Kampen om

Drakhornet

1
 Konstruktör

Robert Jonsson

Korrekturläsning

Stor-Thomas

Grafik

Ramona

https://www.alderdoodle.co.uk/

Detta material är skrivet relativt neutralt och kan användas till Drakar och Demoner 2023
såväl som tidigare regelversioner. Faktum är att du kan använda innehållet även till andra rollspel.

Du hittar detta dokument och annat rollspelsmaterial på:

https://www.patreon.com/robertjonsson

2
INTRODUKTION
Behöver du lätta upp rollpersonernas resor
igenom skogen? Oroa dig inte, denna
mötestabell är tänkt att hjälpa till med
slumpmässiga möten som kan sätta färg på
deras tillvaro. Varje händelse är endast tänkt
att inträffa en gång, så om samma resultat slås
igen slår spelledaren antingen om eller väljer
närmsta tillgängliga resultat ovanför eller
nedanför.
Ett annat sätt att använda händelserna är
att skapa en mindre kampanj kring dem. De
hänger nämligen ihop tematiskt och utgör
tillsammans en berättelse som rollpersonerna
själva får upptäcka i takt med att mötena
inträffar. Det finns inga krav att vissa
händelser ska ske före andra, utan hur
rollpersonerna snubblar in i berättelsen beror
helt på i vilken ordning mötena inträffar.

1T20 HÄNDELSE
1 Lägerplatsen
2 Fyndet
3 Rövare
4 Duellen
5 Rökpelaren
6 Björnmodern
7 Bortspolad väg
8 Död äventyrare
9 Räddaren i nöden
10 Ur vägen!
11 Förlupen pil
12 Förbannelsen
13 Hagelstorm
14 Hornstöt
15 Efterlysningsaffisch
16 Allt är inte guld som glimmar
17 Desertören
18 Mys och mord
19 Malkûths läger
20 Ark’wanaz näste

