1

4. Det nya sättet att göra ekonomi Text: Jonathan Korsar, med hjälp av Mats Sjöblom m.fl.

Under snart ett halvsekel har samhället rört sig i riktning mot allt större klyftor

och mer kapitalism. Har detta varit en “enkelriktad väg” eller finns det nya

möjligheter att demokratisera samhället och ekonomin idag? Hur kan den

pågående teknologiska revolutionen samspela med social mobilisering för mer

ekonomisk demokrati? Finns det nya öppningar idag för att underifrån skapa

alternativ till kapitalismen? Vad kan kommuner göra?

När jag skriver detta är det en solig vårdag. Utanför fönstret är det klarblå himmel med

vita moln som sakta rör sig över tallträden vid horisonten. Naturen arbetar. Just nu

håller den på med att sakta, men säkert “producera vår”. För många i dagens industri-
 2

och tjänstesamhälle betyder våren en trevligare resa till och från jobbet eller skolan,

möjligheten att umgås utomhus med vänner och familj samt liknande saker. För många

är dock ”produktionen av vår” inte lika grundläggande som för jordbrukarna som ägnar

sig åt livsmedelsproduktion. Livsmedelsproduktionen och jordbrukarna är beroende av

ett rätt förutsägbart och gynnsamt klimat. Dessvärre talar prognoserna om att vi riskerar

förlora just ett sådant klimat i takt med att den globala uppvärmningen ökar. Vi har till

exempel redan upplevt mer värmeböljor i bland annat Europa, Australien och USA och

med dessa ett ökat antal skogsbränder som följd. Värmeböljor leder också till torka som

leder till missväxt och livsmedelsbrist. Forskarna talar därför om ett akut behov av att

mycket snabbt minska samhällets utsläpp av växthusgaser samtidigt som vi stärker

naturens förmåga att binda in koldioxid i till exempel marken. “Väderprognosen” på lite

längre sikt blir annars inte särskilt gynnsam. Kortfattat står vi inför risken att allt oftare få

missväxt, stora bränder och oväder och i samband med dessa storskalig förstörelse av

liv och egendom.

Behovet av ett nytt ekonomiskt perspektiv

Precis som den etablerade ekonomiska modellen saknat förmåga att värdesätta och

förhålla sig klokt till det globala klimatsystemet så har den också varit blind för en rad

saker i samhället som till exempel kvinnors arbete, ojämlikhet och orättvisor generellt,

lokalsamhällenas behov och möjligheter till självstyre samt skillnaden på BNP-tillväxt

och skapandet av reellt välstånd.

 3

Kate Raworth har liknat den etablerade ekonomiska modellen som formade

1900-talets samhälle och politik vid en pjäs med följande roller och rollbeskrivningar:

MARKNADEN, som är effektiv - så ge den fria tyglar

FÖRETAGEN, som är innovativa - så ge dem makt att leda

FINANSVÄRLDEN, som är ofelbar - så lita på den

HANDEL, som är av nytta för alla parter - så öppna alla gränser

STATEN, som är inkompetent - så låt den inte lägga sig i

HUSHÅLLET, som är en privatsak - så lämna det åt kvinnorna

ALLMÄNNINGARNA, som är en tragedi - så sälj ut dem

SAMHÄLLET, som inte finns - så strunta i det

JORDEN, vars resurser är oändliga - så ta för dig

MAKTEN, som är irrelevant - så nämn den inte vid namn

Centralt i den pjäs som dessa aktörer scensatt under 1900-talet har varit BNP-tillväxten

som mått på framgång. I princip alla världens länder har satt upp varianter av denna

pjäs. Men nu är det ett nytt århundrade och alltfler röster talar om nödvändigheten av en

ny ekonomisk ”pjäs”, med en ny rollista och nya rollbeskrivningar. Denna nya ”pjäs”

behövs inte bara för att rädda klimatet, men också för att bryta ner växande sociala

klyftor och bättre ta tillvara alla människors och lokalsamhällens möjliga bidrag till

samhällsutvecklingen.

Den modell Kate Raworth föreslår för att göra detta kallas donutekonomi.

Denna modell är ett försök att tydliggöra några av vår tids stora samhällsutmaningar.
 4

Donutekonomins modell. Bild: Henri Salonen, Yle

Donutekonomins två centrala delar är det ekologiska taket och det sociala fundamentet.

