Satsdelar

En sats kan ha bl.a. följande delar:

Subjekt

— Vem? Vilka?

— Vad?

Verb

Objekt

-Vad?

- Vem? Vilka?

— Till, åt, för, från vem/vilka?

Predikatsfyllnad

Svarar på frågorna:

- Vad? vem? Vilka? Hur?

efter vissa verb

Adverbial

- Var?

— När?

— Hur?

— Varför?

— Hur mycket/lite?

Satsadverbial

Varje satsdel kan innehålla flera ord.

Ordföljd

1 Ordföljd i huvudsatser

En huvudsats kan vara allt från ett enda ord till en mening med flera bisatser.

Exempel på huvudsatser:

Kom!
Vad gör du på fritiden?

Jag brukar ofta spela fotboll på lördagarna,

När Ali har spelat fotboll, brukar han äta massor, eftersom han alltid är jättehungrig då.

De olika delarna i en huvudsats kommer vanligtvis i en bestämd ordning och man kan därför sätta in
dem i ett s.k. satsschema.

Satsschema för huvudsats

• Fundamentet är inledningen av huvudsatsen och kan vara frågeord, subjekt, objekt eller adverbial.

Verb står alltid på andra plats i schemat.

Ordföljd i påståendesatser
Var i meningen kommer orden, på vilken plats? Det är viktigt att tänka på verbet.
Var placerar vi verbet?
I ett påstående kommer verbet vanligtvis på andra plats.
Subjektet är ofta på första plats.
Ex. jag talar svenska.
plats 1 plats 2 plats 3
jag talar svenska
jag bor i Landskrona

Påstående och fråga

Frågeord
Var
Svaret är en plats, t.ex. var är du? Jag är hemma.
När
Svaret är en tid, t.ex. när börjar skolan? Den börjar klockan 8.
Hur
Svaret är ett tillstånd, t.ex. hur mår du? Jag mår bra.
Vem
Svaret är en person, t.ex. vem pratar du med? Jag pratar med min mamma.
Varför
Svaret börjar med för att, t.ex. varför kommer du inte till skolan idag? För att jag är sjuk.
Hur ofta
Du använder hur ofta när du vill fråga t.ex. hur många gånger i veckan du gör något.
Hur länge
Du använder hur länge när du vill veta hur lång tid något tagit, t.ex. hur länge har du
varit i Sverige? Tre månader.
Hur ofta eller hur länge?
Hur ofta går du i skolan? 19 år – fel. Varje dag – rätt.
Hur länge har du varit i Sverige? Tre månader – rätt. Varje dag – fel.
Hur mycket
Du kan inte räkna antalet, t.ex. hur mycket är klockan? Den är åtta. Hur mycket älskar du
mig? Jättemycket.
Hur många
Du an räkna antalet, t.ex. hur många barn har du? Jag har tre barn.
Hur mycket eller hur många?
Hur mycket snöade igår? – rätt
Hur många snöade det igår? – fel
Hur många barn har du? – rätt
Hur mycket barn har du? – fel
Vilken
Vilken + en-ord
Vilken dag är det idag? Det är tisdag.
Vilket
Vilket + ett-ord
Vilket datum börjar vi? Vi börjar den 13 augusti.
Vilka
Vilka + flera saker eller personer
Vilka stolar är lediga? Stolar – plural.

Ordföljd i frågesatser
Frågor och påståenden
I ett påstående kommer verbet på andra plats. Sedan har vi frågor med frågeord. I en
fråga med frågeord kommer också verbet på andra plats, t.ex. Var bor du? Sedan finns
också ja eller nej-frågor, frågor som vi kan svara ja eller nej på. Då kommer verbet på
första plats, t.ex. kommer du?

Ordföljd i satser med plats och tid

Tid och plats kan komma före verbet. Jag dricker kaffe varje morgon. Varje morgon är ett
tidsadverbial. Ex. Varje morgon dricker jag kaffe.
Även plats kan finnas som nummer ett (rumsadverbial), t.ex. i Stockholm snöar det.
Meningar med tid, t.ex. Sara köpte en jacka igår. Tidsuttrycket kan komma sist i
meningen. Man kan flytta tid till början av meningen också. Igår köpte Sara en jacka.
Verbet är på plats nummer två och tidsuttrycket tar subjektets plats.
Meningar med inte, aldrig, ibland, sällan, alltid, ofta – kommer efter verbet, t.ex. Sara
dricker inte kaffe.
Subjekt/verb/objekt
Subjekt - Vem eller vad handlar meningen om?
Min mamma
Jag
George
Kina
Malin och Jesper
Boken
Den svarta koftan
Verb – vad händer? Vad gör subjektet?
Dricker
Äter
Sjunger
Är
Objekt, t.ex. George dricker kaffe. Objekt är den som inte gör verbet.
Vem/vad gör något? – George = subjekt
Vad gör George? Dricker – verb
Vad dricker George – kaffe = objekt.
Plats, t.ex. var? I sängen, i köket, på biblioteket. Vart? Till Luleå, till Daniels jobb.
Tid, t.ex. då/förut – igår, i fredags, nu – idag, varje dag, senare - imorgon.
Ex. Josefin och Anna sitter på ett kaffe. Jag sitter i fåtöljen i vardagsrummet.
Min man dricker kaffe varje morgon i vardagsrummet
Vi tittar på tv i sovrummet nu.

Adverbial

Adverbialet står först eller sist i en sats och kan vara en hel bisats.

Det kan vara:

orsaksadverbial (Varför?)

platsadverbial (Var?)

sättsadverbial (Hur?)

tidsadverbial (När?)

Om satsen har både platsadverbial och tidsadverbial placeras platsadverbialet oftast före
tidsadverbialet.

Bindeord mellan huvudsatser

två huvudsatser binds ihop med bindeord — och, men, eller, för, så — står bindeordet utanför
satsschemat:

2 Ordföljd i bisatser

En bisats är alltid en del av en huvudsats och kan normalt inte ensam utgöra en mening.

Satsschema för bisatser

Bisatsen inleds med ett bisatsord (bisatsinledare) och står oftast först eller sist i meningen eller
inskjuten efter subjektet. När den står först blir den fundament i huvudsatsen och måste följas av
verb 1.

Både subjektet och satsadverbet kommer före verb 1 i bisatser.

Några bisatsord

Exempel:

att
om

för att

så att

eftersom

därför att

innan

medan

tills

trots

som

3 Satsadverb

Satsadverb ändrar betydelsen av hela satsen. De placeras normalt efter verb 1 i huvudsats men före
verb 1 i bisats.

HUVUDSATS.

På fredag ska jag inte spela fotboll.

BISATS:

Han sa att han inte skulle spela fotboll på fredag.

Vanliga satsadverb:

aldrig, alltid, bara, egentligen, faktiskt, fortfarande, gärna, ibland, inte, jämt, kanske, ofta, redan,
säkert, sällan, tyvärr, verkligen, äntligen

4 Indirekt tal

När man berättar vad någon har sagt eller skrivit använder man indirekt tal.

Indirekt tal bildas med bisats efter en s.k. sägesats:

Han säger/påstår.

Hon undrar/frågar.

Vad säger Leda?

DIREKT TAL
Leila säger:

Jag åker nog till Iran på lovet.

INDIREKT TAL

Sara berättar för Azad vad Leila har sagt:

Leila säger att hon nog åker till Iran på lovet.

Om frågeordet i den direkta frågan är subjekt lägger man till som i den indirekta frågan. Då blir som
subjekt i bisatsen.

Imperativ i direkt tal ändras till ska/ skulle + infinitiv.

Bisatsord i indirekt tal

att

i indirekta påståendesatser

om

i indirekta frågor som börjar med verb

frågeord

i indirekta frågor som börjar med frågeord

Sägesatser i preteritum

I exemplet ovan är sägesatsen i presens. Om sägesatsen däremot är i preteritum bör även bisatsen
ändras till preteritumsystemet:

Leila: Leila har inte gjort läxan.

Sara: Leila sa att hon inte hade gjort läxan.

Vissa pronomen kan också behöva ändras så att de passar i sammanhanget:

Leila:

Har ni ätit lunch?

Vill du följa med, Sara?

Sara:

Leila undrade om vi hade ätit lunch.

Leila frågade om jag ville följa med.

Indirekt tal

Att och om
När vi berättar vad någon säger eller frågar använder vi bisatser som börjar med att eller om.
Det kallas för indirekt tal och indirekta frågor.

Om
Efter orden frågar, undrar använder vi OM.
Exempel: Jag undrar om det blir soligt idag.
Exempel: Eleven frågade om vi har läxa i veckan.

Att
Efter orden svarar, säger, tycker, anser, påstår använder vi ATT.
Exempel: Eva säger att det blir fint väder idag.
Exempel: Jag tycker att maten är fantastisk här.

Att – gör meningarna till att-bisatser

Eva: -Det blir fint väder idag.
Eva säger…
Nils: -Bananer är godare än äpplen.
Nils tycker…
Anna: -Jo tack, jag mår bra.
Anna svarar…

Om – gör indirekta frågor

Anna: -Cyklar du till skolan?
Anna frågar…
Sven: -Äter du kött?
Sven undrar…
Lisa: -När kommer du till skolan?
Lisa frågar…

Ordföljd i bisatser
Subjekt kommer före verben i bisatser.
Satsadverb kommer också före verben i bisatser.
Ordföljd:
Bisatsord + subjekt + satsadverb + verb
..att(bis) hon(s)aldrig(sadv)äter(v) kött(o).
(Lena säger att hon aldrig äter kött.)

Frågor och indirekta frågor

Ja- och nej-frågor börjar alltid med verbet
Brukar du åka buss till skolan?
Har du katt?
Gillar du vegetarisk mat?

I frågor som börjar med frågeord kommer verbet på 2:a plats i meningen.
Vad heter du?
Varför åker du bil till jobbet?
Hur ofta läser du en bok?
 En direkt fråga är en fråga som man vill ha ett svar på. (och har frågetecken - ?)
 På indirekta frågor vill man inte ha något svar. (inget frågetecken, bara punkt - . )

Direkt fråga
Kommer du imorgon? Svar: Ja eller nej
Var bor du? Svar: Jag bor i + plats
Indirekt fråga
Hon frågar om du kommer imorgon.
Hon undrar var du bor.

 Indirekta frågor är bisatser = subjektet och satsaverbialet kommer före verbet.

Efter orden frågar och undrar använder vi OM. (OM är bisatsinledaren)

Jag undrar om det regnar imorgon.
Anna frågade om jag ville äta middag.
- Vid frågeord ska vi inte använda OM. (frågeordet är bisatsinledaren)
Jag undrar när hon kommer hem.
Jag frågade vad vi skulle få till middag.
”Om” eller ”frågeord” är bisatsinledare i indirekta frågor

Satsförkortning

I svenskan kan man använda sig av satsförkortningar. Som namnet antyder handlar det om att
förkorta satser (meningar) och det innebär ofta att man utelämnar verb eller hjälpverb.

Till exempel så kan man i stället för ”När jag har ätit så vill jag ha kaffe” säga:

När jag ätit vill jag ha kaffe

Här är innebörden precis samma i de två satserna men den senare saknar några små ord, ”har”
(hjälpverb vid particip) och ”så”.

Det finns många typer av förkortningar. En klass förkortningar är korta kommentarer på något.
Det går till exempel bra att säga (eller utbrista):

God mat! i stället för det längre ”Vilkengod mat det här var”

Ibland kan man utelämna subjektet i stället för ett verb/predikat, till exempel om någon föreslår att
du ska diska mitt under nyheterna på TV: Har inte tid just nu

Hälsningsfraser är ofta förkortningar och ofullständiga satser. Man säger ”Välkommen till
Sverige!” och inte ”Jag hälsar dig välkommen till Sverige”, till exempel.

Imperativ (uppmaningar) yttras också ofta självständigt (utan subjekt): Kom hit!, Stå kvar! eller
Akta dig!

Bisatser kan också göras om till en kortare form. Till exempel när man beskriver en upplevelse
eller ett intryck:
Vi kände hur marken skakade under fötterna på oss kan skrivas: Vi kände marken skaka under
fötterna

Vi såg när Sverige förlorade mot Ryssland i fotboll kan skrivas: Vi såg Sverige förlora mot
Ryssland i fotboll

Jag hörde att åskan slog ned i närheten kan skrivas: Jag hörde åskan slå ned i närheten

Bisatserna ovan görs om till ett slags objekt

Bisatser kan också göras om till ett slags attribut (något som beskriver ett objekt):

Jag åt en korv, som var inlindad i bacon kan skrivas: Jag åt korv inlindad i bacon

Jag läste en bok, som var skriven på svenska. kan skrivas: Jag läste en bok skriven på svenska

Robert Aschberg är en journalist, som är känd från TV kan skrivas: Robert Aschberg är en
journalist känd från TV

Bisatser kan också göras om till adverbial (något som förklarar eller beskriver det som händer
eller gäller) om hela bisatsen i sig är ett adverbial till huvudsatsen:

Om man räknar med moms, kostade boken 100 kronor kan skrivas: Momsen inräknad kostade
boken 100 kronor
Här är bisatsen ”om man räknar med moms” en beskrivning av huvudsatsen ”kostade boken 100
kronor”. Man beskriver under vilka omständigheter boken kostade 100 kronor.

När de kommit fram till Teheran, tog de en taxi kan skrivas: Framkomna till Teheran tog de en
taxi. (Lite gammaldags språk men det fungerar!) Adverbialet är här ”När de kommit fram till
Teheran” och det förklarar när de tog en taxi.

Substantiv

Substantiv är ord för t.ex. personer, saker, djur, växter.

Namn på personer, städer och länder.

Namn på grupper, t.ex. en familj.

Ämnen som vatten och guld.

Man kan sätta en, ett eller flera framför.

en flicka ett äpple

en bil ett träd

en katt Former
två flickor fyra äpplen

två katter två träd

Alla substantiv kan delas in i två olika grupper.

Konkreta är sådana som man kan se och ta på. T.ex. äpple, bord, bok.

Abstrakta är sådana som vi inte kan uppleva med våra yttre sinnen. T.ex. lycka, glädje, mod.

