DEN IRANSKA

KVINNORÖRELSEN
The iranian women´s movement

KENT EKLIND * 2022

 Den iranska kvinnorörelsen
Händelserna i dagens Iran, ett uttryck för kvinnors strävan efter självbestämmande,
förstärker sedan länge etablerade patriarkala mönster. Det har medfört en kamp för kvinnors
frigörelse. Denna tillskrivs vanligen västliga demokratier. Vi påminns om en grekisk
Aphrodite men en persisk Anahita förblir okänd, uppstigen efter folkvandringar och
bosättningar på Irans högplatå. Där hade sedvanor med rötter i Babylon blivit en smältdegel.
Iranskt/indiskt, mosaiskt och babyloniskt tankegods förenades. När Babylon befann sig under
persiskt välde började gamla regelverk att avlägsna sig från ättesamhällets primitiva rätt, I
Europa blev under medeltiden en teokratisk grundsyn, hämtad från den katolska kyrkan,
förstärkt med protestantismen och den mosaiska rättens blodshämnd levde kvar i europeisk
rätt fram till 1900-talet.

I Iran hade forntida familjemönster, med religiöst/zoroastriskt ursprung, infogats i en

lagsamling under den sasanidiska dynastin, Mādayān ī hāzār dādestān. Upprättad strax före
sasanidernas fall har den jämförts med den östromerska kejsaren Justinian I och hans lagbok,
Corpus Juris Civilis, 529_534. Där framträder, liksom i den medeltida skandinaviska rättens
landskapslagar, en patriarkalisk struktur. Från 1442 fram till 1700-talet tillämpades i Sverige,
Finland, Estland och Livland Kristoffers landslag. Giftermål, arv och jordinnehav
sammanvävdes men kvinnan hade en sämre position än männen. Det framträder i de isländska
släktsagorna, bland dem Njals saga, tillkomna under 9_1100-talen.

I det persiska imperiet övertogs med sasanidernas fall på 600-talet grekiska, iranska och by-
santinska/romerska regelverk av arabvärlden. Där hade tvister löst med ett
skiljemannasystem, hakam, men med en ökande handel växte ett domarämbete fram, qadi. En
sekreterarfunktion, hämtad från Iran, blev avstamp för rättsutveckling, skild från den
romerska. Domare skulle pröva om praxis överensstämde med teologisk doktrin. Från 1800-
talet öppnades Iran för omvärlden. Med en sekulariserad lagstiftning under 1900-talet
(1927_32) följde omstöpningar av rättstraditioner som gick långt tillbaka.1
Om i ett forntida Iran faderns samtycke saknades vid äktenskap förlorades arvsrätten. Det
återkom i de skandinaviska landslagarna. Egendom skulle stanna inom familjen. Hemmanet,
släktens förmögenhet. skulle behållas oskiftad – Östgötalagen utgjorde ett undantag där arvet
skiftades lika mellan sönerna, Kvinnans rätt att välja partner i Sverige infördes först 1872
respektive 1882 (allmogen) då giftomannainstitutet avskaffades. I Sverige var kvinnans till
2/3 mannens egendom. Hustrun fick nöja sig med en tredjedel och när det gäller gift kvinna
är det uppenbart att hennes eventuella arvedel och egendom köps, förmedlas och förvaltas av
hennes man, tillika husbonde, med eller utan hennes dokumenterade samtycke. Hon agerar

1
Sasaniderna, Iransk dynstibildning 226–640; Encyclopædia Iranica, Family Law, legal prescriptions dealing with marriage, divorce, the
status of children, inheritance, and related matters, i. In Zoroastrianism, ii. In Islam, iii. In Modern Persia; Taussi Sjöberg, M. Rätten och
kvinnorna – från släktmakt till statsmakt i Sverige på 1500- och 1600-talen, Atlantis, Stockholm, 1996; Studier kring kvinnofrågor har gjorts
i olika samhällen - Caecilie Seler-Sachs, 1855-1935, Eduard Seler, Frauenleben im Reiche der Azteken och Ein Blatt aus der
Kulturgeschichte Alt-Mexikos, ISBN 3-496-00786-9; Stausberg, M. Zarathustra och zoroastrismen, Nya Doxa, Nora, 2005; Nigosian, S.A.
The Zoroastrian Faith, McGill & Queen´s University Press, 1999; Rose, J. Zoroastrianism, I.B. Tauris, 2011; Boyce, M. Zoroastrians,
Routledge, 2001; Zayer, C. De familjerättsliga Sharialagarna - Guds lag i människans samhälle, Lunds universitet, 2010; Schiratzki, J,
Muslimsk familjerätt: I svenskt perspektiv, Stockholms universitet, 2010.
1
inte helt säkert själv i ett enda fall som rör den fasta egendomen! Intressant är också att
mannen betraktas som den egentlige innehavaren av hustruns arvedel. Och mågarna tycks
ersätta sönerna om de saknades.1

Kvinnan, före 1600-talet knuten till släkt, stånd eller bosättning, blev i Sverige med en
växande centralmakt allt starkare knuten till maken. Hon kom att inta samma underordnade
position som i den främreasiatiska rätten. Av den isländska lagsamlingen Grågås framgår att
det sätt på vilket släktskapet följdes kunde vara beroende på den situation man befann sig i.
Tillämpningen var öppen men begränsningar följde, knutna till den sociala hierarkin.2

Det var sedvanemönster som påminde om forniranska där kvinnors vittnesmål var ogiltigt
såvida hon inte hade övertagit rollen som familjens överhuvud. Den svenska kvinnan stod
alltid under en manlig förmyndare. Hon kunde inte delta i edsprocessen enligt Olaus Petris
domarregler och inte avge vittnesmål. Först under 1600-talet blev kvinnan ett självständigt
rättssubjekt – men det fick negativa konsekvenser. Rigorös kontroll av utomäktenskaplig
sexualitet utmynnade i barnamord, ett problem lång tid framöver. Brott mot kvinnor, våldtäkt,
kränkning, stöd och kidnappning, medförde endast böter. I Sverige sönderföll detta i å ena
sidan en katolsk äktenskapssyn, å den andra en protestantisk. I protestantismen behandlades
äktenskapet inte som ett sakrament men otrohet ansågs vara ett större brott än för katoliken.
Mannen kunde misshandla hustrun utan att det utgjorde skilsmässogrund och han hade rätt att
förvalta hustruns egendom. Sverige har ansetts ha det strängaste äktenskapliga kontrollsystem
i Europa med en rigid sedlighetslagstiftning.3

En ny tid
I ett svar på en fråga i Sveriges riksdag, 2014/15:116 om kvinnors ställning i det iranska
rättssystemet, anförde utrikesministern Margot Wallström att

Situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran är svår överlag – även för män – men på
flera områden särskilt besvärlig för kvinnor och Rättsligt kommer det tydligast till uttryck
inom familjerätten och civilrätten där kvinnor på många områden har sämre rättigheter än
män. Konstitutionen tolkas på ett sätt som ofta förhindrar kvinnor att utses till höga ämbeten
inom stat och rättsväsende.

1
I de svenska landslagarna fanns gradual- och parentelprinciperna. Den först-nämnda skulle hindra boets splittring med en trängre arvskrets
(Östgötalagen). I Svealagarna delades släkten i avdelningar, istadarätt - avkomlingar, barn, barn-barn o s v kunde överta avlidna föräldrars
arvsdel. I västgötalagen fanns mindre avvikelser; Inger, Göran, Kompendium i Rättshistoria, Rättsutvecklingen i Sverige från medeltid till
nutid, Liber, Lund, 1978; Encyclopædia Iranica, Family Law, legal prescriptions dealing with marriage, divorce, the status of children,
inheritance, and related matters, i. In Zoroastrianism, ii. In Islam, iii. In Modern Persia; Taussi Sjöberg, Marja, Rätten och kvinnorna – från
släktmakt till statsmakt i Sverige på 1500- och 1600-talen, Atlantis, Stockholm, 1996; Ett avgående parlament lämnade 2004 över förslag till
väktarrådet där arvsrätten likställts mellan kvinnor och män. Nuvarande rättsläge ger kvinnan rätt till egendom från 1/8 till 1/4 vilket är
mindre än det som tidigare tillämpats, AP Middle East, 2004-05-11;
2
Clunies Ross, Margaret, Hedniska ekon – Myt och samhälle i fornnordisk littera-tur, Anthropos, 1996
3
Familjeöverhuvudet kunde fritt testamentera egendom men inte begränsa andelar som tillkom hustru eller bröstarvingar. Skulle andelar ha
testamenterats utanför familjen, mārd ī sāhr, skulle de efter arvtagarens död återgå till den ursprungliga familjen. Om arvet tillföll en ende
son var denne skyldig att överta ansvaret för familjemedlemmarna. För en änka med full äganderätt, bāhr i xwesih, ansågs arvet utgöra
ersättning för handhavande av egendomen, cakārīh (bāhr ī stūrīh). En dotter gift med sin far som hade status som cakārīh/stūrīh ärvde efter
faderns död samma andel som en son; Inger, G. Kompendium i Svensk rättshistoria – rättsutvecklingen i Sverige från medeltid till nutid,
Liber Läromedel, Lund, 1978; Vid fördelningen skulle en lott avdelas för att bevara hushållets eldstad, sedvana från stäpptillvaron, under
sasaniderna förstärkt med eldtemplen; Taussi Sjöberg, M. Rätten och kvinnorna – från släktmakt till statsmakt i Sverige på 1500- och 1600-
talen, Atlantis, 1996; Anners, Erik, Den europeiska rättens historia 1, AWE/GEBERS, Uppsala, 1977
2
 Iran är ett av få länder som inte tillträtt FN:s konvention om avskaffande av all sorts
diskriminering av kvinnor (CEDAW).4

Den i väst rotade principen om lika rättigheter är inte fullt ut godtagen inom shiaislam. Till
grupper som har begränsade rättigheter hör sunnimuslimer, ismailiter, zayditer, kristna, judar
och zoroastrier. De som inte är vare sig muslimer, kristna, judar eller zoroastrier är rättslösa.
Konstruktionen strider mot deklarationen om de mänskliga rättigheterna, artiklarna 1, 2, 3, 6
och 7.

Iransk lagstiftning vilar på den shi´itiska Jafariskolan. Med revolutionen vid 1900-talets
inledning följde en konstitution delvis byggd på brittiska och belgiska förlagor. Ett tudelat
juridiskt system med en prästadministrerad och en statsadministrerad domstol infördes. Med
detta skulle tiden fram till 1979 komma att präglas av försök att finna en brygga mellan sharia
och ett mera sekulariserat regelverk. I praktiken har det bland annat fått till följd att man i en
yngre generation vid ett giftermål upprättar separata juridiskt bindande avtal som stärker
kvinnans ställning. Trots detta kan män ensidigt få skilsmässa.

