Ett halvt ark papper

Det sista flyttlasset hade åkt. Hyresgästen som var en ung man med svart flor på
hatten gick genom våningen för att se om han hade glömt något. – Nej han hade
inte glömt någonting, absolut ingenting, och så gick han ut i hallen fast besluten
att inte tänka mer på vad som hade hänt i den här våningen. Men se, i hallen,
bredvid telefonen satt ett halvt ark papper fast med en nål.
Det var fullskrivet med flera olika handstilar. En del fina med bläck, andra
snabbt skrivna med blyerts eller rödpenna. Där stod det, hela denna vackra
historia som hade varit bara två år. Allt han ville glömma stod där; ett
människoliv på ett halvt ark papper.
Han tog ner pappret. Det var ett papper som var gult som solen, det lyste om
det. Han lade det på kanten till kakelugnen och lutade sig fram för att läsa det.
Först står hennes namn: Alice, det vackraste namn han visste då, eftersom det
var hans fästmös namn. Och numret - - 15 11.
Efter det stod det: Banken. Det var hans arbete, det heliga arbetet som gav
bröd, hem och en fru. Det var grunden till allt. Men numret var överstruket för
banken hade gått i konkurs, men han hade kunnat börja jobba på en annan
bank. Han hade varit mycket orolig en tid.
Efter kom det: Blomsterhandel och hyra av häst och vagn. Det var förlovningen
och han hade fickan full av pengar.
Efter det: Möbelhandlare och målare; han skapar ett hem. Flyttfirma: De flyttar
in.
Operans biljettkontor: 50 50. De är nygifta och går på operan varje söndag.
Deras bästa stunder är när de sitter ensamma och umgås i skönhet och
harmoni i operans sagoland.
Sedan kommer ett mansnamn som är överstruket. Det var en vän som hade
varit framgångsrik men som inte klarat av att vara lycklig. Han hade förlorat allt
och fått resa långt bort. Så ömtåligt är livet.
Sedan händer något i parets liv. En kvinna har skrivit med blyertspenna: ”Frun”.
Vilken fru? - -Jo den med den stora kappan och det vänliga och förstående
ansiktet. Hon kommer så tyst och hon går aldrig genom salongen utan alltid
bakvägen till sängkammaren.
Under hennes namn står det Doktor L.
För första gången kommer nu namnet på en släkting. Det står ”Mamma”. Det
är svärmor som inte ville störa de nygifta men som nu behöver hjälpa dem.
Här börjar en massa slarvig text med blå och röd penna. Arbetsförmedlingen:
deras tjänsteflicka har flyttat eller så ska de anställa en ny. Apoteket. Hm! Det
ser dåligt ut! Mjölkbolaget. De köper mjölk. Tuberkelfri.
Kryddaffären, slaktaren och mera. Hela huset styrs via telefon. Då är inte
mamman i huset på plats. Nej. För hon ligger i sängen.

Det som sedan stod kunde han inte läsa för det började bli svårt för honom att
se på samma sätt som det blir svårt för en person som drunknar att se genom
salt vatten. Men det stod: Begravningsbyrån. Det säger ju allt! – En större och
en mindre, alltså: kista. Inom parantes stod det (av stoft).
Sedan stod det inget mer. Stoft slutade det med, och det gör det.
Men han tog pappret som var gult som solen, kysste det och lade det i sin
bröstficka.
På två minuter hade han levt två år av sitt liv.
Han var inte böjd när han gick ut, tvärtom hade han huvudet högt och ryggen
rak som en lycklig och stolt människa för han kände att han hade haft det
finaste som fanns. Så många stackars människor som aldrig hade fått ha det!