Substantiv kan vara räknebara, det vill säga odelbara, eller icke-räknebara, det vill säga delbara.
Räknebara substantiv är sådant som inte kan delas och dessa kan vara flera, såsom en pojke, flera
pojkar, en flicka, flera flickor. De icke- räknebara substantiven kan däremot delas i mindre delar och
förekommer inte i fler exemplar, exempelvis guld, silver och sand.

Substantivet har två former i singular och två former i plural (obestämd och bestämd form):

Singular Plural

Obestämd form Bestämd form Obestämd form Bestämd form

en flicka flickan flickor flickorna

en bil bilen bilar bilarna

en katt katten katter katterna

ett äpple äpplet äpplen äpplena

ett träd trädet träd träden

Den bestämda formen använder man när den som lyssnar vet vilken person eller sak talaren menar.

Ta äpplet.

Vilket äpple? Det finns bara ett och lyssnaren vet exakt vilket äpple talaren menar.

Vilket äpple? Lyssnaren vet inte det.

Det finns många äpplen att välja på. Det spelar ingen roll vilket äpple han tar.

Substantiv i bestämd form

Första gången vi pratar om något använder vi obestämd form (ny information), t.ex.
Anna köpte en tröja. Fortsätter vi prata om det använder vi bestämd form (vi känner till
saken vi pratar om), t.ex. tröjan är blå.
Maria och Anna bor i ett hus. Huset är gult.
Obestämd form Bestämd form
En bil bil – en (en-ord och slutar på konsonant)
En flicka flicka-n (en-ord och slutar på vokal)
Ett språk språk-et (ett-ord och slutar på konsonant)
Ett äpple äpple-t (ett-ord och slutar på vokal)

1 Singular

Substantivet har en obestämd artikel, en eller ett.

Det finns många en-ord men inte så många ett-ord.

Den korta formen av substantivet (t.ex. bil) kallas obestämd form.

en bil

en penna

ett hus

ett äpple

Substantiv i singular
En-ord = substantiv med artikeln ”en”.
Exempel: en bok, en flaska, en stad.
Ett-ord = substantiv med artikeln ”ett”.
Exempel: ett bord, ett hus.
-

Substantivet har också en bestämd slutartikel. Den sätter man i slutet på substantivet. Den

långa formen av substantivet (t.ex. bilen) kallas bestämd form.

en bil

en penna

bilen

pennan

ett hus

ett äpple

huset

äpplet
Bestämd form

Så här gör man den bestämda formen i singular:

Den bestämda formen använder man när den som lyssnar vet vilken person eller sak talaren menar.
Man använder ofta han, hon, den eller det när man fortsätter att tala om en person eller sak i
singular.

Får jag låna pennan?

Vilken penna? Lyssnaren vet vilken penna talaren menar. Det finns bara en.

Får jag låna en penna?

Vilken penna? Lyssnaren vet inte det. Det finns många att välja på. Det spelar ingen roll vilken penna
han eller hon lånar ut.

Singular

Speciella former

1 Om ett en-ord slutar på obetonat -el, -er, -or får det bara -n i bestämd form.

en cykel cykeln

en syster systern

en bror/broder brodern

en doktor doktorn

2 Om ett ett-ord slutar på obetonat -el, -en, -er förlorar grundordet sitt -e i bestämd

form.

ett exempel exemplet

ett vatten vattnet

ett fönster fönstret

ett nummer numret

OBS! ett papper papperet

3 Några ord får mm och nn i bestämd form. Det är ord som slutar på långt, betonat m

och n.

ett rum en stam

en kam ett program

en man stammen

en mun programmet

en vån mannen

rummet munnen

kammen vännen

jfr ett problem

jfr ett ben

problemet

benet

Plural

Man bildar (gör) plural i svenskan på fem olika Sätt. Man delar in substantiven i fem olika grupper.

HUVUDREGEL:

En-ord får oftast -or, -ar eller -er i plural obestämd form.

Ett-ord får oftast -n eller ingen ändelse i plural obestämd form.

Plural har precis som singular en obestämd form och en bestämd form.

Så här gör man den bestämda formen i plural:

Den bestämda formen använder man när lyssnaren vet exakt vilka personer eller saker talaren
menar. Man använder ofta de när man fortsätter att tala om en person eller sak i plural.

5 Substantivets former

Genitivform

Alla fyra formerna har en genitivform. Den bildas genom tillägg av -s:

en veckas arbete, den här veckans arbete, tre veckors arbete, de här veckornas arbete
Genitiv uttrycker vem/vilka eller vad som äger eller har något.

Genitiv bildas genom tillägg av ändelsen -s.

Om ett namn slutar på -s, -x eller -z har man ingen genitivändelse, t.ex. Lars, Max, Fritz.

OBS! I stället för s-genitiv använder man ofta ett prepositionsuttryck. Det gäller speciellt för icke-
levande substantiv.

trädgårdens gräsmatta

husets hyresgäster

badrummets dörr

kassaskåpets nyckel

stolens ben

problemets lösning

husets färg

partiets ledare

företagets chef

flodens strand

kanalens bro

= gräsmattan i trädgården.

= hyresgästerna i huset

dörren till badrummet

= nyckeln till kassaskåpet

benen på stolen

lösningen på problemet

= färgen på huset

= ledaren för partiet

= chefen för företaget

— stranden vid floden

bron över kanalen

Några av de viktigaste böjningsreglerna

6 Obestämd form av substantivet

Obestämd form av substantivet används:

1. om något nytt, något som inte är känt. Obestämd artikel (en/ ett) i singular:

Hon fick en bok på sin namnsdag.

2. efter följande ord:

en, ett, många/räkneord

någon, något, några

ingen, inget, Inga

annan, annat, andra

vilken, vilket, vilka

sådan, sådant, sådana

denna, detta, dessa

3. efter varje, samma, nästa, följande.

4. efter possessiva pronomen: min, ditt, hans, våra, sina osv.

5. efter s-genitiv, t.ex. Saras bok, barnens mössor, stadens ljus.

6. efter det sitter, det ligger, det står, det finns.

Obestämd artikel (en/ett) i singular:

Det sitter en fågel i trädet.

Det finns en park i närheten.

7. i allmän betydelse när man inte tänker på någon speciell sak eller person, t.ex. baka bröd, köpa bil,
åka buss, spela fotboll, vara lärare, söka jobb.

Här används inte obestämd artikel (en/ett), utom när substantivet har en bestämning:

Martin är lärare./Martin är en duktig lärare.

-

Obestämd form

Den obestämda formen använder man:

om något som är nytt, något som man inte har talat om tidigare. Lyssnaren vet inte exakt vilken
person eller sak talaren menar.

Jag ska hälsa på en kompis i kväll.

Lyssnaren tänker:

Vilken kompis? Lyssnaren vet inte det.

efter bl.a. följande ord:

en

någon

ingen

ett

något

inget

många

några

inget

vilket

mitt

inga

vilka

mina (etc. possessiva pronomen)

Evas

(s-genitiv)

Jag har en penna och ett block.

Olle har många kompisar.

— Har du någon penna?

— Har du något block?

— Har du några pengar?

— Ja, det har jag.

— Ja, det har jag.

— Nej, det har jag inte.

Jag har ingen bil.

Jag har ingen bil.

Jag har inget bröd hemma.

Jag har inga kusiner i Sverige.

— Vilken dag kommer Martin? — På tisdag.

— Vilket år är du född?

- 1970.

— Vilka dagar jobbar du?

— Måndag, onsdag, fredag.

Min son heter Adam.

Mitt arbete år intressant.

Mina föräldrar bor Stockholm.

Evas dotter ska börja skolan.

Jag ska träffa Kristinas man.

Substantivet använder man utan artikel i bl.a. följande uttryck:

Ha barn, familj, hund, katt, bil

Åka bil, tåg, buss, båt, spårvagn, tunnelbana, taxi

Gå på bio, på teater, på konsert, på kurs

Spela piano, gitarr

Åta frukost, lunch, middag, kvällsmat

Laga mat, koka kaffe

Röka pipa, cigarretter

Vara sjuksköterska, polis, polack

Gå på fotboll, på ishockey

Spela fotboll, handboll

Dricka kaffe, te, öl, vin

Baka bröd, kakor

Köpa mat, kläder, biljetter

Vara katolik, muslim, socialdemokrat

7 Bestämd form av substantivet

Bestämd form av substantivet används

1. när vi vet vilken sak eller person som avses: Mjölken står i kylskåpet.

2. om det är något självklart eller om det bara finns en: Lönen är hög, ha ont i magen, solen skiner,
kungen kommer.

3. efter bestämd artikel och bestämda pronomen: den, det, de och den här/ där, det här/ där, de
här/ där, t.ex. den dyra tröjan, det här stora huset, de där röda äpplena.

4. efter båda, bägge, halva, hela, förra, första, sista. t.ex. båda barnen,

5. i vissa uttryck när man tänker på funktionen och inte på en speciell sak eller person, t.ex. gå till gå i
skolan/ kyrkan.

Den bestämda formen använder man

A när lyssnaren vet vilken person eller sak talaren menar.

Man använder ofta han, hon, den, det, de i stället för den bestämda formen när man fortsätter att
tala om en person eller sak.

Ser du båten på sjön? Vilken båt? Vilken sjö? Det finns bara en båt
och en sjö, och lyssnaren vet exakt vilken båt
Jag ska hälsa på en kompis i kväll.
och sjö talaren menar.
(Kompisen bor i centrum.)
Vilken kompis? Lyssnaren vet att det år den
Han bor i centrum. kompis som

Jag har en lägenhet. jag ska halsa på i kväll.

Hyran är 3.000:- i månaden, Han en redan nämnd person

Eva är och tankar bilen, Vilken hyra? Hyran för lägenheten.

Lena har ont i magen. Vilken bil? Ewas bil.

Olle är på jobbet. Vilken mage? Lenas mage.

Stäng dörren! Vilket jobb? Olles jobb.

Lyssnaren tänker: Vilken dörr? Den som är öppen.

Himlen är blå.

Vilken himmel? Det finns bara en.

Vilket våder? Det finns bara ett.

Vilken kung? Det finns bara en kung i Sverige.

Vädret ska bli bättre.

Kungen bor i Stockholm.

efter följande ord:

de (här, där)

den (här, där) det (här, där)

Jag skulle vilja ha den kakan.

(den och ingen annan)

Vad kostar det brödet?

(det och inget annat)

Hur mycket kostar de bullarna?

(= de och inga andra)

i bl.a. följande uttryck:

Gå på/till posten, banken, apoteket, biblioteket

Gå till tandläkaren, doktorn

Gå till sjukhuset, vårdcentralen, socialen, skolan, kyrkan

Gå på toaletten

Adjektiv

OBS! Ibland vill man inte upprepa ett substantiv. Då står adjektivet ensamt.

Kalle har en gul cykel, och hans bror har en blå.

Du kan ta den röda pennan, så tar jag den svarta.

8 Adjektivets former
Ett adjektiv beskriver ett substantiv eller ett pronomen och rättar formen efter det.

han, hon räknas som en-ord: Han är snäll. Jag är orolig.

Obestämd form används när adjektivet står efter verb som vara och bli:

Bordet är stort. Men: det stora bordet.

Bestämd form singular Par ibland -e i stället för -a i bestämningar till maskulina substantiv: den
duktige pojken.

Adjektivets t-form används för att beskriva hur man gör något:

Morfar hör dåligt. Lena sjunger vackert. Kör försiktigt.

9 Adjektiv + substantiv efter vissa ord

A. Både adjektiv och substantiv har obestämd form efter följande ord.

fin bil fint hus fina hus

en ett många

någon något några

ingen inget inga

vilken vilket vilka

en sådan ett sådant sådana

en annan ett annat andra

B. Både adjektiv och substantiv har bestämd form efter följande ord.

den det de

den här det här de här

den där det där

C. Adjektivet har bestämd form och substantivet har obestämd form efter

possessiva pronomen, genitiv samt denna, samma och nästa.

Adjektiv
Adjektiv är en ordklass. En ordklass är en grupp av ord.
Adjektiv är ord som beskriver hur någon eller något är, t.ex. han är snäll, han är klok, han
är envis.
Adjektiv beskriver hur någon känner sig, t.ex. han är glad.
Adjektiv beskriver hur något ser ut, t.ex. han är lång.
Alla färger är adjektiv: kavajen är svart, slipsen är blå.
Vilka ord är adjektiv?
I taket hänger en gul lampa.

Motsatser och synonymer

Motsatsord är ord som betyder helt olika saker, t.ex. lång och kort.
Synonymer är ord som betyder nästan samma sak, t.ex. kul och rolig.

Adjektivets böjning
Om en och ett
Adjektiv kan finnas före ett substantiv, t.ex. vi äter en god tårta.
Det kan också finnas efter verbet är, t.ex. tårtan är god.
Du behöver veta om substantivet som adjektivet beskriver är ett ”en-ord” eller ”ett-ord”.
Om substantivet har artikeln ett behöver vi ofta lägga till ett –t till adjektivet, t.ex. ett
vackert bord.
Vi lägger också till –t till adjektivet efter verbet är, när substantivet är ett ”ett-ord”, t.ex.
här är ett hus, huset är gammalt.

Singular och plural

När vi använder adjektivet behöver vi tänka om ordet det beskriver är ett ord i singular
eller plural.
Singular är en. Plural är flera.
Många adjektiv får ett extra -a i slutet av ordet när det handlar om plural, t.ex. en grön
druva, flera gröna druvor.
Beskriver adjektivet ett ”en-ord” eller ett ”ett-ord”?
Adjektivet är ofta olika i singular, men samma i plural, t.ex. en stor stad, två stora städer,
ett stort land, två stora länder.

Adjektiv, obestämd och bestämd form

Om bestämd och obestämd form
Om du använder bestämd form, så vill du beskriva en speciell sak.
Adjektiv i bestämd form slutar på –a, t.ex. de där stora bilarna, det snabba tåget.
Vid adjektiv och substantiv i bestämd form visar man den bestämda formen tre gånger.
Den/det/de (bestämd artikel) + -a på adjektivet + bestämd form på substantivet.
Den snabba bilen kör på vägen.
En-ord: den vackra blomman, den här vackra blomman, de vackra blommorna, de där
vackra blommorna.
Ett-ord: det nya huset, det här nya huset, de här nya husen, de nya husen, de där nya
husen.

