klassicismen, och Hansellis urval r till drygt hlften
hmtat frn fru Nordenychts frklassiska period. Som ett
339
skl till utgivningen hnvisar han till att vr utmrkte littera-
turhistoriker, professor Atterbom inrymt henne i sitt Pantheon
av svenska siare och skalder och drigenom terupplivat hen-
nes minne och givit oss prov p hennes skaldegva. Fru Nor-
denycht har sedan dess haft sin givna plats i den svenska litte-
raturhistoriens panteon. Under vrt eget rhundrade r det
framfr allt genom ett ftal stndigt omtryckta antologinum-
mer som hennes diktning har hllits aktuell fr en strre
publik. En textkritisk utgva av hennes Samlade skrifter
utgavs 192538 av Hilma Borelius och Theodor Hjelmqvist i
Svenska Vitterhetssamfundets serie Svenska frfattare, och
1963, tvhundra r efter skaldinnans dd, trycktes ett begrn-
sat urval poesi och prosa, redigerat av Torkel Stlmarck, under
titeln Den srjande turturduvan.
Freliggande samling Skrifter vill ge en representativ bild
av fru Nordenychts skapande under skilda perioder av hennes
liv och i olika genrer. Den ymnigt dande tillfllespoesin i
form av personhyllningar och dikter till brllop och begrav-
ningar har dock inskrnkts till ett minimum. Panegyriske
Skrifter har jag svrast vid att skriva, sger fru Nordenycht i
sitt sjlvbiograska brev till A. A. von Stiernman. Det var en
form av brdskriveri som bara undantagsvis lade en tum till
hennes litterra vxt. andra sidan har det ingalunda varit
avsikten att hr bara terge de texter som i dag anses levan-
de, utan samlingen vill ocks tillgodose litteratur- och idhis-
toriska intressen.
Materialet har grupperats efter innehll och litterr genre p
samma ganska ungefrliga stt som i fru Nordenychts egna
samlingar Qwinligit Tankespel och under rubriker som del-
vis har lnats frn dessa. Moraliska tankar innehller slunda
religisa och lososka dikter; rubriken Sorgekvden talar
fr sig sjlv, medan tskilliga tankar och sinneslekar innefat-
tar satirer, naturskildringar, krleksdikter etc. i en brokig bland-
komme nta r e r oc h or df r kl a r i nga r
340
ning. Hgtidliga oden och hyllningsdikter har ftt bilda en egen
avdelning liksom den voluminsa epiken och lrodikten. Som
avslutning meddelas ngra prosatexter av olika karaktr. Under
respektive rubrik terges texterna i kronologisk fljd s lngt
denna har kunnat faststllas och i allmnhet efter den frsta
tryckta avfattningen.
I de fljande kommentarerna anges den anvnda frlagan
alltid frst under respektive rubrik. Svenska Vitterhetssamfun-
dets utgva har utgjort grunden fr texttergivningen, men
ocks originaltrycken har konsulterats, vilket har franlett
smrre korrigeringar i textgestaltningen. Stavningen har nor-
maliserats enligt Svenska Akademiens ordlista. Ocks namnen
har normaliserats utom i de fall originalets stavning antyder ett
avvikande uttal ; undantag har ocks gjorts fr namn p kung-
ligheter. Ordformer, srskrivning av sammansttningar, inter-
punktion och anvndning av versaler har bibehllits ofrndra-
de. Kommentarerna till de enskilda texterna ger kortfattade
upplysningar om tidiga tryck och om speciella omstndigheter
kring texternas tillkomst. Ordfrklaringarna tar upp frldrade
eller av andra skl svrbegripliga ord och uttryck. Ett och sam-
ma ord frklaras endast en gng per text, men frklaringen
upprepas fr varje ny text dr ordet frekommer. Hrtill kom-
mer upplysningar av i huvudsak biogrask och bibliogrask
art. Hilma Borelius och Theodor Hjelmqvists kommentarer
till Svenska Vitterhetssamfundets edition har tacksamt utnytt-
jats liksom nyare litteratur om fru Nordenycht : Magnus von
Platens uppsats Frn fru Nordenychts sista tid i frfatta-
rens 1700-tal. Studier i svensk litteratur (1963), Tryggve
Bystrms Studier i Hedvig Charlotta Nordenychts bio-
gra (1980), Torkel Stlmarcks Tankebyggare 17531763.
Milj- och genrestudier (1986) och Sven G. Hanssons Satir
och kvinnokamp i Hedvig Charlotta Nordenychts diktning
(1991).
341
Frkortningar:
Andeliga Skalde-qvden (1758)
Cronstedtska poemboken ( hskr V 47, Uppsala universitets-
bibliotek)
Qwinligit Tankespel (fyra delar utgivna 1744, 1745, 1747,
1750)
Samlade skrifter, utgivna av Hilma Borelius och Theodor
Hjelmqvist, IIII (192538; Svenska Frfattare utgivna av
Svenska Vitterhetssamfundet XI)
Utvalda Arbeten (1774)
Witterhets Arbeten I (1759), II (1762)
Vra Frsk I (1753), II (1754), III (1756)
Brev till kansli-rdet och ridd. Hr A. A. von Stiernman.
Tryckt i Swenska Mercurius augusti 1763. Anders Anton
von Stiernman (16951765) tjnstgjorde vid Riksarkivet och
utgav en rad urkundssamlingar samt bibliograska och bio-
graska arbeten. N: s brev skrevs fr ett av Stiernman plane-
rat verk om lrda kvinnor, vilket dock aldrig frdigstlldes.
hndelser: levnadsden.
[att] ju [detta]: icke.
besynnerliga: mrkliga.
lyckeliga tillfllen: gynnsamma omstndigheter.
frkvavt : undertryckt.
kvickhet : rrligt intellekt.
min yngre broders informator: Henning Tideman (16991763),
under 1720-talet informator fr Anders Nordenycht, sena-
re lrare och prst i Jmtland.
vr lantegendom: Viby i Harbo socken, vstra Uppland men
Vstmanlands ln.
begrepp: fattningsfrmga.
liknelse till : anlag fr.
ro: nje.
ehuru: hur [] n.
342
AS
CrP
N.
QT
SS
UA
WA
VF
3
4
lt frsprja: visade.
uppfunnits : upptckts.
brudskatt : hemgift.
Vishets-Gudinnorna: De nio muserna.
Clave-Cymbale: cembalo.
i andra ml : p andra omrden.
Sinnes-drift : begvning.
snllhet : inkhet.
urskiljes : uppdagas.
Tlmaque: Fnelons bermda moralpedagogiska roman Les
aventures de Tlmaque (1699).
tvehugsamhet : villrdighet.
igenomlopp: snabbt lste igenom.
Hgsta Nje: Se ovan s. 26.
stodo mig vl an: passade mig bra.
skrivart : stil, framstllningsstt.
demonstrativ: logiskt utredande.
fsta: gra sker.
Sceptica: tvivlerska.
Johan Tideman: (17101737), efter ngra rs studier i Uppsala
anstlld som ingenjr vid den nyanlagda tillverknings-
industrin, manufakturerna, p Viby.
uppodla: frkovra.
rara: utmrkta.
besynnerliga: srskilda, hr nrmast framstende.
orrliga: orubbliga, oberrda.
blev kunnig: ck knnedom.
d Junii : Kamrer Nordenycht dog den 17 juli 1734.
knyla: puckel.
torra tbrder: kantiga stt.
slta: enkla, torftiga.
stllde: betedde.
billige: rimliga.
verlggning: eftertanke, reexion.
ntel[igen]: slutligen.
fdde: gav nring t.
Mentor: I Odyssen och i Fnelons Tlmaque en vis rd-
givare, ofta i gudinnan Athenas gestalt ; allmnt handledare.
343
5
6
7
8
9
draga: bra.
ddsart : stt att mta dden.
detta lga: jordelivet.
trogna stadighet : trofasthet.
Carl Klingenberg: (17081757), magister i Uppsala 1731, aka-
demisekreterare dr 1747, vertygad anhngare av Christian
Wolffs rationalistiska loso.
lustre: glans.
underrttade: undervisade.
Fabricius : Jacob Fabricius (17031741), e. bataljonspredikant
vid artilleriregementet och adjunkt vid franska frsamlingen
i Stockholm 1738, amiralitetspastor i Karlskrona 1741.
betjnt : varit anstlld vid.
visserl[igen]: frvisso.
briste: brast, saknades.
frfarenhet : erfarenhet.
efter yttersta begrepp: s lngt jag frmtt.
reelare: vrdefullare.
gra [ktenskap]: utgr grunden fr.
frska: prva p.
En av min slkt : Brodern Anders Nordenycht.
varsannars : varandras.
tro: trofasthet.
Romansvrda: vrda att skildra i en roman.
var sjlv fallen: hade sjlv fallenhet fr.
vidriga: hindrande.
Den [] var icke mer i Sverige: Anders Nordenycht lmnade
landet p hsten 1740 fr att aldrig terkomma.
gick [] fr sig: gde [] rum.
st stadigt : vara bestndigt.
hetsig-feber: ung. lunginammation. Anges i ldre tid ofta som
ddsorsak.
Min lskeliga Maka avsomnade: Den 11 december 1741.
allrammaste: smrtsammaste.
frstrdes : bringades i olag.
Slag: Troligen hysteriska anfall.
ty [valde jag mig]: drfr.
en liten hydda p landet : Enligt Tryggve Bystrms undersk-
344
10
11
12
ningar troligen torpet Rnnilen under Sticklinge grd p
norra Lidingn, nra nuvarande Lidingvarvet.
enfaldighet : enkelhet.
Cymbal : Detsamma som clave-cymbal cembalo.
frsllskapade med: tfljda av.
vlfngna: rttmtiga.
prov: prvningar.
stadigt frestande: stndiga frsk.
Prof. Holberg: Av N: s korrespondens med Ludvig Holberg
terstr bara hennes dikt Viktiga frgor till en lrd; se
ovan s. 28 med kommentar s. 348.
Carl Brovallius : (17041752), liksom Fabricius prst vid artille-
riregementet i Stockholm, kyrkoherde i Kping 1744.
slgt : matt.
rikta sig: frkovra sig.
nje fr Bokvett : lust till lsning.
Satyren: satiren.
Gracins till rtta komna mnniska: I QT 1750 publicerade N.
en versierad versttning frn franska av tv kapitel ur den
spanske 1600-talsfrfattaren Baltasar Gracins lososka ro-
man El criticn.
en liten Poetisk Samling: Amaranter (1744).
ett viktigare Teologiskt : Detta arbete blev aldrig utgivet.
oumgngeligt : oundgngligt.
Fuller: Gods vid Vstersfjrden av Mlaren i sydstra Vst-
manland, vid denna tid gt och bebott av riksrdet greve
Jacob Cronstedt och hans maka Margareta Beata, ofta beskt
och besjunget av N.
Ostadighet i allt.
QT 1745; ven i CrP och dr daterad till 1737. Melodihn-
visningen gller en p sin tid vlknd religis dikt av den tys-
ke uppbyggelsefrfattaren och psalmdiktaren Heinrich Ml-
ler.
Ledsamhet : ledsnad, sorgsenhet.
tvingar: trycker, tynger.
i ro: med nje.
beta: nna nring.
345
13
14
17
frrd: Obs. betoning p frsta stavelsen, vanlig i ldre tid.
Tiden [] rja: tiden kommer att visa sin obestndighet.
Medan: eftersom.
lyfta: rubba, frndra.
yrka: driver, var.
hon: syftar p sinnets agga.
Flyta: hryter.
ndring fr: frndras, frvandlas.
bittra ilar: plgsamma stormar.
Drages [] in: frsvinner ocks det ljuset.
frvxling se: underg frvandling.
lt : lt
Frnjelse ver det slla eviga.
QT 1745; ven i CrP.
ro: frnjelse.
Enr: nrhelst.
betar: gr betagen, tjusar.
rcker: nr.
utan upphr: oupphrligt.
uppblnker: glimmar fram.
ofrsvinnlig: ofrgnglig.
Vrt inre sjlabrst : vr sjls innersta.
till oss drager: sknker oss.
sin fyllnad ftt : blivit tillfredsstllda.
verka: stadkomma.
gro: vxa, utvecklas.
binder: frenar.
stillat : uppfyllt.
minnas p: erinras om.
sanka: sknka.
skuggans tomma mtt : Syftar p den innehllslsa tillvaron
utanfr det gudomliga ljuset.
Jordiske njens ofullkomlighet.
QT 1745; ven i CrP.
drager: hmtar.
ro: frnjelse.
346
18
19
20
21
22
23
falna av: bleknar, vissnar.
stiftat : skapat.
skiftat : inrttat.
grunder: vsen.
rttlig: som sig br, riktigt.
frhjnings : upphjelses.
Dygdens val det rtta nje.
QT 1744; ven i CrP, dr med titeln Uppmuntran till dyg-
digt Nje. Melodifrlagan har inte kunnat identieras.
vrlds bekymmer: bekymmer om vrldsliga ting.
dmpas nid: stillas, kuvas.
ro: frnjelse.
Lt dem man: lt dem grna.
Uti [] bestr: beror p.
Det hgsta nje, knna och ra Skaparen.
QT1744. N. har berttat att hon skrev dikten redan i de frs-
ta tonren (se ovan s. 5), men troligen ck den sin slutliga
gestalt betydligt senare. Fr melodin hnvisas till Petrus
Lagerlfs populra Elisandra-visa.
ro: frnjelse.
har falt : erbjuder.
Frvxling: omvxling, frndring.
fatta: tillgriper.
uppkvicka: liva upp.
fyllnad: uppfyllelse, tillfredsstllelse.
mig bja: vnda mig.
stlld [] lopp: ung. insatt i ett s vlordnat sammanhang.
frestar: prvar, frsker.
kvickna: uppst, vckas.
lt : lt.
Ifrn din Krlek falla: upphra att lska dig.
stlla an: inrtta.
hinna: uppn.
dem till dig uppdriva: bruka dem fr att n dig.
mna: mnat.
vis : visa.
347
24
25
26
27
28
Viktiga Frgor Till en Lrd, Med Auktorens egit Svar.
QT 1744. I brevet till Stiernman nmner N. att hon efter sin
makes dd korresponderade med era upplysta mn, bland
dem Ludvig Holberg (se ovan s. 13). Vilken omfattning deras
korrespondens ck vet vi ingenting om. Kanske stannade
den vid N: s stora frgedikt. Att hon sjlv frsg den med ett
svar kan tyda p att Holberg reagerat lamt eller inte alls. Den
ibland frekommande uppgiften att han skulle ha utfrt den
danska versttning av hela QT 1744 som trycktes i Kpen-
hamn 1746 r obestyrkt och fga sannolik.
ogement : i ovanlig grad.
rena vett : ofrvillade frstnd.
vrvat : frvrvat.
Danska skde-plan: Holbergs komedier gavs ut under samlings-
titeln Den Danske Skueplads.
Mollier [] Despreaux: N: s mening r att den mngsidige Hol-
berg kan ta upp tvlan med svl komedifrfattaren Molire
som fabeldiktaren La Fontaine och diktaren-kritikern Boi-
leau-Despraux.
Bjrnens stjrnor: Stora bjrnen, Karlavagnen.
snlla: kvicka.
bytte folk i djur och stenar: Anspelning p Ovidius frvandlings-
historier Metamorphoses.
Glysis vald: Rudbeckiansk benmning p de saligas ngder.
en mer lrd och vitter hand [] frvndas kan: Avser Holbergs
Ovidiusimitation Metamorphosis (1726) om djur och trd
som frvandlas till mnniskor.
resan i den nya luft : Holbergs samhllssatiriska roman Nicolai
Klimii iter subterraneum (Niels Klims underjordiska resa,
1741), skriven p latin men snabbt versatt till era moderna
sprk, franska redan 1741, svenska frst 1746.
villo gnger genom-hunnit : klarat sig igenom (tankens) labyrin-
ter.
njt : frnjt.
ro: frnjelse.
Newton [] Bayle: Upprkningen pekar p viktiga representan-
ter fr den tidiga upplysningen, den engelske matematikern,
fysikern och astronomen Isaac Newton, den tyske rationalis-
348
29
30
tiske losofen Gottfried Wilhelm Leibniz, den engelske
empiristiske losofen John Locke och den franske skeptikern
Pierre Bayle; den sistnmndes Dictionnaire historique et
critique studerades ivrigt av N.
tvivlad: av tvivel hemskt.
rjt vr blindhets sot : pvisat den okunnighet som vi lider av.
drfr f minsta bruk: som ersttning f ngon anvndning (fr
sina insikter).
uppskjutit : anstrngt, pressat.
tviksam: full av tvekan.
ljus : sunt tnkande, upplysning.
sats : vertygelse el. teori.
hinna: uppn.
sjlver Gud: Gud sjlv.
Kan [] bereda: kan nna vgledning fr sitt handlande.
njsamt : med nje, grna.
kvljer: plgar, oroar.
frnjer: tillfredsstller.
nekar: frnekar.
pustar: suckar, ngslas.
visst [] falla: ngonstans nna en sker grund.
Locken: John Locke, som i sin Essay Concerning Human
Understanding IV: 3 framkastade mjligheten att Gud har
kunnat ge materien tankefrmga, vilket vckte stor upp-
rrdhet bland tidens teologer.
[inga andar] bliva: nns, existerar.
tanke-slut : slutsats.
Vad r d t : vad tjnar det d till.
fra [ en rttvis dom]: flla.
best: nnas till, existera.
jordematkar klena: mkliga jordevarelser.
Din tankefart [] vida: din tankes ykt, som strcker sig s lngt.
hjrte-skott : svr sorg.
kvida: klagan.
dunderslag: drpslag (eg. skslag).
p en bister stund: i en olycklig stund.
gnasaknad: saknad av det synliga, dvs. av det kroppsligt nr-
varande.
349
31
32
33
34
frfar: erfar.