3
1. LÄGERPLATSEN
Rollpersonerna färdas genom
skogsområde då det börjar mörkna. Djupare
inifrån skogen kan de skymta några enstaka
ljus blixtra till och sedan slockna. Om
rollpersonerna inte undersöker det kommer
det upprepas vid tre olika tillfällen innan det
upphör.
Väljer rollpersonerna att undersöka det
hela kommer de att finna ett läger som är
övergivet. Lägrets ägare måste dock
fortfarande vara i närheten eftersom det
kokar en fantastiskt väldoftande gryta
ovanför lägerelden. Packningen ligger även
den kvar tillsammans med en fet myntbörs.
De som lyckas UPPTÄCKA FARA får en känsla
av att något är väldigt fel här. Varför är allting
så orört och var är dess ägare egentligen?
De kloka rollpersoner som bestämmer sig
för att lämna platsen måste slå ett INT-slag.
Går de tillsammans får den som tar ledningen
göra slaget för hela gruppen. Lyckas slaget
kommer de tillbaka till stigen utan problem,
men ett misslyckande innebär konsekvenser:
För varje poäng över ens värde har det gått
ett år omkring dem, men rollpersonerna har
inte åldrats. Ett litet sidospår troligen får
stora konsekvenser för rollpersoner med
familj, kontakter och uppdragsgivare. Ett
katastrofalt misslyckande ger samma stränga
konsekvenser som beskrivs nedan.
Om rollpersonerna tar något från lägret,
oavsett om det är mat eller utrustning, får de
problem. Det är nämligen en av de uråldriga
feerna som har gillrat en fälla här. Genom att
ta en av feernas gåvor kommer feerna
”hämta” dem nästa gång de somnar. De
rollpersoner som inte tog något kommer
vakna upp av en storm som blåser genom
området. Med ett lyckat FINNA DOLDA TING
kan de hinna skymta skuggfigurer som står
hukade över de andra rollpersonerna och
som försvinner i nästa sekund. Nu är de
olyckliga rollpersonerna slavar för mäktiga
feväsen som använder dem som under-
hållning i grymma lekar. En del kan ha tur
och lyckats fly därifrån, men det är sällan som
det sker. Mer troligt är nu att de kvarvarande
ett rollpersonerna behöver finna ett sätt att ta sig
till feernas värld för att rädda sina vänner.
2. FYNDET
Rollpersonerna är med om ett plötsligt skyfall
och tvingas söka skydd under några timmar.
Då det är dags att resa igen kan de se att
skyfallet översvämmat ett dike och spolat
undan en del av jorden. En liten träkista som
en gång i tiden grävts ned har nu blottlagts. I
den finns det en handfull guldmynt (2T12
stycken) och en del av en skattkarta. Den som
lyckas med ett INT-slag inser att kartan verkar
föreställa platser i trakten de rör sig igenom.
Vad den visar och föreställer är oklart, men
det finns en symbol av ett örnhuvud tecknat
på kartan.
3. RÖVARE
Ett par rövare ligger i bakhåll för att
genomföra ett rån och rollpersonerna råkar
vara de som är på fel plats vid fel tillfälle. Slå
1T4 för att se hur pass rutinerade rövarna är.
Är resultatet 1 innebär att det är rövare som
utför sitt första rån, 2 att de är orutinerade
men har några rån under sina bälten, 3 att de
är erfarna rövare som vet vad de sysslar med
och 4 att rövarna blivit ökända för sina
lyckade (och brutala) rånförsök. Nu är det
upp till rollpersonerna att hantera rånöver-
fallet.
4. DUELLEN
Vägen som rollpersonerna färdas på
blockeras av två adelsmän med sällskap som
utkämpar en duell. Exakt varför de utmanat
varandra kan spelledaren avgöra själv eller slå
1T4. Om resultatet är 1 så handlar det om vem
som förtjänar en kvinnas gunst (att kvinnan
inte är kär i någon av dem verkar inte ha gått
upp för någon av dem). Är resultatet 2 är det
istället en som blivit förolämpad av den andre
4
och nu kräver upprättning. Blev det 3 handlar
det istället om att avgöra vem som är bäst på
att fäktas och blev det 4 är det för att de båda
var uttråkade.
Försöker rollpersonerna att ta sig förbi
innan duellen är över kommer de bli
utmanade på duell av någon i sällskapet
eftersom de visat stor brist på respekt för
adelsmännen. Vägrar rollpersonerna blir de
två adelsmännen (och deras sällskap) för
tillfället sams och bestämmer sig för att sätta