Adjektiv
Efter possessivt pronomen får adjektivet bestämd form med ändelsen –a. substantivet
får obestämd form, t.ex. min roliga bok, mitt gamla äpple.
Efter s-genitiv får adjektivet bestämd form med ändelsen –a. Substantivet får obestämd
form, t.ex. pappas goda bullar.

10 Jämförelse – komparation

Adjektivets komparation

När man vill göra en jämförelse mellan olika personer/saker brukar man använda adjektivets

komparationsformer.

Ringen är dyr.

Armbandet och halsbandet är dyrare än ringen.

Halsbandet är dyrast av smyckena.

Kalle är ung.

Elin och Per är yngre än Kalle.

Per är yngst av syskonen Boman.

Hunden är liten.
Katten och råttan är mindre än hunden.

Råttan är minst av de tre djuren.

Komparativ används när man jämför saker eller personer och följs av än.

Superlativ kan böjas i bestämd form och förstärkas med allra.

De flesta adjektiv får ändelserna -are och -ast när man komparerar dem.

Adjektiv på -isk och particip kompareras med mer och mest.

Adjektiv, komparation
Adjektiv för att jämföra
På engelska säger man compare. På svenska betyder det jämföra eller komparera.
Vi kan jämföra med adjektiv, t.ex. dyr, dyrare, dyrast.
En bil är dyrare än en cykel.
Vi jämför med adjektivformen komparativ och ”än”.
Många komparativ får vi genom att lägga till – are, t.ex. dyrare, billigare, finare.
Det finns också vissa adjektiv som är lite annorlunda i komparativ: t.ex. ung – yngre,
tung – tyngre, stor-större, lång – längre, hög – högre, låg – lägre, dålig – sämre, bra –
bättre, gammal – äldre, liten – mindre.

Adverb

Adjektiv och adverb

Adjektiv beskriver en person eller sak.

Du använder adjektivet för att beskriva en person eller sak. Adjektivet står alltid
tillsammans med ett substantiv eller pronomen, t.ex. en vacker kvinna gick på gatan.
Exempel på att adjektivet böjs: han är lugn, de är lugna.

Adverb beskriver en handling eller tillstånd, t.ex. en kvinna gick vackert på gatan.

Adverbet ändrar inte sin form

Adverbet böjs inte när verbet, substantivet eller pronomenet ändras.

Exempel på att adverbet inte böjs: han gick långsamt, de gick långsamt.
Pronomen

Personliga pronomen
Pronomen är ord som ersätter ett substantiv. Vi använder pronomen för att undvika
upprepning.
Personliga pronomen
Jag
Du
Han/hon
Den/det
Vi
Ni
De

Personliga pronomen, den, det, de

När använder man den eller det?
En-ord – Johan har en fin lägenhet. Den är fin.
Johan har ett lexikon.
Det är bra.

Pronomen som objekt

Objekt är den som inte gör verbet.
Sara skriver ett brev till Maria. (subjekt: Sara/ objekt: Maria)
Hon skriver ett brev till henne. (subjekt: hon/ objekt: henne)

Reflexiva possessiva pronomen

Reflexiva possessiva pronomen kan aldrig själva vara subjekt utan används när de syftar tillbaka på
subjektet i samma sats.

Exempel:

Peter har två barn. Hans barn tycker om att vara på dagis.
(Hans barn = subjekt)

Peter brukar hämta sina barn på dagis.

(sina barn = Peters barn. Peter = subjekt)

Peter brukar hämta hans barn på dagis.

(lians barn = en väns barn, inte Peters barn)

Possessiva pronomen
Handlar om någonting som man äger, t.ex. min bil är blå.
Min (substantiv med en före) mitt (substantiv med ett) mina (plural)
Din ditt dina
Hans/hennes
Vår vårt våra
Er ert era
Deras

14 Indefinita pronomen

En-ord

någon

ingen

annan

all

Ett-ord

något

inget

annat

allt

Plural

några

inga
andra

alla

Inte + någon/ något/ några kan användas i alla typer av satser.

Ingen/ inget/ inga kan inte användas i följande Exempel:

fall:
Stefan vill inte ha någon bil.
i huvudsatser med två eller flera verb.
Jag packade inte ner några badkläder.
i huvudsatser med partikelverb.
Sofia kan inte åka till Iran eftersom hon inte
som objekt i bisatser. har något pass.

17 Indefinita pronomen

Indefinita pronomen använder man om något obestämt. Man tänker inte på någon speciell person
eller sak.

Indefinita pronomen kan vara förenade eller självständiga.

De flesta indefinita pronomen böjs efter det ord som de står tillsammans med.

Förenade (= tillsammans med ett substantiv) om personer och saker

— Har du någon bil?

— Nej, jag har ingen bil.

— Har du något papper?

— Nej, jag har inget papper.

— Har du några läxor?

— Nej, jag har inga läxor.

Doktor Persson har många patienter. Det är fullt i väntrummet.

Doktor Olsson har få patienter. Det är nästan tomt i väntrummet

Självständiga (= ej tillsammans med ett substantiv)

person

någon

ingen

man
några

inga

många

få

— Har någon sökt mig idag?

— Nej, ingen har ringt.

— Har några anmält sig till festen?

— Nej, inga har anmält sig än.

— Varför ringer inte Kajsa? Något måste ha hänt. Vet du något?

— Nej, jag vet inget.

— Många är sjuka, men få har råd att vara hemma från jobbet.

— Man bör stanna hemma när man är sjuk.

sak

något = någonting

inget = ingenting

Interrogativa pronomen

Interrogativa pronomen använder man när man frågar om personer och saker.

Det finns både självständiga och förenade interrogativa pronomen.

Självständiga

person

vem, vilka

(vems = genitiv)

Förenade

vilken

vilket

vilka

= vad… för
— Vem har ringt?

- Olle.

— Vilka ska komma på festen?

— Kajsa och Patrik.

— Vad är det?

— Det är en blomma?

— Vad är det?

— Det är ett korsord.

— Vad är det?

— Det är två uppsatser.

— Vilken vecka är det nu?

— Vecka 36.

— Vilket datum är det idag?

— Den tredje.

— Vilka matcher är det den här veckan?

— AIK mot MFF och Öster mot Brage.

— Vad är det för vecka nu?

— Vecka 36.

— Vad är det för datum idag?

— Den tredje.
— Vad är det för matcher den här veckan?

— AIK mot MFF och Öster mot Brage.

— Vem ska du träffa?

— Karin.

— Vilka ska du hälsa på?

— Sven och Berit.

— Vad läser du?

— En veckotidning

— Vad tuggar du på?

— Ett tuggummi.

— Vad har du i kassen?

— Böcker.

— Vilken mat gillar du?

— Skaldjur.

— Vilket yrke har Jens?

— Han är snickare.

— Vilka lärare har ni i engelska och tyska?

— John och Günter.

— Vad gillar du för mat?

— Skaldjur.

— Vad har Jens för yrke?

— Han är snickare.
Indefinit pronomen

 visar på något obestämt.

 De kan användas om både människor och saker.
Indefinita pronomen kan vara förenade eller självständiga.
 Förenade indefinita pronomen står tillsammans med ett substantiv.
 Exempel: Har du någon bil? Jag har inga pennor med mig.
En-ord Ett-ord Plural
någon något några
ingen inget inga
ingen = inte någon
inget = inte något
inga = inte några
Jag har ingen bil = Jag har inte någon bil. SAMMA BETYDELSE
 Självständiga indefinita pronomen står själva (eller syftar tillbaka på ett substantiv
som man sagt tidigare).
 Exempel: Ser du något? Var det någon där?
Personer Saker
någon, några något = någonting
ingen, inga inget = ingenting
Ser du något? = Ser du någonting?
Nej, jag ser inget. = Nej, jag ser ingenting.
 Eftersom ingen, inget och inga innehåller en negation, måste man använda olika
pronomen beroende på om man gör huvudsats eller bisats.
 Jag har inga pennor med mig. = Han sa, att han inte har några pennor med sig.
Det var ingen där. = Han sa, att det inte var någon där.
 Om man pratar om människor generellt använder man pronomenet ”man”.
 Exempel:
Man måste borsta tänderna på morgonen.
Man borde motionera 30 minuter varje dag.
Om man är trött, bör man gå och lägga sig.
subekt objekt refl.pron poss.pron
refl.poss
man en sig ens
sin, sitt, sina
 Man måste ta hand om __ hälsa.
 Om man ser ett sjärnfall får önska __ något.
 Man måste ge __ barn kärlek varje dag.
 Man blir glad om någon ger en present åt __.
 Vad ska man göra när __ väska blivit stulen?

Demonstrativa pronomen

Demonstrativa pronomen har en utpekande funktion: den här, den där, de där, detta, denna, dessa, sådana, den bollen,
det hoppet.

Relativa pronomen och relativa adverb

RELATIVA PRONOMEN RELATIVA ADVERB

som där

vars dit

vilket/något som

Som syftar tillbaka på ordet eller orden närmast före. Det är ett bisatsord och samtidigt subjekt eller
objekt:

Det här är Karin som ska börja på avdelning C. (som = subjekt)

Det här är Karin som Johan är gift med. (som = objekt)

Vars är genitivform och syftar tillbaka på "ägaren" till något: (

Vid vägkanten stod en bil vars fönster var krossade. (bilens fönster)

På internatskolan går det elever vars föräldrar arbetar utomlands. elevernas föräldrar)

Vilket/något som syftar tillbaka på ett verb, ett uttryck eller en hel sats:

Många röker vilket/ något som inte är bra för hälsan.

Maten har blivit billigare vilket/ något som är bra för ekonomin.
Där/dit syftar tillbaka på en plats som nämnts innan.

Där = på en plats, dit = till en plats

Fritidsgården, där de brukar ha disko, ska tyvärr stänga. (på fritidsgården)

Fritidsgården, dit så många ungdomar brukar gå, ska tyvärr stänga. (till fritidsgården)

Jag har en katt som är svart.

Man använder en som-sats för att beskriva ett substantiv eller pronomen.

Som-satsen är alltså en bestämning som står direkt efter ett substantiv eller pronomen. (Jämför med
bestämning före: Jag har en svart katt.)

Som syftar tillbaka på substantiv och pronomen både i singular och plural (personer och

saker).

Som används för att binda ihop två satser (huvudsats + bisats), och som inleder bisatsen.

Man böjer inte som.

OBS! Som kan vara subjekt eller objekt i bisatsen.

Jag har en dotter som heter Emma.

subjekt

Jag har en dotter som jag lämnar på dagis varje dag.

objekt

Verb

Verb i presens
Verb är något man gör eller en aktivitet.
Verb visar tid. Verb visar när någonting händer, t.ex. idag, igår, imorgon. Jag cyklar idag.
Verb i presens talar om att någon gör något nu, t.ex. jag skriver ett brev, jag pratar i
telefon.
Verb i presens talar också om att något händer ofta, att något brukar hända, t.ex. jag
vaknar klockan sju varje morgon.
Verb i presens är också för att säga att något alltid är så, t.ex. hon heter Sara, hon
kommer från Sverige.
Verb i presens slutar ofta på bokstaven –r, t.ex. går, heter, sitter, har.
Många verb i presens slutar på –ar, t.ex. vaknar, duschar, simmar.
Verb i presens kan också sluta på –er, t.ex. kommer, sover.
Verb som slutar med –s (presens), t.ex. finns, hoppas, trivs, minns.

Verb
Verbets grundform är infinitiv. Grundform betyder ingen tid. Alla verb har en
grundform. Man skriver att framför verbet. Verbet slutar på –a, t.ex. att arbeta.
Tempus betyder tid. Du böjer verbet i en mening för att berätta när något hände, t.ex. jag
arbetar nu. Jag arbetade i måndags. Jag ska arbeta på fredag.
Imperativ – uppmaning eller en instruktion. Du använder imperativ när du vill att en
person ska göra något, t.ex. stäng dörren.
Presens – nu. Du använder presens när du vill berätta vad som händer nu. Verbet slutar
på –r, t.ex. jag äter.
Preteritum – förut, då, igår. Du använder preteritum när du vill berätta om något som
hänt. Verbet slutar oftast på –de, t.ex. jag arbetade igår.
Futurum – sedan, framtid. Du använder futurum när du vill berätta något som ska hända
i framtiden. Du skriver ska+infinitiv, t.ex. jag ska arbeta imorgon.
Supinum. Du använder supinum tillsammans med hjälpverben har eller hade när du vill
berätta om något som hänt förut. Verbet slutar alltid på –t, t.ex. jag har lagat köttbullar.
Hur böjs verben?
Verb som slutar på –ar i presens, t.ex. tittar, studerar.
Imperativ – ta bort –r från presensformen, t.ex. titta.
Preteritum – lägg till –de på imperativformen, t.ex. arbetade.
Verb som slutar på –er i presens.
Två olika sätt i preteritum.
Ta bort –er i imperativformen, stäng.
Lägg till –de, t.ex. ringde.
Slutar orden på s, p, t, k eller x i imperativ lägg till- te i preteritum, t.ex. läser, köper.
Läs – läste, köp – köpte.
Gå (vi använder våra fötter) – åka (använder buss, bil osv.)
Även vi går på bio, vi går på restaurang, vi går i skolan.

16 Verbgrupper och böjningsformer

De regelbundna verben kan delas in i tre grupper.

Grupp 1: verb som slutar på -ar i presens.

Grupp 2: verb som slutar på —er i presens.

Grupp 3: kortverb.

I grupp 4 finns verb som böjs genom att bl.a. växla vokal.

Imperativformen är samma som infinitivformen i grupp 1 och 3.

I grupp 2 och 4 bildar man imperativ genom att ta bort -a från infinitivformen.

Tempus – tid

Nu: Jag bor i Göteborg.

Före nu: Jag har bott i Göteborg i två år. (och bor fortfarande där)

Efter nu: Jag ska flytta till Falun nästa år. (plan, beslut, löfte)

Jag tänker bli apotekare där. (plan)

Det kommer nog att ta lång tid. (prognos, ngt man tror)

Jag ringer dig i kväll. (presens + tidsord i framtid)

I presenssystemet är verb 1 alltid presens.

Tidsord i presenssystemet är t.ex. idag, nu, nuförtiden, den här veckan/ månaden, i år.