klmmer: plgar.
stllt : inrttat.
knn-lst : oknsligt.
kvl : Kortform av kvljer plgar.
fr [all sin plga]: i gengld fr.
detta upplst f: f lsningen p denna gta.
sig [] tappa: g vilse, frirra sig.
r verklig till : nns i verkligheten.
sinnes vl : sjlslig njutning.
tvar: bidar, vntar p.
Mnsko-funder: mnskliga phitt.
grunder: ngot bestende.
tvivlat : tvivlande, tvivelsjukt.
Med Saba drottning: i likhet med drottningen av Saba (som
beskte den vise Salomo, 1 Kon. 10).
lnde: anlnde.
ned vger: sjunker.
luppit : lpt.
redo nna: f frklaring.
slut : uppst.
dva: sla.
vidlda: hnga fast vid.
felar: saknas.
spisa: rcka till.
ntlig: slutligen.
spegel : avbild.
korta ml : kortsiktiga syften.
upptcker: visar, lter se.
det underbara band: Syftar p frestllningen om skapelsen som
en kedja av allt strre fullkomlighet.
mtto br: brukar mtta.
Ehuru [] vlver: i vilken situation vi n hamnar.
vet hon terhld: frstr hon att vara terhllsam.
yrka: utva.
str ej till : r omjlig.
var en enda: varenda.
tankan hgt uppspnna: begrunda hga ting.
350
35
36
37
38
39
40
41
vxellopp: omvxling, frndring.
Fr [slump]: ssom.
S vida: s lngt som.
formerar: skapar.
Frst [jag nr]: om bara.
En Drm.
QT 1745. De sista tjugo verserna bearbetade i AS under
rubriken Suckar. Diktens ddsrikesvision gr tillbaka p en
litterr tradition med antika rtter och kan svrligen knytas
till ngon bestmd frebild.
grntsa: grns.
snlle: snabba.
Eliseiske: Av Elysium, de saligas boningar.
oden [] rodde: Acheron, en av underjordens oder, ver vil-
ken de dda frdes av frjkarlen Karon.
sin verfrsel feck: frdes ver.
knd: bekant.
fr [ett annat]: framfr, hellre n.
kvlja: plga.
svalg: djup.
rum: stllen.
frj-Guden: Karon.
anten: antingen.
Som [] bjda: allteftersom de varit mer eller mindre bengna
att flja ljuset, dvs. leva dygdigt.
till pricka: till punkt och pricka, i detalj.
sannings strlan: den religisa uppenbarelsens ljus.
mrkrets plgostrand: De osaligas hemvist.
arga: onda.
strt [] i vde: strtat [] i olycka.
boro: buro (bar).
plgorn: kval.
villa: vilda.
udd: udde.
brutit : lsgjort.
varelse: tillvaro, existens.
Fast mindre: lngt mindre.
351
42
43
44
45
46
47
ntlig: slutligen.
I [] njde: tillfredsstllda av den rena njutning som dygden
sknker och av att tillfullo utva den.
Hans [] ring: det dolda sammanhanget i hans styrelse.
mrk: dunkel.
sig frandra: frvandlas.
frmlings bo: hemvist fr frmlingar, dvs. jorden.
sitt lopp: sitt ( jordiska) levnadslopp.
Ty [ville hon]: drfr.
leta: hmta, samla.
hopp av: hopp om.
skugge: skugga, dvs. ande.
fr [] knde: knde igen som.
hugkomst : hgkomst.
bratta: branta.
med dubbel knsla dragit : knt dubbelt tung.
vansmak: avsmak.
svik: svek.
nedrig: lg, simpel.
ha [] falt : erbjuda.
kvl : kvljer, plgar.
spkar: spkar ut sig.
fart : framfart.
dygds frtryck: frtryck av dygden.
skalk: skurkaktighet.
falska sken: frstllning, hyckleri.
sinnes [mrker]: sjlsligt.
handel : handlingsstt.
van: utva den.
vrldsens onda bruk: missbruk av det vrlden erbjuder.
androm: andra (dat. pl.).
ros prakt [] gyllne gvor [] krleksml : Vrldsfraktets klas-
siska triad rarikedomvllust.
drift : bjelse.
sin ro: vad som glder henne.
tillbringar: frorsakar, vllar.
frska: prva p, utst.
g [] fort : vandra framt fyllda av detta hopp.
352
48
49
50
51
skickelige: lmpade, vrdiga.
Kreatur: varelser.
lt : lt.
fela: ta miste.
Sjlens sanna nje.
QT 1745; bearbetad i AS.
nta: frnta.
vder: vindkt.
arga: onda, illasinnade.
byter sig: frvandlas.
Lt man: lt bara.
rttlig knner: riktigt kan bedma.
Sig [] bjer: fogar sig.
hint : ntt fram till.
Sknhet en brcklig glans.
QT 1745.
rinner upp: skjuter upp.
En liten skymt av omtliga Ljus
Eller Tankar om Gud, Sjlen och Dygden.
QT 1747.
enas : frenas.
jordiska hus : kroppar.
utbrott : verkningar.
ditt pund: din frmga.
snlla: snabba.
fart : verksamhet.
bildande ger: gestaltar, skapar el. frestller dig.
bjes : grips av bjelse, fattar sympati.
noga hopfst : nra samhriga (med syftning p kunskap och
tr).
hon verkar [] beskriver: hon (dvs. sjlvkrleken) verkar i pro-
portion till knslorna.
giltiga tid: mognadsperiod.
uti vsende bragt : givit tillvaro, skapat.
varelse: existens.
353
52
53
54
55
56
skriddjuret : den krlande masken.
den fyllest ej fr: som inte blir tillfredsstlld.
allt [till fullkomlighet]: nda.
banen: vgen.
de tnkande jordmaskars : Mnniskornas.
delar: sknker.
vader: utvad, praktiserad.
tillgna: tillskriver.
knappt [] drar: knappt har skenet av den (dygden).
skenverk: yttre sken.
begrelsers band: tygel fr begren.
gneml : syfte, ndaml.
billigast : rimligast.
grannelig: noga.
stter [] dag: visar oss vr plikt.
P [mnniskor]: mot.
p ditt levernes lopp: i ditt levnadslopp.
fyller [] opp: uppfyller hans avsikter och uppnr din egen
salighet.
K. Davids Psalm den 145.
QT 1747. Troligen r denna dikt identisk med den fdelse-
dagsgva till grevinnan Cronstedt p Fuller som N. ver-
snde den 24 juni 1746, en andelig sng, den en stor Ko-
nung och andelig Skald frst sammansatt och den Ers Nd
lngesedan fr sin utvalt. Versmttet, hexameter, r ovan-
ligt i N: s poesi och i svensk 1700-talsdikt ver huvud taget,
och det rdde delade meningar om hur det borde utformas. I
en senare version av dikten, tryckt i AS, har N. med hjlp av
den framstende latinskalden Samuel lf anpassat sin hexa-
meter efter latinsk prosodi, vilket varit till frfng fr diktens
estetiska verkan. I Karl XII:s bibel lyder grundtexten:
Tit lof Davidz. Jag wil vphija tigh min Gudh tu Konung:
och titt namn lofwa altid och frvtan nda.
Jagh wil dageliga lofwa tigh, och titt namn prisa altid och
frvtan nda.
Herren r stoor, och mycket loig; och hans storhet r osije-
lig.
354
57
58
59
Barnabarn skola prisa tina werck och tala om titt wlde.
Jagh wil tala om tina hrliga stora hro, och om tina vnder.
At man skal tala om tina hrliga gierningar; och at man fr-
tljer tina hrlighet.
At man skal prisa tina stora godhet, och lofwa tina rttferdighet.
Ndelig och barmhertig r Herren, tolig och af stoor godhet.
Herren r allom godh; och frbarmar sigh fwer all sin werck.
All tin werck Herre skola tacka tigh; och tine helige lofwa tigh:
Och prisa tins rikes hro; och tala om titt wlde.
At titt wlde m menniskiors barnom kunnogt warda, och
tins rikes hrliga majestt.
Titt rike r ett ewigt rike; och titt herradme warar frvtan
nda.
Herren vppehller alla the som falla; och vpreser alla the som
nederslagne ro.
Allas gon wnta efter tigh; och tu gifwer them sin spijs i
sinom tijd.
Tu vplter tina hand; och vpfyller alt thet som lefwer medh
behagh.
Herren r rttferdig i alla sina wgar; och helig i alla sina
gierningar.
Herren r nr allom them som kalla honom; allom them
som medh alfwar kalla honom.
Han gir hwad the gudfruchtige begra; och hrer theras
roop, och hielper them.
Herren bewarar alla the honom lska; och skal frgira alla
ogudachtiga.
Min mun skal sija Herrans lof : alt ktt lofwe hans helga
namn altid och frvtan nda!
icke utgrundas : r outgrundlig.
bragt uti vsend: skapat, givit liv.
varelse: tillvaro, existens.
Frstnds och Hjrtas dlaste Syssla.
QT 1750.
ml : omstndigheter.
frnja: tillfredsstlla.
inbillning: frestllningsfrmga, fantasi.
355
60
61
I den [] ka: i vilken vi blir (andligt) rikare och vxer till.
Frstndet och Viljan: Subjekt till prva.
ro: frnjelse.
Ehuru [de vxla]: hur n.
bi-verk: bisysslor.
ndskap: slut.
ngslig Kunskap, svra Rn.
QT 1750. Dikten citeras i ett brev frn N., troligen till Carl
Leijel (Bystrm), den 12 februari 1748.
ngslig [] rn: kunskap och erfarenheter som vllar bekym-
mer.
Despreaux [] Holberg le: Boileau gisslar i sin ttonde satir
mnniskornas drskap (Le plus sot animal, mon avis, cest
lhomme Det draktigaste av alla djur r enligt min sikt
mnniskan) ; Pope hnar i sin stora lrodikt Essay on Man
mnniskan som the glory, jest, and riddle of the world:
Go, teach Eternal Wisdom how to rule
Then drop into thyself, and be a fool !
Holberg framfr liknande synpunkter i sina Moralske Tanker.
under: undran.
njsam: tillfredsstllande.
Dristig Frga.
QT 1750.
Criton: Carl Klingenberg, se ovan s. 344.
ro: hr ung. livsgldje.
Klokas och Drars lika Lott.
VF I.
lyckans : dets, slumpens.
Hllt [] din klagan opp: hll upp med din klagan.
Kabbalistisk: mystisk, hemlighetsfull.
lr: frklarar.
ofall : olyckor.
frfarenheten: erfarenheten.
spisar: mttar.
obetnkta handel : overlagda handlingsstt.
356
62
63
64
65
vger: vervger.
Och lustans [] fr: och lgger band p sina lustar.
ro: nje.
Frgves [] njets del : ung. frgves sker man i dem (vett
och mda) trst och tillfredsstllelse.
ingen oro tar: oroar sig inte.
ohygga: nner motbjudande.
stygga: fula.
bra [] sky: knner avsmak.
fyllest : tillfyllest, tillrckligt.
ofrstndets tolk: de ofrstndigas beskyddare.
sinnes nje: sjlsfrid.
granngjord: frnad.
vr vidrighet : vra motgngar.
vnda: anvnda.
lnda: tjna.
sinnes kval : sjlskval.
bli : frblir, stannar.
gna: passa.
lott : hr ung. skatt el. gva.
Skalde-Brev Till Criton.
ver den frgan: Vilket mera bidrager till Mnniskans nje och
frid kunskap eller okunnighet, samt om det varit nyttigare fr
mnniskan att konster uppfunnits eller icke?
VF II; med smrre ndringar omtryckt i WA II och UA. I
WA II har dikten frsetts med en not : Detta var skrivit
ngra r frrn Rousseaus Bok i ett dylikt mne utkom. N.
avser uppenbarligen Rousseaus Discours sur lorigine et les
fondements de lingalit parmi les hommes (Avhandling
om ursprunget och grunderna till olikheten mellan mnni-
skorna, 1755). Denna Rousseaus andra discours kommen-
teras av N. i ett brev till den schweiziske naturforskaren och
skalden Albrecht von Haller den 16 januari 1756, dr hon
berttar att hon tv r tidigare skrivit en dikt ver ett liknan-
de mne i form av ett brev till Criton. Rousseaus frsta dis-
cours, om vetenskapers och konsters inverkan p sederna
(1750), tycks hon d nnu inte ha knt till.
357
66
67
68
Criton: Carl Klingenberg, se ovan s. 344.
lgenhet : tillflle.
blitt i villo bragt : blivit vilsefrd.
efterfarit : efterstrvat.
enfaldighet [] tolk: enkelhet uttryck fr f behov.
de villa: vildarna.
uti sitt inte gmd: obentlig (inte =intet).
ro: nje eller hr kanske snarare den moderna betydelsen; jfr
Pope om mnniskans behov: health, peace and compet-
ence (Essay on Man).
denna del : ung. dessa gvor.
hinner ju sin lott : uppnr ju sin beskrda del.
frtyder: misstolkar, frvrider.
naturens tnkeskrift : Oklart, mjl. uttolkningen av naturen.
fr fasta bottnen: i stllet fr fast mark.
frn frsta ordning g: avlgsnar sig frn sitt ursprungliga till-
stnd.
okunnigt : obekant.
tankeslut : slutsatser.
Scanderbey: Skanderbeg, eg. Gjergj Kastriota (14041468), al-
bansk frihetshjlte.
trossa: trotsa, tvla med.
Cortez: Hernn Cortz (14851547), Mexicos ervrare.
Bjur: bver.
fr Arkimedes g: vertrffa Arkimedes, antikens store mate-
matiker och fysiker.
Voltaire: Franois Marie Arouet de Voltaire (16941778), hgt
beundrad av N. som losof och frfattare.
i det slut : vid den slutsatsen.
fda: ger nring t.
yrka: utva.
allt behov: allt som behvs.
Allt som [] tl : allteftersom frnuftet medger det.
passa vet : frstr att avpassa.
Flos saknad.
QT 1745. Dikten skriven efter Johan Tidemans dd 1737
(om denne se ovan s. 343).
358
69
70
71
75
Flos : Flo, antikiserande herdinnenamn fr skaldinnan sjlv.
sjlens tlt : kroppen.
frvett : frvetenhet, nykenhet.
Utav [de rena ljus]: med hjlp av.
Sorge-Rop ver Eleantes bortgng.
QT 1745. Ytterligare en ur gruppen klagosnger ver Johan
Tideman.
Eleantes : Johan Tideman; liksom Flo i freg. dikt ett antiki-
serande tcknamn.
utan uppskov [] pilar: oupphrligt plgar mitt hjrta.
sinnes grund: sjl.
om [] rda: befalla ver.
ro: gldje.
kvavde: kvvde, hr tystade.
vart ut : var.
Den srjande Turtur-Duvan.
Samlingen trycktes separat 1743. Censor librorum, en m-
betsman med uppgift att granska alla skrifter fre tryckning,
registrerade manuskriptet jmte ett sorgekvde ver drott-
ning Ulrika Eleonora, ocks av N., den 9 december 1742.
Fr omstndigheterna kring dikternas tillkomst redogr
N. i sitt sjlvbiograska brev till A. A. von Stiernman (ovan
s. 12).
Som symbol fr nkesorg r den klagande turturduvan
knd sedan medeltiden. I Guds verk och vila (1685) erin-
rar Haquin Spegel om turturduvan som frebild fr nkor
med olmpliga bjelser:
Se Turtur-duvans dygd, som hjrtelig bedrvas
Nr hon har makan mist, och vill sig aldrig sttja
P ngon grnan kvist, och minnas gammal kttja.
Philomela: (lat.) nktergal, N: s poetiska namn p vninnan
Sophia Helena Psilander, som hon lrt knna i Karlskrona.
Cypresser: Cypressen har nda sedan forntiden uppfattats som
en sinnebild fr sorg.
kommer intet verens med: harmonierar inte med.
kvavd: kvvd, instngd.
359
76
77
78
ven s noga: lika vl.
frmner: frtjnster.
verdig: verdande.
S skiljes ont och gott []: Svl text som melodi oknda.
skr: srar, plgar.
i en stadig fart : oupphrligt.
platt : helt och hllet.
ltta av: lyfta av.
repa [] upp: p nytt ge uttryck fr.
ro: nje.
pust : suckande.
Hr: Trol. tryckfel fr Hur.
hinna: hr uttrycka.
mitt sinne ej [] snka: inte frsjunka i tankar p min olycka.
Att jag ej : utan att jag.
frltit : lmnat, vergivit.
fruktsamt : ngsligt.
p lika tid: samtidigt.
menlsa ro: oskyldiga gldje.
vnskaps tro: trofasta vnskap.
Frenings-bandets art [] bda: hur det band var beskaffat som
frenade tv likasinnade.
val : krlek.
vinst : ekonomiska frdelar.
den binda och den rygga: ingr den och upplser den.
rart : sllsynt.
frskt : beprvad.
bjd: bengen.
Av egit prov: av egen erfarenhet.
Ty [kan han]: drfr.
en dubbel fart uppvcker: framtrder med dubbel styrka.
yrka: stadkomma, arbeta fr.
utvald: utskt.
fyllest : tillfyllest.
skyggde: gav skydd.
tnkeskrift : hr snarast frebild, exempel.
dla upp: frdlade.
360
79
80
81
82
draga: framslpa.
p min lilla tid: under mitt korta liv.
Du stolta lycka []: Dikt av Ulrik Rudenschld, tonsatt av J. H.
Roman.
sitt nje br: sknker tillfredsstllelse.
sld: utlmnad.
livets tr: livstrden.
Alla Nymfers Prinsessinna: Dikt av Jacob Frese, melodin oknd.
Prinsessinna: prinsessa.
blev sluten platt : frsvann helt och hllet.
Dunder strimmor: blixtar.
tnka Och dig snka [] olycksgrund: frsjunka i tankar p upp-
hovet till din olycka.
Vrida dig i bljor vta: Oklart, kommentaren till SS jmfr med
uttrycket simma i ett hav av trar; mjligen syftas i stllet
en drunknandes kamp i vgorna.
mot [] vgde: uppvgde, gick upp mot.
blygd: blygsamhet.
Slogo [] kvar: blev kvar dr de hade slagit upp sitt lger.
stadig: bestndig.
hopsamka: samlar ihop.
vning: boning.
Pol : himmel.
Minnes kraft : minnesfrmga.