Giftasåldern för kvinnor har ändrats till nio år, i vissa fall sju år och rätt till vårdnaden över
barnen har försämrats. En kvinna måste ha sin fars eller annan manlig släktings medgivande
för att ingå äktenskap. Domstolarna har i allmänhet gett vårdnaden till fadern vid skilsmässa
även om, 1998, kvinnors vårdnadsrätt vidgades något fram till att barnet fyllt sju år. En
majoritet i parlamentet antog 2002 ett lagförslag där frånskilda kvinnor skulle ges en vidgad
vårdnadsrätt tills barnen fyllt sju år. Den tidigare regeln, fram till sju år för flickor och två år
för pojkar, var en inskränkning som kom till stånd 1979.2

Med 1900-talet och den konstitutionella revolutionen i Iran hade kvinnogrupper bildats i flera
av de större städerna. Reformströmningar tog fart med Reza Shah och ett reformprogram som
hade västerländska förlagor. Kvinnors utbildning lyftes fram. Från 1928 kunde de bedriva
utlandsstudier. Från 1935 fick de tillträde till universitet. Från 1936 kom en familjelag,
reviderad 1967, Family Protection Law, FPL, Qanūn-e ḥemāyat-e ḵānevāda. Skilsmässors
hantering i religiösa organisationer upphävdes. Regler om skilsmässa, månggifte och
vårdnaden av barn blev lagfästa, månggiftet begränsades. Särskilda familjedomstolar kom till
stånd med konservativt motstånd. Andra reformer rörde kvinnors rösträtt och en förhöjd
minimiålder för giftermål, 18 för kvinnor, 20 för män. FPL frigjordes då det gällde
familjefrågor från Civil Procedure Code, CPC. Skilsmässor skulle hanteras av civila domare,
bland dem kvinnor. Kunde parterna inte enas skulle ett utlåtande, upprättas som öppnade för
parterna att ansöka om medling. Rätten att ha mer än en hustru förutsatte medgivande från
den tidigare hustrun. En skilsmässa där föreskriven procedur förbigåtts blev straffbelagd.

Vid 1930-talet fanns 14 tidningar med kvinnliga utgivare men sedan Reza Shah abdikerat
följde ett ökat utrymme för ett konservativt motstånd mot ökad jämlikhet. Lättnade genom
lagstiftningsåtgärder följde men de blev inte långvariga även om den nye shahens
tvillingsyster Ashraf 1959 startade High Council of Woman, 1966 följt av Womens
4
Sveriges Riksdag, Svar på skriftlig fråga 2014/15:116, Kvinnors ställning i det iranska rättssystemet; Nalepa, M. Den iranska kvinnans
status - En demografisk studie ur ett socialistiskt radikalfeministiskt perspektiv, Lunds Universitet, HT13; Haghighat, L. Barnkonventionens
tillämpning i Iran, Stockholms Universitet, 2005
2
Sharia, gudomlig lag och dess tolkning, fiqh, med stöd i Koranen och uppteckningar efter Muhammed, hadither. Sharia motsvarar den
judiska Talmud. Den jafaritiska skolan bärs upp av tre grundläggande lagkommentarer, Najm-al-Dīn Moḥ aqqeq Ḥ ellī’s Šarāʾeʿ al-Eslām,
Zayn-al-Dīn ʿĀmelī Šahīd-al-Ṯ ānī’s Šarḥ al-Lomʿa och Shaykh Mortażā Anṣārī’s Makāseb med viss anpassning till andra lagskolor och
inslag från belgiska, franska och schweiziska rättssystem; Arshani, T. Icke-shiiternas rättsliga ställning, Shiaislam och de mänskliga
rättigheterna; persiran.se, 2011_06--15
3
Organization of Iran, WOI, för att stärka en samordning av kvinnoorganisationerna. Den
andra kongressen för Women of the East blev förlagd till Tehran 1944 (Libanon, Egypten,
Indien och Irak). Då hade, 1936, ett kontroversiellt slöjförbud införts.

Under 1950-talet kom flera kvinnoorganisationer att bildas, bland dem Rah-e Now (Ny väg)
med Mehrangiz Dowlatshahi 1955 och Women’s League of Supporters of the Declaration of
Human Rights som sjösattes 1956. Från 1959 kom en samordning av femton
kvinnoorganisationer inom the High Council of Women’s Organizations in Iran. Rådet
fokuserade rösträttsfrågan och ett referendum 1963 visade trots prästmotstånd 1963 på ett stöd
för en vidgad kvinnorätt. Sex kvinnor blev valda till parlamentet. Det tidigare regelverket i
huvudsak oförändrat men de ändringar som infördes under åren 1927_1935 utmynnade i en
lagsamling i tre volymer. Med 60-talet hade, 1963, kvinnor fått rösträtt, vid lokala val 1952.
En utökning av kvinnors rättigheter följde med shahens ”vita revolution”. Samtidigt hade
antalet kvinnor med högre utbildning ökat. Media fylldes med lättklädda kvinnor, i klerikala
led uttryck för västlig infiltration. Där återfanns Khomeini.

Vid sextiotalets ingång kunde en iransk kvinna inte rösta, inte erhålla någon tjänst inom det
allmänna, inte ha vårdnadsansvaret för sina barn och inte arbeta eller gifta sig utan en mans
samtycke. En man kunde skilja sig genom nedsättande uttalanden. Hon kunde utsättas för att
en, två eller tre andra hustrur trädde in i hennes hem. Hon hade inget ekonomiskt skyddsnät,
hennes medborgarskap kunde tas ifrån henne om hon gifte sig med en icke-iranier. Hennes
arv var hälften av hennes bröders. Ett förslag till en ändrad familjerätt, framlagt av Mehrangiz
Dowlatshahi, lagfästes 1967. Samtidigt inskränktes en mans rätt till flera äktenskap men
Mohammad Reza Shah upphävde faderns förbud mot beslöjning. En kvinnlig
parlamentsledamot, Manhouchehrian, lade samtidigt fram ett progressivt förslag som fick stöd
av 15 ledamöter. Med en medial uppståndelse tvingades hon att lämna Tehran men vid slutet
av 1960-talet hade familjeplaneringsprogram införts och tillgången till preventivmedel ökat.

Kraven på lagändringar skapade motsättningar. Från teologiskt håll pekades på att föreslagna
lagändringar stod i konflikt med såväl islamiska värderingar som familjestruktur – en gammal
konflikt mellan sexualvanor och religiös norm. Då hade några huvudlinjer framträtt inom
kvinnorörelsen. Inom vänsterrörelsen fanns en uppgivenhet inför utsikten om ett bredare stöd.
Det öppnade för allianser med prästkollektivet. Medelklasskvinnor delade vänsterrörelsens
shahkritik men såg det religiösa kraftfältet som en av orsakerna till att Iran hamnat i ett
bakvatten.

Bland traditionsbundna grupper öppnade ett minskat religiöst inflytande för Khomeini. Detta
hade kommit till uttryck redan 1967 med en debatt som efter 1979 tog en annan vändning.
Familjeplaneringslagen, inom kvinnorörelsen symbol för den iranska kvinnans legala
rättigheter, blev med revolutionen 1979 vinglippt. Andelen anställda kvinnor i landet sjönk
från 14 % 1976 till 7 % tio år senare. Däremot gynnades utbildningsområdet. En förstärkning
kom både kvinnor och män till godo. 1
1
Civil procedure code, Civillagen, qānūn-e madanī, infördes 1928 resp. 1935 med tre delar, egendom, fysiska personer och
påtaglighet/vittnesmål och vilade på den konstitutionella revolution som 1906 tvingat en vägrande shah att ge vika. En kommitté utarbetade
ett förslag byggt på brittisk modell och 1831 års belgiska konstitution. Det blev signerat av shahen den 5 augusti och godkändes av
parlamentet i oktober 1906. En procedurreglering för domstolarna antogs 2000; Family Protection Act infördes 1967, utvidgat 1975. Den
ersattes 1979 av sharia men utgör fortfarande motpol vid tillämpningen av shariabestämmelser; Hooglund, E. Women and the Making of
Civil Society in Post-islamist Iran; Nomani och Bedad, Class and Labor in Iran – Did the Revolution matter? Kap. 6, The Nature of
Womens´s Marginalization in Employment, Syracuse University Press, 2006; UN Commission of Human Rights, Implementation of the
Declaration of the Elimination of all Forms of Intolerance and of Discrimination Based on Religion or Belief, E/ CN.4/1996/95/Add .2; A
Brief History of Women Movements in Iran 1850-2002, www.cultureofiran.com; Reuter 02-04-29, Feminists Hail New Iranian Custody Law;
Marshall, Tayana, Iranian Revolution Turned Against Women Who Supported It; Fisher, S. The Peak, University, Burnaby, Brittish
4
Skilda perspektiv
Den iranska feminismen sönderfaller i sekulära respektive islamiska strömningar.
Splittringen har skapat problem. Det har hindrat gemensamma aktioner mot en
marginalisering av kvinnor, rigid lagstiftning och en konstitution där kvinnan tillskrivs
formella rättigheter som inte omsätts i praktiken. Kvinnorörelsen beskylldes 2007 för att
genomföra en ”mjuk omstörtning” av republiken. Flera kvinnogrupper bland dem NGO,
stängdes medan man i Sverige strider om kvinnors representation i fullmäktigeförsamlingar
och bolagsstyrelser. Det faller tillbaka på grundlagsskyddade rättigheter _ i Iran möter en
diskriminering sanktionerad i lag. För den iranska kvinnan är det en fråga om arbetsfördelning
i hemmet och undanröjande av ojämlikhet kompletterat med en värdegrund som vilar på
familj och släkt. Den utgår inte från att frigöra kvinnan från familjen. Frigörelsen skall ske
inom familjen.1

De tidiga feministerna
När Irans kvinnorörelse växte fram framträdde en kvinna ur aristokratins översta skikt,
dottern till Naser al-Din Shah, Taj al-Saltana (1884 _1936). Uppvuxen i haremmiljö skulle hon
spränga gränserna med en rebellisk livsstil. Hon gav 1914 ut sina memoarer, Crowning
Anguish. De spände över åren 1884_1914 och gav inblick i en sluten haremsvärld. Där hade
ett utbildningssystem för en prinsflora, etablerat under 1700-talets safaviddynasti,
degenererat, särskilt för kvinnliga hovmedlemmar. Det hela kom med mordet på Naser al-Din
Shah 1896 att skakas i sina grundvalar. En konstitutionell revolution näärmade sig.2

Taj al-Saltana förde på samma sätt som Malkum Khan i London med tidskriften Qanon fram
en svidande kritik mot sin egen familj. Det var en oväntad kraft som förde fram kvinnors
rättigheter. Efter den konstitutionella revolutionen 1906 hade, trots det tillkomna parlamentets
vägran, ett antal kvinnoorganisationer bildats och verkat i det dolda. Till dem hör Zandokht
Shirazi som formade Women's Revolutionary Association för att 1910 tillsammans med bland
andra systern Eftekhar al-Saltana grunda Anjoman-e Horriyat-e Nesvan (Society for the
Emanicipation of Women). Bland andra aktivister märks Mohtaram Eskandari. Hon grundade
1918 Patriotic Women’s League som gav ut tidningen Nosvan Vatankhah. Eskandari
arresterades. Hennes hus brändes.