Dessa tidsord betecknar tid som inte är slut.

B. Preteritumsystemet

Då: När jag vaknade i morse var det alldeles vitt ute.

Före då: Det hade snöat hela natten.

Efter då: Jag bestämde att jag skulle byta till vinterdäck efter jobbet.

I preteritumsystemet är verb I alltid preteritum.

Tidsord i preteritumsystemet är t.ex. i somras, förra året, igår, i morse, för en minut sedan. Dessa
tidsord betecknar tid som är slut.

Tempus

Hur vet vi vilket tempus vi ska använda? Jo, vi kan titta på TIDSADVERBIALET!

Preteritum
• Används vid en händelse i dåtid när man tänker på en speciell tidpunkt.
Exempel: Jag åkte till stan igår. Jag fikade, shoppade och åkte hem igen efter lunch.
Används med tidsuttryck! Exempel: För fem minuter sedan, i morse, igår, i måndags, förra
veckan, förra månaden, i somras, förra året, ifjol.
Preteritumformen slutar på –de, -te, -dde, om det inte är ett starkt/oregelbundet verb

Perfekt
• Används i dåtid när tiden är obestämd.
Exempel: Jag har lagat mat.
• Används vid en aktivitet som har börjat i dåtid och som fortfarande pågår.
Exempel: Jag har bott i Sverige i två år.
• Används vid tid som fortfarande ”är”.
Exempel: Jag har tränat två gånger den här veckan.
Vanliga tidsuttryck: den här måndaden, i sommar, det här året.
Perfektformen bildas med har + supinum.

• Kom ihåg att preteritum alltid är en aktivitet som avslutats på något sätt. Perfekt
däremot har alltid en koppling till nutiden. Du använder nutidsadverbial med perfekt
och dåtidsadverbial med preteritum. Om du inte använder något adverbial, så ska du
använda perfekt.

TEMPUS: FUTURUM

Ingen särskild verbform

Svenskan har ingen särskild verbform för att uttrycka futurum. Ofta använder man presens.
Exempel:
Jag reser till Stockholm nästa vecka.
Jag är upptagen imorgon kväll.
Vi går på bio i helgen.

Framtidsadverbial
Om det inte finns något framtidsadverbial, måste vi använda hjälpverb för att visa futurum,
och då står huvudverbet alltid i infinitiv.
Hjälpverb: kommer att, tänker, ska.
Vanliga framtidsadverbial: snart, imorgon, nästa månad, i helgen, om tre veckor, om ett år, i
framtiden.

kommer att
Används när vi gör en prognos om något som kommer att hända, något som vi själva inte
direkt kan påverka.
Exempel:
Min dotter kommer att bli glad när hon får den här presenten.
Det kommer att vara fint väder imorgon.
Vi kommer alla att dö en dag.

tänker
Används för att tala om att någon planerar att göra något.
Exempel:
De tänker flytta utomlands.
Jag tänker plugga jättemycket den här veckan.
Jag tänker studera till ekonom.

ska
Betyder ofta mer än bara futurum. T.ex. vill, måste, behöver.
Exempel:
Axel ska bli polis när han blir stor. (Han vill det)
Vi ska ha prov nästa vecka. (Vi måste det, för läraren har bestämt det)
Jag ska ta tre tabletter om dagen. (Doktorn säger att jag behöver det)

Futurum kan alltså uttryckas på olika sätt:

presensform + framtidsadverbial
kommer att + infinitiv
tänker + infinitiv
ska + infinitiv

C. Verbens placering i satsen

Fundament Verb 1 Subjekt Satsadverb Verb 2-3 Partikel Objekt Adverbial

Verb I i satsen är presens eller preteritum. Verb 2-3 är infinitiv eller supinum.

Supinum används efter alla former av ha.

Infinitiv används efter andra hjälpverb, t.ex. kan, måste, brukar, får, behöver, vill.

I bisats kan har/hade utelämnas i perfekt och pluskvamperfekt:

Jag tror jag vet vad som (har) orsakat felet. Peter sa att han (hade) tvättat bilen.

18 Passiv form

Passiv form används när det inte är nödvändigt att tala om vem som utför av + den som utför
handlingen.

Exempel:

Brevlådan töms kl. 18.00.

Rånaren har gripits av polisen.

Passiv form är vanlig i tidnings- och reklamspråk.

Passiv och aktiv form

Den vanligaste sortens satser i svenskan är aktiva satser.

Där är subjektet aktivt och det finns ett verb i aktiv form.
Men man kan också skriva en sats i passiv form.
Det använder man när subjektet är okänt, obestämt eller ointressant.
När man gör en passiv sats låter man objektet bli subjekt (men ett passivt subjekt).
När vi gör en passiv sats måste vi göra om verbet så att det får passiv form.
Passiva satser används ofta i tidningstexter, i instruktioner, på skyltar och i annonser.

Hur gör man passiv av ett verb?

Jo, man lägger bara till ett s till den aktiva formen.
Skrev + s = skrevs (Kontraktet skrevs förra året)
I presensformen försvinner r när man lägger till s:
Skickar = skickas
Syr = sys
När verbets presensform slutar på er försvinner oftast både e och r:
Köper = köps
Säljer = säljs

Tempus
Man kan göra passiv i alla olika tempus/former, utom imperativ.
Infinitiv: visa = visas
Presens: visar = visas
Preteritum: visade = visades
Supinum: visat = visats
Amerikanska långfilmer visas ofta på tv.
Igår visades en långfilm på tv.
Den har visats flera gånger tidigare.

Regler
När man bildar en passiv sats är det alltid huvudverbet som får passiv form, inte hjälpverbet
Alternativet till att skriva passiv sats är att skriva aktiv sats med pronomenet man.

Gör om dessa satser till passiva satser

Man släckte alla lampor. Alla lampor släcktes.

Tänk på: att passiv form har en formell ton. Den passar därför bra i tidningsartiklar och
formella texter.

19 Partikelverb

En del verb följs i svenskan av en partikel. Partiklar är småord som ger verbet en helt ny betydelse,
t.ex. hålla med, känna igen, tycka om, slå upp. Betoningen ligger alltid på partikeln och inte på
verbet.

Exempel:

Jag håller med dig. Jag känner inte igen honom. Barnen tycker om glass.
Du måste slå upp ordet

Partikelverb

Vad är ett partikelverb?

Svar: Ett verb som har en partikel

Ett verbs betydelse förändras när det kombineras med en partikel. Dyka och dyka
upp betyder inte samma sak, inte heller hålla och hålla av.
Det enskilda verbet har en betydelse, verbet med partikel har en annan betydelse.
När man i andra språk byter verb, byter man i svenskan ofta istället partikel.

Betoning
I partikelverb betonas alltid partikeln.
Om man inte betonar partikeln så blir alltså betydelsen fel.
Jag hälsade på Ivan idag. (sa hej till Ivan)
Jag hälsade på Ivan idag. (besökte Ivan)

Partikelverb och ordföljd

I huvudsatser med rak ordföljd står partikeln alltid direkt efter verbet.
I huvudsatser med två verb och omvänd ordföljd står partikeln alltid direkt efter
verbet.
MEN i huvudsatser med ett verb och omvänd ordföljd skiljs partikeln från verbet.
I bisatser står partikeln alltid direkt efter verbet.

Ett verb
Rak ordf. Jag klädde på mig idag
Omv.ordf. Idag klädde jag på mig
Omv. ordf Klädde jag på mig?

Två verb
Jag måste klä på mig idag
Idag måste jag klä på mig.
Måste jag klä på mig?

När ordföljden är omvänd och det finns ett verb – delas partikeln och verbet
från varandra.

När det finns två verb i meningen håller verbet och partikeln ihop.

Partikelverb!

Förstår du partikelverben?
Din kompis säger att han har sagt upp sig från jobbet, vad betyder det?
Han har hållit en presentation på jobbet
Han har slutat sitt jobb
Han har bråkat med chefen
Din syster tycker att alla borde vara vegetarianer men du tycker inte samma, vad
säger du?
Jag håller inte med dig
Jag avviker i åsikt
Ja, just det.
Du sitter och läser läxan och din kompis frågar: "Vad håller du på med?" Vad ska du
svara?
Jag håller en bok

Jag läser läxan

Jag är trött

Jag ska gå på en pub på lördag. Vad kan jag säga?

Jag ska gå ut

Jag ska gå hem

Jag ska gå bort

Du har motionerat mycket på slutet och tappat mycket fett på kroppen. Vad kan du
säga?

Jag har lämnat ner i vikt

Jag har tappat ner i vikt

Jag har gått ner i vikt

Du har ont i huvudet och vill att det ska sluta göra ont. Vad kan du säga?

Jag hoppas det går över snart!

Jag hoppas det går ner snart!

Jag hoppas det går in snart!

Du längtar till sommaren för då ska du åka till stranden. Vad kan du säga?
Åh, vad jag ser till sommaren!

Åh, vad jag ser fram emot sommaren!

Åh, vad jag ser upp till sommaren!

Din klasskamrat säger att du ser ut som Stefan Löfven. Vad betyder det?

Att du tittar på din kompis Stefan.

Att du vill besöka Stefan Löfven.

Att du liknar statsministern.

Din pappa säger att han behöver ta igen sig lite. Vilket tips ger du?

Lägg dig i soffan en stund!

Du kan repetera orden med mig!

Bussen går klockan 18.00!

Klassen har lyssnat på en hörförståelse och läraren frågar: "Ska vi ta om det?". Vad
betyder det?

Har ni skrivit svaren?

Ska vi lyssna igen?

Har ni förstått?

Du har fått kritik av någon och din kompis tröstar genom att säga: "Ta inte åt dig!"
Vad betyder det?

Du ska inte känna dig ledsen av vad de tycker

Du får inte ta mina föräldrar

Klä inte på dig nu.
Någon du gillar skriver i ett meddelande att han/hon "vill hålla om dig". Vad betyder
det?

Att hen vill bära dig

Att hen vill fånga dig

Att hen vill krama dig

20 Perfekt particip

Perfekt particip är en verbform som används som adjektiv. Den beskriver ett substantiv och rättar
formen efter substantivet. Perfekt particip visar resultatet av en handling.

Man utgår från supinumformen när man bildar perfekt particip.

Perfekt particip av partikelverb

När verbet har en partikel skrivs den ihop med verbet i perfekt particip.

Observera att partikeln placeras framför verbet, t.ex. resa bort — bortrest, smutsa ner —
nersmutsad, äta upp — uppäten.

Exempel: Vi är bortresta på lovet. Jag tvättade de nersmutsade kläderna. All maten var uppäten.

Perfekt particip

Perfekt particip används som ett adjektiv och böjs nästan som ett adjektiv.
Perfekt particip har samma stam som supinum.
Perfekt particip kan fungera också som passiv.
Exempel:
En öppnad bok.
Ett öppnat paket.
Två öppnade burkar. En öppnad bok. Sex öppnade burkar

grupp supinum obestämd form ändelse

1 Jag har tvättat kläderna. Tröjan är tvättad.
Linnet är tvättat.
Strumporna är tvättade.
--d
--t
--de
2a Han har stängt dörren. Dörren är stängd.
Fönstret är stängt.
Dörrarna är stängda.
--d
--t
--da
2b Hon har köpt mat. Maten är köpt.
Vinet är köpt.
Blommorna är köpta.
--t
--t
--ta
Jag har sytt färdigt jackan. Kragen är sydd.
Skärpet är sytt.
Ärmarna är sydda.
--dd
--tt
--dda
4
Oregel- bunden verb
Jag har strukit kläderna. Blusen är struken.
Hårbandet är struket.
Byxorna är strukna.
--en
--et
--na

21 Verb i grupp 4

Verben i listan är grundverb till många avledda verb. Dessa böjs som grundverbet.

Exempel: avbryta, begripa, delta, fortsätta, förbjuda, pågå, utgöra

En del perfekt participformer har markerats med - (bindestreck),

t.ex. -bedd, -havd. Perfekt participformen måste då sättas ihop med en partikel.

Exempel: ombedd, medhavd, nedsutten, ihopkrupen, påstådd

Verb

Verb beskriver vad som händer eller vad någon/något gör, är, blir etc.

Verb är ord som genom sin böjning kan uttrycka tid och tidsrelationer.

Man talar om när något händer i förhållande till en bestämd tid, NU eller DÅ.

NU

kl. 11 idag

Det är tisdag idag. och klockan är elva. Eva tvättar.

Per stryker. Han har tvättat.

Olle sorterar tvätt. Han ska tvätta.

DÅ

kl. 11 igår

Det var måndag igår, och klockan var elva. Pontus tvättade.

Ana strök. Hon hade tvättat.

Fabian sorterade tvätt. Han skulle tvätta.

Det finns fyra konjugationer (grupper) av verb. Grupp 1-3 har svag (regelbunden) böjning, och grupp
4 har stark/oregelbunden böjning.

Några av verbens former är:

Grupp 1 Grupp 2a Grupp 2b Grupp 3

Infinitiv

Imperativ

Presens

Preteritum

Supinum

Starka verb har avljud d.v.s. byter vokal. I preteritum byter man oftast vokal, och man har

ingen ändelse. I supinum byter man ibland vokal, och ändelsen är -it

Oregelbundna verb har inget regelbundet böjningsmönster.

• Infinitiv-formen använder man efter infinitivmärket att och efter vissa hjälpverb samt efter en del
andra verb.

Det är roligt att studera svenska.

• Imperativ formen använder man när man uppmanar (ber) någon/några att göra något.

Tvätta dig! Sått er!

Presens och preteritum-formerna använder man när man vill uttrycka tempus (tid).

Jag (skulle) tvätta, Jag (tvättade), Jag har tvättat

Supinumformerna använder man efter ha, har och hade.

Jag har studerat engelska. Jag hade studerat engelska innan jag åkte till England.

Presenssystemet

Så här uttrycker man tempus som har relation till Nu.

Det som händer nu står i presens.

Jag bor i Malmö.

Jag studerar svenska.

Presens använder man också när talar om något som är allmänt eller om något som är en vana.

Det snöar i Sverige på vintern,

Jag dricker kaffe på morgonen.

Det som har börjat före nu och fortsätter nu står i

PERFEKT

Jag har bott i Malmö sedan 1999.

Jag har studerat svenska i två månader nu.