rollpersonerna på plats innan de fortsätter
duellen.
5. RÖKPELAREN
Rollpersonerna anar en rökpelare en bit bort
från vägen de färdas på. Pelaren indikerar att
elden definitivt är större än en vanlig lägereld.
Tar rollpersonerna sig dit ser de tre män med
hinkar som rusar mellan en bäck och ett
närliggande hus som brinner rejält. Vill
rollpersonerna hjälpa till får de slå ett SMI-
slag varje runda och notera vad differensen
på det lyckade slaget är. Om rollpersonerna
inte lyckas nå en differens på 100 innan fem
rundor har förflutit kommer elden att sprida
sig in i hembränneriet som männen försöker
rädda. I samma ögonblick som flammorna
når hembränneriet blossar elden upp rejält
och resulterar i en explosion som ger alla i
närheten 2T6 KP i skada.
Männen är småkriminella som gör sin
egen sprit som de säljer till andra i trakten.
Elden startade då en av dem somnade med
pipan i munnen då de andra var ute på ett
ärende.
6. BJÖRNMODERN
Vana vildmarksmänniskor vet att vilda djur
inte attackerar utan anledning. Vid en första
anblick är det dock exakt vad som sker; från
ingenstans kommer nämligen en björnhona
rusande i full fart och attackerar rollper-
sonerna med stor frenesi. Om rollpersonerna
efter striden vill spåra var björnen kom ifrån
5
finner de grottan hon har gjort till sitt hem.
Där finns också spår av att det funnits flera
björnungar, men att de nu verkar försvunna.
Björnhonan var ute på jakt, medan en jägare
fann björnungarna, dödade dem och tog med
sig dem därifrån. Då modern kom tillbaka
kände hon människodoften och följde
rasande efter doftspåret.
7. BORTSPOLAD VÄG
Vägen som leder dit rollpersonerna är på väg
har spolats bort av hårt regn och kraftiga
vindar. Färden kommer att ta dubbel så lång
tid som det var beräknat.
8. DÖD ÄVENTYRARE
Rollpersonerna ser på avstånd ett tiotal
svartfolk som ligger döda på marken runt
kroppen av en ärrad gammal äventyrare som
har nedgjort orcherna. En läkekunnig person
kan avgöra att äventyraren har nedgjort svart-
folken och sedan dött av de sår som hans
fiender gav honom.
På äventyrarens kropp har han 1T6
guldmynt, 2T12 silvermynt, ett bredsvärd, en
sköld och ringebrynjerustning. Dessutom har
han en liten journal där han skriver att det i
trakten finns en ovärderlig artefakt i form av
ett drakhorn från svunna tider. Äventyraren
har kommit till trakterna för att finna det,
men dog i förtid. Spelledaren kan delge
informationen som återfinns nedan under
Skattkartan.
9. RÄDDAREN I NÖDEN
Äventyrarna finner spår av svartfolk i trakten,
men olyckligt nog finner också svartfolken
spår av rollpersonerna. Orcherna skickar ut
en större grupp krigare för att omringa,
besegra och plundra rollpersonerna i ledaren
Malkûths namn. Malkûth söker efter ett
uråldrig drakhorn som ska hjälpa honom att
ena klanerna i hans hemtrakter och på så sätt
bygga sig en ordentlig svartfolksarmé.
 Orcherna kommer att anfalla
rollpersonerna från olika håll för att driva
dem in i en liten isolerad bergsskreva. Där
räknar de med att enkelt kunna nöta ned
rollpersonerna. Låt rollpersonerna uppleva
den press som en hårt drillad och
krigserfaren orchpluton erbjuder. Adrena-
linet bör flöda och stressen vara total. De har
ingen tid att andas eller planera, utan bara
reagera.
Just då orcherna ser ut att ha
rollpersonerna i sin fälla hörs ett vrål från
himlen och en drake kommer nedsvepande,
bränner ned halva styrkan med sin eldkvast
och tar några orcher i käften och försvinner
upp igen. Orcherna överger rollpersonerna
och jagar istället efter draken. Frågan är om
rollpersonerna gör detsamma eller om de tar
tillfället i akt att försvinna?
10. UR VÄGEN!
Bakom rollpersonerna kommer plötsligt en
person ridande i hög galopp. Han rider rakt
mot rollpersonerna i full fart och kommer
inte stoppa för något, oavsett om han rider
över en rollperson eller två, då han har ett
viktigt meddelande att lämna. Om rollper-
sonerna har häst och vill följa efter mannen
måste de lyckas med ett RIDA-slag för att
kunna hålla jämn fart med honom och se att
han rider in i en närliggande fästning med
