Verb

Ett verb talar om vad någon gör eller vad

som händer.

Det regnar och blåser.

Vi hämtar stövlar och byter till regnkläder.
Verb - Infinitiv
 Grundformen av ett verb
Måla, springa, försöka, ställa, bo

 De flesta svenska verb slutar på –a i

infinitivform. För att veta hur infinitiv-formen
ser ut kan man sätta att framför:
Att måla, att springa, att försöka.

 Att kallas infinitivmärke.

Konjugationer

Det finns 4 konjugationer…

(böjningsgrupper)
 Grupp 1
 Infinitiv -a
 Imperativ -a
 Presens - ar
 Preteritum - ade
 Supinum - at

Ex. titta, öppna, vänta, arbeta, regna etc.

 Grupp 2a

 Infinitiv -a
 Imperativ -
 Presens - er (slutar på -r = samma. Ex. hör, kör, lära, göra)
 Preteritum - de
 Supinum -t

Ex. Bygga, ringa, säga, böra etc.

 Grupp 2b

 Infinitiv -a
 Imperativ -
 Presens - er
 Preteritum - te (p, t, k, s, x)
 Supinum -t

Ex. sätta, söka, köpa, läsa, växa etc.

 Grupp 3 - korta verb

 Infinitiv - (slutar på annan vokal än –a)

 Imperativ -
 Presens - r (lång vokal)
 Preteritum - dde (kort vokal)
 Supinum - tt (kort vokal)

Ex. bo, bry, nå, tro, må, klä, avsky, sy, bero etc.
 Grupp 4 – Starka verb

 Infinitiv - a
 Imperativ -
 Presens - er
 Preteritum - ingen förändring men byter vokal
 Supinum - it (byter ibland vokal ex. suttit)

fortsättning…
fortsättning grupp 4.
 Om verbet slutar på konsonant i imperativ,
lägg till –a.
 Om verbet slutar på vokal, lägg till –r.
 Om verbet slutar på konsonant, lägg till –er.
 Korta ljud måste ha dubbla konsonanter.
 Starka verb ändras i vokal:
i-e skriva skrev
skrivit
i-a-u dricka drack druckit
u-ö-u bjuda bjöd bjudit
y-ö-u frysa frös frusit
Oregelbundna verb
 Verb som inte har några regler.
Lär dig dem utantill!

Ex. se se! ser såg sett

ligga ligg! ligger låg legat
stå stå! står stod stått
 Tema & Tempus
 Man tar Tema på verb
Infinitiv Preteritum Supinum

(att) bo (i går) bodde (har) bott

 Verben kan ha olika Tempus (tidsformer)

Presens Preteritum Perfekt Pluskvamperfek Futurum
(nutid) (dåtid) (har + t (ska +
supinum) (hade + infinitiv)
supinum)
 .
pluggar pluggade har pluggat hade pluggat Ska plugga,
kommer att
plugga
 Skillnad mellan
preteritum & perfekt.
Preteritum
o Man talar om något som skedde i förfluten tid vid en bestämd
tidpunkt.
o För att tala om att något skedde i förfluten tid men att det är
slut nu.

Ex. Jag var i Paris 2002. Bestämd tidpunkt

Jag har varit i Paris. Ingen bestämd tidpunkt.
Jag bodde i Göteborg i 4 år. (men nu bor jag i Skellefteå)
Jag har bott i Göteborg i 4 år. (och jag bor där fortfarande)
 Perfekt
1.– när något fortsätter i nutid.
Ex. Zara har bott i Sverige i ett år. (och bor fortfarande)
Hon har läst svenska i åtta månader. (och läser fortfarande)

2. – när handlingen är slut men det finns ord för nutid. (i år, idag, den här veckan…)
Ex. Zara har lärt sig många nya ord den här veckan.
Jag har druckit 2 koppar kaffe idag.

3. - när tiden inte är intressant (handlingen är det viktiga)

Ex. - Ska vi dricka kaffe? – Nej, jag har redan druckit.
- Var är Ali? – Han har rest till Tyskland.

4. – med obestämt tidsord

Obestämt tidsord = några gånger, ibland, alltid, aldrig,
Ex. Jag har aldrig varit i Finland.
Har du åkt helikopter någon gång?
Har du simmat i Atlanten (någon gång)?
 Preteritum eller perfekt?
• Tiden är slut vs. det finns resultatet nu
Jag åt frukost i morse. (tiden är slut) Jag har ätit och nu är jag mätt. (resultat nu)

• Tiden och/eller handlingen är slut vs. Tiden och/eller handlingen är inte slut
Kalle slog Olle. (handlingen är slut) Kalle har slagit Olle idag. (tiden är inte slut)

• Tiden och/eller handlingen är slut vs. Resultatet eller försättningen är intressant

Kalle slog Olle. (handlingen är slut) Kalle har slagit Olle och han dog . (resultatet)

• Tidsordning i förfluten tid vs. Tidsordning i förhållande till "nu"

När jag hade ätit, var jag mätt. Jag har lagat mat och nu äter vi.

• Resultatet "då" vs. Resultatet/konsekvens "nu" p.g.a. en tidigare handling

Jag hade pengar, för att jag hade fått lön. Jag har pengar nu, för att jag har fått lön.
Huvudverb och hjälpverb
 Huvudverbet
är det som talar om vad som händer i en mening:

 Jag målar. Jag målade igår. Jag har målat.

 Hjälpverbet
står alltid tillsammans med ett huvudverb. De talar om
när något händer:

 Har, hade: Jag har målat. Jag hade målat.

 Ska, skulle: Jag ska måla. Jag skulle måla.
 Kommer att: Jag kommer att måla.
Modala hjälpverb

Hjälper till att uttrycka vilja, möjlighet eller

tvång.
 Kan Jag kan måla
 Vill Jag vill måla
 Får Jag får måla
 Bör Jag bör måla
 Brukar Jag brukar måla
 Måste Jag måste måla
Både hjälpverb och huvudverb
 I meningar med bara ett verb är verbet alltid ett huvudverb.

 Jag har en cykel

Har är huvudverb. Det finns bara ett verb i meningen. Verbet talar om vad
som ”händer” i meningen.)

 Jag har målat

Här är har hjälpverb. Det talar om när handlingen utförs, men inte vad som
händer i meningen (målat är huvudverb.)
Övning –hitta verben
1. Jag vill gärna hjälpa dig med det här.
2. Jag kan redan se bergen.
3. Du bör inte ge Fido din sko.
4. Jag ska fika på kaffekoppen i morgon
5. Har du sett min bok?
6. Hur kunde Gustav gå vilse?
7. Jag bara måste se den nya filmen!
8. Får du komma hem sent ikväll?
Övriga verbformer

Form Exempel

Perfekt particip: böjs som Var stängd. Blev stängd.

adjektiv, efter verben vara/bli

Presens particip: oböjlig, Springande, skrattande.

används som adjektiv.

 Passiv och aktiv form

 Aktiv form – subjektet utför handlingen
 En expert lagade datorn
 Passiv form – den sk. agenten utför handlingen
 Datorn lagades av en expert