Det som har börjat före nu och slutat före nu står i

Perfekt

Jag har bott i Paris två månader.

Jag har studerat svenska.

Man vet inte exakt "När". Det finns ingen bestämd, avslutad tidpunkt.

Det som händer efter nu uttrycker man med

PRESENS tidpunkt

Jag åker till Stockholm i morgon.

SKA infinitiv (+tidpunkt)

Jag börja en kurs i engelska.

Vi ska skriva en uppsats på fredag.

Det ska bli regn i morgon.

KOMMER ATT + infinitiv

(prognos)

Per att bli frisk inom en månad.

Preteritumsystemet

Det som slutade före nu vid en avslutad, bestämd tidpunkt står i

PRETERITUM

Jag träffade Olle igår.

aktiviteten är slut

tidpunkten år slut

Man vet exakt "När", t.ex. igår, 1985, når jag var liten.

När man vill uttrycka något som ligger före preteritum använder man

PLUSKVAMPERFEKT

I morse var Eva pigg eftersom hon hade sovit gott hela natten.

När man vill uttrycka något som ligger efter preteritum använder man

FUTURUM PRETERITUM

Igår morse var Eva på dåligt eftersom hon skulle städa.

Preteritum
Preteritum
Vad gjorde du igår? Jag jobbade. Jag hämtade mina barn.
"Preteritum" är ett namn på det tempus man använder för att beskriva att handlingar
eller tillstånd hände eller var tidigare. Innan nu. Igår, i lördags (i + -s efter) förra veckan,
i somras.

Verbet som står i preteritum följs ofta av ett ord, som beskriver när eller var det hände.

Verb som står i preteritum:

  Han åkte bussen igår.
 Jag målade huset förra sommaren.

Huvudverb och hjälpverb

En sats måste alltid innehålla minst ett verb. Verbet kan stå i imperativ, presens eller preteritum. Om
det finns flera verb är det bara det första verbet som markerar tid. Detta verb kallas finit verb. Det är
det verbet som bildar grupp med subjektet.

Huvudverb är verb som kan stå ensamma.

komma

äta

studera

Kom hit!

Per äter på jobbet varje dag.

Jag studerade engelska i London 1988.

Hjälpverb är verb som man använder framför andra verb.

Följande hjälpverb står med ren infinitiv (utan att):

kunna

vilja

få

skola

böra

kan

vill

måste

får

ska

bör

kunde

ville

måste

fick
skulle

borde

kunnat

velat

måst

fått

skolat

bort

+infinitiv

Andra verb kan också stå med ren infinitiv, t.ex.

bruka

behöva

brukar

behöver

brukade

behövde

brukat

behövt

+ infinitiv

Ha och vara kan också vara hjälpverb men står med supinum respektive perfekt particip.

ha

vara

har

är

hade

var

varit

+ supinum

+ perfekt particip
Något om användningen av hjälpverb

kunna

vilja

måste

få

skola

böra

behöva

bruka

ha

vara

Uttrycker:

kunskap, förmåga

vilja, önskan

tvång, plikt

uppmaning

tillstånd, tillåtelse

tvång, uppmaning

möjlighet

futurum

avsikt + futurum

tvång, krav

råd

behov, nödvändighet

tvång

vana

Hjälpverb + infinitiv
Vad är ett verb? Ett verb är någonting som man gör. Hon går till skolan,
hon pratar arabiska.
Det finns några vanliga verb som vi kallar för hjälpverb, t.ex. måste, kan, vill, ska
(ska+verb=framtid), brukar.
Ett hjälpverb står tillsammans med ett annat verb, t.ex. jag ska gå till skolan, jag kan
prata arabiska, jag vill studera engelska.
Verbet som kommer efter hjälpverbet kallar vi för huvudverb.
Jag vill gå på bio. Vill är ett hjälpverb och huvudverbet kommer efter.
Titta på huvudverbet i meningen: jag brukar åka buss varje morgon. Ser du något
speciellt med det?
Man säger: jag åker buss till jobbet, men: jag brukar åka buss till jobbet. Huvudverbet,
verbet efter hjälpverbet, har inget -r i slutet. Det verbet slutar ofta med en vokal. Det
kallas för verb i infinitiv.
Vi har alltså hjälpverb och huvudverb i infinitiv (huvudverbet har inget -r is slutet).
Var i meningen ska hjälpverbet vara? I en vanlig mening är verbet på andra plats.
Jag pratar ryska. Subjektet är nummer 1 i meningen. Verbet kommer på andra plats.
Hjälpverbet kommer på plats nummer 2. Huvudverbet kommer sedan, t.ex. jag ska åka
till Göteborg.
Ordet inte är mellan hjälpverbet och huvudverbet, t.ex. jag kan inte prata ryska.
Subjekt Hjälpverb Inte Huvudverb
Jag ska inte arbeta på lördag.

Kortsvar

Kortsvar använder man när man svarar ja, jo, nej på en fråga.

Arbetar du nu?

Arbetade du igår?

Har du arbetat?

Hade du semester i fjol?

År du arbetslös nu?

Var du arbetslös förra året?

Kan du tala svenska?

Kunde du tala svenska förra året?

Gör du dina läxor på kvällen?

Gjorde du dina läxor i går kväll?

REGEL:

Ja, det gör jag.

Nej, det gör jag inte.

Ja, det gjorde jag.

Nej, det gjorde jag inte.

Ja, det har jag.

Nej, det har jag inte.

Ja, det hade jag.

Nej, det hade jag inte.

Ja, det är jag.

Nej, det är jag inte.

Ja, det var jag.

Nej, det var jag inte.

Ja, det kan jag.

Nej, det kan jag inte.

Ja, det kunde jag.

Nej, det kunde jag inte.

Ja, det gör jag.

Nej, det gör jag inte.

Ja, det gjorde jag.

Nej, det gjorde jag inte.

När det bara finns ett huvudverb i frågan brukar man ersätta detta i svaret med verbet

göra i samma tempus.

När man svarar på frågor som börjar med ett hjälpverb eller verben vara, ha, göra m. fl.

upprepar man dessa verb i samma tempus i svaret.

Om frågan innehåller en negation t.ex. inte, aldrig måste ett jakande svar börja med Jo.

Ska du inte jobba i morgon?

Har Roger aldrig varit i Paris?

Kommer ni inte på fredag?

Jo, det ska jag.

Nej, det ska jag inte.

Jo, det har han.

Nej, det har han inte.

Jo, det gör vi.

Nej, det gör vi inte.

Konjunktioner

Konjunktioner är ord som binder ihop satser eller satsdelar.

Man delar in konjunktionerna i två huvudgrupper:

— samordnande konjunktioner (= bindeord)

— underordnande konjunktioner bisatsinledare)

Exempel på konjunktioner:

Samordnande konjunktioner

Underordnande konjunktioner

KONJUNKTIONER

för

— uttrycker en förklaring (= svarar på frågan

— kan bara binda ihop huvudsatser

Kalle kan inte komma, för han är sjuk.

Stina fryser, för hon har bara tunna kläder på sig.

Albin sa att han inte kunde komma, för han var sjuk.

så

— uttrycker en slutsats (en konsekvens)

— betyder "och därför".

Jag har inga pengar, så jag kan inte betala. ( , och därför kan jag inte be -

tala.)

Lisa mådde inte bra i morse, så hon stannade hemma. ( , och därför stannade

hon hemma.)

både och

— uttrycker att båda/alla alternativ gäller

Både Anna och Karin är lärare.

Erik kan både sjunga och spela.

Jag gillar både kaffe och te.

varken ... eller

— uttrycker att inget alternativ gäller

Varken Emma eller Hanna är hemma.

Göran vill varken äta eller dricka.

Krister, som är vegetarian, äter varken kött eller fisk.

antingen ... eller

— uttrycker att ett av alternativen gäller

Antingen du eller jag måste städa.

Per ska antingen spela fotboll eller gå och simma på söndag.

Underordnande konjunktioner

Underordnande konjunktioner inleder bisatser.

Allmänt underordnande

att

— står ofta efter sägeverb, t.ex. säga, svara, berätta, tycka, mena, tro

Kalle säger att han förstår allt.

Lisa berättade för mig igår att hon skulle flytta.

— Tycker du att jag ska klippa mig? — Ja.

Interrogativa

om

— inleder indirekta frågor som inte börjar med ett frågeord

Peter undrar om Sarek ligger i Sverige.

Jag skulle vilja veta om Kasper är gift.

Temporala

när

medan

innan

tills

(inte) ... förrän

De temporala konjunktionerna uttrycker tid. Observera tempus!

— huvudsatsen måste ha en negation, t.ex. inte, aldrig

När katten är borta dansar råttorna på bordet.

När jag har ätit, borstar jag tänderna.

Det hade slutat regna när jag gick ut i morse.

Sven sjunger ofta medan han duschar.

Medan fru Larsson tittade på TV igår stickade hon.

Innan barnen äter middag tvättar de händerna.

Jag låste dörren innan jag gick hemifrån i morse.

I natt var vi vakna tills solen gick upp.

Igår satt Stina och läste tills hon fick ont i huvudet.

Man får inte köra bil förrän man har tagit körkort.

Tom och Eva kom inte hem förrän klockan var tio igår kväll.

Kausala

därför att

eftersom

— svarar på frågan "varför?"

— har samma betydelse och användning som "därför att"

— måste användas när bisatsen står före huvudsatsen första ordet i

meningen)
Erik stannade hemma i torsdags därför att (eftersom) han inte mådde bra.

Eftersom Erik inte mådde bra i torsdags stannade han hemma.

Lisa fryser därför att (eftersom) hon har för tunna kläder på sig.

Eftersom Lisa har för tunna kläder på sig fryser hon.

Finala

för att

— uttrycker en avsikt; en plan

Jag skriver upp alla viktiga telefonnummer för att inte glömma dem. (för att jag inte ska glömma
dem.)

Per steg upp tidigt i morse för att inte komma för sent till tåget. för att han

inte skulle komma för sent till tåget.)

Obs! Man behöver inte upprepa subjektet i bisatsen om det är samma som i huvudsatsen.

Om man har en fullständig sats efter för att uttrycker man avsikten eller planen med ska/skulle.

Koncessiva

trots att

fastän; fast

även om

De koncessiva konjunktionerna uttrycker ett motsatsförhållande.

Anna har ont i huvudet trots att (fastän) hon har tagit huvudvärkstabletter.

Trots att (Fastän) kappan, som jag provade igår, var dyr köpte jag den.

Emma tar alltid en promenad på kvällen även om det regnar.

Även om jag går och lägger mig tidigt är jag trött på morgnarna.

Konsekutiva

så (...) att

Obs!

— uttrycker konsekvensen (resultatet) av huvudsatsens aktivitet

Du måste ta din medicin så att du blir frisk.

Gå och lägg dig så att du är pigg i morgon!

På cirkusen igår skrattade Oskar så att han fick ont i magen.

Ann är så kort att hon måste ha högklackade skor på sig.

Det regnar så mycket att vi inte kan gå ut.

Igår kväll var Martin och Lina så trötta att de genast somnade.

Komparativa

som

än

— uttrycker jämförelse

— uttrycker jämförelse (efter bl.a. komparativ)

Kalle är lika gammal som Per (är).

Jag kan inte springa lika snabbt som du (kan).

Linus har på sig samma tröja idag som igår. som han hade på sig igår.)

Mikael är äldre än Kalie och Per (är).

Du springer snabbare än jag (gör).

Konditionala

om, ifall

— uttrycker villkor

Jag kan hjälpa dig om (ifall) du vill.

Om (Ifall) det är fint väder på söndag ska vi åka till stranden.

Rak ordföljd, omvänd ordföljd, konjunktioner

Rak ordföljd…
… betyder att man börjar meningen med subjektet.

Omvänd ordföljd
… betyder att man börjar meningen med en annan satsdel, och då byter subjektet plats i
meningen.

Gör om dessa meningar till rak ordföljd

Ikväll ska jag gå på bio. Jag ska gå på bio ikväll.
I Nordmaling är jag uppvuxen. Jag är uppvuxen i Nordmaling
I måndags tränade jag innebandy. Jag tränade innebandy i måndags
I boken kunde man läsa om Jimmy. Man kunde läsa om Jimmy i boken.
Hemma brukar jag se på film. Jag brukar se på film hemma.
Maten lagar jag i köket. Jag lagar maten i köket.
På måndag ska jag studera på biblioteket. Jag ska studera på biblioteket på måndag.
Tips! Börja med att hitta subjektet.

Samordnande konjunktioner
Man kan koppla ihop två huvudsatser med samordnande konjunktioner.
Den vanligaste samordnande konjunktionen är OCH
Men det finns också andra..
..men, fast, utan, eller, för, så..

Och Jag pratar och du lyssnar

Men Solen skiner men det är kallt.
Fast Det är kallt fast solen skiner.
Utan Hon ska inte flyga till Malmö utan hon ska ta tåget.
Eller Vill du äta hemma eller vill du gå ut och äta?
För Han springer till bussen för han vill inte missa den.
Så Jag är trött så jag går och lägger mig.

Relativa bisatser
som, där, vilket

som
Syftar tillbaka på ordet före / Beskriver ordet före
• Jag har en syster som heter Anna.
• Huset som jag bor i är rött
• Hunden som springer där borta är min.
• Jag har en bok som är jättebra.
• Jag har en bror i Göteborg, som heter Ulf.
• Jag bor i ett område. Det är inte särskilt trevligt.
• Jag bor i ett område som inte är särskilt trevligt. = ”Inte” före verb i bisats.

Där
Syftar tillbaka på platsen före.
• Området där jag bor är bra.
• Väggen där tavlan hänger är vit.
• Ängen där hunden springer är full av maskrosor.
• Jag älskar huset där jag växte upp.
• Obs! På engelska ”where”, men inte ”var” på svenska.

”där” eller ”som”?

• Området där jag bor är bra.
• Området som jag bor i är bra.
• Väggen där tavlan hänger är vit.
• Väggen som tavlan hänger på är vit.
• Jag älskar huset där jag växte upp.
• Jag älskar huset som jag växte upp i.
Vilket
Syftar tillbaka på hela satsen (verbet). Används oftast i skriftspråk.
I juli har jag semester, vilket känns skönt.
Boken är spännande, vilket gör mig nyfiken att läsa mer.
Mamma kommer imorgon, vilket gör mig glad.
Hur skulle du säga detta muntligt?