De tre ledande suffragetterna i England,

1910, från vänster Emmeline Pethick-
Lawrence, Syliva Pankhurst och Emily
Wilding Davison. Till höger Taj al-
Saltana. Källor: Foto av den engelska
fotografen Christina Broom, återgivet
SvD 2015-06-28, Gatans forograf
räddad ut glömskan samt Beck och
Columbia, Canada, 1995, Iran Oks Marriage Age Bill, Guardian, 2002-06-23; Shiratzki, J. Muslimsk familjerätt; Liedman, L. Alm, I. Hur
Nashat,
har nationsbyggande projekt i Iran bidragit till att forma kvinnans roll,Womern
och hurinhar
Iran – fromsvarat
kvinnor 1800 tomot detta? Lunds universitet, 2004;
Mahdi, A. A., the Iranian Women's Movement: A Century LongtheStruggle.
Islamic Republic
2004-11-01 University of Illinois Reza, Iranska familjer i Sverige,
DOI; Eyrumlu,
Press, 2004
Invandrarlittertur, 1998; Darvishpour, Mehrdad, Invandrarkvinnor som bryter mönstret, Liber, 2004; Andersson, E. Irans kvinnor och deras
möjligheter till politisk påverkan, Karlstads Universitet, 2010.
1
Teodorescu, A. Kvinnorna kan återerövra demokratin, Friheten i Iran - en essäsamling, Fores/Captus, Ohlininsititutet; NGO - Non
governmental organization inom FN. Närmare 3 000 organisationer får bidrag från internationella givare; Khorasani, N. A. Mahnaz
Afkhami - Reform and Regression: The Fate of the Family Protection Law, 2008-10-14.
2
Koolaee, Elaheh, Iranian Women from Private Sphere to Public Sphere, With Focus on Parliament. Iran and the Caucasus, Volume 13,
Issue 2; The Diary of H.M. the Shah of Persia during the Tour Through Europe in A.D. 1873, Bibliotheca Iranica/Mazda Publishers, 1995.
5
Med Taj al-Saltana föddes en social rörelse. Under 1920-talet gav hon sig in i den infekterade
frågan om oljan och lyfte fram engelsk rovgirighet och engelsk-rysk delning av Iran i ”zoner”.
Det var ett sekel då en svensk kvinnorörelse låg i sin linda efter pionjärer som Fredrika
Bremer, 1801_1865. Som en av den svenska kvinnorörelsens pionjärer inledde hon den debatt
som medförde att riksdagen 1858 beslöt att ogifta kvinnor skulle bli myndiga men gifta
kvinnor blev myndiga först 1921. En förening för kvinnlig rösträtt hade bildats i England
1865, suffragetterna som fick sin utbredning i början av 1900-talet, främst i England där
rösträtt för kvinnor över 30 år infördes 1918, för kvinnor över 21 år 1928. Då hade Womens
Social and Political Union, grundats 1903 av Emmeline Pankhurst, en gren av den engelska
rösträttsrörelsen som ibland tog till våldsamma medel.1

Till andra förgrundsgestalter under tiden före och efter Khomeinis återkomst från exilen
hörde personligheterr som Farrokhroo Parsay, Mahnaz Afkhami, Zahra Rahnavard och
Marziyeh Dabbagh träda fram.2

Farrokhroo Parsay, 1922_1980, dotter till Fakhr-e Afagh, redaktör för den tidningen Jahan-e
Zan, "Kvinnovärden", blev uttalad förespråkare för kvinnors frigörelse. Konservativa krafter
drev ministern Ahmad Qavam till en flyttning av familjen från Tehran till Qom med placering
i husarrest. Under ministären Hasan Mostowfi al-Mamalek kunde familjen återvända till
Tehran där Farrokhroo studerade medicin och blev lärare. Till hennes elever hörde Farah
Diba, senare gift med Mohammad Reza Pahlavi. Parsay valdes 1963 in i parlamentet där hon
drev kraven på kvinnlig rösträtt och ändrad familjelagstiftning. Som utbildningsminister 1965,
från 1968 under Amir-Abbas Hoveydas regering, var hon den första kvinna i Iran som
innehaft regeringsställning. Arresterad efter revolutionen blev hon avrättad.

Mahnaz Afkhami, född 1941, kunde som 17-åring i en fackförening tvinga en arbetsgivare
att betala ut en lön sedan hon avskedats. Föräldrarna skildes när hon var 11 år. Modern
flyttade till USA där Mahnaz inhämtade en MA-examen vid Colorados universitet. Hon
återvände till Iran 1967, tillträdde en professur i litteratur och engelska vid universitetet i
Tehran och grundade Women's Learning Partnership (WLP). Från 1970 blev hon sekreterare i
Women's Organization of Iran (WOI), chef för Foundation for Iranian Studies och bildade
Association of University Women. Från 1975 blev hon kvinnominister - en sådan fanns endast
i Frankrike med Françoise Giroud. Hennes syster hade en ledande roll inom studentrörelsen
som krävde shahens avgång. Afkhami var drivande inom familjelagstiftningen. När
revolutionen bröt ut 1979 befann sig Afkhami i New York för överläggningar om ett
internationellt forskningsinstitut för kvinnors karriärmöjligheter (INSTRAW). Försatt i exil
har hon aldrig återvänt till Iran.3

Med Khomeini inrättades ett expertråd. Där oingick en kvinna från det islamiska
republikanska partiet, Monireh Gorjee. Hon hade inga invändningar mot den konstitutionens
anpassning till sharia. I parlamentet ingick, av 217 parlamentsleda-möter, 3 kvinnor, Gohar
Dastghayb, Maryam Behruzi och Azam Taleghani, representant för the Women's Society of
Islamic Re-volution som protesterade mot det klädtvång som infördes 1980. Maryam Firouz
undanröjdes trots att hon hade beskrivit Khomeini som en stödjepunkt för kvinnorna. Något

1
Suffragetterna återkommer i filmens värld med Suffragette, svensk premiär i januari 2016, med Meril Streep som Pankhurst; Mottahedeh,
N. Representing the Unpresentable, Syracuse University Press, NY, 2008
2
Afary, J, Portraits of Two Islamist Women: Escape from Freedom or from Tradition, Cambridge Scientific Abstracts, 2001
3
Afkhami, 1994, Women in Exile, verksam i Human Rights Watch, - Committee of the World Movement for Democracy - the International
League for Human Rights - the Global Fund for Women - Gender at Work - Women Leaders Intercultural Forum - Global Women’s Action
Network for Children - International Museum of Women och Realizing Rights: The Ethical Globalization Initiative (2002-2010).
6
år senare fördömde Maryam Behruzi aborträtten och försvarade den isla-miska straffrätten.
Med ökad press på kvinnor, beväpnade moralpoliser och arresteringar följde ett ökande
motstånd inom kvinnorörelsen. Det fördes 1982 fram av Freedom Movements' Women's
League med medlemmar som Azam Taleghani, Ali Mojtaba Kermani, Ahmad Sadr Haj
Sayyid Javadi, Naser Katousian, Zahra Rahnavard och Marziyeh Dabbagh. Då hade
kvinnorättsföreträdare som Sattareh Farmanfarmian tvingats i exil, dotter till Kadjarprinsen
Hossein Mirza Farmanfarma, en av de tongivande politikerna under det tidiga 1900-talet.1

Till andra förgrundskvinnor hör Zahra Rahnavard och Marziyeh Dabbagh.

Rahnavard, gift med reformrörelsens Mir Hosain Mousavi, har med MA-examen och
doktorsexamen i statskunskap gett ut flera publikationer, bland dem The Colonial Motives for
the Unveiling of Woman. Uppväxt i en familj med sufiska band har hon beskrivit sitt liv som
en kamp mellan det moderna och det traditionella där ”moderniteten” förklarat krig mot både
traditionen och islam, en sekularisering med USA som stödjande kraft. Med sin kritik stöttes
hon ut och radikaliserades. Hon ingick i den Sorbonneutbildade sociologen Ali Shariati´s
nätverk, lämnade Iran och anslöt hon sig till vänsterorienterade iranska studenter i USA.

Inför revolutionen kritiserade hon öppet shahregimen. Hon drevs mot Khomeini men förde
samtidigt med sig en ny syn på kvinnors utbildning, hälsa och äktenskapliga situation inom en
generation som omdefinierade könet. Med detta blev hon ledare för Alzahra University i
Tehran från 1998 till 2006, den första iranska kvinnan som nått en sådan position sedan 1979.
Hon blev politisk rådgivare åt presidenten Mohammad Khatami, utrensad av Mahmoud
Ahmadinejad 2005. Hon blev stödperson för sin make Mir-Hossein Mousavi. Senare har hon
verkat inom den gröna rörelsen. Hon har varit medarbetare i den till det iranska republikanska
partiet knutna Payam-e Zan och avvisat det värdesystem som hon ansett att ”moderniteten”
för med sig. Det hotade islam men hennes hållning blev från 1997 med Khatami mer
progressiv.2

En andra kvinna med inom administrationen från 1979 var Marziyeh Haidihi Dabbagh. Hon
hade tvingats ingå ett arrangerat äktenskap vid 13 års ålder. Efter att ha flyttat från Hamadan
till Tehran upplevde hon från 50-talets slut en påtvingad orättvisa. Vilka teologiska
mekanismer låg bakom ett underordnande av det ena könet?
När Khomeini 1963 placerades i husarrest blev hans budskap om frigörelse från förtryck en
förlösande kraft för Dabbagh. Hon blev missionär för att vinna anhängare till Khomeini men
gick sedan in i en djup konservatism. Hon fjärmade sig från reformrörelsen och blev aktiv i
Pasdarans parmilitära verksamhet och tillhörde grundarna av en Basijorganisation som visade
sin kraft under demonstrationerna 2009. Som parlamentsledamot under fyra perioder stödde
hon flera förslag som utvidgade kvinnors rätt men det var inte ägnat att stärka mänskliga
rättigheter eller en emanciperad kvinna. Det skulle gagna ett militant islamiskt samhälle.
Hennes aktiviteter medförde att hon arresterades av SAVAK 1972 med grov tortyr – men hon
frigavs. En mor till åtta barn kunde inte få bli martyr. Hon reste till Europa, deltog i
hungerstrejker och i Syrien i upprättandet av träningsläger för shahmotståndare. Med sin
lojalitet mot Khomeini skulle hon sedan bli både livvakt, rådgivare och hushållerska hos

1
Sattareh Farmanfarmian gav ut flera böcker, bland dem Country Profile of Iranian Family Planning and Social Welfare (1965),
Prostitution Problems in the City of Tehran (1969), Early Marriage and Pregnancy in Traditional Islamic Society
(1975), i exil Daughter of Persia: A Womens Journey from Her Fathers Harem Trough the Islamic Revolution (1992) för vilken hon
nominerades till Pulitzerpriset och Social Work as Social Development: A Case History (1996).
2
Afary, J. Femmes sous lois musulmanes, Sociological Abstracts, Critique, no 19, 2001; Holmäng, H. Kvinnor, makt och politik i Iran,
Lunds universitet, 2014.
7
denne under exilen i Paris. Det var en hängivenhet som Frankfurtskolans grundare, Erich
Fromm, beskrivit en form av underkastelse präglad av nationalsocialism.