min lga [] ger: stndigt gjuter sorgens olja p min brinnande
smrta.
fart : liv, verkan.
Sg mit hjrta mig: N: s egen dikt Otlighet (QT 1744) ; me-
lodin oknd.
Hr till []: Anonym dikt som frekommer i mnga av tidens
avskriftssamlingar; melodin oknd.
under: under horisonten.
P den [] sktt : d jag mest gnar mig t min sorg.
361
83
84
86
87
88
89
tynas av: blir matta.
kvl : kvljer, plgar.
gentagit : tagit tillbaka.
sorgerot : orsaken till min sorg.
kvida: klagan.
r frhand: str till buds.
ger [] dubbelt lopp: frdubblar.
spisar: mttar.
Sist nr jag frn dig drog: Dikt och melodi oknda.
pust : suckande.
ro: gldje.
Sig [] minna p: erinra sig.
dunder: skslag.
ytt : bortryckt.
vrigt : kvar.
intryckat : inprgla det.
Min sorge-tanka []: Gravdikt av N. ver Christian Herkepus
1736 (QT1745) ; melodin oknd.
s hgt : i s hg grad.
falnat av: vissnat bort.
framhrdigt : fr alltid.
intagit : ytt till.
svvar: irrar omkring.
vanskligheten: den frgngliga vrlden.
ro: gldje.
I den: i vilken.
tro: trofasthet.
trycktas : betrycktas.
i din Sjla-grund: i djupet av din sjl.
bjde: betvingade.
stadig: stndig.
trkar fram: framslpar.
ngon handel [] sluta kan: kan intressera mig fr.
framskaffar: skapar.
Sin [verk]: sina.
362
90
91
92
93
94
ngslighet r mitt dagliga nste: Dikt av Andreas Rydelius; me-
lodin oknd.
draga: frdraga, tla.
rd: avsikt.
upplta: lta se, avslja.
fngslan: fngelse.
styrsel : styrelse.
krnt deras strid: frt deras strid till seger.
Levnads beslut.
Vder bubbla: luftbubbla.
Andromache i vers efter noter.
QT 1745. N. har hr kltt sin sorg i homerisk drkt : den
trojanske hjlten Hektor har ddats av Achilles och begrts
av sin hustru Andromache (Iliaden, sng 22). Dikten har for-
men av en solokantat, en vanlig genre i barockens vokalmu-
sik. Vilka noter N. har utgtt frn r obekant.
allt : slut, ute.
gnalust : gonfgnad.
ga: ga.
st : ljuv.
brydde: strde.
mitt hjrtas ljuva bo: Syftar p den dde maken.
frn [] ledigt : utan varje knsla.
dela: meddela, sknk.
helnar: lks.
tiden [] bytt : ung. lng tid har frutit.
Ty [kunde ej]: drfr.
vderpust : vindkt.
yttrar: visar, uppenbarar.
tckas : tilltala, behaga.
Avsked frn vrlden, vid en hftig sjukdom.
QT 1745. Ocks denna dikt r tillkommen under sorgearbe-
tet efter Fabricius dd.
De tvivlans ml att lsa opp: att nna lsningen p de tvivels-
ml.
363
95
96
97
98
99
Ett pressat Hjrtas Klagan.
QT 1750. Hilma Borelius har i SS, som det synes p goda
grunder, daterat dikten till 174344, allts en relativt kort tid
efter makens dd.
En Himlavn []: Dikt av Jacob Fabricius; melodin oknd.
Fr [ljuvlig smn]: i stllet fr.
frskingras : frjagas.
medvett : medvetande.
vid [] roa sig : gldja sig t.
hmnat : tagit hmnd fr.
dubbelt stter: frdubblar.
fr [mitt lidande]: som ersttning fr.
kvls : angrips.
bliva all : ta slut.
trka: slpa mig fram.
brka: plga.
Nds- och Himla-strimmor: ung. strlar av nd frn himlen.
sig [] frvnda: frbyta sig.
trottas : trttas.
billig: sklig.
samkar: samlar ( p mig).
livsnjet : levnadslusten.
spisa: frsl, rcka till.
osjlig: outsgliga.
Tankar om Lovskrifter ver de Dde, Skrevne till Herr K***
Jmte minnelse av Irene.
QT 1750; utg. i separattryck 1749. Dikten minnelse av
Irene r skriven till minne av N: s fyra r ldre syster Mar-
garetha Elisabeth (Greta Lisa). Hon beskrivs i andra sam-
manhang som ffng, spotsk och kritisk. Vid slutet av 1730-
talet inledde hon en frbindelse med artilleriofceren
Augustin Mannerheim och nedkom 1741 med en dotter. En
utdragen process, vars turer klarlagts av Tryggve Bystrm,
ledde inte till ktenskap men vl till att ickan trots detta
frklarades kta fdd. Flickan dog dock redan 1746. Greta
Lisa sjlv var lnge sjuklig och avled den 20 maj 1748.
Herr K***: Carl Klingenberg (om denne se ovan s. 344).
364
100
101
102
103
billig: sklig.
rtt [s skert]: vl.
sannas gemenligen: besannas vanligtvis.
vld: partiskhet.
vinst : vinstbegr.
re-stoder: monument.
frfarenheten nekar: erfarenheten frnekar.
deras rkning vid: sin frdel i.
frvitelse: klander, anklagelse.
sinnrike: snillrike.
underjordiska resa: Nicolai Klimii iter subterraneum, se ovan
s. 348.
tjnte [] till : befordrade.
artigt : skickligt.
lckra: granntyckta.
tillvnd: van vid.
ansedd: bedmd, betraktad.
kunde [] knnbar: kunde den (skildringen) avfattas s att per-
sonen blev vl igenknnlig.
sinnesgvor: karaktrsdrag.
frestllas : framstllas.
efterdme: fredme.
Minnesstod: minnesteckning, eg. minnesvrd.
hndelser: levnadsden.
skde-plan: scen.
stackot : kort.
ntlig: slutligen.
ett visst det : ngot bestmt som.
hinner: frmr
vlva: driva omkring.
ke: trr.
skiftvis : omvxlande.
behaga: nna behag i.
uppehll : uppehlle.
vrt egit groml [] r: beror p oss sjlva och fljer av vra
handlingar.
draga: medfra.
till [] utsl: utmynna i, leda till.
365
104
105
106
107
upp och ned [] vrker: i hftiga omvlvningar vnder upp och
ned p vrt liv.
undervrt : frunderligt.
modig last : frck lastbarhet.
och rner [] dyrka: och fr erfara att hennes (lyckans) hand i
allt tycks befrmja den lastbares orttfrdiga fretag.
yttra: yttre.
Vad slute vi : vilken slutsats kommer vi fram till.
ivras : blir upprrda.
bta: tjna, leda fram.
snart : snart sagt.
utom [hgre kunskapsljus]: utan.
slgt : matt.
[Men] r: existerar.
neka: frneka.
vart ut : varthn.
hot : trots, vermod.
mrker: okunnighet.
brjan ftt : skapats.
Ej fr ett nu [] stllning: ung. inte bara fr nuet, fr den korta
jordiska tillvarons snabba gonblick.
vedergllning: slutliga belning.
evigheten strandar: trol. grnsar till evigheten.
tskild: skilda, olika.
m: mtlig.
med varaktighet frlikes : ger bestnd.
Ehuru [ljuv]: hur [] n.
njer: frnjer.
vld: vlde.
smycka: betraktar som nt.
ett stoft [] verlyser: en frgnglig varelse verglnser en
annan.
vars annars : varandras.
Vid skalet hfta: fster sig vid ytan.
pl: plgar.
vankar: r ostadigt.
sleds : som sdan.
366
108
109
110
av [] vrdet drar: grundar sina vrderingar p.
frvndens I : blir ni frbytta.
Vrlds omsorg: omsorg om det vrldsliga.
intaga: fngsla.
spel : lek.
delar: sknker.
dra: bra.
n mer och mindre: trol. msom mer och msom mindre.
teckna ville: tycktes fresp.
Ty mste hon av ingenting: drfr ck hon inte av ngot.
retand: lockande.
avbda: eg. mana bort, hr snarast avkasta.
verltenhet : underkastelse.
ga: ga.
groml : handlingar.
slut : ml.
[oro] br: vllar.
Sorge-Kvde.
VF I; ltt bearbetad med titeln Klagan i WA I och UA.
av det godas brist : genom frnvaron av det goda.
Sorge-Kvde.
VF III; omarbetad och med titeln Camilla i UA.
fdde: stadkom.
dde: gjorde ofruktbar.
rann: skt upp.
En sorglig Echo: ett sorgset eko, personierat i nymfen Echo,
som av sorg ver Narcissus kallsinnighet frvandlades till en
rst utan kropp (Ovidius, Metamorfoser, bok 3).
kom till vga: stadkom.
i stmmor frdes: som hrrrde frn rster.
min kinders vg: mina trar.
gen: ger.
fritt : grna.
mnsko-hamn: mnniskogestalt.
vgen: vga flja.
dela: sknka.
367
111
112
113
114
115
har inne: ger.
Philax: Den dde herdens hund.
sta: frtrogna.
riv: krafsa upp.
bda: bebdade, tillknnagav.
s tida lnt : s ofta sknkt.
jordens valv: Underjorden, tnkt som en vlvd grotta.
Bryt styckvis lst : bryt loss stycke efter stycke.
tidning: underrttelse.
Mitt de.
UA. Dikten jmstller frlusten av maken och av vnnen
Carl Klingenberg, som avled den 28 januari 1757. En tidig
version, som endast nns bevarad i tysk versttning (tryckt
i oktobernumret av Das Neueste aus der anmuthigen Ge-
lehrsamkeit 1757), har en helt annan tredje strof n trycket
i UA:
O du, Geliebtester! auf jener Gruft, die dich
Und meine Lust verbirgt, da hab ich meine Zhren,
Schon lange ausgeweint : und endlich geb ich mich
Und meines Krpers Wohl, als Opfer dir zu Ehren;
O Freund! vom Zeitpunct an, da du die trbe Zeit
Verlassen, hat mein Herz des Todes Pfeil empfunden.
Vergngt seh ich das Ziel, das mir der Tod verleiht,
Es hat mein Herz die Ruh, ich habe Kraft und Stunden,
Was kann ich mehr? zum Opfer Euch geweiht.
(O du, kraste! p den grav, som dljer dig och min gldje,
dr har jag redan lnge utgjutit mina trar: och till slut ger
jag mig och min kropps vl som offer till din ra; O vn! frn
den stund d du lmnade den dystra timligheten har mitt
hjrta frnummit ddens pil. Frnjd ser jag det ml som
dden sknker mig, mitt hjrta r i ro, jag har offrat kraft och
tid, vad kan jag mer? t er.)
liksom: just nr.
tid av r: lder.
ga: ga.
val : bjelse.
368
116
117
118
Klagan.
UA. Obs. att datum i noten gller diktens tillkomst, inte
Klingenbergs dd.
mig frtjusat : trollat bort fr mig.
sansning: medvetande.
tankefart : ung. grubbel.
ver Criton.
Tryckt i Skuggor av en frlorad vn (1759), en samling
minnesrunor ver Klingenberg av olika frfattare. Dikten
dr signerad H. C. N..
frda: omintetgra.
kropp och sansning tvinga: pinar kropp och sjl.
utan mtt : omttligt.
Min dyra Sinnes-vn: min sjls dyra vn.
vxel-lopp: varierande frlopp.
yrka: odla, upprtthlla.
Fruentimmers Plikt att uppva deras Vett.
QT 1744; ven i CrP.
nedrig: simpel.
Evae: Evas (lat. genitiv).
Parnassen komma ved: Nrma sig Apollons och snggudinnor-
nas berg, dvs. gna sig t intellektuell verksamhet.
ftt din fart : uppsttt, runnit upp.
sitt hjrne-grill : sina frvnda spekulationer.
ga: ga.
livligt Konterfej : levande portrtt.
tvivlans krokar: tvivlets irrgngar.
rygga: frneka.
yrka: hvdar.
delt s vl : gjort s rikt begvade.
Medan: eftersom.
Apollos verkstad: Den arbetsplats som hgnas av skaldekonstens
och vishetens gud, dvs. skolan och universitetet.
Kunskap [] nra: kunskap r den ljuva fda som mste ge
nring t frnuftet.
frfarenhet : erfarenhet.
369
119
123
124
Ger [] tross : trotsar slutligen mrkret, dvs. okunnigheten.
dumhets svrta: dumhetens mrker.
njsamhetens vl : frnjsamhetens lycka.
Rock: spinnrock.
Pallas visa lunder: De lunder som hgnas av vishetsgudinnan
Pallas (Athena).
fritt : grna.
vett och lra: frnuft och kunskap.
hinna: fatta.
Vinner [] ltt : stter sig ltt in i hushllssysslorna.
uppbrukad: uppodlad.
Hushlls sljder: hushllsgroml.
styrat : styra det.
styrker: uppmanar.
Stndets plikt : plikten som hustru.
fra [] vikt : inriktar p vsentliga mnen.
vlva: syfta till.
slut : slutledning.
Fra [] ut : fullgra den.
Satyr emot avundsjuka Fruentimmer.
QT 1744.
frhjning: upphjelse, berm.
tadel-fjr: klandrande penna.
mot min tanka: mot frvntan.
kvlt : plgat.
avund-sot : avundsjuka.
nedrig drift : lgsinnad bjelse.
Kan npplig [] olycks-rot : kan svrligen frkvva den frmsta
orsaken till sina olyckor.
lutand: lutande mot sitt fall.
Vi vill jag undra: varfr skulle jag d undra ver.
mkas [] t : ung. fraktar.
slga: trubbiga.
jste: pste, stoltserade.
nmna: utge.
Fr detta greppet [] lupit fort : detta knep har jag varit alltfr
stolt fr att begagna mig av.
370
125
126
127
128
129
ro: nje.
dess [infall]: hans, dvs. poetens.
Bgen: sybgen.
hinner: frmr.
den kan [] uppadla: den (en annans grning) kan frdla ditt
lilla anlag.
bry: bekymmer.
spotskligt : spotskt, hnfullt.
kmpas [] styrsel : tvla om att riktigt skta ett hushll.
rensat upp: frdlat, frbttrat.
stoft som ej r vrt : vrdelsa smsaker.
rena tanke-slut : sunt tnkande.
pl: brukar.
hinner tlja: frmr rkna.
fr skal : mot skalet, dvs. den vackra ytan.
Ty [blir min sinnes ro]: drfr.
n de, mig ran ge: n av dem som uppriktigt hedrar mig.
Friare Konsten.
QT 1745; ven i CrP.
Fromma sjl []: Dikt av Olof von Dalin; melodin oknd.
tacklat av: bervat mig.
Lt : lt.
Moses : Jfr 1 Mos. 3: 16, dr Herren sger till kvinnan att tin
wilja skal tinom manne vndergifwen wara, och han skal wara
tin herre (1703 rs bibelversttning).
mod: sinne.
grant : noga.
bunnit : bundit, knutit.
i manna-vld: under manligt vlde.
sin nskans grad: vad han hgst nskat.
reta: locka.
Vr-Ro.
QT 1744. Dikten r liksom de tre fljande rstidsbetraktel-
serna troligen skriven under intryck av N: s vistelse p
Lidingn 174243.
371
130
131
132
133
Alla Nymfers Prinsessinna: Dikt av Jacob Frese; den nu oknda
melodin har ocks anvnts fr en dikt i Den srjande Tur-
tur-Duvan (se ovan s. 83).
bdar: tillknnager fr.
delar: sknker.
vaka: vakna upp.
ro: nje.
Jorden rundat : givit jorden dess klotform.
Har i all ting [] gnista: ung. har velat ge allt skapat en hopp-
full prgel.
till kning lngtar: lngtar efter att frka sig.
Liknat sig: sett ut.
ha lika rst : sger detsamma.
till dem [vi syfta]: till vilka.
trs starka bloss : brinnande tr.
Mge [] g: m fryta som det behagar oss.
Strta under: nedstrta.
pocka: pocka p, begra.
stllde: ung. lt intrffa.
rka: trffade.
frbrka: krossade.
fng: rov, byte.
vinna Upp [] lopp: besegra tidens frnderlighet.
Endast ltta: det enda som kan ge oss lttnad.
Sommar-Ro.
QT 1744.
Blida Sol ! []: Ur Carl Gyllenborgs komedi En bttrad vill-
hjrna ( III:2) ; melodin oknd.
sluter: innesluter.
roar: glder.
hinner: nr.
brydda: oroade.
retand: lockande.
Finer [] stycken: slughet och svek.
frstr: str.
bry: oro, besvr.
sammansankar: samlar ihop.
372
134
135
136
137
138
kvicka: livliga.
lnar: sknker.
klinter: klippor.
bdar [] mngaleds : manar p mnga stt till beundran.
ju [hinner]: inte.
Flockar: mngder (av skepp).
mkas [] vett : nner jag all vr klokhet mklig.
yktigt vder: ostadig vind.
till kvavs : i kvav.
yrsel : yra.
hur [] frnjd: hur tillfredsstlld vore den inte.
i lga parker [] hjd: i enkla frhllanden tvla om den hgsta
lycka.
sin Sjls Magnet : Den avlidne maken.
Eliseiske: Av Elysium, de saligas boningar.
Hste-Ro.
QT 1744.
Tcka brde []: Ur Carl Gyllenborgs komedi En bttrad vill-
hjrna (II:2); melodin oknd.
konstigt : konstfrdigt.
tackla [] av: klr av.
spelte: rrde sig.
kullra: rullade.
delte: sknkte.
Bland vilkas faggor: i vilkas gmslen (inre).
all sin stt nedslog: bredde ut all sin fgring.
hmna: utkrva hmnd fr.
Fr [Fglars drill]: i stllet fr.
sta: ljuva.
ruskand: susande, vinande.
slpas med: dras med.
tryckta: betryckta.
den verkan ge: stadkomma samma verkan.
verka: stadkomma.
ndrings lopp: frnderliga lopp.
blandning: beblandelse, frbindelse.
ro: nje.
373
139
140
141
142
143
nje plga [] fstas vid: ska tillfredsstllelse i det som de br
syssla med.
skugge-mull : mrka jord.
stiftat : instiftat, bestmt.
liksom [det lyste]: bst som, just som.
br: hmtar.
Lt : lt.
I yttas [] Orden: ni m yttas upp i en hgre ordning.
Vinter-Ro eller Betraktelse om Stjrnevalvet.
QT 1744.
skde-plan: skdebana, scen.
strlar: blickar.
fyllnad: tillfredsstllelse, mttnad.
hint : hunnit, frmtt.
stllning: uppbyggnad.
aktning: akt.
ro: nje.
hon fr d nog begrunda [] Himla-ljus : de stolta himlaljusen
ger henne d tillrckligt mne fr hennes tankar.
da: utgjuter, utsnder.