träpalissader.
Budbäraren har fått det viktiga uppdraget
att informera fästningens befälhavare, Adan
Skarprättaren, att det rör sig en mindre
svartfolksarmé i trakten. Har rollpersonerna
haft interaktion med svartfolken och följer
efter budbäraren kommer Adan bli tacksam
för den information de kan dela med sig av.
11. FÖRLUPEN PIL
En harmlös resdag förvandlas till en tragedi
då en av rollpersonerna eller dess riddjur
träffas av en pil inifrån skogen. Extra illa är
det då pilen gör full skada. Pilen visar sig
6
komma från en jägare som är ute med sin
unga son och tränar pilbågsskytte. Hur
hanterar rollpersonerna det faktum att de inte
blivit överfallna, utan endast blivit drabbade
av en olycka?
12. FÖRBANNELSEN
Rollpersonerna kan se hur en mängd fåglar
plötsligt lyfter från marken och flaxar
därifrån. Vildmarksvana rollpersoner drar
slutsatsen att något måste ha skrämt dem.
Beger sig rollpersonerna mot det hållet,
kommer de in i en skogsdunge där det ligger
en mängd döda fåglar. Det märkliga är att de
saknar några som helst sår. De rollpersoner
som har förmågan att känna av magi kan ana
att det ligger en ondskefull förbannelse över
platsen.
Alla rollpersoner som beger sig in i
dungen får slå ett FYS-slag för att se om de
drabbas av den mörka förbannelse som finns
här. Ett misslyckande innebär att kroppen
kommer börja förruttna, vilket representeras
av att man tar 1 KP i skada per dag som inte
går att läka. Förbannelsen kan hävas med en
lyckad SKINGRA eller att man häver
förbannelsen. I detta fall måste de ta reda på
vad det är som orsakar förbannelsen och ett
rimligt första steg är att ta reda på om något
särskilt hänt på platsen. Frågar rollperson-
erna traktens invånare om platsen kan de få
veta att det nyligen skedde ett mord på
traktens storbonde, Ygdram. Den skyldige,
Ygdrams yngre bror Askil, återfanns snabbt
och då han försökte fly från mobben kom de
ikapp honom och skipade snabbt rättvisa.
Problemet är bara att Askil var oskyldig
och att den skyldige egentligen är deras
storasyster Idra som just nu står att ärva allt
nu när båda bröderna är döda. Kan de rentvå
Askils namn från att vara en brodermördare
hävs förbannelsen.
13. HAGELSTORM
En ordentlig hagelstorm bryter ut och
rollpersonerna bör söka skydd, såvida de inte
vill ta 1T4 i skada varje halvtimme. Stormen
varar under 1T6 timmar.
14. HORNSTÖT
Rollpersonerna hör en hornstöt inifrån
skogen och de som lyckas med LYSSNA kan
även höra hur det bryter ut någon form av
strid mellan två större grupper. Har
rollpersonerna fått reda på myten om
drakhornet kan detta bli ett utmärkt villospår.
Tar sig rollpersonerna fram till platsen ser
de en grupp alver försvara sig mot en större
grupp svartfolk. Alverna har kämpat tappert
och sänkt många svartfolk men de är nu i
numerärt underläge och kommer förlora om
inte rollpersonerna griper in. Alvernas ledare,
Isiriwan, har ett mycket vackert horn av ben
vid sin sida och det är det som har använts
för att kalla på förstärkning. Om
rollpersonerna bistår alverna kommer de
tillsammans driva iväg svartfolket.
Isiriwan kommer vara djupt tacksam för
rollpersonernas hjälp. Han kan berätta att
svartfolket tillhör den orchiska klanledaren
Malkùth, men att han vanligtvis håller till
mycket längre söderut. Det är oroande att
han befinner sig här med en så stor styrka.
Isiriwan kommer även fråga hur han kan
belöna dem. Vill rollpersonerna ha det horn
han blåste i så ger han det gladeligen till dem.
Det saknar magiska egenskaper men är ett
mycket värdefullt horn, i synnerhet för alver.
Han kan även ge rollpersonerna en bit av en
skattkarta med en stor skära målad på sig.
Isiriwan säger att han fann den på en av
orchkropparna. Det är en av de tre delar som
krävs för att finna det riktiga drakhornet.
Om rollpersonerna inte ingriper kan de
hitta skattkartan på en orch som de kommer
i konfrontation med senare. Han var då den
som fann skattkartan på Isiriwans kropp.
15. EFTERLYSNINGSAFFISCHEN
På ett träd finner rollpersonerna en efter-
7