Det ekologiska taket handlar om de planetära gränserna vi måste hålla oss inom för att

vi inte ska förstöra en natur som arbetar för oss. Det sociala fundamentet handlar om

det golv vi måste skapa för att alla ska inkluderas och tillförsäkras grundläggande

mänskliga rättigheter, till exempel mat, boende, energi, social jämlikhet, politiskt och

ekonomiskt medbestämmande. Alla de människor som saknar detta befinner sig “under

golvet” och enligt modellen blir den centrala frågan vilka förändringar i samhället som
 5

gör att de kan ta sig upp “på golvet”, samtidigt som samhället slutar att gå igenom det

ekologiska taket.

Många alternativ till kapitalismen

En svårighet när vi ska prata om hur det är möjlighet att skapa en donutekonomi är vår

brist på allmänt accepterade definitioner av centrala ekonomiska begrepp. Vad menar vi

till exempel när vi säger kapitalism? Är det verkligen önskvärt att prata om och sträva

efter ett alternativ till kapitalismen?

Jan Wiklund har tagit upp detta nyligen i ett kort inlägg på bloggen

Gemensam där han skriver:

“Vad som egentligen menas med kapitalism tycks vara en smula förvirrat. Det

finns flera definitioner.

– Werner Sombart, som myntade begreppet kapitalism, syftade på en produktion

där de fasta kostnaderna, ”kapitalet”, var större än de rörliga, ”arbetet”, vilket var

nytt på hans tid.

– Karl Marx, och kanske ännu mer den tidiga tyska arbetarrörelsens chefsideolog

Karl Kautsky, syftade på en produktion där de som arbetade och de som ägde

produktionsmedlen var helt olika klasser av människor.

– Fernand Braudel, fransk historiker som undersökte hur egentligen det vi kallar

kapitalism växte fram, syftar med ordet kapitalism på verksamheter som styr med

våld och makt, till skillnad från marknader som alltid har funnits och där köpare
 6

och säljare snackar ihop sig om villkoren, och där båda parter kan avstå om det

inte passar.

– Immanuel Wallerstein menar med kapitalism ett samhälle där

kapitalackumulation i längden slår ut alla andra mänskliga behov.

Rothstein har hittat ytterligare en definition, som verkar vara en precisering av

Marx’ [och] menar att kapitalism innebär samhällsrutiner som gör att det för det

mesta är kapitalet som hyr in arbetet, och inte arbetet som hyr in kapitalet eller

en tredje person som hyr in båda.”

Om vi utgår från den förstnämnda definitionen är det inte önskvärt att avskaffa

kapitalismen. Enligt den definitionen så handlar det ju endast om att vi idag har tillgång

till avancerad teknologi. Utgår vi däremot från någon eller alla de fyra sistnämnda

definitionerna så framstår det däremot som mycket möjligt att på både moraliska och

andra grunder vilja röra sig i riktning bort från kapitalismen mot ett annat system, där

personalen som arbetar i företagen i högre grad också kan vara delägare i sina

arbetsplatser såsom småföretagare ofta är och där strävan efter “kapitalackumulation”

inte slår ut andra mänskliga behov, till exempel vårt behov av ett förutsägbart och stabilt

klimat och en levande planet.

Det är också tydligt att om vi använder dessa definitioner så är antikapitalism

inte alls detsamma som att vilja överföra hela ekonomin i statlig regi som i Sovjet.

Snarare handlar det om att hitta en modell där offentlig sektor och en mångfald av olika

sorters företagande hittar nya och mer sofistikerade sätt att samspela på i arbetet med

att uppnå gemensamma mål.

 7

Lokalt gemensamt välståndsbygge

Ett sätt att främja ett sådant samspel och en mångfald av sådana alternativ är “lokalt

gemensamt välståndsbygge”. Detta är en strategi för samhällsbyggande som främjas av

flera orädda städer i andra länder, och som på engelska benämns “Community Wealth

Building”. Det är en strategi som också lyfts fram i svenskt sammanhang bland annat

av Ylva Lundkvist Fridh utifrån dess möjlighet att bidra till en större mångfald av ägande

och företagande, finansiering av landsbygdsutveckling och lokal utveckling i stadsdelar,

samt rättvisare arbets- och bostadsmarknader. Det är en intressant modell inte minst för

att den visar att skapandet av en ordning där den offentliga sektorn upphandlar en rad

tjänster inte nödvändigtvis måste förstärka en destruktiv privatisering, utan tvärtom även

kan användas för att stärka lokal utveckling och ekonomisk demokrati.