Hem, hemma, hemifrån

Han går hem. Han är hemma. Han går hemifrån.

Tycka om, tycka om att

Jag tycker om + att + verb, t.ex. jag tycker om att laga mat. Verbformen efter jag tycker
om kallas infinitiv och slutar ofta med en vokal, t.ex. jag tycker om att simma.
Tycka om = gilla, t.ex. jag gillar att cykla.
Jag tycker om + substantiv, t.ex. jag tycker om musik (inget att).

Att satser: tänka, tro, tycka

Tycka – att ha en åsikt, att anse något. Jag tycker att sommaren är för kort.
Tänka – man funderar på något, planerar något. Jag kan inte tänka när du pratar så
mycket.
Tro – man vet inte säkert, man antar något. Jag tror att hon är 40 år.

Rumsuttryck

Rumsuttryck får olika form beroende på om de uttrycker position eller destination.

Position Destination
hemma hem
inne in
ute ut
här hit
där dit
borta bort

Position: vara, sitta, stanna, äta, bo

Destination: komma, gå, åka, resa, cykla, springa, ringa
Position exempel: Ska du stanna hemma hela dagen. Han är inte hemma. Han är borta.
Destination exempel: Jag ska gå hem. Han har rest bort.

Småord

Som

• före substantiv/pronomen, för att uttrycka likhet

• Jag är hungrig som en varg!

• Jag tar samma mat som han.

• Mamma är lika lång som pappa.

• före substantiv, för att uttrycka någons/någots funktion eller roll.

• Jag jobbar som undersköterska.

• Som kan fungera som bisatsinledare.

• Väggen ser ut som en tavla.

• som bisatsinledare

• Jag har en katt som heter Anakin.

• Där går en kille som alltid har röda byxor på sig.

• Jag fick som jag ville.

som 1: Du är varm som ett strykjärn.

som 2: Jag vill jobba som rektor i framtiden.

som 3: Förskolan som mina barn går på, är jättebra.

Att

• före verb i infinitiv

• Jag gillar att åka skridskor.

• Det är härligt att ta sovmorgon.

• Att skiljas är att dö en smula.

 • som bisatsinledare

• Zahra tycker att vi ska köpa pizza ikväll.

• Jag vill att det ska bli sommarvarmt ute nu.

• Det är viktigt att du förstår det här.

• att 1: Jag älskar att grilla.

• att 2: Nu tycker jag att du ska sluta med det där.

Så

• som konjunktion som uttrycker konsekvens

• Det är läggdags, så det är bäst att du går hem.

• Det är ljust ute, så vi behöver ingen ficklampa.

• Jag tränade igår, så idag ska jag vila.

• som bisatsinledare med att (och i talspråk även utan att), uttrycker intention eller
konsekvens

• Jag sänkte temperaturen, så att det inte skulle koka över.

• Jag har köpt en cykel, så att jag ska komma till jobbet snabbare.

• Han städade köket, så att hans pappa skulle bli glad.

• som förstärkande adverb tillsammans med ett adjektiv

• Du är så fin.

• Jag såg en så lång daggmask därute.

• Den här filmen är så tråkig.

• som adverbial med betydelsen ”på det sättet”, ”så där”

• Hon lade den smutsiga tallriken i skåpet. Men man får faktiskt inte göra så.

• Titta på min frisyr. Så ska du klippa dig.

• Du måste komma hem klockan tio. Så är det bara.

 • som ett mer betydelselöst adverbial i långa meningar

• Antingen slutar du träffa den där tjejen, eller så gör vi slut.

• Eftersom tårtan är slut, så får vi nöja oss med kakor istället.

• Medan solen gick ner och fåglarna tystnade medan myggen blev fler, så satt vi där på
bryggan och höll om varandra.

• så 1: Nu är jag så trött, så jag måste sova.

• så 2: Vi borde köra bil mindre ofta, så att klimatet inte drabbas.

• så 3: Nu är jag så trött, så jag måste sova.

• så 4: Så ska man inte göra när man studerar.

• så 5: Eftersom jag inte har råd med en ny jacka så använder jag samma gamla som tidigare.

• Om du inte gillar mig så får du hitta en annan kompis.

Då

• som tidsadverbial, med betydelsen ”samtidigt” eller ”den tiden”

• Jag var nere på stan ikväll. Då såg jag en tant som spelade saxofon.

• Hon kastade en brödbit i vattnet. Då kom gässen och åt den.

• Jag ska studera på universitetet till hösten. Då hoppas jag få många nya vänner.

• som konditionellt adverbial, som refererar till tidigare nämnd situation

• Gå inte över spåren! Då kan du bli överkörd av ett tåg!

• Ska du laga din cykel? Då behöver du några verktyg.

• Ska du laga mat? Då kan jag inte hjälpa dig tyvärr.

• som avslutning på en upprepad fråga med olika alternativ

- Kan vi ses på tisdag?

- Nej.

- På onsdag då?

- Nej.

- På torsdag då?
 • som bisatsinledare med betydelsen ”när” eller ”eftersom”

• Ahmed kunde inte komma, då han var bjuden på en annan fest.

• Minns du dagen då jag friade till dig?

Han levde på den tiden då man trodde att rökning var bra för hälsan.

• då 1: Jag cyklade till skolan idag. Då kände jag mig duktig.

• då 2: Ät mer vegetariskt! Då känner du dig hälsosam.

• då 3: Vad har du gjort idag då?

• då 4: Jag kan inte äta nötter, då jag är allergisk.

Skrivregler
Påstående och frågor
Ett påstående (man påstår något), jag säger att ”så här är det”: Sara bor i Stockholm.
Det är ingen fråga. Ett påstående slutar med punkt.
Ja- och nej-frågor. Frågor kan börja med ett verb. Det är frågor som man svarar ja eller
nej på: Bor Sara i Stockholm? Man kan svara ja eller nej.
Frågor med frågeord. Frågor kan börja med ett frågeord: Vem bor i Stockholm? Sara bor
i Stockholm.
Frågor slutar alltid med ?.
Komma – man kan använda komma efter uppräkning, t.ex. jag tycker om fisk, köttbullar,
pasta och soppa (innan sista ordet skriver man och). För att dela upp långa meningar.
Utropstecken – uppmaning, önskan eller hälsning.
Stor och liten bokstav
Vi har stor bokstav i början av en ny mening. Även stor bokstav i namn: förnamn och
efternamn. Jag heter Rebecca Nilsson. Platser: Städer (Stockholm), länder (Sverige),
gator och vägar (Möllegatan), firmanamn (Ikea), namn på tidningar (Expressen).
Vi har liten bokstav i språk (svenska), nationalitet – namn på invånare (svensk), namn
på växter (rosor), veckodagar (fredag), månader (september), årstider (höst, högtider
(jul).

Fras
Flera ord kan hänga ihop i en fras.
Nominalfraser
k.
En "ordklump" av verb kan hänga ihop i en verbfras. På motsvarande sätt ska vi nu titta på ytterligare en fras-
typ - nominalfrasen. Nominalfrasen skulle lika gärna kunna kallas för substantivfras, eftersom den oftast är uppbyggd
kring ett substantiv som grund.
Med hjälp av olika beskrivningsord, eller bestämningsord, kan sedan substantivet byggas på med information.

Mening

En mening, normalt sett, måste bestå av minst en sats. Och en sats måste normalt bestå av minst två satsdelar -
subjekt och predikat eller predikatsverb.

Uttal

• Svenska språket har en speciell melodi. En rytm och melodi som i musik.
• Betoning är det viktigaste för att det ska bli rätt rytm.

• För att man ska vara tydlig när man pratar är betoning det viktigaste.
• Grammatik är inte lika viktigt när man pratar, för att människor ska förstå.
• Om det inte finns betoning blir det svårt att förstå.

• I varje ord finns det en, eller flera, stavelser.

• I en stavelse finns det alltid en vokal. (a o u å e i y ä ö)
• Vokalen kan stå ensam, men har ofta konsonanter omkring sig. (b c d f g h j k l m n p
q r s t v w x z)

• För att hitta stavelserna kan man klappa. Hur många stavelser finns i ”elin”?
”klassrum”, ”telefon”, ”rum”?
• De här orden är uppdelade i stavelser:
Var-för lju-ger du all-tid för mig?
Jag ta-lar sann-ing näst-an var-je dag.

• När man betonar en stavelse betyder det att man stannar till, pausar, vilar på den
stavelsen. Den betonade stavelsen är lång.
• Oftast ligger betoningen på första stavelsen, men inte alltid.
• Exempel: prata, läsa. Promenera, frisör.
• Man kan visa att ljudet är betonat på olika sätt:
• prata praaaaata prAta

när man tränar betoning

• ska man öööööverdriiiiiiiva! Man ska alltså göra exxxxxxxtra mycccckkkkket
betoooooning.
• Så pratar vi ju inte i vanliga fall, men när vi trääääänar, ska vi göra det

Hur vill du att ditt namn ska betonas?

Lyssna efter betoningen

 • Svenska språket låter som en melodi, det går upp och det går ner som vågor på havet.
• Om man bara säger ett ord så finns det betoning i det ordet.
• Men när man talar betonar man inte alla ord, utan bara de viktigaste.
• Det måste finnas en skillnad mellan betonade ord och obetonade ord.
• Ord som inte är betonade ”springer” man bara förbi. Då kan flera ord låta som ett ord.
• När man kommer till ett ord som betonas så ”stannar” man, och gör ett långt
tryck/paus på den betonade stavelsen.

• Trorduhanharfeber? (Tror du han har feber)

• Skaduintekommaikväll? (Ska du inte komma ikväll?)
• Hangerupp. (Han ger upp.)
• Läggdiginte i andras problem. (Lägg dig inte i andras problem)
• Känslor och åsikter blir extra tydliga i tal med hjälp av betoning.
• Då betonar man de viktiga orden ännu mer än vanligt.
• Om du betonar ett ord så tycker du att ordet är viktigt i den meningen.
• Samma mening kan få olika betydelser beroende på vilket ord du betonar.

• Han är kär i Lina = Det är han och ingen annan som är kär i Lina.
• Han är kär i Lina = Det är verkligen sant att han är kär.
• Vad betyder det om du betonar namnet Lina i meningen ovan?

• Ofta betonade: substantiv, adjektiv, räkneord, interjektioner, verbpartiklar, plats/tids-

adverb, demonstrativa pronomen.
• Ofta INTE betonade: konjunktioner, prepositioner, pronomen, hjälpverb, artiklar,
satsadverb.
• VERB är ibland betonade och ibland obetonade.

Reducering

Vad är reducering
 Att göra något mindre.
 På rea kan man köpa saker till reducerat pris (lägre pris).
 När vi pratar försvinner många ljud. Ibland förändras ljuden, medan andra
försvinner helt. Särskilt i ord som är obetonade.

Och – å

Vad, var eller vara? Alla låter va

 Ingen _____ hemma, när jag ringde.

 ____ kostar den här tröjan?
 Berätta _____ du ska göra i sommar.
 Ursäkta, _____ ligger apoteket?
 Vilka ska _____ med på studiebesöket?

Sluta, slutade, slutat eller sluta (ändelsen försvinner)

 Min son ________ skolan för tre år sedan.
 Nu måste jag snart ______ röka.
 Har det inte ______ regna än?
 Han _______ med fotbollen när han gifte sig.
  Jag _______ halv fyra imorgon.

Vilka ljud försvinner?

Det är olagligt med svartjobb.
De(t) ä(r) olagli(g)t me(d) svartjobb.
Jag förstår inte vad du pratar om.
Ja(g) förstå(r) (i)nte va(d) du prata(r) om.
Det var möte i tisdags.
De(t) va(r) möte i tisda(g)s.

Alex och Maria känner inte varandra.

Alex o(ch) Maria känne(r) (i)nte varan(dra).
De sa att det inte fanns någon ledig plats.
De sa att de(t) (i)nte fanns nå(go)n ledi(g) plats.
Han är så gullig, tycker jag.
Han ä(r) så gulli(g), tycke(r) ja(g).

Assimilation

Assimilation
Vad är assimilation?
 Att förändra något så att det blir mer likt omgivningen.
 Att ett ljud förändras för att bli mer likt ljudet som kommer före eller efter.
 Det kan vara i ett ord eller mellan två ord.
 Assimilation är ett sätt att göra talet enklare och snabbare.
 Det går oftast automatiskt, även om man är ny i svenska

Tonade konsonanter
Tonande konsonant + tonlös konsonant  båda blir tonlösa
(tonande konsonanter är t.ex. b, g, v, d. De har en ton.)
(tonlösa konsonanter är t.ex. f, s, t, k. De har ingen ton.)
Exempel:
livsmedel (tonande v + tonlösa s) = lifsmedel
snabbt (tonande b + tonlösa t) = snappt
högt (tonande g + tonlösa t) = hökt

t + d = blir bara t
 matdags = matags (mataks)
 höstdag = höstag
 ett dagis = ettagis
 att diska = attiska
 låt dem = låtem
 vet du = vetu

r + vissa andra konsonanter = ett enda (nytt) ljud

 r + d = tjockt d ord, hör du
 r + t = tjockt t svårt, går till
 r + n = tjockt n barn, har nästan
 r+l=l förlåt, har lust
 r + s = sje-ljud kurs, har sett
Hitta assimilationerna!

Sammansatta ord

• I svenskan finns många ord som är sammansatta, alltså flera ord i ett ord.
• I svenskan skriver vi ihop det till ETT ord. Jättebra, superkul, dunderroligt. (Inte jätte
bra, super kul, dunder roligt)

Betoning

• Första och sista möjliga stavelsen ska betonas.

• glas + ögon = glasögon
• sol + glasögon = solglasögon
• solglasögon + tillverkare = solglasögontillverkare
• Prada + solglasögontillverkare = Pradasolglasögontillverkare

Träna
• polispatrullerna
• köttbullar
• örhänge
• årsredovisning
• cigarrdoft
• arbetsförmedlingen
• melodislinga

Vilka ord är sammansatta?

resebroschyr kanske
lillasyster ljuger
fläskkött sommarstuga
arbetsplats förhållande
muslim favoritfaster
sandstränder förtjust
charterresa månader
kontroll jättefin

Vissa ord i svenskan stavas ungefär likadant, men betonas olika. De får olika betydelse
beroende på hur de betonas.
kanon kanon
racket raket
Japan japan
kaffe café
armen armén
planet planet

fler ord som betonas olika

politiker politik
ekonomi ekonomisk
intresse intresserad
problem problematisk
diskutera diskussion

 Ett ord har alltid en eller flera stavelser.