Revolutionen 1979
Khomeini hade under exilen uttalat att revolutionen skulle medföra ett likaberättigande
mellan kvinnor och män. Med detta hade han haft ett stöd från kvinnorna. När han kom till
makten blev det emellertid hans tidigare lärosatser, utgående från det traditionella synsättet i
kvinnofrågan, som kom i förgrunden. Efter revolutionen har en liberal lagstiftning reviderats
med försämrad ställning för kvinnan även om den tidigare civilrättsliga familjelagstiftningen
successivt återinförts under 1980 och 90-talen. I februari 1979 klargjorde Khomeini att
Family Protection Law från 1967 var upphävd, ersatt med Sharia. I mars månad meddelades
att kvinnor inte kunde utses som domare följt av ett påbud att bära slöja, hejab, på
arbetsplatser. Samma år infördes könssegregering på badplatser och vid sportevenemang.

Khomeini publicerade 1943 sin Kashf al-Asrar, avslöjandet av sanningar. Där

argumenterade han för ett återinförande av slöjan. Efter hans tillträde blev den obligatorisk.
Avvikelser kunde medföra prygel, senare ersatt med fängelse och böter. Entydiga regler
saknas och påbudet kan utnyttjas godtyckligt. Mannen placerades på nytt framför kvinnan.
Mäns och kvinnors lika rätt i skilsmässomål, giftasålder, minskat utrymme för månggifte och
vidgat utrymme för kvinnans vård av barn begränsades. Giftasåldern sänktes från 9 år till
tiden för pubertetens inträde. Restriktioner kring månggifte avlägsnades. Stöd till hustrun
genom underhåll, mahriyeh, skulle fixeras av staten. Kvinnliga jurister uteslöts från
domstolsväsendet. Vården av barn skulle handläggas av specialdomstolar, Dādgāh-e madanī-
e ḵāṣṣ under ledning av teologiskt utbildade domare, ḥākem-e šar. Domslut var oberoende av
Civil Procedure Code.

Det var ett steg i införandet av sharia, en kompromiss mellan dem som ville se ett
omedelbart införande och de som villa ha en gradvis anpassning. Specialdomstolarna, SCCL,
omgavs av ett tjugotal artiklar där domstolarnas behörighet hämtade från FPL. Där ingick
rätten att få en äktenskapsskillnad registrerad men med en försvagning för kvinnan eftersom
mannen, om enighet inte kunde nås under medlingen i domstolen, kundet driva igenom sin
vilja. Från 1980, kom en utvidgning av de åren före tillkomna specialdomstolarna, reglerade i
Special Civil Courts Act, 1979. Det innebar att om en familjefråga inte kunde få en lösning i
de speciella civildomstolarna skulle domstolarna basera sina domslut på fatwas utfärdade av
Khomeini. Med detta gavs det religiösa etablissemanget kontroll över tillämpningen av
sharia.1

Till den första riksdagen efter revolutionen valdes fyra kvinnor, Gohar-ul-Sharieh Dastgheib,
Azam Taleqani (dotter till Ayatollah Taleqani), Atefeh Rajai och Maryam Behruzi vars
meriter främst var politiska. Senare samma år bröt kriget Irak-Iran ut. Women’s Society of
Islamic Revolution (WSIR), ägnat att öka kvinnors medvetande om sin roll som muslimska

1
Sharia, gudomlig lag och dess tolkning, fiqh, med ett stöd i Koranen och uppteckningar efter Muhammed, hadither. Sharia motsvarar
Talmud, den judiska lagen, halacha; I Sverige har förslag om segregerade könstider i svenska kommunala simhallar fört fram. I Frankrike
konstaterades när ett slöjförbud avhandlades att en kriminalisering av slöjan var effekten av ett förtryck som ett förbud skulle fördubbla.
Först tvingas kvinnor att dölja sig. Sedan bestraffas de för att ha blivit förtryckta; Nayyeri, M. H. Gender Inequality and Discrimination: The
Case of Iranian Women, Iran Human Rights Documentation Center, 2013; Karlsson-Minganti, P. Muslima – Islamisk väckelse och unga
muslimska kvinnors förhandlingar om genus i det samtida Sverige, Carlssons bokförlag, Stockholm, 2007; Spellberg, D.A. Politics, Gender
and the Islamic Past, Columbia University Press, New, York, 1994; Khamenei, S. H. Replies To Inquiries About The Practical Laws of
Islam, Alhoda, Tehran, 2005; Kamrava, M. Iran´s Intellectual Revolution, Cambridge University Press, New York, 2008; Zayer, Camilla De
familjerättsliga Sharialagarna - Guds lag i människans samhälle, Lunds universitet, 2010
8
kvinnor, inrättades. Ett Center för Kvinnors deltagande kom till vid presidentämbetet men
väktarrådet blockerade många av de förslag som fördes fram. I augusti 2002 stoppades förslag
om att Iran skulle ansluta sig till FN:s konvention mot diskriminering av kvinnor. Motivet
förklarades vara att det skulle tvinga Iran till en följdlagstiftning i strid med sharia. När frågan
om giftorättsålder kom upp 2002 hänsköts den till expeditionsrådet efter motsättningar
rörande giftasåldern, 13 år för flickor och femton år för pojkar. Förslaget antogs 2003 och
2004 föreslog väktarrådet likställd arvsrätt mellan kvinnor och män. För att undvika konflikt
med sharia och Civil Procedure Code, CPC, infördes en reviderad procedur.
Äktenskapsskillnad skulle ske enligt tillämplig lag efter hänvändelse till domstol. Med detta
kunde en kvinna (art. 1119, 1129 och 1130) vända sig till domstol med yrkande om
skilsmässa.1

Utvecklingstendenser
Åren 1982_83 tillkom en samlad strafflagstiftning. Om ett brott inte kan infogas där skall Shari´a
tillämpas. Av detta följer att den enskilde domaren har utrymme för brottsrubricering och påföljd. Från
1982 segregerades utbildningsväsendet, undantaget universiteten. Året efter legaliserades kroppsstraff
med 74 piskrapp för kvinnor som vägrat underordna sig klädföreskrifterna. Siqeh, det temporära
äktenkapet, legaliserades med en fatwa och 1984 påbörjades en mobilisering av fattiga kvinnor för att
upprätta speciella patruller som skulle svara för att bevara en ortodox islamism. I Qom öppnades 1985
The Women's Religious Studies Center, Society of Al-Zahra, det första religiösa centret för kvinnor
men den högra utbildningen var inte tillgänglig för kvinnor. 2

Åren 1982–1991 utmönstrades eller ändrades ett 50-tal artiklar i tidigare lagstiftning. Minimiregel för
äktenskap, 13 år för kvinnor och 15 för män, art. 1041, försvann 1982. Faderns utrymme att gifta bort
sina barn vidgades 1983. Giftermål före 13 års ålder kunde hänvisas till specialdomstol men art. 3 i
1931 års äktenskapslag bibehölls där 2 års fängelse stipuleras för äktenskap med underåriga. Trots
ändringarna har efter revolutionen den genomsnittliga giftasåldern, speciellt hos kvinnor, stigit
kontinuerligt, från cirka 18,7 1967 till 22,5 1996 (för män 25 respektive 25,6). Regimens möjligheter
att påverka giftasåldern har haft svårt att slå igenom - genomsnittsåldern för giftermål är högre än den
stadgade minimiåldern och den genomsnittliga giftasåldern har fortsatt öka trots regimens försökt att
uppmuntra till lägre giftasålder.3

I en utvecklingsplan, 1989_93, Economic, Social, Cultural Development Plan of the Islamic Republic,
hade förbättrade villkor för kvinnor genom utbildning fått utrymme, följt av ett andra program,
1994_98, med fokus på kvinnors utbildning. Detta återkom i planen 1999 _2003 men reformsträvanden
mötte hinder. Kvinnors andel av arbetskraftsutbudet nådde 1996 den nivå som den haft 1956. Från
1956, då den utgjorde ca 10 %, steg den för att 1976 överstiga 15 %. Den föll sedan till 8 % 1986.
Efter Khomeinis bortgång följde en uppåtgående trend men kvinnors arbetslöshet är fortsatt hög trots
att antalet kvinnliga universitets- och högskolestuderande ökat markant.

Andelen kvinnliga studenter har ökat från 38 % till 65 %. Några av de hinder som funnits för kvinnor
utbildning har tagits bort. Samtidigt var andelen arbetslösa bland unga under 25 år 2005 29 %, för

1
Pallas, H. Scener ur en rättegång, Svenska Dagbladet, 2015-04-17; Zarrin, F. Baraqani, T., Qurrat al-Ayn 1814_1852; Beck & Nashat,
Women in Iran from 1800 to the Islamic Republic, University of Illinois Press, 2004; Ridgeon, L. Religion and Politics in Modern Iran, I.B.
Taurís, London/NY, 2002; NetNative, A Brief History of Womens Movements in Iran 1850_2000; Sayed, M., Svensk och islamisk Familjerätt
– en jämförelse, Juridisk publikation 2/2910, Uppsala universitet; UN Commission of Human Rights, Implementation of the Declaration of
the Elimination of all Forms of Intolerance and of Discrimination Based on Religion or Belief, E/ CN.4/1996/95/Add .2; Eshghipour, K. The
Islamic Revolution´s Impact on the Legal and Social Status of Iranian Women, New England International and Comparative Law Annual,
1997; Reuter 02-04-29, Feminists Hail New Iranian Custody Law; Marshall, T., Iranian Revolution Turned Against Women Who Supported
It; Iran Oks Marriage Age Bill, Guardian, 2002-06-23; Shiratzki, J. Muslimsk familjerätt.
2
Noshiravani, R. Iranian women and the islamic republic: a chronology, Founda-tion for Iranian Studies, 2009
3 Väktarrådet, granskar att lagstiftningen är förenlig med islam och kandidater inför val till parlament, president och Expertrådet. Väktarrådet består av tolv personer, sex teologer som utses av den Högste ledaren och sex jurister på förslag

av parlamentet; Iran Human Rights Documentation Center; Encyclopedi Iranica; Giftasåldern hade före 1979 varit 18 år för kvinnor respektive 20 år för män.

9
unga kvinnor 39 %. Trots en uppmjukning från 1990-talet kvarstår en patriarkalisk grundsyn med en
familjelagstiftning som vilar på kvinnans äktenskapliga skyldigheter, hushållsarbete och barnavård. Ett
deltagande i arbetslivet kommer först på tredje plats. Som en följd av arbetskraftsnedgången har
samtidigt andelen kvinnliga studenter ökat från 15 % 1976 till över 50 % 2008 och efter att ha varit
delvis utestängda från högre tekniska utbildningar fick kvinnor från 1994 rätt att delta i all högre
utbildning.1

Retorik och reformstopp

En tidigare civilrättslig familjelagstiftning återinfördes i vissa delar under 1980- och 90-talen men
har motverkats av regelverk hämtade från sharia som eroderar Family Protection Act. Lagändringar
från 1992 vidgat utrymme för att begära skilsmässa men tillämpningen varierar. Väktarråd har
tillsammans med högsta domstolen fått igenom en anpassning till Sharia. Mödrar gavs vårdnadsrätt
över sina döttrar upp till 7 års ålder, över sina söner till två års ålder Vårdnaden kvarstod om fadern
avled men förlorades vid omgifte då den övergick tillfaderns familj, art 1169, 1170 _71, 1180. Modern
har ingen rätt att fatta juridiska eller ekonomiska beslut under umgängestiden. Domstol kan undanröja
umgängesrätten om barnets psykiska och fysiska hälsa är utsatt för fara.