Hur funkar då detta praktiskt? På de orter där denna strategi praktiseras sker

det ofta genom samverkan mellan en rad olika offentliga och allmännyttiga institutioner.

I till exempel Preston i Lancashire County i Storbrittanien så är de drivande

organisationerna kommunen, regionen, två högskolor samt polismyndigheten. Deras

samverkan sker inte minst med fokus på den offentliga upphandlingen. Här har de ställt

upp gemensamma sociala och ekologiska mål som upphandlingen ska främja, till

exempel att upphandlingen ska skapa fler jobb och mer företagande i Preston och

Lancashireregionen. De vill också bidra till att det skapas fler personalägda företag.

Andra delar i strategin har handlat om att starta en gemensam regional bank som

investerar i regionens utveckling. Praktiskt har deras arbete lett till att mängder av lokala

jobb skapats. Det har också lett till samverkan kring kooperativt nyföretagande och en
 8

fördjupad samhällsdebatt som bland annat lett till att kommunen från 2021 anammat

donutekonomimodell som ett sätt att tala om de ekologiska och sociala

målsättningarnaföretagandet och den ekonomiska utvecklingen i regionen.

Den så kallade Prestonmodellen. Klicka på bilden för en större bild där det går att läsa
vad det står på olika pilar. Bilden illustrerar hur olika offentliga institutioner och olika
typer av företag tillsammans samspelar för att skapa lokalt gemensamt välstånd. Grafik
från: The Next System Project
 9

Vår tids teknologiska och demokratiska omvandling

En rad exempel på varför vi behöver de alternativ till kapitalismen som lokalt

gemensamt välståndsbygge kan skapa kan hämtas från den industriella och

teknologiska omvandlingens verklighet. Här ser vi gång på gång hur gamla

företagsmodeller och alltför koncentrerat, centraliserat ägande misslyckats med att

tillvarata den nya teknologins demokratiska och resursbesparande potential och istället

skapar nya sociala konflikter.

Till exempel vindkraft, som är en decentraliserad teknologi möjlig att bygga ut och

äga demokratiskt -- lokalt runt om i hela världen -- har under årtionden framförallt byggts

ut av stora bolag som ofta hamnar i konflikt med de lokalsamhällen som utifrån

donutekonomins modell hellre borde ägt och tagit hem vinsterna av den nya teknologin

till människorna lokalt. Problemet här är att vindkraftens potential att ge människor makt

över energiförsörjningen inte uppmärksammats och om denna potential

uppmärksammats så har den i vilket fall inte uppskattats av dem som har makten över

industrin sen tidigare. Därför har allmänhetens möjligheter att driva utbyggnaden av

vindkraft begränsats av föråldrad lagstiftning och skattepolitik som gynnat de gamla

industristrukturerna istället för de nya demokratiska industristrukturer som skulle kunna

driva både en ekologiskt och socialt mer hållbar utveckling med utjämnandet av

klassklyftor genom skapandet av demokratiskt och lokalt ägda företag.

I korthet går det att beskriva den här nya konflikten så här: många av de

teknologier som bör användas för att hantera olika ekologiska och sociala utmaningar

kan inte hanteras på särskilt bra sätt av etablerade, centraliserade företagsmodeller och
 10

inom ramen för den politik som styrt samhället fram till dags dato. Vi talar här alltså inte

enbart om ny förnybar energiteknologi utan även om vår tids mångfald av nya

teknologier som omvandlar förutsättningarna för alltifrån transporter, industri, media,

medicin och demokrati.