lysningsaffisch för desertören Jaran som
saknar heder och samvete. Efterlysningen är
utfärdad av Adan Skarprättaren, befälhavaren
över en närliggande fästning. Efterlysningen
gör tydligt att de vill ha tillbaka Jaran död eller
levande. En bonus utlovas om de finner det
föremål han stal från sin tid i fästningen. Vad
det är som han stulit sägs dock inte - och det
är för att det är nycklarna till fästningens
skattkammare och vapenförråd. Det sista
befälhavaren vill är att de utanför fästningen
ska veta att nycklarna är på villovägar. Adan
kommer dock betala mer rikligt för nycklarna
än för Jarans kropp.
16. ALLT ÄR INTE GULD SOM GLIMMAR
Rollpersonerna ser ett spår av guldmynt som
leder ned i en närliggande flod. Ute i forsens
mitt finner de en skattkista som sjunkit ned
till botten. Den verkar trasig i botten då det
glimrar till av mer guldmynt. Troligen har
guldmynten trillat ur medan kistan burits ned
mot stranden.
Mynten och kistan är dock bara en illusion
som upphör efter 1 dygn. De är en del av en
fälla som gillrats av den bäckahäst som finns
i närheten. Då rollpersonerna försöker bärga
kistan kommer den att att attackera med full
styrka.
17. DESERTÖREN
När rollpersonerna stannar till för att slå läger
upptäcker de att det ligger en människokropp
under några buskar i närheten. Vid en
närmare undersökning visar det sig vara ett
lik som har en pil i sig. Av såret att döma
verkar det ha blött mycket och blivit väldigt
infekterat. Har de funnit efterlysnings-
affischen tidigare så kan de identifiera kropp-
en som Jaran.
Om de undersöker kroppen finner de en
del av en skattkarta med en solsymbol på. De
finner även en ordentlig järnnyckel. Har
rollpersonerna mött Adan Skarprättaren,
befälhavaren över den närliggande
fästningen, kan de gissa att det här är de
nycklar han söker. Det finns ingenting annat
som verkar värdefullt på Jarans kropp. En
kunnig tjuv kan med ett lyckat INT-slag känna
igen att nyckeltypen verkar vara sådan att den
låser upp ett ordentligt välskyddat rum i en
fästning eller borg, troligen ett vapenförråd
eller skattkammare.
Jaran stal nyckeln och deserterade i hopp
om att finna skatten när han kom över alla
delar av skattkartan. Han hamnade emellertid
i en konfrontation med en av Malkûths
orchpatruller och blev skjuten. Han lyckades
gömma sig tillräckligt väl för att orcherna inte
skulle hitta honom, men de höll sig dock kvar
tillräckligt länge för att Jaran skulle hinna bli
medvetslös och dö av såret.
18. MYS OCH MORD
När rollpersonerna slår läger för kvällen kan
de höra ljudet av sång och musik någon
kilometer bort. Det kommer från ett resande
gycklarsällskap som är på väg mot nästa stora
uppträdande, i alla fall förutsatt att de hittar
tillbaka till civilisationen då de nu kommit lite
på villovägar. Gruppen leds av Arghast
Benbrytare, gruppens starke man och tillika
kartläsare, men har en varierad trupp av
uppträdare med sig. Karale den knivkastande
kvinnan, Orlaise den dödsföraktande
dansaren, Momoa ormslukaren och Laveis
den sjungande sirenen. Utöver det så har de
tre stycken dvärgarbetare (Ki, Lar och Hol)
som sköter det logistiska med vagnar, riddjur
och föda.
Kommer rollpersonerna till lägret bjuds
de in till en kväll av vin, sång och fest. De
olika medlemmarna berättar om sina
drömmar och mål samtidigt som de försöker
se till att feststämningen är på topp. Kanske
får de höra om Orlaise drömmar om att bli
en sann hjälte? Eller att Laveis önskar finna
någon som attraherades till henne för sitt
utseende istället för hennes vackra röst?
Kommer Arghast utmana rollpersonerna på
armbrytning? Kanske försöker Momoa att
8
lära någon av rollpersonerna att sluka en livs
levande orm? Oavsett vad som sker bjuds
rollpersonerna in att slå läger med dem och
vila ut i trygghet. Trots allt, ju fler desto mer
trygghet eller hur? Spelledaren kan utveckla
de olika personerna och händelserna efter
behag.
Mitt i natten kommer rollpersonerna
väckas av Hol som haft i uppgift att hålla
vakt. Under sin patrull fann han Arghast