Att klara tankar om dem ta: att bilda sig en klar uppfattning om
dem.
mngfaldig Saker fra: har en mngd olika uppgifter.
Det strsta ljus [] fattat : ntt den strsta insikten.
Det har ju [] Himmelen: mngen har ju trttat sin hjrna i
spekulationer om himlen.
Torquato [] Ruggeri : Antonio Torquato (1400-talet), astrolog
frn Ferrara; Tycho Brahe (15461601), dansk astronom;
Cosimo Ruggieri (d. 1615), orentinsk astrolog, verksam vid
det franska hovet.
verka: inverkar.
p vr fdsel mrka: har inytande p vr fdelse.
tecknar: uttrycker.
skall man ro [] f: om man skall stanna fr ngon teori.
mest fullkomligt rkar p: nner hgsta fullkomlighet.
fste: fasta, orrliga.
vissa Sfr: bestmda sfrer.
374
144
145
146
Kreatur: levande varelser.
Ikar: Ikaros g enl. den grek. myten fr nra solen, s att vaxet
som fste vingarna vid kroppen smlte och han fll ned i havet.
din egen grund: ditt innersta.
De [tankar]: fljande.
och i dem skrivit [] tidsfrdriv: och bestmt dem fr ngot mer
n den jordiska tillvaron.
sitt stoft : sin kropp.
villo-: villsamma ort.
varelse: existens.
p [] mrker: lgger mrke till.
tillgng: tillykt.
konstigt : konstfullt.
frhjnings : upphjelses.
i Tull : som ersttning.
Vid en spassergng i det grna.
QT 1747.
friad: befriad.
bry: oro.
Nje i enslighet.
QT 1747; endast frsta strofen i UA, dr omarbetad.
friar: befriar.
svvand: villrdiga.
roar: glder.
Thalia: Komedins musa.
Nymodig krleks art.
QT 1747; ven UA, dr ltt omarbetad. Dikten tonsattes av
H. P. Johnsen.
g [] fort : g vidare under stndig frndring.
draga: dra till mig.
bde: bda.
vid Er sknhet, gro: vxa p grund av er sknhet.
Den unga Herdinnan Dorillas Kvde.
QT 1747; omarbetad i UA. Bystrm har gjort troligt att dik-
375
147
148
149
150
151
152
ten anspelar p den trgna uppvaktning som en av N: s vn-
ner, Axel Reuterholm, p vren 1747 gnade hennes syster-
dotter Christiana Herkepa.
Le plaisir []: Dikt av oknd frfattare men med knd melodi.
att frfara: frn att lra knna.
den ro: det njet.
Av honom sjlv [] dmer: av hans eget exempel sluter jag mig
till motsatsen.
Kvva ner: dlja.
denna lagen: Dvs. krlekens lag.
parar: jmstller.
Hrslens makt : frmgan att hra.
grta: begrta.
Lilla Mrd: Hundnamn; en verklig hund med detta namn
nmns i ett brev frn N. 1747.
hur tycks det lta: ung. har man hrt ngot s tokigt.
sng: sjng.
Allt fr ett : stndigt.
vder: vindkt.
bda: sga.
tnder: upptnd.
vankar: vankas, ges.
sanka: hmtar.
Echo: Se ovan s. 367.
Roar jag [] Frihet min: roar jag mig i min frihet med oskyldi-
ga njen.
nmnt : frklarat.
lsa: lttsinniga.
blink: blick.
Till mina Bcker.
QT 1750.
sinnes ro: nje fr sjlen.
synas utan smink: framtrder utan frstllning.
gro: vxer.
upptckt : uppdagad.
vad r [] berett : trol. som kan fattas av det mnskliga frnuf-
tet.
376
153
154
155
Till Smnen.
QT 1750.
klova: boja.
draga: bra.
Vr Oro.
QT 1750; omarbetad i UA.
Dear Collin []: Dikt av oknd frfattare men med knd me-
lodi.
utsl: visa sig.
den lugnad: det lugn.
Ffngans Sinnebilder.
QT 1750.
ffngt tycke: ffnglig smak.
njer: tillfredsstller.
frgat ler: porslin.
sig avmlar: tar sig uttryck.
Alla Lammen fr mig ddde.
UA; trol. skriven senast 1750. Titel saknas.
spilldes : frsvann.
ro: gldje.
Herde-Visa.
WA I; ngot omarbetad i UA.
av Echos rop: som jag hr Echo ropa; se ovan s. 367.
genom far: strvar igenom.
ffng: frgves.
hopp: frhoppningar.
ro: gldje.
Fabel.
WA I; ven UA.
Vest : vet.
lyte lade: fann fel.
Spolen: Beckasin eller spov.
ntlig: hr tminstone.
377
156
157
158
159
160
iver: vrede.
siktat : granskat, kritiserat.
Lmnar [] mtt : ung. bermmer var och en efter frtjnst.
Icke eller: inte heller.
lindrig: mild.
Utur Anakreon.
WA I; ven UA. I bda samlingarna har dikten titeln Utur
Theocrite, men redan i rttelselistan till WA I korrigeras
Theocrite till Anacreon. Frlagan har varit nr 40 av de
pseudoanakreontiska oden som trycktes frsta gngen vid
mitten av 1500-talet och som under de bda fljande rhund-
radena spreds i ett otal versttningar och parafraser. N. har
sannolikt utgtt frn en fransksprkig version. En imitation
av samma ode frekommer som ett frmmande inskott
i Theokritos idyller, vilket frklarar de olika frfattarupp-
gifterna.
Astrild: Av Stiernhielm uppfunnet gtiskt namn p krleks-
guden, motsvarande romarnas Amor eller Cupido, son till
Venus.
Honungs-ungen: Biet.
Till Climene.
Tryckt f. f.g. i Sven G. Hansson, Satir och kvinnokamp i
Hedvig Charlotta Nordenychts diktning (1991), dr om-
stndigheterna kring tillkomsten utfrligt behandlas. Den i
originalhandskriften obetitlade dikten, daterad den 19 juli
1759, r riktad till Charlotta Lagerman, f. Lfgren, syster till
N: s gode vn amiralitetskammarrdet H. A. Lfwenskild.
Den kan betecknas som en frstudie till den stora lrodikten
Fruentimrets Frsvar (s. 250 ff.).
Sunnanskogen [] hjord: Diktens Climene var bosatt i stra
Husby i stergtland, dr hennes man (diktens Philemon)
var kyrkoherde.
pris : heder, prydnad.
kvvas : undertryckas.
starkt och kvickt : klart och livligt.
bildning: form, gestalt.
378
161
162
intet annat gryn: inte en smula annat.
Skall slughet [] f: skall klokhet och fantasi inte f anvndas
till annat.
lcker: frnad.
val : mne.
Nattduksbord: toalettbord.
hinna: uppn, hr f brukas till.
olyckshjul : olycka (bildat efter lyckans hjul).
driver: vllar.
hfsat : civiliserat.
i spren nr: fljer hack i hl.
Hydran: I grek. myt ett vidunder med mnga huvuden, som
ersattes av nya allt eftersom de hggs av.
Sokrats : Sokrates.
Galilae[us]: Galileo Galilei (15641642), italiensk naturforskare
och losof ; hans konikt med kyrkan berodde inte p att han
hvdade att jorden var rund det var sedan lnge en allmn
sanning utan p att han anslt sig till Kopernikus uppfatt-
ning att solen var solsystemets medelpunkt och att jorden
rrde sig i en bana runt solen.
Helviti, Helvtius : Claude Adrien Helvtius (17151771), fransk
upplysningslosof ; hans huvudarbete, De lesprit, utkom
1758 och brndes offentligt ret drp.
Han [var och r sig lik]: Syftar p hopen.
slga: trga.
vrida: frvrnga.
Frn vrldens [] minnesstod: ung. alltifrn vrldens morgon
och genom alla tider.
Naturens hjd: ung. s lngt det str i mnsklig frmga.
ro: nje.
regel [] tar: lter din dygdiga vandel styras av hennes (vishe-
tens) lagar.
speglar: trol. ser el. nner.
nr hon sig sjlv frstr: ung. nr hon (dygden) vilar p ratio-
nell insikt (och inte bara p intuition).
efterdme: exempel.
Avunds skl bemta: frhindra avund.
Lrdoms-ro: njsamma studier.
379
163
164
yvar sig: yvs, krmar sig.
vid hennes kraft : med hennes (dvs. vishetens) kraft.
Minerva: I rom. mytologi vishetens och konsternas gudinna,
motsvarande grekernas Pallas Athena.
hennes nje: den gldje hon bereder.
lje: gldje.
Sjung: besjung.
reder: gr i ordning.
lv [] lager: Syftar p adressatens bda efternamn, Lfgren
och Lagerman.
Sg mig Damon sad Lysandra.
WA II; ven UA. Titel saknas.
tynas : tyna bort, frtvina.
din ro frvillar: str ditt lugn.
ense med dig: detsamma som du.
[smak och] ro: hr nrmast tycke.
rrd och tvr: upprrd och sur.
fr sina plgors lngd: som belning fr sina lngvariga krleks-
kval.
bryr: frvirrar.
kta bojor: ktenskapets band.
Lngt frn den storm.
UA; omarbetad version av en obetitlad dikt i QT 1750.
Lugnet : Hemmanet Kvarnslt under Skokloster dr N. ltit
uppfra ett boningshus och dit hon yttade p vren 1762.
Parqve: desgudinna.
Ensligheten.
WA II; ven UA. Dikten r troligen skriven infr N: s ut-
yttning till Lugnet.
ydde fr: ydde frn, vergav. Det r ocks mjligt att fr
skall lsas frr; denna stavning frekommer hos N. i andra
sammanhang.
kvljdes : plgades.
drager: drar in.
luftens fria barn: Fglarna.
380
165
166
167
168
bryta ut : lter bryta ut, uttrycker.
bryr: str.
Ickorn: ekorre.
ro: (stilla) nje, lugn.
bjelsernas : begrens, passionernas.
arghet : onda anslag.
hemligt : i hemlighet (i motsats till fr allas gon p nsta rad).
ett vrdigt lov [] br: motvilligt uttalar ett vlfrtjnt berm.
bladens kt : de viftande bladen.
yvas om varann: tvlar om att komma verst.
Gudahamn: gudagestalt, dvs. Apollon.
ver en Hyacint.
WA II; ven UA.
rara: utskta, eg. ovanliga.
drar: drar till sig, tjusar.
spelar: ung. stadkommer na skiftningar.
delar: sprider.
lindrig: ljum, mild.
livligt vder: uppfriskande kt.
liksom: bst som.
grs : Biblisk allusion; i bibeln r grset en vanlig symbol fr
frgnglighet. Jfr t. ex. Ps. 90: 56: Tu lter them g sin
koos ssom en strm, och ro ssom en smn; lika som grs
thet doch snarliga frwisnar: Thet ther bittida blomstras,
och snart wisnar; och p aftonen afhugget warder, och fr-
torckas. (1703 rs bibelversttning.)
frfalna: tyna bort, vissna.
ditt [hjrta]: I rttelselistan i WA II ndrat till ett.
Till ****.
UA. Denna och de tre nrmast fljande dikterna tolkar skiftan-
de stmningar i skaldinnans frhllande till Johan Fischerstrm
(17351796), som hon lrt knna 1761, d han frsta gngen
kom till Stockholm och inledde sin bana som litteratr.
I rena tankar! Vishets ro!
UA. Titel saknas.
381
169
170
171
Vishets ro: gldje som visheten sknker.
vinnes : vervinns.
tappar: frlorar.
Dock vare [] brott : men vare sig brottet r litet eller stort.
tycke: ansiktsuttryck.
Som ger [] dager: som visar hans sjl i ett vackert ljus.
sammandrager: drar till varandra.
kldde [] in: frkldde, dolde.
mista: frlora ngot.
dra en menls ro: hmta en oskyldig gldje.
Till ***.
UA. Enligt G. F. Gyllenborg skall N. under sin tid p Lug-
net ha gripits av hftig svartsjuka mot grevinnan De la Gar-
die p det nrbelgna Sj, dr Fischerstrm p N: s tillskyn-
dan ftt arrendet.
mitt hjrtas val : min krlek.
galla: bitterhet.
En grad [] felas : (se) knslan fr mig bli en grad svalare.
bann: band.
n g: n att jag skulle g.
Fragment av en Heroid.
UA. N: s sista knda dikt skildrar i ltt frkldnad namnen
r desamma som i Frjas Rfst (s. 315 ff ) hennes ngest-
fyllda vntan p den lskade, skild frn henne av mlarviken
mellan Lugnet och Sj, dr isen under vrvintern varken
br eller brister.
Heroid: Fingerat krleksbrev mellan mytiska eller historiska
personer, en genre med ursprung i Ovidius Heroides.
Var dag [] val : varje dag lngtar jag nu efter nsta.
Till mina plgors lngd: fr att frlnga mina plgor.
snllhet : hr rrlighet.
msom lika r: rder msevis i lika hg grad.
tycks mig: tycker jag mig.
rans vlde: ung. mjligheten att ro.
Bore: Av lat. Boreas, nordanvinden.
Seger-Gud: Krleksguden.
382
172
173
174
175
176
stngs : utestngs.
n [dristat dig]: till och med.
vishets ro, frfarenhet : gldje i studier, erfarenhet.
konst : frkonstling.
fredom: Nmligen den frdom som frkastar en sdan bjelse.
Adils uppsyn gjorde: skapade Adils utseende.
satt [] kraft : gav den en sdan styrka.
rara: sllsporda.
av det mma slag: som r mt till sin karaktr.
tckte opp: ppnade, blottade.
larv: (ansikts)mask.
utan konst : okonstlat.
bygga: bor i.
Frjas : Frja, krlekens gudinna i fornnordisk mytologi, mot-
svarande romarnas Venus.
s lindrigt br bemtas : br behandlas s frsiktigt.
solgrand: dammkorn i solstrimman.
rasar: tappar besinningen.
mmar: knner medlidande med.
skyldigheten gr: hrrr ur pliktknsla.
ntlig: slutligen.
att gravens tysta bry: att de str gravens tystnad.
frfarit : erfarit, upplevt.
blir Adil [] slckt : ung. s r det Adil och krleken till honom
som gnats mina knslor och mina sjlskrafter och aldrig
kommer att utplnas. Jfr Creutz Elegi:
Du hrda dd, nr du mitt fngsel rivit,
Frstr allt vad jag sjlv, i tiden varit har,
Men lmna det av mig som Zephis tanka [tanken p Ze-
phis] var.
Tankar om Skaldekonstens Nytta I ett vl inrttat Land.
QT 1747; utg. som separattryck 1744. Dikten r en hyllning
till Carl Gustaf Tessin som kulturens och inte minst N: s
gynnare.
frgves : utan anledning.
skattad Fr: ansedd som.
har de, likt : har rnt samma de som.
383
177
178
181
pfljd vara br p: br vara en fljd av.
med chimrer spkas : man stoltserar med bedrgligt sken (chi-
mrer).
nedrigt ndaml : lga syften.
motar: motarbetar.
Och rans Lagerblad [] sljer: och sljer lovprisningar som
gottkpsvaror fr pengar; enl. kommentaren i SS: och vill
hellre ha ekonomisk vinst n sann ra.
Helikon: Ett berg i sydstra Grekland, helgat t snggudinnor-
na.
Med det : genom att.
Vad hade vrlden nu av: vad skulle vrlden nu knna till om;
enl. kommentaren i SS: vad hade vrlden nu fr gldje och
gagn av.
dyrd: hrlighet.
drpligt : prktigt, bermvrt.
stta [] i en dag: framvisa, synliggra.
Trajanus : Romersk kejsare 98117.
Plinius : Gajus Plinius d. y. (omkr. 62113), romersk lrd, prisa-
de Trajanus i ett bermt tal, som skildrar kejsarens verksam-
het.
bloss : upplysning, ledstjrna.
var rtt bekant : varit vlknd.
S gagnar [] tross : s r ju skalden till nytta genom att bjuda
bde tiden (och drmed glmskan) och lasterna motstnd.
ordaprl : stilistisk prakt.
skmma: frvanska.
livligt : levande.
nedrigt : simpelt.
straffa: klandra.
Sannings-vnta: vid sanning vanda.
vrdas : frtjntas.
rkar [] fr: rkar ut fr.
na: nobla.
re-offer rka: anstlla rkoffer till ngons ra.
Du ljus : Apostrofering av Tessin.
grant : vl.
frklara: uppstmma.
384
182
183
lna: lna.
undran p: beundran av.
lade: gjorde.
blygd: blyghet.
den senre vrld: eftervrlden.
trycker: ristar in.
ver Hennes Kongl. Maj : t Drottningens Hlsas Hgstnskade ter-
vinnande.
Separattryck 1753. Lovisa Ulrika hade under ngra veckor i
novemberdecember 1752 varit drabbad av en livshotande
febersjukdom. Dikten behandlas av Tryggve Bystrm i Fru
Nordenycht och tillkomsten av Drottningens akademi
(Kgl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens rsbok
1983).
lydde P: lyssnade till.
runder: rundlig.
rra: ngra, dvs. spela.
Nymfen: Echo, jfr ovan s. 367.
mantes : uppmanades.
ro: gldje.
skogens tysta: den tysta skogen.
mitt glla [] byter: frvandlas mitt horns ljusa klang.
omringa tr: omringar, stnger inne.
Diana: I romersk mytologi mnens och jaktens gudinna.
vld: makt.
Guda-Barn: verdrivet smickrande benmning p kungliga
personer.
Nornor: I nordisk mytologi dets gudinnor.
Himla-foster: Synonymt med Guda-Barn p fregende rad.
Det stora Nordens Ljus : Lovisa Ulrika (hr objekt).
bry: plga.
hinna: strcka sig.
red: bered, stll i ordning.
vest : vet.
grant : vl.
lopp i grs : blev grsbevuxen.
stupad: strtade.
385
184
185
186
Kastals brunnen: Kastalia, en klla nedanfr berget Parnassos
nra Del, under antiken helgad t Apollon och muserna.
Honings-fglars hr: binas hrskara.
Gettrens vita saft : den vita getmjlken.
Ty [var vr sng]: drfr.
Dig i tvlan vunno: trol. tvlade om din gunst.
tida: ofta.
En krans [] Myrtenblad: Syftar p N: s brllopsdikt Vid
Deras Kongl. Hgheters Adolph Fridrics och Prinsessan