En affisch som berättar om vilka fördelar lokalt, gemensamt ägd förnybar energi och
gemensamt arbete med energihushållning kan ge för Cornwall i Storbrittanien. Bild: Fal Energy
Partnership - Action for Local Energy Wealth

Enligt en växande rörelse och en rad författare, till exempel Elinor Ostrom, Jeremy

Rifkin och Paul Mason, är kooperativa och andra lokala kollaborativa företagsmodeller, i

samspel med olika former av stärkt offentligt ägande, de bästa sättet att organisera den

nya decentraliserade, frigörande teknologins förvaltning. Dessa författare talar om att

 11

dessa företagsmodeller tillsammans kan bygga något som vi kan kalla för “kollaborativa

allmänningar”. Människor jobbar i dessa kollaborativa allmänningar bland annat när de

skapar olika former av delandeekonomi, lokala kooperativa företag för lokal förnybar

energi och när de delar ritningar, kod, program etc för digitalt assisterad produktion

inom en mängd olika branscher. För flera orädda städer bland annat Barcelona så är

utveckling av dessa allmänningar ett centralt projekt som involverar kommun,

medborgare och en rad kooperativa lokala företag.

Värt att notera är också att uppkomsten och utvecklingen av kollaborativa allmänningar

utanför offentlig sektor hjälper oss att formulera frågor kring hur våra offentligt ägda

företag arbetar. Jobbar inte de också allt som oftast med olika sorters allmänningar som

borde förvaltas mer kollaborativt? Diskussionerna om hur våra elnät, värmenät, våra

offentliga rum, bostadsområden, markområden, vägar, bibliotek, utbildnings- och

kulturinstitutioner med mera kan förvaltas som allmänningar är redan ganska långt

framåtskridna och många erfarenheter och nya arbetssätt finns dokumenterade för den

som riktar uppmärksamheten åt rätt håll, men fortfarande har vi inte upplevt de sannolikt

mycket stora förändringar som väntar när de nya perspektiven får genomslag på allvar.

Sammanfattningsvis

Vi kan kanske sammanfatta så här: traditionellt vinstmaximerande företag är sämre

lämpade att förvalta många av de nya möjligheter som växer fram med ny teknologi.

Dessa företag är också mer allmänt fundamentalt olämpliga för att förvalta
 12

allmänningar. Stora delar av den nya ekonomin som skapas runt digital information,

lokal förnybar energi, hållbar produktion och konsumtion samt hållbara transporter är

med andra ord mindre lämpade att organiseras på ett traditionellt kapitalistiskt sätt. Men

även stora delar av det kapital som redan är gemensamt till exempel elnät, värmenät,

våra offentliga rum, bostadsområden, mark, vägar, bibliotek, utbildnings- och

kulturinstitutioner med mera är långtifrån önskvärda att förvalta genom kapitalistiskt

företagande. Istället framstår det som mycket mer samhällsnyttigt att organisera dessa

resurser så att nyttan maximeras lokalt, så att välstånd delas överallt när det är möjligt

samt så att eventuell vinst återinvesteras i det gemensamma.

Vår tids ekonomisk-teknologiska omvandling innebär alltså en rad nya möjligheter att

rekonstruera ekonomin och på det sättet tackla olika klyftor i samhället. Diskussionen

om värdet av olika kollaborativa och kooperativa företagsformer kastar också ljus över

den stora potential som ligger i allt det som ingår i våra gemensamma tillgångar till

exempel inom offentlig sektor. Nyckeln till framtiden är att öppna upp förvaltningen och

dela ägandet av de nya sätten att producera, transportera, kommunicera och dela så att

fler människor blir förvaltare och medägare av de nya institutionella arrangemang som

nu behövs. Om vi lyckas med detta fördjupar vi demokratin genom att bygga ut en

växande kollaborativ och kooperativ sektor med mängder av medborgar- och

personalägda företag, understöttad av en genomtänkt och kollaborativt orienterad

offentlig sektor. Denna utveckling kan vi driva framåt genom att bland annat arbeta med

medvetet med offentlig upphandling så att den bidrar till utvecklingen av nya företag.

Framtidens alternativ till kapitalismen och en ekonomi som uppnår donutmodellens

 13

mycket rimliga mål kan med andra ord skapas genom bland annat satsningar på lokalt

gemensamt välståndsbygge, demokratiskt företagande, samt utveckling av samhällets

”kollaborativa allmänningar”.

En bild av hur förändring kan gå till. Rörelser kan själva organisera nya företag och föreningar,
flytta pengar till nya banker och lokalt gemensamt välståndsbygge kan ytterligare stödja
utvecklingen av nya företag. Deltagande demokrati i kommunen kan utgöra en del av lokalt
gemensamt välståndsbygge. Kommuner, nya företag och medborgare kan tillsammans utveckla
de ”kollaborativa allmänningarna”. Detta leder till en förändrad maktstruktur, som gör det möjligt
att arbeta mot mer ambitiösa mål med tiden. På detta sätt kan ett alternativ till kapitalismen
skapas underifrån.
 14

Lästips och källor

Making peace with nature: A scientific blueprint to tackle the climate,

biodiversity and pollution emergencies, rapport från FNs miljöorgan UNEP, februari

2021.

