Ltzen Sandra Dermark

En kall dag i november 1632, de mn som verlevde slagfltet voro f. En ryttare med ljust hr rider lngs sin arm nr solen i ster stiger med segerns skerhet. De rusar in i sltten i dis, i blod och krut. Den impulsive ledaren p blixtsnabb hingst str ut. Pltsligt, det gula kyllret med sker vrja i hand frtrs av den bl dimman, gr vilse i fiendeland. Redan helt pltsligt trffad och chockad uti sinn, i hgra skulderbladet trngde evigheten in. S fylls med blod hans lungor och han faller frn sin hst, mitt i slagfltets vimmel ska han f d hrnst. Till Maria Eleonora och sin Kristina kr flyr hans nst sista tankar nr smrtan honom tr. En skock med tyska knektar knner honom igen, tar vrja, kyller, smycken, pistoler, livet n strider att hllas uppe nr en sista explosion fr till mrker och tystnad utan ngon pardon. Nr freden tervnder spelar segern ingen roll, fr vad blev det av kung Gustav

och hans knda paroll? Ikldd en trasig skjorta, med livets blod bestnkt, som mnga andra soldater ligger han: det har hnt. Vid slttens vissna grnser i en brstol ser d ut von Wallenstein, frloraren, att kttarkungen r slut. Och hsten blev till vinter, och d srjde till vr en helt frtvivlad nka och en flicka p sex r. (Tillgnad Gustav II Adolf sjlv, och Maria Eleonora och Kristina med).