 En stavelse: bord, stol, rum, buss, kort, häst.
 Två stavelser: läs-a, skriv-a, prat-a, bråk-a.
 Två stavelser: e-lev, bu-tik, tra-fik, en-del.
 Vad är skillnaden?
läs-a e-lev

I sammansatta ord finns det alltid två betoningar:

brev + vän = brevvän
arbets + liv = arbetsliv
rock + stjärna = rockstjärna
mörk + brun = mörkbrun

Uttal
Vokaler
Vi har 9 vokaler i svenskan och 18 ljud. Vi har två olika typer av vokaler. Vi har två olika
ljud på alla vokaler. Det finns långa ljud och korta ljud.
Bakre (vi lägger tungan bak i munnen när vi uttalar dem)
a (öppna munnen) aaw ah
o (forma munnen som en ring) oow åh
u (forma munnen som en ring och skrynkla ihop läpparna lite) uuw uh
å (forma munnen som en ring och öppna munnen lite) ååw åh (kor t o och å uttalas
likadant)
Främre (uttalas med tungan långt fram i munnen)
e (gör munnen till ett streck, öppna munnen lite och lägg fram tungan i munnen) eee äh
i (gör munnen till ett streck och lägg fram tungan i munnen) iij ih
y (gör munnen till ett streck och lägg fram tungan i munnen) yyj yh
ä (gör munnen till ett streck, öppna munnen helt och lägg fram tungan i munnen) äää äh
(samma som kort e)
ö (gör munnen till en rund ring, öppna munnen lite och lägg fram tungan i munnen) ööö
öh
Konsonanter
G låter olika om det är framför en bakre eller främre vokal. Främre vokaler och G uttalas
som j, t.ex. genom, gift, gymnasium, gärna, gör. Bakre vokaler och G uttalas som g, t.ex.
gata, gul, går.
Främre vokaler och K uttalas som tje, t.ex. kedja, kärlek. Bakre vokaler och K uttalas som
k, t.ex. kaka, kola.
När vi har SK framför främre vokaler uttalas det som sch, t.ex. sked, skiner. Bakre
vokaler och SK blir sk, t.ex. skata.
I svenskan uttalas RG som j, t.ex. arg, varg, borg, torg, korg, färg. LG uttalas också som j,
t.ex. helg, älg.
Stavelser
Ett ord delas upp i olika delar och man kallar de här delarna för stavelse. En stavelse
innehåller alltid en vokal. En stavelse är varje gång jag öppnar munnen. Vi har ord i
svenskan som har olika många stavelser.
1. Hej, jag, du, han – en vokal, en stavelse
2. Skola, kaffe – två vokaler, två stavelser
3. Studera, apotek – tre vokaler, tre stavelser
4. Promenera – fyra vokaler, fyra stavelser

Långa ljud
Varje ord har ett långt ljud. Det finns inget ord som bara har korta ljud.
I svenska ord är det ofta den första stavelsen som är långt, t.ex. jag äter mat.
NG – uttalas alltid långt, t.ex. inget, ringa, långt.
CK – alltid långt ljud.
Två likadana konsonater tillsammans – alltid långt ljud.
Frasbetoning
En fras är en grupp ord, t.ex. dricka kaffe, träffa vänner, studera svenska. Varje ord har
ett långt ljud, men här är bara ett ord betonat.
Satsbetoning
En sats är en samling ord. I en sats har vi har långa ljud och starka ord, t.ex. jag dricker
kaffe i köket varje morgon. Man kan inte betona varje ord i en sats. Därför väljer vi ut
viktiga ord att betona. Vi betonar olika ord beroende på vad vi vill säga. Ord som man
nästan alltid betonar är substantiv, adjektiv och verb. Småord, som t.ex. pronomen,
prepositioner, ”inte”, kan vara betonade, men är det oftast inte.
Melodi
Det finns melodi i svenskan som i musik. Ibland går det upp, och ibland går det ner. Vid
betoning går det upp eller ner. Vi tittar på ordet banaaan. Här är betoningen på sista a.
Här går melodin upp. Vi tittar på ordet baaanan. Här är betoningen på första a. Här går
melodin ner. Betoningen är på olika stavelser i orden. Man kan höra när det är en fråga.
Då brukar melodin gå upp. Ett påstående går ofta ner i melodin.
Reduktion kallas det när man förenklar sitt talspråk, t.ex. middag – midda.
Uttal – bokstäver och svåra ljud
Tje

Vi ska nu träna på tje-ljudet.

Kina, kjol, 20.

Tungan är som i JJJJJ.

JJJ

Du lägger tungan på tänderna och du biter lite i tungan.

Tungan är lite bakom framtänderna. Är tungan för långt fram blir det SSS. Så tillbaka lite med tungan.

tje…s…tje...s…tje

Du biter på tungan och har den lite bakom tänderna. Sen blåser du. Då låter det så här: ---
Sen trycker du upp tungan mot gommen. Pressa fram luften. TJE

Munnen kan vara bred ….eller rund…bred ….eller rund.

Kina, kjol, tjugo

Är det svårt?
Du kan börja med att säga I. IIII
Sen viskar du IIII. (viskar i)
Sen viskar du högt (viskar högt)
I Kina

Du kan också prova att viska Ja, Ja, Ja.

Tungan ligger ganska nära tje.

(Visar från ii till tje till tje)

Du kan träna på de här orden:

kjol
tjena
Hon kör bil.
tjugo

Sje
Sje-ljudet finns i ord som sked, skjorta och skiner.
För att hitta sje-ljudet får du forma munnen som när du säger o.
Prova sen att blåsa.
Alla kan blåsa. Andas in och ut.
Blås och säg vokalen som kommer efter.

Du ska INTE ha något ljud i halsen som (---). Sje är mjukt.

Träna på de här meningarna:

Vilken fin sjal!

Solen sken.
Solen skiner.
Vilken fin skjorta!
Klockan är sju.
Skynda dig!
Skär gurkan själv!
De badar i sjön

Du blåser. Nu pressar du upp bakre delen av tungan och blåser.

Lyssna på skillnaden.
sjal – sjal
sked – sked
skiner – skiner
skjorta – skjorta
sju – sju
skynda – skynda
skär – skär
sjö – sjö

Träna själv nu! Många gånger!

Gk

Vi ska träna på två ljud, G och K.

Här ska tungan vara långt bak upp mot gommen.

När du säger K ska du släppa ut luft. Först stänger du in luften med tungan. Du stoppar luften. Sen släpper du ut
luften snabbt.

Du kan känna att det kommer luft med handen.

Prova också med ett papper så ser du om det kommer luft.

När du säger G har du tungan på samma plats som vid K. Nu ska du INTE släppa ut luft. Nu ska du känna ljudet i
halsen.

Här stänger du också in luften, men du släpper inte ut den lika snabbt. Det är mer mjukt.

Lyssna på skillnaden. K – G – K – G

Å är en vokal och har två olika ljud. Det är ååå och å.

Den korta å finns i ordet håll.

Den långa ååå finns i ordet hål.

Titta på skillnaden av kort och lång.

Med korta å är munnen liten och rund. Tungan är ganska långt bak och ner.

Med långa å är munnen också liten och rund och tungan nästan på samma plats som korta.

Titta på skillnaden.

Några exempel med kort å:

måste
åtta
mådde

Några exempel med långt å:

två
grå
tvål

Prova och hör skillnaden.

Nu ska vi träna på L.

Sätt tungan bakom tänderna.

Tungan är ganska smal så att ljudet kommer förbi tungan.

Har du en tjock tunga som i D och T så kommer inte ljudet förbi. Du stoppar det.
Titta på min tunga. Den är smal när du säger L och tjock när du säger D.

Det är bara lite av tungan som trycker mot tänderna.

Säg lalala.

Har du en tjock tunga blir det ett tjockt L.

Vi pratar INTE med tjockt L.

Vi tränar på några ord. Kom ihåg, smal tunga.

läser
låda
alla
boll
fil

IY

Vi ska lyssna på två vokaler I och Y.

I är inga problem att säga. Du är glad och drar på munnen. Du kan ha tänderna lite isär eller bita ihop.

När du säger Y har du tungan på samma plats som vid I. Du byter bara munnen från glad till rund.

Prova att säga I när du har munnen rund. Det går inte.

Lyssna och prova. Titta i en spegel när du gör det.

I–Y–I–Y
Prova också att säga ord

fira – fyra
sil – syl
till – tyll

I är en vokal och har två olika ljud. Det är iii och i.

Den korta i finns i ordet sitt.

Den långa iii finns i ordet vit.

Titta och lyssna på skillnaden av kort och lång.

Med korta i drar du lite på munnen och tungan är ganska långt fram.

Med långa i drar du på munnen, du kan vara jätteglad och tungan är långt fram.

Titta på skillnaden.

Några exempel med kort i:

hittar
sitter
hiss

Några exempel med långt i:

bil
tisdag
sida

Prova och hör skillnaden.

IEÄ

Vi ska träna på tre vokaler nu, I, E och Y. Många tycker att de låter lika.

När du säger I så är munnen ganska rak och du drar i munnen. Tungan är långt fram, bakom tänderna.

När du säger E så är munnen också ganska rak men du öppnar munnen lite mer. Du drar fortfarande i munnen.
Tungan flyttar lite bakåt från tänderna.

När du säger Ä är munnen mer öppen. Du drar fortfarande lite i munnen. Tungan flyttar lite mer bakåt.

Vill du vara säker på att hitta Ä så sträck ut tungan långt.

Nu säger jag alla tre vokaler, i, e, ä.

Titta först hur munnen blir mer öppen.

Titta nu på hur tungan rör sig. Den rör sig bara lite.

När jag säger de här tre vokalerna tillsammans, hur låter det då?

Från i till ä måste du förbi e.

Försök att hitta alla tre vokalerna när du pratar.

Lyssna och prova. Titta i en spegel när du gör det.

i–e–ä

DT

Vi ska träna på två ljud. D och T.

Här ska tungan vara precis bakom tänderna i överkäken.

När du säger T släpper du ut luft. Först stänger du in luften med tungan. Du stoppar luften. Sen släpper du ut
luften snabbt.

Du kan känna att det kommer luft med handen.

Prova också med ett papper så ser du om det kommer luft.

När du säger D har du tungan på samma plats som vid T.

Nu ska du INTE släppa ut luft. Nu ska du känna ljudet i halsen.

Här stänger du också in luften, men du släpper inte ut den lika snabbt. Det är mer mjukt.

Lyssna på skillnaden. T – D – T – D

Sk, ks, st, ts

Nu ska vi träna på olika konsonanter tillsammans.

Vi ska träna på K, T och S.

Vi börjar med ordet RIS.

Sen tar vi RIS + K. Det blir RISK. RIS – RISK

Är det svårt, kan du ta en liten paus mellan S och K. RIS…K.

RIS – RISK.

Nu tar vi ordet RIK.

Sen tar vi RIK + S. Det blir RIKS. RIK – RIKS

Är det svårt, kan du ta en liten paus mellan K och S. RIK…S.

RIK – RIKS

Nu tar vi ordet OS.

Sen tar vi OS + T. Det blir OST. OS – OST

Är det svårt, kan du ta en liten paus mellan S och T. OS…T.

OS – OST

Nu tar vi ordet MAT.

Sen tar vi MAT + S. Det blir MATS. MAT – MATS

Är det svårt, kan du ta en liten paus mellan T och S. MAT…S.

MAT – MATS

Är det svårt? Träna ensamma konsonanter först. S, T, K. Träna tills du kan de bra.

Träna sen ord och ta en paus mellan ljuden. Då hinner du flytta tungan. RIS…K, RIK…S, OS…T, MAT…S.

Vi tränar på ordet RIKS. Först med en paus och sen med mindre och mindre paus.
Prova också att bara träna på konsonanterna: SK, SK, SK – KS, KS, KS – ST, ST, ST – TS, TS, TS

Sen kan du träna på olika ord:

Plast
Plats
Sex
Sax
Kostym
Rast
Pizza

Du kan också träna på meningar:

Försök säga Mats.

Jag har ett sudd.
Jag kommer strax.
Jag har en plaststol på min plats.

Nu ska vi träna på S.
Här är tungan långt fram.

Tänderna är LITE öppna. INTE för mycket.

Titta och lyssna hur det blir om du öppnar för mycket.

Tungan ligger mot tänderna här nere.

Det ska bara vara ett litet hål i mitten.
Luften kommer ut genom hålet.

Tar jag tungan för långt fram stänger jag ljudet.

Jag måste ha ett litet hål för luften.

Tar jag tungan för långt bak blir det TJE.

Jag har tungan mot tänderna här nere och ett litet hål.
Nu trycker jag upp tungan när jag blåser ut luft.

Prova att säga S med några vokaler:

SA
SE
SI
SO
SU
SY
SÅ
SÄ
SÖ

O är en vokal och har två olika ljud. Det är ooo och o.

Den korta o finns i ordet ost.

Den långa ooo finns i ordet stol.

Titta på skillnaden av kort och lång.

Med korta o är munnen liten och rund, bara ett litet hål mellan läpparna, och tungan är ganska långt bak.
Med långa o är munnen också liten och rund och tungan långt bak.

Titta på skillnaden.

Några exempel med kort o:

bodde
kokt
fotografi

Några exempel med långt o:

bord
sol
fot

NG

Nu ska vi träna på NG.

Man skriver ofta ljudet NG med N och G. Men när man pratar hör man inte G.

Här har vi N och G. Tillsammans blir det NG.

Så två ljud blir ett.

Du har tungan på samma plats som vid K och G. Men ljudet ska komma genom näsan.

Du stänger ljudet med tungan och det låter som du pratar med näsan, men du måste ha öppen mun. Annars blir
det M.

Det är nästan som N, men du har tungan längre bak.

Lyssna på skillnaden.