Iransk rätt särskiljer, i motsats till svensk, förmyndarskap, vårdnad och rätten att fatta beslut för
barnet. Barnet står under bägge föräldrarnas vårdnad om de är gifta och sammanbor med varandra men
förmyndarskapet ligger alltid hos fadern och dennes manliga släktingar. Det är fadern som har
skyldighet att försörja sina barn ekonomiskt, Nafagheh, underhållsbidrag. Kvinnan saknar laglig rätt
att besöka sina barn utan mannens medgivande. Gifter modern om sig, konverterar till annan religion
eller försvårar faderns umgänge med barnen mister hon vårdnaden. Efter faderns död återgår
förmyndarskapet till farfadern. Lagförslag som skulle medge styvföräldrar rätt att gifta sig med ett
adopterat barn när det fyllt 13 år har övervägts. Det strider mot FN-konventionen om barns
rättigheter.2

Med ny domstolsorganisation avvecklades specialdomstolarna 1994. Familjerättsliga frågor

hänfördes till de allmänna domstolarna, ledda av en behörig präst eller civila jurister/domare.
Familjerätten reviderades 1998 med föreskrifter om domarnas behörighet och erfarenhet. Härefter
följde en ny familjerättslig lagstiftning introducerad 2007, Bill of Family Protection Law, godkänd av
parlamentet 2008.3

Då hade, från 1985 till 2000-talet kvinnofrågan till stora delar varit stillastående. För
familjerelaterade frågor hade, 1987, en särkild myndighet inrättats, Women's Social and Cultural
Council. En bit in på 90-talet, 1993, kunde Fa’ezeh Hashemi driva fram inrättandet av Asian games
for Muslim women. Året efter fick kvinnor rätt att bli ombud i de speciella familjedomstolarna och de
administrativa domstolarna – men inte domare. Inför riksdagsvalen 1996 skulle sedan 179 kvinnor och
2 751 män kandidera till de 290 platserna där 14 platser tillföll kvinnor där Fa’ezeh Hashemi
Rafsanjani placerade sig på andra plats vid rösträkningen. Samma år kunde för första gången kvinnor
delta i sportsliga evenemang. Poeten Simin Behbahani nominerades till nobelpriset i litteratur.
Ett lagförslag 1997 öppnade för kvinnors rätt till deltidsarbete. Den tilträdde presidenten Khatami
utsåg Zahra Shoja’i som rådgivare i kvinnofrågor medan den konservative Ayatollah Mazaheri
1
Ahmadi, S. Från den ena revolutionen till den andra, Le Monde Diplomatique, februari 2010; Saam B. One Man - One Desire, A Study of
the Reasons of the Iranian Revolution in 1979 and its Mobilization Process, Lunds universitet STVK01; Nomani, F. & Behdad, S. Class and
Labor in Iran – Did the Revolution Matter? Syracuse University Press, NY 2006; Nayyeri, M. H. Gender Inequality and Discrimination:
The Case of Iranian Women Iran Human Rights Documentation Center, 2013
2
Vazirizadeh, F. Att gå skilda vägar - En studie om skilsmässa bland iranier bosatta i Sverige, Lunds Universitet, 1999;
Utrikesdepartementet, 2007; Utrikesdepartementet, Mänskliga rättigheter i Iran 2011; Ebadin, Shirin, History and Documentation of Human
Rights in Iran, Bibliotheca Persica Press, NY, 2000.
3
Kamrava, M. The New Voices of Islam, kap 9, Leila A. Women and the Rice of Islam; Tazmini, Ghonsheh, Khatami´s Iran, I. B. Tauris,
London/NY, 2013; Khosravi, Sharam, The Third Generation – The Islamic Order of Things and Cultural Defiance among the among the
Young of Theran, Department of Social Anthropology, Stockholms Universitet, 2003; Mahmoudi, Said, Chahandeh, Ali, Om brott och straff
i Iran, Svensk Juristtidning, 2001 s 372.
10
motsatte sig en anslutning till FN-konventionen om kvinnors diskriminering, CEDAW. Konventionen
stred enligt honom mot sharia.

Frågan om kvinnors arbete baserades på ett grundläggande familjeansvar. Hon kunde, heltidsanställd,
med arbetsgivarens medgivande arbeta tre fjärdedelar av tiden med full lön och garanteras att inte
förlora sitt moderskap eller fastställda förmåner. Med provokativa tillägg infördes samtidigt
bestämmelser där avbildning av kvinnor förbjöds som ett ifrågasättande av deras heder enligt islam –
ett led i ett konservativt tryck på den nytillträdde Khatamis, förenat med en segregation mellan män
och kvinnor inom sjukvården. En mer liberal tolkning av sharia hade förts fram av Ayatollah Saïd
Mohsen Saïdzadeh i Qom – han fängslades.1

Med Khatami minskade trycket mot kvinnorörelsen. Ett ökat utbud av feministisk litteratur följde och
ett ökande idrottsligt deltagande. Ett asiatiskt idrottsutbyte kom till stånd, initierat av
gränsöverskridare som Faezeh Hashemi 1993. Attackerad av etablissemanget för att cykla och klä sig
blå jeans blev hon invald i parlamentet med den högsta röstsiffran i Tehran. Kvinnan hade flyttat fram
positionerna. Hon kunde påkalla skilsmässa, delning av familjens tillgångar skulle ske. Rätten till vård
av barnen vidgades. Bestämmelser om äktenskapskontrakt, signerade vid äktenskapets ingående,
tillkom 1999. Mannen kunde vägra skriva under vilket blivit vanligt i praktiken men kontraktsrätten
hade saknats i sharia – mannen tvingades till försäkringar vid månggifte och skilsmässa på oklar
grund.

Vid 2000-talets inledning samlades omkring 600 kvinnliga studenter från kvinnouniversitet i Qom
vid hälsoministeriet för att protestera mot den medicinska utbildningen – där saknades kvinnliga lärare
som kunde ge godtagbar utbildning. Deras motståndare hävdade att universitetet var ett föredöme för
en islamisk utbildningsinstitution. Samtidigt kom frågan upp om val av klädsel för liberala kvinnor
som valts till parlamentet.

Efter det första firandet av den internationella kvinnorättsdagen i Iran sedan revolutionen hölls en
konferens i Berlin med deltagande av iranska intellektuella och aktivister, bland dem Mehrangiz Kar,
Shahla Lahiji, and Shahla Sherkat. De skulle med myndigheternas tillåtelse samråda kring en växande
re-formrörelse. Där kritiserades seghet i reformtakten och religiös dominans. Det medförde att
konferensdeltagarna arresterade vid hemkomsten.

Vid den rättsliga processen blottades en skillnad mellan liberala och mer religiösa deltagare – de
senare distanserade sig vilket försvagade sammanhållningen inom en progressiv rörelse. Trycket mot
liberala strömningar ökade. Ett antal reformistiska tidskrifter stängdes. Under mandatperioden hade då
kvinnliga parlamentsledamöter lagt fram förslag om att Iran skulle signera konventionen om kvinnors
diskriminering, CEDAW, och i oktober 2003 erhöll Shirin Ebadi nobelpriset för hennes arbete till
skydd för kvinnor, barn och flyktingar med bildandet av den fristående Non-profit Children’s Rights
Committee.2

Vid presidentvalet 2005 skulle Teherans ultrakonservativa borgmästare Mahmoud Ahmadinejad

komma att besegra den förhandstippade förre presidenten Akbar Hashemi Rafsanjani. Då hade
samtliga kandidater sökt ett stöd i kvinnoleden medan Ahmadinejad varit tyst i frågor som rörde
kvinnors rättigheter och frigörelse. Under valrörelsen hade en koalition av religiösa och sekulariserade
kvinnor genomfört sittdemonstrationer utanför parlamentet som protest mot att kvinnor inte tilläts
kandidera i presidentvalet. Det hade följts av kvinnoaktivister som demonstrerat vid Azadi Stadium
inför en fotbollsmatch mellan Iran och Bahrain för att utmana könssegregering inom sporten – de hade
lyckats ta sig in på sportarenan den andra halvleken. Kvinnoaktivister hade också genomfört aktioner
för att kräva konstitutionella ändringar som förbjöd polygamin, lika rättigheter vid skilsmässa, rätt till

1
Noshiravani, R. Iranian women and the islamic republic: a chronology, Foundation for Iranian Studies, 2009-09-25, fis-iran.org/en/women
2
Mir-Hosseini, Z. & Tapper, R. Islam and Democracy – Eshkevari and the Quest of Reform, I.B. Tauris, London, 2006
11
vårdnad av barnen efter skilsmässa och höjd giftermålsålder till för flickor från 9 to 18 år och en lika
rätt för kvinnor då det gällde vittnesmål.

Det hela slogs ned av paramilitära krafter och följdes av att kvinnors rätt till arbete utanför hemmet
under dagtid begränsades. De skulle fullgöra sina plikter i hemmet. Därmed infördes sedan
reformrörelsen trängts tillbaka restriktioner för firandet av internationella kvinnodagen. Endast mindre
sammankomster kunde genomföras. Ett sådant, arrangerat av kvinnogruppen Mosharekat löstes upp
av säkerhetsstyrkor då bland andra poeten Simin Behbahani misshandlades.

Ahmadinejad utsåg, 2006, Zohreh Tabibzadeh Nouri till ord-förande i organet för kvinno- och
familjefrågor. Vid tillträdet förklarade hon att hon såg brister i skyddet av kvinnors rättigheter men att
det var uteslutet att signera några internationella konventioner, bland dem CEDAW. Bristerna kunde
läkas med tilltro till islam, inte med en misslyckad västlig modell. Det fick sekulära och muslimska
aktivister att samla en miljon undertecknare med krav på reformerad familjelagstiftning. Med
polisingripande stängdes människorättsgrupper, ledda av Shirin Ebadi, som illegala politiska
organisationer. Den ledande kvinnotidningen Zanan s med stöd av kulturministeriet

Den kontroversiella frågan om månggifte som lett till protester vid Ahmadinejads tillträde 2005
återkom 2008. Protesterna medförde att parlamentet återförvisade de ifrågasatta artiklarna 23 och 25 i
Family Protection Bill till parlamentets juridiska kommitté för fortsatta överväganden. Det sågs som
en framgång för kvinnorättsrörelsen där nobelprisvinnaren Shirin Ebadi hade ansett lagförslaget som
en återgång över flera sekel. Ett hundratal aktivister parkerade sig i parlamentet när förslaget kom
upp, representerande the One Million Signatures Campaign, Meydaan Zanan och Kanoon Zanan Irani,
Shirin Ebadi and Simin Behbahani.