Louisa Ulricas Hga Bilger p Drottningholm den 17
Augusti 1744.
Och om Gudinnans Nd [] bad: N. verlmnade brllopsdik-
ten till Carl Gustaf Tessin den 16 augusti med ett fljebrev
dr det heter: Den [dikten] behver och ber om Eders
Excellences ndiga fresprk [rekommendation], p det han
m bliva vrdig, att komma fr s Hga ron.
Dianas : Drottningens.
betet upp Liden: betet p backsluttningen; syftar p det perio-
diska understd ur Lovisa Ulrikas handkassa som N. tnjt,
troligen frn slutet av 1740-talet.
brydd: besvrad, plgad.
tidning: nyhet.
Apollos Syster: Diana, hr allts drottningen.
de Tvenne Berg: Vetenskapssocieteten i Uppsala, som aukto-
riserades av rdet 1728, och Vetenskapsakademien, grundad
1739.
En prydand ny Parnass : Vitterhetsakademien, som instiftades
den 20 mars 1753; N. var tydligen lngt tidigare medveten
om drottningens akademiplaner och aspirerade p medlem-
skap, men frgves.
rtta opp: inrtta.
valle-hyddor: herdeboningar.
vnda: frvandlas.
hugsat : tnkt p.
Lager-frukt : lagerbr.
sava: sav.
hpne: frskrckta.
kvidde: kved, klagade.
386
187
Jofurs : Jupiters eller Tors. Namnet Jofur ternns tidigast i
frsta delen av Olof Rudbecks Atlantica (1679), drefter
vanligt i 1700-talsdikten som beteckning fr verguden.
Ode ver ett Gott Hjrta Till Herr Gr. G. F. G.
UA; omarbetning av en tidigare version i VF III, som ocks
utgavs i separattryck tillsammans med en latinsk verstt-
ning, Ode in bonam mentem (1756), av Samuel lf.
Gr. G. F. G.: Greve Gustaf Fredrik Gyllenborg. Den unge Gyl-
lenborg han var fdd 1731 tillhrde N: s nrmaste skal-
devnner under det sista decenniet av hennes liv.
S hrmad: lika mycket efterapad.
yrkas : hvdas.
ro: nje.
Som ljuset [] spritter: som diamanten lter ljuset glittra.
mnet rr: materialet (nd) framtrder; enl. kommentaren i
SS: materien rder.
skilts : tskilts (frn imitationen).
sjlvbestnd: sjlvstndigt vrde.
larv: skenbild, eg. mask.
lycklig uppsyn: sympatiskt utseende.
bjer: pverkar.
tycke: ansiktsuttryck.
frkvavd: frkvvd, hmmad.
muntra: vakna.
drivnings fjdren: drivfjdern.
Titus : Flavius Vespasianus Titus, romersk kejsare 7981, knd
fr sin milda regering.
sin krlek styra: lgga band p sina lustar.
Domitian: Titus Flavius Domitianus, romersk kejsare 8196,
bror till Titus, mrdad efter en despotisk regering.
brjan: ursprung.
drift : lggning, hg.
kvlja: plgar.
Catilina: Lucius Sergius Catilina (10862 f. Kr.), romersk poli-
tiker, ryktbar upprorsman.
hasta: pskynda.
menls gng: obeckad vandel.
387
188
189
190
Camillus : Marcus Furius Camillus (300-talet f. Kr.), romersk
fltherre, vilken kallades [p grund] av sin Dygd och Tap-
perhet den andre Romulus (W. A. Wennerdahl, Lexicon
Mythico-Historicum, 1748).
[upplyst] gjort : fattat.
sinnes fda: fda fr sjlen.
roligt : lugnt.
villar: gr vilse.
[plgsam] del : lott.
vink: ledning.
Okunnogt vis [] skyndar: pskyndar sin ofrd p grund av
okunnighet.
en lycklig fdsels lott : en medfdd frmn.
frklara: ge uttryck t.
Att dygder [] sken: s att dygerna inte blir substanslsa sken-
bilder.
krets hans : krets dr hans.
oss [] bdar: lter oss se.
Sin vrld [] va: (ser) sin vrld som ett flt fr att praktisera
dygden.
Att ge [] skygd: att berttiga till pliktfrgtenhet.
delar: tilldelar.
hvas : bringas ur vrlden.
kvavd: undertryckt.
usling: olycklig varelse.
frtynas : tynar bort.
lna: lna.
som mhet brister: hos vilken mhet saknas.
mnsko-ro: mnsklig gldje.
dyrka: hylla, efterleva.
Att snart [] gr: att han ltt gr fr lngt i frga om vnskap.
brista i [] behov: ung. svika nr kra vnner har behov av
hjlp.
sitt hjrta delat ger: har frdelat sin omtanke.
sig sammandrager: gr sig obemrkt.
Vad aktning [] r smtt : vad kan man fsta fr avseende vid
dygder dr allt r smtt utom det yttre vlstndet.
undran: beundran.
388
191
192
193
194
p din kostnad fras ut : ges p din bekostnad.
Stt [] sida: bry dig inte om.
bedrager: trol. smickrar p bedrgligt stt.
I vishets skt [] Sjlens krets : ung. genom studier sker han
vinna de kunskaper som vidgar hans sjlsliv.
sin ro berva: avst frn sitt nje, dvs. sina studier.
Med lappad larv [] frtckta spel : genom att bristflligt maske-
rad utge sig fr att verka fr det allmnna bsta och genom
blndverk som dljer hemliga intriger.
enfald: troskyldighet.
Den sllskaps ro [] vankar: det sllskapsnje som r s van-
ligt.
lsa: lttsinniga.
Ett spckat nytt : trol. nyheter fulla av verdrifter.
galla: bitterhet.
sin avgrund fder: skapar sitt helvete.
skras mer och mer: blir allt klarare.
hinner: nr.
Ode i anledning av Exod. XXXIII. Kap. v. 18. 20. och XXXIV. Kap.
v. 5. 6.
UA; bearbetning av en tidigare version i WA I. I ett brev av
den 8 december 1757 ber N. Samuel lf att snda henne en
noggrann versttning frn grekiskan av angivna verser ur
Andra Mosebok (Exodus), vilka i frn det jag brjat tnka,
redan i barndomen Charmerat mig; i samma brev sger hon
att hon har pbrjat ett ode efter den tyska bibeln. I 1703 rs
svenska bibelversttning lyder verserna: Men han [Mose]
sade: Lt migh t see tina hrligheet. [] Och [Herren]
sade ytterligare: Tu kant icke see mit ansichte: frty, ingen
menniskia som migh seer, kan lefwa. [] T kom HERren
neder vthi ett moln. Och han trdde tijt fram til honom, och
kallade HERrans namn. Och t HERren gick fram om fr
hans ansichte, ropade han: HERre, HERre Gudh, barm-
hertig och ndelig; och lngmodig, och af stoor nde, och
trofast.
Gudoms mrke: tecken p ett gudomligt ursprung.
frklarar: uppenbarar.
389
195
196
197
Lt : lt.
bda: tillknnage, peka p.
tankefart : tankefrmga.
hinna: frm, lyckas.
sig [] veva: invecklar sig.
fr mycket lmnat : en alltfr stor frmn.
satt Dig fr: uppsatt fr dig.
Vad r: vad tjnar det till.
jorden dock med grymhet svljer []: Syftar trol. p jordbvning-
en i Lissabon 1755.
verdd: vervld.
vrldens bild [] giver: ger en koncentrerad bild av vrldens
gng.
i kreaturen: hos de skapade varelserna.
brjan drar: har sitt upphov.
bjer: pverkar.
stlla: inrtta.
skalet : det yttre.
mera ljus : bttre frstnd.
masken: krypet.
frestlls : framtrder, visar sig.
irring: misstag, frvillelse.
undan [] flls : tckelset dras bort.
Till Storfursten av Ryssland, Paul Petrowitz.
WA II; med obetydliga ndringar ven i UA. Diktens adres-
sat r den ryske tronfljaren Paul (17541801), son till Kata-
rina (II) och Peter (III), men hyllningen gller framfr allt
Peter den store och dennes dotter, den vid diktens tillkomst
regerande kejsarinnan Elisabet. Genom den ryske Sverige-
ambassadren Nikita Panin verlmnades dikten till kejsa-
rinnan jmte en fransk prosaversttning av A. G. L. (sanno-
likt N: s nra vn Axel Gabriel Leijonhufvud). Den i dikten
hgt prisade Elisabet lt tillstlla skaldinnan en belning om
6000 daler kopparmynt.
irrat : vilsegnget.
t den: t den som.
trycka: frtrycka.
390
198
199
200
201
upptckt : pvisat.
krntas tvlans-ban: ung. det omrde dr furstar tvlar med
varandra.
frklarar: tolkar.
r stammad: hrstammar. Pauls farfars mor var dotter till Karl
XI.
Petters : Syftar p Peter den store, ej tronfljarens mindre be-
tydande far, Peter III.
Hjlte-flt : hjltebana.
Tauri : Genitiv av Taurus, under antiken namn p Krim.
Amstel-stranden: Syftar p oden Amstel, som yter genom
Amsterdam, dr Peter lrde skeppsbyggeri.
vant : ervrade.
Petrownas : Peters dotter Elisabets.
tide-rn: ung. historiska underskningar.
Minos : Sagokung i den grekiska mytologin, lagstiftare p Kreta
och grundare av ns vlde till sjss.
annars : annans, dvs. svenskarnas.
Sitt nya Tyrus gr: Syftar p grundandet av S:t Petersburg;
Tyrus var det forntida Feniciens viktigaste hamn- och han-
delsstad.
stiktar: stiftar, upprttar.
riktar: berikar, hr nrmast pryder.
Muskos : Moskvas.
undrans-mne: freml fr beundran.
muntran: uppmuntran.
delar: sknker.
hlla vikten jmnt : upprtthlla jmvikten.
Drotter: hrskare.
Dess [namn]: hennes.
Guda-hamn: gudomlig gestalt.
vllust : sllhet.
efterdmen: fredmen, exempel.
Den Frlsta Svea.
Utgiven som separattryck 1746. Dikten, en hybrid av epos,
lrodikt och hyllningskvde, skrevs med anledning av prins
Gustafs fdelse den 24 januari 1746 men dedicerades till
391
202
203
204
205
209
stnderna vid den riksdag som ppnades den 15 september
samma r.
Thet r almogans [] frderuilse: Det r allmogens liv och hlsa
och gagn och gldje att ha frid och ro och god smja inbr-
des. Och dr det inte hlles r det otvivelaktigt till allmogens
frdrv.
Kon. och Hfd. Styr.: Konungastyrelsen, medeltida furstespe-
gel, dvs. lrobok fr en blivande regent.
Stder: stttepelare.
uppoffras : tillgnas.
Pol : himmel.
sklde-fru: Bildat efter skldm.
drar: leder.
sin Tron: sitt vlde.
knnas upp orden: ung. att i ord visa vem man var.
enfaldighet och tro: enkelhet och trofasthet.
bsta ro: frmsta nje.
streck: drag.
p ldren: p gamla dar.
Med lystnan: tillsammans med lystnaden.
drift : verksamhetsbegr.
reta: egga.
strsta rikens [] rov: hon bervade de strsta riken deras makt.
sknhets hr: hr av sknheter, dvs. kvinnor.
vishets ljuset : Syftar p den kristna lran.
nedrig: simpel.
vara stor i grunden: ga sann storhet.
tar ett ljuvligt skick: upptrder med behag.
Bardar-lek: strid.
sin styrka [] land: hon anvnder sin styrka inom sitt eget
lands grnser.
att hon ju lager br: utan att ha segrat.
spola: vvspolen.
bekvm: duglig.
delat : sknkt.
dess [rtte bruk]: deras.
Frn lngste tider bort [] avskurit : alltifrn ldsta tid frstrt
njet fr varandra.
392
210
211
212
213
fr dolde nt frvarat : aktat sig fr dolda snaror.
tynat : ftt att tyna, frsvagat.
krok: flla.
Mns : Mns Bengtsson Natt och Dag (d. omkr. 1477) verfll
och mrdade Engelbrekt 1436.
Erik Puke: (d. 1437), folkledare och riksrd, en av Engelbrekts
mest betydande anhngare, avrttad av Karl Knutsson.
Nils Stensson: Nils Stensson Natt och Dag (d. 1439), riksrd,
tillhrde Engelbrekts anhngare, gift med en halvsyster till
Karl Knutsson, vergick till dennes motstndare och deltog
i strider i stergtland.
Vnerns strand: Ngon strid vid Vnern r inte knd; br sna-
rare st Vtterns.
od: vatten.
strt : strtat.
giftat full : helt frgiftat.
fosters : barns.
Pass p: lt bli.
brd: medvind.
falskhet i begrepp: missbedmning, felaktigt omdme.
vid allt : trots allt.
Vr anslag: vra planer.
trycka: frstra.
vinsten: vinstbegret.
hennes [lag]: Dygdens.
Tyro: Av Tyrus, se ovan s. 391.
slut : resultat.
en billig egenvinst : en rimlig (rttmtig) vinst fr egen del.
sig byter: frvandlas.
lnte: lnade.
trder: trampar.
fr billighet och makt : i stllet fr rttvisa och god styrelse.
de lasteockar fara: kommer de mnga laster.
Vad under: det r inte att undra p.
illgrepp: svek, bedrgeri.
uppkomst : frkovran.
rar: sllsynt.
393
214
215
216
217
nedrig: lgsinnad.
ttja: rd, lttsinne.
lyckan: vlstndet.
Ej ngon [] glmd: ingen begvning blir glmd p grund av
hennes (lyckans) blindhet.
Samhllighetens : sammanhllningens, enighetens.
usel : olycklig.
verlysa: verglnsa.
den jord [] vett : den enda jordmn dr frnuftet gror.
ett vittert land: ett land dr frnuftet rder.
svettat : svettats, strvat.
fr ett lyckans fel [] lmna: offra sitt goda samvete fr en till-
fllig motgngs skull.
till intet [] frfalla: tillintetgrs.
En ymnoghet [] vankar: det nns allts en mngd stora sjlar.
yrka dygdens lopp: verka fr dygden.
stlla: uppstlla.
nedrig: rels.
g [] fort : utgr.
drar: drar till sig.
Den milda modren: Jorden.
Monarken: Syftar mjligen p forntida kungar som sjlva bru-
kade jorden.
slppes : verlts.
truga: anstrnga.
titlat : frsett med na titlar.
forska: utforska.
i sitt frihets skjul : i sin fria obemrkthet.
Gudinna: Ceres, i romersk mytologi kerbrukets gudinna.
strcker: utstrcker.
upptcker: visar.
sitt bord: sina rtter.
luftens bor: Fglarna; syftar trol. p yttfglarna som freb-
dar rstidsvxlingar.
Sln [edra hyddor]: sl upp.
Ert behov: vad ni behver.
hrv: harv.
sttas : stngas, trngas.
394
218
219
220
221
222
223
tckes [] upp: upptcks.
bekvm: lmpad, duglig.
Svensker relust : du svenska relystnad (tilltal).
tryckas : undertryckas.
lnter: lnad.
anser: betraktar.
p din olycksrot [] mtt : ung. vad som ytterligare frvrrar din
olycka.
vanmktigt vis : vanmktig.
drager: hmtar.
grant : noggrant.
sljd och konst : ung. hantverk och mekaniska inrttningar.
helig mantel : frment vlvilja.
ndvndigt kper: mste kpa.
Ger oss [] sljd: ger oss rika mjligheter att tvla med allt vad
han kan stadkomma.
varen [har sitt vrv]: envar.
skter om: strvar efter att.
dig ej m frevita, Det : inte m anklaga dig fr att.
mogna: lt mogna.
samhldigt : samfllt.
Att avgng bland oss f: fr att nna avsttning hos oss.
vidrig: entlig.
Dem oss naturen nekt : som naturen har frmenat oss.
mnen mer: era frutsttningar.
dess skogar trotsa tr: lr kunna mta sig med Sverige i frga om
rikedom p skogar.
frfara: erfara, uppleva.
gngse: i full gng.
stadigt : bestndigt.
utan konst [] tyder: ung. utan att g ngra omvgar tolkar fr
de varelser hon frambragt.
till ett bruk: till ett och samma nyttjande.
Allt tjnar [] like: allt syftar till samma ml och har samma
vrde.
ndig: ndvndig.
undrans vrdig: beundransvrd.
lilla vrlden: mikrokosmen, dvs. mnniskokroppen.
395
224
225
226
227
228
stiktad: instiftad.
bruk och kroppens band: det som skall anvndas och hlla sam-
man kroppen.
lys : lyser.
allmnt vlde: folkvlde.
ofall : olycka, katastrof.
uti lotten, felat : gtt miste om sin lott.
menls : oskyldig.
dess [] grda tr: lgger sig till med dess avkastning.
Tide-bckren: de historiska skrifterna.
bittra: grymma.
dvrgsnt : spindelnt.
lyckans barn: de ytligt sett vlmende.
frutan tygel, beta: otyglat tillfredsstlla.
nedrighetens : ringhetens.
verka: stadkomma.
ening: frbindelse.
retelserna: frestelserna.
spela: smussla.
tryck: betryck.
ensam r: r den ende.
smickran yrkar: gnar sig t smicker.
frn allt krus och frga skild: utan all grannlt och frstllning.
vanka: bjuds.
Norske: nordiska.
Den dyre freden [] blev: Sverige frklarade Ryssland krig den
28 juli 1741; drottning Ulrika Eleonora d. y. avled den 24
november samma r.
arghet : ondska.
frslag och konster: onda anslag och intriger.
en Prins : Adolf Fredrik valdes till tronfljare den 23 juni 1743.
oljokvist : olivkvist.
En ny Ulrica: Lovisa Ulrika anlnde till Sverige p sommaren
1744; brllopet rades p Drottningholm den 18 augusti.
gudavett : gudomlig vishet.
rare: sllsynta, hr framstende.
snlla: snabba.
Gustaf : Kronprins Gustaf, den blivande Gustaf III.
396
229
230
231
232
233
234
235
frklarat : givit uttryck t.
leder: lemmar.
Tronen: Guds tron.
utur dess olycks grund: ur djupet av dess olycka.
vger: beror, hnger.
foga: skta.