När jag säger ord med NG får jag INTE säga G. Lyssna på några exempel.

lång
många
sjunger

Jag får inte säga: lånG, månGa, sjunGer

Är det svårt? Dela ordet: mång-a, sjung-er.

Prova själv och lyssna.

Ä är en vokal och har två olika ljud. Det är äää och ä.

Den korta ä finns i ordet pärm.

Den långa äää finns i ordet väder.

Titta på skillnaden av kort och lång.

Med korta ä är munnen öppen och du drar lite ut och ner på munnen. Tungan är bakom tänderna.

Med långa ä är munnen också öppen och du drar på munnen.

Titta på skillnaden.
Några exempel med kort ä:
rätt
vägg
släcker

Några exempel med långt ä:

häl
väg
lärare

Prova och hör skillnaden.

Om det är svårt att hitta äää så kan man sträcka ut tungan långt först. Sen provar du att dra in den lite tills den är i
munnen.

BP

Vi ska träna på två ljud, P och B.

Här ska läpparna vara ihop och öppnas.

När du säger P ska du släppa ut luft. Först stänger du in luften med munnen. Du stoppar luften. Sen släpper du ut
luften snabbt. Du kan känna att det kommer luft med handen.

Prova också med ett papper så ser du om det kommer luft.

När du säger B har du också läpparna ihop men nu ska du INTE släppa ut luft. Nu ska du känna ljudet i halsen.

Här stänger du också in luften, men du släpper inte ut den lika snabbt. Det är mer mjukt.

Lyssna på skillnaden. P – B – P – B

A är en vokal och har två olika ljud. Det är aaa och a.

Den korta a finns i ordet matta.

Den långa aaa finns i ordet mat.

Titta och lyssna på skillnaden av kort och lång.

Med korta a är munnen öppen och glad.

Med långa a är munnen lite rundare och avslappnad.

Titta på skillnaden.

Några exempel med kort a:

katt
jacka
panna

Några exempel med långt a:

barn
glad
dag

J
När du säger J ligger tungan nära gommen framme i munnen.

J låter jjj. Det kan vara svårt att bara säja jjj. J är alltid tillsammans med en vokal. Vokalen hjälper dig att få J
mjukt. Vokalen kan komma före eller efter J.

När J kommer före en vokal låter det till exempel: Ja, Jo eller Djur.

När J kommer efter en vokal låter det till exempel: Hej, Kavaj.

J ligger nära I. Prova att säga I först.

Sen trycker du upp tungan lite.

Lyssna på skillnaden:

IIII – JJJJ – IIII – JJJJ

Är det svårt att hitta J kan du prova att säga I tillsammans med en vokal. Till exempel ordet tio. Där är I och
vokalen O tillsammans. När du säger dem tillsammans kommer ljudet J automatiskt mellan I och O. Lyssna
TIIIJJJOOO.

Det är viktigt att du säger vokalerna ihop (tijo) och INTE delar dem (ti o).

Träna på att säga I tillsammans med andra vokaler. IA, IE, IO, IU, IY, IÅ, IÄ, IÖ

Är det svårt? Prova och säg ord med J men du säger I istället för J.
Till exempel jacka – iacka
eller
kavaj – kavai

FV

Vi ska träna på två ljud, F och V.

Här kan tänderna ligga på underläppen.

Du får INTE stänga munnen. Läpparna får INTE vara ihop.

När du säger F ska du blåsa ut luft.

Du kan känna att det kommer luft med handen.

Du ska kunna säga F länge.

Om du har svårt att inte stänga munnen kan du träna med en penna först. Då KAN du inte stänga munnen.

När du säger V har du tänderna på underläppen som vid F.

Nu ska du INTE släppa ut luft. Nu ska du känna ljudet i halsen.

Du ska kunna säga V länge men det kommer inte ut luft som vid F.

Lyssna på skillnaden.

F–V–F–V

Ö är en vokal och har två olika ljud. Det är ööö och ö.

Den korta ö finns i ordet dörr.
Den långa ööö finns i ordet dör.

Titta på skillnaden av kort och lång.

Med korta ö är munnen rund och öppen och tungan är ganska långt fram.

Med långa ö är munnen också rund öppen och tungan långt fram.

Titta på skillnaden.

Några exempel med kort ö:

född
kött
mössa

Några exempel med långt ö:

blöt
kör
flög

Prova och hör skillnaden.

Om det är svårt att hitta ööö så kan man försöka att öppna munnen mer.

OU

Vi ska lyssna på två vokaler. O och U.

O finns i många språk. Du har munnen liten och rund. Bara ett litet hål. Tungan är långt bak i munnen.

U är inte lika vanlig. Du har munnen på samma sätt som vid O. Liten och rund. Bara ett litet hål men du flyttar
fram tungan lite. Du kan lägga tungan precis bakom tänderna.

Är det svårt att säga u så prova att lägga tungan över tänderna ihop med underläppen.

Det kan bli svårt att säga andra ord när du har tungan där. Till exempel brun. Så träna att få tungan tillbaka i
munnen.

Lyssna nu på skillnaden.

Prova själv. Känn hur tungan åker fram och tillbaka.

Prova också att säga ord.

bok – buk
for – fur
bor – bur

Y är en vokal och har två olika ljud. Det är yyy och y.

Den korta y finns i ordet flyttar.

Den långa yyy finns i ordet fyra.

Titta på skillnaden av kort och lång.

Med korta y är munnen rund och tungan är som när du säger i.

Med långa y är munnen samma som vid korta y.

Titta på skillnaden.

Några exempel med kort y:

nytt
cykel
rycker

Några exempel med långt y:

ny
byter
ryker

Prova och hör skillnaden.

Om det är svårt att hitta yyy så kan du först hitta iii och sen gör du munnen rund.

E är en vokal och har två olika ljud. Det är eee och e.

Den korta e finns i ordet hett.

Den långa eee finns i ordet het.

Titta och lyssna på skillnaden av kort och lång.

Med korta e är munnen lite öppen och tungan är ganska långt fram bakom tänderna

Med långa e är drar du lite mer på munnen.

Några exempel med kort e:

ett
eller
men

Några exempel med långt e:

fel
gem
sen

U är en vokal och har två olika ljud. Det är uuu och u.

Den korta u finns i ordet full.

Den långa uuu finns i ordet ful.

Titta på skillnaden av kort och lång.

Med korta u är munnen liten och rund, bara ett litet hål mellan läpparna, och tungan är ganska långt fram precis
bakom tänderna.

Med långa u är munnen också liten och rund och tungan långt fram. Du kan också ha läpparna och hakan långt
fram.

Titta på skillnaden.

Några exempel med kort u:

dum
guld
hund
Några exempel med långt u:
gul
brun
hus

Prova och hör skillnaden.

Om det är svårt att hitta uuu så kan man lägga tungan ihop med underläppen. Ha tungan långt fram och dra den
sakta tillbaka till ett bra uuu.

Adjektiv är den tredje största ordklassen. Adjektiv är till exempel: glad, tjock, stor, gammal, röd.
Adjektiv berättar hur substantiv är.

Adjektiv kan stå före ett substantiv (attributiv ställning)

En lång kvinna

eller

efter ett verb som är/bli (predikativ ställning)

Kvinnan är lång.

Adjektiv används för att jämföra saker.

Adjektiv har tre former

positiv komparativ superlativ

längre längst
lång

tjock tjockare tjockast

röd rödare rödast

gammal äldre äldst

Många slutar på -are i komparativ form och -ast i superlativ form.

Exempel:
glad, gladare, gladast
trött, tröttare, tröttast
hungrig, hungrigare, hungrigast
Ibland ändrar adjektivet vokal i komparativ och superlativ form.
Exempel:
Ung, yngre, yngst
lång, längre, längst
stor, större, störst

Flera adjektiv ändras helt.

Exempel:
gammal, äldre, äldst
liten, mindre, minst
bra, bättre, bäst
dålig, sämre, sämst

Långa adjektiv är svårare att komparera. Då använder vi mer och mest.

Här är ett exempel med adjektivet intresserad (adjektiv som slutar på -ad kan inte böjas).
Jag är intresserad av matematik, men jag är mer intresserad av av språk. Jag är mest intresserad av
historia.

När du jämför kan du använda komparativformen (längre, tjockare, rödare, äldre).

Du använder ordet "än" när du jämför.

Exempel: Jag är längre än Sara.

Sara är äldre än Leila.

Du kan också använda positiv-formen (lång, tjock, röd, gammal) och orden "lika" och ”som”, när två
saker är samma.

Exempel:
Jag är lika lång som du.
Sverige är lika stort som Polen.

Adjektivet böjs efter substantivet.

Substantiv en ord (utrum) singular : Ingen böjning - En röd bil
Substantiv en ord (utrum) plural: slutar på a - Två röda bilar.
Substantiv ett ord (neutrum) singular: slutar på t - Ett rött hus.
Substantiv ett ord (neutrum) plural: slutar på a - Flera röda hus.

Singular/ en Plural/en Singular/ett Plural/ ett

- -a -t -a

En röd bil Två röda Ett rött hus Två röda hus
bilar
 En stor hund Två stora Ett stort Många stora
hundar äpple äpplen

Adjektiven böjs också efter om substantivet är i bestämd eller obestämd form.

I bestämd form slutar adjektivet på a. Exempel: Den röda bilen är min. Det stora huset är vårt.

Adjektivet slutar också på a efter possesiva pronomen (min, din, hennes, hans, vår, er, deras, sin) och
genitiv-s (Annas, flickans)
Exempel: Där står min röda bil. Flickans nya rum.

Adjektivet liten.
En liten flicka. Ett litet barn.
plural: små - Två små flickor. Två små barn.
Bestämd form singular- Den lilla flickan. Det lilla barnet.
Bestämd form plural- De små flickorna. De små barnen.
Efter possesivt pronomen singular - Hennes lilla flicka. Mitt lilla barn.
Efter possesivt pronomen plural - Våra små flickor. Våra små barn.

Adjektivet bra.
Det heter alltid bra.
En bra bil. Ett bra hus. Två bra bilar. Min bra bil.

Direkt/indirekt tal

Med direkt tal menar man att man skriver det som någon har sagt precis på samma sätt som
personen har sagt det. I direkt tal får man inte glömma att visa att man citerar någon annans ord,
därför använder man citattecken ”…”

Med indirekt tal menar man att man berättar vad en person har sagt, och då blir det en bisats, som
står efter ett sägeverb t.ex.: säga, påstå, berätta, fråga…. OBS! Man har inte citattecken eller
frågetecken längre.

Peter frågar: ”Varför äter Marie så mycket?”

Läraren Cécile säger: ”Ni är duktiga!”

Peter frågar varför Marie äter så mycket.

Cécile säger att vi är duktiga.

I direkt tal ändrar man inte tempus även om det berättande verbet står i dåtid.
Om man berättar i dåtid, måste alla verb stå i dåtid.

Peter frågade: ”Varför äter Marie så mycket?” Peter frågade varför Marie åt så mycket. (Peter frågar
varför Marie äter så mycket.)

Man får inte glömma att ändra pronomenen i indirekt tal, så att man syftar på rätt person.

Sten säger: ”Någon har stulit min hammare!”

Louise säger till sin pojke: ”Du måste tvätta dig!”

Sten säger att någon har stulit hans hammare.

Louise säger till sin pojke att han måste tvätta sig.

Om man har en fråga i direkt tal… ändras ordföljden i indirekt tal.

Anders frågar Lisa: ”Varför kom du för sent?”

Anders frågade Lisa varför hon kom för sent.

Om frågan i direkt tal börjar med ett frågeord… behåller man frågeordet i indirekt tal.

Olle frågar: ”När kommer bussen?” Olle frågar när bussen kommer.

Men om en fråga i direkt tal börjar med verbet… måste man lägga till ”om” för att börja bisatsen i
indirekt tal. OBS! Placering av INTE!

Läraren frågar Luciano: ”Har du inte sovit i natt?” Läraren frågar om Luciano INTE har sovit i natt.

Om frågeordet i direkt tal är vem (vad, vilken) och är subjekt…

måste bisatsen inledas med vem som i indirekt tal.

Lucia undrar: ”Vem ska betala räkningen?” Lucia undrar vem som ska betala räkningen.

Därför/därför att

därför att = svar på frågan ”varför?”. Varför åkte du till Malmö? Jag åkte till Malmö, därför att jag
skulle köpa en ny lampa.

(”därför att” inleder en bisats.)

därför = följd eller resultat av en händelse. Han var sjuk. Därför kom han inte till skolan.
huvudsats huvudsats

RESULTAT (”Därför” inleder en huvudsats, och då kommer verbet på andra plats efter ”därför”.)

för att (avsikt: det man vill göra, mål) Karin arbetade mycket för att hon skulle få råd att köpa sig en
klänning.
Konditionalis är ett namn på det tempus man använder för att beskriva handlingar eller tillstånd som
kan inträffa vid vissa villkor.

Det bildas av hjälpverbet skulle + grundform.

Jag skulle komma till dig, om jag fick ledigt.

Jag skulle arbeta, om jag fick jobb.

Vi skulle äta, om vi hade mat.

Vi skulle köpa ett hus, om vi hade pengar.

Sammansättning

I svenska språket bildar vi ofta nya ord genom sammansättningar.

Här är några exempel: gästrum (gäst + rum), trädgård träd + gård), cykelhjälm (cykel+hjälm) .

Ibland måste man sätta in ett s, ens.k. sammansättningsfog, mellan leden (de olika orden som
sammansättningen består av): bostadshus, affärslokal, skogsområde.

I vissa sammansättningar är sammansättningsfogen en vokal; e, u eller o; julefrid., gatuhörn och

kyrkogård. Detta är en rest från ett ålderdomligt sätt att uttrycka ägande, s.k. genitiv.

Det är viktigt att veta vad de olika leden i en sammansättning har för uppgift.

I exemplet husbåt är ordet sammansatt av substantiven hus och båt. Eftersom båt står sist betyder
det att ordet husbåt är någon typ av båt. Vilken typ då? Jo, en båt som fungerar som ett hus också,
en båt man kan bo i. Ordet hus som står först, talar om vilken typ av båt det handlar om.

Om man istället skriver substantivet båthus, menar man en typ av hus, nämligen ett hus för båtar.
Tänk på höghus, hyreshus, radhus, hönshus.