mördad på sin sovplats och samlar nu alla för
att ta reda på vem som mördat honom.
Karale anklagar Laveis för mordet eftersom
hon är svartsjuk på Karales förhållande med
Arghast. Laveis nekar, men anklagar Orlaise
eftersom han var skyldig Arghast en stor
summa pengar. Momoa tror i sin tur att alla
gycklare är oskyldiga och anklagar snabbt
rollpersonerna. Stämningen blir fort allt
annat än fryntlig och om inte rollpersonerna
själva erbjuder sig att försöka ta reda på vad
som har hänt, kommer dvärgen Ki att be dem
om hjälp. Frågan är bara vem som är den
skyldige och varför?
19. MALKÛTHS LÄGER
Rollpersonerna kan under färden ana ett
flertal stora rökpelare som indikerar på ett
större läger. Det verkar komma från en stor
slätt utanför det närliggande skogsområdet.
Det visar sig att ett större orchläger har satts
upp där som bas för de orcher som rör sig ute
i trakten. På baneren som vajar i lägret syns
Malkûths klansymbol, en sol med en skära i
sig och en örn med utspända vingar som
tittar upp ovanför solen. För de som samlat
någon av skattkartans delar så kommer
symbolerna vara bekanta. De som är insatta i
orchkultur eller heraldik kan känna igen
stammen som slagit sig ned här, men också
att stammen inte är lokal utan har sitt hem
längre söderut.
Sammanlagt verkar det röra sig om ett
hundratal orcher som begett sig hit. De lyder
alla under den fruktansvärt brutala klan-
ledaren Malkûth som enligt rykten åt upp sin
tvilling redan då de befann sig i sin mors
mage. Det sägs att han är en oerhört skicklig
krigare och att ingen har varit i närheten av
att kunna besegra honom. En gång i tiden
sades det att hans klan hade kommit över ett
drakhorn som gav dess bärare en över-
naturlig förmåga att leda andra. Det var när
hornet blev stulet som klanen förlorade sin
makt och blev en skugga av sitt forna jag, i
alla fall fram tills dess att Malkûth tog över.
Han drömmer om att förena svartfolken i ett
stort imperium och det är därför han sökt sig
till trakten. Med hjälp av drakhornet hoppas
Malkûth kunna bygga sitt imperium.
Orcherna känner till att kartan har gömts
någonstans i trakten och att det finns tre
kartdelar utspridda här som leder fram till
hornet. Om rollpersonerna håller span över
lägret kan de höra två orcher skryta över hur
de kommer bli omöjliga att besegra den
dagen då Malkûth hittar drakhornet. Väv
gärna in hur de respekterar Malkûth för hans
styrka och ledarskap på ett sätt som genuint
visar på att han är ett stort hot. Har
rollpersonerna kommit över någon av delar-
na av skattkartan så inser de hur viktig den är,
annars blir det en insikt att det faktiskt finns
en karta och en artefakt i trakten.
20. ARK’WANAZ NÄSTE
Rollpersonerna kommer under sin färd att
drabbas av en obehaglig känsla och det är
nästan som att de känner en frossa som får
dem att svettas av obehag. De som lyckas
med UPPTÄCKA FARA kan identifiera en doft
av svavel i luften som troligen bidrar till
känslan. Senare under dagen passerar
rollpersonerna förbi ett närliggande skogs-
område där flera av träden är sönderbrända.
För den uppmärksamma personen verkar
skogen vara mer illa däran åt den nordvästra
delen. Beger sig rollpersonerna dit för att
undersöka källan kan de snart ana en stor
kulle med oskadda träd på sig bland alla döda.
Det är uppenbart att något med kullen skiljer
sig från resten av trakten.
9
När rollpersonerna undersöker kullen
närmare finner de en stor öppning som leder
nedåt i marken. Rollpersoner som lyckas med
ett slag för INT kan se att den verkar nyligen
utgrävd av någonting stort. Väggarna har
dessutom härdats av eld. I själva verket är det
draken Ark’wanaz som har gjort denna håla
till sitt temporära hem då han är i trakten.
Ark’wanaz kommer från djunglerna i
södern och har begett sig hit för att stoppa
Malkûth från att komma över drakhornet. I
drakens drömmar har han sett järtecken om
att det i så fall skulle innebära ett stort lidande
för världen, vilket han sedan urminnes tider
har svurit att förhindra. Resan hit har dock
varit lång och tagit mycket av hans kraft, så då