blodig mantel : Troligen en symbol fr Jesu lidande.
vad: vlvad, beprvad.
vissa: skra.
vxellopp: omvxlingar.
gnamrke: gonsikte, betraktande.
varkunnsamheten: barmhrtigheten.
uselt : olyckligt.
delte armom: sknkte de arma.
samka: samla.
lnde: hamnade.
sprng: sprang.
sitt mod: sin hghet.
sky: avsky.
ga: ga.
om Hans hjrta, nrmast r: ligger honom nrmast om hjrtat.
Tget ver Blt.
WA I; tidigare tryckt separat utomlands (Kassel, troligen
1755) och i Bengt Bergius Sm-Saker till Nje och Tids-
frdrif (1756), senare i UA. Dikten skrevs fr den poesitv-
ling ver mnet Passagen ver Blt p isen som Lovisa
Ulrikas Vitterhetsakademi utlyste den 24 juli 1753. Priset
gick till dansken Bolle Willum Luxdorph fr en latinsk dikt ;
enligt N. sjlv hade akademins sekreterare, Olof von Dalin,
underltit att ver huvud taget frete hennes bidrag fr de
vriga ledamterna.
Krntas [] ra: lovvrd bland furstar och rorikast av km-
par.
drog: ledde.
konst och medfdd eld: inlrd skicklighet och medfdd begvning.
slga: trga.
lopp: bana.
397
236
237
238
239
Frundrad: beundrad.
allmn avund bar: var freml fr allmn avund.
det Lytzke flt : slagfltet vid Ltzen.
Styrselkonst : politik.
smdes : smjdes, levde i vnskap.
arga: ondsinta.
oljo-kvistar: olivkvistar.
ljumsk: lmsk.
All skepsel : vilken skepnad som helst.
strte: strtade.
handlar: frhandlar.
vermantel : tckmantel.
illgrepp: svek, bedrgeri.
morde-tal : mrdande tal el. tal som uppmanar till mord.
lindrigt : milt.
Nordens Amason: Drottning Kristina.
skicken Er: gr er redo.
ro: hr lugn, stillhet.
I Warschau [] svar drp: Slaget vid Warszawa utkmpades
under tre junidagar 1656 och slutade med total svensk seger.
Casimir: Johan Casimir (16091672), polsk kung, tvingades vid
freden i Oliva 1660 avst frn sina ansprk p den svenska
kronan, abdikerade 1668.
De Gallers verman: Gajus Julius Caesar (10044 f. Kr.), som
efter ett niorigt flttg infrlivade Gallien med det romers-
ka vldet.
Sarmaters : Sarmaterna var ett forntida ryttarfolk i Sydryssland;
hr avses trol. tatarer.
Jtten: Ryssland.
Grdmn: Grdarikes invnare, dvs. ryssar.
tryckt : nedtyngd.
Vasas Glav: vasattlingens svrd.
sig honom helgat har: har vigt sig t hans tjnst.
fste: fjttrade, band.
fllte: fllde (till marken).
frde segren ut : gav seger el. fullbordade segern.
Prins Ragozki : Georg Rakoczi II (16211660), siebenbrgisk
furste, anslt sig 1657 till Karl X Gustaf i Polen.
398
240
241
242
Bresciens torn: Brest-Litovsk intogs den 12 maj 1657 av svens-
karna efter en kort belgring.
Cimbrers : danskars. Cimbrerna var egentligen ett forntida
germanskt folk.
Wrangel : Carl Gustaf Wrangel (16131676), fltherre.
fljd: flje.
Vita slttens, Ria fjll, Gandviks : Namn ur den rudbeckianska
geogran, av N. trol. hmtade frn Jacob Mrks och Anders
Trngrens roman Adalriks och Githildas ventyr (1743
45).
udd: udde.
Bore: Se ovan s. 382.
Sabel-fllar: sobelskinn.
drift : energi.
resen: jtten, dvs. klden.
trossar: trotsar.
Bardamn: stridsmn.
Atlands : Atland var ett av Olof Rudbeck bildat namn p Sve-
rige.
Dahlbergs : Erik Dahlberg (16251703), vid tiden fr Karl X
Gustafs polska och danska krig ofrlse ofcer, senare greve
och fltmarskalk.
Visur: Hos Mrk och Trngren Visir, var hos de gamle, den
yppersta Hvdingen, som Konungen hade bland sitt Krigs-
Folk.
Glisjn: Av glis brnsten.
Ivarnset : Iversns, udde p Fyns vstsida.
gl : djup, svalg.
Manhems : Sveriges. Mannahem, kallades fordom vrt Sverige
fr sitt manbara folk (Mrk och Trngren).
Ddsens udd: Svrdet.
styckens : kanoners.
Brans: Brands i Lilla Blt.
Gevr: vapen (inte bara handeldvapen).
Den blanka skaran: Fiskarna.
fort : vidare.
Sestedt : Hannibal Sehested (16091666), dansk statsman.
Borneman: Casper Borneman (16111665), svensk verste.
399
243
244
245
246
eggat : vssat.
brynjan: svrdet.
vunnen: besegrad.
lmning: terstod.
Berns : Fabian Berendes (16101678), general.
Lybecker: Georg Henrik Lybecker (16181683), generalmajor.
Tott : Claes Tott (16301674), greve, riksrd.
bevisa Kmpe-plikt : dagalgga kmpars plikttrohet.
frelyser: fregr med gott exempel.
Gyllenlf : Ulrik Kristian Gyldenlve (16301659), dansk ofcer.
ker: strvar.
Seland: Sjlland.
Pufendorff : Samuel von Pufendorff (16321694), tysk-svensk
historiker och rttslrd, skrev p latin ett stort verk om
Karl X Gustaf.
Runa mrken ge: rista runor.
ned frn Vales rike: nerifrn underjorden. Wahle, den samma
som Pluto [i rom. mytologi underjordens hrskare], vilken hos
Kimbrerna haft sin hg och sin grop (Mrk och Trngren).
mjan: mn.
hans segrars rop: ryktet om hans segrar.
mantel : tckmantel.
gnar: anstr.
ge [] tross : trotsa.
drift : hr stridslust.
av Vattu-nymfren rvas : drunknar.
Laland: Lolland.
Neschows : Nakskovs.
falla [] i hnder: ge sig t.
fruktans hop: rdda skara.
fljd: flje.
Herkuler: vildmn.
vill [snart]: skall.
dess grymhet ker: verdriver faran.
Friedric : Fredrik III (16091670).
hpne: skrmda.
lnder: leder.
endast : ensam.
400
247
248
249
usla: olyckliga.
yra: vilsefrda.
billigt : rttvist.
p Triumfens hnder: buren i triumf.
eftersyn: fredme.
sju Provincier [] Roschildska Freds-slutet : Vid freden i Roskilde
1658 erhll Sverige Skne, Halland, Bohusln, Blekinge,
Trondheims ln samt Ven och Bornholm.
Fruentimrets Frsvar.
WA II; ven UA.
Fruentimrets : kvinnoknets.
J. J. Rousseau: Jean Jacques Rousseau (17121778), en av N: s
husgudar, som hon nu blivit grymt besviken p.
knet : kvinnoknet.
gvor: begvning.
inritat sig: rotat sig.
skett frnr: orttvist behandlat.
vederspelet : motsatsen.
myckenhetens : majoritetens.
billig: rttvis, sund.
Mahomets : Muhammeds.
Indianske: indiska.
hug: lust.
Den Israelitiska [] Gud: Se 2 Mos. 32.
de allmnna mnniskors : allmnhetens.
Ljus : upplysta frstnd.
Arnauds : Franois Thomas Marie de Baculard dArnaud
(17181805), fransk frfattare.
brev till H. Alembert : J. J. Rousseau, Citoyen de Genve, M.
dAlembert, Sur son Article Genve dans le septime volume
de lEncyclopdie, et particulirement sur le projet dtablir
un Thtre de Comdie en cette Ville ( J. J. Rousseau, Med-
borgare i Genve, till Herr dAlembert, rrande hans artikel
Genve i sjunde delen av Encyklopedin, och i synnerhet
rrande planerna p att upprtta en komediteater i sagda
stad), utg. 1758. Brevets adressat, Jean le Rond dAlembert
401
250
251
252
(17171783), fransk matematiker och frfattare, var en av
huvudmnnen bakom den stora encyklopedin, 175172.
upptcka: visa, uppenbara.
avsikter: syften, intressen.
rum: placering p vrdeskalan.
delar: sknker.
nedrigt vis : frnedrande (fr dem sjlva).
Les Femmes [] de notre siecle: Kvinnorna i gemen lskar ingen
konstart, frstr sig inte p ngon och saknar snille. De kan
lyckas i sm saker som bara krver ett ringa mtt av begv-
ning, av smak, av behag, stundom t. o.m. av loso och tan-
kemda. De kan tillgna sig vetenskap, bildning, talanger
och allt det som inhmtas genom arbete. Men denna him-
melska lga som uppeldar och vrmer sjlen, detta snille som
frtr och uppslukar, denna brinnande vltalighet, denna
sublima hnfrelse som leder nda till hjrtats djup kommer
alltid att saknas i kvinnors skrifter. De r alla kyliga och tcka
som de sjlva; de kan vara hur kvicka som helst, aldrig sjl-
fulla; de kommer att vara hundra gnger mer utstuderade n
sprungna ur kta passion. Kvinnorna frstr inte att vare sig
beskriva krleken eller sjlva uppleva den. Jag knner bara till
Sapfo och ytterligare en som skulle frtjna att bli undantag-
na. Jag slr vad om vad som helst att Lettres portugaises [ se
nedan s. 405] har skrivits av en man. Men verallt dr kvin-
nor hrskar mste ocks deras smak hrska; det r detta som
bestmmer vrt rhundrades smak.
trampade: frtrampade.
stridighet : motsgelse.
avhnt : frnknt.
Kleopatra: (d. 30 f. Kr.), egyptisk drottning, lskarinna till i tur
och ordning Caesar och Marcus Antonius.
Fulvia: (d. 31 f. Kr.), hustru till Marcus Antonius.
Julia: Trol. avses kejsar Augustus dotter (d. 14 e. Kr.), gift tre
gnger.
Agrippina: (d. 33 e. Kr.), dotter till ovannmnda Julia, gift med
fltherren Germanicus. Hennes dotter med samma namn
blev mor till kejsar Nero och saknar i hvderna varje tillta-
lande egenskap. Med all sannolikhet avser N. Agrippina d. .
402
253
254
Fredegonde: Fredegunda (d. 593), frankerkungen Chilperik I:s
geml, intrigant och hnsynsls.
Brunehaut : Brunhilda (d. 613), dotter till vstgoternas kung
Atanagild och gift med kung Sigibert.
Theodora: (omkr. 508547 el. 548), gift med den bysantinske
kejsaren Justinianus.
Jeanne de Naple: Drottning Johanna av Neapel (13261382).
Marguerite dAnjou: (14301482), gift med den engelske kung-
en Henrik VI.
Chioya: Trol. Chiossa (d. 1651), geml till sultan Achmed I,
ursprungligen slavinna.
Cathrine de Mdicis : Katarina av Medici (15191589), fransk
drottning, geml till Henrik II.
Maria av Skottland: Maria Stuart (15421587), drottning av
Frankrike och Skottland.
tavla p: bild av.
fljd: slutsats.
bunden skrivart : bunden form, dvs. vers.
inbillnings kraft : fantasi.
nteligen: slutligen.
Racines : Jean Racine (16391699), den frmste av de fransk-
klassiska tragderna.
gensgelse: motsgelse.
satte under mlning: poetiskt smyckade.
frnufts-ljus : upplysta frnuft.
lger: boning.
tl : fr tla.
frsta sol : frsta dag.
En stridig dom: motstridiga uppfattningar.
vllt : vllat.
lderdomens : forntidens.
Tacit. de Mor. Germ.: Tacitus, De moribus Germanorum
(Om germanernas seder), vanl. endast Germania.
nekt : frnekad.
envlds ja: envldig bestmmandertt.
drift : verksamhetslust.
ljus : kunskap.
draga: hmta.
403
255
256
257
sannings rn: fakta.
rr: trol. har sitt ursprung.
Essai Hist. Sur Paris : Germain Franois Poullain de Saintfoix,
Essais Historiques sur Paris (175457).
Mahometanerne: muhammedanerna.
tta varv: ung. komplicerade byggnad.
omgng: omlopp.
tckes opp: avsljas.
frdels lott : fretrde.
vederspel av: motsatser till.
Frfarenhet gr ett : erfarenheten verensstmmer.
gamla Grekens rop: Ovisst vem som syftas.
tide-rn: historiska underskningar (erfarenheter).
drat : lurat.
begrepp: frstnd.
yrka: hvda.
rdde: frmdde, orkade.
konstrik: uppnningsrik.
till detta ml : fr att n detta ml.
svaghets krl : Jfr 1 Petr. 3:7 om thet qwinliga krilet, ssom
thet ther swagast r.
Frviter: frebrr.
kmpas : tvla.
kvinnans skymf : en skam fr kvinnorna.
Ack! grymma tyranni []: De nrmaste tjugo raderna har med
sm frndringar vertagits frn versbrevet till Climene
(ovan s. 163ff, jfr kommentar s. 378ff ).
t Hydran lyte ge: Hugga av ett eller annat av hydrans huvuden.
ensak: utmrkande egenskap.
vidrig lycka: motgngar.
prejuger: frdomar.
Panthea: Not (k) relaterar en berttelse i Xenofons Kyropai-
di; en nrliggande klla fr N: s antika referenser var W. A.
Wennerdahls Lexicon mythico-historicum (1748), dr
historien terberttas.
hinner: r hennes jmlike.
Cariens : Ocks uppgifterna i not (l) kan N. ha hmtat hos
Wennerdahl, som i sin tur hnvisar till Plinius och Gellius.
404
258
259
260
261
Marius : Gajus Marius (15686 f. Kr.), romersk fltherre.
frsaka: verge, frng.
Alceste: Alkestis, grekisk sagodrottning, gift med konung Ad-
metos.
Roll. Hist. Rom.: Charles Rollin, Histoire Romaine (1738 ff.).
en Dansk Christina: Leonore Christine (16211698), knd fr
sin sjlvbiogra Jammers Minde.
Hos den: hos vilken.
ger dig hand: rcker dig handen, dvs. du blir fri.
slgt : trgt.
frbyter: frndrar.
i era mnen: p era omrden.
Bayle: Pierre Bayle, se ovan s. 349.
Holbergs Heldinder: Ludvig Holberg, Heltinders eller navn-
kundige Damers sammenlignede Historier (1745).
Hommes [] Dannemark: T. Hofman, Portraits Historiques
des hommes illustres de Dannemark (1746).
gr [] bort : fryter.
fda: ge nring.
glindrar upp: skiner fram.
ml : trol. strvan.
grl : pedanteri.
genomdriver: genomtrnger.
En Nunnas matta brev: Lettres portugaises, anonymt utg. i
Paris 1669, uppfattades lnge som autentiska brev av den
portugisiska nunnan Mariana Alcoforado; nyare forskning
har dock gjort troligt att breven frfattats av den franske ut-
givaren, Gabriel de Lavergne de Guilleragues (16281685).
gnar: tillskriver.
frklarat : givit uttryck t.
skdo-ban: scen.
denna oljan nrt : ftt nring av denna olja, dvs. framsttt som
ljus genom talekonsten.
Mad. Grafgny: Franoise dIssembourg dHapponcourt de
Grafgny (16951758), fransk frfattarinna; Lettres dune
pruvienne (1747) ; dramat Cnie (1751) spelades i Stock-
holm f. f.g. i maj 1757 och drefter era gnger under 1750-
och 1760-talen.
405
262
263
Perikles : (omkr. 500429 f. Kr.), atensk statsman, p grund av
sin vltalighet kallad Olympiern.
Aspasie: Aspasia (400-talet f. Kr.), Perikles lskarinna.
rka: tnda rkelse.
drar: drar till sig.
Plutarque: Plutarchos (omkr. 50120), grekisk frfattare, knd
fr sina jmfrande levnadsbeskrivningar.
Grotius : Hugo Grotius (15831645), nederlndsk rttslosof,
teolog och statsman.
Salmasius : Claudius Salmasius (15881653), fransk sprkman
och polyhistor.
Cartesius : Ren Descartes (15961650), kallades till Stockholm
av drottning Kristina och avled dr.
Les belles qualits []: Den svenska drottningens vackra egen-
skaper vckte vid den hr tiden ett s stort uppseende i hela
Europa etc.
Chanut : Pierre Hector Chanut (16041667), fransk diplomat,
ambassadr i Stockholm 164653; Mmoires de ce qui sest
pass en Sude [] 16451655 (1676).
Elle t trembler []: Genom sitt snille lika mycket som genom
sina segrar ck hon till och med sina vnner att bva, cit. ur
Legendre, Essai du rgne de Louis le Grand (1697) efter
Johan Arckenholtz, Mmoires concernant Christine, reine
de Sude (175160).
Il est incroyable []: Det r otroligt hur mktig hon r i sitt rd.
Rdsherrarna r sjlva frvnade ver den makt som hon har
ver deras sikter. Det r verraskande att se en ung kvinna
lirka med s gamla och visa riksrd som hon vill.
Gustafs segerljud: Gustaf II Adolfs segervissa rst.
virvlar: Syftar p den cartesianska vrldsuppfattningens kos-
miska virvelrrelser.
ivras mot : angripa.
mildhets rn: prov p mildhet.
klara: lysande.
Annas : Anna (16651714), engelsk drottning.
Leibniz: Se ovan s. 349.
den bsta vrld: Syftar p Leibniz tes om den skapade vrlden
som den bsta av en ondlig mngd tnkbara vrldar.
406
264
265
dess [hov]: sitt.
Cond: Louis de Bourbon, prins av Cond (16211686), fransk
fltherre.
Newton, Locke: Se ovan s. 348 f.
Addison [] Swift : Ngra av det tidiga 1700-talets frmsta eng-
elska frfattare; Joseph Addison (16721719), Richard Steele
(16721729), Alexander Pope (16881744), Jonathan Swift
(16671745).
Sophia: Sophie Charlotte (16681705).
stiktar: instiftar.
Tysklands strsta snille: Leibniz.