Förutom artiklarna 23 and 25 mötte även artiklarna 16, 17 och 18 motstånd. Där ingick bestämmelser
om giftermål med utlänningar – i sådana fall kunde moderns medborgarskap inte överföras till barnen.
Följden var att uppskattningsvis 100 000 barn saknade tillträde till skolutbildning. De framlagda
förslagen innebar även strängare straff för kvinnors giftermål för utlänningar utan myndighets
medgivande. Mot detta anfördes att religion och extremism ofta fokuserades på könsfrågan på samma
sätt som hos den amerikanska teapartyrörelsens Sarah Palin. I båda fallen var det en fråga om
kvinnans rätt inom religiösa ramar.1

Valrörelsen 2009 förde samtliga kandidater utom Ahmadinejad fram kvinnofrågan. Där skulle Zahra
Rahnavard, gift med den reformistiske huvudkandidaten Mir Hossein Mousavi bryta med traditionen
genom att delta i kampanjen till stöd för sin make. Det var samtidigt för henne en plattform Rahnavard
där hon förde fram krav på social frigörelse och krävde en ratificering av CEDAW, ett av Mousavis
delmål. När valresultatet blev ett förnyat förtroende för Ahmadinejad, utbröt massdemonstrationer.
Valet dömdes ut som riggat.

I förloppet var kvinnodeltagandet framträdande. Det hela slutade i att Basijmilitian sköt den 26-åriga
Neda Agha Soltan till döds.

En kvinnlig aktivist, Ghoncheh Ghavami, dömdes 2014 till fängelse efter deltagande i protester med
krav på tillträde till en match i volleyboll mellan Iran och Italien. Det internationella
volleybollförbundet beslutade att Iran i fortsättningen inte skulle medges rätt att vara värdland för
internationella mästerskap. I juni 2015 uppgav den iranska kvinnoministern Shahindokht Molaverdi att
endast ett begränsat antal kvinnor, främst anhöriga och landslagsspelare, skulle ha tillträde till
volleyboll, basket, handboll och tennis – men inte fotboll. Konservativa krafter hotade med att blod
skulle flyta om kvinnor närvarade vid en förestående fotbollsmatch mellan USA och Iran.

1
Amani, E. Women Say No to Polygamy - Women achieve temporary victory over Iran Family Protection Bill, Women News Network,
2008-09-23.
12
 Det hela fick paralleller när Tehrans symfoniorkester nyligen skulle medverka vid invigningen av ett
sportevenemang (Wrestling). Strax före utsatt tid meddelades att orkestern inte fick delta – den hade
kvinnliga musiker. Händelsen fick orkesterns chefsdirigent att med orkestern omedelbart lämna
scenen. Den andlige ledaren kommenterade händelsen med att Iran måste skyddas mot amerikansk
”infiltration”. Amerikansk? Hur ser världskartan ut med ett sådant synsätt?

Uppenbarligen räckte det inte med att kvinnor sedan 1979 var förbjudna att sjunga offentligt. Det
inträffade antogs utgöra en manöver från konservativt håll för att underminera presidenten Rouhani.
Tidigare har en av tidens framträdande dirigenter, Daniel Barenboim, vägrats inresa för att leda
orkestern.

En utvidgning, 1993, av familjedomstolarna har inte medfört större förändringar även om det öppnat
för kvinnor att arbeta i domstolarna. Hemgiften, Mahriyeh, har indexerats, knutet till inflationen. I
slutet av 1990-talet kunde National Muslim Women's League med statsstöd bilda en
paraplyorganisation för sextiotalet kvinnoorganisationer. Samtidigt har kvinnorörelsen expanderat.
Manssamhället an-klagas för att misstolka och manipulera Koranen. Reformistiska grupper
ifrågasätter sharia – en kritik som saknats inom islamiska led och som mött brutala slut – islamiska
rörelser som Ismaili och Bahai utgör exempel. Mot detta står inslag som förbud mot kvinnors tillträde
till idrottsevenemang och hinder för kvinnors musikutövning. På en internationell arena blir kontrasten
tydlig. Artister som Homayan, Googoosh, Bima, Lahle och Negar Zarassi som tvingas delta i persiska
talangprogram inspelade i Sverige utgör några exempel. 1

Den problematiska slöjan

Om kvinnors klädsel hade påbud utfärdats redan av perserrikets grundare, Kyros. Det skulle
markera kvinnans integritet i ett dåtida patriarkat. När det fördes västerut fick det en annan
innebörd. Då hade en ortodox zoroastrism skapat en ortodox patriarkalisk struktur. Kvinnan
blev socialt marginaliserad. Lydnad mot mannen utgjorde en kardinaldygd. Renhetsregler och
påbud om demonernas fördrivande begränsade kvinnors livsföring. Delar av detta finns
samlat i medelpersiska källor, bland dem Den rättfärdige Wirafz bok. Det togs upp när islam
bredde ut sig över Iran. Ett zoroastriskt arv lämnade inte något större utrymme för kvinnan.2

Med Reza Shah kom påbud, som innebar att traditionell klädsel skulle ersättas med en
västinfluerad. Övre samhällsskikt hade med ökat resande börjat ta upp sådana klädformer.
Därmed kom slöjfrågan upp på dagordningen. Den hade aktualiserats första gången när en
kvinnlig teolog, Tahiereh Qurrat al-Ain, kallad Irans George Sand, vid ett möte 1848 tog av
sig slöjan och argumenterade för en brytning med islam. Qurrat al-Ain hade lämnat ett
äktenskap av religiösa skäl - George Sand lämnade det efter ”affärer”. Qurrat al-Ain slutade
bära slöja, Sand klädde sig maskulint och rökte cigarr.3

Frågan om slöjbeklädnad återkom 1918 när Mirza Abol-Qasem Azad Azarbajani i en

informell klubb förespråkade frihet från slöjan. Modernistiska poeter som Mirzadeh Eshqi
1
Irans Symfoniorkester grundades 1933 och har bland andra haft Yehudi Menuhin som gästsolist. Efter 1979 tog sig flertalet orkestermedlemmar till Europa och
USA. Den nuvarande chefsdirigenten, Ali Rahbari, har tidigare varit chefsdirigent för Bryssels Filharmoniker; The Express Tribune, 2015-11-29; Dehghan,
Saeed Kamali, Doubts persist over Iranian pledge to ease ban on women at sports events , 2015-06-16, The Guardian; Sotoudeh, N. Afshin-
Jam MacKay, Nazanin, Nia, Gissou, 'Fifa must tackle Iran's ban on women watching football' - With the Women’s World Cup final ahead,
the soccer world must call for an end to the Islamic republic’s law against women going to stadiums, say prominent human rights activists ,
The Guardian, 2015-07-03; Amanat, A. Taj al-Saltana, Crowning Anguish. Memoirs of a Persian Princess from the Harem to Modernity,
Mage Publishers, Washington, 2003; Price, M. A Brief History of Womens Movements in Iran 1850-2000, http://www.payvand/com/women
2
Stausberg, Michael, Zarathustra och zoroastrismen, Nya Doxa, 2005; Wallach Scott, Joan, Slöjans politik, Tankekraft, 2010
3
George Sand chockerade sin samtid med romanen Leone Leoni (1833) där huvudpersonen, Julia, berättar om sitt utsvävande liv för sin nye älskare; Qurrat al-
Ain avrättades 1852 tillsamman med ledarna för Babisrörelsen sedan tre Babis genomfört ett mordförsök gentemot shahen; Mottahedeh,
Negar, Representing the Unpresentable, Syracuse University Press, 2008; Chehabi, H. Staging the Emperors New Clothes: Dress Codes and
Nation-Building under Reza Shah, Iranian Studies, vol 26, 1993; Radjavi, Heydar, French Hats in Iran, Mage Publisher, Washington, 2011
13
Aref Qazvini och Iraj Mirza, d. 1926, förde fram samma sak. Den finmaskiga slöjan hade då
börjat försvinna utom i områdena längs sydkusten men för många hade slöjan blivit ett uttryck
för bakåtsträvande. Kritik fördes fram av reformister som Mirza Aqa Khan Kermani och
Malkum Khan. Det var kontroversiellt. När en framstående skribent, Ebrahim Khajehnuri,
1923, publicerade en artikel med förslag att iranska kvinnor skulle följa efter de turkiska och
ersätta slöjan med en schal dömdes han till tre månaders fängelse. I augusti 1927 kom vid
sidan av slöjfrågan ett beslut att män skulle bära en franskinspirerad hatt, ”Pahlavihatten”. Det
introducerades med en ceremoni vid en tidpunkt som kom att sammanfalla med
justitieministern Ali Akbar Davars införande av nya sekulariserade lagar. Tehrans ulama
protesterade och placerade sig i Qom. Basarerna stängde. Strax därefter (1928) kom
slöjfrågan tillbaka genom en konflikt under nyårsfirandet. Shahens kvinnliga släktingar hade,
då nyår sammanföll med Ramadan (första dagen av farvardin, den 27 i ramadan, dagen för
mordet på Ali) beslutat att fira tilldragelserna samtidigt vid den heliga platsen i Qom. De
uppträdde då med genomskinliga chador. Prästerskapet protesterade vilket fick shahen att
handgripligen tillrättavisa ett antal studenter.

Idag har situationen inte

blivit bättre. På facebook
visar en utlagd bild, april
2015, en naken kvinna
springer gatlopp efter att
ha stoppats av
sedlighetspolis som påtalat
att hennes klädsel var
oislamisk. Hon var inte
bara utsatt för förtryck.
Hon var utsatt för ett
repressivt samhälle som
skapade stress
(Sepidedam.com).

Den andra
dagordningen
Det svenska utrikesdepartementet pekade (2011) på att barn har en utsatt situation i Iran.
Barn utnyttjas ofta som arbetskraft men enligt lag får barn under 15 år inte arbeta. Samhällets
institutioner för barns skydd är svaga och det erbjuds ringa hjälp till barn som inte får
tillräcklig omsorg av sina vårdnadshavare eller släktingar. Iran tillåter barnarbetet från 15 års
ålder men med tilläggsartiklar, 168 och 188, undantas mindre företag och familjeföretag.

Iran har ratificerat Barnkonventionen och dess tilläggskon-vention men trots detta införs
diskriminerande föreskrifter. I den barnskyddslag som infördes 2013 legaliseras incestuöst
sexuell utnyttjande av barn och pedofili eftersom giftermål mellan styvföräldrar och deras
styvbarn är tillåtet. Lagen, som antogs några dagar efter presidenten Hasan Rouhanis tillträde,
innebär att unga flickor och pojkar kan med medgivande från sin far gifta sig vid 13 års ålder
respektive 15 års ålder.1

1 Exponerat, Internet; FFFI, Förenade föreningar för ett fritt Iran, 2013-10-04

14
Iranska källor uppskattar antalet gatubarn till 20 000, icke officiella källor talar om minst 35
000 enbart i Tehran. Det har antagits att 100_150 dagligen avlider i brist på mat eller på grund
av farligt arbete. Iranska lobbyorganisationer försöker att lyfta fram problemen på en politisk
nivå. I detta ingår även problemen med trafficking och bötessystem inriktade mot tiggeri. Med
trafficking lockas unga flickor från fattiga familjer till städer i grannländerna där de kommer i
en beroendeställning och utnyttjas sexuellt.