han kom till trakten skapade han ett näste att
vila och utgå ifrån. Han vilar där större delen
av tiden men gör emellanåt utflykter i trakten
för att döda alla orcher han ser. Utöver det är
hans mål att finna och förstöra drakhornet.
Det är en artefakt som har en stor ondska, ty
den är gjord av benet från draken Zhar’katan.
För de med ett historiskt kunnande kan de
ha hört talas om draken Zhar’katan som
vände sin ras ryggen då den slöt en pakt med
en uråldrig demonfurste. Han stoppades i
slutänden av en allians mellan drakar, alver,
dvärgar och människor men innan
drakkroppen helt förstördes stals ett par
benknotor från drakens lik av en grupp
orcher. Det var av dessa som drakhornet
senare skapades. Artefakten har en stor
inneboende kraft då Zhar’katans väsen
fortfarande finns kvar i hornet – och så länge
den finns kvar kan Zhar’katan återfödas. Det
är ett öde som aldrig får ske och som
Ark’wanaz har svurit att stoppa till varje pris;
vilket rollpersonerna kommer att bli
medvetna om i fall de finner drakhornet
först. I så fall kommer Ark’wanaz att söka
upp rollpersonerna och göra allt för att
förstöra dem och drakhornet.
SKATTKARTAN måste den först lyckas med ett PSY-slag,
annars får den endast attackera bäraren om
De tre delarna av skattkartan som finns i denne attackerar först.
trakten leder till drakhornet, en gammal Hornets sanna kraft finns dock att hämta
gömd magisk artefakt som stals från en vid upprepad användning av hornet eftersom
mäktig orchisk härförare för länge sedan av bäraren då knyter sin själ allt närmare
en mästertjuv. Problemet var bara att det som Zhar’katans. Var femte gång drakhornet
skulle bli århundradets stöt blev århundra- används får bäraren permanent +1 i alla
dets flopp. Hornet var så nära förknippat grundegenskaper. Nackdelen är att
med orchhövdingen som förlorat det, att Zhar’katan får större kontroll över bäraren.
ingen vågade köpa det eftersom de var rädda Vid det första tillfället som grundegenskap-
för att dra på sig orchernas vrede. Snopet erna höjs börjar användaren höra viskningar
grävde mästertjuven ned drakhornet och som lismande uppmuntrar till destruktiva
lämnade efter sig en skattkarta till senare och själviska handlingar. Vid det andra
generationer. tillfället drabbas användaren av perioder med
Genom åren har kartan delats upp i tre minnesförluster då drakens själ fysiskt tar
delar och rollpersonerna måste finna samtliga kontroll över rollpersonens kropp och
för att lägga beslag på skatten. Det gör att tvingar den utföra mörka perverterade
den sista kartbiten som de finner alltid handlingar. Då det tredje tillfället som
kommer vara den som innehar krysset där grundegenskaperna höjs inträffar utplånas
skatten finns gömd; ett stenröse som ligger rollpersonens själ helt och hållet då
vid en bäck som går igenom skogen. Zhar’katan återföds i kroppen. En ny
Under stenröset ligger en gammal kista mörkerhjälte har vaknat och strävar efter att
begravd sedan den dag som tjuven gömde orsaka världens undergång...
den där. Kistan går inte att öppna och saknar
ett vanligt lås. Istället har den tre symboler
ingraverade på tre järnknappar som kan
tryckas in. Den knapp som finns längst till
vänster är skäran, den i mitten solen och den
längst till höger ett örnhuvud. Trycker man in
en knapp i fel ordning aktiveras en fälla. Den
första gången som det sker gör den 1T6+2 i
skada. Därefter ökar skadan med +1T6 varje
gång utöver den första som rollpersonerna
trycker fel. Rätt ordning för att låsa upp
kistan står att finna i klansymbolen för
Malkûths stam: först örnen, sedan solen och
sist skäran. Kistan i sig är förtrollad med
kraftfull magi, vilket gör kistan okrossbar.
Lyckas rollpersonerna öppna kistan finner
de drakhornet; ett vackert horn karvat ur
Zhar’katans benknotor. De får en stark
känsla av att hornet är genomsyrad av mäktig
magi. Blåser någon i hornet dras 5 PSY/
VILJEPOÄNG från bäraren och ger denne +5
på KAR och KAR-baserade färdigheter under
ett dygn. Om någon vill anfalla personen

10