Vad är feministisk ekonomi?, artikel i onlineversionen av Ekonominhandboken

av Sten Ljunggren och Johan Ehrenberg.

Strategi för lokalt gemensamt välståndsbygge, idéskrift av Ylva Lundkvist Fridh,

från Hela Sverige ska leva och Färnebo folkhögskola, 2019.

”Kommunen som motor för lokalekonomisk utveckling”, filmat webinarium (1

timme). Presentation om Prestonmodellen av Jonathan Korsar. Perspektiv på liknande

strävanden i Sverige presenteras också av Theresa Hägglund, upphandlingschef i

Bodens kommun, samt Eva Ternegren som författat en rapport om möjligheterna att

använda upphandling som ett redskap för att driva social utveckling, 2019.

Vi kan inte ta en kris i taget, debattartikel om vad som behöver göras för att

tackla krisen i Gävleborg, maj 2020.

”Hur kan vi demokratisera krisen och framtiden?”, text av Jonathan Korsár, maj

2020.

Nationalekonomen som tvingar oss att fråga: "När kommer planetens gränser

emot?”, artikel på finska YLEs webbsida.

Donutekonomi - sju principer för en framtida ekonomi, bok av Kate Raworth,

Daidalos 2018.
 15

“En hälsosam ekonomi ska vara designad för att frodas inte växa”, video med

presentation av Kate Raworth, textad till svenska, TED-talks 2018.

”Varför är Sverige mer kapitalistiskt än USA?”, artikel av Jan Wiklund på bloggen

Gemensam 2021.

”The Preston Model”, artikel med statistik, från CLES - Centre for Local

Economic Strategies.

”When Preston meets the Donought”, video och annat dokumentation från

webinarium om möjligheten att arbeta med Prestonmodellen för att skapa en

donutekonomi, 2021.

"Community Wealth Building", presentation av Jonty Leibowitz från Centre for

Local Economic Strategies, som berättar om kommunen Prestons arbete.

Lokalekonomidagarna i Järvsö 2019.

”Svenska energikooperativ behöver bättre villkor”, artikel av Göran Bryntse och

Ewa Engdahl på Second Opinon, maj 2020.

”Skattebeslut bromsar vindkraftskooperativ”, inslag i P4 Jämtland, Sveriges

Radio, maj 2011.

“Community Solar”, beskrivning av Fal Energy Partnership - Action for Local Energy

Wealths arbete med lokalt demokratiskt ägd energi.

“Låt Elinor Ostroms insikter slå igenom i politiken”, artikel av Ylva Lundkvist Fridh
i tidningen Syre Global.
“The Zero Marginal Cost Society”, föreläsning (ca 1 timme) utifrån boken med
samma namn av Jeremy Rifkin, 2014.
 16

“On the future of Capitalism”, kort presenation (18 minuter) med journalisten och

författaren Paul Mason, 2013.

“The Sharing Economy on the Collaborative Commons”, artikel av Jeremy Rifkin i

Common Dreams.

Commons Transition and P2P, en guide till den kollaborativa allmänningens

politik från Transnational Institute och P2P Foundation, 2017.

”The Commons Collaborative Economy explodes in Barcelona”, artikel på

Commons Transitions webbsida, 2016.

The Future is Public: Democratic Ownership of Public Services, rapport från

Transnational Institute, 2019.

“Vad är socialt företagande?”, artikel med länkar till filmer och mer material på

Tillväxtverkets webbsida, 2021.

Cities building Community Wealth, en rapport och film från konferens där

nordamerikanska städer berättar om sitt arbete med lokalt gemensamt välståndsbygge.

The Next System Project, projekt i USA med fokus på att diskutera ett möjligt

alternativ till kapitalismen: https://thenextsystem.org/about-next-system-project

En nordamerikansk resurssida om olika aspekter av Community Wealth

Building: https://community-wealth.org/

Commons Transition - Organisation med fokus på hur den ”den kollaborativa

allmänningen” kan utvecklas: https://commonstransition.org/