Problemen är efter 1979 tydliga i Tehrans södra stadsdelar där en frivillig skolverksamhet,
Darvazeh-Ghar, kommit igång med stöd av den icke officiella organisationen Society for
Protecting the Rights of the Child, startad av nobelpristagarinnan Shireen Ebadi. Där kan
omkring 200 barn från 5 till 17 år vistas.1

Inom kvinnorörelsen verkar även Women Health Volunteers, WHW, ett nätverk som trots
omvälvningarna stöder den offentliga hälsovården i utsatta områden, särskilt i Theran där
flera hot mot liv och hälsa återfinns – trafikoffer, koloxidhalt och missbruksrelaterade
sjukdomar. Detta utgör samtidigt en del i iranska kvinnors krav på en jämställdhet så som den
sker inom en internationell kvinnorörelse.2

I Sverige har den ideella föreningen Yari uppmärksammat problemet och pekat på att iransk
lagstiftning saknar en handlingsplan mot barnarbetet trots att den internationella konventionen
mot barnarbete ratificerats. Bland annat har pekats på att en hög arbetslöshet med
familjeförsörjare som inte kan försörja familjen har bidragit till det ökade antalet barnarbetare
och den omständigheten att ett växande friskolor utanför myndigheternas kontroll har medfört
ökande skolavgifter.3

Amnesty International har i en rapport, You Shall Procreate: Attacks on women's sexual and
reproductive rights in Iran, pekat på ett lagförslag som befäster en diskriminerande praxis.
Lagförslaget som antogs hösten 2014, öppnar för ökade födelsetal, medför exkludering från
arbetsmarknaden, förbjuder frivillig sterilisering och begränsar information om
preventivmedel. Finansieringen av familjeplaneringsprogram föreslås avslutad.

Vid sidan av detta har Iran kritiserats för att minderåriga dömts till dödsstraff. De har hållits
fängslade tills de fyllt 18 år varefter avrättningar verkställts sedan de särskilda domstolar för
minderåriga som ska ta hänsyn till den åtalade har utdömt straffet. Detta skall enligt
strafflagstiftningen inte vara tillämpligt under 18 års ålder men det kan ske om en legaliserad
präst ger sin tillåtelse – det överlåts till den enskilde domaren att avgöra om verkställighet
skall ske.4, 5

Månggifte, Sighe

Månggifte och giftermål med systrar och döttrar, med rötter i zoroastrismen, kom till uttryck
inom en iransk aristokrati. Exempel utgör den sasanidiske kungen Ḵ osrow II, 590_628 som
1
(IRIN) – IRAN-IRAN: Focus on child labour, Tehran, 31 May 2004
2
Tehran´s Health Patrol, Times, 2009-03-23; Etre musulman en France, Le Monde Religions, 2009:37
3
ISNA om gatubarn och skolbarn i Iran, Yari, ideell förening, bildad 1999, i Uppsala, Internet 2015-04-21.
4
Amnesty International, You Shall Procreate: Attacks on Women’s Sexual and Reproductive Rights in Iran, March 10, 2015-03-10. Det är en
kvinnosyn som numera tar andra vägar. Sociologen Orna Dontah konstaterar i sin studie Regretting motherhood att moderskapet inte är
något som är naturgivet. Det är en kulturell och historisk konstruktion i vilken kvinnor behandlas som naturliga omsorgsgivare, Schultz,
Maike, Att bli mamma har inte tillfört något till livet, SvD 2015-09-14.
5
IRAN: Lagförslag gör kvinnor till "barnalstrande maskiner", 11 mars 2015; Global Campaign Against Injustice, 2014
15
vid sidan av drottningen och andra legala hustrur skulle ha haft ett harem med 10 000
konkubiner. Andra regenter lät gifta sig med utländska kvinnor. Den parthiske kungen
Phraates IV (ca.40_32 f.v.t) gifte sig med en italiensk slavkvinna, Thesmousa, den sasanidiske
kungen Yazdegerd I (399_420 e. Kr.) med den judiska Sosanduḵ t och Ḵ osrow II med den
östromerska prinsessan Maria och armeniskan Šhirin. Det spreds inom befolkningen. Det kan
bland annat utläsas i Ardā Wīrāz Nāmag – en textsamling med inslag från den äldre Avestan
som återkommer i Platons Gorgias occh i medelpersiska lagböcker, bland dem Rīvāyat ī
Ēmēd.1

Enligt iransk lagstiftning idag kan en kvinna endast ingå ett äktenskap. En man kan äkta upp
till fyra hustrur. Detta finns inte uttryckligen inskrivet i civillagen men vissa formuleringar,
exempel utgör arvsrätten, där fastslås att om det finns mer än en hustru skall / … /
tillgångarna delas lika mellan dem.2

Fram till 1968 saknades restriktioner avseende månggifte. Då tillkom en lagstiftning där
månggiftet knöts till domstolarna med fängelse om inte domstolsprövning skett. Det
utvidgades 1982. Kvinnor kan göra anspråk på hälften av det som tillförts boet under
äktenskapet om mannen begärde skilsmässa. En anpassning till den tidigare
familjeplaneringslagen, FPL, följde. Mannen kunde emellertid utifrån sharia undandra sig att
signera kontraktet - det slutliga beslutet vilade på domaren. Med ändringarna följde att
mannen vid äktenskaps ingående skall ange sitt civilstånd. Förbigås det kan andra hustrun
inleda rättsprocess, för den första hustrun blir det skilsmässogrund. Konstruktionen medförde
invändningar från kvinnorörelsen där månggiftet utgör en av de mera kontroversiella
frågorna. Med stigande skilsmässofrekvens återställdes revideringarna 1992 (Amendments to
Divorce Regulation, ADR) ersatt med medlingsförfarande.

Bestämmelserna blir knappast förenklade när de knyts till det temporära äktenskapet, sighe.
Detta godkänns i de civilrättsliga bestämmelserna men varken äktenskapslagen från 1931,
FPL, eller andra föreskrifter, före eller efter revolutionen 1979, berör tillämpningen.
Skyddsregler saknas med åberopande av att registrering inte är föreskriven. Efter 1979 kunde
specialdomstolarna besluta om registrering men det har ansetts vara ett sätt att bevara de
temporära äktenskapen utan uttryckligt förbud. Detta har mött ett kompakt motstånd,
förstärkts sedan väktarrådet 2012 återförvisade ett lagförslag till parlamentet. Till de
kontroversiella avsnitten hör det temporära äktenskapets anpassning till Sharia vid
havandeskap, överenskommelsers ömsesidighet och kontraktsutformning. Kvinnorörelsen
pekar på att eftersom det temporära äktenskapet inte har frekvent tillämpning behöver det inte
regleras. Lagen har kritiserats som uttryck för reaktionär kvinnosyn och nyfundamentalism.3

I cirkulerande skrifter i konservativa led har det temporära äktenskapet beskrivits som en av
de brillianta lagarna i Islam. Det anförs att med den jafaritiska läran som formellt etablerad
riktning i Iran kan äktenskap komma till stånd på två sätt, för evigt eller för en tidsbestämd
period. Det är för den utomstående en obegriplig ståndpunkt, tydliggjort i en dansk-svensk
1
Khosrow and Shirin återkommer hos Nezamiye Ganjavi, Nizami, 1141_1209, azerisk poet och filosof, romantisk epiker i persisk litteratur
med inflytande på senare persiska författare. N. gav ut ett tiotal verk, bland dem Khosrau och Shirin; Mirror of the Invisible World – Tales
from the Khamseh of Nizami, The Metropolitan Museum of Art, New York, 1975; Rivāyat ī Ēmēd, sammanställning zoroastrisk doktrin av
Ēmēd, son till Ašawahišt under 1000-talet. Emed föll tillbaka på Ādurbād ī Mahraspandān, verksam under den sasanidkungen Šāpūr II.
Under 1500 och1600-talen samlade zoroastrianer som sökt sig till Indien (Gujarat) ihop det som kunde uppbringas om förantik zoroastrism,
samlat i Denkardencyklopedin, epistelliknander texter – däribland äktenskapet, skilsmässa och ritualer. Några sådana uppteckningar kan
dateras till 1528 (Kama Bohra), 1594 (Kaus Kama) och 1570 (Shapur Bharuchi)
2
Koranen, andra suran verserna 237, 238, 241, fjärde suran, vers 12, suran 65, verserna 1-12
3
Council of Guardians, Opinion 1488, July 1984; mahr se RH 2005:66, svensk domstols behörighet, tillämplig lag m.m. i fråga om
äktenskapskontrakt avseende brudpenning enligt iransk rätt; Fallah, Xerxes, Svensk ordre public, Lunds universitet, 2002
16
dokumentärfilm från 2004 i regi av Nahid Persson, Prostitution bakom slöjan, som skildrar
två prostituerade kvinnor.1

Hemgift och brudpenning - Mahr

Institutet mahr, mahriyeh, brudpenning, varierar i olika län-der. Svensk domstol har liknat
det vid det svenska underhållet och utjämning av makarnas förmögenhetsförhållanden. I rätts-
fallet RH 2005:66 ansåg domstolen att lagen 1990:272 om inter-nationella frågor rörande
makars och sambors förmögenhetsför-hållanden var tillämplig. Där regleras de fall där svensk
dom-stol kan ta upp frågan när svaranden har hemvist i Sverige eller ansökt om skilsmässa i
Sverige. Frågan om hur mahr skall klassificeras blir beroende på vilket land som är
tillämpligt utifrån medborgarskapet vid äktenskapets ingående eller hemvisten vid denna
tidpunkt. Utgör mahr underhåll och om ansökan sker i samband med mål om
äktenskapsskillnad, avgörs domstolens behörighet enligt Lag (1904:26) om vissa
internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmyndarskap.

Vid tillämpningen av iransk lagstiftning inom svenska dom-stolar brukar utlåtande inhämtas
från den svenska ambassaden i Iran. Omfattningen av mahr framgår vanligen av upprättat
kontrakt vid äktenskapets ingående, ett belopp, som skall övergå till bruden, eventuellt i delar,
mahr-muqaddam. Vanli-gen ges föreskrifter för eventuell skilsmässa, mahr-makhkar, eller
makens bortgång då beloppet skall överföras till hustrun före den lagstadgade
arvsfördelningen.