Chtelet : Gabrielle-milie de Breteuil, marquise du Chtelet
(17061749), fransk frfattarinna, Voltaires vninna, versat-
te Newtons Principia till franska ( utg. 1756).
Cockburn: Catharine Cockburn (16791749), engelsk frfat-
tarinna.
till undran frs : blir freml fr beundran.
Les Mem. de Brandebourg: Fredrik II, Mmoires pour servir
lhistoire de la Maison de Brandebourg (1751).
Ne me plaignez pas []: Beklaga mig inte, ty jag gr nu att till-
fredsstlla min nykenhet p de principer som gller ting
som Leibniz aldrig har kunnat frklara fr mig, om rymden,
om ondligheten, om varat och intet.
Lambert : Anne Thrse Lambert (16471733), fransk frfat-
tarinna.
snlla pfunds kraft : livliga fantasi.
Packington: Dorothy Packington (d. 1679) hade troligen ringa
del i frfattarskapet till The whole Duty of Man, en
andaktsbok som frst utgavs 1658, i svensk versttning
1741.
Svign: Marie de Rabutin-Chantal de Svign (16261696),
fransk frfattarinna.
Mad. Rowe: Elisabeth Rowe (16741737) ; den bok vars titel N.
citerar (och skert har lst) p franska heter p originalspr-
ket Friendship in Death, in twenty Letters from the Dead
to the Living (1728).
Seculo: rhundradet.
skrivart : stil.
407
266
267
268
orda-prng: ordprl, svulstig stil.
svalar: svalkar.
Guda-sprket yrkat : behandlat poesins sprk.
tvenne Sapfors tid: Man trodde tidigare att det hade funnits tv
grekiska skaldinnor med detta namn.
Flaccus : Quintus Horatius Flaccus (658 f. Kr.), under 1700-
talet den kanske mest lskade av de romerska guldldersskal-
derna.
Korinna: (500-talet f. Kr.), grekisk skaldinna; av hennes p
sin tid hgt skattade diktning nns endast fragment beva-
rade.
Pindar: Pindaros (omkr. 520440 f. Kr.), grekisk skald, knd fr
sin odediktning.
Deshoulires : Antoinette Deshoulires (omkr. 16341694), fransk
frfattarinna.
Ludvigs : Ludvig XIV:s.
du Boccage: Marie-Anne Le Page, g. du Boccage (17101802),
fransk frfattarinna.
Hist. Anc.: Charles Rollin, Histoire ancienne (173038).
frsta Oden []: Skall vara andra odet i fjrde boken.
Arcadiska Akademien: Accademia dArcadia eller Accademia
degli Arcadi stiftades i Rom 1690 och ck senare avlggare
p mnga hll.
Welwood: En numera helt oknd frfattarinna.
prvnings gva: kritiska frmga.
Ecrits []: Skrifter frn en ddsbdd till en make.
Frsvars-skrift fr Kvinno-knet : Zille Hans Dotters Gynaico-
logia eller Forsvars Skrift for Qvinde-Kjnnet (1721).
Frberedelse []: Ingr i Holbergs Adskillige store Heltes og
bermte Mnds [] Historier og Bedrifter (1739).
Klims underjordiska Resa: Se ovan s. 348.
rara: mrkliga.
Plato: Platon (427347 f. Kr.) tecknar i dialogen Staten sitt
idealsamhlle och redovisar en (relativt) frdomsfri syn p
kvinnans roll i detta samhlle.
brynjan: svrdet.
Herodot : Herodotos (omkr. 484424 f. Kr.), grekisk historie-
skrivare.
408
269
270
Montesquieu: Charles-Louis de Secondat de Montesquieu (1689
1755), cit. ur Lettres persanes (Persiska brev), brev 38:
Man mste tillst, trots att det frefaller oss sttande, att hos
de mest frnade folken har kvinnorna alltid haft herravldet
ver sina mn! Det faststlldes i lag hos egyptierna till Isis
ra och hos babylonierna till Semiramis ra.
Ladministration []: In- och utrikespolitiken hade sedan lnge
anfrtrotts t ett rd bestende av kvinnor valda av de olika
kantonerna. Det r att mrka att gallerna under kvinnornas
styrelse hade intagit Rom och alltid satte skrck i Italien men
att de under prstvldet underkuvades av romarna.
lckra: nlemmade.
Smlndsk Skldem: N: s placering av Blndasagan i Vedlanda
i Vedes hrad skall kanske associera till Vetlanda; i andra
versioner kallas orten Vrnslanda eller Vrnlanda.
tarvlig: enkel.
haver-blandad: havreblandad.
I hrda fostrings stt : genom hrd uppfostran.
rart : ovanligt.
Mjan snart en skam: fr mn nra nog skamligt.
taldes : rknades.
Penthesile: Amasondrottning den rasande Penthesileia,/ som
under naket brst har bundit en gyllene grdel (Vergilius,
Aeneiden I: 491492; vers. I. Bjrkeson).
Thalestris : Amason som enligt Curtius Alexanderhistoria VI:5
sammantrffade med Alexander den store.
stoder: minnesmrken, restoder.
Hektors baneman: Achilles.
ej plnas frrn: utplnas frst.
Hist. des Amazones : C.-M. Guyon, Histoire des Amazones
anciennes et modernes (1741).
Ce nouveau corsaire []: Denne nye sjrvare fretog strand-
hugg i Normandie och ervrade dr slott, och invnarna i
denna provins sg mer n en gng i sina omringade byar en
av Europas vackraste kvinnor, med vrjan i ena handen och
facklan i den andra, uppmuntra till blodbadet och frnjt
betrakta krigets alla fasor.
lopp: t, utgts.
409
271
272
273
Cato: Marcus Porcius Cato d. y. (9546 f. Kr.), romersk stats-
man, knd fr sin strnga pliktmoral.
Fr [frihet]: till kamp fr.
en sttesten fr era Poeter: N. avser sannolikt i frsta hand
Voltaires parodisk-burleska epos La Pucelle, som utgavs i
tjuvtryck 1755 och vckte frargelse och munterhet runt om
i Europa.
Hist. des Emp.: C.-M. Guyon, Histoire des empires (1753).
vlvnings-verk: omvlvning.
i skuggan: i obemrkthet.
ljus : frebild.
kta tro: ktenskaplig trohet.
vxel-val : tvng att vxelvis vlja n det ena, n det andra alter-
nativet.
kvver ner: frkvver.
bereder: leder till.
dyr: dyrbar.
Knets prl : en prydnad fr sitt kn.
drars ljen: freml fr drars hn.
upptcka: avslja, frklara.
Plut. in vita Bruti : Plutarchos i sin biogra ver Brutus (XIII:
24).
Burnets Mem. dAngleterre: Trol. ett verk om den engelska
reformationen av Gilbert Burnet de Lever-Cromont.
frihets strsta ok: det strsta hindret fr friheten.
pant : skerhet.
[ett vrv] fr alla: framfr alla andra.
falska ljus : felaktiga upplysningar.
tide-bckren: de historiska skrifterna.
denna namnkunniga Drottning: Elisabet I; epitaetexten har N.
hmtat ur Holbergs hjltinnebiograer.
Vrldens undran: freml fr vrldens beundran.
hrdig: orubblig.
Cuba strander: Cubas strnder.
Columb: Columbus.
undrans rn: mrkliga upptckter.
mist : gtt miste om.
De era: mnga andra.
410
274
275
276
277
278
vanans krets : ung. hvdvunna tnkestt.
Sin hela [] vnder: frvandlar alla sina paraddrkter och
smycken till guldmynt.
snlla: snabba el. kunniga.
Mariana: Juan de Mariana (15371624), spansk historiker, vars
verk Historia de rebus Hispani tydligen varit N: s klla.
Knets prakt : ung. beundransvrda kvinnor.
till vrldens under bragt : gjort till ett av vrldens underverk;
Babylons murar och Semiramis hngande trdgrdar rkna-
des till de sju underverken.
lnker: lnkar.
matta: trtta ut.
befallte: hrskade ver.
Zenobie: Se ovan s. 239.
Amalazonte: Amalasunta (d. 535).
hgsta gnaml : frmsta freml el. gonmrke.
frundran: beundran.
allt stadigt : stndigt.
frkvavd: kvvd.
Les vies []: Ett biograskt verk av A. Richer.
godhets drift : lust till det goda.
brott : frvllande.
yra: frvillelse.
medhjlp: medhjlperska.
anslag: planer.
forna ldrens : forntidens.
Petrowna: Elisabet, se ovan s. 390.
Titus : Se ovan s. 387.
mrkrets gmma: obemrkthet.
eldar [] opp: inspirerar.
ock: avdelning (av skapelsen).
Dess tanke-gvors [] hinner: hennes vidstrckta begvning
rcker till fr alla mnen.
vittne: bevis.
i torftighetens spr: tillsammans med fattigdom.
Stt Lrdom i sin dag: ge lrdomen den stllning som den r vrd.
ngsligt : dystert, nedstmt.
delat : givit.
411
279
280
281
282
283
Discours sur linutilit des Sciences : Avhandling om vetenskaper-
nas gagnlshet; den rtta titeln terges efter citatet : Av-
handling av Herr Rousseau [rrande frgan] om terupp-
vckandet av vetenskaper och konster har bidragit till att
rena sederna.
Je suis bien loign []: Jag menar ingalunda att detta kvinnor-
nas framtrdande skulle vara ngot ont i sig. Det r en gva
som naturen har givit dem till mnniskoslktets lycka. Med
bttre ledning skulle det kunna frambringa lika mycket gott
som det i dag stadkommit ont. Man inser inte tillrckligt
klart vilka frdelar samhllet skulle vinna genom en bttre
fostran av denna mnniskoslktets ena hlft som behrskar
den andra. Mnnen kommer alltid att gra det som behagar
kvinnorna. Om man d vill att de skall bli stora och dygdiga,
s fr kvinnorna lra sig vad sjlslig storhet och dygd r. De
tankar som vcks av detta mne och som Platon fordom dis-
kuterat skulle frtjna att utvecklas bttre av en penna vrdig
att skriva efter en sdan mstare och att frsvara en s stor
sak.
Lecteur []: Lsare, om du vrdes ta emot detta sista arbete,
skall du mta min skugga; ty sjlv nns jag icke mer.
Tankar om Mnniskans Intet och Allt.
QT 174850.
som endast : som ensamt.
ro: nje.
syfteml : strvanden.
anslag: avsikter.
vndas de: riktar de sig.
detta tideloppet : denna tidsbundna existens.
ndelig: begrnsad.
snart : nstan.
uppnning: fantasikraft.
uppdlades : frdlades.
frnjelse: tillfredsstllelse.
En ddelig [] uttolkande: Syftar p Newton, som mot slutet av
412
284
287
288
sitt liv gnade sig t kommentarer ver profeten Daniel och
Uppenbarelseboken.
En annan [] Manna-snille: Syftningen oviss; kanske avses
Pascal, som var ett matematiskt underbarn och tidigt blev
krympling men lngtifrn barn p nytt.
denna delen av nje: ung. den tillfredsstllelse som visheten (el.
vetenskapen) sknker.
frundran: beundran.
lyckans infall : slumpen.
vderbilden: hgringen, avser hr ran.
en [] rannsakning: en noggrann sjlvrannsakan.
efter vrdet inrttad: grundad p personens vrde.
Scipio: Ovisst vem av de romerska fltherrarna Scipio d. . (235
183 f. Kr.) och d. y. (185129 f. Kr.) som N. avser; bda rade
triumfer och bda drog sig tillbaka i obemrkthet, sedan de
bemtts med ovilja.
Lelius : Scipio d. . och d. y. hade bda en vn vid namn Laelius.
efter tidens vnning: allteftersom tidsandan vxlade.
den [stter ven] endast : endast den.
efterdmen: fredmen, exempel.
billig: befogad.
nedriga: lga.
rikta sig: gra sig allt rikare.
vllust : njutning.
nedre: nere (i jordelivet).
en av vra tiders lrda: Troligen avses Holberg, som i sina
Moralske Tanker ( Lib. II, Epigr. I ) sger sig vara beredd
att skriva under p allt som sagts om den vises lycksalighet
men samtidigt framhller att han tvivlar p dennes existens i
sinnevrlden.
orrlighet : stndaktighet.
drhos till ett slut : drtill slutligen.
mesta: esta.
obekvma: icke lmpade.
vrigit : till vers.
stllt : inriktat.
sammanhang: innersta vsen.
varelse: existens.
413
289
290
291
292
en bekvmlig vana: ung. en bekymmersfri levnad.
de skola vara: de skall ga varaktigt (evigt) liv.
pass p: akta dig
Lt : lt.
De Svenska Poeter.
VF III; ven i UA. N: s mnstring av den ldre svenska par-
nassen har sitt ursprung i en poetisk brevvxling med C. F.
Eckleff, en av Tankebyggarordens grundare, som sknkte
henne portrtt av ngra skalder och bifogade en skmtsam
dikt lagd i Runius mun. N. tackade med ett Echo, dr hon
karakteriserar Runius, Kolmodin, Sophia Elisabeth Brenner
och Scarron (Kungl. Biblioteket, Vf. 89, Eckleffs Blandade
skrifter).
Vishets-berget : Helikon, hemvist fr Apollon och snggudin-
norna.
Gracian: Se ovan s. 345.
Fontenelle: Bernard Le Bovier de Fontenelle (16571757), fransk
diktare och populrvetenskaplig frfattare.
vld: partiskhet.
Battle of the Books : The Battle of the Books (1697), Swifts
bekanta inlgg i striden mellan de gamle och de moder-
na.
satte [] utur: bragte [Stiernhielm som frfattare till den
moralpedagogiska hexameterdikten Hercules] att verge.
Vlske: italienska.
frmn: fretrde.
Pallas : Vishetsgudinnan Pallas Athena, Apollons syster.
Klio [] Euterpe: De nio muserna, av vilka Klio representerar
historien, Thalia komedin, Urania astronomin, Kalliope
hjltedikten, Erato krleksdikten, Therpsichore dansen, Poly-
hymnia den religisa hymnen, Melpomene tragedin och
Euterpe musiken och lyriken (inte tragedin som N. skriver
i noten).
Maronis sprk: Det sprk som skrevs av Vergilius Maro, dvs.
latin.
Svidiod: Gtiskt namn p Sverige.
rnnelar: rnnilar.
414
293
294
295
296
omgnger: omvgar.
framstlltes : presenterades.
Pindi : Genitiv av Pindus ( gr. Pindos), liksom Helikon ett berg
helgat t skaldekonstens gudomligheter.
Lasse Johansson: Lars Johansson Lucidor (16381674).
Aganippens : Aganippe, en klla p Helikon.
Anakreon: Se ovan s. 378.
spisar: gr upp mot.
gravskrift om en Strik: Begravningsdikt ver Elisabetha Juliana
Strijk (1671).
Syndarns bot och Mjors plikt : Syftar p dikterna O Evighet !
din lngd mig fast frskrcker resp. Ett samtal emillan
Anna och Phillis om en ms plikt.
Prydda: vackra.
Oder: Samuel Columbus (16421679) Odae Sveticae (1674).
samkar: samlar, hmtar.
sinnrik: begvad, fyndig.
Wexion: Olof Wexionius (16561690), utgav diktsamlingen
Sinne-afwel 1684.
vnde [] igen: slutade, upphrde.
Lindschld: Erik Lindschld (16341690), en av Karl XI:s nr-
maste mn (Tar av sjlva purpurn glants), skrev baletter,
sllskapspoesi och psalmer.
Apollos trd: Lagern.
Astrild: Se ovan s. 378.
i lag: i sllskapet.
Du som [] sungit : Gunno Eurelius Dahlstierna (16611709),
med syftning p dennes stora sorgekvde ver Karl XI,
Kunga Skald (1698).
Glysisvald: De saligas ngder.
tvungit : syftar lngskta rim.
Spegel : Haquin Spegel (16451714), kyrkoman, slutligen rke-
biskop, skildrade skapelseverket i Guds verk och vila
(1685) och efterbildade Milton i Det tillslutna paradis och
Det tervunna paradis.
art och drift : ung. srdrag och inriktning.
rkar: liknar, eg. trffar.
teckna skalde-ljud: knnetecknar en verklig skalds dikt.
415
297
298
299
300
dyrka: uppskatta.
fretal till Gud: Spegels bermda fretal till Guds verk och
vila, skrivet p rimmad hexameter.
anderika snger: psalmer.
Dyra skald: Torsten Rudeen (16611729), biskop i Linkping.
stav: Syftar p Rudeens biskopskrkla.
pfund: uppnning.
gravskrift : Fru Annichen [] Brunells [] hdanfrd (1695).
rda: hrska ver.
oddlig rtt : rtt till oddlighet.
du lever i din tt : Tv av Rudeens sner framtrdde som poeter.
Holmstrm: Israel Holmstrm (omkr. 16601708), mbetsman,
franskinspirerad frfattare till hyllningsdikter och burleska
visor.
Skalde-lott : poetiska talang.
Du, vars eld: Olof Gyllenborg (16761737), kammarherre, lands-
hvding i Nykping, skrev huvudsakligen religis poesi och
visor.
Werving: Johan Gabriel Werving (omkr. 16751715), ambas-
sadtjnsteman, frfattare till galant sllskapspoesi.
Val : Avser trol. mnes- el. ordval.
Franska rim [] byta: verstta fransk vers till svenska, vilket
Werving grna gjorde.
Runius : Johan Runius (16791713), informator och privat-
sekreterare; i den postumt utgivna samlingen Dudaim III
(171415) ingr de av N. nmnda Eftergrd till en dispu-
tation 1712 och begravningsdikten mbets- och re-trap-
pa (1713).
Stenstil : Prosadikt imiterande en inskrift, ofta med punkt mel-