Till problemen med mahr hör mannens ensidiga rätt vid skilsmässa. Kvinnan riskerar att
förlora sina rättigheter även om mahr blivit ett medel för att inleda skilsmässomål. Å den
andra sidan utgör mahr en fordran. Den kan ligga till grund för att stämma mannen men
väktarrådet ansåg 1984 att detta stod i konflikt med Sharia. Trots detta har fängelsestraff för
män som inte uppfyllt villkoren ökat. Mellan 2010 och 2011 har omkring 20 000 sådana straff
dömts ut. Det har medfört en praxis där en maximigräns satts för det belopp som kan
utkrävas. Konstruktionen skall balansera kvinnans rätt men risken för mannen att dömas till
fängelse har minskat. Enligt konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter skall
ingen dömas till fängelse endast på den grunden att oförmåga föreligger att fullgöra
kontrakterad överenskommelse. 2

Brott och straff

En iransk strafflag infördes 1911, ändrad med Reza Shah:s reformprogram 1932. Det var ett
regelverk som föll tillbaka på tysk och schweizisk rätt. Efter revolutionen samlades
straffrätten i Hudud där domsrätten vidgats med brott som stympning, piskning, qesâs,
vedergällning, diya, blodspengar och avrättning genom stening. Strafflagen, med fem
huvudavdelningar, är indelad i två grupper, haqollah (Guds rätt) och haqolnas (samhällets
rätt). Brottsdomstolar som funnits före 1979 avvecklades. En lag om överprövning tillkom
1988 med tillägg 1993. Det iranska regelverket avviker från FN:s konvention om
medborgerliga och politiska rättigheter, ICCPR. Enlig strafflagarna kan alla som kommit till
1
Mutahhari, Morteza, Kvinnans rättigheter i Islam, Kulturavdelningen vid Republiken Irans Ambassad i Stockholm, 1996
2
Atuma, C. Om uppkomsten av haltande äktenskap i Sverige, Svensk Juristtidning, nr 8 1997; Arvsordningen skiljer sig dels mellan olika
nationella offentligrättsliga regelverk, dels mellan sunni- och shiainfluerade rättstilämpningar. Gemensamt är en tillämpning av den s.k. parentelprincipen, en
bestämning av släktskapets närhet. I Iran tillämpas regler som följer shiakollektivets Jafaritiska skola; Carroll, Lucy, The Ithna Ashari Law of Intestate
Succession; An introduction to Shia Law Applicble i South Asia, Centre for South Asian Studies, Univeristy of Cambridge; Cheema, Shahbaz Ahmad, Shia and
Sunni Law´s of Inheritance: A Comparative Analysis, bzu.edu.pk Zar; R. E., Marriage and Divorce Under Iranian Family Law, University of
Tehran, 2011-07-15
17
pubertetsåldern dömas som vuxna efter en rättegång som inkluderar dödstraff. Detta, som inte
endast tillämpas i Iran, har aktualiserats i FN:s hantering av medel för drogbekämpning.

Iran har ansetts föredömligt för att motverka drogtranspor-terna. Samtidigt har tusentalet
iranier hängts för narkotika-brott. Krav har rests att stödet till drogbekämpningen skall
upphöra. Sverige har för avsikt att dra sig ur då avtalstiden går ut. Detta kan förefalla rimligt
men varför undviks frågan om droger som passerar Irans långa gräns mot Afghanistan där
kontrollen drar stora kostnader för utrustning och personal.1

Stening

Steningen som avrättningsmetod tillämpades i de äldsta kända kulturerna i Mesopotamien. I

Bibeln nämns stening flera gånger. I Koranen finns inget uttalat stöd för stening, men där
nämns kroppsstraff som piskning och handavhuggning. I den judiska Talmud föreskrivs
stening som straff för 17 olika brott. I det tidiga Sverige föreskrevs stening i Uppland, Östra
Götaland och Dalarna för mord av make och trolldom. Steningen drabbar främst kvinnor.
Steningen ingår i irans strafflag men i förordning från iranska justitiedepartementet, 2003,
uppmanas domstolarna att avstå från påföljden i avvaktan på lagändring. Den iranska
rättsordningen tillåter emellertid den enskilde domaren att avgöra domslutet. Väktarrådet har
avvisat förslag om ett begränsat utrymme för stening. Det ansågs utgöra en grundläggande
rättighet. I Saudiarabien med en i övrigt rigid strafftillämpning är steningen formellt
förbjuden.2

Ära, heder och straff

Heder, eller ära, har ansetts vila på ett allmänmänskligt grundläggande behov av att bli sedd
och erkänd. Tidiga exempel på hedersbegreppet återfinna i medeltidens riddarkultur och det
japanska samurajväsendet. I Norden förekom blodshämnden, främst under forntidmedeltid
och i de isländska sagorna. Straffet, bestämt av ätten, utmynnade i blodshämnd eller en
blodpeng. När ättesamhället föll tillbaka blev vedergällningen förvandlad till böter eller annat
straff. I England levde blodspengen kvar under 1600-talet som belöning för den som avslöjat
rövare och falskmyntare.

Hedersbegreppet och sättet att hantera detta växlar mellan kulturer och epoker. I subkulturer
med ett begränsat antal individer och svaga rättsregler kan hedern få en förstärkt ställning.
Ofta rör det kulturmönster där familjen, hierarkiskt konstruerad, uppfattas som den grund på
vilket samhället vilar. En kränkning av någons heder anses berättiga till vedergällning,
vanligen riktad mot förövarens familj. I flertalet fall är offret en kvinna.3

FN:s befolkningsfond (UNFPA) bedömer antalet hedersmord globalt till 5 000. I Sverige har
problemet trätt fram med mordet på Fadime Sahindal, 2002.

1
Nayyeri, M. H., Gender Inequality and Discrimination: The Case of Iranian Women Iran Human Rights Documentation Center, 2013;
Peters, R. Crime and Punishment in Islamic Law – Theory and Practice from the Sixteenth to the Twenty-first Century, Cambridge
University Press, Cambridge, 2005; Ahmed, L. Women and the Rice of Islam; Mahmoudi, S. Chahandeh, A. Om brott och straff i Iran,
Svensk Juristtidning 2001;Global Campaign against Injustice den 25 mars 2014; Reprieve, Human Rights Watch, SvT 2015-03-28.
2
Payvand News – 2013-06-04, Iran: Proposed Penal Code Retains Stoning; Utrikesdepartementet, Mänskliga rättigheter i Iran 2007
3
I debatten kring hedersrelaterat våld har frågan om bevissvårigheterna påtalats; Wachenfeldt, G. von, Kan vi spegla oss i Fadimes spegel?
Svenska Dagbladet 2015-05-15; Mahmoudi, Said, Om hedersmord, Juridisk Tidskrift, nr 1 2002/03; Goodwin, Jan, Price of Honor – muslim
women lift the Veil of silence on the Islamic World, kap 5, Iran: There Is No Fun in Islam, A plume Book, NY, 2003
18
 Såväl iransk som svensk lagstiftning saknar preciseringar eller definitioner av företeelsen.
Med sharialagarna har den mördades anhöriga rätt till en benådning i utbyte mot blodspeng,
diya och med blodspengar kan straffet omvandlas till fängelse. I Iran fastställdes 2004 att
ersättningen skulle vara lika då den mördade var jude, kristen eller zoroastrier, däremot inte
för bahai som inte erkänns som religion. Den iranska strafflagen är den enda inom de
islamiska länderna som uttryckligen reglerar detta. Som eftergift för den bristande
jämlikheten har ett tillägg, artikel 545, införts - i de fall offret inte är en man skall skillnaden
mellan det manliga och det kvinnliga beloppet betalas ut av den särskild fond, Fonden för
kompensation vid kroppsskador som tillkom för att kompensera för kroppsskador vid
trafikolyckor där den skyldige avvikit eller saknade försäkring. Med detta kvarstår bristen på
jämlikhet – när kroppsskada inte medför dödsfall blir blodspengen endast lika för män och
kvinnor upp till en tredjedel av blodspengen. Om den blodspeng som skall utgå för en kvinnas
skador överstiger en tredjedel av blodspengen reduceras den till hälften av en mans.
Konstruktionen bibehåller ett patriarkalt mönster.1,2

Konventioner, internationella avtal

Iran är helt eller delvis anslutet till flertalet internationella konventioner:

Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICC-PR), Konventionen om

ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ICESCR), Konventionen om avskaffandet av
alla former av rasdiskriminering (CERD), Konventionen om barnets rättigheter (CRC),
protokollet om handel med barn och barn-pornografi, Konventionen om rättigheter för
personer med funktionsnedsättning (CRPD) och Flyktingkonventionen samt det tillhörande
protokollet från 1966 Iran har undertecknat men inte ratificerat följande konventioner:
Barnkonventionens tilläggsprotokoll om barn i väpnade konflikter, Barnkonventio-nens
tilläggsprotokoll om handel med barn och barnpornografi, Romstadgan för internationella
brottmålsdomstolen, (ICC).

Iran har varken undertecknat eller ratificerat följande konventioner:

De fakultativa protokollen om enskild klagorätt och avskaffandet av dödsstraffet till
konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, Det fakultativa protokollet om
enskild klagorätt till konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor och dess
fakultativa protokoll om enskild klagorätt, Konventionen mot tortyr och annan grym,
omänsklig eller förnedrande bestraffning eller behandling, och det fakultativa protokollet om
förebyggande av tortyr samt Konventionen mot påtvingade försvinnanden (CED).
Iran har inte ratificerat Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot
kvinnor (CEDAW), Konventionen mot tortyr (CAT) och Konventionen mot påtvingade
försvinnanden (CED). Iran har reserverat sig mot att följa Tilläggsprotokollet om barn i
väpnade konflikter för de fall det strider mot landets religiösa lagar.3

Iran utsåg i april 2015, en kvinna till ambassadör. Kvinnor gifta med utlänningar kan numera
överföra sitt medborgarskap till sina barn när de fyllt 18 år och ansökt om medborgarskap. På
många områden kvarstår emellertid ett begränsat utrymme för kvinnor, motarbetade av en
mansdominerad förvaltnings-struktur. Från 1984 etablerades en teologisk skola för kvinnor i
1
Quesas, sharialagarnas vedergällningsrätt
2
Utrikesdepartementet, Mänskliga rättigheter i Iran 2007; Nayyeri, M. H., Gender Inequality and Discrimination: The Case of Iranian
Women Iran Human Rights Documentation Center, 2013
3
Utrikesdepartementet, Mänskliga rättigheter i Iran 2011
19
Qom där manliga lärares tillträde till skolan gick via en under-jordisk gång där de inte kunde
sammanstöta med kvinnliga elever. De kvinnliga eleverna hade kvinnliga lärare som saknade
behörighet. Endast en kvinnlig tidskrift gavs ut, Payam-i Zan, publicerad av män. Efter Irak-
Irankriget blev de kvinnoorienterade frågorna mer framträdande. Tidskriften Zanan
etablerades 1992 där kritik fördes fram mot rättstillämpningen. Det mötte tystnad men kunde
inte tillbakavisas.

Epilog

Den föregående texten ingick, med smärre justeringar, i två böcker utgivna 2010 och 2016. 1

Därefter har åtskilliga händelser väckt uppmärksamhet fram till 2022 då detta avslutas. Då
pågår en kvinnlig kraftvåg i Iran som möts med öppet våld.

Detta skapar sorg även hos en icke iranier. Därför kom den här artikeln till.

1
Kent Eklind, Iran, Från dåtid till nutid, Ferdosi Publication, 2010, Iran, Myter, sanningar, sanktioner, Ferdosi Publication, 2016
20