lan orden.
Broms : Olof Broms (16721722), huskaplan, visdiktare och till-
fllespoet.
som prisen funnit : som skulle ha vunnit berm.
bildnings-kraft : fantasi.
Ljuva Skald: Petrus Lagerlf (16481699), professor och riks-
historiograf, bermd fr sina metriska studier, som poet mest
knd fr Elisandravisan, vars melodi N. stundom anvnde
(se ovan s. 26).
416
301
302
303
konstens under: konstnrliga underverk.
betyder: innebr.
Vad mest alle []: Inledningsraderna till Runius mest knda
dikt, ver vrldens ffngligheter.
Fleute: (tvr)jt.
Triewald: Samuel Triewald (16881743), mbetsman, ville
omdana den svenska poesin efter fransk-klassiska mnster
(Nordens Boileau), knd fr sina satirer.
bland vrt tal : bland oss.
krnrik [] skrift : Originaltrycket har knrik [] drift, vilket
skert r tryckfel ; hr enligt trycket i UA.
drift : hr nrmast styrka.
Geisler: Johan Tobias Geisler (16831729), tjnsteman vid
Kopparberget, frfattare av tillfllespoesi, bl. a. de bda dik-
ter som N. syftar, ett stort hyllningskvde till Karl XII:s
fdelsedag 1709 och brllopsdikten Bsta rstiden till gif-
terml (omkr. 1710).
artigt : angenmt.
Skalde-drift : poetisk talang.
Tecknas : tecknades, dvs. artade sig.
En Sophia: Sophia Elisabeth Brenner (16591730), skrev till-
fllesvers och religis poesi, excellerade i diktning p era
olika sprk.
fr Knet : representerande kvinnoknet.
La Suse: (16181673), fransk skaldinna.
Deshoulires : Se ovan s. 408.
Crepiner: Ett slags nare fransar.
Risell : Johan Risell (16971724), skrev visor och hyllningskv-
den, bl. a. ver Karl XII och den svenske soldaten.
Eldh: Carl Eldh (omkr. 16901727), knd fr sin samling brl-
lops- och begravningspoesi, Myrten och Cypresser (1725).
fjdren: fjderpennan.
de kta blad [] Telemack: I Daniel Ehrenadlers versttning av
Fnelons Tlmaque, Telemaks Ulyssis Sons fwentyr,
har var och en av de tjugofyra bckerna frsetts med en
sonett av Eldh.
Frese: Jacob Frese (1690-talet1729), kanslist, skrev en poesi
som i sin knslofulla subjektivitet str nra N: s.
417
304
305
306
snygga: prydliga.
Pavillon: tienne Pavillon (16321705), fransk skald.
Leenberg: Axel Daniel Leenberg (omkr. 17051744), tygvakta-
re, frfattare av bl. a. visor och patriotiska tillfllesdikter.
lnar: fr, eg. lnar.
njs : blir frnjt.
ga: ga.
n en skald: Johan Hirne (16961737), kapten, skrev lyriska
dikter. I kommentaren till SS uppges efter Evert Wrangel
(Frihetstidens odlingshistoria) att N. hr avser Johan
Hirnes yngre broder Carl Urban (17031786), ocks han
poet ; i inledningen skriver hon emellertid Jan Hirne, och
dessutom inskrnker sig hennes mnstring uttryckligen till
avlidna skalder.
kra [blod]: ung. av krlek upptnda.
bildnings gva: fantasikraft.
sammanlova: trofast frena.
bereda: forma.
Naso: Ovidius.
dig befrynda: gr dig vn med.
Svenska Maro: Gustaf Palmfelt (16801744), mbetsman, riks-
rd, versatte bl. a. Vergilius (Maros) ekloger, drav heders-
titeln.
Vlska: romerske.
upptckt : visat.
Themis : Rttvisans gudinna; Palmfelt var jurist.
din bok: P. Virgilii Maronis Ecloger Eller Herde-Qwden
(1740).
En nykommen Svensk Poet : Olof Kolmodin (16901753), prst,
den senast avlidne av de granskade skalderna och fljaktligen
nykommen. Karakteristiken uppehller sig uteslutande vid
Kolmodins Biblisk Qwinno-Spegel (173250), dr han p
hexameter tecknar en rad bibliska kvinnogestalter till sentida
lsarinnors uppbyggelse.
Junos kynne [] Sara: frliknar (den grekiska gudinnan) Junos
sinnelag med (den bibliska) Saras.
Versail : Versailles.
418
307
308
bruket [] tide svalg: levnadssttet kan vara likadant under en
s lng tidrymd.
mngens ro: till nje fr mnga.
skapnader: gurer.
fullt skri : full hals.
tillbdo: erbjd.
Den frsta: Sveno Dalius (16041693), ofcer, blandade grna
svenska och latin, kallades av en spefull eftervrld Salig Gub-
ben.
den andra: Petrus Grndahl ( d. 1750), prst ; det anfrda rim-
met ternns i Dottren Sveas ynkeliga klagan fver sin
hulda moders Ulric Eleonor hgst beklagelige Frn-
flle.
Den tredje: Carl Serlachius (omkr. 16931754), mbetsman,
skrev bl. a. rstidsdikter.
Krydd-kvastar: blombuketter.
hemvuxne p berget : ursprungligen vuxna p Helikon.
den sista: Peter Twist (17091754), frfrdigade bl. a. en prosa-
versttning av Aeneiden.
Momus : I antik mytologi klandrets gudom.
verdraga: draga.
Stick-skrifter: smdeskrifter.
svaga: svaghet.
Fretal till Witterhets Arbeten. I. Tomen.
Tomen: delen.
Auktorerne: frfattarna.
prvad verlggning: noggrann planering.
huvudml : angelgnaste uppgift.
hemgods : hemmagjorda varor, hemsljd.
frundran: beundran.
nedrigt : simpelt.
infall : id.
Anna Maria Schurman: (16071678), hollndsk frfattarinna.
du Chtelets [] du Boccages : Se ovan s. 405, 407, 408.
grl : pedanteri.
minnesverk: minneskunskap.
Reinicke Foss : Djursaga om rven, knd folkbok.
419
309
310
311
312
Esprit des Loix [] Encyclopedien: Ngra av upplysningstide-
varvets mest knda och inytelserika verk, Montesquieus
rttslososka arbete, Voltaires epos om Henrik IV, Popes
lrodikt om mnniskan (eg. Essay on Man) och Diderots
och dAlemberts banbrytande uppslagsverk.
Pope sger: I Essay on Criticism (1711).
egna ljus : vrt eget omdme.
utltelser: uttrycksstt.
skrivart : stil.
lckerhet : ness, behagfullhet.
menls : oskyldig.
utfras : utvecklas, frklaras.
Temple de Gnide: En erotisk prosaberttelse av Montesquieu
i antik milj (1725), av den i det lngsta anonyme frfattaren
utgiven fr att vara en versttning av ett antikt versepos.
Haller: Albrecht von Haller (17081777), schweizisk naturve-
tenskapsman och skald.
Kaestner: Abraham Gotthelf Kstner (17191800), tysk mate-
matiker och skald.
Gellert : Christian Frchtegott Gellert (17151769), tysk skald
och morallosof.
Hagedorn: Friedrich von Hagedorn (17081754), tysk poet.
sinnrik: spirituell.
gensjelse: motsgelse.
Konstmakare: gycklare.
fdsel : brd.
mrker: okunnighet.
sledes [skapas]: p s stt.
Frjas Rfst.
WA II; ven i UA med smrre ndringar. N. har med denna
berttelse velat skapa en fornnordisk motsvarighet till Mon-
tesquieus antikiserande Le Temple de Gnide, som hon
hade versatt i WA I (se kommentar till fregende). Styck-
ets sjlvbiograska inslag, den idealiserade bilden av N: s
frhllande till Johan Fischerstrm ( jfr ovan s. 381), har ofta
framhllits; se t. ex. Magnus von Platen, Fru Nordenycht
och Fischerstrm i frf : s 1700-tal (1963).
420
313
314
315
Frjas : Frja, den nordiska mytologins krleksgudinna, iden-
tierad med romarnas Venus och grekernas Afrodite.
Pafos och Gnido: Grekiska ar med bermd Afroditekult ; Gnido
= Knidos (fr. Gnide).
offrade: offrade t.
enfaldig: enkel.
framstllte: uppenbarade.
endast : Hr till Guden.
Atland: Sverige, se ven ovan s. 399.
ronnade: rodnade.
kta: gift.
grannlaga: noga med.
ansg: betraktade.
ro: nje.
trevs : trivdes.
Hymen: I grekisk och romersk mytologi frmlningens och
brllopsfestens gud.
tarvlige: enkla i livsfringen.
Scandianer: nordbo.
utmrkte: karakteriserade.
orkelse men verdige: arbetsskygga men slsaktiga.
bottnen: marken.
anlggning: intrig.
upprepade: terberttade.
Yverborne: Rudbeckiansk benmning p svenskarna.
Guda-Sprket : Poesins sprk.
delat t : sknkt.
beknde: avsljade.
Knet i Manhem: kvinnorna i Sverige.
svvat : frdats vida.
tskilda: skiljaktiga.
itnder: upptnder.
trampa: fraktar.
nedrig: simpel.
val : inriktning, hllning.
Cythere: Kytera, n dr Afrodite fddes ur havets skum.
varannan: varandra.
421
316
317
318
319
320
liksinniga: likasinnade.
oskickelig: otillbrlig.
utan upphr: oupphrligt.
knde sig igen: brjade ter umgs med varandra.
addrar och falnar: ammar upp och slocknar.
ffnga avsikter: vrldsliga syften.
kval-anda: plgoande.
frnja: tillfredsstlla.
frestllte: var en bild av.
Tartaren: Underjorden.
Eder hndelse: det som hnt er.
egen frvitelse: sjlvfrebrelse.
riktat : frsett.
nda till : till och med.
nedrig vinst : simpelt penningbegr.
uppoffrat henne: offrat t henne.
besynnerlig: srskild.
sannfrdig: kta, ofrstlld.
vederspel : motsats.
gillrade: stllde frst.
betygelser: frskringar.
fr [alla andra]: framfr.
nteligen: slutligen.
offra: offra t.
osmak: avsmak.
villosken: bedrgliga sken.
utvidgar: breder ut.
torven: grsmattan.
allt [verkldd]: helt och hllet.
tve-tugga: idissla.
vllust : njutning.
trna: plgas.
snlla: snabba.
Himla-brynet : horisonten.
uppsticka: reser.
Guda-Svaret : oraklet.
Sinnes-likhet : sjlsfrndskap.
422
321
322
323
324
325
326
den skna Jgaren: Adonis, en underskn yngling som lskades
av Afrodite.
vld: vlde.
mtt : mtta.
som endast kunna: som ensamma kan.
Frtjuste: drade.
konstigast : p det onaturligaste sttet.
gensgelse: motsgelse.
uppspinna: tnker ut.
ndtorfter: behov.
Naturens [] spr: det naturliga levnadssttet.
tankan: minnet.
betog: bervade.
frundrad: beundrad.
varelse: existens.
avtynat : mattat.
lyckeligen fdde: frsedda med goda anlag.
intog [alla mina leder]: bemktigade sig.
intog jag [skogen]: gav jag mig in i.
snart [] Snart : n [] n.
framstappla: stamma fram.
frta: ta.
skrckande: skrmmande.
gvo genskall : terskallade.
skapnader: skepnader.
mlat : uttryckt.
anletes streck: anletsdrag.
betydande: innehllsrikt.
retelser: lockelser.
lt : lt.
Vishets-Guden: Apollon.
Brev till Johan Fischerstrm.
Avskrift efter originalet som noga fljts till sin ortographie
i C. C. Gjrwell, Samling av strdda brev I, Kungl. Bib-
lioteket ; avskrift hrav i Bergianska brevsamlingen XVIII,
K. Vetenskapsakademien; tryckt frsta gngen i Samlaren
1885.
423
327
328
329
330
331
332
333
334
335
versttning:
Vet du, kre Adil, att du r fdd att gottgra Herdinnan i
Norden fr alla hennes olyckor. Hittills har du varit freml
fr min lidelse, en lidelse lika stark som ofrivillig, nu inrikta-
de sig alla mina sjlsfrmgenheter p dig. Jag lskar dig, jag
beundrar dig, jag avgudar dig; min hydda har blivit en him-
mel fr mig genom din mhet. Din nrvaro frsknar den,
du sprider ett himmelskt sken i den, som blir kvar nnu
sedan du lmnat den, som fyller alla mina sinnen med en ljuv
vllust. Men denna fasta dygd, dessa na knslor, denna stad-
ga, denna mhet, som bildar grunden i din karaktr, r ett
outtmligt mne fr mina tankar. Hur lycklig r jag icke!
Den mma frtrolighet, som hittills saknats fr min lycka,
har fyllt mitt hjrta med sin livliga vrme. Ja, min beundrans-
vrda vn, ntligen gr jag dig rttvisa, du r dygdig, du r
hgsint, jag vlsignar alla mina olyckor, jag dyrkar Frsynen,
som sparat den bsta belningen fr mig till slutet, som har
sknkt mig dig, dig, dig!!!
336
Frstaradsregister
Ack! bittra kval, som mig frtr 76
Ack! tystna, tcka Fgle-hop 158
Alla Lammen fr mig ddde 158
Astrild nyss i grset lekte 161
Bort ffngt vrlds bekymmer 24
Broms, du har de tecken givit 303
Climene som s ljuvt i Sunnanskogen kvder 161
Den Hjlten, Krntas pris och Kmpars hgsta ra 239
Den lgan, som mig tr och brnner 171
De skarpa Nordanvder ljuda 140
Despreaux, Pope och Holberg le 63
Det moln frskingrat r, det mrker har frsvunnit 201
Du alla plgors lugn, Naturens ljuvsta gva 155
Du allrasknsta skde-plan 145
Du himla skatt ! som allmnt dyrkas 188
Du himmelska strla! du levande ljus 55
Du makt ! du Varelsernas Klla 196
Dumma lag, du blinda sed 123
Du rara rt som ej din like 170
Du som hrmar lrkans lte 306
Du som om din Hjlte sungit 299
Du, vars eld och skarpa Snille 301
Du vishets samling, du frnuftets bsta fda 155
Du Vrlds och Samfunds mor, du Fgrings eget lger 256
Dyra skald, som var en knner 300
Eldh, som lyckligt fjdren vsser 305
En blomma rinner upp ur mull 54
En enslig natt, jag nyss med trtta gon lg 43
En Sophia oss besker 305
Eviga Gudoms makt, Du obegriplige Konung 59
425
Fast jag ett ffngt tycke rjer 157
Frihet, min frjd, du min Gudinna 152
Frgves rknar jag, vart gonblick, var timma 175
Frundra ej, o Danmarks ljus 28
Geisler bland Vr dla skara 304
Glada Lindschld, fast din ra 299
Herdinnors vna hop, som alla kvllar lydde 185
Himmel ! ditt hot kan stoftet ej draga 94
Holmstrm, dina infall glada 301
Ho r vl till i vrlden vida 26
I denna enslighet, har jag min boning valt 96
I denna lugna skog jag njet fr igen 167
I Hjrtan, som i Eder innersta grund 60
I rena Tankar! Vishets ro! 171
Ja du har rtt, jag nner dina skl 68
Jag strider mot mig sjlv, att dmpa ned den smrta 79
Kom aftonstjrna snart, att bda 150
Kvicka Runius, vad du sger 302
Ledsamhet mitt hjrta tvingar 17
Leenberg hgt din Luta klingar 306
Lik som ett bi p blomster vilar 22
Ljuva Skald! i Herde-lundar 303
Lngt frn den storm som Vrlden skakar 167
Lrde Spegel, du som kvder 300
Men; vad sku vi ge fr heder 308
Min forna skatt, mitt ljus p jorden 92
Min levnads lust r skuren av 82
Min sjl av frjd upptndes 19
Min tanka som i oro famlar 64
Mitt hopp r allt : min lust r slagen kull 96
426
Muntra Triewald! Skalders heder 304
Mnn Himlen gvor ger, att man skall dem frspilla 181
Nej ! sk uti dig sjlver ro 37
Nej, Tiden r frsvag min enda trst frda 119
Nog har jag ofta till mitt Kns frhjning skrivit 128
Nu ter syns tiden frbyta 156
Nr Stiernhielm p sin luta slr 296
Prydda Snille, lrda Sinne 298
P Apollos egna vgnar 297
Rtt under Nordens Pol, dr Karlavagnen lyser 210
Se dagen gryr, och Morgonrodnan blnker 100
Se en Skald, ej mycket knder 305
Siskan kom till Nktergalen 160
Skall krlek vara trohets slav? 150
Skna Iris, sad Clianter 131
Sommartidens ljuva stunder 149
Sorgemoln, du ngslans dimma 52
Svenska Maro, som den Vlska 308
S komma mina vakostunder 88
S skall jag ej f se, av lyckans sol en strimma 113
S r det enda frn mig tagit 118
S r min frihets timma hr 99
Sg mig Damon sad Lysandra 165
Sg, vise Criton, sg, vari r dock din ro 63
Tcka tid, som muntrar allt 137
Uti en enslig skog, dit Solens strlar blida 113
Uti min frsta ungdoms vr 117
Vad har jag sett ? vad gruvlig plga? 174
Var r du nu, min sinnes vn? 75
Werving, allt vad du oss lmnat 302
427
Wexion du kvad ej mycke 298
Vren med sin prakt begynnes 133
Vrldslig ro far vl 88
ter brjar jag min lust 90
n en skald av annat lynne 307
ntlig kom den mrka stunden 83

Hedvig Charlotta Nordenflycht

Uploaded by

Document Information

Copyright

Available Formats

Share this document

Share or Embed Document

Sharing Options

Did you find this document useful?

Is this content inappropriate?

Copyright:

Available Formats

Hedvig Charlotta Nordenflycht

Uploaded by

Copyright:

Available Formats

Hedvig Charlotta Nordenflycht

S r p denna skde-plan Ditt levnads spel frbi,

Alla Lammen fr mig ddde

Sg mig Damon sad Lysandra

Lngt frn den storm som Vrlden skakar,

I rena Tankar! Vishets ro!

You might also like